301
i så fall har att gälda polismyndighetens kostnader i anledning av fyndet.
Enligt samma lagrum gäller vidare att upphittat gods, som är i polismyn¬
dighetens vård, skall — om upphittaren underlåter att inom tre månader
efter anmaning gälda polismyndighetens kostnader eller om han eljest kan
anses ha uppgivit sin rätt — tillfalla kronan, dock efter avdrag av nämnda
kostnader.
I kungörelsen den 2 december 1938 med vissa föreskrifter rörande polis¬
myndighets befattning med hittegods föreskrives i 8 § andra stycket i fråga
om upphittat gods, som tillfallit kronan, att godset skall försäljas på
offentlig auktion, därest icke särskilda omständigheter föranleda försälj¬
ning i annan ordning. Enligt 9 § samma kungörelse ankommer det pa riks-
räkenskapsverket att meddela närmare bestämmelser om bokföring, för¬
varing och redovisning av medel, som handhavas av polismyndighet pa
grund av dess befattning med hittegods. Sådana bestämmelser har riks-
räkenskapsverket senast meddelat i cirkulärskrivelse till samtliga länssty¬
relser den 22 maj 1958.
I nämnda cirkulärskrivelse har riksräkenskapsverket bl. a. uttalat, att
vid redovisning till kronan av försäljningsmedel för hittegods avdrag må
— utöver med hittegodsbestyret direkt sammanhängande kostnader för
godsets försäljning — ske med högst 30 procent av nettoinkomsten vid
försäljningen såsom ersättning för polisdistriktets beräknade kostnader för
sådana särskilda anordningar för omhändertagande och vård av annat
hittegods än kontanta medel som befunnits nödvändiga att vidtaga utöver
dem, som sammanhänga med polisverksamheten i egentlig mening.
I en den 8 oktober 1958 hit inkommen skrift framhöll stadsfiskalen
C.-Fr. Mac Key — med förmälan att länsstyrelsen i Skaraborgs län genom
resolution den 9 juli 1958 anmodat stadsfiskalen i Skövde att följa riks-
räkenskapsverkets anvisningar — bl. a. att polisverkets kostnader i Skövde
sedan något år tillbaka uttagits efter viss taxa, som avvägts med beak¬
tande av de särskilda förhållandena på orten, att i enlighet därmed i prin¬
cip samma ersättning utginge vare sig densamma skulle erläggas av ägaren,
upphittaren eller kronan samt att denna likställighet icke kunde upprätt¬
hållas, därest begreppet skälig kostnad i hittegodslagen bestämdes på sätt
skett i riksräkenskapsverket s anvisningar. Med anledning härav hemställde
Mac Key om ett uttalande från justitieombudsmannens sida huruvida
riksräkenskapsverket överskridit sin befogenhet genom att »dekretera» att
med skälig kostnad i hittegodslagen skulle avses »30 procent av försälj¬
ningssumman». Vidare hemställde Mac Key om justitieombudsmannens
uttalande angående frågan vilka polisdistriktets kostnader vore av beskaf¬
fenhet att skola gäldas ur köpeskillingen för försålt hittegods.
I ärendet avgav riksräkenskapsverket infordrat yttrande, varjämte Mac
Key inkom med påminnelser.
302
I sitt yttrande anförde riksräkenskapsverket rörande ovannämnda ut¬
talande i cirkulärskrivelsen den 22 maj 1958, att uttalandets tillkomst finge
ses mot bakgrunden av verkets tidigare ställningstaganden till förevarande
spörsmål, i första hand föranledda av en av Stockholms stads polisnämnd
till Kungl. Maj:ts prövning hänskjuten fråga om redovisning av kronan
tillkommande hittegodsmedel, till belysning varav riksräkenskapsverket
hänvisade till en yttrandet bilagd promemoria. Därefter anförde riksräken¬
skapsverket följande.
Såsom framginge av promemorian hade ämbetsverket hävdat, att kost¬
nader för vård av hittegods skulle bäras av polisdistriktet, vilket enligt
lagen om polisväsendet i riket skulle svara dels för avlöning åt de befatt¬
ningshavare, som erfordrades för upprätthållande av polisverksamheten —
i vilken verksamhet hittegodsbestyret av ålder finge anses ingå — dels för
lokaler och övriga för distriktets polisväsen erforderliga anordningar. Med
Stockholms stad, som tillämpade en av överståthållarämbetet fastställd
taxa å hittegodsavgifter, hade emellertid, sedan för tillvaratagande av kro¬
nans intresse rättsligt förfarande inletts, träffats särskild överenskommelse,
enligt vilken staden medgåves rätt att — med undantag för upphittade
penningmedel — verkställa avdrag med 30 procent från nettointäkten av
å auktioner försålt hittegods. Härvid skulle vid stadens redovisning icke
påfordras någon specificerad redovisning i fråga om varje hittegods för sig.
Den sålunda träffade överenskommelsen hade lagts till grund för den inom
riksräkenskapsverket på ifrågavarande område bedrivna revisionsverksam¬
heten. Det hade befunnits lämpligt att i samband med övriga anvisningar
bringa ämbetsverkets uppfattning i frågan till vederbörande myndigheters
kännedom. Riksräkenskapsverket ansåge sig icke genom dessa åtgärder,
som även åsyftat att åstadkomma förenkling och enhetlighet i redovis¬
ningen av hittegodsmedel, ha överskridit sin befogenhet.
Vid prövningen av detta ärende anförde jag följande.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen skall, då ägaren åter¬
tager hittegods eller då detsamma tillfaller upphittare eller kronan, polis¬
myndigheten ersättas för dess skäliga kostnader i anledning av fyndet.
Någon närmare precisering av vad som menas med skälig kostnad finnes
icke angiven i hittegodslagen eller motiven till densamma. Uppkommande
tvister härom skola enligt lagen i varje särskilt fall prövas och avgöras av
domstol.
Det är naturligtvis en mycket vansklig sak att bestämma vad som
skall anses som skälig kostnad i hittegodslagens mening. Svårigheterna hän¬
föra sig främst till den principiella frågan vilka kostnadsfaktorer som skola
beaktas i detta sammanhang. Men även eljest kan det mången gång vara
vanskligt att bestämma begreppet skälig kostnad på ett objektivt riktigt
sätt. Kostnaderna för tillvaratagandet av likartade föremål kunna exempel¬
vis variera från fall till fall och från ort till ort. Det kan också vara svårt
303
att uppskatta värdet av olika kostnadsposter, som äro av betydelse. Det
är med hänsyn härtill en praktisk nödvändighet att enhetliga normer såvitt
möjligt upprätthållas i tillämpningen av vad vederbörande ha att erlägga
till polismyndigheten som ersättning för dess kostnader i anledning av
befattningen med hittegods. De »taxor», som i förevarande hänseende bruka
å olika orter tillämpas, tillgodose detta syfte. Det ligger i sakens natur,
att man här har att göra med mer eller mindre utpräglade schabloner, där
ersättningens belopp ofta satts i relation till föremålets värde m. m. Fast¬
ställandet av dylika lokala taxor kan ej anses strida mot lag. Det är emel¬
lertid uppenbart, att sådana taxor icke äro bindande för domstol vid pröv¬
ning i laga ordning av ersättningens skälighet.
Otvivelaktigt förhåller det sig så, att polismyndighetens kostnader i prin¬
cip skola ersättas efter samma grund vare sig ersättningsskyldigheten
åvilar enskild person eller staten. Härmed är emellertid icke oförenligt att
man räknar med en genomsnittlig kostnad för hittegods, som skall tillfalla
kronan. Härigenom undvikes en tidsödande och kostsam bedömning av vad
som är skälig kostnad i varje särskilt fall. För de myndigheter, som ha att
bevaka kronans intresse, är det ur praktisk synpunkt nödvändigt att
kunna tillämpa enhetliga och enkla normer för att bestämma vad av köpe¬
skillingen för kronan tillkommande hittegods som skall avdragas såsom
skälig kostnad för polismyndighetens bestyr. Även för de lokala myndig¬
heterna inåste det innebära en väsentlig arbetsbesparing att ett förenklat
beräkningssätt kommer till användning, där så är möjligt. Det är därför
önskvärt, att de lokala myndigheterna — eventuellt genom kommunför¬
bunden — medverka till att enhetliga och enkla normer tillämpas i före¬
varande hänseende.
Sedan uppgörelse härutinnan av ovan angiven innebörd träffats mellan
vederbörande statliga myndigheter, å ena sidan, och Stockholms stad, å
andra sidan, har det från riksräkenskapsverkets sida ansetts önskvärt att
bringa innehållet i denna överenskommelse avseende rikets utan jämfö¬
relse största polisverk till vederbörande myndigheters kännedom, vilket
skett i den tidigare omnämnda cirkulärskrivelsen den 22 maj 1958. Denna
åtgärd kan alltså på grund av hittegodslagens innehåll icke — i motsats
till vad Mac Key synes antaga — ha annan innebörd än riksräkenskapsver-
ket uppgivit eller att angiva vad verket såsom revisionsmyndighet anser sig
kunna godtaga i förevarande hänseende. Det är sålunda klart, att denna
norm icke utgör någon för de rättstillämpande myndigheterna bindande
anvisning. Än mindre innefatta föreskrifterna några bindande direktiv för
de lokala myndigheterna. Riksräkenskapsverket har därför uppenbarligen
icke överskridit sin befogenhet genom det påtalade förfaringssättet.
Med hänsyn till vad förut anförts om innebörden av gällande regler sak¬
nar jag anledning att närmare ingå på det av Mac Key framställda spörs¬
målet om vilka kostnader för tillvarataget hittegods som polisdistriktet må
304
utfå ersättning för. Jag har desto mindre skäl att uttala mig härom, som
några mera påtagliga olägenheter av den rådande regleringen icke kommit
till min kännedom. Jag vill tillika framhålla, att enligt vad som upplysts i
propositionen nr 88 till 1954 års riksdag frågan om en översyn av hittegods-
lagstiftningen är under övervägande.
Med hänvisning till det ovan anförda fann jag framställningen icke för¬
anleda någon min vidare åtgärd.
18. Sedan polisorganisation i skrivelse till stadskollegium fram¬
fört anmärkningar mot kommunal tjänsteman, uppkommer fråga
huruvida förfarandet kan innefatta tjänstefel av vederbörande
polismän. Tillika fråga om JO:s tillsyn på det
kommunala området
Med en den 25 september 1958 hit inkommen skrift överlämnade kansli¬
chefen vid Stockholms stads rätts- och polisdirektion Stig Radhe avskrif¬
ter av dels en den 8 september samma år dagtecknad, till Stockholms stads¬
kollegium ställd skrivelse från Stockholms kriminalpolisförening, dels ett
av Radhe den 20 i samma månad upprättat tjänstememorial i anledning av
vad i nämnda skrivelse anfördes. I sin till mig ställda skrift anhöll Radhe
om den utredning, som kunde finnas påkallad.
I kriminalpolisföreningens skrivelse till stadskollegiet gjordes gällande,
att välgrundade anledningar förelåge till allvarliga anmärkningar mot
Stockholms stads rätts- och polisdirektion avseende dels direktionens all¬
männa inställning till det viktiga spörsmålet om åtgärder för rättssäker¬
hetens upprätthållande i Stockholm, dels dess handläggning av olika poli¬
siära frågor. Då direktionens ledamöter måste grunda sina bedömanden på
av Radhe såsom kanslichef hos direktionen uppgjorda tjänstememorial,
vore det enligt föreningen närmast Radhe, som hade ansvaret för frågor¬
nas behandling i direktionen. Rörande Radhes förfaranden påstod för¬
eningen i sin skrivelse, bl. a., att han ofta helt åsidosatt gällande för-
handlingsuppgörelser eller tolkat dem i för personalen ogynnsam riktning,
att han framkastat påståenden som saknat all grund, att han i frågor
rörande personalens avlöningsförmåner icke följt gällande föreskrifter samt
att han vid behandlingen av polisledningens anslagsäskanden rörande ut¬
ökning av polispersonal m. m. endast i ringa mån beaktat bakomliggande
synpunkter och i stället själv framfört förslag, som många gånger varit
helt verklighetsfrämmande. Som belägg för dessa påståenden anfördes i
föreningens skrivelse ett antal konkreta exempel. Skrivelsen utmynnade i
en hemställan till stadskollegiet att, då förhållandet mellan polisen och
direktionen alltmer urartat, åtgärder måtte vidtagas för sådan ändring
305
inom direktionen, att polisverksamheten icke genom denna institutions
åtgärder mer eller mindre lamsloges.
Till bemötande av kriminalpolisföreningens påståenden — vilka enligt
Radhe voro så uppseendeväckande att de påkallade ett grundligt korrige¬
rande — lämnade Radhe i det ovanberörda tjänstememorialet en allmän
redogörelse för direktionens befattning med polisiära frågor, ägnad att be¬
lysa dess inställning till polisverksamheten i staden och dess insatser här¬
vidlag, varjämte Radhe närmare analyserade de fjorton exempel, vilka av
föreningen åberopats som stöd för de mot honom riktade påståendena.
Radhe fann därvid, att det icke i något enda avseende syntes föreligga be¬
lägg för de grava anmärkningarna mot honom. På grund härav och under
framhållande, bl. a., att kriminalpolismän i enlighet med sina allmänna
tjänsteåligganden syntes ha skyldighet att redovisa utredningar på ett
objektivt sätt, hemställde Radhe i tjänstememorialet om vidtagande av
åtgärd för att förmå föreningen att återkalla sin till stadskollegiet avlåtna
skrivelse.
I ärendet inhämtades, att kriminalpolisföreningens skrivelse blivit av
stadskollegiet remitterad till rätts- och polisdirektionen för yttrande. Vid
tidpunkten för ärendets prövning härstädes hade sådant yttrande ännu icke
avgivits.
Vid ärendets avgörande anförde jag följande.
I den mån Radhes hos mig gjorda anhållan om utredning avser kriminal¬
polisföreningens förfarande att i skrivelsen till stadskollegiet — som belägg
för sin uppfattning att missförhållanden i angivet hänseende vore rådande
— framföra vissa enligt Radhes mening helt obefogade anmärkningar mot
honom, får jag framhålla att kriminalpolisföreningen såsom sådan icke står
under justitieombudsmannens tillsyn och att varken de polismän, som del¬
tagit i föreningens beslut att hos stadskollegiet göra framställning i denna
ur fackliga synpunkter uppenbarligen betydelsefulla angelägenhet, eller de,
som utformat skrivelsen i dess detaljer, därvid handlat i sin tjänst som
befattningshavare vid polisväsendet. På grund härav och med hänsyn till
vad eljest i saken förekommit kan — även om fog saknats för de mot Radhe
riktade anmärkningarna eller dessa i allt fall skulle vara väsentligt över¬
drivna — fråga icke vara om tjänstefel av berörda polismän. I detta hän¬
seende saknas därför grund för något mitt ingripande.
De beskyllningar, som i skrivelsen framförts mot Radhe och som genom
hans hänvändelse till mig kommit under min prövning, synas åtminstone
delvis vara av beskaffenhet att — om beskyllningarna vore riktiga —
kunna läggas honom till last som fel i tjänsten. Med hänsyn emellertid till
de av riksdagen uppdragna riktlinjerna för justitieombudsmannens tillsyn
över kommunala myndigheter och befattningshavare och då de av lcrimi-
20 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1960 års riksdag
306
nalpolisföreningen påtalade förhållandena äro föremål för vederbörande
kommunala myndigheters prövning, finner jag vad i saken förekommit icke
heller i denna del påkalla ingripande från min sida genom verkställande av
utredning eller eljest.
Radhes skrift föranledde sålunda icke någon min åtgärd.
19. Vid 1958 års kommunalval ha valförrättare i ett flertal val¬
distrikt åsidosatt gällande föreskrifter i fråga om sigillering av val-
sedelsomslag med påföljd att nya val måst företagas. Tillika fråga
i vilken utsträckning valförrättare äro underkastade ämbetsansvar
Val förrättas på landet inför en valnämnd bestående av en utav länssty¬
relsen förordnad ordförande och fyra kommunvalda ledamöter. I magi-
stratsstad, där flera valdistrikt finnas, skall magistraten för varje distrikt
utse tre eller flera deputerade att vara valförrättare. Av dessa skall den
främste föra ordet.
Kommunala vallagen innehåller — liksom lagen om val till riksdagen —
föreskrifter om förfarandet vid den preliminära sammanräkning, som i all¬
mänhet skall äga rum efter röstningens avslutande. Enligt 34 § förstnämnda
lag gäller bl. a. att valsedlarna — sammanförda i vissa grupper — skola
inläggas i omslag av hållfast beskaffenhet. Omslagen skola omsorgsfullt
förseglas under minst två närvarandes sigill, vilka sigill avtryckas å det vid
valförrättningen förda protokollet. Innan valförrättningen avslutas, skall
valprotokollet uppläsas och dess riktighet bekräftas av ordföranden och två
av de närvarande. Omslag, protokoll och röstlängd skola ofördröjligen in¬
sändas till den myndighet, som har att verkställa den slutliga sammanräk¬
ningen.
På grund av att vederbörande valförrättare vid kommunalvalen hösten
1958 underläto att iakttaga de ovan angivna bestämmelserna om sigillering
och att valsedlar till följd härav i stor utsträckning måste ogiltigförklaras,
beslöt regeringsrätten, på anförda besvär, genom skilda den 27 november
och den 11 december 1958 meddelade utslag upphäva valet och förordna om
företagande av nytt val av kommunalfullmäktige (stadsfullmäktige) i föl¬
jande tio kommuner eller valkretsar, nämligen Kiviks, Brösarps och Träne
landskommuner i Kristianstads län, Almundsryds köping i Kronobergs län,
Färingsö landskommun i Stockholms län, Hållnäs landskommun i Uppsala
län, Gideå landskommun i Västernorrlands län, Skellefteå stads västra val¬
krets i Västerbottens län ävensom Hakkas valkrets av Gällivare kommun
och Karesuando landskommun i Norrbottens län.
Enligt vad handlingarna till regeringsrättens omförmälda utslag giva vid
handen hade vid fem av de tio valen ett av omslagen försetts med avtryck
307
av allenast det ena av de i valprotokollet angivna båda sigillen. Antalet på
denna grund kasserade valsedlar utgjorde i respektive valdistrikt 103, 45,
128, 433 och 136. I ytterligare ett fall hade samtliga från ett valdistrikt in¬
sända omslag försetts med — förutom annat sigill — allenast det ena av de
i valprotokollet angivna båda sigillen med påföljd att alla de för valdistrik¬
tet avlämnade 222 valsedlarna måste kasseras. — I ett fall saknade ett av
omslagen och i ett annat fall samtliga omslag helt sigill, vilket medfört kas-
sering av 153 respektive 83 valsedlar. — En valnämnd hade å valproto¬
kollet avtryckt allenast det ena av de å omslagen anbragta två sigillen,
vilket föranlett kassering av de 295 i valdistriktet avgivna valsedlarna. —
Slutligen hade i ett fall avtryck å valprotokollet alls icke skett av de å om¬
slagen anbragta sigillen. Till följd härav hade de i valdistriktet avgivna 341
valsedlarna förklarats ogiltiga.
Med anledning av vad sålunda förekommit anmodade jag vederbörande
landsfogdar att verkställa närmare utredning rörande de vid valen i berörda
valdistrikt förelupna felen. I samband med att den verkställda utredningen
överlämnades hit avgåvo landsfogdarna utlåtanden i saken.
I samtliga fall förekommo vid valförrättningen val av såväl landstings-
män som kommunal- eller stadsfullmäktige. Preliminär röstsammanräkning
ägde rum i alla valdistrikt, om vilka här är fråga. De i ärendena hörda val-
nämndsfunktionärerna hade i allmänhet innehaft uppdrag vid allmänna val
under lång tid och uppgåvo sig vara väl förtrogna med gällande föreskrifter
och förfarandet i valnämnden. De flesta av valnämndsordförandena med-
gåvo, att de icke företagit någon ordentlig kontroll av försegling eller si-
gillering. I allmänhet hade detta berott på att ordföranden litat på att
någon annan ledamot av valnämnden företagit erforderliga kontrollåtgärder
eller att de som utfört arbetet haft sådan erfarenhet att kontroll ansetts
obehövlig. I ett fall förklarade ordföranden sig ha skrivit på valprotokollet
i förlitan på att en annan ledamot enligt uppdrag skulle »se till att sigille-
ringen verkställdes lagenligt». I ett par fall synes den bristande kontrollen
ha haft sin huvudsakliga orsak i glömska. I några fall hade ordföranden,
enligt vad han uppgivit, väl företagit kontroll av sigilleringen, men denna
hade icke utförts med tillräcklig omsorg.
Vad angår de ledamöter som jämte valnämndsordföranden underskrivit
valprotokollet — och därigenom bekräftat »att detta protokoll vid valför¬
rättningen upplästs och befunnits riktigt, därvid kontrollerats, att omslagen
förseglats med de ovan avtryckta sigillen» — framgår av förhörsprotokollen
att ledamöterna i allmänhet icke företagit någon som helst kontroll av
sigilleringen, ehuru de väl känt till de regler som gällt. Uppgifterna om an¬
ledningen härtill — i den mån sådana lämnats — äro tämligen vaga och gå
som regel ut på att felaktigheten berott på »misstag», »förbiseende»,
»olyckshändelse», »den mänskliga faktorn» eller något dylikt. I några fall
308
framgår av utredningen, att vederbörande litat på de andra ledamöterna
eller över huvud taget icke tänkt på innebörden av den försäkran, som av¬
givits genom undertecknandet av protokollet. I ett par fall har vederbö¬
rande skrivit på protokollet, innan sigilleringen var klar, och därefter av¬
lägsnat sig från förrättningen. Endast en ledamot har uppgivit att sigille¬
ringen av honom kontrollerats; förväxling av sigillen hade ändock av »oför¬
klarlig anledning» skett.
De valnämndsledamöter, som närvarit vid sammanräkningen men icke
underskrivit protokollet, ha medverkat genom att föra protokoll, utföra
eller biträda vid sigillering samt fullgöra eljest förekommande uppgifter.
Förhören med dessa personer ge vid handen, att de icke deltagit i någon
sigillkontroll och att de icke heller ansett sig ha haft direkt anledning att
befatta sig därmed. Där vederbörande mera aktivt deltagit i själva arbetet
med sigilleringen, synes han ha litat på att de andra skulle kontrollera att
sigilleringen utförts riktigt. I ett par fall synes den som ombesörjt sigille¬
ringen ha åtnjutit så stort förtroende eller utfört arbetet på ett sådant sätt,
att de övriga ledamöterna icke ansett sig ha anledning till mer ingående
kontroll.
Flertalet landsfogdar ha i sina yttranden ansett, att åtal ej vore påkallat
med hänsyn till bl. a. den press och brådska, som kännetecknade valförrätt¬
ningens avslutande, ävensom svårigheten att i trötthetens tecken överblicka
konsekvenserna av ett begånget fel. I flera fall har framhållits, att ett beiv¬
rande av felen torde kunna medföra svårighet att framdeles kunna förmå
folk att åtaga sig uppdrag såsom valförrättare. Ett par landsfogdar ha an¬
sett försummelserna böra medföra åtal mot ordföranden ensam eller denne
och de ledamöter, som underskrivit valprotokollet.
Skyldighet att tillse att försegling av omslag och sigillering av valproto¬
koll sker på behörigt sätt åvilar valförrättarna, d. v. s. ledamöterna av val¬
nämnd eller magistratens deputerade.
Beträffande frågan huruvida valförrättare är underkastad ämbetsansvar
må till en början framhållas, att det aldrig ifrågasatts annat än att ordfö¬
rande i valnämnd — liksom magistrat och dess deputerade — har sådant
ansvar för av honom i denna hans egenskap vidtagna åtgärder. Däremot
har i visst sammanhang — låt vara i försiktig form — uttryck givits för den
uppfattningen, att i övrigt valförrättare på landet icke vore underkastad
ämbetsansvar enligt 25 kap. 11 § strafflagen (se riksdagens skrivelse nr
113/1918 s. 18 och proportionsvalssakkunnigas betänkande den 10 mars
1920 om åtgärder mot s. k. masskassering m. m. s. 14—15). Det synes
emellertid ur principiell synpunkt svårligen kunna göras skillnad mellan
valnämnd, å ena sidan, och sådana organ som exempelvis pensionsnämnd,
309
nykterhetsnämnd etc., å andra sidan, vilka senare otvivelaktigt äro under¬
kastade ämbetsansvar. I rättstillämpningen har också ansetts att ämbets-
ansvar åvilar ledamot av valnämnd pa landet (sa t. ex. i en av hovrätten för
Övre Norrland den 14 november 1959 given dom). För min del har jag ej
anledning intaga annan ståndpunkt.
Av den verkställda utredningen framgår sammanfattningsvis, att följande
felaktigheter förekommit i de tio valdistrikt, om vilka här är fråga. I fem
fall ha omslag försetts allenast med avtryck av det ena av de i valproto¬
kollet angivna båda sigillen (försegling med två lika sigillavtryck). I ett
annat fall ha samtliga omslag förseglats med — förutom annat sigill alle¬
nast det ena av de i valprotokollet angivna båda sigillen. I ytterligare ett
fall ha omslagen försetts med två olika sigill, men i valprotokollet har i
detta fall gjorts endast två lika avtryck av det ena av de två sigillen. Två
valnämnder ha felat däri, att omslag helt saknat sigill. Slutligen har en
valnämnds protokoll helt saknat sigill.
I flertalet fall har enligt vad den verkställda utredningen ger vid handen
icke förekommit någon som helst kontroll av sigilleringen. I tre fall har från
ordförandens sida uppgivits att kontroll företagits, men denna kontroll har
uppenbarligen varit mycket bristfällig.
När det gäller att taga ställning till frågan huruvida de fel, som valför-
rättarna i nu ifrågakomna tio distrikt låtit komma sig till last, böra beivras
äro följande allmänna synpunkter att beakta.
Föreskrift rörande sigillering av valsedelsomslag, vilken föreskrift —
jämte andra — tillkommit för kontroll av att valsedlarna icke obehörigen
åtkommas, har funnits sedan lång tid tillbaka i vallagarna. Ända sedan
tillkomsten (se 54 § 1909 års lag om val till riksdagen) har denna bestäm¬
melse föranlett ofta uppmärksammade svårigheter i tillämpningen på grund
av masskassering av valsedlar, som gång efter annan blivit en följd av att
bestämmelsen icke iakttagits. Myndigheterna ha också sedan lång tid till¬
baka haft sin uppmärksamhet riktad på behovet av åtgärder för att mot¬
verka masskassering av valsedlar på grund av fel från valförrättarnas sida
(se konstitutionsutskottets utlåtanden 37/1912, 4/1918, 4/1935 och 6/
1955). Uppenbart är att man från myndigheternas sida gjort allt vad som
rimligen kan begäras i form av utfärdandet av anvisningar samt utarbetan¬
det av formulär och i övrigt ändamålsenligt valmaterial i syfte att före¬
komma fel och försummelser, som äro ägnade att förrycka valresultatet.
Vid 1958 års kommunalval tillhandahöllos valnämnderna liksom skett vid
tidigare val — förutom särtryck av kommunala vallagen — en inom in¬
rikesdepartementet utarbetad promemoria för valförrättarna »Kommunala
valen år 1958», vari i översiktlig form gavs en redogörelse för vad valför¬
rättarna hade att iakttaga. I punkt 23 av denna promemoria lämnades an¬
310
visning om påskrift och sigill på omslag, varjämte vikten av att dessa
regler iakttoges inskärptes genom följande kursiverade erinran: »Iakttag
noga, att varje omslag skall förseglas med minst två olika sigill samt att
dessa sigill skola avtryckas å valprotokollet. Underlåtenhet att iakttaga
detta kan medföra kassering av valsedlarna och upphävande av valet.-» I
punkten 27 b) inskärptes — likaledes med kursiv stil — att i samband med
valprotokollets uppläsning och påskrivande skulle kontrolleras »att samt¬
liga omslag förseglats med minst två olika sigill samt att dessa sigill av¬
tryckts å protokollet». Förutom att valförrättarna tillhandahöllos författ¬
ningstexten och promemorian inskärpte länsstyrelserna i stencilerade anvis¬
ningar bl. a. vikten av att vederbörliga kontrollåtgärder vidtogos och att
ordföranden hade ett personligt ansvar för att så skedde.
Det bör vidare understrykas, att de göromål varom här är fråga äro av
mycket enkel beskaffenhet. För deras utförande finnas utfärdade i detalj
gående föreskrifter, vilkas iakttagande inskärpts med stor intensitet. Med
normal aktsamhet hade därför felaktigheter vid uppgifternas fullgörande —
även om härför anlitats personer som vanligen icke syssla med expeditions-
arbete — uppenbarligen kunnat undvikas. Ur allmän synpunkt är det en
angelägenhet av betydande vikt — med hänsyn till de allvarliga konsekven¬
ser de begångna felaktigheterna medfört — att reglerna om sigillering nog¬
grant iakttagas och att vikten härav inskärpes. Det kan uppenbarligen icke
vara tillbörligt att de enkla regler, varom här är fråga, gång efter annan
åsidosättas med åtföljande betydande kostnader för det allmänna och
besvär för enskilda medborgare. Ur allmänpreventiv synpunkt tala därför
starka skäl för att nu ifrågakomma felaktigheter bli föremål för beivran.
Emellertid är frågan om en revision av gällande säkerhetsföreskrifter se¬
dan några år föremål för sakkunnigutredning genom 1955 års valutredning,
som enligt direktiv den 27 maj 1955 och den 29 augusti 1958 har att verk¬
ställa en teknisk översyn av bestämmelserna rörande allmänna val. Enligt
de ursprungliga direktiven för denna utredning borde en översyn ske av
vissa säkerhetsföreskrifter, däribland bestämmelserna om försegling och
sigillering av valsedlar och valsedelspaket; denna översyn skulle i främsta
rummet inriktas på de regler, som enligt vad erfarenheten visat föranledde
kassering av valsedlar eller ogiltighet av val. Enligt direktiven borde därvid
undersökas i vad mån det vore möjligt — utan att valsäkerheten äventy¬
rades — att skapa enklare regler och i högre grad än för närvarande låta
den faktiska betydelsen av ett avsteg från reglerna vara bestämmande för
den verkan avsteget skulle ha.
I betraktande av att bestämmelserna på hithörande område sålunda
kunna väntas komma att uppmjukas fann jag, att ett beivrande av de be¬
gångna felen för att för framtiden inskärpa kravet på ett noggrant iakt¬
tagande av gällande bestämmelser icke kunde anses oundgängligt ur all-
311
mänpreventiv synpunkt. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i
övrigt — bl. a. det förhållandet att liknande försummelser tidigare förekom¬
mit vid upprepade tillfällen utan att föranleda atal — ansåg jag mig kunna,
med stöd av stadgandet i 4 § instruktionen för riksdagens ombudsmän, lata
bero vid en allvarlig erinran till valnämndernas ledamöter om vikten av att
vid valförrättningar gällande bestämmelser noggrant iakttagas.
C. Framställningar till Konungen
1. Framställning angående åtgärder i syfte att undanröja ur rätts¬
säkerhetssynpunkt föreliggande missförhållanden i fråga om till-
lämpningen av lagstiftningen rörande försörjningspliktigas
intagande i arbetshem
Den 5 juni 1959 avlät jag till Konungen följande framställning:
Mot försumliga försörjningspliktiga kan enligt gällande lagstiftning såsom
ett yttersta medel ingripande ske i form av frihetsberövande. Detta frihets¬
berövande består däri, att den försumlige av kommunal myndighet — barna¬
vårdsnämnd eller socialnämnd — förelägges att inställa sig a visst arbets¬
hem för att där efter sin förmåga utföra arbete. Efterkommer han ej sådant
arbetsföreläggande, kan han medelst polishandräckning tvångsvis föras till
arbetshemmet, där han kan kvarhållas under högst ett ar.
Vid min inspektionsverksamhet, som i enlighet med av riksdagen givna
direktiv i ökad utsträckning inriktats på frågor rörande administrativa fri-
hetsberövanden, har jag ägnat uppmärksamhet jämväl åt myndigheternas
handläggning av ärenden angående arbetsförelägganden. Jag har sålunda
verkställt inspektion av ett av de tre nu existerande arbetshemmen för män
— Långmora arbetshem i Dalarna — och har därvid för närmare gransk¬
ning utvalt ett antal akter i intagningsärenden. I anledning av vad vid
granskningen av dessa akter iakttagits ha remissyttranden därefter inford¬
rats från vederbörande kommunala nämnder. Vidare har jag vid inspektion
av vissa polismyndigheter och länsstyrelser granskat handlingarna i ären¬
den av detta slag och i en del fall föranstaltat om närmare utredning. I
några fall har därjämte utredning verkställts i anledning av hos mig anförda
klagomål från enskilda personer.
Vad jag sålunda erfarit rörande tillämpningen av nuvarande bestämmel¬
ser rörande försörjningspliktigas intagande å arbetshem har varit av den
art, att jag ansett mig nödsakad att genom denna framställning fästa Eders
Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på föreliggande missförhållanden. Eftersom
312
frågan om en reformering av lagstiftningen på området sedan åtskilliga år
tillbaka är föremål för kommittéutredning, är det närmaste syftet med
denna framställning icke att föreslå någon lagändring. Däremot synes det
mig ofrånkomligt att — i avbidan på att lagstiftningsarbetet leder till prak¬
tiskt resultat — inom ramen för nuvarande bestämmelser åstadkomma ur
rättssäkerhetssynpunkt mer tillfredsställande handläggning av hithörande
ärenden.
Innan jag närmare ingår på mina iakttagelser och skälen för min fram¬
ställning, må följande anföras rörande lagstiftningens innebörd och syfte
samt rörande arbetshemmen och arbetshemsklientelet.
Gällande lagstiftning
Arbetsföreläggande kan utfärdas med stöd av antingen 41 § socialhjälps¬
lagen eller 72 § a) eller b) barnavårdslagen. I det följande bortses från den
sällan tillämpade föreskriften i 72 § a) sistnämnda lag.
I 41 § socialvårdslagen stadgas: Den som av lättja eller liknöjdhet åsido¬
sätter sin underhållsskyldighet mot sin hustru eller sitt barn eller adoptiv¬
barn under 16 år i sadan grad, att socialhjälp enligt 12 § måste lämnas nå¬
gon av dem, må av socialnämnden föreläggas att efter sin förmåga utföra
arbete i arbetshem.
Barnavårdslagen innehåller i 72 § b) följande: Skyldig att efter föreläg¬
gande av barnavårdsnämnden efter sin förmåga utföra arbete i arbetshem
är den, som enligt av domstol meddelat slutligt utslag eller skriftligt, av
två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad
underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till sitt barn, som ej fyllt 16
år, men av lättja eller liknöjdhet underlåter att fullgöra denna plikt och
härigenom föranleder sådan försämring av det uppehälle och den uppfostran,
som lagligen tillkomma barnet, att särskild åtgärd mot den försumlige prö¬
vas påkallad för att framtvinga underhållsskyldighetens fullgörande.
< Bortsett från en föreskrift om att föreläggande icke må meddelas den som
®j 18 ar samt att föreläggande skall skriftligen delgivas den som avses
därmed, saknas i övrigt bestämmelser rörande handläggningen och pröv¬
ningen av uppkommen fråga om arbetsföreläggande. Förfarandet i dessa
ärenden har sålunda lämnats oreglerat.
Rätt att anföra besvär över utfärdat arbetsföreläggande finnes icke. En
överprövning av meddelat föreläggande kan emellertid i annan ordning
komma till stånd. Därest nämligen den, som föreläggandet avser, underlåter
att inställa sig å arbetshemmet, har polismyndigheten enligt 43 § social¬
vårdslagen — tillämplig jämväl i fråga om föreläggande enligt barnavårds¬
lagen — att på begäran meddela handräckning för hans hämtande, därvid
polismyndigheten har att pröva befogenheten av arbetsföreläggandet. Över
polismyndighets beslut om meddelad handräckning må — utan inskränkning
till viss tid — besvär anföras hos länsstyrelsen. Över länsstyrelsens beslut i
313
sådant ärende må ändring sökas genom besvär, vilka prövas av regerings¬
rätten.
Vad angår intagningstidens längd gäller enligt 44 § socialvårdslagen och
72 § barnavårdslagen, att den intagne må kvarhållas till dess grundad anled¬
ning föreligger till antagande att han skall söka efter förmaga fullgöra sin
försörjningsskyldighet. Dock må intagen icke kvarhållas i oavbruten följd
under längre tid än ett år. Om utskrivning beslutar arbetshemmets styrelse.
Ytterligare må tilläggas att, därest i arbetshem intagen undandrager sig
att utföra anvisat arbete eller visar tredska att efterkomma givna föreskrif¬
ter m. m., han kan varnas och i vissa fall dömas till tvångsarbete.
Institutets rättsliga reglering leder tillbaka till 1918 ars fattigvårdslag,
däri med en viss äldre förebild befogenhet infördes för fattigvardsstyrelse
att på angivet sätt ingripa mot familjefäder, som ådrogo hustru eller min¬
derårigt barn sådan nöd, att fattigvård måste lämnas. Fattigvardslagens be¬
stämmelser härom ha, med i huvudsak endast formella jämkningar, numera
överförts till socialhjälpslagen. Genom 1924 ars barnavardslag utsträcktes
tillämpningen av institutet arbetsföreläggande till att avse försörjningsplik-
tiga, vilkas försummelser, såsom av det förut anförda framgar, yttra sig pa
annat sätt än därigenom att fattigvård måste lämnas. Härigenom avsågs
framförallt att skapa ökade möjligheter att ingripa mot personer, som för¬
summa sin skyldighet att utgiva underhåll till utomäktenskapliga barn och
till barn i upplösta äktenskap.
Rörande syftemålet med bestämmelserna om arbetsföreläggande fram¬
höll departementschefen i propositionen rörande fattigvårdslagen (prop. nr
135/1918, s. 446), att han i likhet med fattigvårdslagstiftningskommittén
— vars betänkande låg till grund för lagförslaget — fann arbetsskyldighe-
tens uppgift vara, icke att skaffa fattigvårdssamhället ersättning för tidi¬
gare lämnad fattigvård, utan att förmå den försörjningspliktige att för
framtiden fullgöra sina plikter mot de anhöriga. I detta hänseende hade
från kommitténs sida anförts bl. a. följande: Här vore fråga om personer,
som av lättja, liknöjdhet eller dryckenskap försummade sin försörjnings¬
plikt och som ej kunnat förmås att, så länge de själva fritt finge använda
sina försörjningsmöjligheter, utnyttja dem på sådant sätt, att deras min¬
deråriga barn eller hustrun finge erforderligt underhåll. Den mildaste åt¬
gärd, som därvid kunde komma till användning, vore att låta dem å en an¬
stalt eller eljest förrätta ett efter deras krafter avpassat arbete. Härigenom
tvingades de att utföra arbete åt samhället, som i deras ställe omhänder¬
tagit de anhöriga, samtidigt som de därunder avhölles från sitt förra oregel¬
bundna liv och vandes vid arbete. Förnämsta syftet med arbetsskyldighe-
tens åläggande, liksom över huvud taget med åtgärder mot försumliga för-
sörjare, vore att bringa försörjaren till övertygelsen att det vore bättre för
honom att söka genom frivilligt arbete sörja för de sina. Värdet av arbets-
314
skyldigheten borde icke uppskattas endast efter dess faktiska ianspråkta-
gande. Ett stadgande därom hade nämligen en mycket stor indirekt bety¬
delse. Det utgjorde en synnerligen kraftig maning för försörjaren att full¬
göra den honom åliggande försörjningsplikten genom egna åtgöranden i
stället för att låta samhället taga hand om honom och bestämma arbetets
art och omfattning. — Kommittén framhöll vidare, att anledningen att
taga i anspråk en försörjningspliktigs arbetskraft icke borde sökas i fattig¬
vårdens omfattning utan i den försörjningspliktiges förhållande i fråga om
uppfyllandet av sin försörjningsplikt. Hade han gjort sitt bästa men det på
grund av familjens storlek, mindre god arbetsförmåga, bristande arbetsför¬
tjänst o. s. v. blivit nödvändigt att anlita fattigvården, borde en så sträng åt¬
gärd, som det här gällde, ej ifrågasättas. Enligt kommitténs mening kunde
man bland de försumliga försörjarna särskilja tre grupper: dels fullt arbets¬
föra, som icke skaffade sig ordnat arbete och på grund därav ej kunde full¬
göra sin skyldighet, dels fullt arbetsföra, som verkligen utnyttjade sin ar¬
betsförmåga, men som likväl undandrog familjen erforderligt underhåll,
dels mindre arbetsföra personer, vilkas försörjningsförmåga visserligen vore
otillräcklig men som bort kunna bidraga till familjens försörjning i större
utsträckning, om de velat utnyttja sin arbetskraft.
Med hänsyn till att viss försumlighet från den försörjningspliktiges sida
sålunda skulle föreligga för arbetsskyldighetens inträdande borde enligt
kommittén detta förhållande i lagtexten komma till uttryck därigenom att
grunden till att fattigvård måste utgå skulle vara, att den försörjningsplik-
tige icke sökte att efter förmåga försörja sig och de sina. Denna formulering
utbyttes i det slutligen antagna förslaget mot orden »genom lättja eller lik¬
nöjdhet».
Beträffande den i 72 § b) barnavårdslagen stadgade förutsättningen, att
försummelsen föranlett »sådan försämring av det uppehälle och den upp¬
fostran som lagligen tillkomma barnet, att särskild åtgärd mot den försum¬
lige prövas påkallad för att framtvinga underhållsskyldighetens fullgö¬
rande», framhölls i propositionen (prop. nr 150/1924, s. 209 o.f.), att icke
varje underlåtenhet, som hade sin grund i lättja eller liknöjdhet, borde
kunna föranleda arbetstvång, utan den skulle vara av viss, icke alltför ovä¬
sentlig betydelse. Hänsyn borde härvid tagas bl. a. till angelägenheten av
att barnet besparades onödiga umbäranden, samhällets intresse av att bar¬
net kunde bli en så samhällsduglig medborgare som möjligt och slutligen
att samhället genom tvånget tryggades mot risken att förr eller senare nöd¬
gas ingripa till barnets skydd. I propositionen uttalades, att avgörandet hu¬
ruvida försummelsen föranledde sådan försämring av barnets villkor, varom
nu är fråga, endast i ytterst sällsynta undantagsfall torde kunna föranleda
svårigheter.
I fråga om tiden för arbetsskyldighetens fullgörande byggde kommitté¬
förslaget på tanken, att skyldigheten borde upphöra, när fattigvård ej
315
längre utgick. I propositionen framhöll departementschefen häremot (prop.
nr 135/1918, s. 447), att man med en sådan ordning riskerade att arbets-
skyldigheten upphörde utan att någon verklig anledning förelåge till an¬
tagande, att försörjaren skulle bättre än förut fullgöra sina skyldigheter.
Enligt departementschefen borde någon garanti i detta hänseende vinnas.
Det läte sig ej lämpligen göra att sätta arbetsskyldighetens upphörande i
beroende av att fattigvårdskostnaden blivit gottgjord; detta skulle strida
mot utgångspunkten för lagstiftningen, nämligen att arbetsskyldigheten ej
hade till uppgift att bereda fattigvårdsstyrelsen ersättning för lämnad fat¬
tigvård utan att förmå den försörj ningspliktige att för framtiden fullgöra
sin skyldighet. I enlighet härmed angavs i lagen, att vederbörande finge —
oavsett om fattigvården upphört — kvarhållas intill dess »grundad anled¬
ning föreligger till antagande, att han skall söka efter förmåga försörja sig
och de sina». Beträffande prövningen härav anförde kommittén, att det
avgörande naturligen finge vara ådagalagd arbetsamhet, gott uppförande,
visat intresse för familjen o. s. v. Alltför stor stränghet vore enligt kommittén
ej på sin plats, utan tillfälle borde givas till vistelse utanför anstalten för att
ådagalägga den goda viljan.
Vad slutligen angår frågan om handräckning för försörj ningspliktigs in¬
ställelse å arbetshem må framhållas, att enligt kommittéförslaget skulle
handräckningsärendet prövas av länsstyrelsen, därvid som motivering an¬
fördes vikten av att handräckningsbeslut i dessa ärenden föreginges av sak¬
kunnig prövning. I propositionen uttalade emellertid departementschefen
(s. 452), att förslaget innebure en omgång, då i de flesta handräckningsären-
dena utredning genom polismyndighet komme att erfordras. Därigenom
skulle tillfälle ej sällan beredas de försumliga att draga sig undan. En av de
främsta svårigheterna att efterhålla försumliga försörjare hade varit, att de
flyttade från plats till annan i syfte att undgå åtgärder samt att några effek¬
tiva medel mot sådana personer tidigare saknats. Det vore därför av största
vikt, att myndigheterna utan onödig tidsutdräkt kunde ga fattigvardssty-
relserna till handa. Handräckningen borde enligt departementschefen utan
olägenhet kunna överlämnas åt polismyndigheten, varigenom man vunne
att en och samma myndighet finge delgiva arbetsföreläggandet och besluta
i handräckningsfrågan.
Sedan åtskillig tid tillbaka har mot lagstiftningen rörande arbetsföreläg¬
gande erinringar riktats, främst ur rättssäkerhetssynpunkt. Därvid har
bland annat framhållits, att ett frihetsberövande på upp till ett år beslutas
av kommunalt organ utan att den enskilde har rätt att anföra besvär där¬
över, att den enskilde visserligen genom besvär över polismyndighetens
handräckningsbeslut kan draga frågan under länsstyrelsens prövning men
att han då redan införpassats till arbetshem, att proceduren är skriftlig och
den enskilde ej har tillgång till offentlig försvarare samt att garantier sak¬
316
nas att abnormiteter i vederbörandes sinnestillstånd eller eljest föreliggande
vårdbehov bli tillbörligen beaktade. Frågan om en reformering av lagstift¬
ningen har också i olika sammanhang upptagits till övervägande. Sålunda
har spörsmålet behandlats av bl. a. socialvårdskommittén i dess år 1946 och
1950 avgivna betänkanden (SOU 1946:52 och 1950: 11), av vilka det sist¬
nämnda innehåller ett av kommittén utarbetat förslag till särskild lag i
ämnet. Detta lagförslag har särskilt ingående behandlats av barnavårds-
kommittén i ett år 1954 avgivet remissyttrande, fogat som bilaga till kom¬
mitténs betänkande angående förslag till ny barnavårdslag (SOU 1956: 61).
Spörsmålet är för närvarande under övervägande av den år 1953 tillsatta
utredningen om administrativa frihetsberövanden.
Några uppgifter om arbetshemmen och arbetshemsklientelet
För närvarande finnas tre arbetshem för män, nämligen Långmora arbets-
hem i Dalarna, Västergårdens arbetshem i Dalsland och Malmö stads ar¬
betshem i Limhamn. Vidare finns för kvinnor ett arbetshem i Malmköping.
Å de tre manliga arbetshemmen finnas sammanlagt omkring 160 platser
och på det kvinnliga arbetshemmet 21 platser. På arbetshemmen intagas
årligen mellan 300 och 400 personer. Antalet utfärdade arbetsföreläggan-
den är dock vida högre, enligt gjorda beräkningar över 1 500 årligen. Av
olika anledningar bringas emellertid endast en mindre del i verkställighet.
Främst torde orsaken härtill vara, att den försörjningsskyldige efter erhållet
föreläggande söker kontakt med den kommunala nämnden, därvid han
förbinder sig eller utlovar att framdeles betala; stundom gör han även en
omedelbar avbetalning å skulden. I sådana fall pläga nämnderna låta med
verkställigheten anstå.
Rörande de intagnas förhållanden å arbetshemmen må följande återges
av vad jag inhämtade vid mitt besök på Långmora arbetshem. De flesta
interner å detta arbetshem brukade sysselsättas med jordbruks-, skogs- och
trädgårdsarbeten. Vidare fanns där en snickeri- och målarverkstad, en
smedja och en mindre såganläggning. Internerna bodde i en äldre träbygg¬
nad, som tidigare varit ålderdomshem. Sovrummen voro dimensionerade för
olika antal personer, minst två och högst sex. Arbetspremien för en intern
av det slag, varom här är fråga — å arbetshem kunna även finnas vissa
understödstagare — utgjorde vid mitt besök på Långmora 2 kronor 25 öre
per dag. Anstaltens kostnader för varje intern uppgick till 19 kronor 73 öre
per dag. För internernas förströelse ordnades regelbundna filmförevisningar,
varjämte tillfälle fanns till viss idrottsutövning. De hygieniska förhållan¬
dena å anstalten syntes i stort sett tillfredsställande. Vid mitt besök fram¬
fördes icke heller från någon interns sida anmärkning mot själva arbets¬
hemmet eller behandlingen där.
Från anstaltsledningens sida framhölls såsom otillfredsställande, att ett
stort antal av dem, som intoges på Långmora, vore klara alkoholistfall, som
317
rätteligen borde ha tagits om hand av de nykterhetsvårdande myndighe¬
terna. Anstaltsstyrelsen ansåge sig dock icke kunna vägra att mottaga al¬
koholister, om blott de formella förutsättningarna för intagning förelåge.
Däremot finge enligt arbetshemmets reglemente intagning icke ske av sin¬
nessjuka. Om en intern visade tecken på sinnessjukdom, överfördes han till
ett närbeläget sjukhus för undersökning.
I fråga om tiden för internernas kvarhållande å arbetshemmet — enligt
gällande bestämmelser må intagen kvarhållas till dess grundad anledning
föreligger till antagande att han skall söka efter förmåga fullgöra sin för-
sörjningsskyldigliet, dock icke i oavbruten följd under längre tid än ett år
— upplystes att flertalet interner brukade villkorligt utskrivas efter mindre
tid än tre månader. Anledningen härtill var enligt uppgift, att de inom
denna tidrymd vanligen kunde ordna upp sina mellanhavanden med den
kommunala nämnden. Ofta kunde en intagen redan efter några dagar reg¬
lera sin skuld och fick då lämna anstalten. Som exempel anfördes, att en
intern, som inställts av polisen, genast vid ankomsten till anstalten fram¬
tog 1 500 kronor, som han överlämnade som betalning för sin skuld. I ett
annat fall hade en intagen redan efter några dagars vistelse kunnat an¬
skaffa medel för betalning av en skuld å icke mindre än 10 000 kronor.
Å andra sidan uppgavs det ha förekommit fall då den intagne, ehuru han
bevisligen ägde medel att reglera sina ekonomiska mellanhavanden, vägra¬
de att fullgöra sin betalningsskyldighet och därför icke kunnat utskrivas
förrän efter ettårstidens utgång. I andra än nu nämnda fall plägade man å
Långmora arbetshem villkorligt utskriva vederbörande efter sex månaders
vistelse. Om han därefter ej fullgjorde sin försörjningsplikt, intogs han
ånyo för en tid, som kunde uppgå till ytterligare sex månader.
Beträffande beskaffenheten av det arbetshemsklientel, varom här är
fråga, samt de orsaksfaktorer, som föranlett intagning å arbetshem, må
erinras om den särskilda undersökning härav, som år 1949 publicerades i
en offentlig utredning (SOU 1949:37). Denna undersökning, som verk¬
ställdes av socialläkaren G. Inghe, ägde visserligen rum för ett tiotal år
sedan, men dess resultat torde alltjämt vara av intresse och äga viss aktuell
giltighet. Såvitt angår den 'psykiska strukturen hos klientelet gav under¬
sökningen vid handen, att endast 13 % av de undersökta kunde betecknas
som i stort sett »normala». Härvid togs hänsyn till förekomsten av ex¬
trema individualpsykologiska avvikelser, som förekommo hos ej mindre
än 74 % av de undersökta. Bland de psykopatologiska tillstånden domine¬
rade kronisk alkoholism (39 %), vidare förekom t. ex. organiska hjärn-
förändringar (13 %) samt schizofreni och schizoidi (11 %). — I fråga om
arbetsförmågan hos de intagna utmynnade undersökningen i omdömet, att
en stor del av dem utgjordes av i fysiskt eller psykiskt avseende invalidi¬
serade personer med mer eller mindre stark nedsättning av arbetsförmågan.
Den fysiska prestationsförmågan konstaterades sålunda vara nedsatt hos
318
17 % av de undersökta och den psykiska hos 44 %. Sammanlagt 24 %
kunde anses ha en starkt nedsatt arbetsförmåga. — Vad härefter angår
orsaksjaktörerna till försummelsen att fullgöra försörj ningsskyldigheten
kunde enligt undersökningen urskiljas tre dominerande faktorer: avancerat
spritmissbruk, fysiska skavanker samt psykiska egendomligheter och sjuk¬
domstillstånd. Bland ogifta underhållsskyldiga tillkomme stundom tvivel
på faderskapet och bland de frånskilda motsättningar till hustrun. Att i
det konkreta fallet särskilja de olika orsakerna vore svårt. Spritmissbruk
och sjukdomstillstånd medförde å ena sidan sekundära svårigheter på ar¬
betsmarknaden, dålig ekonomi och diverse socialt trassel. Detta kunde å
andra sidan leda till ökad kroppslig och psykisk förslitning samt stimulera
till ökat spritmissbruk. Ofta vore det omöjligt att isolera de olika orsaks¬
faktorerna; betalningsförsumligheten kunde endast förklaras av individens
hela utvecklingsförlopp och levnadssätt.
Enligt den av Inghe gjorda utredningen borde åtskilliga av de undersökta
— i stället för att intagas å arbetshem — bli föremål för direkta vårdåt¬
gärder från samhällets sida. Sålunda bedömdes 33 % vara i behov av be¬
handling för spritmissbruk och 27 % av rent medicinsk behandling: vård å
psykiatrisk klinik, sinnessjukvård, sinnesslövård eller psykopatvård. Det
uttalades därjämte, att flertalet av de undersökta i själva verket vore i be¬
hov av socialvård i form av yrkesutbildning, arbetsanskaffning, socialhjälp
och allmän social tillsyn.
Iakttagelser rörande brister vid lagstiftningens tillämpning
samt synpunkter på deras avhjälpande
Till en början må beträffande ordningen för handläggning av ärenden
rörande försörjningspliktigas intagande i arbetshem anföras följande.
Innan fråga om utfärdande av arbetsföreläggande uppkommer, har ofta
en ganska omfattande korrespondens med den försörjningspliktige förekom¬
mit samt möjligheter prövats att med anlitande av andra tvångsmedel,
främst införsel, uttaga vederbörliga belopp. Härvid anlitas som regel polis¬
myndighet för utredning rörande den försörjningspliktiges ekonomiska för¬
hållanden och därmed hans förmåga att fullgöra föreliggande betalnings¬
skyldighet. Betraktar man händelseförloppet i ett ärende rörande urakt¬
låtenhet att erlägga underhållsbidrag för barn — det helt övervägande an¬
talet arbetsföreläggande grundar sig på sådan uraktlåtenhet — avteckna sig
de yttre konturerna fram till arbetsföreläggandet i allmänhet på följande
sätt.
Först erhåller den försörjningspliktige underrättelse från barnavårds¬
nämnden om att barnbidragsförskott beviljats samt anmodan att till nämn¬
den inbetala motsvarande belopp. Uteblir betalning, avlåtes ett eller flera
kravbrev. Har detta icke någon verkan, begäres hos polismyndigheten ut¬
redning rörande den försörjningspliktiges ekonomiska förhållanden. Sådan
319
framställning till polismyndigheten plägar avse begäran om förhör för ut¬
rönande av hans anställnings- och avlöningsförhållanden samt huruvida ur¬
aktlåtenheten att utgiva underhållsbidrag kan antagas vara beroende av
lättja eller liknöjdhet. Den utredning, som i anledning härav verkställes,
redovisas i allmänhet på ett för ändamålet tryckt rapportformulär, som har
kolumner för uppgifter rörande den försörjningspliktiges anställning, avlö¬
ning och familjeförhållanden samt hans och familjens ekonomiska förhållan¬
den i övrigt. Vidare finnes en särskild kolumn för upplysningar, som den
försörjningsskyldige önskar åberopa i ärendet, såsom underhållsplikt mot
andra personer, skulder, arbetslöshet, socialvård o. d. Därjämte finnes en
kolumn för svar på frågan, huruvida lättja eller liknöjdhet kan antagas före¬
ligga. Med ledning av sådan rapport prövar nämnden i första hand, huru¬
vida exekutiv åtgärd, t. ex. införsel, bör vidtagas. Om så anses böra ske —
eljest plägar efter någon tid förnyad ekonomisk utredning genom polisen
påkallas — ingives införselansökan, som av utmätningsmannen delgives den
försörjningspliktige för yttrande, varefter beslut i införselfrågan meddelas.
Slutar han sin anställning och — vilket ej sällan sker — flyttar till annan
ort, begär man från nämndens sida som regel förnyad ekonomisk utredning
hos polismyndigheten på den nya orten. Ofta föreligger i dessa ärenden en
hel serie dylika polisutredningar och införselansökningar.
På grundval av vad som framkommit vid sådana polisutredningar och
försök till införsel, i vissa fall kompletterat med vad man från nämndens
sida själv lyckats inhämta rörande den försörjningspliktige, sker avgörandet
av frågan huruvida arbetsföreläggande skall utfärdas. Denna fråga an-
hängiggöres regelmässigt på så sätt, att vederbörande barnavårdsman i sär¬
skild skrivelse till nämnden, med en mer eller mindre utförlig redogörelse
för vad i saken förekommit, hemställer om arbetsföreläggande. Enligt all¬
mänt tillämpad praxis avgöres härefter frågan av nämnden utan att tillfälle
gives den försörjningspliktige att yttra sig. Anledningen härtill har upp-
givits vara, att man anser att den försörjningspliktige redan haft så många
tillfällen att yttra sig i saken; ofta vore för övrigt hans aktuella vistelseort
okänd. Ej heller i övrigt plägar hos nämnden, genom läkarundersökning
eller eljest, någon ytterligare utredning införskaffas för klarläggande av or¬
sakerna till betalningsförsummelsen. I samtliga granskade ärenden utfärda¬
des arbetsföreläggande i enlighet med barnavårdsmannens hemställan. Så¬
vitt handlingarna utvisade, fick i dessa fall den försörjningspliktige — med
något enda undantag — över huvud taget icke reda på att ärendet hos
nämnden kommit i det skick, att yrkande om arbetsföreläggande framställts.
Efter det arbetsföreläggande sålunda utfärdats, tillämpas allmänt den
ordningen att — innan föreläggandet delgives den försörjningspliktige —
ansökan om plats å arbetshem ingives till styrelsen för vederbörande an¬
stalt. Sedan styrelsen lämnat besked om att plats reserverats — ett besked
som stundom kan dröja en eller annan månad — blir den försörjningsplik-
320
tige genom polisens försorg delgiven arbetsföreläggandet, vilket regelmäs¬
sigt är av innehåll att han inom åtta dagar efter delfåendet skall inställa
sig å arbetshemmet vid äventyr att polishandräckning eljest omedelbart
kommer att begäras. Som tidigare antytts har föreläggandets delgivning i
flertalet fall den följden, att den försörjningspliktige tar kontakt med nämn¬
den, därvid oftast någon form av uppgörelse mellan nämnden och den för¬
sörjningspliktige kommer till stånd. Verkställighet av föreläggandet på¬
kallas följaktligen icke i dessa fall, i varje fall icke omedelbart. Därest den
försörjningsskyldige icke låter sig avhöra eller uppgörelse eljest ej träffas,
begäres hos polismyndigheten handräckning för hans överförande till ar¬
betshemmet. Innan så sker, kontrolleras att den försörjningspliktige icke
självmant inställt sig på hemmet. Sådan inställelse synes endast i ganska
begränsad utsträckning förekomma. I samband med polismyndighetens
prövning av handräckningsärendet sker oftast en ny utredning rörande den
försörjningspliktiges ekonomiska förhållanden, därvid förhör med honom
anställes av någon polisman. Prövningen av handräckningsansökningarna
synes ske mer eller mindre restriktivt; hos vissa polischefer synes en stor del
av gjorda ansökningar icke leda till handräckning.
Nu lämnade redogörelse för handläggningsordningen grundar sig på för¬
hållandena hos nämnder i smärre eller medelstora landskommuner och stä¬
der. I Stockholm tillämpas härutinnan — enligt ett av barnavårdsnämnden
på min begäran avgivet yttrande — ett mera avancerat förfarande, som av¬
gränsas till frågan huruvida arbetsföreläggande bör utfärdas och speciellt
inriktas på att utreda orsakerna till betalningsförsummelsen. Hos denna
barnavårdsnämnd följer man sålunda vid handläggningen i huvudsak föl¬
jande praxis.
Sedan vederbörande tjänsteman ansett frågan om utfärdande av arbets¬
föreläggande böra upptagas till närmare övervägande, insamlas i särskild
akt tidigare uppgifter om den underhållsskyldige samt kompletterande upp¬
gifter från olika sociala organ, läkare, arbetsgivare m. fl. Den underhålls¬
skyldige kallas därefter till inställelse hos tjänstemannen, som därvid för¬
söker träffa överenskommelse om betalning enligt viss plan. Därest den
underhållsskyldige ej inställer sig och ej heller eljest lämnar upplysningar
i saken, sker utredning genom hembesök hos honom. Är den underhålls¬
skyldige oanträffbar eller bosatt utom Stockholm, framställes begäran hos
polismyndighet om utredning. Kan det antagas att psykisk sjukdom före¬
ligger, inhämtas regelmässigt utlåtande från socialläkare. På grundval av
sådant utlåtande bedömes behovet av hjälpåtgärder även i övrigt, såsom
vård på sjukhus eller genom nykterhetsnämndens försorg. — Har arbetsföre¬
läggande utfärdats och inställer sig icke den underhållsskyldige i arbets¬
hemmet på utsatt dag — så uppgives ske endast undantagsvis — tages
förnyad kontakt med den underhållsskyldige för den ytterligare utredning,
som kan vara erforderlig. Därvid hänvisas alltid vederbörande till under¬
321
sökning hos socialläkare, om sådan undersökning ej tidigare ägt rum. Innan
handräckning begäres hos polismyndigheten, lämnas tillfälle for den under-
hållsskyldige att framföra sina synpunkter inför en delegation av nämnden.
Kallelse härtill utsändes minst en vecka före sammanträdet. — Den sa-
lunda tillämpade handläggningsordningen har enligt barnavårdsnämndens
yttrande medfört en nedgång av antalet beslut om arbetsförelaggande. Un¬
der år 1957 utfärdades t. ex. endast 18 sådana beslut i Stockholm, under
det att motsvarande antal för hela riket översteg 1 700. Barnavardsnamn-
den framhåller, att denna höga siffra tyder på att man flerstädes ute i lan¬
det synes meddela beslut om arbetsföreläggande från delvis andra utgångs¬
punkter än i Stockholm.
Jag övergår härefter till att under särskilda rubriker behandla de spörs¬
mål, vilka i betraktande av rättstillämpningens utveckling och den enskildes
krav på rättsskydd synas vara av beskaffenhet att böra särskilt uppmärk¬
sammas.
I. Utredningen hos de kommunala nämnderna rörande »lättja eller
liknöjdhet» som orsak till betalningsjörsummelse
Som förutsättning för utfärdande av arbetsföreläggande gäller, att ur¬
aktlåtenheten att erlägga underhåll beror av »lättja eller liknöjdhet». Har
försummelsen sin grund i bristande arbetsförmåga, oförvållad arbetslöshet,
för tung försörjningsbörda eller annan omständighet, som icke kan läggas
den försörj ningspliktige till last, kan arbetsföreläggande lagligen icke ifråga-
komma. Beslutet om arbetsföreläggande måste följaktligen grundas pa tillför¬
litlig utredning rörande själva orsakerna till betalningsförsummelsen och får
icke"avse andra än dem, som objektivt sett måste anses ha vant i stand att
fullgöra sin försörjningsskyldighet i vidare mån än som skett. Är det t. ex.
fråga om en försörjningspliktig, som har arbetsinkomst av normal storlek,
bör sålunda hans försörj ningsskyldighet mot andra närstående utredas. Sär¬
skild försiktighet måste givetvis iakttagas, om intagning i arbetshem på
grund av försummelse att erlägga underhållsbidrag för t. ex. ett utom-
äktenskapligt barn skulle leda till att den försörjningspliktiges hustru och
barn måste för sitt uppehälle anlita socialvården. Gäller det en person, som
saknar arbete eller som blott oregelbundet har arbete, bör undersökas ej
blott om detta beror av bristande tillgång på arbetstillfällen utan även om
det till äventyrs har sin grund i defekter av fysisk eller psykisk natur, som
— om än de icke medföra hel arbetsoförmåga eller oförmåga att taga vissa
särskilda arbeten — likväl allvarligen försvåra hans möjligheter på arbets¬
marknaden. Det bör vid bedömningen av dessa ärenden beaktas, att det
avgörande icke får vara den rent negativa attityd, som den försörjnings-
skyldige i regel intar när det gäller att hålla barnavardsmannen eller nämn¬
den underrättad om förändringar i fråga om personliga förhallanden, t. ex.
21 _ Justitieombudsmannens umbetsberättclse till 1960 års riksdag
322
rörande arbetsanställningar och bostadsadresser, liksom ej heller hans ofta
uppenbara nonchalans att över huvud taget besvara brev och förfrågningar.
Denna ovillighet att halla kontakt med myndigheten — i förening med
stundom ofta täta ombyten av arbetsplatser och ett mindre regelbundet liv
över huvud taget — kan måhända sägas ge visst fog för antagande, att ur¬
aktlåtenheten att erlägga underhållsbidrag beror av bristande villighet och
icke av bristande förmåga. Det är emellertid uppenbart, att beslut om ar¬
betsföreläggande med dess karaktär av frihetsberövande icke kan få grun-
das enbart eller ens huvudsakligen på dylika allmänna attityder hos de
försörjningspliktiga. Bortsett från de psykologiska faktorer av olika slag,
som ofta spela in i sådana kontaktfrågor, kunna t. ex. täta ombyten av
anställningar och ett oregelbundet, kanske direkt asocialt liv ha sin grund
i konstitutionella och andra defekter och icke bero på lättja eller liknöjd¬
het att försörja de anhöriga. När det gäller utredningen i dessa ärenden är
det å andra sidan klart, att kravet på bevisning att orsaken till betalnings-
forsummelsen verkligen har sin grund i lättja eller liknöjdhet icke får drivas
för långt. Någon direkt bevisning härom är ju i allmänhet icke möjlig, och
ofta torde flera orsaksfaktorer föreligga, som med större eller mindre tyngd
göra sig gällande. Men då det här gäller att besluta om ett tvångsmedel,
som kan medföra frihetsberövande under avsevärd tid, torde böra krävas
en utredning, som icke begränsas till vissa yttre attityder utan som har
direkt avseende på vederbörandes faktiska möjligheter att erlägga under¬
kyl i vidare man än som skett och som gör åtminstone sannolikt att sådana
möjligheter varit och äro för handen. Det ligger i sakens natur, att godtag¬
bar utredning härutinnan som regel måste förutsätta, att den underhålls-
skyldige själv blir hörd i saken och sättes i tillfälle att bemöta vad som i
olika hänseenden kan andragas mot honom. Det är likaledes uppenbarligen
av behovet påkallat att de, vilkas arbetsförmåga kan antagas vara ned¬
satt på grund av defekter av fysisk eller psykisk natur, böra bli föremål
för läkarundersökning.
I detta sammanhang må framhållas, att angelägenheten av att utredningen
blir så omsorgsfull som möjligt även understrukits av socialstyrelsen Ten
till de kommunala nämndernas ledning år 1949 publicerad artikel rörande
återkrav av barnbidragsförskott (Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor
nr 55). I dessa anvisningar, där även frågan om arbetsföreläggande beröres,
påpekas svårigheten att i det enskilda fallet avgöra när oförmåga eller
bristande villighet föreligger. Prövningen huruvida den försumlige avsikt-
ligt underlåtit att skaffa sig bättre avlönat arbete eller jämnare arbetsin¬
komst bör — framhålles sålunda i anvisningarna — ägnas stor omsorg från
nämndernas sida, innan beslut om arbetsföreläggande fattas. Därjämte ut¬
talas bl. a. att, så snart misstanke om sjukdom föreligger, vederbörande
lämpligen kan uppmanas att medelst läkarintyg styrka sin bristande arbets¬
förmåga.
323
Om man mot bakgrunden av det nu anförda betraktar de utredningar,
som i praktiken läggas till grund för beslut om arbetsföreläggande, måste
tyvärr sägas att dessa utredningar, enligt vad den nu verkställda undersök¬
ningen givit vid handen, i många fall äro ytterst bristfälliga och ofta icke
avse de verkligt relevanta omständigheterna. Stundom föreligger icke någon
som helst utredning rörande orsakerna till att betalning ej erlagts. Vid den
verkställda undersökningen, som omfattat ett stort antal akter rörande
arbetsförelägganden, har sålunda framkommit att beslut härom i ett flertal
fall fattats utan att utredning dessförinnan förebragts rörande vederbö-
randes arbets- och försörjningsförmåga. I några fall ha de kommunala
nämnderna i sina ansökningar om plats å arbetshem för den, som förelagts
arbete, t. o. m. uttryckligen framhållit att vederbörandes arbets- och för¬
sörjningsförmåga icke vore känd. Underlåtenheten att, innan beslut om
arbetsföreläggande meddelats, utreda angivna förhållanden synes i dessa
fall ha berott därpå, att den underhållsskyldige vistats å okänd ort. I andra
fall synes man ha ansett, att utredningen kunnat skjutas pa framtiden för
prövning i samband med fråga om verkställighet av föreläggandet. En
barnavårdsnämnd tillkännagav sålunda, samtidigt som arbetsföreläggande
utfärdades, att den underhållsskyldige hade att inom en vecka efter
delgivning av beslutet verkställa en större avbetalning eller inkomma med
intyg, som styrkte betalningsoförmåga. I ett annat fall, där utredning om
orsakerna till betalningsförsummelsen ej skett, uttalade vederbörande bar¬
navårdsnämnd att, eftersom den underhållsskyldige ej på något sätt med¬
delat sig med barnavårdsmannen, det förefölle som om han avsiktligt un-
dandroge sig sin betalningsskyldighet.
För att ytterligare i någon mån åskådliggöra vad här ovan sagts rörande
utredningsmaterialets bristfällighet när det gäller själva orsakerna till be¬
talningsförsummelsen må anföras några konkreta exempel. Av utrymmes-
skäl kan det icke bli fråga om annat än att i sammanträngd form redovisa
några få fall av i viss mån olika typ.
1) En 40-årig chaufför W. förpliktades enligt dom i november 1956 att
till ettvart av sina tre barn i upplöst äktenskap utgiva 70 kronor i måna¬
den. I en till vederbörande barnavårdsnämnd i maj 1957 avlåten skrivelse
hemställde barnavårdsmannen, att arbetsföreläggande måtte utfärdas, där¬
vid i huvudsak anfördes: W. hade ej erlagt något som helst bidrag för bar¬
nen. Tidigare hade han haft underhållsskyldighet även för två barn
utom äktenskapet. Det vore ovisst om denna skyldighet kvarstode. I da¬
garna hade en kvinna anmält, att W. vore fader till det barn hon väntade.
W. hade alltid varit synnerligen ovillig att göra rätt för sig, hade endast
arbetat sporadiskt och hållit sig till arbeten, där införsel ej kunnat beviljas.
Polisen hade haft svårt att anträffa honom. Han hade då och då sjukskrivit
sig, enligt egen uppgift på grund av »dåliga nerver». Han hade varit sjuk¬
skriven februari—november 1956, varefter han försvunnit och ej kunnat
anträffas. — Barnavårdsnämnden beslöt den 14 maj 1957, utan ytterligare
utredning, att utfärda det begärda föreläggandet.
