RIKSDAGENS PROTOKOLL
1914. Första kammaren. Nr 72.
Onsdagen den 9 september.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Justerades protokollet för den 3 i denna månad.
Föredrogs och lades till handlingarna lagutskottets nästlidne dag
bordlagda memorial nr 35, i anledning av återremiss från andra kam¬
maren av lagutskottets utlåtande nr 31 i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående förordnande om anstånd
med betalning av gäld (moratorium).
Föredrogs, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran för¬
sta särskilda utskottets under gårdagen bordlagda utlåtande nr 28.
Herr Trygg er erhöll på begäran ordet och yttrade: Jag ber
att få föreslå, att första särskilda utskottets utlåtande n:r 28 upp¬
föres främst bland två gånger bordlagda ärenden på föredragnings¬
listan för nästa lördag.
Denna hemställan bifölls.
Föredrogs ånyo tredje särskilda utskottets den 3 och 4 inneva¬
rande september bordlagda utlåtande nr 1, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning angående statsmono-
pol å tobakstillverkningen i riket samt förordning om vad iakttagas
skall i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen
i riket m. m., dels ock åtskilliga i anledning av propositionen väckta
motioner.
Genom en den 20 juli 1914 dagtecknad proposition, nr 254, hade
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riks¬
dagen att
dels antaga propositionen bilagt förslag till förordning angåen-
Första kammarens protokoll vid senare riksdagen 1914. Nr 72. 1
Sr 72. 2
Onsdagen den 9 september.
de statsmonopol å tobäkstillverkningen i riket samt till förordning om
vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobak. -
tillverkningen i riket;
dels och bemyndiga Kungl. Maj :t att å statens vägnar med ett-
aktiebolag, avsett att i enlighet med de i likaledes propositionen bi¬
lagt förslag till stiftelseurkund angivna grunder bildas under be¬
nämning aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet och med bolagsord¬
ning i huvudsaklig överensstämmelse med bifogat förslag till dylik
ordning, träffa överenskommelse angående utövandet av svenska sta¬
tens tobaksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse med likaledes
närlagt förslag till sådan överenskommelse.
I sammanhang härmed hade utskottet till behandling förehaft
följande i anledning av propositionen väckta, till utskottet hänvisade
motioner, nämligen inom första kammaren nr 106 av herr Steffen
samt inom andra kammaren nr 254 av herr Lindhagen, nr 255 av herr
Rinn g, nr 256 av herr Rune, nr 257 av herr Nydal, nr 260 av herrar
Ekerot och Nilsson i Kristianstad, nr 261 av herr Hildebrand och nr
263 av herr Valmstierna m. fl.
I motionerna hade hemställts:
av herrar Steffen och Valmstierna ra. fl.,
att riksdagen i överensstämmelse med motionens innehåll måtte
besluta sådana ändringar i och tillägg till Kungl. Maj :ts proposition
nr 254 med bolagsordning och stiftelseurkund för ett aktiebolag Sven¬
ska tobaksmonopolet:
1) att monopolföretagets finansiering överlätes åt fullmäktige i
riksbank och riksgäldskontor;
2) att statens ombud i monopolföretagets styrelse måtte förbju¬
das att inneha aktier i företaget;
3) att monopolföretagets verkställande direktör väljes av styrel-
sen i sin helhet;
4) att arbetarnas vid monopolföretaget anställnings- och löneför¬
måner m. m. ordnas på sätt i motionen föreslagits;
5) att åt nuvarande tobaksarbetare, vilka eventuellt bleve arbets¬
lösa till följd av monopolets ikraftträdande, måtte tillgodogöras er¬
sättning enligt i motionen anförda grunder;
6) alt tobaksodlarna tillerkändes rätt att genom särskild orga¬
niserad prisnämnd utöva inflytande på bestämmandet av priset å rå¬
tobak; samt
7) att sådana åtgärder — i huvudsaklig överensstämmelse med
vad i motionen föreslagits — vidtoges och sådana övergångsbestäm¬
melser träffades vid monopolets införande, att tid bereddes handelsid-
karna att ordna sig efter de nya förhållandena, samt att nuvarande
handelsidkare, för den händelse dessa det oaktat genom monopolets
införande påtagligen åsamkades förlust och därigenom bringades i
nöd, antingen genom deras anställande såsom monopolets agenter, fast¬
ställande av viss provision eller direkt ersättning i vissa fall tillgodo¬
gjordes erforderligt vederlag;
Onsdagen den 9 september.
3 Jfr 72.
av herr Lindhagen,
att propositionen om statsmonopol å tobakstillverkningen i riket,
såsom dels åsidosättande den sociala etikens fordringar i kampen för
folkhälsan och riksdagens tidigare uttalanden om tobaksbruket, dels
syftande till en ytterligare beskattning av de små inkomsterna under
förhoppning, att deras innehavare ej skulle kunna frigöra sig från
sina tobaksvanor ej måtte av riksdagen bifallas;
av herr Röing,
att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts propositioner nr 254—
256 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket m. m. och i
stället antaga ett vid motionen fogat förslag till förordning angående
beskattning av tobaksvaror;
av herr Rune,
att vid värdering av Aktiebolaget Förenade Svenska Tobaksfabri¬
kör iakttoges, att de i bolaget ingående företagen icke måtte försättas
i en för dem ogynnsammare belägenhet, än om de beräknades hava
fortfarande kvarstått såsom fristående företag, samt att detta bolag
även måtte få njuta ersättning för de verkliga kostnaderna för bola¬
gets organisation samt för fabrikationens koncentrering;
av herr Nydal,
att, för den händelse riksdagen i huvudsak skulle komma att bi¬
falla Kungl. Maj:ts i propositionen nr 254 för riksdagen framlagda
förslag, den ändring måtte beslutas i dessa förslag, att det bleve
stadgat:
att full ersättning skulle lämnas tobaksfabrikant vid inlösen av
honom tillhöriga specialmaskiner för tillverkning av tobaksvaror, öv¬
riga inventarier samt lager av utensilier, oarbetad tobak samt halv¬
fabrikat m. m.;
att i enlighet med det kungl. förslaget till tobaksfabrikant ut-
gåves full ersättning för värdeminskning å fabriksfastighet och vissa
därtill hörande inventarier;
att full ersättning måtte tilldelas tobaksfabrikant för förlorad
näringsverksamhet och för förluster å utestående fordringar, som ej
vore över 12 månader gamla;
att full ersättning lämnades för förlorad anställning inom to¬
bakstillverkningen ;
att full ersättning lämnades till engrossister, agenter och minut¬
handlare inom tobaksbranschen, som vid monopolets införande ville
nedlägga sin verksamhet, gällande samma ersättning för förluster,
som de kunde lida å utestående fordringar, som ej vore över 12
månader gamla;
att full ersättning för förlorad anställning måtte lämnas alla bi¬
träden hos engroshandlare, agenter och minuthandlare, vilka biträ¬
den genom respektive affärers nedläggande eller inskränkning ginge
miste om sin anställning; samt
Nr 72. 4
Onsdagen den 9 september.
att alla slag av ersättning och inlösen, om vilka här talas, be¬
stämmas efter värdering i varje särskilt fall verkställd efter samma
principer och medelst samma förfarande, som äro fastställda i Kungl.
Maj:ts nyss åberopade nådiga förordning av den 14 april 1866 an¬
gående jords elller lägenhets avstående för allmänt behov;
av herrar Ekerot och Nilsson i Kristianstad,
att riksdagen under förutsättning av bifall i huvudsak till den
kungl. propositionen ville besluta följande tillägg till § 10 av förslag
till förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen:
Priset å tobak, som i denna paragraf avses, bestämmes årligen
av en prisnämnd, bestående av 5 ledamöter, varav odlarne eller deras
organisation utse 2, monopolets utövare 2 och Kungl. Ma.j:t en leda¬
mot, den senare tillika prisnämndens ordförande. Angående sättet för
valet av ledamöter i prisnämnden ävensom instruktion för densamma,
äger Kungl. Maj:t utfärda närmare föreskrifter;
samt av herr Hildebrand,
att riksdagen måtte med avslag å Kungl. Maj:ts propositioner nr
254—256 angående statsmonopol å tobakstillverkningen etc. i skri¬
velse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande för nästkommande
lagtima riksdag av förslag till tobaksbeskattning, byggt på fabrikat -
skatteprincipen.
Vid föredragning av utlåtandet begärdes ordet av
Herr Hammarström, som yttrade: I avseende på föredrag-
ningssättet tillåter jag mig hemställa
att författningsförslagen föredragas var för sig, där så erfordras
paragrafvis, med ingress, rubrik och utskottets hemställan sist;
att vid behandlingen av första paragrafen i förordningen angå¬
ende statsmonopol å tobakstillverkningen i riket diskussionen må röra
sig om båda författningsförslagen i deras helhet;
att författningstexten ej må behöva uppläsas i vidare mån, än
sådant av någon kammarens ledamot begäres;
att för den händelse författningsförslagen eller något av dem
kommer att i en eller annan del till utskottet återremitteras, utskottet
lämnas öppen rätt att vid ärendets förnyade behandling i avseende
å de delar, som blivit med eller utan ändring godkända, föreslå så¬
dana jämkningar, som av ifrågasatta ändringar i återförvisade delar
kunna föranledas; samt att i avseende å nummerbeteckning av para¬
grafer och moment utskottet må äga vidtaga sådana ändringar, som
påkallas av kamrarnas beslut.
Härtill lämnade kammaren sitt bifall.
Punkten 1.
I denna punkt hade utskottet på åberopade grunder hemställt att
riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposi-
Ousdagen den 9 september.
5 Sir 72.
tion icke kunnat i oförändrat skick av riksdagen bifallas, måtte, i
anledning av samma proposition och de av herrar Steffen, Rune, Ny¬
dal, Ekerot och Nilsson i Kristianstad samt Palmstierna m. fl. i äm¬
net väckta motioner, samt med avslag å herrar Lindhagens, Röings
och Hildebrands motioner,
dels antaga utlåtandet bilagda förslag till förordning angående
statsmonopol å tobakstillverkningen i riket samt till förordning om
vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmonopol å tobaks¬
tillverkningen i riket;
dels och bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med ett
aktiebolag, avsett att i enlighet med det i bilagt förslag till stiftelse¬
urkund angivna grunder bildas under benämning aktiebolaget Sven¬
ska tobaksmonopolet och med bolagsordning i huvudsaklig överens¬
stämmelse med ett vid utlåtandet fogat förslag till dylik ordning,
träffa överenskommelse angående utövandet av svenska statens to-
baksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse med utlåtandet när¬
lagt förslag till sådan överenskommelse.
Vid utlåtandet hade reservation avgivits av, bland andra, herrar
Biörklund, Fahlén och I. E. G. Svensson, vilka på anförda grunder
ansett, att utskottet bort hemställa, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande
proposition ej måtte av riksdagen bifallas.
Utskottets förslag till förordning angående statsmonopol å to- Författningr
Denna, paragraf lydde sålunda:
Rättighet att i riket tillverka eller låta tillverka tobaksvaror till¬
kommer uteslutande staten (monopolrättighet).
Staten eller den, åt vilken staten upplåter utövandet av monopol-
rättigheten, benämnes i denna förordning monopolets utövare.
Med tobaksvara förstås i denna förordning varje vara, som är
tillverkad av tobak eller däri tobak i någon form ingår, såvitt varan
är avsedd eller ägnad till förbrukning av människor.
Såsom tillverkning av tobaksvara anses, utom varje bearbetning
av tobak, jämväl utstyrsel eller förpackning av tobaksvara eller åsä
tände därå av namn eller beteckning, ägnad att utmärka densamme
såsom särskild vara.
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld: Herr
talman, mina herrar! Det förslag till tobaksbeskattning, som av
Kungl. Maj:t framlagts och som nu blivit i det väsentliga förordat
av riksdagens särskilda utskott, har blivit föremål för mycken och
skarp kritik. Detta förhållande är varken oväntat eller svårförklar¬
ligt. Man behöver icke söka den uteslutande eller huvudsakliga
förklaringen däri, att starka enskilda intressen anse sig hotade och
att dessa intressen äro väl, delvis mycket val, organiserade. En
bakstillverkningen i riket.
1 §•
förslag ang.
statsmonopol a
tobakstillverk¬
ningen i riket.
Nr 72. 6
Onsdagen den 9 september.
Författnings- fullkomligt tillfyllestgörande förklaring ligger redan däri, att det
förslag ang. skadeproblem, som det gäller att lösa, är av synnerligen invecklad
Stobaks tillverk- och svår beskaffenhet. För alla, som något sysselsatt sig med skat-
ningen i riket, tefrågor, torde det vara en känd sak, att knappast något skattepro-
fforts.) klem i fråga om svårighet, vansklighet och invecklad beskaffenhet
går upp mot tobaksbeskattningsproblemet. Den lösning, som här
föreslagits, delar med andra möjliga lösningar, egenskapen att kom¬
ma i strid med åtskilliga gängse föreställningssätt och vanor. An¬
dra metoder att lösa tobaksskatteproblemet skulle komma i strid
med föreställningssätt och vanor på annat sätt än detta, men knap¬
past i mindre mån un det föreliggande förslaget. Det är ju något
främmande för oss eller förefaller åtminstone främmande för oss,
att ett statsmonopol av denna art införes, och redan däruti ligger ju
en förklaring därtill, att det vid första ögonkastet och kanske läng¬
re verkar motbjudande. För min del vill jag också uppriktigt er¬
känna, att när jag första gången i min nuvarande ämbetsställning
hade att taga befattning med detta skatteproblem, studsade jag till¬
baka. Vi känna ju alla, att redan 1913 års riksdag hade beräknat
en stor ökad inkomst av tobaksbeskattningen, eu ökning, som beräk¬
nats från minst sex upp till omkring tolv miljoner kronor. Vi veta
också alla, att under en följd av år pågått nitiska och sakkunniga
arbeten för lösande av detta skatteproblem. Det visade sig nu, att
dessa utredningar efter fåfänga försök i olika riktningar koncentre¬
rats i den riktning, som nu förordas i den kungl. propositionen, näm¬
ligen i riktningen av ett statsmonopol, vars utövning skulle anförtros
åt ett enskilt bolag. Som sagt: liksom väl också förhållandet skulle
ha varit med de flesta andra, studsade jag tillbaka för denna lös¬
ning, och jag kan försäkra, att det icke fattades ivriga försök att
finna en annan, att komma förbi nödvändigheten att tillgripa detta
system.
