Riksdagens skrivelse Nr 8.
1
Nr 8.
Uppläst och godkänd i Första kammaren den 2 mars 1914.
» » » i Andra kammaren den 2 mars 1914.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion
om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och
förslag i fråga om rått för församling att utse ord¬
förande i skolrådet.
(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 8.)
Till Konungen.
Yid innevarande års riksdag hava enskilda motionärer hemställt, att
riksdagen ville besluta att i skrivelse till Eders Kungl. Maj:t anhålla,
att Eders Kungl. Maj:t ville låta utreda, under vilka förhållanden och
förutsättningar församling må erhålla rätt att själv å kyrkostämma utse
ordförande i skolrådet, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill
utredningen kan giva anledning.
Alltsedan våra kommunalförfattningars tillkomst har gång efter
annan inom riksdagen framförts det önskemålet, att pastors själv¬
skrivenhet såsom ordförande i skolrådet måtte upphöra. Också till-
vunno sig under tiden närmast efter representationsreformens genom¬
förande de i nämnda riktning framställda förslagen stora sympatier,
i det att under 1860- och 1870-talen, då frågan vid åtta olika
riksdagar var under omprövning, ej blott merendels vederbörande
utskott utan ock vid olika tillfällen såväl första som andra kammaren
Bihang till riksdagens protokoll 1914. 14 samt. 8 höft. (Nr 8.)
1
2
Riksdagens skrivelse Nr 8.
gav sill anslutning till tanken på självskrivenketens upphävande, ehuru
meningarna voro delade i fråga om det lämpligaste sättet för förändrin¬
gens genomförande. Sedermera har frågan ånyo vid ett flertal riksdagar upp¬
tagits, dock utan att — så som den då framfördes — någon lösning lyckats
tillvinna sig kamrarnas bifall. Senast förelåg motion i ämnet vid 1912 års riks¬
dag, då första kammaren avslog, men andra kammaren biföll en av konstitu¬
tionsutskottet tillstyrkt hemställan om skrivelse till Eders Kungl. Maj:t med
begäran om förslag till lagändringar i syfte att skolrådets ordförande må av
församlingen å kyrkostämma väljas. — Inalles har frågan efter år 1866 vid
icke mindre än fjorton riksdagar av kamrarna förehafts till prövning.
Den ihärdighet, varmed kravet på upphörande av pastors självskri¬
venhet såsom skolrådsordförande sålunda gjorts gällande, tyder enligt
riksdagen förmenande ovedersägligen på att den nuvarande ordningen
ej kan anses i allo tillfredsställande. Jämväl den föreliggande motionen
tager sikte på önskvärdheten av självskrivenhetsprincipens brytande.
Samtidigt är emellertid motionens hemställan så formulerad, att den med¬
giver en utredning, vilken även beaktar de erinringar, som vid frågans
föregående behandling i riksdagen framkommit.
Riksdagen finner det naturligt, att med skolväsendets stigande
utveckling på olika håll en allt starkare önskan framträder, att det
obligatoriska sambandet mellan kyrkoherdebefattningen och ordförande¬
skapet i skolrådet upplöses. Även bortsett från den möjligheten, att
pastor, som valt sitt levnadskall ur andra än skolväsendet direkt vid¬
kommande synpunkter, saknar fallenhet och intresse för den honom på¬
lagda uppgiften, måste det nämligen numera allt oftare inträffa, att pastor,
även med bästa vilja, dock saknar möjlighet att jämte sina övriga, egentliga
tjänsteåligganden på ett nöjaktigt sätt ombesörja jämväl med ordförande¬
skapet i skolrådet förenade bestyr. Särskilt gäller naturligen det sagda
i de fall, att pastor på grund av sjuklighet eller hög ålder har sin
arbetsförmåga nedsatt, eller att redan hans prästerliga ämbetsgöromål
helt utfylla hans tid. Att ett sådant förhållande, där det förekommer,
måste ej blott för skolväsendet verka ogynnsamt utan ock för veder¬
börande prästman själv kännas mycket otillfredsställande, ligger utan
vidare i öppen dag.
Å andra sidan lära de även av motionärerna framhållna betänk¬
ligheter, som man särskilt från kristendomsundervisningens och allmän¬
bildningens synpunkter framställt emot upphörande av pastors självskri¬
venhet som skolrådets ordförande, väsentligen bortfalla, därest — såsom
3
Riksdagens skrivelse Nr 8.
motionärerna förutsätta och jämväl riksdagen finner riktigt — pastor
alltjämt förblir självskriven ledamot av skolrådet, då detta därigenom
fortfarande kommer att äga tillgång till hans sakkunskap och bildnings-
intresse. Det torde väl ock i verkligheten komma att visa sig, att även
efter den ifrågasatta förändringens genomförande pastor i det stora fler¬
talet fall blir den, som utses att bekläda ordförandeposten i skolrådet.
Slutligen må det påpekas, att lagstiftaren redan i visst fall frångått
självskrivenhetsprincipen i fråga om ordförandeskapet i de kommunala
korporationer, åt vilka vården av folkskoleväsendet är uppdragen, i det
att de folkskolestyrelser, som jämlikt lagen den 25 juni 1909 angående
folkskoleväsendet i vissa städer kunna få skötseln av folkskolans ange¬
lägenheter sig anförtrodd, själva äga välja ordförande, medan kyrko¬
herden allenast är självskriven ledamot av styrelsen.
På grund av vad sålunda anförts hemställer riksdagen, att Eders
Kungl. Maj:t ville låta utreda, under vilka förhållanden och förutsätt¬
ningar församling må erhålla rätt att själv å kyrkostämma utse ord¬
förande i skolrådet, samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan giva anledning.
Stockholm den 2 mars 1914.
Med undersåtlig vördnad.