324
I detta fall utfärdades sålunda arbetsföreläggande för en person, som
sedan ett halvår varit försvunnen efter att dessförinnan under närmare ett
ars tid ha vant sjukskriven på grund av »dåliga nerver». Beslutet grundade
sig tydligen på att mannen tidigare blott haft tillfälliga sysselsättningar,
vant svar att anträffa och slutligen försvunnit utan att meddela sig med
nämnden. Rörande hans aktuella förhållanden saknades helt kännedom,
ej blott i fråga om arbetsinkomst utan även såvitt gällde hans hälsotill¬
stånd och eventuella försörjningsplikt mot andra. — Upplysningsvis må
nämnas att, enligt vad som senare framkom, mannen en kortare tid före
arbetsföreläggandet flyttat till en annan stad, där han genom tillfälliga ar¬
beten mom chaufförsyrket sade sig förtjäna ungefär 150 kronor i veckan,
samt att han sammanbodde med sin fästmö, med vilken han hade ett barn;
enligt uppgift försörjde han dessa pa sin inkomst. Huruvida denna uppgift
var riktig, blev aldrig utrett. I januari 1958 införpassades mannen till°ar-
betshem, varifrån han efter ett par veckor villkorligt utskrevs, sedan han
erlagt 500 kronor som avbetalning på sin skuld för oguldna barnbidrags¬
förskott.
2) En 35-årig försäljare Ö. hade enligt dom underhållsskyldighet mot två
barn i upplöst äktenskap — födda 1940 och 1947 — med tillhopa 70 kro¬
nor i månaden, hör att utfa bidrag hade införsel hos olika arbetsgivare
måst begäras. I augusti 1956 hade 0. bytt anställning och flyttat till annan
ort. Polisutredning rörande Ö:s förhållanden verkställdes i september sam¬
ma år. Enligt denna vore Ö. på prov anställd som försäljare, och hans in¬
komst hade dittills varit obetydlig. Han sade sig ämna fullgöra sin skyldig¬
het, da han finge större inkomst, med tillägg dock att han ej ansåge sig
vara fader till det yngsta av barnen. Införselansökan ingavs men blev un¬
der hösten avskriven. Ny polisutredning verkställdes den 12 april 1957.
Enligt denna hade Ö. fortfarande så låg inkomst, att den knappast räckte
till för hans eget uppehälle. Även vid denna utredning återkom Ö. till frå¬
gan om faderskapet. Han uppgav, att barnets moder vägrat gå med på
blodprov, samt förklarade sig icke vilja erlägga bidrag för ifrågavarande
barn. Barnavårdsmannen ansåg, att vad Ö. "anfört rörande faderskapet
endast var svepskäl för bristande försörjnings vilja, eftersom barnets moder
icke vägrat och ej heller ämnade vägra att medverka vid faderskapsbevis-
ning, därest Ö. påfordrade utredning därom. Utan att nytt införselförsök
gjordes eller att annan utredning rörande Ö:s ekonomi verkställdes, utfär¬
dades arbetsföreläggande den 26 april 1957.
Vid detta beslut om arbetsföreläggande, som endast kan ha avsett för¬
summelse att bidraga till det yngsta barnet, förelåg sålunda icke någon
utredning, som kunde giva stöd för antagande att den underhållsskyldiges
inkomster räckte till för annat än hans egen försörjning. Het verkliga skälet
för beslutet var tydligen också ett annat, nämligen mannens uttalande att
han på grund av tvivel om faderskapet över huvud taget icke ville erlägga
något underhåll. En sådan förklaring kan emellertid uppenbarligen icke i
och för sig åberopas som grund för arbetsföreläggande, eftersom förutsätt¬
ningen härför är att vederbörande verkligen har någon möjlighet att be¬
tala. Härom förelåg emellertid i detta ärende ingen annan uppgift än att
mannens inkomst var så lag, att den knappast räckte till för"hans eget
uppehälle. — Det må tilläggas, att den underhållsskyldige — oaktat han
efter föreläggandet förklarade, att underlåtenheten att betala berott på
otillräckliga inkomster och icke på tvivel om faderskapet — i september
325
samma år införpassades till arbetshem. Därifrån tillställde han efter någon
tid barnavårdsmannen ett brev, vari han uttalade sin förvåning över att
införsel ej sökts hos hans arbetsgivare — vilken vore för nämnden känd
— samt framhöll att hans inkomster småningom ökat, så att införsel kunde
äga rum. Han påpekade vidare, att hans personliga förhållanden ej utretts
i handräckningsärendet, att han givit sin arbetsgivare fullmakt att inne¬
hålla vederbörligt belopp samt att han borde omedelbart frigivas för att
kunna fortsätta sitt arbete. Samtidigt framförde han en önskan att slippa
erlägga den »lösensumma på 500 kronor», som nämnden enligt uppgift av
arbetshemsföreståndaren uppställt som villkor för frigivning. Några dagar
efter avsändandet av detta brev blev mannen villkorligt utskriven, sedan
han erlagt 350 kronor i avbetalning på sin skuld till barnavårdsnämnden.
3) En 30-årig diversearbetare I. hade sedan flera år tillbaka periodvis
uppburit socialhjälp för sig samt hustru och barn. Socialnämnden ansåg,
att I. försummade sina skyldigheter mot familjen, och hade flera gånger
förgäves försökt tala honom till rätta. I. hade aldrig företett läkarintyg på
arbetsoförmåga men betraktades enligt nämnden som »psykiskt under¬
lig». I juli 1957 fick I. av nämnden en mindre penningsumma för att resa
till annan ort och där tillträda viss arbetsanställning. I. lät sig emellertid
ej avhöra, och vid polisutredning i augusti 1957 konstaterades, att I. aldrig
infunnit sig på orten i fråga. På grundval av vad sålunda förekommit ut¬
färdades den 26 augusti 1957 arbetsföreläggande för I.
I detta fall utfärdades sålunda, utan att läkarundersökning företagits och
utan att vederbörande blivit i saken hörd, arbetsföreläggande för en person,
som betraktades som »psykiskt underlig». Man syntes icke ens ha försökt
att få denna fråga närmare belyst. Det bör dock tilläggas, att ifrågavarande
arbetsföreläggande icke gick i verkställighet, sedan det så småningom visa¬
de sig att mannen — vilken avbröt den berörda resan för att tillsammans
med tillfälliga bekantskaper taga arbete på annan ort — slutligen erhöll
arbete i hemtrakten.
4) Ett 35-årigt affärsbiträde Iv. hade i dom år 1955 ålagts utgiva under¬
hållsbidrag med 60 kronor i månaden för ettvart av två barn i upplöst
äktenskap. I maj 1957 hemställde barnavårdsmannen för ett av barnen
om arbetsföreläggande. I ärendet var då upplyst, att K. — som i samband
med äktenskapets upplösning flyttat till annan ort — sedan åtskillig tid
tillbaka ej erlagt något underhåll. Genom införsel hade ej heller bidrag
kunnat uttagas. Vid ett par tillfällen hade K. tagit nya anställningar utan
att lämna meddelande därom. Tidtals hade han varit sjukskriven. Enligt
cn polisrapport i oktober 1956 hade K. anställning som affärsbiträde mot
800 kronor per månad men anhöll på grund av ekonomiska svårigheter om
uppskov med betalningen av underhållsbidraget. Enligt en polisrapport i
april 1957 hade K. vid årsskiftet slutat sin berörda anställning och därefter
ej haft arbete. Han sade sig ämna börja egen försäljningsverksamhet. Vida¬
re upplystes, att han hade ett barn med sin fästmö och försörjde dessa. På
grundval av vad sålunda förekommit utfärdade nämnden den 10 maj 1957
arbetsföreläggande för K.
1 förevarande ärende fanns visserligen tillgång till en aktuell polisulred¬
ning, men denna berörde icke orsakerna till att den underhållsskyldige
slutat sin anställning och gav ej heller besked om hans faktiska försörj¬
ningssituation. Hur det i själva verket förhöll sig därmed framgick seder¬
mera, då handräckning begärdes för verkställighet av föreläggandet.
326
Därvid framkom bl. a. att den underhållsskyldige i början av år 1957
måst sjukskriva sig på grund av »nervklenhet», att han under tiden april
—september 1957 haft olika arbeten med varierande inkomst samt att han
sedan sistnämnda månad åter var sjukskriven. Vidare framgick, vid senare
utredningar, att K. även i fortsättningen varit sjukskriven och att orsaken
åtminstone sedan mitten av 1958 varit nervsjukdom. Rörande hans för¬
sörjningssituation upplystes, att Iv. år 1956 ingått nytt äktenskap, som
dock upplöstes efter kort tid. För ett i detta äktenskap fött barn var han
underhållsskyldig med 60 kronor per månad. År 1957 ingick han ånyo
äktenskap och hade med sina nya hustru två barn, födda 1956 och 1957.
Socialhjälp utgick till familjen sedan hösten 1957. Någon handräckning
kom icke till stånd.
5) Enligt avtal hade en fabriksarbetare L. att utgiva bidrag för ett barn
utom äktenskap med 21 kronor i månaden till dess barnet fyllt 18 år.
Bidrag hade under årens lopp regelbundet uttagits genom införsel. I april
1957 — några månader efter det barnet fyllt 16 år — slutade L. sin an¬
ställning och avflyttade från bostaden utan att lämna något besked till
barnavårdsnämnden. Han söktes genom polisen men kunde ej anträffas.
Till honom avlåtna brev återkommo såsom obeställbara. Genom en släk¬
ting till L. inhämtades, att L. tagit annan, ej närmare angiven anställning
i samma stad. Nämnden ansåg, att L. av liknöjdhet underlät att fullgöra
sin underhållsskyldighet — det oguldna beloppet uppgick då till omkring
150 kronor — varför arbetsföreläggande utfärdades i september 1957.
Eftersom det barn, beträffande vilket underhållsskyldigheten försummats,
fyllt 16 år, kunde, på sätt framgår av 72 § barnavårdslagen, arbetsföreläg¬
gande lagligen icke meddelas i detta fall. Alldeles bortsett från detta hinder,
som uppenbarligen förbisetts av barnavårdsnämnden, förelåg icke någon
som helst utredning rörande anledningen till det plötsliga uteblivandet av
betalning. Den underhållsskyldiges beteende måste ha framstått som oför¬
klarligt i betraktande av att han tidigare under lång tid regelbundet full¬
gjort sin skyldighet och det här endast gällde ett relativt obetydligt be¬
lopp, som dessutom skulle erläggas blott en begränsad tid framöver. Utan
att ens ha fått kontakt med den underhållsskyldige utfärdades likväl ar¬
betsföreläggande. Det är för övrigt att märka, att det oguldna beloppet i
detta fall var så förhållandevis obetydligt, att ett arbetsföreläggande även
av denna anledning icke lagligen torde ha kunnat ske. — Sedan den under¬
hållsskyldige erhållit kännedom om föreläggandet, tillställde han vederbö¬
rande tjänsteman ett brev, däri han som förklaring till betalningsavbrottet
uppgav, att han haft den uppfattningen att underhållsskyldigheten enligt
avtalet upphörde då barnet fyllt 16 år, varför han ansett sig ha fullgjort
sin skyldighet. Han reagerade vidare i brevet mot nämndens förfarande
att utan tidigare kontakt med honom hota med arbetshem, särskilt som
det här gällde ett obetydligt belopp. Införsel beviljades hos hans nya arbets¬
givare, och begäran om verkställighet av föreläggandet framställdes icke.
Av de remissyttranden, som jag i anledning av vissa härstädes upptagna
ärenden inhämtat från ett femtontal kommunala nämnder, framgår att man
även inom åtskilliga nämnder är medveten om att arbetsföreläggandena
ofta grunda sig på ofullständig kännedom om vederbörandes förhållanden.
Man har härvid framhållit svårigheterna att genom polisen eller annorledes
327
erhålla tillfredsställande belysning av de olika förhållanden rörande den
försörjningspliktige och hans familj, som äro av betydelse för ärendenas
bedömning. Även om — såsom en barnavårdsnämnd framhållit — »tvek¬
samhet många gånger råder beträffande nämndens juridiska och moraliska
rätt att utfärda arbetsföreläggande», har likväl sådant föreläggande allmänt
ansetts vara av värde som ett »påtryckningsmedel», som kan tillgripas mera
generellt utan någon omedelbar avsikt att påkalla handräckning för dess
verkställande. Härvid har erinrats om att de flesta arbetsföreläggandena
ledde till uppgörelse och således ej behövde verkställas och att de såtillvida
visat sig vara ett mycket effektivt medel i nämndernas många gånger be¬
svärliga arbete att komma till rätta med försumliga försörjningspliktiga.
Från vissa nämnders sida ha därjämte åberopats, att rätten till statsbidrag
för utbetalade barnbidragsförskott vore beroende av att nämnderna utnytt¬
jade tillgängliga medel för att förmå vederbörande att erlägga sitt under¬
håll, och att länsstyrelsernas kontroll i fråga om nämndernas åtgärder här-
utinnan vore hård. I en del remissyttranden kritiseras själva lagstiftningen
såsom föråldrad och av oklar innebörd, varvid efterlysas mera detaljerade
anvisningar och direktiv för nämndernas verksamhet.
Som en sammanfattning av hur man från de mera kritiskt inställda nämn¬
derna betraktar nuvarande ordning i fråga om arbetsföreläggande — vissa
nämnder anse förhållandena i stort sett tillfredsställande — må följande
återgivas av vad en barnavårdsnämnd yttrat: För nämnden är det olustigt
att tvingas tillgripa åtgärder, som icke ge den försumlige försörjaren det
rättsskydd som andra medborgare åtnjuta. Interneringen på arbetshemmen
ger ej heller möjligheter till adekvat behandling av det heterogena klientel,
som där samlas. Så länge den nuvarande ordningen består, måste emellertid
nämnden besluta om arbetsföreläggande, bl. a. för att bevaka kommunens
rätt till statsbidrag. Nämndernas möjligheter att i ärenden rörande arbets¬
föreläggande göra fullständiga utredningar äro obefintliga. De försörjnings¬
pliktiga äro i regel bosatta utom nämndens kommun, och nämnden kan
endast genom polisen erhålla uppgifter om de försörjningspliktigas förhål¬
landen. Polisrapporterna äro mycket värdefulla och sakliga, men det är
orimligt att räkna med, att den polisman, som handhar utredningen, skall
kunna ge sig in på någon personlighetsanalys och för nämnden klargöra or¬
sakerna till försummelsen. Nämnden anser, att ansvaret för de bedrövliga
förhållandena icke skall läggas på barnavårdsnämnderna, som satts att till-
lämpa en klumpig och otillfredsställande lagstiftning.
Med hänsyn till vad här ovan anförts och exemplifierats rörande det
bristfälliga material, varpå arbetsföreläggandena i allmänhet grundas, fram¬
står en ändring av nuvarande praxis i fråga om utredningsförfarandet såsom
oundgänglig. Det bör visserligen framhållas, att de med rådande praxis för¬
enade riskerna för övergrepp och rättsförluster i viss mån reduceras genom
att flertalet av nu utfärdade arbetsförelägganden icke bringas till vcrkstäl-
328
lighet och sålunda icke leder till intagning i arbetshem. Detta beror i första
hand därpå, att nämnderna i ett stort antal fall aldrig påkalla handräck¬
ning, eftersom föreläggandet främst avses utgöra ett påtryckningsmedel och
uppgörelse mellan den enskilde och nämnden i allmänhet kommer till stånd.
I de fall åter, då handräckning begäres, verkställes i regel av polismyndig¬
het en omprövning av ärendet, därvid ej sällan inträffar att arbetsföreläg-
gandet befinnes ogrundat och att handräckning förty vägras.
Vad nu sagts får emellertid icke bortskymma det förhållandet, att ett
utan laga stöd utfärdat arbetsföreläggande innefattar en åtgärd som — även
om verkställighet icke kommer till stånd — uppenbarligen medför både be¬
svär och obehag för den enskilde och som redan av denna anledning icke bör
förekomma. När det gäller risken för direkta frihetsförluster är till en början
att beakta, att arbetsförelägganden i en viss, låt vara tämligen obetydlig
utsträckning självmant efterkommas av vederbörande, som sålunda utan
någon som helst ytterligare prövning berövas friheten. Viktigare i detta
sammanhang är dock den omständigheten, att polismyndighetens prövning
av handräckningsärendet knappast kan anses innefatta fullgod garanti mot
verkställighet av obefogade arbetsförelägganden. Möjligheterna för denna
myndighet att själv åstadkomma närmare utredning av bakomliggande so¬
ciala och andra faktorer äro i och för sig begränsade. Därtill kommer, att
dessa myndigheter vid sin prövning torde anse sig i viss mån bundna av den
kommunala nämndens bedömning, helst som man därvid har att utgå från
att nämnden sedan åratal äger intim kännedom om den underhållsskyldige
och hans förhållanden. Hur lättvindigt denna prövning i själva verket kan
ske, torde belysas av vad som framkom vid en hos en landsfiskal nyligen
företagen inspektion. Hos denne landsfiskal hade handräckning för överfö¬
rande till arbetshem begärts under åberopande av den intagningsgrunden,
att vederbörande — som tidigare genom införsel erlagt sitt underhållsbidrag
— sedan någon tid icke haft ordnat arbete, oaktat tillfälle därtill funnits.
Om de närmare omständigheterna härvidlag saknades varje upplysning.
Utan att göra någon som helst undersökning meddelade landsfiskalen för-
passningsorder, därvid han dock enligt egen uppgift skulle ha tillsagt veder¬
börande polisman att icke verkställa förpassningen med mindre denne kont¬
rollerade, att intagningsgrund verkligen förelåge. Den underhållsskyldige
kunde icke omedelbart anträffas men blev efter någon tid, sedan han efter¬
lysts, införpassad till arbetshemmet utan att någon prövning av intagnings¬
grunden ägde rum.
Av vad härovan anförts torde framgå, att nu tillämpade ordning i fråga
om förebringande av utredning i ärenden rörande arbetsförelägganden är
ägnad att i ett icke obetydligt antal fall medföra påtagliga risker för olaga
frihetsberövanden. Framförallt torde dessa risker avse att internering i ar¬
betshem sker av personer, vilkas uraktlåtenhet att fullgöra sin försörjnings-
skyldighet väsentligen är betingad av psykiska defekter eller av alkoholska¬
329
dor, för vilka vård i särskild ordning är avsedd och påkallad. Dessa risker
äro så mycket mera påtagliga som de personer, mot vilka föreläggandena
rikta sig, i stor utsträckning sakna förmåga att själva tillvarataga sina in¬
tressen. Det allmänna ställer likväl icke något biträde till deras förfogande.
Den omständigheten att det här gäller en ofta mycket asocial och besvärlig
kategori personer synes icke heller böra medföra, att man underlåter att
förebringa den utredning som står till buds och som påkallas av sakens be¬
skaffenhet. Med hänsyn till de ofta långvariga frihetsförluster, varom ha.r
är fråga, är det uppenbarligen ofrånkomligt att berörda risker snarast möj¬
ligt elimineras.
För att inom ramen för nuvarande lagstiftning, i avbidan på en revision
av denna, åstadkomma en ur rättsskyddssynpunlct mera acceptabel ordning
när det gäller införskaffande av utredning i ärenden angående arbetsföre-
läggande torde erfordras en omläggning av hittills tillämpad handläggnings-
teknik. Som av den tidigare redogörelsen framgår består utredningsmateria¬
let väsentligen av vissa polisrapporter rörande vederbörandes ekonomiska
förhållanden. Dessa polisutredningar, vilka pläga tid efter annan företagas,
syfta emellertid icke i första hand till att klargöra orsakerna till att den för¬
sörj ningspliktige underlåtit att erlägga vederbörligt underhåll, låt vara att
i remisskrivelserna även anhålles om upplysning huruvida betalningsför-
summelsen beror av lättja eller liknöjdhet. Syftet är i stället främst att
skaffa underlag för införselansökan eller annan exekutiv åtgärd, därvid in¬
tresset självfallet inriktas på vederbörandes aktuella ekonomiska situation.
Det är därför icke överraskande, att dessa utredningar i regel lämna ofull¬
ständiga upplysningar rörande förekomsten av lättja eller liknöjdhet såsom
grund till betalningsförsummelsen. I de rapportformulär, som för utred¬
ningarna pläga användas, lämnas helt enkelt detta spörsmål många gånger
obesvarat eller besvaras blott med att den försörj ningspliktige under åbero¬
pande av sjukdom, skulder etc. bestrider, att han skulle försöka undandraga
sig sin skyldighet. Detta förhållande framstår som så mycket mer förklar¬
ligt, som det vid utredningstillfället i allmänhet icke ens är bekant för vare
sig den försörj ningspliktige eller den polisman, som verkställer utredningen,
att ärendet hos nämnden kommit i det läge, att frågan om en övergång från
exekutiva åtgärder till det helt artskilda tvångsmedel, som arbetsföreläg-
gande utgör, blivit aktuell.
Det synes ofrånkomligt att man vid utredningen av hithörande ärenden
klart håller isär de fall, då exekutiva åtgärder anses kunna ifrågakomma,
och de fall, då arbetsföreläggande ifrågasätts. Spörsmålet huruvida exeku¬
tion kan äga rum bör sålunda först bli föremål för utredning och prövning.
Sedan så skett bör — om skäl därför tala — frågan om utfärdande av ar¬
betsföreläggande upptagas som ett helt fristående ärende, vilket såsom av¬
seende ett frihetsberövande kräver en helt annan och bredare belysning än
frågan huruvida det är möjligt att exekutivt uttaga vissa belopp. I likhet
330
med vad som redan synes tillämpas hos barnavårdsnämnden i Stockholm
bör sålunda, då arbetsföreläggande anses kunna ifrågasättas, en särskild ut¬
redning härom upptagas och inriktas på de för frågans bedömande rele¬
vanta omständigheterna, därvid tillfälle regelmässigt bör beredas den under-
hållsskyldige att bemöta vad som andrages mot honom och i övrigt anföra
vad han aktar nödigt. Är han bosatt i nämndkommunen, synes lämpligt att,
såsom sker i Stockholm, hembesök göres av någon tjänsteman i nämnden.
I andra fall erfordras utredning genom myndigheterna i vistelseorten, där¬
vid det framstår som önskvärt att utredningen i första hand verkställes —
icke genom polisen — utan genom vederbörande socialvårdsmyndigheter.
Vid dessa utredningar synes den underhållsskyldige böra tillställas en hand¬
ling, däri kortfattat angivas skälen för ifrågasatt arbetsföreläggande med
anmodan att inom viss tid skriftligen eller muntligen yttra sig till nämnden
vid äventyr att ärendet eljest avgöres i befintligt skick. Med en sådan ord¬
ning vinnes bl. a. att såväl den underhållspliktige som den utredande tjäns¬
temannen — till skillnad från vad nu oftast är fallet — får fullt klart för
sig att fråga uppkommit om vidtagande av åtgärd för ett frihetsberövande.
Vidare torde den underhållsskyldige böra underrättas om att han, om han
anser betalningsförsummelsen äga samband med bristande arbetsförmåga,
äger att hos viss namngiven tjänsteläkare kostnadsfritt undergå undersök-
ning. I de fall, da det med fog kan antagas att vederbörande lider av sjuk¬
dom, bör han uppmanas att undergå sådan undersökning.
En omläggning av utredningsförfarandet i enlighet med nu antydda rikt¬
linjer medför givetvis ökat arbete för myndigheterna i jämförelse med vad
som nu förekommer i fråga om ärendenas handläggning fram till beslut om
arbetsföreläggande. Bortsett från att en sådan mera omsorgsfull utredning
lagligen torde krävas för dylikt beslut, synes emellertid ett utredningsförfa-
rande av angivet slag komma att i hög grad förenkla handläggningen i hand-
räckningsskedet och där bespara åtskilligt arbete. Det kan för övrigt tilläg¬
gas, att vissa kommunala nämnder — med anledning av vad jag i härstädes
upptagna ärenden remissledes framhållit — redan förklarat sig ha ändrat
eller ämna ändra sin handläggningspraxis i nu angiven riktning.
IX. Bedömningen av alkoholmissbruk hos försumliga försörjningspliktiga
Enligt vissa i det föregående återgivna uppgifter skulle ett stort antal av
de i arbetshem intagna utgöras av personer, som vore klart hemfallna åt
alkoholmissbruk. Riktigheten härav har vid den nu verkställda undersök¬
ningen såtillvida bekräftats, som arbetsföreläggande i åtskilliga fall utfär¬
dats, oaktat det i ärendena varit upplyst att vederbörande vore alkohol¬
missbrukare — i vissa fall kvalificerad sådan — och tillika föremål för nyk-
terhetsvårdande åtgärd. Besluten om arbetsföreläggande ha sålunda i dessa
fall icke tillkommit i ovetskap om angivna förhållande utan grundats på en
bedömning av principiell natur.
331
Ett par exempel på ärenden av denna art ma i korthet anföras.
G) En diversearbetare i 35-årsåldern hade sedan år 195G varit intagen pa
alkoholistanstalt i tre omgångar, senast under tiden september 19o7—ja¬
nuari 1958. Efter utskrivningen hade han arbetat nagra manader med vag¬
bygge men hade slutat på egen begäran. Han låg under hemskillnad med sin
hustru, med vilken han hade fyra minderåriga barn. Genom nykterhets-
nämndens försorg hade arbete beretts honom med skogshuggmng. re
o-ånger hade han transporterats till arbetsplatsen men hade varje gang åter¬
vänt till hemmet. Socialhjälp till familjen utgick. Efter anmälan av hustrun
hade nykterhetsnämnden hos länsstyrelsen begärt resolution för hans åt er-
intagning på alkoholistanstalt, den fjärde intagningen under loppet avHya
år. fnnan detta ärende avgjorts, beslöt emellertid socialnämnden i maj 19o8
utfärda arbetsföreläggande för mannen, vilken ansags ha försummat sm
försörjningsplikt »av lättja och liknöjdhet samt spn missbruk». Beslutet
hade enligt uppgift föregåtts av samråd med den av nykterhetsnämnden ut¬
sedde övervakaren, vilken därvid skulle ha tillstyrkt arbetsforelaggande.
Innan verkställighet av föreläggandet hunnit ske, blev mannen genom
länsstyrelsens försorg återintagen på alkohohstanstalt.
7) En 25-årig diversearbetare hade sedan flera ar ej erlagt underhall för
två utomäktenskapliga barn. Han hade endast sporadiskt haft arbete och
låg sina föräldrar till last. I augusti 1957 utfärdades resolution for han m-
tagande å alkoholistanstalt. Enligt uppgift till barnayardsnamnden kunde
denna resolution på grund av platsbrist ej verkställas inom överskådlig ti .
Sedan den försörjningspliktige fullgjort militärtjänst under tiden september
1957—januari 1958, bereddes honom genom nykterhetsnämnden tillfälle
till skogsarbete, vilket han emellertid efter kort tid avbröt. Barnavårds¬
nämnden ansåg, att orsaken till att mannen ej kunnat formas till ordnat
arbete mera vore att finna i ovilja mot arbete an i spritmissbruk och utfär¬
dade därför i mars 1958 arbetsföreläggande. ......
Rörande ärendets vidare utveckling må namnas, att den forsorjmngplik-
tio-e — sedan han den 1 april 1958 intagits i fangvardsanstalt för avtja-
nande av straff och den 1 maj överförts till sinnessjukhus, vanfran han sy¬
nes ha utskrivits i slutet av juni 1958 — den 30 juli samma ar intogs a
alkoholistanstalt.
Beträffande spörsmålet om vilken betydelse man vid prövning av fråga
om arbetsföreläggande bör tillmäta det förhållandet, att vederbörande miss¬
brukar alkohol, synas hos de kommunala nämnderna i viss män skiftande
uppfattningar göra sig gällande. Sålunda har t. ex. i ett remissyttrande häv¬
dats, att det för relativt unga alkoholmissbrukare vore ur vårdsynpunkt
mera gagneligt med vistelse å arbetshem än å alkoholistanstalt. I stort sett
synes man emellertid vara ense så långt, att åtgärd för intagning i arbets-
hem icke bör vidtagas beträffande den, vars alkoholmissbruk är så avance¬
rat, att man kan räkna med att han inom kort kommer att intagas på
alkoholistanstalt. Beträffande övriga fall av alkoholmissbruk synas däremot
meningarna gå mera isär. Å ena sidan gives uttryck for den uppfattningen,
att arbetsföreläggande över huvud taget icke bör ifrågakomma beträffande
sådan alkoholmissbrukare, som är föremål för åtgärd av nykterhetsnämnd,
332
således även om intagningsresolution ej utfärdats. Från andra håll hävdas,
att det skulle vara otillfredsställande om man under alla omständigheter
vore förhindrad att med arbetsföreläggande ingripa i nu avsedda fall, t. ex.
beträffande en under nykterhetsnämndens övervakning stående person, som
under en längre avhållsamhetsperiod uraktlåter att efter förmåga försörja
de sina. Det framhålles härvid, att praktiken uppvisar åtskilliga svårbedöm¬
bara gränsfall.
Nu berörda spörsmål är uppenbarligen av stor praktisk betydelse, efter¬
som åtskilliga av de personer, om vilka här är fråga, torde i större eller
mindre grad missbruka alkohol. Någon tvekan synes icke böra råda därom,
att sådana kvalificerade alkoholmissbrukare, beträffande vilka förutsätt¬
ningar för tvångsintagning å vårdanstalt äro för handen, principiellt icke
bora även om anstånd med intagningen medgivits eller avses att med¬
givas — bli föremål för arbetsföreläggande. Mera tveksamt kan måhända
vara, huruvida det förhållandet att hjälpåtgärder enligt nykterhets vårds¬
lagen vidtagits eller övervakning enligt samma lag anordnats under alla
omständigheter skall utesluta begagnande av arbetsföreläggande. Denna
fråga synes i viss mån avhängig av det rent organisatoriska spörsmålet om
nykterhets värdens resurser att effektivt ingripa inom den öppna vården. I
varje fall är angeläget, att frågan om utfärdande av arbetsföreläggande för
en person, som är föremal för nykterhetsvårdande åtgärder eller som eljest
kan med fog misstänkas vara alkoholmissbrukare, upptages till prövning i
samråd med vederbörande nykterhetsnämnd. Med hänsyn till arbetsföre-
läggandets karaktär av frihetsberövande synes sådant samråd icke böra äga
rum på tjänstemannaplanet eller blott genom samtal med den av nykter-
hetsnämnden förordnade övervakaren. Ärendet bör i stället efter remiss un¬
derställas nykterhetsnämndens prövning, och beslut följaktligen icke fattas
med mindre sadant remissyttrande föreligger.
IH- Verkställighet av beslut om arbetsföreläggande
Såsom tidigare framhållits påkallas i flertalet fall icke verkställighet av
utfärdade beslut om arbetsföreläggande. Efter delgivning av sådant beslut
plägar nämligen den försörjningsplikt ige taga kontakt med nämnden, där¬
vid man ofta träffar »uppgörelse» i saken. Det gemensamma med dessa
uppgörelser synes vara, att frågan om den försörjningspliktiges intagning i
arbetshem ställes på framtiden. Detta innebär emellertid i regel icke, att
det redan meddelade beslutet om arbetsföreläggande upphäves eller eljest
anses som forfallet. I stället låter man med verkställighetsfrågan »anstå»
eller man »bordlägger» ärendet. Frågan huruvida verkställighet av beslutet
skall påkallas göres följaktligen beroende av den försörjningspliktiges sätt
att framdeles fullgöra sina skyldigheter. Härigenom kan sålunda själva be¬
slutet om arbetsföreläggande begagnas — och begagnas tydligen också_
såsom ett särskilt påtryckningsmedel mot den försörjningspliktige.
333
Genom nu berörda praxis — som torde böra ses mot bakgrunden av att
arbetsföreläggandena i regel utfärdas på grundval av utredningar, som även
för vederbörande nämnder ofta framstå som ofullständiga — kan frågan om
verkställighet av beslutat arbetsföreläggande komma att aktualiseras avse¬
värd tid efter beslutets fattande. Eftersom bestämmelser helt saknas rö¬
rande den tid, inom vilken verkställighet får ske, liksom föreskrifter saknas
beträffande själva handläggningen av fråga om förverkande av beviljat »an¬
stånd», är det helt naturligt att bedömningen av hithörande spörsmål i
praktiken präglas av stor osäkerhet. Hos vissa nämnder synes man sålunda
— om den försörjningspliktige fullgör vad som kan krävas av honom — re¬
dan efter kortare tid, några månader eller något halvår, anse frågan om hans
intagande i arbetshem förfallen. På andra håll åter synes man anse sig oför¬
hindrad att hålla verkställighetsfrågan svävande under betydligt längre tid
samt — om en intagning slutligen finnes påkallad — som grund för intag¬
ningen åberopa det tidigare, kanske för flera år sedan fattade beslutet.
Såsom exempel på verkställighetsfrågans handhavande enligt det senare
betraktelsesättet må återges följande fall:
8) En 30-årig diversearbetare B. hade i hemskillnadsdom förpliktats att
i underhållsbidrag för sina tre barn utgiva 55 kronor i månaden för varje
barn. Genom införsel hade blott obetydliga belopp kunnat uttagas, då B.
ofta bytte anställning. I februari 1955 meddelades arbetsföreläggande för B.
Innan beslutet därom hunnit expedieras, erhöll barnavårdsmannen från B.
ett brev — som svar på en tidigare skrivelse från barnavårdsmannen — däri
B. angav orsakerna till sina täta arbetsbyten samt anvisade införsel vägen
för bidragens uttagande. I samband med att beslutet om arbetsföreläggande
överlämnades till polisen för delgivning tillställdes B. i mars 1955 ett brev
från barnavårdsmannen, däri framhölls att beslutet »behöver ju inte bli
aktuellt om Ni blir kvar i en anställning och det kan beviljas införsel där».
Beslutet delgavs B. i april 1955, i anledning varav B. ånyo skrev till barna¬
vårdsmannen och påpekade att införsel kunde erhållas. Barnavårdsmannen
svarade, att B. ej behövde ställa sig arbetsföreläggandet till efterrättelse,
därest han kvarstannade på sin arbetsplats och införsel kunde ske. Införsel
ägde därefter rum hon olika arbetsgivare från april till november 1955.
Sistnämnda månad slutade B. sin anställning och avflyttade från orten.
Upplysning om var B. vistades kunde ej erhållas. I februari 1956 — således
ett år efter beslutet om arbetsföreläggande — hemställde nämnden om po¬
lishandräckning för verkställighet av detta beslut. Då B:s vistelseort var
okänd, översändes handlingarna till socialstyrelsen för B:s efterlysning.
Först i februari 1957 — således två år efter beslutet om arbetsföreläggande
— erhölls kännedom om B:s vistelseort. I anledning därav överlämnade
socialstyrelsen handlingarna till vederbörande polismyndighet, som den 19
februari 1957 införpassade B. till arbetshem. Handräckningen föregicks av
ett förhör med B. rörande dennes ekonomiska förhållanden, därvid bl. a.
framgick att B. dåmera sammanbodde med en kvinna, med vilken han hade
ett barn och som ånyo väntade barn, till vilket B. vore fader. I vilken ut¬
sträckning B. bidrog till dessas försörjning blev icke klarlagt vid förhöret.
Utredningsrapporten innehöll cj heller uppgift om att B. — såsom senare
334
framkom — var blind på ena ögat och av läkare rekommenderats arbeten
av viss särskild beskaffenhet. Enligt vad B. i en besvärsskrift uppgav blev
han vid utredningen över huvud taget icke hörd om orsakerna till att han ej
betalat underhållsbidragen.
I detta fall påkallades sålunda — sedan frågan om anstånd med nämn¬
dens beslut avhandlats mellan barnavårdsmannen och den försörj ningsplik-
tige — verkställighet först ett år efter beslutet om arbetsföreläggande.
Denna begäran om verkställighet — innebärande att »anståndet» ansågs
förverkat — berodde uppenbarligen enbart därpå, att den försörjningsplik-
tige, efter det att bidragen under ett drygt halvår uttagits genom införsel,
slutade sin sista anställning och ej kunde anträffas. Rörande hans aktuella
förhållanden saknades varje kännedom. Verkställighet kom emellertid icke
till stånd förrän efter ytterligare ett år, då vederbörandes försörjningssitua¬
tion radikalt förändrats. Ehuru icke ens någon omprövning i anledning där¬
av syntes ha skett hos nämnden, ansågs det två år gamla beslutet kunna
efter en ytlig polisutredning bringas till verkställighet. Det må tilläggas, att
den försörjningspliktige, sedan av honom anförda besvär över handräck¬
ningen lämnats utan bifall, ett par veckor senare villkorligt utskrevs från
arbetshemmet, sedan han på sin skuld till nämnden avbetalat 500 kronor.
Nu berörda praxis att bevilja anstånd med verkställighet av beslutat ar¬
betsföreläggande och att först långt därefter påkalla och genomföra verk¬
ställigheten saknar uttryckligt stöd av lag. På sätt framgår av de förut
återgivna motiven till gällande bestämmelser om arbetsföreläggande är
huvudsyftet med bestämmelserna att — sedan det visat sig omöjligt att
genom exekutiva åtgärder eller på annat sätt uttaga vederbörliga belopp
— genom ett frihetsberövande förmå den försumlige försörjaren att fram¬
deles efter förmåga fullgöra sin skyldighet. Vid tidpunkten för beslut om
arbetsföreläggande skall sålunda situationen vara sådan, att man icke fin¬
ner annat medel för rättelse återstå än ett direkt frihetsberövande. Det kan
därför icke anses stå i överensstämmelse med gällande lags syfte att låta
med verkställigheten anstå och att sålunda, såsom t. ex. gäller beträffande
beslut om tvångsintagning enligt nykterhetsvårdslagen, begagna själva be¬
slutet som ett medel att åstadkomma rättelse. Så som lagstiftningen är
konstruerad är det med andra ord icke avsett att — vilket nu i stor ut¬
sträckning sker — låta arbetsföreläggandet som sådant fungera som på¬
tryckningsmedel. Beslut om arbetsföreläggande är alltså, i likhet med t. ex.
beslut om skyddsuppfostran av barn, avsett att bringas till verkställighet
utan onödigt dröjsmål.
Alldeles bortsett från vad nu sagts om lagens syfte och den principiella
innebörden av beslut om arbetsföreläggande, framstår rådande praxis att
bevilja anstånd med verkställigheten som oförenlig med institutets rätts¬
liga utformning. Såsom förut framhållits kan nämligen besvär icke anföras
över beslut om arbetsföreläggande, och lagligheten av föreläggandet kan
icke bringas under högre myndighets prövning annat än i samband med
en senare begäran om handräckning. Vid sådant förhållande kan själva ar-
335
betsföreläggandet — och sålunda ett beslut om frihetsberövande — omöj¬
ligt få användas såsom påtryckningsmedel och därmed tilläggas verkan av
ett mot den enskilde riktat tvång. Berörda praxis ter sig än mera orimlig
med tanke på att föreläggandena, på sätt framgår av den verkställda under¬
sökningen, ofta meddelas på grundval av en bristfällig utredning och i all¬
mänhet utan att tillfälle beretts den underhållspliktige att yttra sig över
framställt yrkande om arbetsföreläggande och över det material, som åbe¬
ropas till stöd för yrkandet.
De betänkligheter, som här anförts mot rådande praxis att bevilja an¬
stånd och utnyttja beslutet såsom påtryckningsmedel, ha avseende endast
å den utformning som institutet har enligt gällande lag. Det är uppenbart
att goda skäl kunna anföras till förmån för själva principen med anstånds-
givning; förslag i denna riktning har också framlagts av socialvårdskommit-
tén. En förutsättning för att vid en revision av lagstiftningen möjlighet in¬
föres till anståndsgivning och därmed att använda arbetsföreläggandena
såsom påtryckningsmedel måste dock uppenbarligen vara, att garantier
vinnas för att besluten om arbetsföreläggande föregås av omsorgsfull och
tillförlitlig utredning, vid vilken den underhållspliktige höres, samt att
möjlighet finnes att överklaga arbetsföreläggande, som meddelas i lägre
instans.
Det kan emellertid icke vara försvarligt att i avbidan på en framtida re¬
vision av lagstiftningen låta rådande, med gällande lag oförenliga praxis
bli oförändrad. Det finns så mycket större skäl att ändra denna praxis,
som densamma ger upphov till — och på grund av avsaknaden av regle¬
rande föreskrifter rörande verkställighetstid och förverkande av anstånd
måste ge upphov till — åtskilliga oklarheter i tillämpningen, innefattande
risker för förhastade och felaktiga beslut i verkställighetsfrågan.
I enlighet med vad sålunda anförts torde, så länge nuvarande bestäm¬
melser gälla, rådande praxis att genom beviljande av anstånd med verk¬
ställigheten av arbetsföreläggande begagna sådant föreläggande som särskilt
påtryckningsmedel icke vidare böra tillämpas. I de fall, då beslut om ar-
betsförelägganden finnas på objektivt godtagbara grunder motiverade, böra
följaktligen de kommunala nämnderna utan onödigt dröjsmål vidtaga åt¬
gärder för beslutens verkställande. Därest efter beslutets fattande — men
innan verkställighet hunnit ske — ny omständighet yppas, som anses inne¬
fatta skäl för att ytterligare rådrum gives den försörjningspliktige, bör i
konsekvens med arbetsföreliiggandets principiella innebörd det redan med¬
delade beslutet icke hållas svävande under längre eller kortare tid utan bör
av nämnden återkallas.
I detta sammanhang må tilläggas, att det vid genomförandet av verk¬
ställigheten — och sålunda vid polismyndighetens prövning av handräck-
ningsärendet — stundom kan uppkomma vissa tveksamma spörsmål, så¬
som t. ex. då faktiska hinder under avsevärd tid möta mot verkställighet.
336
Dessa spörsmål komma att beröras i samband med den i följande avsnitt
upptagna frågan.
IV. Verkan av att handräckning sbeslut efter besvär upphäves
Över själva arbetsföreläggandet få besvär ej anföras men väl över med¬
delad handräckning. Sådana besvär må föras utan inskränkning till viss tid;
ett av polismyndighet meddelat handräckningsbeslut kan således icke i
vanlig ordning vinna laga kraft. Lagstiftningen utgår från att polismyn¬
digheten, om den finner arbetsföreläggandet lagligen grundat, omedelbart
meddelar handräckningen, något som också i praktiken regelmässigt synes
ske. Den omständigheten att vederbörande förklarar sig ämna anföra be¬
svär över beslutet eller till äventyrs redan anfört sådana besvär inverkar
följaktligen icke i och för sig hindrande i verkställighetshänseende. Om
länsstyrelsen därefter vid sin prövning av besvären finner, att arbetsföre¬
läggandet icke är lagligen grundat och att handräckning därför icke bort
meddelas, uppkommer fråga huruvida den intagne kan och bör omedelbart
frigivas utan hinder av att länsstyrelsens beslut ej vunnit laga kraft.
Frågan må belysas med ett exempel, hämtat från ett härstädes upptaget
klagoärende.
9) En barnavårdsnämnd utfärdade den 19 juni 1958 arbetsföreläggande
för en 40-årig byggnadsarbetare B., som underlåtit att erlägga underhålls¬
bidrag för sina tre barn enligt en år 1957 meddelad hemskillnadsdom. B.
hade under tiden december 1957—april 1958 varit sjukskriven och hade
därefter på grund av arbetslöshet inom sitt yrke uppburit bidrag från ar¬
betslöshetskassa. Efter beslutet om arbetsföreläggande — men före dess
delgivning — erhöll B. den 26 juni 1958 tillfällig anställning i en plåtslageri¬
rörelse. Föreläggandet delgavs B. den 12 augusti. Då han ej lät sig avhöra
och något bidrag ej heller inflöt, begärde nämnden den 25 augusti 1958
handräckning för B:s överförande till arbetshem. Vederbörande polismyn¬
dighet beslöt den 6 september bifalla denna hemställan, varefter B. den 9
september 1958 införpassades till arbetsliemmet. Detta innebar sålunda, att
B. skildes från sin anställning, som han innehaft under drygt två månader
och varunder han i avlöning uppburit omkring 1 800 kronor. Över hand-
räckningsbeslutet anförde B. besvär hos länsstyrelsen. I utslag den 25 oktober
1958 fann länsstyrelsen — under framhållande att försök i första hand bort
göras att uttaga underhållsbidrag genom införsel—skäligt upphäva överkla¬
gade beslutet; och skulle B. icke vidare vara intagen å arbetshem. Med detta
utslag ansåg sig emellertid barnavårdsnämnden icke böra åtnöja och an¬
förde besvär i en den 15 november 1958 till vederbörande departement
inkommen skrift. Som följd härav kvarhölls B. alltjämt på arbetshemmet.
I utslag den 15 januari 1959 fann regeringsrätten ej skäl att göra ändring i
länsstyrelsens utslag, innebärande sålunda att B. ej borde ha intagits i ar¬
betshemmet.
I det hos mig anhängiggjorda klagoärendet framhöll klaganden — som
varit B:s juridiska biträde i besvärsmålet — att B. på grund av ett beslut,
som funnits felaktigt, varit berövad friheten under så lång tid som 4Va
337
månad. Förhållandet hade dessutom medfört, att B. förlorat både sitt ar¬
bete och sin bostad. Resultatet syntes klaganden så upprörande, att det
icke kunde motiveras av några som helst effektivitetshänsyn. Ändring av
gällande bestämmelser borde enligt klaganden övervägas, därvid man kun¬
de tänka sig att göra nämndernas beslut om arbetsföreläggande överklag-
bara eller låta med verkställigheten av handräckningsbeslut anstå till dess
de vunnit laga kraft. — I avgivet yttrande anförde barnavårdsnämnden
bl. a., att ett handräckningsbeslut ej' syntes böra få verkställas, förrän det
vunnit laga kraft. Nämnden framhöll vidare, att besvär i dessa^ärenden
borde behandlas så skyndsamt som möjligt och givas förtur hos både läns¬
styrelse och regeringsrätt.
När det gäller att bedöma vilken verkan som bör tillmätas länsstyrelses
beslut att undanröja polismyndighets förordnande om handräckning för
verkställighet av arbetsföreläggande, må till en början framhållas, att några
uttryckliga föreskrifter härom icke meddelats i lag. Det är att märka, att
kvarhållandet å arbetshemmet grundas å ett beslut om arbetsföreläggande,
som icke kan överklagas. Beträffande utskrivning stadgas i lagen icke annat
än att den arbetsskyldige må kvarhållas, intill dess grundad anledning
föreligger till antagande, att han skall söka efter förmåga fullgöra sina skyl¬
digheter, dock må han icke kvarhållas i oavbruten följd under längre tid
än ett år. Det är mot bakgrunden härav förståeligt, att tvekan kan råda
om verkan av länsstyrelses beslut att undanröja meddelat handräcknings-
förordnande.
Till följd av rättsutvecklingen får gällande rätts ståndpunkt numera an¬
ses vara, att lagligheten av meddelat arbetsföreläggande kan och skall prö¬
vas i samband med begäran om handräckning för verkställighet. En kon¬
sekvens härav måste vara att den, som förelagts arbete och av polismyn¬
dighet införpassats till arbetshem, skall omedelbart frigivas, om genom
lagakraftägande beslut av länsstyrelse eller regeringsrätten fastslagits, att
handräckning icke bort meddelas.
Den fråga, som här är aktuell, avser emellertid om samma verkan bör
tilläggas ett av länsstyrelse i handräckningsärendet meddelat beslut, som
ännu icke vunnit laga kraft. Det kan naturligtvis göras gällande, att lika
väl som polismyndighetens handräckningsförordnande genast kan verk¬
ställas, bör länsstyrelsens beslut att undanröja handräckningsförordnandet
kunna gå i verkställighet utan hinder av att klagan föres. Å andra sidan
har icke — på sätt skett beträffande åtskilliga beslut av länsstyrelse enligt
barnavårdslagen (se 8G §) — vare sig i barnavårds- eller socialhjälpslagen
föreskrivits att beslutet går i verkställighet utan hinder av förd klagan.
Det kan med hänsyn härtill icke läggas styrelsen för arbetshemmet till
last såsom fel, att den i det nyss relaterade fallet för sin del ansåg att den
underhållsskyldige borde kvarhållas å arbetshemmet, intill dess regerings¬
rätten prövat besvären över länsstyrelsens beslut i handräckningsfrågan.
Även om jag av nämnda skäl funnit mig icke kunna vidtaga någon åt-
22 — Justitieombudsmannens ä mb et sb erätt ds c till 1060 års riksdag
338
gärd mot arbetshemsstyrelsen för dess ställningstagande i en svårbedömd
rättsfråga, vill jag emellertid icke underlåta att med skärpa framhålla, att
den underhållsskyldiges kvarhållande på arbetshem i sådana fall, varom nu
är fråga, framstår såsom synnerligen otillfredsställande. Har en länsstyrelse
efter noggrann, måhända helt ny utredning funnit ett arbetsföreläggande
icke lagligen grundat och därför upphävt av polismyndighet meddelat hand-
räckningsbeslut, bör enligt min mening länsstyrelsens avgörande omedelbart
lända till efterrättelse genom att styrelsen för arbetshemmet — som skynd¬
samt bör underrättas om beslutet — så snart ske kan förordnar om ut¬
skrivning av vederbörande. Något hinder häremot möter icke i gällande
lag. Ej heller torde något vägande sakligt skäl kunna anföras för den ord¬
ningen, att frågan om den underhållspliktiges kvarhållande å anstalten skall
göras beroende av om den kommunala nämnden anser sig ha anledning till
missnöje med länsstyrelsens bedömning och därför — måhända av rent
principiella skäl — vill föra saken vidare. Att en dylik motsättning i upp¬
fattningarna mellan länsstyrelsen och den kommunala nämnden, vilken för
övrigt intar en direkt partställning, skall lända den enskilde till nackdel
på sätt varom här är fråga — i form av frihetsförlust under avsevärd tid
— framstår som så mycket mera ogrundat som de kommunala nämnderna
icke ansetts böra i dessa ärenden utrustas med befogenhet att självständigt
besluta ens om ett rent tillfälligt frihetsberövande.
Mot nu angivna tolkning torde icke kunna med fog invändas, att läns¬
styrelsens friande utslag kan komma att undanröjas av regeringsrätten.
Om så skulle ske — något dylikt fall är mig icke bekant — lärer det icke
vara förenat med större olägenheter att i enlighet med regeringsrättens be¬
slut genomföra ny handräckning.
De frihetsförluster, varom här ovan talats, skulle givetvis också kunna
förebyggas, om polismyndigheternas handräckningsbeslut icke verkställdes
med mindre den försörjningspliktige underläte att inom viss tid från del¬
givning, t. ex. inom den för andra administrativa beslut allmänt gällande
besvärstiden om tre veckor, anföra besvär över beslutet. En sådan radikal
förändring av hela det nuvarande handräckningsförfarandet synes dock
knappast kunna i förevarande sammanhang förordas. Därmed är emeller¬
tid icke sagt, att meddelat handräckningsbeslut under alla omständigheter
måste eller bör omedelbart verkställas. Är det t. ex. icke fråga om ett
uppenbart fall av lättja eller liknöjdhet och föreligger ej heller flyktfara,
synes någon befogad erinran knappast kunna riktas mot att polismyndig¬
heten en kortare tid låter med verkställigheten anstå. Det må härvid un¬
derstrykas, att besvär över här avsedda handräckningsbeslut — vilka städ¬
se böra förses med besvärshänvisning, något som nu på sina håll icke sker
— självfallet böra av vederbörande instanser upptagas till avgörande med
all tillbörlig skyndsamhet.
I detta sammanhang må vidare framhållas, att handräckning understun¬
339
dom omöjliggöres på grund av hinder av yttre art, framförallt därigenom
att den försörj ningspliktige avviker från orten och icke kan anträffas förr¬
än efter avsevärd tid. Fråga uppkommer då, huruvida verkställighet bör
ske av det en gång meddelade arbetsföreläggandet eller om detta bör anses
ha förfallit. Det ligger i sakens natur, att ju längre tid som förflutit efter
det beslut om arbetsföreläggande meddelats, desto osäkrare måste det vara
om skälen för sådan åtgärd alltjämt äro för handen. Framför allt torde
härvid vara att beakta, att förändringar kunna ha inträffat i fråga om ve-
derbörandes försörjningssituation och med avseende på hans arbetsförmåga
och hälsotillstånd över huvud taget. Det framstår därför som nödvändigt
och i full överensstämmelse med lagens grunder att, om hindret ej blott
varit av kortare varaktighet, en omprövning av ärendet sker av den kom¬
munala nämnden. Prövas därvid tillräckliga skäl för intagning i arbets-
hem ej längre föreligga, bör det tidigare meddelade beslutet om arbetsföre¬
läggande givetvis upphävas. Finner nämnden däremot, att skälen för in¬
tagning alltjämt äro för handen, föreligger visserligen från materiell syn¬
punkt icke något hinder mot att bringa det tidigare beslutet till verkstäl¬
lighet. Då emellertid verkställigheten i sådant fall faktiskt grundar sig på
en omprövning av ärendet och då lagstiftningen utgår från att arbetsföre¬
läggande skall bringas i verkställighet så snart som möjligt, synes riktigast
att resultatet av nämndens omprövning kommer till uttryck i ett nytt be¬
slut om arbetsföreläggande. Härför talar även det förhållandet, att det
skulle framstå såsom stötande och i vissa fall som orimligt om en så in¬
gripande åtgärd som intagning i arbetshem skulle i formellt hänseende
grundas på ett för lång tid sedan meddelat beslut. Att härvid uppställa
någon absolut tidsgräns är vanskligt att göra utan stöd av lag. På sätt jag
framhållit beträffande motsvarande spörsmål i fråga om verkställighet av
beslut om skyddsuppfostran (justitieombudsmannens ämbetsberättelse 1959
s. 321 o. f.), synes dock uppenbart att — om i varje fall mer än sex måna¬
der förflutit från utfärdandet av arbetsföreläggande — risken för att förut¬
sättningarna för beslutet kunna ha rubbats är så stor, att verkställighet av
beslutet icke bör ske utan föregående omprövning i enlighet med vad förut
sagts. I här ovan avsedda fall synes därför frågan om handräckning icke
böra avgöras av polismyndigheten, innan omprövning av intagningsfrågan
företagits av vederbörande kommunala nämnd.
V. Utskrivning från arbetshem
I fråga om intagningstidens längd gäller, att vederbörande må kvarhållas
till dess grundad anledning föreligger till antagande att han skall söka
efter förmåga fullgöra sin försörjningsskyldighet, dock icke i oavbruten
följd under längre tid än ett år. Det för utskrivningen avgörande borde
enligt lagmotiven vara ådagalagd arbetsamhet, gott uppförande, visat in¬
340
tresse för familjen o. s. v. Däremot skulle det strida mot syftet med lag¬
stiftningen att göra arbetsskyldighetens upphörande beroende av att den
uppkomna skulden till det allmänna reglerades.
På sätt förut framhållits plägar villkorlig utskrivning ske efter sex må¬
naders vistelse, därest ej vederbörande dessförinnan kunnat helt eller delvis
reglera sin skuld till det allmänna. Då dessa skulder i allmänhet uppgå till
flera tusentals kronor, torde endast mera undantagsvis förekomma, att den
intagne är i stånd att anskaffa medel för reglering av skulden i dess helhet.
Vanligast lärer vara, att endast en avbetalning kan åstadkommas. Det sy¬
nes härvid — något som redan torde ha kunnat utläsas av förut anförda
exempel — som om en avbetalning med omkring 500 kronor i praxis skulle
leda till att den intagne omedelbart blir utskriven. För dessa utskrivningar
— vilka i allmänhet torde beslutas i samråd med vederbörande kommunala
nämnder — kräves alltså icke någon viss tids vistelse å anstalten. Erlägges
godtagbart belopp, sker utskrivning även om den försörjningspliktige blott
kort tid varit intagen, kanske endast några dagar eller t. o. m. blott någon
enda dag. I likhet med vad fallet är i fråga om andra utskrivningar före
ettårstidens utgång äga nu avsedda utskrivningar rum under villkor, att
vederbörande framdeles ordentligen fullgör sin försörjningsskyldighet och
håller nämnden underrättad om vistelseort och arbetsanställningar.
Angivna praxis i fråga om utskrivning av arbetshemsinterner torde vara
ägnad att i olika hänseenden ingiva allvarliga betänkligheter. Att denna
praxis kunnat framväxa, lärer kunna förklaras endast därigenom att man
uppfattat eller eljest ansett sig böra utnyttja institutet arbetsföreläggan¬
de väsentligen som ett medel att indriva det allmännas fordran för utgivet
barnbidragsförskott eller erlagd socialhjälp. Syftet med institutet är emel¬
lertid, såsom tidigare i olika sammanhang framhållits, att genom ett fri¬
hetsberövande verka individuellt rättande i fråga om den underhållsplik-
tiges inställning till sin skyldighet att sörja för de sina, därvid uppenbar¬
ligen även ett visst allmänpreventivt moment tillkommer. Utskrivning från
arbetshem skall sålunda, på sätt lagtexten klart ger vid handen, grundas
på en antagen sinnesändring hos den intagne med avseende å hans villighet
att framdeles fullgöra sin försörjningsskyldighet. Det må härvid erinras att,
enligt uttrycklig bestämmelse i socialhjälpslagen, den intagne må kvar-
hållas, oavsett om socialhjälp upphört att utgå. En avbetalning på skulden
kan otvivelaktigt vara ett uttryck för en dylik sinnesändring. Den omstän¬
digheten att en person, som intagits i arbetshem, gäldar sin skuld till det
allmänna behöver emellertid icke i och för sig innefatta något som helst
stöd för antagande att hans inställning i angivet hänseende ändrats. Den
personliga friheten torde för de allra flesta människor vara mycket mera
värd än en penningsumma. Att regelmässigt medgiva utskrivning enbart
på den grund att den intagne förmår prestera visst belopp i pengar —
okänt varifrån de härflyta — saknar också stöd i gällande lagstiftning.
341
Det avgörande för utskrivningsfrågan bör i stället, såsom i lagmotiven ut¬
talats, principiellt vara den intagnes personliga förhållande under intag-
ningstiden. Därtill kommer givetvis den påverkan, som viss tids frihets-
förlust alltid får antagas medföra.
Väl kunna vägande skäl tala för att utskrivning omedelbart sker av den,
som efter intagningen i arbetshem till fullo gäldar sin skuld och som så¬
lunda, om än först sedan det yttersta tvång måst tillgripas, förmås att
fullt ut gottgöra sina tidigare ekonomiska försummelser. Jag kan emellertid
icke underlåta framhålla, att det i vissa fall kan te sig ytterst stötande
att en person, vars ekonomiska situation är sådan att han kunnat fullgöra
sin försörjningsskyldighet men som av uppenbar tredska försummat denna
skyldighet, skall kunna — sedan han väl drivit saken till dess spets —
omedelbart köpa sig fri, oaktat allt talar för att han icke heller i fortsätt¬
ningen ämnar betala med mindre samhällets yttersta tvångsmedel utnytt¬
jas. Sådana fall, då den föreliggande skulden blir i samband med intagning
till fullo gulden, synas emellertid tillhöra undantagen. De kunna därför
måhända i detta sammanhang lämnas därhän.
Av större praktisk betydelse är däremot utskrivning på grund av avbe¬
talning, därvid erläggande av belopp å 500 kronor eller däromkring enligt
tillämpad praxis synes utgöra villkor för omedelbar utskrivning. Det torde
härvid förekomma, att erforderliga medel i vissa fall anskaffas genom att
den arbetspliktige försäljer sin bil eller annan honom tillhörig egendom.
Stundom kan den arbetspliktige förmå arbetsgivare att utlåna medel mot
löfte att beloppet finge avdragas på kommande avlöningar. Har avbetal¬
ning skett med medel, som anskaffats på nagot av nu angivna sätt, eller
eljest med medel tillhöriga den arbetspliktige, kan avbetalningen vara ett
uttryck för insikt om nödvändigheten att fullgöra underhållsskyldigheten.
I allmänhet torde emellertid medlen till avbetalningarna utgöra lån från
anhöriga eller bekanta, till vilka den intagne självfallet ofta vänder sig med
bön om hjälp. Helt ovidkommande personer kunna alltså på ett avgörande
sätt inverka på ett samhälleligt reaktionsförfarande. För blott några hund¬
ratals kronor kunna de lösa ut en person från ett frihetsberövande, som i
annat fall skulle räcka i månader. Att som avgörande för utskrivning god¬
taga avbetalningar, till vilka medel anskaffats på nu angivet sätt, innebär
att det allmänna — låt vara att detta uppenbarligen icke avses — genom
arbetsföreläggandeinstitutet övervältrar en del av sina utlägg å helt ovid¬
kommande personer, som ha svårt att motstå de intagnas böner om hjälp
och som ha små möjligheter att återfå utlånade medel. Det stötande och
för samhället ovärdiga i en sådan praxis framträder så mycket tydligare,
som det icke torde vara alla — och kanske icke ens flertalet — av de å
arbetshemmen intagna som ha möjlighet att upplåna medel till erforderlig
lösensumma. Till skillnad från sina härutinnan bättre ställda kamrater
nödgas följaktligen dessa interner — även om de skulle ha bättre insikt
342
om sitt ansvar såsom försörjare än de som lyckats upplåna medel — kvar-
stanna å anstalten under avsevärd tid.
Ett system med utskrivning mot erläggande av visst kontantbelopp
medför dessutom alltid risker för att beloppet anskaffas på mindre nog¬
räknat sätt eller eljest med medel, som rätteligen bort komma andra till
godo. Huru man härvid kan tänkas förfara illustreras av en rad rent gro¬
teska exempel, som finnas återgivna i en nyligen publicerad tidningsartikel
(Arbetaren för den 15—21 april 1959).
Nu berörda praxis att göra utskrivning från arbetshem beroende av viss
avbetalning bör enligt min mening snarast ändras i enlighet med vad här
förut anförts. Avgörande för prövning av utskrivningsfråga skall alltså
vara om det finnes grundad anledning antaga att den intagne kommer att
för framtiden fullgöra sina försörjningsskyldigheter bättre än förut.
Sammanfattning
Den nu verkställda undersökningen har givit vid handen, att gällande
lagstiftning rörande intagande i arbetshem av försumliga försörjningsplik-
tiga — vilken lagstiftning i och för sig framstår som otillfredsställande ur
rättsskyddssynpunkt — kommit att i praxis tillämpas på sätt som innebär
påtagliga risker för obefogade frihetsförluster och som ingiver allvar¬
liga betänkligheter även i övrigt. Sålunda tillämpas hos de kommunala
nämnderna — vilka ha att besluta om arbetsföreläggande — ett utrednings-
förfarande, som är tekniskt irrationellt och över huvud taget otjänligt att till¬
föra ärendena det material, som oundgängligen torde böra krävas för beslut
av den frihetsinskränkande innebörd, varom här är fråga. Sådana beslut
fattas utan att den försörjningspliktige ens sättes i tillfälle att yttra sig över
framställt yrkande om arbetsföreläggande eller får del av det till grund
därför förebragta materialet. Icke heller äger som regel läkarundersökning
rum, oaktat det många gånger kan antagas att fråga är om mer eller mindre
starkt invalidiserade eller alkoholiserade personer. Den utredning, som
föregår beslut om arbetsföreläggande, kan därför i allmänhet icke anses
tillräcklig för att tillgodose elementära rättssäkerhetskrav.
Olägenheterna av nu angivna, otillfredsställande förhållanden reduceras
visserligen därigenom att, av skilda anledningar, endast 300—400 av de
omkring 1 500 årligen utfärdade arbetsföreläggandena bringas i verkställig¬
het. Även om flertalet av dessa intagningar äro materiellt befogade, medför
nuvarande praxis med avseende å utredningen av hithörande ärenden likväl
påtagliga risker för obefogade frihetsberövande!! i ett icke obetydligt antal
fall. Främst torde dessa risker avse, att internering i arbetshem sker av
personer, vilkas uraktlåtenhet att fullgöra sin försörjningsskyldighet icke
huvudsakligen har sin grund i lättja eller liknöjdhet hos vederbörande utan
väsentligen är betingad av psykiska defekter eller av alkoholskador av den
art, att särskild vård härför är avsedd och påkallad.
343
Vidare förekommer i praxis, att själva beslutet om arbetsföreläggande
i stor utsträckning begagnas som ett särskilt påtryckningsmedel mot den
försörjningspliktige, vilket har till följd att »anstand» med verkställig¬
heten medgives. Denna praxis är oförenlig med det i lagmotiven angivna
syftet med detta tvångsmedel. Härtill kommer att det ur principiell syn¬
punkt icke kan vara tillbörligt, att ett beslut, som icke kan överklagas och
vars laglighet således icke kan efter besvär överprövas, utnyttjas sasom på¬
tryckningsmedel. En dylik praxis framstar som synnerligen betänklig mot
bakgrunden av vad som framkommit om den bristfälliga utredning, på vil¬
ken besluten om arbetsförelägganden i stor utsträckning grundas och vid
vilken den underhållsskyldige i allmänhet icke ens far tillfälle att yttra sig
över mot honom åberopat material. En annan olägenhet av berörda praxis
är, att fråga om intagningen i arbetshem kan komma att aktualiseras avse¬
värd tid efter beslutets fattande, därvid stundom förekommer att polismyn¬
dighet — utan att omprövning skett hos den kommunala nämnden
bringar i verkställighet ett flera år gammalt beslut. Då bestämmelser helt
saknas rörande den tid, inom vilken verkställighet får ske, liksom före¬
skrifter saknas beträffande själva handläggningen av fråga om förverkande
av meddelat anstånd, ger denna i och för sig felaktiga praxis upphov till
åtskilliga oklarheter i tillämpningen, innefattande risker för förhastade och
oriktiga avgöranden.
I rättstillämpningen har inträffat, att en av polismyndighet till arbets¬
hem införpassad försörjningspliktig — oaktat vederbörande länsstyrelse
efter besvär funnit att handräckning icke bort meddelas och följaktligen
upphävt polismyndighetens handräckningsbeslut — kvarhållits å anstal¬
ten i avbidan på regeringsrättens prövning av besvär, som av den kommu¬
nala nämnden anförts över länsstyrelsens beslut i handräckningsfragan.
Det synes i hög grad otillfredsställande, att den som genom polismyndig¬
hets försorg intagits i arbetshem men som — efter en sedermera hos läns¬
styrelsen företagen noggrann, i väsentliga hänseenden måhända helt ny
utredning — befinnes icke ha bort intagas, likväl skall på grund av me¬
ningsmotsättningar mellan myndigheterna vara förlustig sin frihet under
avsevärd tid. Denna rättstillämpning, som bygger på en enligt min me¬
ning oriktig lagtolkning, har sin grund i brister och oklarheter hos lag¬
stiftningen.
Slutligen föreligger ett missförhållande — icke minst anmärkningsvärt
och allvarligt — då det gäller praxis för utskrivning från arbetshem av där
intagna personer. Normalt tillämpas härvid den ordningen, att villkorlig
utskrivning sker efter sex månaders anstaltsvistelse. Om emellertid den in¬
tagne kan anskaffa medel för avbetalning av sin skuld till det allmänna —
avseende de utgifter kommunen haft för hans anhöriga — kommer utskriv-
ningsfrågan i annat läge. Sådan avbetalning synes nämligen, om den sker
med belopp å 500 kronor eller däromkring, medföra omedelbar utskrivning,
344
alldeles oberoende av intagningstidens längd och sättet för medlens an¬
skaffande. Genom dylik avbetalning kan sålunda en till arbetshem förd
person — på bekostnad kanske av släktingar eller bekanta — köpa sig fri
från en frihetsinskränkning, som eljest skulle ha räckt i månader och som
andra i arbetshemmet intagna, vilka ej ha samma möjligheter att låna,
måste underkasta sig. Denna utskrivningspraxis är oförenlig med lagstift¬
ningens syfte, kränker principen om medborgarnas likabehandling under
lagen och framstår över huvud taget som främmande för svensk rättsupp¬
fattning.
Här ovan angivna missförhållanden äro att betrakta mot bakgrunden av
den otidsenliga och delvis svårtillämpade lagstiftningen på området, en
lagstiftning vars brister sedan länge varit uppenbara för statsmakterna.
Åtgärder ha också vidtagits för att åstadkomma en genomgripande refor¬
mering, men någon ändring har ännu icke kommit till stånd. Missförhål¬
landena ha sålunda sin grund främst i brister hos lagstiftningen och kunna
rimligen icke läggas de myndigheter, som blivit satta att i första ledet till-
lämpa lagstiftningen — kommunala nämnder, polismyndigheter och ar-
betshemsstyrelser — till last såsom fel. Det finnes så mycket mindre skäl
att kritisera dessa myndigheter för handläggningen av enskilda ärenden,
som man härvid endast förfarit i enlighet med en praxis — eller kanske
rättare slentrian — vilken sedan gammalt tillämpats utan att erinran synes
ha skett från överordnade statliga myndigheters sida.
Uppenbart är emellertid, att rådande missförhållanden med det snaraste
böra undanröjas. Eftersom frågan om en reformering av förevarande lag¬
stiftning sedan lång tid varit och alltjämt är föremål för kommittéutred¬
ning, saknar jag anledning att här påyrka lagändring i viss riktning. Det
framstår emellertid som i hög grad önskvärt, att detta lagstiftningsarbete
i möjligaste mån påskyndas. Även om detta arbete skulle kunna inom en
relativt snar framtid leda till antagandet av ny lag, synes ofrånkomligt att
— i avbidan därå — åtgärder vidtagas för att inom ramen för gällande lag¬
stiftning såvitt möjligt eliminera nu rådande betänkliga missförhållanden.
På sätt jag här ovan beträffande de olika spörsmålen närmare angivit och
utvecklat synes det icke heller möta större svårigheter att genom ändring
av praxis åstadkomma ur rättssäkerhetssynpunkt väsentligt mer tillfreds¬
ställande handläggning av ifrågavarande ärenden. Då det här, i enlighet
med de av mig framlagda synpunkterna, gäller en i flera avseenden täm¬
ligen radikal omläggning av hittillsvarande praxis och med hänsyn tillika
till vikten av att rättstillämpningen blir enhetlig, synes önskvärt att Eders
Kungl. Maj :t genom utfärdande av cirkulär eller på annat lämpligt sätt
lämnar vederbörande myndigheter erforderliga anvisningar och direktiv.
Som jag tidigare framhållit synes saken vara av beskaffenhet att böra för¬
anleda skyndsamma åtgärder.
345
Med stöd av den befogenhet, som tillkommer mig enligt instruktionen
för riksdagens ombudsmän, får jag härigenom framlägga ovanberörda spörs¬
mål och synpunkter för den åtgärd, vartill Eders Kungl. Maj:t må finna
framställningen föranleda.
Med anledning av förestående framställning har Kungl. Maj:t i ett den
13 november 1959 till samtliga socialnämnder och barnavårdsnämnder ut¬
färdat cirkulär lämnat vissa anvisningar angående handläggningen av ären¬
den rörande försörjningspliktigas intagande i arbetshem (SFS nr 493).
2. Framställning angånde ändring av nykterhetsvårdslagen i syfte
bl. a. att tillgodose behovet av klara bestämmelser om befogenhet
för polisen att under erforderlig tid för utredning kvarhålla
alkoholmissbrukare, som misstänkes vara farlig
I en den 1 december 1959 till Konungen avlåten framställning anförde jag
följande:
Enligt gällande nykterhetsvårdslag ankommer det på vederbörande läns¬
styrelse att — efter ansökan av nykterhetsnämnd eller polismyndighet —
meddela beslut om någons tvångsintagning å allmän vårdanstalt för alkohol¬
missbrukare. I vissa fall kan emellertid ingripande i form av frihetsberö¬
vande ske även innan länsstyrelsen beslutat i saken. Befogenhet att förordna
härom tillkommer polismyndighet .
I 21 § 1 mom. nykterhetsvårdslagen stadgas sålunda, att polismyndighet
ofördröjligen skall på lämpligt sätt tills vidare omhändertaga den som är
hemfallen åt alkoholmissbruk, därest han är farlig för annans personliga
säkerhet eller eget liv och faran är så överhängande, att länsstyrelsens be¬
slut om tvångsintagning ej utan våda kan avvaktas. Enahanda skyldighet
föreligger enligt samma lagrum beträffande s. k. kringflackande alkohol¬
missbrukare, som kan antagas komma att avvika från orten. Polismyndig¬
heten äger därjämte tills vidare omhändertaga alkoholmissbrukare, som på
grund av oförmåga att taga vård om sig själv är i trängande behov av ome¬
delbar vård.