Man har undersökt möjligheten att lösa själva tobaksskattepro¬
blemet efter en annan metod, men med negativt resultat, och jag skall
till och med gå så långt, att jag erkänner, att jag ett ögonblick va¬
rit betänkt på att uppskjuta hela. frågan och tills vidare fylla stats-
behovet genom andra inkomstkällor — vilket emellertid även det
visat sig ogörligt. Vad det förra angår, vad användandet av de an¬
dra metoderna angår, är det nog så och torde vara rätt allmänt be¬
kant, att just i följd av de ofantligt stora svårigheter, som införan¬
de av en effektiv tobaksbeskattning erbjuder, finns knappt någon an¬
nan utväg än monopol, om man vill ha en fullt effektiv lösning, en
fullt effektiv tobaksbeskattning. Flera andra system äro ju uppställda
men dessa systems svaghet har många gånger framhållits och det kan
vara onödigt att nu återkomma till desamma. Och jag vill säga, att
de svårigheter, som på detta område överallt föreligga, äro kanske än¬
nu mera accentuerade i vårt land, i följd av vissa egendomligheter
i vår tobakskonsumtion och -produktion. Jag tänker särskilt därpå,
att tobaksproduktionen är. både vad angår råtobak och fabrikanter,
delvis bedriven i så splittrad form, på så många händer och i så li¬
ten skala, och vad konsumtionen beträffar är snuset, som hos oss är
Onsdagen den 9 september.
7 Nr 72.
eu mycket viktig konsumtionsartikel, icke den del av tobaksvaror-
na, som medför minsta beskattningssvårigheterna, utan tvärtom. _ /tåls,monopol &
Det var emellertid nödvändigt att Unna en lösning. En in- tobakstillverk-
komst av från sex till tolv miljoner kronor var beräknad, och det ningen i riket.
kan icke förvåna någon, att det under de i år redan före världskriget (Forts.)
föreliggande förhållandena var vanskligt, ja, till och med omöjligt
att finna en fullgod ersättning för detta. Jag skyndar att tillägga,
att intet finansiellt behov efter min och mina kollegers mening kan
rättfärdiga en orättvisa eller en kränkning mot dem, som drabbas
av en beskattning eller ett monopol, och att det därför är nödvän¬
digt att undvika varje sådan. Det kan emellertid icke anses omöj¬
ligt att genomföra ett tobaksmonopol utan sadana orättvisor. Törst
och främst veta vi ju alla. att flera främmande länder, där den indi¬
viduella friheten är högt skattad och näringsfriheten likaså, förekom¬
mer ett tobaksmonopol. vilket icke skulle finnas, om det icke en
gång blivit infört med de följder för den enskilda fabrikationen,
som därmed äro förknippade. Vidare veta vi, att åtskilliga andra
näringar än tobaksnäringen måste av olika hänsyn underkasta sig
långt gående inskränkningar, inskränkningar, som hota eller an¬
setts hota vissa intressen i minst lika hög grad som det nu förelig¬
gande förslaget hotar eller anses hota tobaksproducenterna. _ Någon
fara för långt gående konsekvenser i statssocralistisk riktning kan
icke heller anses föreligga, ty det lärer väl vara svårt att finna en
vara, som i detta nu föreliggande avseende är jämförlig med_ tobaken,
en vara, av vilken man med rätta kan uttaga så mycket i finansiellt
avseende, en vara tillika, vars användning och spridning är så all¬
män utan att den dock kan sägas utgöra något verkligt levnadsbe-
hov.
Att monopoltanken skulle komma upp, var icke heller oväntat
och kunde icke vara oväntat för vederbörande intressenter. Förslag i
sådan riktning hade ju framlagts, och att detta förslag tagits på allvar
följer redan av den omständigheten, att då den så kallade tobaks-
trusten bildades, skedde detta bland annat i syfte att genom tobaks-
näringens koncentration bereda staten möjlighet till en effektiv to-
baksbeskattning utan att tillgripa monopol: helt säkert har för mån¬
gen. som ingick i tobakstrusten, medverkat den orsaken, att han
hoppades på det sättet kunna undvika monopol. Det är ju också
möjligt: och till och med sannolikt, att, om trusten lyckats i sina
förehavanden monopoltanken kunnat skrinläggas. Men som bekant
lyckades icke trusten. Jag tänker nu icke på det, efter vad det vill
synas, mindre tillfredsställande resultatet av de första årens arbete.
Jag tänker i stället därpå, att det icke lyckades trusten att hos sig
samla den alldeles övervägande delen av landets tobaksproduktion,
och att en stor del av desamma står utanför trusten och att nya före¬
tag till och med uppkommit, som i ytterligare grad ökat procenten
av de företag, man med ett gängse ord kallar trustfria.
Emellertid: en förutsättning måste, såsom jag redan förut beto¬
nat, vara att en tillfyllestgörande ersättning skulle lämnas för de
förluster, som för den enskilde uppstå på grund av monopolets in-
Nr 7i 8
Onedagen den 9 september.
Yjrz förant^e- Vad som i ett givet fall skall anses vara en tillf yllestgö-
statsnwnopoi å rancle. ersättning är dock och kommer nog alltid att vara föremål
tobakstiiiverk- för olika meningar. Yad som förefaller den som skall ge ersättning
ningen i riket, tillfyllest anser den, som skall få sådan, vara allt för litet, och om-
(Ports.) vänt. Regeringen och efter regeringen utskottet har emellertid —
det vågar jag påstå och försäkra — med bästa vilja gått till upp¬
giften att lösa ersättningsfrågan i överensstämmelse med rättvisa
och billighet, och det kanske bör påpekas, att utöver de ersättningar,
som komma fram efter de föreslagna bestämmelserna, har man även
avsett att bereda de nuvarande tobaksfabrikanterna en annan för¬
mån, nämligen att få teckna preferensaktier i det nya monopolbo¬
laget och därigenom bli delaktiga av de ekonomiska fördelar, som
detta kan medföra.
En gängse invändning mot varje statsmonopol är ju, att stats-
monopolet medför ett otal av statsfunktionärer och att statsmonopo-
lets drift gärna tenderar att bli oekonomisk. Den faran har man
sökt undanröja genom den utväg, som den nuvarande ministären
tagit i arv efter sina föregångare såsom resultat av den av dessa
föranstaltade utredningen, nämligen att monopolets tillgodogörande
skulle överlämnas åt ett enskilt bolag på sådana villkor, att de
enskilda aktieägarna skulle ha verkligt intresse av den ekonomiska
driften.
En annan invändning, som på sin tid, tror jag, riktades mot
förslaget, var, att förslaget var ägnat att gynna vissa storfinansi¬
ella intressen, vissa bankintressen. Jag tror, att det talet numera
icke låter sig höras, ty de närmast intresserade finansiella inrättnin¬
garna, de stora bankerna, ha i handling rätt tydligt visat, att de
icke betrakta finansieringen såsom för dem utgörande en fördel utan
att de tvärtom gärna vilja komma ifrån denna.
Härmed är jag inne på en annan fas av frågan. Man kan
saga: må vara att förslaget, då det framlades i den kungl. proposi¬
tionen, var väl motiverat och välgrundat, men sedan hava inträtt
sådana förhallanden att det icke vidare är antagligt, nämligen de
förhållanden, som vi leva i daglig känning av och som följa av den
stora europeiska eller världskrisen. De förhållanden, vilka jag nu
antytt, verka givetvis i två olika riktningar. De verka i den rikt¬
ningen, att de statsfinansiella behoven ingalunda blivit mindre än
man i våras kunde förutsätta att de skulle bliva, utan tvärtom be¬
tydligt större. Men de verka också i den riktningen, att det för
ögonblicket möter nationalekonomiska betänkligheter, som ju också
av bankerna framhållits, att sätta igång detta företag. Den första
synpunkten är ägnad att tala till förmån för förslaget. Yad den
andra angar, kommer varken den nuvarande regeringen eller helt
säkert någon dess efterträdare att. om den erhåller det av utskottet,
ifrågasatta bemyndigandet att bestämma, när monopolet kommer att
sättas i verket, utföra detta på sådant sätt, att det kommer att
medföra de befarade nationalekonomiska vådorna, utan man kommer
att välja en sådan tidpunkt, att dessa nationalekonomiska vådor
icke inträda. Skulle mot all rimlig förmodan en regering i detta
Onsdagen deri 9 september.
9 Nr 72,
avseende förfara eller önska förfara annorlunda, då skulle den Fmfattmngs-
komma att hindras härifrån redan av hänsyn till det passiva eller (°c
aktiva motstånd, som kommer att resas från bankernas sida. En t0bakstuiverk-
aldrig så bindande juridisk förpliktelse för bankerna kan icke mot ningen i riket.
bankernas vilja göras gällande med den snabbhet, som skulle vara (Forts.)
erforderlig; givetvis kunna på denna väg nationalekonomiska hän¬
syn göra sig fullt gällande. För övrigt får man icke överdriva.
Man måste komma ihåg, att här är icke fråga om att binda nytt
kapital, att i en fast anläggning med oviss räntabilitet för fram¬
tiden lägga ned ett rörligt kapital. Här är icke fråga om några nya
anläggningar utan blott fråga om överflyttande av kapital, och
det bindande av kapital, som kan förmenas föreligga, omfattar en¬
dast de jämförelsevis obetydliga kostnader, som åtgå för själva or¬
ganisationen. Även denna kostnad kommer högst väsentligen att
nedbringas, om, såsom regeringen fortfarande hoppas, och som ut¬
skottet, om jag förstått utskottets förslag rätt, ytterligare under¬
stryker, man kunde träffa överenskommelse med nyssnämnda to-
bakstrust därhän, att det blivande monopolbolaget finge inträda i
dess organisation och göra sig den till godo.
Det har sagts, att tobaksindustrien kommer att genom ett bi¬
fall till utskottets förslag med den obestämda tid, som där angives
för monopolets ikraftträdande, arbeta under så ovissa förhållanden,
att den icke kunde trivas, arbeta under hotet av ett damoklessvärd.
Jag skulle vilja säga: snarare kan man påstå, att det nödtvungna
uppskov, som de finansiella och ekonomiska förhållandena nu med¬
föra, att detta nödtvungna uppskov, säger jag, innebär en förlängd
övergångstid, som endast kan vara av nytta för de enskilda intres¬
sena. Detta damoklessvärd lära dessutom vederbörande intressenter
icke slippa i alla fall. Förslagets öde må vara ovisst, men så myc¬
ket är säkert, att i följd av förhållandenas makt kommer förslaget
om monopol, därest det i dag faller, att återkomma, och detta måste
vederbörande mycket väl veta och känna på sig. Det trycket av
en oviss framtid kommer att vila över dem i alla händelser och
ovissheten blir då större än i händelse av bifall till utskottets för¬
slag, på den grund nämligen, att ingen kan med bestämdhet veta
vad han har att rätta sig efter, ingen kan veta vilka villkor som
komma att erbjudas.
Ja, förslaget kommer, även om det i dag faller, icke att vara
dött, utan att leva upp igen, och det enda man kan vinna på ett
uppskov är att lämna åt en oviss framtid att bestämma, huruvida
monopolets genomförande skall komma att ske på ett för staten
och de enskilda mindre fördelaktigt sätt än nu genom utskottets för¬
slag ställes i utsikt.
Herr Biörklund: Herr talman, mina herrar! I en reserva¬
tion ha tre av första kammarens ledamöter och två av andra kamma¬
rens ledamöter yrkat, att Kungl. Maj ds proposition icke måtte till nå¬
gon riksdagens åtgärd föranleda.
Vi ha därvid likväl erkänt, att tobaksmonopolet såsom en nöd-
Nr 72. 10
Onsdagen den 9 september.
Författnings- fallsutväg är av beskaffenhet att medföra den största möjliga skatte-
t,sla9 anf'° inkomsten för staten, men vi ha varit tveksamma, huruvida denna
tobakstillverk- nödfallsutväg verkligen skulle behöva anlitas och om icke, oaktat vad
ningen i riket. Kungl. Maj :t har förklarat, någon annan utväg fortfarande skulle
(Forts.) kunna tänkas, varigenom tillräckliga inkomster kunde för staten er¬
hållas från tobakshanteringen.
Vi ha också framhållit de betänkligheter, som efter vårt för¬
menande uppresa sig mot ett införande av tobaksmonopol. Yi ha an¬
sett, att det kan ifrågasättas, huruvida icke vad som offras är så be¬
tydelsefullt, att tobaksmonopolet även från statens synpunkt kom¬
mer att ställa sig för dyrt. Därvid ha vi åsj^ftat den omständigheten,
att staten allenast för att erhålla högre inkomster skulle slå under sig
en nu fri näring, avstänga en mängd personer från deras verksam¬
het samt tvinga dem att antingen slå in på andra banor eller, om de
icke kunna det, att tillbringa sitt återstående liv i overksamhet.
