301
ligga ens möjligheten till sådana missförstånd och illvilliga antydningar,
som förekommit. I detta uttalande ville förbundet för sin del instämma.
I likhet med af Klinteberg funne emellertid förbundet, att ifrågavarande
bestämmelser med den räckvidd de givits icke torde vara tillfyllest för att
undanröja alla risker för en olämplig behandling hos myndigheterna av
verksky ddsärenden.
Därefter inkom från Industriens verkskyddsinstitut en skrift, däri in¬
stitutet i anslutning till Sveriges industriförbunds yttrande lämnade vissa
kompletterande uppgifter. Bland annat redogjorde institutet för olika sätt,
på vilka civilförsvarstjänstemän kunde gynna frivilligrörelsens organ eller
eljest uppträda partiskt. Enligt vad i skriften uttalades hade institutet i
många år fått mottaga rapporter om missförhållanden därutinnan, avseende
flera hundra fall. Institutet bifogade ett antal sådana rapporter, därvid
syftet endast vore att belysa systemet men ej att rikta uppmärksamheten
på vissa särskilda myndigheter eller befattningshavare. Sammanfattnings¬
vis framhöll institutet i sin skrift, att det måste anses principiellt oriktigt
och oförenligt med god sed inom förvaltningen att statliga tjänstemän vore
nära lierade med ett affärsdrivande organ, varmed de i tjänsten hade att
taga befattning, att civilförsvarsmyndigheterna både öppet och under hand
ensidigt understödde frivilligrörelsen i frågor rörande verkskyddsservice,
vilket innebure illojalt intrång i institutets verksamhet, savit att rådande
system på området icke överensstämde med av civilförsvarsstyrelsen i sam¬
band med tillkomsten av 1954 års förbud gjort uttalande att förhållandena
överhuvudtaget icke finge giva anledning ifrågasätta befattningshavarnas
objektivitet.
Vid institutets skrift var fogat ett av juris professorn Halvar Sundberg
avgivet utlåtande, däri anfördes bland annat: Det vore uppenbart, att upp¬
byggnaden av civilförsvarsförvaltningen i en myndighetsorganisation och
en offentligrättsligt erkänd frivilligorganisation, utövande en privatekono¬
misk affärsverksamhet inom civilförsvarsförvaltningens område, måste
anses strida mot allmänna förvaltningsrättsliga grundsatser. Därmed åsyf¬
tades i första hand den princip, som i § 60 regeringsformen kommit till
uttryck i förbudet mot förpaktande av statens inkomster, och som kunde
förallmänligas i grundsatsen att myndighetsförvaltning och privatekono¬
misk verksamhet ej finge sammanblandas. Redan därigenom att frivillig-
organisationen genom den statliga auktorisationen erhållit ställningen av
offentligt förvaltningsorgan och samtidigt bedreve en privatekonomisk
verksamhet i konkurrens med enskilt företag hade denna grundsats blivit
läderad. Olägenheterna därav syntes i förevarande fall ha givit sig till¬
känna därutinnan, att den frivilliga civilförsvarsorganisationen kommit
att framstå såsom även i sin privatekonomiska verksamhet skenbart statligt
auktoriserad, varigenom den erhållit ett ofrånkomligt övertag över det
även formellt enskilda företaget och kunnat vålla detta ekonomiskt av¬
302
bräck. Den andra förvaltningsrättsliga grundsatsen, som i förevarande fall
åsidosatts, vore principen att övervakningsmyndigheter skulle intaga en
i förhållande till de övervakade helt fristående och oberoende ställning. Det
stränga upprätthållandet av kravet på myndighetsförvaltningens upphöjd¬
het över enskilda intressen och därmed deras opartiskhet vore oeftergivligt
för förvaltningens auktoritet och därmed dess effektivitet. Det vore ofrån¬
komligt, att de angivna förbindelserna mellan civilförsvarsmyndigheter och
civilförsvarsförbundets privatekonomiska verksamhet måste skada den
offentliga förvaltningen genom att undergräva förtroendet till myndigheter¬
nas opartiskhet och därmed rubba deras auktoritet, samtidigt som den
privatekonomiska verksamheten bereddes fördelar framför konkurrerande
enskild verksamhet. Genom att civilförsvarsmyndigheternas personal mot
ersättning anlitades av länsförbund och lokalföreningar bereddes tjänste¬
männen inkomster av en verksamhet, som vore ställd under myndigheternas
tillsyn. Befogenhet att för utbildningen anlita frivillig organisation före-
låge visserligen enligt författningarna. Därav kunde likväl icke dragas slut¬
satsen att frivilligorganisationen förutsatts utföra uppgiften genom civil-
försvarsmyndighetens egen personal i egenskap av organisationens avlö¬
nade funktionärer. Den omständigheten att länsstyrelse och civilförsvars-
chef såsom tillsynsmyndigheter skulle kontrollera och godkänna verkskyd¬
dens specialplaner och ha tillsyn över att industrierna fullgjorde sin verk-
skyddsskyldighet måste få till konsekvens, att i beredning och beslut i
sådana ärenden icke deltoge några, som utgjorde styrelseledamöter, tjänste¬
män eller funktionärer hos den privatekonomiskt verksamma underorga¬
nisationen av civilförsvarsförbundet. Det år 1954 utfärdade generella för¬
budet för vissa av den lokala civilförsvarsmyndighetens befattningshavare
att mot ersättning lämna biträde med upprättande eller revidering av
specialplaner för verkskydd eller upprätta kurs- eller timplaner för verk-
skyddsutbildning torde icke kunna uppfattas såsom en inskränkning utan
torde utgöra en utvidgning av den allmänna jävsregeln. En annan tolkning
skulle förutsätta, att länsstyrelsens tjänstemän ej drabbades av de allmänna
förvaltningsrättsliga j ävsreglerna.
Efter remiss avgav därpå Sveriges civilförsvarsförbund yttrande i ären¬
det. Förbundet lämnade i sitt yttrande vissa uppgifter rörande beskaffen¬
heten och omfattningen av frivilligrörelsens medverkan i verkskyddsarbetet,
varav framgick, bland annat, att 14 länsförbund ägnade sig åt verkskydds-
service samt att 24 av landets omkring 300 civilförsvarsföreningar biträdde
med verkskyddsplanläggning och 27 föreningar med verkskyddsutbildning.
Enligt förbundets uppfattning kunde någon konkurrens icke anses råda i
den meningen att verksamhetsfältet icke skulle erbjuda båda serviceorga¬
nen full sysselsättning. Den omständigheten att Industriens verkskydds-
instituts rörelse gått tillbaka berodde enligt förbundet icke på att verk-
skyddsservice upptagits av förbundet, utan orsaken vore att söka i andra
303
förhållanden, som sammanhängde med det sätt och de metoder som in¬
stitutet tillämpat i sin rörelse. — I fråga om det personella sambandet
mellan civilförsvarsmyndigheterna och frivilligrörelsen upplyste förbundet,
att landshövdingarna vore ordförande i länsförbunden, i vilkas ledning
även inginge landssekreterare, civilförsvarsdirektörer och andra tjänstemän.
Civilförsvarsförbundet funne det överflödigt att bemöta antydningar om
att dessa befattningshavare skulle genom sin medverkan i länsförbunden
låta sig förledas till omdömeslöst förfarande. Beträffande civilförsvars¬
föreningarna uppgav förbundet, att ordförandeskapet innehades av civil-
försvarschef i 8 föreningar samt att såsom sekreterare fungerade civilför-
svarschef i 2 och annan civilförsvarstjänsteman i 18 föreningar. I övrigt
innehades dessa poster av personer, som stode utanför civilförsvarsmyndig-
hetema. Det vore sålunda enligt förbundet icke riktigt, att föreningarna
dominerades av befattningshavare i det statliga civilförsvaret. Att detta
måste vara representerat i föreningsledningen vore en annan och självklar
sak. Representanten hade därvid till uppgift att samordna den statliga
och frivilliga verksamheten och att utöva kontroll över den senare. —
När det gällde tjänstemännens personliga vinstintresse av verkskyddsarbete
vore enligt förbundet detta intresse efter tillkomsten av 1954 års förbud
begränsat till instruktörsverksamheten. Om en befattningshavare efter¬
traktade sådan förtjänst, hade han näppeligen intresse av vem som anlitade
honom som instruktör och kunde sålunda lika väl verka för förbundet
som för institutet. Goda möjligheter att erhålla sådana extrauppdrag före-
låge dessutom inom det allmänna civilförsvarets omfattande utbildnings¬
verksamhet. — Icke heller förelåge enligt förbundet risk för att kontrollen
genom rådande ordning skulle bli ineffektiv. Det vore här först och främst
fråga om ett upprätthållande av 1954 års förbud. Den omständigheten att
— såsom av handlingarna framginge — förbudet överträtts kunde emel¬
lertid icke användas som argument för slopande av det tillämpade syste¬
met. Botemedlet vore upplysning och effektiv kontroll.
Avslutningsvis anförde civilförsvarsförbundet följande: Det vore följd¬
riktigt, att myndigheterna funne lämpligt att den under deras kontroll
stående frivilliga civilförsvarsorganisationen påtoge sig uppgiften att bi¬
träda verkskydden med fackkunnig hjälp. Denna uppgift ville förbundet
icke undandraga sig, så länge behov av dess medverkan förelåge. Förbundet
bortsåge icke från att brister kunde ha vidlådit verksamheten men vore
av den meningen, att brister i det väsentliga icke längre förelåge. Förbundet
vore vidare införstått med angelägenheten av att effektivast möjliga kon¬
troll — i samarbete med civilförsvarsstyrelsen — måste utövas av förbun¬
dets ledning. Enligt förbundet kunde man icke avstå från förbundets med¬
verkan, så länge något annat och bättre system för verkskyddsservice än
det nuvarande icke kunde sättas i stället. Därest förbundet skulle nödgas
avstå från att lämna verkskyddsservice, skulle säkerligen en del av de för¬
304
eningar, som numera inrättat sig för att ge sådan service, begära sitt ut¬
träde ur organisationen för att fortsätta verksamheten. Av redan gjorda
uttalanden hade förbundet stöd för denna uppfattning. Vidare hade man
all anledning antaga, att personer, som nu anlitades av förbundet för ifråga¬
varande verksamhet, komme att etablera sig som självständiga företagare.
Man skulle alltså få ett flertal organisationer och enskilda, som fristående
skulle verka inom ifrågavarande område, undandragna den kontroll som
förbundet och myndigheterna genom förbundet nu kunde utöva. Förbundet
trodde icke, att något vore att vinna på ett sådant system. Om man ville
åstadkomma ett annat system, borde man enligt förbundets mening i första
hand undersöka, huruvida myndigheterna kunde ge företagen det erfor¬
derliga biträdet. Ett annat alternativ till lösning hade förbundet lagt fram
vid de av Sveriges industriförbund omnämnda överläggningar, som hållits
år 1955. Detta förslag hade i stort sett inneburit, att ett nytt centralt led¬
ningsorgan, ägt av industriförbundet och civilförsvarsförbundet, skulle
skapas, att organet skulle bildas genom sammanslagning av Industriens
verkskyddsinstitut och verkskyddsavdelningen vid förbundets kansli, att
organet skulle arbeta utan vinstintresse, att civilförsvarsstyrelsen skulle
erhålla full insyn i verksamheten samt att organet skulle verka ute på fältet
genom civilförsvarsförbundets underorganisationer. Samtliga i överlägg¬
ningarna deltagande hade i princip varit ense om att man borde söka en
lösning efter de sålunda uppdragna riktlinjerna. Tyvärr hade emellertid
förslaget fallit på en särskild fråga, i vilken enighet icke kunnat uppnås.
Förbundet vore emellertid för sin del berett att ånyo upptaga förhand¬
lingarna, därest någon av övriga parter skulle framställa önskemål därom.
Därefter inkommo från Industriens verkskyddsinstitut och Sveriges civil¬
försvarsförbund ytterligare skrifter, vari organisationerna bemötte varand¬
ras uppgifter. Institutet framkom därvid med förslag att civilförsvarsstyrel¬
sen skulle lämna auktorisation för de företag och enskilda, som ägde förut¬
sättningar att bedriva verkskyddsservice, samt att anteckning om vem som
lämnat biträde skulle göras å alla planer och utbildningsprogram. Från civil¬
försvarsförbundets sida framhölls bland annat att, därest det ansåges mindre
lämpligt att civilförsvarschef tillhörde frivilligorganets ledning, man kunde
genom en ändring av stadgarna föreskriva, att denne befattningshavare icke
finge deltaga i organets handläggning av frågor rörande verkskyddsservice.
I ärendet har genom justitieombudsmansexpeditionen företagits viss ut¬
redning hos ett antal länsstyrelser och civilförsvarsbyråer.
Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen åligger det
ägare eller innehavare av anläggning eller byggnad, för vilken verkskydd
skall vara organiserat, att på egen bekostnad ombesörja upprättande och
305
revidering av verkskyddsplan samt att sörja för utbildning av verkskydds-
personalen. Dessa uppgifter iiro, enligt vad handlingarna utvisa, av den
speciella beskaffenhet att de för sin lösning kräva särskild fackkunskap,
vilken i flertalet fall icke står till buds inom företagen själva. Det är därför
nödvändigt för många företag att i nämnda hänseenden anlita sakkunnigt
bistånd från annat håll. Förutom de kostnader, som äro därmed förenade,
ha företagen att svara för kostnaderna för anskaffande och underhåll av
den materiel, utrustning m. m., som upptagits i verkskyddsplanerna.
Tillsynen över att företagen fullgöra de omfattande och kostnadskrä¬
vande uppgifter, som sålunda åvila dem, ankommer på de statliga civil-
försvarsmyndigheterna, vilka jämväl ha att i tjänsten bistå företagen
med råd och anvisningar rörande verkskyddsarbetets bedrivande. Såsom
lokal civilförsvarsmyndighet fungerar civilförsvarschefen, vilken i allmänhet
innehar denna befattning vid sidan av annan tjänst, ofta polischefstjänst,
och som, på sätt i instruktionen för sådan myndighet stadgas, till sitt
biträde har en eller flera på stat eller mot arvode anställda befattnings¬
havare (civiltörsvarsbyrå). För länets del är länsstyrelsen civilförsvarsmyn¬
dighet, och ärendena handläggas där å civilförsvarssektionen under chef¬
skap av civilförsvarsdirektören, vilken till sitt biträde har vissa befattnings¬
havare såsom t. ex. militärassistent och länsinstruktör.
Att den på civilförsvarsmyndigheterna och deras tjänstemän ankom¬
mande ledningen och övervakningen av företagens verkskyddsåtgärder
handhavas på ett i allo riktigt sätt är uppenbarligen av största betydelse
för åstadkommande av en effektiv verkskyddsorganisation och därmed
också ökade möjligheter för vårt land att motstå påfrestningarna i händelse
av krig. Härvid ha myndigheterna i första hand att för företagen klargöra
och erinra om de skyldigheter i fråga om verkskydd, som föreligga enligt
gällande bestämmelser och direktiv. Myndigheternas aktivitet härutinnan
torde, allmänt sett, bilda den norm, som företagen anse sig böra följa. Un¬
derlåtenhet i detta hänseende från vissa myndigheters sida är icke blott
ägnad att medföra en försvagning av verkskyddsorganisationen utan kan
även medföra det ur rättvisesynpunkt otillfredsställande förhållandet att
kraven på de enskilda företagen och deras ekonomiska insatser beträffande
verkskyddet ställas olika högt i skilda delar av landet.
Den nu berörda sidan av civilförsvarsmyndigheternas verksamhet avser
regelmässigt en angelägenhet direkt mellan myndigheterna och företagens
ledning. Beträffande åter myndigheternas kontroll i fråga om ändamåls¬
enligheten av de åtgärder i planläggnings- och utbildningshänseenden, som
i enlighet med gjorda anvisningar eller förelägganden vidtagas inom verk¬
skydden, är det att märka att, såsom förut nämnts, flertalet företag måste
hänvända sig till utomstående expertis för genomförandet av påfordrade
åtgärder. Med hänsyn till den avgörande betydelse för arbetets utformning,
som sådan sakkunnigmedverkan synes äga, innebär i dessa fall myndig¬
20 — Justitieombudsmannens ämbetsberättrhc till 1958 års riksdag.
306
heternas kontroll i realiteten en bedömning av kvaliteten av det arbete,
som den sakkunnige presterat.
I princip står det företagen fritt att anlita den sakkunnighjälp de själva
önska. Något krav på auktorisation för rätt att lämna sådant bistånd har
sålunda icke uppställts. Av naturliga skäl äro emellertid urvalsmöjlighe¬
terna för företagen tämligen begränsade. Tidigare torde i viss utsträckning
ha förekommit, att företagen anlitade enskilda befattningshavare i civil¬
försvaret, vilka utförde arbetet vid sidan av tjänsten. Från och med den
1 juli 1954 gäller emellertid uttryckligt förbud för befattningshavare i den
lokala civilförsvarsinstansen, hänförda till lägst lönegrad 15, samt inne¬
havare av närmast motsvarande arvodesbefattning att mot ersättning bi¬
träda med verkskyddsplanläggning och upprättande av kurs- och timplaner
för verkskyddsutbildning. Motsvarande förbud gäller även för verkskydds-
inspektör. För närvarande torde, såsom av utredningen i förevarande ärende
framgår, företagen huvudsakligen vara hänvisade att söka biträde antingen
av Industriens verkskyddsinstitut aktiebolag, som är helt privatägt och
som sedan många år varit verksamt på området, eller också av Sveriges
civilförsvarsförbund med anslutna länsförbund och civilförsvarsföreningar,
som sedan år 1951, med Kungl. Maj:ts medgivande, upptagit denna verk¬
samhetsform vid sidan av sina ursprungliga och primära uppgifter att,
såsom uttryckes i kungörelsen angående frivillig försvarsverksamhet, be¬
driva upplysningsverksamhet och anordna frivillig utbildning samt med¬
verka vid av civilförsvarsmyndighet anordnad utbildning.
Med hänsyn till den nära samverkan mellan frivilligrörelsen och civil-
försvarsmyndigheterna, som uppenbarligen måste upprätthållas för att
den förra skall kunna fullgöra sina nämnda primära uppgifter i civilför¬
svarets intresse, har ansetts naturligt att representanter för civilförsvars-
myndigheterna ingå i ledningen av de olika frivilligorganisationerna. Så¬
lunda tillhöra t. ex. landshövding, landssekreterare eller civilförsvarsdirek-
tör regelmässigt länsförbunds styrelse, och i styrelse för lokal civilförsvars¬
förening ingå på sina håll civilförsvarschef eller annan befattningshavare
vid civilförsvaret.
I förevarande ärende ha, i anslutning till vissa iakttagelser som skulle
tyda på att enskilda civilförsvarstjänstemän förfarit felaktigt eller olämp¬
ligt i samband med planläggning och utbildning inom verkskydd, framförts
principiella anmärkningar mot rådande ordning för verkskyddsfrågornas
handhavande. Anmärkningarna sammanhänga främst med den nyss be¬
rörda personella gemenskapen mellan civilförsvarsmyndigheterna, vilka
ha att leda och övervaka verkskyddsarbetet, och de frivilligorganisationer,
som mot ersättning lämna företagen biträde i detta arbete. Det har härvid
gjorts gällande, att ledamotskap i styrelse för sådan frivilligorganisation
skulle grunda jäv för den befattningshavare i civilförsvaret, som i tjänsten
hade att deltaga i myndighetens ledning och övervakning av verkskydds¬
307
arbetet. Denna befattningshavarens intressegemenskap med frivilligorga¬
nisationen skulle nämligen vara ägnad att påverka hans objektivitet såsom
tjänsteman, vilket kunde ha till följd att kraven på viss standard i fråga
om organisation och utbildning inom verkskydd bleve eftersatta. Där¬
igenom och på annat sätt kunde förhållandet dessutom medföra risk för
ett otillbörligt gynnande av frivilligorganisationen i den fria näringsgren,
som bedrivandet av verkskyddsservice utgjorde. Vidare har hävdats, att
den omständigheten att civilförsvarstjänstemän, som hos myndigheten
hade att taga befattning med verkskyddsfrågor, fungerade som instruktörer
i verkskyddsutbildning jämväl vore jävsgrundande med hänsyn till det
personliga vinstintresse, som tjänstemännen hade av sådana uppdrag. Slut¬
ligen har i ärendet framhållits, bland annat, att det förut omförmälda, år
1954 utfärdade förbudet för vissa befattningshavare i den lokala civilför-
svarsinstansen att mot ersättning biträda i företagens verkskyddsarbete
kunde utan större svårigheter åsidosättas, varför närmare kontrollåtgärder
vore erforderliga.
Vad först angår frågan huruvida den nämnda organisationstillhörigheten
kan anses jävsgrundande i angivet hänseende får jag, såvitt avser befatt¬
ningshavare i länsstyrelserna, framhålla följande.
I 37 § länsstyrelseinstruktionen den 5 juni 1953 sägs, att vad om jäv
mot domare är stadgat skall ock gälla den, som deltager i handläggningen
av ärende inom länsstyrelsen, där ej ärendet är blott av expeditionell art.
I mål och ärenden av allmän beskaffenhet skall jäv dock icke anses före¬
ligga därför att den, som deltager i handläggningen, såsom samhällsmedlem
har del i saken.
Bestämmelserna om domarjäv återfinnas i 4 kap. 13 § rättegångsbalken,
i vilken paragraf jävsgrunderna äro upptagna under nio punkter. Av dessa
bestämmelser torde i förevarande sammanhang vara av intresse att erinra
om följande: Domare är sålunda jävig att handlägga mål, enligt punkt 1
om han själv är part eller eljest har del i saken eller av dess utgång kan
vänta synnerlig nytta eller skada; enligt punkt 4 om han är ledamot av
styrelse för bolag, förening eller annat samfund, stiftelse eller annan sådan
inrättning, som är part; enligt punkt 5 om han till någon, som har del i
saken eller av dess utgång kan vänta synnerlig nytta eller skada, står i
förhållande, som avses i punkt 4; samt enligt punkt 9 om eljest särskild
omständighet föreligger, som är ägnad att rubba förtroendet till hans opar¬
tiskhet i målet.
Det är till en början klart, att de för länsstyrelsetjänstemännen sålunda
gällande jävsreglerna innebära att en befattningshavare, som själv mot
ersättning biträtt ett företag med uppgörande av verkskyddsplan eller
med organiserande av verkskyddsutbildning, är av jäv hindrad att deltaga
i den på länsstyrelsen ankommande prövningen av planens och utbild¬
ningens ändamålsenlighet ur statlig effektivitetssynpunkt. Detta måste
308
gälla vare sig befattningshavaren utfört arbetet åt företaget som ett rent
personligt uppdrag eller såsom i sin tur anlitad av det serviceorgan, t. ex.
en frivilligorganisation, som fått i uppdrag av företaget att biträda. I båda
fallen har befattningshavaren uppenbarligen sådant direkt personligt in¬
tresse i saken att jäv måste anses föreligga. Något uttryckligt förbud för
befattningshavare hos länsstyrelse att åtaga sig nu avsedda uppdrag är
visserligen icke utfärdat. Det kan emellertid enligt min mening — frånsett
rena undantagsfall — icke anses förenligt med tjänstens beskaffenhet att
de befattningshavare, som enligt gällande instruktion och arbetsordning
ha till uppgift att deltaga i länsstyrelsens prövning av här berörda frågor,
genom att åtaga sig dylika uppdrag försätta sig själva i jävsställning och
sålunda icke kunna fullgöra vad deras tjänst kräver. För nu ifrågavarande
befattningshavare hos länsstyrelserna synes följaktligen — oaktat i motsats
till befattningshavare hos den lokala civilförsvarsmyndigheten något ut¬
tryckligt förbud icke utfärdats — hinder regelmässigt möta att aktivt med¬
verka vid uppgörande eller revidering av verkskyddsplaner eller vid upp¬
rättande av planer för verkskyddsutbildning.
Beträffande frågan huruvida enbart den omständigheten att sådan be¬
fattningshavare tillhör styrelsen för en frivilligorganisation grundar jäv för
denne att deltaga i prövningen av de verkskyddsåtgärder, som visst företag
vidtagit med biträde av denna organisation, må framhållas att, såsom tidi¬
gare anförts, tjänstemannens ledamotskap av organisationens styrelse grun¬
dar sig på det ömsesidiga intresset hos länsstyrelsen och organisationen av
en nära samverkan för att den sistnämnda skall kunna åstadkomma bästa
möjliga resultat i sitt arbete såsom frivillig försvarsorganisation. Det synes
mig föga sannolikt, att ett av sådant intresse betingat ledamotskap skulle
inverka på tjänstemannens objektivitet vid bedömningen av det vid sidan
därav liggande arbete, som organisationen utfört åt enskilt företag, förså-
vitt icke ledamotskapet medfört, att tjänstemannen närmare engagerat sig
i just detta arbete. I praktiken torde det emellertid förhålla sig så, i varje
fall numera, att ifrågavarande serviceverksamhet regelmässigt handhaves
av för ändamålet särskilt anställd personal hos organisationen, och att
styrelseledamöterna icke själva taga någon del i det detaljarbete, som
skall bli föremål för granskning. Det saknas därför enligt min mening fog
för att generellt påstå, att den organisationstillhörighet, varom här är fråga,
konstituerar en faktisk intressekollision av beskaffenhet att påverka tjänste¬
mannens handlande.
Å andra sidan kan naturligtvis icke helt uteslutas, att denna organisa¬
tionstillhörighet någon gång kan ha inverkat på vederbörande tjänstemans
prövning. Som emellertid de tjänstemän, om vilka nu är fråga, icke ha
något eget ekonomiskt intresse i saken, är det icke troligt att de medvetet
översett med eventuella brister i de vidtagna åtgärderna allenast därför
att den frivilligorganisation, vars styrelse de tillhöra, genom särskilt an¬
309
ställda sakkunniga medverkat vid åtgärdernas genomförande. Något exem¬
pel på att länsstyrelsetjänstemän av sådan anledning eftersatt sina för¬
pliktelser är icke heller känt. Däremot kan man möjligen tänka sig, att
en tjänsteman underlåter erforderlig kontroll därför att han — med känne¬
dom om att frivilligorganisationen medverkat — litar på att arbetet blivit
riktigt utfört.
Jävsreglerna i 4 kap. 13 § rättegångsbalken — vilka såsom förut fram¬
hållits skola, med vissa i sammanhanget ovidkommande undantag, gälla
även befattningshavare i länsstyrelse — äro emellertid avfattade utifrån
en vidare synpunkt. Dessa regler avse icke blott att garantera en fullt opar¬
tisk handläggning i det enskilda fallet utan syfta även till att förebygga
uppkomsten hos allmänheten av misstankar om ovidkommande hänsyns¬
tagande. Det för jävsfrågan avgörande är sålunda, huruvida viss omstän¬
dighet i och för sig är ägnad att rubba förtroendet för befattningshavarens
opartiskhet. Bland de omständigheter, som enligt bestämmelserna i be¬
rörda lagrum ansetts vara av denna natur, förekommer enligt punkt 5
att befattningshavaren är ledamot av styrelse för förening, som ”har del i
saken”, varmed enligt vedertagen uppfattning förstås, att vederbörande
däri har ett intresse av rättslig natur. Huruvida så är fallet i fråga om en
frivilligorganisation, som med visst företag träffat avtal att mot ersättning
lämna biträde med planläggning eller utbildning inom verkskyddet, åter¬
står därför att bedöma.
Nu berörda avtal torde som regel, enligt vad handlingarna i ärendet
utvisa, innefatta utfästelse från organisationens sida att mot viss till be¬
loppet bestämd ersättning ombesörja planläggning eller utbildning på sätt
som kan av civilförsvarsmyndigheten godkännas. Om myndigheten finner
sig icke kunna godtaga vad som i saken åtgjorts, föreligger på grund av
avtalet en rättslig förpliktelse för frivilligorganisationen i förhållande till
företaget att vidtaga erforderliga kompletteringar. Organisationens in¬
tresse av den hos myndigheten gjorda bedömningen är därför enligt min
mening av den natur, att organisationen, förvaltningsrättsligt sett, måste
anses ha ”del i saken”.
Detta organisationens intresse av den hos myndigheten gjorda pröv¬
ningen av vidtagna verkskyddsåtgärder medför i sin tur att, med den vida
innebörd jävsreglerna äga, den tjänsteman som är ledamot av organisa¬
tionens styrelse — alldeles oavsett den befattning han tagit med de verk¬
skyddsåtgärder som skola bli föremål för prövning — är förhindrad att
deltaga i myndighetens handläggning av saken. En sådan ordning — som
alltså skulle innebära att civilförsvarstjänstemän i icke obetydlig utsträck¬
ning måste avstå från att taga befattning med ärenden som eljest an¬
komma på deras handläggning — kan uppenbarligen menligt inverka på
myndighetens möjligheter att behörigen fullgöra sina åligganden och bör
därför icke ifrågakomma.
310
Det nu sagda gäller förhållandet hos länsstyrelsen såsom civilförsvars-
myndighet. För civilförsvarschef och andra befattningshavare i lokal civil-
försvarsinstans saknas uttryckliga jävsbestämmelser, liksom fallet är be¬
träffande stora områden av förvaltningen i övrigt. I princip anses emeller¬
tid, i såväl doktrin som praxis, rättegångsbalkens jävsregler vara analogivis
tillämpliga å förvaltningsmyndigheter över huvud, även om denna princip
på grund av de med förvaltningens heterogena karaktär sammanhängande
förhållandena måste lida större eller mindre inskränkningar. Någon om¬
ständighet, som skulle kunna motivera att jävsfrågan hos civilförsvarsmyn-
digheterna i vad avser ledningen och övervakningen av de enskilda före¬
tagens verkskyddsåtgärder borde bedömas på annat sätt i lokal instans
än i länsinstans, synes icke kunna anföras. Vad förut sagts om ledamotskap
i styrelsen för en frivilligorganisation såsom ett för befattningshavare i läns¬
styrelse jävsgrundande förhållande måste därför enligt min mening äga
tillämpning jämväl å befattningshavare i lokal civilförsvarsinstans.
Även bortsett från det formella jävshinder, som enligt det förut anförda
synes föreligga i dessa fall, torde lämpligheten av att bibehålla ifråga¬
varande personella gemenskap kunna ifrågasättas. Såsom tidigare fram¬
hållits kan visserligen icke generellt antagas, att sådan gemenskap skulle
inverka vid den på tjänstemännen ankommande effektivitetskontrollen.
Det är emellertid förklarligt, att ett personligt samband av denna natur
kan ge upphov till misstankar om bristande objektivitet hos tjänstemän¬
nen. För allmänhetens förtroende för myndigheterna är av väsentlig be¬
tydelse, att sådana omständigheter icke föreligga att — låt vara helt ogrun¬
dade — misstankar om bristande objektivitet hos myndigheterna få näring.
Från skilda håll har, enligt vad handlingarna utvisa, det otillfredsställande
i nyssnämnda gemenskap påtalats. Av särskilt intresse är härvid, hur saken
uppfattas av företagen själva. Såsom framgår av vad Sveriges industriför¬
bund i ärendet anfört synes man även på detta håll anse, att sambandet
medför risker för en ojämn bedömning från myndigheternas sida och att
en ändring därför bör vidtagas.
Redan nu angivna förhållanden, sedda mot bakgrunden av den omstän¬
digheten att det från tjänstemännens sida, med hänsyn till beskaffenheten
av den på dem ankommande prövningen, möter svårigheter att i praktiken
gendriva beskyllningar eller antydningar om ovidkommande hänsyns¬
tagande, synas göra det påkallat att överväga, huruvida icke berörda ge¬
menskap bör bringas att upphöra, såvitt angår sådana frivilligorganisatio¬
ner som mot ersättning tillhandagå enskilda med biträde i verkskydds¬
frågor. Därtill kommer ytterligare den omständigheten att, såsom Sveriges
industriförbund i sitt yttrande närmare utvecklat, nu ifrågavarande sam¬
band mellan civilförsvarsmyndigheter och frivilligorganisationer kan bereda
de senare ett försteg framför andra serviceorgan i fråga om ackvisitionen
av verkskyddsuppdrag, något som ur principiell synpunkt måste anses otill-
311
fredsstiillande. Stundom har därjämte, enligt vad av utredningen framgår,
ett visst försteg i den föreliggande konkurrenssituationen givits frivillig¬
organisationer genom särskilda åtgärder från civilförsvarsorganens sida.
Sålunda har t. ex. förekommit, att civilförsvarsmyndigheter i tjänsteskri-
velser till enskilda företag, innehållande uppmaning att genomföra plan¬
läggning eller utbildning, mer eller mindre uttryckligt rekommenderat före¬
tagen att för arbetets utförande hänvända sig just till en viss frivilligorga¬
nisation. Det har också förekommit exempel på fall, där sådan myndighet
påtagit sig uppgiften att själv mottaga anmälningar till viss av frivillig¬
organisation planerad utbildningskurs eller gratis ställt utbildningslokal till
organisationens förfogande. Även om sådana åtgärder uppenbarligen till¬
kommit uteslutande i avsikt att gagna verkskyddsarbetet, är det emellertid
icke myndigheternas sak att på dylikt aktivt sätt engagera sig i den av fri¬
villigrörelsen för enskilda företags räkning bedrivna serviceverksamheten,
vilken — såsom förut framhållits — ligger vid sidan av nämnda rörelses
uppgifter såsom statsunderstödd frivillig försvarsorganisation. Nu angivna
och liknande åtgärder kunna självfallet, just på grund av det ifrågavarande
personella sambandet mellan myndigheter och frivilligorganisationer, i den
föreliggande konkurrenssituationen lätt uppfattas som ett obehörigt stöd¬
jande av frivilligorganisationernas serviceverksamhet och äro således ägnade
att ge näring åt ogrundade misstankar att myndigheternas handläggning
av verkskyddsfrågor skulle brista i objektivitet.
Förutom det förut behandlade formella jävshindret synas följaktligen
även vägande sakliga skäl tala för att befattningshavare i det statliga civil¬
försvaret, vilka ha att i tjänsten deltaga i handläggningen av ärenden
rörande verkskydd, icke tillhöra ledningen av sådan frivilligorganisation,
som åtager sig att mot ersättning lämna enskilda företag biträde i verk¬
skyddsfrågor. Det gäller här den för såväl vår rättskipning som förvalt¬
ning fundamentala principen att allmänhetens förtroende för myndigheter¬
nas oväld icke får rubbas och att tjänstemännen därför, så långt möjligt
är, måste stå fria och obundna. Ur denna synpunkt äger den nu avhand¬
lade frågan, som endast rör ett begränsat avsnitt av civilförsvarsmyndig-
heternas verksamhet, en vidare betydelse.
Någon belysning av de olägenheter, som eventuellt skulle vara förbundna
med att det ifrågavarande personliga sambandet bragtes till upphörande,
har icke lämnats i de i ärendet avgivna yttrandena. Även om hittillsvarande
praxis på området därigenom skulle i viss utsträckning brytas, förefaller
mig detta knappast behöva medföra någon mera avsevärd olägenhet. Det
nära samarbete mellan civilförsvarsmyndigheterna och frivilligorganisatio¬
nerna, som utgör förutsättning för att de senare skola pa avsett sätt kunna
fullgöra sina primära uppgifter, torde kunna åvägabringas även utan den
formella organisationsgemenskap, varom här är fråga. På vissa håll synas
312
för övrigt redan nu lokala frivilligorganisationer arbeta utan sådan gemen¬
skap.
Det nu behandlade spörsmålet skulle bortfalla, därest det tidigare i olika
sammanhang diskuterade förslaget om tillskapandet av en enda på området
verksam serviceorganisation kunde genomföras, något som från olika håll
ansetts vara den lämpligaste ordningen. Därest emellertid en sådan lösning
allt fortfarande icke kan vinnas och ett upphörande av ifrågavarande per¬
sonliga gemenskap mellan myndigheterna och vissa frivilligorganisationer
— i enlighet med vad jag härovan utvecklat — befinnes påkallat, synes
en reglering av frågan lämpligen kunna ske genom intagande av föreskrift
därom i de för Sveriges civilförsvarsförbund fastställda stadgarna.
Vad härefter angår fragan huruvida, såsom i ärendet gjorts gällande,
verksamhet som instruktör i verkskyddsutbildning kan anses grunda jäv
för de tjänstemän, som ha att taga befattning med kontrollen över före¬
tagens åtgärder inom verkskyddet, får jag framhålla följande. För genom¬
förandet av planlagd verkskyddsutbildning måste företagen eller de orga¬
nisationer, som därvid av dem anlitas, anskaffa ett större eller mindre
antal instruktörer i olika fackämnen, därvid arvode utgår efter fastställda
taxor. Tillgången på personer med instruktörskompetens — varibland
många civilförsvarstjänstemän återfinnas — torde i varje fall för när¬
varande vara sa begränsad, att någon större konkurrens om uppdragen
dem emellan knappast lärer föreligga. Redan utbildningsverksamheten inom
det allmänna civilförsvaret torde regelmässigt giva dessa personer goda
möjligheter att erhålla instruktörsuppdrag. Det ekonomiska intresse, som
en tjänsteman vid civilförsvaret kan ha av att mottaga sådant uppdrag
inom verkskyddsutbildningen, synes därför icke vara av den betydelse
att tjänstemannen därigenom rimligen kan antagas komma i beroende¬
ställning till uppdragsgivaren. Härtill kommer, att civilförsvarstjänste-
männens deltagande i utbildningen, med hänsyn till nuvarande brist på
instruktörer, torde vara nödvändigt för att utbildningsarbetet icke skall
bli i alltför hög grad eftersatt. Frågan om eventuella olägenheter av att
tjänstemännen åtaga sig uppdrag som instruktörer synes i stället ligga på
ett annat plan. Det är härvid att märka, att en alltför omfattande instruk¬
törsverksamhet på fritid givetvis kan menligt inverka på vederbörandes
förmåga att under tjänstetid fullgöra sina uppgifter, liksom förberedelse¬
arbetet kan inkräkta på denna tid. Huruvida den omständigheten att be¬
fattningshavare vid civilförsvarsbyråer ej sällan i betydande utsträckning
synas fungera som instruktörer medfört sådana olägenheter, har emellertid
icke gjorts till föremål för närmare utredning i förevarande ärende. Detta
är en fråga, som i första hand vederbörande myndigheter ha att beakta
och som möjligen kan förtjäna att av dem närmare uppmärksammas. Det
kan härvid framhållas, att i vissa interna arbetsföreskrifter, t. ex. i arbets¬
ordningen för civilförsvarsbyrån i Stockholm, intagits bestämmelser om att
313
vissa tjänstemän icke utan särskilt medgivande få verka som instruktörer,
vilka bestämmelser i viss mån torde vara motiverade ur dylika kontroll¬
synpunkter.
Med förevarande spörsmål sammanhänger den i yttrandena berörda
frågan om efterlevnaden av det år 1954 utfärdade förbudet för vissa civil-
försvarstjänstemän att biträda enskild med verkskyddsuppgifter, vilket
förbud sträcker sig längre än vad strikta jävssynpunkter i och för sig på¬
kalla. De undersökningar härutinnan, som i ärendet stickprovsvis företagits,
ha visserligen endast givit vid handen att förbudet i några få fall — och
då icke på allvarligare sätt — överträtts. Det är emellertid självfallet av
vikt — icke minst med hänsyn till det misstänkliggörande av civilförsvaret
som blott något enda sådant inträffat fall kan föranleda — att en effektiv
kontroll över förbudets iakttagande kommer till stånd, något som även i
ärendet framhållits av Sveriges civilförsvarsförbund.
Huru kontrollen i nu senast berörda hänseenden lämpligen bör anordnas
synes visserligen avse sådana organisatoriska frågor, som vederbörande
civilförsvarsmyndigheter själva böra pröva och avgöra med hänsyn till
de olika lokala förutsättningarna och befattningshavarnas större eller
mindre frihet i arbetet. Mot bakgrunden av vad i övrigt i ärendet före¬
kommit kan det emellertid måhända finnas skäl att upptaga dessa frågor
till central bedömning i samband med förestående allmänna översyn av
civilförsvaret, varom särskild sakkunnigutredning för närvarande pågår.
Med stöd av den befogenhet min instruktion lämnar mig får jag härmed
framlägga ovanberörda spörsmål och synpunkter för den åtgärd Eders
Kungl. Maj:t må finna framställningen föranleda.
Över framställningen har Sveriges civilförsvarsförbund beretts tillfälle
att yttra sig.
53. Framställning angående åtgärder till förhindrande av störande
buller från trafik med motorcykel och moped
I detta ämne avlät jag den 22 oktober 1957 till Konungen följande fram¬
ställning:
Den 25 augusti 1955 beslöt poliskammaren i Lund ett så lydande tillägg
till de lokala trafikföreskrifterna för staden: ”Det är förbjudet att under
tiden 21.00—06.00 framföra motorcykel och moped med tillkopplad motor
på gator, som äro belägna innanför och i den gräns, som bildas av Allhel-
gona Kyrkogata—Biskopsgatan—Östra Vallgatan—Södra Esplanaden—
Gyllenkroks allé—Svanegatan—Nygatan—Bantorgets Västra körbana—
Bangatan—Clemenstorgets västra och norra körbanor och S:t Laurentii-
gatan. Detta förbud gäller dock icke för färd närmaste väg till eller från
314
arbetsplats samt för sådan färd, som är oundgängligen nödvändig med hän¬
syn till arbets- eller personliga förhållanden. Ovanstående tillägg till de
lokala trafikföreskrifterna gäller från och med den 1 september 1955.”
Den 29 augusti samma år utfärdade polismästaren Bertil Åkerman i Lund
— vilken i poliskammaren meddelat förenämnda beslut — ett för polis¬
personalen avsett tjänstemeddelande angående tillämpningen av beslutet.
I tjänstemeddelandet anförde Åkerman: ”Sedan lång tid tillbaka utgöra
de ungdomar, som — mestadels i klunga eller par — sent om kvällarna eller
nattetid färdas omkring i stadens centrala delar på sina motorcyklar eller
mopeder och därvid genom att rusa motorerna söka åstadkomma största
möjliga oväsen, en svår plåga för omgivningen, och detta alldeles onödiga
motorsmatter torde i åtskilliga fall medföra psykiska vådor, i synnerhet
för gamla och sjuka. Då jag insett, att vi icke med hittills gällande bestäm¬
melser ha möjligheter att komma tillrätta med detta för många nästan
olidliga oväsen, har jag funnit det nödvändigt att göra ett försök att genom
dessa föreskrifter stävja okynneskömingen. I kungörelsen angives, att för¬
budet icke gäller för färd närmaste väg till eller från arbetsplats samt för
sådan färd, som är oundgängligen nödvändig med hänsyn till arbets- eller
personliga förhållanden. Med 'arbete’ förstås här även studier och annan
intellektuell verksamhet vid vetenskapliga institutioner o. dyl. Hinder möter
alltså icke t. ex. för en studerande att efter en kvällsföreläsning, som avslu¬
tats efter klockan 21, färdas med motorcykel eller moped direkt till sin
bostad. Däremot faller givetvis färd till eller från nöjesetablissemang eller
privata tillställningar under förbudet. Färd med motordriven invalidcykel
hänföres icke under förbudet. Vid övervakningen av bestämmelserna måste
vi städse ha för ögonen syftet med förbudet: Att stävja okynneskörning. Vid
övervakningen skola vi därför förutsätta, att en motorcyklist eller mopedist,
som kommer hyggligt körande inom området under förbudstid utan att
åstadkomma mer buller än vad som måste anses behörigt, är ute i 'legalt
ärende’. Det är den trafik, som är att rubricera som 'okynnesåkning', som
bör bli föremål för vår övervakande verksamhet. Ingripande bör alltså i
princip icke ske i andra fall än då man har anledning misstänka, att veder¬
börande antingen tillhör kategorien 'okynnesåkare' eller om han färdas på
ett fordon, som förorsakar onödigt buller. Om envar håller klart för sig
syftet med bestämmelserna, så torde det icke möta några svårigheter att
avgöra när ingripande skall ske. Vi skola alltså — i detta fall liksom eljest
— på allt sätt söka undvika att skapa irritation bland den hyggliga delen
av allmänheten. Vi måste betänka, att förbudet dock innebär en viss grad
av inskränkning i den personliga friheten, och en sådan inskränkning bör
om möjligt icke drabba andra än dem, vilkas frihet i hänseendet behöver
inskränkas till skydd för hyggliga människor. Genom en omdömeslös eller
alltför restriktiv tillämpning av dessa föreskrifter skulle förbudet komma
315
att kännas som en irriterande hämsko även för många av dem, som för¬
budet icke avser att drabba, och detta är givetvis icke meningen. Det är
de störande elementen vi skola hålla efter. Förhållandet mellan polisen i
Lund och allmänheten är mycket gott. Låt oss inte genom en omdömeslös
eller rigorös tillämpning av dessa nya föreskrifter förstöra detta goda för¬
hållande. Jag lägger varje befäl på hjärtat att vaka över att så ej sker.
Underlydande personal bör erhålla all tänkbar ledning till förhindrande här¬
av. Om förbudet skall bli populärt hos det stora flertalet eller icke är helt
beroende på hur övervakningen skötes. Förbudets syfte skall nås — men
icke på hyggliga befolkningsgruppers bekostnad. Det bör noga aktgivas på
att okynnestrafikantema icke flytta sin irriterande verksamhet till andra
gator utanför förbudsområdet. Skulle så visa sig vara fallet skall detta
genast anmälas till föreståndaren för trafikavdelningen. Jag kommer att
personligen följa övervakningen så ofta detta låter sig göra samt att därvid
lämna de ytterligare direktiv, som kunna visa sig erforderliga. Detta
tjänstemeddelande skall delgivas envar polisman vid central-, ordnings- och
trafikavdelningarna.”
Vid en av tjänstförrättande justitieombudsmannen Lundvik i februari
1957 företagen inspektion av magistraten i Ystad fästes uppmärksamheten
på det ifrågavarande tjänstemeddelandet, vilket magistraten införskaffat
för handläggningen av ett ärende av liknande beskaffenhet. Efter att ha
tagit del av tjänstemeddelandet och det däri åberopade beslutet, lät tjänst¬
förrättande JO till inspektionsprotokollet anteckna, att förbudet närmast
syntes ha tillkommit med anledning av att vissa ungdomar på kvällar och
nätter brukat vid framförande av motorcyklar och mopeder behandla mo¬
torerna så, att störande buller åstadkommits, men att det icke syntes möjligt
att genom förbud i lokala trafikföreskrifter — vilka vore avsedda att inne¬
hålla bestämmelser av omedelbart trafikreglerande natur — förhindra stö¬
rande buller från motorfordon. Vidare erinrades, bland annat, att det ut¬
färdade förbudet även drabbade personer, mot vilka någon anmärkning i
ovan angivet hänseende icke kunde riktas, och således innebure en alldeles
opåkallad inskränkning i dessas rätt att framföra sina fordon.
Efter remiss avgav Åkerman yttrande, däri han till en början hänvisade
till vad som förekommit i samband med att länsstyrelsen i Malmöhus län
år 1955 prövat besvär, som anförts över det av poliskammaren beslutade
förbudet.
Av handlingar i detta besvärsärende framgår, att två personer var för
sig överklagat beslutet och yrkat dess upphävande, den ene under fram¬
hållande att de fordon som omfattades av förbudet icke skapade några tra¬
fikhinder och att förbudet uppenbarligen vore riktat mot personer, som av
ekonomiska skäl icke kunde skaffa sig bilar, samt den andre under fram¬
hållande att det vore oriktigt att förbjuda ett flertal personer att använda
316
sina fordon endast därför att ett fåtal bullerkörare icke kunde hållas efter
av ordningsmakten.
I ett till länsstyrelsen över besvären avgivet yttrande hade Åkerman
anfört: Okynnestrafiken med motorcyklar och mopeder, vilken förekom¬
mit främst under kvällar men även nattetid, hade under de senaste åren
utgjort ett mycket besvärande trafikproblem i Lunds centrala delar. Detta
problem tenderade att ytterligare kompliceras genom ökningen av dylika
fordon, främst mopeder. Lunds centrum hade en medeltida stadsplan med
trånga och krokiga gator. De lämpade sig icke för sådan trafik. Före för¬
budets ikraftträdande hade dessa okynnesåkare, mest unga pojkar, brukat
köra runt i klungor i de trånga gatorna, varvid de genom sitt körsätt skapat
trafikrisker och hinder i trafiken samt även i övrigt utgjort ett ständigt hot
mot trafiksäkerheten. Genom att onödigtvis rusa motorerna hade de där¬
jämte åstadkommit ett för kringboende mycket besvärande oljud. I jäm¬
förelse med okynnestrafiken, som icke tjänade något som helst rimligt syfte
men däremot medförde svåra trafik- och hälsoproblem, skapade nyttotra¬
fiken med dylika fordon endast små problem av sådan art. Innan förbudet
tillkom, hade andra medel att komma tillrätta med svårigheterna prövats.
Vid flera tillfällen hade förstärkt trafikövervakning under kvällstimmarna
insatts. Erfarenheterna från dessa kontroller hade visat, att man icke skulle
ha utsikt att komma tillrätta med problemet utan att denna förstärkta och
för samhället kostsamma trafikövervakning gjordes stationär, vilket ansetts
ogenomförbart. Erfarenheterna av förbudet måste betecknas såsom synner¬
ligen gynnsamma. Okynneskörningen med alla dess olägenheter hade upp¬
hört inom förbudsområdet, men nyttotrafiken fortginge. Stor lättnad och
ökad säkerhet i trafiken hade sålunda vunnits. Någon ökning av motor¬
cykel- och mopedtrafiken i stadens ytterområden hade icke följt av för¬
budet. Efterlevnaden av förbudet hade visat sig lätt att övervaka. Frånsett
de första dagarna efter förbudets ikraftträdande hade övervakningen ej
krävt förstärkt polisbevakning.
Trafiknämnden i Lund — som före förbudets utfärdande haft överlägg¬
ningar med Åkerman i saken och därvid förordat åtgärden — hade i ett i
anledning av besvären avgivet yttrande framhållit, att det fölle utanför
nämndens uppgift att bedöma, huruvida förbudet vore motiverat med hän¬
syn till de avsedda motorfordonens störande inverkan i fråga om de när¬
boendes kvällsvila och nattsömn, men att förbudet enligt nämndens mening
icke kunde anses innebära större avbräck för den totala trafiken med
ifrågavarande fordon.
Besvären hade prövats av länsstyrelsen den 31 december 1955, därvid
länsstyrelsen, med stöd av 61 § 1 mom. f) vägtrafikförordningen, icke funnit
skäl göra ändring i det överklagade beslutet.
I sitt till mig avgivna yttrande åberopade Åkerman vidare en prome¬
317
moria, som av honom upprättats före förbudets utfärdande. I promemorian
anfördes: Lokala trafikföreskrifter enligt 61 § 1 mom. vägtrafikförordningen
skulle innebära en reglering av trafiken. Det torde knappast kunna bestri¬
das, att ett förbud mot framförande av motorcyklar och mopeder inom visst
område under viss tid av dygnet innefattade en reglering av trafiken. Ett
sådant förbud fölle i och för sig in under punkt a), som bland annat omnämn¬
de ”förbud mot trafik eller inskränkning i trafiken beträffande fordon av visst
slag”. Skulle punkt a) ej anses tillämplig på grund av förbudets omfattning
eller syfte, måste förbudet likväl anses ha täckning i bemyndigandet i punkt
f), som avsåge ”andra särskilda åtgärder för reglering av trafiken”. Alla
typer av lokala trafikföreskrifter enligt 61 § 1 mom. kunde avse samtliga
allmänna vägar inom visst område. I sistnämnda moment angåves icke när¬
mare de syften, som finge fullföljas genom lokala trafikföreskrifter. Det
låge emellertid i sakens natur, att dessa syften måste vara desamma, som
låge till grund för vägtrafikförordningen i övrigt. Det ifrågasatta förbudet
avsåge att motverka de risker för allmän ordning och säkerhet, som vore
förenade med okynneskörning med motorcyklar och mopeder parvis eller i
klungor, samt de sanitära olägenheter, som följde med störande motorbuller.
Dessa båda syften överensstämde med dem, som låge till grund för 39 och
58 §§ vägtrafikförordningen. Förbudets båda syften hade sålunda täckning
i vägtrafikförordningen. De särskilda typer av lokala trafikföreskrifter, som
omnämndes i vägtrafikförordningens 61 § 1 mom. (utom punkt d), innebure
inskränkningar i trafikanternas rörelsefrihet; åtskilliga av dem innebure
dessutom skärpningar av särskilda, preciserade bestämmelser i vägtrafik¬
förordningen. Att ett förbud av det tilltänkta slaget inskränkte trafikan¬
ternas frihet utöver vad som följde av denna förordning och att det inne¬
bure en skärpning av bestämmelserna i förordningens 39 och 58 §§, kunde
därför ej i och för sig anses medföra, att förbudet ginge utöver bemyndigan¬
det i 61 § 1 mom. Flertalet lokala trafikföreskrifter verkade generellt i den
meningen, att de drabbade vårdslösa och försiktiga trafikanter utan åtskill¬
nad. Av detta slag vore t. ex. föreskrifter om hastighetsbegränsning och om
stopplikt vid infart till huvudled. Även om det av hänsyn till den konkreta
faran i varje särskilt fall skulle vara tänkbart att undantaga försiktiga tra¬
fikanter från skyldigheten att iakttaga dylika föreskrifter, vore det dock av
praktiska skäl ofrånkomligt att förläna föreskrifterna generell giltighet. De
syften, som låge till grund för det tilltänkta förbudet, borde givetvis i första
hand tillgodoses genom vanlig trafikövervakning och ingripanden mot
individuella förseelser. Endast om det förelåge intolerabla missförhållanden,
som icke kunde undanröjas på denna väg, borde ingripande ske genom ett
generellt verkande förbud, begränsat till vad som vore erforderligt för
bekämpandet av missförhållandena. Missförhållanden av angiven art hade
förelegat. Det hade visat sig omöjligt att komma till rätta med desamma
318
genom vanlig trafikövervakning och ingripanden i individuella fall. Det
hade därför ansetts nödvändigt med ett generellt förbud, begränsat till vissa
motorfordonstyper, visst område och viss tid av dygnet. Förbudet kunde
knappast anses medföra någon obefogad inskränkning i den enskildes frihet.
Nyttotrafiken med motorcykel och moped under natten vore av mycket
begränsad omfattning, och denna nyttotrafik vore avsedd att uttryckligen
undantagas från förbudet. Detta skulle avse endast sådan körning, som icke
vore nödvändig, och i främsta rummet rikta sig mot okynneskörning. Ge¬
nom tjänstemeddelande till polispersonalen skulle föreskrivas, att över¬
vakningen av förbudet finge ske under beaktande av förbudets syfte att
stävja okynneskörning. Härigenom torde det vara sörjt för att förbudet
icke skulle komma att drabba sådan trafik, som uppbures av några beak-
tansvärda intressen.
Åkerman anförde ytterligare i sitt till mig avgivna yttrande: I tjänste-
meddelandet rörande tillämpningen av förbudet, i vilket polispersonalen
uppmanades till största hänsyn mot trafikanterna, hade såsom motiv för
förbudet anförts bullerplågan. Måhända kunde och borde däri ha framhål¬
lits de med okynnes åkningen, såsom denna utvecklat sig, förenade betydan¬
de och alltmer ökande trafikriskerna. Att detta icke skett, torde dock icke
haft någon saklig betydelse, då polispersonalen varit väl medveten om de
förhållanden, som åtgärderna riktades emot. Förbudet hade av den alldeles
övervägande delen av Lunds befolkning mottagits med största tillfredsstäl¬
lelse. Härutinnan ville Åkerman hänvisa till vissa, yttrandet bilagda intyg.
Av en vid Åkermans yttrande fogad uppställning över antalet under
tiden den 1 september 1955 — den 31 mars 1957 begångna överträdelser
mot förbudet framgick, att antalet förseelser utgjorde 36 och att fordons-
förama till helt övervägande delen varit ungdomar i åldern omkring 20 år.
Sedan ärendet härefter överlämnats till länsstyrelsen i Malmöhus län för
yttrande, anförde länsstyrelsen följande: Länsstyrelsen hade vid sitt ställ¬
ningstagande i besvärsärendet uteslutande syftat till att inom de centrala
delarna av staden med dess stora antal trånga och krokiga gator reglera de
synnerligen besvärande trafikförhållandena, vilka oftast på rent okynne
tillskapats företrädesvis av ungdomar. Före förbudets ikraftträdande hade
nämligen dessa okynnesåkare på fordon, varom här vore fråga, brukat köra
runt i klungor i de trånga gatorna, varvid de genom sitt körsätt skapat
risker och hinder i trafiken samt även i övrigt utgjort ett ständigt hot mot
trafiksäkerheten. Den nyttobetonade trafiken hade uttryckligen undanta-
gits från förbudet, och enligt vad länsstyrelsen erfarit hade bestämmelsen
rörande denna trafik tillämpats på ett synnerligen föredömligt sätt. Läns¬
styrelsen delade uppfattningen att man icke kunde förhindra störande
buller från motorfordon genom förbud i lokala trafikföreskrifter. Att det
förbud, varom nu vore fråga, även befriat invånarna i staden från en myc¬
319
ket besvärande bullerplåga vore synbarligen en mycket värdefull effekt av
förbudet, vilken dock enligt det av länsstyrelsen i besvärsärendet anlagda
betraktelsesättet icke primärt eftersträvats.
I två den 18 april respektive den 5 juni 1957 hit inkomna skrifter anförde
Einar Brandt och Bertil Andersson, båda i Lund, var för sig klagomål mot
det av poliskammaren utfärdade förbudet. Brandt framhöll, bland annat,
att — om de verkliga olägenheterna av motorfordonstrafiken i den inre
staden skulle kunna undanröjas — ett totalt förbud mot sådan trafik borde
utfärdas samt att det vore klassjustice att utestänga endast dem, som an¬
litade de enklaste och billigaste fort skaf fningsmedlen. Andersson påtalade
i sin skrift, bland annat, att befolkningen i stadens ytterområden på grund
av förbudet icke längre kunde anlita sina mopeder för biografbesök inne i
staden.
I en den 3 maj 1957 hit inkommen skrift anförde Rolf Stjernfeldt i Gävle
klagomål över att polismästaren Sven Berglund utfärdat enahanda förbud,
gällande för vissa centrala delar av Gävle.
I infordrat yttrande anförde Berglund, att han den 21 mars 1957 utfär¬
dat sådant förbud, efter det han erfarit att länsstyrelsen i Malmöhus län
fastställt poliskammarens i Lund beslut i samma ämne. Till belysning av
saken åberopade Berglund ett protokoll från hälsovårdsnämnden i staden
samt ett för polispersonalen avsett tjänstemeddelande rörande förbudets
tillämpning.
Enligt det åberopade protokollet hade hälsovårdsnämnden beslutat hem¬
ställa hos polismyndigheten, att lämpliga åtgärder måtte vidtagas för att
minska trafikbullret i staden, i synnerhet när det gällde okynnesåkning på
mopeder och motorcyklar kvälls- och nattetid.
I det ifrågavarande tjänstemeddelandet — som i huvudsak var lika-
lydande med det i Lund utfärdade — hade angivits att polismästaren med¬
delat förbudet i avsikt att därigenom stävja onödigt trafikbuller.
I 61 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951 stadgas, att
det tillkommer länsstyrelsen att beträffande viss allmän väg, gata eller
annan allmän plats eller beträffande samtliga dylika vägar inom visst om¬
råde meddela erforderliga föreskrifter, avseende a) förbud mot trafik eller
inskränkning i trafiken beträffande fordon av visst slag, fordons axeltryck,
bruttovikt eller bredd, last av viss beskaffenhet, körriktning samt provkör¬
ning eller övningskörning med fordon, b) parkering eller annan uppställning
av fordon, c) färdhastighet, d) medgivande till större axel tryck eller brutto¬
vikt å fordon eller större bredd å fordon och last iin som tillätes i 54 §, e)
att viss väg skall anses såsom huvudled eller f) andra särskilda åtgärder för
reglering av trafiken.