Därest någon sålunda omhändertages av polismyndighet innan ansökan
gjorts om tvångsintagning, skall enligt 21 § 2 mom. sådan ansökan göras
utan uppskov. Det åligger i sådant fall länsstyrelsen enligt 26 § att, sedan
ansökan om tvångsintagning inkommit, utan uppskov pröva huruvida ve¬
derbörande fortfarande skall vara omhändertagen.
Då anmälan göres till polisen att någon kan misstänkas vara farlig
alkoholmissbrukare, föreligger ofta icke någon närmare utredning i saken.
346
Det är då icke möjligt för polismyndigheten att omedelbart taga stånd¬
punkt till frågan huruvida den anmälde kan och bör omhändertagas med
stöd av 21 § nykterhetsvårdslagen. Å andra sidan äro vid dylika anmäl¬
ningar omständigheterna ej sällan sådana — med hänsyn till den anmäldes
uppträdande i spritpåverkat tillstånd — att ett omhändertagande av ho¬
nom kan och plägar ske med stöd av 12 § allmänna polisinstruktionen.
Enligt detta stadgande har polisman, om det är nödvändigt för att upprätt¬
hålla allmän ordning, att tillfälligt omhändertaga den vars uppträdande in¬
nefattar ett störande av eller en omedelbar fara för ordningen. Omhänder¬
tagande skall även ske, där det eljest erfordras för att avvärja straffbelagd
gärning, mot vilken polisman är pliktig att ingripa. Anmälan om verkställt
omhändertagande skall skyndsamt göras hos vederbörande förman, vilken
omedelbart har att pröva huruvida åtgärden skall bestå. I fråga om tids¬
längden av sådant omhändertagande stadgas i 13 § allmänna polisinstruk¬
tionen, att den omhändertagne må hållas i förvar endast så länge fara före-
ligger för att han kommer att fortsätta störa ordningen. Förhör med honom
skall hållas så snart ske kan.
I november 1957 omhändertog polisen i Stockholm en person, som av sin
hemskilda hustru anmälts såsom farlig alkoholmissbrukare. Sedan viss ut¬
redning förebragts, blev mannen följande dag frigiven av polisen. Ett par
dagar senare beredde han sig tillträde till hustruns lägenhet, där han till¬
delade henne ett antal knivhugg varav hon avled. I anledning av vissa tid¬
ningsuppgifter rörande denna händelse infordrade jag från överståthållar-
ämbetet yttrande beträffande frågan huruvida fel eller försummelse före-
lupit vid polisens handläggning av fallet. Vid min slutliga prövning av ären¬
det fann jag i likhet med överståthållarämbetet att — ehuru polisutred¬
ningen i visst hänseende måste anses bristfällig — vad i saken förekommit
icke kunde läggas någon befattningshavare till last som tjänstefel.
I sitt remissyttrande i detta ärende ingick överståthållarämbetet närmare
på den principiella frågan huru länge en misstänkt farlig alkoholmissbru¬
kare kan kvarhållas hos polisen för utredning, innan beslut måste fattas
huruvida han skall frigivas eller omhändertagas med stöd av 21 § nykter¬
hetsvårdslagen. Överståthållarämbetet framhöll därvid rörande frekvensen
av ärenden angående farliga alkoholmissbrukare, att det under år 1957 till
kriminalpolisavdelningen i Stockholm inkommit 737 sådana anmälningar.
Av dessa föranledde 29 ansökan om tvångsintagning, medan 77 resulterade
i överförande till sinnessjukhus. I återstående 631 fall slutbehandlades ären¬
det hos polisen genom översändande av promemorior till nykterhetsnämn-
den; i samtliga dessa fall kunde förutsättas att omhändertagande enligt 21 §
nykterhetsvårdslagen icke skett.
I anslutning därtill anförde överståthållarämbetet följande:
347
Har någon omhändertagits enligt nämnda lagrum, åligger det överståt-
hållarämbetet att, sedan ansökan om tvångsintagning inkommit, utan upp¬
skov pröva huruvida han fortfarande skall vara omhändertagen. Ämbetet
besitter sålunda viss erfarenhet av ärenden av nu förevarande slag. Med
stöd av denna sin erfarenhet vill ämbetet beteckna ärendena rörande interi¬
mistiskt omhändertagande av farliga alkoholister såsom hörande till de mest
vanskliga länsstyrelserna ha att pröva. Angelägenheten av att frihetsberö¬
vande icke sker utan tvingande nödvändighet måste vägas mot de hotades
berättigade anspråk på att samhället bereder dem skydd mot befarade
våldshandlingar. Kravet på snabbhet i besluten kommer därvid icke sällan
i konflikt med nödvändigheten av att även ett interimistiskt frihetsberö¬
vande grundar sig på en utredning som — även om den icke är fullständig
— dock ger sakligt stöd för en sådan åtgärd. I den mån farligheten kommit
till uttryck i våldshandlingar begränsa sig dessa oftast till misshandel mot
hustrun, och då stundom varken misshandeln eller dess följder i form av
blåmärken o. d. iakttagits av någon utomstående, blir trovärdigheten av
hustruns berättelse avgörande. Än svårare att avgöra är, huruvida uttalade
muntliga hotelser kunna befaras bli omsatta i verkligheten. Å ena sidan är
alkoholistens vokabulär ej sällan sådan, att en uttalad hotelse ej behöver
tagas efter orden. Men å andra sidan medför alkoholismen lätt uppkomsten
av obefogad svartsjuka eller paranoida idéer, som genom tvångsföreställ¬
ningar kunna få ödesdigra följder, och i den mån hotelserna äro uttryck
härför tyda de på höggradig fara. Det är enligt ämbetets mening uppenbart
att omhändertagande kan vara nödvändigt, även om farligheten endast
kommit till uttryck i muntliga hotelser.
Efter en närmare granskning av handläggningen av det ärende, som med
remissen avsågs, framhöll överståthållarämbetet, att det ur principiell syn¬
punkt vore av intresse att få klarlagt hur länge en misstänkt farlig alkohol¬
missbrukare kunde kvarhållas för utredning, innan beslut meddelades att
han skulle frigivas eller omhändertagas med stöd av 21 § nykterhetsvards-
lagen. Härutinnan anförde ämbetet följande:
Om gripandet eller medtagandet till förhör skett med stöd av bestämmel¬
serna i RB som ett led i ett förundersökningsförfarande, kan han icke av
denna anledning kvarhållas längre än tolv timmar, därest han icke förklaras
anhållen (23 kap. 9 § RB). De brottsliga gärningar, som på detta skede
kunna ha begåtts i samband med hotet, äro emellertid oftast icke av den
svårighetsgrad att ett anhållande framstår som motiverat. Har åter ett
omhändertagande skett med stöd av allmänna polisinstruktionen — varvid
det icke torde vara något hinder att låta ett gripande eller medtagande till
förhör för utredning om brottslig gärning övergå till ett sådant omhänder¬
tagande — finnes icke någon absolut tidsfrist. Varaktigheten har i stället
bestämts på så vis, att åtgärden får bestå endast så länge fara föreligger för
att den omhändertagne kommer att fortsätta alt störa ordningen. Omhän¬
dertagandet har vidare betecknats såsom tillfälligt.
En snäv reglering av omhändertagandets maximilängd medför dock prak¬
tiska olägenheter av det skälet att de farliga alkoholisterna i flertalet fall
torde införas till kriminalavdelningen å sådan tidpunkt att ingen del av
tolvtimmarsfristen kommer att infalla under ordinarie arbetstid, vilket så¬
lunda skulle få till konsekvens att den personal som är avdelad för ärenden
348
om alkoholmissbrukare icke skulle få att göra med annat än en mindre del
av dessa ärenden.
Men även i annat hänseende skulle en svårbemästrad situation upp¬
komma genom framtvingandet inom tolv timmar av en prövning enligt 21 §
nykterhetsvårdslagen. Såsom förut nämnts inkommo under år 1957 737
anmälningar mot personer som misstänktes vara farliga alkoholister. En¬
dast 29 av dessa föranledde ansökan om tvångsintagning. En sådan propor¬
tion mellan antalet ansökningar om tvångsintagning och antalet anmäl¬
ningar torde vara till fördel för alla parter: Överståthållarämbetet, polisen,
den anmälde och hans anhöriga (ämbetet bortser här givetvis från att po¬
lisen kan begå misstag vid beslut om frigivande). Att proportionen kunnat
nås torde vara helt beroende av att polisen i fall, där misstankarna om att
vederbörande är att anse som farlig alkoholist kvarstå efter den första un¬
dersökningen men där utredningen, bl. a. på grund av behov att höra vitt¬
nen, icke hunnit slutföras, kvarhåller vederbörande i avbidan på den ytter¬
ligare utredning som anses påkallad. Om i stället en prövning enligt 21 §
nykterhetsvårdslagen framtvingas inom en tolvtimmarsfrist på det då före¬
liggande utredningsmaterialet, är det icke ett orimligt antagande att var
tredje anmälan skulle föranleda ansökan om tvångsintagning, vilket skulle
betyda bortåt en tiodubbling av antalet ärenden hos överståthållarämbetet
angående farliga alkoholister. Skulle å andra sidan efter iakttagandet av
nämnda tidsfrist den nuvarande proportionen mellan antalet ansökningar
om tvångsintagning och antalet anmälningar endast obetydligt förskjutas,
vore detta också betänkligt, enär det skulle innebära en ökad risk för in¬
träffandet av händelser liknande det i remissen omnämnda fallet. Ett upp¬
hörande med nuvarande praxis att låta anstå med besked om omhänder¬
tagande enligt 21 § nykterhetsvårdslagen till dess utredningen i huvudsak
slutförts skulle därför, såvitt överståthållarämbetet kan finna, icke från
någon synpunkt innebära någon vinning.
I sitt i ärendet avgivna yttrande har kriminalpolisintendenten ansett det
med fog kunna ifrågasättas, om icke vid analog tillämpning av RB:s tids¬
bestämmelser om gripande, anhållande och häktning, anhållandet borde
anses motsvara det beslut om kvarhållande för fortsatt utredning, som i
alkoholistfallen måste ske för att man skall kunna erhålla erforderligt ut¬
redningsmaterial för ansökningen till överståthållarämbetet om tvångsin¬
tagning, och sistnämnda åtgärd anses motsvara häktningsframställningen.
Nämnda analogi skulle innebära, att med beslut om omhändertagande
skulle kunna anstå till femte dagen efter kvarhållandct. En sådan kon¬
sekvens är överståthållarämbetet icke berett att utan lagstöd taga.
Analogier med RB — vare sig det gäller 23 kap. 9 § eller 24 kap. 12 § —
äro över huvud att betrakta som nödlösningar, vilka tillgripas i brist på
annan fast utgångspunkt. För egen del vill överståthållarämbetet söka
vägen fram mot ett ställningstagande i här berörda fråga efter en annan
linje. Enär kvarhållandet kan stödjas enbart på allmänna polisinstruktio¬
nen, måste där angivna förutsättningar iakttagas. Beträffande tidslängden
innebär detta att omhändertagandet skall vara tillfälligt. Ehuru detta givet¬
vis innebär en stark begränsning av varaktigheten, bör icke marginalen
göras så snäv att det bakomliggande syftet — nämligen att vederbörande
icke skall berövas friheten längre än nödvändigt — i realiteten motverkas.
Detta sker emellertid om man tvingar polisen till prövning enligt 21 § nyk¬
terhetsvårdslagen innan några utomstående vittnen kunnat höras. Utom¬
349
stående vittnen kunna dock icke kallas till förhör inför polisen nattetid. En
rimlig avvägning av nu framförda synpunkter vore enligt överståthållar-
ämbetets mening, om det kravet uppställdes, att en misstänkt farlig alkoho¬
list, som omhändertagits jämlikt 12 § allmänna polisinstruktionen, skulle
sist dagen därefter frigivas, om omhändertagandebeslut enligt 21 § nykter-
hetsvårdslagen icke meddelats. Ehuru ämbetet härutinnan icke sökt någon
analogi med RB, må påpekas, att med en dylik praxis överensstämmelse
skulle nås med regeln i 24 kap. 12 § första stycket första punkten RB.
Rörande den av överståthållarämbetet sålunda berörda principfrågan har
länsstyrelsen i Kronobergs län — i anslutning till ett av mig vid inspektion
av länsstyrelsen upptaget ärende — anfört följande:
Vad angår spörsmålet under hur lång tid polismyndighet bör ha befogen¬
het att kvarhålla en person för utredning huruvida förutsättningar föreligga
för hans omhändertagande enligt 21 § nykterhetsvårdslagen ifrågasätter
länsstyrelsen — trots de nackdelar som onekligen skulle vara förbundna med
en sådan lagstiftning — om icke för undvikande av den nuvarande osäker¬
heten i nykterhetsvårdslagen borde utsättas viss eller vissa tidsfrister. I sak
är länsstyrelsen närmast benägen föreslå bestämmelser motsvarande de som
enligt 24 kap. 12 § rättegångsbalken gälla om anhållande och häktnings-
framställning. Av polismyndighet bör sålunda kunna fordras att den som
regel redan dagen efter vederbörandes tagande i förvar fattar slutlig stånd¬
punkt till omhändertagandet samt antingen gör framställning till länssty¬
relsen eller frigiver vederbörande. Därest utredningsarbetet så påkallar, bör
emellertid polismyndighet ha möjlighet att låta anstå med sitt beslut, dock
längst till femte (lagen efter den, då vederbörande togs i förvar.
Vikten av att samhällsorganen i förebyggande syfte ingripa mot alkohol-
missbrukare gör sig uppenbarligen särskilt starkt gällande beträffande den
kategori personer, som till följd av alkoholmissbruk begar våldshandlingar
mot närstående eller eljest äventyrar deras personliga säkerhet. För sådana
fall ha polismyndigheterna också genom bestämmelserna i 21 § nykterhets¬
vårdslagen tillagts befogenhet och skyldighet att ingripa i form av tillfälligt
frihetsberövande. Av förut återgivna uppgifter framgår, att det till polis¬
myndigheterna årligen hänskjutes ett stort antal fall av denna beskaffen¬
het. Det är följaktligen ur samhällets synpunkt en angelägenhet av bety¬
dande vikt att polismyndigheterna på ett riktigt sätt handha den uppgift,
som sålunda anförtrotts dem.
Att pröva frågan huruvida en alkoholmissbrukare är farlig för annans
personliga säkerhet är ofta förenat med stora vanskligheter, vilket samman¬
hänger med de speciella bevisningssvårigheter som ärenden av detta slag
typiskt sett uppvisa. Ej sällan föreligger här icke annat egentligt material
än de i allmänhet motstridiga uppgifter, som lämnas av alkoholmissbruka¬
ren och den person — oftast hustrun — som känner sig hotad. Att i dessa
ärenden pröva föreliggande bevisning och att mot varandra riktigt väga
350
den hotades intresse av skydd mot befarade våldshandlingar samt den an¬
mäldes anspråk att icke på obefogade eller överdrivna uppgifter rörande
hans uppträdande berövas friheten, är en grannlaga uppgift som ställer
stora krav på den beslutandes erfarenhet och omdöme.
När det gäller ingripande av polismyndighet i fall av denna art, äger
myndigheten enligt 21 § nykterhetsvårdslagen tillfälligt omhändertaga alko¬
holmissbrukaren under förutsättning dels att han »är farlig» för annans
personliga säkerhet, dels att faran är så överhängande att länsstyrelsens
beslut om tvångsintagning ej utan våda kan avvaktas. Enligt detta stad¬
gande ställes alltså, i fråga om polismyndighetens rätt att tillfälligt om¬
händertaga vederbörande, samma höga krav på bevisning som gäller för
länsstyrelsens definitiva beslut om hans tvångsintagning på anstalt. Dess¬
utom erfordras beträffande polismyndighetens ingripande, att faran skall
vara överhängande. Härav torde följa, att ett omhändertagande av en
såsom farlig anmäld alkoholmissbrukare icke kan ske med stöd av 21 §
nykterhetsvårdslagen enbart i och för utredning om den påstådda farlig¬
heten. Ej heller finnes i denna lag eljest något stadgande, som berättigar
polismyndigheten att för närmare utredning taga en förment farlig alkohol-
missbrukare i förvar. Ett beslut om omhändertagande jämlikt 21 § synes
följaktligen förutsätta, att bevisning rörande farligheten redan föreligger.
Omhändertagandet syftar då uteslutande till att bereda den hotade skydd
under den tid som måste åtgå, innan ansökningshandlingarna bli färdig¬
ställda och handläggningsproceduren hos länsstyrelsen hinner avslutas.
Emellertid visar erfarenheten att, då polisens ingripande påkallas i an¬
ledning av alkoholmissbrukares våldsamma eller hotfulla uppträdande, nå¬
gon utredning som är ägnad att närmare belysa frågan om farligheten i all¬
mänhet icke föreligger. Dylika anmälningar inkomma ofta på kvällen eller
under natten, därvid utredning på platsen måste verkställas av underord¬
nade polismän. Dessa äga emellertid icke befogenhet — icke ens i uppenbara
fall — att själva omhändertaga alkoholmissbrukaren med stöd av nykter¬
hetsvårdslagen. Av praktiska skäl är det i sådana situationer i allmänhet icke
heller möjligt att omedelbart inhämta beslut av vederbörande polischef.
Om de till platsen beordrade polismännen anse omständigheterna vara så¬
dana, att den anmälde bör omhändertagas, finnes ingen annan grund att
åberopa — såvida fråga ej tillika är om brott — än 12 § allmänna polis¬
instruktionen.
Frågan huru länge en person kan hållas i förvar med stöd av sistnämnda
stadgande kan, såsom överståthållarämbetet i sitt förut återgivna yttrande
framhållit, vara tveksamt. Inom doktrinen har man rörande detta spörsmål
understrukit, att dylika frihetsberövanden förutsatts skola bli mycket kort¬
variga, därvid hävdats att omhändertagandet, i analogi med bestämmel¬
serna i 23 kap. 9 § RB, icke borde räcka mer än sex timmar med möjlighet
i särskilda fall till förlängning ytterligare sex timmar. Enligt en annan me¬
351
ning anses kvarhållandet kunna utsträckas till på sin höjd något dygn (jfr
t. ex. Eek: Administrativa frihetsberövanden s. 49—52 samt Petrén: Om
offentligrättslig användning av våld mot person s. 71—74). Överståthållar-
ämbetet har för sin del ifrågasatt, om icke den som omhändertagits med
stöd av allmänna polisinstruktionen kunde hållas kvar så länge, att beslut
om frigivning eller åtgärd jämlikt 21 § nykterhetsvårdslagen ej behövde
meddelas förrän sist dagen efter omhändertagandet.
Med den sist angivna tolkningen i fråga om tidslängden för kvarhållandet
skulle helt visst möjlighet föreligga för polismyndigheterna att i ett stort
antal fall — kanske i det helt övervägande antalet — hinna verkställa en
utredning, som lämnar tillfredsställande grund för bedömandet av frågan
om vederbörandes farlighet och därmed också förutsättningarna för hans
frigivande eller omhändertagande jämlikt 21 § nykterhetsvårdslagen. Att
en sådan tidrymd för utredning helt generellt kan antagas vara tillfyllest
med hänsyn till förhållandena i Stockholm, synes framgå av överståthållar-
ämbetets yttrande. Emellertid torde frågan ställa sig något annorlunda på
andra platser i landet. Om man antar att en misstänkt farlig alkoholmiss¬
brukare — såsom vanligen sker — på kvällen eller natten införes till polis¬
stationen i spritpåverkat, ofta kraftigt spritpåverkat tillstånd, kan förhör
i saken vare sig med honom eller annan icke lämpligen äga rum förrän
följande dag. Därvid erfordras ej sällan att förhör anställes med annan
familjemedlem än den, som närmast skulle vara hotad, ävensom med andra
personer, t. ex. grannar. Med hänsyn bl. a. till på landsbygden föreliggande
långa resvägar torde stora svårigheter stundom kunna föreligga för polisen
att redan under en och samma dag medhinna alla de förhör, som böra hållas.
I vissa fall kan det dessutom för bedömandet av farligheten vara av stort
värde, att den misstänkte blir undersökt av läkare. Att med kort varsel få
en sådan undersökning utförd, är på landsbygden ofta icke möjligt. Vid
min inspektionsverksamhet har jag också i åtskilliga ärenden rörande farliga
alkoholmissbrukare iakttagit, att utredningen hos polisen icke avslutats och
prövningen jämlikt 21 § nykterhetsvårdslagen sålunda icke skett förrän på
tredje eller fjärde dagen efter det vederbörande tagits i förvar. Jag har vis¬
serligen i några sådana fall ifrågasatt, om icke förfarandet borde ha kunnat
ske snabbare, särskilt som de omhändertagna vid länsstyrelsens därefter
företagna prövning befunnits icke vara farliga och följaktligen — efter nå¬
gon veckas frihetsförlust — blivit frigivna. Med hänsyn till vad som upp¬
lysts rörande omständigheterna vid polisens utredningsarbete har jag emel¬
lertid funnit, att det i de av mig upptagna fallen icke kunnat riktas någon
befogad anmärkning för onödigt dröjsmål med ärendenas handläggning.
Av nu angivna skäl har det synts mig förtjänt att övervägas om icke —
såsom även länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasatt — nykterhetsvårds¬
lagen borde kompletteras med bestämmelser, som i viss mån utvidgade po¬
lismyndigheternas befogenhet att omhändertaga misstänkt farliga alkohol¬
352
missbrukare och som samtidigt något närmare preciserade denna befogen¬
het. Den rättsliga grundvalen för ingripanden i form av frihetsberövande
bör självfallet i princip vara så noggrant angiven som möjligt, och detta
synes framförallt ha avseende på de svårbedömbara ärenden, varom här
är fråga. Rättsläget på detta område utmärkes emellertid, såsom i remiss¬
yttrandena även påpekats, av viss oklarhet. Det är härvid att märka, att
— trots avfattningen av 21 § nykterhetsvårdslagen — det knappast kan
antagas ha varit lagstiftarens avsikt att polismyndigheterna skola ingripa
genom omhändertagande endast i de flagranta fall, då farligheten klart
framträtt genom att alkoholmissbrukaren redan gjort sig skyldig till vålds¬
handling eller omedelbart försök därtill. I de flesta fall, där ingripande på¬
kallas, torde den ifrågasatta farligheten icke ha kommit till uttryck på
annat sätt än genom muntliga hotelser eller liknande. Och det är dessa
fall — där faran för hotets förverkligande kan vara omedelbar — som be¬
reda polismyndigheterna de största svårigheterna ur bevisningssynpunkt.
Angelägenheten av att kompletterande bestämmelser utfärdas synes sär¬
skilt tydligt framträda, om man betänker de olägenheter, som äro förenade
med en alltför snäv tidsmarginal för polisens ställningstagande. Å ena sidan
kan detta leda till att en farlig alkoholmissbrukare i brist på godtagbar ut¬
redning frigives med därav följande risker för omedelbara våldshandlingar.
Å andra sidan ger erfarenheten vid handen, att tvånget att taga ställning
inom en snävt begränsad tid kan medföra att polismyndighet, med hänsyn
till de tänkbara konsekvenserna av ett underlätet ingripande, anser sig —
oaktat utredningen ännu icke givit objektivt stöd för misstanken om farlig¬
het — böra besluta om vederbörandes omhändertagande i avvaktan på vi¬
dare utredning hos länsstyrelsen, dit saken samtidigt hänskjutes. Länssty¬
relsen har emellertid icke samma möjligheter som polisen att snabbt före¬
bringa felande utredning, och därtill kommer att själva proceduren hos läns¬
styrelsen ofta tar flera dagar i anspråk. I sådana fall, där den hos länssty¬
relsen förebragta utredningen icke ger stöd för antagandet att den omhän¬
dertagne är farlig — och därpå har jag sett åtskilliga exempel —blir följakt¬
ligen den omhändertagne berövad friheten under längre tid än som sanno¬
likt skulle ha blivit fallet, om polismyndigheten haft ytterligare någon dag
på sig för kompletterande utredning. Kravet på skyndsamhet i fråga om
polisens ställningstagande kan sålunda i själva verket direkt motverka syf¬
tet med bestämmelserna om snabb handläggning av dessa ärenden, näm¬
ligen syftet att den misstänkte icke skall vara berövad sin frihet längre än
vad som är oundgängligen nödvändigt.
Mot vad i sist angivna hänseende anförts skulle visserligen kunna in¬
vändas, att polismyndighet icke äger att på otillräckliga skäl besluta om
någons omhändertagande och att risken för obefogade frihetsberövanden —
i avbidan på länsstyrelsens vidare förordnande — sålunda är ringa. Emel¬
lertid synes man från domstolarnas sida, vid den straffrättsliga bedöm¬
353
ningen av polismyndighets förfarande att utan godtagbar utredning om¬
händertaga alkoholmissbrukare, ha givit uttryck för den principiella upp¬
fattningen att kravet på erforderlig utredning kan eftergivas med hänsyn
till vikten av att ärende av detta slag snabbt bringas under länsstyrelsens
prövning. I ett för något år sedan avgjort mål rörande ett av mig beslutat
åtal mot en polischef, som omhändertagit en person som misstänkt kring¬
flackande alkoholmissbrukare (se JO:s ämbetsberättelse 1958 s. 182 och
1959 s. 220), funno sålunda domstolarna att den ofullständiga utredning,
som polischefen verkställt, visserligen icke innefattade sannolika skäl för
att anse viss förutsättning för omhändertagandet vara för handen. Under¬
låtenheten att fullfölja utredningen i denna del — den ifrågavarande förut¬
sättningen visades icke heller vid utredningen inför länsstyrelsen föreligga
— betraktades emellertid icke av domstolarna som tjänstefel, därvid bl. a.
åberopades att polischefen hade att mot varandra väga å ena sidan ange¬
lägenheten att iakttaga skyndsamhet med ansökan till länsstyrelsen, därest
sådan skulle ingivas, och å andra sidan kravet på saklig och grundlig utred¬
ning. För min del har jag — i betraktande av vad förut sagts om syftet
med kravet på skyndsamhet i handläggningen — visserligen svart att inse,
att den av domstolarna omnämnda avvägningsfrågan överhuvudtaget före¬
låg i det angivna fallet och att det någonsin kan var befogat att — utan att
laga skäl för omhändertagande är för handen — till länsstyrelsen hänskjuta
ett ärende av hithörande slag i syfte att där skall förebringas den utredning,
som polismyndigheten rätteligen själv bort — och på kortare tid kunnat
— verkställa. Om man emellertid vid den straffrättsliga bedömningen av
polismyndighets underlåtenhet att förebringa erforderlig utredning till stöd
för ett beslut om frihetsberövande anser sig såsom en ursäktande omstän¬
dighet böra godtaga, att myndigheten har att handla under stor tidsnöd
och skyndsamt bör hänskjuta saken till länsstyrelsen, synes detta betraktel¬
sesätt understryka angelägenheten av att en lagändring i förut angiven
riktning kommer till stånd.
I enlighet med vad här ovan anförts finner jag sålunda starka skäl tala
för att bestämmelserna i 21 § nykterhetsvårdslagen rörande befogenhet och
skyldighet för polismyndighet att tillfälligt omhändertaga alkoholmissbru¬
kare bli föremål för översyn och komplettering.
Den centrala frågan i detta sammanhang är, huru länge ett av polisen
beslutat förvarstagande kan få bestå eller med andra ord huru lang tid som
polismyndigheten bör ha till sitt förfogande för utredning, innan beslut
måste fattas att den misstänkte skall frigivas eller att ansökan angående
hans tvångsintagning skall ingivas till länsstyrelsen. Det faller sig härvid
naturligt, att som förebild taga rättegångsbalkens motsvarande bestämmel¬
ser rörande för brott misstänkta personer. I enlighet härmed synes i fråga
om befogenheten att för utredning kvarhålla alkoholmissbrukare, som kan
anses »skäligen misstänkt» vara farlig, böra gälla samma huvudregel som
23 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 19G0 års riksdag
354
då fråga är om häktning för brott (RB 24: 12) eller sålunda — vilket i sak
överensstämmer med den av överståthållarämbetet framförda meningen —
att beslut skall fattas sist dagen efter den, då vederbörande togs i förvar.
Av skäl som förut anförts synes emellertid polismyndigheten i vissa fall
böra kunna ianspråktaga ytterligare någon eller några dagar för utredning,
innan beslut måste fattas om frigivning eller om ansökan rörande tvångs-
intagning. Härvid kan förefalla tveksamt, om anståndstiden verkligen be¬
höver utsträckas lika långt som enligt rättegångsbalken gäller för avlåtande
av häktningsframställning eller således till femte dagen efter förvarstagan-
det. Måhända saknas doek anledning att i nykterhetsvårdslagen införa
andra tidsfrister än som gäller enligt rättegångsbalken. Det bör emellertid
understrykas, att beslut rörande frigivning eller fortsatt kvarhållande i
avbidan på proceduren hos länsstyrelsen bör kunna, om utredningen bedri-
ves med tillbörlig skyndsamhet, i flertalet fall fattas enligt huvudregeln
eller således sist dagen efter förvarstagandet. Om denna tid överskrides,
bör alltså polismyndigheten vara beredd att redovisa särskilda skäl härför.
I förhållande till nuvarande lydelse av 21 § nykterhetsvårdslagen synes
anledning vidare föreligga till viss jämkning i fråga om graden av den bevis-
ning, som erfordras för beslut om kvarhållande i avbidan på länsstyrelsens
prövning av gjord ansökan om tvångsintagning. Förut har påpekats, att
lagen i fråga om polismyndighets beslut om tillfälligt omhändertagande
uppställer samma krav på bevisningens styrka som gäller för länsstyrelsens
definitiva beslut om intagning å vårdanstalt. Det förefaller emellertid som
om detta krav — därest polisens ingripande icke avses skola begränsas
enbart till fall, där våldshandling eller försök därtill redan ägt rum — skulle
vara väl strängt. Icke heller torde kunna sägas att kravet upprätthålles i
praxis, vilket också framstår som rätt förklarligt. Det ligger nämligen i sa¬
kens natur att en viss osäkerhet i allmänhet måste vidlåda bedömningen av
frågan om en alkoholmissbrukares farlighet, då denna bedömning sker —
och måste ske — redan en eller annan dag efter inträffad incident, särskilt
som denna ofta utgör kulmen i en för alkoholmissbrukaren själv och hans
omgivning psykiskt påfrestande händelseutveckling. Att de uppgifter, som
parterna under sådana omständigheter lämna — ofta i en uppriven och
labil sinnesstämning — knappast kunna tjäna som grund för en definitiv be¬
dömning av frågan om farligheten, torde icke behöva närmare framhävas.
Det synes därför i bevisningshänseende knappast böra krävas mera för
polismyndighets beslut om kvarhållande i avbidan på länsstyrelsens pröv¬
ning än att misstanken om farlighet skall vara — såsom gäller i fråga om
häktning (RB 24: 1) — grundad »på sannolika skäl». Detta innebär följakt¬
ligen, att skälen icke behöva vara av den styrka som erfordras för definitivt
beslut om tvångsintagning, men dock att de vid en objektiv bedömning
komma misstanken att framstå som berättigad.
Vid en revision av bestämmelserna i 21 § nykterhetsvårdslagen i enlighet
355
med vad nu sagts torde även böra övervägas, huruvida icke polisens befo¬
genheter att ingripa mot alkoholmissbrukare, om vilka här är fråga, böra i
sin helhet regleras i nykterhetsvårdslagen, varigenom således de vaga före¬
skrifterna i allmänna polisinstruktionen icke vidare skulle i dessa fall be¬
höva tjäna som grund för polisens ingripande i inledningsskedet. Detta
skulle innebära, att i nykterhetsvårdslagen jämväl infördes uttrycklig före¬
skrift om befogenhet för polisman att till förhör medtaga den som »kan
misstänkas» för farlighet (jfr RB 23: 8 och 9).
Vad i det föregående sagts har avsett alkoholmissbrukare, vars uppträ¬
dande innefattar fara för annans personliga säkerhet eller eget liv. De för
sådana fall förordade bestämmelserna böra givetvis äga motsvarande till-
lämpning i fråga om övriga i 21 § avsedda kategorier alkoholmissbrukare.
Som av det anförda framgår åsyfta nu diskuterade författningsändringar
att skapa en säkrare rättslig grundval för polismyndigheternas ingripande
mot framförallt de misstänkt farliga alkoholmissbrukarna. Det gäller så¬
lunda här en ur principiell och praktisk synpunkt mycket betydelsefull
fråga, som icke blivit på ett tillfredsställande sätt reglerad i nuvarande lag¬
stiftning och som därför givit upphov till tvekan och osäkerhet i rättstill-
lämpningen. En utbyggnad av gällande regler i den riktning, som härovan
angivits, synes mig ägnad att skapa ökade garantier för riktiga bedöm¬
ningar av dessa ofta vanskliga ärenden och därmed större rättstrygghet så¬
väl för dem, vilka bli misstänkta för farlighet och vilkas omhändertagande
påkallas, som för dem, vilka känna sig hotade och ha berättigade anspråk
på att samhället effektivt ingriper till deras skydd.
Med stöd av den befogenhet, som tillkommer mig enligt instruktionen för
riksdagens ombudsmän, får jag härigenom framlägga ovanberörda spörs¬
mål och synpunkter för den åtgärd, vartill Eders Kungl. Maj:t må finna
framställningen föranleda.
3. Framställning om införande i förordningen om explosiva varor
av föreskrift om befogenhet för polismyndighet att vid fara för
missbruk provisoriskt omhändertaga explosiv vara
I en till Konungen avlåten skrivelse anförde jag följande:
Bestämmelserna om innehav, förvärv och förvaring av explosiva varor
skärptes genom 1949 års förordning om explosiva varor i syfte att kontrol¬
len över dylika varor skulle göras effektivare. Samtidigt decentraliserades
handläggningen av hithörande ärenden.
Enligt förordningens bestämmelser krävs i princip tillstånd för innehav
av explosiv vara. Samtliga polismyndigheter äro tillståndsmyndigheter.
356
Tillstånd att inneha explosiv vara får enligt förordningens 27 § icke med¬
delas annan än den, som kan antagas komma att handha varan med nödig
aktsamhet och icke missbruka densamma. Meddelat tillstånd att inneha
explosiv vara kan enligt 6 § första stycket av vederbörande tillståndsmyn-
dighet ändras eller återkallas, bl. a. om förutsättningarna för meddelandet
av tillståndet rubbats eller icke längre äro för handen eller om det påkallas
av hänsyn till allmän ordning eller säkerhet eller andra förhållanden av syn¬
nerlig vikt. Har myndighet ändrat eller återkallat tillstånd, beträffande
vilket särskilt tillståndsbevis utfärdats, åligger det enligt 6 § andra stycket
tillståndshavaren att efter anmaning till myndigheten ofördröjligen av¬
lämna beviset. Denna bestämmelse kompletteras av en föreskrift i 30 §
första stycket om skyldighet för den, som behörigen kommit i besittning
av explosiv vara men ej längre är berättigad inneha densamma, att oför¬
dröjligen oskadliggöra varan eller överlåta densamma till någon, som är
berättigad förvärva varan från honom, eller överlämna den till polismyndig¬
heten i orten för oskadliggörande. Den som åsidosätter vad nu sagts straffas
med dagsböter.
Den nu antydda regleringen påminner i väsentliga delar om vad som
gäller för innehav och förvärv av skjutvapen och ammunition enligt vapen¬
förordningen. En betydelsefull skillnad mellan de båda förordningarna
föreligger emellertid i fråga om möjligheten att vid fara för missbruk provi¬
soriskt omhändertaga egendom. Enligt 18 § 2 mom. vapenförordningen
äger polismyndighet — och i vissa fall polisman — provisoriskt omhänder¬
taga skjutvapen och ammunition, om innehav av vapnet kan antagas vålla
fara för missbruk. I förordningen om explosiva varor har icke upptagits
någon motsvarande föreskrift om befogenhet för polismyndighet eller polis¬
man att vid fara för missbruk provisoriskt omhändertaga varan.
Om sådan fara för missbruk av explosiv vara anses föreligga, har polis¬
myndigheten alltså icke annan möjlighet att ingripa än att skyndsamt upp¬
taga fråga om återkallelse av meddelat tillstånd till innehav av sådan vara.
Beslut härom bör dock enligt vedertagna förvaltningsrättsliga principer
icke meddelas utan att tillfälle först beretts innehavaren att yttra sig i
saken. Det dröjsmål som föranledes härav kan innefatta risker. Även om
polismyndigheten i de flesta fall kan efter ett förhör med innehavaren
skyndsamt meddela beslut om återkallelse av licens och beslutet enligt 60 §
sista stycket länder till efterrättelse utan hinder av besvär, medför beslutet
likväl icke befogenhet för polismyndigheten att omhändertaga varan. Sådan
befogenhet föreligger icke ens för det fall, att innehavaren eftersätter den i
30 § första stycket stadgade skyldigheten att ofördröjligen göra sig av med
varan och härigenom gör sig förfallen till ansvar enligt 61 § 4 mom.
Det är emellertid uppenbart, att omständigheterna ej sällan kunna vara
sådana, att ett snabbt omhändertagande av explosiv vara framstår såsom
påkallat för att förekomma befarat missbruk. Så kan exempelvis vara fallet,
357
då innehavaren av varan med fog kan antagas vara farlig alkoholmissbru¬
kare eller lida av sinnessjukdom. I vilken utsträckning missbruk i nu av¬
sedda fall faktiskt förekommit, är visserligen icke för mig känt. Det är
emellertid självfallet, att införande av möjlighet till snabbt inskridande
icke bör göras beroende av frekvensen av redan skedda våldshandlingar.
Det förtjänar vidare framhållas, att avsaknaden av befogenhet för polis¬
myndighet att provisoriskt omhändertaga explosiv vara kan leda till — och
härpå har jag sett exempel i min inspektionsverksamhet — att polismyn¬
digheten, för att tillgodose behovet av skyndsamhet, meddelar beslut om
återkallelse av licens, innan frågan härom blivit på ett betryggande sätt
utredd. Det är i varje fall uppenbart att risken för felbedömningar är
större, om polisen tvingas handla under tidsnöd.
Av anförda skäl bör förordningen om explosiva varor kompletteras med
föreskrifter, motsvarande dem som beträffande skjutvapen och ammunition
meddelats i 18 § 2 mom. vapenförordningen. Polismyndighet bör sålunda
enligt min mening få befogenhet att besluta om omhändertagande av explo¬
siv vara, om innehav därav kan antagas vålla fara för missbruk. Är faran
för missbruk så överhängande, att polismyndighetens beslut ej hinner av¬
vaktas, bör även polisman äga omhändertaga explosiv vara.
Med stöd av den befogenhet, som tillkommer mig enligt instruktionen
för riksdagens ombudsmän, får jag härigenom framlägga ovanberörda spörs¬
mål för den åtgärd, vartill Eders Kungl. Maj:t må finna framställningen
föranleda.
4. Framställning rörande straffriförklarades sjukförsäkringsför¬
måner i vissa fall
Den 18 juni 1959 avlät tjänstförrättande justitieombudsmannen Lundvik
till Konungen en så lydande framställning:
Enligt 25 § första stycket lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukför¬
säkring gäller att för tid, då sjukpenningförsäkrad medlem i allmän sjuk¬
kassa åtnjuter sjukhusvård, i stället för sjukpenning skall utgivas hem¬
penning. Frånsett särskilda regler om hempenningens belopp gäller vad i
sjukförsäkringslagen sägs om sjukpenning även hempenning. I lagens 23 §,
första stycket under c), stadgas att sjukpenning ej utgår för tid då försäk¬
rad är häktad eller intagen i fångvårds- eller tvångsarbetsanstalt.
I cirkulär den 27 juli 1956, nr 31/1956, till de allmänna sjukkassorna
påtalade riksförsäkringsanstalten, att allmän sjukkassa utbetalat hempen¬
ning till försäkrad, som i avvaktan på intagning å sinnessjukhus vistades
å sinnessjukavdelning vid fångvården, exempelvis Håga sjukhus, Södertälje.
I anledning därav framhöll riksförsäkringsanstalten, att 23 § första stycket
358
c) sjukförsäkringslagen måste anses tillämpligt även i nu berörda fall. För
tid då försäkrad var intagen å dylik under fångvården lydande sjukavdel¬
ning skulle enligt cirkuläret hempenning således icke utgå.
Cirkuläret har i främsta rummet avseende å person, vilken häktats och
därefter genom lagakraftvunnen dom förklarats på grund av sin sinnes¬
beskaffenhet från ansvar fri och tillika enligt det utlåtande, som lagts till
grund för straffriförklaringen, är i behov av vård å sinnessjukhus. Enligt
47 § 3 mom. sinnessjuklagen skall i sådant fall vederbörande förvaras å
sinnessjukavdelning vid fångvården, intill dess plats kan beredas honom å
något statens sinnessjukhus.
Det förtjänar framhållas, att person som här avses torde vara omfattad
av sjukpenningförsäkringen, därest hans årsinkomst av förvärvsarbete före
frihetsberövandet uppgått till minst 1 200 kronor eller eljest sådant för¬
hållande föreligger som avses i 7 § sjukförsäkringslagen (jfr också 5 § i
lagen). Sedan han överförts till sinnessjukhus, är han därför berättigad till
hempenning under förutsättning att vården därstädes, såsom i allmänhet
torde vara fallet, betraktas såsom sjukhusvård i sjukförsäkringslagens me¬
ning.
Sinnessjukavdelningarna vid fångvården torde få anses som fångvårds-
anstalter. Den av riksförsäkringsanstalten hävdade tolkningen av 23 §
första stycket c) sjukförsäkringslagen har därför stöd i lagens bokstav.
Tolkningen leder emellertid till resultat, som måste anses olyckliga. Såsom
framgår av det ovan anförda skall person som här avses överföras till stat¬
ligt sinnessjukhus så snart plats kan beredas honom. Det är emellertid ett
känt förhållande, att överförandet till följd av rådande platsbrist kan draga
avsevärt ut på tiden. Det är knappast rimligt att angivna förhållande, som
givetvis icke är tillfredsställande, skall försämra vederbörandes ställning när
det gäller sjukförsäkringen. Med den av riksförsäkringsanstalten hävdade
tolkningen följer också en olikhet inför lagen därigenom att tiderna för över¬
förande till sinnessjukhus och därmed även möjligheterna att utfå hempen¬
ning växla från fall till fall.
I skrivelse till riksförsäkringsanstalten den 19 november 1957 hemställde
jag — under anförande bl. a. att vissa uttalanden i förarbetena till sjukför¬
säkringslagen tydde pa att lagstiftaren knappast avsett att de personer som
här avses skulle vara undantagna från rätten till hempenning (se bl. a. prop.
nr 312/1946 s. 168 och 224) — om riksförsäkringsanstaltens yttrande i frå¬
gan huruvida den tolkning av sjukförsäkringslagens ifrågavarande bestäm¬
melse som kommit till uttryck i cirkuläret nr 31/1956 fortfarande borde
upprätthållas. Anstalten anförde med anledning därav, att den ansåg att
lagstiftning erfordrades för att en ändring på denna punkt skulle kunna ske.
En lagändring borde enligt anstaltens mening föregås av en mera fullständig
utredning rörande rätten till sjukpenning i de fall, som avses under c), d)
och e) i 23 § första stycket sjukförsäkringslagen, därvid man även borde
359
uppmärksamma behovet av föreskrifter om utbetalning till annan än den
försäkrade.
Jag saknar anledning att här ingå på frågan, huruvida annan tolkning av
23 § första stycket c) sjukförsäkringslagen är möjlig än den av riksförsäk¬
ringsanstalten hävdade. Starka skäl tala enligt min mening för att en änd¬
ring kommer till stånd så att de straffriförklarade, som å sinnessjukavdel¬
ning vid fångvården avvakta förflyttning till sinnessjukhus, få möjlighet att
erhålla hempenning, men denna ändring bör i den situation som uppkommit
lämpligen ske genom lagstiftning. Huruvida man därvid behöver ingå på
frågan om vissa andra anstaltsvårdades sjukförsäkringsförmåner vill jag
lämna öppet; vad riksförsäkringsanstalten anfört om behovet av föreskrifter
om utbetalning till annan än den försäkrade synes mig dock välgrundat. Ett
problem, som icke kan förbigås och som även berörts vid min skriftväxling
med riksförsäkringsanstalten, är emellertid om en person, som efter straff-
friförklaring men före domens lagakraftvinnande kvarhålles å sinnessjuk¬
avdelning vid fångvården, skall äga möjlighet att utfå hempenning. Riks¬
försäkringsanstalten har ansett att vederbörande bör ha samma rätt som
den vilken blivit genom lagakraftvunnen dom straffriförklarad. För egen
del vill jag härtill endast foga den reflektionen att man icke får förbise, att
domen kan bli ändrad av högre rätt.
Med stöd av den befogenhet, som tillkommer mig enligt instruktionen för
riksdagens ombudsmän, får jag härmed, med överlämnande av handlingarna
i ärendet, framlägga ovanberörda spörsmål för den åtgärd, vartill Eders
Kungl. Maj:t må finna framställningen föranleda.
5. Framställning angående behovet av närmare anvisningar om
vad polischef har att iakttaga med avseende å polispersonalens
vidareutbildning
Den 2 mars 1959 avlät tjänstförrättande justitieombudsmannen Lundvik
till Konungen följande framställning:
Landsfiskalen i Skene distrikt beviljade under år 1956 ett antal underly¬
dande polismän tjänstledighet för deltagande i två av Älvsborgs läns polis¬
tekniska förening anordnade möten, vid vilka förekommo pistolskjutning
och föredrag i polistekniska ämnen. Tjänstledigheten föranledde icke något
avdrag å polismännens lön. Polismännen insände till Skenebygdens polis-
distriktsförbund räkningar å sina kostnader för resor till och uppehälle un¬
der mötena. I räkningarna, vilka voro attesterade av landsfiskalen, angavs
att resorna varit beordrade av denne. Någon order om deltagande i mötena
hade dock icke utgått. Direktionen för polisdistriktsförbundet beslöt att
360
icke betala ifrågavarande kostnader. Sedermera hemställde direktionen hos
Kungl. Maj:t om ersättning för vad som utgivits i lön åt polismännen under
den tid de åtnjutit tjänstledighet.
Över direktionens framställning avgåvos efter remiss utlåtanden av läns¬
styrelsen i Älvsborgs län och riksräkenskapsverket. Utlåtandena berörde
även frågan huruvida polismännen kunnat få resekostnadsersättning och
traktamente av statsmedel. Länsstyrelsen framhöll, att tvekan tidigare rått
om polismän hade rätt till ersättning för resor till polisteknisk förenings in-
struktionsmöten. Spörsmålet hade emellertid, fortsatte länsstyrelsen, nu¬
mera klarlagts genom ett meddelande från riksräkenskapsverket, vari utta¬
lats att sådana resor måste anses som tjänsteresor, varför resekostnadser¬
sättning och traktamente borde utgå av statsmedel. Med anledning av vad
länsstyrelsen anfört framhöll riksräkenskapsverket följande: Verket hade
såsom svar på förfrågan från kommunal myndighet meddelat, att resor till
dylika instruktionsmöten, som beordrats av polischef, måste anses som
tjänsteresor. Verket hade emellertid icke därvid ingått på frågan, huruvida
polischef finge beordra polismän till berörda instruktionsmöten. I föreva¬
rande fall hade emellertid polismännen icke blivit beordrade till mötena.
I beslut den 6 september 1957 fann Kungl. Maj:t direktionens framställ¬
ning icke föranleda någon åtgärd.
Sedan Svenska landskommunernas förbund bragt vad som förekommit
till JO:s kännedom, företogs härstädes viss utredning. Vid ärendets avgö¬
rande den 28 december 1957 framhöll jag bl. a., att det icke kunde
läggas någon till last såsom tjänstefel att polismännen, som sedermera syn¬
tes ha fått vidkännas motsvarande minskning av fritiden, fingo åtnjuta
oavkortad lön under mötena. Landsfiskalens åtgärd att attestera reseräk¬
ningarna utan att påpeka att resorna icke varit av honom beordrade fann
jag emellertid felaktig. Jag framhöll, att någon skyldighet icke åvilat polis-
distriktsförbundet att gälda ifrågavarande kostnader och att landsfiskalen
därför — då han tydligen menade att förbundet likväl skäligen borde lämna
polismännen begärd ersättning — självmant borde ha tagit kontakt med
direktionen och framlagt saken för denna.
Med anledning av vad som framkommit i ärendet och i länsstyrelsens
och riksräkenskapsverkets underdåniga utlåtanden hemställde jag i skri¬
velse samma den 28 december 1957 till Föreningen Sveriges landsfogdar om
dess utlåtande i frågan om vad polischef har att iakttaga med avseende å
polispersonalens vidareutbildning. Jag framhöll därvid bl. a., att det
enligt 2 § polisreglementet åligger polischef att sörja för att polispersonalen
meddelas erforderlig vägledning och undervisning men att det syntes oklart
om på detta eller annat lagrum kan grundas rätt för polischefen att beordra
polismän att deltaga i instruktionsmöten utanför polisdistriktet. Vidare på¬
pekade jag att frågan, huruvida polischef äger beordra polismän att deltaga
i instruktionsmöten, har betydelse bl. a. därutinnan att, om resorna äro be¬
361
ordrade, ersättning för resekostnaden — åtminstone i vad angår lands¬
bygdens polismän — utgår av statsmedel (5 § kungörelsen den 26 maj 1954
angående vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och åklagarvä¬
sendet in. m.), medan i motsatt fall skyldighet icke torde föreligga för staten
eller annan att ersätta resekostnaden.
Efter att ha berett föreningens medlemmar tillfälle att yttra sig inkom
föreningens styrelse med utlåtande, vari anfördes i huvudsak följande.
Enligt 2 § polisreglementet åligger det polischef bl. a. att sörja för att
polispersonalen meddelas »erforderlig vägledning och undervisning». Mot¬
svarande skyldighet har ålagts landsfogde i 12 § landsfogdeinstruktionen
den 24 april 1936. Anvisningar saknas rörande skyldighetens innehåll och
om sättet för dess fullgörande.---
Begreppet »vägledning och undervisning» synes kunna tolkas på olika
sätt med avseende på innehållet. I begränsad mening torde man i detta be¬
grepp kunna inlägga den arbetsledning och författningsinstruktion m.m.
som polischefen antingen själv eller genom underställt befäl har att med¬
dela sin personal. Stannar man vid detta så torde skyldigheten i allmänhet
kunna fullgöras på personalens tjänstgöringsort. Å andra sidan kan man
möjligen ge begreppet en vidsträcktare mening och däri intolka en skyldig¬
het att utöver vad nyss nämnts ge personalen en slags fortbildning i polis¬
tjänst i form av koncentrerade kurser, praktiska övningar, föredrag m. m.
Om man ålägger polischefen denna mera vidsträckta skyldighet så torde
därav följa att polischefen borde ha eller utrustas med rätt att kommendera
polispersonalen till instruktionsmöten. Och ger man honom denna rätt torde
begränsning till anställningsområdet icke vara motiverad. Huru langt man
då skall sträcka sig torde vara en omdömesfråga. Något sneglande på 7 §
polislagen synes icke kunna komma i fråga eftersom det där gäller polis¬
verksamhet i polislagens mening.
Av de yttranden från enskilda landsfogdar som inkommit till föreningens
styrelse synes framgå att man på vissa håll synes vara benägen att ge skyl¬
digheten "den mera vidsträckta omfattning som ovan antytts. Möjligheten
att fullgöra en sådan skyldighet anser man då vara beroende av rätten att
anordna instruktionsmöten och att kommendera personal till sadana möten.
Med denna inställning har man ansett det ligga i sakens natur att polischef
skulle ha befogenhet att beordra personal till polisteknisk förenings instruk¬
tionsmöten. Ändra uttalanden ådagalägga emellertid viss tveksamhet och
man har ifrågasatt huruvida polischef verkligen äger befogenhet att beordra
polispersonal till instruktionsmöten, i varje, fall utanför polisdistriktet. I
åtskilliga fall har uttalats önskemål om anvisningar.
Såsom i ärendet framhållits har frågan huruvida polischef äger beordra
polisman att deltaga i instruktionsmöten betydelse i skilda hänseenden.
Utöver vad som nämnts må framhållas, att åtminstone vissa föreningar av
erhållna statsbidrag utbetala reseersättning t ill medlemmarna och att lös¬
ningen av föreliggande problem alltså kan ha betydelse för statsbidragets
storlek. Vidare må erinras om att polislöneförfattningarnas bestämmelser
om ersättning för övertid m. in. möjligen kan aktualiseras vid tjänsteför-
rättning av ifrågavarande art.
Det synes otillfredsställande att oklarhet skall råda beträffande omfatt¬
ningen av polischefs och landsfogdes skyldigheter och befogenheter i här
362
ovan berörda hänseenden. Enligt styrelsens mening är det därför angeläget
att genom anvisningar eller på annat sätt klarhet vinnes om vad polischef
och landsfogde har att iakttaga i avseende å polispersonalens vidareutbild¬
ning.
Såsom framgår av det anförda råder oklarhet om innebörden av den skyl¬
dighet, som enligt 2 § polisreglementet och 12 § landsfogdeinstruktionen
åvilar lokal polischef respektive landsfogde, att sörja för att polispersonalen
meddelas erforderlig vägledning och undervisning.
Det ärende rörande Skenebygdens polisdistriktsförbund, för vilket inled¬
ningsvis redogjorts, aktualiserar frågan, om polischef med stöd av stadgan¬
det i 2 § polisreglementet äger beordra polismän att deltaga i polisteknisk
förenings instruktionsmöten. Utan att här ingå på spörsmålet i vilken ut¬
sträckning det kan anses lämpligt och önskvärt att polismän beordras till
dylika instruktionsmöten, vill jag understryka vad förut anförts om bety¬
delsen av huruvida deltagandet är beordrat eller icke. Den som beordrats
deltaga måste anses vara i tjänst under mötet. Han är därför utan vidare
berättigad till lön och resekostnadsersättning m. m. enligt vanliga regler.
Den som deltar utan att vara beordrad till mötet torde däremot icke kunna
anses vara i tjänst. Har tjänstledighet beviljats honom för ändamålet, synes
löneavdrag böra ske (förutsättningar för tillämpning av vad i 12 § I 5. polis-
lönereglementet sägs om oavkortad lön under tjänstledighet för studier
m. m. torde knappast vara för handen). Någon rätt till resekostnadsersätt¬
ning och traktamente har polismannen vidare icke i detta fall, låt vara att
det uppgives förekomma att polisdistrikt frivilligt lämnar ersättning eller
att ersättning utgår från den förening, som anordnat mötet. Med hänsyn
till det anförda är det både för det allmänna och för de enskilda polismän¬
nen av betydelse att få klarlagt, hur långt polischefens befogenhet på denna
punkt sträcker sig. Den oklarhet, som för närvarande råder, är ägnad att
leda till olika praxis på skilda håll och kan — såsom i det aktuella fallet
också skedde — medföra motsättningar mellan polischefen och polisdistrik¬
tet.
Även ur en vidare allmän synpunkt synes lämpligt, att stadgandena i polis¬
reglementet och landsfogdeinstruktionen kompletteras med närmare anvis¬
ningar om vad polischef har att iakttaga med avseende å polispersonalens
vidareutbildning.
Med stöd av den befogenhet, som tillkommer mig enligt instruktionen för
riksdagens ombudsmän, får jag härmed framlägga ovanberörda spörsmål för
den åtgärd, vartill Eders Kungl. Maj:t må finna framställningen föranleda.
363
6. Framställning angående förtydligande av 60 § första stycket
utlänningskungörelsen
I en till Konungen avlåten framställning anförde jag följande:
Enligt 26 och 27 §§ utlänningslagen må domstol, som dömer utlänning
till ansvar för visst brott eller förklarar utlänningen medgivet anstand med
ådömande eller verkställande av straff för sådant brott förverkat, förordna
om utlänningens förvisning ur riket.
Avstår utlänning från talan mot dom eller beslut, såvitt däri meddelats
förordnande om förvisning, äger han enligt 48 § samma lag i viss ordning
avgiva nöjdförklaring. Har sådan nöjdförklaring avgivits, må enligt 57 §
andra stycket utlänningslagen verkställighet ske, ehuru domen eller beslu¬
tet om förvisning ej vunnit laga kraft.
Rörande verkställighet av förvisning stadgas vidare i 60 § första stycket
utlänningskungörelsen följande: Dom eller beslut om förvisning ma ej verk¬
ställas förrän utlänningen samtidigt ådömt ovillkorligt frihetsstraff blivit i
laga ordning verkställt. Har utlänningen avgivit nöjdförklaring, som i 48 §
utlänningslagen sägs, må förvisning dock ej verkställas med mindre veder¬
börande åklagare förklarat sig icke ha något att erinra mot verkställighet.
Av handlingarna i ett vid inspektion av länsstyrelsen i Kronobergs län
uppmärksammat ärende framgår följande.
Den 5 augusti 1957 dömde Stockholms rådhusrätt norska medborgaren
Ella T. för stöld och snatteri till fängelse två månader, varjämte rådhus¬
rätten förvisade henne ur riket efter utståndet straff. Ella skulle i häkte
avbida att domen vann laga kraft.
Ella avgav nöjdförklaring beträffande domen. Åklagaren fullföljde ej
talan, varför domen vann laga kraft. Ella började avtjäna straffet den 7
augusti, och strafftiden utgick den 7 oktober 1957.
Sedan Ella överförts till fångvårdsanstalten för kvinnor i Växjö, upptog
länsstyrelsen i Kronobergs län i september 1957 verkställighetsfrågan till
handläggning. Genom resolution den 12 september 1957 översände dåva¬
rande förste länsnotarien Åke Eklöf handlingarna i ärendet till åklagar¬
myndigheten i Stockholm med hemställan om yttrande, därvid hänvisades
till 60 § utlänningskungörelsen.
Statsåklagaren i Stockholm remitterade handlingarna till vederbörande
åklagare, vilken genom resolution den 16 september 1957 återställde hand¬
lingarna till länsstyrelsen med förmälan, att han icke hade något att erinra
mot förvisningens verkställande.
Länsstyrelsen förordnade därefter om verkställighet, vilken ägde rum
den 7 oktober 1957, då Ella fördes till Norge.
Vid inspektionstillfället framhöll jag, att stadgandet i 60 § utlännings¬
kungörelsen om inhämtande av åklagarens medgivande till verkställighet
364
av förvisning syntes avse endast sådana fall, då domen icke vunnit laga
kraft och det sålunda kunde vara möjligt att åklagaren ville fullfölja talan
mot domen. I fråga om Ella hade emellertid, då länsstyrelsen upptog verk¬
ställighetsfrågan till handläggning, domen redan vunnit laga kraft och straf¬
fet börjat avtjänas. En remiss till åklagaren i sådant fall — framhöll jag
vidare — syntes alldeles ändamålslös. Jag ifrågasatte därvid, huruvida be¬
hov kunde anses föreligga av ett förtydligande av 60 § utlänningskungö-
relsen.
Länsstyrelsen avgav därefter infordrat yttrande, därvid var fogat sär¬
skilt yttrande av Eklöf. I sitt yttrande anförde Eklöf följande:
Enligt fångvårdsanstaltens verkställighetshandlingar, vilka under ären¬
dets handläggning införskaffats därifrån, hade Ella avgivit nöjdförklaring
beträffande domen. Jag ansåg mig därför icke kunna underlåta att jämlikt
60 § utlänningskungörelsen inhämta yttrande i ärendet från vederbörande
åklagare, trots att domen vunnit laga kraft.
I fall såsom det förevarande måste en remiss till åklagaren framstå såsom
en tämligen överflödig åtgärd. Men varken utlänningslagen eller utlännings¬
kungörelsen synes mig ge tillräckligt stöd för att åklagaren icke skall höras
i sådana fall. I 60 § utlänningskungörelsen borde utsägas, att åklagarens
yttrande i fall av nöjdförklaring icke erfordras, om domen vunnit laga kraft.
Länsstyrelsen åberopade för egen del vad Eklöf sålunda anfört samt
hemställde att framställning måtte göras om förtydligande av 60 § utlän¬
ningskungörelsen på sätt Eklöf föreslagit.
I ärendet avgav därefter statens utlänningskommission infordrat utlå¬
tande, däri kommissionen anförde:
I likhet med JO kan kommissionen icke finna, att remiss till åklagaren i
ett fall som det ifrågavarande kan tjäna något förnuftigt syfte. För und¬
vikande av onödiga remisser synes det kommissionen lämpligt att 60 §
utlänningskungörelsen ändras så, att det av texten framgår, att vederbö¬
rande åklagares yttrande icke behöver inhämtas i de fall utlänningen av¬
givit nöjdförklaring och domen eller beslutet om förvisningen vunnit laga
kraft, innan frågan om verkställigheten blivit aktuell. Huruvida en sådan
ändring kan anses vara så betydelsefull att den bör vidtagas omedelbart,
undandrar sig kommissionens bedömande.
Det i 60 § första stycket utlänningskungörelsen intagna stadgandet att
verkställighet av dom eller beslut om förvisning icke må ske utan åklaga¬
rens medgivande, därest utlänningen avgivit nöjdförklaring, kan enligt min
mening icke ha avseende på andra fall än sådana, där domen eller beslutet
ännu icke vunnit laga kraft och där således frågan om statens straff anspråk
mot utlänningen fortfarande står öppen. Stadgandet torde ha tillkommit
med tanke särskilt på det fall, då förvisning beslutats i samband med vill¬
korlig dom och utlänningen själv önskar återvända till hemlandet snarast
365
möjligt (jfr prop. nr 41/1953 s. 161). I sådant fall finns tydligen ingen an¬
ledning uppskjuta verkställigheten i avbidan på att domen vinner laga
kraft, därest åklagaren förklarar sig icke ämna fullfölja talan mot domen.
Föreligger däremot lagakraftägande dom rörande utlänningen, finns uppen¬
barligen icke något behov av att för verkställigheten av förvisningen in¬
hämta medgivande från åklagaren i målet. Härom äro också de i ärendet
hörda remissinstanserna ense.
Ehuru jag sålunda anser obestridligt, att ifrågavarande stadgande bör
givas nu angivna tolkning, kan dock stadgandets kategoriska avfattning
ge anledning till missförstånd. Såsom handlingarna i det nyss refererade
ärendet utvisa, har vederbörande tjänsteman också ansett sig bunden av
lagtextens ordalag och funnit sig förpliktad att — oaktat han själv betrak¬
tade åtgärden som i och för sig obehövlig — remittera ärendet till akla-
garen, varigenom en alldeles onödig skriftväxling uppstått. Även om en
sådan författningstillämpning torde få betecknas som formalistisk, synes
dock kunna befaras att man på sina håll även framdeles kommer att på
samma sätt anse sig bunden av stadgandets ordalydelse och följaktligen
föranstalta om onödiga remisser. Det är härvid att märka, att det inom för¬
valtningen synes föreligga en viss tendens att överdriva remissförfarandet,
vilket i allmänhet är oreglerat. Det synes därför vara av vikt att, i den mån
viss remissordning uttryckligen föreskrives, stadgandena härom avfattas på
sätt som icke kan lämna utrymme för onödig och icke avsedd skriftväxling.
I likhet med de i saken hörda myndigheterna finner jag därför önskvärt,
att stadgandet i 60 § första stycket utlänningskungörelsen — i samband
med annan ändring av kungörelsen — förtydligas i enlighet med vad förut
angivits.
Med stöd av den befogenhet, som tillkommer mig enligt instruktionen
för riksdagens ombudsmän, får jag härigenom framlägga ovanberörda fråga
för den åtgärd, vartill Eders Kungl. Maj:t må finna framställningen föran¬
leda.
1). Anteckningar rörande iakttagelser
vid inspektioner m. in.
I 1958 års ämbetsberättelse har under detta avsnitt redogörelse lämnats
för vissa vid inspektioner av lokala förvaltningsmyndigheter gjorda iakt¬
tagelser rörande tillämpningen av skilda författningar. Verksamheten hos
det stora antalet myndigheter, varom här är fråga, har givit mig anledning
att i en mångfald hänseenden framställa erinringar eller göra andra utta¬
landen. I det följande skall återgivas vissa iakttagelser från de senaste
årens inspektioner, därvid redogörelsen av utrymmesskäl måste starkt sam¬
manträngas.
366
1. Förfarandet i taxeringsnämnd
I 65 § gällande taxeringsförordning stadgas att, om anledning förekom¬
mer att åsätta skattskyldig taxering med avvikelse från självdeklaration,
tillfälle skall, där hinder ej möter, beredas den skattskyldige att yttra sig
i frågan; dock att detta icke är nödigt i fråga om felräkning, misskrivning
eller annat uppenbart förbiseende eller då eljest yttrande av den skatt¬
skyldige uppenbarligen icke är erforderligt för frågans bedömande. Stad¬
gande av i stort sett liknande innebörd återfanns i 78 § första stycket k)
1928 års numera upphävda taxeringsförordning.
Vid inspektioner hos länsstyrelser — och jämväl vid utredning av här-
städes anförda klagomål — har kunnat iakttagas, att vid taxeringsarbetets
bedrivande sådan kommunikation med de skattskyldiga, som föranledes av
ovan återgivna bestämmelser, ofta försummats. Under hänvisning bl. a.
till vad 1955 års taxeringssakkunniga i sitt betänkande med förslag till
ändrad taxeringsorganisation (SOU 1955: 51 s. 107) anfört rörande vik¬
ten av att berörda föreskrift iakttoges, har jag vid inspektionerna fram¬
hållit, att förevarande angelägenhet borde av länsstyrelsen ägnas oavlåtlig
uppmärksamhet och att verksamma åtgärder borde vidtagas för att tillse
att bestämmelserna om kommunikation med de skattskyldiga lände till
efterrättelse.
Vederbörande länsstyrelser ha i anledning av remiss i frågan förklarat
sig skola skärpa övervakningen av bestämmelsernas efterlevnad. Detta
har skett bl. a. genom erinringar i anvisningar eller cirkulär till vederbö¬
rande taxeringsorgan.
Förevarande angelägenhet torde fortfarande påkalla uppmärksamhet,
ehuru förhållandena på senare tid synas ha förbättrats avsevärt. Till viss
del torde förbättringen sammanhänga med användningen av de av riks¬
skattenämnden fastställda formulären nr 11 och 11a, avsedda för under¬
rättelser om ifragasatt resp. slutlig avvikelse från självdeklaration. Dessa
formulär ha ersatt den tidigare förekommande s. k. malmöblanketten, vars
användande för meddelande om verkställd taxering på sin tid underkänts i
rättspraxis och även från min sida påtalats i en framställning till blankett¬
kommissionen.
Vidare har vid inspektionerna iakttagits, att taxeringsnämnderna på sina
håll, med avvikelse från avlämnade självdeklarationer, skönsmässigt upp¬
skattat skattskyldigas inkomster, ehuru någon utredning icke verkställts av
vederbörande taxeringsnämnd, innan beslutet meddelades. Stundom synes
en skönsmässig höjning av skattskyldigs inkomst ha grundats på en beräk¬
ning av den skattskyldiges levnadskostnader, s. k. kontantberäkning, eller
— i fråga om vissa rörelseidkare — å särskild beräkning av rörelsens brutto¬
inkomst. Dessa beräkningar, som gjorts å särskild blankett, ha i några vid
inspektioner uppmärksammade fall icke delgivits de skattskyldiga.
367
I anledning härav har jag framhållit, att i de fall, då gjorda beräkningar
gåve vid handen, att uppgifterna i viss deklaration vore oriktiga, tillfälle
borde beredas den skattskyldige att yttra sig i frågan, innan taxerings¬
nämnden beslutade om avvikelse från deklarationen, därvid den skattskyl¬
dige syntes böra erhålla del av det material, varpå taxeringsnämndens be¬
räkningar grundades. I dylika fall borde sålunda, i samband med den i
taxeringsförordningen stadgade kommunikationen, förefintligt utrednings¬
material delgivas den skattskyldige.
Även när det gäller underrättelser från taxeringsnämnderna om beslutad
avvikelse från självdeklaration ha vissa brister iakttagits. I många fall har
sådan underrättelse icke alls utsänts eller varit ofullständig eller felaktig.
Jag har även uppmärksammat, att sådana meddelanden utsänts för sent
men det oaktat innehållit vanlig besvärshänvisning, avsedd för meddelanden
som avgå i rätt tid. Den skattskyldige har härigenom felaktigt informerats
om sina besvärsmöjligheter. Principiellt mera betänkligt är emellertid, att
underrättelserna ofta — i strid mot uttrycklig föreskrift härom i 69 § taxe¬
ringsförordningen — icke innehållit någon motivering för det fattade beslu¬
tet. Sålunda ha uppmärksammats åtskilliga fall, där i underrättelsen såsom
skäl för åsatt taxering endast utsagts att taxeringsnämnden beräknat eller
uppskattat inkomst till visst belopp eller att sökt avdrag vägrats. I dylika
fall har jag anmärkt, att åtminstone ett kortfattat angivande av grunderna
för beslutet vore påkallat, i all synnerhet i sådana fall, där föreskriven kom¬
munikation med den skattskyldige icke skett.
De länsstyrelser, som haft att till mig avgiva yttrande över hithörande
spörsmål, ha vitsordat behovet av fortsatt skärpt övervakning över taxe¬
ringsnämnderna och ha förklarat sig beredda att med olika medel, bl. a.
genom cirkulär till nämnderna, verka för att påtalade brister i underrättel¬
seförfarandet i möjligaste mån undanröjdes.
Vid inspektionerna har även iakttagits, att yttrande som i taxeringsmål
infordrats från taxeringsnämndens ordförande stundom varit mycket kort¬
fattat och ibland endast haft den innebörden att ordföranden icke hade
något att erinra, därest prövningsnämnden skulle finna skäl bifalla besvä¬
ren. På detta sätt avfattade yttranden kunna givetvis icke vara av nämn¬
värd betydelse för utredningen i målet, vilket jag haft anledning framhålla
för vederbörande.
De hos taxeringsnämnderna förda protokollen förete på sina håll åtskil¬
liga brister. Sålunda har iakttagits, att man i betydande utsträckning förbi¬
sett föreskriften i 26 § andra stycket taxeringskungörelsen om skyldighet
att i protokollet redovisa hinder för ledamot på grund av jäv att deltaga i
behandlingen av visst taxeringsärende. På många håll har föreskriften tol¬
kats så, att det skulle vara tillfyllest med allenast en kort anteckning i pro¬
368
tokollet om att jävsbestämmelserna iakttagits. Stadgandets innebörd är
dock den, att tillämpningen av jävsreglerna i varje särskilt fall skall redo¬
visas i protokollet. Det synes från allmän synpunkt vara av vikt att be¬
stämmelsen noggrant iakttages.
I övrigt ha reglerande föreskrifter om vad som skall upptagas i taxerings¬
nämnds protokoll meddelats endast i vissa hänseenden. Även om direkta
bestämmelser härom saknas, anser jag iakttagandet av vissa formalia vara
av den vikt att de böra redovisas i protokollen. Hit hör den obligatoriska
uppläsningen i taxeringsnämnderna av bestämmelserna om tystnadsplikt
m. m., varom föreskrift finnes i 1 § taxeringskungörelsen. Granskade pro¬
tokoll uppvisa härutinnan åtskilliga brister. Även om dessa brister till en
del kunna förmodas bero på förbiseenden vid protokollens avfattning, synes
det dock uppenbart att bristfälligheterna i viss utsträckning även bero av
en oriktig tillämpning av bestämmelserna.
Enligt min mening måste även beslut om vilka ledamöter av taxerings¬
nämnden som skola biträda vid granskningen av deklarationerna anses
vara av den vikt, att beslutet bör redovisas i protokollet. Anmärkningar om
underlåtenhet härav ha i förekommande fall icke mött någon gensaga.
Protokollen ha enligt vad jag iakttagit på många håll — måhända av
tidsnöd — fått en synnerligen kortfattad utformning. Sålunda är det icke
ovanligt att protokoll innehålla endast uppgift om närvarande ledamöter,
om uppläsning av stadgandena om tystnadsplikt m. m. och om att taxering
verkställts på sätt vederbörande längder utvisa. Det synes mig som om pro¬
tokollföringen på detta sätt urartat till att bli en formalitet utan reellt inne¬
håll. På sina håll har ett »normalprotokoll» till ledning för taxeringsnämn¬
derna utarbetats. En dylik åtgärd synes mig ändamålsenlig. Jag har dock
framhållit önskvärdheten av att man, i samband med att sådant standard¬
formulär tillhandahålles, för taxeringsnämnderna klargör att fråga icke är
om bindande föreskrifter och att det givetvis är nämnderna obetaget att
liksom tidigare till protokollet ytterligare anteckna vad de anse vara av
förhållandena påkallat.