En sådan åtgärd som införande av tobaksmonopol medför givet¬
vis ersättningsskyldighet, och därvid är det av särskild vikt, att den¬
na riktigt avväges både i och för sig och vid jämförelse de olika
ersättningsreglerna sinsemellan, så att ingen orättvisa uppstår och
ingen, som är i yrket anställd, blir oförskyllt lidande utan får just
vad som rättvisligen bör tillerkännas honom. Därvidlag har ju ut¬
skottet i vissa avseenden kompletterat Kungl. Maj:ts förslag; men
vi reservanter ha för vår del stannat i tvekan, huruvida även med
denna reglering allt vore väl beställt, så att bestämmelserna skulle
kunna stå sig vid den granskning, de komma att underkastas och be¬
finnas rättvisa icke blott nu utan även framdeles, när den tid kom¬
mer, då de kunna komma att tillämpas. Det kan ju sägas, att vi
icke ha gjort några bestämda anmärkningar i detta avseende, men
förhållandet är, att utskottets arbete har varit så brådskande, och
gått med sådan fart, att man just icke haft tillfälle att företaga några
särskilda undersökningar. Den ena frågan har kommit omedelbart
efter den andra, och så har det ena beslutet fattats omedelbart efter
det andra. När vi i utskottet gingo igenom det av Kungl. Maj:t
framställda ersättningsförslaget, så uppstodo där litet emellan nya
ersättningsfrågor, som blivit bortglömda, och ganska ofta beaktades
även dessa erinringar. Men vi reservanter äro för vår del icke över¬
tygade om att allt därmed är riktigt avfattat, så att det icke ännu
återstår åtskilliga uteglömda, som rättvisligen bort komma i åtnju¬
tande av ersättning. Yi äro också ovissa, om dessa ersättningar äro
så avpassade, att genom desamma näringens representanter av olika
slag verkligen kunna anses och själva anse sig gå ifrån sin fria nä-
ringsutövning utan kännbar olägenhet.
Härtill kommer osäkerheten i de beräknade beloppen. Om det
vore meningen att redan nu tillämpa dessa ersättningar och i enlig¬
het med Kungl. Maj:ts förslag genomföra monopolet från den 1 no¬
vember 1914-, så skulle det ju vara riktigt att beräkna ersättningen
med ledning av resultaten under de år, som legat till grund för
Kungl. Maj ris förslag i detta hänseende. Då så emellertid icke är
förhållandet, utan tobaksmonopolets genomförande är framskjutet till
Onsdagen den 9 september.
11 Nr 72.
en för oss alla oviss tidpunkt, så liar därav följt, att de år, som lågo F°rfattning«-
till grund för de gjorda beräkningarna, och de förhållanden, som då /åtsmmopoi å
rådcle, icke vidare kunna läggas till grund för de ersättningar, som tobakttiiherk-
framdeles skola utgå, utan utskottet har ansett sig böra vidtaga en ningen i riket.
ändring såtillvida, att de år, som förflyta närmast före monopolets (Forts.)
ikraftträdande, skola läggas till grund för ersättningarna. Det blir
således en helt annan grund, som man kommer att följa, än den
som Kung!. Maj:t naturligtvis har varit hänvisad till, och även
detta förhållande ökar osäkerheten uti de ersättningsanspråk och de
ersättningsberäkningar, som man här har att göra med. Den genom¬
förda beräkningsgrunden undanskjutes och i stället får man en an¬
nan utan att man för närvarande kan säga, vilka år det blir och
vilka resultat dessa år komma att lämna.
Det har även synts oss vara angeläget, att staten ju förr dess
hellre får eu ökad inkomst från tobakshanteringen. Men sådana för¬
hållandena nu äro, ha vi ansett, att genom ett beslut om tobaksmono-
pol vid denna riksdag möjligheten avskäres att under de närmaste
åren kunna erhålla någon väsentligt ökad inkomst från denna nä¬
ring, då monopolet ju icke nu kan genomföras. Den utvägen återstår
naturligtvis, att öka tullen, men det kan ju icke på långt när lämna
så stora inkomster, som här vore önskvärt.
Går man till den kungl. propositionen, finner man också, att
Kungl. Maj:t verkligen har varit tveksam, om monopolförslaget nu
borde framläggas. Kungl. Maj:t bar nämligen i propositionen för¬
klarat, att om de hinder, som ansetts stå i vägen för införandet av en
fabrikatskatt, kunde undanröjas, skulle just fabrikatskatt vara en
lämplig form att förskaffa staten de ökade inkomster, som tobaks¬
hanteringen kan lämna. Det hinder, som Kungl. Maj:t pekat på
därvidlag, har varit den bristande sammanslutningen mellan tobaks-
fabrikerna. Men kan man emellertid icke vara fullt övertygad om,
att en sådan sammanslutning mycket val skulle kunna genomföras
i tillräcklig grad under Kungl. Ma.j:ts överinseende. Saken låg helt
annorlunda förut, då ett enskilt bolag förvärvade ett antal fabriker,
och varje särskild fabrik fritt kunde välja mellan att utöva sin nä¬
ring som förut eller ansluta sig til! de Förenade tobaksfabrikör^.
Nu återigen skulle saken ställa sig så, att de fristående fabrikerna
hade att välja mellan sammanslutning vare sig med Förenade tobaks¬
fabrikör eller på annat sätt inbördes eller också att bliva alldeles till¬
intetgjorda genom monopolet. Den press, som detta hot innebure,
skulle säkerligen leda till att sammanslutningarna bleve så pass full¬
ständiga, som kunde erfordras för att möjliggöra införande av fabri¬
katskatt. Denna utväg ha vi för vår rlel ansett, nit man bör taga i
betraktande.
Det framlades i vitskottet ett utkast till ett fabrikatskattesystem,
men detta utkast var icke överlämnat till utskottet i den form, att
utskottet ansåg sig ha någon rättighet att behandla det. Emellertid
såg man. att där var tilltänkt ett kontrollsystem, vilket fabrikanterna
skulle betala i form av årsavgift. Denna årsavgift var satt till en
mycket rund summa, och vid förfrågan, huruvida det vore meningen,
xNr 72. 12
Onsdagen den 9 september.
Författnings-
förslag ang.
statsmonopol å
tolakstiiiverk-
ningen i riket.
(Forts.)
att denna skulle gå åt till kontrollkostnaderna, förklarades av en som
deltagit i utarbetandet av detta förslag, att så icke vore fallet; det
hade icke gjorts någon kalkyl över vad en tillfredsställande kontroll
skulle komma att kosta.
Nu har utskottet på ett ställe i betänkandet hänvisat till kontroll¬
kostnaderna vid sockerindustrien och meddelat, att kontrollkostna¬
derna där uppgå till 20,000 å 25,000 kronor för varje fabrik, samt
därav velat draga den slutsatsen, att tobaksbeskattningen icke skulle
kunna tåla motsvarande kontrollkostnadsbelopp. Detta är jag för
min del dock icke övertygad om. Jag förutsätter tvärtom, att sam¬
manslutningen mellan tobaksfabrikerna skulle kunna bliva så stor,
att de fabriker, som komme att bliva kvar, mycket väl skulle tåla
den kontrollkostnad, som skulle erfordras.
Sedan har det också sagts emot fabrikatbeskattningen, att så¬
dana sammanslutningar skulle föranleda, att alla de små företagen,
alla hemtobaksarbetare skulle komma att nödgas upphöra med sin
näring. Men som herrarna torde finna blir detta i ännu högre grad
fallet med monopolet; det kommer icke att finnas kvar någon tobaks-
hemindustri eller någon enda liten tobaksfabrik, ifall monopolet ge¬
nomföres.
Det är således efter min tanke uppenbart, att en hastigare och
lättare utväg att bereda staten inkomster skulle stå öppen genom
fabrikatskattesystemet.
Med hänsyn till dessa omständigheter och då tobaksmonopolet,.
om det nu beslutades, icke skulle ha någon praktisk betydelse, icke
kunna genomföras och icke bereda staten några ökade inkomster
inom beräknelig tid, då det vidare är ovisst, huruvida de ersättnings¬
anspråk, som nu blivit beaktade och särskilt specificerade, genom
förslaget blivit tillgodosedda på. det sätt, att de i den framtid, då de
skola utgå, komma att befinnas fullt rättvisa, och då därtill slutligen
kommer den omständigheten, att man icke så noga prövat eller visat
ogenomförbarheten av det fabrikatskattesystem, som vi för vår del och
säkerligen många andra skulle anse vara ett behagligare sätt att be¬
skatta tobaken än monopolet, så ha vi trott, att frågan för närva¬
rande borde undanskjutas. Vi ha då förutsatt, att Kungl. Maj :t
skulle komma att framlägga ett nytt förslag, och därvid ha vi ut¬
talat den förhoppningen, att det nya förslaget skulle föregås av ett
närmare övervägande, huruvida fabrikatskattesystemet verkligen
vore så absolut omöjligt att lägga till grund för lösningen av denna
fråga. I det syftet ha vi yrkat, att Kungl. Maj :ts proposition för
närvarande icke måtte bifallas, och jag får hemställa om bifall till
denna vår reservation.
Herr Hallberg: Herr talman, mina herrar! Jag vill fästa
uppmärksamheten på en del av denna fråga, som symes mig icke
ha blivit tillräckligt beaktad. Den är icke annorledes berörd än
att i den kungl. propositionen, föredragande departementschefen
på sid. 67 därom yttrar:
»I detta sammanhang anser jag mig höra framhålla, att
Onsdngen den 9 september.
13 >'r <2.
sådana industrier, som sysselsätta sig med fabrikation av för fsrfattnmgs-
tobakstillverkningen erforderliga utensilier, såsom cigarrlådor, å
cigarrettpapper, etiketter och dylikt, givetvis icke komma att falla * tobakstiliverk-
under monopollagstiftningen.» ningen ; riket.
Vidare fortsätter departementschefen på samma sida: »Då (Forts.)
från vissa håll uttalats farhågor för att de inom dessa industrier
arbetande företagen på grund av tobakstillverkningens monopoli-
sering skulle komma att bringas i svårigheter, torde det vara
nog att erinra om, att det tilltänkta monopolbolagets organisa¬
tion och särskilt bestämmelserna om styrelsens sammansättning
synas innebära tillfyllestgörande garanti för att monopolbolaget i
detta såväl som i andra avseenden skall taga all skälig hänsyn
till andra personers berättigade intressen.» Men det synes mig
kunna ifrågasättas, huruvida vad sålunda erinrats verkligen är
någon garanti. Utskottet har tydligen icke ansett sådan fin¬
nas beträffande tobaksodlarna, eftersom utskottet föreslagit ett
tillägg till Kungl. Maj:ts förslag vid § 13, innefattande att
vid försäljning av råtobak priset skall regleras av en på visst
sätt sammansatt nämnd. Det kan väl synas i hög grad böra ifråga¬
sättas, om icke någon liknande anordning borde genomföras jämväl
beträffande tillverkare av sådana utensilier, varigenom den fär¬
diga tobaken bringas i försäljningsbart skick. Förhållandet är
ju det, att genom monopolets införande fabrikanterna endast få
att skaffa med en enda avnämare, och att de således beträffande
prisets bestämmande komma att stå i en synnerligen beroende
ställning till denna. Dessutom förhåller det sig så, särskilt vad
tillverkare av cigarrlådor angår, att dessa fabriker beträffande
såväl byggnadernas anordning som maskinerna äro inrättade spe¬
ciellt för tillverkning av dylika utensilier, så att, därest de
icke få avnämare för sina produkter eller icke kunna avyttra
dem till skäligt pris, de äro ur stånd att inrikta sin verksamhet
på någon annan näringsgren. Jag kan således icke finna annat än
att här föreligger ett tomrum, som bör fyllas. Skall frågan lö¬
sas på basis av ett monopolsystem, bör något förfogande komma
till stånd, antingen så, att dessa fabriker inlösas liksom tobaksfab-
rikerna, eller ock så, att priset på dessa utensilier regleras
av en nämnd på samma sätt, som enligt utskottets förslag skulle
ske beträffande råtobak.
Herr talman! Jag har intet yrkande att göra, men jag har
velat fästa uppmärksamheten på denna del av frågan.
Herr Steffen: Herr talman, mina herrar! Jag är upp¬
kallad av ett yttrande av herr Björklund. Han uttalade den
uppfattningen, att fabrikatbeskattningen skulle utgöra ett »be¬
hagligare» sätt att vinna de nödiga statsinkomsterna än mono¬
polet, och han trodde även, att det skulle vara möjligt för staten
att vinna »de nödiga» inkomsterna på denna väg.
Jag får emellertid säga, att det synes mig, genom erfaren¬
heten i utlandet vara tydligt bevisat, att fabrikatskatten inga-
Kr 72. 14
Onsdagen den 9 september.
Författning s-
förslag ang.
statsmonopol a
tobak#ti Ilverk¬
ningen i riket.
(Forts.)
lunda är något »behagligt» besk-attningssätt. Det är nämligen
ett synnerligen dyrbart beskattningssystem. Det är dyrbart
för staten genom de mycket höga kontrollkostnader, som med
nödvändighet äro förenade med fabrikatskattesystemet. Dessutom
är det synnerligen dyrt för konsumenterna, i det att konsumen¬
terna icke blott få i varornas pris betala dessa höga kontrollkost¬
nader, utan också en hel del mera, som rinner ned uti fabrikan¬
ternas, tobakshandlarnas och över huvud taget de enskilda to-
baksnäringsidkarnas fickor. Det är ju så, att vid fabrikatskatte¬
systemet blir en prisförhöjning på varorna framkallad därige¬
nom, att staten ökar skatten för att öka sina inkomster. Men'
nu är det ett välbekant faktum, att fabrikanter och handlande
äro vana att påräkna i nettovinst för egen räkning ungefär
samma procent av ett högre pris som av ett lägre varupris.
När detta system] å fabrikanternas och handlandenas sida tilläm¬
pas vid den prisförhöjning, som framkallas genom statens steg¬
ring av skatten, är det klart, att konsumenten härigenom, blir
nödsakad att på samma gång, som han till staten betalar den
högre skatt som staten begär, också betala en högre tribut än
förut till de enskilda företagarna inom näringen. Ått så sker,
är bevisat genom erfarenhet från utlandet. Vi ha ju där en
mycket omfattande erfarenhet beträffande såväl statsmonopol
i tobak som fabrikatskatt uti de mest konsekventa och moderna
former.