320
Såvitt angår stads område tillkommer det enligt samma moment stads¬
myndighet — varmed i detta sammanhang förstås för stad med poliskam¬
mare denna och för övriga städer magistrat eller kommunalborgmästare —
att meddela erforderliga föreskrifter i de fall, som under a),b),d) ochf) sägs.
De i 61 § 1 mom. vägtrafikförordningen sålunda upptagna bestämmel¬
serna angående befogenheten att utfärda lokala trafikföreskrifter hade i
tidigare lagstiftning sin motsvarighet i ett flertal olika stadganden, intagna
såväl i de särskilda trafikförfattningarna som i ordningsstadgan för rikets
städer. Det ansågs emellertid lämpligt att samtliga lokala föreskrifter, som
vore av mera omedelbart trafikreglerande natur, d. v. s. väsentligen riktade
sig mot någon i dennes egenskap av trafikant och avsåge att reglera hans
uppträdande i trafiken, skulle utfärdas med stöd av enhetliga bestämmel¬
ser (jfr SOU 1948:34 s. 262 o. f., prop. nr 30/1951 s. 244 o. f.). Avsikten
med stadgandet i 61 § 1 mom. torde följaktligen vara — vilket även dess
avfattning utmärker — att ge vederbörande myndigheter möjlighet att
utfärda de särskilda föreskrifter, som med hänsyn till lokala förhållanden
äro påkallade för att undanröja hinder i trafiken och att eljest befrämja
trafiksäkerheten.
Som motivering för nu ifrågavarande förbud mot att viss tid av dygnet
framföra'motorcykel och moped ha åberopats två omständigheter, dels —
och framförallt — det för omgivningen störande motorbuller som åstadkom¬
mits av sådan trafik, dels det hot mot trafiksäkerheten som framförandet
av dylika fordon skulle medföra.
Vad den förstnämnda omständigheten angår är att märka, att det i 58 §
första stycket vägtrafikförordningen intagits föreskrift om skyldighet för
förare av motordrivet fordon att i görligaste mån behandla motorn så, att
den icke åstadkommer störande buller. Överträdelse härav straffas med
böter upp till 300 kronor. Detta stadgande måste anses innefatta en uttöm¬
mande reglering av vad som ur vägtrafikförordningens synpunkter kan
fordras av motorfordonsförare, när det gäller att begränsa det buller, som
är förenat med motortrafik. Därest emellertid trafiken med vissa slags
fordon — sådan den utvecklat sig på viss plats — visat sig medföra sanitära
olägenheter för närboende, avser detta uppenbarligen en fråga som kräver
överväganden ur andra synpunkter än dem, som skola tillgodoses genom
utfärdande av lokala trafikföreskrifter eller således intressena att trygga
trafiken. I enlighet med den uppfattning, varåt tjänstförrättande JO här-
utinnan givit uttryck i inspektionsprotokollet och som länsstyrelsen i
Malmöhus län också förklarat sig dela, finner jag därför icke lagligen möj¬
ligt att genom förbud i lokala trafikföreskrifter — och således genom för¬
bud som skulle sträcka sig utöver vad som gäller enligt vägtrafikförord¬
ningen — förhindra störande buller från motorfordon.
Vad härefter angår frågan, huruvida de utfärdade förbuden mot fram¬
321
förande av motorcykel och moped kunna äga laga stöd såsom tillkomna
för att främja trafiksäkerheten, har — såvitt angår förbudet i Lund —
länsstyrelsen i Malmöhus län åberopat vad Åkerman i sitt yttrande i be-
svärsärendet anfört därom att ”okynnesåkare”, mest ungdomar, brukat på
de platser som förbudet omfattar köra runt i klungor, därvid de genom
sitt körsätt skapat risker och hinder i trafiken samt även i övrigt utgjort
ett ständigt hot mot trafiksäkerheten.
Befogenhet och skyldighet för polisen att ingripa mot nu avsedda fordons-
förare föreligger redan enligt vägtrafikförordningens bestämmelser, då en
sålunda beskriven framfart tydligen innefattar åsidosättande av grundregeln
i 39 §, att vägtrafikant skall iakttaga den omsorg och varsamhet, som till
förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna, samt upp¬
träda så, att han icke onödigtvis hindrar eller stör trafiken. Det synes mig
tveksamt, huruvida möjlighet överhuvudtaget föreligger att — enbart på
den grund att det är svårt för polisen att övervaka efterlevnaden av denna
grundregel — i lokal trafikföreskrift utfärda generellt förbud mot fram¬
förande av motorcykel och moped och alltså förbud, som skulle drabba
jämväl sådana fordonsinnehavare, mot vilka någon som helst anmärkning
för bristande varsamhet eller hänsyn icke kan riktas. Även om det emeller¬
tid rent principiellt icke skulle anses möta hinder mot att i syfte att främja
trafiksäkerheten utfärda generellt förbud som nyss sagts, får lokal föreskrift
härom, med hänsyn till den inskränkning i lojala trafikanters rörelsefrihet,
som därigenom sker, icke meddelas med mindre verkligt påtagliga skäl där¬
för kunna åberopas. Det åligger med andra ord myndigheterna att vid pröv¬
ningen av fråga om utfärdande av lokala trafikföreskrifter — liksom även
eljest när det gäller handhavandet av lokal förordningsmakt — noga tillse,
att bestämmelser icke meddelas, vilka lägga onödigt tvång på allmänheten
eller eljest medföra obefogad inskränkning i den enskildes frihet. Ett i
uteslutande syfte att trygga trafiksäkerheten utfärdat förbud mot fram¬
förande av motorcykel och moped skulle måhända i och för sig kunna tän¬
kas motiverat, om trafiken med sådana fordon typiskt sett visat sig med¬
föra betydande hinder och risker för olycksfall, vilket i sin tur torde förut¬
sätta att trafiken på den plats, varom är fråga, är av större intensitet och
förbudet således skulle skapa en påtaglig lättnad för den övriga trafiken. I
nu förevarande fall synes emellertid, med hänsyn såväl till att förbuden
gälla endast kvällar och nätter och till vad i övrigt upplysts rörande trafik¬
förhållandena, icke gärna kunna göras gällande att angivna förutsättning
skulle vara för handen. Om man vidare betraktar själva utformningen och
tillämpningen av förbuden, framgår att därifrån undantagits trafik, som
icke är ”oundgängligen nödvändig”, och att denna diffusa gränsdragning
— som vid ett strikt iakttagande uppenbarligen skulle ställa polisperso¬
nalen inför betydande svårigheter och som torde lämna rum för godtyckliga
21 — Justitieombudsmannens iimbetsbcrättche till 1958 ars riksdag.
322
bedömanden — i praktiken ansetts kunna tillämpas på det sättet att man
skall utgå från, ”att en motorcyklist eller mopedist, som kommer hyggligt
körande under förbudstid utan att åstadkomma onödigt buller, är ute i
degalt’ ärende”. Härigenom kommer således förbuden att i verkligheten
begränsas till att avse just sådana fordonsförare, mot vilka möjlighet till
ingripande enligt vägtrafikförordningen redan föreligger och vilkas körsätt,
jämte polisens svårigheter att ingripa däremot, åberopats som skäl för de
utsträckta förbuden. I verkligheten synas följaktligen dessa förbud — såvitt
de skulle syfta till att främja trafiksäkerheten — icke sträcka sig utöver
vad vägtrafikförordningen stadgar och medger. Att det primärt avgörande
för förbuden icke heller varit överväganden av angiven art utan i stället
önskemålet att komma till rätta med det störande motorbullret, framgår
med all önskvärd tydlighet av handlingarna i ärendet; i fråga om det för
Gävle utfärdade förbudet har för övrigt något annat syfte än det sist¬
nämnda icke ens åberopats. Vid nu angivna förhållanden är icke möjligt
hävda, att det ur synpunkten av trafiksäkerhetens tryggande förelegat
objektivt godtagbara skäl för förbuden. Dessa måste följaktligen även i nu
ifrågavarande hänseende anses sakna laga stöd.
I enlighet med vad sålunda anförts har jag vid min prövning av ovan¬
berörda ärenden funnit, att de ifrågavarande lokala förbudsföreskrifterna
icke rätteligen bort utfärdas och fastställas. Då emellertid vad härutinnan
förekommit icke är av beskaffenhet att innefatta tjänstefel, har jag låtit
bero vid mina i saken gjorda uttalanden.
Av vad som upplysts i de ovan relaterade ärendena framgår, att bety¬
dande obehag vållats befolkningen inom vissa delar av berörda städer
genom att förare av motorcyklar och mopeder under kvällar och nätter
plägat hantera sina fordon på sätt som medfört störande buller. Även på
andra håll synas missförhållanden av enahanda art förekomma, vilka för¬
anlett vederbörande myndigheter att föreskriva motsvarande inskränk¬
ningar i trafiken eller att överväga sådana inskränkningar. Problemet synes
följaktligen vara av allmännare intresse och på grund av sin beskaffenhet
påkalla särskild uppmärksamhet.
I det betänkande, som 1953 års trafiksäkerhetsutredning innevarande år
avgivit (SOU 1957: 18), har förevarande spörsmål också berörts. Utred¬
ningen har funnit det fullt motiverat att ge länsstyrelse och stadsmyndighet
befogenhet att stävja den okynnesåkning, som medför olägenheter för kring¬
boende, och har i sådant syfte föreslagit den ändringen av 61 § 1 mom.
vägtrafikförordningen, att lokala trafikreglerande föreskrifter må meddelas,
dåjäå erfordras — förutom för att tillgodose säkerhet eller framkomlighet —
jämväl för att undanröja mera betydelsefulla störningar eller olägenheter,
härrörande från trafiken.
De olägenheter varom här är fråga ha, såvitt av handlingarna i de ovan
323
berörda ärendena framgår, väsentligen sin grund i det förhållandet att vissa
fordonsförare genom att rusa motorerna åstadkomma besvärande oljud.
Såsom jag förut framhållit föreligger redan enligt gällande lagstiftning
straffsanktionerat förbud för fordonsförare att behandla motorn så, att
störande buller onödigtvis åstadkommes. Det är uppenbarligen i hög grad
angeläget, att polismyndigheterna också effektivt tillse efterlevnaden av
detta förbud och, då det åsidosättes, med all kraft inskrida. Det ligger i
sakens natur, att denna övervakning ställer vissa anspråk på polismaktens
förmåga till aktivt handlande och att den stundom kan vara besvärlig och
ansträngande. Det synes likväl som om man på åtskilliga håll skulle kunnat
gå i land med denna uppgift. Därest emellertid polisen på vissa platser —
trots energiska och lämpligt avpassade åtgärder — icke skulle lyckas stävja
nu avsedda fordonsförares framfart, synes mig frågan i första hand böra
lösas genom erforderliga personalorganisatoriska åtgärder och icke genom
att man öppnar möjlighet att över hela landet införa generella, lokala trafik¬
förbud, en utväg som väl är den ur polisens synpunkt mest arbetsbespa-
rande men som icke kan utnyttjas utan att medföra irriterande hinder för
det stora flertalet lojala och korrekt körande motorfordonsförare.
Emellertid är det tänkbart, att det störande motorbullret också kan ha
sin grund i själva den form, vari trafiken med ifrågavarande fordon stun¬
dom sker, d. v. s. genom klungköming fram och tillbaka på vissa gator —
utan att motorerna därvid rusas eller eljest hanteras vårdslöst — och att
således trafiken såsom sådan, på grund av dess intensitet och lokala be¬
gränsning, blir störande för omgivningen. Möjligen har det varit sådana fall,
som trafiksäkerhetsutredningen närmast haft i åtanke. Ingripande mot
sådan klungköming synes i viss utsträckning kunna ske med stöd av väg¬
trafikförordningen och polisens allmänna befogenheter att inskrida mot
ordningsstörande förehavanden. Även om olägenheterna icke därigenom
skulle kunna helt undanröjas, synes det mig kunna ifrågasättas huruvida
det lämpligaste sättet att komma till rätta med problemet verkligen är att
införa generella trafikinskränkningar vilka — därest de skola få åsyftad
verkan — knappast torde kunna begränsas till någon eller några gator utan
måste omfatta ganska betydande stadsdelar och således komma att beröra
ett stort antal fordonsförare, mot vilka någon som helst anmärkning icke
kan riktas. Närmare till hands synes mig ligga, att man prövar andra ut¬
vägar i syfte att motverka de störningar för omgivningen, som samman¬
hänga med att många ungdomar nuförtiden äro ägare av motorcyklar och
mopeder och naturligt nog också vilja använda dessa under sin fritid. I
viss mån är det här fråga om ett ungdomsvårdsproblem, som självfallet bör
beaktas av vederbörande kommunala myndigheter, därvid t. ex. kan ifråga-
komrna — såsom på vissa håll torde ha skett — att åt ungdomarna upp¬
låta lämpligt område i samhällets utkant för den mer eller mindre utpräg¬
324
lade tävlingsköming, som eljest äger rum på allmänna gator och vägar.
Frågan att genom tekniska förbättringar reducera fordonens ljudeffekter
synes även förtjänt av uppmärksamhet. Det torde vidare t. ex. kunna över¬
vägas, huruvida anledning föreligger att införa nya eller skärpta sanktioner
mot de förare, som åsidosätta vad av dem rimligen kan krävas, exempelvis
tillfälliga beslag av fordon. Överhuvudtaget synes mig problemet böra
angripas från vidare utgångspunkter än vad som synes ha skett i det om-
förmälda betänkandet.
Generella, lokala förbudsregleringar böra nämligen enligt min mening icke
genomföras eller ens möjliggöras med mindre en allsidig och ingående pröv¬
ning skett av det problem, varom i varje särskilt fall är fråga, och av be¬
fintliga utvägar att i annan ordning åstadkomma en godtagbar lösning.
Detta är en viktig principiell utgångspunkt vid bedömandet av spörsmål av
förevarande art, och det synes mig finnas desto större anledning att fast-
hålla därvid, som det på många områden av samhällslivet torde kunna
ifrågasättas inskränkande åtgärder gentemot allmänheten, vilka ur speciella
och strängt begränsade synpunkter måhända kunna te sig befogade, men
för vilka objektivt godtagbara skäl i det särskilda fallet likväl icke före¬
ligga och som i själva verket huvudsakligen äro avsedda att tillgodose ovid¬
kommande syften. Det är därför enligt min mening ur rättssäkerhetssyn¬
punkt ett angeläget krav — ej blott att myndigheterna med varsamhet och
urskillning begagna dem redan givna fullmakter att införa generella in¬
skränkningar i den medborgerliga handlingsfriheten — utan också att lag¬
stiftaren icke utan tungt vägande skäl giva myndigheterna nya sådana
fullmakter, vilka kunna medföra risker för sakligt ogrundade förbud på
sätt handlingarna i de förut omnämnda ärendena torde giva vid handen.
Med hänsyn till sakens principiella och praktiska vikt har jag ansett vad
i dessa ärenden framkommit förtjänt att beaktas, då Eders Kungl. Maj:t
tager ställning till trafiksäkerhetsutredningens förslag i förevarande hän¬
seende. Med stöd av den befogenhet, som tillkommer mig enligt instruk¬
tionen för riksdagens ombudsmän, får jag därför överlämna handlingarna i
ärendena och bringa mina ovanberörda synpunkter till Eders Kungl. Maj:ts
kännedom.
54. Framställning angående översyn av lagligheten och behövlig¬
heten av sådana i lokala stadgor rörande vatten- och avlopps¬
ledningar intagna föreskrifter, vilka innefatta ingripande,
straffsanktionerad reglering av vad ägare och
brukare ha att iakttaga
Såsom framgår av den av mig till 1957 års riksdag avgivna ämbets-
berättelsen (s. 317 o. f.) har under de senaste åren inom justitieombuds-
325
mansexpeditionen verkställts granskning av vissa lokala ordningsföreskrif¬
ter m. in., vilken granskning föranlett anmärkningar och uttalanden i
skilda avseenden. I anslutning härtill har uppmärksamhet även ägnats
sådana lokala föreskrifter, som av länsstyrelserna fastställts att gälla
beträffande vatten- och avloppsväsendet. Även härutinnan har, med an¬
ledning av vad som vid inspektioner eller eljest iakttagits, framställts an¬
märkningar, varöver yttranden inhämtats från vederbörande länsstyrelser.
Anmärkningarna ha, såvitt avser vattenstadgorna, riktat sig mot i stad¬
gorna meddelade straffbestämmelser, därvid ifrågasatts huruvida laga
grund för deras fastställande funnes. Beträffande i avloppsstadgorna före¬
kommande straffbestämmelser har anmärkts, att desamma i vad de avsåge
överträdelse av föreskrifter angående tillstånd, besiktning, utförande och
beskaffenhet samt begagnande, underhåll och skötsel av avloppsledningar
syntes stå i strid med vissa i hälsovårdsstadgan meddelade påfölj dsbestäm-
melser. Anmärkningarna ha vidare avsett frågor om fastighetsägares straff¬
rättsliga ansvar och om utformningen i övrigt av straffbestämmelserna.
De sålunda upptagna spörsmålen äro att bedöma med ledning av gällan¬
de bestämmelser om vatten och avlopp. Dessa bestämmelser äro spridda på
ett tämligen stort antal författningar. Vissa grundläggande stadganden ha
influtit i bl. a. byggnads- och vattenlagstiftningen samt i hälsovårdsstad¬
gan, varjämte helt nyligen genom lagen den 3 juni 1955 om allmänna vat¬
ten- och avloppsanläggningar, vilken trätt i kraft den 1 juli 1955, införts
i förevarande avseende betydelsefulla bestämmelser.
Till grund för sistnämnda lagstiftning låg ett av 1946 års vatten- och av-
loppssakkunniga avgivet förslag (SOU 1951:26) syftande till en reforme¬
ring av lagstiftningen efter ett stort anlagt program. Av olika skäl ansågs
emellertid vid departementsbehandlingen av förslaget, att lagstiftningen
på området borde givas en mera begränsad räckvidd och endast taga sikte
på ur allmän synpunkt mera betydelsefulla anläggningar för beredande av
vattenförsörjning och avlopp för bostäder och annan bebyggelse. I enlighet
härmed har lagens tillämpningsområde avgränsats så, att därunder faller
endast sådan anläggning som antingen omhänderhaves av kommun eller i
särskild ordning förklarats för allmän.
I samband med 1955 års lagstiftning vidtogos icke några ändringar i
hälsovårdslagstiftningen. Förslag till ny hälsovårdsstadga har år 1953 fram¬
lagts av 1948 års hälsovårdsstadgekommitté (SOU 1953: 31). Detta förslag
är fortfarande beroende på Eders Kungl. Maj:ts prövning.
Rörande innehållet i gällande regler angående vatten och avlopp torde
här endast i korthet behöva erinras om vissa bestämmelser i hälsovårds¬
stadgan och i 1955 års lag om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.
Hälsovårdsstadgan innehåller i 1 och 35 §§ vissa allmänna regler rörande
326
hälsovårdsnämndernas befattning med frågor om vattenförsörjning och av¬
lopp. Härutinnan må framhållas, att det bl. a. åligger hälsovårdsnämnd i stad
— bestämmelserna för stad gälla enligt särskilda, med stöd av 34 § meddelade
förordnanden i tillämpliga delar även för ett stort antal tätorter på lands¬
bygden — att verka för att allmänna vatten- och avloppsledningar anläg¬
gas. För hälsovårdsnämnderna på landet gäller i motsvarande hänseenden
att dessa, särskilt på platser med sammanträngd befolkning, skola verka
för att vattenledningar anläggas samt att avlopp anordnas och utföras så,
att icke sanitär olägenhet vållas. Enligt 8 § 3 mom. skall bostadslägenhet
i stad ha vattenledning och avlopp för spillvatten, där möjlighet finnes att
för rimlig kostnad erhålla anknytning till allmän ledning. I fråga om bo¬
stadslägenhet på landet finnes i motsvarande hänseende endast i 43 § 3
mom. stadgat, att sådan lägenhet skall ha tillgång till gott dricksvatten.
I 9 och 44 §§ stadgas — lika för stad och landsbygd — bl. a. att hälsovårds¬
nämnd skall hålla noggrann tillsyn över beskaffenheten av vattnet på de
ställen, där sådant hämtas för att användas till dryck, matlagning och
andra hushållsbehov. Hälsovårdsstadgan innehåller vidare i 22 och 48 a §§
vissa detalj bestämmelser, syftande till att förebygga uppkomsten av sani¬
tära missförhållanden i samband med anläggandet och skötseln av avlopps¬
ledningar. Enligt dessa bestämmelser gäller både för stad och landsbygd
bl. a. att, innan annan ledning än servisledning mellan fastighet och all¬
män ledning utföres, hos hälsovårdsnämnden skall göras skriftlig anmälan,
åtföljd av karta och beskrivning. Avloppsledningen skall vara så inrättad,
att den ej kan medföra sanitära olägenheter. Uppstår fel på avloppsledning,
skola åtgärder ofördröjligen vidtagas för att försätta ledningen i fullgott
skick. Intill dess så skett, äger hälsovårdsnämnden förbjuda att ledningen
användes. Avloppsledning skall rensas så ofta det behöves, och den upp¬
samlade orenligheten skall avlägsnas på ett ur sanitär synpunkt tillfreds¬
ställande sätt. Vad i 22 och 48 a §§ är stadgat om avloppsledning gäller i
tillämpliga delar även avloppsreningsanläggningar och andra till avlopps¬
ledning hörande anordningar.
Enligt ansvarsbestämmelserna i hälsovårdsstadgan stadgas straff med
dagsböter bl. a. för den, som underlåter att göra anmälan som avses i 22
och 48 a §§, samt, såvitt angår område där stadgans stadsbestämmelser
gälla, bryter mot vad honom åligger beträffande rensning av avloppsled¬
ning samt avlägsnande och forsling av därvid uppsamlad orenlighet.
Enligt 29 och 53 §§ gäller lika för stad och landsbygd att, då hälsovårds¬
nämnd antingen omedelbart eller efter förutgångna råd eller uppmaningar
finner sig böra i särskilt fall meddela föreläggande eller förbud, nämnden
äger fastställa vite för underlåtenhet att ställa sig föreläggandet eller för¬
budet till efterrättelse, därest ej särskild påföljd härför finnes bestämd i
hälsovårdsstadgan, annan allmän författning eller gällande hälsovårdsord-
ning.
327
Med stöd av 30 § kan å ort, där stadsbestämmelserna gälla, ny eller
ytterligare föreskrift med avseende å allmänna hälsovården utöver vad
hälsovårdsstadgan innehåller eller lämnar åt hälsovårdsnämnden att när¬
mare bestämma antagas av fullmäktige och fastställas av länsstyrelsen.
Vid prövningen har länsstyrelsen att antingen oförändrat fastställa stad¬
gandet eller ock vägra fastställelse därå. För överträdelse av sådant stad¬
gande må föreskrivas böter från och med 5 till och med 1 000 kronor. Be¬
träffande landsbygden gäller i motsvarande hänseende enligt 54 §, att för
hälsovårdsområde eller del därav särskilda hälsovårdsordningar må an¬
tagas i den ordning som gäller för antagande av kommunalstadgar samt
att för överträdelse av stadgande i dylik hälsovårdsordning må föreskrivas
böter från och med 5 till och med 1 000 kronor.
I fråga om lokala hälsovårdsordningar har 1948 års hälsovårdsstadge-
kommitté i sitt ovannämnda betänkande med förslag till hälsovårdsstadga
m. m. gjort vissa uttalanden, som torde vara av visst intresse i förevarande
sammanhang. Kommittén framhöll härutinnan bl. a., att strävandena efter
en i och för sig önskvärd enhetlighet icke finge drivas därhän, att icke till¬
börlig hänsyn kunde tagas till lokala särförhållanden och önskemål, samt
att kommittén därför stannat för att systemet med särskilda hälsovårds¬
ordningar för de olika kommunerna borde bibehållas även i fortsättningen.
Enligt kommitténs mening borde hälsovårdsordning uppgöras med ledning
av en av Kungl. Maj:t fastställd normalhälsovårdsordning, vartill kommit¬
tén utarbetat förslag. I detta förslag hade upptagits ett avsnitt, benämnt
”Om avledande av avloppsvatten”, varemot några bestämmelser beröran¬
de vattenledningar icke influtit.
Rörande principerna för en dylik normalhälsovårdsordning uttalade kom¬
mittén bl. a., att däri icke finge intagas bestämmelse, som redan innehölles
i själva hälsovårdsstadgan, och framhöll som motivering härför att detta
givetvis vore obehövligt och kunde — vilket vore mera betydelsefullt —
genom olika påföljdsbestämmelser i stadgan och ordningen orsaka svårig¬
heter vid tillämpningen. Kommittén fann vidare, att föreskrifter rörande
bl. a. beskaffenheten av avloppsledning inom byggnad borde vara undan¬
tagen från lokal reglering, enär det framstode som en lämplig anordning
att dylika frågor uttömmande reglerades i centralt utfärdade anvisningar
av byggnadsreglerande art.
Beträffande utformningen i övrigt av normalhälsovårdsordning anförde
kommittén bl. a. följande.
Förslaget till ny hälsovårdsstadga innehåller icke något krav på medgi¬
vande från hälsovårdsnämndens sida till anläggande eller ändring av av¬
loppsledning inom byggnad. Bestämmelse härom finnes ej heller i 1919 års
hälsovårdsstadga. I ett stort antal kommuner gälla emellertid lokala be¬
stämmelser om att avloppsledning inom byggnad icke får anläggas eller
ändras utan medgivande av kommunal myndighet. Kommittén anser, att
kommunerna böra ha rätt att även framgent uppställa ett dylikt krav. Det
328
bör överlämnas till kommunen att själv avgöra om prövningen skall an¬
komma på hälsovårdsnämnd eller på annat kommunalt organ. För när¬
varande växla förhållandena i detta avseende inom olika kommuner.
"Vissa kommuner ha nu i lokala föreskrifter uppställt kompetenskrav på
den som arbetar med avloppsledningar. Kommittén anser, att så bör kunna
ske även i fortsättningen. Inom mindre kommuner — i synnerhet på lands¬
bygden — torde det på grund av bristen på kvalificerad arbetskraft icke
vara möjligt att föreskriva några dylika krav. Kommittén vill i detta sam¬
manhang framhålla det i och för sig kanske självklara förhållandet, att av¬
görande för om person eller ett företag skall godkännas som entreprenör
för arbete med avloppsledningar inom kommunen uteslutande bör vara
vederbörandes kompetens och lämplighet för uppdraget. Frågan om behov
av ytterligare entreprenörer föreligger inom kommunen eller ej måste i det¬
ta sammanhang vara helt ovidkommande.
I lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar ha bl. a. medde¬
lats vissa föreskrifter om tillgodoseende av sanitära intressen. Sådan an¬
läggning skall utföras med tillbörlig hänsyn till allmänna sanitära intressen
och i övrigt på det sätt dess ändamål kräver (4 §). Då anläggningen upp-
låtes till begagnande, skall den vara försedd med de anordningar, som er¬
fordras för att den skall på ett tillfredsställande sätt tjäna sitt ändamål
(7 §). Lagen innehåller vadare i 6 § bestämmelser om anslutningsrätt och
anslutningstvång. Fastighet, som ligger inom allmän vatten- och avlopps¬
anläggnings verksamhetsområde och behöver anordningar för vattenför¬
sörjning och avlopp, skall på begäran av anläggningens huvudman eller
fastighetens ägare anslutas till anläggningen, såframt ej ändamålet med
sådan anslutning kan med större fördel för fastigheten vinnas på annat sätt;
vägras anslutning, kan länsstyrelsen på framställning giva åläggande om
att anslutning skall ske. Ytterligare må nämnas, att lagen i 11—13 §§ upp¬
tar bestämmelser rörande nyttjandet av allmän vatten- och avloppsanlägg-
ning. I 11 § stadgas att rörledningar, kranar och andra anordningar, som
för fastighet, ansluten till allmän vatten- och avloppsanläggning, kopplas
till denna, skola hållas i sådant skick att fara ej uppstår för driftsavbrott
eller annan olägenhet vid anläggningens begagnande. När så erfordras, skall
tillfälle beredas huvudmannen och hans folk att undersöka sådana anord¬
ningar. Enligt 12 § må i avloppsledning ej utsläppas ämne, som genom
frätning, slambildning eller på annat sätt kan skada anläggningen. Denna
skall i övrigt för ansluten fastighets behov brukas med nödig försiktighet,
så att olägenhet för andra till anläggningen anslutna fastigheter och för
huvudmannen såvitt möjligt undvikes. Huvudmannen äger meddela de
närmare föreskrifter i detta hänseende, som må finnas erforderliga. Sådana
föreskrifter skola, där de ej föranletts av reparationsarbete eller annat till¬
fälligt förhållande, underställas länsstyrelsens prövning. Åsidosätter någon
vad som åligger honom enligt bestämmelserna i It eller 12 § eller enligt
föreskrifter, som meddelats med stöd av sistnämnda paragraf, är han en¬
329
ligt stadgande i 13 § pliktig ersätta därav föranledd skada. Enligt 21 § äger
länsstyrelse bl. a. i beslut om åläggande enligt 6 § eller om fastställande av
föreskrifter enligt 12 § stadga vite.
Beträffande de föreskrifter rörande brukandet av vatten- och avlopps¬
anläggning, som huvudman för anläggning äger meddela, gjordes i den pro¬
position, nr 121/1955, varigenom lagstiftningen förelädes riksdagen, följan¬
de uttalande.
Behovet av föreskrifter rörande sättet för brukande av allmän vatten-
och avloppsanläggning är icke uttömt med de nu föreslagna stadgandena.
I de flesta fall erfordras betydligt mera detaljerade regler. För många, kan¬
ske de flesta kommunala vatten- och avloppsanläggningar finnes sedan
gammalt reglementariska föreskrifter med utförliga bestämmelser rörande
villkoren för nyttjandet, vilka utfärdats av kommunen. Stundom har dessa
föreskrifter fastställts av länsstyrelsen med stöd av hälsovårdsstadgan eller
ordningsstadgan för rikets städer. Med hänsyn till att anläggningarnas ut¬
formning och de lokala förhållandena är i hög grad skiftande samt till att
de gällande, redan invanda föreskrifterna är av mycket olika innehåll synes
icke möjligt eller lämpligt att i vidare mån än som redan föreslagits reglera
hithörande förhållanden genom enhetliga, för hela riket gällande bestäm¬
melser. Lagstiftningen måste därför utgå från att detaljspörsmålen liksom
hittills löses genom föreskrifter för varje särskild anläggning. Mot de sak¬
kunnigas förslag att dylika föreskrifter i fall av behov skall meddelas av
länsstyrelsen kan — på sätt framhållits i några remissyttranden — resas
den invändningen att behovet i vissa fall, t. ex. vid skador på ledningsnätet,
kan vara så hastigt påkommande att länsstyrelsens beslut ej kan avvaktas.
Å andra sidan skulle en oinskränkt befogenhet för huvudmannen att med¬
dela föreskrifter om inskränkningar i de anslutna fastigheternas rätt att
nyttja anläggningen kunna äventyra viktiga intressen, som lagstiftningen
syftar till att skydda.
Den rimligaste lösningen är enligt min mening att huvudmannen visser¬
ligen erhåller befogenhet att meddela alla erforderliga föreskrifter men att
dessa, om de icke är av tillfällig karaktär, underställes länsstyrelsens pröv¬
ning. Det kan framhållas, att en sådan reglering av frågan kommer att
nära överensstämma med det för ett närstående fall avsedda stadgandet i
8 kap. 36 § vattenlagen. För överträdelse av föreskrift som nu avses bör,
på sätt jämväl de sakkunniga föreslagit, länsstyrelsen äga stadga vite. Be¬
stämmelse härom meddelas i 21 §.
Mera detaljerade bestämmelser rörande villkoren för nyttjandet av vat¬
ten- och avloppsanläggningar ha brukat meddelas i lokalt gällande före¬
skrifter, som under namn av reglementen, stadgor och liknande antagits av
den kommunala representationen å de särskilda orterna. Ofta ha sådana
lokala föreskrifter fastställts av vederbörande länsstyrelse. Sådan faststiil-
lelse torde, såvitt avser föreskrifter rörande avlopp, i regel ha beslutats
med stöd av de i 30 eller 54 §§ hälsovårdsstadgan upptagna bestämmelser¬
na om antagande av särskilda hälso vårdsordningar. Vad angår föreskrifter¬
na rörande vattenverk lärer fastställclse merendels ha meddelats med stöd
av 20 § ordningsstadgan den 24 mars 1868 för rikets städer.
330
Här avsedda lokala föreskrifter — sådana ha under årens lopp av läns¬
styrelserna fastställts i stort antal — äro sinsemellan mycket skiftande till
form och innehåll. Vissa initiativ till åstadkommande av mera enhetliga
bestämmelser ha dock tagits på senare år. Föreskrifterna för vattenverk äro
oftast uppdelade på dels ett av kommunen ensam antaget reglemente, inne¬
hållande detaljerade villkor för nyttjandet, och dels en av länsstyrelsen
fastställd ”ordningsstadga”, upptagande huvudsakligen straffsanktioner.
Föreskrifterna för avlopp innehållas ofta i ett av länsstyrelsen fastställt
”reglemente angående avloppsledning inom fastighet”, upptagande samt¬
liga gällande föreskrifter. Det anförda må endast tjäna som en exemplifie¬
ring av den ifrågavarande normgivningens formella anordnande och utgör
sålunda icke någon uttömmande redogörelse härutinnan.
De av länsstyrelserna fastställda föreskrifterna äro som nämnts av myc¬
ket varierande innehåll. Vanligen upptaga de dock till sin typ tämligen lik¬
artade bestämmelser om ledningsarbeten. Sålunda förekomma i stor ut¬
sträckning — ehuru med starkt växlande utformning i detaljerna — straff-
sanktionerade förbud av innebörd att nyanläggning, utsträckning eller för¬
ändring av ledning inom fastighet icke får ske utan särskilt tillstånd och ej
heller utföras av annan än den, som blivit antagen till entreprenör eller
eljest erhållit rättighet att utföra sådant arbete inom kommunen, samt att
arbetena skola besiktigas och godkännas innan ledningarna få tagas i bruk.
I anslutning härtill föreskrives ofta straff för den, som vägrar besiktnings¬
man tillträde till fastigheten. Stundom förekomma även straffsanktionera-
de bestämmelser rörande beskaffenheten av material, som må komma till
användning, och om arbetets utförande i övrigt. I fråga om ledningarnas
underhåll och vård brukar stadgas straff för fastighetsägare, som under¬
låter att snarast möjligt eller ofördröjligen — stundom efter åläggande av
hälsovårdsnämnden eller annat kommunalt organ — avhjälpa uppkomna
bristfälligheter å ledningarna eller försätta dessa i sådant skick, som be¬
stämmes i stadgan eller i föreskrifter som utfärdats med stöd av densamma.
Rörande ledningarnas nyttjande uppställas ofta straffsanktionerade förbud
mot att använda ledning till annat än uppgivet ändamål eller eljest i strid
med det av kommunen antagna reglementet, mot uppenbart slöseri med
vatten och mot att i ledning utsläppa vissa ämnen. Vanligen förekomman¬
de är även föreskrift av innebörd att fastighetsägare vid straffansvar är
pliktig att ansluta sin fastighet till ledningsnätet. Stundom har fastighets¬
ägarens förpliktelser utbyggts till att omfatta husbondeansvar. En icke
ovanlig föreskrift av hithörande slag är en bestämmelse av innebörd att,
därest fastighetsägare eller dennes tillsynshavare efter erhållen kännedom
om begången förseelse mot stadgan underlåter att vidtaga vissa angivna
åtgärder, vederbörande skall straffas som vore han själv gärningsman.
Beträffande bötesstraffen äro dessa vanligen angivna i penningböter, i en
del nyare stadgor dock i dagsböter. Bötesmaximum är i förekommande fall
331
ofta 100 kronor, men även högre belopp, upp till 1 000 kronor, äro icke
ovanliga.
De anmärkningar, som i de härstädes upptagna ärendena framställts mot
lokala föreskrifter av nu berörda slag, ha avsett bestämmelser som antagits
och fastställts före tillkomsten av lagen om allmänna vatten- och avlopps¬
anläggningar. I flertalet fall ha anmärkningarna medgivits eller lämnats
obestridda, varjämte vederbörande tagit initiativ till eller förklarat sig
beredda att åvägabringa rättelse i anmärkta hänseenden. Genom nämnda
lagstiftning ha de berörda frågorna delvis kommit i ett nytt läge. Av ytt¬
randena framgår, att osäkerhet rörande innebörden av den rättsliga reg¬
leringen på ifrågavarande område råder hos länsstyrelserna. Särskilt har
yppats osäkerhet om den rätta innebörden av vissa i regeringsrätten med¬
delade utslag i hithörande ämnen.
Med hänsyn till sålunda rådande oklarhet, vilken delvis berör spörsmål
av betydande principiell räckvidd, samt till ämnets karaktär i övrigt har
jag ansett det vara av värde att vid bedömningen äga tillgång till ett ut¬
talande från rättsvetenskapligt håll. I enlighet härmed har jag uppdragit
åt docenten vid Lunds universitet Håkan Strömberg att verkställa en ge¬
nomgång av de vatten- och avloppsstadgor, mot vilkas innehåll anmärk¬
ningar framställts, varvid han även haft tillgång till i ärendena avgivna
yttranden. Sina iakttagelser och synpunkter har Strömberg sammanfattat
i en den 5 oktober 1956 avgiven promemoria, i vilken lämnats en principiell
belysning av rättsläget på ifrågavarande område mot bakgrunden av vad
i de till honom överlämnade ärendena förekommit.
Promemorian, som ger ett klart belägg för att förhållandena på detta
område icke äro tillfredsställande, är av följande lydelse:
Promemoria
angående giltigheten av bestämmelser i av länsstyrelser fastställda
vatten- och avloppsstadgor
1. Den allmänna rättsgrunden för vatten- och avloppsstadgorna.
För vatten- och avloppsledningar inom kommunerna bruka gälla lokala
föreskrifter av två olika slag, nämligen dels av kommunen ensam antagna
reglementen för vatten- och avloppsverk, dels av kommunen beslutade och
av länsstyrelsen fastställda föreskrifter, vilka beträffande vattenverk och
stundom avloppsverk gå under namn av ordningsstadgor men i fråga om
avloppsverk i regel benämnas reglementen angående avloppsledning inom
fastighet. För enkelhetens skull komma i det följande de av kommunen
ensam antagna föreskrifterna att kallas ”reglementen”, medan de av läns¬
styrelsen fastställda bestämmelserna betecknas som ”stadgor”. Det är
giltigheten av de sistnämnda som här skall bli föremål för undersökning.
Länsstyrelses fastställelse å lokala föreskrifter om vatten- och avlopps¬
ledningar är i första hand nödvändig, i den mån föreskrifterna innehålla
straffbestämmelser; stundom fastställas enbart straffbestämmelserna, stund¬
332
om även föreskrifterna om de primära förpliktelser, som äro avsedda att
straffsanktioneras. Fastställclse kan emellertid även vara nödvändig, i den
män föreskrifterna lia tillagts en offentligrättslig karaktär i det hänseen¬
det, att de äro avsedda att utgöra stöd för tillstånd, förbud eller föreläg¬
ganden av offentlig myndighet eller att innefatta bindande direktiv för
dylika beslut.
Med avseende å behövligheten av länsstyrelses fastställclse kunna de
lokala föreskrifterna om vatten- och avloppsledningar indelas i tre grupper:
1) Vissa föreskrifter äro överhuvudtaget icke av den innebörd, att de
kunna bli föremål för länsstyrelses fastställelse. Hit höra främst instruk-
tionsbestämmelser (ang. verkens förvaltning) samt bestämmelser om de
ekonomiska mellanhavandena mellan verken och fastighetsägarna (ang. av¬
gifter och skadeståndsansvar).
2) Vissa andra föreskrifter kräva för sin giltighet oundgängligen länssty¬
relses fastställelse. Hit höra bestämmelser om anslutningstvång, om led¬
ningar som icke äro avsedda att anslutas till kommunens ledningsnät samt
om förpliktelser för andra personer än fastighetsägarna. Dylika bestäm¬
melser kunna ej bli effektiva utan offentligrättsliga sanktioner, som kom¬
munen ej ensam kan föreskriva.
3) En mellanställning intages av sådana föreskrifter, som i och för sig
skulle kunna bli effektiva även utan länsstyrelses fastställelse men som
faktiskt bruka förses med straffsanktion, varvid stundom enbart straff-
stadgandena och stundom även de materiella föreskrifterna fastställas av
länsstyrelsen. Dessa föreskrifter, som bilda den största och viktigaste grup¬
pen, gälla dels anläggning och förändring av ledningar, avsedda att anslutas
till kommunens ledningsnät (tillståndstvång, entreprenörmonopol, besikt¬
ning och godkännande m.m.), dels underhåll och nyttjande av anslutna
ledningar. Föreskrifternas innebörd hindrar ej i och för sig, att de ges
karaktären av allmänna avtalsvillkor och sanktioneras enbart genom möj¬
ligheten till vägrad anslutning respektive avstängning av ledningarna, så¬
som fallet är med motsvarande föreskrifter för elektricitets- och gasverk.
Dessa sanktioner — vägrad anslutning respektive avstängning — äro även
möjliga enligt vattenreglementena, vilka, sedda isolerade från straffbestäm¬
melserna i vattenstadgorna, i förhållande till fastighetsägarna framstå som
en samling allmänna avtalsvillkor. Föreskrifterna för avloppsverk möjlig¬
göra vägrad anslutning men känna däremot ej till avstängningssanktionen;
anmärkas må dock, att hälsovårdsnämnd enligt hälsovårdsstadgan 22 §
har en viss befogenhet att förbjuda avloppslednings användning.
Föreskrifter tillhörande den tredje gruppen bruka i fråga om vattenverk
ingå i reglementet och straffsanktioneras i en särskild stadga, medan det i
fråga om avloppsverk är vanligare, att de materiella föreskrifterna och
straffstadgandena sammanföras i en enda stadga. Straffsanktionen kommer
att framstå som ett extra påtryckningsmedel utöver möjligheten till vägrad
anslutning och, i fråga om vattenverk, även utöver möjligheten till av¬
stängning. Vid avloppsverk kommer straffhotet till en del att avse samma
fall som hälsovårdsnämnds befogenhet att förbjuda avloppslednings an¬
vändning.
_ Anledningen till att denna grupp av föreskrifter kommit att straffsank¬
tioneras vid vatten- och avloppsverk, ehuru straffsanktion saknas för mot¬
svarande föreskrifter vid elektricitets- och gasverk, torde vara dels att
gällande författningar ha öppnat möjlighet till lokala straffstadganden en¬
dast beträffande de förra verken, dels att rättsförhållandet mellan vatten-
333
och avloppsverk samt fastighetsägarna i städer och stadsliknande samhällen
har varit underkastat en offentligrättslig reglering, som hittills har varit
mest utpräglad beträffande avloppsverken. Enligt tidigare rättspraxis har
fastighetsägare under vissa förutsättningar kunnat förklaras berättigad att
ansluta sin fastighet till kommunens avloppsnät (RÅ 1914 ref. 84, 1943
S 436); och med stöd av hälsovårdsstadgan 8 § 3 mom. har fastighetsägare
kunnat åläggas att i bostadshus inrätta vatten- och avloppsledningar med
anslutning till kommunens ledningsnät (RÅ 1920 C 56, 1938 S 288, 1939
S 71, 1943 S 565, 1944 S 500, 1947 S 48, 1949 I 194, 1950 I 154). Denna
rättsförhållandets bundenhet har särskilt i fråga om avloppsverk minskat
möjligheten att betrakta verkets föreskrifter som allmänna avtalsvillkor
och försvårat användningen av de påtryckningsmedel, som stå fritt avta¬
lande parter till buds.
Numera finnas stadganden om anslutningsrätt och anslutningstvång be¬
träffande såväl vatten- som avloppsverk i 6 § av lagen den 3 juni 1955 (nr
314) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, vilken trädde i kraft
den 1 juli 1955. Lagen innebär en skärpning av den offentligrättsliga regle¬
ringen, som utsträckts till landsbygden och kommit att omfatta anslut¬
ningsrätt även vid vattenverk. Möjligheten att använda avstängnings-
sanktionen vid vattenverk torde dock icke ha inskränkts genom den nya
lagen (jfr prop. 1955: 121 s. 102).
Författningsstödet för hittills fastställda vatten- och avloppsstadgor
torde kunna sökas endast bland de stadganden, som reglera tillkomsten av
lokala ordnings- och hälsovårdsföreskrifter, d. v. s. ordningsstadgan för ri¬
kets städer § 20, lagen om införande av kommunallagen 9 § (tidigare
lagen om kommunalstyrelse på landet 6 och 80 §§) samt hälsovårdsstadgan
30 och 54 §§. Såsom i det följande skall påvisas, kan emellertid endast
hälsovårdsstadgan 30 § anses ge ett odiskutabelt stöd för dessa stadgor.
Vattenstadgorna synas i allmänhet ha utfärdats med stöd av ordnings¬
stadgan för rikets städer § 20, något som framgår dels av den gängse be¬
nämningen ”ordningsstadga”, dels av att bötesmaximum i regel har be-
stämts till 100 kronor. Sannolikt ha dessa stadgor ansetts innebära en
komplettering av de regler till skydd för allmänna vattenledningar och
vattenposter, som ha givits i ordningsstadgan 9 och 18. Sistnämnda
regler lära emellertid ej få någon motsvarighet i den nya allmänna ord¬
ningsstadga, som inom kort kan väntas bli utfärdad (jfr SOU 1954: 37 s. 38
och 50 samt prop. 1956: 143). Därmed torde möjligheten att fastställa
vattenstadgoma såsom lokala ordningsföreskrifter bortfalla. Det åierstår
då endast att söka stöd för dem i hälsovårdsstadgan. Då denna uttryck¬
ligen erkänner vattenförsörjningen som en hälsovårdsangelägenhet, bör det
rimligtvis vara möjligt att genom lokala hälsovårdsföreskrifter komplettera
de bestämmelser i ämnet, som finnas i hälsovårdsstadgan 1 §, 8 § 3 mom.
och 9 §.
Avloppsstadgorna torde i allmänhet ha fastställts med stöd av hälso¬
vårdsstadgan 30 S och bruka stadga böter högst 1 000 kronor eller, i en del
nyare stadgor, dagsböter. Då avloppsstadgorna framstå som en komplette¬
ring av de bestämmelser om avloppsledningar, som finnas i hälsovårdsstad¬
gan 1 §, 8 § 3 mom., 16 § och 22 §, böra de rimligen kunna fastställas så¬
som lokala hälsovårdsföreskrifter. Framhållas må, att ett 1953 framlagt
förslag i ill normalhälsovårdsordning har upptagit vissa av de föreskrifter,
som vanligen förekomma i avloppsstadgor (SOU 1953:31 s. 41 f. och 206).
Möjligheten att fastställa vatten- och avloppsstadgor i städer och i sam¬
334
hällen, där hälsovårdsstadgans 1 kap. gäller, har i princip bekräftats i re¬
geringsrättens praxis (RÅ 1916 C 162, 1935 S 125, 1949 I 217; jfr även
RÅ 1942 S 253, 1943 S 565, 1944 S 500). Däremot har författningsstöd ej
ansetts föreligga för fastställande av vatten- och avloppsstadgor i en ren
landskommun (RÅ 1947 S 152). De två senaste rättsfallen på området,
Rå 1947 S 152 (Söderala kommun) och RÅ 1949 I 217 (Tomelilla köping),
ha emellertid även blivit föremål för en annan tolkning än den här före¬
trädda. Det har gjorts gällande, att stadgornas innehåll skulle ha varit av¬
görande för den olika utgången i de båda målen (Stenius i Svenska stads¬
förbundets tidskrift 1949 s. 529 och Landskommunernas tidskrift 1951
s. 385). I Söderalafallet kunde de materiella föreskrifterna beslutas av kom¬
munen ensam, och de straffbestämmelser, som anknutits till vissa av de i
och för sig icke underställningspliktiga föreskrifterna, skulle därför vara
en nullitet. I Tomelillafallet fanns däremot åtminstone en materiell före¬
skrift, som för sin giltighet krävde länsstyrelsens fastställelse, nämligen
den om anslutningstvång. Endast i det senare fallet skulle det sålunda
ha rört sig om underställningspliktiga föreskrifter.
Det kan emellertid ifrågasättas, om denna tolkning är riktig. Visser¬
ligen voro i Söderalafallet vissa av föreskrifterna av sådant innehåll, att
de ej alls borde bli föremål för länsstyrelsens prövning (särskilt föreskrif¬
terna om avloppsverkets förvaltning, om skadeståndsansvar och om taxa),
medan i Tomelillafallet bestämmelsen om anslutningsplikt för sin giltighet
oundgängligen krävde länsstyrelsens fastställelse. Men de centrala före¬
skrifterna i de båda fallen, nämligen de straffsanktionerade föreskrifterna
om ledningsarbeten och om ledningars underhåll och nyttjande, voro av
mycket likartat innehåll. Att dessa föreskrifter skulle kunna beslutas av
kommunen ensam, om denna avstode från straffsanktionen, är en sak för
sig. Men när kommunen för sin del har beslutat att straffsanktionera före¬
skrifterna, kan länsstyrelsen ej undandraga sig fastställelseprövning åt¬
minstone av straffbestämmelserna enbart på den grund, att de sistnämnda
skulle vara överflödiga. Skälet till att fastställelse vägrades i Söderalafallet
kan sålunda ej ha varit, att föreskrifterna ej voro underställningspliktiga,
utan det måste ha varit, att författningsstöd saknades för att genom straff-
sanktionering ge förhållandet mellan verket och fastighetsägarna tvångs-
karaktär. Den rimligaste tolkningen av de båda rättsfallen är därför, att
hälsovårdsstadgans 1 kap. men icke dess 2 kap. har ansetts ge stöd för en
tvångsmässig reglering av förhållandet mellan kommunala vatten- och av¬
loppsverk samt fastighetsägarna. I landskommuner skulle i enlighet här¬
med endast föreskrifter med karaktär av allmänna avtalsvillkor vara möj¬
liga. Om denna tolkning är riktig, skulle de straffstadganden, som före¬
komma i vissa vatten- och avloppsstadgor på landet, vara ogiltiga.
Genom ikraftträdandet av lagen om allmänna vatten- och avloppsanlägg¬
ningar har frågan om författningsstödet för vatten- och avloppsstadgor i
viss mån kommit i ett nytt läge. Av förarbetena till lagen framgår, att
lokala föreskrifter ha ansetts nödvändiga även i fortsättningen (SOU
1951: 26 s. 201 och 403 f. samt prop. 1955: 121 s. 92). På grund härav har
ett bemyndigande införts i lagens 12 §, vilket möjliggör fastställelse av
lokala föreskrifter om vatten- och avloppsanläggningars nyttjande, utan
att skillnad göres mellan stad och land, och oavsett om verket drives av
kommun eller annat subjekt. Detta bemyndigande täcker emellertid endast
en mindre del av de nuvarande stadgornas innehåll. Om lokala straff¬
sanktionerade föreskrifter i övrigt skola kunna utfärdas, måste de därför
335
stödjas på hälsovårdsstadgan. Då dennas bestämmelser om vatten och
avlopp ej ha upphävts genom den nya lagen, bör det alltjämt vara möjligt
att fastställa vatten- och avloppsstadgor med stöd av hälsovårdsstadgan.
Stadgornas giltighet blir emellertid beroende av i vad mån de äro förenliga
med den nya lagens innehåll. Då lagens regler om anslutningsrätt och an¬
slutningstvång gälla även för landsbygden, förefaller det knappast längre
rimligt, att vatten- och avloppsstadgor ej skola kunna fastställas med stöd
av hälsovårdsstadgan 2 kap.
Vad nu sagts gäller endast det allmänna författningsstödet för vatten-
och avloppsstadgor. I vad mån stadgornas innehåll i detalj är lagenligt,
kan avgöras först efter en närmare undersökning av varje särskild typ av
bestämmelser.
2. Giltigheten av särskilda typer av bestämmelser i vatten-
och avlopps stadgorna.
a) Bestämmelser om anslutningstvång.
I avloppsstadgor föreskrives ofta skyldighet för fastighetsägare att under
vissa förutsättningar anlägga ledningar inom sin fastighet och ansluta dessa
till kommunens ledningsnät. En dylik föreskrift kan givetvis ej vinna gil¬
tighet utan länsstyrelses fastställelse. Med hänsyn till stadgandet i hälso¬
vårdsstadgan 8 § 3 mom. samt den tidigare omnämnda rättspraxis rörande
fastighetsägares anslutningsplikt torde sådana föreskrifter enligt förut gäl¬
lande rätt ha varit giltiga inom områden, där hälsovårdsstadgans 1 kap.
varit gällande. Anmärkas må dock, att föreskrifternas straffsanktionering
måste ha hindrat hälsovårdsnämnd från att förena ett föreläggande om
anslutning med viteshot enligt hälsovårdsstadgan 29 §, ehuru vitesföreläg¬
gande i särskilda fall här måste anses lämpligare än en allmän straffsank-
tionerad anslutningsplikt.
Genom stadgandet om anslutningstvång i 6 § vatten- och avloppslagen
måste lokala föreskrifter i detta ämne anses ha blivit överflödiga. En straff¬
sanktionering av anslutningsplikten måste även anses lagstridig, då vatten-
och avloppslagen i 6 och 21 §§ för detta fall föreskriver vitesföreläggande
av länsstyrelsen.
b) Bestämmelser om ledningsarbeten.
De lokala föreskrifterna om vatten- och avloppsledningar bruka inne¬
hålla straffsanktionerade bestämmelser om tillståndstvång för lednings¬
arbeten, om entreprenörmonopol, om besiktning och godkännande av led¬
ningsarbeten samt om ledningars beskaffenhet och utförande. Dessa bestäm¬
melser syfta till att garantera en tekniskt tillfredsställande beskaffenhet
hos vatten- och avloppsledningar inom fastigheter. Att ledningarnas be¬
skaffenhet är av betydelse ur hälsovårdssynpunkt, kan knappast bestridas.
Bestämmelserna kunna sålunda anses röra den allmänna hälsovården och i
så måtto ha stöd i hälsovårdsstadgan. I fråga om avloppsledningar innebära
de en precisering och komplettering av den allmänna föreskriften i hälso¬
vårdsstadgan 22 §, att avloppsledning skall vara så inrättad, att den ej
kan medföra sanitära olägenheter.
Bestämmelserna om ledningsarbeten kunna sägas ha en dubbel funktion:
dels att framtvinga en tillfredsställande standard hos ledningarna över¬
huvud, oavsett om dessa skola anslutas till kommunens ledningsnät eller
icke, dels att angiva villkoren för erhållande av anslutning. I fråga om led¬
336
ningar, som icke iiro avsedda att anslutas till kommunens nät, ha bestäm¬
melserna endast den förra funktionen, och de kunna uppenbarligen ej bli
effektiva utan straffsanktion. Beträffande ledningar, som skola anslutas
till kommunens nät, kommer straffhotet däremot att framstå som ett
extra påtryckningsmedel utöver risken för vägrad anslutning.
Vatten- och avloppslagen innehåller inga föreskrifter om ledningsarbeten
och kan därför ej anses lägga hinder i vägen för att dylika föreskrifter ut¬
färdas med stöd av hälsovårdsstadgan. Emellertid märkes, att länsstyrelsen
enligt lagens 6 § har att pröva tvister om anslutningsrätt och anslutnings-
tvång. I dylika ärenden kan det bli av avgörande betydelse, vilka tekniska
krav som skola ställas på ledningarna inom en fastighet, för att kommunen
skall kunna åläggas att medgiva anslutning (jfr RÅ 1939 S 369), respektive
i vilket skick en fastighetsägare skall åläggas att försätta sina ledningar i
samband med att han förpliktas att ansluta sin fastighet till kommunens
ledningsnät (jfr RA 1943 S 565, 1944 S 500, 1949 I 194). Tvivelaktigt är,
om den prövningsrätt, som enligt lagen tillkommer länsstyrelsen, kan in¬
skränkas på förhand genom lokala föreskrifter. I varje fall måste det anses
olyckligt, om det fastställes straffsanktionerade föreskrifter om lednings¬
arbeten, vilka ej alltid följas av länsstyrelsen vid prövningen av ärenden
om anslutningsrätt eller anslutningstvång. Vid fastställelsen av de lokala
föreskrifterna bör länsstyrelsen därför tillse, att dessa ej avvika från de
principer, som länsstj^eisen ämnar följa vid prövningen av anslutnings-
tvister, och att föreskrifterna ej göras alltför osmidiga.
De vanligen förekommande reglerna om tillståndstvång för ledningsarbe¬
ten innebära en avsevärd skärpning av hälsovårdsstadgans föreskrifter.
Hälsovårdsstadgan innehåller i detta hänseende endast en föreskrift i 22 §
om skyldighet att göra anmälan hos hälsovårdsnämnden om anordnande
av avloppsledning, som ej är avsedd att anslutas till det kommunala led¬
ningsnätet; underlåtenhet att göra anmälan straffas enligt 27 § med dags¬
böter. Då lokala hälsovårdsföreskrifter så gott som genomgående innebära
en skärpning av hälsovårdsstadgans krav, kan tillståndstvånget emellertid
knappast anses stå i strid med hälsovårdsstadgan. Anmärkas må, att en
bestämmelse om tillståndstvång för anläggande av avloppsledning har inta¬
gits i det 1953 framlagda förslaget till normalhälsovårdsordning (SOU
1953:31 s. 41 f. och 206). Föreskrifter om tillståndstvång för privata av¬
loppsledningar kunna dock knappast sägas gå ihop med hälsovårdsstadgans
regler om anmälningsplikt för dylika ledningar, om tillstånd skall sökas hos
annat organ än hälsovårdsnämnden, eller om straffet för underlåtenhet att
söka tillstånd bestämmes till penningböter.
Som tillståndsgivande myndighet angives stundom hälsovårdsnämnden,
stundom det kommunala organ som förvaltar vatten- eller avloppsverket.
Även om sistnämnda organ får antagas representera den tekniska sakkun¬
skapen och därför bör beredas tillfälle att yttra sig i tillståndsärenden, synes
det dock betänkligt att anförtro beslutanderätten åt ett rent kommunalt
organ. Avgörandet i dylika ärenden bör dikteras enbart av hälsovårdens
krav, avvägda mot enskilda intressen, och fastighetsägaren bör ej berövas
den möjlighet till prövning även ur lämplighetssynpunkt av anförda be¬
svär, som finnes vid klagan över hälsovårdsnämnds beslut men saknas vid
överklagande av rent kommunala styrelsers beslut.
Det vanligen förekommande förbudet för annan än av verket godkänd
entreprenör att utföra ledningsarbeten kan anses motiverat ur hälsovårds-
synpunkt, i den mån det endast åsyftar att vidmakthålla en tekniskt till¬
337
fredsställande standard hos ledningsarbetena. Förbudet får givetvis icke
utnyttjas i konkurrensbegränsande syfte; antalet entreprenörer får sålunda
icke ransoneras för att säkra de redan befintliga entreprenörernas levebröd.
Då dylika ovidkommande syften knappast kunna antagas ligga till grund
för bestämmelserna om entreprenörmonopol, saknas anledning att ifråga¬
sätta deras giltighet. Fn bestämmelse om entreprenörmonopol har även
intagits i nyssnämnda förslag till normalhälsovårdsordning (SOU 1953: 31
s. 42 och 206). För att en objektiv prövning skall kunna säkras, bör beslu¬
tanderätten i fråga om beviljande och indragning av entreprenörrättigheter
emellertid icke, såsom ofta är fallet, tillkomma verkets styrelse utan hälso¬
vårdsnämnden efter verksstyrelsens hörande.
I fråga om besiktning och godkännande av utförda ledningsarbeten bru¬
kar straff stadgas för den som tager ledning i bruk, innan den blivit god¬
känd vid besiktning, och för den som vägrar besiktningsman tillträde till
fastighet. Ett straff stadgande av förstnämnda slag hindrar hälsovårds¬
nämnd från att förena ett förbud mot användande av icke godkänd av¬
loppsledning med viteshot (Rå 1942 S 253). Som ett viktigt önskemål ur
rättssäkerhetssynpunkt må framhållas, att godkännande av ledningar bör
meddelas av hälsovårdsnämnden och icke, såsom ofta är fallet, av en tjäns¬
teman, vars beslut icke kan överklagas, eller av en kommunal styrelse, vars
beslut kan överklagas endast på formella grunder. I övrigt synes intet vara
att erinra mot hithörande bestämmelser.