Tillämpningen av de i 1956 års taxeringsförordning upptagna nya reg¬
lerna om viten och böter vid deklarationsförsummelse, vilka regler tilläm¬
pades första gången vid 1958 års taxering, synes på en del håll ha förorsa¬
kat svårigheter, trots att länsstyrelserna lämnat orienterande anvisningar
för taxeringsnämndernas arbete. I ett län hade sålunda vid 1958 års taxering
från ett par taxeringsdistrikt anmälan gjorts till taxeringsintendenten av
dylika försummelser i ett flertal fall, medan från de andra distrikten dylika
anmälningar icke alls inkommit. Skillnaderna kunde icke förklaras annat
än av olikheter vid bestämmelsernas tillämpning. Synbarligen förelåg här
utrymme för ytterligare åtgärder i syfte att ernå större enhetlighet på före¬
varande område inom länet.
369
I sistberörda län hade genom anmälan till taxeringsintendenten åtal för
deklarationsförsummelse ifrågasatts i sammanlagt 14 fall, av vilka anmäl¬
ningar en ordförande svarade för icke mindre än 12. Av dessa 12 anmäl¬
ningar hade endast en vidarebefordrats till vederbörande åklagare. Vid
taxeringsintendentens utredning av anmälningarna framkom, att deklara¬
tion i de allra flesta fallen redan avgivits. I ett fall var fråga om en ensam¬
stående jordbrukare, som haft svårigheter till följd av moderns sjukdom och
död. I ett annat fall gällde anmälningen person, som icke kunnat anträffas.
I vissa andra fall avsågs skattskyldiga, som åtnjutit socialhjälp eller folk¬
pension eller lidit av sjukdom. Med anledning av dessa iakttagelser fram¬
höll jag i inspektionsprotokollet följande:
Det hade givetvis kunnat förväntas att de nya reglerna vid taxeringen om
viten och böter skulle, då de tillämpades första gången, leda till vissa ojämn¬
heter. Utvecklingen på detta område borde följas med uppmärksamhet och
åtgärder vidtagas för att åvägabringa ett såvitt möjligt enhetligt uppträ¬
dande från taxeringsnämndernas sida i fråga om hithörande angelägenheter.
Det syntes knappast kunna råda tvekan om att flera av nyssnämnda
12 anmälningar — även med beaktande av den rekommendation som skett
i »Handledning för arbetet i taxeringsnämnd», 2 uppl. s. I: 3 — icke varit
tillräckligt motiverade. Såsom departementschefen påpekat i prop. nr 150
år 1956, s. 313, kunde icke alla deklarationsförsummelser åtalas. Åtalshot
finge ej heller brukas som påtryckning när det gällde att införskaffa dekla¬
ration. Vid den sovring, som måste ske när det gällde att taga ställning till
vilka skattskyldiga som borde åtalas för deklarationsförsummelse, skulle i
första hand bortgallras sådana fall, där förseelsen framstode som ursäktlig
eller eljest ringa. Till ledning för detta bedömande hade i propositionen
nämnts en del exempel. Givetvis vore vid en sådan gallring betydelsefullt,
att denna skedde med anlitande av taxeringsnämndens orts- och person¬
kännedom. Vid det ställningstagande till frågan om åtalsanmälan, som ord¬
föranden jämlikt 32 § 1 mom. taxeringskungörelsen skulle göra, vore det
därför av vikt att ordföranden, i den mån han ej själv ägde erforderlig
kännedom om fallet, genom inhämtande av upplysningar sökte bilda sig en
uppfattning om, huruvida skäl till åtal förelåge. En dylik närmare under¬
sökning i förevarande fall hade enligt min mening bort föranleda, att flera
av de till taxeringsintendenten gjorda åtalsanmälningarna bort underlåtas.
I remissyttrande över de vid inspektionen gjorda iakttagelserna anförde
vederbörande länsstyrelse, såvitt nu är i fråga, följande.
Man kan sålunda konstatera icke blott att en ordförande gjort åtalsan-
mälningar utan tillräcklig undersökning utan även att ordförandena i öv¬
riga distrikt i allt för ringa omfattning uppmärksammat de möjligheter
som finnas för att åstadkomma deklarationernas inlämnande i tid. Bero¬
ende på bl. a. de olika ordförandenas kompetens och den tid de verkat i
sina distrikt varierar givetvis förhållandena inom de olika distrikten. Men
det kan knappast hållas för troligt att förhållandena varit sådana, att an¬
mälningar varit befogade i endast tre distrikt.
Sedan länsstyrelsen förklarat sig ämna vidtaga ytterligare åtgärder för en
riktig tillämpning av bestämmelserna, fann jag mig kunna avskriva ärendet.
24 — J ustiticombudsmannens ämb et sb era tf ds c till 1960 års riksdag
370
2. Förfarandet i prövningsnämnd
Vid granskning av prövningsnämndsakter har jag i flera fall uppmärk¬
sammat, att de skattskyldiga fått alltför kort tid för att avgiva erinringar
i besvärsmål. Härom må nämnas följande.
Innan prövningsnämnd avgör mål rörande inkomst av rörelse, verkställes
i regel granskning av den skattskyldiges räkenskaper och anteckningar. Vid
granskningen upprättas promemoria, vilken därefter regelmässigt översän¬
des till den skattskyldige. Tillfälle beredes därvid denne att inom viss an¬
given tid inkomma med erinringar mot vad som anföres i promemorian.
I vissa taxeringsmål har den därvid angivna tiden — särskilt i fråga om
promemorior, vilka översänts till den skattskyldige under juni månad —
uppgått till allenast fem till sju dagar.
Med anledning härav har jag påpekat, att en rörelseidkare, som bereddes
tillfälle yttra sig över innehållet i en granskningspromemoria, stundom tor¬
de behöva vända sig till bokföringskunnig person eller jurist för att kunna
ingå i sakligt bemötande samt att de i angivna fall föreskrivna förklarings-
tiderna knappast innefattade skäligt rådrum härför.
Vederbörande länsstyrelser ha i förekommande fall förklarat sig biträda
de av mig framförda synpunkterna samt föranstaltat om att förklarings-
tiderna utsträcktes. Från en länsstyrelse uppgavs att personalen instruerats
att i nu angivna fall iakttaga en förklaringstid, som icke i något fall under¬
steg tio dagar eller, då fråga vore om större mål eller då den skattskyldige
kunde antagas behöva anlita sakkunnig hjälp, femton dagar.
I fråga om protokollföringen i prövningsnämnd må nämnas, att en skatt¬
skyldig klagat över att protokollsutdrag icke tillställts honom över beslut
om bordläggning av mål, vari den skattskyldige inställt sig personligen.
] ärendet, som avgjordes av min ställföreträdare, uttalade denne bl. a.:
.1 98. § av 1928, ars numera upphävda taxeringsförordning, vilken förord-
ning tillämpats a handläggningen av ifrågavarande prövningsnämndsmål,
stadgades att alla beslut av länsprövningsnämnd skulle, med angivande i
förekommande fall av skäl för avvikelse från skattskyldigs deklaration,
upptagas^i nämndens protokoll. Enligt föreskrift i 100 § 1 mom. samma för¬
ordning ålåg det protokollföraren hos prövningsnämnden att — med visst
undantag vid rättelse av felaktighet av teknisk natur — senast å fjortonde
dagen efter den, då protokollet justerats, i rekommenderat brev med mot¬
tagningsbevis med allmänna posten tillsända skattskyldig, vilkens taxering
för inkomst eller förmögenhet varit föremål för nämndens efter särskild
prövning meddelade beslut, underrättelse om beslutet medelst utdrag av
nämndens protokoll. I samma paragraf meddelades vidare föreskrifter om
bl. a. att här avsett protokollsutdrag skulle vara försett med besvärshän-
visning (2 mom.) och att detsamma skulle skyndsamt delgivas i särskild
ordning, därest det återkomme utan att mottagningsbevis erhållits (3
mom.). De nu återgivna bestämmelserna hade givetvis avseende å slutliga
371
beslut i taxeringsmål. Å beslut om bordläggning av mål för vidare utred¬
ning torde bestämmelserna om protokollföring i 98 § ha ägt tillämpning
men däremot ej föreskrifterna i 100 § om underrättelseskyldighet. Om så¬
lunda i taxeringsförordningen icke reglerats frågan om den skattskyldiges
underrättande om uppskovsbeslut, torde likväl på sina håll underrättelse
om dylikt beslut ha meddelats genom expediering av protokollsutdrag, där
detta av särskild anledning varit påkallat, såsom då den skattskyldige in¬
ställt sig personligen vid sammanträdet och måhända haft anledning vänta
ett avgörande av taxeringsmålet efter förhandlingens slut. Givetvis har det
också varit möjligt för den skattskyldige att hos länsstyrelsen beställa ett
protokollsutdrag.
Med hänsyn till vad sålunda anförts angående skattskyldigs underrät¬
tande om bordläggningsbeslut fann min ställföreträdare, att det icke kunde
läggas någon befattningshavare vid länsstyrelsen till last såsom fel eller för¬
summelse att underrättelse ej skett, men att protokollsutdrag bort till¬
handahållas på den skattskyldiges begäran därom. Min ställföreträdare
anförde vidare i sitt beslut:
I ärendet har länsstyrelsen upplyst att, med hänsyn till att prövnings-
nämnden numera i väsentliga avseenden organiserats som en skattedomstol,
länsstyrelsen meddelat föreskrift om att alla beslut, som innebära uppskov
med vidare handläggning av mål, skola delgivas vederbörande parter. Något
hinder mot att tillämpa ett sådant system kan ej anses föreligga, och jag
finner det i och för sig mycket lämpligt att den skattskyldige underrättas
i de fall, då han haft anledning påräkna ett avgörande. Däremot vill jag för
egen del ifrågasätta, om tillräckliga skäl föreligga att belasta organisationen
med underrättelser till de skattskyldiga exempelvis i fall då ett mål, vari
den skattskyldige icke kommit personligen tillstädes, uppskjutits till ett
kommande sammanträde för att målets handläggning icke medhunnits eller
för att någon enklare komplettering av utredningen önskades.
Vid inspektion av en länsstyrelse uppmärksammades att tre befattnings¬
havare vid länsstyrelsen, vilka innehade förordnanden såsom ordförande i
taxeringsnämnd, såsom protokollförare biträtt prövningsnämnden och fas-
tighetsprövningsnämnden vid handläggningen av besvär över taxeringar, i
vilka de själva deltagit. I några av målen hade protokollföraren även tjänst¬
gjort såsom föredragande. En sådan ordning kan icke vara lämplig ur all¬
män synpunkt. Jag framhöll i anledning av vad sålunda iakttagits, att pro¬
tokollförarens närvaro i prövningsnämnden, då denna behandlade taxe¬
ringar, i vilka protokollföraren deltagit i egenskap av taxeringsnämndsord-
förande, kunde menligt inverka på handläggningen. Härvid påpekades att i
en sådan situation part kunde vid muntlig förhandling känna sig hindrad att
fritt uttala sig om taxeringsnämndens åtgärder. Även för ledamöterna i
prövningsnämnden kunde närvaron av taxeringsnämndsordföranden kännas
såsom ett hinder, när de hade att uttala sig om taxering, i vilken han delta¬
git. Vidare måste det för den skattskyldige framstå såsom egendomligt att
han vid tvist i en taxeringsfråga erhölle besked om taxeringsbesluten i såviil
372
första som andra instans genom underrättelser, undertecknade av en och
samma person. Av dessa skäl syntes det uppmärksammade förhållandet
ägnat att rubba de skattskyldigas förtroende för taxeringsmyndigheterna.
De i 85 § taxeringsförordningen meddelade bestämmelserna om jäv för
ledamot i prövningsnämnd torde icke utan vidare gälla nämndens proto¬
kollförare. De i 37 § länsstyrelseinstruktionen upptagna jävsföreskrifterna
torde allenast ha avseende å handläggningen av ärenden inom länsstyrelse
och sålunda icke vara direkt tillämpliga i förevarande fall. Det framstår
såsom tveksamt huruvida rättegångsbalkens jävsbestämmelser för domare
eller eljest meddelade föreskrifter om jäv kunna anses analogt tillämpliga
å en protokollförare, som icke deltager i ärendes avgörande. Oavsett huru
därmed må förhålla sig, är det dock uppenbart att anlitande av taxerings-
nämndsordförande såsom protokollförare i prövningsnämnd vid handlägg¬
ning och prövning av besvär över taxering, i vilken protokollföraren deltagit
i taxeringsnämnden, är ägnat att rubba det förtroende till myndigheterna,
som jävsbestämmelser bl. a. äro avsedda att skydda, och att en sådan ord¬
ning därför icke bör förekomma.
Vederbörande länsstyrelse vitsordade oförbehållsamt min till inspektions¬
protokollet uttalade uppfattning samt vidtog åtgärd för att förekomma ett
upprepande. Jag ansåg mig därför kunna låta bero vid vad i saken före¬
varit.
Skattskyldig, som i framställningar till en länsstyrelse yrkat ändring i
honom åsatta taxeringar och därvid även riktat viss kritik mot taxerings¬
nämnden, som enligt klagandens mening åsidosatt gällande bestämmelser
om taxeringsarbetets bedrivande, anförde härstädes klagomål över att läns¬
styrelsen icke låtit sig avhöra. Vid utredning med anledning av klagomålen
framgick att länsstyrelsen, som upptagit framställningarna såsom besvär
över klagandens taxering, överlämnat handlingarna till mellankommunala
prövningsnämnden för avgörande. Härom hade klaganden icke underrät¬
tats, vilket överensstämde med dittills tillämpad praxis hos länsstyrelsen.
Denna praxis, förklarade länsstyrelsen, komme att ändras. Vid prövning
av klagomålen fann min ställföreträdare, under uttalande att länsstyrelsen
jämväl enligt hans mening bort meddela den skattskyldige att ärendet över¬
lämnats till annan myndighet för handläggning, att han med hänsyn till
vad länsstyrelsen upplyst saknade anledning vidtaga ytterligare åtgärd.
3. Dröjsmål med handläggning av skattemål
I olika sammanhang har jag haft anledning uppmärksamma dröjsmål
med handläggningen av skattemål. Särskilt har därvid fråga varit om över¬
skridande av den föreskrivna tiden av sex månader för länsstyrelsernas
373
redovisning av kammarrättsmålen. I infordrade yttranden ha i allmänhet
godtagbara skäl kunnat anföras för uppkomna dröjsmål. Därjämte har man
kunnat redovisa en successiv förbättring av förekommande arbetsbalanser
av skattemål.
I ett fall, som genom klagomål bragtes till min kännedom, hade förekom¬
mande dröjsmål med avgörandet av ett skattemål i kammarrätten delvis
sin grund i att vederbörande kammarrättsdivision erhöll kännedom om att
ett mål av liknande beskaffenhet hänskjutits till avgörande i regeringsrät¬
tens plenum och att divisionen med hänsyn härtill fann det välbetänkt att
i avbidan å regeringsrättens ställningstagande icke företaga mål av denna
typ till avgörande.
Det är givetvis angeläget, att onödig tidsutdräkt undvikes vid prövning¬
en av mål och ärenden hos domstolar och andra myndigheter. Det påtalade
förfaringssättet hade emellertid uppenbarligen föranletts allenast av en
önskan att ernå ett avgörande som kunde förutsättas bli slutgiltigt. Med
hänsyn härtill ansåg jag någon anmärkning icke kunna riktas mot kam¬
marrättens åtgärd att en kortare tid låta med målets avgörande anstå i av¬
vaktan på ett ställningstagande av regeringsrätten, som kunde förväntas
komma att få utslagsgivande betydelse för bedömningen av mål av det slag,
varom fråga var.
Enligt vad kammarrätten upplyste i ärendet har i praxis stundom före¬
kommit att man — även om därigenom en längre tid kommit att förflyta —
förfarit på nyss angivet sätt, då det i regeringsrätten förelegat besvär i
skattemål rörande fråga av principiell betydelse eller eljest av större räck¬
vidd och besvär i mål av enahanda beskaffenhet anförts i kammarrätten.
Ett uppskjutande av avgörandet av sådana besvär sker emellertid numera,
enligt vad kammarrätten vidare upplyste, endast då det med säkerhet kan
antagas, att regeringsrättsbeslutet är att förvänta inom den närmaste fram¬
tiden. Även enligt min mening bör största återhållsamhet iakttagas med
att uppskjuta avgörandet av ett mål av nu nämnd anledning. Detta bör
icke få ske mot parts vilja eller eljest på ett sätt, som för part kan framsta
såsom ett inkräktande på hans berättigade intresse av att få målet avgjort
så snart som möjlighet därtill finnes.
4. Tillämpningen av 50 § 1 mom. nionde stycket
taxeringsförordningen
Enligt 50 § 1 mom. nionde stycket taxeringsförordningen skall, då besvär
anförts, självdeklaration som har avseende å taxeringen i fråga biläggas
besvärshandlingarna, där ej vid delgivning med menighet sådant anses vara
för målets utredning obehövligt. Handlingarna skola vid förekommande
delgivningar inneslutas i förseglat konvolut, vilket skall förses med påskrift
374
om innehållet och i obrutet skick tillställas den förklaringsskyldige eller
annan vederbörande. Motsvarande bestämmelser funnos meddelade i 56 §
1 mom. fjärde stycket i 1928 års numera upphävda taxeringsförordning.
Vid inspektion av en länsstyrelse framkom, att angivna bestämmelser
icke iakttagits av taxeringssektionens personal och att taxeringsintenden-
ten ej känt till dessa bestämmelser. Efter påpekande från min sida blev
taxeringssektionens personal i en av taxeringsintendenten utsänd prome¬
moria erinrad om innehållet i bestämmelserna. Med hänsyn härtill och till
vad länsstyrelsen i infordrat yttrande upplyst om bestämmelsernas tillämp¬
ning i länet fann jag vidare åtgärd i ärendet icke påkallad.
5. Om befrielse från nöjesskatt
Vid granskning av ärenden om nöjesskatt har uppmärksammats, att de
kommunala uppbördsmyndigheterna ibland underlåta att vid debitering
av nöjesskatt taga ställning till framfört yrkande om nedsättning av skat¬
ten jämlikt 15 § förordningen om nöjesskatt. Till följd härav ha länssty¬
relserna på sina håll ansett sig böra i hos dem anhängiggjorda ärenden om
befrielse från nöjesskatt jämlikt 16 § nämnda förordning medgiva därtill
berättigad organisation skattenedsättning enligt förordningens 15 §.
Med anledning av vad sålunda iakttagits har jag framhållit, att förfa¬
randet vid skattebefrielse enligt 15 § bör hållas i sär från förfarandet enligt
16 §, eftersom dessa båda former av skattebefrielse utgöra två från varandra
principiellt skilda institut. Jag har även — med hänsyn till den bristande
kännedom om förevarande bestämmelser som man ofta kan iakttaga —
ifrågasatt om icke länsstyrelsen i lämplig form kunde göra vederbörande
uppbördsmyndigheter uppmärksamma på den rätta tillämpningen av hit¬
hörande regler ävensom meddela sökande upplysning om vad han har att
iakttaga för att komma i åtnjutande av rätt till nedsättning eller befrielse
från nöjesskatt.
6. Om kvittning av ogulden automobilskatt mot överskjutande
preliminär skatt
I anslutning till det å s. 278 i denna ämbetsberättelse refererade ärendet
rörande kvittning enligt 68 § uppbördsförordningen in. m. har prövats ett
vid inspektion av en länsstyrelse upptaget spörsmål om kvittning av ogul¬
den automobilskatt mot överskjutande preliminär skatt, därvid min ställ¬
företrädare härom anförde följande.
Såsom jag i nyssnämnda ärende uttalat, är kvittning mot överskjutande
skatt enligt min mening icke tillåten i andra fall än de som angivas i 68 §
375
uppbördsförordningen. Nämnda lagrum omfattar efter orden icke automo-
bilskatt.
Länsstyrelsen har emellertid såsom stöd för sm mening aberopat i forsta
hand den i 9 § kungörelsen ang. uppbörd av automobilskatt m. m. gjorda
hänvisningen till uppbördsförordningen.
Med hänsyn till det sätt varpå uppbördsförordningen systematiserats och
till den placering 68 § erhållit kan dock den åberopade hänvisningen icke
anses avse mer än, såvitt nu är i fråga, de egentliga bestämmelserna om in¬
drivning av resterande skatt. Till dessa hör uppenbarligen icke 68 § 3—5
mom. ... .. . .
Även om länsstyrelsen sålunda icke ägt att å den överskjutande prelimi¬
nära skatten kvittningsvis avräkna den oguldna automobilskatten, har hin¬
der icke förelegat att genom utmätning av den överstigande skatten till¬
godose kronans fordran å automobilskatt.
På grund av vad sålunda anförts och då länsstyrelsens handläggning av
restitutionsfrågan icke är av beskaffenhet att kunna läggas någon till last
såsom tjänstefel, finner jag mig kunna låta bero med mina nu gjorda
uttalanden.
7. Fråga om särskild investeringsavgift kunnat utdömas såsom
skadestånd i brottmålsprocess
Vid handläggning av klagomål — avseende bl. a. uttagande av sär¬
skild investeringsavgift — uppmärksammade jag att en länsstyrelse genom
ombud inställt sig vid domstol och utkrävt del av avgiften såsom skade¬
stånd i brottmålsprocess. Omständigheterna voro följande.
I samband med registrering hos länsstyrelsen av en X. tillhörig per-
sonautomobil påfördes särskild investeringsavgift enligt förordningen den
16 december 1955 om avgift vid investering i motorfordon år 1956. Avgif¬
ten för automobilen, som enligt ett av X. ingivet besiktningsinstrument var
av 1950 års modell och hade en tjänstevikt av 1 010 kilogram, beräknades
med tillämpning av 5 § 2. i nämnda förordning till 370 kronor och erlades
kontant.
Sedermera blev X. ställd under åtal vid en rådhusrätt för urkundsför¬
falskning bestående däri att X., i avsikt att investeringsavgiften för förvär¬
vet av fordonet måtte bli lägre, å det till länsstyrelsen ingivna besiktnings-
instrumentet ändrat beteckningen för automobilens årsmodell från 1954
till 1950. I målet inställde sig länsstyrelsen genom ombud såsom målsägan¬
de och yrkade förpliktande för X. att till länsstyrelsen utgiva 300 kronor,
utgörande skillnaden mellan den för automobilen erlagda investeringsav-
giften 370 kronor och den avgift som rätteligen skolat utgå eller 670 kro¬
nor. Genom dom den 7 januari 1957, som vann laga kraft, dömdes X. till
villkorligt frihetsstraff för urkundsförfalskning, varjämte X. förpliktades
att till länsstyrelsen utgiva resterande investeringsavgift med 300 kronor.
Sistnämnda belopp erlades till fullo.
376
Vid prövning av ärendet uttalade jag följande.
Enligt bestämmelserna i förordningen den 16 december 1955 om avgift
vid investering i motorfordon år 1956 var X. pliktig att erlägga investe-
ringsavgift för sitt förvärv av bilen med 670 kronor. Den omständigheten
att endast en del därav eller 370 kronor erlagts i samband med registre¬
ringen har icke rubbat kronans pa förordningen grundade anspråk på åter¬
stående del av avgiften. Denna del av avgiften har kunnat uttagas i admi¬
nistrativ ordning utan särskilt beslut av domstol. X:s förfalskningsbrott
kan med hänsyn härtill icke anses ha medfört någon rätt till skadestånd
för kronan. Varken 1955 ars förordning (nr 649/1955) eller tillämpnings¬
föreskrifterna till nämnda förordning (nr 650/1955) innehåller någon före¬
skrift exempelvis i likhet med vad som gäller i fråga om automobilskat-
ten — som medger domstol att förplikta ägare till automobil att utgiva
undanhållen investeringsavgift. Av det sagda följer, att laga grund sak¬
nats för att i brottmålet framföra skadeståndsanspråk från det allmännas
sida mot X. till följd av hans förfarande med besiktningsinstrumentet.
Länsstyrelsen har följaktligen saknat fog att föra målsägandetalan i brott¬
målet. Av enahanda skäl har rådhusrätten icke lagligen ägt förplikta X. att
utgiva resterande investeringsavgift. Som X. redan förut var pliktig att
gälda beloppet till länsstyrelsen, har han emellertid genom berörda förfa¬
rande icke tillskyndats skada.
Med hänsyn härtill och till omständigheterna i övrigt lät jag bero vid
vad i saken förevarit.
8. Länsbostadsnämnd har beslutat återkräva felaktigt utbetalade
bostadsbidrag utan att tillfälle dessförinnan beretts bidragstagaren
att yttra sig. Fråga om förfarandet i sådana fall och om förutsätt¬
ningarna för återbetalningsskyldighet
Enligt kungörelsen den 30 juni 1948 om familjebostadsbidrag och bränsle-
bidrag numera ersatt av kungörelsen den 24 maj 1957 om familjebostads¬
bidrag — kunde dylika bidrag beviljas under vissa angivna förutsättningar
och villkor. I fråga om bränslebidrag gällde att visst högre belopp utgick
för enfamiljshus än för annat hus. Som enfamiljshus räknades endast hus,
som icke innehöll mer än en bostadslägenhet. Om huset därjämte innehöll
t. ex. butik eller verkstad eller ett bostadsrum med kokvrå, skulle det
lägre bidraget utgå. Vid beviljande av bidrag skulle enligt författningen
förbehåll göras bl. a. därom att — då någon genom oriktiga uppgifter eller
genom underlåtenhet att fullgöra föreskriven anmälningsskyldighet eller
annorledes föranlett att bidrag för viss familj helt eller delvis obehörigen
utgått — vad sålunda för mycket utbetalats skulle återgäldas.
377
Vid inspektion av en länsbostadsnämnd iakttogs, att nämnden i skrivelse
till en person, som under åren 1953—1955 erhållit bränslebidrag för en¬
familjshus, återkrävt ett belopp å något över 200 kronor såsom för mycket
utbetalat. I fastigheten hade nämligen inrymts en verkstadslokal, varför
bidrag rätteligen skolat utgå såsom för »annat hus». I ett annat fall hade
nämnden likaledes återkrävt under åren 1954—1955 för mycket utbetalade
bränslebidrag med omkring 150 kronor. I detta fall hade ett i huset inrymt
rum med kokvrå uthyrts, men bidrag utgått såsom för enfamiljshus. I skri¬
velserna hade angivits, att reglering av det för mycket utbekomna kunde
ske i samband med utbetalning av löpande bidrag. I båda fallen hade be¬
sluten om återkrav fattats utan att tillfälle beretts bidragstagarna att yttra
sig. Reglering av mellanhavandena hade sedermera kommit till stånd i
enlighet med nämndens beslut.
Då vissa uppgifter i ärendena syntes ge vid handen, att de felaktiga ut¬
betalningarna, åtminstone till vissa delar, icke berott på försummelser av
bidragstagarna — dessa hade bl. a. i vissa avgivna s. k. kontrollbesked
lämnat upplysningar, som varit korrekta eller i varje fall bort föranleda
närmare undersökning — infordrade jag yttrande från länsbostadsnämn¬
den, varefter bostadsstyrelsen avgav utlåtande.
Nämnden medgav att förbiseenden från dess sida skett vid utbetalning
av bidrag i de angivna fallen, vilket finge ses mot bakgrunden av den stora
arbetsbörda som åvilade nämndens personal. Framdeles skulle nämnden,
innan beslut om återkrav framställdes, lämna vederbörande tillfälle att
yttra sig.
Bostadsstyrelsen uttalade, att bidragstagarna i fråga om vissa av de
aktuella tidsperioderna icke lämnat oriktiga uppgifter i avgivna kontroll¬
besked och att återkrav därför icke bort i dessa hänseenden framställas.
Styrelsen delade av mig uttalad uppfattning att kommunicering med bi¬
dragst agare borde ske i ärenden av detta slag, varjämte styrelsen påpekade
att bidragstagare kunde få sakfrågan upptagen till omprövning genom att
framställa invändning mot beslutat återkrav.
Vid ärendets avgörande anförde jag till en början följande:
Utbetalning av familjebostads- och bränslebidrag är förknippad med
förbehåll om skyldighet för bidragstagaren att återbetala bidraget under
de förutsättningar som angivas i förbehållet, d. v. s. att bidragstagaren för¬
anlett den oriktiga utbetalningen. Finner det bidragsbeviljande organet, att
nämnda förutsättning för återbetalning är för handen, äger organet kräva
återbetalning, även om uppsåt icke ligger bidragstagaren till last (jfr Wes¬
terberg: Om rättskraft i förvaltningsrätten, s. 299—306).
Beträffande fall, som icke regleras av det författningsenliga förbehållet
vid utbetalning — exempelvis sådana fall där den oriktiga utbetalningen
icke föranletts av bidragstagaren men denne likväl var i ond tro — kan
återkrav möjligen grundas på de rättsgrundsatser, som enligt domstols-
praxis anses gälla angående rätt till återkrav av vad som erlagts till gäl¬
dande av förment men i verkligheten ej befintlig skuld (condictio indebiti).
378
Å ena sidan har beträffande sådan återkravsrätt framhållits, att en pres¬
tation, som icke är åsyftad eller sker utan rättsgrund, saknar rättslig gil¬
tighet och därför bör återgå. Å andra sidan ligger det i en betalnings rätts¬
liga funktion att vara en slutgiltig uppgörelse; betalningsmottagaren in¬
ställer sig helt naturligt på att så är förhållandet, och det är för den all¬
männa tryggheten i omsättningen en viktig sak att han kan göra det (se
Alexanderson i N.J.A. 1933 s. 30). Vilket av dessa varandra motsatta in¬
tressen som i det särskilda fallet förtjänar företrädet har i svensk praxis
ansetts beroende av åtskilliga faktorer. Återkrav har i vissa fall ansetts
uteslutet, om den som uppburit felaktig utbetalning därvid var i god tro
och förbrukat beloppet i övertygelsen att detsamma rätteligen tillkom
honom.
Mot bakgrunden av vad nu sagts om förutsättningarna för återkrav
av felaktigt utgivet familjebostads- eller bränslebidrag är det uppen¬
bart, att ärenden härom ofta äro mycket vanskliga att bedöma och att
avgörandet av sådana ärenden med hänsyn härtill måste föregås av en så
allsidig utredning som möjligt. I dylika ärenden är det därför av särskild
vikt att den, till vilken bidrag felaktigt utbetalats, i enlighet med allmänna
förvaltningsrättsliga principer får tillfälle att yttra sig, innan vederbörande
myndighet tager ställning till frågan om återkrav bör ske. I remissen bör
därvid angivas de omständigheter, som anses tala för återbetalning och
som bidragsmottagaren därför bör i sin förklaring särskilt uttala sig om.
Anses efter remissbehandlingen återkrav böra framställas mot bidrags¬
mottagaren, bör beslutet härom avfattas på ett sådant sätt, att bidrags¬
mottagaren icke föranledes tro, att saken är definitivt avgjord. Det är att
märka att — om bidragsmottagaren vägrar att godtaga återkravet — be¬
talningsskyldighet kan åläggas honom endast av domstol. Det bidrags-
beviljande organets avgörande bör därför utmynna allenast i ett beslut att
framställa återkrav mot bidragsmottagaren. Har denne i sin förklaring
motsatt sig återbetalning, synes lämpligt att han underrättas om möjlig¬
heten att hos bostadsstyrelsen besvära sig över länsbostadsnämndens be¬
slut i saken.
I enlighet med angivna allmänna synpunkter fann jag, att länsbostads¬
nämnden — ehuru några uttryckliga bestämmelser därom icke meddelats
— icke bort avgöra ärendena om återkrav utan att tillfälle först beretts
bidragstagarna att yttra sig i de uppkomna frågorna om återbetalning av
vad de för mycket uppburit i bränslebidrag. Vidare framhöll jag, att nämn¬
den, då den beslutade om återkrav, lämpligen bort meddela bidragstagarna
besvärshän visning.
Beträffande frågan huruvida nämnden haft fog för sina ställningstagan¬
den i de båda fallen fann jag, att rätt till återkrav av för mycket utbeta¬
lade bränslebidrag under vissa angivna tidsperioder icke kunnat grundas
på de vid bidragens beviljande uppställda författningsenliga förbehållen.
Huruvida sadan rätt kunnat grundas pa allmänna civilrättsliga grundsatser
— därest dessa ansåges kunna tillämpas, oaktat frågan om återkrav blivit
föremål för viss reglering i bostadsbidragsförfattningar — kunde vara före¬
mål för olika meningar. För egen del syntes mig omständigheterna ha varit
sadana, att aterkrav icke heller kunnat grundas å sådana rättsgrund¬
379
satser. Att återkrav likväl skett, kunde dock uppenbarligen ej läggas
nämnden till last som fel. Med dessa uttalanden och under framhållande
att de felaktiga utbetalningarna bort kunna undvikas om ärendena ägnats
en noggrannare handläggning lät jag bero vid vad i saken förevarit.
I detta sammanhang må omnämnas, att en annan länsbostadsnämnd
riktat återkrav, på grund av felaktigt utbetalat bidrag, mot en kommunal¬
nämnd såsom kommunens förmedlingsorgan för utbetalning av bidrag av
förevarande slag. I detta fall hade — på grund av bidragstagarens under¬
låtenhet att anmäla viss omständighet — bidrag felaktigt utgått med be¬
lopp å 180 kronor. Länsbostadsnämnden ansåg, att förmedlingsorganet
bort — innan beloppet utbetalats — förvissa sig om att rätt till bidrag
förelåg. Nämnden tillställde därför kommunalnämnden en skrivelse, däri
meddelades att nämnden beslutat att av kommunen återkräva det felaktigt
uppburna beloppet. Emellertid förelåg icke någon skyldighet för förmed¬
lingsorganet att — utöver infordrande av vissa regelbundna kontrollbesked
— förvissa sig om att förutsättningar för bidrag vid varje utbetalningstill-
fälle voro för handen. På grund härav och då förmedlingsorganet ej heller
eljest ägt kännedom om att förutsättningarna för utbetalning saknats,
kunde kommunen lagligen icke göras ansvarig för att bidraget utbetalats,
oaktat vederbörande icke varit berättigad därtill. Efter ingripande från
min sida återkallade länsbostadsnämnden sitt krav mot kommunen, var¬
efter jag ansåg mig kunna avskriva ärendet från vidare handläggning.
9. Innebörden av länsstyrelses befogenhet att — i samband med
beviljande av villkorligt anstånd med verkställighet av beslut om
tvångsintagning av alkoholmissbrukare — åt nykterhetsnämnd
uppdraga att besluta om lydnadsföreskrifter
Enligt 36 § nykterhetsvårdslagen må den myndighet som meddelat vill¬
korligt anstånd med verkställighet av beslut om tvångsintagning — i den
mån det finnes påkallat för att återföra den som erhållit villkorligt anstånd
till ett nyktert liv — utfärda föreskrifter angående hans sysselsättning,
vistelseort eller annat, s. k. lydnadsföreskrifter. Sådana föreskrifter kunna
innehålla att han skall: a) fullständigt avhålla sig från bruk av alkohol¬
haltiga drycker, b) underkasta sig sjukhusvård eller vård å inackorderings-
hem eller inom familjevården, c) vistas inom viss eller vissa kommuner,
d) begagna sig av honom anvisad bostad eller antaga arbete eller anställ¬
ning, som kan beredas honom, och icke avflytta från bostaden eller läm¬
na anställningen utan tillstånd av nykterhetsnämnden eller övervakaren,
e) bemyndiga person, som nykterhetsnämnden i orten eller övervakaren fin¬
380
ner lämplig, att uppbära honom tillkommande arbetsförtjänst eller andra
penningmedel, så ock att underkasta sig andra inskränkningar i fråga om
förfogandet däröver.
Vidare stadgas i 36 §, att länsstyrelse, då den meddelar beslut om an¬
stånd, må uppdraga åt nykterhetsnämnd att, bl. a., besluta om lydnads-
föreskrifter.
Vid inspektion av en länsstyrelse iakttogs, att länsstyrelsen — då den
beviljade villkorligt anstånd med beslut om tvångsintagning — städse
syntes uppdraga åt vederbörande nykterhetsnämnd att besluta om lyd-
nadsföreskrifter. Med anledning därav ifrågasatte jag vid inspektionen,
huruvida befogenheten att till nykterhetsnämnd delegera prövningen här-
utinnan borde begagnas på sådant sätt att delegation regelmässigt ägde
rum.
I infordrat yttrande framhöll länsstyrelsen, att delegationsrätten enligt
lagens ordalydelse vore obegränsad samt att, om en begränsning varit
avsedd, detta på något sätt borde ha kommit till uttryck i lagtexten. Vidare
anförde länsstyrelsen vissa omständigheter, som enligt dess mening talade
för att delegation regelmässigt borde ske. På min begäran avgav därjämte
socialstyrelsen utlåtande i saken.
Vid ärendets avgörande lämnade jag till en början redogörelse för be¬
stämmelserna i 35 och 36 §§ nykterhetsvårdslagen och vad vid förarbetena
till dessa lagrum förekommit (SOU 1948: 23 s. 83 o. 226, prop. nr 159/1954
s. 206 o. f.).
Därefter anförde jag följande:
Det spörsmål, som i förevarande ärende föreligger till bedömande, avser
huruvida det kan vara förenligt med lagens bestämmelser att en läns¬
styrelse, i de fall då länsstyrelsen beslutar om villkorligt anstånd med verk¬
ställigheten av meddelat intagningsbeslut, på sådant sätt begagnar sin
— formellt obestämda — befogenhet att uppdraga åt nykterhetsnämnd
att besluta om lydnadsföreskrifter, att sådan delegation blir regel och så¬
lunda sker utan avseende å ärendenas olika karaktär. Till stöd för läns¬
styrelsens praxis härutinnan har länsstyrelsen åberopat, att en allmän dele¬
gation vore det mest ändamålsenliga med hänsyn därtill att nykterhets-
nämnden ägde speciella möjligheter att följa alkoholmissbrukaren och att
smidigt anpassa sina fortsatta åtgärder efter dennes beteende. Från social¬
styrelsens sida har ävenledes framhållits — ehuru styrelsen ansett berörda
praxis alltför schematisk och ägnad att medföra vissa olägenheter — att
det från ren vårdnadssynpunkt i allmänhet vore lämpligare att nykterhets-
nämnden — och icke länsstyrelsen — beslutade om lydnadsföreskrifter,
därvid nämnden vid uppkommande förändringar i alkoholmissbrukarens
förhållanden snabbt kunde genomföra därav påkallade förändringar i lyd-
nadsföreskrifterna. Som en ytterligare fördel av berörda praxis har fram¬
381
hållits, att länsstyrelsen därigenom besparades åtskilligt arbete, eftersom
uppkommande frågor om ändring av meddelade lydnadsföreskrifter icke
behövde hänskjutas till länsstyrelsen för prövning.
Det är alldeles riktigt, att nykterhetsnämnderna genom den utsedde över¬
vakaren i allmänhet ha större möjligheter än länsstyrelsen att fortlöpande
följa alkoholmissbrukaren under anståndstiden. I de fall, då verkställig¬
heten av meddelat intagningsbeslut ankommer på nykterhetsnämnden —
och sålunda i det helt övervägande antalet intagningsfall — ankommer
det också regelmässigt på nykterhetsnämnden att själv besluta om lydnads¬
föreskrifter. Nyss angivna synpunkt träffar emellertid icke det väsentliga
i det nu föreliggande spörsmålet. Av såväl lagtexten som motivuttalandena
framgår nämligen klart, att utgångspunkten för regleringen av frågan om
utfärdande av lydnadsföreskrifter var, att detta spörsmål i det enskilda
fallet skall prövas i samband med själva anståndsbeslutet och det därmed
obligatoriskt förenade förordnandet om övervakning. Denna prövning skall
med andra ord ske med hänsyn till vad som i alkoholistärendet förekommit
vid tidpunkten för själva beslutet om villkorligt anstånd. Frågan huruvida
det överhuvudtaget är påkallat med lydnadsföreskrifter och, om så anses
vara fallet, vilka föreskrifter som äro erforderliga, skall alltså — vilket för
övrigt ligger i sakens natur — i första hand avgöras på grundval av det i
alkoholistärendet förebragta materialet. För ett sådant bedömande är det
uppenbarligen alldeles ovidkommande, vilken myndighet som äger de
största möjligheterna att i fortsättningen följa alkoholmissbrukarens upp¬
förande.
Uppgiften att besluta om lydnadsföreskrifter i de fall, då länsstyrelsen
beviljat villkorligt anstånd, har i lagen primärt lagts på denna myndighet.
Redan härav torde framgå, att det icke kunnat vara lagstiftarens avsikt
att stadgandet om rätten för länsstyrelsen att delegera berörda uppgift
till nykterhetsnämnd skulle medföra, att uppgiften helt generellt överflyt¬
tades från länsstyrelsen till nämnderna, och att det sålunda endast rent
undantagsvis skulle förekomma — om ens alls — att länsstyrelsen prövade
denna många gånger ömtåliga fråga. Att lagstiftaren icke heller haft denna
avsikt, ge även lagmotiven klart vid handen. Härom må närmare anföras
följande.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för lagbestämmelserna
äger länsstyrelsen bevilja villkorligt anstånd i sådana fall, då verkställig¬
heten av intagningsbeslutet ankommer på länsstyrelsen, d. v. s. i fråga om
farliga, kringflackande, straffriförklarade eller i övrigt av polis- eller åkla¬
garmyndighet anmälda alkoholmissbrukare. Länsstyrelsens befogenhet i
fråga om anståndsgivning har emellertid ansetts böra utsträckas ytter¬
ligare. Sålunda må länsstyrelsen, om särskilda skäl därtill föranleda, för¬
ordna om anstånd även i fall, då verkställigheten åvilar nykterhetsnämn¬
den, eller sålunda i de fall, som äro att bedöma ur rena nykterhetsvårds-
382
synpunkter och som icke — i motsats till de förut nämnda — jämväl ha
vissa politirättsliga aspekter. Motiveringen för att i särskilda fall till läns¬
styrelsen överföra denna eljest på nykterhetsnämnden ankommande upp¬
gift framgår av vad tidigare återgivits av lagens förarbeten. I samband
med sin diskussion av denna fråga framhöll alkoholistvårdsutredningen,
att länsstyrelsen i nu avsedda fall jämväl borde tilläggas rätt att förordna
om övervakning och lydnadsföreskrifter. Dock ansåg utredningen, att läns¬
styrelsen i sådant fall — där alltså verkställigheten av intagningsbeslutet
åvilar nykterhetsnämnden — borde kunna uppdraga åt denna att meddela
lydnadsföreskrifter.
Att delegationsrätten i fråga om lydnadsföreskrifter sålunda icke var
avsedd för andra än nyss angivna fall — då nykterhetsnämnden har att
verkställa intagningsbeslutet — vinner vidare stöd av vad departements¬
chefen yttrade rörande prövningen av frågan om förverkande av medgivet
anstånd i dessa fall. Enligt utredningens förslag skulle det ankomma på
den anståndsgivande länsstyrelsen att i samtliga fall pröva denna fråga,
således icke blott då verkställigheten åvilade länsstyrelsen utan även då
anstånd — med frångående av huvudregeln — av länsstyrelsen beviljats
med intagningsbeslut, vars verkställighet ankom på nykterhetsnämnden.
En sådan ordning ansåg emellertid departementschefen, såvitt anginge sist¬
nämnda kategori fall, komma att komplicera och försena handläggningen
av förverkandefrågan. Av denna anledning infördes i lagen befogenhet för
länsstyrelsen att till nykterhetsnämnden delegera beslutanderätten i fråga
om anståndets förverkande. Lagtekniskt sett fick denna delegationsrätt,
liksom motsvarande rätt beträffande förordnande om lydnadsföreskrifter,
en helt generell utformning.
Vid lagens tillkomst har sålunda icke avsetts att stadgandet om dele¬
gationsrätt i fråga om lydnadsföreskrifter skulle tillämpas i andra fall
än sådana, då verkställigheten av intagningsbeslutet ankommer på nykter¬
hetsnämnden. Vägande sakliga skäl för att man i strid härmed skulle till-
lämpa stadgandet jämväl i andra fall torde icke kunna åberopas. Det synes
överhuvudtaget svårt att finna någon annan objektivt godtagbar grund för
en avgränsning av denna rätt än just den omständigheten att verkställig¬
heten av intagningsbeslut i vissa fall tillagts länsstyrelsen och i andra fall
nykterhetsnämnden. Jag har icke heller hos någon annan länsstyrelse iakt¬
tagit en sådan långtgående delegation av uppgiften att besluta om lyd¬
nadsföreskrifter, som tillämpas av nu ifrågavarande länsstyrelse. På andra
håll ha sålunda dylika föreskrifter i viss utsträckning utfärdats av läns¬
styrelserna i samband med själva beslutet om anstånd. Frånsett föreskrift
om avhallsamhet från alkoholhaltiga drycker har det härvid främst varit
fråga om föreskrifter, vilka uppenbarligen berört för anståndsfrågan helt
avgörande förhållanden, såsom t. ex. att alkoholmissbrukaren skall under¬
kasta sig viss sjukhusvård eller placeras å inackorderingshem. Enligt det
383
intryck jag vid mina inspektioner erhållit ha länsstyrelserna härvid begag¬
nat sin befogenhet med påfallande försiktighet. Lydnadsföreskrifter ha så¬
lunda meddelats relativt sparsamt och synas, då de förekomma, beröra
för anståndsfrågan verkligt väsentliga omständigheter. Med hänsyn till den
förhållandevis ringa frekvensen av lydnadsföreskrifter, som utfärdas av
länsstyrelse, och då det än mera sällan torde förekomma, att fråga om
ändring i sådana föreskrifter aktualiseras, är det uppenbarligen icke möj¬
ligt att, såsom i remissyttrandena i detta ärende skett, som argument för
en allmän delegation till nykterhetsnämnderna åberopa den omständig¬
heten att länsstyrelserna därigenom skulle erhålla nämnvärd lättnad i sin
arbetsbörda.
Det nu sagda har avseende på frågan huruvida och i vilken ordning lyd¬
nadsföreskrifter böra meddelas i samband med själva beslutet om vill¬
korligt anstånd. Den i remissyttrandena förda argumenteringen för en
långtgående delegation synes emellertid ta sikte även på det förhållandet
att förändringar sedermera, under anståndstidens gång, kunna inträffa i
vederbörandes situation och att sålunda frågan om utfärdande av lydnads¬
föreskrifter kan på grund av sådana förändringar komma i nytt läge. Efter¬
som nykterhetsnämnden vore den myndighet, som ägde de största möjlig¬
heterna att följa alkoholmissbrukarens utveckling och att vid behov snabbt
ingripa, borde enligt denna argumentering befogenhet att utfärda lydnads¬
föreskrifter också i regel delegeras till nämnden.
Detta betraktelsesätt har, enligt vad jag kunnat konstatera, fått visst
utrymme även hos några andra länsstyrelser. Man synes sålunda förmena,
att det icke vore tillfyllest att länsstyrelsen i samband med anståndsbeslutet
prövade frågan om lydnadsföreskrifter och utfärdade erforderliga sådana,
utan att man dessutom behövde gardera sig för vad som framdeles kunde
komma att inträffa; det kunde ju alltid tänkas att det bleve nödvändigt
med ett skyndsamt ingripande i form av ny lydnadsföreskrift. Konsekvent
fullföljd skulle denna tankegång leda till att — vare sig länsstyrelsen själv
utfärdat lydnadsföreskrift eller ansett sådan ej vara påkallad — befogenhet
att med hänsyn till senare inträffade händelser besluta om sådan föreskrift
i samtliga fall skulle delegeras till nykterhetsnämnden.
Av vad förut anförts rörande innebörden av den länsstyrelserna tillagda
delegationsrätten framgår, att denna rätt icke avsetts skola begagnas i
andra fall än sådana, där verkställigheten av intagningsbeslutet ankommer
på nykterhetsnämnden. Det synes icke heller föreligga något praktiskt
behov att utvidga denna rätt på grundval allenast av antaganden om vad
som under anståndstiden kan komma att inträffa. Såvitt jag vid mina in¬
spektioner och i övrigt kunnat inhämta, är det ytterst sällan som det
uppkommer behov att under anståndstiden meddela ny lydnadsföreskrift.
Att för sådana särfall låta delegationsrätten rent schematiskt omfatta
samtliga anståndsärenden framstår som orimligt och ägnat att väcka be¬
384
tänkligheter. Jag vill tillägga att, om det någon gång skulle visa sig be¬
hövligt att under anståndstiden snabbt meddela ny lydnadsföreskrift, läns¬
styrelsen i allmänhet knappast har mindre möjligheter än nykterhetsnämn-
den att skyndsamt fatta beslut i saken.
På sätt jag här ovan angivit och utvecklat bör sålunda delegation av
länsstyrelsernas befogenhet att besluta om lydnadsföreskrifter principiellt
icke ske i sådana fall, då verkställigheten av intagningsbeslutet ankommer
på vederbörande länsstyrelse. Sådan delegation bör i stället ifrågakomma
endast i de ärenden, där det normalt ankommer på nykterhetsnämnden
att bevilja anstånd men där denna uppgift av särskilda skäl övertagits av
länsstyrelsen. Icke ens i sådana fall bör dock delegation i fråga om lydnads¬
föreskrifter vara en undantagslös regel. Jag vill härvid erinra om vad
alkoholistutredningen anfört därom, att skälet för länsstyrelsens överta¬
gande av anståndsgivningen stundom kan vara, att det av psykologiska
skäl är betydelsefullt att länsstyrelsen själv utfärdar lydnadsföreskrifter.
Jag anser mig i detta sammanhang böra understryka, att det ur allmän
synpunkt är en angelägenhet av betydande vikt, att länsstyrelserna i de
politirättsligt betingade alkoholistärenden, däri anstånd med verkställig¬
heten anses kunna medgivas, själva med uppmärksamhet söka följa fallen,
t. ex. — såsom på sina håll torde ske — genom infordrande av regelbundna
rapporter. Ansvaret för vidare ingripande i sådana fall, genom återkal¬
lande av medgivet anstånd eller utfärdande av för anståndsfrågans bedö¬
mande betydelsefulla lydnadsföreskrifter, bör principiellt ligga på läns¬
styrelserna och icke överföras på nykterhetsnämnderna. Det är härvid att
märka, att befogenheten att utfärda lydnadsföreskrifter kan, rätt använd,
vara ett utomordentligt viktigt instrument i samhällets ansträngningar att
återföra alkoholmissbrukaren till ett nyktert liv och att därigenom undan¬
röja de ofta svårartade skadeverkningar, som följa av missbruket. Icke
minst gäller detta de fall, där verkställigheten av intagningsbeslutet på
grund av alkoholmissbrukarens farlighet eller eljest ankommer på läns¬
styrelsen. Det sätt, varpå länsstyrelsen i dessa fall begagnar sin befogenhet
att utfärda lydnadsföreskrifter, bör kunna tjäna som förebild eller ledning
för nykterhetsnämnderna, då dessa ha att i de på dem ankommande ären¬
dena bedöma motsvarande spörsmål.
I enlighet med det anförda fann jag, att den av ifrågavarande länssty¬
relse tillämpade ordningen att i anståndsärenden regelmässigt delegera
befogenheten att besluta om lydnadsföreskrifter var oförenlig med gällande
lagstiftnings syfte och innefattade avsteg från en ur allmän synpunkt vik¬
tig princip i fråga om ansvaret för ärendenas handhavande. Då emellertid
länsstyrelsen genom sin praxis icke överträtt någon tydlig lagbestämmelse
och då länsstyrelsen förklarat sig beredd att ändra berörda praxis, fann
jag mig kunna låta bero vid mina gjorda uttalanden.
385
10. Tillfälligt omhändertagande av alkoholmissbrukare
Såsom förut i denna ämbetsberättelse framhållits är handläggningen hos
polismyndighet av ärenden rörande tillfälligt omhändertagande av alkohol¬
missbrukare förenad med vissa svårigheter, sammanhängande med brist-
fälligheter i gällande lagstiftning. I detta hänseende har jag också till Kungl.
Maj:t avlåtit framställning om lagändring. Av vad vid inspektioner iakt¬
tagits rörande handläggningen av dylika ärenden må i övrigt här återgivas
följande.
På begäran av en nykterhetsnämnd i Södermanlands län blev en person
A. i april 1956 efterlyst som kringflackande alkoholist. Till grund härför
lågo uppgifter om att A. under de sista två åren elva gånger omhänder¬
tagits för fylleri, att han i augusti 1955 avmönstrat som sjöman å ett fartyg,
under vilken anställning han ofta berusat sig, att han under hösten 1955
gått arbetslös och i hög grad missbrukat alkohol samt att han därefter —
sedan han undergått medicinsk behandling — avrest till Värmland för att
påbörja skogsarbete.
Den 28 augusti 1956 greps A. för fylleri på en plats i Närke. Vid rutin¬
kontroll dagen därpå uppmärksammades efterlysningen. I anledning härav
tog vederbörande landsfiskal kontakt med länsnykterhetsnämnden, varifrån
man per telefon satte sig i förbindelse med den nykterhetsnämnd, som be¬
gärt efterlysningen. Därvid erhöllos förut återgivna uppgifter rörande A.
På grundval härav avlät en konsulent vid länsnykterhetsnämnden en tele¬
grafisk begäran till landsfiskalen att A. skulle omhändertagas såsom kring¬
flackande alkoholist jämlikt 21 § nykterhetsvårdslagen. I enlighet härmed
omhändertogs A. av landsfiskalen, som lät verkställa närmare utredning.
Därvid framgick bl. a. att A., sedan han år 1955 slutat sitt arbete som
sjöman, haft olika anställningar som varvsarbetare och skogsarbetare. A.
uppgav, att han dagen innan han greps för fylleri slutat visst skogsarbete
i Östergötland och tillsammans med två kamrater var på väg till Dalarna
för att söka nytt sådant arbete. Vid ett uppehåll under tågresan genom
Närke gick A. av tåget och drack Öl med en för honom okänd man. Han
hann ej med tåget och kom därigenom från sina arbetskamrater, av vilka
den ene hade hand om A:s biljett och största delen av hans kontanta medel.
På inrådan av den okände mannen begav sig därefter A., i avsikt att söka
arbete, till den närbelägna ort, där han följande dag blev gripen för fylleri.
— Vid en på landsfiskalens föranstaltan verkställd läkarundersökning, före¬
tagen den 30 augusti, fann vederbörande läkare bl. a. att A. icke visat sig
farlig, att han icke i nyktert tillstånd vore ur stånd att taga vård om sig
själv, att hans arbetsförmåga syntes vara god samt att han hade god
kroppsbyggnad och icke var behäftad med lyte.
Sedan utredningen avslutats, hemställde landsfiskalen i skrivelse till
länsstyrelsen den 31 augusti, att A. måtte tvångsintagas å allmän vård-
25 — Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1960 års riksdag
386
anstalt. Därvid åberopades, att A. vore att anse såsom kringflackande
alkoholist, som på grund av sitt levnadssätt stundom icke vore i stånd att
ärligen försörja sig, samt att A. dessutom syntes tidvis vara ur stånd att
taga vård om sig själv och i trängande behov av vård. Följande dag, den
1 september, förordnade länsstyrelsen, enär utredningen icke visade att till¬
räckliga skäl förelåge för Ars kvarhållande, att denne omedelbart skulle
frigivas. Efter frigivningen erhöll A. genom socialvården tågbiljett till den
plats i Dalarna, dit han förklarat sig vara på väg. Sedan tillfälle beretts
länsnykterhetsnämnden att yttra sig, framhöll nämnden att sådana om¬
ständigheter icke förelågo att 21 § nykterhetsvårdslagen kunde anses till¬
lämplig. Däremot föreslog nämnden, att intagningsresolution meddelades
på grundval av Ars upprepade fylleriförseelser. Länsstyrelsen förordnade
därefter i enlighet med nämndens förslag.
Med anledning av vad sålunda förekommit infordrades yttranden från
landsfiskalen och konsulenten vid länsnykterhetsnämnden.
Vid ärendets avgörande framhöll jag bl. a., beträffande först landsfiska¬
lens förfarande, att den av landsfiskalen förebragta utredningen enligt min
mening uppenbarligen icke innefattat stöd för ett omhändertagande av A.
som kringflackande alkoholmissbrukare eller på annan i 21 § 1 mom. första
stycket nykterhetsvårdslagen angiven grund. Icke heller kunde jag, med
hänsyn till innehållet i läkarintyget och utredningen i övrigt, finna att om¬
händertagande enligt andra stycket i nyssnämnda lagrum varit motiverat
eller sålunda att A. på grund av oförmåga att taga vård om sig själv varit
i trängande behov av omedelbar vård. Med hänsyn emellertid till att A. vid
tillfället i fråga tydligen haft vissa svårigheter att reda sig och, enligt vad
landsfiskalen uppgivit, själv icke syntes ha haft något emot ett omhänder¬
tagande, fann jag mig kunna låta bero vid vad i saken förekommit.
Beträffande därefter det av länsnykterhetsnämndens konsulent till lands¬
fiskalen avlåtna telegrammet med begäran om A:s omhändertagande fann
jag, att denna åtgärd såsom otillräckligt underbyggd av faktiska omstän¬
digheter icke varit motiverad. Jag lät härutinnan bero vid en erinran om
angelägenheten av att framställning från nykterhet snämnds sida rörande
någons omhändertagande enligt nykterhetsvårdslagen endast sker efter en
av åtgärdens ingripande art betingad omsorgsfull prövning av samtliga
kända omständigheter vid tidpunkten för åtgärdens vidtagande. Det fanns
enligt min mening så mycket större skäl att erinra därom som erfarenheten
visade, att polismyndigheterna brukade förlita sig på att dylika framställ¬
ningar vore tillräckligt motiverade och därför icke påkallade några mera
ingående utredningar från polisens sida.
Då polismyndighet omhändertagit alkoholmissbrukare jämlikt 21 § nyk¬
terhetsvårdslagen, åligger det enligt 26 § samma lag länsstyrelsen att, sedan
ansökan om tvångsintagning inkommit, utan uppskov pröva, huruvida han
387
fortfarande skall vara omhändertagen. Länsstyrelsen har vidare att utan
oskäligt dröjsmål föranstalta om erforderligt förhör i ärendet samt företaga
detsamma till slutligt avgörande.
Såvitt jag kunnat vid inspektionerna iakttaga, upptaga länsstyrelserna i
allmänhet dessa ärenden med stor skyndsamhet. Vissa länsstyrelser anse
angeläget att hålla förhör och meddela beslut redan samma dag som fram¬
ställningen inkommit eller i varje fall dagen därefter. Stundom kunna emel¬
lertid flera dagar förflyta, innan förhör kommer till stånd, något som hos
en del länsstyrelser förefaller vara det vanliga. I sådana fall skall enligt
26 § en överprövning på grundval av handlingarna ske av det gjorda fri-
hetsberövandet. Jag har någon gång funnit anledning erinra om denna
skyldighet och därvid påpekat att vederbörlig anteckning om verkställd
överprövning bör göras.
I vissa fall, där förhör icke ägt rum förrän efter kanske tre eller fyra
dagar från det polismyndighetens framställning inkommit till länsstyrelsen,
har som förklaring härtill åberopats att förberedelserna för förhör toge viss
tid i anspråk och att t. ex. andra redan utsatta förrättningar först måste
genomföras. I sådana fall har — då därjämte utredningen hos polisen ej
sällan dragit flera dagar — förhör i saken stundom icke kommit till stand
förrän omkring en vecka efter det frihetsberövandet skedde. En sadan tids-
utdräkt med ärendets prövning framstår självfallet som otillfredsställande
i de fall — varå jag sett flera exempel — där grund för tvångsintagning
visar sig icke föreligga och vederbörande därför försättes på fri fot. I syfte
att så långt möjligt nedbringa tiden för ärendets handläggning hos läns¬
styrelsen har jag därför ifrågasatt, om icke länsstyrelsen redan i förväg
borde erhålla meddelande från polismyndigheten att utredning där påginge
och att framställning kunde förväntas inom någon av de närmaste dagarna.
Länsstyrelsen skulle därigenom få möjlighet att vidtaga erforderliga för¬
beredelser för en skyndsam handläggning. I de av mig upptagna fallen ha
vederbörande länsstyrelser även förklarat sig ämna anmoda polischeferna
i länet att lämna dylika förhandsbesked.
I ett fall hade en person av polismyndighet omhändertagits såsom farlig
alkoholmissbrukare. Samma dag överfördes han av polisen till ett lasarett,
där han enligt egen önskan skulle undergå vård. Ett par dagar senare
ingav polismyndigheten ansökan till länsstyrelsen, däri yrkades — under
förmälan att alkoholmissbrukaren omhändertagits jämlikt 21 § nykterhets-
vårdslagen — att förordnande om tvångsintagning måtte meddelas. Förhör
i saken ägde icke rum förrän en vecka senare, därvid villkorligt beslut om
intagning meddelades. Någon överprövning hade dessförinnan icke skett,
och handlingarna delgavs vederbörande först vid förhöret.
I infordrat yttrande framhöll länsstyrelsen, att den betraktat omhänder¬
388
tagandet såsom upphört i och med att alkoholmissbrukaren intagits å lasa¬
rettet.
Under framhållande att länsstyrelsen med angivna betraktelsesätt för¬
farit felaktigt genom att icke ofördröjligen kommunicera handlingarna,
uttalade jag att tillräckliga skäl icke förefunnits att — i strid mot vad polis¬
myndigheten angivit i sin framställning till länsstyrelsen och utan att ens
tillfråga denna myndighet — anse omhändertagandet ha upphört. Med
hänsyn till omständigheterna lät jag emellertid bero vid en erinran om
vikten av att ärenden rörande tillfälligt omhändertagande av alkoholmiss¬
brukare ägnades sorgfällig handläggning.
11. Verkställighet av beslut om alkoholmissbrukares
tvångsintagning
Enligt 34 § nykterhetsvårdslagen ankommer det i princip på nykterhets-
nämnden att föranstalta om verkställighet av slutligt beslut om tvångsin¬
tagning, därvid nämnden äger bevilja villkorligt anstånd med verkställig¬
heten. I vissa angivna fall har emellertid länsstyrelsen att föranstalta om
verkställighet, bl. a. avseende farliga eller kringflackande alkoholmissbru¬
kare eller »då eljest polismyndighet gjort ansökan om tvångsintagning en¬
ligt 19 § 1 mom».
Hos en länsstyrelse gjordes av polismyndighet framställning om tvångs-
intagning av en person, som av polismyndigheten ansågs på grund av oför¬
måga att taga vård om sig själv vara i trängande behov av omedelbar vård.
Vederbörande hade på denna grund omhändertagits jämlikt 21 §. I resolu¬
tion den 16 november 1957 förordnade länsstyrelsen att den omhänder¬
tagne skulle genom länsstyrelsens försorg tvångsintagas, därvid som spe¬
cialindikation angavs att han på grund av oförmåga att taga vård om sig
själv var i trängande behov av omedelbar vård samt att han dömts för ett
flertal fylleriförseelser. Länsstyrelsen beviljade emellertid villkorligt anstånd
med verkställigheten.
Då handlingarna i ärendet knappast syntes kunna giva stöd för anta¬
gande att vederbörande varit så hjälplös att ett trängande behov av ome¬
delbar vård förelegat — länsstyrelsen hade för övrigt själv i sitt beslut för¬
klarat att med intagning kunde anstå — infordrade jag yttrande från läns¬
styrelsen. I detta förklarades, att länsstyrelsen icke ansett trängande vård¬
behov föreligga och att det i beslutet intagna uttalandet av motsatt inne¬
börd berott på beklaglig misskrivning.
Med anledning härav framhöll jag, att bestämmelserna om verkställighet
i 34 § torde böra så förstås att — då länsstyrelse frångår av polismyndig¬
het till stöd för omhändertagande åberopad indikation och annan i 21 §
angiven indikation ej heller föreligger — verkställigheten av beslut om
tvångsintagning ankommer, icke på länsstyrelsen utan på nykterhetsnämn-
389
den (jfr Klackenbergs-Hjerns kommentar s. 195 o.f.). I enlighet härmed
hade länsstyrelsen i det ifrågavarande fallet felaktigt angivit att verkställig¬
heten skulle ankomma på länsstyrelsen. Då emellertid länsstyrelsen beviljat
villkorligt anstånd, lät jag härutinnan — ävensom beträffande den före-
lupna misskrivningen — bero vid vad i saken förevarit.
Hos samma länsstyrelse hade en nykterhetsnämnd hemställt om beslut
rörande tvångsintagning av en person, som nämnden ansåg vara på grund
av alkoholmissbruk ur stånd att taga vård om sig själv och i trängande be¬
hov av vård. Enligt ett vid framställningen fogat läkarintyg kunde per¬
sonen i fråga anses vara ur stånd att taga vård om sig själv men vore däre¬
mot icke i trängande behov av vård. I intyget framhölls, att alkoholmiss¬
bruket ej påfallande nedsatt vederbörandes arbetsförmåga; att denne vore
arbetsoförmögen berodde närmast på att han led av bensar. Sedan förhör
i saken hållits inför länsstyrelsen, utfärdades förordnande om tvångsin¬
tagning, därvid som specialindikation angavs att vederbörande vore ur
stånd att taga vård om sig själv med tillägg att han vore i trängande behov
av omedelbar vård. Vidare utsädes, att verkställigheten av beslutet skulle
ankomma på nykterhet snämnden.
Med anledning av vad sålunda förekommit framhöll jag vid inspektions-
tillfället, att frågan huruvida vårdbehovet vore trängande eller icke syntes
ha varit ovidkommande för länsstyrelsens prövning av ärendet. Jag begärde
därför upplysning om anledningen till att länsstyrelsen likväl utlåtit sig i
nämnda fråga, detta så mycket mer som det syntes högst tvivelaktigt om
det i ärendet verkligen förelegat trängande vårdbehov. Samtidigt påpekade
jag, att länsstyrelsens berörda uttalande uppenbarligen varit ägnat att in¬
verka på nykterhetsnämndens bedömning av fragan, huruvida beslutet
omedelbart skulle verkställas eller icke.
I avgivet yttrande förklarade sig länsstyrelsen dela min uppfattning, att
frågan huruvida vårdbehovet varit trängande eller icke saknat betydelse
för länsstyrelsens prövning. Att länsstyrelsen likväl kommit att utlata sig
i nämnda fråga hade — framhöll länsstyrelsen — även i detta fall berott
på »misskrivning». Enligt vad länsstyrelsen inhämtat hade emellertid för¬
farandet i detta fall icke påverkat nykterhetsnämndens ställningstagande
till verkställighetsfrågan.
Jag lät med hänsyn till omständigheterna bero vid en erinran om vikten
av att länsstyrelsen avfattade sina beslut med tillbörlig omsorg.
12. Barnavårdslagen
Jämlikt 23 § 1 mom. barnavårdslagen äger barnavårdsnämnd giva van-
artat barn en allvarlig varning. Förutsättningen för en sådan åtgärd är
390
enligt den inledande bestämmelsen i angivna lagrum, att nämnden funnit
sådant förhållande föreligga, som i 22 § c) barnavårdslagen sägs, nämligen
att barnet befinnes vara så vanartat, att särskilda uppfostringsåtgärder
krävas för dess tillrättaförande.
Vid mina inspektioner av barnavårdsnämnder har jag uppmärksammat,
att beslut om varningar i ett flertal fall meddelats i anledning av enstaka,
förhållandevis ringa förseelser, t. ex. slagsmål mellan pojkar, olovligt lån
av motorfordon tillhörigt arbetsgivare, snatteri av varor med mycket ringa
värde, m. m. Enär ifrågavarande förseelser enligt min mening icke ensamma
kunde anses ådagalägga att vanart var för handen och då handlingarna i
respektive ärende icke utvisade annat anmärkningsvärt förhållande, har
jag i inspektionsprotokollet erinrat om berörda förutsättning för medde¬
lande av varning.
Sedan fadern till en sexårig pojke anmält, att hans hustru tillsammans
med sonen lämnat hemmet och flyttat till annan kommun, där de vistades
under olämpliga förhållanden, beslöt barnavårdsnämnden i sistnämnda
kommun att för skyddsuppfostran omhändertaga sonen. Då barnets moder
vägrade sitt samtycke, underställdes ärendet länsstyrelsens prövning. Kort
därefter inkommo makarna med en gemensam skrivelse, däri de — under
förmälan att de återupptagit sammanlevnaden — förklarade att svårig¬
heterna i hemmet huvudsakligen orsakats av en svärdotter, som tillfälligt
vistats i hemmet men som numera avlägsnats.
I infordrat yttrande tillstyrkte barnavårdsnämnden i makarnas hemorts¬
kommun, att barnet snarast återlämnades till föräldrarna. Samtidigt för¬
mälde nämnden, att den beslutat erinra fadern om att den ifrågavarande
svärdottern, »som genom sin vistelse i hemmet tydligen varit största orsa¬
ken till söndringen, icke skulle få återvända». Vid sin därefter skedda pröv¬
ning av ärendet lämnade länsstyrelsen ansökningen om fastställelse av be¬
slutet om skyddsuppfostran utan bifall.
Med anledning av vad sålunda förekommit framhöll jag, att barnavårds¬
nämnden med sitt uttalande rörande svärdottern sannolikt endast avsett
att understryka lämpligheten av att denna — som enligt makarnas egna
uppgifter varit den huvudsakliga orsaken till misshälligheterna dem emellan
— icke återkomme till hemmet och därigenom kunde giva anledning till nya
misshälligheter. Uttalandet hade emellertid givits formen av ett förbud för
svärdottern att besöka hemmet. Att meddela sådant förbud låge dock utom
nämndens befogenhet. Förbudet riktade sig för övrigt mot en person, som
icke fått tillfälle att yttra sig i saken.
Vid inspektion av en länsstyrelse inhämtades följande:
En barnavårdsnämnd hade beslutat att för skyddsuppfostran jämlikt
22 § a) och b) barnavårdslagen omhändertaga Inga-Lena J., född år 1944.
391
Inga-Lena bodde tillsammans med sin moder och dennas fästman i en
mindre villafastighet, där de disponerade ett rum och kök. Fastigheten
ägdes av fästmannens föräldrar, vilka bebodde övriga delen därav tillsam¬
mans med en annan son. Inga-Lenas moder vore frånskild sedan år 1956
och hade tillerkänts vårdnaden om Inga-Lena. Vid tidpunkten för beslutet
om skyddsuppfostran väntade modern barn med sin fästman. I ärendet
hade framkommit vissa anmärkningar mot ordningen i hemmet samt be¬
träffande moderns och fästmannens användande av spritdrycker. Vidare
hade påtalats, att Inga-Lena sällskapade med den i huset boende, 37 år
gamle brodern till moderns fästman.
Då Inga-Lenas moder vägrade att lämna sitt samtycke till beslutet om
skyddsuppfostran, underställdes detsamma länsstyrelsens prövning. Förhör
i saken hölls inför länsstyrelsen, varefter viss ytterligare utredning före-
bragtes. I avgivet yttrande framhöll vederbörande socialvårdskonsulent,
att tillräckliga skäl för att skilja Inga-Lena från hemmet icke påvisats, var¬
för beslutet om skyddsuppfostran icke syntes böra fastställas. Däremot
vore det enligt konsulenten angeläget, att övervakare för Inga-Lena för¬
ordnades, som kunde följa flickans utveckling.
Vid sin prövning av ärendet utlät sig länsstyrelsen sålunda:
Av utredningen i ärendet framgår, att Inga-Lena utsatts för vanvård i
hemmet. Denna vanvård kan dock icke anses ha varit av allvarlig beskaf¬
fenhet. På grund härav finner länsstyrelsen barnavårdsnämndens beslut att
omhändertaga Inga-Lena för skyddsuppfostran icke kunna fastställas. Läns¬
styrelsen ålägger dock barnavårdsnämnden att anordna sadan övervakning,
som omförmäles i 23 § 2 mom. barnavårdslagen.