Vad monopol beträffar, så är det icke mindre än åtta
länder i Europa, som ha sådant. Av dessa ha fem tobaksmono-
polet i statens egen drift, nämligen Frankrike, Österrike, Ita¬
lien, Rumänien och Serbien. Några av dessa länder ha haft
tobaksmonopol sedan mycket långt tillbaka, sedan ett eller två-
århundraden. Inom dessa länder har monopolet i början varit
överlämnat åt privatdrift, men man har efter lång erfarenhet
funnit det både fördelaktigare för staten och även fullt möj¬
ligt ur ekonomisk och teknisk synpunkt att överföra mono¬
polet i statsdrift. De återstående tre länderna, Spanien, Por¬
tugal och Turkiet, ha för närvarande sitt statsmonopol i pri¬
vatdrift. Det är dock att märka, att dessa tre länder över huvud
taget ha sina statsfinanser i ett tämligen dåligt skick; och
det är bevisligt, att den omständigheten, att dessa länders
statsmonopol utövas av enskilda bolag, på det intimaste sam¬
manhänger med att statsfinanserna öVer huvud taget äro illa
ordnade i dessa länder.
Så mycket om statsmonopolets utbredning i Europa för när¬
varande. Dessutom iakttaga vi i åtskilliga länder fabrikatskat¬
ten tillämpad på det mest effektiva sätt, särskilt uti Tyskland.
Om vi nu skulle anställa en jämförelse mellan ett av mono¬
polländerna och ett av fabrikatbeskattningsländerna, så är det
särdeles lämpligt att jämföra Österrike som monopolland och
Tyskland som fabrikatbeskattningsland, nämligen därför att kon¬
sumtionsförhållandena vad tobak beträffar, såväl som ekono-
Onsdagen den 9 september.
15 Nr 72.
miska och sociala förhållanden i allmänhet ställa sig tämligen Författnings-
lika i dessa länder. Vi finna, att i Österrike förbrukas något forsla9 anv-
mindre än 1y* kg. tobak samt i Tyskland något mer än 11/2 ‘tobakstiiiverk-
kg. tobak per invånare. Nu frågar jag, huru mycket staten er- ningen i riket.
håller i tobaksskatt per invånare i Österrike, monopollandet, och (Torts.)
i Tyskland, fabrikatbeskattningslandet. För år 1908—1909 vi¬
sar statistiken, att österrikiska staten erhöll nära 5 mark per
invånare i tobaksskatt. I Tyskland erhöll staten samtidigt icke
mer än 1,40 mark per invånare på fabrikatskattevägen samt med
tillämpning av alla möjliga tobaksbeskattningsmetoder utom to-
baksmonopolet. Sedan har man i Tyskland ansträngt sig att
förbättra fabrikatskattemetoden och ur densamma pressa fram
största möjliga statsinkomst, men har för år 1912 likväl icke
hunnit längre än, att 2,09 mark kunnat inflyta till statskas¬
san per invånare, vilket då bör jämföras med, att Österrike
för närvarande vinner mer än 5 mark per invånare. Denna jäm¬
förelse visar tobaksmonopolets ofantliga överlägsenhet såsom
medel att ur tobaken erhålla den skatteinkomst, som denna vik¬
tiga konsumtionsartikel till följd av sin egendomliga natur är
ägnad att inbringa åt staten. Likaså visar denna jämförelse
klart, att fabrikatskattesystemet är behäftat med en avgjord
underlägsenhet i detta avseende.
Nu kan man ju framhålla, att utgångspunkten för den kungl.
propositionen är fyllande av ett visst statsinkomstbehov i när¬
maste framtid — ett statsinkomstbehov, uppskattat till viss
definitiv summa för de närmaste åren och något mera för den
något avlägsnare framtiden. Man har också framhållit, att möj¬
ligen en tobaksbeskattning kunde läggas så, att den inbringade
dessa statsinkomster. Redan när man ställer frågan på detta
sätt, är det dock mycket tvivelaktigt, huruvida fabrikatbeskatt¬
ning i vårt land skulle kunna inbringa de i den kungl. propositio¬
nen angivna inkomstsummorna för staten. Men även om så vore
fallet, synes det mig, att närvarande ögonblick, med de bedröv¬
liga utsikterna för statsverket av minskade inkomster och ökade
utgifter under den närmaste framtiden, måste tvinga riksdagen
att anlägga en mer omfattande synpunkt på hela tobaksskatte-
problemet. Vi få icke stanna vid tanken att täcka vissa defi¬
nitiva summor på statsinkomstsidan i närmaste framtiden. Vi
måste söka trygga åt staten möjligheten att i en snar fram¬
tid vinna största möjliga inkomst av tobaken såsom skattekälla
betraktad. När man ställer problemet i denna form, finnes bland
de sakkunnige icke ringaste tvekan om, att statsmonopol är den
enda beskattningsmetod, som bör komma ifråga, och att fabrikat¬
beskattning på intet vis kan tävla med detsamma.
Vänder jag mig så till konsumenterna och deras intresse,
ställer sig saken så, att vid ett tobaksmonopol — särskilt natur¬
ligtvis när detsamma befinner sig i statens egen drift, men även,
ehuru i mindre mån, då detsamma utövas av enskilt bolag — finnes
garanti för konsumenten att, när han betalar det pris han måste
Nr 72. 16
Onsdagen den 9 september.
Författning is-
förslag ang.
statsmonopol o
t obakstillv er Il¬
ningen i riket,
(Forts.)
för sin tobaksvara, han då betalar in till statskassan så nära som
möjligt allt uti priset på varan, som överstiger dess absolut nöd¬
vändiga produktionskostnad. Konsumenten har, vill jag säga, en
. klar garanti i tobaksmonopolet för, att vad han betalar såsom över¬
skott utöver varans nödvändiga och verkliga produktionskostnad
går in till statskassan. Konsumenten kan då med viss tillfreds¬
ställelse, om jag så får säga, »blöda», han »blöder för fosterlandet»,
när han betalar högre pris för sin tobakskonsumtion. Däremot
kan han alls icke hava samma garanti för att de penningar, som
han betalar utöver varans produktionskostnad, gå till det all¬
männa, då fabrikatsystemet tillämpas. Tvärtom är det ofrånkom¬
ligt att han då betalar skatt i tvenne riktningar, såväl åt den
enskilde näringsidkaren inom rörelsen som till staten.
Det synes mig därför icke vara tvivel underkastat, att det
vore en statsklok handling av svenska riksdagen att taga det steg,
som nu erbjuder sig och för närvarande är det enda möjliga, i
riktning mot tobaksmonopolet, även om förhållandena nu gestalta
sig så, att steget icke kommer att bliva så direkt, så omedelbart
ledande till resultat, som varit önskligt och annars skulle ha va¬
rit fallet.
Herr talman, jag yrkar bifall till 1 § i utskottets förslag!
Herr Östberg, Gustaf Fredrik: Då jag för min del
icke kan biträda det förslag, som föreligger att vid denna riks¬
dag fatta beslut om tobaksbeskattningens ordnande genom infö¬
rande av tobaksmonopol är det förnämligast ur rent finansiell
synpunkt. Enligt det kungl. förslaget skulle kostnaderna för
monopolsystemets genomförande uppgå till 55 miljoner kronor,
varav statsverket skulle släppa till 18 miljoner och enskilda
återstoden. Enligt utskottets förslag skulle den summa, som
komme att drabba statsverket uppgå till 20,300,000 kronor.
Det är således ganska betydande belopp, som för statens räkning
skulle anskaffas. Av den kungl. propositionen finner man, att
den beslöts innan kriget började, den 20 juli. Situationen har
sålunda sedan dess i allra högsta grad ändrats, och jag hade
föreställt mig, att man under sådana förhållanden icke gärna
skulle tänka på att söka få frågan löst under detta år. Detta
torde även hava varit den allmänna meningen, och för min del är
jag böjd att tro, att hade kriget börjat något tidigare, torde detta
förslag icke hava framkommit från regeringens sida.
Det visar sig emellertid nu, att man vill ovillkorligen hava
frågan löst, ehuru med den modifikationen, att man anser utfö¬
randet av statsmonopolet böra uppskjutas åtminstone ett år till
slutet av 1915. Då staten nu skall skaffa de omtalade 20 mil¬
jonerna, var skall staten taga dem? Naturligtvis skall det ske
på lånevägen såsom alla dylika utgifter. Utskottet befattar
sig icke nu med frågan, huru dessa medel skola erhållas, och det
är ganska vanligt, att riksdagen besluter anvisande av stora
summor, utan att utredning lämnats, huru medlen skola erhållas.
Onsdagen den 9 september.
17 Nr 72.
Om jag nu ser på, vilka möjligheter finnas att upplåna penningar
för närvarande, så vill jag för det första säga, att i närvarande
stund det icke går för sig att låna i utlandet. Men ännu mera.
Jag är för min del av den åsikten, att det under flera följande år
skall visa sig icke vara möjligt att i utlandet upplåna pengar
utan att betala en mycket, mycket hög ränta, högre än som kan
vara försvarlig i avseende på sådan användning, som här är i
fråga. Jag tror därför man kan anse den utländska lånemark-
naden stängd och att för det behov, som nu föreligger, man måste
anlita den inhemska lånemarknaden. Nu är att märka, att sta¬
ten har många andra stora behov, och jag vill peka på, att riks¬
dagen nyligen anvisat 50 miljoner för bekostande av de militära
åtgärder, som i år visat sig behövliga. Det är ju också menin¬
gen att anvisa medel för arbetslöshetens avhjälpande och an¬
nat därtill. Vid sådant förhållande kan jag icke finna det
riktigt att nu giva sig in på så stora finansoperationer, som här
är i fråga.
Hans excellens statsministern påpekade, huru angeläget det
vore att få monopolfrågan fram för att kunna fylla de behov
i budgeten för 1915, som så mycket omtalats. Men om riksda¬
gen nu fattar beslut om detta statsmonopol, får man icke in nå¬
got under 1915, ty det kan icke vara fråga om att genomföra saken
redan i år, så att inkomster därav skulle inflyta till statsverket
under nästa år. Ett beslut om monopolets införande har där¬
för icke den minsta betydelse för den statsreglering, riksdagen
nu har att uppgöra för år 1915. Jag tror för övrigt, att man
för närvarande icke endast bör tänka på de svårigheter, som
för statsverket kunna uppstå, man bör också tänka på svårig¬
heten att anskaffa de medel, som erfordras för finansieringen
i övrigt och som skulle tillsläppas av det bankkonsortium, var¬
med avtal träffats. Bankerna hava på grund av rådande kris
önskat draga sig tillbaka, och detta har skett av omtanke för den
allmänna rörelsen. Det ser emellertid ut, som om meningen i
alla fall vore att söka tvinga dem att inbetala de pengar de lovat
skaffa. Det förefaller mig dock knappast staten värdigt att
utkräva ett dylikt frivilligt åtagande, som lämnats under helt
andra förutsättningar än för närvarande äro förhanden.
Det vore nu meningen, att det föreliggande förslaget skulle
antagas redan i år, men att verkställigheten skulle framflyt¬
tas till någon gång i framtiden, till 1916 eller kanske till 1917,
en sak, som man för närvarande icke kan förutse. Då vill jag
säga, att det är icke blott oegentligt att fatta ett beslut så långt
före verkställigheten därav, utan att det är även alldeles onö¬
digt. Och därtill kommer att detta skulle innebära obillighet
och orättvisa mot hela tobaksindustricn och tobakshandeln i vårt
land. Det är klart, att härigenom skulle uppkomma ett ovisshets-
tillstånd. De, som drabbas av detta, veta icke, när tobaksmono-
polet kan sättas i verket, och de kunna därför omöjligen inrätta
sig för förhållanden, som de icke veta när de komma, och för
Första kammarens protokoll vid senare riksdagen 197-4. Nr 72. 2
Författning s-
förslag ang.
statsmonopol å
tobakstillverk-
ningen i riket.
(Forts.)
Nr 7*2. 18
Onsdagen den 9 september.
Författning s-
förslag ang.
statsmonopol å
tobalcstillverk-
ningen i riket.
(Forts.)
övrigt, ehuru man vet grunderna för ersättningen, kan man
icke bestämt beräkna, hurudan tillämpningen kommer att bliva,
så att även där inträda vissa svårigheter. Jag vill även säga,
att man icke en gång är säker, att när tidpunkten är inne,
då tobaksmonopolet skulle sättas i verket, de bestämmelser, som
nu fattas, verkligen komma att bliva gällande. Ty det finnes
ju mycket, stor möjlighet för, att förordningen kan under tiden
undergå förändringar, som till äventyrs försämra deras ställ¬
ning, som här äro i fråga, i ganska hög grad.
' Jag kan således på dessa grunder för min del icke biträda
förslaget, men jag är även ganska betänksam, huruvida det
över huvud taget kan vara den riktiga vägen att införa stats¬
monopol på tobak i vårt land. Jag kan visserligen icke säga,
att statsmonopol i och för sig är orimligt. Det har på vissa håll,
såsom i fråga om telegrafen och posten, varit tillämpat, möjligen
även ,i| fråga om järnvägar, men en annan såk är att införa
statsmonopol inom en industri. Det har redan anmärkts, att
gensagor kommit från många håll. Svenska industriförbundet
har uttalat sig mycket energiskt emot tobaksmonopol och påyrkat
en ny utredning för att få klart, huruvida icke fabrikatbeskattning
kunde vara möjlig. Även handelskamrarna i några stora städer,
Stockholm, Malmö och Norrköping, hava uttalat sig i samma
riktning. Enligt min mening är även fabrikatbeskattning i
och för sig vida mer tilltalande än ett monopol, och jag tror
man kan saga, att för flertalet ställter sig saken så. Det vore
då riktigt att söka få till stånd en ordentlig utödning, huruvida
fabrikatbeskattning för oss skulle kunna ordnas på, tillfreds¬
ställande sätt ur alla synpunkter, även ur den ekonomiska. En
sådan utredning är i själva verket icke gjord. Då man läser
den kungl. propositionen, ser man, att där åberopas en utredning
av kommissionen år 1878, således tämligen långt tillbaka. De
invändningar, som gjorts emot fabrikatbeskattningen, gå egent¬
ligen ut därpå, att man icke kan anordna en effektiv kontroll,
därför att en stor del affärer i branschen äro mycket små. Av
den kungl. propositionen finner man, att det föredragande stats¬
rådet haft tanke på denna form för beskattning av tobaken.