Föreskrifterna om ledningars utförande och beskaffenhet äro i många
fall straffsanktionerade. Detta framstår som särskilt betänkligt genom att
det överlämnas åt hälsovårdsnämnden att fastställa kompletterande före¬
skrifter, vilka sålunda straffsanktioneras in blanco. Emellertid är det knap¬
past rimligt, att tekniska felaktigheter vid ledningarnas utförande alls skola
straffbeläggas. Det är fullt tillräckligt, att iakttagandet av de tekniska
föreskrifterna är villkor för ledningarnas godkännande. Anmärkas må, att
hälsovård sstadgekommittén har föreslagit ett tillägg till byggnadsstadgan
59 §, enligt vilket anvisningar om beskaffenheten av bland annat avlopps¬
ledning inom byggnad skola utfärdas av byggnadsstyrelsen (SOU 1953: 31
s. 46 och 208). Om detta förslag genomföres, kommer det icke att finnas
något utrymme för lokala föreskrifter om avloppsledningars beskaffenhet.
c) Bestämmelser om ledningarnas underhåll.
Vatten- och avloppsstadgorna innehålla i allmänhet bestämmelser om
straff för fastighetsägare, som underlåter att — eventuellt efter särskilt
åläggande av hälsovårdsnämnden eller verkets styrelse — avhjälpa upp¬
komna bristfälligheter på vatten- och avloppsledningar. Detta innebär en
skärpning av bestämmelserna i hälsovårdsstadgan, som endast innehåller
ett stadgande om rätt för hälsovårdsnämnd att förbjuda användningen av
felaktig avloppsledning, till dess den försatts i fullgott skick (22 §). Genom
straffsanktioneringen hindras hälsovårdsnämnd från att förena ett repara-
tionsföreläggande med viteshot men däremot icke från att meddela ett
vitesförbud mot avloppslednings användning. De lokala bestämmelserna
om straff sanktionerad underhållsplikt kunna därför knappast sägas strida
mot hälsovårdsstadgan, även om de iiro strängare än denna. T den mån de
stadga en straffsanktionerad plikt att åtlyda reparationsförelägganden, är
det emellertid med hänsyn till besvärsmöjligheterna angeläget, att dylika
förelägganden meddelas av hälsovårdsnämnd och icke av verkets styrelse.
Genom de bestämmelser om ledningarnas underhåll, som givits ill § av
22 — Justitieombudsmannens ämbetsberät t dac till 1068 urs riksdag.
338
vatten- och avloppslagen, få de lokala föreskrifterna i samma ämne anses
ha blivit överflödiga. Visserligen stadgar lagen, som närmast tar sikte på
det inbördes rättsförhållandet mellan fastighetsägaren samt verket och
övriga anslutna fastighetsägare, i 13 § endast skadeståndsskyldighet som
påföljd för försummad underhållsplikt, medan kraftigare sanktioner möj¬
ligen kunna anses erforderliga ur den allmänna hälsovårdens synpunkt.
Emellertid torde hälsovårdsnämndens möjlighet att ingripa med vitesföre¬
lägganden eller vitesförbud i fall, där försummelsen medför sanitära olägen¬
heter, i huvudsak vara tillräcklig för att tillgodose den allmänna hälsovår¬
dens krav.
d) Bestämmelser om ledningarnas nyttjande.
Avloppsstadgorna innehålla vanligen ett straffsanktionerat förbud mot
utsläppande i avloppsledning av ämnen, som kunna hindra avloppet eller
skada själva ledningarna; i fråga om avlopp från industriella anläggningar
och dylikt bemyndigas hälsovårdsnämnderna att i detta hänseende fast¬
ställa särskilda bestämmelser, vilka sålunda straffsanktioneras in blanco.
Någon gång stadgas även straff för den, som underlåter att renhålla av¬
loppsledning; detta innebär tydligen en överflödig och otillåten upprepning
av föreskriften om rensningsplikt i hälsovårdsstadgan 22 §, jämförd med
27 §.
I vattenstadgorna bestämmes ofta straff för uppenbart slöseri med vat¬
ten och för begagnande av vatten till annat än uppgivet ändamål eller
eljest i strid mot reglementet. Straffbestämmelsen för begagnande av vatten
till annat än uppgivet ändamål kan möjligen rikta sig mot vissa former
av vattenslöseri men torde i regel avse att förhindra, att vatten som utläm¬
nas för ett visst ändamål enligt en viss taxa (eventuellt avgiftsfritt) i stället
användes för ett ändamål, som skulle ha föranlett debitering av en högre
avgift. En bestämmelse med sistnämnda syfte tjänar ej något hälsovårds-
intresse utan endast kommunens privatekonomiska intressen. Huruvida ett
undandragande av vattenavgift på antytt sätt skall medföra straff, är en
fråga som bör bedömas enligt strafflagens stadganden om förmögenhets¬
brott. Straffbestämmelser med dylikt syfte i vattenstadgor böra därför
anses ogiltiga, något som även synes framgå av rättsfallet NJA 1892 s. 73.
I 12 § av vatten- och avloppslagen stadgas numera, att i avloppsledning
ej må utsläppas ämne, som genom frätning, slambildning eller på annat
sätt kan skada anläggningen. Denna skall i övrigt för ansluten fastighets
behov brukas med nödig försiktighet, så att olägenhet för andra till an¬
läggningen anslutna fastigheter och för huvudmannen såvitt möjligt und-
vikes. Huvudmannen äger meddela de närmare föreskrifter i detta hän¬
seende, som må finnas erforderliga. Sådana föreskrifter skola, där de ej
föranletts av reparationsarbete eller annat tillfälligt förhållande, under¬
ställas länsstyrelsens prövning. Enligt 21 § äger länsstyrelsen stadga vite
i beslut om fastställande av föreskrifter enligt 12 §. Åsidosättande av be¬
stämmelserna i 12 § eller med stöd därav meddelade föreskrifter medför
enligt 13 § skadeståndsskyldighet.
Såsom tidigare framhållits, täcker bemyndigandet i 12 § endast en mindre
del av innehållet i hittills förekommande vatten- och avloppsstadgor.
Lagens bemyndigande företer även andra särdrag. Föreskrifter enligt lagen
kunna sålunda fastställas även för rena landsbygdsområden och kunna be¬
slutas även av annan huvudman än kommun. Lagen saknar vidare stad¬
ganden om att underställd föreskrift skall fastställas i oförändrat skick och
339
att länsstyrelse har möjlighet att med Kungl. Maj:ts godkännande fast¬
ställa föreskrifter mot kommunens vilja. Slutligen märkes, att ansvarspå-
följden i lagens 21 § benämnes ”vite” och icke ”böter”, samt att den beslu¬
tas av länsstyrelsen ensam, icke av kommunen med länsstyrelses faststäl-
lelse. Allt detta torde dock icke hindra, att föreskrifter enligt hälsovårds¬
stadgan 30 § och enligt lagens 12 § i mån av behov slås samman till en
enda stadga, blott det i fastställelsebeslutet angives, enligt vilken författ¬
ning stadgans olika delar ha beslutats.
Möjligheten att meddela lokala föreskrifter rörande vatten- och avlopps¬
ledningars nyttjande får anses uttömmande angiven i lagens 12 §. Dylika
föreskrifter böra sålunda ej vidare kunna fastställas med stöd av hälso¬
vårdsstadgan. Tidigare fastställda föreskrifter i detta ämne kunna numera
anses giltiga endast i den mån de ha täckning i lagens bemyndigande. Å
andra sid;m torde för deras giltighet ej behöva krävas, att de utfärdas på
nytt i enlighet med den nya lagens bemyndigande. De myndigheter, som
beslutat de äldre föreskrifterna, ha nämligen beslutanderätt även enligt
lagen, låt vara att beslutsförfarandet ej är exakt detsamma. Och att sank¬
tionen i den nya lagen benämnes ”vite”, kan ej ha någon avgörande bety¬
delse, då ”vite” i detta sammanhang är liktydigt med ”böter”.
I viss mån oklart är, om bemyndigandet i lagens 12 § även omfattar
lokala föreskrifter om de ämnen, som ej få utsläppas i avloppsledning.
Föreskrifter härom voro möjliga enligt det ursprungliga lagförslaget (SOU
1951:26 s. 2 f.). I lagen är emellertid denna fråga reglerad i 12 § första
stycket, medan bemyndigandet i andra stycket endast avser anläggningens
nyttjande ”i övrigt”. Det kan dock tänkas uppkomma ett praktiskt behov
av närmare föreskrifter om vad som får utsläppas i avloppsledning eller
av straffsanktionering av lagens förbud i 12 § första stycket. Huruvida
dylika kompletterande bestämmelser äro möjliga, måste med hänsyn till
lagens avfattning anses högst tvivelaktigt. Emellertid torde hälsovårds¬
nämnd^ här ha möjlighet att ingripa i särskilda fall med vitesförbud enligt
hälsovårdsstadgan.
Såvitt framgår av förarbetena till lagen åsyftar bemyndigandet i 12 §
andra stycket lokala föreskrifter, varigenom rätten till nyttjandet av an¬
läggningen inskränkes, särskilt föreskrifter om vattenransonering (SOU
1951: 26 s. 201 och 403 f., prop. 1955: 121 s. 92). Det är alltså möjligt att
med stöd av den nya lagen meddela föreskrifter, motsvarande de tidigare
straffbestämmelserna för vattenslöseri. Huruvida några andra lokala före¬
skrifter av någon större praktisk betydelse kunna utfärdas med stöd av
lagens bemyndigande, förefaller oklart.
c) Vissa skyddsbest ä in in e 1 s e r.
I vattenstadgorna förekomma ofta straffbestämmelser för obehörigt öpp¬
nande eller stängande av vattenverks ventiler och dylikt. I den mån dessa
bestämmelser rikta sig mot allmänheten, kunna de sägas komplettera §§ 9
och 18 i ordningsstadgan för rikets städer. Sistnämnda stadganden torde
icke komma att få någon motsvarighet i den väntade nya allmänna ord¬
ningsstadgan, detta med hänsyn till de straffsiadganden till skydd för
bland annat vattenverk, som redan finnas i strafflagen 19 kap. 4 och 5 SS
(jfr SOU 1954: 37 s. 38 och 50 samt prop. 1956: 143). Under sådana för¬
hållanden synes det knappast finnas något stöd för bibehållande av ifråga¬
varande lokala straffbestämmelser.
Stundom stadgas straff för den, som olovligen öppnar vattenledning,
340
vilken avstängts av vattenverket med stöd av reglementet. I den mån
dylika stadganden avse att göra avstängning på grund av underlåten av-
giftsbetalning effektiv, tjäna de ej något hälsovårdsintresse utan endast
kommunens privatekonomiska intressen och få därför anses sakna laga
stöd. I samband med dylika straffstadganden föreskrives ej sällan skyldig¬
het för förbrukaren att betala viss gottgörelse för med ledningens stängande
och öppnande förenade kostnader; dylika föreskrifter må vara giltiga som
avtalsvillkor, men länsstyrelsens fastställelse av desamma saknar varje
f örf attningsstöd.
I vissa avloppsstadgor finnes en bestämmelse om böter för den, som
obehörigen öppnar av hälsovårdsnämnden föreskriven avstängning på av¬
loppsledning. Härtill må anmärkas, att hälsovårdsnämndens befogenhet
att förbjuda avloppslednings användning regleras i hälsovårdsstadgan, vil¬
ken även angiver de tvångsmedel, som stå hälsovårdsnämnden till buds.
Att komplettera dessa tvångsmedel med ett för viss ort stadgat straffhot
synes knappast påkallat.
I vattenstadgor torde någon gång kunna påträffas straffsanktionerade
förbud mot badning och dylikt i sjöar, från vilka vattenledningsvatten
hämtas. Dylika förbud torde emellertid enligt rådande praxis böra meddelas
av länsstyrelsen med stöd av hälsovårdsstadgan 55 § 2 mom. (jfr t. ex.
NJA 1939 s. 235 och RÅ 1955 I 8 samt JO 1956 s. 201). De höra sålunda
ej hemma i vattenstadgor, som fastställts med stöd av hälsovårdsstadgan
30 §.
f) Bestämmelser om fastighetsägares ansvar.
Ofta föreskrives i vattenstadgor, att fastighetsägaren skall anses som
den ansvarige förbrukaren, och i avloppsstadgor, att fastighetsägaren svarar
för underhåll och skötsel av avloppsledning inom fastighet. Dessa före¬
skrifter torde ej avse annat än att angiva subjektet för de stadgade mate¬
riella förpliktelserna (jfr numera vatten- och avloppslagen 25 §); meningen
kan ej rimligen vara, att fastighetsägaren skall ansvara för andra försum¬
melser av dessa förpliktelser än dem han själv gjort sig skyldig till. Det gör
dock ett egendomligt intryck, när en bestämmelse om fastighetsägarens
ställning som ansvarig förbrukare intages i en vattenstadga, medan de ma¬
teriella förpliktelser, vilkas subjekt bestämmelsen avser att utpeka, angivas
i vattenreglementet.
Mera betänkliga äro sådana stundom förekommande bestämmelser, som
direkt ålägga fastighetsägaren straffrättsligt ansvar för förseelse, som med
hans vetskap begås av annan person. Visserligen är ansvar för annans gär¬
ning icke en helt okänd företeelse inom specialstraffrätten. Men de för¬
fattningar, med vilkas stöd ifrågavarande bestämmelser äro utfärdade,
känna ej till något ansvar för annans gärning. På grund härav och då be-
myndiganden för lägre myndigheter att stadga straff rimligtvis måste tolkas
restriktivt, kan det ej anses tillkomma kommuner och länsstyrelser att i
vatten- och avloppsstadgor intaga bestämmelser, som i så hög grad avvika
från allmänna straffrättsliga principer. Då en föreskrift i en vattenstadga
om ansvar för annans gärning dessutom ogillades i rättsfallet RA 1935
S 125, böra dylika stadganden anses ogiltiga.
Av en annan ehuru närbesläktad innebörd äro de ej ovanliga bestäm¬
melser, enligt vilka fastighetsägaren skall straffas såsom vore han själv
gärningsman, såvida han ej anmäler begången förseelse till vederbörande
myndighet eller själv vidtager åtgärd till förekommande av skada. I och
341
för sig ligger det visserligen intet orimligt i att utbygga fastighetsägarens
egna förpliktelser i fråga om ledningarnas underhåll och begagnande med
en skyldighet för honom att vidtaga vissa positiva åtgärder, för den hän¬
delse någon annan företar skadegörande eller störande handlingar. Men
ett åsidosättande av en sådan skyldighet måste givetvis bedömas som en
förseelse för sig, helt fristående från andra personers gärningar. Ett stad¬
gande, att fastighetsägaren skall straffas ”såsom vore han själv gärnings¬
man”, innefattar ej endast eu hänvisning till en viss straffskala, vilken i så
fall kunde ha angivits direkt, utan utgör även ett direktiv för straffmät-
ningen, innebärande att fastighetsägaren skall straffas efter svårhetsgra-
den hos en förseelse, begången av en annan person. Då enligt strafflagen
3 kap. 4 § vid medverkan till brott envar medverkande skall bedömas efter
det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom till last, och då det i
förevarande fall ej ens är fråga om medverkan, är det tydligt, att ett sådant
direktiv för straffmätningen är oförenligt med allmänna straffrättsliga
grundsatser.
g) Brottsbeskrivningarna.
Avloppsstadgorna innehålla i regel en summarisk straffbestämmelse, som
straffbelägger överträdelser av stadgans föreskrifter överhuvudtaget. Bort¬
sett från att varje försök till differentiering av straffskalorna saknas, kom¬
mer en dylik straffbestämmelse lätt att medföra en onödigt omfattande
kriminalisering. Tidigare har framhållits, att överträdelser av de tekniska
föreskrifterna om avloppsledningars beskaffenhet och utförande helt i
onödan bruka straffbeläggas. Det kan även tänkas fall, där vitesföreläg¬
gande enligt hälsovårdsstadgan vore en lämpligare form för ingripande än
straff enligt en lokal stadga.
Vattenstadgornas straffbestämmelser bruka vara mera specialiserade,
men i gengäld angiva de ej alltid förseelsernas beskaffenhet på ett uttöm¬
mande sätt. I rättsfallet RÅ 1935 S 125 ogillades föreskrifter i en vatten¬
stadga, som stadgade straff för förseelse, vars beskaffenhet var angiven
allenast genom hänvisning till vattenreglementet, vilket för sin giltighet
icke fordrade offentlig myndighets godkännande eller i varje fall icke un¬
derställts sådan myndighets prövning. Härav framgår, att av länsstyrelse
fastställda straffstadganden måste innehålla uttömmande brott sbeskriv¬
ningar och icke få straffbelägga handlingar, vilkas beskaffenhet angivits
endast i andra, av länsstyrelsen icke fastställda föreskrifter. Denna grund¬
sats iakttages emellertid ej alltid. I vattenstadgor föreskrives sålunda ofta
straff för den, som begagnar vattenledningsvatten i strid mot reglementet.
Även mera förtäckta hänvisningar till reglementet äro vanliga. Ofta stadgas
t. ex. straff för åtgärder, som vidtagas utan vederbörligt tillstånd eller god¬
kännande, utan att det samtidigt angives, vilken myndighet som har att
meddela tillståndet eller godkännandet. Överhuvudtaget märkes, :rtt vat¬
tenstadgorna til! större delen äro avsedda att straffsanktionera viktigare
bestämmelser i vattenreglementena, och att den verkliga innebörden av
stadgornas mycket summariska brottsbeskrivningar ofta framgår först vid
ett närmare studium av reglementena. Kravet på uttömmande brottsbe¬
skrivningar torde i realiteten kunna uppfyllas först om de bestämmelser i
vattenreglementena, som äro avsedda att straffsanktioneras, efter mönster
av avloppsstadgorna sammanföras med själva straffbestämmelserna lill en
stadga, som fastställes av länsstyrelsen, medan övriga bestämmelser få
kvarstå i ett reglemente, som antages av kommunen ensam.
342
I avloppsstadgorna överlämnas ofta åt hälsovårdsnämnden att fastställa
särskilda föreskrifter om ledningars beskaffenhet, utförande och begag¬
nande, samtidigt som straff stadgas för överträdelse av hälsovårdsnämn¬
dens med stöd av stadgan fastställda föreskrifter. Bortsett från frågan, om
en dylik subdelegation av förordningsmakt är tillåten, måste blankett-
straffbud av detta slag anses strida mot det nyssnämnda kravet på full¬
ständiga brottsbeskrivningar i de av länsstyrelse fastställda föreskrifterna.
h) Bötesbes tämmelser.
Enligt hälsovårdsstadgan 30 § 3 mom. må för överträdelse av lokal häl¬
sovårdsföreskrift stadgas böter fr. o. m. 5 t.o.m. 1 000 kronor. Om straff-
maximum i den lokala föreskriften sättes högre än 300 kronor, skola enligt
särskilda böteslagen dagsböter ådömas. Med hänsyn härtill har det i rätts¬
praxis ansetts möjligt att redan från början stadga dagsböter i lokala
hälsovårdsföreskrifter (RÅ 1947 ref. 26). För att allmänheten ej skall
missledas i fråga om påföljdens beskaffenhet, är det även önskvärt, att
dagsböter stadgas, i den mån penningböter upp till 300 kronor ej anses
tillräckliga. Att åtskilliga avloppsreglementen alltjämt stadga penningböter
t. o. in. 1 000 kronor, får ur denna synpunkt anses olämpligt, även om det
ej är direkt författningsstridigt.
Vatten- och avloppslagen bemyndigar i 21 § länsstyrelse att stadga
”vite” i beslut om fastställande av sådana föreskrifter om ledningars bru¬
kande, som avses i lagens 12 §. Med ”vite” avses i detta sammanhang
uppenbarligen generellt vite, d. v. s. böter, även om ordet samtidigt an¬
vändes för att beteckna sådant individuellt vite, som kan förenas med
förelägganden enligt lagens 3 och 6 §§. Lagens terminologi innebär ett
återfall i ett ålderdomligt språkbruk och medför en betydande oklarhet.
Några olägenheter behöva visserligen ej uppkomma, om vite ej stadgas till
högre belopp än 300 kronor; i så fall skola penningböter ådömas, och om
dessa benämnas ”vite” spelar ingen praktisk roll. Men lagen säger intet
om vitets belopp. Länsstyrelsen kan därför stadga viten till fixa belopp
eller inom en viss latitud, och maximum kan sättas hur högt som helst. Om
maximum bestämmes högre än 300 kronor, skola emellertid dagsböter
ådömas enligt grunderna för särskilda böteslagen. Under sådana förhållan¬
den är det givetvis bäst, att länsstyrelsen redan från början stadgar dags¬
böter. Att länsstyrelserna ej direkt ha bemyndigats härtill, måste för dem
framstå som oförklarligt. Tvekan kan därför tänkas uppstå, huruvida
dagsböter verkligen kunna stadgas med stöd av ett bemyndigande att
stadga ”vite”. En ändring av lagens formulering på denna punkt synes
nödvändig för undvikande av förvirring bland de tillämpande myndig¬
heterna.
En del vatten- och avloppsstadgor upprepa mer eller mindre noggrant
bestämmelserna i hälsovårdsstadgan 58, 59 och 61 §§ om straff för upp¬
repade förseelser, om forum och åtal, om kommuns rätt till böter och om
bötesförvandling. Dylika upprepningar äro ej endast överflödiga utan sakna
även stöd i hälsovårdsstadgan 30 §, som endast talar om föreskrifter ”ut¬
över” vad stadgan innehåller. Stundom ha föreskrifterna dessutom fått ett
diskutabelt innehåll. Då innebörden av stadgandet i hälsovårdsstadgan
58 § om upprepade förseelser har ändrats genom p. 1 i övergångsbestäm¬
melserna till lagen den 3 juni 1938 (nr 251) om ändring i vissa delar av
strafflagen, kommer en kopiering av förstnämnda stadgande att bli lika
343
missvisande som stadgandet självt. Härmed är ej sagt, att de lokala före¬
skrifterna om upprepade förseelser böra ändras till överensstämmelse med
1938 års lagstiftning; de böra helt enkelt uteslutas. Slutligen må nämnas,
att böter enligt vissa lokala stadgor skola tillfalla det kommunala verket;
även om en dylik föreskrift ej kan anses strida mot hälsovårdsstadgan 61 §,
är det dock knappast påkallat att på detta sätt precisera det ändamål, var¬
till kommunen skall använda influtna bötesmedel. .
Den här gjorda granskningen av vatten- och avloppsstadgornas innehall
torde visa, att dessa stadgor redan mot bakgrund av hittills gällande rätt
förtjäna en grundlig översyn, samt att en sådan översyn blivit i än högre
grad påkallad efter ikraftträdandet av lagen om allmänna vatten- och
avloppsanläggningar.
Lund den 5 oktober 1956.
Håkan Strömberg
Docent i förvaltningsrätt vid Lunds universitet.
I en den 27 november 1957 till Konungen avlåten skrivelse anförde jag
— efter att ha lämnat redogörelse för vad härovan upptagits — följande:
Den allmänna rättsgrunden.
I den män länsstyrelserna i sina yttranden berört frågan om författnings-
stödet för de utfärdade föreskrifterna kunna uttalandena icke sägas åter¬
spegla någon enhetlighet i uppfattningen på länsstyrelsehåll. En länssty¬
relse har ansett det klart, bl. a. med hänsyn till rättsfallsnotisen RÅ 1935 S
not 125, att fastställelse å ordningsstadga för vattenverk icke borde medde¬
las, under det att en annan länsstyrelse åberopat samma utslag som stöd
för rakt motsatt uppfattning. Ytterligare en länsstyrelse, som uttalat sig i
frågan, har ansett att bestämmelserna i 1868 års ordningsstadga till skydd
för allmän vattenledning borde kunna kompletteras genom ordningsföre¬
skrifter enligt stadgans 20 §. Framhållas må även, att en länsstyrelse be¬
träffande frågan om straffsanktionering av vissa föreskrifter rörande inom
fastighet utförda ledningsarbeten, avseende dels till vattenledningsverk an¬
slutna ledningar och dels avloppsledningar, förklarat sig närmast böjd att
biträda den meningen att straffbestämmelserna saknade rättslig giltighet.
Som stöd för denna uppfattning åberopades rättsfallen RÅ 1947 S not 152
och 1949 I not 217 samt åtskilliga uttalanden i doktrinen. Samma länssty¬
relse hade emellertid i ett tidigare avgivet yttrande i ett annat ärende an¬
sett dylika bestämmelser i avloppsstadga icke strida mot hälsovårds¬
stadgan.
Strömbergs promemoria ger också klart vid handen, att man hår rör sig
på ett område, där flera av de uppkomna frågeställningarna äro mycket
svåra att bedöma och där utrymme självfallet finnes för olika meningar.
Såsom i Strömbergs promemoria framhållits lärer författningsstöd för vat¬
ten- och avloppsstadgorna kunna sökas endast bland de stadganden, som
344
reglera tillkomsten av lokala ordnings- och hälsovårdsföreskrifter, d. v. s.
20 § 1868 års ordningsstadga för rikets städer, 9 § lagen om införande av
kommunallagen samt 30 och 54 §§ hälsovårdsstadgan. Beträffande frågan
om fastställande av stadgorna såsom lokala ordningsföreskrifter torde vara
klart att sa numera icke kan ske, eftersom 1956 års allmänna ordningsstad¬
ga icke inrymmer en dylik möjlighet. Kvar stå då endast bestämmelserna
i 30 och 54 §§ hälsovårdsstadgan om särskilda hälsovårdsordningar, vilka
bestämmelser även enligt min mening kunna utgöra stöd för utfärdandet
av lokala föreskrifter av tvångskaraktär rörande vatten och avlopp. Nu¬
mera har även i 12 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar
införts ett bemyndigande för länsstyrelserna att fastställa föreskrifter rö¬
rande brukandet av sådana anläggningar.
De i hälsovårdsstadgan intagna bemyndigandena att lokalt utfärda kom¬
pletterande föreskrifter äro allmänt formulerade och ge icke i och för sig
någon närmare ledning när det gäller att bedöma räckvidden av denna
lokala förordningsmakt. Det är emellertid tydligt att den reglering, som i
sådan ordning genomföres, skall ha till syfte att trygga vad som ur allmän¬
na hälso vårdssynpunkter befinnes nödvändigt med hänsyn till rådande för¬
hållanden. Det skall således här vara fråga om föreskrifter, som anses på¬
kallade för att avhjälpa förefintliga sanitära missförhållanden eller för att
förebygga uppkomsten av sådana. Härutinnan kan enligt min mening icke
gärna göras någon skillnad mellan förhållandena i städer och på landsbygd.
Det synes mig icke heller befogat att av de i Strömbergs promemoria i detta
sammanhang diskuterade rättsfallsnotiserna, RÅ 1947 S not 152 och 1949
I not 217, utläsa nagon sadan skillnad. Dessa avgöranden av regeringsrät¬
te11 — vilka givit anledning till vitt skilda tolkningar — synas överhuvud¬
taget icke tillåta några slutsatser av principiell innebörd. Det hade enligt
min mening varit av värde, om dessa beslut — och även andra hithörande
rättsfall, vilka såsom nämnts blivit föremål för olika uttydningar — er¬
hållit mera klargörande motivering.
Inom den vida ram, som begreppet allmän hälsovård lämnar och som i
vissa fall torde kunna ge upphov till gränsdragningssvårigheter, är det allt¬
så möjligt att utfärda lokala föreskrifter, bl. a. avseende vatten- och av-
loppsväsendet. Vid tillämpningen av denna förordningsmakt måste emel¬
lertid beaktas de enskilda intressen, som därigenom kunna komma att in¬
skränkas. På detta område liksom eljest när det gäller frågan att med stöd
av allmänt bemyndigande lämna lokala föreskrifter, som ingripa i enskilda
medborgares handlingsfrihet, måste krävas att påtagliga och vägande skäl
föreligga, och att föreskrifterna sålunda svara mot ett verkligt behov. Det
är uppenbarligen mången gång vanskligt att taga ställning till sådana av-
vägningsproblem, däri de motsatta intressena kunna i olika fall vara av
tämligen skiftande styrka. Det synes mig vara av vikt, att man härvid icke
överbetonar den praktiska betydelsen av viss ifrågasatt generell reglering
•f
345
och att tillbörlig hänsyn tages till hälsovårdsorganens möjligheter att med
stöd av de allmänna bestämmelserna i hälsovårdsstadgan åstadkomma rät¬
telse i de särskilda fallen. Överhuvudtaget bör understrykas, att lokala
föreskrifter icke få meddelas, vilka lägga onödigt tvång på allmänheten
eller eljest medföra obefogad inskränkning i den enskildes frihet.
Nu antydda principiella synpunkt synes mig desto mera förtjänt att be¬
aktas i förevarande sammanhang som det är naturligt, att kommunerna
vid utformningen av stadgor för sådana vatten- och avloppsanläggningar,
som de själva äga, önska få till stånd föreskrifter och sanktioner, som vid
sidan av eljest föreliggande möjligheter trygga en rationell utbyggnad och
drift av anläggningen. Det är uppenbart att de krav, som ur sådana syn¬
punkter kunna te sig önskvärda, ej sällan sträcka sig längre än vad som ur
strikta hälsovårdssynpunkter är påkallat. Det kan härvid pekas på sådana
föreskrifter, som väsentligen framstå såsom en för viss anläggning internt
gällande reglering av vad personalen har att iakttaga och vad brukaren är
pliktig tåla i förhållande till ägaren. Föreskrifter av sådant innehåll torde
i allmänhet icke vara motiverade ur de synpunkter, som kunna utgöra
grund för lokal hälso vårdsordning (jfr RÅ 1947 S not 152). Det är emeller¬
tid ytterst vanskligt att härvidlag åstadkomma en klar gränsdragning, och
de rättsfall som föreligga äro icke heller ägnade att tjäna till närmare led¬
ning.
De svårigheter, som i enlighet med vad nu anförts äro förbundna med
tillämpningen av hälsovårdsstadgans bemyndiganden att utfärda lokala
föreskrifter, ha genom tillkomsten av lagen om allmänna vatten- och av¬
loppsanläggningar ytterligare accentuerats. Som tidigare antytts har i den¬
na lag öppnats vissa möjligheter att i särskild ordning, under länsstyrelser¬
nas medverkan, utfärda lokala föreskrifter med avseende å nyttjandet av
viss anläggning, vare sig denna äges av kommun eller annan. Det är här
fråga om en reglering, som uppvisar stor principiell avvikelse från utform¬
ningen av den lokala förordningsmakten enligt hälsovårdsstadgan. Såsom
Strömberg i sin promemoria närmare utvecklat torde icke vara fullt klart,
vilken räckvidd författningsbemvndigandet i nämnda lag kan anses äga.
Lämpligheten av att lagstiftningen innehåller två bemyndiganden att
utfärda lokala föreskrifter på hithörande område kan givetvis i och för sig
ifrågasättas. Med än större fog kan detta ske, då fråga är om bemyndigan¬
den av så olika karaktär som här är fallet och som därjämte var för sig till
sin innebörd och avgränsning förefalla oklara. Förhållandena torde med
hänsyn härtill kräva uppmärksamhet från lagstiftningssynpunkt. Vid den
prövning av föreliggande förslag till ny hälsovårdslagstiftning, vilken pröv¬
ning lärer komma att omfatta frågan om samordning i olika hänseenden
mellan bestämmelserna i hälsovårdsstadgan och vatten- och avloppslagen,
synes därför böra övervägas, vilka åtgärder som kunna anses påkallade
346
för att åvägabringa större enhetlighet och klarhet rörande grunden för ut¬
färdandet av och innehållet i vatten- och avloppsstadgor.
Giltigheten av särskilda typer av bestämmelser.
De i stadgorna förekommande föreskrifterna om anslutning stvång inne¬
fatta regelmässigt skyldighet för fastighetsägaren att åstadkomma de yttre
anordningar, som erfordras för att hans ledningar skola faktiskt anslutas
till kommunens ledningsnät. Bestämmelserna om anslutning i lagen om
allmänna vatten- och avloppsanläggningar innefatta däremot, enligt ett av
föredragande statsrådet biträtt uttalande av lagrådet, icke sådan skyldig¬
het; i fråga om åtgärder för åvägabringande av faktisk anslutning skall fas¬
tighetsägaren icke vara underkastad annat tvång än hälsovårdsmyndighe¬
ten av sanitära skäl äger utöva. De lokala föreskrifterna ha alltså härut-
innan en vidare innebörd än bestämmelserna i vatten- och avloppslagen.
För att göra sistnämnda bestämmelser effektiva torde emellertid vara till¬
fyllest med förefintlig möjlighet att, i händelse av vägran, utverka vites¬
föreläggande. Behov synes följaktligen icke föreligga av skärpta föreskrifter
härutinnan, innefattande att underlåten anslutning helt generellt straffbe-
lägges. Det är i varje fall uppenbart, att bestämmelser av sådan innebörd
icke kunna grundas på lokalt föreliggande särförhållanden. Även i fråga
om fastighets anslutning till enskild anläggning för vattenförsörjning och
avlopp synas gällande bestämmelser inrymma erforderliga möjligheter att
lösa eventuellt uppkommande tvistefrågor. De långtgående, straffsanktio-
nerade föreskrifter om anslutningstvång, som nu i viss utsträckning åter¬
finnas i lokala stadgor, synas sålunda böra därur utmönstras.
I fråga om ledning sarbeten innehålla stadgorna ofta detaljerade, straff-
sanktionerade föreskrifter, innebärande bl. a. att tillstånd erfordras för an¬
läggande och ändring av ledning, att arbetet får utföras endast av godkänd
entreprenör, att ledning får tagas i bruk först efter besiktning och godkän¬
nande samt att ledning skall utföras på visst sätt och i övrigt vara av sär¬
skilt angiven beskaffenhet. Rörande dessa olika bestämmelser och deras
giltighet får jag närmare anföra följande.
När det gäller tillstånd stvånget för ledningsarbeten må till en
början anmärkas, att frågan om förhandskontroll över anläggandet av av¬
loppsledningar var föremål för ingående överväganden i samband med
1941 års ändringar i hälsovårdsstadgan, varvid man — med avvisande av
tillståndsförfarandet — stannade vid att föreskriva anmälningsplikt för
sådana underjordiska avloppsledningar, som icke endast utgjorde servis¬
ledningar till allmän ledning (prop. 45/1941 s. 165 o.f.). Även om över¬
vägandena härutinnan företogos som ett led i strävandena att åstadkomma
effektivare bestämmelser till skydd mot vattenförorening, synes statsmak¬
ternas berörda ståndpunktstagande närmast vara att uppfatta som ett
kategoriskt avvisande av tillståndsförfarande beträffande anläggandet av
347
avlopp. Redan på denna grund synes tveksamt, huruvida lokala föreskrif¬
ter om tillståndstvång beträffande avloppsledningar kunna godtagas så¬
som förenliga med gällande hälsovårdsstadga.
I fråga om vattenledningar kan motsvarande argumentering icke föras,
enär förhandskontroll över sådana ledningar icke finnes föreskriven i hälso¬
vårdsstadgan. Frågan därom har ej heller i något sammanhang övervägts.
Uppenbarligen har ej heller kontrollen å vattenledningar krävt samma upp¬
märksamhet från lagstiftningssynpunkt som när det gäller avloppsledning¬
ar. Avsaknaden av närmare regler i hälsovårdsstadgan om förhandskontroll
å vattenledningar torde, då sådan kontroll otvivelaktigt kan fylla en sa¬
nitär funktion, visserligen lämna visst utrymme för lokala föreskrifter. Å
andra sidan måste ifrågasättas, om icke vattenstadgornas regler om till¬
ståndstvång gå avsevärt längre än vad som kan godtagas. I den mån före¬
skrifterna tillgodose ett sanitärt intresse, är syftet uppenbarligen att för¬
skaffa myndigheterna en viss förhandskontroll, som även kan ernås på an¬
nat sätt, exempelvis genom anmälningsskyldighet. Vidare torde föreskrif¬
terna, i den utsträckning de förekomma, knappast kunna ha anknytning
till särskilda lokala förhållanden. Överhuvudtaget torde med avseende å
såväl vatten- som avloppsstadgorna kunna sägas, att den huvudsakliga
motiveringen för tillståndstvånget mindre får sökas i ett hävdande av sa¬
nitära krav än i intresset för kommunen att, då den påtagit sig ansvaret
för utförandet och driften av anläggningen, erhålla medverkan från fastig¬
hetsägarnas sida, därvid det väsentliga elementet utgöres av tillstånds¬
tvånget för ledningsarbeten i förening med därtill anknutna bestämmelser
om entreprenörtvång samt besiktning och godkännande. Även om sålunda
lagligheten av lokala föreskrifter om tillståndstvång, med nuvarande rätts¬
liga grundval, synes kunna ifrågasättas, kan naturligen förtjäna övervägas,
huruvida de intressen som föranlett sådana föreskrifter äro av den styrka,
att rådande praxis bör lagfästas. Förutom andra synpunkter torde anord¬
ningen med byggnadslov enligt byggnadslagstiftningen kunna utgöra en
parallell, som i sammanhanget torde förtjäna beaktande. Därest behov an¬
ses föreligga av tillståndsreglering i nu avhandlat hänseende, torde ett klart
författningsstöd härför böra tillskapas.
Giltigheten av det i stadgorna förekommande entreprenör¬
tvånget får bedömas utifrån synpunkten att hälsovårdsstadgans be¬
stämmelser i och för sig icke kunna anses angiva någon klar gräns för vad
de enskilda ha att tåla i förevarande avseende. Det måste emellertid även
här ifrågasättas, huruvida icke ett generellt straffsanktionerat entreprenör¬
tvång sträcker sig utöver vad som kan anses påkallat av rent sanitära skäl.
Emellertid lärer anordningen med entreprenörtvång uppbäras av en bred
opinion bland kommunalmännen, och från länsstyrelsehåll har framhållits,
att anordningen fyller ett praktiskt behov. För den händelse vägande skiil
för bestämmelserna härom sålunda befinnas föreligga, synes frågan böra
348
lösas enhetligt för hela riket; i vart fall synes ett klart legislativt ställ¬
ningstagande böra ske till spörsmålet om entreprenörtvångets fortbestånd.
Bestämmelserna om besiktning och godkännande av led-
ningsarbeten torde i huvudsak få ses som komplement till den nyss berörda
tillståndsreglering, som stadgorna innehåller. Huruvida bestämmelserna ha
någon självständig betydelse synes kunna ifrågasättas. Såsom framhållits
i Strömbergs promemoria utgör straffsanktionen hinder för hälsovårds¬
nämnd att tillgripa vitesföreläggande, där detta eljest skulle vara påkallat.
Även om viteshotets ersättande med ett straffbud, på sätt här skett, icke
skulle kunna anses stridande mot hälsovårdsstadgan, synes man dock kun¬
na hysa tvekan om lämpligheten och behövligheten av ifrågavarande reg¬
lering. Spörsmålet synes förtjäna att närmare övervägas vid utformningen
av hälsovårdslagstiftningen. Härvid torde, liksom när det gäller tillstånds-
tvånget för ledningsarbeten, vissa paralleller med byggnadslagstiftningen
kunna dragas.
Vad angår föreskrifterna om ledningars utförande och beskaf¬
fenhet anser jag, i likhet med vad i Strömbergs promemoria anförts, det
icke böra förekomma att straffbelägga avvikelser från tekniska föreskrifter
rörande utförandet av ledningsarbete och beskaffenheten av material, som
användes för ledningar och tillbehör. Med särskild skärpa bör påtalas det
förfarande, som på sina håll förekommer, att i lokal stadga intaga straff¬
påföljd för överträdelser av sådana föreskrifter, som det enligt bemyndi¬
gande i stadgan ankommer på hälsovårdsnämnd att utfärda och som så¬
ledes straffsanktioneras in blanco. Härutinnan vill jag hänvisa till vad i
Strömbergs promemoria anförts rörande i stadgorna förekommande brotts-
beskrivningar.
Vad Strömberg i sin promemoria framhållit rörande bestämmelser om
ledningars underhåll och nyttjande, avseende bl. a. skyldighet för fastig¬
hetsägare att avhjälpa uppkomna brister och förbud för brukare att slösa
med vatten eller utsläppa vissa ämnen i avloppsledning, kan jag i huvud¬
sak ansluta mig till. Föreskrifterna härom synas följaktligen i viss ut¬
sträckning antingen sakna laga stöd eller eljest vara opåkallade. Jag vill
endast beträffande det i 12 § vatten- och avloppslagen givna bemyndigan¬
det att utfärda närmare föreskrifter rörande ledningarnas nyttjande till-
lägga, att det kan vara föremål för tvekan om avsikten varit att ge det¬
samma en så snäv avgränsning som Strömberg ifrågasatt. Hur därmed än
må förhålla sig, är det dock angeläget att åtgärder vidtagas för undan¬
röjandet av denna oklarhet.
I detta sammanhang må framhållas, att det givetvis icke bör förekomma,
att hälsovårdsnämnderna bemyndigas utfärda föreskrifter rörande avlopp
för industriella anläggningar. I detta hänseende skola reglerna i 8 kap. 36 §
vattenlagen iakttagas.
349
Straffbestävimelser.
Beträffande i stadgorna intagna föreskrifter om straff för vissa särskilda
förfaranden, t. ex. öppnande av avstängda ledningar, om fastighetsägares
straffrättsliga ansvar, bl. a. husbondeansvar, om brottsbeskrivningar och
om utformningen av bötespåföljder kan jag likaledes i huvudsak instämma
i den kritik, som Strömberg — i viss anslutning till anmärkningarna vid
den härstädes verkställda granskningen — riktat mot dylika föreskrifter.
Stadgorna äro härutinnan behäftade med uppenbara brister, som snarast
böra undanröjas.
Sammanfattningsvis vill jag framhålla följande. Sedan lång tid tillbaka
ha länsstyrelserna meddelat fastställelse å vissa av kommunerna antagna
föreskrifter rörande vattenförsörjning och avlopp, här kallade vatten- och
avloppsstadgor, däri för enskilda ägare och brukare införts en straffsank-
tionerad, ofta ingripande tvångsreglering. Stadgorna ha fastställts antingen
såsom lokala ordningsföreskrifter jämlikt 1868 års ordningsstadga för rikets
städer eller såsom särskilda hälsovårdsordningar enligt hälsovårdsstadgans
bestämmelser därom. Såvitt avser andra föreskrifter än dem som gälla
brukandet av allmän vatten- och avloppsanläggning — varom stadgas i
1955 års lag om sådana anläggningar — kan numera, efter tillkomsten av
1956 års allmänna ordningsstadga, dylika föreskrifter endast grundas på
hälsovårdsstadgan.
De ifrågavarande stadgorna ha redan vid deras utfärdande företett an¬
märkningsvärda brister. Sålunda synas vissa föreskrifter vara av beskaf¬
fenhet att överhuvudtaget lagligen icke kunna fastställas. Vidare innehålla
stadgorna i avsevärd omfattning bestämmelser, beträffande vilka måste
starkt ifrågasättas huruvida de äro påkallade ur strikta sanitära synpunk¬
ter och sålunda äga laga stöd. Det är emellertid att märka, att åtskillig
oklarhet råder rörande innebörden och räckvidden av de grundläggande
bestämmelserna i hälsovårdsstadgan. Regeringsrättens utslag i vissa hit¬
hörande mål ha icke varit ägnade att skingra denna oklarhet utan ha fast¬
mer ytterligare understrukit behovet av en fastare författningsmässig reg¬
lering. Efter tillkomsten av lagen om allmänna vatten- och avloppsanlägg¬
ningar har detta behov ännu mer accentuerats. Sålunda ha i denna lag
dels lämnats materiella föreskrifter i vissa ämnen, varom brukat förordnas
i vatten- och avloppsstadgorna, dels lämnats bemyndigande för länsstyrel¬
serna att, vid sidan av vanliga hälsovårdsordningar, fastställa lokala före¬
skrifter i ett av dessa ämnen. Det nu anförda ger vid handen, att ifråga¬
varande rättsområde — såsom även understrukits i det av docenten Ström¬
berg på min begäran avgivna yttrandet — är i behov av en grundlig över¬
syn, som synes böra taga sikte på ett samlat övervägande av lagligheten
och behövligheten av sådana föreskrifter, som nu pläga intagas i vatten-
och avloppsstadgorna. Spörsmålet har sin givna anknytning till den prov¬
350
ning, som hos Eders Kungl. Maj:t för närvarande pågår av föreliggande
förslag till revision av hälsovårdslagstiftningen.
Med stöd av den befogenhet, som tillkommer mig enligt instruktionen
för riksdagens ombudsmän, får jag härmed framlägga ovanberörda för¬
hållanden och spörsmål för den åtgärd, vartill Eders Kungl. Maj:t må finna
framställningen föranleda.
55. Framställning angående brist i 24 § lagen den 4 juni 1954 om
undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna
Den 28 november 1957 avlät tjänstförrättande justitieombudsmannen
Lundvik till Konungen en så lydande framställning:
Vid prövningen av ett härstädes upptaget ärende rörande intagning av
ett barn i särskola har jag uppmärksammat, att gällande föreskrifter om
polismyndighets skyldighet att lämna handräckning för intagning av barn
i sådan skola erhållit en avfattning, som — efter vad i det följande skall
påvisas — synes otillfredsställande i visst hänseende.
Enligt lagen den 4 juni 1954 om undervisning och vård av vissa psykiskt
efterblivna åligger det landsting ävensom stad, som ej deltager i landsting,
att svara för att de psykiskt efterblivna inom landstingsområdet respektive
staden erhålla undervisning och vård. För sådant ändamål skola finnas
bland annat särskolor och vårdanstalter. Barn, som är i behov av under¬
visning eller vård enligt lagen, skall efter vad i 12 och 14 §§ stadgas efter
anmälan inskrivas vid särskola eller vårdanstalt. Finnes barnets psykiska
utveckling böra ytterligare prövas, skall dock enligt 15 § första stycket,
innan beslut meddelas om inskrivning, barnet intagas i särskola för obser¬
vation. Observation i särskola kan även ifrågakomma i vissa andra fall,
vilka dock här sakna intresse. Sedan inskrivningsbeslut meddelats, gäller i
fråga om intagning i särskola eller vårdanstalt reglerna i 17 och 19 §§.
Klagan över beslut om inskrivning eller intagning må enligt 23 § föras hos
vederbörande huvudtillsynsmyndighet. Sådan klagan är ej inskränkt till
viss tid.
I 24 § stadgas härefter såvitt nu är i fråga: Efterkommes icke beslut om
intagning i särskola, är polismyndighet skyldig att på begäran av angivna
myndigheter lämna nödig handräckning för verkställande av beslutet.
Handräckning må dock ej lämnas, med mindre tjugu dagar förflutit från
det beslutet om inskrivning vid särskola eller vårdanstalt delgivits den
som avses med beslutet eller, därest han är underårig, hans vårdnads¬
havare eller, om han är förklarad omyndig, hans förmyndare samt det
visas, att beslutet icke inom nämnda tid överklagats. Dock må den myn¬
dighet, hos vilken klagan skall föras, i ärende, som dragits under dess
351
prövning, förordna, att beslutet skall verkställas i avbidan på ärendets
slutliga avgörande.
Föreskriften om en respittid av tjugu dagar sammanhänger med att
klagan i ärenden av förevarande slag, såsom nyss påpekats, icke är in¬
skränkt till viss tid. Att respittiden räknas från delgivningen av inskriv-
ningsbeslutet och icke från intagningsbeslutets delfående beror — såsom
framgår av förarbetena till lagen (se prop. nr 26/1954 s. 145; jfr ock s.
143) — på att inskrivningsbeslutet i regel till tiden sammanfaller med eller
föregår intagningsbeslutet och att det i senare fall ansetts onödigt med en
respittid från intagningsbeslutet.
Avsikten torde ha varit att i anmälningsärenden även ett beslut om in¬
tagning för observation skall kunna handräckningsvis verkställas. Varken
lagtexten eller förarbetena lämna nämligen stöd för antagande, att intag¬
ning för observation i dessa fall skall kunna ifrågakomma endast om med¬
givande till åtgärden lämnats av den efterblivne, vårdnadshavaren eller
förmyndaren (jfr däremot 15 § andra stycket). En sådan ordning skulle
också vara föga rimlig. I och för sig passa också ordalagen i 24 § in på
beslut om intagning för observation. Emellertid synes man vid lagtextens
utformning ha förbisett, att intagning för observation icke föregås av eller
till tiden sammanfaller med något inskrivningsbeslut. Eftersom respittiden
skall räknas från delgivningen av inskrivningsbeslutet, saknas i dessa fall
utgångspunkt för tidens beräkning. Följaktligen kan — åtminstone om
klagan ej förts över beslutet — 24 § icke åberopas för bringande av intag-
ningsbeslut till verkställighet i dessa fall.
Då det anförda torde giva vid handen att en brist föreligger i lagen, får
jag med stöd av den befogenhet den för riksdagens ombudsmän fastställda
instruktionen lämnar mig härmed i underdånighet för Eders Kungl. Maj:t
framlägga ovan berörda förhållanden för den åtgärd Eders Kungl. Maj:t
må finna framställningen föranleda.
56. Framställning angående ändring av 2 § lagen den 24 maj
1929 om tillsyn över stiftelser
Den 3 december 1957 skrev jag till Konungen följande:
I 1 § lagen den 24 maj 1929 om tillsyn över stiftelser stadgas att, om
någon anslagit egendom att såsom självständig förmögenhet fortvarande
tjäna ett bestämt ändamål, den sålunda grundade stiftelsen skall anmälas
hos länsstyrelsen i det län, där stiftelsens förvaltning huvudsakligen skall
utövas.
Från sådan anmälningsplikt äro vissa i 2 § uppräknade kategorier stif¬
telser undantagna, bland andra — varom förmäles i 2 § 7) — stiftelse,
vars förmögenhet ej överstiger 5 000 kronor.
352
Anmäld stiftelse skall enligt 8 § i princip stå under länsstyrelsens till¬
syn, där länsstyrelsen finner stiftelsen främja ett allmännyttigt ändamål.
Rörande de under tillsyn stående stiftelserna skola vissa i 9—18 §§ an¬
givna bestämmelser lända till efterrättelse, därvid bland annat gäller, att
stiftelsestyrelsen årligen skall till länsstyrelsen insända dels berättelse huru
stiftelsens ändamål blivit under året främjat, dels ock sammandrag av
förda räkenskaper. Länsstyrelsen har att med ledning av dessa handlingar
granska stiftelsens förvaltning, vid vilken granskning huvudsakligen bör
tillses, att stiftelsens medel icke dragas från ändamål, vartill de äro be¬
stämda, och att förmögenheten är på nöjaktigt sätt placerad; länsstyrelsen
äger i förekommande fall infordra ytterligare handlingar eller upplysningar
rörande stiftelsens förvaltning samt hos stiftelsen förrätta granskning av
därstädes befintliga räkenskaper m. m.
Vid mina inspektioner av länsstyrelser har jag, i samband med gransk¬
ning av länsstyrelsernas sätt att utöva dem åliggande tillsyn över stiftel¬
ser, ej sällan iakttagit att vederbörliga redovisningshandlingar icke avgivits
av stiftelsestyrelser eller att däri intagna uppgifter varit alltför knapp¬
händiga för att möjliggöra föreskriven kontroll. I vissa fall ha icke heller
från länsstyrelsernas sida vidtagits åtgärder för infordrande av fullständiga
uppgifter. Som förklaring har framhållits, att vissa stiftelsestyrelser syntes
ha svårt att inse nödvändigheten av att avgiva mera utförliga redovis¬
ningar, och att man inom länsstyrelserna, på grund av rådande arbets¬
belastning, icke alltid medhunne att infordra kompletterande material.
Därvid har bland annat påpekats, att antalet stiftelseärenden väsentligt
ökat och därmed även länsstyrelsernas svårigheter att ägna dessa ärenden
den uppmärksamhet, som lagen föreskreve (rörande den närmare inne¬
börden av och sättet för länsstyrelsernas tillsyn över stiftelser må hänvisas
till JO:s ämbetsberättelse år 1950 s. 152 o.f.).
Med hänsyn till vad sålunda förekommit ifrågasatte jag vid en av mig
i november 1956 företagen inspektion av länsstyrelsen i Malmöhus län
— därvid konstaterades att ett icke oväsentligt antal hos länsstyrelsen
registrerade stiftelser ägde tillgångar å belopp mellan 5 000 och 10 000
kronor — om icke en höjning av den i 2 § 7) angivna värdegränsen å
5 000 kronor, vilken härrörde från ett år 1898 utarbetat förslag, lämpligen
kunde med hänsyn till inträdd penningvärdeförsämring höjas till förslags¬
vis 10 000 kronor.
Sedan länsstyrelsen i Malmöhus län i infordrat yttrande förklarat sig
tillstyrka den av mig ifrågasatta lagändringen, inhämtade jag yttrande i
saken jämväl från ÖÄ samt länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Gö¬
teborgs och Bohus, Värmlands och Västerbottens län. Samtliga dessa myn¬
digheter tillstyrkte en höjning av värdegränsen till lägst det av mig ifråga¬
satta beloppet, 10 000 kronor; i ett par yttranden ifrågasattes en höjning
353
till 15 000 kronor. Beträffande antalet stiftelser framgick av yttrandena,
att hos envar av sistnämnda länsstyrelser — ÖÄ redovisade härutinnan
betydligt högre siffror — funnos registrerade i genomsnitt omkring 140
stiftelser, vilkas förmögenhet icke uppgick till 15 000 kronor, därav ett
80-tal stiftelser med förmögenhet understigande 10 000 kronor.
I sitt yttrande anförde ÖÄ bland annat följande:
”Flertalet av de till ÖÄ anmälda små stiftelserna utgöres av fonder
förvaltade av kyrkoråd eller kommunala nämnder. Av kyrkoråd förval¬
tade stiftelsers förmögenheter äro i åtskilliga fall med tillämpning av 13 §
stiftelselagen av vederbörande kyrkoråd sammanförda till en gemensam
förmögenhetsmassa, uti vilken stiftelserna ha andel i förhållande till respek¬
tive stiftelses bokförda förmögenhet. Granskning av på sådant sätt anord¬
nad stiftelseförvaltning är ännu mera tidskrävande än granskning av själv¬
ständigt förvaltade stiftelsers förvaltning. Med avseende å samfälld stif¬
telseförvaltning skulle alltså en höjning av värdegränsen ännu mer än i
fråga om annan stiftelseförvaltning få en ur arbetssynpunkt gynnsam
verkan.”
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län berörde i sitt yttrande en
skatterättslig aspekt på frågan om en höjning av värdegränsen, därutinnan
länsstyrelsen anförde följande:
”Vid bedömande av denna fråga torde man emellertid icke kunna bortse
från den betydelse, som tillsynen över stiftelser numera erhållit genom de
ändringar i kommunalskattelagen, som år 1955 vidtagits med avseende
å pensions- och andra personalstiftelser och som innebära, att såsom
förutsättning för frihet från beskattning för sådan stiftelse bl. a. kriives,
att den står under tillsyn. Samma förutsättning gäller för rätt till avdrag
för avsättning till stiftelse av detta slag. Ehuru värdegränsen i tillsyns¬
lagen främst har avseende å anmälningsplikten, torde den i praxis tolkas
så att beslut om tillsyn överhuvud taget icke meddelas, därest stiftelsens
förmögenhet icke överstiger 5 000 kronor. En höjning av värdegränsen
kan därför tänkas medföra skärpning av beskattningsreglerna. Till förhind¬
rande av sådana konsekvenser synas emellertid bestämmelserna, som syfta
till en höjning av värdegränsen, lämpligen kunna utformas så, att tillsyns¬
myndigheten på framställning av stiftelse, som har särskilda skäl därför
att förebära, gives möjlighet att ställa stiftelsen under tillsyn, ehuru för¬
mögenheten understiger 10 000 kronor.”
Rörande de överväganden, som föranlett införandet av den i 2 § 7)
stiftelselagen upptagna värdegränsen å 5 000 kronor må anföras följande.
Sedan förslag till åtgärder i syfte att åstadkomma betryggande bestäm¬
melser angående vården av och tillsynen över stiftelser vid ett flertal till¬
fällen under 1800-talet väckts, utarbetades år 1898 ett förslag till lag i
ämnet. Enligt detta förslag skulle tillsynen ej sträcka sig till stiftelser,
vilkas tillgångar i värde ej uppginge till 5 000 kronor. Förslaget i denna
del möttes emellertid av motstånd från åtskilliga remissinstanser. I an¬
23 JitMtiticoiithinlKmnniir.il.s umbct vluriit 11 hc till 1 'l./S nät riktxiaq.
354
ledning liärav uteslöts nämnda bestämmelse i det förslag, varöver högsta
domstolens utlåtande inhämtades.
Sedan högsta domstolen avstyrkt förslaget, tillsattes år 1901 en kom¬
mitté med uppdrag att utarbeta bestämmelser om, bland annat, vården
och förvaltningen av s. k. fromma stiftelser. Kommittén framlade år 1903
ett betänkande, innehållande bland annat förslag till lag om offentligen
erkända stiftelser. Rörande spörsmålet huruvida smärre stiftelser borde
undantagas från tillsyn anförde kommittén (jfr prop. nr 83/1929 s. 54 o. f.),
att ingen stiftelse borde undantagas från tillsyn på grund av obetydligheten
av dess tillgångar. Jämväl små stiftelser — framhöll kommittén — kunde
bidraga till främjandet av allmännyttiga ändamål, och deras bestånd vore
då av allmänt intresse. Hänsyn till stiftarna krävde ock, att det allmänna
visade sig uppskatta stiftelserna och ägna dem omvårdnad, även om stif¬
telsemedlen icke uppginge till ansenligare belopp. Personer, vilka icke kunde
förfoga över några större tillgångar, kunde enligt kommittén eljest lätt
bli avskräckta från att upprätta stiftelser. Måhända skulle även hos all¬
mänheten kunna utbilda sig den uppfattningen, att i avseende å dylika
mindre stiftelser, som icke vore föremål för tillsyn, samma skyldighet som
eljest icke förefunnes att bevara stiftelsemedlen och använda dem enligt
stiftarnas föreskrifter. Just de små stiftelserna, anförde kommittén, torde
under alla förhållanden på grund av sin obetydlighet och den mången gång
obemärkta ställningen hos de personer, som hade dem om händer, lättast
vara utsatta för att falla i glömska eller eljest försvinna, och kontroll å
dem vore därför särskilt behövlig. Ehuru tillsynen sålunda icke kunde
undvaras, syntes den emellertid, då det gällde stiftelser, vilkas inkomster
icke uppginge till viss summa, enligt kommitténs förslag 100 kronor om
året, utan våda kunna, till lättnad i arbetet för såväl statsmyndigheterna
som stiftelsernas styrelser, göras lindrigare än den kontroll, som utövades
å de större stiftelserna. I överensstämmelse härmed upptog kommittén i
sitt förslag särskilda bestämmelser rörande kontrollen av vissa smärre
stiftelser.
Frågan om stiftelselagstiftning kom därefter att vila i åtskilliga år. På
framställning av 1913 års riksdag tillkallades år 1915 en sakkunnig att
inom justitiedepartementet biträda vid fortsatt behandling av frågan om
lagstiftning rörande stiftelser. Den sakkunnige framlade år 1922 förslag-
till lag om offentligen erkända stiftelser. I detta förslag upptogs en be¬
stämmelse av innebörd att, om stiftelses årsinkomst ej uppginge till 100
kronor, granskning av stiftelsens verksamhet skulle äga rum endast då
särskilda förhållanden därtill föranledde. Inom justitiedepartementet ut¬
arbetades därefter ett nytt förslag till lag i ämnet, därvid motsvarande
bestämmelse bibehölls, dock med den ändringen att inkomstbeloppet be¬
stämdes till 300 kronor. Över detta förslag inhämtades år 1928 lagrådets
yttrande.