I anledning av vad sålunda förekommit anförde jag vid inspektionen föl¬
jande:
För förordnande om övervakning jämlikt det av länsstyrelsen åberopade
stadgandet erfordrades — vare sig förordnandet skedde i samband med
någon av de i 23 § 1 mom. angivna åtgärderna eller utan dylikt samband
— att sådant förhållande funnits föreligga, som i 22 § förmäldes. Det er¬
fordrades med andra ord — såvitt nu vore i fråga — att barnet utsattes för
allvarlig vanvård eller annan fara till sin kroppsliga eller själsliga hälsa eller
ock att barnet på grund av föräldrarnas lastbarhet m. m. vore i fara att bli
vanartat. Barnavårdsnämnden hade i förevarande ärende funnit nyss¬
nämnda förhållanden vara för handen men tydligen ansett gagnlöst att
vidtaga åtgärd enligt 23 § 1 mom. eller att enbart förordna om övervak¬
ning. Länsstyrelsens syntes däremot, såvitt av dess motivering kunde ut¬
läsas, icke ha funnit styrkt att något av de av nämnden åberopade förhål¬
landena förelegat och därför funnit beslutet om skyddsuppfostran lagligen
icke kunna fastställas. Vid sådant förhållande syntes icke heller, såsom förut
framhållits, förordnande om övervakning kunna ifrågakomma. I 26 §
3 mom. stadgades visserligen, att länsstyrelsen — om den funne sig icke
kunna fastställa ett beslut om skyddsuppfostran — ägde att, då omständig¬
heterna därtill föranledde, föreskriva att barnavårdsnämnden skulle vidtaga
åtgärd enligt 23 §. Detta stadgande syntes emellertid icke inrymma befo¬
392
genhet för länsstyrelsen att lämna sådan föreskrift med mindre något i
22 § angivet förhållande prövats vara för handen.
I avgivet yttrande medgav länsstyrelsen, att den förfarit felaktigt. Läns¬
styrelsen hade endast velat för barnavårdsnämnden framhålla att beslutet
icke fick fattas på det sättet att vidare åtgärder från nämndens sida icke
voro påkallade. Länsstyrelsen vore emellertid numera medveten om att
nämnden borde ha underrättats på annat sätt än som skedde. Tillika upp¬
lyste länsstyrelsen, att barnet icke längre stode under övervakning.
Med hänsyn till upplysta omständigheter lät jag bero vid vad i saken
förevarit.
Bestämmelserna i 24 § 2 mom. barnavårdslagen att tillfälle skall beredas
föräldrarna att muntligen eller skriftligen yttra sig i ärende rörande skydds-
uppfostran skola — enligt 26 § 1 mom. — äga motsvarande tillämpning, då
beslut om skyddsuppfostran underställts länsstyrelsens prövning.
Vid inspektion av en länsstyrelse iakttogs, att kommunikationsresolu-
tionerna i ärenden rörande skyddsuppfostran endast innehöllo, att tillfälle
bereddes föräldrarna att »inkomma med till länsstyrelsen ställt yttrande».
I anledning härav erinrade jag i inspektionsprotokollet om vikten av att, då
beslut om skyddsuppfostran underställdes länsstyrelsens prövning, föräld¬
rarna erhölle tydlig underrättelse om att de, på sätt i 24 § 2 mom. jämfört
med 26 § 1 mom. barnavårdslagen stadgades, ägde rätt att även muntligen
yttra sig i ärendet (jfr JO:s ämbetsberättelse 1958 s. 359 o.f.).
I fråga om slutlig utskrivning av barn, som omhändertagits för skydds-
uppfostran, stadgas i 46 § 2 mom. första stycket barnavårdslagen, att sådan
utskrivning skall äga rum senast då barnet fyller aderton år eller, om bar¬
net fyllt femton år vid omhändertagandet, senast tre år därefter. Enligt
samma lagrum kan dock utskrivningen uppskjutas till senare tidpunkt, då
det gäller barn, som intagits i skola tillhörande barna- och ungdomsvården.
Vid inspektion av barnavårdsnämnder har jag iakttagit, att beslut om
slutlig utskrivning av barn, som omhändertagits för skyddsuppfostran, i
åtskilliga fall icke meddelats förrän flera månader, studom ett halvår, efter
det barnet fyllt aderton år. Av handlingarna i ärendena har framgått, att
barnen — som i samtliga fall varit yngre än femton år vid omhändertagan¬
det — icke varit intagna i skola tillhörande barna- och ungdomsvården.
Utskrivning av barnen skulle sålunda jämlikt berörda stadgande i barna¬
vårdslagen ha skett senast då barnen fyllt aderton år. Då jag av omstän¬
digheterna i de iakttagna ärendena icke funnit skäl till antagande, att bar¬
nen lidit skada genom de försenade besluten om utskrivning, har jag i in¬
spektionsprotokollet inskränkt mig till att endast erinra om barnavårds¬
lagens ovan angivna bestämmelser om tidpunkten för utskrivning.
393
Beträffande barn, som är omhändertaget för samhällsvård, skall jämlikt
47 § 3 mom. barnavårdslagen sådan vård upphöra senast då barnet fyllt
sexton år. Hos vissa barnavårdsnämnder, som ansett sig böra meddela
särskilda beslut om upphörande av samhällsvård, har jag i ett flertal fall
iakttagit, att besluten därom skett först sedan längre eller kortare tid för¬
flutit efter det vederbörande barn uppnått sexton års ålder. I anledning
härav har jag i inspektionsprotokollet erinrat om att enligt berörda stad¬
gande i barnavårdslagen samhällsvården skall upphöra senast då barnet
fyllt sexton år.
13. Allmänna ordningsstadgan
Enligt 2 § allmänna ordningsstadgan den 14 december 1956 — som trätt
i kraft den 1 januari 1958 — må allmän plats inom stadsplanelagt område
i vissa tätorter icke begagnas för upplag eller avstjälpning eller tagas i an¬
språk för försäljningsstånd, ställningar och dylikt, såframt ej tillstånd där¬
till lämnats av polismyndigheten, d.v. s. poliskammare, magistrat, kom¬
munalborgmästare eller polischefen i orten. — Innan tillstånd meddelas,
skall yttrande inhämtas av den kommunala nämnd eller styrelse, som kom¬
munen bestämt. Därest denna avstyrker, må tillstånd ej meddelas.
Även 1868 års ordningsstadga för rikets städer innehöll åtskilliga bestäm¬
melser rörande krav på tillstånd för ianspraktagande av allmän plats. Enligt
denna ordningsstadga förelåg emellertid icke kommunal vetorätt i ärenden
av detta slag.
Vid inspektion av en poliskammare före allmänna ordningsstadgans ikraft¬
trädande iakttogs bl. a., att poliskammaren vid meddelande av tillstånd
jämlikt 1868 års ordningsstadga att å gångbanor i staden uppställa bygg¬
nadsställningar eller dylikt plägade som villkor föreskriva, bl. a., att sökan¬
den — i allmänhet byggherren eller en byggnadsentreprenör — ersatte drät¬
selkammaren för den skada, som eventuellt kunde komma att uppstå a
gångbanan vid byggnadsställningens begagnande, samt lämnade full ersätt¬
ning för all annan skada, som på grund av det lämnade tillståndet kunde
komma att drabba staden eller tredje man, i den mån staden vore skyldig
gottgöra denne för dylik skada. Motsvarande villkor hade uppställts även
i andra slags tillståndsärenden av ordningsnatur.
Vid inspektionen anmärkte jag, att det syntes oklart varå poliskammaren
kunde grunda befogenhet att i dessa ärenden uppställa angivna villkor, som
berörde den civilrättsliga frågan om tillståndslnavares skadeståndsskyldig-
het.
I infordrat yttrande framhöll poliskammaren, att kommunala myndig¬
heter, som yttrat sig i ärendena, tillstyrkt bifall till ansökningarna under
bl. a/nu ifrågavarande villkor samt att poliskammaren funnit villkoren vara
26 — Justitieombudsmannens ämbctsbcrättelse till 1960 års riksdag
394
av värde såtillvida, att de kunde antagas mana sökanden till ökat mått av
varsamhet vid tillståndens utnyttjande. Det hade emellertid för poliskam¬
maren varit uppenbart, att dylika villkor icke kunde ha den verkan att
sökandens ersättningsskyldighet därigenom rättsligen reglerats. Poliskam¬
maren medgav därför, att redigeringsformen icke varit lämplig och att sö¬
kanden i stället borde ha erinrats om att han, därest skada uppstode, kunde
komma att bli ersättningsskyldig.
Poliskammaren framhöll vidare, att viss tveksamhet syntes föreligga rö¬
rande innebörden av den vetorätt, som i 2 § allmänna ordningsstadgan till¬
lagts kommunal myndighet. Därvid erinrade poliskammaren att ett av
kommunal myndighet under visst villkor lämnat tillstyrkande av gjord an¬
sökan ej sällan torde vara att bedöma så, att ansökningen avstyrktes om
villkoret ej uppställdes vid tillståndsgivningen.
I därefter avgivet yttrande framförde stadens gatunämnd vissa synpunk¬
ter på ändamålsenligheten och behovet av nu ifrågavarande villkor och
framhöll därvid, bl. a., att man genom det påtalade förfarandet avsåge att
binda sökanden till skyldighet att ersätta uppkommande skador; det kunde
nämligen stundom möta svårigheter att utreda vem av flera inblandade som
vore vållande till och ansvarig för inträffad skada. Enligt nämndens mening
vore en sådan erinran, varom poliskammaren talat, icke ett tillräckligt effek¬
tivt medel att bringa tillståndshavaren till insikt om nödvändigheten att
iakttaga tillbörlig försiktighet till förekommande av skador.
Vid inspektioner efter allmänna ordningsstadgans ikraftträdande har iakt¬
tagits, att — på sätt hos ovannämnda poliskammare förekommit — villkor
rörande tillståndshavares skadeståndsskyldighet stundom intagits i till-
ståndsbeslut jämlikt 2 § nämnda stadga. I ett av mig upptaget sådant
ärende har vederbörande tillståndsmyndighet som skäl härför åberopat, att
villkoret visserligen hänförde sig till en civilrättslig fråga men att, då kom¬
munen stipulerat villkoret såsom en förutsättning för platsens nyttjande,
myndigheten ansett sig skyldig att intaga villkoret i tillståndsbeslutet.
Vid ärendenas prövning anförde jag följande.
Bestämmelserna i 2 § allmänna ordningsstadgan angående ianspråkta-
gande av allmän plats för annat ändamål än det, för vilket den upplåtits,
avser — liksom motsvarande bestämmelser i den äldre ordningsstadgan —
en enbart ur offentligrättsliga synpunkter företagen reglering. Vid sin pröv¬
ning av gjord ansökan om tillstånd har den tillståndsgivande myndigheten,
i enlighet med beskaffenheten av de ärenden varom här är fråga, att beakta
vad som är påkallat ur synpunkten av allmän ordning och säkerhet. Utan¬
för ramen för denna offentligrättsliga prövning faller uppenbarligen det
civilrättsliga spörsmålet, i vilken utsträckning tillståndshavaren må vara
ansvarig för skada som uppkommer i anledning av platsens nyttjande. Vid
sin prövning jämlikt 2 § äger därför icke den tillståndsgivande myndig¬
heten att, ur nyss angivna offentligrättsliga synpunkter, göra tillstånd be¬
roende av visst villkor rörande räckvidden av tillståndshavarens skade-
395
ståndsskyldighet, ett villkor som sålunda skulle innebära att tillståndet —
om vederbörande förklarade sig ej vilja underkasta sig detsamma — komme
att återkallas. Att föreskrift rörande skadeståndsansvar icke heller kan
grundas på befogenheten i 8 § att meddela erforderliga ordningsföreskrifter
— som äro straff sanktionerade — torde vara fullt tydligt.
Beträffande härefter den i remissyttrandena berörda frågan huruvida till-
ståndsmyndigheten — med hänsyn till den i dessa ärenden föreliggande
kommunala vetorätten — skulle vara bunden vid ett av kommunen upp¬
ställt villkor av nyss angiven innebörd, må anföras följande. Den kommu¬
nala vetorätten är att se mot bakgrunden därav, att den plats som ansök¬
ningen avser i regel ägs av kommunen eller står under dess förvaltning. Det
har därför ansetts befogat att giva kommunen en viss självbestämmande¬
rätt. Kommunens prövningsrätt är otvivelaktigt vidsträcktare än den, som
tillkommer tillståndsmyndigheten, och icke begränsad enbart av hänsyn till
allmän ordning och säkerhet. Så t. ex. lärer kommunen vara berättigad an¬
lägga vissa sociala synpunkter i fråga om personvalet och kan såtillvida
binda tillståndsmyndigheten. Vidare torde kommunen, när det gäller själva
upplåtelsen av viss plats, kunna ställa sig mera restriktiv än som är betingat
ur strikta ordnings- och säkerhetssynpunkter. Den kan helt avstyrka en
begärd markupplåtelse eller kan begränsa upplåtelsen genom uppställande
av vissa villkor. Däremot lärer kommunen icke kunna begagna sin vetorätt
genom att uppställa villkor, som skulle strida mot lag eller allmänt erkända
rättsgrundsatser. Härav torde följa, att kommunen icke som villkor för till¬
stånd äger angiva att en annan reglering av tillståndshavares skadestånds-
skyldighet skall gälla än som följer av de civilrättsliga reglerna härom. Ett
dylikt villkor saknar för övrigt, såsom i ett remissyttrande även framhållits,
rättslig verkan i fråga om vederbörandes skadeståndsskyldighet.
I enlighet med vad sålunda anförts fann jag, att tillstånd varom här vore
fråga icke finge göras beroende av särskilt villkor rörande tillståndshavares
skadeståndsskyldighet, därvid jag framhöll att hinder givetvis icke mötte
mot att i tillståndsbeslutet intaga erinran om att sådan skyldighet enligt
allmänna rättsregler föreligger. Huruvida kommun lagligen äger avstyrka
en ansökan enbart på den grund, att sökanden icke är villig att i förhållande
till kommunen åtaga sig ett vidsträcktare skadeståndsansvar än som följer
av de allmänna reglerna, avser en fråga som jag i detta sammanhang läm¬
nade därhän.
I beslut angående tillstånd att disponera gatumark för försäljning från
kiosk eller stånd hade en stadsfiskal i åtskilliga fall intagit erinran om att
tillståndshavaren vid behov av biträde i rörelsen skulle anlita partiellt ar¬
betsför person. Stadsfiskalen åberopade som skäl härför, att drätselkam¬
maren tillstyrkt ansökningarna under angivna villkor.
I anledning härav framhöll jag, att kommun genom vetorätten visserligen
kunde påverka tillståndsgivningen till förmån för personer, som vore i be¬
hov av socialt stöd. Återkallelse av meddelat tillstånd på den grund att
vederbörande icke som biträden i rörelsen anlitade enbart partiellt arbets¬
föra syntes emellertid icke iiga erforderligt stöd i ordningssynpunkter och
396
syntes därför icke lagligen kunna ske. Att i tillståndsbeviset, genom före¬
skrift av nu ifrågavarande innehåll, likväl antyda att tillståndet kunde av
angiven anledning återkallas, fann jag följaktligen — även om härför kunde
åberopas önskemål från kommunens sida — innefatta en obehörig åtgärd
av tillståndsmyndigheten. Däremot torde kunna föreskrivas — om så ur
ordningssynpunkter ansåges påkallat — att annan person icke finge an¬
vändas som biträde än den som godkänts av polischefen.
Samme stadsfiskal hade meddelat tillstånd till ianspråktagande av allmän
plats för avlastning av sågspån till viss fastighet. På förfrågan uppgav
stadsfiskalen att sågspånsleveranserna, som ägde rum två ä tre gånger i
veckan, måste anses ha skett regelbundet och vållat avsevärd olägenhet, i
det de stora transportbilarna ianspråktogo hela trottoaren och del av gatan
mittför intagningsplatsen i fastigheten och tvingade gångtrafiken ut i gatans
farliga passage; å gatans motsatta sida fanns dessutom en parkeringsplats
för bilar. I den mån lossningen icke skedde direkt från lastbil, brukade hela
lasten tippas på trottoaren för att därpå skyfflas genom fönstret. Ianspråk-
tagandet för ifrågavarande ändamål understeg sällan en timme. Leverans
av bränslet kunde väl ske på annat sätt, men det tillämpade förfarandet var
det bekvämaste. På grund av angivna omständigheter ansåg stadsfiskalen,
att ifrågavarande regelbundna och relativt varaktiga användande av gatans
trottoar icke var tillåtligt utan särskilt tillstånd jämlikt 2 § allmänna ord-
ningsstadgan.
Jag framhöll, att det enligt min mening icke kunde anses utgöra ett för
gatans naturliga användningssätt främmande ändamål att man toge den¬
samma i anspråk för en fastighets normala försörjning med sådant som ved,
kol, olja eller sågspån genom lossning från ett på gatan utanför fastigheten
uppställt fordon eller på annat ur ordningssynpunkt godtagbart sätt. Även
om undantagsvis för lossning av sågspån och dylikt sådana anordningar
skulle kunna tänkas komma i fråga, som med hänsyn till användningssättet
motiverade särskilt tillstånd av polismyndigheten, syntes mig sådana sär¬
skilda förhållanden i det förevarande fallet icke föreligga. Jag tilläde att de
av stadsfiskalen åberopade omständigheterna till stöd för uppfattningen att
tillståndsprövning varit erforderlig måhända nödvändiggjort särskilda ord¬
nings- och säkerhetsföreskrifter för avlastningens verkställande. Befogenhet
att meddela sådana föreskrifter förelåge emellertid — oavsett om tillstånd
erfordrades — jämlikt 8 § allmänna ordningsstadgan. Med dessa uttalanden
lät jag bero vid vad i ärendet förevarit.
I samband med vissa större internationella motortävlingar beviljade en
kommunalborgmästare tillstånd för en person att å enskild mark anordna
parkering för motorfordon under tävlingsdagarna. Som villkor föreskrev
kommunalborgmästaren, bl. a., att tillståndshavaren bekostade den polisbe-
397
vakning som polisledningen funne erforderlig, till säkerhet för vilken anord¬
ning hos kommunalborgmästaren senast viss dag skulle deponeras 100 kro¬
nor. Belopp skulle få disponeras till ersättning åt tjänstgörande polisman
efter därom av polischefen meddelad utanordning.
Vid inspektion hos kommunalborgmästaren ifrågasattes lagligheten av
det meddelade beslutet.
Sedan bl. a. länsstyrelsen i länet avgivit yttrande, anförde jag vid ären¬
dets prövning följande.
Såsom länsstyrelsen funnit har det ifrågavarande tillståndet till parkering
av motorfordon å enskild mark icke kunnat meddelas med stöd av vare sig
vägtrafikförordningen, allmänna ordningsstadgan eller gällande lokala ord¬
ningsföreskrifter. På grund härav och då annat författningsstöd för till-
ståndsgivningen icke kan åberopas, har det meddelade beslutet icke varit
lagligen grundat.
Länsstyrelsen har i ärendet upplyst, att tillstånd av det slag, varom här
är fråga, icke längre kommer att meddelas och att markägaren erhållit er¬
sättning för sina utgifter i anledning av tillståndets meddelande. Med hän¬
syn till vad sålunda upplysts finner jag det förelupna felet icke påkalla
vidare åtgärd. Jag saknar anledning att i detta ärende närmare uttala mig
om möjligheten att vinna det med den patalade tillståndsprövningen av¬
sedda syftet genom att med stöd av stadgandet i 61 § 1 inom. g) vägtrafik¬
förordningen meddela lokal reglering av trafiken vid utfart från parkerings¬
plats å enskild mark och genom att med stöd av bestämmelsen i 17 § första
stycket allmänna ordningsstadgan föreskriva skyldighet för anordnare av
offentlig tillställning att bekosta ordningshållning genom polispersonal vid
särskild parkeringsplats, som erfordras i anledning av tillställningen.
Vid inspektion av en magistrat iakttogs, att magistraten beviljat en orga¬
nisation tillstånd att anordna en hastighetstävling för motorcyklar å viss
bana, att avstänga viss förbindelseväg »under förutsättning att medgivande
därtill först inhämtades från utmed vägen boende fastighetsägare» samt
att uppsätta vissa trafikskyltar.
Sedan magistraten avgivit infordrat yttrande, anförde jag vid ärendets
prövning följande.
Såsom magistraten i sitt yttrande anfört var prövningen av ansökningen
att anordna motorcykeltävlingen icke någon magistratens angelägenhet
utan synes enligt den lokala ordningsstadgan för staden ha ankommit på
polischefen. Magistraten förfor därför felaktigt, då den meddelade tillstånd
att anordna tävlingen.
Magistraten äger med stöd av bestämmelserna i Öl § vägtrafikförord¬
ningen utfärda lokala trafikföreskrifter. Någon erinran kan därför givetvis
icke riktas mot magistraten för de beviljade »tillstånden», i vad de inne¬
burit förordnanden om tillfällig avstängning av vissa trafikleder.
Magistraten har emellertid gjort tillståndet om avstängning av viss för¬
bindelseväg beroende av att sökanden först, inhämtade medgivande till
avstängningen från do utmed vägen boende fastighetsägarna. Om en enda
fastighetsägare — måhända utan skäl — vägrade att medgiva avstäng¬
398
ningen, kunde tillståndet omintetgöras och kanske hela tävlingen omöjlig¬
göras. Helt visst borde fastighetsägarnas synpunkter beaktas, i den mån
de voro sakligt befogade. Vid prövning av fråga om tillfällig avstängning av¬
väg skulle självfallet alla på saken inverkande omständigheter beaktas och
alltså även fastighetsägarnas synpunkter. Det ankom följaktligen på ma¬
gistraten att före förordnandets meddelande inhämta upplysningar om de
olägenheter, som en avstängning kunde medföra för fastighetsägarna. Ge¬
nom sin underlåtenhet att göra detta har magistraten enligt min mening
förfarit oriktigt.
Vad beträffar tillståndet att uppsätta trafikskyltar har detta uppenbar¬
ligen inneburit endast en åtgärd för trafikregleringens genomförande. Något
särskilt tillstånd för denna åtgärd erfordrades icke. Det torde för övrigt
enligt 64 § 4 mom. vägtrafikförordningen ha ankommit på väghållaren, i
detta fall staden, att uppsätta erforderliga skyltar.
Vid inspektion hos en landsfiskal uppmärksammades, att landsfiskalen
meddelat en organisation tillstånd att viss dag anordna offentlig dans i
ordenshuset på orten. Bland därvid föreskrivna villkor förekom följande:
»Eventuellt uppkomna kostnader för transport av för fylleri omhändertagna
personer skola ersättas av tillståndshavaren.»
I infordrat yttrande förklarade landsfiskalen att han kommit till insikt
om att villkor av ifrågavarande slag icke finge föreskrivas. Då ett uppre¬
pande av vad som förevarit sålunda icke behövde befaras, lät jag bero vid
en erinran om vikten av att vid meddelande av tillstånd av olika slag icke
uppställdes villkor, som saknade stöd i lag eller annan författning.
14. Lösen- och stämpelförordningarna
Tillämpningen av bestämmelserna i lösen- och stämpelförordningarna
bereder vissa svårigheter även för förvaltningsmyndigheterna, särskilt då
fråga är om utfärdande av expeditioner i det stora antalet tillståndsärenden
av olika slag. Praxis härutinnan företer avsevärda skiljaktigheter såväl mel¬
lan myndigheterna inbördes som då det gäller bedömningen inom samma
myndighet av olika ärendegrupper. Vid inspektionerna gjorda iakttagelser
ha föranlett åtskilliga påpekanden, varjämte vissa principiella spörsmål
upptagits till diskussion.
I sistnämnda hänseende må nämnas frågan om formen för utfärdande
av expedition, t. ex. såsom bevis, protokollsutdrag eller resolution respektive
utslag med rubrik eller utan sådan. Användandet av de olika expeditions-
formerna — i sin tur inverkande på avgiftsbeläggningen — synes knappast
följa enhetliga riktlinjer och ger dessutom lätt upphov till inadvertenser och
felaktigheter vid avgifternas beräkning. Det föreligger härutinnan uppen¬
barligen behov- av fastare författningsbestämmelser. Handlingarna i vissa
399
hithörande ärenden, som vid inspektioner upptagits, ha i enlighet härmed
överlämnats till den av Kungl. Maj:t tillkallade utredningsmannen för
översyn av lösen- och stämpelförordningarna.
I övrigt må här återgivas några exempel på förekommande förbiseenden
vid lösen- och stämpelbeläggningen hos länsstyrelser, magistrater, kommu¬
nalborgmästare och polismyndigheter. Felaktigheterna avse såväl att avgift
icke uttagits eller uttagits med för lågt belopp som att lösen- och stämpel¬
fri expedition avgiftsbelagts eller att högre avgift uttagits än vederbort.
a) Beslut i anledning av ansökan från statens affärsdrivande verk, t. ex.
statens järnvägar, utfärdas ej sällan utan avgift. Den för kronan stadgade
befrielsen från erläggande av lösen äger dock icke rum i sak, som härflyter
från statens affärsverksamhet (§13 lösenförordningen).
b) Befrielse från avgift plägar på sina håll meddelas vissa välgörenhets¬
organisationer liksom då fråga är om ärende, vilket anses vara av mindre
vikt, t. ex. ansökan om lotteri av ringa storlek. Laga stöd för sadan befrielse
föreligger emellertid icke.
c) Bevis rörande verkställd växelprotest har stundom debiterats med 5
kronor, i vissa fall med 6 kronor 50 öre. Avgiften torde rätteligen böra vara
7 kronor eller, om åtgärden sker utom tjänsterummet, 8 kronor 50 öre.
d) Bevis angående tillstånd att inneha explosiva varor — utom såvitt
angår s. k. mindre förbrukningsförråd, där stämpelfrihet föreligger även¬
som bevis rörande tillstånd att hålla upplag eller förråd av eldfarliga oljoi
samt att utöva detaljhandel med rusdrycker, pilsnerdricka eller alkohol¬
haltiga och därmed jämförliga drycker skola stämpelbeläggas lika med »Ut¬
slag under rubrik» (3 § stämpelförordningen under »Bevis»). Ej sällan debi¬
teras dylika bevis med blott 3 kronor i stället för — vilket i allmänhet synes
böra ske — 6 kronor.
e) Då myndighet i anledning av anmälan om lotteri eller offentlig till¬
ställning finner erforderligt meddela särskilda kontroll- och ordningsföre¬
skrifter, utfärdas på sina håll särskild expedition härom mot avgift. Det
föreligger emellertid icke skyldighet att lösa dylika expeditioner, som avse
av myndigheten ex officio meddelade föreskrifter.
f) Protokoll över verkställd besiktning skall enligt uttryckliga föreskrifter
avgiftsbeläggas lika med »Avskrift». Ofta debiteras här 6 kronor sasom för
protokoll i allmänhet i stället för med 3 kronor.
g) I fråga om tillstånd att använda vissa gifter i fabriksmässig tillverk¬
ning, att bedriva handel med begagnat gods samt att idka hotell- och pen-
sionatsrörelse sker debiteringen på sina håll lika med »Tillståndsbrev för
utövande av näring eller yrke» eller sålunda med 10 kronor. I dylika ären¬
den torde emellertid — och detta synes numera vara praxis hos flertalet
myndigheter — expeditionen böra avgiftsbeläggas på sätt som sker i övriga
polisiärt betingade tillståndsärenden eller i allmänhet med 6 kronor.
400
15. Fråga i vissa fall om vem som i kyrkobok bör antecknas såsom
fader till barn, som fötts efter äktenskaps upplösning
I en hit inkommen skrivelse framställde en kyrkobokföringsinspektör två
spörsmål angående anteckning i kyrkobok av faderskap till barn. Den ena
frågan gällde det fall, att en kvinna efter äktenskapsskillnad enligt 11 kap.
3 § giftermålsbalken och omgifte föder barn å sådan tid efter det första
äktenskapets upplösning att barnet kan vara avlat dessförinnan. Kyrkobok-
föringsinspektören önskade upplysning huruvida såsom fader till barnet
borde antecknas mannen i det förra eller i det senare äktenskapet. Vidare
önskades upplysning hur det förhåller sig med faderskapet, när äktenskaps¬
skillnad erhållits enligt 11 kap. 8 § giftermålsbalken och hustrun — som
förutsattes icke ha ingått nytt äktenskap — föder barn inom nio månader
efter äktenskapets upplösning.
Sedan statistiska centralbyrån yttrat sig i saken, anförde min ställföre¬
trädare — efter redogörelse för vad chefen för justitiedepartementet vid
remissen år 1955 till lagrådet av förslaget till ny ärvdabalk m. m. uttalat
rörande tolkningen av 1 kap. 1 § föräldrabalken (prop. nr 144/1958 s. 171
—173) — följande.
Departementschefens ifrågavarande uttalanden mötte icke någon gensaga
vid lagstiftningsfrågans fortsatta behandling. Den av honom hävdade upp¬
fattningen — att 1 kap. 1 § föräldrabalken icke lämnar någon ledning för
avgörandet ur vilket äktenskap ett barn stammar, när det fötts efter det
modern ingått nytt äktenskap men å sådan tid att det kan vara avlat innan
hennes tidigare äktenskap upplöstes — överensstämmer i huvudsak med vad
som allmänt uttalats inom den juridiska litteraturen (se bl. a. Undén, För¬
äldrar och barn, 2 uppl. s. 21, Löfving och Carlsson, Lagstiftningen om barn
utom äktenskap in. m. s. 17, Walin, Föräldrabalken s. 11 f., Beckman,
Svensk familjerättspraxis s. 63 samt Malmström, Föräldrarätt s. 23 ff). Vissa
författare (Löfving och Carlsson, Walin samt i synnerhet Malmström) mena
dock, att presumtionen i allmänhet bör vara för den senare mannens fader¬
skap.
Om föräldrabalken sålunda får anses lämna frågan om faderskapet i ett
fall som det förevarande mer eller mindre öppen, är emellertid att märka
att pastor — såsom statistiska centralbyrån framhållit — vid kyrkobok¬
föringen icke har att omedelbart tillämpa föräldrabalken utan skall ställa
sig till efterrättelse föreskrifterna i kyrkobokföringskungörelsen jämte de
därvid fogade anvisningarna. De åberopade anvisningarna till födelse- och
dopboken kol. 9 — vari i andra stycket stadgas bl. a., att såsom fader till
barn, som födes under äktenskap, antecknas mannen, oavsett huru med
makarnas sammanlevnad sig förhåller — syfta visserligen i första hand på
andra situationer än det undantagsfall som här är i fråga. Stadgandet täcker
emellertid enligt sin ordalydelse även detta fall och har, tillämpat på fallet,
en klar innebörd. Med »mannen» kan nämligen i detta sammanhang rim¬
ligen icke förstås annat än mannen i det vid barnets födelse bestående äkten¬
skapet (jfr dock Malmström a. a. s. 24, not. 13, där stadgandet angives vara
formellt dubbeltydigt). Det må tilläggas, att den följande meningen i an¬
401
visningarna — »Födes barn av anka eller frånskild hustru a sadan tid efter
äktenskapets upplösning, att det kan vara avlat dessförinnan, antecknas
likaledes mannen» — icke här är tillämplig, enär en kvinna i kyrkobok-
föringskungörelsen betecknas såsom änka eller frånskild hustru endast sa
länge hon icke ingått nytt äktenskap. Att första och icke andra meningen
i de förevarande anvisningarna här är att tillämpa bestyrkes också av den
omarbetning som andra meningen undergick efter kommittéförslaget i äm¬
net (SOU 1944: 52 s. 83) där meningen löd: »Födes barn å sådan tid efter
äktenskapets upplösning, att det kan vara avlat dessförinnan, antecknas
likaledes mannen.» . „
En tillämpning av anvisningarna till födelse- och dopboken leder alltsa
till att såsom fader antecknas mannen i det senare äktenskapet. I praxis
synes man också, åtminstone i allmänhet, ha förfarit pa detta sätt. Vad som
möjligen skulle kunna föranleda tvekan är, att en sådan tillämpning icke
alltid kommer att harmoniera med de civilrättsliga reglerna. Såsom ovan
framhållits har emellertid föräldrabalken lämnat frågan om faderskapet i
föreliggande situation mer eller mindre öppen och beroende av prövning
från fall till fall. Det kan svårligen antagas ha varit lagstiftarens avsikt att
låta pastor — som i kyrkobokföringsärendet icke har tillgång till den utred¬
ning som kan förebringas i en rättegång — företaga en sådan provning. Att
i departementschefens ovan återgivna uttalanden inlägga en avsikt att
lämna pastor fri prövningsrätt synes mig icke riktigt. Såvitt jag kan första
har departementschefen endast uttalat sig om hur praxis faktiskt gestaltat
sig. Den regel, som framgår av anvisningarna till födelse- och dopboken,
torde vidare i det övervägande flertalet fall träffa rätt. I sakens natur ligger
nämligen att det i allmänhet är mannen i det senare äktenskapet som är
den faktiske fadern.
Med hänsyn till det anförda vill jag såsom min mening uttala, att stad¬
gandet i andra stycket första meningen av anvisningarna till födelse- och
dopboken kol. 9 bör tillämpas även på det här behandlade fallet och att så¬
lunda mannen i det vid barnets födelse bestående äktenskapet bör anteck¬
nas såsom dess fader.
Vad därefter angår det andra spörsmålet — hur det förhaller sig med
faderskapet, när äktenskapskillnad erhållits enligt It kap. 8 § giftermåls-
balken och hustrun, som förutsättes ej ha ingått nytt äktenskap, föder barn
å sådan tid att det kan vara avlat före äktenskapets upplösning — kan jag
helt instämma i den av statistiska centralbyrån uttalade åsikten, att man¬
nen i det upplösta äktenskapet skall antecknas såsom fader till barnet. För¬
ändras exemplet därhän, att hustrun antages ha ingått nytt äktenskap före
barnets födelse, följer däremot av vad jag ovan utvecklat att mannen i det
senare äktenskapet skall antecknas sasom barnets fader.
402
III. Framställning till riksdagen om anslag för upp¬
rättande av register till justitieombudsmannens
ämbetsberättelser för åren 1911—1960
I en vid 1949 års riksdag i andra kammaren väckt motion (nr 197) hem¬
ställdes om åtgärder för upprättande av ett sakregister till JO:s och MO:s
ämbetsberättelser. I motionen anfördes bl. a., att det material som under
årtiondenas lopp hopats i ombudsmännens berättelser vore av största värde
för såväl det praktiska rättslivet som rättsvetenskapen, men att detta
material på grund av avsaknaden av sakregister icke kunde utnyttjas i den
utsträckning, som skulle vara önskvärt.
Över motionen avgav dåvarande JO utlåtande till bankoutskottet. I detta
utlåtande erinrade JO, att det vid 1913 års ämbetsberättelse funnes fogat
ett register över JO:s ämbetsberättelser för åren 1810—1910, vilket register
uppställts efter de lagar och författningar, till vilka ärendena funnits hän¬
förliga. Enligt JO funnes alltså ett användbart register för de första 100
åren av JO-ämbetets tillvaro, varför ett ifrågasatt nytt register torde kunna
inskränkas till att omfatta tiden efter år 1910. Av vissa angivna skäl ansåg
JO, att med utgivandet av nytt register lämpligen borde anstå till år 1960,
då registret skulle avse 50-årsperioden 1911—1960.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande över motionen (nr 31/1949)
yttrade bankoutskottet att — bl. a. på grund av att någon större olägenhet
icke torde behöva vållas av ett uppskov med ifrågavarande arbete — ut¬
skottet funnit sig icke för det dåvarande böra tillstyrka åtgärd i motionens
syfte.
Frågan om upprättande av register till ombudsmännens ämbetsberät¬
telser upptogs ånyo vid 1950 års riksdag. I sina utlåtanden i anledning av
verkställd granskning av ombudsmännens ämbetsförvaltning under år
1949 (nr 1 och 2) anförde sålunda första lagutskottet, att den praktiska
användbarheten av ämbetsberättelserna i hög grad skulle ökas, om de för-
såges med sakregister. Utskottet fann det därför vara av stort värde om ett
sakregister fogades vid de årliga ämbetsberättelserna. — I sitt utlåtande i
anledning av JO:s till 1951 års riksdag avgivna ämbetsberättelse (nr 1)
framhöll första lagutskottet, att en tillfredsställande lösning av ifråga¬
varande spörsmål syntes kunna vinnas genom att, såsom JO under hand
föreslagit, ett samlingsregister för visst antal år utarbetades i stället för
särskilda årsregister.
403
Sådana samlingsregister ha därefter upprättats, det första intaget i JO:s
ämbetsberättelse till 1952 års riksdag, utgörande sakregister till de under
tioårsperioden 1943—1952 avgivna berättelserna, det andra intaget i berät¬
telsen till 1957 års riksdag och avseende femtonårsperioden 1943—1957.
Såsom av det anförda framgår har i olika sammanhang framhållits värdet
av att ämbetsberättelserna förses med register, som gör deras innehåll
lättare tillgängligt. De samlingsregister, som för vissa perioder under senare
tid upprättats till JO:s ämbetsberättelser, torde även ha hälsats med allmän
tillfredsställelse av därav berörda myndigheter och andra. För arbetet å
JO-expeditionen ha dessa register helt naturligt varit av speciellt värde, ej
minst därigenom att registren besparat tjänstemännen — och JO själv —
eljest tidsödande efterforskningar. Särskilt ur sistnämnda synpunkt har det
framstått som en betydande brist, att register saknats för den period, som
avser ämbetsberättelserna under åren 1911—1942. Men även ur domstolars
och andra myndigheters synpunkt och jämväl för rättsvetenskapsmännens
arbete torde ett register för sistnämnda period — liksom registret i övrigt
— ha sitt givna värde. I berättelserna för denna period återfinnas visser¬
ligen åtskilliga ärenden, som avse tillämpning av numera upphävda lagar
och författningar eller behandla eljest numera icke längre aktuella för¬
hållanden. Även dylika ärenden kunna emellertid, när det gäller själva
bedömningen av frågan om tjänstefel, alltjämt vara av stort intresse. Bort¬
sett härifrån innehålla ifrågavarande årsberättelser fortfarande ett stort
antal ärenden, som ur rättstillämpningssynpunkt äro av aktuellt intresse
och som sålunda förtjäna att ej falla i glömska. Enligt min mening tala
därför starka sakliga skäl för att en komplettering av registret för ifråga¬
varande tidsperiod kommer till stånd. En sådan komplettering framstår
som så mycket mera befogad som — om man ser JO-ämbetet såsom en
150-årig rättsinstitution av allmänt medborgerligt intresse — det här endast
gäller att utfylla en kvarstående lucka i registret över ämbetets verksamhet
genom åren.
Kompletteringen av registret synes lämpligen böra ske på det sättet, att
ett sammanfattande register upplägges för den 50-årsperiod, som följer
efter år 1910 eller således efter utarbetandet av registret för de första 100
åren. Det nya registret skulle sålunda avse de ämbetsberättelser, som av¬
givits under åren 1911—19G0. I fråga om uppställningen av registret synes
detsamma i första hand, såsom är fallet med de under senare tid utarbetade
tio- och femtonårsregistren, böra uppläggas som ett alfabetiskt sakregister.
I likhet med registren till åtskillig annan juridisk serielitteratur — t. ex.
NJA och SvJT — torde emellertid böra finnas även ett systematiskt regis¬
ter, avseende de lagar och särskilda författningar, som ärendena synas
närmast beröra. Det merarbete, som vid registrets utarbetande skulle följa
av att jämväl ett dylikt systematiskt register upplades, lärer vara förhål¬
landevis obetydligt och kostnaden härför mer än väl uppvägas av den ökade
404
användbarhet, framför allt för de rättstillämpande myndigheterna, som ett
sådant fylligare register skänker.
Med hänsyn till materialets beskaffenhet och omfattning innebär arbetet
med upprättandet av ett sådant 50-årsregister en krävande och tidsödande
uppgift. Rådande arbetsbelastning å JO-expeditionen medger icke att arbe¬
tet utföres härstädes under tjänstetid, varför det måste lämnas som särskilt
uppdrag. Om detta uppdrag kan lämnas någon till expeditionen knuten be¬
fattningshavare, som redan förvärvat förtrogenhet med materialet och
tidigare verkställd registeruppläggning, kan arbetet självfallet utföras på
kortare tid och därigenom till lägre kostnad än om det skulle utföras av
någon person utan sådan sakkunskap. Det torde i angivet fall vara möjligt
att få arbetet utfört mot en kostnad av omkring 8 000 kronor. Med hänsyn
till det värde, som ett sådant omfattande samlingsregister skulle komma
att få såväl för JO-ämbetet självt som för rättstillämpande myndigheter
och andra, lärer angivna kostnad få betecknas som låg.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att riksdagen måtte
medgiva att ett register till JO:s ämbetsberättelser för de sista 50 åren
upprättas på sätt här ovan föreslagits samt att erforderliga medel härför
ställas till förfogande. Det är min förhoppning att registret skall kunna
föreligga färdigt i så god tid, att det som bilaga kan fogas till 1961 års
ämbetsberättelse.
Såsom bilaga till denna berättelse fogas en förteckning även ärenden, som
hos Kungl. Maj:t anhängiggjorts genom skrivelser från justitieombuds¬
mannen före den 1 januari 1959 och vari under år 1959 åtgärd vidtagits
eller vilka vid samma års slut ännu voro på Kungl. Maj:ts prövning
beroende.
Stockholm i justitieombudsmansexpeditionen den 12 januari 1960.
ALFRED BEXELIUS
C. G. Lidberg
405
Bilaga
Förteckning
över ärenden, som hos Kungl. Maj:t anhängiggjorts genom skri¬
velser från justitieombudsmannen före den 1 januari 1959 och
vari under år 1959 åtgärd vidtagits eller vilka vid samma års
slut ännu voro på Kungl. Maj:ts prövning beroende, jämte
kortfattad uppgift om ärendenas behandling
1. 1939 den 30 december (nr 7U), angående skyldighet i vissa fall för kon¬
kursförvaltare att lämna överexekutor uppgift å borgenärer, som äga
fordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken.
Sedan byggnadsborgenärsutredningen den 10 september 1946 avlämnat betän¬
kande med förslag till lag om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran m. m.
samt yttranden över betänkandet inhämtats, är ärendet beroende på Kungl.
Maj:ts prövning. (Justitiedepartementet.)
2. 1940 den 27 december (nr 71/0), angående upprättande av ett centralt
register över avhandlingar rörande lösöreköp.
Efter det åt en inom justitiedepartementet tillkallad sakkunnig uppdragits att
undersöka frågan om en omarbetning av lösöreköpsförordningen, har den sak¬
kunnige i april 1944 avlämnat en promemoria i ämnet. Ärendet är beroende på
Kungl. Maj:ts prövning. (Justitiedepartementet.)
3. 1942 den 30 december (nr 466/1941), angående åtgärder för åstadkom¬
mande av enhetlig rättstillämpning i fråga om avsöndrad lägenhets ansvar
för i stamfastigheten meddelade inteckningar.
Skrivelsen har den 3 februari 1943 överlämnats till lagberedningen, vars arbete
för utarbetande av en ny jordabalk pågår. (Justitiedepartementet.)
4. 1944 den 15 juni (nr 357/1943), angående bestämmelser om intagande i
gravationsbevis av upplysningar rörande dels Danviks hospital tillkom¬
mande rekognitionsavgifter och dels Lunds domkyrka tillkommande s. k.
erkänsla vid försäljning av vissa hospitalet eller domkyrkan förut till¬
höriga fastigheter.
Angående vidtagen åtgärd beträffande Lunds domkyrka tillkommande s. k. er¬
känsla, se ämbetsberättelsen 1953 s. 477. Beträffande ärendet i övrigt har en
inom justitiedepartementet tillkallad sakkunnig i juli 1957 överlämnat en pro¬
memoria. Ärendet är härefter föremål för fortsatt utredning inom justitiedeparte¬
mentet. (Justitiedepartementet.)
5. 1945 den 22 juni (nr 244), angående åtgärder för vinnande av bättre
kommunikation mellan överdomstolarna och den rättssökande allmän¬
heten.
406
Sedan 1951 års rättegångskommitté den 13 oktober 1952 avlämnat promemoria
angående kommissionärsväsendet vid domstolarna m. m., över vilken prome¬
moria yttranden avgivits av olika myndigheter och sammanslutningar, är ären¬
det beroende på Kungl. Majrts prövning. (Justitiedepartementet.)
6. 19/5 den 18 oktober (nr 666), angående ändring av bestämmelserna om
förverkande av anstånd, som enligt lagen den 28 juni 1918 angående
villkorlig straffdom medgivits i fråga om vissa frihetsstraff, m. in.
I vad skrivelsen avsåg ändring i övergångsbestämmelserna till lagen den 22 juni
1939 om villkorlig dom har ärendet avskrivits genom Kungl. Maj:ts beslut den
26 november 1948. Rörande den fråga, samverkan med främmande makter be¬
träffande övervakning av villkorligt dömda, som skrivelsen i övrigt avser, pågå
överläggningar mellan de nordiska länderna. (Justitiedepartementet.)
7. 19/6 den 27 december (nr 623/19/5 och /9//19/6), angående allmän
åklagares åtalsplikt då brott blivit begånget av person, som försöks-
utskrivits eller avvikit från sinnessjukhus.
Ärendet överväges i samband med den strafflagsreform som förberedes inom
justitiedepartementet. (Justitiedepartementet.)
8. 19/7 den 31 oktober (nr 219/19/5), angående åstadkommande av enhetligt
förfarande vid bötesindrivning, då influtet belopp icke förslår till fulla
gäldandet av samtliga den bötfällde genom flera domar ådömda böter.
Ärendet överväges i samband med den strafflagsreform som förberedes inom
justitiedepartementet. (Justitiedepartementet.)
9. 19/9 den 22 augusti (nr 127), angående bestämmelser rörande efterlysning
i allmänna publikationer av för brott häktad, som rymt från fångvårds-
anstalt eller eljest avvikit.
Ärendet som delvis slutbehandlats, se ämbetsberättelsen 1956 s. 368, är i övrigt
beroende på Kungl. Majrts prövning. (Justitiedepartementet.)
10. 19/9 den 11 november (nr 553/19/8), angående arkivfotografering av
fastighetsböcker.
Ärendet vilar i avvaktan på lösningen av vissa principfrågor. (Justitiedeparte¬
mentet.)
11. 1950 den 30 oktober (nr 173/19/9), angående ändrade bestämmelser för
utfärdande av kungörelse i vissa fall rörande ansökan om lagfart å fång
till fast egendom.
Skrivelsen har den 13 juli 1951 överlämnats till lagberedningen, vars arbete för
utarbetande av en ny jordabalk pågår. (Justitiedepartementet.)
12. 1950 den 30 november (nr 12/), angående åtgärder till säkerställande av
att den, som genom myndighets försorg skall inställas till förhandling
inför domstol, beredes nödig vila före rättsförhandlingen.
Skrivelsen överlämnades den 26 juni 1951 till 1951 års rättegångskommitté.
Kommittén har ännu ej slutfört sitt uppdrag. (Justitiedepartementet.)
13. 195/ den 2 december (nr 106), angående ändring av vissa bestämmelser
om rättegångskostnad i mål, vari part åtnjutit fri rättegång.
Sedan 1951 års rättegångskommitté den 26 november 1958 avlämnat betänkande
med förslag till lag om rättegångshjälp m. m. (SOU 1958: 40), har ärendet varit
föremål för remissbehandling. Ärendet är under beredning inom justitiedeparte¬
mentet. (Justitiedepartementet.)
407
14. 1951). den 20 december (nr 459/1952 och 454/1953), angående införande
av rätt att fullfölja talan mot statens hyresråds beslut i vissa fall.
Sedan statens hyresråd avgivit yttrande över framställningen, överlämnades
ärendet den 5 maj 1955 till hyresregleringskommittén. I sitt den 18 oktober
1955 avgivna betänkande IV om hyresregleringens avveckling m. m. (SOU
1955:35) har kommittén funnit, att den ifrågasatta besvärsmöjligheten icke bör
införas. Ärendet är därefter beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Justitie¬
departementet.)
15. 1955 den 23 december (nr 209), angående förtydligande av stadgandet i
18 § tredje stycket instruktionen den 30 december 1947 för stadsfiskalerna
om stadsfiskals skyldighet att utom tjänstetid vara tillgänglig för mot¬
tagande av brådskande meddelanden.
Skrivelsen är föremål för övervägande inom riksåklagarämbetet. (Justitiedeparte¬
mentet.)
16. 1957 den 16 mars (nr 304/1956), angående bättre tillgodoseende av skydds-
konsulents behov av kännedom om den, som dömts villkorligt med över¬
vakning utan att personundersökning ägt rum i målet, m. m.
Ärendet överväges i samband med den strafflagsreform som förberedes inom
justitiedepartementet. (Justitiedepartementet.)
17. 1957 den 18 mars (nr 50/1955), angående vissa jävsfrågor inom civilför¬
svaret m. m.
Sedan yttrande över skrivelsen inhämtats från Sveriges civilförsvarsförbund, är
ärendet föremål för övervägande inom inrikesdepartementet. (Inrikesdeparte¬
mentet.)
18. 1957 den 5 november (nr 693/1956), angående den i 13 § lagen om fri
rättegång stadgade återbetalningsskyldigheten i vissa fall för part, som
åtnjutit fri rättegång.
Sedan 1951 års rättegångskommitté den 26 november 1958 avlämnat betän¬
kande med förslag till lag om rättegångshjälp m. m. (SOU 1958: 40), har ärendet
varit föremål för remissbehandling. Ärendet är under behandling inom justitie¬
departementet. (Justitiedepartementet.)
19. 1957 den 28 november (nr 919), angående brist i 24 § lagen den 4 juni
1954 om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Inrikesdepartementet.)
20. 1958 den 15 jebruari (nr 510/1957), angående behovet av förtydligande
bestämmelser rörande begreppet tättbebyggt område i vägtrafikförord¬
ningen.
Ärendet är föremål för remissbehandling. (Kommunikationsdepartementet.)
21. 1958 den 19 jebruari (nr 368/1957), angående lösenskyldighet i visst fall
för hovrätts beslut.
Anmäld och slutbehandlad den 2 maj 1958, varvid författning utfärdades (SFS
1958: 198). (Finansdepartementet.)
22. 1958 den 19 april (nr 647/1956), angående ändrade bestämmelser rörande
tillkännagivande av beslut om tjänstetillsättning.
Sedan besvärssakkunniga avgivit yttrande över framställningen, är densamma
föremål för Kungl. Maj:ts prövning. (Justitiedepartementet.)
408
23. 1958 den 30 april (nr 79/1955), angående dels ersättning åt distrikts¬
läkaren Sigrid Nygren på grund av mot henne vidtagna åtgärder för för¬
ment vårdslös deklaration, dels ock utfärdande av föreskrifter till före¬
byggande av att åtgärder mot skattskyldiga grundas på okontrollerat
eller eljest otillförlitligt material.
Anmäld den 24 oktober 1958, varvid skrivelsen, såvitt avser frågan om ersätt¬
ning till Sigrid Nygren, lämnades utan åtgärd, samt i övrigt överlämnades till
riksskattenämnden för den åtgärd, vartill nämnden kunde finna anledning. Riks¬
skattenämnden har den 29 oktober 1959 beslutat utfärda cirkulärskrivelse till
taxeringsintendenterna med vissa anvisningar i berörda hänseende. (Finans¬
departementet.)
24. 1958 den 8 november (nr 2hl och 367/1957), angående ersättning till
Ingvar Hardin Anders Lindh för rättsstridigt uttagna kostnader avseende
verkställighet av häktningsbeslut.
Kungl. Maj :t har den 27 februari 1959 förklarat, att Lindh för ifrågavarande
kostnader skall tillgodoföras 1 332 kronor 97 öre jämte ränta från den dag, då
beloppet uttagits hos honom. (Justitiedepartementet.)
25. 1958 den 22 november (nr 331/1956), angående förtydligande av stadgan¬
det i 22 § andra stycket lagsökningslagen om rätt för borgenär till ersätt¬
ning för kostnad i mål om betalningsföreläggande.
Ärendet är föremål för beredning inom justitiedepartementet. (Justitiedeparte¬
mentet.)
26. 1958 den 27 november (nr 115/1958), angående sådan ändring av 40 §
uppbördsförordningen, att löntagare, för vilken preliminärt skatteavdrag
bör göras med mera än 25 procent, icke kan genom underlåtenhet att
avlämna debetsedel begränsa skatteavdraget till 25 procent och där¬
igenom förskaffa sig en ej avsedd skattekredit.
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959, varvid skrivelsen överlämnades till
uppbördsutredningen. (Finansdepartementet.)
27. 1958 den 3 december (nr 501/1957), angående samordnande av domstolar¬
nas och barnavårdsnämndernas verksamhet beträffande lagöverträdare,
som fyllt 18 men ej 21 år.
Ärendet överväges i samband med den strafflagsreform som förberedes inom
justitiedepartementet. (Justitiedepartementet.)
28. 1958 den 17 december (nr 633/1958), angående behovet av ändring i 8 §
lagen om tillsyn över stiftelser i syfte att undvika att stiftelse, i vars
styrelse landshövding eller avdelningschef vid länsstyrelse ingår som leda¬
mot, skall stå under tillsyn av samma länsstyrelse.
Sedan utlåtanden över skrivelsen inhämtats från justitiekanslersämbetet och
riksräkenskapsverket, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Justitie¬
departementet.)
29. 1958 den 27 december (nr h07/1957), angående behovet av närmare be¬
stämmelser rörande jäv med avseende å föreningsombud och revisorer
inom Konungariket Sveriges stadshypotekskassa samt Svenska bostads-
kreditkassan m. m.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Finansdepartementet.)
REDOGÖRELSE
för behandlingen hos Kungl. Maj
av riksdagens skrivelser
avgiven
av JO till 1960 års riksdag
i it
U ' . ;i ii
Till RIKSDAGEN
Enligt föreskrift i 18 § tredje stycket instruktionen den 24 maj 1957 för
riksdagens ombudsmän åligger det justitieombudsmannen att årligen före
februari månads ingång för riksdagen uppgiva dels vilka av föregående
riksdagar fattade beslut och gjorda framställningar som under det sist-
förflutna året blivit av Kungl. Maj:t gillade och föranlett bestämmelsers
utfärdande eller annan åtgärd, dels ock vilka beslut och framställningar som
icke blivit för Kungl. Maj:t föredragna eller av Kungl. Maj:t prövade.
För fullgörande av denna skyldighet får jag — som från statsdeparte-
menten införskaffat härför erforderliga uppgifter — härmed överlämna
dels en tabell (I), som i nummerföljd upptager de skrivelser m. m. vilka
avlåtits av 1959 års riksdag;
dels en förteckning (II) över de av samma riksdag till Kungl. Maj:t
avlåtna skrivelser jämte uppgifter om de åtgärder, som under år 1959 vid¬
tagits i anledning av dessa skrivelser;
dels en förteckning (III) över sådana i förteckningen II upptagna ären¬
den, som vid utgången av år 1959 ännu voro i sin helhet eller till någon del
på Kungl. Maj:ts prövning beroende;
dels ock en förteckning (IV) över ärenden, som hos Kungl. Maj:t
anhängiggjorts genom skrivelser från riksdagen före år 1959 men vid samma
års början varit i sin helhet eller till någon del oavgjorda, jämte uppgift om
den behandling dessa ärenden undergått.
Uppgifterna i förteckningarna avse ärendenas ställning vid utgången av
år 1959.
Stockholm i justitieombudsmansexpeditionen i januari 1960.
ALFRED BEXELIUS
j C. G. Lidberg
9'S
■lii!
|
(( :'1 ( •
|
|
|
|
|
|
i
|
it? ■< >>l i /
|
|
|
n\
|
|
no?it ha jj>;
|
Ilo
|
|
|
|
|
|
.i^iif ?;' t) s
|
|
|
|
>!>if
|
' • !•••)•: vjs i.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
- *>-
|
• Y. • •' ••:!!!
|
f rf i
|
|
|
|
|
ii” ii:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Jo
|
•:!r O.
|
"A. Vi; jiVj;
|
|
|
|
|
''tiv •
|
|
|
|
|
|
|
*.y, 1• i *>fi ni
|
|
. .' ■ .)!i r ■
|
|
|
‘V-V -
|
|
i
|
|
|
Ii; ar ,
|
i. V ■ „‘7<) 1
|
fri*;?* Jo»
|
|
";)< i . i!
|
|
|
ror
|
|
|
|
|
Yf r*Y
|
|
|
»i-
|
no;’!;in i
|
|
|
- fi :‘
|
|
|
|
|
i- -
|
; i": »v , * r
|
|
|
WiV ii‘f
|
|
|
T '■
|
yr
|
f1
|
|
|
|
W-man
|
|
|
|
A)
|
t -*•</•
•? i? ''”'C ! (i; * s ‘ t;: T T ,>{■-»> -7 ■ i! > •» i .-.i; o i.i.fjfj- ■, \; ur.:/’
lo ■ nY :!* v,: " , .inu ; ■
• . ■
'
■ t:4> r\T- ■, V iVO, ■ i • i 0;,M:
,1» IV
nio.:' >!
■ ; r ; > I
- i.: mi!'.
5
I
Tabell
över de av 1959 års riksdag avlåtna skrivelser m. m. i nummerföljd enligt
trettonde samlingen av bihanget till riksdagens protokoll.
Det andra siffertalet utvisar det nummer, under vilket skrivelserna för
varje särskilt departement upptagits i den här nedan införda förteck¬
ningen II.
1
|
Fi 10
|
31
|
4)
4)
4)
4)
|
|
71
|
Fö 3
|
no
|
Fi 15
|
146
|
I
|
9
|
185
|
Jo 27
|
2
|
Ju 3
|
32
|
|
72
|
Fö 4
|
in
|
Fi 14
|
147
|
U
|
6
|
186
|
U 9
|
3
|
U 4
|
33
|
|
73
|
S
|
3
|
112
|
Fi 16
|
|
H
|
8
|
187
|
U 10
|
4
|
Fö 10
|
34
|
|
74
|
Jo 7
|
113
|
Fi 17
|
148
|
Jo 20
|
188
|
Ju 20
|
5
|
S 6
|
35
|
4)
4)
|
|
75
|
U
|
3
|
114
|
E 5
|
149
|
H
|
9
|
189
|
H 15
|
6
|
K 10
|
|
|
76
|
Jo 8
|
115
|
Fö 7
|
150
|
Jo 21
|
190
|
Fö 12
|
7
|
Fi 13
|
37
|
4)
4)
|
|
77
|
E
|
3
|
116
|
s)
|
151
|
Jo 22
|
191
|
E 12
|
8
|
E 11
|
38
|
|
|
H 5
|
117
|
Fi 21
|
152
|
Jo 23
|
192
|
Fi 36
|
9
|
Jo 14
|
39
|
4)
4)
|
|
78
|
Fö 5
|
118
|
Ju 9
|
153
|
Fi 26
|
193
|
4)
|
10
|
H 14
|
40
|
|
79
|
Fi 11
|
|
E 6
|
154
|
Fi 27
|
194
|
4)
|
11
|
I 4
|
41
|
4)
|
|
80
|
Ju 4
|
119
|
Ju 10
|
155
|
Jo 24
|
195
|
4)
|
12
|
H 4
|
42
|
4)
4)
|
|
|
I
|
5
|
120
|
Ju 11
|
156
|
Jo 25
|
196
|
4)
|
0 2
|
43
|
|
81
|
I
|
6
|
|
Fi 18
|
157
|
Ju 14
|
197
|
Fi 37
|
13
|
Fi 1
|
44
|
4)
|
|
82
|
Ju 5
|
121
|
E 7
|
158
|
Ju 15
|
198
|
4)
|
14
|
Ju 2
|
45
|
4)
4)
|
|
83
|
S
|
4
|
122
|
IN
)
|
159
|
Fi 28
|
199
|
4)
|
U 2
|
46
|
|
84
|
S
|
5
|
123
|
2)
|
160
|
H 10
|
200
|
4)
|
|
Fö 1
|
47
|
4)
|
|
85
|
Fi 12
|
124
|
Ju 8
|
161
|
I 10
|
201
|
4)
|
|
S 1
|
48
|
4)
I
|
|
86
|
Jo 9
|
|
Jo 11
|
162
|
E
|
8
|
202
|
Fi 38
|
|
K 1
|
49
|
2
|
87
|
Jo 10
|
125
|
Jo 12
|
163
|
S 10
|
203
|
4)
|
|
Fi 2
|
50
|
Fö
|
2
|
88
|
E
|
4
|
126
|
Ju 12
|
164
|
E
|
9
|
204
|
Fi 30
|
|
E 1
|
51
|
S
|
2
|
89
|
K
|
6
|
|
Fi 19
|
165
|
H 11
|
205
|
Fi 31
|
|
Jo 1
|
52
|
K
|
2
|
90
|
H
|
6
|
127
|
Fi 20
|
166
|
H 12
|
206
|
Fi 32
|
|
H 1
|
53
|
E
|
2
|
91
|
Fö 6
|
128
|
Jo 13
|
167
|
K 11
|
207
|
Ju 21
|
|
I 1
|
54
|
H
|
2
|
92
|
K
|
7
|
129
|
Ju 13
|
168
|
Ju 16
|
208
|
I 13
|
|
C 1
|
55
|
I
|
3
|
93
|
U
|
5
|
130
|
S 8
|
169
|
ju n
|
209
|
Jo 28
|
15
|
U 1
|
56
|
K
|
3
|
94
|
4)
|
131
|
IC 8
|
170
|
Jo 26
|
210
|
Jo 29
|
16
|
Ju 1
|
57
|
K
|
4
|
95
|
4)
|
132
|
H 7
|
171
|
E 10
|
211
|
Fi 33
|
17
|
4)
4)
4)
4)
|
58
|
Fi
|
3
|
96
|
4)
|
133
|
Jo 15
|
172
|
S 11
|
212
|
H 16
|
18
|
59
|
Fi
|
4
|
97
|
4)
|
134
|
Jo 16
|
173
|
I 11
|
213
|
H 17
|
19
|
60
|
Jo
|
2
|
98
|
4)
|
135
|
Jo 17
|
174
|
Ju 18
|
214
|
H 18
|
20
|
61
|
Jo
|
3
|
99
|
4N
|
136
|
K 9
|
175
|
Ju 19
|
215
|
H 19
|
21
|
4)
4)
4)
4)
4)
4)
4)
4)
4)
4)
|
62
|
H
|
3
|
100
|
4j
|
|
Fi 22
|
176
|
S 12
|
216
|
H 20
|
22
|
63
|
Jo
|
4
|
101
|
4)
|
137
|
I 8
|
177
|
S 13
|
217
|
E 13
|
23
|
64
|
Jo
|
5
|
102
|
4)
|
138
|
Fi 23
|
|
H 13
|
218
|
K 12
|
24
|
65
|
Fi
|
5
|
103
|
4)
|
139
|
Fö 8
|
178
|
S 14
|
219
|
K. 13
|
25
|
66
|
Fi
|
6
|
104
|
4)
|
140
|
Fö 9
|
179
|
U
|
7
|
220
|
U 11
|
26
|
67
|
Fi
|
7
|
105
|
4)
|
141
|
Fi 24
|
180
|
Fö 11
|
|
K 14
|
27
|
68
|
Fi
|
8
|
106
|
Ju 6
|
142
|
Fi 25
|
181
|
S 15
|
221
|
H 21
|
28
|
Jo
|
6
|
107
|
S
|
7
|
143
|
Jo 18
|
182
|
Fi 29
|
222
|
Fi 34
|
29
|
69
|
Fi
|
9
|
108
|
I
|
7
|
144
|
Jo 19
|
183
|
I
|
12
|
223
|
Fi 35
|
30
|
70
|
K
|
5
|
109
|
Ju 7
|
145
|
S 9
|
184
|
U
|
8
|
224
|
S 19
|
2) Skrivelse till fullmäktige i riksbanken. — 2) Skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret.
3) Skrivelse till styrelsen för riksdagsbiblioteket. — 4) Utfärdade förordnanden.
6
225
|
Jo
|
30
|
247
|
I
|
16
|
262
|
Jo
|
226
|
S
|
20
|
248
|
Jo
|
31
|
263
|
Jo
|
227
|
Fi
|
39
|
|
C
|
4
|
264
|
E
|
228
|
Fi
|
42
|
249
|
E
|
18
|
265
|
Fö
|
229
|
Ju
|
24
|
250
|
Fi
|
46
|
266
|
E
|
230
|
E
|
14
|
251
|
Fi
|
47
|
267
|
E
|
231
|
S
|
16
|
252
|
Fö
|
14
|
268
|
E
|
232
|
Ju
|
22
|
253
|
Fö
|
15
|
269
|
S
|
233
|
i
|
14
|
254
|
Fö
|
16
|
|
Fi
|
234
|
Fi
|
40
|
255
|
E
|
19
|
270
|
K
|
235
|
Fö
|
13
|
256
|
K
|
16
|
271
|
Fi
|
|
S
|
17
|
|
E
|
20
|
272
|
Fi
|
|
K
|
15
|
257
|
Fi
|
48
|
273
|
Fi
|
|
Fi
|
41
|
258
|
Fi
|
49
|
274
|
Fi
|
|
E
|
15
|
|
E
|
21
|
275
|
Fi
|
|
0
|
3
|
|
C
|
5
|
276
|
Ju
|
236
|
Ju
|
25
|
259
|
Ju
|
27
|
277
|
Ju
|
237
|
Ju
|
26
|
|
Fö
|
17
|
278
|
u
|
238
|
s
|
18
|
|
S
|
22
|
|
H
|
239
|
E
|
16
|
|
K
|
17
|
279
|
s
|
240
|
Ju
|
23
|
|
Fi
|
50
|
280
|
s
|
|
I
|
15
|
|
E
|
22
|
281
|
K
|
241
|
u
|
12
|
|
Jo
|
32
|
282
|
s
|
242
|
Fi
|
43
|
|
H
|
22
|
283
|
Jo
|
243
|
Fi
|
44
|
|
I
|
17
|
284
|
Jo
|
244
|
Fi
|
45
|
|
C
|
6
|
285
|
Jo
|
245
|
S
|
21
|
260
|
K
|
18
|
286
|
Ju
|
246
|
E
|
17
|
261
|
Jo
|
33
|
287
|
s
|
288
|
K
|
21
|
316
|
Jo
|
39
|
342
|
K
|
25
|
289
|
K
|
22
|
317
|
U
|
14
|
343
|
S
|
32
|
290
|
Fi
|
57
|
318
|
Fi
|
71
|
344
|
Fi
|
83
|
291
|
E
|
27
|
319
|
I
|
20
|
|
I
|
22
|
292
|
Fö
|
19
|
320
|
Ju
|
32
|
345
|
H
|
27
|
293
|
H
|
24
|
321
|
Jo
|
40
|
346
|
Fi
|
84
|
294
|
E
|
31
|
322
|
Fi
|
72
|
347
|
Fö
|
22
|
295
|
E
|
28
|
323
|
Fi
|
73
|
|
S
|
33
|
296
|
E
|
29
|
324
|
Jo
|
41
|
|
I
|
21
|
297
|
H
|
25
|
325
|
Fi
|
74
|
348
|
Fi
|
80
|
298
|
S
|
28
|
326
|
U
|
15
|
349
|
Ju
|
36
|
299
|
Fi
|
58
|
|
Jo
|
42
|
|
S
|
35
|
300
|
Fi
|
59
|
327
|
K
|
23
|
350
|
K
|
26
|
301
|
Fi
|
62
|
328
|
Fi
|
75
|
351
|
U
|
16
|
302
|
Fi
|
64
|
329
|
Fi
|
76
|
|
Fi
|
81
|
303
|
Fi
|
65
|
330
|
Fi
|
77
|
352
|
U
|
17
|
304
|
Fi
|
60
|
331
|
Ju
|
33
|
353
|
U
|
18
|
305
|
Fi
|
63
|
332
|
S
|
29
|
354
|
Ju
|
35
|
306
|
Fi
|
61
|
333
|
S
|
30
|
|
S
|
34
|
307
|
Ju
|
31
|
334
|
Fi
|
78
|
|
Fi
|
82
|
308
|
E
|
30
|
335
|
Fö
|
20
|
355
|
Fi
|
85
|
309
|
I
|
18
|
336
|
H
|
26
|
356
|
Fi
|
86
|
310
|
Fi
|
66
|
337
|
Fö
|
21
|
357
|
Fi
|
87
|
311
|
Fi
|
67
|
338
|
Ju
|
34
|
358
|
K
|
27
|
312
|
Fi
|
68
|
|
Fi
|
79
|
359
|
S
|
36
|
313
|
Fi
|
69
|
339
|
K
|
24
|
|
|
|
314
|
Fi
|
70
|
340
|
E
|
32
|
|
|
|
315
|
I
|
19
|
341
|
S
|
31
|
|
|
|
34
35
26
18
23
24
25
26
56
19
51
52
53
54
55
29
28
13
23
23
24
20
25
36
37
38
30
27
7
Förteckning II
över de av 1959 års riksdag till Konungen avldtna skrivelser
jämte uppgifter om de åtgärder, som under nämnda år vid¬
tagits i anledning av samma skrivelser
(Det för varje ärende inom parentes utsatta siffertalet utvisar riksdagsskrivelsens nummer
enligt trettonde samlingen av bihanget till riksdagens protokoll.)
1. Justitiedepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 20 januari 1959, angående val av medlemmar och suppleanter i Nor¬
diska rådet. (16.)
Den 6 februari 1959 anmäld och lagd till handlingarna.
2. den 13 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvud¬
titlar gemensamma frågor. (14.)
Skrivelsen är i vad den avser justitiedepartementets verksamhetsområde anmäld
den 10 april, den 22 maj och den 5 juni 1959 och är därmed slutbehandlad för
departementets vidkommande. (Jfr punkten 1 under civildepartementet.)
3. den 3 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetaret 1959/60
under andra huvudtiteln, avseende anslagen inom justitiedepartementets
verksamhetsområde. (2.)
Den 20 mars, den 10 april, den 22 maj och den 5 juni 1959 anmäld, därvid Kungl.
Maj :t ställt de av riksdagen anvisade anslagen till vederbörandes förfogande.
(Jfr ärendet under punkten 22 här nedan.)
4. den 6 mars, i anledning av väckta motioner angående ändrade bestäm¬
melser om indelning i valkretsar vid primärkommunala val. (80.)
Skrivelsen har den 18 april 1959 överlämnats till 1955 års valutredning att tagas
under övervägande vid dess fortsatta utredningsuppdrag.
5. samma dag, med förslag till utredning av frågan om ändrad lydelse av
§§ 35 och 36 regeringsformen. (82.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
6. den 18 mars, i anledning av Kungl.Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1959/
60, i vad avser justitiedepartementets verksamhetsområde. (106.)
Den 22 maj 1959 anmäld, därvid Kungl. Maj:t ställt de av riksdagen anvisade
anslagen till fångvårdsstyrelsens förfogande.
8
7. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
disposition av vissa äldre reservationsanslag, avseende justitiedeparte¬
mentets verksamhetsområde. (109.)
Den 10 april 1959 anmäld, därvid Kungl. Majd ställt de av riksdagen anvisade
anslagen till vederbörandes förfogande.
8. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 4 kap. 14 § vattenlagen, dels ock i ämnet
väckta motioner. (124.)
Lag och kungörelse utfärdade den 24 april 1959 (SFS nr 114 och 115).
9. den 20 mars, i anledning av väckta motioner angående ändrad ordning
för utträde ur svenska kyrkan. (118.)
Ärendet är föremål för utredning inom justitiedepartementet.
10. samma dag, i anledning av en av justitieombudsmannen till riksdagen
gjord framställning om ändring av bestämmelsen i 24 § andra stycket
instruktionen för riksdagens ombudsmän. (119.)
Kungörelse utfärdad den 3 april 1959 (SFS nr 71).
11. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken. (120.)
Lag utfärdad den 3 april 1959 (SFS nr 98).
12. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 3, med förslag
till förordning om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, m. m., i
vad propositionen hänvisats till konstitutionsutskottet. (126.)
Lag utfärdad den 3 april 1959 (SFS nr 97).
13. samma dag, i anledning av väckta motioner angående redogörelse till riks¬
dagen för behandlingen hos Kungl. Maj.-t av riksdagens skrivelser. (129.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
14. den 17 april, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 15 och 52 §§ militära rättegångslagen den 30 juni
1948 (nr 472). (157.)
Lag utfärdad den 24 april 1959 (SFS nr 105).
15. samma dag, i anledning av väckta motioner om tillämpning av vissa be¬
stämmelser i domsagostadgan å tjänstgöring som notarie vid rådhusrätt.
(158.)
Ärendet anmält och lagt till handlingarna.
16. den 22 april, i anledning av väckta motioner angående rättegångsbiträde
åt enskilda i jorddelningsmål. (168.)
Skrivelsen har den 30 april 1959 överlämnats till 1954 års fastighetsbildnings-
kommitté och 1956 års lantmäterikommitté att av kommittéerna tagas under
övervägande under deras fortsatta arbete.
17. samma dag, i anledning av Kungl. Maj.ds proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 11 kap. 104 § vattenlagen. (169.)
Lag utfärdad den 30 april 1959 (SFS nr 131).
18. den 24 april, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429)
om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag, m. m.,
dels ock i ämnet väckta motioner. (174.)
Lagar utfärdade den 15 maj 1959 (SFS nr 158—161).
9
19. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad, dels
ock i ämnet väckta motioner. (175.)
Lag utfärdad den 15 maj 1959 (SFS nr 157).
20. den 29 april, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående över¬
förande till Finland av visst gränsområde i Muonio älv. (188.)
Ärendet är föremål för beredning inom justitiedepartementet.
21. den 6 maj, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till lag
om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge m. m.
(207.)
Lagar utfärdade den 5 juni 1959 (SFS nr 254 och 255).
22. den 12 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående an¬
slag för budgetåret 1959/60 till vattendomstolarna. (232.)
Den 22 maj 1959 anmäld, därvid Kungl. Maj:t ställt de av riksdagen anvisade
anslagen till Svea hovrätts förfogande.
23. samma dag, i anledning av väckta motioner om ändring i kommunala
vallagen, i vad gäller utseende av suppleant för landstingsman. (240.)
Skrivelsen har den 1 oktober 1959 överlämnats till 1955 års valutredning att
tagas under övervägande vid fullgörandet av utredningens uppdrag.
24. den 13 maj, i anledning av väckta motioner om översyn av expropria¬
tionslagens bestämmelser om rättegångskostnader. (229.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
25. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående tillägg till konkurslagen. (236.)
Lag utfärdad den 15 maj 1959 (SFS nr 181).
26. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904
(nr 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,
förmynderskap och adoption. (237.)
Lag utfärdad den 22 maj 1959 (SFS nr 252).
27. den 21 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stats-
tjänstemännens löner under år 1959 m. m. jämte i ämnet väckta motio¬
ner. (259.)
Skrivelsen är i vad den avser justitiedepartementets verksamhetsområde anmäld
den 22 maj och den 5 juni 1959 och är därmed slutbehandlad för departemen¬
tets vidkommande. (Jfr punkten 6 under civildepartementet.)
28. den 25 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i rättegångsbalken m. m. (277.)
Lag utfärdad den 5 juni 1959 (SFS nr 257).
29. den 26 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 72 § lagen den 14 september 1944 (nr 705) om
aktiebolag. (276.)
Lag utfärdad den 5 juni 1959 (SFS nr 253).
30. den 27 maj, med förslag till lag angående ändring i stadgan den 21
februari 1941 (nr 98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets full¬
görande. (286.)
Lag utfärdad den 28 maj 1959 (SFS nr 196).
10
31. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändring i lagen den 22 juni 1939 (nr 314) om villkorlig dom,
dels ock i ämnet väckta motioner ävensom motioner om vissa åtgärder
i syfte att bekämpa brottsligheten. (307.)
Lag utfärdad den 30 juni 1959 (SFS nr 398) och kungörelse den 13 november
1959 (SFS nr 490). Den 30 juni 1959 har Kungl. Maj:t vidare dels förordnat
att första lagutskottets utlåtande nr 25 år 1959 skulle såvitt anginge utskottets
uttalanden under rubriken »Begränsning av åtalseftergift» för kännedom över¬
lämnas till riksåklagarämbetet och socialstyrelsen och dels uppdragit åt de för
överläggningar angående samordning av åtgärderna mot ungdomsbrottslighe¬
ten tillkallade sakkunniga att verkställa utredning av förutsättningarna att på
viss plats åstadkomma en försöksvis förstärkning av de kriminalvårdande och
socialvårdande institutionerna. Frågan om polisbötessystem beträffande par-
keringsförseelser är föremål för utredning inom justitiedepartementet.
32. den 25 november, i anledning av motioner angående befogenhet för kom¬
munerna att uppträda såsom sakägare i vattenmål. (320.)
Ärendet är föremål för utredning inom justitiedepartementet.
33. den 3 december, i anledning av väckta motioner angående undantagande
från exploatering av ett representativt urval av sjöar och vattendrag,
m. m. (331.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
34. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om allmän varuskatt, m. m. (338.)
Lag utfärdad den 4 december 1959 (SFS nr 525).
35. den 15 december, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m., dels i ämnet
väckt motion. (354.)
Lag utfärdad den 18 december 1959 (SFS nr 562).
36. den 16 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen om försäkring för allmän tilläggspension, m. m. (349.)
Lag utfärdad den 18 december 1959 (SFS nr 563).
2. Utrikesdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 28 januari 1959, angående val av ledamöter och suppleanter i utrikes¬
utskottet och utrikesnämnden. (15.)
Anmäld den 6 februari 1959, varvid Kungl. Maj:t beslöt att skrivelsen skulle
läggas till handlingarna.
2. den 13 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvud¬
titlar gemensamma frågor. (14.)
Skrivelsen är i vad den avser utrikesdepartementets verksamhetsområde anmäld
den 5 juni 1959 och därmed slutbehandlad för departementets vidkommande.
11
3. den 3 mars, i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1959/
60, i vad avser utrikesdepartementets verksamhetsområde. (75.)
Anmäld den 20 mars och den 8 maj 1959, varvid nödiga föreskrifter meddelades.
4. den 17 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1959/60 under tredje huvudtiteln, avseende anslagen inom utrikesdeparte¬
mentets verksamhetsområde. (3.)
Anmäld den 5 juni 1959, varvid nödiga föreskrifter meddelades.
5. samma dag, angående val av ombud i Europarådets rådgivande försam¬
ling med suppleanter. (93.)
Anmäld den 3 april 1959, varvid Kungl. Maj:t förordnade, att meddelande om
valet skulle i föreskriven ordning avlåtas till Europarådets generalsekreterare.
6. den 10 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges
medlemskap i Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO).
(147.)
Anmäld den 17 april 1959, varvid Kungl. Maj:t beslöt dels att för Sveriges del
godkänna ifrågavarande konvention dels ock förordnade, att instrument rörande
godkännandet skulle utfärdas för att deponeras hos Förenta Nationernas gene¬
ralsekreterare.
7. den 29 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytter¬
ligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1958/59, i
vad propositionen avser utrikesdepartementets verksamhetsområde. (179.)
Anmäld den 5 juni 1959, varvid nödiga föreskrifter meddelades.
8. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pension
åt förre tjänstemannen vid Shanghai Municipal Council A. Th. Dahl.
(184.)
Anmäld den 22 maj 1959, varvid Kungl. Maj:t förordnade, med stöd av riks¬
dagens beslut, att till Dahl skall utgå en pension av 3 000 kronor för år järnte
rörligt tillägg.
9. samma dag, i anledning av motioner om bemyndigande för Kungl. Maj:t
att till Europarådet avgiva viss förklaring rörande den europeiska dom¬
stolen för de mänskliga rättigheterna. (186.)
Anmäld den 5 juni 1959, varvid Kungl. Maj:t beslöt att lägga ifrågavarande
skrivelse till handlingarna.
10. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om godkännande
av en överenskommelse angående flyktingar som äro sjömän. (187.)
Anmäld den 8 maj 1959, varvid Kungl. Maj:t förordnade att ratifikationsinstru¬
ment skulle utfärdas och deponeras hos nederländska regeringen.
11. den 8 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förläng¬
ning av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom SAS m. m. (220.)
Anmäld den 30 juni 1959, varvid Kungl. Maj:t dels bemyndigade beskicknings-
chefen i Oslo att för Sveriges del underteckna en överenskommelse med de
danska och norska regeringarna om förlängning för perioden 1 oktober 1960—
30 september 1965 av garantien till de samverkande skandinaviska luftfarts-
bolagen m. m. dels ock förordnade att fullmakt skulle utfärdas i vanlig ordning.
12
12. den 15 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om
riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande försam¬
ling år 1958 och 1959 vid dess tionde ordinarie möte fattade beslut. (241.)
Anmäld den 22 maj 1959, varvid Kungl. Maj:t beslöt att lägga ifrågavarande
skrivelse till handlingarna.
13. den 25 maj, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till sjöarbetstidslag, m. m., dels ock i ämnet väckt motion. (278.)
Anmäld den 4 september 1959, varvid Kungl. Maj:t förordnade dels att ifråga¬
varande konvention angående löner, arbetstid och bemanning på fartyg skulle
ratificeras dels att vid ratifikationshandlingen skulle fogas förklaring, att Sve¬
rige från ratifikationen utesluter avdelning II av konventionen dels ock att i
ratifikationshandlingen skulle göras förbehåll för att konventionen för Sveriges
del träder i kraft först när den trätt i kraft jämväl för Nederländerna och För¬
bundsrepubliken Tyskland.
14. den 18 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående god¬
kännande av 1959 års internationella veteavtal. (317.)
Anmäld den 20 november 1959, varvid Kungl. Maj:t dels beslöt att för Sveriges
del ratificera ifrågavarande avtal, dels ock förordnade att ratifikationsinstru¬
ment skulle utfärdas i vanlig ordning för att deponeras hos Amerikas Förenta
Staters regering.
15. den 1 december, i anledning av väckta motioner om svensk forsknings-
och försöksverksamhet på jordbrukets område inom de s. k. underutveck¬
lade länderna. (326.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
16. den 15 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av överenskommelser med vissa OEEC-länder rörande
reglering av fordringar och skulder i anledning av den europeiska betal-
ningsunionens likvidation, m. m. (351.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
17. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse med överlämnande
av redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation jämte i ämnet
väckt motion. (352.)
Anmäld den 30 december 1959, varvid Kungl. Maj:t överlämnade ifrågavarande
skrivelse till utrikesdepartementet för vederbörandes underrättande.
18. den 16 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av konventionerna inom OEEC om säkerhetskontroll på
atomenergiens område och om ett bolag för behandling av atombränsle.
(353.)
Anmäld den 18 december 1959, varvid Kungl. Maj:t dels förordnade att skrivel¬
serna den 21 mars 1958 (nr 136) och den 28 mars 1958 (nr 162) skulle läggas till
handlingarna, dels beslöt att för Sveriges del ratificera ifrågavarande konven¬
tioner, dels ock förordnade att ratifikationsinstrument skulle utfärdas i vanlig
ordning för att deponeras hos generalsekreteraren i OEEC.
13
3. Försvarsdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 13 februari 1959, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverksproposi¬
tionen gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera
huvudtitlar gemensamma frågor. (14.)
Anmäld den 24 april och den 5 juni 1959. Ärendet är därmed slutbehandlat,
såvitt på försvarsdepartementet ankommer.
2. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1958/59, i vad propositio¬
nen avser försvarsdepartementets verksamhetsområde. (50.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 februari 1959.
3. den 20 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frå¬
gor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan m. m. (71.)
Anmäld och slutbehandlad den 27 februari 1959.
4. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersätt¬
ning till F. M. From m. fl. (72.)
Anmäld och slutbehandlad den 27 februari 1959.
5. den 6 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bestri¬
dande av vissa haverikostnader. (78.)
Anmäld och slutbehandlad den 13 mars 1959.
6. den 17 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående täckande
av vissa medelsbrister, redovisade såsom propriebalanser i försvarets
civilförvaltnings räkenskaper. (91.)
Anmäld och slutbehandlad den 3 april 1959.
7. den 18 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1959/
60, i vad avser försvarsdepartementets verksamhetsområde. (115.)
Anmäld den 3, 10 och 24 april, den 5 juni och den 11 december 1959. Ärendet
är därmed slutbehandlat.
8. den 7 april, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till stat
för försvarets fastighetsfond för budgetåret 1959/60. (139.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 april 1959.
9. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
disposition av vissa äldre anslag för försvarsändamål. (140.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 april 1959.
10. den 21 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1959/60
under fjärde huvudtiteln, avseende anslagen inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde. (4.)
Anmäld den 24 april, den 22 maj och den 5 juni 1959. Ärendet är därmed slut¬
behandlat.
11. den 29 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytter¬
ligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1958/59, i
14
vad propositionen avser försvarsdepartementets verksamhetsområde.
(180.)
Anmäld och slutbehandlad den 8 maj 1959.
12. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överlå¬
telse av viss kronan tillhörig mark m. m. (190.)
Anmäld och slutbehandlad den 8 maj 1959.
13. den 12 maj, i anledning av riksdagens år 1958 församlade revisorers be¬
rättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (235.)
Skrivelsen har såvitt angår punkterna 2 (försvarsgrenarnas tjänstemeddelan-
den), 3 (vakthållningen vid försvarets ämbetsbyggnad »Tre Vapen»), 4 (för¬
hyrning av viss bergverkstad), 5 (militärassistenternas pensionsålder), 9 (mari¬
nens proviantbod i Karlskrona), 10 (elevtillgången vid försvarets läroverk) och
11 (förvaltningen m. m. av vissa å försvarets fabriksfond redovisade maskiner)
överlämnats till försvarsdepartementet. Kungl. Maj:t har den 30 juni 1959
upptagit ärendena under punkterna 2—4, 9 och 11 till prövning och därvid
genom särskilda beslut
dels, beträffande punkten 2, uppdragit åt försvarets civilförvaltning att, i
samråd med chefen för försvarsstaben, cheferna för armén, marinen och flygvap¬
net samt vederbörande förvaltningsmyndigheter, undersöka i det syfte som
statsutskottet angivit i sitt i detta ärende avgivna utlåtande dels förutsätt¬
ningarna för ett förenklat publiceringsförfarande av vissa meddelanden i Tjäns-
temeddelanden rörande Lantförsvaret, dels ock förutsättningarna för ett sam¬
manförande av försvarets tjänstemeddelanden till en gemensam publikation
samt att till Kungl. Maj:t inkomma med redogörelse för resultatet av under¬
sökningsarbetet,
dels, beträffande punkten 3, anbefallt överbefälhavaren att tillse, att den av
statsutskottet i utlåtande över detta ärende åsyftade utredningen verkställes
i samband med fullgörandet av det åt särskilda sakkunniga, den s. k. förråds-
kommittén, lämnade uppdraget att snarast utarbeta förslag rörande bevakning
och tillsyn av vissa i Stor-Stockholm belägna skyddsföremål,
dels, beträffande punkten 4, anbefallt försvarets civilförvaltning att i samråd
med vederbörande myndigheter utreda huruvida förutsättningar för ändring i det
i ärendet angivna avtalet föreligga samt att till Kungl. Maj:t inkomma med
resultatet av utredningen,
dels, beträffande punkten 9, uppdragit åt försvarets civilförvaltning och ma¬
rinförvaltningen att, därest tillstånd till försäljning från den i ärendet avsedda
proyiantboden komme att lämnas jämlikt vissa av Kungl. Maj:t samma den
30 juni meddelade bestämmelser (jfr avd. IV, punkten 4) rörande försäljning
av proviantartiklar till enskilda ur kronans förråd, gemensamt utreda proviant¬
bodens ställning i förvaltningsorganisatoriskt avseende och överse de bestäm¬
melser som reglera verksamheten vid proviantboden samt att till Kungl. Maj:t
inkomma med förslag i ämnet,
dels ock, beträffande punkten 11, uppdragit åt armétygförvaltningen att dels
i samråd med chefen för försvarsstaben utreda det framtida behovet av bered-
skapsmaskiner, dels ock på grundval av resultatet av förenämnda utredning
och med beaktande av det syfte, som statsutskottet angivit i sitt i ärendet av¬
givna utlåtande, uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med en plan för ifråga¬
varande maskiners användning, underhåll och förnyelse.
Vidare har Kungl. Maj:t vad beträffar ärendet under punkten 5 den 25 sep¬
tember 1959 uppdragit åt chefen för försvarsstaben att i samråd med vederbö¬
15
rande myndigheter verkställa översyn av militärassistentorganisationen i det
syfte som statsutskottet angivit i sitt i ärendet avgivna utlåtande samt att till
Kungl. Maj:t inkomma med redogörelse för resultatet av översynsarbetet.
Ärendena under punkterna 2—5, 9 och 11 äro därmed slutbehandlade. Ären¬
det under punkten 10 är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
14. den 20 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning om anslag för budgetåret 1959/60 till Försvarets forsk¬
ningsanstalt: Viss forskningsverksamhet. (252.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
15. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budget¬
året 1959/60 m. m. (253.)
Anmäld den 25 och den 30 juni 1959. Ärendet är därmed slutbehandlat.
16. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
organisationsförändringar inom försvaret jämte i ämnet väckta motioner.
(254.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
17. den 21 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stats-
tjänstemännens löner under år 1959 m. m. jämte i ämnet väckta motio¬
ner. (259.)
Anmäld den 5 och den 30 juni 1959. Ärendet är därmed slutbehandlat, såvitt
på försvarsdepartementet ankommer.
18. den 26 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
markförvärv för försvaret. (265.)
Anmäld den 5 juni och den 11 december 1959. Ärendet är därmed slutbehandlat.
19. den 28 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1959/60 till reglering av prisstegringar på försvarshuvud-
titeln m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (292.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
20. den 4 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående me¬
del för återuppförande av viss byggnad. (335.)
Anmäld och slutbehandlad den 11 december 1959.
21. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner angående dels
vissa markförvärv för försvaret, i vad avser övnings- och skjutfält för
infanteriskjutskolan, dels ock vissa organisationsförändringar inom för¬
svaret, i vad avser flyttning av nämnda skola, jämte i ämnet väckta
motioner. (337.)
Anmäld och slutbehandlad den 11 december 1959.
22. den 9 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947, nr 1, om allmän
sjukförsäkring m.m. jämte i ämnet väckt motion. (347.)
Anmäld den 18 december 1959, varvid Kungl. Maj:t förordnat om ändring i
militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261). Ärendet är därmed slut¬
behandlat, såvitt på försvarsdepartementet ankommer.
16
4. Socialdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 13 februari 1959, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverksproposi¬
tionen gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera
huvudtitlar gemensamma frågor. (14.)
Anmäld den 10, 24 och 30 april samt den 28 maj 1959. Ärendet är slutbehand¬
lat, i vad på socialdepartementet ankommer.
2. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1958/59, i vad propositio¬
nen avser socialdepartementets verksamhetsområde. (51.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 februari 1959.
3. den 3 mars, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till lag
om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461). (73.)
Anmäld den 13 mars 1959, varvid författning utfärdades (SFS nr 55). Ärendet
är slutbehandlat.
4. den 11 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om
riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisatio¬
nens allmänna konferens år 1958 vid dess fyrtioandra sammanträde fat¬
tade beslut. (83.)
Anmäld och slutbehandlad den 17 april 1959.
5. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering,
m. m. (84.)
Anmäld den 20 mars 1959, varvid författningar utfärdades (SFS nr 66—68).
Ärendet är slutbehandlat.
6. den 17 mars, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1959/60 un¬
der femte huvudtiteln, avseende anslagen inom socialdepartementets verk¬
samhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (5.)
Anmäld den 10, 17, 24 och 30 april samt den 22 och den 28 maj 1959. Författ¬
ning utfärdad den 30 april 1959 (SFS nr 316). Ärendet är slutbehandlat.
7. den 18 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1959/60,
i vad avser socialdepartementets verksamhetsområde. (107.)
Anmäld den 17 april och den 22 maj 1959. Författning utfärdad den 17 april
1959 (SFS nr 125). Ärendet är slutbehandlat.
8. den 1 april, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till allmän
tjänstepliktslag, m. m. (130.)
Anmäld den 10 och den 17 april 1959. Författningar utfärdade den 17 april 1959
(SFS nr 83 och 84). Ärendet är slutbehandlat.
9. den 10 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag för budgetåret 1959/60 till främjande av
bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner m. m. (145.)
Anmäld den 24 april och den 28 maj 1959. Författningar utfärdade den 24 april
1959 (SFS nr 153—156). Kungl. Maj:t har den 24 april 1959 uppdragit åt bo-
17
stadsstyrelsen att med beaktande av vad statsutskottet anfört i sitt utlåtande
nr 49 inkomma med utredning och förslag dels i fråga om utvidgning av bidrags-
givningen till pensionärsbostäder till att avse jämväl lägenheter i hus, som
finansierats med egnahemslån dels ock i fråga om egnahemslån åt ägare och bru¬
kare av jordbruksfastighet för beredande av bostad åt fastighetens arrendatorer.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning i vad rör den i statsutskottets
förenämnda utlåtande förordade utredningen om införandet av ett kreditgaranti¬
system på bostadsområdet.
10. den 21 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersätt¬
ning i visst fall i anledning av yrkesskada. (163.
Anmäld och slutbehandlad den 24 april 1959.
11. den 24 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1959/60 till statens skolor tillhörande barna- och ungdoms¬
vården m. m. (172.)
Anmäld och slutbehandlad den 30 april 1959. 4
12. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om till-
ståndstvång för byggnadsarbete, dels ock i ämnet väckta motioner. (176.)
Anmäld den 30 april 1959, varvid författning utfärdades (SFS nr 132). Ärendet
är slutbehandlat.
13. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med anhållan
om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisa¬
tionens konferens år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjö-
fartskonferensen) fattade beslut, dels ock i ämnet väckt motion. (177.)
Skrivelsen har av handelsdepartementet överlämnats till socialdepartementet för
att genom socialdepartementets försorg underrättelse om vad i ärendet förekom¬
mit skulle meddelas Internationella arbetsbyråns generaldirektör, vilket skett
genom skrivelser den 5 juni och den 23 juli 1959. *
14. samma dag, i anledning av väckta motioner om obligatorisk tilläggssjuk-
penningförsäkring för företagare. (178.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
15. den 29 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytter¬
ligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret l958/59, i vad
propositionen avser socialdepartementets verksamhetsområde. (181.)
Anmäld och slutbehandlad den 8 maj 1959.
16. den 12 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1959/60 till socialattachéer. (231.)
Anmäld och slutbehandlad den 22 maj 1959.
17. samma dag, i anledning av riksdagens år 1958 församlade revisorers berät¬
telse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (235.)
1 vad ankommer på socialdepartementet (punkten 13 i statsutskottets utlåtande
nr 87; Handläggningen av visst låne- och bidragsärende) är skrivelsen anmäld
och slutbehandlad den 30 juni 1959.
18. samma dag, i anledning av väckt motion om allmänna barnbidrag för vissa
blinda och döva barn. (238.)
Ärendet har den 28 maj 1959 överlämnats till socialpolitiska kommittén för att
av kommittén tagas i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag.
2 — Redogörelse avgiven av JO till 1960 urs riksdag
18
19. den 13 maj, i anledning av väckta motioner angående generell hyreshöj¬
ning i saneringsmogna eller utdömda fastigheter. (224.)
Genom beslut den 30 juni 1959 har skrivelsen jämte ett exemplar av allmänna
beredningsutskottets utlåtande nr 21 överlämnats till statens hyresråd att tagas
i beaktande vid utarbetande av förslag till hyreshöjning jämlikt 5 § hyresregle¬
ringslagen.
20. samma dag, i anledning av väckta motioner angående riktlinjer för ung¬
domens etiska, moraliska och sociala fostran m. m. (226.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
21. den 19 maj, i anledning av väckta motioner angående utredning om
näringslivets lokalisering. (245.)
Med stöd av Kungl. Maj:ts den 11 december 1959 givna bemyndigande har
chefen för socialdepartementet tillkallat särskilda utredningsmän för att utreda
och framlägga förslag rörande den samhälleliga lokaliseringsverksamheten.
22. den 21 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stats-
tjänstemännens löner under år 1959 m. m. jämte i ämnet väckta motio¬
ner. (259.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959, i vad på socialdepartementet an¬
kommer.
23. den 25 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 16 maj 1930 (nr 139) om vissa inskränk¬
ningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete.
(279.)
Anmäld den 28 maj 1959, varvid författning utfärdades (SFS nr 298). Ärendet
är slutbehandlat.
24. samma dag, i anledning av väckta motioner om viss ändring i bidrags¬
förskottslagen. (280.)
Genom beslut den 28 maj 1959 har Kungl. Maj:t uppdragit åt socialstyrelsen att
verkställa den av riksdagen begärda undersökningen. Ärendet är därmed slut¬
behandlat.
25. samma dag, i anledning av väckta motioner om visst tillägg till 7 § sjuk¬
försäkringslagen. (282.)
Genom beslut den 5 juni 1959 har Kungl. Maj:t uppdragit åt riksförsäkrings-
anstalten att verkställa den av riksdagen begärda utredningen och till Kungl.
Maj:t avgiva förslag i enlighet med vad riksdagen hemställt.
26. den 27 maj, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om försäkring för allmän tilläggspension, m. m., dels ock i ämnet
väckta motioner. (269.)
Anmäld den 28 maj 1959, varvid författningar utfärdades (SFS nr 291—293).
Genom beslut samma dag har Kungl. Maj:t överlämnat avskrift av skrivelsen
till 1948. års socialförsäkringskommitté för att — såvitt angår frågor, som ha
anknytning till de spörsmål vilka kommittén enligt sitt utredningsuppdrag har
att behandla — av kommittén tagas i övervägande vid fullgörandet av upp¬
draget. Vidare har jämlikt bemyndigande samma dag chefen för socialdeparte¬
mentet tillkallat häradshövdingen Gunnar Engström för att verkställa den av
riksdagen begärda utredningen rörande de s. k. beroende uppdragstagarnas ställ¬
ning inom sociallagstiftningen. Avskrift av riksdagsskrivelsen har överlämnats
till finansdepartementet för handläggning i vad på detta departement an¬
kommer.
19
27. den 28 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
femte huvudtiteln gjorda framställningar angående anslag för budgetåret
1959/60 till Allmänna barnbidrag, Ersättning till postverket för utbetal¬
ning av allmänna barnbidrag, Bidrag till sjukkassor m. in. och Särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders barn. (287.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
28. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
femte huvudtiteln gjorda framställning angående anslag för budgetåret
1959/60 till Förberedelser för pensionsreformen. (298.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
29. den 2 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om
allmänna barnbidrag. (332.)
Anmäld och slutbehandlad den 4 december 1959, varvid författning utfärdades
(SFS nr 536).
30. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förbätt¬
ring av ersättningarna inom den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen m. m.,
såvitt propositionen hänvisats till lagutskott. (333.)
Anmäld och slutbehandlad den 4 december 1959, varvid författningar utfär¬
dades (SFS nr 533 och 534).
31. den 9 december, i anledning av väckta motioner angående en administra¬
tiv samordning beträffande anslagsgivningen till det frivilliga ungdoms¬
arbetet m. m. (341.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
32. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1959/60 till särskilt stöd åt
erkända arbetslöshetskassor. (343.)
Anmäld och slutbehandlad den 11 december 1959.
33. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän
sjukförsäkring, m. m., dels ock i ämnet väckt motion. (347.)
Anmäld den 11 och den 18 december 1959. Författningar utfärdade sistnämnda
dag (SFS nr 585, 586 och 589). Ärendet är slutbehandlat, i vad på socialdeparte¬
mentet ankommer. Skrivelsen har för vidare handläggning överlämnats till
försvars- och inrikesdepartementen.
34. den 15 december, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst
enligt lagen om försäkring för allmän tilläggspension, in. m., såvitt denna
hänvisats till lagutskott, dels i ämnet väckt motion. (354.)
Anmäld och slutbehandlad, i vad på socialdepartementet ankommer, den 18 de¬
cember 1959, varvid författningar utfärdades (SFS nr 551, 552, 555, 560, 561
och 566). Skrivelsen har för vidare handläggning överlämnats till justitie- och
finansdepartementen.
35. den 16 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt
lagen om försäkring för allmän tilläggspension m. m., i vad propositionen
hänvisats till konstitutionsutskottet. (349.)
Skrivelsen har överlämnats till justitiedepartementet för handläggning.
20
36. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 juli 1947 (nr 523)
om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande, dels ock i
ämnet väckta motioner. (359.)
Anmäld och slutbehandlad den 18 december 1959, varvid författning utfärdades
(SFS nr 605).
5. Kommunikationsdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 13 februari 1959, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverksproposi¬
tionen gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera
huvudtitlar gemensamma frågor. (14.)
I vad skrivelsen angår kommunikationsdepartementet har densamma anmälts
och slutbehandlats den 30 april 1959.
2. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1958/59, i vad propositionen
avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. (52.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 februari 1959.
3. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
disposition av vissa äldre anslag. (56.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 februari 1959.
4. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående över¬
låtelse av vissa kronan tillhöriga fastigheter m. m. (57.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 februari 1959.
5. den 20 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fråga
om befrielse från viss betalningsskyldighet till kronan. (70.)
Anmäld och slutbehandlad den 27 februari 1959.
6. den 17 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1959/60,
i vad avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde jämte i
ämnet väckta motioner. (89.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959.
7. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning om upptagande å riksstaten för budgetåret 1959/60 av
underskottet för luftfartsfonden. (92.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
8. den 1 april, i anledning av väckta motioner angående militär nedsätt-
ningsbiljetts giltighet på statens järnvägars busslinjer. (131.)
Anmäld och slutbehandlad den 17 april 1959, varvid Kungl. Maj:t överlämnat
riksdagens ifrågavarande skrivelse jämte utskottsutlåtande till 1953 års trafik¬
utredning för att tagas under övervägande vid fullgörandet av utredningens
uppdrag.
9. den 3 april, i anledning av Kungl. Maj.ds proposition angående bemyn¬
digande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m. (136.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 april 1959.
21
10. den 10 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1959/60
under sjätte huvudtiteln, avseende anslagen inom kommunikationsdepar¬
tementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (6.)
Anmäld och slutbehandlad den 30 april 1959.
11. den 20 april, i anledning av väckta motioner om föreskrifter rörande for¬
don, som i mörker uppställts på väg utom tättbebyggt område. (167.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959, varvid Kungl. Maj:t funnit gott
överlämna avskrift av riksdagens ifrågavarande skrivelse till statens trafiksäker¬
hetsråd och uppdragit åt rådet att i samråd med väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen företaga den av riksdagen förordade undersökningen.
12. den 8 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överlåtelse
av vissa kronan tillhöriga fastigheter inom kommunikationsdepartemen¬
tets verksamhetsområde. (218.)
Anmäld och slutbehandlad den 22 maj 1959.
13. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inför¬
livande med statens järnvägar av Stockholm-Roslagens järnvägar. (219.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959.
11. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angaende förläng¬
ning av det skandinaviska luftfartssamarbetet inom SAS m. m. (220.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959.
15. den 12 maj, i anledning av riksdagens år 1958 församlade revisorers be¬
rättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (235.)
Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1959, varvid Kungl. Maj:t förordnat, att
trvckta exemplar av riksdagens ifrågavarande skrivelse och utskottsutlåtande
skulle överlämnas till järnvägsstyrelsen och styrelsen för Aktiebolaget Trafik¬
restauranger för beaktande.
16. den 20 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ombild¬
ning av Stockholms högskola till universitet m. m. (256.)
I vad skrivelsen angår kommunikationsdepartementets verksamhetsområde har
densamma anmälts och slutbehandlats den 28 maj 1959.
17. den 21 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stats-
tjänstemännens löner under år 1959 m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(259.)
I vad skrivelsen avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde har
densamma anmälts och slutbehandlats den 5 juni 1959.
18. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
tjänster vid kommunikationsverken. (260.)
Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1959.
19. den 22 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående villkoren för postbefordran av tidningar (tidnings-
förordning). (270.) _
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959, varvid förordning utfärdats (Shn
nr 305).
22
20. den 25 maj, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändring i vägtrafikförordningen den 28 september 1951
(nr 648), dels ock i ämnet väckta motioner. (281.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959, varvid författning utfärdats (SFS
nr 259).
21. den 28 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning om anslag för budgetåret 1959/60 till Driftbidrag till statens
järnvägar. (288.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
22. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag rörande
statsbidragsgivningen till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp.
(289.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959, varvid författning utfärdats (SFS
nr 251).
23. den 26 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr 297). (327.)
Anmäld och slutbehandlad den 4 december 1959, varvid författning utfärdats
(SFS nr 520).
24. den 3 december, i anledning av väckta motioner angående översyn av
vägtrafiklagstiftningen, m. m. (339.)
Anmäld och slutbehandlad den 11 december 1959, varvid Kungl. Maj:t förord¬
nat, att avskrift av riksdagens ifrågavarande skrivelse samt tryckt exemplar av
andra lagutskottets utlåtande nr 44/1959 skulle överlämnas till väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen för att beaktas vid styrelsens utredning rörande skärpt for-
donskontroll och finansiering av besiktningsförrättningar.
25. den 9 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående an¬
läggande av flygplatser vid Skellefteå och Örnsköldsvik jämte i ärendet
väckt motion. (342.)
Anmäld och slutbehandlad den 18 december 1959.
26. den 15 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om reglering av förbrukning av elektrisk kraft. (350.)
Anmäld och slutbehandlad den 18 december 1959, varvid författningar utfärdats
(SFS nr 570 och 571).
27. den 16 december, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till lag om ändring i byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 384) samt
till byggnadsstadga, dels ock i ämnet väckta motioner. (358.)
Anmäld och slutbehandlad den 30 december 1959, varvid författningar utfärdats.
6. Finansdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 13 februari 1959, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropo¬
sitionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1959/60 till oför¬
utsedda utgifter. (13.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 mars 1959.
23
2. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar
gemensamma frågor. (14.)
Skrivelsen, som överlämnats från civildepartementet, är anmäld den 8 och
22 maj 1959. Ärendet är därmed slutbehandlat, såvitt på finansdepartementets
föredragning beror.
3. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning om anslag för budgetåret 1959/60 till avskrivning av oreg¬
lerade kapitalmedelsförluster. (58.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 mars 1959.
4. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning angående stat för statens allmänna fastighetsfond för bud¬
getåret 1959/60. (59.)
Anmäld och slutbehandlad den 27 februari 1959.
5. den 20 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag-
till lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370), m. m. (65.)
Anmäld och slutbehandlad den 27 februari 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 34 och 35).
6. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående skatte¬
befrielse för bidrag från s. k. länsstiftelser m. m. (66.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 13 mars 1959, varvid samtidigt kun¬
görelse utfärdades (SFS nr 53).
7. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) jämte
i ämnet väckt motion. (67.)
Anmäld och slutbehandlad den 27 februari 1959, varvid författning utfärdades
(SFS nr 36).
8. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 1, såvitt pro¬
positionen angår det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften för år 1959
skall utgå. (68.)
överlämnad till jordbruksdepartementet den 25 februari 1959.
9. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försälj¬
ning av vissa, allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter. (69.)
Anmäld den 6 och den 20 mars, den 10 april och den 27 augusti 1959. Ärendet
är i vissa delar beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
10. den 3 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1959/60
under första huvudtiteln, avseende anslagen till kungl. hov- och slotts-
staterna. (1.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 mars 1959.
11. den 6 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyn¬
digande för Kungl. Maj:t att i vissa fall avstå allmänna arvsfondens rätt
till arv, m. m. (79.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 mars 1959.
24
12. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse av punkten 4 av övergångsbestämmelserna till
lagen den 27 maj 1955 (nr 255) om ändring i kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370). (85.)
Anmäld och slutbehandlad den 13 mars 1959, varvid författning utfärdades
(SFS nr 54).
13. den 17 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1959/60 under sjunde huvudtiteln, avseende anslagen inom finansdeparte¬
mentets verksamhetsområde. (7.)
Anmäld den 3 och den 30 april samt den 8 maj 1959. Ärendet är därmed slut¬
behandlat.
14. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående ändring i förordningen den 27 maj 1955 (nr 256)
om investeringsfonder för konjunkturutjämning. (111.)
Anmäld och slutbehandlad den 3 april 1959, varvid författning utfärdades (SFS
nr 69).
15. den 18 mars, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till
lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda
bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, m. m
(110.)
Anmäld och slutbehandlad den 3 april 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 88—90).
16. den 20 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkän¬
nande av förordnanden om uttagande av särskild tullavgift för vissa
varuslag. (112.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 3 april 1959.
17. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till för¬
ordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1929
(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit, m. m. (113.)
Anmäld och slutbehandlad den 3 april 1959, varvid författning utfärdades (SFS
nr 91).
18. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 17 kap. 12 § handelsbalken. (120.)
Överlämnad till justitiedepartementet den 2 april 1959.
19. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition, nr 3, med förslag
till förordning om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, m. m„ i
vad propositionen hänvisats till konstitutionsutskottet. (126.)
Överlämnad till justitiedepartementet den 2 april 1959.
20. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till
förordning om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning, m. in., såvitt
propositionen hänvisats till bevillningsutskottet, jämte i ämnet väckta
motioner. (127.)
Anmäld och slutbehandlad den 3 april 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 92—96).
25
21. den 3 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 33 med förslag
till lag om ändrad lydelse av 54 § lagen den 31 mars 1955 (nr 183) om
bankrörelse, m. m. (117.)
Anmäld och slutbehandlad den 10 april 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 85—87).
22. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyn¬
digande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m. (136.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 april 1959.
23. den 7 april, i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspropositionen gjorda
framställning angående beredskapsstat för försvarsväsendet för budget¬
året 1959/60. (138.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
24. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag
å kapitalbudgeten för budgetåret 1959/60, i vad avser finansdepartemen¬
tets verksamhetsområde, m. m. (141.)
Anmäld den 30 april och den 28 maj 1959. Ärendet är därmed slutbehandlat.
25. den 10 april, i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i tull¬
taxan. (142.)
Anmäld och slutbehandlad den 17 april 1959, varvid författning utfärdades
(SFS nr 116).
26. den 15 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytter¬
ligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1958/59, i
vad propositionen avser finansdepartementets verksamhetsområde. (153.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 april 1959.
27. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
ändringar inom taxeringsorganisationen i Stockholm, såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet. (154.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 april 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 102 och 103).
28. den 17 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva viss utvidgning av gällande
rätt till varvsindustrirestitution. (159.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 april 1959, varvid författning utfärdades (SFS
nr 117).
29. den 29 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fullmakt
att i arbetslöshetsbekämpande syfte igångsätta arbeten, för vilka anslag
uppförts å allmän beredskapsstat för budgetåret 1956/57, in. m. (182.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
30. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272).
(204.)
Anmäld och slutbehandlad den 8 maj 1959, varvid författning utfärdades (SFS
nr 174).
31. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 12 § 4 mom. och 86 § 1 mom. rusdrycks-
försäljningsförordningen den 26 maj 1954 (nr 521), m. m. (205.)
Anmäld och slutbehandlad den 8 maj 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 133—136).
26
32. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m.m.
(206.)
Anmäld och slutbehandlad den 8 mai 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 127—130).
33. den 6 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för¬
ordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskatt, m.m. (211.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 maj 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 163—165).
34. den 11 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om särskilda investeringsfonder för förlorade inventarier och
lagertillgångar, in. m. (222.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 maj 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 168—170).
35. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 53 § och punkt 10 av anvisningarna till 32 § kom¬
munalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m. (223.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 maj 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 171—173).
36. den 12 maj, angående val av fullmäktige i riksbanken med suppleanter.
(192.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959.
37. samma dag, angående val av fullmäktige i riksgäldskontoret med supp¬
leanter. (197.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959.
38. samma dag, angående val av en suppleant i styrelsen över riksdagsbiblio¬
teket. (202.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959.
39. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående rätt för Konungen att förordna om uttagande av
antidumping- och utjämningstullar m.m. (227.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 maj 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 179 och 180).
40. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytter¬
ligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1958/59, i
vad propositionen avser avskrivning av nya kapitalinvesteringar. (234.)
Anmäld och slutbehandlad den 22 maj 1959.
41. samma dag, i anledning av riksdagens år 1958 församlade revisorers be¬
rättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (235.)
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 22 maj 1959 ha tryckta exemplar av skrivelsen
samt statsutskottets utlåtande nr 87 för handläggning i angivna delar över¬
lämnats till försvarsdepartementet (punkterna 2, 3, 4, 9, 10, 11, försvarsgrenar¬
nas tjänstemeddelanden; vakthållningen vid försvarets ämbetsbyggnad »Tre
vapen»; förhyrning av viss bergverkstad; marinens proviantbod i Karlskrona;
elevtillgången vid försvarets läroverk; förvaltningen m. m. av vissa å försvarets
27
fabriksfond redovisade maskiner), socialdepartementet (punkten 13, handlägg¬
ningen av visst låne- och bidragsärende), kommunikationsdepartementet (pun-
ten 21, Aktiebolaget Trafikrestauranger), ecklesiastikdepartementet (punkten 30,
kostnaderna för domkapitlens verksamhet) samt civildepartementet (punkten 5,
militärassistenternas pensionsålder). Genom beslut den 25 september 1959 har
skrivelsen, såvitt avser punkten 23 (vissa iakttagelser angående skatteuppbörden
m. m.) överlämnats till uppbördsutredningen. Skrivelsen har, såvitt avser punk¬
ten 38, anmälts den 6 november 1959, varvid cirkulär utfärdades angående över-
tidstjänstgöringen inom statsförvaltningen (SFS nr 481). — Ärendena under
punkterna 25, 26, 27, 28, 29 (tullrestitutionsförfarandet för statliga myndigheter
m. m.; vissa författningar som reglera förvaltningsverksamheten; öreslös redo¬
visning; redovisningen av vissa småbelopp inom statsförvaltningen; tillvarata¬
gande av statens intressen med avseende på uppfinningar) är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.
42. den 13 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för¬
ordning om ändrad lydelse av 16 § folkbokföringsförordningen den 28 juni
1946 (nr 469). (228.)
Anmäld och slutbehandlad den 22 maj 1959, varvid författning utfärdades (SFS
nr 200).
43. den 15 maj, i anledning av väckta motioner angående utredning beträf¬
fande alkoholen i den officiella representationen. (242.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
44. den 19 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m.
(243.)
Anmäld och slutbehandlad den 22 maj 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 183 och 184).
45. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 4 mars 1955
(nr 110) om Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföre-
ningar, m. m. (244.)
Anmäld och slutbehandlad den 22 inaj 1959, varvid författning utfärdades (SFS
nr 186).
46. den 20 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945 (nr
823) om nöjesskatt, m. m., såvitt angår de under 2) och 3) upptagna
förordningsförslagen. (250.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 207, 209 och 210).
47. samma dag, i anledning av väckta motioner om redovisning i statsverks¬
propositionen för visst år jämväl av beräknade utgifter under kommande
två budgetår. (251.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
48. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds förslag till stat för riksgälds-
fonden för budgetåret 1959/60. (257.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
28
49. den 21 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
pensionsfrågor för statsanställda m. fl. (258.)
Skrivelsen, som överlämnats från civildepartementet, är anmäld och slutbe¬
handlad den 5 juni 1959.
50. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stats-
tjänstemännens löner under år 1959 m. in. jämte i ämnet väckta mo¬
tioner. (259.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
51. den 22 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945 (nr
823) om nöjesskatt, m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillnings¬
utskottet, jämte i ämnet väckta motioner. (271.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 206 och 208).
52. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av punkt 14 av anvisningarna till 29 § kommunal¬
skattelagen den 28 september 1928 (nr 370). (272.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959, varvid författning utfärdades
(SFS nr 191).
53. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 3 och 7 §§ förordningen den 19 novem¬
ber 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften jämte i ämnet väckta mo¬
tioner. (273.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 268 och 269).
54. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkän¬
nande av överenskommelse med Schweiz rörande tullmedgivanden, m. m.
jämte i ämnet väckt motion. (274.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959, varvid författning utfärdades (SFS
nr 190).
55. den 25 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökning
av de svenska insatserna i Internationella valutafonden och Världsban¬
ken. (275.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
56. den 27 maj, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om försäkring för allmän tilläggspension, m. in., dels ock i ämnet
väckta motioner. (269.)
Anmäld och slutbehandlad den 4 september 1959.
57. den 28 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning angående anslag för budgetåret 1959/60 till Skatteersätt-
ning till kommunerna. (290.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
58. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning om avsättning av kommunalskattemedel till budgetutjäm¬
ningsfonden för budgetåret 1959/60. (299.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
29
59. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag för budget¬
året 1959/60 till avskrivning av nya kapitalinvesteringar. (300.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
60. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) så ock om fortsatt
giltighet av samma lag, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. (304.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 262—264).
61. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om
bankaktiebolags kassareserv, m. m., dels i ämnet väckta motioner, dels
väckta motioner angående åtgärder för återgång till lågräntepolitik, dels
ock väckta motioner angående vissa åtgärder till främjande av full syssel¬
sättning. (306.)
Anmäld den 5 juni 1959, varvid författningar utfärdades (SFS nr 272—274).
Ånyo anmäld den 9 oktober 1959. Ärendet är därmed slutbehandlat.
62. den 29 maj, angående tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1958/59.
(301.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
63. samma dag, angående reglering för budgetåret 1959/60 av utgifterna
under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m. (305.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
64. den 30 maj, angående statsregleringen för budgetåret 1959/60. (302.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
65. samma dag, med överlämnande av riksstat för budgetåret 1959/60. (303.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
66. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om ändring i tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475). (310.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959, varvid författning utfärdades (SFS
nr 265).
67. samma dag, angående beräkning av bevillningarna för budgetåret 1959/60,
m. m. (311.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959, varvid författning utfärdades (SFS
nr 281).
68. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkän¬
nande av avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och för¬
mögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter. (312.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
69. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående ändrad lydelse av 10 § 2 mom. förordningen den
26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt, m. m. (313.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 295—297).
30
70. samma dag, i anledning av väckta motioner angående ändring av kom¬
munalskattelagens regler om beskattning av ersättning till riksdagsmän.
(314.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959, varvid författning utfärdades (SFS
nr 330).
71. den 13 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående god¬
kännande av avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dub¬
belbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet. (318.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
72. den 24 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370), m. m. (322.)
Anmäld och slutbehandlad den 27 november 1959, varvid författningar utfär¬
dades (SFS nr 515 och 516.)
73. samma dag, i anledning av väckt motion angående skatteavdrag för bi¬
drag till vetenskaplig verksamhet. (323.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
74. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning med föreskrifter om vissa betalningsvillkor vid yrkesmässig
försäljning av bilar. (325.)
Anmäld och slutbehandlad den 11 december 1959, varvid författning utfärdades
(SFS nr 575.)
75. den 26 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av tilläggsavtal till avtalen den 27 september 1956 mellan
Sverige och Norge samt den 21 juli 1958 mellan Sverige och Danmark för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och för¬
mögenhet. (328.)
Anmäld och slutbehandlad den 18 december 1959, varvid författningar utfär¬
dades (SFS nr 592 och 593).
76. den 1 december, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till
förordning om allmän varuskatt, m. m., såvitt propositionen hänvisats till
bevillningsutskottet. (329.)
Anmäld den 1 december 1959, varvid författningar utfärdades (SFS nr 507—510)
och vissa formulär i anledning av desamma fastställdes (SFS nr 511 och 512).
Ärendet är i viss del (fråga om skattefrihet för vissa periodiska publikationer)
beroende på Kungl. Maj ds prövning.
77. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till för¬
ordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 31 maj 1957
(nr 262) om allmän energiskatt, m. m. (330.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 1 december 1959.
78. den 2 december, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till
förordning angående ändrad lydelse av 10 § 1 mom. förordningen den 26
juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt. (334.)
Anmäld och slutbehandlad den 11 december 1959, varvid författning utfärdades
(SFS nr 537).
31
79. den 3 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om allmän varuskatt, m. m., i vad propositionen hänvisats till
konstitutionsutskottet. (338.)
Överlämnad till justitiedepartementet den 4 december 1959.
80. den 9 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 340) angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror m. in. (348.)
Anmäld och slutbehandlad den 11 december 1959, varvid författningar utfärda¬
des (SFS nr 572—574).
81. den 15 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående god¬
kännande av överenskommelser med vissa OEEC-länder rörande reglering
av fordringar och skulder i anledning av den europeiska betalningsunio-
nens likvidation, m. m. (351.)
Överlämnad till utrikesdepartementet den 23 december 1959 för handläggning i
viss del. Anmäld och slutbehandlad den 30 december 1959.
82. samma dag, i anledning av dels proposition med förslag till förordning
angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om för¬
säkring för allmän tilläggspension m. m., såvitt denna hänvisats till lag¬
utskott, dels i ämnet väckt motion. (354.)
Anmäld och slutbehandlad den 18 december 1959, varvid författningar utfär¬
dades (SFS nr 557—559, 564 och 565).
83. den 16 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
om allmän varuskatt m. m., såvitt propositionen avser riktlinjer för
administrationen av den allmänna varuskatten m. m. (344.)
Överlämnad till inrikesdepartementet den 17 december 1959 för handläggning i
viss del. Anmäld och slutbehandlad den 18 december 1959.
84. samma dag, angående tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1959/60.
(346.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
85. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för¬
ordning angående ändring i förordningen den 16 maj 1958 (nr 295) om
sjömansskatt m. m. (355.)
Anmäld och slutbehandlad den 18 december 1959, varvid författningar utfär¬
dades (SFS nr 609 och 610).
86. samma dag, i anledning av Kungl.. Maj:ts proposition med förslag till lag
om gränstullsamarbete med annan stat, m. m. (356.)
Anmäld och slutbehandlad den 18 december 1959, varvid författningar utfärda¬
des (SFS nr 590 och 591).
87. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 3 och 23 §§ förordningen den 19 novem¬
ber 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften. (357.)
Anmäld och slutbehandlad den 18 december 1959, varvid författningar utfär¬
dades (SFS nr 577 och 578).
32
7. Ecklesiastikdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 13 februari 1959, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverksproposi¬
tionen gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera
huvudtitlar gemensamma frågor. (14.)
Skrivelsen är, i vad avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde, an¬
mäld den 17 april, den 8, 15 och 28 maj samt den 5 och den 30 juni 1959.
Skrivelsen är därmed slutbehandlad för ecklesiastikdepartementets vidkom¬
mande. (Jfr punkten 1 under civildepartementet.)
2. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1958/59, i vad propositionen
avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. (53.)
Anmäld den 27 februari och den 17 april 1959. Skrivelsen är därmed slut¬
behandlad.
3. den 6 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om anslag å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1958/59 till Avsättning till
fonden för idrottens främjande. (77.)
Skrivelsen, som i viss del överlämnats från handelsdepartementet till ecklesiastik¬
departementet för handläggning, är beroende på Kungl. Majrts prövning.
4. den 17 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
anslag ur kyrkofonden m. m. (88.)
Anmäld den 24 april och den 5 juni 1959. Den 24 april utfärdades bl. a. en för¬
fattning (SFS nr 139). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
5. den 18 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
åttonde huvudtiteln gjorda framställningar om anslag för budgetåret
1959/60 till arkiv, bibliotek och museer, kyrkliga ändamål samt akade¬
mier m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (114.)
Anmäld den 17 och den 30 april, den 8 och den 28 maj samt den 5 juni 1959.
Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
6. den 20 mars, i anledning av väckta motioner angående ändrad ordning
för utträde ur svenska kyrkan. (118.)
Överlämnad till justitiedepartementet den 11 april 1959.
7. samma dag, i anledning av väckt motion angående ändrad lydelse av
42 § lagen om prästval. (121.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
8. den 21 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
åttonde huvudtiteln gjorda framställningar om anslag för budgetåret
1959/60 till allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(162.)
Anmäld den 15 maj och den 5 juni 1959. Den 5 juni utfärdades en kungörelse
(SFS nr 356). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
9. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
disposition av vissa äldre anslag, avseende ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde. (164.)
Anmäld och slutbehandlad den 30 april 1959.
33
10. den 24 april, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående an¬
slag för budgetåret 1959/60 till utbyggnad av tekniska högskolan i
Stockholm m. m. (171.)
Anmäld den 8 och den 15 maj 1959. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
11. den 28 april, i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1959/60 under åttonde huvudtiteln, avseende anslagen inom ecklesiastik¬
departementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner
m. m. (8.)
Anmäld den 8, 15 och 28 maj samt den 5 och den 30 juni 1959. Den 28 maj
utfärdades bl. a. två författningar (SFS nr 311 och 352). Skrivelsen är därmed
slutbehandlad.
12. den 29 april, i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1959/60,
i vad avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. (191.)
Anmäld den 8 maj samt den 5 och den 30 juni 1959. Den 5 juni utfärdades
bl. a. en författning (SFS nr 371). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
13. den 8 maj, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående inrättande
av en lärarhögskola i södra Sverige. (217.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 maj 1959.
14. den 12 maj, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående anslag för
budgetåret 1959/60 till vissa kostnader för läkarutbildningen. (230.)
Anmäld den 5 och den 30 juni 1959. Den 30 juni utfärdades en författning
(SFS nr 436). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
15. samma dag, i anledning av riksdagens år 1958 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (235.)
Anmäld den 25 september 1959 i vad avser punkten 30 (kostnaderna för dom¬
kapitlens verksamhet), varvid uppdrogs åt kammarkollegiet och statskontoret
att gemensamt verkställa översyn av hittills tillämpade principer för finansie¬
ringen av domkapitlens verksamhet. Skrivelsen är därmed slutbehandlad för
ecklesiastikdepartementets vidkommande.
16. den 13 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
åttonde huvudtiteln gjorda framställning om anslag för budgetåret 1959/60
till allmänna läroverken. (239.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 maj 1959.
17. den 20 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1959/60 under åttonde huvudtiteln till seminarier för
huslig utbildning jämte i ämnet väckta motioner. (246.)
Anmäld den 28 maj 1959. Skrivelsen är i viss del alltjämt beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.
18. samma dag, i anledning av väckta motioner angående ändrade övergångs¬
bestämmelser rörande statsbidragen till driftkostnader för det allmänna
skolväsendet. (249.)
Anmäld den 5 juni 1959, varvid en författning utfärdades (SFS nr 353). Skrivel¬
sen är därmed slutbehandlad.
3 — Redogörelse avgiven av JO till 19G0 års riksdag
34
19. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anord¬
ningar för forskning och utbildning i psykiatri vid vissa sinnessjukhus.
(255.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
20. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ombild¬
ning av Stockholms högskola till universitet m. m. (256.)
Anmäld och slutbehandlad den 22 maj 1959.
21. den 21 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
pensionsfrågor för statsanställda m. fl. (258.)
Skrivelsen är, i vad avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde, an¬
mäld och slutbehandlad den 25 september 1959. (Jfr punkten 5 under civil¬
departementet) .
22. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stats-
tjänstemännens löner under år 1959 m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(259.)
Skrivelsen är, i vad avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde, an¬
mäld den 28 maj samt den 5 och den 30 juni 1959. Skrivelsen är därmed slut¬
behandlad för ecklesiastikdepartementets vidkommande. (Jfr punkten 6 under
civildepartementet.)
23. den 26 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag
för budgetåret 1959/60 under åttonde huvudtiteln till bidrag till studie¬
cirkelverksamhet och till ungdomens fritidsverksamhet samt till folk-
bildningsåtgärder i övrigt m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (266.)
Anmäld den 5 juni 1959 varvid bl. a. en författning utfärdades (SFS nr 310).
Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
24. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
åttonde huvudtiteln gjorda framställningar rörande försöksverksamheten
med nioårig enhetsskola m. m. (267.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959.
25. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående ut¬
bildning av lärare i manlig slöjd m. m. (268.)
Anmäld den 28 maj och den 30 juni 1959. Skrivelsen är alltjämt beroende på
Kungl. Majrts prövning.
26. den 28 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag
för budgetåret 1959/60 till inrättande av en biblioteksdepå samt till
byggnadsarbeten vid universitetet i Uppsala jämte i sistnämnda ämne
väckta motioner. (264.)
Anmäld den 5 och den 30 juni 1959. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
27. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
åttonde huvudtiteln gjorda framställningar om anslag för budgetåret
1959/60 till studiebidrag och stipendier samt till bidrag till driften av
folkskolor m. in. jämte i ämnet väckta motioner. (291.)
Anmäld den 5 juni 1959. Skrivelsen är i viss del alltjämt beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.
28. samma dag, i anledning av Kungl. Maj.ds i statsverkspropositionen under
åttonde huvudtiteln gjorda framställning om anslag för budgetåret 1959/60
till Bidrag till vetenskaplig verksamhet vid vetenskapsakademien. (295.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
35
29. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1959/60 till bidrag till byggnadsarbeten m. m. inom skol¬
väsendet jämte i ämnet väckta motioner. (296.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
30. den 29 maj, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m. m.,
dels ock i ämnet väckta motioner. (308.)
Anmäld den 5 juni 1959, varvid en författning utfärdades (SFS nr 348). Skrivel¬
sen är därmed slutbehandlad.
31. den 30 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar om dels vissa
anslag för budgetåret 1959/60 till universiteten, den medicinska utbild¬
ningen m. m., dels ock ökat stöd åt forskning m. m. jämte i ämnet väckta
motioner. (294.)
Anmäld den 5 och den 30 juni 1959. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
32. den 9 december, i anledning av väckt motion om inrättande av profes¬
surer inom rättssociologiens område. (340.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
8. Jordbruksdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 13 februari 1959, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositio¬
nen gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvud¬
titlar gemensamma frågor. (14.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959.
2. den 18 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ut¬
gifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1958/59, såvitt pro¬
positionen avser jordbruksärenden. (60.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 och den 27 februari 1959.
3. samma dag, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående befrielse
i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan. (61.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 februari 1959.
4. den 17 februari, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen den
22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss krono-
egendom. (63.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 februari 1959, därvid förordning utfärdades
(SFS nr 28).
5. den 18 februari, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående för¬
säljning av vissa kronoegendomar m. m. (64.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 februari 1959.
6. den 20 februari, i anledning av Kungl. Maj ds proposition nr 1, såvitt
propositionen angår det promillctal, varmed skogsvårdsavgiften för år
1959 skall utgå. (68.)
Anmäld och slutbehandlad den 27 februari 1959, därvid kungörelse utfärdades
(SFS nr 38).
36
7. den 3 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersätt¬
ning från kyrkofonden för övertalig personal vid domänverket. (74.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 mars 1959.
8. den 4 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försälj¬
ning av vissa kronoegendomar m. m., såvitt angår Himmelsända 21 i
Södermanlands län och stadsägan nr 2174-|-2178-|-2179-j-2340 i Norrkö¬
pings stad, jämte i ärendena väckta motioner. (76.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 mars 1959.
9. den 10 mars, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om köttbesiktning m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. (86.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 mars 1959, därvid lag och kungörelse utfär¬
dades (SFS nr 99 och 100).
10. samma dag, i anledning av motioner om ändring i jordförvärvslagens
bestämmelser om skyldighet för kommun att söka tillstånd till förvärv
av jordbruksfastighet. (87.)
Anmäld och slutbehandlad den 13 mars 1959.
11. den 20 mars, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 4 kap. 14 § vattenlagen, dels ock i ämnet
väckta motioner. (124.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 april 1959, därvid kungörelse utfärdades
(SFS nr 115).
12. samma dag, i anledning av väckt motion om vissa ändringar i kungörel¬
sen om älgavgifter m. m. (125.)
Anmäld och slutbehandlad den 3 april 1959.
13. samma dag, i anledning av väckta motioner om viss översyn av arrende¬
lagstiftningen. (128.)
Anmäld och slutbehandlad den 11 december 1959.
14. den 3 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1959/60
under nionde huvudtiteln, avseende anslagen inom jordbruksdepartemen¬
tets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (9.)
Riksdagens beslut innebär bifall till vad jordbruksutskottet i sitt utlåtande nr
1 föreslagit. Beslut i fråga om punkterna 5, 6, 8—11, 15, 17, 19, 115 och 147 har
meddelats i skrivelsen nr 284 under punkt 37 här nedan, i fråga om punkten
21 i skrivelsen nr 262 under punkt 34 här nedan, i fråga om punkten 22 i skri¬
velsen nr 156 under punkt 25 här nedan, i fråga om punkten 29 i skrivelsen nr
148 under punkt 20 här nedan, i fråga om punkten 33 i skrivelsen nr 283 under
punkt 36 här nedan samt i fråga om punkten 35 i skrivelsen nr 285 under punkt
38 här nedan. I utlåtandet härutöver behandlade punkter ha anmälts och
slutbehandlats den 22 och den 28 maj samt den 30 juni 1959. Besluten den 22 och
den 28 maj 1959 innefattade bland annat utfärdandet av 24 kungörelser och sex
förordningar (SFS nr 187, 194, 195, 224, 225, 237—242, 246—249, 256, 323, 324,
369 samt 383—393).
15. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen be¬
träffande jordbruksdepartementet gjorda framställningar angående an¬
slag å kapitalbudgeten för budgetåret 1959/60. (133.)
Anmäld och slutbehandlad den 10 april 1959, därvid kungörelse utfärdades
(SFS nr 77).
37
16. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda hemställan rörande anslag för budgetåret 1959/60 till Statens
växtskyddsanstalt: Avlöningar och Omkostnader ävensom till Bekäm¬
pande av växtsjukdomar jämte i anslutning därtill väckta motioner, dels
Kungl. Maj :ts proposition angående vissa frågor rörande bekämpandet
av växtsjukdomar m. m. (134.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959, därvid fyra kungörelser utfärdades
(SFS nr 229 och 234—236).
17. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjor¬
da framställningar rörande anslag för budgetåret 1959/60 till avlöningar,
omkostnader och byggnadskostnader vid statens skogsskolor ävensom till
förberedande skogskurser jämte i ärendena väckta motioner, m. m. (135.)
Anmäld och slutbehandlad den 10 april och den 28 maj 1959.
18. den 10 april, i anledning av väckta motioner om rätt till fångst av vild-
mink utan innehav av jaktkort. (143.)
Anmäld och slutbehandlad den 17 april 1959.
19. samma dag, i anledning av väckta motioner om ändringar i den särskilda
lagstiftningen om vissa skogsfångs- och mulbetesservitut. (144.)
Anmäld och slutbehandlad den 16 oktober 1959.
20. den 14 april, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar rörande åt¬
gärder för kvalitetsförbättring av matpotatis jämte i ämnet väckta mo¬
tioner. (148.)
Anmäld och slutbehandlad den 22 maj 1959, därvid kungörelse utfärdades
(SFS nr 187).
21. den 15 april, i anledning av väckta motioner rörande åtgärder för lind¬
ring av föreliggande kreditanskaffnings- och betalningssvårigheter för av
skördeskador tidigare drabbade jordbrukare, m. m. (150.)
Anmäld och slutbehandlad den 17 april 1959, därvid kungörelse utfärdades
(SFS nr 78).
22. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående regle¬
ring av priserna på fisk under budgetåret 1959/60 m. m. jämte i ämnet
väckta motioner. (151.)
Anmäld och slutbehandlad den 17 april 1959, därvid tre förordningar och en
kungörelse utfärdades (SFS nr 108—111).
23. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående prissätt¬
ningen på smör. (152.)
Anmäld och slutbehandlad den 17 april 1959.
24. den 17 april, i anledning av väckta motioner angående anslag till bidrag
till plantskolekontroll. (155.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959.
25. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående sta¬
tens stöd åt hästaveln, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (156.)
Anmäld och slutbehandlad den 22 maj 1959, därvid två kungörelser utfärdades
(SFS nr 194 och 195).
38
26. den 22 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående regle¬
ring av sockernäringen i riket. (170.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 april 1959, därvid kungörelse utfärdades (SFS
nr 101).
27. den 29 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anställ¬
ningsformen för vissa assistenter vid lantbruks-, veterinär- och skogs-
högskolorna. (185.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959.
28. den 13 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar rörande anslag
till Fiskerilånefonden, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (209.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 maj 1959.
29. den 8 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försälj¬
ning av vissa kronoegendomar, m. m. (210.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 maj 1959.
30. den 13 maj, i anledning av väckta motioner om utredning angående nä¬
ringsforskningen. (225.)
Skrivelsen är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
31. den 20 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente m. m. (248.)
Skrivelsen överlämnad från civildepartementet för kännedom. Efter anmälan
för departementschefen har skrivelsen den 30 juni 1959 lagts till handlingarna.
32- den 21 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stats-
tjänstemännens löner under år 1959 m. m. jämte i ämnet väckta motio¬
ner. (259.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959.
33. den 27 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den re¬
sistensbiologiska forsknings- och förädlingsverksamhetens organisation,
m. m. (261.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959.
34. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående statliga
lånegarantier till upprustnings- och nyanläggningsåtgärder berörande
landsbygdens elnät, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (262.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959, därvid kungörelse utfärdades ("SFS
nr 369).
35. samma dag, i anledning av väckta motioner angående åtgärder för ökad
användning av flis såsom bränsle. (263.)
Anmäld och slutbehandlad den 9 oktober 1959.
36. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder
i prisreglerande syfte på jordbrukets område m. m. jämte i ämnet väckta
motioner. (283.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959, därvid sex förordningar och elva
kungörelser utfärdades (SFS nr 237—242 samt 383—393).
37. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående stat¬
ligt stöd till jordbrukets rationalisering, m. m., jämte i ämnet väckta
motioner. (284.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959, därvid åtta kungörelser utfärdades
(SFS nr 224, 225, 246—249, 323 och 324).
39
38. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar rörande det
särskilda stödet åt det mindre jordbruket jämte i ämnet väckta motioner.
(285.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959, därvid kungörelse utfärdades (SFS
nr 256).
39. den 18 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning av vissa kronoegendomar, såvitt avser Mjogaryd Mellangär¬
den 21 i Jönköpings län m. fl. fastigheter. (316.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 november 1959.
40. den 25 november, i anledning av motioner om översyn av naturskydds¬
lagen m. m. (321.)
Skrivelsen är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
41. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om förlängning av tiden för vissa servitut, dels ock i ämnet väckta
motioner. (324.)
Anmäld den 27 november 1959, därvid skrivelsen remitterades till lagrådet.
Skrivelsen har därefter anmälts den 4 december 1959, därvid kungörelse och lag
utfärdades (SFS nr 517 och 518).
42. den 1 december, i anledning av väckta motioner om svensk forsknings-
och försöksverksamhet på jordbrukets område inom de s. k. underutveck¬
lade länderna. (326.)
Skrivelsen har den 4 december 1959 överlämnats till utrikesdepartementet för
handläggning.
9. Handelsdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 13 februari 1959, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverksproposi¬
tionen gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera
huvudtitlar gemensamma frågor. (14.)
Skrivelsen är i vad avser handelsdepartementets verksamhetsområde anmäld
den 5 juni 1959 och därmed slutbehandlad för departementets vidkommande.
2. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1958/59, i vad propositio¬
nen avser handelsdepartementets verksamhetsområde. (54.)
Anmäld och slutbehandlad den 27 februari 1959.
3. den 17 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19)
om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till ut¬
landet m. m. (62.)
Anmäld och slutbehandlad den 27 februari 1959, varvid lag i ämnet utfärdades
(SFS nr 32).
4. den 3 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjor¬
da framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1959/60
under tolfte huvudtiteln, avseende anslagen inom civildepartementets
verksamhetsområde. (12.)
Skrivelsen är i vad avser anslag till Bidrag till pensioneringskostnaderna för
handelsflottans pensionsanstalt anmäld den 30 juni 1959 och därmed slutbe¬
handlad för handelsdepartementets vidkommande.
40
5. den 6 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om anslag å till-
läggsstat II till riksstaten för budgetåret 1958/59 till Avsättning till
fonden för idrottens främjande. (77.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 mars 1959.
6. den 17 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1958/59 till Statens låne¬
fond för den mindre skeppsfarten. (90.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 mars 1959.
7. den 3 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m.
(132.)
Anmäld och slutbehandlad den 10 april 1959, varvid lag i ämnet utfärdades
(SFS nr 73).
8. den 10 april, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående Sveriges
medlemskap i Mellanstatliga rådgivande sjöfartsorganisationen (IMCO).
(147.)
Skrivelsen har överlämnats till utrikesdepartementet för handläggning och är
därmed slutbehandlad för handelsdepartementets vidkommande.
9. den 14 april, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående disposi¬
tionen av vissa prisutjämningsavgiftsmedel. (149.)
Anmäld och slutbehandlad den 8 maj 1959.
10. den 17 april, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 31 maj 1957 (nr
343) om oljelagring m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillnings¬
utskottet. (160.)
Anmäld och slutbehandlad den 30 april 1959, varvid förordning i ämnet utfär¬
dades (SFS nr 120).
11. den 20 april, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till
lag om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring. (165.)
Anmäld och slutbehandlad den 30 april 1959, varvid lag i ämnet utfärdades
(SFS nr 118).
12. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 13 § förordningen den 31 maj 1957 (nr
343) om oljelagring m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott.
(166.)
Anmäld och slutbehandlad den 30 april 1959, varvid förordning i ämnet utfär¬
dades (SFS nr 119).
13. den 24 april, i anledning av dels Kungl. Majrts proposition med anhållan
om riksdagens yttrande angaende vissa av Internationella arbetsorgani¬
sationens konferens år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde (sjunde
sjöfartskonferensen) fattade beslut, dels ock i ämnet väckt motion. (177.)
Anmäld och slutbehandlad den 8 maj 1959.
14. den 29 april, i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1959/60 under tionde huvudtiteln, avseende anslagen inom handelsde¬
partementets verksamhetsområde. (10.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
41
15. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret
1959/60, i vad avser handelsdepartementets verksamhetsområde. (189.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
16. den 8 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslags¬
behovet för budgetåret 1959/60 till sjöbefälsskolorna m. m. (212.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
17. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkän¬
nande av avtal om fortsatt drift av Svenska träforskningsinstitutet m. m.
(213-)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
18. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade
riktlinjer för den statliga exportkreditgarantiverksamheten m. m. (214.)
Anmäld den 28 maj 1959. Samma dag utfärdades kungörelse i ämnet (SFS nr
271) samt meddelades exportkreditnämnden närmare föreskrifter om garanti-
givning. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
19. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående under¬
stöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård. (215.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
20. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytter¬
ligare ersättningar till förutvarande ombordanställda m. fl. å motorfar¬
tyget Ningpo. (216.)
Anmäld den 15 maj 1959 och därmed slutbehandlad för departementets vid¬
kommande.
21. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939
(nr 207). (221.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 maj 1959, varvid förordning i ämnet utfär¬
dades (SFS nr 162).
22. den 21 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stats-
tjänstemännens löner under år 1959 m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(259.)
Skrivelsen är anmäld den 5 juni 1959 och är därmed slutbehandlad för handels¬
departementets vidkommande.
23. den 25 maj, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till sjöarbetstidslag, m. m., dels ock i ämnet väckt motion. (278.)
Anmäld och slutbehandlad den 30 juni 1959, varvid lag i ämnet utfärdades
(SFS nr 404).
24. den 28 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjor¬
da framställningar om anslag för budgetåret 1959/60 till Aktieteckning
i Aktiebolaget Statens skogsindustrier. (293.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
25. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1959/60 till Statens tekniska forskningsråd till Tekniskt-
vetenskaplig forskning m. m. (297.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
42
26. den 4 december, i anledning av väckta motioner om kurser för hantverks¬
mästare m. fl. (336.)
Skrivelsen anmäles i statsverkspropositionen till 1960 års riksdag (X ht p. 30)
och är därmed slutbehandlad.
27. den 15 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
om personalförstärkning vid statens pris- och kartellnämnd m. m. (345.)
Anmäld och slutbehandlad den 30 december 1959.
10. Inrikesdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 13 februari 1959, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverksproposi¬
tionen gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera
huvudtitlar gemensamma frågor. (14.)