Han säger, att möjligen skulle det vara att tänka på fabri¬
katbeskattning i Sverige, såvida vi icke här hade så många
små företag, s.om icke kunna bära kostnaderna för den kontroll,
vilken är nödvändig. Jag undrar verkligen på, att man kan
komma fram med ett sådant skäl, då man samtidigt lägger fram
förslag om statsmonopol. Huru kommer det att gå med dessa
små företag och deras arbete ? Kunna de fortsätta om det blir
statsmonopol? Nej, naturligtvis bli de allesamman tillintet¬
gjorda, om tobaksmonopol införes. Deras ställning blir precis
densamma, lika bra och lika dålig i vilket fall som helst, ty
de måste i alla fall sluta. Följaktligen kan jag icke finna,
att detta skulle vara ett hinder, ty om man inför fabrikatbe¬
skattning, måste man gå så till väga, att de stora företag, som
Onsdagen den 9 september.
19 Nr 72.
kunna bära en tillfredsställande kontroll, få fortsätta sin verk¬
samhet, men de små affärerna, som icke kunde bära kostnaden
för dylik kontroll, få upphöra, och man får då tillerkänna de
senare skälig ersättning för härigenom lidna förluster.
Den föregående talaren nämnde såsom en olägenhet med
fabrikatbeskattning, att till följd därav torde komma att in¬
träda prisförhöjning för konsumenterna, och han framhöll, att
näringsidkare ha den vanan att lägga viss procent på varan och
att därför, om varans pris bleve högre, de även toge större för¬
tjänst. Vad prisförhöjningen beträffar, synes det icke vara
någon stor olycka, om konsumenterna få betala ett högre pris
för något, som icke är en nödvändighetsvara. Men vad beträffar
farhågan, att mellanhänderna skulle erhålla större vinst än
för närvarande, förefaller det mig vara mera en supposition,
som icke har verklig grund. Ty man kan ju, då fråga är om
att lägga en viss procent på ett högre belopp, nöja sig med
mindre procent, än när det gäller mindre belopp, och så lärer
det gå till inom affärerna i allmänhet.
Vad jag Emellertid mest fruktar i avseende- å ett statsmonopol
å tobak är, att det bleve ett prejudikat, som kan leda till
vissa konsekvenser på andra områden, vilka man icke önskar.
Jag är, som sagt, rätt betänksam i avseende på monopol. Det
kan ju hända, att man i alla fall får gå denna väg, men jag
ställer mig synnerligen betänksam inför ett sådant monopol,
som nu föreslås. Jag skulle hellre vara med om ett verkligt
statsmonopol. Jag kan knappast se någon annan fördel av det
tillämnade systemet än att enskilda personer skulle släppa till
de penningar, som behövas. Ja, det kan också vara en fördel,
men jag inbillar mig, att under normala förhållanden skulle
staten kunna taga denna affär på egna axlar. Jag tror för
min del icke mycket på de förhoppningar, som uttalats, att man
genom ett system, som inrymmer en mängd enskilda aktie¬
ägare, skulle få en praktisk duglighet och erfarenhet i affärs-
ledningen. När en gång aktierna komma att noteras på börsen
och vandra i allmänhetens händer, tror jag, att den garanti,
som ligger i tillvaron av enskilda aktieägare, blir skäligen ringa,
och jag tror, att en styrelse, som tillförordnades av Kungl. Maj :t
i dess helhet, skulle komma att sköta affären precis lika bra, som
om en del styrelseledamöter väljas av enskilde.
I avseende å nu föreliggande förslag har med styrka fram¬
hållits särskilt en sak, nämligen att handeln med tobaksvaror
bleve fri. Detta kan dock endast sägas med den största modi¬
fikation. Visserligen skulle icke koncession erfordras, men han¬
deln blev dock beroende av monopolet. Talet om tobakshan-
delns frihet är endast spegelfäkteri, ty frihandel under ett
monopol är omöjlig. Monopolstyrelsen ;är det, som bestämmer
såväl priser som rabatt, och jag vill särskilt framhålla, att
importaffärerna komma att bliva oerhört illa ställda. Deras
ställning, då tullen förhöjes och dessutom licens pålägges, mot-
Författnings-
förslag ang.
statsmonopol a
tobakstillverk-
ningen i rikets
(Port».)
Nr 72. 20
Onsdagen den 9 september.
Författning s-
förslag ang.
statsmonopol å
tobakstillverk-
ningen i riket.
(Forts.)
svarande monopolbolagets egna omkostnader pell vinst, blir i
konkurrensen med detta bolag så svår, att jag tror, att enskilda
importaffärers tillvaro blir omöjliggjord. ^ Det kan hända, att
det också var meningen, att det skulle gå så, att tobaksmono-
polet skulle underlägga sig hela importhandeln, och det må ju
så vara. Men varför icke lika gärna på förband bestämma,
att all import skall ske genom statsmonopolet och icke vara
tillåten för enskilda? Det vore enligt min mening en mera
riktig väg att gå än att, såsom nu, söka uppehålla skenet av
en möjlighet till drivande av importaffärer, som i verklighe¬
ten icke förefinnes. Och det är tydligt, att även sadana hand¬
lande, som endast sälja monopolets tillverkningar, bliva i av¬
seende. å priser och försäljningsvillkor lika strängt bundna,
som om de vore anställda i monopolets tjänst. Jag skulle därför
för min del vilja ifrågasätta, huruvida det icke vore riktigare
att på en gång taga steget fullt ut och läjgga hela tobaksindu-
strien och tobakshandeln i statens hand.
På grund av de skäl, jag nu framhållit, och framförallt
på grund av mina störa finansiella betänkligheter skall jag
bedja att få instämma i yrkandet på avslag.
Herr Statsrådet Vennersten: Den siste ärade talaren slu¬
tade med att säga, att han undrade, om det icke vore möjligt, och
om man icke slutligen borde gå därhän att lägga såväl tobaks-
tillverkningen som tobakshandeln i statens hand. Det var således
under viss förutsättning en rekommendation av ett statsmonopol
utan den s. k. hälftendriften. Ja, detta visar bättre än något an¬
nat, huru stark tanken på statsmonopol i fråga om tobak är. Jag
skulle därför icke heller behöva uppehålla kammaren länge med
att understryka vad som redan talats till förmån för tobaks-
monopol och så mycket mindre skulle det från min sida behövas,
som hans excellens statsministern redan från denna plats gjort ett
inlägg i frågan, som jag är viss om haft kammarens fulla upp¬
märksamhet och även verkat därhän, att mitt uppträdande i
viss mån blivit överflödigt. Emellertid torde det vara nödvän¬
digt, då vi för första gången sta inför ett sa svårlöst ekono¬
miskt problem som det, vilket nu förelagts svenska riksdagen,
att även jag i min ställning säger något mera utförligt om saken.
Jag tillåter mig först påpeka, huru allmänt bekant den än
må vara, nödvändigheten av att vi se oss om efter alla de nya
skattekällor, som rimligen kunna uppsökas och att de även an¬
vändas så långt möjligt är, särskilt i sådana fall, där enighet
synes råda om lämpligheten av att tillgripa dem. Emellertid har
till de många omständigheter, som tala mot ett alltför starkt
ianspråktagande av den direkta beskattningen, tillkommit ett
nytt moment, som är sådant, att betydelsen av den föreliggande
frågan därigenom om möjligt ökas.
Vi hava redan i vårt land rätt raskt gått fram pa den
direkta beskattningens väg och från många håll uttalas tvivels-
Onsdagen den 9 september.
21 Nr 72.
mål, huruvida denna fart varit tillrådlig. Vi hava nu framför Fn-fattnings-
oss ett ianspråktagande av den direkta^ beskattningens möjlig- t{aJnJL>pcu‘,j
heter till deras yttersta gräns, i det vi på ett förhållandevis obe- tobakstillverlc-
tydligt mindretals axlar lågt en synnerligen tung börda med ningen i riket.
införandet av värnskatten. Ja, det är icke ens uteslutet att (Forts.)
förhållandena kunna visa sig vara sådana, att man t. o. m. kan
ifrågasätta nödvändigheten av att tidigare, än eljest varit på¬
tänkt, taga i anspråk en höjning av nuvarande inkomst- och
förmögenhetsskatt, vilket man likvisst av synnerligen nära till
hands liggande skäl vill undvika tills efter de s. k. värnskatte-
åren. Under sådana förhållanden äro vi bundna att endast med
yttersta försiktighet nu ytterligare anlita den direkta, beskatt¬
ningen, och att i stället, såsom jag nyss anförde, anlita andra
utvägar, så långt möjligheten sträcker sig. Till och med reservan¬
terna hava givit uttryck åt den meningen, att monopoltanken är
nog så livskraftig i det de säga: »Att med sådan utgångspunkt
tobaksmonopolet är det system som säkrast för till målet -—
därom torde man kunna vara ense.»
Enhälligheten i meningarna rörande monopolets lämplighet
och nödvändighet är dock ingalunda fullständig, utan det finnes
ju också personer, som fortfarande stå på den ståndpunkten, att
man bör av olika skäl undvika, att anföra ett sådant sätt för
denna beskattning. När man söker för sig klargöra, huru de
skäl äro beskaffade, som anföras från olika håll mot monopols
användande, finner man, att de i huvudsak kunna sammanfattas
i tre olika grupper: Först och främst sådana skäl, som hava
sitt upphov i de berättigade strävandena att tillgodose de pri¬
vata ekonomiska intressena, vidare rent nationalekonomiska hän¬
syn och slutligen har på det sista tillkommit ett skäl, som redan
under debatten framhållits, och som hänför sig till den extra¬
ordinarie finansiella situation, i vilken landet befinner sig.
Om man då först tager upp till granskning — och jag lovar
att göra det icke alltför ingående — de första skälen, d. v. s.
hänsynen till privatekonomiska intressen, är det alldeles på¬
tagligt, att om frågan över huvud skall lösas, så måste den
lösas på sådant sätt, att riksdagen giver åt dessa intressen det ut¬
rymme och det erkännande, som de rimligen kunna kräva. Ock¬
så hav hänsyn härtill och studiet, huru denna del av frågan
bäst skall lösas, utgjort en av de viktigaste sysselsättningarna
för alla dem —- jag går icke längre än 10 å 12 år tillbaka '—
som haft att befatta sig med utredningen av detta svåra spörs¬
mål. Man har därvid allmänt kommit till den meningen, att
det går att lösa tobaksbeskattningsfrågan så, att de privata in¬
tressena bli tillgodosedda utan att man behöver uppgiva tanken
på att införa tobaksmonopol. Jag har såsom affärsman nog så
stark känsla för vad det betyder, när staten tvingas att ingripa
i en förut varande fri näring, och det torde väl icke finnas nå¬
gon, hoppas jag, som betvivlar, att denna sida av saken varit
föremål för ytterst ingående och allvarligt övervägande. Men
Nr 72. 22
Onsdagen den 9 september.
Författnings-
förslag ang.
statsmonopol å
tobakstillveiåk¬
ningen i riket.
(Forte.)
om man det oaktat ansett sig kunna låta det störa statsintresset
väga över, beror det på hänsyn, som jag nu går att i nå¬
gon mån redogöra för.
Innan jag gör det, vill jag säga, att det sätt, varpå utskottet
sökt lösa ersättningsfrågorna. — det är ju en hel komplex av så¬
dana frågor —- synes mig vara lyckligt, och om någon förvånar sig
över det yttrandet från min sida, som själv kontrasignera! den
kungl. proposition, varpå utskottets utlåtande är hyggt, vill jag
till mitt försvar säga, att jag från första stunden visste och in¬
såg, att här kunde ifrågakomma ersättningar till högre belopp,
än som i den kungl. propositionen föreslagits. Man lyckades
emellertid icke att på det stadiet komma till en sådan uppgörelse
med de i främsta rummet intresserade, att man kunde för riks¬
dagen förelägga förslag, som sträckte sig i vissa avseenden lika
långt som det här föreliggande utskottsbetänkande! gör. Jag
skall icke uppehålla kammaren med vad jag nu syftar på, ty
de flesta förstå vad jag menar. Vi lyckades icke träffa en uppgö¬
relse, som kunde möjliggöra framläggandet av längre gående
ersättningsförslag i vissa fall, där utskottet kunnat göra det.
Men icke nog med det. Under remissdebatten i andra kammaren
tillät jag mig framhålla, att jag med tacksamhet skulle både
till övervägande upptaga och gärna följa de anvisningar och
längre gående förslag, som utskottet kunde komma med, ty jag
visste mer än väl, att i detta stycke som i många andra kan
riksdagen vara mer tillmötesgående och gå längre, än vad Kungl.
Maj :t rimligen kan göra. Därför är det också med tillfredsstäl¬
lelse jag sett, att utskottet lyckats i väsentliga punkter — jag
understryker det- — förbättra Kungl. Maj :ts förslag. Och går
riksdagen nu till godkännande av detta, tror jag, att man kan
säga, att frågan löses så rimligt och rättvist, som vi över huvud
taget kunna lösa en ekonomisk fråga, där så många olika intressen
sta emot varandra, att man aldrig kan ordna så att alla bli¬
va nöjda.