355
I anledning av vad i detta yttrande anmärkts mot förslaget undergick
detta omarbetning inom justitiedepartementet, därvid intogs en med stad¬
gandet i 2 § 7) överensstämmande föreskrift om undantag från anmäl¬
ningsskyldighet. I den proposition, varigenom detta omarbetade förslag
förelädes 1929 års riksdag, anförde departementschefen till motivering
härav följande (prop. nr 83/1929 s. 105): Frågan huruvida smärre stif¬
telser borde undantagas från tillsyn hade varit föremål för olika meningar.
I det år 1898 utarbetade förslaget hade från tillsyn undantagits stiftelse,
vars tillgångar i värde ej uppginge till 5 000 kronor. Denna bestämmelse
uteslöts emellertid i det därefter till högsta domstolen remitterade förslaget.
Även 1903 års kommitté intog den ståndpunkten att ingen stiftelse borde
undantagas från tillsyn på grund av obetydligheten av dess tillgångar.
De av kommittén anförda skälen vore visserligen beaktansvärda. En kon¬
troll över det mycket stora antalet jämförelsevis obetydliga stiftelser skulle
emellertid åsamka myndigheter och enskilda alltför mycket av arbete och
kostnader utan motsvarande gagn. Med hänsyn härtill och då det vore av
största vikt att kontrollen ej onödigtvis fördyrades, borde återgång ske
till den i 1898 års förslag ursprungligen intagna ståndpunkten.
Förslaget antogs av 1929 års riksdag, varefter nu gällande lag om tillsyn
över stiftelser utfärdades.
Av förarbetena till lagstiftningen på området framgår således, att den
i 2 § 7) stiftelselagen angivna värdegränsen å 5 000 kronor tillkommit efter
en avvägning mellan å ena sidan intresset av att stiftelser med allmän¬
nyttigt ändamål stå under det allmännas inseende och å andra sidan de
praktiska olägenheter, som en oinskränkt sådan tillsyn skulle medföra för
enskilda och myndigheter, ej minst ur kostnadssynpunkt. Den betydande
penningvärdeförsämring, som ägt rum sedan år 1929, har medfört att den
då fastställda värdegränsen fått en helt annan innebörd i förevarande hän¬
seende. Det synes mig redan med hänsyn härtill förtjänt att övervägas,
huruvida icke berörda gräns bör avsevärt höjas. Det avgörande härvidlag
är emellertid, huru vägande de rent praktiska skäl äro, som med hänsyn
i iil nu föreliggande förhållanden kunna anses tala för en sådan höjning.
Ilärutinnan får jag hänvisa till vad jag förut framhållit rörande de all¬
männa iakttagelser, som jag i saken gjort vid mina inspektioner, och till
vad de av mig hörda myndigheterna uttalat. Jag har för min del kommit
till den uppfattningen att det är av omständigheterna påkallat, att lättnad
vinnes i den börda, som tillsynen över stiftelser enligt den år 1929 genom¬
förda, alltjämt gällande gränsdragningen innebär för såväl myndigheterna
som åtskilliga smärre stiftelser. Fn sådan lättnad, hållen inom rimliga grän¬
ser, synes mig ur allmän synpunkt framstå såsom desto mera befogad som
därigenom skulle vinnas, att länsstyrelserna kunde utöva en effektivare
tillsyn över de större stiftelserna än vad som nu, med hänsyn till det stora
23 •
356
antalet tillsynsobjekt och det med tillsynen förenade tidskrävande arbetet,
torde vara möjligt.
En höjning av den i 2 § 7) stiftelselagen angivna värdegränsen bör där¬
för enligt min mening övervägas. Huru högt gränsen bör sättas, därom
kunna givetvis olika meningar råda. Ingen av de hörda myndigheterna
har dock ansett, att gränsen bör vara lägre än det av mig förslagsvis ifråga¬
satta beloppet, 10 000 kronor.
Vid en ändring av berörda lagrum i angiven riktning synes böra beaktas
vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhållit om den inverkan
på beskattningsreglerna i vissa hänseenden, som en sådan ändring kunde
medföra. Jag får härutinnan hänvisa till vad länsstyrelsen i denna fråga
anfört.
Med stöd av den befogenhet, som tillkommer mig enligt instruktionen
för riksdagens ombudsmän, får jag härigenom, med överlämnande av
handlingarna i ärendet, framlägga ovanberörda spörsmål för den åtgärd,
vartill Eders Kungl. Maj:t må finna framställningen föranleda.
E. Anteckningar rörande iakttagelser vid inspektioner
Liksom hos domstolarna förekomma givetvis även hos förvaltningsmyn¬
digheterna, under trycket av en ofta stor arbetsbörda, förbiseenden och
oriktigheter av mer eller mindre formell natur. Verksamheten hos de admi¬
nistrativa organen giva emellertid ur JO:s synpunkter — med hänsyn till
avsaknaden av en fastare, allmän reglering av själva proceduren och jäm¬
väl till författningarnas ej sällan, av ämnets natur beroende, vagt avfat¬
tade materiella föreskrifter — ett större utrymme för att på detta område
till diskussion upptaga spörsmål av mera principiell räckvidd. En sådan
fråga, som jag vid inspektionerna upptagit, berör t. ex. det förhållandet att
myndigheternas beslut, även om de gå den enskilde emot, i stor utsträck¬
ning icke i någon mån angiva de skäl, varå besluten grundats. Rörande
detta spörsmål har jag för avsikt att avlåta framställning till Kungl. Maj:t.
Bortsett från dylika och andra frågor av större vikt, vilka torde böra
redovisas på annan plats i berättelserna, kunna i övrigt vid inspektions¬
verksamheten gjorda iakttagelser i en del fall förtjäna att omnämnas,
framförallt för att fästa vederbörande myndigheters uppmärksamhet på
spörsmålen. I det följande kommer jag därför att redogöra för några
smärre spörsmål, som avhandlats vid inspektioner. Det får härvid, liksom
framdeles, blott bli fråga om ett axplock från olika delar av det omfat¬
tande förvaltningsområdet.
337
57. Omhändertagande för skyddsuppfostran
Rörande utredningen i ärende angående omhändertagande av barn för
skyddsuppfostran iakttogs hos en länsstyrelse, att den ordningen i flera
fall förekommit att — sedan barnavårdsnämndens beslut om skyddsupp¬
fostran underställts länsstyrelsens prövning — föräldrahemmet först be¬
söktes av socialvårdskonsulenten, därefter höll länsstyrelsen förhör i hem¬
met och slutligen besöktes hemmet av barna vårdsassistenten.
I anledning härav framhöll jag vid inspektionen följande: Det vore
givetvis synnerligen angeläget, att alla relevanta omständigheter i dessa
ömtåliga ärenden bleve noggrant utredda. Det syntes emellertid kunna
ifrågasättas, huruvida det i allmänhet vore ändamålsenligt och lämpligt
att — efter den utredning av förhållandena i hemmet som redan torde ha
företagits av barnavårdsnämnden — ytterligare utredning genom hem¬
besök skedde i icke mindre än tre olika omgångar, av olika tjänstemän.
Det syntes vara önskvärt och möjligt med en viss koncentrering av sådant
utredningsförfarande. Under alla omständigheter syntes länsstyrelsens för¬
hör normalt böra utgöra det sista skedet i utredningen.
I infordrat yttrande förklarade länsstyrelsen — under förmälan att den
av mig berörda handläggningsordningen icke vore den regelmässigt före¬
kommande — att den helt delade den principiella uppfattning, varåt jag
givit uttryck. Av vad länsstyrelsen anförde framgick vidare, att yttrande
från socialvårdskonsulenten undantagslöst inhämtades i nu avsedda ären¬
den, under det att barna vårdsassistenten mera sällan hördes.
Rörande frågan i vilken utsträckning socialvårdskonsulent och barna-
vårdsassistent pläga anlitas för utredning i angivna ärenden inhämtade
jag vid senare företagna inspektioner av två andra länsstyrelser, att den
ena av dessa brukade höra barnavårdsassistenten i ärenden rörande barn
under 15 år och flickor samt socialvårdskonsulenten i övriga fall. Hos den
andra länsstyrelsen upplystes, att socialvårdskonsulenten hördes i samt¬
liga ärenden, under det att yttrande från barnavårdsassistenten inhämtades
mera undantagsvis, i de fall där denna redan tidigare förvärvat kännedom
om barnet och hemmet.
Med anledning av vad sålunda inhämtats avgav socialstyrelsen på
min begäran utlåtande, däri socialstyrelsen anförde följande.
Såväl socialvårdskonsulent som barnavårdsassistent skall enligt 20 §
barnavårdslagen biträda länsstyrelserna vid deras befattning med kom¬
munernas barnavård. Enligt 2G § 1 mom. 2 st. barnavårdslagen bör läns¬
styrelsen i ärende rörande skyddsuppfostran inhämta yttrande av veder¬
börande barna vårdskonsulent. Socialvårdskonsulcnts åligganden äro när¬
mare angivna i instruktionen den 8 maj 1925 för statens socialvårdskon-
sulenter med däri senare vidtagna ändringar. Barnavårdsassistents arbets¬
uppgifter regleras i huvudsak i Kungl. Maj ri s kungörelse den 19 oktober
1945 med närmare bestämmelser angående barnavårdsassistent vid läns¬
358
styrelserna samt i stadgan den 22 juni 1945 om barnavårdsanstalter. Till
barnavårdsassistentens huvuduppgifter hör att närmast under länsstyrel¬
sens föredragande i barnavårdsärenden handha länsstyrelsens tillsyn över
barnavårdsanstalterna i länet samt att biträda länsstyrelsen i dess tillsyn
över fosterbarnsvården inom länet. Arbetsuppgifternas fördelning i övrigt
mellan socialvårdskonsulent och barnavårdsassistent har ej närmare be¬
stämts i nämnda författningar. Fördelningen av arbetsuppgifterna de båda
tjänstemännen emellan har i praxis delvis gjorts på något olika sätt i olika
län. I ett flertal län förekommer t. ex., att socialvårdskonsulent och barna¬
vårdsassistent samtidigt biträda länsstyrelsen vid prövning av t. ex. skydds-
uppfostringsärenden.
Socialstyrelsen bär i olika sammanhang hävdat, att barnavårdsassisten¬
tens här ovan angivna huvuduppgifter är så krävande, att dessa i regel ej
torde kunna handläggas på ett tillfredsställande sätt, därest assistenten i
alltför stor utsträckning ålägges arbetsuppgifter inom barnavården i övrigt.
I anslutning härtill har styrelsen framhållit, att länsstyrelserna vid sin
befattning med skyddsuppfostringsärenden i regel bör biträdas av social-
vårdskonsulenterna och ej av barnavårdsassistenterna. Konsulentdistrik¬
tens omfattning och struktur eller det förhållandet att barnavårdsassisten-
ten tidigare har tagit befattning med ärendet, kan även motivera en annan
arbetsfördelning.
Styrelsen anser det i varje fall ändamålsenligt, att i regel endast en av
de båda här ifrågavarande tjänstemännen biträder länsstyrelserna vid deras
befattning med ett och samma ärende angående omhändertagande för
skyddsuppfostran. Det måste särskilt anses olämpligt, att såväl socialvårds¬
konsulent som barnavårdsassistent genom hembesök var för sig biträder
med utredning i samma ärende.
Slutligen må framhållas, att länsstyrelsens förhör, i synnerhet om detta
förhör hålles i hemmet, enligt socialstyrelsens uppfattning bör ske först
sedan socialvårdskonsulent eller barnavårdsassistent avslutat sin del av
utredningen. Länsstyrelsens förhör bör sålunda regelmässigt vara det sista
skedet i utredningsförfarandet.
I skrivelse till länsstyrelsen framhöll jag, att de allmänna synpunkter på
handläggningsordningen i nu berörda ärenden, som socialstyrelsen sålunda
anlagt, syntes böra vinna beaktande i tillämpningen. Under hänvisning
härtill fann jag mig kunna låta bero vid vad i saken förevarit.
I 24 § 2 mom. barnavårdslagen stadgas att, innan barnavårdsnämnden
beslutar omhändertaga någon för skyddsuppfostran, tillfälle skall beredas
hans föräldrar, såvida de vistas på känd ort inom riket, samt honom själv,
därest han fvllt 15 år, att muntligen eller skriftligen yttra sig i ärendet.
Har beslut om skyddsuppfostran underställts länsstyrelsens prövning, gäl¬
ler — enligt 26 § 1 mom. samma lag — om föräldrarnas rätt att yttra sig
i motsvarande tillämpning vad i 24 § 2 mom. är stadgat.
Rörande delgivning med föräldrarna av barnavårdsnämnds handlingar
i underställda ärenden av detta slag iakttogs hos en länsstyrelse, att hand¬
lingarna i regel översändes till vederbörande polismyndighet för delgiv¬
ning, därvid handlingarna endast syntes hållas tillgängliga hos denna myn¬
359
dighet. I ärenden rörande tvångsintagning av alkoholmissbrukare över¬
lämnades däremot handlingarna i avskrift till vederbörande. Kallelser till
muntliga förhör i ärenden angående skyddsuppfostran ävensom länsstyrel¬
sens beslut i sådana ärenden brukade även, ehuru ej undantagslöst, del¬
givas genom polisen.
Jag anförde härutinnan följande: Det syntes ur rättsskyddssynpunkt
mindre tillfredsställande, att föräldrar i ärenden rörande skyddsuppfost¬
ran skulle nödgas inställa sig hos polisen för att där taga del av de i
ärendet upprättade, ej sällan ganska vidlyftiga handlingarna. Såsom av
länsstyrelsen praktiserades i alkoholistärenden syntes handlingarna lämp¬
ligen kunna i avskrift överlämnas till vederbörande, något som för övrigt
— åtminstone i regel — torde kunna ske med posten. Därigenom erhölle
föräldrarna bättre möjlighet och rådrum att, eventuellt med biträde av
någon person för vilken de hyste förtroende, sätta sig in i vad som egent¬
ligen förekommit i saken, och kunde därmed även få bättre förståelse
för de bevekelsegrunder, som låge bakom det beslutade ingripandet mot
deras barn. Beträffande delgivning av kallelser och beslut i ärenden rö¬
rande skyddsuppfostran kunde ifrågasättas, huruvida icke som allmän
regel delgivning genom posten och icke genom polisen borde komma till
användning. Angelägenheten av att polisen icke i onödan betungades med
delgivningsbestyr hade understrukits i kung], cirkuläret den 5 november 1943
om postverkets anlitande för delgivning av myndighets beslut m. m., och
därtill koname att polisdelgivning, vare sig parten uppsöktes av någon
polisman eller erhölle kallelse att infinna sig å polisstationen, i allmänhet
torde av den enskilde uppfattas som besvärande och obehaglig.
I avgivet yttrande förklarade länsstyrelsen, att den själv tidigare över¬
vägt att tillämpa systemet med postdelgivning i dessa ärenden men tvekat
att övergå därtill med hänsyn till vissa närmare angivna omständigheter.
Länsstyrelsen hade emellertid nu för avsikt att i fortsättningen, i större
utsträckning än dittills, pröva denna delgivningsform.
Hos en annan länsstyrelse skedde kommuniceringen av handlingarna
med användande av ett resolutionsformulär, enligt vilket polismyndig¬
heten ”anmodas infordra och jämte remisshandlingarna hit insända i inne¬
liggande handlingar omförmälda N.N:s förklaring i ärendet, vilken för¬
klaring skall avgivas inom åtta dagar från delfåendet vid äventyr, att
ärendet ändock avgöres”. I åtskilliga fall hade någon förklaring från för¬
äldrarna icke avgivits.
Med anledning härav anförde jag följande: Enligt 20 § barnavårds¬
lagen gällde om föräldrarnas rätt att yttra sig i underställningsärende vad
i 24 § 2 mom. för motsvarande fall vore stadgat. Av sistnämnda lagrum
framginge, att tillfälle skulle beredas föräldrarna att muntligen eller skrift¬
ligen yttra sig i’ärendet. Den av länsstyrelsen använda kommunikations-
360
resolutionen avsåge emellertid endast skriftligt yttrande. Många av de
personer det liiir gällde måste antagas ha svårigheter att skriftligen ut¬
veckla sina synpunkter i saken, något som även syntes avspeglas däri,
att förklaringar ofta icke avgåves. Visserligen kunde föräldrarna vid del-
givningen framhålla, att de önskade få muntligen framställa sina erin¬
ringar, eller ock kunde de själva uppsöka länsstyrelsen. Det vore emeller¬
tid osäkert om denna möjlighet alltid stode klar för dem. Under alla om¬
ständigheter vore angeläget, att varje anledning till missförstånd härut-
innan undanröjdes och att således, i enlighet med lagens föreskrifter, för¬
äldrarna i samtliga fall erhölle tydlig underrättelse om att de hade möj¬
lighet att även muntligen angiva vad de aktade nödigt.
I därefter avgivet yttrande förklarade sig länsstyrelsen ha ändrat for¬
mulärets avfattning i enlighet med mitt påpekande.
Ett av en barnavårdsnämnd fattat beslut att för skyddsuppfostran om¬
händertaga en femtonårig yngling hade, då föräldrarna motsatt sig om¬
händertagande, underställts vederbörande länsstyrelse. Ynglingen hade
bland annat olovligen tagit och brukat andra tillhöriga mopeder, och
vidare hade han mot vederlag inlåtit sig med homosexuell person. Läns¬
styrelsen höll förhör i ärendet, därvid ynglingen, som enligt faderns upp¬
gifter på allt sätt förhållit sig väl under sista tiden, förklarat att han in-
såge, att han tidigare burit sig dumt åt, och att han nu beslutat bli en
bättre människa. Han hade framhållit — tydligen på frågor — att om
länsstyrelsen fastställde barnavårdsnämndens beslut men nämnden bevil¬
jade anstånd med verkställigheten, han komme att i fortsättningen sköta
sig på bästa sätt, samt att han förstode att nämnden i annat fall icke
skulle dröja med att verkställa beslutet.
Länsstyrelsen prövade skäligt fastställa barnavårdsnämndens beslut.
Enligt en å akten gjord blyertsanteckning hade upplysts, att nämnden
hade för avsikt att lämna anstånd med verkställigheten.
Vad sålunda förekommit föranledde mig framhålla följande: Beslut om
skyddsuppfostran finge icke användas som påtryckningsmedel utan skulle
verkställas i den ordning, varom i 4 kap. barnavårdslagen stadgades (jfr
RÅ 1926 ref. 18 och 1951 ref. 28). Därest länsstyrelsen haft den uppfatt¬
ningen —- för vilken fog även syntes ha förefunnits — att ynglingen tills¬
vidare icke borde omhändertagas utan kunde få kvarstanna i hemmet,
hade det varit oriktigt att fastställa beslutet om skyddsuppfostran, även
om vid tidpunkten för detta beslut skäl därför förelegat. I stället hade
kunnat föreskrivas, att barnavårdsnämnden skulle vidtaga i 23 § angivna
åtgärder.
I avgivet yttrande förklarade länsstyrelsen att fastställelsebeslutet torde
ha tillkommit av förbiseende, sammanhängande med att föredragningen
ombesörjts av annan än den ordinarie föredraganden i barnavårdsärenden.
361
Jag lät, med hänsyn till omständigheterna, bero vid den avgivna för¬
klaringen.
Sedan en barnavårdsnämnd godkänt ett av nämndens ordförande tidi¬
gare meddelat beslut att med stöd av 22 § b) och c) barnavårdslagen för
skyddsuppfostran omhändertaga en trettonårig pojke samt beslutet un¬
derställts vederbörande länsstyrelses prövning, hade länsstyrelsen utlåtit
sig: ”Länsstyrelsen har tagit handlingarna i övervägande; och enär barna¬
vårdsnämndens ifrågavarande beslut får anses lagligen grundat, prövar
länsstyrelsen skäligt fastställa detsamma.”
Jag påpekade, att 22 § b) barnavårdslagen avsåge barn, som vore i
fara att bli vanartat, under det att 22 § c) avsåge vanartat barn, samt
anmärkte att båda dessa moment följaktligen icke samtidigt kunnat till-
lämpas i ärendet (jfr K 1954 s. 68). Jag erinrade därvid, att olika regler
gällde rörande behandlingen av barn, som vore att hänföra under det ena
eller det andra momentet.
58. Tvångsintagning av alkoholmissbrukare
Vid granskning hos en länsstyrelse av ett par ärenden rörande tvångs¬
intagning av alkoholmissbrukare, däri länsstyrelsen hållit förhör enligt 27 §
nykterhetsvårdslagen, iakttogs att förhören hållits av förste länsassessorn
med en landskanslist som protokollförare, under det att besluten — som
givits elva dagar efter förhören — fattats av landssekreteraren med förste
länsassessorn som föredragande.
Granskningen av ärendena gav mig anledning framhålla följande: I de
fall, då länsstyrelsen funne skäl föreligga att anordna förhör inför läns¬
styrelsen i alkoholistärende, syntes i princip den ordningen böra iakttagas,
att länsstyrelsens sammansättning vore densamma vid förhöret som vid
ärendets slutliga prövning. Det borde vidare iakttagas, att beslut i saken,
därest anstånd icke oundgängligen vore erforderligt, meddelades i omedel¬
bar anslutning till förhöret. I de ifrågavarande ärendena hade visserligen
besluten fattats på föredragning av den som hållit förhören. Den beslu¬
tande tjänstemannen hade emellertid icke kunnat grunda sitt ställnings¬
tagande på egna iakttagelser av vad vid förhören förekommit utan varit
hänvisad till vad i protokollen därom upptagits och vad föredraganden
eventuellt haft att ytterligare upplysa. Det vore vidare att märka, att
besluten meddelats först elva dagar efter förhören, oaktat någon komplet¬
terande utredning icke syntes ha skett eller sådan tidsutdräkt eljest icke
syntes ha varit motiverad med hänsyn till ärendenas beskaffenhet.
I infordrat yttrande förklarade sig länsstyrelsen beredd att i möjligaste
man följa principen att länsstyrelsens sammansättning icke ändrades un¬
362
der ärendenas handläggning. Under framhållande att det i efterhand icke
kunnat utredas, vilka omständigheter som föranlett den förhållandevis
långa tidsutdräkten mellan förhör och beslut i de angivna ärendena, för¬
klarade sig länsstyrelsen ense med mig om vikten av att beslut såvitt
möjligt meddelades i omedelbar anslutning till förhör. Jag lät med hänsyn
härtill bero vid vad i saken förevarit.
Konceptbesluten i ärenden angående tvångsintagning hade hos samma
länsstyrelse sedan länge genomgående försetts med anteckningen: ”Obe¬
höriga må ej taga del härav.”
Under hänvisning till 14 § tredje stycket sekretesslagen anmärkte jag,
att av länsstyrelse meddelat beslut i sådant ärende — till skillnad från
beslut av nykterhetsnämnd — icke syntes kunna vara underkastat sekre¬
tessbestämmelserna (jfr Klackenbergs och Hjerns kommentar till nykter¬
hets vårdslagen s. 173).
Länsstyrelsen vidgick, att anteckningen icke hade stöd i sekretesslagen,
samt förklarade — under framhållande att anteckningen i praktiken icke
syntes ha medfört inskränkning i offentlighetsprincipen — att sådan an¬
teckning icke vidare skulle göras. Jag lät därvid bero.
Rörande polismyndighets befogenhet att — i avbidan på länsstyrelsens
beslut om tvångsintagning — tillfälligt omhändertaga alkoholmissbrukare
stadgas i 21 § nykterhets vårdslagen. Vid en inspektion gjorda iakttagelser
angående tillämpningen av detta lagrum föranledde anställande av åtal
mot vederbörande tjänsteman. Redogörelse för ärendet är intagen i ämbets-
berättelsen s. 182 o.f., i anslutning vartill finnas redovisade vissa av mig
i sammanhanget gjorda uttalanden rörande ordningen för polismyndighets
prövning av dylika frågor.
59. Utvisning av utlänning
Enligt § 35 utlänningslagen äger den myndighet, som handlägger ärende
rörande utvisning (som regel länsstyrelse), förordna att utlänningen skall
tagas i förvar eller ställas under uppsikt. Kan det skäligen befaras att
utlänningen avviker, må sådan åtgärd vidtagas av polismyndighet; an¬
mälan om åtgärden skall skyndsamt göras hos den myndighet, som hand¬
lägger ärendet, och det åligger denna myndighet att omedelbart pröva
om åtgärden skall bestå.
Vid inspektion av en länsstyrelse iakttogs, att ett stort antal utvisnings-
ärenden förekom, till helt övervägande del på grund av anmälan från
poliskammaren i en större stad inom länet. Denna poliskammare hade som
regel beslutat, att utlänningarna skulle tagas i förvar i avbidan på läns¬
styrelsens beslut. I de polisrapporter, varigenom ärendena bragtes under
363
länsstyrelsens prövning, brukade som skäl allenast antecknas, att utvis¬
ning kunde ifrågasättas på någon viss, i lagen angiven grund. I ett fall,
som vid inspektionen blev föremål för närmare granskning (avseende fram¬
ställning om utvisning på grund av tredska att fullgöra underhållsskyl¬
dighet mot enskild person), hade utlänningen — en dansk medborgare —
efter hållet polisförhör fått lämna polisstationen men ställts under upp¬
sikt enligt 35 § utlänningslagen med daglig anmälningsskyldighet. Påföl¬
jande dag hade emellertid utlänningen, sedan viss upplysning om honom
inhämtats från hans förutvarande arbetsgivare, tagits i förvar. Vid ett
tre dagar senare inför länsstyrelsen hållet förhör i utvisningsärendet hade
länsstyrelsen förordnat, att utlänningen icke vidare skulle hållas i förvar;
han skulle i stället stå under uppsikt av polismyndigheten. Vid förhöret läm¬
nade en kriminalassistent den upplysningen, att en väsentlig anledning till
att utlänningen tagits i förvar hade varit, att denne enligt en till polisen
inkommen anmälan skulle ha gjort sig skyldig till stöld; utredningen därom
hade vid förhörstillfället hunnit avslutas. Två dagar efter förhöret med¬
delade länsstyrelsen beslut om utlänningens utvisning ur riket.
Vid inspektionstillfället anförde jag följande: Då fråga uppkomme om
utvisning av utlänning, kunde denne enligt 35 § utlänningslagen tagas i
förvar eller ställas under uppsikt. Beslut därom skulle i de på länsstyrel¬
sens handläggning ankommande ärendena i princip fattas av länsstyrelsen.
Om det skiiligen kunde befaras, att utlänningen avveke, ägde polismyn¬
digheten vidtaga sådan åtgärd. Anmälan därom skulle i förekommande
fall skyndsamt göras hos länsstyrelsen, som ålåge att omedelbart pröva
om åtgärden skulle bestå. I det till grund för utlänningslagen liggande
kommittébetänkandet hade uttalats (SOU 1951:42 s. 155 o.f.), att be¬
fogenheten att taga utlänning i förvar borde användas med största var¬
samhet samt att förvarstagande icke borde ske, om lindrigare åtgärder
kunde anses tillräckliga. De ifrågavarande tvångsmedlen finge enligt be¬
tänkandet icke tillgripas annat än som ett led i förfarandet för utlänningens
avlägsnande ur riket, varjämte i betänkandet framhållits, att det icke vore
försvarligt att taga en utlänning i förvar uteslutande i syfte att under¬
lätta utredningen.
Under hänvisning till vad som iakttagits rörande vad polisrapporterna
plägade innehålla om anledningen till beslutat förvarstagande framhöll jag
därefter vid inspektionen, att sådant beslut icke finge grundas allenast
därpå att utvisningsanledning förelåge. Vidare ingick jag närmare på hand¬
läggningen av det förut särskilt omnämnda fallet, därvid jag bland annat
framhöll att det avgörande för poliskammarens ändrade ståndpunktsta-
gande i fråga om valet av tvångsmedel syntes ha utgjorts av den omstän¬
digheten, att anmälan för brott gjorts mot utlänningen.
T avgivet yttrande bestred den polisintendent, som meddelat beslutet
om utlänningens tagande i förvar, riktigheten av den uppgift, som den
.364
förut omförmälde kriminaiassistenten lämnat rörande anledningen till för-
varstagandet. I denna del föranledde ärendet därför icke annan åtgärd
från min sida än en hänvisning till vad jag vid inspektionen erinrat om
att förvarstagande enligt utlänningslagen icke finge tillgripas annat än
som ett led i förfarandet för utlännings avlägsnande ur riket.
Beträffande frågan huruvida det funnits fog för det ifrågavarande be¬
slutet om utlännings tagande i förvar — däri jämväl länsstyrelsen yttrat
s'g — gjorde jag vid ärendets slutliga prövning vissa uttalanden. Vad i
saken i denna del förekommit gav mig anledning understryka vad jag vid
inspektionen, under hänvisning till lagmotiven, erinrat därom att befogen¬
heten att taga utlänning i förvar borde — liksom eljest då fråga vore om
frihetsberövande — användas med största varsamhet samt att förvars¬
tagande icke borde ske, om lindrigare åtgärder kunde anses tillräckliga.
Rörande den principiella frågan om ordningen för länsstyrelsernas över¬
prövning av polismyndighets beslut om utlännings tagande i förvar an¬
förde jag därefter följande.
Det ligger i sakens natur, att de avvägningsspörsmål, varom här är
fråga, stundom kunna vara vanskliga och att man kan ha olika meningar
om tyngden av de skäl, som tala för att utlänningen bör berövas sin frihet
i syfte att därigenom säkerställa utvisningsförfarandet. Kontrollen över att
polismyndigheterna härvid icke överbetona dessa skäl ha lagts hos läns¬
styrelserna, som det åligger att omedelbart pröva, huruvida av sådan myn¬
dighet beslutat förvarstagande bör bestå. Det är givetvis av vikt, att
denna kontroll, så långt handlingarna det medgiva, verkligen innefattar
en materiell prövning av de omständigheter, som tala i den ena eller andra
riktningen, och icke begränsas till ett konstaterande av att utvisningsanled-
ning föreligger och att ett förvarstagande icke uppenbarligen är helt obe¬
fogat. För att prövningen skall kunna ske på avsett sätt synes böra krä¬
vas, att polismyndigheten i allmänhet i sin anmälan till länsstyrelsen, med
redovisning för de omständigheter som tala för förvarsbeslutet, kortfattat
angiver de överväganden, som härutinnan skett hos myndigheten. Det är
vidare enligt min mening ett ofrånkomligt krav, att utlänningen själv får
tillfälle att inför polismyndigheten uttala sig i förvarsfrågan och åberopa
vad han därutinnan aktar nödigt samt att redovisning härav jämväl sker
i de handlingar, som överlämnas till länsstyrelsen. Utan det nu antydda
materialet synes mig länsstyrelsens möjligheter att verkställa en mera in¬
gående prövning av förvarsbeslutet vara tämligen begränsade. — Upp¬
gifterna i här angivna hänseenden synas emellertid icke pläga intagas i hand¬
lingarna i de ärenden rörande utlänningars förvarstagande, som poliskam¬
maren överlämnar till länsstyrelsen och som, enligt vad vid inspektionen
iakttagits, uppgå till betydande antal. I enlighet med vad jag förut fram¬
hållit måste jag anse detta vara en icke oväsentlig brist. Det synes mig
därför påkallat, att länsstyrelsen med poliskammaren upptager berörda
365
fråga och att en sådan ordning genomföres, som bereder länsstyrelsen ökade
möjligheter att tillse, att förvarsinstitutet användes med avsedd varsamhet
och icke tillämpas annat än då så efter noggrann prövning i varje särskilt
fall befinnes oundgängligen påkallat.
I detta sammanhang må vidare framhållas, att länsstyrelses överpröv¬
ning enligt 35 § utlänningslagen givetvis skall i formellt behörig ordning-
redovisas, något som ej skedde hos förenämnda länsstyrelse. Efter mitt
påpekande härom förklarade sig länsstyrelsen i fortsättningen ämna i dia-
riet inskriva besluten, vederbörligen signerade.
60. Återkallelse av körkort
Vid inspektion av en länsstyrelse iakttogs följande.
Enligt godkänt strafföreläggande hade en körkortsinnehavare vid ett
tillfälle framfört lätt motorcykel, som ej varit försedd med effektiv ljud¬
dämpare och ej heller med effektiv fotbroms. Förseelsen hade vederbörande
landsfiskal ansett förskylla 5 dagsböter. Någon annan förseelse syntes icke
ha legat körkortsinnehavaren till last. Föredraganden i körkortsärenden
hos länsstyrelsen hade — utan att polisrapport införskaffats — på grund
av detta strafföreläggande upptagit ärende om ifrågasatt återkallelse av
körkortet samt kommunicerat handlingarna med körkortsinnehavaren och
landsfiskalen. I avgivet yttrande förklarade landsfiskalen, att förseelsen
icke syntes vara av beskaffenhet att ensam motivera åtgärd mot körkorts¬
innehavaren. Ärendet hade därefter av länsstyrelsen lagts ad acta. Å akten
hade föredraganden som motivering för att ärendet skulle avskrivas an¬
tecknat, att det kanske för körkortsinnehavarens tillrättaförande kunde
vara tillräckligt att denne fått avgiva förklaring.
Vad sålunda förekommit gav mig anledning uttala följande: Inford¬
rande av förklaring från körkortsinnehavare borde icke ske annat än i
fall, då det av förseelsens egen beskaffenhet eller av eljest infordrat ma¬
terial syntes framgå, att vad denne låtit komma sig till last vore av den
svårhetsgrad att återkallelse verkligen kunde ifrågasättas. Angelägen¬
heten av att kommunicering skedde efter sorgfällig prövning hade särskilt
understrukits i JO:s ämbetsberättelse 1955 s. 304 o. f. I det nu ifråga¬
varande fallet hade, med hänsyn till det förelagda låga straffet, kommuni¬
cering uppenbarligen icke bort förekomma med mindre polisrapporten in¬
förskaffats och denna givit vid handen att bristerna i motorcykelns utrust¬
ning varit vida allvarligare än vad det förelagda straffet utvisat. Det vore
betänkligt om den uppfattningen skulle vinna insteg, att infordrande av
förklaring finge användas såsom ett slags medel för vederbörandes tillrätta-
förande. Ett dylikt betraktelsesätt ådagalade en fullständig missuppfatt¬
ning av kommuniceringens innebörd.
24 - - Justitieombudsmannens ämbetsberättelse till 1958 ars riksdaq.
366
61. Medborgarskapslagen
Enligt 10 § lagen den 22 juni 1950 om svenskt medborgarskap jämförd
med kungörelsen den 22 december 1950 angående tillämpning i förhållande
till Danmark och Norge av nämnda paragraf i lagen förvärvar dansk och
norsk medborgare under vissa förutsättningar, bland annat att veder¬
börande sedan tio ar har hemvist här i riket, svenskt medborgarskap ge¬
nom att hos länsstyrelsen i det län, där han är kyrkobokförd, skriftligen
anmäla sin önskan därom. I anledning av sådan anmälan skall länsstyrel¬
sen enligt 11 § sagda lag meddela beslut, huruvida på grund av anmäl¬
ningen svenskt medborgarskap förvärvats eller ej. Frågan huruvida sådant
förvärv medför svenskt medborgarskap jämväl för vederbörandes barn
är att bedöma enligt 5 § medborgarskapslagen, däri angivas de närmare
förutsättningar, under vilka barn till nu avsedd utlänning förvärvar svenskt
medborgarskap tillsammans med fadern eller med modern.
Vid flera tillfällen har vid inspektionerna iakttagits, att besluten i sådana
ärenden innehållit dels att anmälaren förvärvat svenskt medborgarskap,
dels ock att ifrågavarande anmälan medfört sådant medborgarskap jämväl
för visst eller vissa barn.
I anledning härav har jag framhållit följande: Länsstyrelsens beslut
kunde jämlikt 11 § medborgarskapslagen avse allenast den av föräldrarna,
som gjort anmälan, men icke barnen. Frågan huruvida de senare förvärvat
svenskt medborgarskap vore att bedöma enligt 5 §. Därest de i sistnämnda
paragraf angivna förutsättningarna förelåge, erhölle barnen automatiskt
svenskt medborgarskap. Någon bindande prövning härav kunde icke före¬
tagas av länsstyrelsen, varför det vore oegentligt att i besluten angiva,
att den gjorda anmälan medfört sådan rättsverkan för barnen. Däremot
hade länsstyrelsen enligt 2 § tillämpningskungörelsen att i underrättelse
till pastor angiva, vilka barn som, såvitt av handlingarna kunde bedömas,
enligt länsstyrelsens mening omfattades av anmälarens förvärv av svenskt
medborgarskap (jfr Wahlbäcks och Nordströms kommentar till medborgar¬
skapslagen s. 33, 74 och 90).
Vid granskning av nu ifrågavarande ärenden — och jämväl andra som
avsett förvärv av svenskt medborgarskap på grund av anmälan — har
iakttagits, att besluten stundom icke innehållit uppgift om dagen för an¬
mälans ingivande. Då det är denna dag som är avgörande för medborgar-
skapsförvärvet — och icke beslutsdagen — har erinrats att uppgift om
dagen för anmälan bör intagas i besluten.
I ärende rörande anmälan jämlikt 10 § b) medborgarskapslagen skall
enligt förenämnda tillämpningskungörelse länsstyrelsen inhämta utdrag
av straffregistret (sasom förutsättning för förvärv av svenskt medborgar¬
367
skap i dessa fall gäller nämligen, att vederbörande under hemvisttiden icke
dömts till frihetsstraff). Detta har någon gång försummats, varför erinran
givits om berörda skyldighet.
62. Väglagen
I en till vederbörande länsstyrelse ingiven ansökan hade en arbetare¬
kommun anhållit om tillstånd att för föreningsanslag ha två affischtavlor
uppsatta inom visst kortare avstånd från väg; ingen av tavlorna kunde
enligt ansökningen utgöra något trafikhinder. Länsstyrelsen meddelade
sökanden tillstånd att, utan hinder av föreskrifterna i 39 § väglagen, upp¬
sätta affischtavlorna på angivna platser under vissa villkor. I tillstånds-
resolutionen angavs, bland annat, att tavlorna finge nyttjas för kommunala
meddelanden, föreningssammanträden, auktioner och dylikt.
Mot detta beslut anmärkte jag, att för angivna ändamål avsedda anslags¬
tavlor syntes vara undantagna det i 39 § väglagen stadgade tillstånds-
kravet.
I avgivet yttrande anförde länsstyrelsen att, då tavlorna i någon mån
kunde vara hinderliga för fri sikt, länsstyrelsen behandlat ansökningen
såsom avseende dispens enligt 33 § väglagen; av rent förbiseende hade i
resolutionen kommit att åberopas 39 §.
I ärendet gjorde jag därefter följande uttalande.
I 33 § väglagen stadgas — såvitt nu är i fråga — att utmed väg icke
utan länsstyrelsens tillstånd må på mindre avstånd än 12 meter från
vägbanans mitt förekomma upplag, stängsel eller dylik anordning, som
hindrar vägens avvattning, skymmer utsikten över vägbanan eller eljest
innebär fara för trafiksäkerheten; nämnda avstånd må av länsstyrelsen
ökas till högst 30 meter.
Enligt 39 § samma lag må annonstavla, reklamskylt eller dylikt ej utan
länsstyrelsens tillstånd förekomma utmed väg på mindre avstånd än 50
meter från vägbanans mitt. Från detta förbud gäller undantag beträf¬
fande, bland annat, anslagstavla för meddelanden rörande kommunala
angelägenheter, föreningssammanträden, auktioner eller dylikt.
Bestämmelse om förbud mot upplag och andra anordningar utmed väg
infördes på förslag av 1920 års vägsakkunniga genom en år 1924 vidtagen
ändring i 1891 års lag angående väghållningsbesvärets utgörande på lan¬
det. De sakkunniga åberopade som motivering för sitt förslag, att det intill
väg ofta förekomme halmstackar, vedtravar och andra upplag m. m., var¬
igenom vägens upptorkning eller utsikten över vägbanan hindrades; jäm¬
väl täta plank och häckar kunde vara mycket till hinder. Under departe-
mentsbehandlingen utsträcktes det av de sakkunniga föreslagna förbudet
till att omfatta jämväl annonstavlor, reklamskyltar och dylikt. Bestäm¬
melserna upptogos i en gemensam paragraf (25 §), däri angavs att för¬
368
budet avsåge upplag eller andra anordningar, som hindrade vägens upp¬
torkande eller fri sikt, ävensom annonstavlor, reklamskyltar och dylikt
(jfr NJA II 1925 s. 28 o.f.).
I 1934 års lag om allmänna vägar särskildes bestämmelserna rörande å
ena sidan upplag m. m. och å andra sidan annonstavlor och dylikt. Bestäm¬
melserna infördes i olika paragrafer, vilka numera motsvara 33 och 39 §§
i 1943 års väglag (jfr NJA II 1935 s. 97—101 och 105—109). Särskiljandet
av nyssnämnda bestämmelser sammanhängde med en önskan att främst i
trafiksäkerhetens intresse begränsa förekomsten intill de allmänna vägarna
av reklamanordningar.
Det må vidare framhållas, att 1938 års sakkunniga för utredning om
vägväsendets förstatligande i ett år 1941 framlagt, stencilerat betänkande
föreslogo, att de i olika författningar intagna bestämmelserna om uppsät¬
tande av affischer i det fria skulle sammanföras till en särskild lag; väg¬
lagens föreskrifter därom (motsvarande nuvarande 39 §) borde sålunda
enligt de sakkunniga utbrytas ur denna lag. Förslaget, som innefattade
skärpning av gällande bestämmelser, medförde dock ingen lagstiftnings¬
åtgärd.
Under hänvisning till det anförda finner jag för min del uppenbart,
att under begreppet anordning i 33 § icke är avsedd att hänföras annons¬
tavla, reklamskylt eller dylikt, varom — på ett i princip strängare sätt
— 39 § innehåller reglering. I enlighet härmed har länsstyrelsen enligt min
mening icke ägt att, såsom länsstyrelsen uppgivit, i de nu ifrågavarande
ansökningsärendena ingå på dispensprövning enligt 33 § väglagen.
63. Förordningen om explosiva varor
Genom förordningen den 10 juni 1949 om explosiva varor upphävdes
en tidigare författning i ämnet av år 1928. Bestämmelserna i den nya för¬
ordningen, som trädde i kraft den 1 januari 1950, innefatta i förhållande
till den tidigare lagstiftningen en i flera hänseenden skärpt reglering av
verksamheten med explosiva varor. Bestämmelserna taga sikte icke endast
på riskerna vid den legala hanteringen av sådana varor utan även på
faran av obehörig åtkomst och missbruk av dessa. För att den med bestäm¬
melserna åsyftade ökade säkerheten skall kunna vinnas har ansetts erfor¬
derligt, att särskild tillsyn anordnas över bestämmelsernas efterlevnad. Det
förutsattes att denna tillsyn skulle bli mera effektiv än vad tidigare var
fallet, då tillsynen skulle åligga åklagarna. Enligt 55 § i den nya förord¬
ningen ankommer sålunda på länsstyrelserna att med biträde av under¬
lydande polismyndigheter utöva allmän tillsyn i förevarande hänseende,
därvid jämväl sprängämnesinspektionen skall medverka. Huru tillsynen
borde praktiskt organiseras och genomföras dryftades icke närmare under
369
förarbetena till den nya förordningen (SOU 1948: 8, prop. nr 180/1949).
Det förutsattes emellertid, att tillsynen skulle utövas i samband med den
allmänna polisverksamheten och att en lämplig arbetsfördelning mellan
de lokala polismyndigheterna och statspolisen skulle komma till stånd.
Länsstyrelserna skulle tillse att inom länet befintliga tillverknings-, för¬
säljnings-, förvarings- och förbrukningsställen för explosiva varor även¬
som framförda transporter av dylika varor bleve inspekterade i den ut¬
sträckning, som med hänsyn till förhållandena ansåges erforderligt. Det
uttalades även, att tillbörlig respekt för förordningens bestämmelser under
normala förhållanden torde kunna åstadkommas genom systematiska stick¬
provsundersökningar, i likhet med de s.k. flygande besiktningarna av mo-
t orf or donst raf iken.
Vid inspektionsverksamheten har jag med vissa länsstyrelser upptagit
berörda spörsmål och efterhört vilka åtgärder som från länsstyrelsernas
sida vidtagits i syfte att åstadkomma den med lagstiftningen avsedda
ökade tillsynen. Det har därvid visat sig, att i allmänhet föga eller intet
åtgjorts av länsstyrelserna i förevarande hänseende. I viss utsträckning
ha likväl de lokala polismyndigheterna utövat tillsyn; denna har dock
ofta inskränkt sig till mer eller mindre sporadiska inspektioner av inom
distrikten befintliga förråd av sprängämnen.
I dessa ärenden har jag plägat framhålla, att — enligt, vad jag inhämtat
—. anmärkningar i olika sammanhang framförts mot rådande förhållanden
i fråga om handhavandet av explosiva varor. Sålunda hade enligt kom¬
merskollegium förekommit upprepade klagomål angående missbruk av
pyrotekniska varor. Genom en år 1954 företagen ändring i de av kollegiet
utfärdade tilläggsbestämmelserna till förordningen om explosiva varor hade
polismyndigheternas möjligheter att övervaka handeln med sådana varor
avsevärt ökat. Från sprängämnesinspektionen hade framhållits, att endast
ett fåtal av de olyckshändelser, som förorsakats av explosiva varor, anmäl¬
des av polismyndigheterna. Enligt inspektionen vore för dess verksamhet
angeläget, att sådana anmälningar enligt därom i förordningen given före¬
skrift lämnades. Kriminalstatspolisen i Stockholm hade uppgivit, att det
vid utredningar rörande kassaskåpssprängningar framkommit, att någon
större svårighet att åtkomma sprängämnen och tiindmedel i arbetskurar och
liknande förvaringsrum icke förelåge. Anledningen därtill skulle bland
annat vara, att de som handhade varorna ute på arbetsplatserna i många
fall icke utövade tillbörlig kontroll beträffande åtgången i arbetet av
sprängämnen, som således kunde för obehörigt ändamål undandragas för¬
råden utan att inbrott i förvaringsutrymmena förövades. Jag har vidare
framhållit, att frågan huru tillsynen över bestämmelsernas efterlevnad
skulle på bästa sätt praktiskt genomföras i de olika länen utgjorde eu
organisationsfråga, som givetvis måste av vederbörande myndigheter,
under länsstyrelsernas ledning, lösas med hänsyn till de skiftande lokala
370
förutsättningarna. Det vore enligt min mening förtjänt att övervägas,
huruvida icke länsstyrelserna för säkerställande av god ordning borde ut¬
färda närmare direktiv rörande tillsynens organisation och bedrivande.
I anledning av mina påpekanden ha länsstyrelserna förklarat sig vilja
efter närmare samråd med berörda polismyndigheter utfärda erforderliga
anvisningar i ämnet. Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som med särskilt
intresse synes ha upptagit frågan till övervägande, har därvid i en till samt¬
liga polischefer i länet utsänd cirkulärskrivelse lämnat vissa föreskrifter,
som här må återgivas. Efter att ha erinrat, bland annat, att olagligen åt¬
komna explosiva varor börjat spela en allt större roll vid brottslig verk¬
samhet av ofta grov beskaffenhet, har länsstyrelsen sålunda föreskrivit
följande:
1. Meddelande om alla beviljade tillstånd att inneha explosiva varor
inom viss landskommun skall på lämpligt sätt tillställas de polismän, som
äro verksamma inom kommunen och av dem antecknas å särskild blankett.
2. I den mån arbetsförhållandena tillåta skall polismännen i samband
med tjänsteresor inspektera magasin, förråd och arbetsplatser, som kunna
nås utan fördyring av resekostnaderna. De skola därjämte i förekommande
fall inspektera transporter av explosiva varor.
3. Anteckningar om inspektioner enligt ovan skall av envar polisman
göras i den under punkt 1 nämnda förteckningen, vilken lämpligen bör
medföras av polismannen vid tjänsteresor inom distriktet.
4. Angående verkställd inspektion skall, därest anledning finnes till an¬
märkning, rapport avgivas till polischefen. I ovan angivna förteckning
antecknas i sådant fall i anmärkningskolumnen datum för inspektionen,
åtföljd av bokstaven R. Finnes ej anledning till rapport, antecknas i för¬
teckningen datum för inspektionen samt bokstäverna ”u. a.”.
5. Förteckningen föres per kalenderår och insändes efter årets slut till
polischefen, sedan alltjämt giltiga tillstånd antecknats å ny förteckning
för det nya året.
6. Det åligger polischefen att genom fortlöpande granskning av polis¬
männens förteckningar eller på annat sätt förvissa sig om, att inspektions¬
verksamheten bedrives så effektivt och ändamålsenligt som förhållandena
medgiva.
Polischef äger att på förekommen anledning förordna om särskild inspek¬
tion av vissa förråd eller vissa transporter ävensom om granskning av
handlandes inköps- och försäljningsbok.
7. För städernas vidkommande skall vad ovan sagts i tillämpliga delar
leda till efterrättelse. Förteckningar föras av de polismän polischefen
bestämmer.
8. Statspolisen åligger att medverka vid tillsynen enligt ovan efter de
bestämmelser, som landsfogden i samråd med statspolisintendenten med¬
delar.
371
9. Före den 1 mars varje år skall polischeferna till länsstyrelsen avlämna
sammanställning över verkställda besiktningar, inkomna rapporter och i
anledning därav vidtagna åtgärder.
I samband med de uttalanden, vartill länsstyrelsernas åtgärder och ytt¬
randen i dessa ärenden givit mig anledning, har jag plägat hänvisa till de
av ovannämnda länsstyrelse utfärdade direktiven såsom enligt min mening
väl ägnade att tjäna till ledning för åstadkommande av den ökade kontroll
på förenämnda område, som den nya förordningen åsyftat och som av
rådande förhållanden även synes påkallad.
64. Lotteriförordningen
Vid meddelande av lotteritillstånd förordnas i allmänhet viss person att
vara kontrollant för lotteriet med skyldighet att till den tillståndsgivande
myndigheten avgiva berättelse över slutfört uppdrag. Vid inspektion av en
poliskammare, där ett betydande antal lotteriärenden förekom, iakttogs
att såsom kontrollanter — med rätt att av lotterianordnaren uppbära skä¬
ligt arvode för uppdraget — plägade förordnas vissa polismän i befäls-
ställning, däribland två polisintendenter. Den ene av dessa hade enligt
gällande arbetsordning att utöva poliskammarens beslutanderätt i lotteri¬
ärenden. I de fall, då denne förordnats till kontrollant, hade den andre
polisintendenten övertagit beslutanderätten. Under senare tid syntes dock
polismästaren ha beslutat i de ärenden, däri någon av intendenterna er¬
hållit kontrollantförordnande.
Vid inspektionen anförde jag följande: Någon erinran kunde visserligen
icke i och för sig riktas mot förfarandet att utse polismän till kontrollanter.
Denna praxis kunde fastmera medföra fördelar ur kontrollsynpunkt. Det
förefölle däremot olämpligt, att polisintendenterna utsett varandra till kon¬
trollanter. En sådan ordning kunde lätt medföra uppkomsten av misstanke
att ovidkommande hänsyn toges vid förordnandena. Tjänstens beskaffen¬
het krävde, att den beslutande avhölle sig från sådant som kunde ge
anledning till dylik misstanke. Av samma skäl syntes den polisintendent,
som regelmässigt utövade poliskammarens beslutanderätt i lotteriärenden,
överhuvud icke böra förordnas till kontrollant genom att beslutanderätten
enbart i sådant syfte övertoges av annan.
Polismästaren förmälde i infordrat yttrande, att han i anledning av mitt
uttalande övertagit beslutanderätten i samtliga förekommande lotteriären¬
den. Vid sådant förhållande fann jag någon min vidare åtgärd icke påkallad.
I JO:s ämbetsberättelse år 1956 s. 263 o. f. ha vissa uttalanden gjorts
rörande kontrollen av lotteriernas ekonomiska förvaltning och angelägen¬
372
heten av att förda räkenskaper bli föremål för granskning. Därvid fram¬
hölls, bland annat, att tillståndsgivande myndigheter icke alltid syntes ägna
avgivna kontrollantberättelser närmare granskning; berättelser med syn¬
nerligen bristfälligt innehåll hade sålunda utan vidare lagts till hand¬
lingarna, och nya tillstånd hade givits, oaktat berättelse för föregående
lotteri ännu icke avlämnats.
Ehuru viss förbättring i fråga om åtgärderna för åstadkommande av
kontroll över lotterier kunnat förmärkas, har jag dock vid upprepade till¬
fällen iakttagit, att avgivna berättelser — i den mån sådana alls inkommit
varit ytterst ofullständiga och närmast givit vid handen, att ingen som
helst granskning skett av lotteriföretagets ekonomiska förvaltning; stundom
har sålunda icke ens behållningens storlek uppgivits. Jag har därvid, under
hänvisning till omförmälda ämbetsberättelse, erinrat om att tillbörlig kon¬
troll borde ske i angivet hänseende.
Vid granskning av lotteriärenden har det vidare visat sig, att hand¬
lingarna i åtskilliga fall icke varit tillfyllest för bedömande av frågan huru¬
vida lotterivinstskatt skulle utgå. Sålunda har t. ex. i vissa icke skatte-
anmälda lotterier, däri förekommit vinster med högre värden än 100 kro¬
nor, uppgift saknats huruvida vinsterna utgjorts av skänkta föremål. I
andra fall ha uppgifter om förekommande vinstvärden helt saknats.
Jag har för vederbörande framhållit, att ökad uppmärksamhet borde
ägnas tillämpningen av bestämmelserna om lotterivinstskatt samt därvid
hänvisat till vad i detta hänseende anförts i förenämnda ämbetsberättelse.
I 3 § lotteriförordningen enligt dess före den 1 januari 1957 gällande
lydelse fanns intagen den föreskriften, att varor som användes såsom vinster
i lotteri enligt sagda paragraf skulle, med undantag för skänkta föremål,
vara frambragta eller tillverkade inom landet. Genom en år 1956 genom¬
förd författningsändring, som trädde i kraft den 1 januari 1957, har berörda
föreskrift utgått.
Denna författningsändring har på sina håll icke uppmärksammats. I
tillståndsresolutionerna ha sålunda alltjämt intagits erinran om att vins¬
terna skulle vara av svensk tillverkning. Jag har vid upprepade tillfällen
haft anledning erinra om den vidtagna författningsändringen.
65. Vapenförordningen
Genom en kungl. förordning, som trädde i kraft den 1 januari 1956, vid-
togos vissa ändringar i 1949 års vapenförordning, innebärande, bland annat,
att tillståndsgivningen i vapenärenden — i den mån så ej redan skett —
decentraliserades från länsstyrelserna till polismyndigheterna. I anslutning
373
därtill infördes i 6 § länsstyrelseinstruktionen föreskrift om skyldighet för
länsstyrelsen att utöva tillsyn över polismyndigheternas handläggning av
ärenden angående tillstånd att inneha vapen och förvärva ammunition.
Rörande innebörden av denna tillsyn uttalades i propositionen med förslag'
till ändringarna i vapenförordningen (prop. nr 37/1955), att länsstyrelsen
skulle i samband med inspektion hos polismyndighet eller på annat lämp¬
ligt sätt granska avgjorda ärenden och försöka bilda sig en uppfattning om
polismyndigheternas praxis samt i samband därmed lämna råd och
anvisningar.
På fråga huru den sålunda åsyftade tillsynsverksamheten ägde rum har
jag i allmänhet fått till svar, att några åtgärder icke vidtagits. Det har
därvid framhållits, att man vore osäker om när eller på vilket sätt tillsyn
borde utövas.
I anledning härav har jag uttalat, att det syntes angeläget att länssty¬
relsen redan från början tillsåge, att polismyndigheternas praxis i dessa
ärenden — där stort utrymme funnes för skiftande tillämpning — såvitt
möjligt bleve enhetlig och stode i överensstämmelse med de föreskrifter och
anvisningar, som Kungl. Maj:t utfärdat i ämnet. Tillsynen syntes mig
lämpligen kunna ske i samband med tjänsteresor för andra förrättningar;
granskning kunde även stickprovsvis äga rum genom infordrande från polis¬
myndigheterna av ett antal avgjorda ärenden. Anmärkningar i anledning-
av verkställd granskning borde delgivas övriga polismyndigheter.
66. Vissa tillståndsärenden
Inom området för allmän ordning och säkerhet finnes ett flertal författ¬
ningar, enligt vilka tillstånd erfordras för olika förehavanden och åtgärder.
Myndigheternas tillämpning härav har givit mig anledning till åtskilliga
erinringar och påpekanden. Några sådana fall må här såsom exempel åter¬
givas.
Jämlikt ordningsstadgan för rikets städer meddelade en poliskammare
tillstånd för en samorganisation av ideella föreningar att anordna festlig¬
heter på ett torg — ett årligen återkommande evenemang — därvid som
villkor föreskrevs, bland annat, att organisationen skulle på anfordran av
poliskammaren lämna redovisning för influtna medel.
Sedan jag ifrågasatt, huruvida laga stöd funnes att avkräva organisa¬
tionen dylik redovisningsskyldighet, anförde poliskammaren i infordrat
yttrande: Det vore för tillståndsfrågan av betydelse, huru intäkterna av
torgfesten fördelades mellan den ifrågavarande organisationen och den
tivoliägare, som brukade anlitas för vissa vid festen förekommande nöjes-
arrangemang. En förutsättning för att torget skulle få upplåtas för arrange-
374
mången — vilka med hänsyn till torgets placering inne i bebyggelsen icke
kunde försiggå utan att i viss mån störa de kringboende — vore att dessa
accepterade tillställningen, vilket de också torde göra av den anledningen
att ändamålet därmed — understödjande av de ideella föreningarna —
ansåges behjärtansvärt. Därest tillställningen med hänsyn till intäkternas
fördelning icke i önskvärd grad tillgodosåge de ideella intressena, och arran¬
gemangen sålunda med viss rätt kunde sägas ha övervägande privatekono¬
misk karaktär, borde enligt poliskammarens mening tillståndsfrågan om¬
prövas. För att klargöra detta för arrangörerna hade poliskammaren ansett
sig böra förbehålla sig möjlighet att åtminstone i viss grad kunna kontrol¬
lera tillställningens art med hänsyn till intäkternas fördelning. Förekomsten
av det ifrågavarande villkoret hade dittills ansetts tillräcklig för syftet, och
någon redovisning hade därför icke påfordrats av poliskammaren.
I skrivelse till poliskammaren anförde jag därefter följande: Det syntes
visserligen icke obefogat att vid tillståndsprövningen viss hänsyn toges till
den fördelning av intäkterna mellan de ideella föreningarna och veder¬
börande tivoliägare, varom överenskommelse träffats. Upplysning härut-
innan borde emellertid införskaffas före nämnda prövning och icke såsom
ett villkor knytas till redan beviljat tillstånd, vilket sålunda i efterhand
skulle kunna återkallas eller begränsas av den anledningen att den över¬
enskomna fördelningsprincipen icke befunnes godtagbar ur poliskamma¬
rens synpunkter. Vid meddelande av tillstånd till arrangemang av före¬
varande slag torde nämligen poliskammaren icke äga uppställa andra villkor
eller föreskrifter än sådana, som kunde anses erforderliga för att upp¬
rätthålla allmän ordning och säkerhet vid tillställningen. Det ifrågavarande
villkoret vore uppenbarligen icke av sådan karaktär.
Då emellertid uppställandet av villkoret icke syntes ha länt tillstånds-
havaren till förfång, lät jag bero vid mitt gjorda uttalande.
Samma poliskammare hade, likaledes jämlikt ordningsstadgan, meddelat
tillstånd att i vissa butikslokaler anordna högtalarmusik under villkor,
bland andra, att utsändning icke finge ske av ”predikan, religiösa föredrag
eller annan andaktsövning”.