Anmäld den 17 april, den 8 och den 28 maj samt den 5 juni 1959. Ärendet är
därmed slutbehandlat i vad på inrikesdepartementet ankommer.
2. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående sam¬
arbete med Stockholms stad för uppförande och drift av en psykiatrisk
klinik vid S:t Görans sjukhus i Stockholm. (49.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 februari 1959.
3. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1958/59, i vad propositio¬
nen avser inrikesdepartementets verksamhetsområde. (55.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 februari 1959.
4. den 6 mars, i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1959/60
under elfte huvudtiteln, avseende anslagen inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde. (11.)
Anmäld den 10, 17, 24 och 30 april, den 8, 15 och 28 maj samt den 5 och den
30 juni 1959. Författningar utfärdade den 15 maj (SFS nr 204 och 205). Ären¬
det är därmed slutbehandlat.
5. samma dag, i anledning av väckta motioner angående ändrade bestäm¬
melser om indelning i valkretsar vid primärkommunala val. (80.)
Skrivelsen har den 31 mars 1959 överlämnats till justitiedepartementet för
handläggning.
6. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändring i kommunala vallagen m. m. ävensom i ämnet väckt
motion. (81.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 mars 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 60—62).
7. den 18 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjor¬
da framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret
1959/60, i vad avser inrikesdepartementets verksamhetsområde. (108.)
Anmäld den 10, 17 och 24 april, den 15 maj samt den 5 och den 30 juni 1959.
Ärendet är därmed slutbehandlat.
43
8. den 7 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
sjukhuslag m. m. (137.)
Anmäld och slutbehandlad den 17 april 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 112 och 113).
9. den 10 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen un¬
der elfte huvudtiteln gjorda framställningar rörande anslag för budget¬
året 1959/60 till Överståthållarämbetet och landsstaten, Polisväsendet,
Brandväsendet och Diverse m. m. (146.)
Anmäld den 17, 24 och 30 april, den 8, 15 och 28 maj samt den 5 och den 30
juni 1959. Författning utfärdad den 15 maj (SFS nr 318) och den 5 juni (SFS
nr 350). Ärendet är därmed slutbehandlat.
10. den 20 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändring i sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321). (161.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959, varvid författning utfärdades (SFS
nr 284).
11. den 24 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
anslag till universitetssjukhusen m. m. (173.)
Anmäld och slutbehandlad den 30 april 1959.
12. den 29 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1959/60 till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjuk¬
hus m. m. (183.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
13. den 5 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för¬
ordning om handel med preventivmedel. (208.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959, varvid författning utfärdades (SFS
nr 325).
14. den 12 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ny or¬
ganisation för civilförsvaret m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (233.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959.
15. samma dag, i anledning av väckta motioner om ändring i kommunala
vallagen, i vad gäller utseende av suppleant för landstingsman. (240.)
Skrivelsen har den 31 augusti 1959 överlämnats till justitiedepartementet för
handläggning.
16. den 20 maj, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående efter¬
skänkande av staten tilldömd ersättning för släckningskostnad vid skogs¬
brand. (247.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959.
17. den 21 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stats-
tjänstemännens löner under år 1959 m. in. jämte i ämnet väckta motio¬
ner. (259.)
Anmäld den 28 maj samt den 5 och den 30 juni 1959. Ärendet är därmed slut¬
behandlat i vad på inrikesdepartementet ankommer.
18. den 29 maj, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om förbud mot innehav av vissa stiletter m. m., dels ock
i ämnet väckta motioner. (309.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 juni 1959, varvid författning utfärdades (SFS
nr 312).
44
19. den 20 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 39 § 1 mom. landstingslagen den 14 maj
1954 (nr 319) m. m. (315.)
Anmäld och slutbehandlad den 27 november 1959, varvid författningar utfär¬
dades (SFS nr 521—523).
20. den 25 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 79 § kommunallagen den 18 december 1953
(nr 753). (319.)
Anmäld och slutbehandlad den 4 december 1959, varvid författning utfärdades
(SFS nr 531).
21. den 9 december, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän
sjukförsäkring, m. m., dels ock i ämnet väckt motion. (347.)
Anmäld den 18 december 1959, varvid författning utfärdades (SFS nr 588).
Ärendet är därmed slutbehandlat i vad på inrikesdepartementet ankommer.
22. den 16 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
om allmän varuskatt m. m., såvitt propositionen avser riktlinjer för admi¬
nistrationen av den allmänna varuskatten m. m. (344.)
Anmäld den 18 december 1959. Ärendet är därmed slutbehandlat i vad på in¬
rikesdepartementet ankommer.
11. Civildepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 13 februari 1959, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverksproposi¬
tionen gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera
huvudtitlar gemensamma frågor. (14.)
Anmäld den 20 februari 1959 beträffande punkterna A. 1, 3, 4 och 6, varvid
författningar utfärdades (SFS nr 43—49). Avskrifter överlämnade till samtliga
övriga statsdepartement för handläggning i vad på vederbörande departement
ankommer. Ånyo anmäld den 28 maj 1959, varvid författningar utfärdades (SFS
nr 345 och 355). Ärendet är därmed slutbehandlat i vad på civildepartementet
ankommer.
2. den 3 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjor¬
da framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1959/60
under tolfte huvudtiteln, avseende anslagen inom civildepartementets
verksamhetsområde. (12.)
Anmäld och slutbehandlad i vad på civildepartementet ankommer den 8 maj
1959, varvid författning utfärdades (SFS nr 182). Tryckt exemplar av skrivel¬
sen överlämnat till handelsdepartementet för handläggning i vad angår visst
anslag.
3. den 12 maj, i anledning av riksdagens år 1958 församlade revisorers be¬
rättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m., i vad be¬
rättelsen avser militärassistenternas pensionsålder. (235.)
Ärendet har den 9 september 1959 överlämnats till försvarsdepartementet.
4. den 20 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente m. m. (248.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 301, 302, 346 och 360).
45
5. den 21 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
pensionsfrågor för statsanställda m. fl. (258.)
Anmäld den 28 maj 1959, varvid författningar utfärdades (SFS nr 286—290,
300—304, 335—339, 346, 347, 354, 360, 361 och 419—421). Avskrifter överläm¬
nade till finansdepartementet och ecklesiastikdepartementet för handläggning
i vad på dessa departement ankommer. Ånyo anmäld den 5 juni 1959. Ånyo
anmäld den 30 juni 1959, varvid författningar utfärdades (SFS nr 373, 374, 395,
405 och 430). Ärendet är i vissa delar beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
6. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stats-
tjänstemännens löner under år 1959 m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(259.)
Anmäld den 28 maj 1959, varvid författningar utfärdades (SFS nr 197—199,
214, 215, 283, 290, 299, 300, 302—304, 335, 338—342, 344—347, 354, 360 och
361). Avskrifter överlämnade till samtliga övriga statsdepartement för hand¬
läggning i vad på vederbörande departement ankommer. Ånyo anmäld den 30
juni 1959, varvid författning utfärdades (SFS nr 375). Ärendet är därmed slut¬
behandlat i vad på civildepartementet ankommer.
46
Förteckning III
över sådana i förteckningen II här ovan upptagna ärenden, som
vid utgången av år 1959 ännu voro i sin helhet eller till någon
del på Kungl. Maj.ts yrövning beroende
(Det för varje ärende inom parentes utsatta siffertalet utvisar riksdagsskrivelsens nummer
enligt trettonde samlingen av bihanget till riksdagens protokoll.)
1. Justitiedepartementet
Riksdagens skrivelse
4. den 6 mars 1959, i anledning av väckta motioner angående ändrade be¬
stämmelser om indelning i valkretsar vid primärkommunala val. (80.)
5. samma dag, med förslag till utredning av frågan om ändrad lydelse av
§§35 och 36 regeringsformen. (82.)
9. den 20 mars, i anledning av väckta motioner angående ändrad ordning
för utträde ur svenska kyrkan. (118.)
13. samma dag, i anledning av väckta motioner angående redogörelse till
riksdagen för behandlingen hos Kungl. Maj:t av riksdagens skrivelser.
(129.)
16. den 22 april, i anledning av väckta motioner angående rättegångsbiträde
åt enskilda i jorddelningsmål. (168.)
23. den 12 maj, i anledning av väckta motioner om ändring i kommunala val¬
lagen, i vad gäller utseende av suppleant för landstingsman. (240.)
24. den 13 maj, i anledning av väckta motioner om översyn av expropria¬
tionslagens bestämmelser om rättegångskostnader. (229.)
31. den 27 maj, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändring i lagen den 22 juni 1939 (nr 314) om villkorlig dom,
dels ock i ämnet väckta motioner ävensom motioner om vissa åtgärder i
syfte att bekämpa brottsligheten. (307.)
32. den 25 november, i anledning av motioner angående befogenhet för kom¬
munerna att uppträda såsom sakägare i vattenmål. (320.)
33. den 3 december, i anledning av väckta motioner angående undantagande
från exploatering av ett representativt urval av sjöar och vattendrag,
m. m. (331.)
47
2. Utrikesdepartementet
Riksdagens skrivelse
15. den 1 december 1959, i anledning av väckta motioner om svensk forsk¬
nings- och försöksverksamhet på jordbrukets område inom de s. k. under¬
utvecklade länderna. (326.)
16. den 15 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående god¬
kännande av överenskommelser med vissa OEEC-länder rörande reglering
av fordringar och skulder i anledning av den europeiska betalningsunio-
nens likvidation, m. m. (351.)
3. Försvarsdepartementet
Riksdagens skrivelse
13. den 12 maj 1959, i anledning av riksdagens år 1958 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (235.)
4. Socialdepartementet
Riksdagens skrivelse
9. den 10 april 1959, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverksproposi¬
tionen gjorda framställningar angående anslag för budgetåret 1959/60
till främjande av bostadsförsörjningen m. m. jämte i ämnet väckta motio¬
ner m. m. (145.)
14. den 24 april, i anledning av väckta motioner om obligatorisk tilläggssjuk-
penningförsäkring för företagare. (178.)
20. den 13 maj, i anledning av väckta motioner angående riktlinjer för ung¬
domens etiska, moraliska och sociala fostran m. m. (226.)
21. den 19 maj, i anledning av väckta motioner angående utredning om nä¬
ringslivets lokalisering. (245.)
25. den 25 maj, i anledning av väckta motioner om visst tillägg till 7 § sjuk¬
försäkringslagen. (282.)
31. den 9 december, i anledning av väckta motioner angående en administra¬
tiv samordning beträffande anslagsgivningen till det frivilliga ungdoms¬
arbetet m. m. (341.)
6. Finansdepartementet
Riksdagens skrivelse
9. den 20 februari 1959, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning av vissa, allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter. (69.)
23. den 7 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning angående beredskapsstat för försvarsväsendet för budget¬
året 1959/60. (138.)
48
29. den 29 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fullmakt
att i arbetslöshetsbekämpande syfte igångsätta arbeten, för vilka anslag
uppförts å allmän beredskapsstat för budgetåret 1956/57, m. m. (182.)
41. den 12 maj, i anledning av riksdagens år 1958 församlade revisorers be¬
rättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (235.)
43. den 15 maj, i anledning av väckta motioner angående utredning beträf¬
fande alkoholen i den officiella representationen. (242.)
47. den 20 maj, i anledning av väckta motioner om redovisning i statsverks¬
propositionen för visst år jämväl av beräknade utgifter under kommande
två budgetår. (251.)
68. den 30 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkän¬
nande av avtal mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och för¬
mögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter. (312.)
71. den 13 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående god¬
kännande av avtal mellan Sverige och Österrike för undvikande av dub¬
belbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet. (318.)
73. den 24 november, i anledning av väckt motion angående skatteavdrag
för bidrag till vetenskaplig verksamhet. (323.)
76. den 1 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om allmän varuskatt, m. m., såvitt propositionen hänvisats
till bevillningsutskottet. (329.)
84. den 16 december, angående tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1959/60. (346.)
7. Ecklesiastikdepartementet
Riksdagens skrivelse
3. den 6 mars 1959, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om anslag å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1958/59 till Avsättning till
fonden för idrottens främjande. (77.)
7. den 20 mars, i anledning av väckt motion angående ändrad lydelse av
42 § lagen om prästval. (121.)
17. den 20 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1959/60 under åttonde huvudtiteln till seminarier för huslig
utbildning jämte i ämnet väckta motioner. (246.)
25. den 26 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående ut¬
bildning av lärare i manlig slöjd m. m. (268.)
27. den 28 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
åttonde huvudtiteln gjorda framställningar om anslag för budgetåret
1959/60 till studiebidrag och stipendier samt till bidrag till driften av
folkskolor m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (291.)
32. den 9 december, i anledning av väckt motion om inrättande av profes¬
surer inom rättssociologiens område. (340.)
49
8. Jordbruksdepartementet
Riksdagens skrivelse
30. den 13 maj 1959, i anledning av väckta motioner om utredning angående
näringsforskningen. (225.)
40. den 25 november, i anledning av motioner om översyn av naturskydds¬
lagen m. m. (321.)
11. Civildepartementet
Riksdagens skrivelse
5. den 21 maj 1959, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
pensionsfrågor för statsanställda m. fl. (258.) 4
4 — Redogörelse avgiven av JO till 1060 års riksdag
50
Förteckning IV
över ärenden, som hos Kungl. Maj.t anhängiggjorts genom skri¬
velser från riksdagen före år 1959 men vid samma års början
vant i sin helhet eller till någon del oavgjorda, jämte uppgift
om den behandling dessa ärenden undergått
(Det för varje ärende inom parentes utsatta siffertalet utvisar riksdagsskrivelsens nummer
enligt fjortonde, numera trettonde samlingen av bihanget till riksdagens protokoll.)
1. Justitiedepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 23 maj 1924, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Maj:t med begäran om förslag till bestämmelser rörande fastighetsfidei-
kommissens upphävande eller fideikommissjordens tillgodogörande för
egnahemsbildningen. (201.)
Fideikommissutredningen har den 15 december 1959 avlämnat betänkande med
förslag i ämnet (SOU 1959: 40).
2. den 19 april 1929, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till lag om trafikförsäkring å motorfordon m. m., dels ock i ämnet
väckta motioner. (94.)
Sedan bilskadeutredningen den 1 oktober 1957 avgivit betänkande med förslag
till lag om trafikförsäkring (SOU 1957:36) samt yttranden inhämtats över
betänkandet, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
3. den 12 maj 1932, i anledning av väckt motion angående upphävande av
den s. k. lösöreköpsförordningen m. m. (209.)
Efter det åt en inom justitiedepartementet tillkallad sakkunnig uppdragits att
undersöka frågan om en omarbetning av lösöreköpsförordningen, har den sak-
kunnige i april 1944 avlämnat en promemoria i ämnet. Ärendet är härefter
föremål för fortsatt beredning inom justitiedepartementet.
4. den 11 juni 1932, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom
vissa delar av Kopparbergs län m. m. (348.)
Skrivelsen har överlämnats till 1954 års fastighetsbildningskommitté, vars arbete
pågår. (Jfr ärendet under punkten 15 här nedan.)
5. den 9 april 1935, i anledning av väckta motioner om vägfred m. m. (158.)
Ärendet handlägges gemensamt med ärendet under punkten 2 ovan.
6. den 7 juni 1935, angående ordnande av kommissionärsverksamhet vid
rikets överdomstolar och städernas rättsväsen. (308.)
51
Sedan 1951 års rättegångskommitté den 13 oktober 1952 avlämnat promemoria
angående kommissionärsväsendet vid domstolarna m. m., över vilken prome¬
moria yttranden avgivits av olika myndigheter och sammanslutningar, är ären¬
det beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
7. den 18 februari 1936, i anledning av väckt motion angående vissa änd¬
ringar i gällande bestämmelser om utomäktenskapligt barns arvsrätt
m. m. (29.)
Frågan behandlas av familjerättskommittén, vars arbete pågår.
8. den 9 maj 1936, i anledning av väckta motioner om beredande av möj¬
lighet till uppdelning av avdikningslån vid jorddelning. (218.)
Skrivelsen har överlämnats till 1954 års fastighetsbildningskommitté, vars arbete
pågår. (Jfr ärendet under punkten 15 här nedan.)
9. den 13 mars 1937, i anledning av väckta motioner angående ändringar i
lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att
inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. (98.)
Skrivelsen har överlämnats till 1954 års fastighetsbildningskommitté, vars arbete
pågår. (Jfr ärendet under punkten 15 här nedan.)
10. den 29 maj 1937, i anledning av väckt motion om revision av lagen
angående utlämning av förbrytare m. m. (356.)
Lag har utfärdats den 6 december 1957 (nr 668) om utlämning för brott och
den 5 juni 1959 (nr 254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island
och Norge. Ärendet är därmed slutfört.
11. den 5 juni 1937, i anledning av väckta motioner angående utredning av
frågan om ersättning av statsverket till den, som lidit skada till följd av
felskrivning i fastighetsbok m. m. (425.)
Frågan behandlas av lagberedningen, vars arbete pågår.
12. den 8 juni 1937, i anledning av väckt motion om inrättande av ett cen¬
tralt organ för planmässig organisation av de statliga och statsunder¬
stödda anstalterna för asociala individer. (434.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
13. den 12 mars 1938, i anledning av väckta motioner angående ändringar
av 17 kap. 4 § handelsbalken m. m. (96.)
Frågan behandlas av lagberedningen, vars arbete pågår.
14. den 5 april 1938, i anledning av väckt motion om ändring av 55 § lagen
den 12 maj 1917 om expropriation. (167.)
Efter slutförande av en år 1949 igångsatt utredning för översyn av gällande
bestämmelser av legal ränteberäkning är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts
prövning. (Jfr ärendet under punkten 34 här nedan.)
15. den 6 maj 1938, i anledning av väckt motion angående revision av lag¬
stiftningen om delning av jord å landet. (234.)
Skrivelsen har överlämnats till 1954 års fastighetsbildningskommitté, vars arbete
pågår. (Jfr ärendena under punkterna 4, 8, 9 och 35.)
16. den 1 juni 1938, i anledning av väckta motioner om förstärkt grundlags¬
skydd för vissa fundamentala principer för det nuvarande samhället.
(362.)
Skrivelsen samt det i ärendet av tillkallade sakkunniga avgivna betänkandet
med förslag till ändrad lydelse av 16 § regeringsformen (SOU 1941:20) ha enligt
52
Kungl. Maj:ts beslut den 7 november 1958 överlämnats till författningsutred-
ningen att vara tillgängliga vid fullgörandet av utredningens uppdrag. Utred¬
ningens arbete pågår. (Jfr ärendet under punkten 39 här nedan.)
17. den 13 maj 1939, i anledning av väckt motion angående införande av
möjlighet att inskriva gruvrätt i protokoll, fört av inskrivningsdomare,
och därefter inteckna samma rätt. (262.)
Frågan behandlas av lagberedningen, vars arbete pågår.
18. samma dag, i anledning av väckta motioner angående beredande av effek¬
tivare skydd för svensk konstslöjd. (263.)
Skrivelsen har överlämnats till den jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den
7 februari 1958 tillkallade mönsterskyddsutredningen, vars arbete pågår. (Jfr
ärendet under punkten 67 här nedan.)
19. den 9 juni 1939, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till lag om villkorlig dom m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
(388.)
Sedan tillkallade sakkunniga för utredning av frågan hur kriminalstatistiken
bör vara ordnad avgivit betänkande angående den svenska kriminalstatistiken
(SOU 1954:35), är ärendet som delvis slutbehandlats, se ämbetsberättelsen 1940
s. 235, i återstående del — avseende en omläggning eller utvidgning efter vissa
riktlinjer av rättsstatistiken rörande villkorligt dömda och andra grupper av
brottslingar — beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
20. den 24 maj 1940, i anledning av väckt motion om lagstiftning angående
servitutsrättens förhållande till stadsplanelagstiftningen. (269.)
Frågan behandlas av lagberedningen, vars arbete pågår.
21. den 16 maj 1942, i anledning av väckt motion om revision av lagstift¬
ningen angående förfarandet hos förvaltningsdomstolar och hos övriga
förvaltningsmyndigheter vid behandlingen av frågor, som röra enskild
rätt. (236.)
Sedan Kungl. Maj:t den 4 mars 1949 beslutat att den i riksdagsskrivelsen väckta
frågan skall bli föremål för utredning av de s. k. besvärssakkunniga utfärdades
den 10 januari 1958 kompletterande direktiv för de sakkunniga. Utrednings¬
arbetet fortsätter.
22. den 6 juni 1942, i anledning av väckt motion angående vissa ändringar
i 4 kap. vattenlagen m. m. (312.)
Lagar avseende vattenregleringsavgifterna utfärdade den 3 juni 1955 och den
24 april 1959 (SFS nr 312/1955 och nr 114/1959). Frågan om bygdekraftinsti-
tutet har behandlats av Elkraftutredningen av år 1943, 1945 års vattenlags-
sakkunniga och Norrländska vattenkraftutredningen. I denna del är ärendet
alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
23. den 8 juli 1942, i anledning av konstitutionsutskottets memorial med för¬
slag till utredning av frågan om ändrad lydelse av §§ 35 och 36 regerings¬
formen. (475.)
Skrivelsen överlämnades den 11 januari 1957 till 1956 års förhandlingsrätts-
utredning. Utredningens arbete pågår.
24. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående offentliga insamlingar, dels ock i ämnet väckta
motioner. (476.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
53
25. den 15 maj 1943, i anledning av väckta motioner om en revision av
varumärkes- och firmalagstiftningen. (206.)
Sedan varumärkes- och firmautredningen den 9 januari 1958 avgivit betänkande
med förslag till varumärkeslag (SOU 1958:10), över vilket betänkande yttran¬
den inhämtats, är ärendet i denna del beroende pa Kungl. Maj:ts prövning.
Utredningens arbete med revision av firmalagstiftningen pågår.
26. den 4 mars 1944, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val
till riksdagen jämte väckt motion angående utredning om underlättande
av deltagande i val till riksdagens andra kammare och kommunala val.
(61..)
1955 års valutredning, som den 28 augusti 1958 erhöll nya direktiv och sam¬
tidigt fick ändrad sammansättning, har den 2 november 1959 avlämnat prome¬
moria med förslag rörande vissa frågor i samband med allmänna val. Utred¬
ningens fortsatta arbete är — enligt vad av promemorian framgår — huvud¬
sakligen inriktat på spörsmålen om sjukas, åldringars och utlandssvenskars
deltagande i allmänna val samt om röstlängdsutdragens avskaffande.
27. den 18 mars 1944, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändring i 18 och 25 kap. strafflagen m. m., dels ock i
ämnet väckta motioner. (102.)
Ärendet överväges i samband med den strafflagsreform som förberedes inom
justitiedepartementet.
28. den 17 maj 1944, i anledning av väckta motioner angående revision av
8 kap. strafflagen m. m. (284.)
I vad angår den i riksdagens skrivelse berörda frågan om parts rätt att föra
särskild talan mot beslut, varigenom domstol förordnat om måls handläggning
inom stängda dörrar, har skrivelsen överlämnats till 1951 års rättegångskom-
mitté. Kommittén har ännu ej slutfört sitt uppdrag.
29. den 28 juni 1944, i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagen
den 18 juni 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stif¬
telse att förvärva fast egendom. (419.)
Frågan behandlas av den jämlikt Kungl. Maj :ts^ bemyndigande den 16 maj 1958
tillkallade jordlagsutredningen, vars arbete pågår.
30. den 16 juni 1945, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 15 juni 1935 (nr 343)
om ungdomsfängelse m. m. (403.)
Ärendet som delvis slutbehandlats, se ämbetsberättelsen 1946 s. 272, överväges
i återstående del — avseende vissa ändringar i lagen om ungdomsfängelse m. fl.
lagar — i samband med den strafflagsreform som förberedes inom justitie¬
departementet.
31. samma dag, angående samhällsplanering och beskattning av jordvärde¬
stegring m. m. (538.)
Frågan om indragning av oförtjänt jordvärdestegring har behandlats av mark¬
värdeutredningen i dess den 25 oktober 1957 avgivna betänkande i ämnet (SOU
1957: 43). Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
32. den 21 maj 1946, i anledning av väckta motioner angående ändrad lydelse
av § 36 regeringsformen in. m. (261.)
Skrivelsen överlämnad den 11 januari 1957 till 1956 års förhandlingsrättsutred-
ning. Utredningens arbete pågår.
54
33. den 25 maj 1940, i anledning av väckt motion angående revision av be¬
stämmelserna i 6 kap. strafflagen om skadestånd in. m. (270.)
För utredning av frågan om ändring av bestämmelserna i 6 kap. 4 § strafflagen
överlämnades skrivelsen den 24 november 1955 till bilskadeutredningen. Sedan
utredningen genom beslut den 7 december 1959 befriats från uppdraget, är ären¬
det beroende på Kungl. Maj ds prövning.
34. den 19 november 1946, i anledning av väckta motioner angående översyn
av de i lagar och författningar förekommande räntebestämmelserna. (476.)
Sedan viss förberedande utredning verkställts, är ärendet beroende på Kungl.
Maj ds prövning. (Jfr ärendet under punkten 14 här ovan.)
35. den 22 februari 1947, i anledning av väckta motioner om utredning och
förslag angående utsträckt tillämpning av den s. k. ensittarlagen. (36.)
Skrivelsen har överlämnats till 1954 års fastighetsbildningskommitté, vars arbete
pågår. (Jfr ärendet under punkten 15 här ovan.)
36. den 13 juni 1947, i anledning av väckt motion om utredning av frågan
om full ersättning till kringliggande bygd för skador i anledning av vatten-
kraftanläggningar och vattenregleringar m. m. (313.)
Lagar i ämnet utfärdade den 9 maj 1952, den 2 april 1954, den 3 juni 1955 och
den 24 april 1959 (SFS nr 235/1952, nr 124/1954, nr 312/1955 och nr 114/1959).
Beträffande återstående frågor, vilka behandlats av 1945 års vattenlagssakkun-
niga och Norrländska vattenkraftutredningen, är ärendet beroende på Kungl.
Maj:ts prövning. (Jfr ärendet under punkten 22 här ovan.)
37. den 17 juni 1947, i anledning av väckta motioner om ändring i 14 kap.
15 § och 15 kap. 23 och 24 §§ strafflagen. (321.)
Ärendet överväges i samband med den strafflagsreform som förberedes inom
j ustit ^departement et.
38. den 6 mars 1948, i anledning av väckt motion angående bestämmelser om
ersättning för parts kostnader i mål och i ansökningsärenden, som hand¬
läggas av förvaltningsdomstol eller annan offentlig myndighet. (67.)
Den i skrivelsen berörda frågan är föremål för utredning av besvärssakkunniga.
Utredningsarbetet pågår.
39. den 17 april 1948, i anledning av väckt motion med förslag till ändrad
lydelse av § 16 regeringsformen. (122.)
Skrivelsen har den 7 november 1958 — enligt Kungl. Maj:ts beslut — över¬
lämnats till författningsutredningen att vara tillgänglig vid fullgörandet av
Utredningens uppdrag. Utredningen pågår. (Jfr ärendet under punkten 16 här
ovan.)
40. den 11 maj 1948, i anledning av väckta motioner om införande av be¬
slutande folkomröstning. (199.)
Fragan om införande av beslutande folkomröstning är föremål för överväganden
inom författningsutredningen. Utredningsarbetet pågår.
41. den 22 maj 1948, i anledning av väckta motioner dels om utredning av
frågan om behandlingen av myrslogarna inom de på statens bekostnad
storskiftade delarna av Kopparbergs län, dels ock angående enklare för¬
faringssätt för bestämmande av äganderätten till s. k. myrslogar. (212.)
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 oktober 1953 tillkallades en
55
särskild utredningsman för att verkställa utredning. Utredningsmannen har
den 19 september 1959 avlämnat utredning med förslag till lagstiftning (SOU
1959: 31). Över förslaget ha yttranden infordrats till den 1 april 1960.
42. den 26 juni 1948, i anledning av väckta motioner om utredning angående
ändring i gällande lagstiftning om registrering av brott och förseelser.
(365.)
Sedan Kungl. Maj:t den 21 januari 1949 uppdragit åt strafflagberednmgen att
verkställa ifrågavarande utredning och beredningen i viss del fullgjort detta
uppdrag i anslutning till ett år 1953 avlämnat förslag angående enhetligt frihets¬
straff m.m. (SOU 1953:17), har jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t den
16 mars 1956 för den fortsatta utredningen tillkallats en särskild utredningsman,
vilkens arbete alltjämt pågår.
43. den 29 mars 1949, i anledning av väckt motion om revision av lagen om
rikets vapen m. m. (82.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
44. den 18 maj 1949, angående rikets allmänna flaggdagar. (248.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
45. samma dag, i anledning av riksdagens år 1948 församlade revisorers be¬
rättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden den 1 juli
1947—den 30 juni 1948 m. m. (262.)
Sedan yttranden inhämtats över det av kommittén angående det allmännas
skadeståndsansvar den 15 december 1958 avgivna betänkandet om skadestånd
i offentlig verksamhet (SOU 1958:43), är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.
46. den 24 maj 1949, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till föräldrabalk, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. (325.)
Sedan Kungl. Maj:t den 27 oktober 1950 uppdragit åt barnavårdskommittén
att verkställa utredning av frågan, i vilken utsträckning barnavårdsman bör
utses för barn i äktenskap och adoptivbarn samt därmed sammanhängande
spörsmål, har utredningen den 25 november 1957 avgivit betänkande med för¬
slag till följdförfattningar till ny barnavårdslag m.m. (SOU 1957:49). Sedan
yttranden inhämtats över betänkandet, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.
47. den 4 mars 1950, i anledning av väckta motioner angående översyn av
»lagen om förmynderskap» i vissa avseenden. (59.)
Den kvarstående frågan om föreskrifter om inspektion genom rätten av över¬
förmyndares verksamhet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
48. den 22 april 1950, i anledning av väckta motioner angående översyn av
gällande lagar om aktiebolag och om försäkringsrörelse. (124.)
Sedan yttranden inhämtats över avgivet betänkande med förslag till förenk¬
lingar i vissa delar av aktiebolagslagen (SOU 1958:27), är ärendet beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.
49. den 29 april 1950, i anledning av väckt motion angående straff för fartygs-
befälhavare, som visat oförstånd eller varit försumlig i tjänsten. (134.)
Skrivelsen har överlämnats till sjölagskommittén och 1957 års trafiknykterhets-
kommitté att av dessa kommittéer tagas under övervägande i de delar skrivelsen
berör kommittéernas utredningsuppdrag. Utredningsarbetet pågår.
56
50. den 9 maj 1950, i anledning av väckt motion angående stadsdomarcs
tjänstgöring vid det statliga domstolsväsendet. (186.)
Den i skrivelsen berörda frågan har behandlats av 1955 års domarutredning i
dess den 15 maj 1959 dagtecknade betänkande om domarbanan (SOU 1959:17).
Betänkandet är föremål för remissbehandling.
51. den 16 maj 1950, i anledning av väckta motioner dels om utredning och
förslag rörande utvidgad tillämpning av åtalseftergift och strafföreläg¬
gande, dels ock angående översyn av rättegångsbalken och tillhörande
författningar. (224.)
1951 års rättegångskommittés arbete med översyn av rättegångsbalken med
därtill anslutande lagstiftning är ännu ej helt slutfört.
52. den 30 maj 1951, angående åtgärder mot missförhållanden vid slakt av
renar m. m. (339.)
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1953 har tillkallats en särskild
utredningsman med uppgift att utreda frågan om ett förbättrat djurskydd, var¬
vid även de i riksdagens skrivelse ifrågasatta åtgärderna mot missförhållanden
vid slakt av renar m. m. skola upptagas till behandling. Utredningsarbetet pågår.
53. den 11 mars 1952, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314), dels ock
en i ämnet väckt motion. (66.)
Kungl. Maj:t har den 9 maj 1952 uppdragit åt kommerskollegium att verkställa
den av riksdagen begärda utredningen, varefter kollegium den 14 januari 1953
avgivit utlåtande i ämnet och den 29 december 1958 inkommit med viss ytter¬
ligare utredning. Sedan yttranden häröver inhämtats, är ärendet beroende på
Kungl. Majrts prövning.
54. den 6 maj 1952, i anledning av väckta motioner om en allmän översyn
av gällande regler om frihetsberövande. (196.)
Utredningen om administrativa frihetsberövanden pågår.
55. samma dag, i anledning av väckta motioner angående dels revision av
lagstiftningen om epilepsi som äktenskapshinder, dels revision av gifter-
målsbalkens bestämmelser om förbud mot äktenskaps ingående med sär¬
skild hänsyn till föreskriften om fallandesjuka och dels utredning av frå¬
gan om vilka sjukdomstillstånd som vetenskapligt kunna rubriceras såsom
äktenskapshinder, m. m. (197.)
Skrivelsen har överlämnats till kommittén angående medicinska äktenskaps¬
hinder, vars arbete pågår.
56. den 14 maj 1952, i anledning av väckt motion om utredning av frågan
angående effektivare former för uttagande av ådömd ersättning för vid
bilstölder vållade skador. (228.)
Skrivelsen överlämnad till utredningen för förberedande översyn av utsöknings-
lagen, m. m. Utredningen pågår.
57. den 21 maj 1952, i anledning av dels Kungl. Majrts proposition med för¬
slag till ändrad lydelse av §§ 13 och 15 riksdagsordningen samt till lag
med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för perio¬
den 1953—1956, dels ock i ämnet väckta motioner. (265.)
Den kvarstående frågan om ändrad valkretsindelning i Älvsborgs län är i av-
bidan på resultatet av författningsutredningens arbete beroende på Kungl.
Majrts prövning.
57
58. samma dag, i anledning av konstitutionsutskottets betänkande med för¬
slag till skrivelse om en revision av reglerna rörande statsrådets konstitu¬
tionella ansvarighet. (266.)
Den i skrivelsen berörda frågan omfattas av författningsutredningens uppdrag.
Författningsutredningens arbete pågår.
59. den 8 maj 1953, i anledning av väckt motion om utredning angående de
allmänstraffrättsliga problemen inom specialstraffrätten m. m. (195.)
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 2 december 1955 har tillkallats en
särskild utredningsman med uppdrag att verkställa en förberedande undersök¬
ning för reformering av specialstraffrätten. Utredningsarbetet pågår.
60. den 16 maj 1953, i anledning av väckta motioner angående viss lagstift¬
ning rörande pensionsstiftelser. (247.)
Ärendet behandlas av de sakkunniga som jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 30 december 1954 tillkallats för att verkställa utredning av frågan om pen¬
sionsstiftelsernas civilrättsliga ställning. Med hänsyn till sambandet mellan
nämnda fråga och det vid 1959 års riksdag fattade beslutet om en allmän till¬
äggspensionering ha direktiven för de sakkunnigas uppdrag kompletterats genom
beslut den 4 september 1959.
61. den 27 maj 1953, i anledning av väckta motioner om vidgad inlösnings-
rätt vid laga skifte enligt lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda
bestämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Koppar¬
bergs län (den s. k. dalalagen). (323.)
Lantmäteristyrelsen har den 23 oktober 1954 avlämnat promemoria med därvid
fogat lagutkast angående vidgad inlösningsrätt vid arvskifte enligt dalalagen.
Över promemorian ha yttranden inhämtats. Sedan Kungl. Maj:t genom beslut
den 9 december 1955 förordnat dåvarande landshövdingen E. Mossberg att vid
sammanträden med den av lagutkastet närmast berörda jordägande befolkningen
i Kopparbergs län inhämta befolkningens synpunkter på utkastet, har Kungl.
Maj :t genom beslut den 23 augusti 1957 meddelat Mossberg befrielse från upp¬
draget samt förordnat landshövdingen Gösta Elfving att i samråd med över¬
lantmätaren Carl-Axel Ramberg fullgöra uppdraget. Arbetet pågår.
62. den 28 maj 1953, i anledning av konstitutionsutskottets betänkande med
förslag till skrivelser i författningsfrågor. (326.)
De i skrivelsen avhandlade frågorna behandlas av författningsutredningen. Ut¬
redningsarbetet pågår.
63. den 25 november 1953, i anledning av väckta motioner om ändring av
17 kap. 9 § handelsbalken. (394.)
Frågan behandlas av lagberedningen, vars arbete pågår.
64. samma dag, i anledning av väckta motioner angående domarpersonalens
rekrytering och anställningsförhållanden. (396.)
De i skrivelsen berörda frågorna ha behandlats av 1955 års domarutredning i
dess den 15 maj 1959 dagtecknade betänkande om domarbanan (SOU 1959: 17).
Betänkandet är föremål för remissbehandling.
65. den 9 december 1953, i anledning av väckt motion om viss ändring i
expropriationslagen. (421.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
58
66. den 10 december 1953, i anledning av väckta motioner om förhöjning av
sjöregleringsavgifterna. (428.)
Lagar i ämnet utfärdade den 3 juni 1955 och den 24 april 1959 (SFS nr 312/
1955 och nr 114/1959). Ärendet är därmed slutfört.
67. den 27 mars 1954, i anledning av väckta motioner om utredning rörande
lagen om skydd för vissa mönster och modeller samt rörande lagens till-
lämpningsområde. (144.)
Frågan behandlas av den jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 februari
1958 tillkallade mönsterskyddsutredningen, vars arbete pågår.
68. den 10 april 1954, i anledning av väckta motioner angående utredning
om lagskydd åt frikyrkopastors tystnadsplikt. (164.)
1951 års rättegångskommitté har i promemoria den 20 april 1959 framlagt för¬
slag om frikyrkopastors tystnadsplikt. Ärendet är, efter företagen remissbehand¬
ling, föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
69. den 12 maj 1954, i anledning av riksdagens år 1953 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (253.)
Sedan skrivelsen, i vad densamma avser den under punkten 17 upptagna frågan
om förkortning av preskriptionstiden i 7 § lagen den 24 mars 1927 om gälds
betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar, överlämnats från
finansdepartementet för handläggning, har skrivelsen den 16 november 1955
överlämnats till den med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 november
1951 tillkallade utredningen om översyn av bestämmelserna rörande preskrip¬
tion av fordran. Utredningen har den 31 december 1956 avgivit betänkande
(SOU 1957:11). Efter remissbehandling är ärendet föremål för fortsatt bered¬
ning inom justitiedepartementet.
70. den 22 mars 1955, i anledning av väckta motioner om beredande av
arbetsmöjligheter för tidigare straffade personer m. fl. (145.)
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 december 1955 ha tillkallats sak¬
kunniga för utredning angående effektivare åtgärder inom eftervård och annan
kriminalvård i frihet. Utredningsarbetet pågår.
71. den 23 mars 1955, i anledning av väckt motion angående viss översyn
av lagen om inteckning i jordbruksinventarier. (141.)
Skrivelsen har den 23 oktober 1959 överlämnats till de sakkunniga som jämlikt
Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 september 1959 tillkallats för att verk¬
ställa en översyn av lagstiftningen om förlagsinteckning m. m.
72. den 22 april 1955, i anledning av väckt motion angående förflyttning av
Söderbygdens vattendomstol. (209.)
Enligt beslut den 16 januari 1959 skall Söderbygdens vattendomstols kansli
fr. o. m. den 1 oktober 1959 vara förlagt till Växjö. Ärendet är nu slutbehandlat.
73. samma dag, i anledning av väckta motioner om åtgärder för stävjande
av den illojala förmedlingsverksamheten i fråga om uthyrning av lägen¬
heter och möblerade rum. (265.)
Skrivelsen har den 7 maj 1958 överlämnats till hyreslagskommittén, vars arbete
pågår.
74. den 20 april 1956, i anledning av väckta motioner om en översyn av
förordningen angående förlagsinteckning. (181.)
59
Skrivelsen har den 23 oktober 1959 överlämnats till de sakkunniga som jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 september 1959 tillkallats för att verkställa
en översyn av lagstiftningen om förlagsinteckning m. m.
75. den 18 maj 1956, i anledning av väckta motioner om utredning av frågan
om det rättspsykiatriska undersökningsväsendets organisation, m. m.
(266.)
Kommittén för det rättspsykiatriska undersökningsväsendet har den 10 juli
1959 avgivit betänkande i ämnet (SOU 1959:20). Betänkandet är efter remiss¬
behandling föremål för beredning inom justitiedepartementet.
76. den 25 maj 1956, om utredningar beträffande vissa aktuella ungdoms- och
uppfostringsfrågor samt om åtgärder för motverkande av ungdomsbrotts¬
ligheten m. m. (298.)
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 november 1956 ha tillkallats sak¬
kunniga för att inom justitiedepartementet deltaga i överläggningar för översyn
och samordning av åtgärderna mot ungdomsbrottsligheten. De sakkunniga ha
den 16 november 1959 avgivit betänkande (SOU 1959: 37) med överväganden
och förslag i ämnet. Betänkandet är föremål för remissbehandling. (Jfr ärendet
under punkten 82 här nedan.)
77. den 29 maj 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående
ytterligare utgifter för fångvården å tilläggsstat II för budgetåret 1955/56
jämte i ämnet väckta motioner. (306.)
Anmäld den 15 juni, den 7 september, den 16 och den 30 november 1956 samt
den 10 maj 1957. I vad avser frågan angående kostnaderna vid fångvårdsanstal-
ter av olika storleksordning inom det ordinarie utbyggnadsprogrammet har
fångvårdens byggnadskommitté i mars 1959 avgivit betänkande om fångvårds-
anstalters optimala storlek (SOU 1959:6). Sedan remissbehandling av ärendet
slutförts, är skrivelsen beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
78. den 30 maj 1956, i anledning av väckt motion angående utredning om
taxeringsmäns straffrättsliga ansvar. (275.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
79. samma dag, i anledning av väckta motioner om upphävande av § 114
regeringsformen. (276.)
Ärendet överlämnat den 13 juni 1958 till utredningen om kyrkans skiljande
från staten. Utredningsarbetet pågår.
80. den 27 november 1956, i anledning av väckta motioner om utredning
angående ersättning av allmänna medel för skador, som tillfogats genom
brottslig gärning. (375.)
Ärendet, som föranlett viss utvidgning av det under femte huvudtiteln upp¬
tagna anslaget till ersättningar för skador vållade av vissa rymlingar m. fl., se
redogörelsen 1959 s. 62, är i övrigt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
81. den 8 mars 1957, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1957/58 under andra huvudtiteln, avseende anslagen inom justitiedeparte¬
mentets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner m.m. (2.)
Den 10 och den 31 maj, den 27 juni samt den 15 och (lön 29 november 1957,
den 28 mars, den 18 juni och den 28 juli 1958 anmäld. I vad avser punkten 51
har Kungl. Maj:t senast den 9 oktober 1959 beslutat alt verksamheten vid
60
inackorderingshemmet i Göteborg för frigivna fångar skall fortgå till och med
den 30 juni 1900. Beträffande punkten 33 har 1959 års riksdag godkänt Kungi.
Maj:ts förslag i 1959 års statsverksproposition, vol. 4, om anvisande av ett
belopp av 3 000 kronor för att med anlitande av särskild expertis upplägga
förvaltningsekonomisk statistik för fångvårdsstyrelsens verksamhet. Vid anmä¬
lan den 5 juni 1959 har beloppet ställts till fångvårdsstyrelsens förfogande.
Riksdagens förevarande skrivelse är i vad avser punkten 33 härigenom slut¬
behandlad.
82. den 27 mars 1957, angående motioner dels om skyndsam utredning rö¬
rande åtgärder mot ungdomsbrottsligheten och dels om utredning angå¬
ende samordning av de samhälleliga stödformer och åtgärder, som syfta
till en lösning av barna- och ungdomsproblemen på längre sikt. (144.)
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 november 1956 ha tillkallats sak¬
kunniga för att inom justitiedepartementet deltaga i överläggningar för översyn
och samordning av åtgärderna mot ungdomsbrottsligheten. De sakkunniga, till
vilka den ifrågavarande skrivelsen överlämnats, ha den 16 november 1959 av¬
givit betänkande (SOU 1959: 37) med överväganden och förslag i ämnet. Betän¬
kandet är föremål för remissbehandling. (Jfr ärendet under punkten 76 här
ovan.)
83. den 29 mars 1957, i anledning av väckta motioner angående ändring av
7 § lagen om bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och
rättigheter. (154.)
Kungl. Maj:t har genom beslut den 26 april 1957 uppdragit åt lantmäteri-
styrelsen att i samråd med skogsstyrelsen och 1954 års fastighetsbildningskom-
mitté verkställa översyn av bysamfällighetslagen; utredningsarbetet pågår.
84. den 9 april 1957, i anledning av väckta motioner om ändrade bestäm¬
melser rörande rätten att överklaga ägodelningsrätts beslut angående
avstyckning för bostadsändamål på landsbygden. (177.)
Skrivelsen har den 26 april 1957 överlämnats till 1954 års fastighetsbildnings-
kommitté att av kommittén tagas under övervägande vid fullgörandet av kom¬
mitténs utredningsuppdrag; kommitténs arbete pågår.
85. den 12 april 1957, i anledning av väckta motioner angående föreskrifter
till säkerställande av allmänhetens obehindrade tillgång till myndigheters
offentliga handlingar. (182.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
86. den 26 april 1957, i anledning av väckta motioner om viss ändring av
vattenlagens bestämmelser rörande syneförx-ättning för torrläggning av
mark m. m. (200.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
87. samma dag, i anledning av väckta motioner angående uppmjukning av
stadgandet i 28 § regeringsformen om svenskt medborgarskap såsom
villkor för erhållande av offentlig tjänst i Sverige. (208.)
Sakkunnig tillkallades den 19 september 1958 för att företaga översyn av be¬
stämmelserna i § 28 regeringsformen om svenskt medborgarskap såsom villkor
för erhållande av statstjänst. Utredningsarbetet pågår.
88. den 2 maj 1957, angående skyndsamma åtgärder i syfte att åstadkomma
klargörande normer för vad offentliga tjänstemän har att iaktta i sina
förbindelser i tjänsten och privat med leverantörer och andra företag.
(204.)
61
Statens sakrevision har i eu den 17 maj 1957 dagtecknad framställning — vid
vilken bilagts förslag till rekommendationer rörande förhållandet mellan leveran¬
törer till statsverket m. fl. och vissa statstjänstemän — hemställt att Kungl.
Maj :t ville bland annat vidtaga de åtgärder, som prövas lämpliga i syfte att
bringa till myndigheternas kännedom sådana rekommendationer av i huvudsak
det innehåll, som upptagits i nämnda förslag. Sedan sakrevisionens framställning
varit föremål för remissbehandling, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.
89. den 21 maj 1957, i anledning av väckta motioner om lagändring i syfte
att bidraga till en vederhäftig konsumentupplysning m. m. (270.)
Skrivelsen har genom beslut den 18 april 1958 överlämnats till varumärkes- och
firmautredningen; utredningens arbete pågår.
90. den 1 mars 1958, i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1958/59 under andra huvudtiteln, avseende anslagen inom justitiedeparte¬
mentets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (2.)
Den 28 mars, den 18 april och den 23 maj 1958 anmäld. Vad angår den av
riksdagen under punkten 24 begärda utredningen av frågan om inrättande av
en vattendomstol för Norrbottens län har ett den 31 december 1958 avgivet
betänkande anmälts och slutbehandlats den 22 maj och den 5 juni 1959. Den
5 juni 1959 utfärdades kungörelse (SFS nr 363). Skrivelsen är i vad avser punk¬
ten 24 härigenom slutbehandlad. Beträffande punkten 35 är skrivelsen alltjämt
beroende på Kungl. Maj ds prövning.
91. den 11 mars 1958, i anledning av väckta motioner om höjning av den
s. k. försvarsavgiften enligt gruvlagen, m. in. (115.)
Sedan kommerskollegium den 29 december 1958 till Kungl. Maj:t ingivit ut¬
redning och förslag i ärendet samt yttranden inhämtats över förslaget, är ärendet
beroende på Kungl. Maj ds prövning.
92. den 21 mars 1958, i anledning av väckt motion om beredande av möj¬
lighet för politiska partier att vid allmänna val utlägga valsedlar i val¬
lokalerna. (138.)
1955 års valutredning, till vilken skrivelsen överlämnats, har den 2 november
1959 avgivit promemoria med förslag i det i skrivelsen berörda ämnet. Över
promemorian ha yttranden inhämtats.
93. den 25 mars 1958, i anledning av motion om hänskjutande till 1954 års
fastighetsbildningskommitté av vissa spörsmål på fastighetsbildningens
område. (139.)
Skrivelsen har den 11 april 1958 överlämnats till 1954 års fastighetsbildnings¬
kommitté att tagas under övervägande vid fullgörandet av kommitténs utred¬
ningsuppdrag. Kommitténs arbete pågår.
94. samma dag, i anledning av väckt motion angående utredning för verk¬
ställande av omprövning av lagen med vissa bestämmelser mot illojal
konkurrens. (149.)
Skrivelsen har den 18 april 1958 överlämnats till varumärkes- och firmautred¬
ningen. Utredningens arbete pågår.
95. den 28 mars 1958, i anledning av väckta motioner angående viss ändring
av 18 § lagen om ekonomiska föreningar. (173.)
Ärendet är föremål för utredning inom justitiedepartementet.
62
96. den 16 april 1958, i anledning av väckt motion angående lagändringar i
syfte att möjliggöra kostnadsfritt tillhandahållande åt politiska partier
av s. k. äktamakekuvert vid vissa allmänna val. (189.)
1955 års valutredning, till vilken skrivelsen överlämnats, har den 2 november
1959 avgivit promemoria med förslag i det i skrivelsen berörda ämnet. Över
promemorian har yttranden inhämtats.
97. samma dag, i anledning av väckt motion om viss ändring av 23 kap. 7 §
rättegångsbalken. (191.)
Lag i ämnet har utfärdats den 5 juni 1959 (SFS nr 257). Ärendet är därmed
slutfört.
98. den 24 april 1958, i anledning av motioner om viss ändring av 33 § ex¬
propriationslagen. (229.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
99. den 18 juli 1958, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
förflyttning av Söderbygdens vattendomstol. (B 55.)
Anmäld och slutbehandlad den 16 januari och den 5 juni 1959. Den 5 juni 1959
utfärdades en kungörelse (SFS nr 363).
100. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försälj¬
ning av vissa, allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter. (228.)
Ärendet under punkten 42 (decentralisering av beslutanderätten i vissa frågor
till länsstyrelserna i vad avser justitiedepartementets verksamhetsområde) är
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Av dessa ärenden äro alltså de under 10, 66, 72, 97 och 99 omförmälda av
Kungl. Maj :t inom justitiedepartementet slutligen behandlade samt de övriga
under utredning eller på prövning beroende.
2. Utrikesdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 27 april 1956, i anledning av väckt motion om utredning för fast¬
ställande i vad mån svensk rätt strider mot de förpliktelser, som Sverige
åtagit sig enligt Europarådets konvention angående skydd för de mänsk¬
liga rättigheterna och grundläggande friheterna m. m. (196.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
2. den 15 maj 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ratifikation av rättshjälpsavtal mellan Sverige och Frankrike. (245.)
Anmäld den 17 april 1959, varvid Kungl. Maj:t förordnade att ratifikationsinstru¬
ment skulle utfärdas och utväxlas i Stockholm. 3
3. den 21 mars 1958, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av Sveriges anslutning till en konvention mellan OEEC-
länderna om upprättande av säkerhetskontroll på atomenergiens område.
(136.)
Anmäld den 18 december 1959, varvid Kungl. Maj:t förordnade att skrivelsen
skulle läggas till handlingarna. (Jfr punkten 18 i Förteckning II.)
63
4. den 28 mars 1958, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av Sveriges anslutning till konventionen om upprättande
av ett europeiskt bolag för kemisk behandling av bestrålat atombränsle
(Eurochemic). (162.)
Skrivelsen är överlämnad från handelsdepartementet för fortsatt handläggning.
Anmäld den 18 december 1959, varvid Kungl. Maj:t förordnade att skrivelsen
skulle läggas till handlingarna. (Jfr punkten 18 i Förteckning II.)
5. den 11 december 1958, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av en mellan Sverige och Finland träffad överenskommelse
angående dels nedsättning av räntebetalningarna på vissa till Finland
lämnade svenska statskrediter, dels ock tillskapande av en kulturfond.
(B 129.)
Skrivelsen är överlämnad från finansdepartementet för ytterligare åtgärd. An¬
mäld den 9 januari 1959, varvid Kungl. Maj:t bemyndigade chefen för utrikes¬
departementet att underrätta finska regeringen om överenskommelsens defini¬
tiva ikraftträdande.
C. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse med överlämnande av
redogörelse från Nordiska rådets svenska delegation. yB 134.)
Anmäld den 9 januari 1959, varvid Kungl. Maj:t beslöt att lägga ifrågavarande
skrivelse till handlingarna.
Av dessa ärenden äro alltså de under 2—6 omförmälda av Kungl. Maj:t
inom utrikesdepartementet slutligen behandlade samt den under 1 omförmälda
på prövning beroende.
3. Försvarsdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 30 april 1952, angående tillgodoräknande i merithänseende för civil
tjänst av tid, under vilken värnpliktig genomgått officers- eller under¬
officersutbildning eller värnpliktstjänstgöring. (162.)
Anmäld den 3 december 1954, varvid chefen för försvarsdepartementet bemyn¬
digats tillkalla högst fyra utredningsmän för att verkställa utredning rörande
ekonomiska och sociala förmåner till de värnpliktiga m. m. I enlighet med be¬
myndigandet har chefen för försvarsdepartementet den 13 december 1954 till¬
kallat utredningsmän för att verkställa angivna utredning, omfattande bl. a.
den av riksdagen i förevarande skrivelse upptagna frågan. Ärendet är beroende
på Kungl. Maj:ts prövning. 2 *
2. den 29 maj 1952, i anledning av riksdagens år 1951 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets tillstånd, sty¬
relse och förvaltning m. m. (293.)
Skrivelsen har såvitt angår punkterna 2 (den för försvarets centrala förvaltnings¬
myndigheter gemensamma kassa- och bokföringsorganisationen), 4 (förordnande
av värnpliktiga läkare såsom underläkare vid civilt sjukhus) och 5 (rese- och
traktamentskostnaderna inom försvaret) överlämnats till försvarsdepartementet.
Beträffande ärendet under punkten 4 har Kungl. Maj:t den 18 juni 1953 med¬
delat föreskrifter angående tillgodoräknande såsom värnpliktstjänstgöring i vissa
fall av förordnande såsom underläkare å kirurgisk avdelning av sjukhus in. m.
Skrivelsen är därmed i denna del slutbehandlad. Ärendet under punkten 2 har
64
slutbehandlats genom proposition nr 109 den 5 mars 1954. I enlighet med be¬
myndigande har chefen för försvarsdepartementet den 8 januari 1954 tillkallat
en utredningsman för att verkställa utredning rörande försvarets titelredovis-
ningssystem. Utredningsmannen har den 10 november 1956 avgivit förslag rö¬
rande bl. a. ärendet under punkten 5. Sistnämnda ärende har övervägts i sam¬
band med statsverkspropositionen år 1959. Samtliga ärenden äro därmed slut¬
behandlade.
3. den 12 maj 1953, i anledning av riksdagens år 1952 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (227.)
Skrivelsen har såvitt angår punkterna 4 (viss specialistutbildning inom för¬
svaret), 6 (beläggningen på förbandssjukhusen), 7 (utnyttjande av förutvarande
Skånska kavalleriregementets kasernetablissement) och 8 (värnpliktslånen) över¬
lämnats till försvarsdepartementet. Den 8 januari 1954 har Kungl. Maj:t upp¬
dragit åt resp. överbefälhavaren, försvarets sjukvårdsstyrelse och försvarets civil¬
förvaltning att — i vissa fall efter verkställda utredningar — inkomma med
förslag i ärendena under punkterna 4, 6 och 8. Försvarets civilförvaltning har
sedermera redovisat av ämbetsverket verkställd utredning i ärendet under
punkten 8. Ärendet har anmälts den 3 december 1954, varvid chefen för för¬
svarsdepartementet bemyndigats tillkalla högst fyra utredningsmän för att
verkställa utredning rörande ekonomiska och sociala förmåner till de värnplik¬
tiga m. m. I enlighet med bemyndigandet har chefen för försvarsdepartementet
den 13 december 1954 tillkallat utredningsmän för att verkställa angivna utred¬
ning, omfattande bl. a. ärendet under punkten 8. Ärendet under punkten 7 är
icke av beskaffenhet att föranleda någon Kungl. Maj:ts särskilda åtgärd. För¬
svarets sjukvårdsstyrelse har efter samråd med försvarets civilförvaltning, me¬
dicinalstyrelsen och svenska landstingsförbundet den 2 augusti 1955 avgivit
förslag i ärendet under punkten 6. Ärendet har därefter anmälts och slutbehand¬
lats den 30 december 1955. Ärendena under punkterna 4 och 8 äro beroende
på Kungl. Maj:ts prövning. 4
4. den 12 maj 1954, i anledning av riksdagens år 1953 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (253.)
Skrivelsen har såvitt angår punkterna 4 (den militära presstjänsten), 5 (utnytt¬
jande av ekonomivärnpliktiga vid mässar m. in.), 7 (vid vissa militära resor
utgående resekostnadsersättning), 8 (försäljning av proviantartiklar till enskilda)
och 9 (Malmö marina bevakningsområde) överlämnats till försvarsdeparte¬
mentet.
Under tidigare år vidtagna åtgärder: Den 30 juni 1954 har Kungl. Maj:t upp¬
dragit åt överbefälhavaren (beträffande ärendena under punkterna 4, 5 och 9)
samt försvarets civilförvaltning (beträffande ärendet under punkten 8) att — i
vissa fall efter verkställda utredningar — inkomma med förslag i respektive
ärende. Ärendet under punkten 7 har anmälts den 3 december 1954, varvid
chefen för försvarsdepartementet bemyndigats tillkalla högst fyra utredningsmän
för att verkställa utredning rörande ekonomiska och sociala förmåner till de
värnpliktiga m. m. Den 13 december 1954 har chefen för försvarsdepartementet
tillkallat utredningsmän enligt bemyndigandet. Försvarets civilförvaltning har
den 13 december 1955 avgivit förslag i ärendet under punkten 8. Den 10 oktober
1957 har överbefälhavaren avgivit förslag angående den militära presstjänsten
(punkten 4). 1954 års värnpliktsutredning har den 10 september 1957 avgivit
förslag rörande bl. a. ärendet under punkten 7. 1954 års värnpliktsavlönings-
utrednings betänkande med förslag till värnpliktsavlöningskungörelse har an-
65
mälts i prop. 1958:110. Kungörelse har utfärdats den 12 september 1958 (SFS
nr 485). Ärendet under punkten 7 har därmed slutbehandlats.
Under året vidtagna åtgärder: Ärendet under punkten 4 har slutbehandlats
genom proposition nr 110 den 6 mars 1959. Den 30 juni 1959 har Kungl. Maj:t
utfärdat bestämmelser om försäljning av proviantartiklar till enskilda ur kronans
förråd (punkten 8). Ärendet under denna punkt är därmed slutbehandlat. Den
30 juni 1959 har överbefälhavaren inkommit med utredning av det under punk¬
ten 9 upptagna ärendet.
Ärendena under punkterna 5 och 9 äro beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
5. den 30 november 1954, i anledning av väckt motion om ersättning i vissa
fall till värnpliktiga arbetstagare. (376.)
Anmäld den 3 december 1954, varvid chefen för försvarsdepartementet bemyn¬
digats tillkalla högst fyra utredningsmän för att verkställa utredning rörande
ekonomiska och sociala förmåner till de värnpliktiga m. m. Den 13 december
1954 har chefen för försvarsdepartementet tillkallat utredningsmän enligt be¬
myndigandet. Utredningen har den 30 december 1958 inkommit med förslag till
familjebidragsförordning. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
6. den 13 maj 1955, i anledning av riksdagens år 1954 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (272.)
Skrivelsen har såvitt angår punkterna 1 (av militär trupp utförda vägarbeten),
5 (vissa för försvarsändamål inrättade fonder) och 6 (garnisonsskolans i Lands¬
krona fond) överlämnats till försvarsdepartementet. Ärendet under punkten 1
har anmälts den 30 juni 1955, varvid Kungl. Maj:t uppdragit åt försvarets civil¬
förvaltning att verkställa översyn av gällande bestämmelser om ersättning vid
ianspråktagande av militär personal för andra än militära uppgifter samt att till
Kungl. Maj:t inkomma med därav föranlett förslag. Den 23 december 1958 har
civilförvaltningen inkommit med förslag till bestämmelser i ämnet. Ärendet
under punkten 6 har anmälts och slutbehandlats den 30 juni 1955. Ärendet
under punkten 5 har anmälts och slutbehandlats den 11 maj 1956. Ärendet
under punkten 1 är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
7. den 4 december 1956, i anledning av väckta motioner om ändrade be¬
stämmelser rörande besiktning av hästar för krigsmaktens behov. (383.)
Kungl. Maj:t har den 8 februari 1957 uppdragit åt arméintendenturförvalt-
ningen att inkomma med förslag till åtgärder i ärendet. I skrivelse den 19 juni
1958 har arméintendenturförvaltningen avgivit förslag i ämnet. Ärendet har
slutbehandlats genom statsverkspropositionen år 1959.
8. den 13 december 1956, i anledning av väckta motioner om användande
av marinens egna varv vid utförande av planerade nybyggen för marinens
räkning samt om utvidgning av marinverkstäderna i Karlskrona. (404.)
Anmäld den 18 januari 1957. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
9. den 14 maj 1957, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket jämte i ämnet
väckta motioner m.m. (249.)
Skrivelsen har såvitt angår punkterna 5 (tjänstgöring i vissa vakanta beställ¬
ningar), 6 (försäkring av vissa försvaret tillhöriga hästar) och 8 (vissa samarbets-
avtal om vård av civila patienter på garnisonssjukhusen) överlämnats till för¬
svarsdepartementet. Den 29 juli 1957 har Kungl. Maj:t uppdragit åt försvarets
civilförvaltning att — efter verkställd översyn — inkomma med förslag i ärendet
under punkten 5. Åt försvarets sjukvårdsstyrelse har samma dag uppdragits att
5 — Redogörelse avgiven av JO till J0G0 års riksdag
66
upptaga förhandlingar med vederbörande landsting beträffande i ärendet under
punkten 8 berörda frågor. Ärendet under punkten G är anmält och slutbehandlat
den 29 juli 1957. Den 11 december 1959 har försvarets civilförvaltning inkom¬
mit med förslag till bestämmelser om tjänstgöring i vissa vakanta beställningar
inom försvaret (punkten 5). Ärendena under punkterna 5 och 8 äro beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.
10. den 18 juli 1958, i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (B 56.)
Skrivelsen har såvitt angår punkterna 4 (försvarssjukvårdens centrala ledning),
5 (förrådshållningen inom försvaret), 6 (vissa militära verkstäder), 8 (viss an¬
skaffning av reservdelar vid marinen) och 11 (arvoden till lärare vid vissa mili¬
tära skolor) överlämnats till försvarsdepartementet.
Under tidigare år vidtagna åtgärder: Den 15 augusti 1958 har Kungl. Maj:t
givit 1954 års utredning angående vissa personalkårer inom försvaret till känna
vad under punkten 4 uttalats rörande det militära veterinärväsendet att av
utredningen beaktas vid prövningen av behovet av en civilmilitär veterinärkår
in. m. Den 18 september 1958 har förenämnda utredning inkommit med be¬
tänkande med förslag till organisation av det militära veterinärväsendet m. m.
Den 12 december 1958 har Kungl. Maj:t uppdragit åt en utredningsman att
såsom sakkunnig verkställa översyn av arvodena till lärare vid vissa militära
skolor och därmed sammanhängande spörsmål (punkten 11).
Under året vidtagna åtgärder: I statsverkspropositionen år 1959 har Kungl.
Maj:t framlagt förslag till organisation av det militära veterinärväsendet. I brev
den 9 januari 1959 har Kungl. Maj:t givit överbefälhavaren till känna vad stats¬
utskottet i sitt i ärendet avgivna utlåtande anfört angående förrådshållningen
inom försvaret (punkten 5). Ärendet under denna punkt har därmed slutbehand¬
lats. Samma dag har Kungl. Maj:t uppdragit åt statens organisationsnämnd att
i samråd med vederbörande myndigheter verkställa översyn av serviceverk¬
städerna vid arméns truppförband och motsvarande enheter vid övriga försvars¬
grenar i det av statsutskottet i förenämnda utlåtande angivna syftet samt att
till Kungl. Maj:t inkomma med redogörelse för resultatet av översvnsarbetet
(punkten 6). Slutligen har Kungl. Maj:t den 9 oktober 1959 uppdragit åt 1956
års försvarsförvaltningssakkunniga att i samråd med marinförvaltningen utreda
frågan om lämplig arbetsfördelning mellan marinförvaltningens inköpsavdelning,
å ena, och marinverkstädernas inköpsorgan, å andra sidan, samt att till Kungl.
Maj:t inkomma med redogörelse för resultatet av utredningsarbetet (punkten 8).
Ärendet under punkten 4 är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Av dessa ärenden äro alltså de under 2 och 7 omförmälda av Kungl. Maj:t
mom försvarsdepartementet slutligen behandlade samt de övriga på prövning
beroende.
4. Socialdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 18 mars 1938, i anledning av väckt motion angående rätten till ut¬
tagande av övertidsarbete enligt lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens
begränsning. (108.)
Kungl. Maj:t har genom beslut den 30 december 1959 — eftersom förevarande
arbetstidsfråga kommit i ett annat läge efter de senaste ändringarna i arbetstids-
lagstiftningen — förordnat, att skrivelsen skulle läggas till handlingarna.
67
2. den 5 april 1938, i anledning av väckta motioner om beredande av repre¬
sentation åt de privatanställda i arbetsdomstolen m. m. (166.)
Ärendet, som är slutbehandlat utom i vad avser försäkringsrådet, har genom
beslut den 11 december 1959 överlämnats till socialförsäkringens administra-
tionsnämnd. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
3. den 10 april 1943, i anledning av väckta motioner om rätt för tjänste¬
mannaorganisationerna att i vissa mål representeras i arbetsdomstolen,
arbetsrådet och försäkringsrådet. (126.)
Ärendet, som är slutbehandlat utom i vad avser försäkringsrådet, har genom
beslut den 11 december 1959 överlämnats till socialförsäkringens administra-
tionsnämnd. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
4. den 26 maj 1944, i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen
om arbetstidens begränsning. (317.)
Enahanda beslut har meddelats som beträffande skrivelsen under 1. här ovan.
5. den 2 maj 1945, i anledning av väckt motion angående förhandlingsrätt
för arbetstagarförening med avseende å till denna anslutna pensionärer.
(150.)
Genom beslut den 30 december 1959 har Kungl. Maj:t förordnat, att skrivelsen
icke skulle föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
6. den 29 juni 1945, i anledning av väckt motion angående utredning om
förkortning av arbetstiden vid skift- och nattarbete samt vid arbete under
jord m. m. (528.)
Enahanda beslut har meddelats som beträffande skrivelsen under 1. här ovan.
7. den 26 april 1947, i anledning av väckt motion angående viss ändring av
gällande lagstiftning rörande vårdnadsbefogenheten i fråga om barn i och
utom äktenskap. (137.)
Anmäld den 19 december 1947, varvid uppdrogs åt socialstyrelsen att verkställa
utredning i frågan. Sedan socialstyrelsen den 12 mars 1949 fullgjort uppdraget,
har styrelsens utredning överlämnats till barnavårdskommittén, som i januari
1957 avgivit betänkande med förslag till ny barnavårdslag (SOU 1956:61).
Barnavårdskommitténs betänkande har anmälts den 11 december 1959, varvid
beslöts proposition (nr 10) till 1960 års riksdag. Ärendet är slutbehandlat.
8. den 18 juni 1947, angående effektivisering av arbetsmarknads- och syssel-
sättningsstatistiken. (349.)
Av särskilt tillkallade sakkunniga (arbetsmarknadsstatistikkommittén) avgivet
betänkande (SOU 1952: 34) har delvis behandlats i 1955 års statsverksproposi-
tion, femte huvudtiteln. Ärendet kommer att i ej behandlade delar anmälas i
1960 års statsverksproposition, femte huvudtiteln.
9. den 17 juli 1947, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 5:o), 8:o), 14:o) och 17:o)
lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt. (496.)
Genom beslut den 11 december 1959 har skrivelsen överlämnats till socialför¬
säkringens administrationsnämnd. Ärendet är därmed slutbehandlat.
10. den 19 juni 1948, i anledning av riksdagens år 1947 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden den 1 juli
1946—den 30 juni 1947 jämte vissa motioner. (332.)
6*
68
Ärendet är — i vad på socialdepartementet ankommer — beroende på Kungl.
Maj :ts prövning beträffande punkten 7-(slatsu4»kottetS-Utlåtande nr 153) Er¬
sättningar1 atv-underhållsskyldiga för utgivna*bidragsförskott.
11. den 7 april 1951, i anledning av väckta motioner-Om införande av lag¬
regler rörande sättet för tillfälligt omhändertagande av sjuka personer
samt av barn och ungdom. (90.)
I vad avser sättet för omhändertagande av barn och ungdom har frågan be¬
handlats dels i proposition nr 88 till 1959 års-riksdag angående anslag till statens
skolor tillhörande barna- och ungdomsvården- m. m. dels ock i proposition nr 10
till 1960 års riksdag med förslag till barnavårdélag in. m-, Ärendet är slutbehand¬
lat, i vad på socialdepartementet ankommer.
12. den 19 maj 1951, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1945 (nr 420) om
semester, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. (245.)
Slutbehandlad utom i vad avser frågan om hänförandet av de s. k. beroende
uppdragstagarna under semesterlagen m. m. Jämlikt Kungl. Maj:ts den 26 ok¬
tober 1951" givna uppdrag har arbetstidsutredningen genom sitt betänkande
(del III; SOU 1957: 14) verkställt den av riksdagen begärda utredningen. Sedan
enligt'Kungk Maj :ts bemyndigande den 28 maj 1959 chefen för socialdeparte¬
mentet tillkallat en särskild utredningsman för utredning rörande de s. k. be¬
roende uppdragstagarnas ställning inom sociallagstiftningen, har ärendet hän-
skjutits till honom. Skrivelsen är därmed-slutbehandlad.
13. den 17 april 1952, i anledning av väckt motion om utvidgande av arbetar¬
skyddslagens‘tillämpningsområde. (132.)
Genom beslut-den ll-deeember 1959 hur skrivelsen överlämnats till arbetar-
skyddsstyrelsen.
14. den 14 mars 1953, i anledning av § 11-i riksdagens år 1952 församlade
revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets till-
ätånd, styrelse och förvaltning m. m. (81.)
Ärendetj. som avser § 11 rörande ersättningar-avsunderhållsskyldiga för utgivna
bidragsförskott, är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
15. den 42 maj 1953, i anledning av riksdagens år 1952 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (227.)
Ärendet, som avser decentraliserad handläggning av frågor om dispens enligt
24 § arbetarskyddslagen, har genom beslut den- 11 december 1959 överlämnats
till arbetarskyddsstyrelsen.
16. den 9 december 1953, i anledning av väckta motioner angående begräns¬
ning av den statliga kontrollen över den kommunala verksamheten. (413.)
Ärendet är, i vad ankommer på socialdepartementet, beroende på Kungl. Maj :ts
prövning.
17. samma dag," i anledning av väckta motioner angående förhandlingsrätt
för *arbeLstagarförening med avseende ä 'till denna anslutna pensionärer.
(418.)
Enahanda beslut-bär meddelats som beträffande skrivelsen under 5. här ovan.
18. den 21 april 1954, i anledning av väck ta-an otioncr om åtgärder för Torne-
dalens och Överkalixbygdens försörjning medelst där befintliga naturtill¬
gångar och tillgänglig arbetskraft. (187.)
69
Länsstyrelsen i Norrbottens län har genom beslut den 26 maj 1954 erhållit i
uppdrag att i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen förej^gft^d^n av riksdagen
begärda utredningen. På framställning av länsstyrelsen Jjf.r Sveriges geologiska
undersökning genom beslut den 28 februari och den 3 juni 1955 erhållit sam¬
manlagt 58 000 kronor .för utförande av vissa undersökningar. I sitt den 30 juni
1958 avlämnade betänfemde (»Torncdalsutredningen»'Första delen; SOU 1958:
22) har länsstyrelsen bl. a. redovisat resultaten av nämnda undersökningar.