Men i detta sammanhang vill jag tillägga en sak — och det
veta vi alla av egen erfarenhet — att 'har en fråga väl blivit av¬
gjord, lugnar sig snart stämningen, och i de flesta fall befinnes,
att på många håll, där man varit missnöjd, blir man det i långt
mindre grad — för att icke säga att man blir nöjd — när förslaget
gått igenom och kommit till utförande. Jag skall icke uppehålla
mig vid ersättningarnas bestämmande eller andra detaljer mera
ingående utan går att med några ord beröra de nationalekono¬
miska synpunkter, som här framhållits.
Jag vet att i denna kammare finnas många av majorite¬
tens i dessa frågor mest initierade män, som dock tro, att i fråga
om vissa beskattningsobjekt är statsmonopol tillåtligt och till¬
rådligt. Jag har med viss behållning studerat arbeten av en
fransk nationalekonom, i den del de beröra den fråga som nu
är före eller lämpligheten av att införa statsmonopol för vissa
produktionsgrenar, och det är en författare, som ingen miss-
Onsdagen den 9 september.
23 Nr 72.
tänker för att hylla några som helst statssocialistiska idéer näm- Författnmga-
ligen Paul Leroy-Beaulieu. Han säger, att i fråga om tillgodo-
seendet av statens fiskaliska intressen gar det otta sa, att man tobaketiUverk-
icke har någon annan utväg att tillgripa än statsmonopol. ningen i riket.
Visar det sig, att de fiskaliska intressena aro starka nog (Forts.)
för att tävla med, kanske överväga, produktionsintresset, måste
staten taga hand om saken, ty eljest gå skattemedel för staten
förlorade och eljest komma produktionens och andra verksam¬
hetsgrenars intressen att obehörigen framhävas på statens fiska¬
liska intressens bekostnad. Jag tror, att vi här stå inför ett
fall, där statens fiskaliska intressen kräva, att ett ingrepp från
statens sida sker. Jag skall i det avseendet påpeka, att den
nyss nämnde författaren säger, att just i fråga om tobaksbe-
skattningen breder sig monopoltanken allt mera ut. och kommer
till utförande i allt flera av den europeiska kontinentens län¬
der.
Nu säger man emellertid mot detta, att det är ett farligt
föredöme man giver, då staten direkt eller indirekt lägger
hand på hittills fria näringar, och detta är det huvudargument,
som varit avgörande för alla dem som ställt sig pa den rena
avslagsståndpunkten. Emellertid behöver man icke gå så syn¬
nerligen långt i sina undersökningar för att finna, att det lig¬
ger en nog så betydande överdrift i den farhagan. Jag har
nyss givit anvisning på en skiljelinje, efter vilken man tryggt
kan gå, då det gäller att uppdela produktionsgrenarna i sådana,
i fråga om vilka ett statens ingripande kan försvaras, och andra,
som icke höra komma i fråga i detta avseende. Nu är det så,
att i fråga om tillgodoseendet av de rent statsfinansiella eller
fiskaliska intressena genom monopoldrift sträcka sig möjlighe¬
terna här i vårt land icke synnerligen långt. Jag underlåter,
för ,att icke uppehålla kammaren onödigtvis, att tala om sådana
grenar som kommunikationsväsendet och dylika, där alla torde
vara ense om att staten kan och hör deltaga i verksamheten, och
håller mig till de ur fiskaliska synpunkter ifrågavarande nä¬
ringsgrenarna och vill först påpeka vad som för alla är bekant,
att i vårt land är det i det avseendet mycket trängre för att
icke säga sämre ställt än i andra länder. Jag undviker det
sistnämnda uttrycket, därföre att vi hava den uppfattningen,
att det är lyckligt, att vi icke exempelvis av brännvin behöva
taga ut mer än vi nu göra. Vårt Hand är i det avseendet ett
föregångsland. Vi avstå från en mycken betydande skattekälla
och hava satt den på avskrivning. Redan nu föreligger ett
beslut att låta mer än 5 miljoner brännvinsmedel fonderas
på sådant sätt, att staten icke kan använda dem för statsregle-
ringen. Därmed är emellertid en utväg stängd, som fortfarande
utgör en av de viktigaste i andra länder, och jag påminner här
om vad som nyligen blivit bekant, att i det uti ekonomiskt av¬
seende hårt ansträngda Osterrike-Ungern har man planlagt in¬
förande av statsmonopol för sprittillverkning. I ett annat av-
Nr 72. 24
Onsdagen den 9 september.
Författnings- seende har man inom andra länder kunnat ur statsfinansiell
statsrnonopoi å synpunkt ställa det fördelaktigare för sig nämligen i fråga om
tobakstilherk- långt gående beskattning pa tullväg av sadana njutningsmedel,
ningen i riket, som förtäras i störa kvantiteter. I det avseendet hava vi det
(Forts.) ur samma synpunkt ävenledes mindre gynnsamt ställt. Det an¬
ses på många håll — och detta har för icke så många år sedan
visat sig i riksdagen — att man icke bör tillgripa utvägen att
pålägga förhöjd kaffetull. Jag är böjd att tro att ett försök
i den vägen icke för närvarande skulle bliva gynnsamt mot¬
taget. Återstår ett fåtal skatteobjekt och däribland tobaken,
en vara som ju måste betraktas såsom njutningsmedel och icke
såsom nödvändighetsvara. År det då att undra på om man, när
man under bekymmersamma förhållanden ser efter var man
skall kunna finna medel nog för statens behov, tänker sig, att
just här måste vi gå så långt som imöjligt, gå till denna skat-
tekällas yttersta beskattningsgräns ? Därigenom hava vi, i den
mån det varit oss möjligt, minskat behovet att över hövan an¬
stränga de skattdragande på den direkta beskattningens väg.
J ag hörde nyss framhållas, att från skilda håll av organisa¬
tioner inom näringslivet skarpa anmärkningar gjorts mot införan¬
de av statsmonopol. Jag vill i första rummet påpeka, att många
av dessa invändningar äro gjorda, innan det var fråga om en
sådan kombinerad drift eller hälftenbruk, som nu förutsättes,
och att man då vände sig mot den direkta statsdriften. Men
därtill vill jag lägga följande upplysning som jag inhämtat.
På många håll har man motsatt sig införandet av monopol på
tobak av den anledningen, att man icke hade fullt klart för
sig, huru mycket staten ville av denna skattekälla uttaga. Man
hade ej överallt satt sig in i, att det skulle tagas ut vida mer
än 6 miljoner, t. o. m. 12 miljoner, och tanken på en ännu
högre beskattning av tobaken var för de flesta främmande.
Men när man härutinnan blev bättre underrättad säde man —
jag nämner inga namn — att när de fiskaliska intressena gå
över en viss gräns, så måste även vi böja oss, och då ifalla
även våra skäl. Därmed hava de ur nationalekonomisk syn¬
punkt hittills framkomna anmärkningarna i viss mån förlorat
betydelse. i
Jag kommer slutligen till de skäl, som tala mot att nu genom¬
föra monopolet, och därvid vill jag giva dem rätt som säga, att
läget är vanskligt. Om man städse med yttersta försiktighet mås¬
te gå till genomförandet av en stor och genomgripande affärstrans¬
aktion, är detta ännu nödvändigare under nuvarande svåra för¬
hållanden. Men å andra sidan får man icke förbise att det nu
gäller mer än någonsin att tillvarataga alla de möjligheter, var¬
om vi kunna enas, för att skaffa staten nya eller ökade inkoms¬
ter. Och icke minst kräves detta, om det nuvarande tillstån¬
det fortfar, med hänsyn till uppgörande av statsregleringen för
år 1916. Om häremot invändes, att det nu främst gäller att
bereda inkomster för år 1915 och att det föreliggande förslaget
Onsdagen den 9 september.
25 Nr 72.
icke tillgodoser detta behov tillåter jag mig svara, att det är Fthfauningt-
icke mindre viktigt, att man i tid förbereder sig på vad därefter
kräves, och fördenskull fordras efter mitt förmenande, att man stöb’lstillverk-
på allvar, även på motståndarnas sida, tager upp detta till över- ningen i riket.
vägande och svarar på den frågan: var skall man taga ersätt- (Forts.)
ning för de medel, som på den nu föreslagna vägen kunna vin¬
nas, därest man icke vill godkänna det här föreliggande skatte-
förslaget? Jag tror också, att så vittutseende denna penning¬
transaktion än är, bör man icke låta avskräcka sig så mycket
därav, ty i det stora hela betyder det en omflyttning av vär¬
den inom landet; och skulle så illa vara, att Sveriges lånemöjlig-
heter i utlandet avstängas för längre tid, än som vi kunna finna
önskvärt ur vår egen synpunkt, torde det icke möta några oöver¬
stigliga hinder att ordna denna fråga på annat sätt. Jag har
göda skäl att tro detta. Och om någon svarar mig, att häremot
talar den alldeles bestämda mening, som synes framgå av den be¬
kanta skrivelsen från det bankkonsortium, som skulle finansiera
det hela, tillåter jag mig svara, att det är förklarligt, om man
i den stora oro som gripit sinnena, blivit betänksam och nu an¬
ser, att här bör man gå tillväga med stor varsamhet. Man tror,
att genom att nu taga i anspråk medel för detta ändamål skola
medel komma att fattas på andra håll, där man icke beräknat,
att minskning på tillgångar skulle komma att inträda. Men
jag tror, att meningarna inom bankvärlden icke skola visa sig
vara fullt enhälliga på den sidan, där man nu så starkt varnar för
att göra något. Jag har nämligen anledning att tro, att det
skall finnas inflytelserika och kunniga bankmän, som skola, i
händelse riksdagen fattar beslut i överensstämmelse med utskot¬
tets förslag, vara villiga att bidraga till att föra saken ut i
verkligheten, kanske tidigare än någon av oss för närvarande
vågar hoppas. Huru än jag ser saken förefaller det mig, som om
ett övervägande statsintresse krävde ett ingripande just nu och
krävde också, att vi toge i betraktande, huru det skulle gå,
om riksdagen nu skulle avslå utskottets förslag. Man säger:
låt oss utreda åtskilliga ännu icke fullt utredda punkter, låt
oss utreda dem mera, låt oss studera alla dessa ersättningskrav
mera ingående och låt oss framför allt lugna oss under upprörda
tider för att med mera lugn och besinning fatta beslut. Här¬
emot vill jag invända, att efter mitt förmenande är det, såsom
en talare säde under remissdebatten i andra kammaren, en gam¬
mal god affärssats, att det är det första budet som är det billi¬
gaste. Jag tror icke på möjligheten att genomdriva förslaget
med samma relativa lätthet som nu, om man skulle uppskjuta
frågans avgörande till en kommande riksdag. Förhållandena
skulle i;nvecklas mera, och alla bemödanden som, berättigade
eller mindre berättigade, göras för att kullstörta denna, fråga
komme att vinna i intensitet och omfattning, och det kan komma
att gå, såsom det gått i Tyskland, att sedan man väl kommit
till insikt om vad genom monopolets införande skulle vinnas,
Nr 72. 26
Onsdagen den 9 september.
Författnings- man kommer underfund med att man försuttit det psykologiska
a^t»mono"™f n^?OD^^c^e^ oc^ *cke längre. Så kan det komma att
‘tobakTtiUver- även här. Och jag undrar, huru man under sådana förhål-
ningen i riket, landen skulle kunna stå till svars med att man därigenom
(Forts.) förminskat möjligheten att utan ett ytterst betänkligt fördy¬
rande av konsumtionen, betänkligt icke blott ur konsumenter¬
nas utan även ur statens synpunkt, uttaga mycket stora skatte¬
belopp. Jag förstår icke hur man skall kunna stå till svars
gentemot, de anmärkningar, som komme att framställas icke
minst från den stora svenska produktionens sida, då man av
samma orsak tvingades att hårdare belasta den.
Även i övrigt komme det nog att visa sig, att frågan bleve
svårlöstare än vad den i denna stund är, och jag tror därför,
att riksdagen kan i Kungl. Maj :ts hand förtroendefullt lägga
saken, sedan ett beslut blivit här fattat i överensstämmelse med
utskottets förslag. Jag tvekar icke att säga, att jag tror, att det
icke blott skall gå att genomföra ett sådant beslut utan också
att genomföra det bättre, än vad såväl motståndarna som många
av förslagets anhängare nu tro vara möjligt. Jag tror också,
att det skall visa sig, såsom det gjort förut under tidigar/e
krigsskeden, att lättheten och möjligheten att ordna stora finansi¬
ella transaktioner kan bliva större omedelbart efter och till och
med under pågående krig än längre fram. Jag tänker på tidi¬
gare erfarenheter, som visat, att det förelegat större lättnad
på penningmarknaden närmast efter ett fredsslut än senare. Där¬
med må emellertid förhålla sig huru som helst, jag vill även i
detta sammanhang hänvisa till vad jag yttrade i fråga om om¬
flyttning av värden inom landet.
Jag har nu icke mycket att tillägga, men jag skall dock
be att få säga några få ord om möjligheten att genom fabrikat-
skattesystemet få fram vad man önskar. Det är ju en kardinal¬
punkt i våra motståndares bevisföring. Från de flesta håll, där
jag kunnat inhämta upplysningar, har det utan tvekan sagts
att, vill man få ut allt vad tobaksbeskattningen kan giva,
går det icke att vinna på annan väg an monopolets, och jag har
nog så betydande finansiella auktoriteter här i vårt eget land
att i det stycket åberopa mig på. Men jag vill också påminna om
en annan sak. Det har sagts, att fabrikatskattesystemet med
framgång har använts i andra länder. Man har pekat på Tysk¬
land, och man har i dessa dagar även nämnt Danmark. Vad
Tyskland beträffar hänvisar jag till vad jag redan sagt. Jag
är övertygad om att, hade man begagnat det rätta ögonblicket
att där införa statsmonopol på tobak, så hade också tillfredsstäl¬
lelsen med att så skett nu varit stor, och jag är viss, att man
livligt beklagar att tillfället försummats.