På fråga vilket stöd som kunde åberopas för uppställandet av ett dylikt
inskränkande villkor framhöll poliskammaren, att villkoret — som plägade
intagas i resolutioner om tillstånd till utsändning av högtalarmusik på
näringsställen, i butikslokaler och i därmed jämförbara fall — grundade
sig på en önskan att undvika utsändning av religiöst innehåll i samman¬
hang, som vore ägnade att verka stötande för den religiösa känslan och där
utsändning av detta slag överhuvudtaget icke vore avsedd. Under fram¬
hållande att det i den stad, varom vore fråga, veterligen icke funnes någon
lokal av angivet slag, som ägde religiös prägel, anförde poliskammaren
vidare, bland annat, att om en tillståndshavare hos poliskammaren begärde
375
att få ett dylikt villkor undanröjt, en sådan begäran utan vidare skulle
tillmötesgås.
I ärendet uttalade jag följande: Med hänsyn till innebörden av begreppet
offentlig tillställning syntes det mig tveksamt, huruvida tillstånd till musik¬
underhållning under de omständigheter, varom här syntes vara fråga, över¬
huvudtaget varit erforderligt. Enligt min mening kunde nämligen utförande
av radiomusik i serverings- eller butikslokal knappast annat än i undan¬
tagsfall anses falla in under nämnda begrepp (jfr prop. nr 143/1956 s. 155).
Även om emellertid så varit förhållandet i nu avsedda fall, torde vara
uppenbart att tillstånden icke kunnat göras beroende av ett villkor såsom
det ifrågavarande. Det syntes icke heller ha varit poliskammarens avsikt
att villkoret skulle innefatta något egentligt förbud för vederbörande att,
vid äventyr att tillståndet kunde komma att återkallas, utsända religiösa
program. Villkoret syntes i stället närmast ha avsetts tjäna som en erinran
om önskvärdheten av att sådana program icke profanerades. Bortsett från
den inadekvata utformningen av resolutionerna i denna del, vore det emel¬
lertid enligt min mening både obehövligt och olämpligt med dylika erin¬
ringar, vilka torde få anses ligga vid sidan av vad polismyndighet i före¬
varande sammanhang hade att beakta. Jag ansåge därför, att föreskrifter
av detta slag i fortsättningen icke borde meddelas i de fall, då fråga vore
om till offentlig tillställning hänförlig radiomusikunderhållning.
Enligt § 1 i 1911 års förordning angående biografföreställningar erfordras
för sådan föreställning tillstånd av poliskammare, magistrat, kommunal¬
borgmästare eller polischef. Den myndighet, som meddelat tillstånd, äger
enligt § 2 förbjuda föreställningens förnyande, därest denna åsyftar eller
innebär något som strider mot sedlighet eller allmän lag eller föranleder
till svårare oordning m. m. I nu angivna och vissa andra fall äger enligt
samma paragraf poliskammare eller polischef att inställa eller upplösa
tillställningen.
Med stöd av berörda förordning hade en landsfiskal meddelat viss person
l bistånd att förevisa biograf bilder, därvid i resolutionen intagits den be¬
stämmelsen, att polismännen i vederbörande polisdistrikt ”äge förbjuda
föreställningens förnyande eller ock inställa eller upplösa densamma under
förutsättning som i ovanberörda förordning omförmäles”.
Efter påpekande av mig vidgick landsfiskalen, att delegation till enskilda
polismän icke lagligen kunde ske av den i förordningens § 2 omförmälda
befogenheten att förbjuda biografföreställningens förnyande eller att in¬
ställa eller upplösa sådan föreställning. Att så likväl skett i det angivna
fallet hade berott på att ett äldre formulär använts vid resolutionens
utskrivande. I ärendet upplystes vidare, att giltighetstiden för tillståndet
dåmera utgått samt att något ingripande från polispersonal på grund av
376
den meddelade bestämmelsen icke förekommit. Jag fann mig fördenskull
kunna låta bero vid vad i saken förevarit.
En magistrat — vars handläggning av tillståndsärenden föranledde mig
framställa ett flertal anmärkningar — hade bland annat, på därom gjorda
ansökningar, meddelat tillstånd till anordnande av religiösa möten utomhus.
Under erinran att andaktsövning vore undantagen regleringen i § 13
ordningsstadgan för rikets städer ifrågasatte jag, vilket stöd magistraten
ansett sig äga för att i dessa fall ingå i tillståndsprövning.
I avgivet yttrande förklarade magistraten, att man icke uppmärksammat,
att tillstånd ej erfordrades för sådana möten, och att förfarandet således
berott på förbiseende. Av mig gjorda anmärkningar skulle magistraten i
fortsättningen beakta. Med hänsyn härtill och till omständigheterna i
övrigt fann jag mig kunna låta bero vid vad i saken förekommit.
Såsom bilaga till denna berättelse fogas en förteckning över ärenden, som
hos Kungl. Maj:t anhängiggjorts genom skrivelser från justitieombuds¬
mannen före den 1 januari 1957 och vari under år 1957 åtgärd vidtagits
eller vilka vid samma års slut ännu voro på Kungl. Maj:ts prövning be¬
roende.
Stockholm i justitieombudsmansexpeditionen den 10 januari 1958.
ALFRED BEXELIUS
C. G. Lidberg
377
Bilaga
Förteckning
över ärenden, som hos Kungl. Maj:t anhängiggjorts genom skri¬
velser från justitieombudsmannen före den 1 januari 1957 och
vari under år 1957 åtgärd vidtagits eller vilka vid samma års
slut ännu voro på Kungl. Maj.ts prövning beroende, jämte
kortfattad uppgift om ärendenas behandling
1. 1939 den 30 december (nr 711), angående skyldighet i vissa fall för kon¬
kursförvaltare att lämna överexekutor uppgift å borgenärer, som äga
fordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken.
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1946 s. 398 och
1947 s. 365. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Justitiedeparte¬
mentet.)
2. 19^0 den 27 december (nr 710), angående upprättande av ett centralt
register över avhandlingar rörande lösöreköp.
Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1945 s. 350. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Justitiedepartementet.)
3. 1912 den 30 november (nr 688/1911), angående omfattningen och inne¬
börden av den prioritetsrätt, som vid införsel tillkommer underhålls¬
bidrag i förhållande till utskylder och avgifter.
Sedan utredning den 12 november 1957 tillsatts för förberedande översyn av
utsökningslagen m. m., har skrivelsen den 21 november samma år överlämnats
till utredningen. (Justitiedepartementet.)
4. 1912 den SO december (nr 166/1911), angående åtgärder för åstadkom¬
mande av enhetlig rättstillämpning i fråga om avsöndrad lägenhets ansvar
för i stamfastigheten meddelade inteckningar.
Se ämbetsberättelserna 1944 s. 307 och 1948 s. 344. Lagberedningens arbete för
utarbetande av ny jordabalk fortsätter. (Justitiedepartementet.)
5. 1911 den 15 juni (nr 357/1913), angående bestämmelser om intagande i
gravationsbevis av upplysningar rörande dels Danviks hospital tillkom¬
mande rekognitionsavgifter och dels Lunds domkyrka tillkommande s. k.
erkänsla vid försäljning av vissa hospitalet eller domkyrkan förut tillhöriga
fastigheter.
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1946 s. 399 och
1953 s. 477. Ärendet i övrigt är föremål för beredning inom justitiedepartemen¬
tet. (Justitiedepartementet.)
6. 1915 den 22 juni (nr 211), angående åtgärder för vinnande av bättre kom¬
munikation mellan överdomstolama och den rättssökande allmänheten.
378
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsema 1952 s. 377 och
1953 s. 477. Ärendet är föremål för fortsatt utredning inom justitiedepartemen¬
tet. (Justitiedepartementet.)
7. 1945 den 18 oktober (nr 666), angående ändring av bestämmelserna om
förverkande av anstånd, som enligt lagen den 28 juni 1918 angående vill¬
korlig straffdom medgivits i fråga om vissa frihetsstraff, m. m.
Se ämbetsberättelsen 1949 s. 379. Överläggningar med de övriga nordiska län¬
derna angående samverkan beträffande kriminalvård i frihet pågå. (Justitie¬
departementet.)
8. 1946 den 27 december (nr 623/1945 och 494/1946), angående allmän
åklagares åtalsplikt då brott blivit begånget av person, som försöksut-
skrivits eller avvikit från sinnessjukhus.
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsema 1948 s. 346 och
1951 s. 406. Sedan strafflagberedningens den 22 december 1956 avgivna förslag
till lag om skydd mot brott (skyddslag) m. m. (SOU 1956: 55) varit föremål för
remissbehandling, är ärendet under beredning inom justitiedepartementet.
(Justitiedepartementet.)
9. 1947 den 31 oktober (nr 219/1945), angående åstadkommande av enhet¬
ligt förfarande vid bötesindrivning, då influtet belopp icke förslår till
fulla gäldandet av samtliga den bötfällde genom flera domar ådömda
böter. , [tf
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsema 1949 s. 380 och
1957 s. 443. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Justitiedeparte¬
mentet.)
10. 1949 den 22 augusti (nr 127), angående bestämmelser rörande efterlysning
i allmänna publikationer av för brott häktad, som rymt från fångvårds-
anstalt eller eljest avvikit.
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1956 s. 368. I den del
ärendet icke redan slutbehandlats är det beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
(Justitiedepartementet.)
11. 1949 den 11 november (nr 553/1948), angående arkivfotografering av
fastighetsböcker.
Ärendet vilar i avvaktan på lösningen av vissa principfrågor. (Justitiedeparte¬
mentet.)
12. 1950 den 30 oktober (nr 173/1949), angående ändrade bestämmelser för
utfärdande av kungörelse i vissa fall rörande ansökan om lagfart å fång
till fast egendom.
Se ämbetsberättelsen 1952 s. 378. Lagberedningens arbete för utarbetande av ny
jordabalk fortsätter. (Justitiedepartementet.)
13. 1950 den 30 november (nr 124), angående åtgärder till säkerställande av
att den, som genom myndighets försorg skall inställas till förhandling
inför domstol, beredes nödig vila före rättsförhandlingen.
Se ämbetsberättelsen 1953 s. 478. 1951 års rättegångskommitté har icke slutfört
sitt arbete på en översyn av rättegångsbalken med därtill anslutande lagstiftning
och administrativa författningar. (Justitiedepartementet.)
14. 1953 den 11 november (nr 14/1952), angående viss ändring i 1 § sjölagen.
Se ämbetsberättelsen 1955 s. 410. Sedan kommerskollegium avgivit utlåtande
379
över framställningen, har ärendet från justitiedepartementet överlämnats till
handelsdepartementet för vidare handläggning. I avbidan på en allmän översyn
av sjölagen i nordiskt samarbete är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
(Handelsdepartementet.)
15. 1954 den 2 december (nr 106), angående ändring av vissa bestämmelser
om rättegångskostnad i mål, vari part åtnjutit fri rättegång.
Se ämbetsberättelsen 1956 s. 369. 1951 års rättegångskommitté har icke slutfört
sitt arbete på en översyn av rättegångsbalken med därtill anslutande lagstift¬
ning och administrativa författningar. (Justitiedepartementet.)
16. 1954 den 20 december (nr 459/1952 och 454/1953), angående införande
av rätt att fullfölja talan mot statens hyresråds beslut i vissa fall.
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1956 s. 369. Ärendet
är beroende på Kungl. Majrts prövning. (Justitiedepartementet.)
17. 1955 den 21 mars (nr 227), angående vidgad rätt för man, som interimis¬
tiskt förpliktats utgiva underhållsbidrag till barn u. ä. eller barnets moder
men som sedermera befunnits ej vara underhållsskyldig, att av allmänna
medel återbekomma guldna bidragsbelopp.
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1957 s. 444. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Justitiedepartementet.)
18. 1955 den 23 december (nr 209), angående förtydligande av stadgandet
i 18 § tredje stycket instruktionen den 30 december 1947 för stads-
fiskalerna om stadsfiskals skyldighet att utom tjänstetid vara tillgänglig
för mottagande av brådskande meddelanden.
Ärendet är föremål för övervägande inom justitiedepartementet. (Justitiedepar¬
tementet.)
19. 1956 den 14 december (nr 328/1956), angående nåd för lastkarlen Torsten
Arne Fredrik Carlsson.
Kungl. Maj:t har genom beslut den 18 januari 1957 av nåd befriat Carlsson från
återstoden av honom genom dom den 19 augusti 1955 ådömt straff. (Justitie¬
departementet.)
REDOGÖRELSE
för behandlingen hos Kungl. Maj
av riksdagens skrivelser
avgiven
av JO till 1958 års riksdag
I ".I I H O ,! 0(1 A ii
! •- >1 ‘ sl t•
'
s
Till RIKSDAGEN
Jlmligt föreskrift i 18 § tredje stycket instruktionen den 24 maj 1957 för
riksdagens ombudsmän åligger det justitieombudsmannen att årligen före
februari månads ingång för riksdagen uppgiva dels vilka av föregående
riksdagar fattade beslut och gjorda framställningar, som under det sist-
förflutna året blivit av Kungl. Maj:t gillade och föranlett bestämmelsers
utfärdande eller annan åtgärd, dels ock vilka beslut och framställningar som
icke blivit för Kungl. Maj:t föredragna eller av Kungl. Maj:t prövade.
För fullgörande av denna skyldighet får jag — som från statsdeparte-
menten införskaffat härför erforderliga uppgifter — härmed överlämna
dels en tabell (I), som i nummerföljd upptager de skrivelser m. m. vilka
avlåtits av 1957 års riksdag;
dels en förteckning (II) över de av samma riksdag till Kungl. Maj:t
avlåtna skrivelser jämte uppgifter om de åtgärder, som under år 1957 vid¬
tagits i anledning av dessa skrivelser;
dels en förteckning (III) över sådana i förteckningen II upptagna ären¬
den, som vid utgången av år 1957 ännu voro i sin helhet eller till någon del
på Kungl. Majrts prövning beroende;
dels ock en förteckning (IV) över ärenden, som hos Kungl. Maj:t
anhängiggjorts genom skrivelser från riksdagen före år 1957 men vid samma
års början varit i sin helhet eller till någon del oavgjorda, jämte uppgift om
den behandling dessa ärenden undergått år 1957.
Uppgifterna i förteckningarna avse ärendenas ställning vid utgången av
år 1957.
Stockholm i justitieombudsmansexpeditionen den 14 januari 1958.
ALFRED BEXELIUS
/ Gösta Stenlund
" •• *
5
I
Tabell
över de av 1957 års riksdag avlåtna skrivelser m. m. i nummerföljd enligt
trettonde samlingen av bihanget till riksdagens protokoll.
Det andra siffertalet utvisar det nummer, under vilket skrivelserna för
varje särskilt departement upptagits i den här nedan införda förteck¬
ningen II.
1
|
Fi 5
|
30
|
4)
|
|
71
|
4)
|
in
|
Fö 3
|
|
150
|
U 8
|
187
|
S 11
|
2
|
Ju 8
|
31
|
4)
|
|
72
|
4)
|
112
|
Fö 4
|
|
151
|
U 9
|
188
|
Ju 19
|
3
|
U 3
|
32
|
4)
|
|
73
|
4)
|
113
|
H 4
|
|
152
|
Fö 11
|
189
|
S 12
|
4
|
Fö 13
|
33
|
4)
|
|
74
|
4)
|
114
|
K 4
|
|
153
|
E 5
|
190
|
I 13
|
5
|
S 6
|
34
|
4)
|
|
75
|
4)
|
115
|
Fö 5
|
|
154
|
Ju 14
|
191
|
U 11
|
6
|
K 13
|
35
|
4)
|
|
76
|
4)
|
116
|
K 5
|
|
155
|
K 10
|
192
|
H 9
|
7
|
Fi 25
|
36
|
4)
|
|
77
|
4)
|
117
|
Fö 6
|
|
156
|
K 11
|
193
|
E 11
|
8
|
E 18
|
37
|
4)
|
|
78
|
4)
|
118
|
Fi 16
|
|
167
|
H 7
|
194
|
K 12
|
9
|
Jo 14
|
38
|
4)
|
|
79
|
4)
|
119
|
Fö 7
|
|
158
|
S 8
|
195
|
Fi 39
|
10
|
H 11
|
39
|
4)
|
|
80
|
4)
|
120
|
H 5
|
|
159
|
')
|
196
|
Ju 20
|
11
|
I 11
|
40
|
4)
|
|
81
|
4)
|
121
|
Fi 17
|
|
160
|
IN
)
|
197
|
E 10
|
12
|
Fö 2
|
41
|
4)
|
|
82
|
S 2
|
122
|
Fi 18
|
|
161
|
Fi 31
|
198
|
E 12
|
|
H 3
|
42
|
4)
|
|
83
|
I 3
|
123
|
Fi 19
|
|
|
I 10
|
199
|
Jo 15
|
|
C 1
|
43
|
4)
|
|
84
|
Fi 11
|
124
|
Fi 20
|
|
162
|
U 10
|
200
|
Ju 21
|
13
|
Fi 6
|
44
|
4)
|
|
85
|
S 3
|
125
|
Ju 5
|
|
|
S 7
|
201
|
U 12
|
14
|
Ju 10
|
45
|
4)
|
|
86
|
S 4
|
126
|
8)
|
|
163
|
Fö 12
|
202
|
U 13
|
|
U 5
|
46
|
4)
|
|
87
|
I 4
|
127
|
Ju 9
|
|
|
Fi 32
|
203
|
Fi 40
|
|
Fö 9
|
47
|
4)
|
|
88
|
K 1
|
128
|
Jo 4
|
|
164
|
E 6
|
204
|
Ju 23
|
|
S 5
|
48
|
4)
|
|
89
|
Fi 12
|
129
|
Fö 8
|
|
165
|
E 7
|
205
|
Jo 16
|
|
K 6
|
49
|
Fi
|
1
|
90
|
K 2
|
130
|
I 7
|
|
166
|
E 8
|
206
|
S 13
|
|
Fi 21
|
60
|
Fi
|
2
|
91
|
K 3
|
131
|
Fi 22
|
|
167
|
Ju 15
|
207
|
Fö 14
|
|
E 4
|
51
|
Fi
|
3
|
92
|
U 4
|
132
|
Fö 10
|
|
168
|
Fi 33
|
208
|
Ju 22
|
|
Jo 5
|
52
|
Fi
|
4
|
93
|
E 3
|
133
|
Fi 23
|
|
169
|
Fi 34
|
209
|
E 13
|
|
H 6
|
53
|
Ju
|
2
|
94
|
Fi 14
|
134
|
Ju 11
|
|
170
|
Jo 8
|
210
|
I 14
|
|
1 6
|
54
|
s
|
1
|
95
|
4)
|
135
|
Fi 24
|
|
171
|
Jo 11
|
211
|
I 15
|
|
C 2
|
55
|
E
|
1
|
96
|
4)
|
136
|
U 6
|
|
172
|
Jo 12
|
212
|
Fi 41
|
15
|
U 1
|
56
|
I
|
1
|
97
|
4)
|
137
|
U 7
|
|
173
|
S 9
|
213
|
K 14
|
16
|
Ju 1
|
57
|
E
|
2
|
98
|
4)
|
138
|
I 8
|
|
174
|
S 10
|
214
|
Fi 42
|
17
|
4)
|
58
|
Jo
|
1
|
99
|
4)
|
139
|
K 7
|
|
175
|
Jo 13
|
215
|
Jo 18
|
18
|
4)
|
59
|
Fö
|
1
|
100
|
4)
|
140
|
K 8
|
|
176
|
Jo 9
|
216
|
Jo 19
|
19
|
4)
|
60
|
Fi
|
7
|
101
|
Fi 15
|
141
|
Ju 12
|
|
177
|
Ju 16
|
217
|
Jo 20
|
20
|
4)
|
61
|
H
|
1
|
102
|
4)
|
142
|
Fi 26
|
|
178
|
Fi 35
|
218
|
Jo 21
|
21
|
4)
|
62
|
I
|
2
|
103
|
|
143
|
Fi 27
|
|
|
Jo 10
|
219
|
S 14
|
22
|
4)
|
63
|
Fi
|
8
|
104
|
4)
|
144
|
Ju 13
|
|
179
|
Fi 36
|
220
|
K 15
|
23
|
4)
|
64
|
Fi
|
9
|
105
|
4)
|
145
|
Jo 6
|
|
180
|
Fi 37
|
221
|
K 16
|
24
|
4)
|
65
|
Ju
|
3
|
106
|
Ju 6
|
146
|
K 9
|
|
181
|
Fi 38
|
222
|
S 15
|
25
|
4)
|
66
|
H
|
2
|
107
|
Ju 7
|
|
Fi 28
|
|
182
|
Ju 17
|
223
|
S 16
|
26
|
4)
|
67
|
Jll
|
4
|
108
|
I 5
|
|
Jo 7
|
|
183
|
H 8
|
224
|
K 17
|
27
|
4)
|
68
|
Fi 10
|
109
|
Fi 13
|
147
|
I 9
|
|
184
|
E 9
|
225
|
Ju 24
|
28
|
4)
|
69
|
U
|
2
|
|
Jo 2
|
148
|
Fi 29
|
|
185
|
Ju 18
|
|
U 14
|
29
|
4)
|
70
|
4)
|
|
no
|
Jo 3
|
149
|
Fi 30
|
|
186
|
I 12
|
|
Fö 15
|
J) Skrivelse till fullmäktige i riksbanken. — 2) Skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret. —
•) Skrivelse till styrelsen för riksdagsbiblioteket. — *) Utfärdade förordnanden.
6
|
S
|
17
|
249
|
Fö
|
17
|
276
|
Ju
|
31
|
311
|
U
|
17
|
340
|
Fi 58
|
376
|
Jo
|
40
|
|
K
|
18
|
|
S
|
24
|
277
|
Ju
|
32
|
312
|
K
|
25
|
341
|
Fi 59
|
377
|
Ju
|
50
|
|
Fi
|
43
|
|
K
|
20
|
278
|
H
|
18
|
|
I
|
24
|
342
|
Fi 60
|
378
|
E
|
35
|
|
E
|
14
|
|
Fi
|
46
|
279
|
s
|
26
|
313
|
Ju
|
44
|
343
|
Fi 61
|
379
|
E
|
36
|
|
Jo
|
17
|
|
E
|
20
|
280
|
s
|
27
|
314
|
Ju
|
45
|
344
|
Fi 62
|
380
|
I
|
29
|
|
H
|
10
|
|
H
|
16
|
|
Fi
|
52
|
315
|
H
|
19
|
345
|
4)
|
381
|
Jo
|
41
|
|
I
|
16
|
|
I
|
22
|
281
|
Fi
|
53
|
316
|
s
|
30
|
346
|
4)
|
382
|
E
|
37
|
|
0
|
3
|
|
C
|
4
|
282
|
Ju
|
33
|
317
|
E
|
31
|
347
|
4)
|
383
|
S
|
34
|
226
|
I
|
17
|
250
|
Fi
|
47
|
283
|
Ju
|
34
|
318
|
E
|
32
|
348
|
4)
|
384
|
Fi
|
75
|
227
|
E
|
15
|
251
|
Fi
|
48
|
284
|
Ju
|
35
|
319
|
S
|
33
|
349
|
4)
|
385
|
Fi
|
76
|
228
|
E
|
16
|
252
|
Fi
|
49
|
285
|
Ju
|
36
|
320
|
s
|
32
|
350
|
*)
|
386
|
Fi
|
77
|
229
|
H
|
12
|
253
|
E
|
21
|
286
|
Ju
|
37
|
|
I
|
26
|
351
|
Fi 63
|
387
|
E
|
39
|
230
|
H
|
13
|
254
|
Jo
|
25
|
287
|
Ju
|
38
|
321
|
Ju
|
48
|
352
|
4)
|
388
|
E
|
40
|
231
|
Fö
|
16
|
255
|
Fi
|
50
|
288
|
Ju
|
40
|
|
Fö
|
22
|
353
|
4)
|
389
|
Fi
|
81
|
232
|
S
|
18
|
256
|
Fö
|
18
|
289
|
|
)
|
|
E
|
33
|
354
|
4)
|
390
|
E
|
41
|
233
|
Fi
|
44
|
257
|
Fö
|
19
|
290
|
Ju
|
42
|
|
I
|
27
|
355
|
4)
|
391
|
Jo
|
42
|
234
|
S
|
19
|
258
|
Fö
|
20
|
291
|
Ju
|
41
|
|
0
|
7
|
356
|
Fi 64
|
392
|
Fi
|
78
|
|
I
|
18
|
259
|
E
|
22
|
292
|
K
|
21
|
322
|
H
|
20
|
357
|
4)
|
|
E
|
38
|
235
|
I
|
19
|
260
|
Ju
|
27
|
293
|
Fi
|
54
|
323
|
Jo
|
29
|
358
|
4)
|
393
|
Fi
|
79
|
236
|
H
|
14
|
261
|
Ju
|
28
|
294
|
K
|
22
|
324
|
Jo
|
SO
|
359
|
4)
|
394
|
Ju
|
51
|
237
|
I
|
20
|
262
|
Jo
|
26
|
295
|
Fi
|
55
|
325
|
Jo
|
31
|
360
|
4)
|
395
|
Ju
|
52
|
238
|
Ju
|
25
|
263
|
Ju
|
39
|
296
|
Fi
|
56
|
326
|
Jo
|
32
|
361
|
S 31
|
396
|
Ju
|
53
|
239
|
s
|
20
|
264
|
Jo
|
27
|
297
|
s
|
28
|
327
|
Ju
|
46
|
362
|
Ju 49
|
397
|
E
|
42
|
|
Fi
|
45
|
265
|
u
|
16
|
298
|
K
|
23
|
328
|
E
|
30
|
363
|
Fi 65
|
398
|
E
|
43
|
|
E
|
17
|
266
|
u
|
15
|
299
|
K
|
24
|
329
|
H
|
21
|
364
|
Fi 66
|
399
|
I
|
30
|
240
|
K
|
19
|
|
H
|
17
|
300
|
Fi
|
57
|
330
|
Ju
|
47
|
365
|
Jo 36
|
400
|
K
|
27
|
241
|
Ju
|
26
|
267
|
Ju
|
29
|
301
|
C
|
5
|
|
K
|
26
|
366
|
Fi 73
|
401
|
Fi
|
82
|
242
|
s
|
21
|
268
|
H
|
22
|
302
|
C
|
6
|
331
|
Fi
|
67
|
367
|
Jo 37
|
402
|
Jo
|
43
|
|
H
|
15
|
269
|
Fö
|
21
|
303
|
E
|
26
|
332
|
Fi
|
68
|
368
|
Jo 38
|
403
|
U
|
19
|
243
|
S
|
22
|
270
|
Ju
|
30
|
304
|
S
|
29
|
333
|
Fi
|
69
|
369
|
Jo 39
|
|
H
|
23
|
|
I
|
21
|
271
|
Jo
|
28
|
305
|
E
|
27
|
334
|
Fi
|
70
|
370
|
Fi 74
|
404
|
U
|
20
|
244
|
s
|
23
|
272
|
s
|
25
|
306
|
E
|
28
|
335
|
Fi
|
71
|
371
|
U 18
|
|
Fi
|
80
|
245
|
Jo
|
22
|
|
Fi
|
51
|
307
|
E
|
29
|
336
|
Fi
|
72
|
372
|
Fö 23
|
|
|
|
246
|
Jo
|
23
|
273
|
E
|
23
|
308
|
I
|
23
|
337
|
Jo
|
33
|
373
|
Fö 24
|
|
|
|
247
|
Jo
|
24
|
274
|
E
|
24
|
309
|
I
|
25
|
338
|
Jo
|
34
|
374
|
E 34
|
|
|
|
248
|
E
|
19
|
275
|
E
|
25
|
310
|
Ju
|
43
|
339
|
Jo
|
35
|
375
|
I 28
|
|
|
|
7
Förteckning II
över de av 1957 års riksdag till Konungen avlåtna skrivelser
jämte uppgifter om de åtgärder, som under nämnda år vid¬
tagits i anledning av samma skrivelser
(Det för varje ärende inom parentes utsatta siffertalet utvisar riksdagsskrivelsens nummer
enligt trettonde samlingen av bihanget till riksdagens protokoll.)
1. Justitiedepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 21 januari 1957, angående val av ombud och suppleanter i Nordiska
rådet. (16.)
Den 15 februari anmäld och lagd till handlingarna.
2. den 19 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ut¬
gifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57, i vad propo¬
sitionen avser justitiedepartementets verksamhetsområde. (53.)
Den 1 mars 1957 anmäld, därvid Kungl. Maj:t ställt de av riksdagen anvisade
anslagen till vederbörandes förfogande.
3. den 22 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om tillfällig förlängning av skyddstid för litterära och musikaliska
verk. (65.)
Lag utfärdad den 1 mars 1957 (SFS nr 32).
4. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 23 kap. 3 och 20 §§ rättegångsbalken. (67.)
Lag utfärdad den 1 mars 1957 (SFS nr 38).
5. den 27 februari, angående omröstning över högsta domstolens och rege¬
ringsrättens ledamöter. (125.)
Anmäld och lagd till handlingarna.
6. den 1 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om fortsatt giltighet av lagen den 21 mars 1952 (nr 98) med särskilda be¬
stämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål. (106.)
Lag utfärdad den 8 mars 1957 (SFS nr 44).
7. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående upphävande av lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om dödande av
vissa utanför Sverige befintliga handlingar, m. m. (107.)
Lagar utfärdade den 8 mars 1957 (SFS nr 40—43).
8. den 8 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1957/58
8
under andra huvudtiteln, avseende anslagen inom justitiedepartemen¬
tets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner m. m. (2).
Den 10 och den 31 maj, den 27 juni samt den 15 och den 29 november 1957
anmäld. Den 15 november 1957 (punkten 51) beslöts bland annat inrättande av
ett inackorderingshem i Göteborg för frigivna fångar. Den 29 november 1957
(punkten 35) har, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande, förste vice talmannen i
riksdagens andra kammare J. M. Skoglund anmodats att, med beaktande av
vad som anförts av riksdagens år 1956 församlade revisorer och av statsutskot¬
tet vid 1957 års riksdag (utlåtande nr 2 s. 36) samt de erfarenheter som hittills
vunnits vid anstalten, skyndsamt utreda frågan om den lämpligaste organisa¬
tionen av anstaltens ledning i medicinskt och administrativt hänseende. Ärendet
är i nyssnämnda båda delar samt i vad avser punkterna 23 och 33 alltjämt be¬
roende på Kungl. Maj:ts prövning.
9. samma dag, i anledning av väckta motioner om lagstiftning angående
användningen av våld vid utsökningsförrättning. (127.)
Utredningen för förberedande översyn av utsökningslagen m. m. tillsatt jämlikt
bemyndigande den 20 september 1957. Skrivelsen överlämnad till utredningen
den 21 november samma år.
10. den 15 mars, i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar ge¬
mensamma frågor, jämte i ämnet väckta motioner. (14.)
Skrivelsen är i vad den avser justitiedepartementets verksamhetsområde anmäld
den 10 och den 31 maj samt den 27 juni 1957 och är därmed slutbehandlad för
departementets vidkommande. (Jfr punkten 2 under civildepartementet.)
11. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
disposition av vissa äldre reservationsanslag avseende justitiedepartemen¬
tets verksamhetsområde. (134.)
Den 29 mars 1957 anmäld, därvid Kungl. Maj:t ställt de av riksdagen anvisade
anslagen till vederbörandes förfogande.
12. den 22 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i konkurslagen m. m. (141.)
Lagar utfärdade den 29 mars 1957 (SFS nr 97 och 98).
13. den 27 mars, angående motioner dels om skyndsam utredning rörande åt¬
gärder mot ungdomsbrottsligheten och dels om utredning angående sam¬
ordning av de samhälleliga stödformer och åtgärder, som syfta till en lös¬
ning av barna- och ungdomsproblemen på längre sikt. (144.)
Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 13 september 1957 ha motionerna jämte skri¬
velsen överlämnats till de av chefen för justitiedepartementet sammankallade
konferenserna för översyn och samordning av åtgärderna mot ungdomsbrottslig¬
heten.
14. den 29 mars, i anledning av väckta motioner angående ändring av 7 §
lagen om bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och rät¬
tigheter. (154.)
Kungl. Maj:t har den 26 april uppdragit åt lantmäteristyrelsen att, i samråd
med skogsstyrelsen och 1954 års fastighetsbildningskommitté, verkställa översyn
av lagen om förvaltning av bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda
ägor och rättigheter.
9
15. den 9 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fångvårds-
anstalt i Ulriksfors, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. (167.)
Den 12 april och den 2 maj 1957 anmäld. Ärendet är därmed slutbehandlat.
16. samma dag, i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser
rörande rätten att överklaga ägodelningsrätts beslut angående avstyck¬
ning för bostadsändamål på landsbygden. (177.)
Skrivelsen har den 26 april 1957 överlämnats till 1954 års fastighetsbildnings-
kommitté att av kommittén tagas under övervägande vid fullgörandet av kom¬
mitténs utredningsuppdrag.
17. den 12 april, i anledning av väckta motioner angående föreskrifter till
säkerställande av allmänhetens obehindrade tillgång till myndigheters of¬
fentliga handlingar. (182.)
Ärendet är beroende på Kungl. Majrts prövning.
18. den 13 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1957/
58, i vad avser justitiedepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet
väckta motioner. (185.)
Den 31 maj 1957 anmäld, därvid Kungl. Maj:t ställt de av riksdagen anvisade
anslagen till fångvårdsstyrelsens förfogande.
19. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytter¬
ligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57, i vad
propositionen avser justitiedepartementets verksamhetsområde. (188.)
Den 2 maj och den 14 juni 1957 anmäld. Ärendet är därmed slutbehandlat.
20. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
med särskilda bestämmelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller
krigsfara m. m. (196.)
Lag utfärdad den 26 april 1957 (SFS nr 132).
21. den 26 april, i anledning av väckta motioner om viss ändring av vatten¬
lagens bestämmelser rörande syneförrättning för torrläggning av mark
m. m. (200.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
22. samma dag, i anledning av väckta motioner angående uppmjukning av
stadgandet i 28 § regeringsformen om svenskt medborgarskap såsom vill¬
kor för erhållande av offentlig tjänst i Sverige. (208.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
23. den 2 maj, angående skyndsamma åtgärder i syfte att åstadkomma klar¬
görande normer för vad offentliga tjänstemän har att iaktta i sina förbin¬
delser i tjänsten och privat med leverantörer och andra företag. (204.)
Statens sakrevision har i en den 17 maj 1957 dagtecknad framställning — vid
vilken bilagts förslag till rekommendationer rörande förhållandet mellan leve¬
rantörer till statsverket m. fl. och vissa statstjänstemän — hemställt att Kungl.
Maj :t ville bland annat vidtaga de åtgärder, som prövas lämpliga i syfte att
bringa till myndigheternas kännedom sådana rekommendationer av i huvudsak
det innehåll, som upptagits i nämnda förslag. Sedan sakrevisionens framställning
varit föremål för remissbehandling, är ärendet under beredning i justitiedeparte¬
mentet.
10
24. den 8 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönegrads-
placeringen för vissa tjänster m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (225.)
Skrivelsen är i vad den avser justitiedepartementets verksamhetsområde anmäld
den 10 och den 31 maj samt den 27 juni 1957 och är därmed slutbehandlad för
departementets vidkommande. (Jfr punkten 3 under civildepartementet.)
25. den 10 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överta¬
gande av staden Västerviks förpliktelser gentemot vissa befattnings¬
havare. (238.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1957.
26. samma dag, i anledning av väckt motion angående framställning till
Kungl. Maj:t om översyn av riksåklagarämbetets instruktion. (241.)
Enligt beslut den 20 september 1957 är skrivelsen överlämnad till riksåklagar¬
ämbetet.
27. den 17 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 6 juni 1952 (nr 334) om
höjning av vissa underhållsbidrag. (260.)
Lag utfärdad den 24 maj 1957 (SFS nr 176).
28. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angaende ändring i lagen den 18 juni 1954 (nr 444) om personundersök¬
ning i brottmål. (261.)
Lag utfärdad den 31 maj 1957 (SFS nr 219).
29. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för¬
ordning om ändring i stadgan den 20 augusti 1952 för Nordiska rådet.
(267.)
Förordning utfärdad den 6 juni 1957 (SFS nr 296).
30. den 21 maj, i anledning av väckta motioner om lagändring i syfte att bi¬
draga till en vederhäftig konsumentupplysning m. m. (270.)
Skrivelsen har den 31 maj 1957 överlämnats till varumärkes- och firmautred¬
ningen att av utredningen tagas under övervägande vid fullgörandet av dess
uppdrag.
31. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fång-
vårdsanstalt å Hinseberg i Frövi köping. (276.)
Den 31 maj och den 6 september 1957 anmäld. Ärendet är därmed slutbehand¬
lat.
32. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fång-
vårdsanstalter i Österåkers kommun, Stockholms län, och i Kumla stad
(277.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
33. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppskov
med beslut över vilande förslag till ändrad lydelse av 22 § 2 mom. och
49 § 2 mom. regeringsformen samt 1 § 2 mom., 38 § 2 mom., 45 §, 55 § 1
mom. samt 58 och 63 §§ riksdagsordningen ävensom i ämnet väckt mo¬
tion. (282.)
Anmäld och lagd till handlingarna.
11
34. samma dag, angående ändrad lydelse av 50 och 54 §§, 55 § 1 mom. samt
58 § riksdagsordningen. (283.)
Kungörelse utfärdad den 24 maj 1957 (SFS nr 157).
35. samma dag, angående ändrad lydelse av 24 § riksdagsordningen. (284.)
Kungörelse utfärdad den 24 maj 1957 (SFS nr 158).
36. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen om val till riksdagen m. m. (285.)
Lagar utfärdade den 24 maj 1957 (SFS nr 159 och 160).
37. samma dag, angående ändrad lydelse av 6 § 1 och 4 mom. riksdagsord¬
ningen. (286.)
Kungörelse utfärdad den 24 maj 1957 (SFS nr 161).
38. samma dag, angående ändrad lydelse av 1 kap. 1 § andra stycket tryck¬
frihetsförordningen. (287.)
Kungörelse utfärdad den 24 maj 1957 (SFS nr 163).
39. den 22 maj, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 7 § lagen den 1 december 1950 (nr 599) om er¬
sättning för mistad fiskerätt m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
(263.)
Lag utfärdad den 6 juni 1957 (SFS nr 316).
40. samma dag, angående ändrad lydelse av 96 och 99—101 §§ regeringsfor¬
men. (288.)
Kungörelse utfärdad den 24 maj 1957 (SFS nr 164).
41. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till in¬
struktion för riksdagens ombudsmän. (291.)
Instruktion utfärdad den 24 maj 1957 (SFS nr 165).
42. den 23 maj, med förslag till lag angående ändring i stadgan den 21 febru¬
ari 1941 (nr 98) om ersättning för riksdagsmannauppdragets fullgörande.
(290.)
Lag utfärdad den 24 maj 1957 (SFS nr 170).
43. den 24 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
luftfartslag m. m. (310.)
Lagar utfärdade den 6 juni 1957 (SFS nr 297—299).
44. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om jordfästning m. m. (313.)
Sedan jämväl allmänt kyrkomöte godkänt det av riksdagen antagna lagförslaget
i den del detta är av kyrklig natur, har lag utfärdats den 25 oktober 1957 (SFS
nr 585).
45. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i strafflagen, m. m. (314.)
Lagar utfärdade den 6 juni 1957 (SFS nr 312 och 313).
46. den 27 maj, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr
429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. (327.)
Lagar utfärdade den 6 juni 1957 (SFS nr 233—235).
12
47. den 28 maj, i anledning av dels Kungl. Majrts proposition med för¬
slag till lag angående ändrad lydelse av 2, 3 och 4 §§ lagen den 27 juni
1902 (nr 71) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,
dels ock i ämnet väckta motioner. (330.)
Lag utfärdad den 27 juni 1957 (SFS nr 383).
48. den 29 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stats-
tjänstemännens löner under åren 1957 och 1958 m. m. (321.)
Skrivelsen är i vad den avser justitiedepartementets verksamhetsområde anmäld
den 31 maj och den 27 juni 1957 och är därmed slutbehandlad för departemen¬
tets vidkommande. (Jfr punkten 7 under civildepartementet.)
49. den 31 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 2 § 2: o), 4: o), 5: o), 11: o), 14: o) och 17: o)
lagen den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt. (362.)
Lag utfärdad den 6 juni 1957 (SFS nr 266).
50. den 29 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om utlämning för brott. (377.)
Lag i ämnet utfärdad den 6 december 1957 (SFS nr 668).
51. den 13 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i rättegångsbalken m. m. (394.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
52. den 18 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående god¬
kännande av överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland och
Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna
samt med förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954
(nr 193). (395.)
Lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954 utfärdad den 30 december
1957. I övrigt är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
53. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 599) om ersättning
för mistad fiskerätt m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. (396.)
Lag i ämnet utfärdad den 20 december 1957 (SFS nr 687).
2. Utrikesdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. Den 21 januari 1957, angående val av ledamöter och suppleanter i utrikes¬
utskottet och utrikesnämnden. (15.)
Anmäld den 8 februari 1957, varvid Kungl. Maj:t beslöt att skrivelsen skulle
läggas till handlingarna.
2. den 20 februari, angående val av ombud i Europarådets rådgivande för¬
samling med suppleanter. (69.)
Anmäld den 15 mars 1957, varvid Kungl. Maj:t förordnade, att meddelande om
valet skulle i föreskriven ordning avlåtas till Europarådets generalsekreterare.
3. den 1 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1957/58
13
under tredje huvudtiteln, avseende anslagen inom utrikesdepartementets
verksamhetsområde. (3.)
Anmäld den 2 maj 1957, varvid nödiga föreskrifter meddelades.
4. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag för budgetåret 1957/58 under statens
allmänna fastighetsfond m. m., i vad propositionen avser utrikesdeparte¬
mentets verksamhetsområde. (92.)
Anmäld den 15 mars 1957, varvid nödiga föreskrifter meddelades.
5. den 15 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar ge¬
mensamma frågor, jämte i ämnet väckta motioner. (14.)
Skrivelsen är i vad den avser utrikesdepartementets verksamhetsområde anmäld
den 2 maj 1957 och är därmed slutbehandlad för departementets vidkommande.
6. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkän¬
nande av överenskommelse mellan Sverige och Tjeckoslovakien angående
reglering av vissa anspråk och fordringar. (136.)
Anmäld den 22 mars 1957, varvid Kungl. Maj:t beslöt att för Sveriges dels rati¬
ficera ovannämnda konvention.
7. den 22 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utlägg
för Förenta Nationernas kostnader för röjning av Suezkanalen. (137.)
Anmäld den 22 mars 1957, varvid nödiga föreskrifter meddelades.
8. den 26 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifika¬
tion av skiljedomskonvention mellan Sverige och Grekland. (150.)
Anmäld den 20 september 1957, varvid Kungl. Maj:t förordnade, att ratifika¬
tionsinstrumenten skulle utfärdas i vanlig ordning och utväxlas i Stockholm.
9. den 27 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avgivan¬
de av förklaring i enlighet med bestämmelserna i artikel 36 moment 2 i
stadgan för den internationella domstolen. (151.)
Anmäld den 24 mars 1957, varvid Kungl. Maj:t uppdrog åt Sveriges ständiga
ombud vid Förenta Nationerna att för Sveriges del avgiva sådan förklaring som
ovan sagts.
10. den 3 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation
av en konvention om social trygghet mellan Sverige och Förenade
Konungariket Storbritannien och Nordirland. (162.)
Anmäld den 26 april 1957, varvid Kungl. Maj:t förordnade, att ratifikations¬
instrumenten skulle utfärdas i vanlig ordning och utväxlas i London.
11. den 24 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytter¬
ligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57, i
vad propositionen avser utrikesdepartementets verksamhetsområde. (191.)
Anmäld den 2 maj 1957, varvid nödiga föreskrifter meddelades.
12. den 26 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 75 om godkän¬
nande av Sveriges anslutning till stadgan för det internationella atom¬
energiorganet. (201.)
Anmäld den 24 maj 1957, varvid Kungl. Maj:t beslöt att för Sveriges del rati¬
ficera ovannämnda stadga.
14
13. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse med överlämnande av
redogörelse från Nordiska Rådets svenska delegation. (202.)
Anmäld den 10 maj 1957, varvid Kungl. Maj:t beslöt att lägga ifrågavarande
skrivelse till handlingarna.
14. den 8 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönegrads-
placeringen för vissa tjänster m.m. jämte i ämnet väckta motioner. (225.)
Skrivelsen är i vad den avser utrikesdepartementets verksamhetsområde anmäld
den 24 maj 1957 och är därmed slutbehandlad för departementets vidkommande.
15. den 17 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om godkännande av
handelsavtal mellan Sverige och Benelux-länderna. (266.)
Anmäld den 27 juni 1957, varvid Kungl. Maj:t bemyndigade chefen för utrikes¬
departementet att verkställa skriftväxling rörande handelsavtalets slutgiltiga
ikraftträdande.
16. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa av
Europarådets rådgivande församling år 1956 och 1957 vid dess åttonde
ordinarie möte fattade beslut. (265.)
Anmäld den 27 juni 1957, varvid Kungl. Maj:t beslöt att lägga ifrågavarande
skrivelse till handlingarna.
17. den 24 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation
av konvention angående vissa till civilprocessen hörande ämnen. (311.)
Anmäld den 6 december 1957, varvid Kungl. Maj:t förordnade, att ratifikations¬
instrument skulle utfärdas i vanlig ordning och deponeras hos nederländska ut¬
rikesministeriet.
18. den 19 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nya
riktlinjer för tillämpningen av kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 475) om
eftergift i vissa fall av belopp, vilka lämnats såsom ekonomiskt bistånd
av utlandsmyndighet. (371.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
19. den 17 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om godkän¬
nande av handelsavtal mellan Sverige och Folkrepubliken Kina. (403.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.
20. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkän¬
nande av tilläggsprotokoll nr 9 till överenskommelsen den 19 september
1950 angående upprättande av en europeisk betalningsunion. (404.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.
3. Försvarsdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 22 februari 1957, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57, i vad pro¬
positionen avser försvarsdepartementets verksamhetsområde. (59.)
Anmäld den 15 och den 22 mars 1957. Ärendet är därmed slutbehandlat.
2. den 8 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1957/58
15
under tolfte huvudtiteln, avseende anslagen inom civildepartementets
verksamhetsområde. (12.)
Anmäld den 27 juni 1957. Ärendet är därmed slutbehandlat, såvitt på försvars¬
departementet ankommer.
3. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bestridan¬
de av vissa haverikostnader. (in.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 mars 1957.
4. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående täckande
av vissa medelsbrister, redovisade såsom propriebalanser i försvarets civil¬
förvaltnings räkenskaper. (112.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 mars 1957.
5. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frågor om
befrielse från ersättningsskyldighet till kronan m. m. (115.)
Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1957.
6. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning
till Matilda Elisabet Andersson m. fl. (117.)
Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1957.
7. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag för budgetåret 1957/58 under försvarets
fonder m. m. (119.)
Anmäld den 12 april och den 2 maj 1957. Ärendet är därmed slutbehandlat.
8. den 12 mars, i anledning av väckta motioner om ändringar i familjebi-
dragsförordningen m. m. (129.)
Anmäld den 24 maj 1957, varvid 1954 års värnpliktsavlöningsutredning under¬
rättats om vad riksdagen sålunda givit till känna. Ärendet är därmed slutbe¬
handlat.
9. den 15 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvud¬
titlar gemensamma frågor, jämte i ämnet väckta motioner. (14.)
Anmäld den 6 juni 1957. Ärendet är därmed slutbehandlat, såvitt på försvars¬
departementet ankommer.
10. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till stat
för försvarets fastighetsfond för budgetåret 1957/58. (132.)
Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1957.
11. den 29 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
disposition av vissa äldre anslag för försvarsändamål. (152.)
Anmäld och slutbehandlad den 16 maj 1957.
12. den 5 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning angående beredskapsstat för försvarsväsendet för budget¬
året 1957/58. (163.)
Överlämnad till finansdepartementet för handläggning.
13. den 10 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1957/58
under fjärde huvudtiteln, avseende anslagen inom försvarsdepartemen¬
tets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (4.)
16
Anmäld den 26 april och den 6 juni 1957. Kungörelse angående ändrad lydelse
av 22 § 2 och 7 mom. hemvärnskungörelsen den 30 juni 1947 (nr 673) utfärdades
den 6 juni 1957 (SFS nr 337). Ärendet är därmed slutbehandlat.
14. den 2 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
fjärde huvudtiteln gjorda framställning om anslag för budgetåret 1957/58
till Personalvårdsverksamhet m. m. (207.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957.
15. den 8 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönegrads-
placeringen för vissa tjänster m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (225.)
Anmäld den 6 juni 1957. Ärendet är därmed slutbehandlat, såvitt på försvars¬
departementet ankommer.
16. den 10 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överlåtelse
av viss kronan tillhörig mark m. m. (231.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1957.
17. den 14 maj, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers berät¬
telse angående verkställd granskning av statsverket jämte i ämnet väckta
motioner m. m. (249.)
Skrivelsen har såvitt angår punkterna 5 (tjänstgöring i vissa vakanta beställ¬
ningar), 6 (försäkring av vissa försvaret tillhöriga hästar) och 8 (vissa samarbets-
avtal om vård av civila patienter på gamisonssjukhusen) överlämnats till för¬
svarsdepartementet. Den 29 juli 1957 har Kungl. Maj:t uppdragit åt försvarets
civilförvaltning att — efter verkställd översyn — inkomma med förslag i ären¬
det under punkten 5. Åt försvarets sjukvårdsstyrelse har samma dag uppdragits
att upptaga förhandlingar med vederbörande landsting beträffande i ärendet
under punkten 8 berörda frågor. Ärendet under punkten 6 är anmält och slutbe¬
handlat den 29 juli 1957. Övriga ärenden äro beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.
18. den 17 maj, i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspropositionen gjorda
framställning om anslag för budgetåret 1957/58 till Armén: Remontering.
(256.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957.
19. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa av¬
lönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret
1957/58 m. m. (257.)
Anmäld den 24 maj samt den 6 och 27 juni 1957. Ärendet är därmed slut¬
behandlat.
20. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående vissa
markförvärv för försvaret. (258.)
Anmäld den 31 maj och den 20 september 1957. Ärendet är därmed slutbe¬
handlat.
21. den 21 maj, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 27 § 1 mom. B värnpliktslagen den 30 december
1941 (nr 967). (269.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957, varvid lag utfärdades (SFS nr 314).
22. den 29 maj, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående stats-
tjänstemännens löner under åren 1957 och 1958 m. m. (321.)
Anmäld den 6 juni 1957. Ärendet är därmed slutbehandlat, såvitt på försvars¬
departementet ankommer.
17
23. den 19 november, i anledning av väckt motion angående ersättning till
värnpliktige Rune Ljunggren för skada, åsamkad under militär fälttjänst-
övning. (372.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
24. samma dag, i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rö¬
rande gäldandet av kostnader för hemtransport av befattningshavare,
som avlider under tjänstgöring på annan ort. (373.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
4. Socialdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 13 februari 1957, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57, i vad pro¬
positionen avser socialdepartementets verksamhetsområde. (54.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 februari 1957.
2. den 26 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan
om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisa¬
tionens allmänna konferens år 1956 vid dess trettionionde sammanträde
fattade beslut, såvitt avser rekommendationen nr 101 rörande yrkesut¬
bildning inom jordbruket. (82.)
Anmäld och slutbehandlad den 8 mars 1957.
3. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr
113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling. (85.)
Anmäld och slutbehandlad den 8 mars 1957, varvid författning utfärdades (SFS
nr 45).
4. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om
riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisatio¬
nens allmänna konferens år 1956 vid dess trettionionde sammanträde fat¬
tade beslut, såvitt propositionen avser rekommendation angående väl¬
färdsanordningar för arbetstagare. (86.)
Anmäld och slutbehandlad den 8 mars 1957.
5. den 15 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar
gemensamma frågor, jämte i ämnet väckta motioner. (14.)
Anmäld den 24 och den 31 maj samt den 27 juni 1957. Ärendet är slutbehandlat.
6. den 29 mars, i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1957/58
under femte huvudtiteln, avseende anslagen inom socialdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner m. m. (5.)
Anmäld den 26 april, den 16 och den 25 maj samt den 27 juni 1957. Författ¬
ningar utfärdade den 26 april 1957 (SFS nr 144—147 och 153) samt den 24 maj
1957 (SFS nr 368). I anledning av vad statsutskottet anfört i utlåtande nr 5.
p. 99, rörande frågan om avveckling av pensionsstyrelsens sjukvårdande verk¬
samhet ha jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 april 1957 särskilda ut¬
redningsmän tillkallats för ändamålet (utredningen rörande pensionsstyrelsens
sjukvårdande verksamhet). Utredningsarbetet pågår.
2 Redogörelse avgiven av JO till 1958 års riksdag
18
7. den 3 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation
av en konvention om social trygghet mellan Sverige och Förenade
Konungariket Storbritannien och Nordirland. (162.)
Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1957, i vad på socialdepartementet an¬
kommer. Skrivelsen har överlämnats till utrikesdepartementet för fortsatt be¬
handling.
8. den 5 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning
i vissa fall i anledning av yrkesskada. (158.)
Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1957.
9. den 9 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
femte huvudtiteln gjorda framställning om anslag för budgetåret 1957/58
till Bidrag till Sjukkassor m. m. (173.)
Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1957.
10. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 1 § lagen om allmänna barnbidrag, m. m. (174.)
Anmäld den 26 april 1957. Författning utfärdad samma dag (SFS nr 114).
Ärendet är slutbehandlat.
11. den 13 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
femte huvudtiteln gjorda framställning angående anslag för budgetåret
1957/58 till Statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården: Avlö¬
ningar jämte i ämnet väckta motioner. (187.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1957.
12. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57, i vad pro¬
positionen avser socialdepartementets verksamhetsområde. (189.)
Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1957.
13. den 2 maj, angående beredande av ökade möjligheter till korttidsanställ¬
ning för kvinnor. (206.)
Anmäld och slutbehandlad den 27 juni 1957.
14. den 7 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens be¬
gränsning, m. m. (219.)
Anmäld och slutbehandlad den 16 maj 1957, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 253—256).
15. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 13 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431)
om folkpensionering. (222.)
Anmäld och slutbehandlad den 16 maj 1957, varvid författning utfärdades (SFS
nr 168).
16. samma dag, i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i
lagen om socialhjälp. (223.)
Anmäld och slutbehandlad den 16 maj 1957, varvid författning utfärdades (SFS
nr 169).
17. den 8 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönegrads-
placeringen för vissa tjänster m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (225.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 och den 31 maj 1957, i vad på socialdeparte¬
mentet beror.
19
18. den 10 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1957/58,
i vad avser socialdepartementets verksamhetsområde. (232.)
Anmäld den 24 maj 1957. Författning utfärdad samma dag (SFS nr 367). Ären¬
det är slutbehandlat.
19. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anord¬
nande av en ny statlig vårdanstalt för alkoholmissbrukare m. m. (234.)
Anmäld och slutbehandlad den 16 och den 31 maj 1957.
20. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder
för en förenklad statsbidragsgivning, avseende driftbidragen till primär¬
kommunerna. (239.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning, i vad på socialdepartementet
ankommer.
21. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 292 § lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäk¬
ringsrörelse m. m. (242.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1957, varvid författning utfärdades (SFS
nr 223).
22. den 14 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940 (nr 1044) om vissa
av landsting eller kommun drivna sjukhus m. m. (243.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1957, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 172—174).
23. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag angå¬
ende fondering jämlikt 39 § lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän
sjukförsäkring. (244.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1957.
24. samma dag, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers be¬
rättelse angående verkställd granskning av statsverket jämte i ämnet
väckta motioner m. m. (249.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
25. den 21 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1957/58 till främjande av bostadsförsörjningen m. m. jämte
i ämnet väckta motioner. (272.)
Anmäld den 24 maj 1957. Författningar utfärdade samma dag (SFS nr 358—
360). Skrivelsen har i vad rör punkten VII i statsutskottets utlåtande nr 102
överlämnats till finansdepartementet för handläggning. Ärendet är i vissa delar
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
26. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382),
m. m. (279.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 283 och 285).
27. den 22 maj, i anledning av dels Kungl. Majrts proposition angående eko¬
nomiska villkor för rusdrycksutskänkningen, m. m., dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändring i rusdrycksförsäljnings-
20
förordningen den 26 maj 1954 (nr 521), m.m., dels ock i dessa ämnen
väckta motioner. (280.)
Anmäld den 24 maj 1957, varvid författningar utfärdades (SFS nr 215 och 217).
Ärendet är slutbehandlat, i vad på socialdepartementet ankommer.
28. den 24 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
femte huvudtiteln gjorda framställningar om anslag för budgetåret
1957/58 till Ersättning till barnavårdsnämnderna för bidragsförskott,
Bidrag till folkpensioner m. m. samt Särskilda barnbidrag till änkors och
invaliders barn m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (297.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
29. samma dag, i anledning av väckta motioner om anslag till en fortsätt¬
ningskurs för hemkonsulenter och andra hushållspedagoger. (304.)
Anmäld och slutbehandlad den 29 juli 1957.
30. samma dag, i anledning av väckta motioner angående översyn av bestäm¬
melserna om ersättning för resekostnader enligt sjukförsäkringslagen,
m. in. (316.)
Anmäld den 6 juni 1957, varvid ifrågavarande motioner och utskottsutlåtande
överlämnades till utredningsmännen för översyn av sjukförsäkringslagens rese-
ersättningsbestämmelser (sjukreseutredningen).
31. den 28 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om folkomröstning i pensionsfrågan m. m., i vad propositionen hänvisats
till lagutskott. (361.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957, varvid författning utfärdades (SFS
nr 348).
32. den 29 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag
för budgetåret 1957/58 till statlig och enskild upplysningsverksamhet
m. m. vid 1957 års folkomröstning samt till administration av denna jämte
i ämnet väckta motioner. (320.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
33. den 31 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
femte huvudtiteln gjorda framställning om anslag för budgetåret 1957/58
till Fondering för framtida pensionsändamål. (319.)
Anmäld och slutbehandlad den 27 juni 1957.
34. den 6 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
frågor rörande åldringsvården jämte i ämnet väckta motioner. (383.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1957, varvid avskrifter av skrivelsen
överlämnades till socialstyrelsen, bostadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, pen-
sionsstyrelsen och medicinalstyrelsen för beaktande i den på envar styrelse an¬
kommande verksamheten.
5. Kommunikationsdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 1 mars 1957, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ut¬
gifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57, i vad propo¬
sitionen avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. (88.)
Anmäld och slutbehandlad den 8 mars 1957.
21
2. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående över¬
låtelse av vissa kronan tillhöriga fastigheter. (90.)
Anmäld och slutbehandlad den 8 mars 1957.
3. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
disposition av vissa äldre anslag. (91.)
Anmäld och slutbehandlad den 8 mars 1957.
4. den 8 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bidrag ur
statens järnvägars driftmedel till utbyggnad av Folkets hus i Hallsberg.
(114.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 mars 1957.
5. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fråga om
befrielse från viss betalningsskyldighet till kronan. (116.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 mars 1957.
6. den 15 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar ge¬
mensamma frågor, jämte i ämnet väckta motioner. (14.)
I vad skrivelsen angår kommunikationsdepartementet har densamma anmälts
och slutbehandlats den 16 maj 1957.
7. den 22 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om upptagande å riksstaten för budgetåret 1957/58
av underskottet för luftfartsfonden. (139.)
Anmäld och slutbehandlad den 14 juni 1957.
8. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1957/
58, i vad avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner. (140.)
Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1957.
9. den 27 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyn¬
digande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m. (146.)
Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1957.
10. den 29 mars, i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 123 §
byggnadslagen. (155.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 april 1957, varvid Kungl. Maj:t förordnade,
att tryckt exemplar av ifrågavarande motion och utskottsutlåtande skulle för
kännedom överlämnas till 1951 års byggnadsutredning.
11. samma dag, i anledning av väckta motioner angående föreskrift om visst
kungörande av beslut om indragning av allmän väg. (156.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 april 1957, varvid författning utfärdats (SFS
nr 91).
12. den 24 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytter¬
ligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57 i vad
propositionen avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde.
(194.)
Anmäld och slutbehandlad den 2 maj 1957.