Vidare har länsstyrelsen i skrivelse den 25 maj 1955 hemställt om^närrnaro ut¬
redning rörande anläggning av en björkvedsmassefabrik i Tornedalen. Fram¬
ställningen är efter avslutad remissbehandling föremål för Kipagl. ■Majits pröv¬
ning. .
19. samma dag,:i anledning av väckta motioner om utredning i syfte att
främja näringslivet, och befolkningsutvecklingen åjlandsbygdep i Bohus¬
län. (188.) *•; , ^ •
Länsstyrelsen LUiö teborgs och Bohus län har genom beslub7den 26 maj ,.1954
erhållit i uppdrag att i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen företaga dep av
riksdagen begärda utredningen. Utredningsarbetet pågår.
20. den 19 april 1955, i anledning av väckta motioner om en utredning
angående upprättande av en allmän familjerådgivning. (188.)
Jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 22 april 1955 har statsrådet Ulla
Lindström tillkallat särskilda sakkunniga för att utreda frågan om en allmän fa¬
miljerådgivning (Familj erådSPv®ä»g3kommittén). Kommittén har den 15 augusti
1957 avgivit sitt betänkande (SOU 1957:33), vilket är beroende på Kungl.
Majits prövning.
21. den 22 aprij. 1955* i anledning av väckta motioner om viss ändringd lagen
om förlängd semesfeet^för-vissa arbetstagare med hälsovådligt arbete. (213.)
Jämlikt Kungl. Maj ds-bemyndigande den 25 januari 1957, jiar chefen för social¬
departementet tillkallat en särskild utredningsman för fj^gan om skydd mot
ohälsa och olycksfall- för• viss laboratoriepersonal (laboratorieutrednijugen). Ut¬
redningsarbetet pågår-.
22. den 23 mars 1956, i anledning av väckt motion om förhandlingsrätt be¬
träffande pensiqns.$illkor för personer, vilkas anställning hos arbetsgivaren
upphört. (150.)
Enahanda beslut har meddelats som beträffande skrivelsen under 5. här ovan.
23. den 27 november 1956, i anledning av väckta motioner dels om-ändring
i sjukförsäkringslagen i syfte att möjliggöra läkarvårdsersättning för före¬
byggande vård m. m., dels ock om viss ändring av bestämmelserna rö¬
rande prisrabattering avs läkemedel. (372.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
24. den 13 december 1956, i anledning av väckta motioner angående viss
ändrad tillämpning av 18. § lagen om allmän sjukförsäkring. (415.)
Ärendet är beroende på Kungl. Måjits prövning.
25. samma dag, i anledning av väckta motioner angående översyn av lag¬
stiftningen om allmän sjukförsäkring. (417.)
Ärendet är beroende på Kungl. Majits prövning. ,
70
26. samma dag, i anledning av väckta motioner om införande av en obliga¬
torisk dödsfallsförsäkring. (418.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
27. samma dag, i anledning av väckt motion angående rätt till sjukkasse-
ersättning åt alkoholister som genomgår av läkare ordinerad behandling.
(423.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
28. den 29 mars 1957, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1957/58 under femte huvudtiteln, avseende anslagen inom socialdeparte¬
mentets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner m. m. (5.)
Slutbehandlad utom i vad avser frågan om avveckling av pensionsstyrelsens
sjukvårdande verksamhet. Betänkande i ämnet har den 23 december 1959 av¬
givits av särskilt tillkallade utredningsmän (utredningen rörande pensionsstyrel¬
sens sjukvårdande verksamhet). Betänkandet är föremål för sedvanlig remiss¬
behandling.
29. den 21 maj 1957, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1957/58 till främjande av bostadsförsörjningen
m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (272.)
Slutbehandlad utom i vad avser frågan om olika hyresnivåer i flerfamiljshus.
Genom beslut den 23 januari 1959 har Kungl. Maj:t uppdragit åt bostads-
styrelsen att undersöka i vad mån hyresskillnader föreligger mellan olika år¬
gångar av bostadshus. Utredningsarbetet pågår.
30. den 14 mars 1958, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1958/59 under femte huvudtiteln, avseende anslagen inom socialdeparte¬
mentets verksamhetsområde, m. m. (5.)
Slutbehandlad 1958 utom i vad avser frågan om administrationen för närings¬
hjälp, vilket spörsmål behandlats i 1959 års statsverksproposition, punkten 120.
Ärendet är därmed slutbehandlat.
31. den 11 april 1958, angående sjukgymnastverksamheten. (177.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
32. den 18 juli 1958, i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (B 56.)
Det under § 14 i revisorernas berättelse upptagna ärendet angående grupp¬
bebyggelse i Sollefteå m. m. har behandlats i 1959 års statsverksproposition,
punkten 86. Skrivelsen är — i vad på socialdepartementet ankommer — slut¬
behandlad.
33. den 25 november 1958, i anledning av väckta motioner om utvidgning av
arbetarskyddslagens tillämpningsområde. (B 115.)
Genom beslut den 11 december 1959 har skrivelsen överlämnats till arbetar-
skyddsstyrelsen.
34. den 3 december 1958, i anledning av väckta motioner angående åtgärder
för ungdomsbrottslighetens bekämpande. (B 120.)
71
Anmäld och slutbehandlad, i vad på socialdepartementet ankommer, genom
proposition nr 88 den 6 mars 1959. Skrivelsen har den 31 mars 1959 överlämnats
till inrikesdepartementet för fortsatt handläggning.
Av dessa ärenden äro alltså de under 1—7, 9, 11—13, 15, 17, 22, 30 samt 32—
34 omförmälda av Kungl. Maj:t inom socialdepartementet slutligt behandlade
samt de övriga under utredning eller på prövning beroende.
5. Kommunikationsdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 1 juli 1943, angående järnvägs ansvar för skada å gods. (440.)
Anmäld den 3 december 1943 varvid chefen för kommunikationsdepartementet
bemyndigades tillkalla en sakkunnig för att verkställa av riksdagen begärd
översyn av reglerna i gällande järnvägstrafikstadga. Med stöd av nämnda be¬
myndigande tillkallades en särskild sakkunnig. Sedan denne slutfört sitt upp¬
drag den 3 december 1953, är ärendet föremål för fortsatt beredning inom kom¬
munikationsdepartementet.
2. den 21 juni 1944, i anledning av väckta motioner angående lagstiftning
rörande tvångsinlösen av enskild järnväg. (413.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj ds prövning.
3. den 26 maj 1945, i anledning av väckta motioner om anläggning av ett
järnvägsspår mellan Haparandahamn och Haparanda. (290.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
4. den 30 juni 1945, i anledning av väckta motioner om utredning angående
byggande av en järnvägslinje mellan Örnsköldsvik och Umeå. (517.)
Anmäld den 6 juli 1945, därvid Kungl. Maj:t uppdrog åt norrlandskommittén
och järnvägsstyrelsen att gemensamt verkställa den i skrivelsen avsedda utred¬
ningen rörande ostkustbanans förlängning norrut till Umeå. Sedan kommittén
och styrelsen den 23 januari 1947 till Kungl. Maj:t överlämnat den begärda
utredningen och denna remissbehandlats är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.
5. den 19 april 1947, i anledning av väckt motion om revision av förord¬
ningen om yrkesmässig automobiltrafik i syfte att åstadkomma ett ra¬
tionellare ordnande av godstransporterna på landsbygden. (108.)
Anmäld den 25 april 1947, därvid skrivelsen överlämnades till 1944 års trafik¬
utredning. Sedan 1944 års trafikutredning avlämnat sitt betänkande är ärendet
i avvaktan på resultatet av 1953 års trafikutrednings arbete beroende på Kungl.
Maj ds prövning.
6. den 26 april 1947, i anledning av väckt motion om vissa ändringar i grun¬
derna för beviljande av bidrag till anläggning av vatten- och avlopps¬
ledningar m. m. (154.)
Anmäld den 9 maj 1947, därvid skrivelsen överlämnades till 1946 års vatten-
och avloppssakkunniga. Sedan de sakkunniga i september 1951 avgivit betän¬
kande i ämnet anmäldes ärendet i 1955 års statsverksproposition, bilaga 8, un¬
der punkt 27, i anledning varav riksdagen enligt skrivelse nr 6 beslutade, att
någon ändring i nuvarande bestämmelser rörande statsbidrag till anläggningar
72
för vattenförsörjning och avlopp tills vidare icke skulle ske. Efter det att riks¬
dagen godkänt de i proposition 84/1959 förordade ändrade grunderna för stats¬
bidrag till vatten- och avloppsanläggningar har författning i ämnet utfärdats
(SFS nr 251). Ärendet är därmed slutbehandlat.
7. den 3 juli 1948, i anledning av väckta motioner angående en järnvägs¬
förbindelse mellan Ljusdal och norska gränsen. (434.)
Anmäld den 3 december 1948, därvid utredningsman tillkallades för utredning
av frågan. Sedan denna utredning, järnvägsutredningen Ljusdal—norska grän¬
sen, i augusti 1952 avgivit betänkande i ämnet (SOU 1952: 27) är ärendet be¬
roende på Kungl. Maj:ts prövning.
8. den 18 maj 1949, i anledning av väckta motioner om åtgärder för för¬
bättring av kommunikationsförhållandena i Norrland. (263.)
Anmäld den 27 maj 1949, varvid uppdrogs åt järnvägsstyrelsen att verkställa
en förberedande utredning rörande de ekonomiska verkningarna för statens
järnvägar av ifrågavarande taxeändringar. Den 30 mars 1951 fann Kungl.
Maj:t — med hänsyn till de samma dag vidtagna ändringarna i statens järn¬
vägars person- och godstaxor — skrivelsen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts
ytterligare åtgärd i fråga om taxorna för långa transporter och om tillämpning
av s. k. virtuella avstånd samt i fråga om persontaxorna. Ärendet är i den del,
som avser upprättandet av en plan för inrättande av stambillin jer, alltjämt
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
9. den 6 december 1952, i anledning av väckt motion angående vissa frågor
om statsbidrag till väg- och gatuhållningen i städer och stadsliknande
samhällen. (430.)
Anmäld den 6 maj 1955, varvid sakkunniga tillkallades samma dag för att
verkställa en översyn av bestämmelserna om statsbidrag till väg- och gatuhåll¬
ningen i städer och stadsliknande samhällen som är väghållare, m. m. De sak¬
kunniga ha den 18 juni 1959 avlämnat ett betänkande rörande statsbidragen
till städernas vägar och gator m. m. Sedan ärendet remissbehandlats är det¬
samma beroende på Kungl. Maj :ts prövning.
10. den 11 april 1953, i anledning av väckta motioner om viss ändring i och
översyn av förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik. (127.)
Anmäld den 5 juni 1953, varvid utredningsmän tillkallats för översyn av rikt¬
linjerna för den statliga trafikpolitiken. Utredningsarbetet pågår.
11. den 10 december 1953, i anledning av väckta motioner angående skydd
för de norrländska länen mot skadliga verkningar av exploateringen av
vattenkraften m. m. (429.)
Anmäld den 4 februari 1955, varvid sakkunniga samma dag tillkallades för
att utreda vissa med de norrländska vattenkraftbyggnaderna sammanhängande
frågor. Denna utredning, norrländska vattenkraftutredningen, avlämnade den
25 september 1957 sitt betänkande. I propositionen 31/1959 framlades förslag
om ändrade bestämmelser angående regleringsavgift enligt 4 kap. vattenlagen.
I övrigt är ärendet beroende på Kungl. Maj ds prövning.
12. den 7 december 1954, i anledning av väckta motioner om helt förstatli¬
gande av Stockholm—Roslagens järnvägar. (388.)
Ärendet anmält i proposition nr 50/1959 angående införlivande med statens
järnvägar av Stockholm—Roslagens järnvägar. (Jämför förteckning II punk¬
ten 13 under kommunikationsdepartementet.) Ärendet är därmed slutbehandlat.
73
13. den 7 december 1955, i anledning av väckt motion om viss ändring av
ersättningsbestämmelserna i lagen om allmänna vägar. (374.)
Anmäld den 29 juni 1956, varvid sakkunniga tillkallades samma dag för att
verkställa en översyn av vägmarksersättningssakkunnigas betänkande, del 1,
angående grunderna för bestämmande av ersättning för upplåtelse av vägmark
m. m. Utredningsarbetet fortgår.
14. den 28 mars 1958, i anledning av väckta motioner om ändrad ordning för
delgivning av byggnadsnämnds beslut. (169.)
Ärendet anmält i proposition nr 168/59 med förslag till lag om ändring i bygg¬
nadslagen den 30 juni 1947 (nr 385) samt till byggnadsstadga. Ärendet är där¬
med slutbehandlat.
15. den 18 juli 1958, i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (B 56.)
Ärendet under punkten 42 (decentralisering av beslutanderätten i vissa frågor
till länsstyrelserna i vad avser kommunikationsdepartementets verksamhetsom¬
råde) är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Av dessa ärenden äro således de under 6, 12 och 14 omförmälda av Kungl.
Maj:t inom kommunikationsdepartementet slutligen behandlade samt de övriga
under utredning eller på prövning beroende.
6. Finansdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 14 april 1943, i anledning av väckta motioner om viss skattefrihet
för jordbrukskassor m. fl. (186.)
Chefen för finansdepartementet har jämlikt Kungl. Maj:ts den 31 december
1943 lämnade bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga med uppdrag att
verkställa utredning av frågan, huruvida jordbrukets kreditkassor borde med¬
givas rätt att vid beskattningen erhålla avdrag för viss avsättning till reserv¬
fond. De sakkunniga ha den 12 december 1944 avgivit betänkande i ämnet.
Över betänkandet ha yttranden avgivits av vissa myndigheter och samman¬
slutningar. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
2. den 30 maj 1951, i anledning av riksdagens år 1950 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning m. m. (317.)
Anmäld den 8 juni 1951, den 23 oktober 1952, den 30 juni 1955 samt den 24
maj 1957 och slutbehandlad utom såvitt avser ärendet under punkten 15 (be¬
skattning av svensk medborgare för inkomst av tjänst vid främmande makts
härvarande beskickning m. m.). Åter anmäld den 5 juni 1959, varvid skrivelsen
i sistnämnda del överlämnats till dubbelbeskattningssakkunniga. Skrivelsen är
därmed slutbehandlad. 3
3. den 4 maj 1954, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning av vissa, allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter. (214.)
Anmäld den 14 maj och den 18 juni 1954. Ärendet är i viss del beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.
74
4. den 26 april 1955, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående
försäljning av vissa, allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter. (219.)
Anmäld den 20 maj och den 4 november 1955 samt den 9 mars och den 15 juni
1956. Ånyo anmäld den 23 januari, den 27 augusti och den 16 oktober 1959.
Ärendet är därmed slutbehandlat.
5. den 13 maj 1955, i anledning av riksdagens år 1954 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (272.)
Skrivelsen har anmälts den 27 maj 1955 och slutbehandlats utom beträffande
ärendet under punkten 13 (förenkling av vissa skatterestitutioner). I proposi¬
tion nr 63 till 1959 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till förordning
om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272), varmed även
ärendet under punkten 13 är slutbehandlat.
6. den 18 april 1956, i anledning av väckta motioner om ändrade bestäm¬
melser rörande avdragsrätten för periodiskt understöd, m. m. (180.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
7. den 20 april 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning av vissa, allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter. (185.)
Anmäld den 25 maj och den 6 juli 1956, den 29 mars 1957, den 17 oktober
1958 samt den 29 oktober 1959. Ärendet är i viss del beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.
8. den 15 maj 1956, i anledning av väckta motioner angående ändring av
bestämmelserna om beskattning av resekostnads- och traktamentsersätt-
ningar. (244.)
Anmäld deh 5 juni 1959, varvid skrivelsen överlämnades till lönebeskattnings-
utredningen. Ärendet är därmed slutbehandlat.
9. den 9 april 1957, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning av vissa, allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter. (169.)
Anmäld den 26 april 1957. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
10. den 14 maj 1957, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket jämte i ämnet
väckta motioner m. m. (249.)
Anmäld den 24 maj 1957. Överlämnad såvitt angår ärendet under punkt 21
(vissa iakttagelser angående skatteuppbörden m. m.) till inrikesdepartementet.
I vad avser ärendet under punkt 22 (restavgiften för restförd skatt) har Kungl.
Maj:t i proposition nr 63 till 1959 års riksdag framlagt förslag till förordning
om ändring i uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272). Skrivelsen är
därmed slutbehandlad.
11. den 21 mars 1958, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
fullmakt att i arbetslöshetsbekämpande syfte igångsätta arbeten, för
vilka anslag uppförts å allmän beredskapsstat för budgetåret 1956/57,
m. m. (127.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 30 juni 1959.
12. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjor¬
da framställning angående beredskapsstat för försvarsväsendet för bud¬
getåret 1958/59. (128.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 30 juni 1959.
75
13. den 28 mars 1958, i anledning av väckta motioner om utredning av frå¬
gan om utlänningars och i utlandet bosatta svenska medborgares be¬
skattning här i riket. (158.)
Anmäld den 5 juni 1959, varvid skrivelsen överlämnades till dubbelbeskatt-
ningssakkunniga. Ärendet är därmed slutbehandlat.
14. den 16 april 1958, i anledning av väckta motioner angående den skatte¬
fria försäljningen av skattebelagda varor i öresundstrafiken. (185.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
15. den 23 april 1958, i anledning av väckta motioner angående förfarandet
i kammarrätten, m. m. (218.)
Anmäld och slutbehandlad den 1 december 1959, varvid stadga för kammarrät¬
ten utfärdades (SFS nr 545).
16. den 26 april 1958, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning av vissa, allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter.. (228.)
Anmäld den 6 juni och den 30 oktober 1958 samt den 30 juni 1959. Ärendet är
därmed slutbehandlat.
17. den 18 juli 1958, i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (B 56.)
Anmäld den 28 juli 1958, varvid skrivelsen slutbehandlats utom såvitt avser
punkten 23 (vissa iakttagelser angående skatteuppbörden m. m.; arbetsgivares
ansvar för arbetstagares skatt m. m.; processförfarandet i viss uppbördsfråga).
Ånyo anmäld den 22 maj 1959, varvid med ändring av tidigare^ beslut i vad
avser punkten 42 (decentralisering av beslutanderätten i vissa frågor till läns¬
styrelserna) tryckta exemplar av skrivelsen samt statsutskottets utlåtande nr
B 34 för handläggning i angivna delar överlämnats till justitie-, kommunika¬
tions-, jordbruks-^ handels-, inrikes- och civildepartementen. Åter anmäld den
5 juni 1959, varvid skrivelsen såvitt avser punkten 23 överlämnats till upp-
bördsutredningen. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
18. den 25 juli 1958, i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket, i vad berättel¬
sen avser utrikes tjänsteresor. (B 64.)
Anmäld den 9 januari 1959, varvid skrivelse avläts till riksdagen (nr 30) med
redogörelse för de åtgärder som föranletts av riksdagens skrivelse. Därmed är
ärendet slutbehandlat.
19. den 30 juli 1958, i anledning av väckta motioner angående utnyttjande
av anslag å allmän beredskapsstat. (B 87.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 30 juni 1959.
20. den 7 november 1958, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med
förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 26 juli
1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt, m. m. (B 102.)
Anmäld den 21 november 1958, varvid författningar utfärdades (SFS nr 561—
563 och 565) och vissa formulär i anledning av desamma fastställdes (SFS nr
564). Ärendet är i viss del (fråga om översyn av bestämmelserna rörande arvs¬
beskattningen) beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
21. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkän¬
nande av tilläggsavtal till avtalet mellan Sverige och Finland för und-
76
. vikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och för-
4 mögefrhet. (B 104.)
Anmäld och slutbehandlad den 16 januari 1959, varvid författning utfärdades
(SFS nr 20).
22. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkän¬
nande av avtal mellan Sverige och Pakistan för undvikande av dubbel¬
beskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter.
(B 105.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 mars 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 57 och 58).
23. den 21 november 1958, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition an¬
gående godkännande av avtal mellan Sverige och Förenade Arabrepu¬
bliken för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatte¬
flykt beträffande inkomst- och. förmögenhetsskatter. (B 109.)
Anmäld och slutbehandlad den 16 januari 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 22 och 23).
24. samma dag, i anledning av Kungl. Maj.ds proposition angående godkän¬
nande av avtal mellan Sverige och Indien för undvikande av dubbelbe¬
skattning av inkomst. (B 110.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 februari 1959, varvid författning utfärdades
(SFS nr 24). S
25. den 11 december 1958, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angåen¬
de godkännande dels av tilläggsprotokoll nr 10 till överenskommelsen den
19 september 1950 angående upprättande av en europeisk betalnings-
union, dels ock av tilläggsprotokoll nr 2 till det europeiska monetära av¬
talet den 5 augusti 1955, m. m., såvitt propositionen avser anvisande av
investeringsanslag till kredit till Turkiet. (B 128.)
Överlämnad till utrikesdepartementet den 15 december 1958 för handläggning
i viss del. Anmäld den 19 december 1958 samt den 6 februari och den 15 maj
1959. Ärendet är därmed slutbehandlat.
26. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående godkän¬
nande av en mellan Sverige och Finland träffad .överenskommelse angå¬
ende dels nedsättning av räntebetalningarna på vissa till Finland lämna¬
de svenska statskrediter, dels ock tillskapande av en kulturfond. (B 129.)
Anmäld den 19 december 1958 samt överlämnad till utrikesdepartementet den
8 januari 1959 för handläggning i återstående del. Ärendet är därmed slutbe¬
handlat.
Av dessa ärenden äro alltså de under 2, 4, 5, 8, 10—13, 15—19 och 21—26
omförmälda äv Kungl. Maj:t inom finansdepartementet slutligen behandlade
samt de övriga på prövning beroende.
7. Ecklesiastikdepartementet
Riksdagens skrivelse , . ~ ,v .
1 (376 )4 1944’ ang^en(*e m°dernisering av almanackans namnlängd.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
77
2. den 30 juni 1945, angående drunkningsolyckornas bekämpande. (533.)
Frågan har behandlats av statens folkbadsutredning, som i maj 1954 till inrikes¬
departementet avgivit betänkande angående friluftsbad, simhallar, bastur (SOU
1954: 25), vilket betänkande har varit föremål för sedvanlig remissbehandling.
Den 11 november 1955 har inrikesdepartementet överlämnat vissa delar av be¬
tänkandet till social-, ecklesiastik- och handelsdepartementen. Till ecklesiastik¬
departementet överlämnades huvuddelen av förslagen om simundervisning och
simlärarutbildning samt vissa statsbidragsfrågor, främst avseende statsbidrag till
anläggande av skolbad. Betänkandet har den 10 januari 1957 anmälts på inrikes¬
departementets föredragning, därvid Kungl. Maj:t funnit betänkandet ej föran¬
leda vidare åtgärd, såvitt anginge inrikesdepartementets verksamhetsområde.
Departementet har härefter den 30 januari 1957 överlämnat riksdagsskrivelsen
till social-, ecklesiastik- och handelsdepartementen för vidare behandling. För
ecklesiastikdepartementets vidkommande har betänkandet och riksdagsskrivel¬
sen anmälts den 27 september 1957 därvid uppdrogs åt skolöverstyrelsen att in¬
komma med preciserade förslag till de åtgärder i syfte att förbättra simkunnig-
lieten bland skolungdomen, vartill överstyrelsen kunde finna anledning. I skri¬
velse den 29 januari 1958 har skolöverstyrelsen inkommit med vissa förslag samt
anmält, att överstyrelsen efter ytterligare utredning inom överstyrelsen har för
avsikt att återkomma i ämnet. Ärendet är alltjämt beroende på Kungl. Maj ds
prövning.
3. den 29 juni 1946, i anledning av väckta motioner om utredning angående
ändring av gällande bestämmelser om försäljning av kyrklig jord. (378.)
Anmäld den 20 december 1946, därvid kammarkollegiet anbefalldes att verk¬
ställa den av riksdagen begärda utredningen. Kollegiet har den 19 juli 1951
inkommit med förslag till förenkling av förfarandet vid försäljning av kyrklig
jord. Samma fråga har därefter upptagits av stiftskansliutredningen i ett den
9 november 1956 avgivet stencilerat betänkande med förslag till förenkling av
förfarandet vid försäljning av kyrklig jord. Detta förslag är efter remissbehand¬
ling beroende på Kungl. Maj ds prövning.
4. den 14 juli 1947, i anledning av väckta motioner angående anvisande av
medel för inlösen av den s. k. Fjärås Bräcka i Halland m. m. (484.)
Skrivelsen har den 29 november 1947 överlämnats från jordbruksdepartementet.
I vad på ecklesiastikdepartementet ankommer, nämligen det i motionen II: 287
berörda spörsmålet, har skrivelsen anmälts den 11 december 1959 och lagts till
handlingarna. Skrivelsen är därmed för ecklesiastikdepartementets vidkom¬
mande slutbehandlad. 5
5. den 22 april 1950, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1950/51 under åttonde huvudtiteln, avseende anslagen inom ecklesiastik¬
departementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (8.)
Anmäld den 28 april, den 5 och den 26 maj samt den 2, 16 och 29 juni 1950 samt
den 8 juni 1951. Den 28 april 1950 utfärdades tre kungörelser (SFS nr 137—139),
den 2 juni 1950 sex kungörelser (SFS nr 227, 230, 232, 322, 323 och 393) samt den
8 juni 1951 en kungörelse (SFS nr 541). Beträffande den av riksdagen under
punkten 214 begärda utredningen angående ändring av gällande bestämmelser
om statsbidrag till anordnande av skolmåltider samt den av riksdagen under
punkten 229 begärda utredningen angående statsbidragsformerna för skollokaler
m. in. har chefen för ecklesiastikdepartementet med stöd av Kungl. Maj ds be-
6 — Redogörelse avgiven av JO till 19G0 urs riksdag
78
myndigande den 7 mars 1952 tillkallat särskilda sakkunniga för omprövning av
grunderna för vissa statsbidrag pa folkskoleväsendets område. De sakkunniga
ha den 24 januari 1953 inkommit med ett stencilerat betänkande med förslag till
ökade statsbidrag åt skoldistrikt, vilka bedriva försök med nioårig enhetsskola.
Efter remissbehandling har ifrågavarande betänkande anmälts den 27 februari
1953 i propositionen nr 126 till 1953 års riksdag. Den 15 oktober 1954 ha de
sakkunniga avgivit betänkande angående statsbidrag till tjänstebostäder för
folkskolans lärare (SOU 1954: 27), vilket betänkande efter remissbehandling an¬
mälts den 25 februari 1955 i propositionen nr 98 till 1955 års riksdag. Den 29
december 1956 ha de sakkunniga inkommit med stencilerat betänkande angående
statsbidrag till byggnader för det allmänna skolväsendet m. m., vilket betän¬
kande efter remissbehandling anmälts den 15 mars 1957 i propositionen nr 122
till 1957 ars riksdag. Skrivelsen är därmed i vad avser den av riksdagen under
punkten 229 begärda utredningen angående statsbidragsformerna för skollokaler
m. m. slutbehandlad. Beträffande den av riksdagen under punkten 214 begärda
utredningen ha de sakkunniga den 29 oktober 1958 avlämnat betänkande an¬
gående statsbidrag till anordnande av skolmåltider (SOU 1958: 37), vilket be¬
tänkande efter remissbehandling är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
6. den 6 maj 1952, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa anslag ur kyrkofonden m. m., såvitt propositionen hänvisats till be¬
handling av lagutskott, dels ock en i ämnet väckt motion. (193.)
Anmäld den 6 juni 1952. Skrivelsen är i vad den avser punkten 1 i propositionen
(bestridande ur kyrkofonden av församlingsprästs tjänsteresa i vissa fall) anmäld
den 16 och den 23 januari samt den 6 februari 1953, men är alltjämt beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.
7. den 29 maj 19o2, i anledning av riksdagens år 1951 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets tillstånd, sty¬
relse och förvaltning m. m. (293.)
Punkten 17 (vissa med det statliga arkivväsendet sammanhängande frågor) är
anmäld och slutbehandlad den 3 januari 1959, åttonde huvudtiteln, punkten 4.
8. den 27 maj 1953, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nva
bestämmelser om medlemskap av finska församlingen i Stockholm samt
tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg m. m. (324.)
Anmäld den 30 juni 1953, varvid en kungörelse utfärdades (SFS nr 524). Ärendet
är alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
9. den 9 december 1953, i anledning av väckta motioner om främjande av
vetenskaplig forskning och allmän folkupplysning genom upptagning av
kulturhistoriska filmer. (410.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 11 december 1959.
10. den 8 maj 1954, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda ^framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1954/55 under åttonde huvudtiteln, avseende anslagen inom ecklesiastik¬
departementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner m m
(8.)
Anmäld den 14 och den 21 maj samt den 4 och den 30 juni 1954. Beslutet den
21 maj innefattade bland annat utfärdandet av en kungörelse (SFS nr 275). Den
4 juni utfärdades bland annat fem kungörelser (SFS nr 413—415 samt 489—
490). I vad avser den av riksdagen under punkten 218 begärda översynen be¬
79
träffande den närmare utformningen av lärarnas skyldighet att utöva tillsyn vid
skolmåltiderna och huru denna skyldighet lämpligen bör uttagas med beak¬
tande av bland annat lärarnas behöriga intresse av viss avkoppling under skol¬
dagens arbete har skrivelsen anmälts den 29 oktober 1954, därvid chefen för
ecklesiastikdepartementet bemyndigats tillkalla sakkunniga för verkställande
dels av ifrågavarande översyn, dels ock av utredning av frågan, i vilket fall och
under vilka närmare förutsättningar särskild ersättning för tillsynen skall få
utges. De sakkunniga ha den 2 maj 1955 inkommit med betänkande i ämnet
(stencilerat), vilket efter remissbehandling anmälts den 3 januari 1959, åttonde
huvudtiteln, punkten 212. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
11. den 25 maj 1954, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående
vissa anslag för budgetåret 1954/55 till universitetet i Göteborg och Stock¬
holms högskola m. in. jämte i ämnet väckta motioner. (323.)
Anmäld den 4 juni 1954. I vad avser den av riksdagen begärda utredningen
angående möjligheterna och kostnaderna för en utbyggnad av den nuvarande
provisoriska undervisningen i botanik och zoologi vid Göteborgs universitet samt
huruvida förutsättningar föreligga för en på lämpligt sätt anordnad akademisk
undervisning i kemi, eventuellt i samarbete med Chalmers tekniska högskola,
har skrivelsen anmälts den 30 juni 1955, därvid chefen för ecklesiastikdeparte¬
mentet bemyndigades tillkalla särskilda sakkunniga för utredning angående
universitetens och högskolornas uppgifter och behov. I denna del är skrivelsen
därmed slutbehandlad. I vad avser den av riksdagen begärda översynen av hit¬
tills verkställda utredningar för upprustning av Stockholms högskola är skrivel¬
sen anmäld den 14 januari 1955, därvid departementschefen bemyndigades till¬
kalla särskild sakkunnig för att utarbeta den begärda organisationsplanen för
upprustning av Stockholms högskola. Tillika uppdrog Kungl. Maj:t åt bygg¬
nadsstyrelsen att vara den sakkunnige behjälplig vid utarbetande av en plan för
tillgodoseende av högskolans lokalbehov. Den sakkunnige har den 28 december
1955 inkommit med betänkande med utredning och förslag angående förstärk¬
ning av Stockholms högskolas personalorganisation, m. m. Ifrågavarande betän¬
kande anmäldes den 2 mars 1956 i propositionen nr 108 till 1956 års riksdag.
Beträffande utredningsarbetet i vad avser utarbetande av en plan för tillgodo¬
seende av högskolans lokalbehov har den sakkunnige den 28 maj 1958 inkommit
med förslag till plan för Stockholms högskolas utbyggnad, in. in. Nämnda förslag
till plan har den 29 maj 1958 överlämnats till de jämlikt nådigt bemyndigande
den 10 februari 1956 tillkallade sakkunniga för utredning rörande Stockholms
högskolas framtida ställning (Stockholms högskolas förhandlingskommitté),
vilken kommitté den 4 mars 1959 inkom med ett stencilerat betänkande an¬
gående universitet i Stockholm. Ifrågavarande betänkande har den 13 mars 1959
anmälts i proposition nr 106 till 1959 års riksdag. Skrivelsen är därmed i sin
helhet slutbehandlad.
12. den 14 december 1954, i anledning av väckta motioner om främjande av
forskningen och undervisningen på sjörättens område. (394.)
Anmäld den 28 juli 1958, därvid Kungl. Maj:t förordnat, att förevarande skrivel¬
se med därvid fogat exemplar av statsutskottets utlåtande skulle överlämnas till
nordiska kulturkommissionens svenska avdelning för yttrande. Nämnda avdel¬
ning har den 22 oktober 1958 inkommit med det begärda yttrandet. Ärendet är
beroende på Kungl. Maj ds prövning.
13. den 20 april 1956, i anledning av väckta motioner angående placeringen
av priistlöncfondsmcdcl. (179.)
80
Anmäld den 27 juli 1956, därvid kammarkollegiet anbefalldes avgiva utlåtande
i ärendet. Kammarkollegiet har den 24 april 1959 inkommit med utlåtande i
ämnet. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
14. den 31 maj 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
skolväsendets ordnande på realskolestadiet under övergångstiden före
enhetsskolans genomförande m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (315.)
Anmäld den 1, 15 och 29 juni samt den 7 september 1956. Den 15 juni utfär¬
dades två kungörelser (SFS nr 382 och 383) och den 29 juni bland annat tre kun¬
görelser (SFS nr 440—442). Skrivelsen är i viss del beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.
15. den 4 december 1956, i anledning av väckta motioner om utredning angå¬
ende naturhistoriska riksmuseets organisation m. m. (386.)
Anmäld den 22 maj 1959, därvid chefen för ecklesiastikdepartementet bemyn¬
digats tillkalla sakkunniga för utredning rörande naturhistoriska riksmuseets och
vissa andra institutioners framtida ställning till universitetet i Stockholm.
Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
16. den 7 december 1956, i anledning av väckta motioner om vissa social¬
pedagogiska anordningar beträffande barn med beteenderubbningar.
(394.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
17. samma dag, i anledning av väckta motioner om statsbidrag till skolhem
för studerande vid seminarier. (395.)
Anmäld den 6 november 1959, därvid Kungl. Maj:t förordnat, att skrivelsen
jämte statsutskottets därvid fogade utlåtande skulle överlämnas till de sak¬
kunniga för utredning rörande studiesociala åtgärder på den högre utbildningens
område m. m. för att tagas i beaktande vid de sakkunnigas arbete. Skrivelsen
är därmed slutbehandlad.
18. den 29 maj 1957, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående
försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. jämte i ämnet väckta
motioner. (317.)
Anmäld den 31 maj samt den 6 och den 27 juni 1957. Den 31 maj utfärdades sex
kungörelser (SFS nr 319—324). Skrivelsen är i viss del alltjämt beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.
19. den 3 december 1957, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
omorganisation av sjukgymnastutbildningen m. m. (378.)
Anmäld den 28 juli 1958 samt den 3 januari 1959, åttonde huvudtiteln, punkten
75. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
20. den 6 december 1957, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revi¬
sorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets tillstånd,
styrelse och förvaltning i vad berättelsen avser de vetenskapliga högsko¬
lorna i Stockholm och Göteborg samt farmaceutiska institutets lokal¬
fråga. (382.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
21. den 18 december 1957, i anledning av väckta motioner rörande studie¬
sociala åtgärder. (398.)
Anmäld den 9 oktober 1959, därvid chefen för ecklesiastikdepartementet be¬
myndigades tillkalla särskilda sakkunniga för att verkställa utredning rörande
studiesociala åtgärder på den högre utbildningens område. Skrivelsen är därmed
slutbehandlad.
81
22. den 18 juli 1958, i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (B 56.)
Punkten 31 (förvaltningen av vissa kyrkliga fastigheter) är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.
23. den 18 november 1958, i anledning av väckta motioner angående bere¬
dande av möjlighet för statens medicinska forskningsråd att fullfölja det
skisserade forskningsarbetet rörande tobakens skadeverkningar. (B 106.)
Anmäld och slutbehandlad den 13 mars 1959 i propositionen nr 105 till 1959
års riksdag.
24. den 8 december 1958, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ordnande av den andliga vården vid sjukhusen, m. m. jämte i ämnet
väckta motioner. (B 121.)
Anmäld och slutbehandlad den 23 januari 1959.
25. den 11 december 1958, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av en mellan Sverige och Finland träffad överenskommelse
angående dels nedsättning av räntebetalningarna på vissa till Finland
lämnade svenska statskrediter, dels ock tillskapande av en kulturfond.
(B 129.)
Anmäld den 19 december 1958 på finansdepartementets föredragning. Skrivelsen
har därefter överlämnats till utrikes- och ecklesiastikdepartementen för vidare
åtgärd. På ecklesiastikdepartementets föredragning är skrivelsen anmäld den
3 januari 1959, åttonde huvudtiteln, punkten 342, samt den 30 juni 1959. Skri¬
velsen är därmed slutbehandlad för ecklesiastikdepartementets vidkommande.
(Jfr punkten 4 under utrikesdepartementet samt punkten 26 under finans¬
departementet).
Av dessa ärenden äro alltså de under 4, 7, 9—11, 15, 17, 19, 21 och 23—25
omförmälda av Kungl. Maj:t inom ecklesiastikdepartementet slutligen behand¬
lade samt de övriga på prövning beroende.
8. Jordbruksdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 28 juni 1946, angående det statliga inflytandet inom sockerindustrien.
(475.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
2. den 19 juni 1947, i anledning av väckt motion angående obligatorisk an¬
svarighetsförsäkring för jägare. (363.)
Uen 14 januari 1949 tillkallade Kungl. Maj:t utredningsman jämte sakkunniga
att verkställa utredning rörande obligatorisk ansvarighetsförsäkring för jägare,
m. m. (1949 års jaktutredning). Skrivelsen har överlämnats till utredningen.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
3. den 16 mars 1948, i anledning av väckta motioner angående revision av
lagen om förlängning av tiden för vissa servitut. (83.)
Skrivelsen har den 3 december 1948 överlämnats till fastighetsbildningssakkun-
niga för att tagas under övervägande vid fullgörandet av de sakkunnigas upp¬
drag. Sedan fastighctsbildningssakkunniga avslutat sin verksamhet, är ärendet
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
82
4. den 17 april 1948, i anledning av väckta motioner om skyldighet för in¬
nehavare av järnväg, som delar fastighets ägor, att hålla anordningar
för övergång av järnvägen. (116.)
Skrivelsen överlämnad från kommunikationsdepartementet. Efter remissbehand¬
ling har ärendet behandlats i proposition nr 148 till 1959 års riksdag. Skrivelsen
är därmed slutbehandlad.
5. den 1 december 1951, i anledning av väckta motioner angående utred¬
ning om statens stöd åt växt- och fruktträdsförädlingen m. m. (359.)
Skrivelsen har anmälts den 16 oktober 1953, därvid tillkallats särskilda utred¬
ningsmän (1953 års växtförädlingsutredning). Betänkande avgavs den 11 no¬
vember 1955 (SOU 1956:4), vilket blev föremål för remissbehandling. Härut¬
över har W. Weibull AB den 23 oktober 1958 inkommit med utredning rörande
Rättsskydd för växtförädlingen. Ärendet är föremål för fortsatta överväganden
inom jordbruksdepartementet.
6. den 6 maj 1952, i anledning av väckt motion om skärpta bestämmelser
angående åtgärder till motverkande av förorening av sjöar och vatten¬
drag. (194.)
Anmäld den 9 januari 1953, därvid sakkunniga tillkallades (vattenvårdskommit-
tén). Delbetänkande angående organisations- och lagstiftningsfrågor har av¬
lämnats den 1 december 1954. Ärendet har delvis behandlats i proposition nr
173 till 1956 års riksdag. Delbetänkande med förslag angående vattenvårdens
centrala och lokala organisation har avlämnats den 1 mars 1958, vilket betän¬
kande behandlats i proposition nr 133 till 1958 års riksdag. Utredningsarbetet
fortgår.
7. den 29 maj 1952, i anledning av riksdagens år 1951 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets tillstånd, sty¬
relse och förvaltning m. m. (293.)
Beträffande de på jordbruksdepartementet ankommande punkterna 22 (statens
jordbruksdomäner) och 24 (nyttjanderätten till gruvskogarna) har punkten 22
anmälts och slutbehandlats den 16 maj 1958 samt punkten 24 den 23 oktober
1959. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
8. den 21 april 1953, med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverksproposi¬
tionen gjorda hemställan rörande anslag till veterinärstaten jämte i ämnet
väckta motioner. (142.)
Skrivelsen anmäld den 30 april 1953, därvid uppdrogs åt veterinärstyrelsen att
verkställa den av riksdagen begärda utredningen av frågan rörande det sätt, på
vilket statsmakterna bäst skulle kunna medverka till anordnande av tjänstebo¬
städer åt distriktsveterinärer. Utredningen, vilken avlämnats den 13 juni 1959,
bär varit föremål för remissbehandling. Ärendet är föremål för Kungl. Maj:ts
prövning.
9. den 12 maj 1953, i anledning av riksdagens år 1952 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (227.)
I vad på jordbruksdepartementet ankommer, punkterna 15 (lantbruksstyrelsens
byråorganisation) och 16 (renbetesfjällens revir), har i fråga om punkten 15
lantbruksstvrelsen den 8 november 1954 inkommit med förslag i ämnet, vilket
förslag är föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Beträffande punkten 16 har den
30 juni 1954 uppdragits åt domänstyrelsen att verkställa utredning i frågan.
Sagda utredning inkom den 12 januari 1959 och är föremål för remissbehand¬
ling.
83
10. den 29 maj 1953, angående olösta norrlandsfrågor. (375.)
Skrivelsen har anmälts den 15 januari 1954, därvid uppdrogs åt f. d. general¬
direktören E. Lindeberg att verkställa en inventering av kvarstående olösta norr¬
landsfrågor, vilka behandlats inom norrlandskommittén. Redogörelse för inven¬
teringen avgavs den 28 maj 1959, vilken redogörelse har varit föremål för re¬
missbehandling. Skrivelsen är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
11. den 24 april 1954, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition angåen¬
de åtgärder till skydd för Smålands Tabergs naturvärden, dels ock i äm¬
net väckta motioner. (191.)
Anmäld den 30 juni 1954, därvid uppdrogs åt f. d. justitierådet S. Ekberg att
verkställa ytterligare utredning. Sagda utredning avlämnades den 31 januari
1956, varefter ärendet blev föremål för remissbehandling. Skrivelsen är beroen¬
de på Kungl. Maj ds prövning.
12. den 24 november 1954, i anledning av väckta motioner om vissa ändring¬
ar i vattenlagen. (370.)
Anmäld den 25 september 1959, därvid särskild utredningsman tillkallades för
att — med utgångspunkt från tredje lagutskottets utlåtanden 1954:33 och
1957: 25 samt med lokalisering till Emåns nederbördsområde — undersöka de
väsentligaste av de problem, vilka uppkomma som följdverkningar av större
torrläggningsföretag och vilka berörts i sagda utskottsutlåtanden. Utredningen
avvaktas.
13. den 1 december 1954, med anledning av väckta motioner om byggande
av ett nytt undersökningsfartyg för fisket. (377.)
Anmäld den 30 september 1955, därvid uppdrogs åt fiskeristyrelsen med statens
fiskeriförsök att verkställa den begärda översynen. Fiskeristyrelsen har den 18
oktober 1956 inkommit med översynen. Remissbehandling är avslutad.
Med stöd av Kungl. Maj:ts beslut den 28 november 1958 (socialdepartemen¬
tet) angående bemyndigande för arbetsmarknadsstyrelsen m. fl. att utlägga in¬
dustribeställningar har fiskeristyrelsen — efter hemställan därom av arbets¬
marknadsstyrelsen i skrivelse den 11 juni 1959 — tecknat kontrakt den 17 och
den 18 juni 1959 med marinverkstäderna vid örlogsvarvet i Karlskrona om byg¬
gande av förenämnda undersökningsfartyg.
Ärendet är föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
14. den 18 november 1955, med anledning av väckta motioner om utredning
rörande behovet av lokaler och utrustning för virologiska undersökning¬
ar vid statens veterinärmedicinska anstalt. (363.)
Den 14 september 1956 uppdrogs åt fältveterinären F. Wilhelmsson att i sam¬
råd med sakrevisionen verkställa utredning i ämnet. Sedan den anbefallda ut¬
redningen inkommit den 18 september 1957 och remissbehandling av ärendet
slutförts, är skrivelsen beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
15. den 7 december 1955, i anledning av väckta motioner om ökat rättsskydd
åt innehavare av sommarstugearrenden. (375.)
Skrivelsen har anmälts och slutbehandlats den 11 december 1959.
16. den 10 april 1956, i anledning av väckta motioner om underlättande av
arrendatorers friköp av arrendegårdar under större gods m.m. (154.)
Skrivelsen bär anmälts och slutbehandlats den 11 december 1959.
84
17. den 17 april 1956, i anledning av väckta motioner angående fördelning i
vissa fall av kostnader för anordningar i korsningar av järnväg och väg,
m.m. (167.)
Skrivelsen överlämnad från kommunikationsdepartementet. Efter remissbe¬
handling har ärendet behandlats i proposition nr 148 till 1959 års riksdag. Skri¬
velsen är därmed slutbehandlad.
18. den 24 april 1957, angående åtgärder till förhindrande av skadegörelse av
mink. (199.)
Anmäld den 10 maj 1957, därvid uppdrogs åt 1949 års jaktutredning att skynd¬
samt verkställa den av riksdagen begärda utredningen. Utredningen avvaktas.
Kungl. Maj:t har den 28 februari 1958 tilldelat Svenska jägareförbundet ett
bidrag å 50 000 kronor ur jaktvårdsfonden och de av fiskeristyrelsen förvaltade
vattenavgifterna för åtgärder under år 1958 att på ett planmässigt sätt bekämpa
vildminken.
19. den 22 maj 1957, i anledning av väckta motioner om viss ändring av vat¬
tenlagens bestämmelser rörande torrläggning av mark jämte därtill an¬
slutande statsbidrags- och låneförfattningar. (262.)
Skrivelsen har behandlats i proposition nr 148 till 1959 års riksdag och är där¬
med slutbehandlad.
20. den 29 november 1957, i anledning av väckt motion om viss utredning
av Emåns nederbördsområde. (376.)
Anmäld den 25 september 1959, därvid särskild utredningsman tillkallades för
att — med utgångspunkt från tredje lagutskottets utlåtanden 1954:33 och
1957:25 samt med lokalisering till Emåns nederbördsområde — undersöka de
väsentligaste av de problem, vilka uppkomma som följdverkningar av större
torrläggningsföretag och vilka berörts i sagda utskottsutlåtanden. Utredningen
avvaktas.
21. den 28 mars 1958, i anledning av väckta motioner om förbud mot plock¬
ning av vissa växtarter till avsalu. (170.)
Skrivelsen är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
22. den 23 april 1958, angående utredning av frågan om avståndskostnader-
nas inverkan på levnads- och produktionskostnaderna i Norrland. (242.)
Skrivelsen har den 31 januari 1959 överlämnats till f. d. landshövding E. Linde-
berg för att tagas under övervägande vid inventeringen av vissa kvarstående
olösta norrlandsfrågor.
23. den 18 juli 1958, i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (B 56.)
Punkten 35 (beredskapslagring av spannmål) har behandlats i proposition nr 148
till 1959 års riksdag och punkten 38 (domänverkets markfond; domänverkets
skogsarrondering) anmälts den 4 september 1959, vilka punkter därmed äro slut¬
behandlade. Beträffande punkten 42 (decentralisering av beslutanderätten i vissa
frågor till länsstyrelserna) är densamma, i vad på jordbruksdepartementet an¬
kommer, beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Av dessa ärenden äro alltså de under 4, 7, 15—17 och 19 av Kungl. Maj:t inom
jordbruksdepartementet slutligen behandlade samt de övriga under utredning
eller på prövning beroende.
85
9. Handelsdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 6 juni 1935, i anledning av väckta motioner om åtgärder till ernående
av ökad säkerhet till sjöss. (291.)
Sedan Kungl. Maj:t den 22 maj 1936 anbefallt kommerskollegium att verkställa
och till Kungl. Maj:t inkomma med den av riksdagen begärda utredningen
ävensom med de förslag, vartill utredningen kunde föranleda, har kommers¬
kollegium i betänkande den 28 oktober 1937 inkommit med utlåtande och för¬
slag i ämnet. Förslaget har därefter för övervägande överlämnats till 1916 års
sjömanskommittc. Sedan Kungl. Maj:t den 6 december 1957 förordnat, att
arbetet inom sjömanskommittén skulle upphöra med utgången av år 1957, har
kommittén den 31 december 1957 återlämnat handlingarna i ärendet till handels¬
departementet och därvid anmält, att kommittén icke funnit anledning till ytt¬
rande i ämnet. Skrivelsen har därefter under hand överlämnats till de sakkun¬
niga med uppdrag att verkställa översyn av gällande bestämmelser om tillsyn
å fartyg m. m.
2. den 1 juli 1943, i anledning av väckta motioner om bemanningsbestäm-
melser för handelsfartyg. (462.)
Anmäld den 18 januari 1946. Frågan om bemanningsbestämmelserna för han¬
delsfartyg ingick intill utgången av december 1957 i 1946 års sjömanskommittés
uppdrag, då enligt beslut av Kungl. Maj:t den 6 december 1957 uppdraget upp¬
hörde. Samtidigt därmed uppdrogs åt utredningen om översyn av sjöarbets¬
tidslagen att utreda frågan om bemanningsbestämmelserna för handelsfartyg.
Utredningen har den 7 november 1958 avgivit betänkande om ny sjöarbetstidslag
(stencilerat) och har därefter påbörjat uppdraget om bemanningsbestämmelserna.
3. den 30 juni 1945, i anledning av väckta motioner angående upprättande
av sjöfartsförbindelser mellan Gotland och fastlandet i statlig regi. (441.)
Skrivelsen överlämnades till kommunikationsdepartementet. Den anmäldes där
den 27 september 1945, därvid chefen för kommunikationsdepartementet be¬
myndigades tillkalla utredningsmän för att inom departementet biträda med
utredning rörande sjöfartsförbindelserna mellan Gotland och det övriga Sverige
(1945 års Gotlandskommitté). Kommittén har den 18 januari 1951 avgivit be¬
tänkande i ämnet (SOU 1951: 10). Skrivelsen har år 1956 återlämnats till han¬
delsdepartementet för handläggning. Kungl. Maj:t har dels enligt beslut den
1 mars 1957 beviljat en för behandling av frågan om förbättrande av de regul¬
jära båtförbindelserna mellan Gotland och fastlandet tillsatt lokalkommitté
10 000 kronor för viss undersökning i ämnet, dels ock den 6 december 1957
beviljat lokalkommittén ett bidrag å högst 5 000^ kronor för gäldande av dag¬
arvode, resekostnadsersättning och traktamente åt en av kommittén enhälligt
utsedd ordförande. I betänkande den 23 april 1958 rörande Gotland (SOU
1958: 18) har 1954 års ö-utredning framfört vissa principiella synpunkter i fråga
om sjöfartsförbindelscrna mellan Gotland och fastlandet. Betänkandet har^ i
ovan angivna del överlämnats till handelsdepartementet för övervägande. Frå¬
gan om utbyggnad av Visby hamn, m. m. har anmälts i statsverkspropositionen
till 1960 års riksdag (X ht, p. 76). Skrivelsen får därmed anses slutbehandlad för
handelsdepartementets vidkommande.
4. den 20 maj 1947, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
86
1947/48 under tionde huvudtiteln, avseende anslagen inom handels¬
departementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (10.)
Anmäld den 30 juni och den 25 juli 1947, den 9 april och den 30 juni 1948, den
22 september 1949, den 17 februari och den 26 maj 1950 samt den 14 augusti
1953. Skrivelsen är därmed slutbehandlad utom beträffande punkten 76 i vad
densamma avser av riksdagen begärd utredning rörande frågan om inrättande
av en statens kulturfond. Den 30 juni 1948 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen
för handelsdepartementet att tillkalla högst tre utredningsmän för att verkställa
utredning och avgiva förslag rörande frågorna om de ändamål, till vilka lotteri¬
medel, som icke skola tillföras allmänna budgeten, böra utgå, samt om formerna
för medlens fördelning. Utredningsmännen, vilka tillkallades den 17 juli 1948
(1948 års utredning om en statens kulturfond), ha den 15 juni 1955 avgivit
betänkande och förslag angående riktlinjer och former för fördelning av lotteri¬
medel (stencilerat). Ärendet är efter avslutad remissbehandling beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.
5. den 31 maj 1949, i anledning av väckta motioner om utredning och för¬
slag rörande inomskärsfarleden i Bohuslän. (343.)
Anmäld den 10 juni 1949 i kommunikationsdepartementet, varvid uppdrogs åt
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att verkställa den av riksdagen begärda ut¬
redningen. Sedan riksdagen till statliga farledsarbeten för budgetåret 1952/53
anvisat ett reservationsanslag av 800 000 kronor, har Kungl. Maj:t den 23 maj
1952 ställt anslaget till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande att av
styrelsen användas till påbörjande av arbeten å den i inomskärsfarleden i Bohus¬
län ingående sträckan Hamburgsund—Hornö ränna. Skrivelsen har sedermera
överlämnats till handelsdepartementet och uppdraget har enligt Kungl. Maj:ts
beslut den 16 december 1955 överflyttats till sjöfartsstyrelsen.
6. den 11 mars 1952, i anledning av dels Kungl. Majrts proposition med
förslag till lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314), dels ock
en i ämnet väckt motion. (66.)
Skrivelsen har i vad avser anhållan om utredning rörande ändring i gruvlagens
bestämmelser om högsta beloppet för den i 53 § stadgade avgälden och om
beloppet av den i 55 § stadgade försvarsavgiften m. m. överlämnats från justitie¬
departementet för handläggning. Sedan Kungl. Maj:t den 9 maj 1952 uppdragit
åt kommerskollegium att skyndsamt verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma
med den av riksdagen begärda utredningen, har kollegium den 14 januari 1953
avgivit utlåtande i ämnet. Kommerskollegium har den 29 december 1958 in¬
kommit med viss ytterligare utredning i ämnet. Skrivelsen är den 12 januari
1959 överlämnad till justitiedepartementet och därmed slutbehandlad för han¬
delsdepartementets vidkommande.
7. den 15 maj 1954, i anledning av väckt motion om förbättrade pensions¬
förmåner för vissa sjömän. (272.)
Anmäld och slutbehandlad den 9 januari 1959.
8. den 28 mars 1958, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av Sveriges anslutning till konventionen om upprättande
av ett europeiskt bolag för kemisk behandling av bestrålat atombränsle
(Euroehemic). (162.)
Skrivelsen har den 16 december 1959 överlämnats till utrikesdepartementet och
är därmed slutbehandlad för handelsdepartementets vidkommande.
87
9. den 24 april 1958, i anledning av väckt motion om viss ändring av 10 §
sjömanslagen. (238.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
10. den 18 juli 1958, i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (B 56.)
Ärendet under punkten 42 angående decentralisering av beslutanderätten i vissa
frågor till länsstyrelserna har, i vad avser handelsdepartementets verksamhets¬
område, redan behandlats i propositionen 104/1959 och är därmed slutbehandlat.
11. den 3 december 1958, i anledning av väckt motion om översyn och utred¬
ning av utrikesförvaltningens organisation. (B 118.)
Skrivelsen, som överlämnats till handelsdepartementet från utrikesdepartemen¬
tet, är anmäld och slutbehandlad den 20 mars 1959.
Av dessa ärenden äro alltså de under 3, 6, 7, 8, 10 och 11 omförmälda av Kungl.
Maj:t inom handelsdepartementet slutligen behandlade samt de övriga under
utredning eller på prövning beroende.
10. Inrikesdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 8 juni 1927, i anledning av väckta motioner om åvägabringande av
utredning och förslag rörande statsbidrag till bestridande av kostnaderna
för den allmänna sjukvården i riket. (318.)
Sedan statens sjukvårdskommitté den 17 maj 1934 avgivit betänkande angående
den slutna kroppssjukvården i riket jämte vissa därmed sammanhängande spörs¬
mål, hava yttranden häröver inhämtats från åtskilliga myndigheter och organi¬
sationer. Kungl. Maj:t har den 28 februari 1936 till riksdagen avlåtit proposition
(nr 206) angående ändrade grunder för statsbidrag till vissa grenar av den
slutna sjukvården m. in., avseende statsbidrag till anstalter för kirurgisk tuber¬
kulos, vanföra, hereditärsyfilitiska barn och lättskötta sinnessjuka. Kungl. Maj:t
har den 15 januari 1937 till riksdagen avlåtit proposition (nr 39) angående för¬
bättrad förlossningsvård m. in., avseende, såvitt här är i fråga, statsbidrag till
uppförande eller inrättande av förlossningsanstaltcr samt till driften av dylika
anstalter och väntehem. Vidare har riksdagen godkänt en av Kungl. Maj it den
11 februari 1938 till riksdagen avlåten proposition (nr 127) angående folktand¬
vård, avseende statsbidrag till utrustning och drift av polikliniker för dylik
vård. Därjämte har 1939 års lagtima riksdag i huvudsak godkänt Kungl. Maj:ts
proposition den 10 februari 1939 (nr 84) angående statsbidrag till barnsjuk¬
vården i riket. I den mån ärendet icke är att anse som slutbehandlat, har däri
framförda spörsmål övervägts av 1946 års statsbidragssakkunniga för hälso- och
sjukvården, vilka sakkunniga den 8 november 1948 avgivit betänkande angå¬
ende statsbidragssystemet för den slutna kroppssjukvården (SOU 1948:48).
Detta betänkande är efter sedvanlig remissbehandling föremål för Kungl. Maj:ts
övervägande.
2. den 20 maj 1942, i anledning av väckta motioner angående viss ändring
i epidemilagen. (246.)
Anmäld den 10 juli 1942, därvid medicinalstyrelsen anbefalldes att verkställa
den begärda utredningen. Styrelsen har den 9 november 1945 avgivit förslag i
ämnet, vilket förslag överlämnades till 1946 års statsbidragssakkunniga för hälso-
88
och sjukvården för att tagas i övervägande vid fullgörande av de sakkunnigas
uppdrag. De sakkunniga har den 8 november 1948 avgivit betänkande angående
statsbidragssystemet för den slutna kroppssjukvården (SOU 1948:48), vilket
betänkande efter remissbehandling är föremål för Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr
ärendet under punkten 1 här ovan.)
3. den 29 juni 1945, i anledning av väckt motion angående reformering av
lösdriverilagstiftningen. (527.)
Kungl. Maj:t har den 31 augusti 1945 tillkallat en sakkunnig för att inom
socialdepartementet biträda med utredning rörande reformering av lösdriveri¬
lagstiftningen. Den 14 maj 1948 bemyndigades chefen för inrikesdepartementet
att tillkalla sakkunniga för att fullfölja tidigare påbörjad utredning angående
reformering av lösdriverilagstiftningen, vilka sakkunniga — som antagit namnet
1948 års lösdriveriutredning — den 18 december 1948 avgivit utredning med
förslag om lösdrivarlagens upphävande m. m. (SOU 1949: 4). Detta betänkande
har varit föremål för sedvanlig remissbehandling. Den 21 december 1949 be¬
myndigades chefen för inrikesdepartementet att uppdraga åt 1947 års psykopat-
vårdsutredning att utreda vissa frågor om behandlingen av lösdrivarklientelet
m. m., vilken utredning den 1 december 1952 avgivit betänkande angående
psykopatvård m. in. (SOU 1952:46). Betänkandet har — i vad det avser an-
staltsorganisationen — efter remissbehandling överlämnats till statens kommitté
för sinnessjukvårdens utbyggande för prövning av frågan, hur och i vilken ord¬
ning denna organisation bör uppbyggas. Nämnda kommitté har den 20 juni
1957 avgivit betänkande angående uppförande av ett sjukhus för vård av psy¬
kopater (stencil), vilket betänkande varit föremål för sedvanlig remissbehand¬
ling. Kungl. Maj:t har den 6 mars 1959 avlåtit proposition (nr 87) till riksdagen
angående anslag till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. för
budgetåret 1959/60, i vilken proposition förslag framlagts om uppförande av ett
sjukhus för vård av s. k. psykopater. (Jfr ärendet under punkten 4 här nedan.)
4. den 17 juni 1947, i anledning av väckt motion om viss ändring av be¬
stämmelserna i 7 § sinnessjuklagen. (322.)
Ärendet har övervägts av 1947 års psykopatvårdsutredning, som den 1 december
1952 avgivit betänkande angående psykopatvård m. m. (SOU 1952:46). Betän¬
kandet har — i vad det avser anstaltsorganisationen — efter remissbehandling
överlämnats till statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande för pröv¬
ning av frågan, hur och i vilken ordning denna organisation bör uppbyggas.
Nämnda kommitté har den 20 juni 1957 avgivit betänkande angående upp¬
förande av ett sjukhus för vård av psykopater (stencil), vilket betänkande varit
föremål för sedvanlig remissbehandling. Kungl. Maj:t har den 6 mars 1959 av¬
låtit proposition (nr 87) till riksdagen angående anslag till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret 1959/60, i vilken proposition
förslag framlagts om uppförande av ett sjukhus för vård av s. k. psykopater.
(Jfr ärendet under punkten 3 här ovan.)
5. den 2 mars 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1956/57 under andra huvudtiteln, avseende anslagen inom justitiedepar¬
tementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner, m. m. (2.)
Skrivelsen har i vad avser punkten 42 anmälts den 21 december 1956, varvid
uppdrogs åt polisväsendets organisationsnämnd att utreda vilka åtgärder, som
— med beaktande av säkerhetens krav — kunna vidtagas för att förbilliga de
förpassningsresor, som gäldas av länsstyrelserna. Utredningsarbetet pågår.
89
6. den 27 november 1956, i anledning av väckta motioner om förnyad ut¬
redning av frågan om polisväsendets förstatligande. (374.)
Anmäld den 25 oktober 1957, varvid chefen för inrikesdepartementet bemyn¬
digades att tillkalla sakkunniga för att utreda frågan om huvudmannaskapet för
polisväsendet m. m. (1957 års polisutredning). Utredningsarbetet pågar.
7. den 14 maj 1957, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket jämte i ämnet
väckta motioner m. m. (249.)
Ärendet under punkten 9 (försäkring av personal vid svenska sjukhuset i Korea)
har anmälts den 4 oktober 1957, varvid Kungl. Maj:t bemyndigade den skan¬
dinaviska styrelsen vid det blivande undervisningssjukhuset i Korea att med¬
dela vissa föreskrifter om lön och övriga avlöningsförmåner m. m. för sjukhusets
personal. Ärendet är därmed slutbehandlat. Ärendet under punkten 21 (vissa
iakttagelser angående skatteuppbörden m. m.) har anmälts den 27 september
1957, varvid författningar utfärdades (SFS nr 556—558). Ärendet är därmed
slutbehandlat. Ärendet under punkten 30 (visst blankettryck inom medicinal-
väsendets område) har anmälts den 27 juni 1957, varvid uppdrogs åt medicinal¬
styrelsen att i samråd med statens organisationsnämnd verkställa en översyn i
rationaliseringssyfte av blankettbeståndet inom medicinalväsendets område.
Ärendet är därmed slutbehandlat. Ärendet under punkten 31 (indrivning av
skatt m. m.) är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Ärendet under punkten 32
(räddningstjänsten i de svenska fjällen) har anmälts den 27 juni 1957, varvid
uppdrogs åt utredningen av frågan om utbyggnad av ambulans- och räddnings-
flygtjänsten i riket m. m. att pröva sådana av riksdagens revisorer eller eljest i
statsutskottets utlåtande berörda frågor rörande räddningstjänsten i fjällen,
vilka icke innefattas i utredningens tidigare uppdrag. Ärendet är därmed slut¬
behandlat.
8. den 3 december 1957, i anledning av väckta motioner om viss ändring av
gällande regler för återkrav i vissa fall av beviljade statsbidrag för upp¬
förande eller inrättande av sjukvårdsanläggning. (380.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
9. den 18 december 1957, i anledning av riksdagens år 1957 församlade
revisorers särskilda berättelse om rikets indelning i län. (399.)
Anmäld den 19 december 1958, varvid chefen för inrikesdepartementet bemyn¬
digats tillkalla en utredningsman för att verkställa utredning av frågan om
ändrad länsindelning i de s. k. Stockholms- och göteborgsregionerna m. m. (1959
års länsindclningsutredning). Utredningsarbetet pågår.
10. den 14 mars 1958, i anledning av väckta motioner om utredning i syfte
att öppna möjligheter till ekonomisk ersättning för kommunala fullmäk¬
tigeuppdrag. (117.)
Anmäld den 23 januari 1959, varvid chefen för inrikesdepartementet bemyn¬
digats tillkalla sakkunniga för utredning av vissa kommunalrättsliga spörsmål.
Ärendet är därmed slutbehandlat.
11. den 28 mars 1958, i anledning av väckt motion om ersättning av stats¬
medel till poliskonstapeln Arne Gustav Borgström i Örebro för uteblivet
skadestånd. (148.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 februari 1959.
90
12. samma dag, i anledning av väckta motioner angående viss ändring i lagen
om ersättning till polisman. (172.)
Anmäld den 5 december 1958, varvid uppdragits åt polisverksamhetsutredningen
att verkställa den av riksdagen begärda utredningen.
13. den 23 april 1958, i anledning av väckta motioner om utredning rörande
prostitutionsproblemet. (243.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
14. den 18 juli 1958, i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (B 56.)
Ärendet under punkten 42 (decentralisering av beslutanderätten i vissa frågor
till länsstyrelserna) är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
15. den 25 november 1958, i anledning av väckta motioner om sjukskö terske-
skolornas inordnande i yrkesskolväsendet. (B 111.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
16. den 3 december 1958, i anledning av väckta motioner angående åtgärder
för ungdomsbrottslighetens bekämpande. (B 120.)
Anmäld den 24 april 1959, varvid skrivelsen — i vad den rör frågan om behovet
av snara åtgärder för att förstärka polisens resurser, så att dess möjligheter att
förebygga och upptäcka brott ökas — överlämnades till polisverksamhetsutred¬
ningen för att tagas i övervägande.
Av dessa ärenden äro alltså de under 10 och 11 omförmälda av Kungl. Maj:t
inom inrikesdepartementet slutligen behandlade samt de övriga under utredning
eller på prövning beroende.
11. Civildepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 28 juni 1943, i anledning av riksdagens år 1942 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1941—
30 juni 1942. (417.)
På civildepartementets handläggning har ankommit punkterna 5 och 6. Ärendet
under punkten 5 (särskild lönedomstol) är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Ärendet under punkten 6 (sjukledighet och sjukvårdskostnader inom civila
statsförvaltningen) har anmälts och slutbehandlats den 3 december 1954, varvid
författningar utfärdades.
2. den 11 december 1953, i anledning av väckt motion om inrättande av ett
riksdagens löneråd med uppgift att fortlöpande medverka vid de statliga
löneförhandlingarna. (433.)
Anmäld den 26 november 1954, därvid skrivelsen överlämnades till författnings-
utredningen för att vara tillgänglig vid utredningsuppdragets fullgörande. Ut¬
redningsarbetet pågår.
3. den 9 maj 1956, i anledning av riksdagens år 1955 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (234.)
Skrivelsen är beträffande punkten 27 (förening av tjänst med tjänstebefattning
eller uppdrag) överlämnad till löneförfattningsberedningen, där utredningsarbetet
pågår.
91
4. den 22 maj 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
tjänstebostadssystemet m. in. (271.)
Den 29 augusti 1958 har cirkulär utfärdats (SFS nr 470). 1952 årstjänstebostads-
utredning har den 23 november 1959 avgivit en promemoria med förslag till
bestämmelser om tjänstebostäder (stencil). Ärendet är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.
5. den 14 maj 1957, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket jämte i ämnet
väckta motioner m. m. (249.)
Skrivelsen är beträffande punkten 33 (gratifikationer och belöningar vid de
affärsdrivande verken) överlämnad till löneförfattningsberedningen, där utred¬
ningsarbetet pågår.
6. den 18 juli 1958, i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (B 56.)
Skrivelsen har den 22 maj 1959 överlämnats från finansdepartementet för hand¬
läggning av ärendet under punkten 42 (decentralisering av beslutanderätten i
vissa frågor till länsstyrelserna), i vad detsamma berör civildepartementets verk¬
samhetsområde. Anmäld och slutbehandlad i vad på civildepartementet ankom¬
mer den 30 december 1959.
7. den 25 juli 1958, i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket, i vad berättel¬
sen avser allmänna resereglementet m. m. (B 63.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
8. samma dag, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående pensions-
reglering för statsanställda m. m. (B 79.)
Anmäld och slutbehandlad den 28 maj 1959, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 287, 290, 419 och 420).
9. den 10 december 1958, i anledning av väckta motioner om uppflyttning
från den 1 januari 1959 av de orter, som nu hänföres till ortsgrupp 2,
till ortsgrupp 3. (B 127.)
Chefen för civildepartementet har jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den
27 februari 1959 tillkallat en utredningsman med uppdrag att verkställa utred¬
ning angående grunderna för en prisgeografisk undersökning. Ärendet är därmed
slutbehandlat.
10. samma dag, i anledning av väckta motioner rörande ortsgrupperingen
inom beskattningen. (B 131.)
Chefen för civildepartementet har jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den
27 februari 1959 tillkallat en utredningsman med uppdrag att verkställa utred¬
ning angående grunderna för en prisgeografisk undersökning. Ärendet är därmed
slutbehandlat.
Av dessa ärenden äro alltså de under 6 och 8—10 omförmälda av Kungl. Maj:t
inom civildepartementet slutligen behandlade samt de övriga under utredning
eller på prövning beroende.
92
INNEHÅLL
Sid.
Inledning ....................................................................... 3
I. Tabell över samtliga av 1959 års riksdag avlåtna skrivelser m. m. i nummerföljd enligt
riksdagens protokoll .............................................................. 5
II. Förteckning över de av 1959 års riksdag till Konungen avlåtna skrivelser jämte upp¬
gifter om de åtgärder, som under nämnda år vidtagits i anledning av samma skrivelser: 7
1) Justitiedepartementet ....................................................... 7
2) Utrikesdepartementet ....................................................... 10
3) Försvarsdepartementet ...................................................... 13
4) Socialdepartementet ........................................................ lö
5) Kommunikationsdepartementet .............................................. 20
6) Finansdepartementet ....................................................... 22
7) Ecklesiastikdepartementet ................................................... 32
8) Jordbruksdepartementet .................................................... 35
9) Handelsdepartementet ...................................................... 39
10) Inrikesdepartementet ....................................................... 42
11) Civildepartementet ......................................................... 44
IH. Särskild förteckning över sådana i förteckningen II upptagna ärenden, som vid utgången
av år 1959 ännu voro i sin helhet eller till någon del på Kungl. Maj:ts prövning beroende 46
IV. Förteckning över ärenden, som hos Kungl. Maj:t anhängiggjorts genom skrivelser från
riksdagen före år 1959 men vid samma års början varit i sin helhet eller till någon del
oavgjorda, jämte uppgifter om den behandling dessa ärenden undergått:
1) Justitiedepartementet ....................................................... 50
2) Utrikesdepartementet ....................................................... 62
3) Försvarsdepartementet ...................................................... 63
4) Socialdepartementet ........................................................ 66
5) Kommunikationsdepartementet .............................................. 71
6) Finansdepartementet ....................................................... 73
7) Ecklesiastikdepartementet ................................................... 76
8) Jordbruksdepartementet .................................................... 81
9) Handelsdepartementet ...................................................... 85
10) Inrikesdepartementet ....................................................... 87
11) Civildepartementet ......................................................... 90
Ivar Hffiggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1900
591700