Beträffande Danmark visar det sig, att den fabrikatbeskatt¬
ning, som där införts på cigarretter och cigarrettobak givit vid
en omsättning av omkring 400 miljoner stycken cigarretter en
skatt av 745,387 kronor för år 1913, det senaste år således för
Onsdagen den 9 september.
27 Nr 72.
vilket redogörelse kan föreligga. Huru mycket utgör detta?
Ledning i det avseendet lämnas av en tabell, där det visar sig,
att av cigarretter till detaljpris under ett öre tillverkas inom
landet 45 <y0 ock av cigarretter till detaljpris av 1—1 Vs öre
48,7 o/o. Motsvarande siffror för importerade cigarretter voro
respektive 36,7 och 41,8 o/0. Räknar man 1 öre stycket för
400 miljoner cigarretter kommer man till en summa, av vilken
745,387 kronor utgör 18 Vs °/o. Räknar man åter 1 % öre blir det
15 °/o. Det är det skatteresultat, som man hittills nått i detta
vårt grannland. Hur mycket når man med en beskattning mono¬
polvägen? Jo, det finns intet land, för vilket jag har redogörel¬
se, som har mindre än 64 °/o. Detta är fallet i Portugal och
Rumänien samt i Österrike-Ungem. Italien här 75,5 o/0 och Frank¬
rike 4/ä av värdet. När Frankrike tillverkar tobaksvaror för
525 miljoner francs, tjänar staten därpå mer än 400 miljoner
francs. Det är således icke möjligt att på fabrikatbeskattnings-
vägen taga ut vad man tager ut på, den andra vägen. Om man vill
i beskattningsavseende komma till mest tillfredsställande re¬
sultat, måste man gå över till monopol. Detta system bär i
det hänseendet så oerhört övervägande fördelar, att det tvingar
sig fram, såsom jag redan tillåtit mig framhålla.
Med hänsyn till alla dessa omständigheter och mycket an¬
nat som under debatten framkommit till försvar för monopol¬
systemet vågar jag hysa den förhoppningen, att riksdagens första
kammare — liksom jag även vågar hoppas andra kammaren —
antager detta förslag, sådant det utarbetats av utskottet, anta¬
ger det utan kränkande av någons rätt, men med tillgodoseende
såsom tillbörligt är i första rummet av de stora statsfinansiella
intressena.
Herr Fahlén: Jag skall icke tillåta mig att ingå på en ut¬
redningom monopol eller fabrikatbeskattning eller någon jämförel¬
se dem emellan i rent principiellt hänseende, detta så mycket
mindre som jag jämte mina medreservanter i vår reservation
uttalat att vi äro övertygade därom, att monopolet är den väg,
som lättast och säkrast för till målet, för så vitt man avser att
lägga tyngdpunkten endast på den statsfinansiella sidan av saken.
Endast det vill jag i förbigående säga att man i allt fall kan
bliva något betänksam, även om man icke är principiell motstån¬
dare mot tobaksmonopolet i den form det från Kungl. Maj:t
framkommit, när man läser utskottets betänkande, hurusom mo¬
nopolet har speciella fördelar icke endast i statsfinansiellt och
skattetekniskt hänseende utan jämväl i nationalekonomiskt avse¬
ende. Utskottet undviker sorgfälligt att klargöra vad som menas
med detta sista uttalande, så att man här kan ha rätt att sätta
ett frågetecken. Man hänvisas visserligen till 1911 års kom¬
mittébetänkande, men jag skulle dock vilja fråga, om man icke
med utskottets motivering lätt kan komma över till att tänka
på att monopolisera icke blott tobaksnäringen utan snart sagt
Författning»-
förslag ang.
statsmonopol å
t obak stillverk-
ningen i riket.
(Forts.)
Nr 72. 28
Onsdagen den 9 september.
För fattning s-
förslag ang.
statsmonopol å
tobakstil Iverk¬
ningen i riket.
(Forts.)
vilka fria näringar inom landet som helst. De uttalanden, som
utskottet gjort, avskräcka emellertid icke mig från att såsom min
egen jpersonliga (mening Isäga, att jag visst icke är absolut motstån¬
dare mot tobaksmonopol, men orsaken varför jag nu icke kunnat
ansluta mig till utskottsmajoritetens ståndpunkt är förnämligast
den, att jag icke kan förstå, huru något resultat av ett monopolbe¬
slut nu skulle kunna vinnas inom överskådlig framtid. Utskottet
säger också självt, att det är omöjligt att bedöma den tid, då
monopolet skulle kunna effektueras, och det är ju fullkomligt
riktigt. Herr finansministern hade en mycket ljus synpunkt på
framtiden, och om jag rätt fattade hans optimistiska uttalande,
skulle det icke dröja så synnerligen länge, innan vi finge se
tobaksmonopolet här i landet förverkligat, ja jag vågar draga
den slutsatsen av hans anförande, att det åtminstone icke skulle
dröja längre än till nästkommande år. Ja, hade man en sådan
uppfattning och trodde man verkligen att de finansiella förhål¬
landena i landet skulle under nästkommande år bliva sådana,
att det beslut utskottet här föreslagit riksdagen att fatta redan'
då skulle kunna genomföras, skulle man verkligen allvarligt
kunna taga i övervägande, om det icke vore lämpligt att nu följa
utskottet. Men för min del måste jag säga, att jag anser det full¬
ständigt uteslutet att under 1915 dessa inemot 60 miljoner kronor
skulle kunna ställas disponibla för genomförande av tobaksmono¬
polet, och jag tror knappt, att det skall visa sig möjligt ens under
därpå följande år eller 1916. Jag undrar, om icke vi skulle
kunna få vänta ända till 1917, möjligen kanske ännu längre.
Om man nu har den uppfattningen, må det ju vara förlåtligt, om
man icke kan förstå, varför det är en sådan brådska att beslut
fattas just nu i denna fråga, nu då riksdagen snart har sina sista
arbetstimmar, och då andra kammaren är färdig att gå för att
avlösas av en ny andra kammare efter skedda nyval. Ett beslut
nu skulle enligt min åsikt icke kunna bliva annat än rent prin¬
cipiellt förbindande i avseende å frågan om monopol eller icke
monopol för en kommande riksdag, möjligen riksdagar. Vad
kan det väl finnas för reella skäl att nu fatta ett sådant beslut?
Jag tror, att man icke skall underskatta de olägenheter, som ett
brådstörtat beslut nu skulle kunna medföra. Det har tidigare
från denna plats sagts, att det skulle verka oro bland den nuva¬
rande näringens målsmän. Detta har å andra sidan gendrivits
med det påståendet, att ett förkastande av utskottets eller
Kungl. Maj:ts förslag skulle verka på samma sätt. Jag är
dock icke övertygad, att den uppfattningen är den rätta. Det
synes mig ofrånkomligt, att därest ett monopol nu beslutes för
eu avlägsen, okänd framtid, detta måste medföra att näringen!
komme att ställa sig själv så att säga på avveckling med alla
de konsekvenser, som därav kunna härflyta. Om man har grun¬
dad anledning hysa sådana farhågor, då synes mig i allt fall,
att riksdagen borde gå fram med synnerlig varsamhet och grann¬
lagenhet i denna fråga. Det förslag Kungl. Maj:t nu framlagt är
29 Nr 72.
Onsdagen den 9 september.
byggt därpå, att den enskilda näringens målsmän vare sig fa- Fför{%tni^
brikanter eller hos dessa anställda personer, såsom arbetare m. fl. Jatsmonopoi å
skulle få tillgodonjuta en rimlig ersättning för de förluster de tvbakstiiherk-
komma att lida genom monopolets införande, och clet är väl en ningen i riket.
ståndpunkt som delas av alla inom riksdagen, åtminstone delas (Forts.)
den meningen av utskottet, som icke har stannat ens vid Kungl.
Maj:ts förslag utan gått väsentligt längre i ersättningsfrågan,
ja gått så långt, att ersättningsförslaget blivit så gott som full¬
ständigt omarbetat. Jag tror knappt, att man skall kunna finna
en enda paragraf, som icke blivit i någon mån förändrad. Då
frågar jag*, kan det vara sannolikt att utskottet pa den korta tid,
som stått utskottet till buds, särskilt med hänsyn till denna frå¬
gas ofantligt svåra beskaffenhet, kan det vara . möjligt, säger
jag, att utskottet skulle kunnat avväga dessa tillägg i ersätt-
ningshänseende på ett fullständigt och väl genomtänkt sätt, sä
att riksdagen verkligen skulle kunna lita pa, att nu är den
fullkomliga rättvisan uppnådd, nu har man. funnit den e.rsätt-
ningslinje, som tillgodoser rättvisans och billighetens fordringar.
Jag vågar tro, att så icke är förhållandet. Det har tidigare här
av en talare framhållits, huruledes en industri, som är i mycket
beroende av tobaksnäringen, blivit alldeles bortglömd, nämligen
cigarrlådeindustrien, vilken även framfört sina bekymmer till
samtliga riksdagsmännen och från vars målsmän vi i dag fått en
[särskild skrivelse. Ja, denna fråga var ju uppe i utskottet,
men behandlades mycket snävt och knapphändigt, och det var ju
ganska svårt för de utskottsledamöter, som icke hade närmare
kännedom om tobakshanteringen och vad därmed har samman¬
hang, att kunna bilda sig ett omdöme om denna sak, och frågan
blev alltså skjuten åt sidan. Nu klagar man över att rättvisa
icke skipats, enär dessa näringsidkare också bort tillgodoses
ungefär i samma omfattning och pa samma sätt som tobaks-
odlama.
Handelskåren har varit föremål för utskottets särskilda upp¬
märksamhet och välvilja åtminstone i utskottets platoniska ut¬
talanden. Men när det gällde att handla, då stannade utskottet
vid de s. k. importhandlandena och tillerkände dem vissa ersätt¬
ningar. Huruvida dessa ersättningar nu kunna anses så tillmätta,
att de kunna vara rättvisa och huruvida bestämmelserna komma
att verka så, att vederbörande verkligen komma i åtnjutande av
desamma efter rimliga och skäliga grunder, därom törs jag icke
efter den korta tid man haft till sakens begrundande hysa någon
tillförlitlig åsikt. Men alla de andra handlandena, de s. k. detalj¬
handlarna, ja de få ingen direkt ersättning, utan de skola soula-
geras på annat sätt, nämligen därigenom att utskottet , föreslår
riksdagen att till Kungl. Maj:t avlåta en skrivelse av innehåll,
att de skulle tillgodonjuta en viss kredit och vissa rabattförmå¬
ner. Nu vill jag fråga, huruvida detta kan vara ett ändamåls¬
enligt och rimligt sätt att lösa denna ersättningsfråga, ty även
detta är en ersättningsfråga, fastän den löses här på en omväg.
Kr 72. 30
Onsdagen den 9 september.
Författnings- Såvitt jag kan. förstå innebär själv.a monopolbegreppet begreppet
statsmonopol a k?n9enj'ra^on> koncentration i drift och koncentration naturligt-
tobakstniverk-vis i distribuering och tillverkning av varor i syfte att nedbringa.
ningen i riket, omkostnaderna och öka företagets vinst. Skulle nu en skrivelse
(Forte.) sådan som utskottet föreslagit, avlåtas av riksdagen, är det min
bestämda förvissning, att varje nu existerande handlande kommer
att gorå sina anspråk gällande gentemot monopolbolaget och för¬
hindra detta ,att ordna sina affärer på ett ekonomiskt sätt, jag kan
gärna säga på ett förnuftigt sätt. De komma att kräva att genom
monopolbolagets försorg få sådana rabatter och sådana förmåner,
att de kunna hava som det heter »skälig» inkomst av sin rörelse,
och naturligtvis komma de under sådana omständigheter att gå
grosshandlandena förbi, och då synes mig, att den sista villan
blir värre än den första. Detaljisterna få leva och grosshand¬
landena gå åt. Jag tror, att denna ersättningsfråga behöver
mycket grundligare övervägas och lösas på ett annat satt än vad
här skett.
Om jag ser på utskottets ändringsförslag i ersättningsförord-
ningens 8 § kan jag icke komma till annan slutsats, än att den änd¬
ring utskottet där har vidtagit skulle medföra, att en hel del
av de fabrikanter, som där skulle tillförsäkras ersättning, komme
helt simpelt att bliva uteslutna. Där har nämligen den tid, för
vilken ersättning skulle utgå, i stället för att såsom i Kungl.
Maj :ts förslag beräknas från den 1 januari 1909 till den 31
oktober 1914, ändrats från ingången av 1904 till dagen för mo¬
nopolets trädande i kraft.
Ja, då synes mig ganska tvivelaktigt, huruvida den fa¬
brikant, som begynt sin verksamhet efter 1904, verkligen skul¬
le 'få någon ersättning. I varje fall synes mig att paragrafen hade
bort få en något tydligare formulering för att ett missförstånd,
sådant, som det jag påpekat, icke skulle kunna behöva befaras. Jag
anför detta närmast för att visa, att den överarbetning, jag kan
gärna säga revision, som utskottet verkställt av Kungl. Maj:ts
förslag, har skett under sådan brådska, att man näppeligen kan
saga, att förslaget blivit fullt genomtänkt eller fullt systema¬
tiskt.
Om riksdagen nu icke antager utskottets förslag eller Kungl.
Maj:ts proposition, har, såsom jag förut nämnt, icke något även¬
tyrligt skett. En ny riksdag sammanträder inom kort, och tid
kan vinnas för verkställande av ytterligare bearbetning av detta
nu bearbetade förslag. Tillfälle kan givas att överväga nya
rimliga ersättningsanspråk, som kunna behöva beaktas och möjlig¬
het kan jämväl beredas att närmare överväga, huruvida icke
någon annan väg för uttagande av erforderliga statsinkomster ur
tobaksnäringen skulle kunna vara möjlig — allt fördelar för
frågans lösning. Inga nackdelar kunna däremot, såvitt jag för¬
står, vara förbundna med ett avslag på utskottets betänkande.