22
13. den 2 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1957/58
under sjätte huvudtiteln, avseende anslagen inom kommunikationsdepar¬
tementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner m. m. (6.)
Anmäld och slutbehandlad den 16 maj 1957.
14. den 3 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående höjning av
vissa postavgifter m. m. (213.)
Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1957, varvid författningar utfärdats (SFS
nr 133, 134 och 135).
15. den 7 maj, i anledning av väckta motioner om ändring av bestämmelserna
rörande den yrkesmässiga beställningstrafiken. (220.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1957, varvid Kungl. Maj:t förordnade,
att skrivelsen skulle för kännedom överlämnas till 1953 års trafikutredning.
16. samma dag, i anledning av väckt motion angående förbud mot använ¬
dandet av utskjutande dekoration å bilarnas fronter. (221.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
17. samma dag, i anledning av väckt motion om ändring av 25 § 1 mom. för¬
ordningen den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig automobiltrafik
m. m. (224.)
Anmäld och slutbehandlad den 27 juni 1957, varvid författning utfärdats (SFS
nr 474).
18. den 8 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönegrads-
placeringen för vissa tjänster m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (225.)
Anmäld den 16 maj samt den 14 och den 27 juni 1957, varmed skrivelsen slut¬
behandlats.
19. den 10 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 4 § 2 mom. lagen den 28 september 1951 (nr 649)
om straff för vissa trafikbrott. (240.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957, varvid författningar utfärdats (SFS
nr 355 och 356).
20. den 14 maj, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers berät¬
telse angående verkställd granskning av statsverket jämte i ämnet väckta
motioner m. m. (249.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957, varvid Kungl. Maj:t förordnade,
att tryckt exemplar av riksdagens ifrågavarande skrivelse jämte utskottsut¬
låtande samt riksdagens revisorers berättelse, del I och II, skulle i vad avser
vissa frågor rörande bebyggelseplaneringen överlämnas till 1951 års byggnads-
utredning för att tagas under övervägande vid fullgörande av utredningens
uppdrag.
21. den 24 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbygg¬
nad av televisionsnätet m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (292.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957.
22. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående över¬
låtelse av vissa kronan tillhöriga fastigheter. (294.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
23
23. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dels för¬
värv av aktier i Stockholm-Nynäs järnvägsaktiebolag, dels ock ökning
av statens järnvägars rörliga kredit. (298.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
24. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
tjänster vid kommunikationsverken. (299.)
Anmäld och slutbehandlad den 27 juni 1957.
25. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polis¬
väsendet i riket, m. m. (312.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957, varvid författning utfärdats (SFS
nr 356).
26. den 28 maj, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 2, 3 och 4 §§ lagen den 27 juni 1902
(nr 71) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, dels
ock i ämnet väckta motioner. (330.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 november 1957, varvid författning utfär¬
dats (SFS nr 383).
27. den 18 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ut¬
byggnad av en storflygplats. (400.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1957.
6. Finansdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 15 februari 1957, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av avtal mellan Sverige och Japan för undvikande av dub¬
belbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskat¬
ter. (49.)
Anmäld och slutbehandlad den 27 juni 1957, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 462 och 463).
2. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkän¬
nande av avtal mellan Sverige och Italien för undvikande av dubbelbe¬
skattning och för reglering av vissa andra frågor beträffande skatter å
inkomst och förmögenhet. (50.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
3. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkän¬
nande av avtal mellan Sverige och Italien för undvikande av dubbelbe¬
skattning beträffande skatter å kvarlåtenskap. (51.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
4. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för¬
ordning om ändrad lydelse av 5 § och 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316), m. m. (52.)
Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1957, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 137—139).
24
5. den 19 februari, i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1957/58 under första huvudtiteln, avseende anslagen till kungl. hov- och
slottsstaterna. (1.)
Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1957.
6. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning om anslag för budgetåret 1957/58 till oförutsedda utgifter.
(13.)
Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1957.
7. den 22 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ut¬
gifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57, i vad propo¬
sitionen avser finansdepartementets verksamhetsområde. (60.)
Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1957.
8. den 26 februari, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 24 § 3 mom. samt punkt 2 av anvisningarna till
38 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370). (63.)
Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1957, varvid författning utfärdades (SFS
nr 57).
9. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.
(64.)
Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1957, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 59—71).
10. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för¬
ordning om ändrad lydelse av 10 § 2 mom. folkbokföringsförordningen den
28 juni 1946 (nr 469). (68.)
Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1957, varvid författning utfärdades
(SFS nr 58).
11. samma dag, i anledning av dels Kungl. Majrts proposition angående ytter¬
ligare tillägg å de livräntor som utgå enligt förordningen den 11 juni 1943
(nr 347) om vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol å importen
av tobaksvaror, dels ock i ämnet väckt motion. (84.)
Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1957.
12. den 1 mars, i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspropositionen gjorda
framställning angående stat för statens allmänna fastighetsfond för bud¬
getåret 1957/58. (89.)
Anmäld och slutbehandlad den 8 mars 1957.
13. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition nr 1, såvitt propo¬
sitionen angår det promilletal, varmed skogsvårdsavgiften för år 1957 skall
utgå. (109.)
Överlämnad till jordbruksdepartementet den 6 mars 1957.
14. den 5 mars, angående val av fullmäktige i riksbanken med suppleanter.
(94.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 15 mars 1957.
25
15. samma dag, angående val av fullmäktige i riksgäldskontoret med supple¬
anter. (101.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 15 mars 1957.
10. den 8 mars, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående återbäring
av viss arvs- och kvarlåtenskapsskatt. (118.)
Anmäld och slutbehandlad den 22 mars 1957.
17. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),
m. m. (121.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 mars 1957, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 72—77).
18. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från gällande
villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution. (122.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 mars 1957.
19. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift.
(123.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 mars, varvid författning utfärdades (SFS nr
79).
20. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för¬
ordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 3 maj 1929 (nr
62) om särskild skatt å bensin och motorsprit. (124.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 mars 1957, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 117 och 118).
21. den 15 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvud¬
titlar gemensamma frågor, jämte i ämnet väckta motioner. (14.)
Skrivelsen, som överlämnats från civildepartementet, är anmäld den 10, 24 och
31 maj 1957. Ärendet är därmed slutbehandlat, såvitt på finansdepartementets
föredragning beror.
22. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försälj¬
ning av vissa under tullverkets förvaltning stående fastigheter i Hapa¬
randa stad. (131.)
Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1957.
23. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fullmakt
att i arbetslöshetsbekämpande syfte igångsätta arbeten, för vilka anslag
uppförts å allmän beredskapsstat för budgetåret 1956/57, m. m. (133.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
24. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa änd¬
ringar i gällande tulltaxa. (135.)
Anmäld och slutbehandlad den 22 mars 1957, varvid författning utfärdades (SFS
nr 85).
25. den 22 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1957/58
26
under sjunde huvudtiteln, avseende anslagen inom finansdepartementets
verksamhetsområde. (7.)
Anmäld den 10, 24 och 31 maj 1957. Ärendet är därmed slutbehandlat.
26. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för¬
ordning angående rätt för Konungen att förordna om uttagande av anti-
dumping- och utjämningstullar. (142.)
Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1957, varvid författning utfärdades (SFS
nr 84).
27. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912 (nr
298) om provianteringsfrilager, m. m. (143.)
Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1957, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 119—124).
28. den 27 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyn¬
digande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m. (146.)
Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1957.
29. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för¬
ordning angående ändring i förordningen den 23 november 1956 (nr 554)
om investeringsavgift för år 1957. (148.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 april 1957, varvid författning utfärdades (SFS
nr 89).
30. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för¬
ordning om skattefrihet för vissa ersättningar som utbetalas från För¬
bundsrepubliken Tyskland. (149.)
Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1957, varvid författning utfärdades
(SFS nr 78).
31. den 3 april, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror, m. m., dels ock i ämnet väckta
motioner. (161.)
Anmäld den 26 april 1957, varvid författningar utfärdades (SFS nr 99—103).
Ärendet är i vissa delar beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
32. den 5 a.pril, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställning angående beredskapsstat för försvarsväsendet för budget¬
året 1957/58. (163.)
Skrivelsen, som överlämnats från försvarsdepartementet, är beroende på Kungl.
Maj :ts prövning.
33. den 9 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avstående
i visst fall av allmänna arvsfonden tillfallen kvarlåtenskap. (168.)
Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1957.
34. samma dag, i anledning av Kungl. Maj.ds proposition angående försälj¬
ning av vissa allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter. (169.)
Anmäld den 26 april 1957. Ärendet är beroende på Kungl. Maj ds prövning.
35. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till för¬
ordning om ändring i förordningen den 30 maj 1941 (nr 350) angående
skogsvårdsstyrelser m. m. (178.)
27
Skrivelsen, som överlämnats från jordbruksdepartementet, är anmäld den 12
april 1957, varvid författning utfärdades (SFS nr 95). Ärendet är därmed slut¬
behandlat, såvitt på finansdepartementets föredragning beror.
36. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med hemställan om
bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om restitution av skatt a
bensin, som användes vid drift av skördetröskor. (179.)
Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1957.
37. den 11 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.
jämte i ämnet väckta motioner. (180.)
Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1957, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 105—108).
38. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för¬
ordning angående ändring i förordningen den 21 december 1945 (nr 823)
om nöjesskatt jämte i ämnet väckta motioner. (181.)
Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1957, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 125 och 126).
39. den 24 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytter¬
ligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57, i vad
propositionen avser finansdepartementets verksamhetsområde. (195.)
Anmäld och slutbehandlad den 2 maj 1957.
40. den 26 april, i anledning av väckta motioner om upphävande av den i
valutalagen för Kungl. Maj :t givna fullmakten att medgiva öppnande och
granskning av brev och andra försändelser för valutakontroll. (203.)
Anmäld den 10 maj 1957, varvid skrivelsen överlämnades till de sakkunniga med
uppdrag att verkställa en översyn i vissa hänseenden av valutalagstiftningen.
Ärendet är därmed slutbehandlat.
41. den 3 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för¬
ordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 19 februari 1954
(nr 71) om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för belopp, som
tillförts vissa för prisreglering bildade stiftelser, m. m. (212.)
Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1957, varvid författning utfärdades (SFS
nr 156.)
42. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för¬
ordning om ändrad lydelse av 7 § förordningen den 19 november 1914 (nr
383) angående stämpelavgiften. (214.)
Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1957, varvid författning utfärdades (SFS
nr 167).
43. den 8 maj, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående lönegrads-
placeringen för vissa tjänster m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (225.)
Skrivelsen, som överlämnats från civildepartementet, är anmäld den 10, 24 och
31 maj 1957. Ärendet är därmed slutbehandlat, såvitt på finansdepartementets
föredragning beror.
44. den 10 maj, i anledning av Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1957/
58, i vad avser finansdepartementets verksamhetsområde. (233.)
Anmäld och slutbehandlad den 27 juni 1957.
28
45. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder
för en förenklad statsbidragsgivning, avseende driftbidragen till primär¬
kommunerna. (239.)
Anmäld den 6 juni 1957, varvid skrivelsen överlämnades till ecklesiastikdeparte¬
mentet för handläggning.
46. den 14 maj, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers berät¬
telse angående verkställd granskning av statsverket jämte i ämnet väckta
motioner m. m. (249.)
Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 maj 1957 ha tryckta exemplar av skrivelsen
samt statsutskottets utlåtande nr 93 för handläggning i angivna delar överläm¬
nats till justitiedepartementet (punkterna 1, 2, 3, departementsindelningen;
arbetsformerna inom statsförvaltningen; anstaltsnämnderna vid fångvårdsanstal-
terna), försvarsdepartementet (punkterna 5, 6, 8, tjänstgöring i vissa vakanta
beställningar inom försvaret; försäkring av vissa försvaret tillhöriga hästar; vissa
samarbetsavtal om vård av civila patienter på garnisonssjukhusen), socialdepar¬
tementet (punkt 12, socialvård och socialpolitik), kommunikationsdepartementet
(punkt 18, vissa frågor rörande bebyggelseplaneringen), ecklesiastikdepartemen¬
tet (punkt 26, tandsjukvården vid tandläkarhögskolorna), handelsdepartemen¬
tet (punkt 28, visst lån ur sågverkslånefonden), inrikesdepartementet (punk¬
terna 9, 30, 31, 32, försäkring av personal vid svenska sjukhuset i Korea; visst
blankettryck inom medicinalväsendets område; indrivning av skatt m. m.; rädd¬
ningstjänsten i de svenska fjällen), civildepartementet (punkt 33, gratifikationer
och belöningar vid de affärsdrivande verken). — I ärendet under punkt 21 (vissa
iakttagelser angående skatteuppbörden m. m.) har från riksräkenskapsverket
under hand inhämtats, att resultatet av de inom verket pågående undersök¬
ningarna rörande möjligheterna att utvidga den preliminära A-skattens använd¬
ningsområde kommer att redovisas till centrala uppbördsnämnden så snart under¬
sökningarna slutförts. Sedan samma ärende den 18 september 1957 överlämnats
till inrikesdepartementet, har genom ändringar den 27 september 1957 i kun¬
görelserna den 14 december 1917 nr 870 och 871 möjlighet öppnats att använda
lösbladssystem vid förandet av utsöknings- och införseldagböcker. — Ärendet
under punkt 22 (restavgiften för restförd skatt) är beroende på Kungl. Mai:ts
prövning.
47. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till stat för riksgälds-
fonden för budgetåret 1957/58. (250.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1957.
48. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) m. m.,
såvitt ej angår författningsförslagen. (251.)
Anmäld den 16 och den 24 maj 1957. Ärendet är därmed slutbehandlat.
49. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag för budgetåret
1957/58 till bidrag till skattetyngda kommuner m. m. (252.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1957.
50. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370),
m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet. (255.)
Anmäld och slutbehandlad den 16 maj 1957, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 200—206).
29
51. den 21 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1957/58 till främjande av bostadsförsörjningen m. m. jämte i
ämnet väckta motioner. (272.)
Skrivelsen, som i vissa delar överlämnats från socialdepartementet, är anmäld
den 6 september 1957, varvid chefen för finansdepartementet bemyndigades till¬
kalla sakkunniga med uppdrag att framlägga förslag till konkreta åtgärder för
att utvidga den långa kapitalmarknaden. Ärendet är därmed slutbehandlat, så¬
vitt på finansdepartementets föredragning beror.
52. den 22 maj, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående eko¬
nomiska villkor för rusdrycksutskänkningen, m. m., dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändring i rusdrycksförsäljnings-
förordningen den 26 maj 1954 (nr 521), m. m., dels ock i dessa ämnen
väckta motioner. (280.)
Anmäld den 24 maj 1957, varvid författningar utfärdades (SFS nr 209—214,
216 och 218). Överlämnad såvitt angår punkten I C 4 till socialdepartementet.
Anmäld och slutbehandlad den 27 juni 1957.
53. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. och 33 § 1 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370). (281.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1957, varvid författning utfärdades (SFS
nr 237).
54. den 24 maj, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående ytter¬
ligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57, i
vad propositionen avser avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster.
(293.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957.
55. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående teckning
av ytterligare aktier i Aktiebolaget Statens skogsindustrier m. m. (295.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
56. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående anslag till
inlösen av aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för budgetåret
1957/58 m. m. (296.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957.
57. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående ytterligare
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57, i vad pro¬
positionen avser avskrivning av nya kapitalinvesteringar. (300.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957.
58. den 28 maj, angående regleringen för budgetåret 1957/58 av utgifterna
under huvudtiteln Riksdagen och dess verk m. m. (340.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957.
59. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition (nr 107) med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr 314) angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om
bankaktiebolags kassareserv, in. m., jämte i ämnet väckta motioner. (341.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 246—248).
30
60. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition (nr 142) med
förslag till lag om ändring i valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) så ock
om fortsatt giltighet av samma lag, dels ock i ämnet väckta motioner.
(342.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 251 och 252).
61. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition (nr 121) med
förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelut¬
givning, m. m., dels ock väckta motioner angående utformningen av den
ekonomiska politiken. (343.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 31 maj 1957, varvid författningar utfär¬
dades (SFS nr 249 och 250).
62. samma dag, angående val av fullmäktige i riksbanken med suppleanter.
(344.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 27 juni 1957.
63. samma dag, angående val av fullmäktige i riksgäldskontoret med supp¬
leanter. (351.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 27 juni 1957.
64. samma dag, angående val av ledamöter i styrelsen över riksdagsbiblio¬
teket med suppleanter. (356.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 27 juni 1957.
65. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 175, såvitt den¬
samma avser förslag till förordning om allmän energiskatt, m. m., jämte
i ämnet väckta motioner. (363.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 262—265).
66. samma dag, angående beräkning av bevillningama för budgetåret 1957/
58, m. m. (364.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957.
67. den 29 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag för budgetåret
1957/58 till avskrivning av nya kapitalinvesteringar. (331.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957.
68. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag för budget¬
året 1957/58 till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster. (332.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957.
69. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa
avsättningar till budgetutjämningsfonden. (333.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957.
70. samma dag, angående tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57.
(334.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957.
71. den 31 maj, angående statsregleringen för budgetåret 1957/58. (335.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957.
72. samma dag, med överlämnande av riksstat för budgetåret 1957/58. (336.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957.
31
73. den 13 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
angående visst lotteriförfarande i samband med återbetalning av över¬
skjutande preliminär skatt. (366.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 november 1957.
74. den 15 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående god¬
kännande av avtal mellan Sverige och Ceylon för undvikande av dubbel¬
beskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter.
(370.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
75. den 11 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till viss för krigsförhållanden avsedd beredskapslagstiftning inom finans¬
departementets verksamhetsområde, såvitt propositionen hänvisats till
bevillningsutskottet. (384.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1957, varvid författning utfärdades
(SFS nr 686).
76. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för¬
ordning om ändrad lydelse av 27 § 3 mom. och 69 § 1 mom. uppbörds-
förordningen den 5 juni 1953 (nr 272). (385.)
Anmäld och slutbehandlad den 13 december 1957, varvid författning utfärdades
(SFS nr 667).
77. samma dag, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till för¬
ordning angående ändrad lydelse av 6 § förordningen den 27 mars 1954
(nr 142) om taxering för inkomst av medel, som insatts å skogskonto.
(386.)
Anmäld och slutbehandlad den 13 december 1957, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 652 och 653).
78. den 13 december, i anledning av delegerades för riksdagens verk fram¬
ställning med förslag till reglemente för riksdagsbiblioteket m. m. (392.)
Överlämnad till ecklesiastikdepartementet den 30 december 1957.
79. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till viss
för krigsförhållanden avsedd beredskapslagstiftning inom finansdeparte¬
mentets verksamhetsområde, såvitt propositionen hänvisats till banko¬
utskottet. (393.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1957, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 684 och 685).
80. den 17 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående god¬
kännande av tilläggsprotokoll nr 9 till överenskommelsen den 19 sep¬
tember 1950 angående upprättande av en europeisk betalningsunion. (404.)
Överlämnad till utrikesdepartementet den 21 december 1957.
81. den 18 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående an¬
slag till en kampanj för lönsparande. (389.)
Anmäld och slutbehandlad den 30 december 1957.
82. samma dag, angående tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1957/58.
(401.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1957.
32
7. Ecklesiastikdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 19 februari 1957, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57, i vad pro¬
positionen avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. (55.)
Anmäld och slutbehandlad den 22 februari 1957.
2. den 22 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
ur kyrkofonden till extra utgifter. (57.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
3. den 1 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag
till nybyggnad för konstfackskolan. (93.)
Anmäld och slutbehandlad den 8 mars 1957.
4. den 15 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar ge¬
mensamma frågor, jämte i ämnet väckta motioner. (14.)
Skrivelsen är i vad den avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde
anmäld den 24 och den 31 maj samt den 6 och den 27 juni 1957. Den 6 juni
utfärdades bland annat två kungörelser (SFS nr 371 och 459). Skrivelsen är
därmed slutbehandlad för departementets vidkommande. (Jfr punkten 2 under
civildepartementet.)
5. den 29 mars, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen under
åttonde huvudtiteln gjorda framställningar om anslag för budgetåret
1957/58 till arkiv, bibliotek och museer, kyrkliga ändamål samt akade¬
mier, m. m., jämte i ämnet väckta motioner. (153.)
Anmäld den 31 maj och den 6 juni 1957. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
6. den 5 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
åttonde huvudtiteln gjorda framställningar om anslag för budgetåret
1957/58 till Musikaliska akademien med musikhögskolan m. m. (164.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957.
7. den 9 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
åttonde huvudtiteln gjorda framställningar om anslag för budgetåret
1957/58 till folkskoleväsendet, yrkesundervisningen och gymnastiska
centralinstitutet m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (165.)
Anmäld den 10 och den 31 maj 1957. Beslutet den 31 maj innefattade bland
annat utfärdande av två kungörelser (SFS nr 325 och 480). Skrivelsen är där¬
med slutbehandlad.
8. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
disposition av vissa äldre anslag, avseende ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde. (166.)
Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1957.
9. den 13 april, i anledning av Kungl. Maj:ts under åttonde huvudtiteln
gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1957/58 till universiteten,
den medicinska undervisningen m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
084.)
Anmäld den 26 april, den 31 maj och den 6 juni 1957. Skrivelsen är därmed
slutbehandlad.
33
10. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om upphävande av 24 kap. 3 § kyrkolagen, m. m. (197.)
Anmäld och slutbehandlad den 29 juli 1957 i Kungl. Maj:ts skrivelse nr 4 till
1957 års kyrkomöte.
11. den 24 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytter¬
ligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57, i vad
propositionen avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. (193.)
Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1957.
12. samma dag, angående åtgärder för ökad simkunnighet. (198.)
Genom beslut den 27 september 1957 har Kungl. Maj:t uppdragit åt skolöver¬
styrelsen att inkomma med preciserade förslag till de åtgärder i syfte att för¬
bättra simkunnigheten bland skolungdomen, vartill överstyrelsen kunde finna
anledning. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
13. den 2 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande
av ett nordiskt institut för teoretisk atomfysik. (209.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957.
14. den 8 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönegrads-
placeringen för vissa tjänster m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (225.)
Skrivelsen är i vad den avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde
anmäld den 24 och den 31 maj samt den 6 och den 27 juni 1957. Den 6 juni
utfärdades bland annat en kungörelse (SFS nr 378). Skrivelsen är därmed slut¬
behandlad för departementets vidkommande. (Jfr punkten 3 under civildeparte¬
mentet.)
15. samma dag, angående effektivisering av barnens trafikfostran. (227.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
16. den 10 maj, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående er¬
sättning åt ledamot av allmänt kyrkomöte, dels ock i ämnet väckta
motioner. (228.)
Anmäld den 16 maj 1957, varvid en kungörelse utfärdades (SFS nr 166). Skrivel¬
sen är därmed slutbehandlad.
17. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder
för en förenklad statsbidragsgivning, avseende driftbidragen till primär¬
kommunerna. (239.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
18. den 14 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1957/58
under åttonde huvudtiteln, avseende anslagen inom ecklesiastikdeparte¬
mentets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner m. m. (8.)
Anmäld den 24 och den 31 maj, den 6 och den 27 juni samt den 8 och den 11 no¬
vember 1957. Den 31 maj utfärdades bland annat en kungörelse (SFS nr 275),
den 8 november en kungörelse (SFS nr 597) samt den 15 november fyra kun¬
görelser (SFS nr 611—614). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
19. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1957/58,
i vad avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. (248.)
Anmäld den 24 maj och den 27 juni 1957. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
3 Redogörelse avgiven av JO till 1958 års riksdag
34
20. samma dag, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers be¬
rättelse angående verkställd granskning av statsverket jämte i ämnet
väckta motioner m. m. (249.)
Punkten 26 (tandsjukvården vid tandläkarhögskolorna) är föremål för Kungl.
Maj:ts prövning.
21. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer
för förfarandet vid tillsättning av vissa lärartjänster m. m. jämte i ämnet
väckta motioner. (253.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
22. den 17 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
åtgärder för flyktingstudenter m. m. (259.)
Anmäld den 31 maj 1957, varvid bland annat en kungörelse utfärdades (SFS
nr 276). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
23. den 21 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utbygg¬
nad av den medicinska utbildningsorganisationen m. m. (273.)
Anmäld den 31 maj 1957, varvid chefen för ecklesiastikdepartementet bemyn¬
digades tillsätta en särskild beredning för fortsatt utredning av frågan om in¬
rättande av en medicinsk läroanstalt i Norrland. Ånyo anmäld den 27 juni 1957.
Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
24. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa stats¬
bidrag på skolväsendets område m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(274.)
Anmäld den 31 maj 1957, varvid bland annat två kungörelser utfärdades (SFS
nr 318 och 480). Ånyo anmäld den 6 juni 1957. Skrivelsen är i viss del alltjämt
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
25. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1957/58 till folkskoleseminarieorganisationen m. m. jämte
i ämnet väckta motioner. (275.)
Anmäld den 24 maj och den 6 juni 1957. Den 24 maj utfärdades bland annat
en kungörelse (SFS nr 220). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
26. den 24 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående stats¬
understöd åt de politiska ungdomsorganisationernas ungdomsfostrande
verksamhet m. m. (303.)
Anmäld den 31 maj 1957, varvid bland annat en kungörelse utfärdades (SFS
nr 307). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
27. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vissa
anslag för budgetåret 1957/58 till de tekniska högskolorna in. m. jämte
i ämnet väckta motioner. (305.)
Anmäld och slutbehandlad den 27 juni 1957.
28. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om anslag för
budgetåret 1957/58 till naturastipendier åt studerande vid universiteten
m. fl. läroanstalter. (306.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
29. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning rörande musik¬
linjen vid Framnäs folkhögskola. (307.)
Anmäld och slutbehandlad den 10 oktober 1957.
35
30. den 28 maj, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till lag
om prästval, m. m. (328.)
Anmäld och slutbehandlad den 29 juli 1957 i Kungl. Maj:ts skrivelse nr 4 till
1957 års kyrkomöte.
31. den 29 maj, i anledning av Kungl. Majrts framställningar angående för¬
söksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. jämte i ämnet väckta
motioner. (317.)
Anmäld den 31 maj samt den 6 och den 27 juni 1957. Den 31 maj utfärdades sex
kungörelser (SFS nr 319—324). Skrivelsen är i viss del alltjämt beroende på
Kungl. Majrts prövning.
32. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående omlägg¬
ning av den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen. (318.)
Ärendet är beroende på Kungl. Majrts prövning.
33. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående stats-
tjänstemännens löner under åren 1957 och 1958 m. m. (321.)
Anmäld den 31 maj, den 6 och den 27 juni 1957. Den 27 juni utfärdades bland
annat två kungörelser (SFS nr 490 och 491). Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
(Jfr punkten 7 under civildepartementet.)
34. den 26 november, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående av¬
skaffande av kvarvarande obligatoriska elevavgifter vid universiteten
m. fl. läroanstalter. (374.)
Ärendet är beroende på Kungl. Majrts prövning.
35. den 3 december, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående om¬
organisation av sjukgymnastutbildningen m. m. (378.)
Ärendet är beroende på Kungl. Majrts prövning.
36. samma dag, i anledning av väckta motioner angående tillskapande av en
fond att användas för kulturellt samarbete mellan Sverige och Finland.
(379.)
Ärendet är beroende på Kungl. Majrts prövning.
37. den 6 december, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets tillstånd, sty¬
relse och förvaltning i vad berättelsen avser de vetenskapliga högskolorna
i Stockholm och Göteborg samt farmaceutiska institutets lokalfråga. (382.)
Ärendet är beroende på Kungl. Majrts prövning.
38. den 13 december, i anledning av delegerades för riksdagens verk fram¬
ställning med förslag till reglemente för riksdagsbiblioteket m. m. (392.)
Skrivelsen har den 30 december 1957 överlämnats från finansdepartementet för
vidare handläggning. I vad på ecklesiastikdepartementet ankommer är ärendet
beroende på Kungl. Majrts prövning.
39. den 18 december, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående folk¬
högskolans ställning och uppgifter jämte i ämnet väckta motioner. (387.)
Ärendet är beroende på Kungl. Majrts prövning.
40. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående en reform
av den territoriella pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga
organisationen i riket m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (388.)
Ärendet är beroende på Kungl. Majrts prövning.
36
41. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
lönefrågor med anledning av ändrad organisation av den lokala och re¬
gionala skolledningen m. m. (390.)
Anmäld den 20 december 1957, varvid cirkulär utfärdades (SFS nr 696). Ärendet
är fortfarande beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
42. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrät¬
tande av en medicinsk högskola i Umeå jämte i ämnet väckta motioner.
(397.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
43. samma dag, i anledning av väckta motioner rörande studiesociala åtgärder.
(398.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
8. Jordbruksdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 20 februari 1957, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57, såvitt pro¬
positionen avser jordbruksärenden. (58.)
Anmäld och slutbehandlad den 22 februari och den 1 mars 1957.
2. den 1 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 1, såvitt propo¬
sitionen angår det promilletal, varmed skogsvårdsavgift^ för år 1957
skall utgå. (109.)
Anmäld och slutbehandlad den 8 mars 1957, därvid kungörelse utfärdades (SFS
nr 47).
3. den 5 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning
från kyrkofonden för övertalig personal vid domänverket. (110.)
Anmäld och slutbehandlad den 22 mars 1957.
4. den 12 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse
i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan m. m. (128.)
Anmäld och slutbehandlad den 22 mars 1957.
5. den 15 mars, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar ge¬
mensamma frågor jämte i ämnet väckta motioner. (14.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957, i vad skrivelsen rör jordbruksdepar¬
tementet.
6. den 27 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försälj¬
ning av vissa kronoegendomar m. m., såvitt avser Skegrie 351 i Malmöhus
län. (145.)
Anmäld och slutbehandlad den 5 april 1957.
7. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyn¬
digande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m. (146.)
Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1957.
8. den 9 april, i anledning av väckta motioner om utredning angående änd¬
ring av villkoren för vinnande av mätningsmannakompetens. (170.)
37
Anmäld den 26 april 1957, därvid skrivelsen överlämnades till lantmäteristyrel-
sen, 1954 års fastighetsbildningskommitté samt 1956 års lantmäterikommitté för
att av dem tagas under övervägande vid fullgörandet av dem lämnade utred¬
ningsuppdrag.
9. samma dag, i anledning av väckta motioner om nordiska medborgares
jämställande med svenska med avseende å rätten till fiske. (176.)
Anmäld den 27 juni 1957, därvid skrivelsen överlämnades till Nordiska rådet
för att bereda rådet tillfälle att avgiva utlåtande i ärendet.
10. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för¬
ordning om ändring i förordningen den 30 maj 1941 (nr 350) angående
skogsvårdsstyrelser m. m. (178.)
Anmäld och slutbehandlad den 12 april 1957, därvid förordning och kungörelse
utfärdades (SFS nr 94 och 96).
11. den 11 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträf¬
fande jordbruksdepartementet gjorda framställningar angående anslag å
kapitalbudgeten för budgetåret 1957/58 jämte i ämnet väckta motioner.
(171.)
Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1957.
12. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1957/58 till Bidrag till väg- och flottledsbyggnader m. m.
å skogar i enskild ägo m. m. (172.)
Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1957, därvid två kungörelser utfärdades
(SFS nr 142 och 143).
13. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
stöd åt verksamheten vid djursjukhuset i Hälsingborg. (175.)
Anmäld och slutbehandlad den 26 april 1957.
14. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1957/58
under nionde huvudtiteln, avseende anslagen inom jordbruksdepartemen¬
tets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (9.)
Riksdagens beslut innebär bifall till vad jordbruksutskottet i sitt utlåtande nr 1
föreslagit. Beslut i fråga om punkterna 28 och 29 ha meddelats i skrivelsen nr
247 redovisad under punkt 24 här nedan, i fråga om punkten 54 i skrivelsen nr
324 under punkt 30 här nedan, i fråga om punkten 108 i skrivelsen nr 338 under
punkten 34 här nedan, i fråga om punkterna 140 och 141 i skrivelsen nr 217 under
punkt 20 här nedan, i fråga om punkten 142 i skrivelsen nr 216 under punkt
19 här nedan samt i fråga om punkten 180 i skrivelsen nr 172 under punkt 12
här ovan. I utlåtandet härutöver behandlade punkter ha anmälts och slutbe¬
handlats den 31 maj, den 27 juni, den 5 juli, den 4 oktober och den 15 november
1957. Besluten den 31 maj och den 15 november 1957 innefattade bland annat
utfärdandet av 30 kungörelser (SFS nr 184—192, 194—197, 226, 239—243, 260,
305, 306, 329—334, 365 och 615).
15. den 24 april, angående åtgärder till förhindrande av skadegörelse av mink.
(199.)
Anmäld den 10 maj 1957, därvid uppdrogs åt 1949 års jaktutredning att skynd¬
samt verkställa den av riksdagen begärda utredningen. Utredningen avvaktas.
38
16. den 2 maj, angående skyndsam utredning angående åtgärder mot sprit¬
missbruk i samband med jakt. (205.)
Anmäld den 10 maj 1957, därvid skrivelsen överlämnades till 1949 års jaktutred¬
ning för att tagas i övervägande vid utredningens arbete.
17. den 8 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönegrads-
placeringen för vissa tjänster m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (225.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957, i vad skrivelsen rör jordbruksdepar¬
tementet.
18. den 10 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering
av priserna på fisk under budgetåret 1957/58 m. m. jämte i ämnet väckt
motion. (215.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957, därvid tre förordningar utfärdades
(SFS nr 181—183).
19. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1957/58 till Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök: Under¬
sökningar inom söt vattenslaboratoriet samt Fiskeriintendenter m.m.
jämte i ämnet väckta motioner. (216.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957, varvid taxa utfärdades (SFS nr
208).
20. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
hemställan om anslag för budgetåret 1957/58 till Fiskeristyrelsen med
statens fiskeriförsök: Avlöningar och Omkostnader jämte i ämnena väckta
motioner. (217.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
21. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
hemställan rörande anslag till stipendier jämte i ämnena väckta motioner.
(218.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
22. den 15 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning
av vissa kronoegendomar m. m., såvitt avser kronoparken Bogesund i
Stockholms län m. fl. fastigheter. (245.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
23. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
hemställan rörande Fiskerilånefonden jämte i ämnet väckta motioner.
(246.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
24. den 21 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
hemställan rörande anslag till Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårds-
institut: Avlöningar och Omkostnader. (247.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
25. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
hemställan rörande anslag till Grundförbättringar: Statens avdiknings-
anslag jämte i ämnet väckta motioner. (254.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
39
26. den 22 maj, i anledning av väckta motioner om viss ändring av vatten¬
lagens bestämmelser rörande torrläggning av mark jämte därtill anslu¬
tande statsbidrags- och låneförfattningar. (262.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
27. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till för¬
ordning med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyg¬
havre. (264.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957, därvid förordning och kungörelse
utfärdades (SFS nr 244 och 245).
28. den 27 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57, såvitt pro¬
positionen avser jordbruksärenden, jämte i ämnet väckta motioner. (271.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
29. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försälj¬
ning av vissa kronoegendomar m. m., såvitt avser Ekeby 41 i Uppsala län
m. fl. fastigheter. (323.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
30. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
hemställan rörande dels anslag till Hästavelns befrämjande, dels Statens
lånefond för hästavelns befrämjande jämte i ämnena väckta motioner.
(324.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957, därvid kungörelse utfärdades (SFS
nr 357).
31. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatta
särskilda stödåtgärder för hästaveln jämte i ämnet väckta motioner. (325.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
32. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rörelse¬
medel för domänverket jämte i ämnet väckta motioner. (326.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
33. den 29 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
hemställan rörande anslag till Befrämjande av landsbygdens elektrifiering
jämte i ämnet väckta motioner. (337.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
34. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående pris-
reglerande åtgärder på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motio¬
ner. (338.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957, därvid kungörelse utfärdades (SFS
nr 271).
35. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa änd¬
ringar i personalförteckningen för domänverket, m. m., jämte i ämnet
väckta motioner. (339.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
36. den 31 maj, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fiskearrenden m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. (365.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 och den 27 juni 1957, därvid två lagar och en
förordning utfärdades (SFS nr 390—392).
40
37. den 13 november, i anledning av väckta motioner angående utredningar
och förslag på trädgårdsnäringens område m. m. (367.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.
38. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försälj¬
ning av vissa kronoegendomar m. m., såvitt avser Fettjestad Ågården 21
i Östergötlands län m. fl. fastigheter. (368.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 november 1957.
39. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försälj¬
ning av vissa kronoegendomar m. m., såvitt avser Åstad l1 i Östergötlands
län m. fl. fastigheter. (369.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 november 1957.
40. den 29 november, i anledning av väckt motion om viss utredning av
Emåns nederbördsområde. (376.)
Skrivelsen är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
41. den 3 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vat¬
tenvårdens organisation m. m. jämte i ämnet väckt motion. (381.)
Skrivelsen är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
42. den 11 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ut¬
lämnande av stödlan till jordbrukare, m. m. jämte i ämnet väckta mo¬
tioner. (391.)
Anmäld och slutbehandlad den 13 december 1957, därvid kungörelse utfärdades
(SFS nr 650).
43. den 18 december, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående vissa
stödåtgärder i anledning av skadorna å 1957 års skörd jämte i ämnet
väckta motioner. (402.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 december 1957.
9. Handelsdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 22 februari 1957, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57, i vad pro¬
positionen avser handelsdepartementets verksamhetsområde. (61.)
Anmäld och slutbehandlad den 8 mars 1957.
2. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) om full¬
görande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet
m. m. (66.)
Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1957, varvid lag i ämnet utfärdades (SFS
nr 34). V
3. den 8 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1957/58 under tolfte huvudtiteln, avseende anslagen inom civildeparte¬
mentets verksamhetsområde. (12.)
Skrivelsen har anmälts den 16 maj 1957 och är därmed slutbehandlad för handels¬
departementets vidkommande.
41
4. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående fortsatt
disposition av vissa äldre reservationsanslag. (113.)
Anmäld och slutbehandlad den 22 mars 1957.
5. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt
statsgaranti för exportkredit m. m. (120.)
Anmäld och slutbehandlad den 10 maj 1957, varvid kungörelse i ämnet utfär¬
dades (SFS nr 130).
6. den 15 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvud¬
titlar gemensamma frågor, jämte i ämnet väckta motioner. (14.)
Skrivelsen är i vad den avser handelsdepartementets verksamhetsområde anmäld
den 16 maj 1957 samt därmed slutbehandlad för departementets vidkommande.
7. den 5 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag för budgetåret 1957/58 under statens
allmänna fastighetsfond m. m., i vad propositionen avser handelsdeparte¬
mentets verksamhetsområde. (157.)
Anmäld och slutbehandlad den 26 april och den 6 juni 1957. I vad avser Statens
lånefond för den mindre skeppsfarten har kungörelse utfärdats (SFS nr 340).
8. den 13 april, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om anslag å till-
läggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57 till Bidrag till upp¬
förande av bombsäkra cisternanläggningar för flytande bränslen. (183.)
Anmäld och slutbehandlad den 2 maj 1957.
9. den 24 april, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytter¬
ligare utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57, i vad
propositionen avser handelsdepartementets verksamhetsområde. (192.)
Anmäld och slutbehandlad den 2 maj 1957.
10. den 8 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönegrads-
placeringen för vissa tjänster m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (225.)
Anmäld den 16 maj 1957 och därmed slutbehandlad för handelsdepartementets
vidkommande.
11. den 10 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1957/58
under tionde huvudtiteln, avseende anslagen inom handelsdepartementets
verksamhetsområde. (10.)
Anmäld och slutbehandlad den 16 maj 1957.
12. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning om anslag å till-
läggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57 till Atomenergiverksam¬
het inom AB Atomenergi. (229.)
Anmäld och slutbehandlad den 16 maj 1957.
13. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
kapitalbudgeten gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1957/58
till Säkerhetsanstalter för sjöfarten och till Fonden för lån till företagare¬
föreningar m. fl. (230.)
Anmäld den 16 och den 31 maj 1957 samt därmed slutbehandlad.
14. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående under¬
stöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård. (236.)
Anmäld och slutbehandlad den 16 maj 1957.
42
15. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 292 § lagen den 17 juni 1948 (nr 433) om försäk¬
ringsrörelse m. m. (242.)
Anmäld och slutbehandlad den 24 maj 1957, varvid lagar i ämnet utfärdades
(SFS nr 221 och 222).
16. den 14 maj, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers be¬
rättelse angående verkställd granskning av statsverket jämte i ämnet
väckta motioner m. m. (249.)
Skrivelsen är på handelsdepartementets föredragning anmäld den 27 juni 1957.
Enligt beslut denna dag har skrivelsen samt statsutskottets utlåtande nr 93 i viss
del (punkten 28, angående behov av ändrade föreskrifter rörande lån ur såg-
verkslånefonden samt utlåningsverksamheten från manufakturförlags-, industri-
och hemslöjdslånefonderna) överlämnats till utredningen rörande det statliga
kreditstödet åt hantverk och småindustri. Skrivelsen är därmed slutbehandlad
för departementets vidkommande.
17. den 17 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om godkännande
av handelsavtal mellan Sverige och Benelux-länderna. (266.)
Skrivelsen har överlämnats till utrikesdepartementet för handläggning och är
därmed slutbehandlad för handelsdepartementets vidkommande.
18. den 21 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
tionde huvudtiteln gjorda framställning om anslag för budgetåret 1957/58
till Säkerhetsanstalter för sjöfarten. (278.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957.
19. den 24 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 1 § allmänna ransoneringslagen m. m. (315.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957, varvid lagar i ämnet utfärdades
(SFS nr 287—290).
20. den 27 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag rörande
beredskapslagring av olja, i vad propositionen hänvisats till lagutskott.
(322.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957, varvid författningar i ämnet ut¬
färdades (SFS nr 343, 345 och 346). (Jfr ärendet under punkten 21 här nedan.)
21. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag röran¬
de beredskapslagring av olja, såvitt propositionen hänvisats till bevill¬
ningsutskottet. (329.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957, varvid författningar i ämnet ut¬
färdades (SFS nr 344 — 346). (Jfr ärendet under punkten 20 här ovan.)
22. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disposi¬
tionen av vissa prisutjämningsavgiftsmedel jämte i ämnet väckta motio¬
ner. (268.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957.
23. den 17 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om godkän¬
nande av handelsavtal mellan Sverige och Folkrepubliken Kina. (403.)
Skrivelsen har överlämnats till utrikesdepartementet för handläggning och är
därmed slutbehandlad för handelsdepartementets vidkommande.
43
10. Inrikesdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 19 februari 1957, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57, i vad pro¬
positionen avser inrikesdepartementets verksamhetsområde. (56.)
Anmäld den 22 februari och den 2 maj 1957. Ärendet är därmed slutbehandlat.
2. den 22 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående bestridande av kostnaderna för uppförande
av en planerad endokrinologisk forskningsinstitution vid karolinska sjuk¬
huset. (62.)
Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1957.
3. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
kommunallag för Stockholm. (83.)
Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1957, varvid författning utfärdades (SFS
nr 50).
4. den 26 februari, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändring i lagen den 12 juni 1942 (nr 335) om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar. (87.)
Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1957, varvid författning utfärdades (SFS
nr 49).
5. den 1 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 14 maj 1954 (nr 320) om införande av lands¬
tingslagen. (108.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 mars 1957, varvid författning utfärdades
(SFS nr 53).
6. den 15 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvudtitlar ge¬
mensamma frågor, jämte i ämnet väckta motioner. (14.)
Anmäld den 16, 24 och 31 maj samt den 6 och den 27 juni 1957. Ärendet är
därmed slutbehandlat, i vad på inrikesdepartementet ankommer. (Jfr punkten 2
under civildepartementet.)
7. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
elfte huvudtiteln gjorda framställningar rörande anslag för budgetåret
1957/58 till Inrikesdepartementet m. m., Överståthållarämbetet och lands¬
staten, Polisväsendet, Civilförsvaret, Brandväsendet och Diverse jämte
i ämnet väckta motioner. (130.)
Anmäld den 22 och den 29 mars, den 26 april, den 10, 16, 24, och 31 maj samt
den 6 och den 27 juni 1957. Författning utfärdad den 6 juni (SFS nr 335).
Ärendet är därmed slutbehandlat.
8. den 22 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till
Gotlands läns landsting för utbyggande av lasarettet i Visby. (138.)
Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1957.
9. den 26 mars, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag
om ändring i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr 536). (147.)
Anmäld och slutbehandlad den 29 mars 1957, varvid författning utfärdades
(SFS nr 87).
44
10. den 3 april, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror, m. m., dels ock i ämnet väckta
motioner. (161.)
Anmäld och slutbehandlad, i vad på inrikesdepartementet ankommer, den
26 april 1957, varvid författning utfärdades (SFS nr 104). (Jfr punkten 31 under
finansdepartementet.)
11. den 12 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1957/58
under elfte huvudtiteln, avseende anslagen inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (11.)
Anmäld den 26 april, den 2, 10, 24 och 31 maj, den 6, 14 och 27 juni, den 5 juli
samt den 20 september 1957. Författningar utfärdade den 6 juni (SFS nr 309_
311 och 369) och den 20 september (SFS nr 580). Ärendet är därmed slut¬
behandlat.
12. den 13 april, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1957/58,
i vad avser inrikesdepartementets verksamhetsområde. (186.)
Anmäld den 26 april och den 27 juni 1957. Ärendet är därmed slutbehandlat.
13. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/57, i vad pro¬
positionen avser inrikesdepartementets verksamhetsområde. (190.)
Anmäld den 26 april och den 16 maj 1957. Ärendet är därmed slutbehandlat.
14. den 2 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetaret 1957/58 till statens rättskemiska laboratorium m. m. (210.)
Anmäld den 6 och den 27 juni 1957. Ärendet är därmed slutbehandlat.
15. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
anslag till epileptikervården för budgetåret 1957/58 m. m. (211.)
Anmäld den 10 maj samt den 6 och den 27 juni 1957. Författningar utfärdades
den 6 juni (SFS nr 469 och 470). Den 27 juni bemyndigades chefen för inrikes¬
departementet att tillkalla en utredningsman för att verkställa utredning om
Margarethahemmets framtida ställning inom epileptikervården och inrättande
av en epileptikeranstalt i Norrland samt härav föranledda frågor rörande vård¬
behovet för epileptiker och dess tillgodoseende m. m. Överdirektören Birger
Öhman har den 19 juli 1957 tillkallats såsom utredningsman. Ärendet är därmed
slutbehandlat.
16. den 8 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönegrads-
placeringen för vissa tjänster m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (225.)
Anmäld den 16, 24 och 31 maj samt den 6 och den 27 juni 1957. Ärendet är
därmed slutbehandlat, i vad på inrikesdepartementet ankommer. (Jfr punkten 3
under civildepartementet.)
17. samma dag, angående dels en snabb översyn av folktandvården och dels
rätt för viss ungdom till förtursbehandling vid folktandvården. (226.)
Anmäld den 27 juni 1957, varvid chefen för inrikesdepartementet bemyndigades
att tillkalla sakkunniga för att utreda vissa frågor rörande folktandvårdens orga¬
nisation. Sakkunniga ha tillkallats den 11 september 1957. Ärendet är därmed
slutbehandlat.
45
18. den 10 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anord¬
nande av en ny statlig vårdanstalt för alkoholmissbrukare m. m. (234.)
Anmäld och slutbehandlad, i vad på inrikesdepartementet ankommer, den
27 juni 1957. (Jfr punkten 19 under socialdepartementet.)
19. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
anslag för budgetåret 1957/58 till universitetssjukhusen m. m. (235.)
Anmäld den 24 och den 31 maj 1957. Ärendet är därmed slutbehandlat.
20. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m. för budgetåret
1957/58 jämte i ämnet väckt motion. (237.)
Anmäld den 6 och den 27 juni 1957. Ärendet är därmed slutbehandlat.
21. den 14 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940 (nr 1044) om
vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus m. m. (243.)
Anmäld och slutbehandlad, i vad på inrikesdepartementet ankommer, den 24 maj
1957, varvid författning utfärdades (SFS nr 171). (Jfr punkten 22 under social¬
departementet.)
22. samma dag, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers be¬
rättelse angående verkställd granskning av statsverket jämte i ämnet
väckta motioner m. m. (249.)
Ärendet under punkten 9 (försäkring av personal vid svenska sjukhuset i Korea)
har anmälts den 4 oktober 1957, varvid Kungl. Maj:t bemyndigade den skan¬
dinaviska styrelsen vid det blivande undervisningssjukhuset i Korea att med¬
dela vissa föreskrifter om lön och övriga avlöningsförmåner m. m. för sjukhusets
personal. Ärendet är därmed slutbehandlat. Ärendet under punkten 21 (vissa
iakttagelser angående skatteuppbörden m. m.) har anmälts den 27 september
1957, varvid författningar utfärdades (SFS nr 556—558). Ärendet är därmed
slutbehandlat. Ärendet under punkten 30 (visst blankettryck inom medicinal-
väsendets område) har anmälts den 27 juni 1957, varvid uppdrogs åt medicinal¬
styrelsen att i samråd med statens organisationsnämnd verkställa en översyn i
rationaliseringssyfte av blankettbeståndet inom medicinalväsendets område.
Ärendet är därmed slutbehandlat. Ärendet under punkten 31 (indrivning av
skatt m. m.) är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Ärendet under punkten 32
(räddningstjänsten i de svenska fjällen) har anmälts den 27 juni 1957, varvid
uppdrogs åt utredningen av frågan om utbyggnad av ambulans- och räddnings-
flygtjänsten i riket m. m. att pröva sådana av riksdagens revisorer eller eljest i
statsutskottets utlåtande berörda frågor rörande räddningstjänsten i fjällen, vilka
icke innefattas i utredningens tidigare uppdrag. Ärendet är därmed slutbehandlat.
23. den 23 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats,
in. m. (308.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957, varvid författning utfärdades (SFS
nr 259).
24. den 24 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse av IS § lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polis¬
väsendet i riket, m. m. (312.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957, varvid författning utfärdades (SFS
nr 258).
46
25. den 28 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
om kommunalförbund, m. m. (309.)
Anmäld och slutbehandlad den 31 maj 1957, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 281 och 282).
26. den 29 maj, i anledning av Kungl. Majrts framställning angående anslag
för budgetåret 1957/58 till statlig och enskild upplysningsverksamhet
m. m. vid 1957 års folkomröstning samt till administration av denna jämte
i ämnet väckta motioner. (320.)
Anmäld och slutbehandlad, i vad på inrikesdepartementet ankommer, den 27 juni
1957. (Jfr punkten 32 under socialdepartementet.)
27. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående stats-
tjänstemännens löner under åren 1957 och 1958 m. m. (321.)
Anmäld den 31 maj samt den 6 och den 27 juni 1957. Ärendet är därmed slut¬
behandlat, i vad på inrikesdepartementet ankommer. (Jfr punkten 7 under civil¬
departementet.)
28. den 26 november, i anledning av väckta motioner om översyn av gällande
bestämmelser angående statsbidrag till folktandvård. (375.)
Anmäld den 20 december 1957, varvid uppdrogs åt utredningen av vissa frågor
rörande folktandvårdens organisation att verkställa av riksdagen begärd över¬
syn. Ärendet är därmed slutbehandlat.
29. den 3 december, i anledning av väckta motioner om viss ändring av gäl¬
lande regler för återkrav i vissa fall av beviljade statsbidrag för upp¬
förande eller inrättande av sjukvårdsanläggning. (380.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
30. den 18 december, i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers
särskilda berättelse om rikets indelning i län. (399.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
11. Civildepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 8 mars 1957, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1957/58 under tolfte huvudtiteln, avseende anslagen inom civildeparte¬
mentets verksamhetsområde. (12.)
Anmäld och slutbehandlad i vad på civildepartementet ankommer den 16 maj
1957. Avskrift överlämnad till försvarsdepartementet och handelsdepartementet
för handläggning i vad på dessa departement ankommer.
2. den 15 mars, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar under Utgifter å driftbudgeten, För flera huvud¬
titlar gemensamma frågor, jämte i ämnet väckta motioner. (14.)
Anmäld den 22 mars 1957. Avskrifter överlämnade till samtliga övriga stats-
departement för handläggning i vad på vederbörande departement ankommer.
Ånyo anmäld den 10 maj 1957, varvid författning utfärdades (SFS nr 152).
Ånyo anmäld den 31 maj 1957, varvid författningar utfärdades (SFS nr 228—
231, 341 och 342). Ånyo anmäld den 6 juni 1957, varvid författningar utfär¬
47
dades (SFS nr 349, 372—376, 381, 397, 398, 418—423, 425—435, 440—444, 447,
448, 455—457, 465, 467, 468 och 473). Ånyo anmäld den 22 november 1957,
varvid författning utfärdades (SFS nr 628). Ärendet är därmed slutbehandlat.
3. den 8 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönegrads-
placeringen för vissa tjänster m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (225.)
Anmäld den 10 maj 1957. Avskrifter överlämnade till samtliga övriga departe¬
ment för handläggning i vad på vederbörande departement ankommer. Författ¬
ning utfärdades (SFS nr 152). Ånyo anmäld den 6 juni 1957, varvid författningar
utfärdades (SFS nr 418, 448, 457 och 466). Ånyo anmäld den 27 juni 1957, var¬
vid Kungl. Maj:t förordnat, att för beredning av ärenden angående vakantsätt-
ning av tjänster för möjliggörande av kontraktsanställning skall finnas en sär¬
skild delegation, kontraktsdelegationen. Ärendet är därmed slutbehandlat.
4. den 14 maj, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers be¬
rättelse angående verkställd granskning av statsverket jämte i ämnet
väckta motioner m. m. (249.)
Skrivelsen är beträffande punkten 33 (gratifikationer och belöningar vid de
affärsdrivande verken) beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
5. den 24 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa änd¬
ringar i statens allmänna avlöningsreglemente m. m. (301.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957, varvid författningar utfärdades (SFS
nr 364, 418, 419, 443, 444, 448, 467 och 468).
6. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till änd¬
ringar i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente m. m. jämte i ämnet
väckta motioner. (302.)
Anmäld och slutbehandlad den 6 juni 1957, varvid författningar utfärdades (SFS
nr 372—374, 427—434 och 436—442).
7. den 29 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stats-
tjänstemännens löner under åren 1957 och 1958 m. m. (321.)
Anmäld den 31 maj 1957, varvid författningar utfärdades (SFS nr 228—231, 273,
341 och 342). Ånyo anmäld den 6 juni 1957, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 398, 418, 419, 443, 444, 448, 449, 455, 456, 467 och 468). Ånyo anmäld
den 20 december 1957, varvid författningar utfärdades (SFS nr 670—674). Ären¬
det är därmed slutbehandlat.
48
Förteckning III
över sådana i förteckningen II här ovan upptagna ärenden, som
vid utgången av år 1957 ännu voro i sin helhet eller till någon
del på Kungl. Maj:ts prövning beroende
(Det för varje ärende inom parentes utsatta siffertalet utvisar riksdagsskrivelsens nummer
enligt trettonde samlingen av bihanget till riksdagens protokoll.)
1. Justitiedepartementet
Riksdagens skrivelse
8. den 8 mars 1957, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1957/58 under andra huvudtiteln, avseende anslagen inom justitiedeparte¬
mentets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner m. m. (2.)
13. den 27 mars, angående motioner dels om skyndsam utredning rörande
åtgärder mot ungdomsbrottsligheten och dels om utredning angående
samordning av de samhälleliga stödformer och åtgärder, som syfta till
en lösning av barna- och ungdomsproblemen på längre sikt. (144.)
14. den 29 mars, i anledning av väckta motioner angående ändring av 7 §
lagen om bysamfälligheter och därmed jämförliga samfällda ägor och
rättigheter. (154.)
16. den 9 april, i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser
rörande rätten att överklaga ägodelningsrätts beslut angående avstyck¬
ning för bostadsändamål på landsbygden. (177.)
17. den 12 april, i anledning av väckta motioner angående föreskrifter till
säkerställande av allmänhetens obehindrade tillgång till myndigheters
offentliga handlingar. (182.)
21. den 26 april, i anledning av väckta motioner om viss ändring av vatten¬
lagens bestämmelser rörande syneförrättning för torrläggning av mark
in. m. (200.)
22. samma dag, i anledning av väckta motioner angående uppmjukning av
stadgandet i 28 § regeringsformen om svenskt medborgarskap såsom vill¬
kor för erhållande av offentlig tjänst i Sverige. (208.)
23. den 2 maj, angående skyndsamma åtgärder i syfte att åstadkomma klar¬
görande normer för vad offentliga tjänstemän har att iaktta i sina för¬
bindelser i tjänsten och privat med leverantörer och andra företag. (204.)
49
30. den 21 maj, i anledning av väckta motioner om lagändring i syfte att
bidraga till en vederhäftig konsumentupplysning m. m. (270.)
51. den 13 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i rättegångsbalken m. m. (394.)
52. den 18 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående god¬
kännande av överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland och
Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna
samt med förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954
(nr 193). (395.)
2. Utrikesdepartementet
Riksdagens skrivelse
18. den 19 november 1957, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
nya riktlinjer för tillämpningen av kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 475)
om eftergift i vissa fall av belopp, vilka lämnats såsom ekonomiskt bistånd
av utlandsmyndighet. (371.)
19. den 17 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om godkän¬
nande av handelsavtal mellan Sverige och Folkrepubliken Kina. (403.)
20. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkän¬
nande av tilläggsprotokoll nr 9 till överenskommelsen den 19 september
1950 angående upprättande av en europeisk betalningsunion. (404.)
3. Försvarsdepartementet
Riksdagens skrivelse
17. den 14 maj 1957, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket jämte i ämnet
väckta motioner m. m. (249.)
23. den 19 november, i anledning av väckt motion angående ersättning till
värnpliktige Rune Ljunggren för skada, åsamkad under militär fälttjänst-
övning. (372.)
24. samma dag, i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser
rörande gäldandet av kostnader för hemtransport av befattningshavare,
som avlider under tjänstgöring på annan ort. (373.)
4. Socialdepartementet
Riksdagens skrivelse
6. den 29 mars 1957, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1957/58 under femte huvudtiteln, avseende anslagen inom socialdeparte¬
mentets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner m. m. (5.)
4 Redogörelse avgiven av JO till 1968 ars riksdag
50
20. den 10 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder
för en förenklad statsbidragsgivning, avseende driftbidragen till primär¬
kommunerna. (239.)
24. den 14 maj, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers be¬
rättelse angående verkställd granskning av statsverket jämte i ämnet
väckta motioner m. m. (249.)
25. den 21 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1957/58 till främjande av bostadsförsörjningen m. m. jämte i
ämnet väckta motioner. (272.)
5. Kommunikationsdepartementet
Riksdagens skrivelse
16. den 7 maj 1957, i anledning av väckt motion angående förbud mot an¬
vändandet av utskjutande dekoration å bilarnas fronter. (221.)
6. Finansdepartementet
Riksdagens skrivelse
2. den 15 februari 1957, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av avtal mellan Sverige och Italien för undvikande av dub¬
belbeskattning och för reglering av vissa andra frågor beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet. (50.)
3. samma dag, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående godkän¬
nande av avtal mellan Sverige och Italien för undvikande av dubbel¬
beskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap. (51.)
23. den 15 mars, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående fullmakt
att i arbetslöshetsbekämpande syfte igångsätta arbeten, för vilka anslag
uppförts å allmän beredskapsstat för budgetåret 1956/57, m. m. (133.)
31. den 3 april, i anledning av dels Kungl. Majrts proposition med förslag till
lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror, m. m., dels ock i ämnet väckta
motioner. (161.)
32. den 5 april, i anledning av Kungl. Majrts i statsverkspropositionen gjorda
framställning angående beredskapsstat för försvarsväsendet för budget¬
året 1957/58. (163.)
34. den 9 april, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående försäljning
av vissa allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter. (169.)
46. den 14 maj, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers be¬
rättelse angående verkställd granskning av statsverket jämte i ämnet
väckta motioner m. m. (249.)
74. den 15 november, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående
godkännande av avtal mellan Sverige och Ceylon för undvikande av dub¬
belbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskat¬
ter. (370.)
51
7. Ecklesiastikdepartementet
Riksdagens skrivelse
15. den 8 maj 1957, angående effektivisering av barnens trafikfostran. (227.)
17. den 10 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder
för en förenklad statsbidragsgivning, avseende driftbidragen till primär¬
kommunerna. (239.)
20. den 14 maj, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers be¬
rättelse angående verkställd granskning av statsverket jämte i ämnet
väckta motioner m. m. (249.)
21. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående riktlinjer
för förfarandet vid tillsättning av vissa lärartjänster m. m. jämte i ämnet
väckta motioner. (253.)
24. den 21 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa stats¬
bidrag på skolväsendets område m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(274.)
31. den 29 maj, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående för¬
söksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. jämte i ämnet väckta
motioner. (317.)
32. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omlägg¬
ning av den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen. (318.)
34. den 26 november, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående av¬
skaffande av kvarvarande obligatoriska elevavgifter vid universiteten
m. fl. läroanstalter. (374.)
35. den 3 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående om¬
organisation av sjukgymnastutbildningen m. m. (378.)
36. samma dag, i anledning av väckta motioner angående tillskapande av en
fond att användas för kulturellt samarbete mellan Sverige och Finland.
(379.)
37. den 6 december, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets tillstånd, sty¬
relse och förvaltning i vad berättelsen avser de vetenskapliga högskolorna
i Stockholm och Göteborg samt farmaceutiska institutets lokalfråga. (382.)
38. den 13 december, i anledning av delegerades för riksdagens verk fram¬
ställning med förslag till reglemente för riksdagsbiblioteket m. m. (392.)
39. den 18 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående folk¬
högskolans ställning och uppgifter jämte i ämnet väckta motioner. (387.)
40. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående en reform
av den territoriella pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga
organisationen i riket m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (388.)
41. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa löne¬
frågor med anledning av ändrad organisation av den lokala och regionala
skolledningen m. in. (390.)
52
42. samma dag, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående inrättande
av en medicinsk högskola i Umeå jämte i ämnet väckta motioner. (397.)
43. samma dag, i anledning av väckta motioner rörande studiesociala åt¬
gärder. (398.)
8. Jordbruksdepartementet
Riksdagens skrivelse
8. den 9 april 1957, i anledning av väckta motioner om utredning angående
ändring av villkoren för vinnande av mätningsmannakompetens. (170.)
9. samma dag, i anledning av väckta motioner om nordiska medborgares jäm¬
ställande med svenska med avseende å rätten till fiske. (176.)
15. den 24 april, angående åtgärder till förhindrande av skadegörelse av mink.
(199.)
16. den 2 maj, angående skyndsam utredning angående åtgärder mot sprit¬
missbruk i samband med jakt. (205.)
26. den 22 maj, i anledning av väckta motioner om viss ändring av vatten¬
lagens bestämmelser rörande torrläggning av mark jämte därtill anslu¬
tande statsbidrags- och låneförfattningar. (262.)
37. den 13 november, i anledning av väckta motioner angående utredningar
och förslag på trädgårdsnäringens område m. m. (367.)
40. den 29 november, i anledning av väckt motion om viss utredning av
Emåns nederbördsområde. (376.)
41. den 3 december, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vat¬
tenvårdens organisation m. m. jämte i ämnet väckt motion. (381.)
9. Inrikesdepartementet
Riksdagens skrivelse
22. den 14 maj 1957, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket jämte i ämnet
väckta motioner m. m. (249.)
29. den 3 december, i anledning av väckta motioner om viss ändring av gäl¬
lande regler för återkrav i vissa fall av beviljade statsbidrag för upp¬
förande eller inrättande av sjukvårdsanläggning. (380.)
30. den 18 december, i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers
särskilda berättelse om rikets indelning i län. (399.)
10. Civildepartem entet
Riksdagens skrivelse
4. den 14 maj 1957, i anledning av riksdagens år 1956 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket jämte i ämnet
väckta motioner in. m. (249.)
53
Förteckning IV
över ärenden, som hos Kungl. Maj:t anhängiggjorts genom skri¬
velser från riksdagen före år 1957 men vid samma års början
varit i sin helhet eller till någon del oavgjorda, jämte
uppgift om den behandling dessa ärenden
undergått under år 1957
(Det för varje ärende inom parentes utsatta siffertalet utvisar riksdagsskrivelsens nummer
enligt fjortonde, numera trettonde samlingen av bihanget till riksdagens protokoll.)
1. Justitiedepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 23 maj 1924, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Maj :t med begäran om förslag till bestämmelser rörande fastighetsfidei-
kommissens upphävande eller fideikommissjordens tillgodogörande för
egnahemsbildningen. (201.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1937 s. 274, 1940
s. 301 och 1953 s. 422. Utredningen av frågan om fideikommissens avskaffande
pågår.
2. den 19 april 1929, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till lag om trafikförsäkring å motorfordon m. m., dels ock i ämnet
väckta motioner. (94.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1937 s. 275, 1938
s. 281, 1939 s. 279, 1940 s. 302, 1951 s. 344, 1953 s. 422 och 1955 s. 360. Bilskade-
utredningen har den 1 oktober 1957 avgivit betänkande med förslag till lag om
trafikförsäkring (SOU 1957:36). Häröver ha yttranden infordrats till den 1 feb¬
ruari 1958. (Jfr ärendet under punkten 5 här nedan.)
3. den 12 maj 1932, i anledning av väckt motion angående upphävande av
den s. k. lösöreköpsförordningen m. in. (209.)
Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1945 s. 291. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
4. den 11 juni 1932, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag med särskilda bestämmelser om delning av jord å landet inom
vissa delar av Kopparbergs län m. m. (348.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1939 s. 281, 1940
s. 303 och 1954 s. 289. 1954 års fastighetsbildningskommittés arbete pågår. (Jfr
ärendet under punkten 15 här nedan.)
5. den 9 april 1935, i anledning av väckta motioner om vägfred in. m. (158.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1938 s. 284, 1939
s. 282, 1940 s. 304, 1951 s. 345 och 1953 s. 344. Bilskadeutredningen har den
54
1 oktober 1957 avgivit betänkande med förslag till lag om trafikförsäkring (SOU
1957:36). Häröver ha yttranden infordrats till den 1 februari 1958. (Jfr ärendet
under punkten 2 här ovan.)
6. den 7 juni 1935, angående ordnande av kommissionärsverksamhet vid
rikets överdomstolar och städernas rättsväsen. (308.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1938 s. 285, 1952
s. 321 och 1953 s. 423. Ärendet är föremål för fortsatt utredning inom justitie¬
departementet.
7. den 18 februari 1936, i anledning av väckt motion angående vissa änd¬
ringar i gällande bestämmelser om utomäktenskapligt barns arvsrätt m. m.
(29.). .
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1938 s. 285, 1942
s. 254, 1947 s. 306 och 1956 s. 320. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den
7 december 1956 ha sakkunniga tillkallats för att verkställa översyn av äkten-
skapslagstiftningen och därmed sammanhängande frågor. I de sakkunnigas upp¬
drag ingår bland annat att utreda vilka regler som böra införas till skydd för
efterlevande make, om utomäktenskapliga barn erhålla arvsrätt även efter
fadern. Ärendet är, i avvaktan på de sakkunnigas utredning, beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.
8. den 9 maj 1936, i anledning av väckta motioner om beredande av möj¬
lighet till uppdelning av avdikningslån vid jorddelning. (218.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1940 s. 305 och
1954 s. 290. 1954 års fastighetsbildningskommittés arbete pågår. (Jfr ärendet
under punkten 15 här nedan.)
9. den 13 mars 1937, i anledning av väckta motioner angående ändringar i
lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att
inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. (98.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1940 s. 306 och
1954 s. 291. 1954 års fastighetsbildningskommittés arbete pågår. (Jfr ärendet
under punkten 15 här nedan.)
10. den 29 maj 1937, i anledning av väckt motion om revision av lagen an¬
gående utlämning av förbrytare m. m. (356.)
Se ämbetsberättelserna 1950 s. 284, 1952 s. 322, 1955 s. 361, 1956 s. 320 samt
1957 s. 402. Genom proposition (nr 37) till 1957 års riksdag har framlagts förslag
till lag om utlämning för brott. Propositionen har bifallits under riksdagens
höstsession. Frågan om särskild lagstiftning om utlämning mellan de nordiska
länderna är föremål för fortsatta överväganden.
11. den 5 juni 1937, i anledning av väckta motioner angående utredning av
frågan om ersättning av statsverket till den, som lidit skada till följd av
felskrivning i fastighetsbok m. m. (425.)
Se ämbetsberättelserna 1940 och 1947 s. 308. Lagberedningens arbete pågår.
12. den 8 juni 1937, i anledning av väckt motion om inrättande av ett centralt
organ för planmässig organisation av de statliga och statsunderstödda
anstalterna för asociala individer. (434.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1939 s. 302 och 1940 s. 308.
Strafflagberedningen har den 22 december 1956 avgivit förslag till lag om skydd
mot brott (skyddslag) in. in. (SOU 1956:55). Sedan förslaget varit föremål för
remissbehandling, är det under beredning i justitiedepartementet.
55
13. den 12 mars 1938, i anledning av väckta motioner angående ändringar av
17 kap. 4 § handelsbalken m. m. (96.)
Se ämbetsberättelserna 1946 s. 339, 1947 s. 308 och 1952 s. 323. Lagberedningens
arbete pågår.
14. den 5 april 1938, i anledning av väckt motion om ändring av 55 § lagen
den 12 maj 1917 om expropriation. (167.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1939 s. 223, 1949
s. 318, 1950 s. 285 samt 1952 s. 323. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts
prövning. (Jfr ärendet under punkten 36 här nedan.)
15. den 6 maj 1938, i anledning av väckt motion angående revision av lag¬
stiftningen om delning av jord å landet. (234.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1940 s. 309, 1941
s. 231, 1945 s. 295, 1947 s. 308, 1948 s. 286 samt 1954 s. 291. 1954 års fastighets-
bildningskommittés arbete pågår. (Jfr ärendena under punkterna 4, 8, 9 och 37.)
16. den 1 juni 1938, i anledning av väckta motioner om förstärkt grundlags¬
skydd för vissa fundamentala principer för det nuvarande samhället.
(362.)
Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1940 s. 309. Efter det
tillkallade sakkunniga avgivit betänkande med förslag till ändrad lydelse av
§ 16 regeringsformen (SOU 1941:20) är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts
prövning. (Jfr ärendet under punkten 41 här nedan.)
17. den 13 maj 1939, i anledning av väckt motion angående införande av
möjlighet att inskriva gruvrätt i protokoll, fört av inskrivningsdomare,
och därefter inteckna samma rätt. (262.)
Se ämbetsberättelserna 1940 s. 234 och 1948 s. 287. Lagberedningens arbete pågår.
18. samma dag, i anledning av väckta motioner angående beredande av effek¬
tivare skydd för svensk konstslöjd. (263.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1956 s. 321 och
1957 s. 403. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
19. den 9 juni 1939, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till lag om villkorlig dom m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
(388.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1940 s. 235, 1950
s. 286 och 1956 s. 322. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
20. den 24 maj 1940, i anledning av väckt motion om lagstiftning angående
servitutsrättens förhållande till stadsplanelagstiftningen. (269.)
Se ämbetsberättelserna 1942 s. 259, 1943 s. 228 och 1948 s. 288. Lagberedningens
arbete pågår.
21. den 16 maj 1942, i anledning av väckt motion om revision av lagstift¬
ningen angående förfarandet hos förvaltningsdomstolar och hos övriga
förvaltningsmyndigheter vid behandlingen av frågor, som röra enskild
rätt. (236.)
So ämbetsberättelserna 1945 s. 298, 1947 s. 310, 1950 s. 286, 1954 s. 292, 1955
s. 363 samt 1956 s. 322. Utredningen om det administrativa besvärsinstitutet
fortsätter. (Jfr ärendet under punkten 40 här nedan.)
56
22. den 6 juni 1942, i anledning av väckt motion angående vissa ändringar
i 4 kap. vattenlagen m.m. (312.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1944 s. 258 och
259, 1945 s. 298, 1947 s. 310, 1948 s. 288, 1951 s. 348 samt 1956 s. 322. Sakkun¬
niga för utredning av vissa med de norrländska vattenkraftutbyggnaderna sam¬
manhängande frågor ha överlämnat ett den 25 september 1957 dagtecknat be¬
tänkande och ha därmed slutfört sitt utredningsuppdrag. Över betänkandet ha
yttranden infordrats till den 1 februari 1958.
23. den 8 juli 1942, i anledning av konstitutionsutskottets memorial med för-
slag till utredning av fragan om ändrad lydelse av §§ 35 och 36 regerings¬
formen. (475.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1950 s. 287 och 1957 s. 403.
Skrivelsen har den 11 januari 1957 överlämnats till den fortsatta utredningen
lörande statstjänstemännens förhandlingsrätt m. m. Utredningens arbete pågår.
(Jfr ärendet under punkten 34 här nedan.)
24. samma dag, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående offentliga insamlingar, dels ock i ämnet väckta
motioner. (476.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj.ds prövning.
25. den 15 maj 1943, i anledning av väckta motioner om en revision av varu¬
märkes- och firmalagstiftningen. (206.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1944 s. 197 och
1950 s. 287. Varumärkes- och firmautredningens arbete pågår.
26. den 4 mars 1944, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till
lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr 796) om val till
riksdagen jämte väckt motion angående utredning om underlättande av
deltagande i val till riksdagens andra kammare och kommunala val. (61.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1945 s. 233, 1946
s. 343, 1947 s. 311, 1949 s. 321 och 1956 s. 323. 1955 års valutredning har ännu
ej slutfört sitt uppdrag.
27. den 18 mars 1944, i anledning av dels Kungl. Maj ds proposition med för¬
slag till lag om ändring i 18 och 25 kap. strafflagen in. m., dels ock i
ämnet väckta motioner. (102.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1945 s. 233, 1951
s. 349 samt 1954 s. 293. Ärendet är beroende på Kungl. Maj ds prövning.
28. den 17 maj 1944, i anledning av väckta motioner angående revision av
8 kap. strafflagen in. m. (284.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1945 s. 236, 1950 s. 288
och 1953 s. 427. 1951 års rättegångskommitté har ännu ej slutfört sitt uppdrag.
29. den 28 juni 1944, i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagen
den 18 juni 1925 angaende förbud i vissa fall för bolag, förening och
stiftelse att förvärva fast egendom. (419.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1946 s. 345. 1947
s. 312 och 1956 s. 323. Ärendet är beroende på Kungl. Maj ds prövning.
30. den 10 juli 1944, i anledning av riksdagens år 1943 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1942—
30 juni 1943. (455.)
57
Se ämbetsberättelsen 1945 s. 239. Vad angår den av riksdagen i skrivelsen under
punkten 3 påvisade önskvärdheten av utredning beträffande frågorna om in¬
försel i sjukpenning samt om rätt för riksförsäkringsanstalten och de ömsesidiga
socialförsäkringsbolagen att utan införsel utbetala sjukpenning till annan än
den skadade, har ärendet överlämnats till utredningen för förberedande översyn
av utsökningslagen m. m., vilken tillkallats enligt bemyndigande den 20 sep¬
tember 1957. Ärendet är därmed slutfört.
31. den 12 juni 1945, i anledning av väckta motioner angående revision av
utsökningslagen och i samband därmed stående lagstiftning. (365.)
Enligt bemyndigande den 20 september 1957 har chefen för justitiedepartementet
tillkallat en utredningsman för att verkställa en förberedande översyn av utsök¬
ningslagen m. m. Ärendet är därmed slutfört.
32. den 16 juni 1945, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 23 § lagen den 15 juni 1935 (nr 343) om
ungdomsfängelse in. m. (403.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1946 s. 272, 1948 s. 292 och
1957 s. 405. Sedan strafflagberedningens den 22 december 1956 avgivna förslag
till lag om skydd mot brott (skyddslag) m. m. (SOU 1956: 55) varit föremål för
remissbehandling, är ärendet under beredning i justitiedepartementet.
33. samma dag, angående samhällsplanering och beskattning av jordvärde¬
stegring m. m. (538.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1947 s. 314, 1949
s. 324 och 325, 1950 s. 290 och 1955 s. 365. Markvärdeutredningen har den
25 oktober 1957 avgivit betänkande angående indragning av oförtjänt jordvärde¬
stegring (SOU 1957:43).
34. den 21 maj 1946, i anledning av väckta motioner angående ändrad lydelse
av § 36 regeringsformen m. in. (261.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1950 s. 290 och 1953 s. 428.
Skrivelsen har den 11 januari 1957 överlämnats till den fortsatta utredningen
rörande statstjänstemännens förhandlingsrätt in. m. Utredningens arbete pågår.
(Jfr ärendet under punkten 23 här ovan.)
35. den 25 maj 1946, i anledning av väckt motion angående revision av be¬
stämmelserna i 6 kap. strafflagen om skadestånd m. in. (270.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1951 s. 351, 1953
s. 429 och 1956 s. 324. Bilskadeutredningens arbete i denna del pågår.
36. den 19 november 1946, i anledning av väckta motioner angående översyn
av de i lagar och författningar förekommande räntebestämmelserna. (476.)
Se ämbetsberättelsen 1950 s. 291. Sedan viss förberedande utredning verkställts,
är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr ärendet under punkten 14
här ovan.)
37. den 22 februari 1947, i anledning av väckta motioner om utredning och
förslag angående utsträckt tillämpning av den s. k. ensittarlagen. (36.)
Se ämbetsberättelserna 1949 s. 326 och 1954 s. 295. 1954 års fastighetsbildnings-
kommittés arbete pågår. (Jfr ärendet under punkten 15 här ovan.)
38. den 13 juni 1947, i anledning av väckt motion om utredning av frågan
om full ersättning till kringliggande bygd för skador i anledning av vatten-
kraftanläggningar och vattenregleringar in. in. (313.)
58
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1948 s. 226, 1951
s. 352, 1953 s. 429 och 430, 1955 s. 366 samt 1956 s. 325. Sakkunniga för utred¬
ning av vissa med de norrländska vattenkraftutbyggnaderna sammanhängande
frågor ha överlämnat ett den 25 september 1957 dagtecknat betänkande och ha
därmed slutfört sitt utredningsuppdrag. Över betänkandet ha yttranden inford¬
rats till den 1 februari 1958. (Jfr ärendet under punkten 22 här ovan.)
39. den 17 juni 1947, i anledning av väckta motioner om ändring i 14 kap.
15 § och 15 kap. 23 och 24 §§ strafflagen. (321.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1948 s. 227, 1953 s. 430 samt
1954 s. 296. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
40. den 6 mars 1948, i anledning av väckt motion angående bestämmelser om
ersättning för parts kostnader i mål och i ansökningsärenden, som hand¬
läggas av förvaltningsdomstol eller annan offentlig myndighet. (67.)
Se ämbetsberättelserna 1951 s. 353 och 1956 s. 325. Utredningen om det admi¬
nistrativa besvärsinstitutet fortsätter. (Jfr ärendet under punkten 21 här ovan.)
41. den 17 april 1948, i anledning av väckt motion med förslag till ändrad
lydelse av § 16 regeringsformen. (122.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr ärendet under punkten 16
här ovan.)
42. den 11 maj 1948, i anledning av väckta motioner om införande av be¬
slutande folkomröstning. (199.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1951 s. 353, 1953 s. 430,
1954 s. 297 samt 1955 s. 366. I fråga om allmän folkomröstning har 1957 års
riksdag beslutat till 1960 års riksdag uppskjuta behandlingen av det vid 1954
års riksdags vårsession såsom vilande antagna förslaget till ändrad lydelse av
49 § 2 mom. regeringsformen samt 1 § 2 mom., 38 § 2 mom., 45 §, 55 § 1 mom.
samt 58 och 63 §§ riksdagsordningen.
43. den 22 maj 1948, i anledning av väckta motioner dels om utredning av
frågan om behandlingen av myrslogarna inom de på statens bekostnad
storskiftade delarna av Kopparbergs län, dels ock angående enklare för¬
faringssätt för bestämmande av äganderätten till s. k. myrslogar. (212.)
Se ämbetsberättelserna 1950 s. 293 och 1954 s. 297. Sakkunnigutredningen pågår.
44. den 26 juni 1948, i anledning av väckta motioner om utredning angående
ändring i gällande lagstiftning om registrering av brott och förseelser.
(365.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1950 s. 293, 1954
s. 297 och 1957 s. 406. Utredningsmannen för översyn av brottsregistreringen
fortsätter sitt arbete.
45. den 29 mars 1949, i anledning av väckt motion om revision av lagen om
rikets vapen m. in. (82.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
46. den 18 maj 1949, angående rikets allmänna flaggdagar. (248.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
47. samma dag, i anledning av riksdagens år 1948 församlade revisorers be¬
rättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden den 1 juli
1947—den 30 juni 1948 in. in. (262.)
59
Angående vidtagna åtgärder i fråga om den av riksdagen begärda översynen av
lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada,
som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman in. fl., se ämbetsberättelsen 1953
s. 432. Utredningen angående det allmännas skadeståndsansvar pågår.
48. den 24 maj 1949, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till föräldrabalk, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. (325.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1950 s. 246 och 1951 s. 355.
Ärendet är, i avvaktan på den åt barnavårdskommittén uppdragna utredningen,
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
49. den 4 mars 1950, i anledning av väckta motioner angående översyn av
»lagen om förmynderskap» i vissa avseenden. (59.)
Se ämbetsberättelserna 1951 s. 294, 1953 s. 432, 1955 s. 368 samt 1956 s. 326.
I vad angår frågan om föreskrifter om inspektion genom rätten av överförmyn¬
dares verksamhet är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
50. den 22 april 1950, i anledning av väckta motioner angående översyn av
gällande lagar om aktiebolag och om försäkringsrörelse. (124.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1952 s. 330 samt 1954 s. 299.
Utredningsmannen har den 7 december 1957 överlämnat betänkande med för¬
slag till lag om ändring i aktiebolagslagen.
51. den 29 april 1950, i anledning av väckt motion angående straff för fartygs-
befälhavare, som visat oförstånd eller varit försumlig i tjänsten. (134.)
Angående vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1952 s. 331. Sedan 1946 ars
sjömanskommitté, som enligt beslut av Kungl. Maj:t skall upphöra med sitt
arbete med utgången av år 1957, återställt skrivelsen, är ärendet beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.
52. den 9 maj 1950, i anledning av väckt motion angående stadsdomares
tjänstgöring vid det statliga domstolsväsendet. (186.)
Se ämbetsberättelserna 1955 s. 368, 1956 s. 327 samt 1957 s. 407. 1955 års domar¬
utrednings arbete fortsätter. (Jfr ärendet under punkten 65 här nedan.)
53. den 16 maj 1950, i anledning av väckta motioner dels om utredning och
förslag rörande utvidgad tillämpning av åtalseftergift och strafföreläg¬
gande, dels ock angående översyn av rättegångsbalken och tillhörande
författningar. (224.)
Se ämbetsberättelserna 1952 s. 331, 1954 s. 299, 1955 s. 368, 1956 s. 327 samt
1957 s. 407. 1951 års rättegångskominittés arbete med översyn av rättegångs¬
balken med därtill anslutande lagstiftning fortgår.
54. den 30 maj 1951, angående åtgärder mot missförhållanden vid slakt av
renar m. m. (339.)
Se ämbetsberättelsen 1954 s. 300. Utredningen av frågan om ett förbättrat djur¬
skydd pågår.
55. den 6 maj 1952, i anledning av väckta motioner om en allmän översyn av
gällande regler om frihetsberövande. (196.)
Se ämbetsberättelsen 1954 s. 300. Utredningen om administrativa frihetsberövan-
den pågår.
56. samma dag, i anledning av väckta motioner angående dels revision av
lagstiftningen om epilepsi som äktenskapshinder, dels revision av gifter-
60
målsbalkens bestämmelser om förbud mot äktenskaps ingående med sär¬
skild hänsyn till föreskriften om fallandesjuka och dels utredning av frågan
om vilka sjukdomstillstånd som vetenskapligt kunna rubriceras såsom
äktenskapshinder, m. m. (197.)
Angående vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1957 s. 408. Utredningen pågår.
57. den 14 maj 1952, i anledning av väckt motion om utredning av frågan
angående effektivare former för uttagande av ådömd ersättning för vid
bilstölder vållade skador. (228.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
58. den 21 maj 1952, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till ändrad lydelse av §§ 13 och 15 riksdagsordningen samt till lag
med vissa bestämmelser om val till riksdagens andra kammare för perio¬
den 1953—1956, dels ock i ämnet väckta motioner. (265.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1953 s. 375, 1954 s. 300
samt 1955 s. 369. Ärendet är i kvarstående del beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.
59. samma dag, i anledning av konstitutionsutskottets betänkande med förslag-
till skrivelse om en revision av reglerna rörande statsrådets konstitutio¬
nella ansvarighet. (266.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1953 s. 375, 1954 s. 300 samt
1955 s. 370. Författningsutredningens arbete pågår.
60. den 8 maj 1953, i anledning av väckt motion om utredning angående de
allmänstraffrättsliga problemen inom specialstraffrätten, in. m. (195.)
Angående vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1956 s. 328. Utredningsmannen
för en förberedande undersökning för reformering av specialstraffrätten fortsätter
sitt arbete.
61. den 16 maj 1953, i anledning av väckta motioner angående viss lagstift¬
ning rörande pensionsstiftelser. (247.)
Angående vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1955 s. 370. Utredningen pågår.
62. den 27 maj 1953, i anledning av väckta motioner om vidgad inlösningsrätt
vid laga skifte enligt lagen den 17 juni 1932 (nr 223) med särskilda be¬
stämmelser om delning av jord å landet inom vissa delar av Kopparbergs
län (den s. k. dalalagen). (323.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1954 s. 272, 1955 s. 371 och
1956 s. 328. Kungl. Maj:t har genom beslut den 23 augusti 1957 meddelat
f. landshövdingen E. Mossberg befrielse från utredningsuppdraget samt för¬
ordnat landshövdingen Gösta Elfving att i samråd med överlantmätaren Carl-
Axel Ramberg fullgöra uppdraget. Utredningen pågår.
63. den 28 maj 1953, i anledning av konstitutionsutskottets betänkande med
förslag till skrivelser i författningsfrågor. (326.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1955 s. 371. Författ¬
ningsutredningens arbete pågår.
64. den 25 november 1953, i anledning av väckta motioner om ändring av
17 kap. 9 § handelsbalken. (394.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1956 s. 329. Lagberedningens
arbete pågår.
61
65. samma dag, i anledning av väckta motioner angående domarpersonalens
rekrytering och anställningsförhållanden. (396.)
Se ämbetsberättelserna 1955 s. 371, 1956 s. 329 och 1957 s. 409. 1955 års domar¬
utrednings arbete fortsätter. (Jfr ärendet under punkten 52 här ovan.)
66. den 9 december 1953, i anledning av väckt motion om viss ändring i
expropriationslagen. (421.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
67. den 10 december 1953, i anledning av väckta motioner om förhöjning av
sjöregleringsavgifterna. (428.)
Angående vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1956 s. 329. Sakkunniga för
utredning av vissa med de norrländska vattenkraftutbyggnaderna samman¬
hängande frågor ha överlämnat ett den 25 september 1957 dagtecknat betän¬
kande och ha därmed slutfört sitt utredningsuppdrag. Över betänkandet ha
yttranden infordrats till den 1 februari 1958. (Jfr ärendena under punkterna 22
och 38 här ovan.)
68. den 27 mars 1954, i anledning av väckta motioner om utredning rörande
lagen om skydd för vissa mönster och modeller samt rörande lagens till-
lämpningsområde. (144.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj ds prövning.
69. den 3 april 1954, i anledning av väckta motioner om åtgärder för effek¬
ti visering av justitieombudsmannaämbetet, särskilt dess kontroll över
förvaltningen, m. m. (156.)
Se ämbetsberättelserna 1955 s. 314, 1956 s. 329 och 1957 s. 409. Sedan proposition
i ämnet framlagts (nr 127/1957), har ny instruktion för riksdagens ombudsmän
utfärdats den 24 maj 1957 (nr 165). Ärendet är därmed slutfört.
70. den 10 april 1954, i anledning av väckta motioner angående utredning om
lagskydd åt frikyrkopastors tystnadsplikt. (164.)
Se ämbetsberättelsen 1955 s. 314. 1951 års rättegångskommitté har ännu ej
slutfört sitt uppdrag.
71. den 12 maj 1954, i anledning av riksdagens år 1953 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (253.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1956 s. 329. Utredningen för
översyn av bestämmelserna rörande preskription av fordran har den 31 december
1956 avgivit betänkande (SOU 1957:11). Efter remissbehandling är ärendet be¬
roende på Kungl. Maj:ts prövning.
72. den 22 mars 1955, i anledning av väckta motioner om beredande av ar¬
betsmöjligheter för tidigare straffade personer m. fl. (145.)
Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1957 s. 409. Utred¬
ningen angående effektivare åtgärder inom eftervård och annan kriminalvård
i frihet pågår.
73. den 23 mars 1955, i anledning av väckt motion angående viss översyn av
lagen om inteckning i jordbruksinventarier. (141.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
74. den 22 april 1955, i anledning av väckt motion angående förflyttning av
Söderbygdens vattendomstol. (209.)
62
Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1957 s. 410. Den av
chefen för justitiedepartementet tillkallade sakkunnige med uppdrag att verk¬
ställa utredning angående vattendomstolarnas organisation och därmed samman¬
hängande frågor har den 31 augusti 1957 avlämnat betänkande angående Söder¬
bygdens vattendomstols förläggning. Sedan betänkandet varit föremål för remiss¬
behandling, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
75. samma dag, i anledning av väckta motioner om åtgärder för stävjande av
den illojala förmedlingsverksamheten i fråga om uthyrning av lägenheter
och möblerade rum. (265.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
76. den 25 maj 1955, i anledning av väckta motioner om utredningar an¬
gående nådeinstitutet. (278.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1956 s. 275. Ändrade
regler för handläggningen av nådeärenden ha införts fr. o. m. den 1 oktober 1957.
Ärendet är därmed slutbehandlat.
77. den 2 mars 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositio¬
nen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1956/57 under andra huvudtiteln, avseende anslagen inom justitiedeparte¬
mentets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner, m. m. (2.)
I vad avser punkten 19 har ärendet anmälts och slutbehandlats den 3 januari
1957 i statsverkspropositionen till 1957 års riksdag. Beträffande punkten 42 har
skrivelsen den 10 december 1957 överlämnats till inrikesdepartementet. (Jfr
punkten 16 under inrikesdepartementet.)
78. den 20 april 1956, i anledning av väckta motioner om en översyn av för¬
ordningen angående förlagsinteckning. (181.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
79. den 27 april 1956, i anledning av väckta motioner om höjning av vissa
genom dom fastställda underhållsbidrag, m. m. (197.)
Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1957 s. 352. Sedan riks¬
dagen godkänt av Kungl. Maj:t genom proposition nr 149/1952 framlagt förslag
till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 6 juni 1952 (nr 334)
om höjning av vissa underhållsbidrag, har lag utfärdats den 24 maj 1957 (SFS
nr 176).
80. den 18 maj 1956, i anledning av väckta motioner om utredning av frå¬
gan om det rättspsykiatriska undersökningsväsendets organisation, m.m.
(266.)
Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1957 s. 353. Utred¬
ningen rörande en omorganisation och effektivisering av det rättspsykiatriska
undersökningsväsendet pågår.
81. den 24 maj 1956, i anledning av väckta motioner om åtgärder för effektiv
minskning av bilstölder, m. m. (294.)
Efter överläggningar inom justitie- och kommunikationsdepartementen med
motororganisationer m. fl. har den 27 juni 1956 träffats överenskommelse om
frivilliga åtgärder för utrustande av personbilar med stöldskydd. Sedermera har
— efter ytterligare förhandlingar — den 1 april 1957 utfärdats förklaring rörande
tillämpningen av överenskommelsen. Ärendet får därmed anses slutfört.
63
82. den 25 maj 1956, om utredningar beträffande vissa aktuella ungdoms- och
uppfostringsfrågor samt om åtgärder för motverkande av ungdomsbrotts¬
ligheten m. m. (298.)
Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1957 s. 353. Sedan bör¬
jan av år 1957 pågå i justitiedepartementets regi konferenser för översyn och
samordning av åtgärderna mot ungdomsbrottsligheten.
83. samma dag, i anledning av väckt motion om ändring av 7 § lagen den
1 december 1950 (nr 599) om ersättning för mistad fiskerätt m. m. (300.)
Sedan Kungl. Maj:t i proposition (nr 129) till 1957 års riksdag framlagt förslag
till lag om ändrad lydelse av 7 § ifrågavarande lag och riksdagen bifallit propo¬
sitionen (skr. nr 263), har lag i ämnet utfärdats den 6 juni 1957 (SFS nr 316).
84. den 29 maj 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående
ytterligare utgifter för fångvården å tilläggsstat II för budgetåret 1955/56
jämte i ämnet väckta motioner. (306.)
Anmäld den 15 juni, den 7 september, den 16 och den 30 november 1956 samt
den 10 maj 1957. I vad avser utredning angående kostnaderna vid fångvårds-
anstalter av olika storleksordning inom det ordinarie utbyggnadsprogrammet är
skrivelsen beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
85. den 30 maj 1956, i anledning av väckt motion angående utredning om
taxeringsmäns straffrättsliga ansvar. (275.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
86. samma dag, i anledning av väckta motioner om upphävande av § 114
regeringsformen. (276.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
87. den 31 maj 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till ändrad lydelse av 96 och 99—101 §§ regeringsformen. (342.)
Kungörelse om beslutade ändringar i regeringsformen utfärdad den 24 maj 1957
(SFS nr 164).
88. den 27 november 1956, i anledning av väckta motioner om utredning
angående ersättning av allmänna medel för skador, som tillfogats genom
brottslig gärning. (375.)
Sedan en inom justitiedepartementet den 21 juli 1957 upprättad promemoria
angående utvidgning av möjligheterna att av allmänna medel bereda ersättning
för skador, som tillfogats genom brottslig gärning, varit föremål för remiss¬
behandling, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Av dessa ärenden äro alltså de under 30, 31, 69, 76, 77, 79, 81, 83 och 87 om-
förmälda av Kungl. Maj:t inom justitiedepartementet slutligen behandlade samt
de övriga på prövning beroende.
2. Utrikesdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 20 maj 1955, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rati¬
fikation av konsularkonvention mellan Sverige och Frankrike. (280.)
Anmäld den 27 juni 1957, varvid Kungl. Maj:t förordnade, att ratifikations¬
instrument skulle utfärdas i vanlig ordning och utväxlas i Stockholm.
64
2. den 27 april 1956, i anledning av väckt motion om utredning för fast¬
ställande i vad mån svensk rätt strider mot de förpliktelser, som Sverige
åtagit sig enligt Europarådets konvention angående skydd för de mänsk¬
liga rättigheterna och grundläggande friheterna m. m. (196.)
Ärendet är beroende av Kungl. Majrts prövning.
3. den 15 maj 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rati¬
fikation av rättshjälpsavtal mellan Sverige och Frankrike. (245.)
Ärendet är beroende av Kungl. Maj:ts prövning.
4. den 7 december 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av tilläggsprotokoll nr 8 till överenskommelsen den 19 sep¬
tember 1950 angående upprättande av en europeisk betalningsunion.
(419.)
Anmäld den 10 januari 1957, varvid Kungl. Maj:t beslöt att för Sveriges del
ratificera ifrågavarande tilläggsprotokoll.
Av dessa ärenden äro alltså de under 1 och 4 omförmälda av Kungl. Maj:t
inom utrikesdepartementet slutligen behandlade samt de övriga på prövning
beroende.
3. Försvarsdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 30 juni 1945, i anledning av väckta motioner angående utredning om
statens övertagande av verksamheten vid Gustavsviks docka i Högsjö
socken. (520.)
Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1947 s. 315. Ärendet
har slutbehandlats genom statsverkspropositionen den 3 januari 1957.
2. den 1 december 1951, i anledning av väckta motioner om inrättande av
ett organ med parlamentarisk anknytning för kontinuerliga överläggningar
i försvarsfrågorna. (362.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
3. den 30 april 1952, angående tillgodoräknande i merithänseende för civil
tjänst av tid, under vilken värnpliktig genomgått officers- eller under¬
officersutbildning eller värnpliktstjänstgöring. (162.)
Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1955 s. 372. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
4. den 29 maj 1952, i anledning av riksdagens år 1951 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets tillstånd, sty¬
relse och förvaltning m. m. (293.)
Skrivelsen har såvitt angår punkterna 2 (den för försvarets centrala förvaltnings¬
myndigheter gemensamma kassa- och bokföringsorganisationen), 4 (förordnande
av värnpliktiga läkare såsom underläkare vid civilt sjukhus) och 5 (rese- och
traktamentskostnaderna inom försvaret) överlämnats till försvarsdepartementet.
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1954 s. 302, 1955
s. 372 och 1957 s. 411. Ärendet under punkten 5 är beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.
5. den 12 maj 1953, i anledning av riksdagens år 1952 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (227.)
65
Skrivelsen har såvitt angår punkterna 4 (viss specialistutbildning inom försva¬
ret), 6 (beläggningen på förbandssjukhusen), 7 (utnyttjandet av förutvarande
Skånska kavalleriregementets kasernetablissement) och 8 (värnpliktslånen) över¬
lämnats till försvarsdepartementet. Angående tidigare vidtagna åtgärder, se
ämbetsberättelserna 1955 s. 373 och 1956 s. 331. Ärendena under punkterna 4
och 8 äro beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
6. den 1 december 1953, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
flyttning av Stockholms örlogsbas. (402.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1955 s. 373 och
1957 s. 412. Chefen för marinen har efter samråd med fortifikationsförvaltningen
den 17 juni 1957 överlämnat en reviderad plan för Stockholms örlogsvarvs ut¬
flyttning till Muskö. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
7. den 12 maj 1954, i anledning av riksdagens år 1953 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (253.)
Skrivelsen har såvitt angår punkterna 4 (den militära presstjänsten), 5 (utnytt¬
jandet av ekonomivärnpliktiga vid mässar m. m.), 7 (vid vissa militära resor
utgående resekostnadsersättning), 8 (försäljning av proviantartiklar till enskilda)
och 9 (Malmö marina bevakningsområde) överlämnats till försvarsdepartemen¬
tet. Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1955 s. 320
och 1957 s. 412. Den 10 oktober 1957 har överbefälhavaren avgivit förslag an¬
gående den militära presstjänsten (punkten 8). 1954 års värnpliktsavlönings-
utredning har den 10 september 1957 avgivit förslag rörande bland annat ärendet
under punkten 7. Samtliga ärenden äro beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
8. den 30 november 1954, i anledning av väckt motion om ersättning i vissa
fall till värnpliktiga arbetstagare. (376.)
Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1955 s. 321. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
9. den 13 maj 1955, i anledning av riksdagens år 1954 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (272.)
Skrivelsen har såvitt angår punkterna 1 (av militär trupp utförda vägarbeten),
5 (vissa för försvarsändamål inrättade fonder) och 6 (garnisonsskolans i Lands¬
krona fond) överlämnats till försvarsdepartementet. Angående tidigare vidtagna
åtgärder, se ämbetsberättelserna 1956 s. 281 och 1957 s. 412. Ärendet under
punkten 1 är beroende på Kungl. Majrts prövning.
10. den 26 maj 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa avlönings- m. fl. anslag för budgetåret 1956/57 under fjärde huvud¬
titeln m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (279.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1957 s. 395. Ärendet
är slutbehandlat den 27 juni 1957.
11. den 16 november 1956, i anledning av väckt motion om återförande till
de ursprungliga fastigheterna av vissa av 1942 års militära markersätt-
ningsnämnd inköpta och arrenderade markområden i Norrbottens län.
(363.)
Anmäld och slutbehandlad den 8 mars 1957.
12 den 4 december 1956, i anledning av väckta motioner om ändrade bestäm¬
melser rörande besiktning av hästar för krigsmaktens behov. (383.)
5 Redogörelse avgiven av JO till 1918 ars riksdag
66
Kungl. Maj:t har den 8 februari 1957 uppdragit åt arméintendenturförvaltningen
att inkomma med förslag till åtgärder i ärendet. Ärendet är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.
13. den 13 december 1956, i anledning av väckta motioner om användande av
marinens egna varv vid utförande av planerade nybyggen för marinens
räkning samt om utvidgning av marinverkstäderna i Karlskrona. (404.)
Anmäld den 18 januari 1957. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Av dessa ärenden äro alltså de under 1, 10 och 11 omförmälda av Kungl. Maj.t
inom försvarsdepartementet slutligen behandlade samt de övriga på prövning
beroende.
4. Socialdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 9 februari 1933, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med an¬
hållan om riksdagens yttrande rörande vissa av den internationella arbets¬
organisationens konferens år 1932 fattade beslut. (19.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1949 s. 328. I vad
avser av arbetarskyddskommittén framlagt förslag till ny lagstiftning beträf¬
fande barns och minderårigas deltagande i offentliga förevisningar m. m. är
ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
2. den 1 juni 1935, angående åtgärder för anläggning av badinrättningar på
landsbygden. (268.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1957 s. 435. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj :ts prövning, i vad på socialdepartementet ankommer.
3. den 18 mars 1938, i anledning av väckt motion angående rätten till ut¬
tagande av övertidsarbete enligt lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens
begränsning. (108.)
Arbetstidsutredningens betänkande med förslag till ny arbetstidslagstiftning och
partiell arbetstidsförkortning (SOU 1954: 22) är föremål för Kungl. Maj:ts pröv¬
ning.
4. den 5 april 1938, i anledning av väckta motioner om beredande av re¬
presentation åt de privatanställda i arbetsdomstolen m. m. (166.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1949 s. 329. Beträf¬
fande försäkringsrådet är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
5. den 10 april 1943, i anledning av väckta motioner om rätt för tjänste¬
mannaorganisationerna att i vissa mål representeras i arbetsdomstolen,
arbetsrådet och försäkringsrådet. (126.)
Se ärendet under punkten 4 här ovan.
6. den 26 maj 1944, i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen om
arbetstidens begränsning. (317.)
Ärendet har behandlats av arbetstidsutredningen i dess betänkande V med
förslag till ny arbetstidslagstiftning och partiell arbetstidsförkortning (SOU
1954:22), vilket är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
7. den 29 juni 1944, angående byggnadskostnadernas förbilligande. (439.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
67
8. samma dag, angående bad- och w.c.-attiraljs förbilligande m. m. (461.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
9. den 2 maj 1945, i anledning av väckt motion angående förhandlingsrätt
för arbetstagarförening med avseende å till denna anslutna pensionärer.
(150.) .
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1953 s. 438 med hän¬
visning. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
10. den 21 juni 1945, i anledning av väckta motioner angående utredning om
statligt stöd till lokaler för fritidsverksamhet m. m. (418.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1957 s. 413. Bostads-
kollektiva kommitténs betänkande med utredning och förslag om samlingslokaler
har anmälts i 1957 års statsverksproposition, bil. 26, punkt 7. Ärendet är därmed
slutbehandlat.
11. den 29 juni 1945, i anledning av väckt motion angående utredning om
förkortning av arbetstiden vid skift- och nattarbete samt vid arbete under
jord m. m. (528.)
Arbetstidsutredningens betänkanden om arbetare under jord i gruva och sten¬
brott (SOU 1947:65) och rörande treskiftsarbetare och tunnelarbetare (SOU
1948:51) äro beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
12. den 30 juni 1945, angående drunkningsolyckornas bekämpande. (533.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1957 s. 437. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning, i vad på socialdepartementet ankommer.
13. den 26 april 1947, i anledning av väckt motion angående viss ändring av
gällande lagstiftning rörande vårdnadsbefogenheten i fråga om barn i och
utom äktenskap. (137.)
Barnavårdskommittén har i januari 1957 avgivit betänkande med förslag till ny
barnavårdslag (SOU 1956: 61), vilket efter avslutad remissbehandling är föremål
för Kungl. Maj:ts prövning.
14. den 18 juni 1947, angående effektivisering av arbetsmarknads- och syssel-
sättningsstatistiken. (349.)
Ärendet är i vissa delar beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
15. den 17 juli 1947, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående ändrad lydelse av 2 § 2:o), 5:o), 8:o), 14:o) och 17:o) lagen
den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt. (496.)
Frågan om utredning om inrättande av en för olika socialförsäkringar gemensam
högsta prövningsinstans är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
16. den 19 juni 1948, i anledning av riksdagens år 1947 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden den 1 juli
1946—den 30 juni 1947 jämte vissa motioner. (332.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1957 s. 414. Beträf¬
fande punkten 12 (hos länsstyrelserna innestående medel från Malmö barnhus¬
fond) har direktionen över allmänna barnhuset den 8 november 1957 inkommit
med infordrat förslag. Ärendet är beträffande punkterna 12 och 7 (ersättningar
av underhållsskyldiga för utgivna bidragsförskott) beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.
68
17. den 30 april 1949, i anledning av väckta motioner dels om utredning
rörande tillämpningen av gällande bestämmelser angående folkpension,
som tillkommer sinnesslöa, dels ock om ändrad ordning för utbetalning
av folkpension, som tillkommer å allmän sjukvårdsanstalt intagen pen-
sionstagare. (109.)
Av särskilda sakkunniga avgivet betänkande rörande anstalts vårdades rätt till
folkpension (SOU 1951:47) är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
18. den 7 april 1951, i anledning av väckta motioner om införande av lag¬
regler rörande sättet för tillfälligt omhändertagande av sjuka personer
samt av barn och ungdom. (90.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1956 s. 335. Ärendet
är beroende på Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr punkten 10 under inrikesdeparte¬
mentet.)
19. den 12 maj 1951, i anledning av väckta motioner om utredning rörande
vetenskaplig forskning beträffande arbetet och arbetsplatsens förhållan¬
den. (120.)
Anmäld och slutbehandlad den 1 mars 1957.
20. den 19 maj 1951, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1945 (nr 420) om semes¬
ter, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. (245.)
Arbetstidsutredningen har genom sitt betänkande (del III) (SOU 1957:14) verk¬
ställt den av riksdagen begärda utredningen angående beroende uppdragstagare.
Betänkandet är föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
21. den 17 april 1952, i anledning av väckt motion om utvidgande av arbetar¬
skyddslagens tillämpningsområde. (132.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
22. den 13 maj 1952, i anledning av väckta motioner rörande åldringsvården
m. m. (213.)
Anmäld och slutbehandlad den 10 januari 1957 genom proposition nr 38.
23. den 14 mars 1953, i anledning av § 11 i riksdagens år 1952 församlade
revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverkets till¬
stånd, styrelse och förvaltning m. m. (81.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
24. den 12 maj 1953, i anledning av riksdagens år 1952 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (227.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
25. den 20 maj 1953, angående zigenarnas inpassande i samhällslivet. (374.)
1954 års zigenarutrednings betänkande (SOU 1956: 43) är föremål för Kungl.
Maj:ts prövning.
26. den 9 december 1953, i anledning av väckta motioner om utredning an¬
gående samordning av det statliga anstaltsväsendet. (411.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
27. samma dag, i anledning av väckta motioner angående begränsning av den
statliga kontrollen över den kommunala verksamheten. (413.)
Ärendet är, i vad ankommer på socialdepartementet, beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.
69
28. samma dag, i anledning av väckta motioner angående förhandlingsrätt för
arbetstagarförening med avseende å till denna anslutna pensionärer. (418.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
29. den 21 april 1954, i anledning av väckta motioner om åtgärder för Torne-
dalens och Överkalixbygdens försörjning medels där befintliga naturtill¬
gångar och tillgänglig arbetskraft. (187.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1956 s. 336 med hän¬
visning. Ärendet är i viss del beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
30. samma dag, i anledning av väckta motioner om utredning i syfte att
främja näringslivet och befolkningsutvecklingen å landsbygden i Bohus¬
län. (188.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1955 s. 323. Utred¬
ningsarbetet pågår.
31. den 4 maj 1954, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret
1954/55, i vad avser socialdepartementets verksamhetsområde, jämte i
ämnet väckta motioner m. m. (204.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1955 s. 323. Av sär¬
skilt tillkallad utredningsman avgivet betänkande rörande statsstöd för sam¬
lingslokaler (SOU 1955: 39) har anmälts i 1957 års statsverksproposition, bil. 26,
punkt 7. Ärendet är därmed slutbehandlat.
32. den 9 december 1954, i anledning av väckta motioner angående utredning
om fördelningen mellan staten och kommunerna av kostnaderna för folk¬
pensioneringen. (399.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
33. den 19 april 1955, i anledning av väckta motioner om en utredning an¬
gående upprättande av en allmän familjerådgivning. (18S.)
1955 års familjerådgivningskommitté har den 15 augusti 1957 avgivit betänkande
rörande allmän familjerådgivning (SOU 1957: 33), vilket ar föremål för sedvanlig
remissbehandling.
34. den 22 april 1955, i anledning av väckta motioner om viss ändring i lagen
om förlängd semester för vissa arbetstagare med hälsovådligt arbete. (213.)
Anmäld den 25 januari 1957, varvid chefen för socialdepartementet bemyndiga¬
des tillkalla särskild utredningsman för frågan om skydd mot ohälsa och olycks¬
fall för viss laboratoriepersonal (laboratorieutredningen). Utredningsarbetet
pågår.
35. den 23 november 1955, i anledning av väckta motioner om anordnande
av alkoholistpolikliniker i landstingens regi. (368.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1957 s. 417. Med
skrivelse den 31 juli 1957 har nykterhetsvårdsutredningen överlämnat en pro¬
memoria med förslag rörande statsbidrag till inackorderingshem, alkoholpoli¬
kliniker och länksammanslutningar (stencilerad), vilken behandlas i 1958 års
statsverksproposition.
36. den 9 december 1955, i anledning av väckta motioner om besvärsrätten
i sjukförsäkrings- och pensionsärenden. (386.)
Ärendet är beroende på Kungl. Ma j ds prövning.
70
37. den 23 mars 1956, i anledning av väckt motion om förhandlingsrätt be¬
träffande pensionsvillkor för personer, vilkas anställning hos arbetsgivaren
upphört. (150.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
38. den 17 april 1956, i anledning av väckta motioner om höjning av de
allmänna barnbidragen. (168.)
Anmäld och slutbehandlad genom 1957 års statsverksproposition, femte huvud¬
titeln, punkten 23.
39. den 18 april 1956, om en kartläggning av de lägsta inkomstgrupperna och
deras ekonomiska läge. (176.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
40. den 27 april 1956, i anledning av väckta motioner om höjning av bidrags¬
förskottens och de särskilda barnbidragens maximibelopp. (194.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1957 s. 361. Anmäld
och slutbehandlad genom proposition nr 139 den 15 mars 1957.
41. den 16 november 1956, i anledning av väckta motioner om utredning
angående samhälleliga stödåtgärder för invalidiserade barn, som vårdas
i hemmen. (364.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
42. den 27 november 1956, i anledning av väckta motioner dels om ändring
i sjukförsäkringslagen i syfte att möjliggöra läkarvårdsersättning för före¬
byggande vård m. m., dels ock om viss ändring av bestämmelserna rörande
prisrabattering av läkemedel. (372.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
43. den 7 december 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående
ändrade riktlinjer beträffande kontantunderstöd till arbetslösa. (396.)
Anmäld den 25 januari 1957. Författning utfärdad samma dag (SFS nr 23).
Ärendet är slutbehandlat.
44. den 13 december 1956, i anledning av väckta motioner angående viss
ändrad tillämpning av 18 § lagen om allmän sjukförsäkring. (415.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
45. samma dag, i anledning av väckt motion om viss ändring av 18 § sjuk¬
försäkringslagen. (416.)
Anmäld och slutbehandlad genom Kungl. Maj:ts beslut den 26 april 1957, varvid
chefen för socialdepartementet bemyndigades tillkalla utredningsmän för översyn
av sjukförsäkringslagens reseersättningsbestämmelser och därmed sammanhäng¬
ande spörsmål (sjukreseutredningen).
46. samma dag, i anledning av väckta motioner angående översyn av lag¬
stiftningen om allmän sjukförsäkring. (417.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
47. samma dag, i anledning av väckta motioner om införande av en obliga¬
torisk dödsfallsförsäkring. (418.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
71
48. samma dag, i anledning av väckt motion angående rätt till sjukkasse-
ersättning åt alkoholister som genomgår av läkare ordinerad behandling.
(423.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Av dessa ärenden äro alltså de under 10, 19, 22, 31, 38, 40, 43 och 45 omför-
mälda av Kungl. Maj:t inom socialdepartementet slutligen behandlade samt de
övriga på prövning beroende.
5. Kommunikationsdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 12 maj 1942, i anledning av väckta motioner om landets tillgodoseende
med elektrisk energi m. m. (199.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1956 s. 337. Elkraft¬
utredningens förslag har anmälts genom proposition 1957:161 med förslag till
ändrad lydelse av 2, 3 och 4 §§ lagen den 27 juni 1902 (nr 71), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Den 27 juni 1957 har lag i ämnet
utfärdats (SFS 383). Ärendet är därmed slutbehandlat.
2. den 1 juli 1943, angående järnvägs ansvar för skada å gods. (440.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1954 s. 308.
3. den 21 juni 1944, i anledning av väckta motioner angående lagstiftning
rörande tvångsinlösen av enskild järnväg. (413.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
4. den 26 maj 1945, i anledning av väckta motioner om anläggning av ett
järnvägsspår mellan Haparandahamn och Haparanda. (290.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
5. den 30 juni 1945 i anledning av väckta motioner om utredning angående
byggande av en järnvägslinje mellan Örnsköldsvik och Umeå. (517.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1948 s. 304.
6. den 19 april 1947, i anledning av väckt motion om revision av förord¬
ningen om yrkesmässig automobiltrafik i syfte att åstadkomma ett ra¬
tionellare ordnande av godstransporterna på landsbygden. (108.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1949, s. 337.
7. den 26 april 1947, i anledning av väckt motion om vissa ändringar i grun¬
derna för beviljande av bidrag till anläggning av vatten- och avlopps¬
ledningar m. m. (154.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1956 s. 338.
8. den 17 april 1948, i anledning av väckta motioner om skyldighet för inne¬
havare av järnväg, som delar fastighets ägor, att hålla anordningar för
övergång av järnvägen. (116.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1957 s. 418. (Jfr ärendet under
punkten 18 här nedan.)
9. den 21 juni 1948, i anledning av väckt motion om viss reglerande lag¬
stiftning beträffande bil- och busslinjer. (338.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1956 s. 339.
72
10. den 3 juli 1948, i anledning av väckta motioner angående en järnvägs¬
förbindelse mellan Ljusdal och norska gränsen. (434.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1953 s. 444.
11. den 18 maj 1949, i anledning av väckta motioner om åtgärder för för¬
bättring av kommunikationsförhållandena i Norrland. (263.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1952 s. 341.
12. den 6 december 1952, i anledning av väckt motion angående vissa frågor
om statsbidrag till väg- och gatuhållningen i städer och stadsliknande
samhällen. (430.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1956 s. 339.
13. den 14 mars 19o3, i anledning av väckta motioner om utredning angående
åtgärder till trafiksäkerhetens främjande m. m. (80.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1956 s. 340. Sedan
1953 års trafiksäkerhetsutredning den 27 maj 1957 avlämnat sitt slutbetän¬
kande, är ärendet beroende på Kungl. ]VXaj:ts prövning.
14. den 11 april 19t>3, i anledning av väckta motioner om viss ändring i och
översyn av förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik. (127.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1954 s. 256.
15. den 10 december 1953, i anledning av väckta motioner angående skydd
för de norrländska länen mot skadliga verkningar av exploateringen av
vattenkraften m. m. (429.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1956 s. 340. Sedan
norrländska vattenkraftutredningen den 25 september 1957 avlämnat sitt be¬
tänkande, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
16. den 7 december 1954, i anledning av väckta motioner om helt förstat¬
ligande av Stockholm-Roslagens järnvägar. (388.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
17. den 7 december 1955, i anledning av väckt motion om viss ändring av
ersättningsbestämmelserna i lagen om allmänna vägar. (374.)
Angående vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1957 s. 419.
18. den 17 april 1956, i anledning av väckta motioner angående dels fördel¬
ning i vissa fall av kostnader för anordningar i korsningar av järnväg och
väg, dels ock framläggande för 1957 års riksdag av förslag till lag om
skyldighet för järn vägsinneha vare att upplåta mark till ny övergång
m. m. (167.)
Inom kommunikationsdepartementet har utarbetats en promemoria avseende
möjligheterna att lösa frågan genom bidrag enligt kungörelsen den 11 juni 1948
angaende statligt stöd till jordbrukets yttre och inre rationalisering m. m. Denna
promemoria har remissbehandlats och är för närvarande föremål för övervägan¬
den inom jordbruksdepartementet.
Av dessa ärenden är alltså det under 1 omförmälda av Kungl. Maj:t inom
kommunikationsdepartementet slutligen behandlat samt de övriga på prövning
beroende.
73
6. Finansdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 14 april 1943, i anledning av väckta motioner om viss skattefrihet för
jordbrukskassor m. fl. (186.)
Chefen för finansdepartementet har jämlikt Kungl. Maj:ts den 31 december
1943 lämnade bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga med uppdrag att
verkställa utredning av frågan, huruvida jordbrukets kreditkassor borde med¬
givas rätt att vid beskattningen erhålla avdrag för viss avsättning till reservfond.
De sakkunniga ha den 12 december 1944 avgivit betänkande i ämnet. Över
betänkandet ha yttranden avgivits av vissa myndigheter och sammanslutningar.
Ärendet är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.
2. den 8 maj 1946, i anledning av väckta motioner angående utredning av
frågan om omläggning av riksdagens budgetarbete. (218.)
Anmäld den 10 januari 1957, varvid chefen för finansdepartementet bemyn¬
digades tillkalla utredningsmän med uppdrag att verkställa utredning av frågan
om en omläggning av riksdagens budgetarbete. Ärendet är därmed slutbe¬
handlat.
3. den 30 maj 1951, i anledning av riksdagens år 1950 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning m. m. (317.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsema 1955 s. 384 och
1957 s. 421. Ärendet under punkten 14 (tullverkets kostnader för provianterings-
frilagerrörelsen) anmält den 24 maj 1957, varvid uppdrogs åt generaltullstyrelsen
att undersöka möjligheterna att genom olika rationaliseringsåtgärder inom tull¬
verket nedbringa statsverkets kostnader för nämnda rörelse samt att till Kungl.
Maj:t redovisa resultatet av undersökningen. Ärendet under punkten 15 (be¬
skattning av svensk medborgare för inkomst av tjänst vid främmande makts
härvarande beskickning m. m.) är beroende på Kungl. Maj ds prövning.
4. den 24 mars 1954, i anledning av väckt motion angående utredning om
förutsättningarna för Tumba pappersbruks drivande i bolagsform. (135.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj ds prövning.
5. den 24 november 1954, i anledning av väckta motioner om vissa änd¬
ringar beträffande det s. k. förvärvsavdraget för gift kvinna vid taxering
till skatt. (372.)
Anmäld den 22 november 1957, varvid skrivelsen överlämnades till 1957 års
sambeskattningsrevision. Ärendet är därmed slutbehandlat.
6. den 26 april 1955, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående för¬
säljning av vissa, allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter. (219.)
Anmäld den 20 maj 1955 samt den 9 mars och den 15 juni 1956. Ärendet är i
vissa delar beroende på Kungl. Maj ds prövning.
7. den 13 maj 1955, i anledning av riksdagens år 1954 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (272.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1956 s. 293. Ärendet
under punkten 13 (förenkling av vissa skatterestitutioner) är beroende på Kungl.
Maj ds prövning.
74
8. den 18 maj 1955, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370), m. m. (284.)
Anmäld den 27 maj 1955, varvid författningar utfärdades (SFS nr 255—257).
Såvitt angår riksdagens anhållan om utredning rörande frågan att i skattelag¬
stiftningen införa rätt till förlustutjämning är skrivelsen anmäld den 18 januari
1957, varvid den överlämnades till utredningsmannen med uppdrag att verk-
ställa utredning rörande möjligheterna att införa rätt till förlust- och resultat¬
utjämning. Ärendet är därmed slutbehandlat.
9. den 8 februari 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av avtal mellan Sverige och Belgien om utsträckning till
Belgiska Kongo och mandatområdet Iluanda-Urundi av tillämpligheten
av det mellan Sverige och Belgien den 1 april 1953 ingångna avtalet för
undvikande av dubbelbeskattning och för reglering av vissa andra frågor
beträffande skatter å inkomster och förmögenhet. (54.)
Anmäld och slutbehandlad den 15 november 1957, varvid författningar utfärda¬
des (SFS nr 594 och 595).
10. den 22 februari 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av avtal mellan Sverige och Belgien för undvikande av
dubbelbeskattning och för reglering av vissa andra frågor beträffande
skatter å kvarlåtenskap. (82.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
11. den 13 april 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående beredskapsstat för försvarsväsendet för
budgetåret 1956/57. (160.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 27 juni 1957.
12. den 18 april 1956, i anledning av väckta motioner om ändrade bestäm¬
melser rörande avdragsrätten för periodiskt understöd, m. m. (180.)
Ärendet är beroende på Kungl. Majrts prövning.
13. den 20 april 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
försäljning av vissa allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter. (185.)
Anmäld den 25 maj och den 6 juli 1956 samt den 29 mars 1957. Ärendet är i
vissa delar beroende på Kungl. Majrts prövning.
14. den 4 maj 1956, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående av¬
giftsfri upplåtelse av kronoegendomen Arnö ll (Biskops-Arnö) i Över¬
grans socken till stiftelsen för föreningen Nordens institut. (215.)
Skrivelsen, som överlämnats från ecklesiastikdepartementet, är anmäld i vad
avser ersättning till statens domäners fond den 27 juni 1957. Ärendet är där¬
med slutbehandlat.
15. samma dag, i anledning av väckta motioner angående utredning av frå¬
gan om omläggning av riksdagens budgetarbete. (216.)
Anmäld den 10 januari 1957, varvid chefen för finansdepartementet bemyndi¬
gades tillkalla utredningsmän med uppdrag att verkställa utredning av frågan
om en omläggning av riksdagens budgetarbete. Ärendet är därmed slutbehandlat.
16. den 15 maj 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående god¬
kännande av tilläggsavtal till avtalet den 24 december 1936 mellan
Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fast¬
ställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande
direkta skatter, m. m. (242.)
Anmäld och slutbehandlad den 20 september 1957, varvid författning utfär¬
dades (SFS nr 524).
17. samma dag, i anledning av väckta motioner angående ändring av be¬
stämmelserna om beskattning av resekostnads- och traktamentsersätt-
ningar. (244.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj ds prövning.
18. den 16 november 1956, i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts proposition
angående allmän beredskapsstat för budgetåret 1956/57 behandlade all¬
männa frågor. (349.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 27 juni 1957.
19. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1956/57, i vad propositionen avser för¬
svarsdepartementets verksamhetsområde. (350.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 27 juni 1957.
20. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1956/57, i vad propositionen avser social¬
departementets verksamhetsområde. (351.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 27 juni 1957.
21. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1956/57, i vad propositionen avser kom¬
munikationsdepartementets verksamhetsområde. (352.)
Skrivelsen, som överlämnats från kommunikationsdepartementet, är anmäld och
lagd till handlingarna den 27 juni 1957.
22. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1956/57, i vad propositionen avser eck¬
lesiastikdepartementets verksamhetsområde. (353.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 27 juni 1957.
23. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1956/57, i vad propositionen avser han¬
delsdepartementets verksamhetsområde. (354.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 27 juni 1957.
24. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1956/57, i vad propositionen avser inrikes¬
departementets verksamhetsområde. (355.)
Skrivelsen, som överlämnats från inrikesdepartementet, är anmäld och lagd till
handlingarna den 27 juni 1957.
25. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1956/57, i vad propositionen avser staterna
för statens allmänna fastighetsfond och försvarets fastighetsfond. (356.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 27 juni 1957.
26. samma dag, i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående allmän
beredskapsstat för budgetåret 1956/57, i vad propositionen avser finans¬
departementets verksamhetsområde. (357.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 27 juni 1957.
7G
27. den 21 november 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning om investeringsavgift för år 1957, m. m., jämte i
ämnet väckta motioner. (369.)
Anmäld den 23 november 1956, varvid författningar utfärdades (SFS nr 545—
549 samt 554 och 555). I proposition nr 59 till 1957 års riksdag framlade Kungl.
Maj:t förslag till förordning angående ändring i förordningen den 23 november
1956 (nr 554) om investeringsavgift för år 1957, varmed ärendet är slutbe¬
handlat.
28. den 30 november 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dub¬
belbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet. (377.)
Anmäld och slutbehandlad den 8 februari 1957, varvid författningar utfärdades
(SFS nr 26 och 27).
29. den 4 december 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
allmän beredskapsstat för budgetåret 1956/57, såvitt angår jordbruks-
ärenden. (379.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 27 juni 1957.
30. den 7 december 1956, i anledning av väckta motioner om en effektiv kom¬
munal skatteutjämning. (397.)
Anmäld den 20 december 1957, varvid chefen för finansdepartementet bemyn¬
digades tillkalla sakkunniga med uppdrag att verkställa utredning rörande den
kommunala skatteu t jämningen. Ärendet är därmed slutbehandlat.
31. den 13 december 1956, angående allmän beredskapsstat för budgetåret
1956/57. (412.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 27 juni 1957.
Av dessa ärenden äro alltså de under 2, 5, 8, 9, 11, 14—16 och 18—31 omför-
mälda av Kungl. Maj:t inom finansdepartementet slutligen behandlade samt de
övriga på prövning beroende.
7. Ecklesiastikdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 1 juni 1935, angående åtgärder för anläggning av badinrättningar på
landsbygden. (268.)
Skrivelsen har den 11 november 1955 överlämnats till ecklesiastikdepartementet
från inrikesdepartementet. Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbets-
berättelsen 1957 s. 435. Skrivelsen är i vad avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde anmäld den 27 september 1957, varvid Kungl. Maj:t upp¬
drog åt skolöverstyrelsen att inkomma med preciserade förslag till de åtgärder i
syfte att förbättra simkunnighcten bland skolungdomen, vartill överstyrelsen
kunde finna anledning. Skrivelsen är därmed slutbehandlad för departementets
vidkommande. (Jfr ärendet under punkten 3.)
2. den 14 juni 1944, angående modernisering av almanackans namnlängd.
(376.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
3. den 30 juni 1945, angående drunkningsolyckornas bekämpande. (533.)
Skrivelsen har den 11 november 1955 överlämnats till ecklesiastikdepartementet
från inrikesdepartementet. Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbets-
berättelsen 1957 s. 437. Genom beslut den 27 september 1957 har Kungl. Maj:t
uppdragit åt skolöverstyrelsen att inkomma med preciserade förslag till de
åtgärder i syfte att förbättra simkunnigheten bland skolungdomen, vartill över¬
styrelsen kunde finna anledning. Överstyrelsens förslag avvaktas.
4. den 20 mars 1946, i anledning av väckt motion angående utredning av
frågan om kvinnas behörighet till prästämbete m. m. (67.)
Anmäld den 28 juni 1946, därvid dåvarande statsrådet Quensel bemyndigades
tillkalla sakkunniga för utredning av frågan om kvinnas behörighet till kyrkliga
ämbeten och tjänster. De sakkunniga ha den 15 augusti 1950 avgivit betän¬
kande i ämnet (SOU 1950: 48). Över betänkandet ha yttranden avgivits av
vissa myndigheter. Anmäld den 16 augusti 1957 i Kungl. Maj:ts skrivelse nr 6
till 1957 års kyrkomöte. Kyrkomötet har i anledning av Kungl. Maj:ts fram¬
ställning avlåtit skrivelse den 4 oktober 1957 nr 32. Ärendet är fortfarande be¬
roende på Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr ärendet under punkten 26.)
5. den 29 juni 1946, i anledning av väckta motioner om utredning angående
ändring av gällande bestämmelser om försäljning av kyrklig jord. (378.)
Anmäld den 20 december 1946, därvid kammarkollegiet anbefalldes att verk¬
ställa den av riksdagen begärda utredningen. Kollegiet har den 19 juli 1951
inkommit med förslag till förenkling av förfarandet vid försäljning av kyrklig
jord, vilket efter avslutad remissbehandling är föremål för Kungl. Maj:ts
prövning.
6. den 23 april 1947, angående adoptiv- och utomäktenskapliga barns kyrko¬
bokföring. (133.)
Anmäld den 5 december 1947, därvid samtliga domkapitel anbefalldes att in¬
komma med utlåtanden i ärendet. Sedan svar inkommit, har ärendet den 6 juli
1948 remitterats till statistiska centralbyrån för utlåtande. Den 17 maj 1950
har statistiska centralbyrån inkommit med utlåtande. Ärendet är beroende på
Kungl. Majrts prövning.
7. den 14 juli 1947, i anledning av väckta motioner angående anvisande av
medel för inlösen av den s. k. Fjärås Bräcka i Halland m. m. (484.)
Skrivelsen har den 29 november 1947 överlämnats från jordbruksdepartementet.
I vad på ecklesiastikdepartementet ankommer, nämligen det i motionen II: 287
berörda spörsmålet, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
8. den 2 april 1949, i anledning av väckt motion angående ändrad ordning
för biskopsval. (115.)
Anmäld den 23 juli 1953, därvid chefen för ecklesiastikdepartementet bemyn¬
digats tillkalla sakkunniga för utredning rörande ändrade grunder för val av
biskop m. in. De sakkunniga ha den 18 juni 1957 avlämnat betänkande i ämnet
(SOU 1957:19), vilket är föremål för remissbehandling. Ärendet är beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.
9. den 22 april 1950, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1950/51 under åttonde huvudtiteln, avseende anslagen inom ecklesiastik¬
departementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (8.)
78
Angående tidigare vidtagna åtgärder, so ämbetsberättelsema 1952 s. 354 och
1956 s. 346. De enligt Kungl. Majrts bemyndigande den 7 mars 1952 tillkallade
särskilda sakkunniga för omprövning av grunderna för vissa statsbidrag på folk¬
skoleväsendets område ha den 29 december 1956 inkommit med ett stencilerat
betänkande angående statsbidrag till byggnader för det allmänna skolväsendet
m. m., vilket betänkande efter remissbehandling anmälts den 15 mars 1957 i
propositionen nr 122 till 1957 års riksdag. Skrivelsen är därmed i vad avser den
av riksdagen under punkten 229 begärda utredningen angående statsbidrags-
formerna för skollokaler m. m. slutbehandlad. Beträffande den av riksdagen
under punkten 214 begärda utredningen angående ändring av gällande bestäm¬
melser om statsbidrag till anordnande av skolmåltider är skrivelsen alltjämt
föremål för behandling av de sakkunniga.
10. den 31 maj 1951, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om särskilt bidrag till producent av svensk film m. m.
jämte i ämnet väckta motioner. (305.)
Skrivelsen, som den 8 juni 1951 anmälts på finansdepartementets föredragning,
varvid tre författningar utfärdades (SFS nr 457—459), har den 13 september
1952 överlämnats till ecklesiastikdepartementet. Anmäld och lagd till hand¬
lingarna den 20 december 1957. Skrivelsen är därmed slutbehandlad för ecklesia¬
stikdepartementets vidkommande.
11. den 6 maj 1952, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa anslag ur kyrkofonden m. m., såvitt propositionen hänvisats till
behandling av lagutskott, dels ock en i ämnet väckt motion. (193.)
Anmäld den 6 juni 1952. Skrivelsen är i vad den avser punkten 1 i propositionen
(bestridande ur kyrkofonden av församlingsprästs tjänsteresa i vissa fall) anmäld
den 16 och den 23 januari samt den 6 februari 1953, men är alltjämt beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.
12. den 13 maj 1952, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1952/53 under åttonde huvudtiteln, avseende anslagen inom ecklesiastik¬
departementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (8.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsema 1954 s. 317 och
1956 s. 347. Beträffande den av riksdagen under punkten 211 begärda utredningen
med avseende å utbildningen av lärare i manlig slöjd har chefen för ecklesia¬
stikdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 april 1955
tillkallat särskilda sakkunniga för utredning av ifrågavarande utbildning. De
sakkunniga ha den 18 september 1957 avlämnat betänkande i ämnet, vilket är
föremål för remissbehandling. Vad angår den av riksdagen under punkten 267
begärda utredningen angående de problem, som stå i samband med yrkesut¬
bildningens centrala ledning, har departementschefen med stöd av Kungl. Maj :ts
bemyndigande den 30 september 1955 tillkallat sakkunniga för verkställande av
en förutsättningslös utredning av frågan om den centrala ledningen av hela
yrkesutbildningen. Utredningsarbetet pågår alltjämt. Vad angår den av riks¬
dagen under punkten 229 begärda översynen av gällande statsbidragsbestäm-
melser för skolskjutsar har chefen för ecklesiastikdepartementet med stöd av
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 april 1957 tillkallat en sakkunnig för ut¬
redning rörande statsbidrag till kostnader för skolskjutsar. Skrivelsen anses av
departementet därmed slutbehandlad.
79
13. den 29 inaj 1952, i anledning av riksdagens år 1951 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets tillstånd, sty¬
relse och förvaltning m. m. (293.)
Punkten 17 (vissa med det statliga arkivväsendet sammanhängande frågor) är
beroende på Kungl. Majrts prövning.
14. den 15 december 1952, i anledning av väckta motioner om utredning
rörande statligt stöd åt konstnärligt inriktad svensk spelfilmsproduktion.
(433.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 20 december 1957.
15. samma dag, i anledning av väckta motioner angående dels utredning om
utbildning i praktisk psykologi, dels ock översyn av föreliggande utred¬
ningsmaterial beträffande den framtida ungdomsvården m. m. (434.)
Anmäld den 8 maj 1953, därvid chefen för ecklesiastikdepartementet bemyn¬
digats tillkalla sakkunniga för utredning rörande psykologutbildningen. De sak¬
kunniga ha den 19 april 1955 inkommit med betänkande angående psykologisk
utbildning och forskning (SOU 1955:11). Sedan betänkandet varit föremål för
remissbehandling, är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
16. den 6 maj 1953, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1953/54 under åttonde huvudtiteln, avseende anslagen inom ecklesiastik¬
departementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (8.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1954 s. 266. I vad
avser den av riksdagen under punkten 294 begärda utredningen angående vissa
utbildningsfrågor inom det husliga området har skrivelsen anmälts den 9 oktober
1953, därvid chefen för ecklesiastikdepartementet bemyndigats tillkalla sakkun¬
niga för fortsatt utredning rörande organisationen av lärarinneutbildningen på
det husliga området och därmed sammanhängande utbildnings- och lokalfrågor.
De sakkunniga ha den 16 augusti 1957 avlämnat betänkande i ämnet (SOU
1957: 28), vilket är föremål för remissbehandling. Ärendet är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.
17. den 27 maj 1953, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nya
bestämmelser om medlemskap av finska församlingen i Stockholm samt
tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg m. in. (324.)
Anmäld den 30 juni 1953, varvid en kungörelse utfärdades (SFS nr 524). Ärendet
är alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
18. den 9 december 1953, i anledning av väckta motioner om främjande av
vetenskaplig forskning och allmän folkupplysning genom upptagning av
kulturhistoriska filmer. (410.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
19. Den 22 april 1954, i anledning av väckta motioner om ökad forsknings-
och propagandaverksamhet rörande barnolycksfallen. (189.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
20. den 8 maj 1954, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1954/55 under åttonde huvudtiteln, avseende anslagen inom ecklesiastik¬
departementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner m. m.
(8.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1955 s. 338 och
1956 s. 349.
80
21. den 25 maj 1954, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående
vissa anslag för budgetåret 1954/55 till universitetet i Göteborg och
Stockholms högskola m. m. jämte i ämnet väckta motioner. (323.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1957 s. 426.
22. den 30 november 1954, i anledning av väckta motioner angående rätt för
finska fosterbarn i Sverige att lika med svenska medborgare erhålla
stipendium vid genomgående av skolor. (381.)
Anmäld och slutbehandlad den 3 januari 1957, åttonde huvudtiteln, p. 223.
23. den 7 december 1954, i anledning av väckt motion om utredning rörande
högskolornas organisatoriska ställning. (387.)
Anmäld den 30 juni 1955, därvid chefen för ecklesiastikdepartementet bemyn¬
digades tillkalla särskilda sakkunniga för utredning angående universitetens och
högskolornas uppgifter och behov. Utredningsarbetet pågår.
24. den 14 december 1954, i anledning av väckta motioner om främjande av
forskningen och undervisningen på sjörättens område. (394.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
25. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående refor¬
mering av läkarutbildningen jämte i ämnet väckta motioner. (395.)
Anmäld den 31 mars och den 8 juli 1955. Beslutet den 31 mars innefattade
bemyndigande för chefen för ecklesiastikdepartementet att tillkalla särskilda
sakkunniga för utredning rörande utökning av antalet propedeutiska och kliniska
utbildningsplatser för medicinare. De sakkunniga ha den 29 september 1956
inkommit med betänkande angående kliniska utbildningsplatser för blivande
läkare (SOU 1956: 34). Efter avslutad remissbehandling har nämnda betänkande
anmälts den 1 mars 1957 i propositionen nr 91 till 1957 års riksdag. Anmäld
jämväl den 13 april 1956, därvid departementschefen bemyndigades tillkalla
särskilda sakkunniga för utredning rörande inordnande av vissa lärarbefatt-
ningar vid de medicinska fakulteterna i Lund och Göteborg i läkarorganisationen
för vederbörande undervisningssjukhus. Sistnämnda sakkunniga ha den 22 no¬
vember 1956 inkommit med en promemoria i ämnet, vilken anmälts den 3
januari 1957, åttonde huvudtiteln, punkterna 80 och 86. Skrivelsen är därmed
slutbehandlad.
26. den 27 april 1955, i anledning av väckta motioner om behörighet för
kvinna att inneha prästerlig och annan kyrklig tjänst. (214.)
Anmäld den 16 augusti 1957 i Kungl. Maj:ts skrivelse nr 6 till 1957 års kyrko¬
möte. Kyrkomötet har i anledning av Kungl. Maj:ts framställning avlåtit skri¬
velse den 4 oktober 1957 nr 32. Ärendet är fortfarande beroende på Kungl.
Maj:ts prövning. (Jfr ärendet under punkten 4.)
27. den 6 maj 1955, i anledning av väckta motioner om anslag till ett register
till arbetet Noraskogs arkiv. (234.)
Överlämnad till handelsdepartementet för handläggning. (Jfr punkten 17 under
handelsdepartementet.)
28. den 10 april 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar om anslag för budget¬
året 1956/57 till rasbiologiska institutet, farmaceutiska institutet m. m.
jämte i ämnet väckta motioner. (156.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1957 s. 377. Anmäld
och slutbehandlad den 15 mars 1957 i propositionen nr 133 till 1957 års riksdag.
81
29. samma dag, i anledning av väckta motioner om stöd åt produktionen av
svensk barnfilm. (158.)
Anmäld och lagd till handlingarna den 20 december 1957.
30. den 20 april 1956, i anledning av väckta motioner angående placeringen av
prästlönefondsmedel. (179.)
Anmäld den 27 juli 1956, därvid kammarkollegiet anbefalldes avgiva utlåtande
i ärendet.
31. den 4 maj 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
avgiftsfri upplåtelse av kronoegendomen Arnö l1 (Biskops-Amö) i Över¬
grans socken till stiftelsen för föreningen Nordens institut. (215.)
Anmäld den 1 juni 1956. I vad avser ersättning till statens domäners fond har
skrivelsen den 12 januari 1957 överlämnats till finansdepartementet för slutlig
handläggning. (Jfr punkten 14 under finansdepartementet.)
32. den 9 maj 1956, i anledning av riksdagens år 1955 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (234.)
Punkten 19 (grunderna för statsbidrag till yrkesundervisningen) anmäld den 3
januari 1957, åttonde huvudtiteln, p. 293 samt den 15 mars 1957 i propositionen
nr 122 till 1957 års riksdag. Punkten 20 (Längmanska kulturfonden) anmäld den
27 juni 1957, därvid sakkunniga tillkallades för att verkställa utredning rörande
användningen av den i de längmanska donationsmedlen ingående s. k. A-fonden.
Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
33. den 28 november 1956, i anledning av väckta motioner om viss utredning
rörande ett upplösande av det organisatoriska sambandet mellan staten
och kyrkan. (381.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
34. den 4 december 1956, i anledning av väckta motioner angående utredning
om internordisk samverkan inom viss forskning. (384.)
Genom beslut den 10 maj 1957 har Kungl. Maj:t förordnat, att skrivelsen skulle
överlämnas till nordiska kulturkommissionen för att tagas i beaktande vid kom¬
missionens arbete. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
35. samma dag, i anledning av väckta motioner om utredning av formerna
för en praktisk-pedagogisk utbildning av blivande universitetslärare.
(385.)
Genom beslut den 26 april 1957 har Kungl. Maj:t uppdragit åt 1955 års univer-
sitetsutredning att vid fullgörandet av dess utredningsuppdrag överväga jämväl
ifrågavarande spörsmål. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
36. samma dag, i anledning av väckta motioner om utredning angående
naturhistoriska riksmuseets organisation m. m. (386.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
37. den 7 december 1956, i anledning av väckta motioner om vissa social¬
pedagogiska anordningar beträffande barn med beteenderubbningar. (394.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
38. samma dag, i anledning av väckta motioner om statsbidrag till skolhem
för studerande vid seminarier. (395.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
0 Redogörelse avgiven av JO till 19f>R års riksdag
82
39. den 13 december 1956, i anledning av väckta motioner om utredning
rörande organisationen av akademisk forskning och undervisning i ämnet
internationell politik. (405.)
Genom beslut den 26 april 1957 har Kungl. Maj:t uppdragit åt 1955 års univer-
sitetsutredning att vid fullgörandet av dess utredningsuppdrag överväga jämväl
ifrågavarande spörsmål. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
40. samma dag, i anledning av väckta motioner om skolkuratorsverksamheten
m. m. (406.)
Genom beslut den 18 januari 1957 har Kungl. Maj:t uppdragit åt skolöversty¬
relsen att i samband med överstyrelsens anslagsäskanden för budgetåret 1958/59
inkomma till Kungl. Maj:t med en sammanfattande redogörelse beträffande
erfarenheterna av skolkuratorsverksamheten samt med de förslag i ämnet, var¬
till överstyrelsen kunde finna anledning. Skrivelsen är därmed slutbehandlad.
41. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
skolstyrelselag m. m. ävensom i ämnet väckta motioner. (420.)
Anmäld den 21 december 1956, därvid bland annat två lagar och en kungörelse
utfärdades (SFS nr 614—616). Ärendet är i vissa delar fortfarande beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.
Av dessa ärenden äro alltså de under 1, 10, 12, 14, 22, 25, 27—29, 31, 32, 34,
35, 39 och 40 omförmälda av Kungl. Maj:t inom ecklesiastikdepartementet slut¬
ligen behandlade samt de övriga på prövning beroende.
8. Jordbruksdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 22 maj 1936, angående utredning av smörets och margarinets närings-
fysiologiska betydelse m. m. (255.)
Ärendet är alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
2. den 26 maj 1944, i anledning av väckt motion angående förbättrade
bestämmelser om utmärkning av och skydd för fiskredskap mot över¬
segling m. m. (308.)
Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök har den 1 juni 1953 inkommit med
anbefalld utredning. Tillika ha remissutlåtanden avgivits av ett flertal myndig¬
heter. Ärendet är alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
3. den 28 juni 1946, angående det statliga inflytandet inom sockerindustrien.
(475.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
4. den 19 juni 1947, i anledning av väckt motion angående obligatorisk
ansvarighetsförsäkring för jägare. (363.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
5. den 30 maj 1951, i anledning av riksdagens år 1950 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning, m. m. (317.)
Punkten 17 angående de jämtländska arrendelägenhetema har delvis beaktats
vid en inventering av lägenheterna och är delvis beroende på Kungl. Maj:ts
prövning.
83
6. den 31 maj 1951, med anledning av väckta motioner om en allsidig utred¬
ning av trädgårdsodlingens problem. (333.)
Ärendet har delvis behandlats i proposition nr 104 till 1955 års riksdag men är
i övrigt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
7. den 1 december 1951, i anledning av väckta motioner angående utredning
om statens stöd åt växt- och fruktträdsförädlingen m. m. (359.)
Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1957 s. 429. Vissa
delar av betänkandet angående statens stöd åt växtförädlingen m. m. ha den
10 maj 1957 överlämnats till jordbrukshögskoleutredningen. Därjämte ha vissa
andra i betänkandet berörda spörsmål varit föremål för överarbetning inom
jordbruksdepartementet. Efter remissbehandling av i ämnet utarbetad prome¬
moria är ärendet beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
8. den 6 maj 1952, angående ersättning för isolering vid epizooti. (185.)
Skrivelsen har anmälts den 25 september 1953, därvid uppdragits åt veterinär¬
styrelsen att företaga översyn av bestämmelserna om ersättning för inkomst¬
bortfall vid isolering på grund av epizooti. Utredningen avvaktas.
9. samma dag, i anledning av väckt motion om skärpta bestämmelser an¬
gående åtgärder till motverkande av förorening av sjöar och vattendrag.
(194.)
Delbetänkande angående organisations- och lagstiftningsfrågor har avlämnats
den 1 december 1954. Ärendet har delvis behandlats i proposition nr 173 år
1956. Utredningsarbetet fortgår.
10. den 24 maj 1952, med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropo¬
sitionen gjorda hemställan om anslag till Befrämjande av landsbygdens
elektrifiering jämte i ämnet väckta motioner. (261.)
Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1957 s. 429. Den 6 juni
1957 har uppdragits åt sakkunniga att upprätta förslag om dispositionen av ett
belopp av 50 miljoner kronor, som med anlitande av energiskattemedel avses för
upprustning av landsbygdens elektriska distributionsnät. De sakkunniga ha den
29 november 1957 avgivit förslag till riktlinjer för upprustning av landsbygdens
elektriska distributionsnät. Remissbehandling pågår.
11. den 29 maj 1952, i anledning av riksdagens år 1951 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets tillstånd, sty¬
relse och förvaltning m. m. (293.)
Beträffande de på jordbruksdepartementet ankommande punkterna 22 (statens
jordbruksdomäner) och 24 (nyttjanderätten till gruvskogama) avvaktas i fråga
om punkt 22 bland annat resultatet av viss försöksverksamhet. Ärendet under
punkt 24 är föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
12. Den 21 april 1953, med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropo¬
sitionen gjorda hemställan rörande anslag till veterinärstaten jämte i
ämnet väckta motioner. (142.)
Skrivelsen anmäld den 30 april 1953, därvid uppdrogs åt vetcrinärstyrelsen att
verkställa den av riksdagen begärda utredningen av frågan rörande det sätt, på
vilket statsmakterna bäst skulle kunna medverka till anordnande av tjänste¬
bostäder åt distriktsveterinärer. Utredningen avvaktas.
13. den 12 maj 1953, i anledning av väckta motioner dels om viss ändring
av 15 § jaktstadgan, dels ock om viss översyn av jaktlagstiftningen. (218.)
84
Angående tidigare vidtagen åtgärd, se ämbetsberättelsen 1957 s. 430. Svenska
jägareförbundet har den 17 maj 1957 inkommit med förslag till ändrade be¬
stämmelser rörande älgjaktens bedrivande. Förslaget har den 10 oktober 1957
överlämnats till 1949 års jaktutredning för ytterligare undersökning av ifråga¬
varande spörsmål. Utredningen avvaktas.
14. samma dag, i anledning av riksdagens år 1952 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (227.)
I vad på jordbruksdepartementet ankommer, punkterna 15 (lantbruksstyrelsens
byråorganisation) och 16 (renbetesfjällens revir), har i fråga om punkten 15
lantbruksstyrelsen den 8 november 1954 inkommit med förslag i ämnet, vilket
förslag är föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Beträffande punkten 16 har den
30 juni 1954 uppdragits åt domänstyrelsen att verkställa utredning i frågan,
vilken utredning avvaktas.
15. den 29 maj 1953, angående olösta norrlandsfrågor. (375.)
Skrivelsen har anmälts den 15 januari 1954, därvid uppdrogs åt f. d. general¬
direktören E. Lindeberg att verkställa en inventering av kvarstående olösta
norrlandsfrågor, vilka behandlats inom norrlandskommittén. Resultatet av
inventeringen avvaktas.
16. den 20 oktober 1953, angående auktorisering för offentlig kemisk under¬
sökningsverksamhet. (392.)
Skrivelsen anmäld den 16 maj 1957, därvid särskild utredningsman tillkallades
för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande den statsunderstödda
analys- och kontrollverksamheten m. m. Utredningsarbetet pågår.
17. den 10 december 1953, i anledning av väckt motion angående tryggande
av skogsbrukets utveckling och ställning. (423.)
Skrivelsen är beroende på Kungl. Maj :ts prövning.
18. den 31 mars 1954, i anledning av väckta motioner dels om en allmän
översyn av gällande bestämmelser om fridlysning och jakttider, dels ock
om vissa ändringar av gällande fridlysningsbestämmelser. (145.)
Anmäld den 30 juni 1954, därvid skrivelsen överlämnades till 1949 års jakt¬
utredning. Arbetet inom utredningen pågår.
19. samma dag, i anledning av väckta motioner angående kronoarrendatorer-
nas jakträtt. (146.)
Skrivelsen anmäld den 30 juni 1954. Sedan domänstyrelsen den 1 juli 1955
inkommit med anbefalld översyn, har ärendet varit föremål för remissbehand¬
ling. Ärendet anmäldes och slutbehandlades den 25 januari 1957.
20. den 14 april 1954, i anledning av väckt motion om inrättande av ett
jaktråd. (171.)
Anmäld den 23 april 1954, därvid skrivelsen överlämnades till 1949 års jakt¬
utredning. Utredningens arbete pågår.
21. den 24 april 1954, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående
åtgärder till skydd för Smålands Tabergs naturvärden, dels ock i ämnet
väckta motioner. (191.)
F. d. justitierådet S. Ekberg har den 31 januari 1956 avgivit anbefalld ytterligare
utredning. Tillika ha remissutlåtanden avgivits. Skrivelsen är beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.
85
22. den 12 maj 1954, i anledning av riksdagens år 1953 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (253.)
I vad på jordbruksdepartementet ankommer, punkten 23 (förverkandepåföljd
vid olaga skogsavverkning), har skrivelsen anmälts den 30 juni 1954, därvid
uppdrogs åt skogsstyrelsen att verkställa den begärda översynen. Skogsstyrelsen
har den 2 mars 1956 inkommit med en promemoria. Remissyttranden ha in¬
hämtats. Ärendet har behandlats i proposition nr 82 till 1957 års riksdag. Skri¬
velsen är därmed slutbehandlad.
23. den 17 november 1954, med anledning av väckta motioner om åtgärder
till stöd för fiskerinäringen inom Västerbottens, Västernorrlands, Gävle¬
borgs och Uppsala län. (368.)
Anmäld den 18 februari 1955, därvid skrivelsen överlämnades till 1954 års fiske-
riutredning för att tagas under övervägande vid fullgörandet av utredningens
uppdrag. Uppdragets slutförande avvaktas.
24. den 24 november 1954, i anledning av väckta motioner om vissa änd¬
ringar i vattenlagen. (370.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
25. den 1 december 1954, med anledning av väckta motioner om byggande av
ett nytt undersökningsfartyg för fisket. (377.)
Anmäld den 30 september 1955, därvid uppdrogs åt fiskeristyrelsen med statens
fiskeriförsök att verkställa den begärda översynen. Fiskeristyrelsen har den 18
oktober 1956 inkommit med översynen. Ärendet är föremål för remissbe¬
handling.
26. den 13 maj 1955, i anledning av riksdagens år 1954 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (272.)
Beträffande de på jordbruksdepartementet ankommande punkterna 15 (lant¬
bruksnämnderna i Kalmar län) och 17 (grävmaskiner för torrläggningsverk-
samheten) är den förstnämnda punkten beroende på Kungl. Maj:ts prövning
medan i fråga om den sistnämnda punkten resultatet av det lantbruksstyrelsen
den 30 december 1955 givna uppdraget att inkomma med förslag till avveckling
av ifrågavarande verksamhet avvaktas.
27. den 18 november 1955, med anledning av väckta motioner om utredning
rörande behovet av lokaler och utrustning för virologiska undersökningar
vid statens veterinärmedicinska anstalt. (363.)
Den 14 september 1956 uppdrogs åt fältveterinären F. Wilhelmson att i samråd
med sakrevisionen verkställa utredning i ämnet. Sedan den anbefallda utred¬
ningen inkommit den 18 september 1957 och remissbehandling av ärendet slut¬
förts, är skrivelsen beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
28. den 7 december 1955, i anledning av väckta motioner om ökat rättsskydd
åt innehavare av sommarstugearrenden. (375.)
Skrivelsen är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
29. den 16 december 1955, med anledning av väckta motioner angående stöd¬
lån åt vissa fiskare, som lidit förluster till följd av stormskador å fisk¬
redskap under hösten 1955. (394.)
Anmäld den 30 december 1955, därvid skrivelsen överlämnades till 1954 års
fiskeriutredning. Slutförandet av utredningens uppdrag avvaktas.
86
30. den 6 april 1956, i anledning av väckta motioner angående dels åtgärder
för motverkande av skadegörelse av älg å växande skog m. m., dels ock
översyn av principerna för ersättning från älgskadefonder. (151.)
Anmäld den 13 april 1956, därvid skrivelsen överlämnades till 1949 års jaktut¬
redning. Utredningsarbetet pågår.
31. den 10 april 1956, i anledning av väckta motioner om underlättande av
arrendatorers friköp av arrendegårdar under större gods m. m. (154.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
32. den 25 april 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda hemställan om anslag till Odlings- och byggnadshjälp åt inneha¬
vare av vissa kronolägenheter m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
(187.) .
Anmäld den 11 maj 1956, därvid lantbruksstyrelsen anbefalldes att i samråd
med domänstyrelsen företaga översyn rörande dispositionen av vissa närmare
angivna kronolägenheter. Sedan lantbruksstyrelsen den 25 september 1957 in¬
kommit med översynen, är ärendet föremål för remissbehandling.
Av dessa ärenden äro alltså de under 19 och 22 omförmälda av Kungl. Maj:t
inom jordbruksdepartementet slutligen behandlade samt de övriga på prövning
beroende.
9. Handelsdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 1 juni 1935, angående åtgärder för anläggning av badinrättningar på
landsbygden. (268.)
Skrivelsen, som överlämnats till handelsdepartementet från inrikesdepartemen¬
tet, är beroende på Kungl. Maj:ts prövning i vad avser handelsdepartementets
verksamhetsområde. (Jfr punkten 2 under inrikesdepartementet.)
2. den 6 juni 1935, i anledning av väckta motioner om åtgärder till ernående
av ökad säkerhet till sjöss. (291.)
Sedan Kungl. Maj:t den 22 maj 1936 anbefallt kommerskollegium att verkställa
och till Kungl. Maj :t inkomma med den av riksdagen begärda utredningen även¬
som med de förslag, vartill utredningen kunde föranleda, har kommerskollegium
i betänkande den 28 oktober 1937 inkommit med utlåtande och förslag i ämnet.
Förslaget har därefter för övervägande överlämnats till 1946 års sjömanskom-
mitté. Sedan Kungl. Maj:t den 6 december 1957 förordnat, att arbetet inom
sjömanskommittén skulle upphöra med utgången av år 1957, har kommittén
den 31 december 1957 återlämnat handlingarna i ärendet till handelsdeparte¬
mentet och därvid anmält, att kommittén icke funnit anledning till yttrande i
ämnet. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
3. den 21 juni 1943, angående större planmässighet i den svenska hamn-
byggnadspolitiken. (375.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1950 s. 303. Hamn-
bidragsutredningen har i december 1955 avgivit betänkande (stencilerat) med
förslag angående statens ekonomiska medverkan vid om- och utbyggnad av
hamnar och farleder. Skrivelsen har därefter överlämnats till handelsdeparte¬
mentet från kommunikationsdepartementet för handläggning. Anmäld och slut¬
behandlad i statsverkspropositionen till 1957 års riksdag (X ht s. 141).
87
4. den 1 juli 1943, i anledning av väckta motioner om bemanningsbestäm-
melser för handelsfartyg. (462.)
Anmäld den 18 januari 1946. Frågan om bemanningsbestämmelserna för handels¬
fartyg ingick intill utgången av december 1957 i 1946 års sjömanskommittés
uppdrag, då enligt beslut av Kungl. Maj:t den 6 december 1957 uppdraget upp¬
hörde. Samtidigt därmed uppdrogs åt utredningen om översyn av sjöarbetstids¬
lagen att utreda frågan om bemanningsbestämmelserna för handelsfartyg.
5. den 29 juni 1944, angående begravningskostnadernas förbilligande. (438.)
Anmäld den 12 januari 1946 på folkhushållningsdepartementets föredragning,
därvid Kungl. Maj:t uppdrog åt statens priskontrollnämnd att verkställa den
av riksdagen begärda utredningen samt till Kungl. Maj:t inkomma med de för¬
slag, till vilka utredningen kunde föranleda. Priskontrollnämnden har den 30 juli
1954 avgivit utredning och förslag i ämnet. Utredningen har överlämnats till
ecklesiastikdepartementet för vidare handläggning. Ärendet är beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.
6. den 30 juni 1945, i anledning av väckta motioner angående upprättande
av sjöfartsförbindelser mellan Gotland och fastlandet i statlig regi. (441.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1952 s. 340. Skrivel¬
sen har år 1956 överlämnats till handelsdepartementet från kommunikations¬
departementet för handläggning. Kungl. Maj:t har dels enligt beslut den 1 mars
1957 beviljat en för behandling av frågan om förbättrande av de reguljära båt¬
förbindelserna mellan Gotland och fastlandet tillsatt lokalkommitté 10 000 kro¬
nor för viss undersökning i ämnet, dels ock den 6 december 1957 beviljat lokal¬
kommittén ett bidrag å högst 5 000 kronor för gäldande av dagarvode, rese-
kostnadsersättning och traktamente åt en av kommittén enhälligt utsedd ord¬
förande. Skrivelsen är alltjämt beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
7. samma dag, angående skoindustriens omorganisation m. m. (510.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1954 s. 323. Med stöd
av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 februari 1954 har dåvarande chefen för
handelsdepartementet tillkallat en utredningsman för att verkställa undersök¬
ning rörande behovet av fortsatt kvalitetskontroll på skodon och därmed sam¬
manhängande frågor. Utredningen har i juni 1956 avgivit betänkande i ämnet
(stencilerat). Sedan betänkandet varit föremål för remissbehandling, är ärendet
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
8. samma dag, angående drunkningsolyckornas bekämpande. (533.)
Skrivelsen, som överlämnats till handelsdepartementet från inrikesdepartemen¬
tet, är beroende på Kungl. Maj:ts prövning i vad avser handelsdepartementets
verksamhetsområde. (Jfr punkten 6 under inrikesdepartementet.)
9. samma dag, angående handeln med brännoljor m. m. (534.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1946 s. 326. De jäm¬
likt bemyndigande den 31 augusti 1945 på folkhushållningsdepartementets före¬
dragning tillkallade utredningsmännen ha med skrivelse den 18 februari 1947
avgivit betänkande i ämnet (SOU 1947:14). Riksdagens ifrågavarande skrivelse
har därefter anmälts den 5 april 1957, varvid skrivelsen samt nämnda betän¬
kande och däröver avgivna utlåtanden lagts till handlingarna.
10. den 28 juni 1946, angående utjämning av priserna på motorbränslen.
(472.)
88
Anmäld den 19 juli 1946 på folkhushållningsdepartementets föredragning, där¬
vid Kungl. Maj :t uppdrog åt de under punkten 9 här ovan omförmälda utred¬
ningsmännen att verkställa den av riksdagen begärda utredningen. Utrednings¬
männen ha i det under samma punkt nämnda betänkandet fullgjort sitt uppdrag.
Skrivelsen har därefter anmälts den 5 april 1957 och lagts till handlingarna.
(Jfr ärendet under punkten 9 här ovan.)
11. den 20 maj 1947, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1947/48 under tionde huvudtiteln, avseende anslagen inom handelsdepar¬
tementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner. (10.)
Anmäld den 30 juni och den 25 juli 1947, den 9 april och den 30 juni 1948, den
22 september 1949, den 17 februari och den 26 maj 1950 samt den 14 augusti
1953. Skrivelsen är därmed slutbehandlad utom beträffande punkten 76 i vad
densamma avser av riksdagen begärd utredning rörande frågan om inrättande
av en statens kulturfond. Den 30 juni 1948 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen
för handelsdepartementet att tillkalla högst tre utredningsmän för att verkställa
utredning och avgiva förslag rörande frågorna om de ändamål, till vilka lotteri¬
medel, som icke skola tillföras allmänna budgeten, böra utgå, samt om formerna
för medlens fördelning. Utredningsmännen, vilka tillkallades den 17 juli 1948
(1948 års utredning om en statens kulturfond), ha den 15 juni 1955 avgivit
betänkande och förslag angående riktlinjer och former för fördelning av lotteri¬
medel (stencilerat). Ärendet är efter avslutad remissbehandling beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.
12. den 31 maj 1949, i anledning av väckta motioner om utredning och för¬
slag rörande inomskärsfarleden i Bohuslän. (343.)
Anmäld den 10 juni 1949, varvid uppdrogs åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
att verkställa den av riksdagen begärda utredningen. Angående därefter vid¬
tagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1953 s. 444. Nämnda uppdrag har enligt
Kungl. Maj :ts beslut den 16 december 1955 överflyttats till sjöfartsstyrelsen.
13. den 22 mars 1950, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 54 an¬
gående Sveriges anslutning till Internationella handelsorganisationen
(ITO). (90.)
Ärendet har behandlats i propositionen nr 74 till 1956 års riksdag. Skrivelsen
är därmed slutbehandlad.
14. den 31 maj 1950, angående rökskadorna från industrier m. m. (359.)
En förberedande utredning har verkställts av ingenjörs vetenskapsakademien,
som med skrivelse den 21 februari 1956 inkommit med förslag i ämnet. Riks¬
dagens ifrågavarande skrivelse har anmälts och slutbehandlats i statsverkspro¬
positionen till 1957 års riksdag (X ht s. 63).
15. den 11 mars 1952, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till lag om ändring i gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314), dels ock en
i ämnet väckt motion. (66.)
Skrivelsen har i vad avser anhållan om utredning rörande ändring i gruvlagens
bestämmelser om högsta beloppet för den i 53 § stadgade avgälden och om
beloppet av den i 55 § stadgade försvarsavgiften m. m. överlämnats från justitie¬
departementet för handläggning. Sedan Kungl. Maj:t den 9 maj 1952 uppdragit
åt kommerskollegium att skyndsamt verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma
89
med den av riksdagen begärda utredningen, har kollegium den 14 januari 1953
avgivit utlåtande i ämnet. Viss ytterligare utredning i ämnet har ansetts på¬
kallad. Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
16. den 15 maj 1954, i anledning av väckt motion om förbättrade pensions¬
förmåner för vissa sjömän. (272.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
17. den 6 maj 1955, i anledning av väckta motioner om anslag till ett register
till arbetet Noraskogs arkiv. (234.)
Skrivelsen, som överlämnats till handelsdepartementet från ecklesiastikdeparte¬
mentet, har den 20 december 1957 anmälts på handelsdepartementets föredrag¬
ning och är därmed slutbehandlad.
18. den 9 maj 1956, i anledning av riksdagens år 1955 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket in. m. (234.)
Skrivelsen är i vad den avser handelsdepartementets verksamhetsområde anmäld
den 21 december 1956 och i statsverkspropositionen till 1957 års riksdag (X ht
s. 132) samt därmed slutbehandlad för departementets vidkommande.
19. den 18 maj 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
Sveriges anslutning till det reviderade allmänna tull- och handelsavtalet
(GATT) samt till avtalet rörande Organisationen för handelssamarbete
(OTC) m. m. (250.)
Anmäld den 29 juli och den 25 oktober 1957 samt därmed slutbehandlad.
20. den 29 maj 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1956/57 till arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspek¬
tionen m. in. jämte i ämnet väckta motioner. (308.)
Anmäld och slutbehandlad i statsverkspropositionen till 1957 års riksdag (X ht
s. 17).
21. den 16 november 1956, i anledning av väckta motioner om ökat stöd åt
forskningen beträffande framställning av alkoholfria drycker av frukt
och bär. (365.)
Anmäld och slutbehandlad i statsverkspropositionen till 1957 års riksdag (X ht
s. 73).
22. den 7 december 1956, i anledning av väckta motioner om ökat statligt
stöd för rationaliserings- och forskningsverksamheten inom hantverk och
småindustri. (393.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Av dessa ärenden äro alltså de under 3, 9, 10, 13, 14 och 17—21 omförmälda
av Kungl. Maj:t inom handelsdepartementet slutligen behandlade samt de övriga
på prövning beroende.
10. Inrikesdepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 8 juni 1927, i anledning av väckta motioner om åvägabringande av
utredning och förslag rörande statsbidrag till bestridande av kostnaderna
för den allmänna sjukvården i riket. (318.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1940 s. 313 med
hänvisning och 1948 s. 335. 1946 års statsbidragssakkunniga för hälso- och sjuk¬
90
vården ha den 8 november 1948 avgivit betänkande angående statsbidrags¬
systemet för den slutna kroppssjukvården (SOU 1948: 48), vilket betänkande
efter remissbehandling är föremål för Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr ärendet under
punkten 4 här nedan.)
2. den 1 juni 1935, angående åtgärder för anläggning av badinrättningar på
landsbygden. (268.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1946 s. 350 och 1957
s. 435. Statens folkbadsutrednings betänkande angående friluftsbad, simhallar,
bastur (SOU 1954:25) har anmälts den 10 januari 1957, därvid Kungl. Maj:t
funnit betänkandet ej föranleda vidare åtgärd, såvitt angår inrikesdeparte¬
mentets verksamhetsområde. Riksdagsskrivelsen har härefter den 30 januari
1957 överlämnats till social-, ecklesiastik- och handelsdepartementen för vidare
behandling. Ärendet får därmed anses slutbehandlat i vad på inrikesdeparte¬
mentet ankommer. (Jfr punkten 2 under socialdepartementet, punkten 1 under
ecklesiastikdepartementet och punkten 1 under handelsdepartementet.)
3. den 23 maj 1936, angående åtgärder för utrotande av väggohyran i hela
landet. (264.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1945 s. 308. Frågan
har övervägts av 1948 års hälsovårdsstadgekommitté, som den 26 oktober 1953
avgivit betänkande med förslag till hälsovårdsstadga m. m. (SOU 1953: 31), vil¬
ket betänkande efter remissbehandling är föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
(Jfr ärendena under punkterna 8 och 12 här nedan.)
4. den 20 maj 1942, i anledning av väckta motioner angående viss ändring
i epidemilagen. (246.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1948 s. 338. 1946 års
statsbidragssakkunniga för hälso- och sjukvården ha den 8 november 1948 av¬
givit betänkande angående statsbidragssystemet för den slutna kroppssjukvården
(SOU 1948: 48), vilket betänkande efter remissbehandling är föremål för Kungl.
Maj:ts prövning. (Jfr ärendet under punkten 1 här ovan.)
5. den 29 juni 1945, i anledning av väckt motion angående reformering av
lösdriverilagstiftningen. (527.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1948 s. 341, 1949
s. 373, 1950 s. 339 och 1951 s. 399. Ärendet har övervägts av 1947 års psykopat-
vårdsutredning, som den 1 december 1952 avgivit betänkande angående psyko¬
patvård m. m. (SOU 1952:46). Betänkandet har — i vad det avser anstalts-
organisationen — efter remissbehandling överlämnats till statens kommitté för
sinnessjukvårdens utbyggande för prövning av frågan hur och i vilken ordning
denna organisation bör uppbyggas. Nämnda kommitté har den 20 juni 1957
avgivit betänkande angående uppförande av ett sjukhus för vård av psykopater
(stencil), vilket betänkande efter sedvanlig remissbehandling är föremål för
Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr ärendet under punkten 7 här nedan.)
6. den 30 juni 1945, angående drunkningsolyckornas bekämpande. (533.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1957 s. 437. Statens
folkbadsutrednings betänkande angående friluftsbad, simhallar, bastur (SOU
1954:25) har anmälts den 10 januari 1957, därvid Kungl. Maj:t funnit betän¬
kandet ej föranleda vidare åtgärd, såvitt angår inrikesdepartementets verksam¬
hetsområde. Riksdagsskrivelsen har härefter den 30 januari 1957 överlämnats
till social-, ecklesiastik- och handelsdepartementen för vidare behandling. Ären¬
91
det får därmed anses slutbehandlat i vad pa inrikesdepartementet ankommer.
(Jfr punkten 12 under socialdepartementet, punkten 3 under ecklesiastikdepar¬
tementet och punkten 8 under handelsdepartementet.)
7. den 17 juni 1947, i anledning av väckt motion om viss ändring av bestäm¬
melserna i 7 § sinnessjuklagen. (322.)
Ärendet har övervägts av 1947 års psykopatvardsutredning, som den 1 december
1952 avgivit betänkande angående psykopatvård m. m. (SOU 1952:46). Betän¬
kandet har — i vad det avser anstaltsorganisationen — efter remissbehandling
överlämnats till statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande för pröv¬
ning av frågan, hur och i vilken ordning denna organisation bör uppbyggas.
Nämnda kommitté har den 20 juni 1957 avgivit betänkande angående upp¬
förande av ett sjukhus för vård av psykopater (stencil), vilket betänkande efter
sedvanlig remissbehandling är föremål för Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr ärendet
under punkten 5 här ovan.)
8. den 13 maj 1948, angående översyn av hälsovårdsstadgan. (195.)
Ärendet har varit föremål för övervägande inom 1948 ars hälsovardsstadge-
kommitté, som den 26 oktober 1953 avgivit betänkande med förslag till hälso-
vårdsstadga m. m. (SOU 1953:31). Detta betänkande är efter sedvanlig remiss¬
behandling föremål för Kungl. Maj:ts prövning. (Jfr ärendena under punkterna
3 och 12.)
9. den 7 april 1951, i anledning av väckta motioner om utredning rörande
ändrade lagbestämmelser angående arrestlokaler. (89.)
Anmäld den 15 juni 1951, varvid uppdrogs åt byråchefen i socialstyrelsen Gustav
Torsten Eriksson att verkställa den av riksdagen begärda utredningen. Utred-
ningsmannen har den 8 december 1955 avgivit betänkande i ämnet (SOU
1955:54), vilket betänkande efter sedvanlig remissbehandling är föremål för
Kungl. Maj :ts prövning.
10. samma dag, i anledning av väckta motioner om införande av lagregler
rörande sättet för tillfälligt omhändertagande av sjuka personer samt av
barn och ungdom. (90.)
Anmäld den 5 juni 1953, varvid uppdrogs åt byråchefen i socialstyrelsen Gustav
Torsten Eriksson att verkställa den av riksdagen begärda utredningen. Utred¬
ningsmannen har den 8 december 1955 avgivit betänkande i fråga om sättet för
tillfälligt omhändertagande av sjuka personer (SOU 1955: 54), vilket betänkande
efter sedvanlig remissbehandling är föremål för Kungl. Maj:ts prövning. I vad
avser barn och ungdom har betänkandet överlämnats till socialdepartementet.
(Jfr punkten 18 under socialdepartementet.)
11. den 7 maj 1952, i anledning av väckta motioner angående av kommun-
indelningsreformen betingade ändringar i lagen om ordning och villkor
för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning m. m. (198.)
Frågan har övervägts av kommunalförbundskommittén, som den 17 maj 1956
avgivit betänkande angående kommunalförbund och indelningsändringar (SOU
1956:19), vilket betänkande varit föremål för sedvanlig remissbehandling. Kungl.
Maj :t har den 8 mars 1957 avlåtit proposition (nr 150) till riksdagen med förslag
till lag om kommunalförbund, m. m. Ärendet får därmed anses slutbehandlat.
12. den 21 mars 1953, i anledning av väckt motion om befogenhet för hälso¬
vårdsnämnd att utöva tillsyn över skogsförläggningar. (87.)
92
Frågan har övervägts av 1948 års hälsovårdsstadgekommitté, som den 26 oktober
1953 avgivit betänkande med förslag till hälsovårdsstadga m. m. (SOU 1953: 31),
vilket betänkande efter remissbehandling är föremål för Kungl. Maj :ts prövning.
(Jfr ärendena under punkterna 3 och 8.)
13. den 24 november 1954, i anledning av väckt motion om ökning av högsta
antalet fullmäktige i valkrets vid kommunala val, m. m. (373.)
Frågan är föremål för övervägande inom 1955 års valutredning. Utrednings¬
arbetet pågår.
14. den 18 mars 1955, i anledning av väckta motioner om viss ändring i den
kommunala vallagen. (133.)
Frågan är föremål för övervägande inom 1955 års valutredning. Utrednings¬
arbetet pågår.
15. samma dag, i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i
hälsovårdsstadgan. (135.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
16. den 2 mars 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1956/57 under andra huvudtiteln, avseende anslagen inom justitiedepar¬
tementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner, m. m. (2.)
Skrivelsen har i vad avser punkten 42 anmälts den 21 december 1956, varvid
uppdrogs åt polisväsendets organisationsnämnd att utreda vilka åtgärder, som
— med beaktande av säkerhetens krav — kunna vidtagas för att förbilliga de
förpassningsresor, som gäldas av länsstyrelserna. (Jfr punkten 77 under justitie¬
departementet.)
17. den 4 maj 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
frågor rörande verksamheten vid Apelvikens och Kronprinsessan Victorias
kustsanatorier. (226.)
Något utnyttjande av det i riksdagsskrivelsen givna bemyndigandet för budget¬
åren 1955/56 och 1956/57 har icke erfordrats. Skrivelsen har enligt beslut den
22 november 1957 lagts till handlingarna, varmed ärendet är slutbehandlat.
18. samma dag, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisa¬
tionen av polisväsendet i vissa delar av Norrbottens län. (227.)
Anmäld den 7 juni 1956 och den 6 juni 1957. Ärendet är därmed slutbehandlat.
19. den 21 november 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till taxeringsförordning, m. m., såvitt propositionen behandlats i
bevillningsutskottets betänkande nr 56, jämte i ämnet väckta motioner.
(368.)
Anmäld och slutbehandlad, i vad på inrikesdepartementet ankommer, den
3 januari 1957.
20. den 27 november 1956, i anledning av väckta motioner om förnyad ut¬
redning av frågan om polisväsendets förstatligande. (374.)
Anmäld den 25 oktober 1957, varvid chefen för inrikesdepartementet bemyn¬
digades att tillkalla sakkunniga för att utreda frågan om huvudmannaskapet för
polisväsendet m. m. Sakkunniga ha tillkallats den 29 november 1957.
Av dessa ärenden äro alltså de under 2, 6, 11, 17, 18 och 19 omförmälda av
Kungl. Maj :t inom inrikesdepartementet slutligen behandlade samt de övriga
på prövning beroende.
93
11. Civildepartementet
Riksdagens skrivelse
1. den 28 juni 1943, i anledning av riksdagens år 1942 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1941—
30 juni 1942. (417.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1954 s. 406. Ärendet
under punkten 5 (särskild lönedomstol) är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
2. den 29 april 1944, i anledning av väckt motion angående utredning om
ändring i gällande bestämmelser om statliga befattningshavares familje¬
pension för frånskild och efterlevande make m. in. (211.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1952 s. 373. Utred¬
ningsarbetet inom 1951 års pensionsutredning pågår.
3. den 13 juni 1945, i anledning av väckta motioner om tillämpning i full
utsträckning inom det statliga pensionsväsendet av grundsatsen om pen¬
sionernas oantastbarhet. (348.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelserna 1951 s. 402 och
1952 s. 373. Utredningsarbetet inom 1951 års pensionsutredning pågår.
4. den 21 maj 1946, i anledning av väckta motioner angående likalöns-
principens tillämpning inom det statliga avlöningssystemet. (255.)
Angående tidigare inom finansdepartementet vidtagen åtgärd, se ämbetsberät¬
telsen 1952 s. 374. Likalönskommittén har den 18 maj 1953 avgivit betänkande
om lika lön för män och kvinnor i det statliga lönesystemet (SOU 1953:18),
vilket betänkande efter remissbehandling är föremål för Kungl. Majrts prövning.
5. den 12 april 1947, i anledning av väckta motioner om beredande av
tjänste- och familjepension för föreståndare för icke förenade post¬
stationer. (99.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1957 s. 441. Utred¬
ningsarbetet inom 1951 års pensionsutredning pågår.
6. den 11 december 1953, i anledning av väckt motion om inrättande av ett
riksdagens löneråd med uppgift att fortlöpande medverka vid de statliga
löneförhandlingarna. (433.)
Angående tidigare vidtagna åtgärder, se ämbetsberättelsen 1956 s. 366. Utred¬
ningsarbetet inom författningsutredningen pågår.
7. den 16 mars 1956, i anledning av väckta motioner angående översyn av
gällande bestämmelser om skyldighet för statstjänstemän att undergå
läkarundersökning. (126.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
8. den 9 maj 1956, i anledning av riksdagens år 1955 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av statsverket m. m. (234.)
Ärendet är beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
9. den 22 maj 1956, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
tjänstebostadssystemet m. m. (271.)
Utredningsarbetet inom 1952 års tjänstebostadsutredning pågår.
94
10. den 13 december 1956, i anledning av väckta motioner om vissa ändringar
i dyrortssystemet. (411.)
Chefen för civildepartementet har jämlikt Kungl. Majrts bemyndigande den 15
februari 1957 tillkallat utredningsmän med uppdrag att verkställa en översyn
av ortsgrupperingssystemet. Ärendet är därmed slutbehandlat.
Av dessa ärenden är alltså det under 10 omförmälda av Kungl. Maj:t inom
civildepartementet slutligen behandlat samt de övriga på prövning beroende.
95
INNEHÅLL
Sid.
Inledning ........................................................................ 3
I. Tabell över samtliga av 1957 års riksdag avlåtna skrivelser m.m. i nummerföljd enligt
riksdagens protokoll............................................................... 5
II. Förteckning över de av 1957 års riksdag till Konungen avlåtna skrivelser jämte upp¬
gifter om de åtgärder, som under nämnda år vidtagits i anledning av samma skrivelser: 7
1) Justitiedepartementet ....................................................... 1
2) Utrikesdepartementet ....................................................... 12
3) Försvarsdepartementet ...................................................... 14
4) Socialdepartementet ......................................................... 11
5) Kommunikationsdepartementet ............................................... 20
6) Finansdepartementet ........................................................ 23
7) Ecklesiastikdepartementet ................................................... 32
8) Jordbruksdepartementet ..................................................... 36
9) Handelsdepartementet ....................................................... 40
10) Inrikesdepartementet ....................................................... 43
11) Civildepartementet.......................................................... 46
III. Särskild förteckning över sådana i förteckningen II upptagna ärenden, som vid utgången
av år 1957 ännu voro i sin helhet eller till någon del på Kungl. Maj:ts prövning beroende 48
IV. Förteckning över ärenden, som hos Kungl. Maj:t anhängiggjorts genom skrivelser från
riksdagen före år 1957 men vid samma års början voro i sin helhet eller till någon del
oavgjorda, jämte uppgifter om den behandling dessa ärenden undergått under år 1957: 53
1) Justitiedepartementet ....................................................... 53
2) Utrikesdepartementet ....................................................... 63
3) Försvarsdepartementet ...................................................... 64
4) Socialdepartementet ......................................................... 66
5) Kommunikationsdepartementet ............................................... 11
6) Finansdepartementet ....................................................... 13
7) Ecklesiastikdepartementet ................................................... 16
8) Jordbruksdepartementet ..................................................... 82
9) Handelsdepartementet ....................................................... 86
10) Inrikesdepartementet ....................................................... 89
11) Civildepartementet .......................................................... 93