Huru kan man väl då tveka i valet? Det är klokt och förtänk¬
samt att icke handla annat än efter mogen överläggning, och
Onsdagen den 9 september.
31 Nr 72.
jag tror, att riksdagens ledamöter knappast hunnit att mera Fuvfattnings-
än helt ytligt sätta sig in i denna mycket svåra fråga; rådrums^’monop"/'å
för detta torde mer än väl behövas, och något äventyr skulle \oboLtiUverk-
som sagt ej vara förenat med ett avslag å såväl utskottets som ningen i riket.
Kungl. Maj:ts förslag, varom jag också tillåter mig att vörd- (Forte.)
samt hemställa.
Herr Thyrén: Herr talman! Yad som närmast föranlett mig
att begära ordet i denna fråga äro vissa mera allmänna resonemang,
som förts i fält emot förslaget, om de också icke direkt och tydligt
kommit till synes hos reservanterna. Då det gått som längst, tyckes
man hava velat driva den satsen, att ett ingrepp i näringsfriheten,
sådant som det här ifrågasatta, skulle vara jämförligt med förgri¬
pelse på egendom. Det skulle sålunda vara ett rättsstridigt för¬
störande av en utav staten utan vidare godkänd rättighet. Jag vågar
icke sätta i fråga, att kammarens ledamöter skulle hava tålamod att
följa mig på någon mera ingående granskning av denna fättsfiloso-
fiska fråga och icke heller tror jag detta vara behövligt. Jag före¬
ställer mig, att ett par exempel kunna vara tillräckligt vägledande.
Vi antaga det fallet, att en tullförhöjning, plötslig och betydande,
inträder under sådana förhållanden, att ett flertal importörer, vilka
förut levat på sin import av främmande varor, plötsligt förlora den¬
na sin födkrok -— det är nu visserligen så, att i praktiken har en tull¬
förhöjning icke rätt lätt denna verkan, men fallet är ju möjligt: vi
tänka oss en industri i landet, som kan omedelbart framställa så
mycket som erfordras för att tillmötesgå efterfrågan inom landet.
Om nu fallet är sådant, skulle någon människa finna resonligt, om
det sades, att staten genom denna tullförhöjning kränkt importörer¬
nas rättighet att leva av sitt yrke; de hava utövat detta lovliga yrke
och de ha levat därav, och nu vidtager staten en åtgärd, som gör det
för dem omöjligt att existera: detta är en rättskränkning. — Ett så¬
dant resonemang, mina herrar, är uppenbarligen orimligt, och man
får icke förblanda absolut olika saker, äganderätt eller över huvud
verkliga rättigheter i juridisk mening, med de eventuella fördelar,
en person kan ha vid utövandet av ett visst yrke eller en viss nä¬
ring (då vi icke hava kvar näringsstadganden från medeltiden med
skråväsen och dylikt, ty då kunde det ha varit ett annat förhållan¬
de). Ett annat exempel. Huru omöjligt vore det icke att tänka sig
en rättsordning, som försökte skydda människors inkomster av deras
yrke eller sj^sselsättning på samma sätt som straffrätten genom t. ex.
stöldinstitutet skyddar deras egendom. Först på senaste tider har
man strävat sig fram till ett sådant begrepp i den moderna rätten,
som det vi kalla illojal konkurrens. Men med vilka svårigheter har
man icke haft att kämpa för att komma fram härtill! Att en per¬
sons näring och yrke kan skadas i den allmänna konkurrensen, det
är något, som i det hela ej kan undvikas, och är på intet sätt jäm¬
förligt med en bestående äganderätts direkta kränkning. Det är
icke fråga om rättighet i samma mening i dessa båda fall. Därmed
vill jag naturligtvis för ingen del ha sagt, att staten i sådant fall
Nr 72. 32
Onsdagen den 9 september.
Författmngs- som (Jet här föreliggande bör Titan vidare förtrampa de personer, som
förslag ang ~
statsmonopol
förslag anghava (fessa sysselsättningar till yrke och näringsfång. Men man får
tobaks till ver t- icke giva dem ett rättskrav mot staten, så att t. ex. deras samtycke
ningen i riket, skulle fordras. Man kan icke komma längre än att staten bör av
(Forts.) billighetsskäl se till, att de icke bliva mera lidande än som oundgäng¬
ligt är, och för min del vill jag gå så långt, att staten bör i detta fall
hellre giva för mycket än för litet.
Efter denna anmärkning skall jag tillåta mig några reflexioner
i anledning av herr Hildebrands reservation. Den, som satt sig in i
denna reservation, känner, att den går ut på en jämförelse mellan
monopol och fabrikatskatt. Reservanten vill bevisa, att svårigheter¬
na att realisera Kungl. Maj:ts förslag äro oövervinnerliga, under det
att den svårighet, som man från alla håll har mer eller mindre er¬
känt såsom vidlådande fabrikatbeskattningen, är ganska lätt att
övervinna, jag menar kontrollen. Resultatet blir, finner reservanten,
att man bör taga fabrikatbeskattningen, och därmed, säger han, har
män vunnit en snabb och bekväm utväg att fylla det behov, som nu
föreligger. Bakom detta sista ligger naturligtvis den reflexionen,
som kan vara ganska riktig i och för sig, att staten icke bör i fråga
om sina inkomster resonera såsom privatmannen, vilken riktar sig
och okär sina inkomster för inkomsternas skull; staten bör icke göra
sina inkomster större än som motsvaras av de oundgängliga utgif¬
terna. — Sådan är reservantens tankegång. Jag skall nu tillåta mig
att förse den med några anmärkningar.
De svårigheter, som vidlåda förslaget, skulle alltså vara oöver¬
vinneliga; dessa skulle anknyta sig till upplåningen och ersättnings¬
frågan. Utan att vilja posera såsom sakkunnig i vad rör upplånings-
f rågan, kan Jag dock icke underlåta att hemställa till de av mina
ärade motståndare, som äro sakkunniga på detta område, huru de
vilja förklara, att det skulle möta oövervinneliga svårigheter att in¬
tim vårt land — ty jag går ut från, att vi alla äro ense om, att helst
försöka få medlen tecknade inom landet — placera erforderligt an¬
tal preferensaktier, då man väl vet, att vi i våra enskilda sparban¬
ker för närvarande hava innestående en miljard kronor; att ett myc¬
ket stort belopp av denna summa utgör en på det hela taget fast
placering; då man slutligen känner räntefoten i dessa sparbanker och
då man slutligen vet, att aktierna lyda på 100 kronor, så att de äro
tillgängliga för var man, samt att räntan på dem garanteras till
4V2 % och mänskligt att döma inom kort tid blir åtminstone 6 %.
Huru då förklara svårigheten att få en teckning till stånd? Denna
reflexion torde kunna utvidgas även till obligationslånet, som löper
med 5 % ränta. Vore det, som reservanten säger, »en underlig
optimism att våga tro på en upplåning för statens räkning inom lan¬
det och under de närmaste åren», av för ändamålet erforderliga me¬
del, då vore detta enligt min uppfattning ett mycket sorgligt ekono¬
miskt fattigdomsbevis för vårt folk; jag menar icke, att det bevisade
ekonomisk fattigdom men fattigdom på ekonomisk insikt eller in¬
stinkt: Måhända finnes det därav icke så mycket hos folkets breda
lager, men det borde kunna utvecklas, och här vore ett synnerligen
Onsdagen den 9 september.
33 Nr 72.
gott tillfälle därtill, ty en så förmånlig och så solid placering står
nog icke så ofta till buds för folkets breda lager.
En annan sak, att utdragandet ur rörelsen av detta kapital i ett
olämpligt ögonblick kan vara skadligt. Men bortsett därifrån, att
man här med vänstra handen tager beloppet ur rörelsen för att med
högra handen lämna detsamma såsom ersättning åt fabrikanter m. fl.,
vilka, såvitt de ej äro utländingar, kunna förväntas omedelbart åter¬
insätta det i rörelsen, så torde man väl kunna tilltro den nuvarande
regeringen fullt upp tillräckligt ekonomiskt omdöme för att avvakta
det rätta ögonblick, då den rubbning, som ju i alla fall oundgängli¬
gen måste följa av en sådan omplacering, kan ske utan större skada.
Yad vidare angår ersättningsfrågan, har reservanten flätat ihop
denna med kontrollfrågan, och därför skall jag också taga dem till¬
sammans. På sidan 113 i utlåtandet talar reservanten om kontrol¬
len i fråga om fabrikatbeskattningen, åberopar Tysklands exempel,
och går ut från den tyska cigarettskattelagen, visar med vilka enkla
medel den lagstiftningen opererar och föreslår oss att göra detsamma.
Jag undrar, om den ärade reservanten har kännedom om eller kom¬
mit att tänka på de straffsatser, med vilka denna enkla tyska kon¬
troll i själva verket göres så effektiv; i allt fall skall jag be att få
upplysa dem, som icke känna till detta, att straffmaximum är
100,000 mark. Och jag medgiver, att om vi ville lägga in ett så¬
dant tyskt allvar i vår lagstiftning och framför allt i vår lagtillämp¬
ning, då skulle kanske även jag kunna gå in på reservantens upp¬
fattning om den tyska kontrollens tillräcklighet, men därförutan till-
låter jag mig betvivla, att den duger någonting till bär hos oss.
Reservanten har vidare gått in på en fråga, som jag skall be¬
möta med ett par ord. Han yttrar sig mot utskottets tal om stan¬
dardtyper och säger att man icke kan »sälja cigarrer metervis». Men
det är väl icke enbart fråga om vissa centimeters längd för att skilja
standardtypen från andra, utan här komma väl också form och färg
i betraktande, och det torde väl icke här vara mer oupphinnligt än
i monopolländerna att genomföra en standardtyp så, att den som vill
hava en 15-öres cigarr kan få den igenkännlig genom längd, form och
färg, så att han kan vara säker om att icke bliva lurad. Jag skulle
hava bättre förstått, om reservanten sagt, att man kunde importera
en eftergjord standardtyp och sedan lägga denna vara uti falska lå¬
dor. Däremot finge man väl eventuellt gardera sig genom inskrän¬
kande bestämmelser eller i värsta fall genom rent förbud mot privat
import. Huru som hälst, kan det skälet icke vara avgörande. Emel¬
lertid har reservanten i bakhand sitt huvudsakliga argument i fråga
om kontrollen. Han säger, att naturligtvis kommer kontrollen
alltid att bliva mycket dyrbar och mycket svår i fråga om
de smärre fabrikerna, men, säger han, det hjälpes helt enkelt där¬
igenom att man lägger kontrollkostnaden, som för de små fabrikan¬
terna skulle bliva för betungande, på de större företagen. Omedel¬
bart därefter talar han om ersättningsfrågan och säger, att det är
mycket sannolikt, att de små fabrikerna komma att försvinna, och
Första kammarens protokoll vid senare riksdagen lDlb. Nr 72. 3
Fölfattnings-
förslag ang.
statsmonopol å
tobakstillverk-
ningen i riket.
(Forts.)
Nr 72. 34
Onsdagen den 9 september.
Författnings- att den ersättning, som bör tillkomma dem, bör utgå från de större
förslag ang. fabrikerna. Därmed har han ju alldeles vänt upp och ned på sm
,tat,monop°l & utgångspunkt, som var risken för näringsfriheten. I stället för att
"" staten enligt Kungl. Maj:ts förslag utbetalar ersättningen, skulle
(Forts.) det här bliva de större fabrikerna, som betala alla ersättningar till de
små efter att förut hava belastats med kontrollen för deras räkning.
Jag tror icke, att man behöver alltför mycken illistighet för att räk¬
na ut, hur detta kommer att gå till i verkligheten; ^hur de större fa¬
brikanterna formligen eggas att dumpa ned de. små, tills de äro av
föga värde, och att i det psykologiska ögonblicket, avlösa dem ocn
övertaga deras roll. Därmed komma vi fram till koncentrationen,
och då hava vi ett monopol, men ett monopol icke för staten utan
för en trust eller ring. Nu medger reservanten, att det är att miss¬
tänka, att denna koncentration skulle kunna leda till prisernas för¬
höjning utöver skäliga gränser. Men, säger han, det ha vi ett enkelt
medel mot, i det att vi kunna tillgripa tullnedsättningar. Här sy¬
nes emellertid reservanten ha glömt en viktig omständighet, nämli¬
gen det utländska intresse, om vilket med rätta varit tal både i den
kungl. propositionen och i utskottets motivering. Om det förut va¬
rit svårt för det utländska intresset att komma överens med den in¬
hemska ringen — det är ju möjligt att sa varit fallet kan det ej
slå fel, att det blir lättare för detsamma att tala förstånd med vår
svenska tobaksring, sedan staten satt ned tullarna, och då komma vi
till en situation, som jag skulle vilja beteckna med den kända, spel¬
termen saxande: antingen ha vi höga tullar och då inhöstas vinsten
av mannen inne i landet eller också sänker man tullarna och då tages
den av mannen utanför •—- men de tu äro ett. Det.. sannolika för¬
loppet blir alltså, enligt min mening, det, att man får en allt star¬
kare koncentration: de små fabrikerna ätas upp av de större; därpå
inträder faktiskt ett monopol; detta monopol försöker staten mota
med tullnedsättning; denna i sin tur leder, om icke redan förut så
skett, oundgängligen, mänskligt att döma, till någon kompromiss på
ett eller annat sätt mellan den utländska trusten å ena sidan och vår
inhemska ring å den andra. Och jag tror, att reservanten får vara
ganska skarpsinnig för att uttänka en förklaring, varför. det icke
skulle gå på detta sätt, åtminstone om man får tilltro fabrikanterna
normalt förstånd och normal benägenhet att tillgodose sina egna in¬
tressen.
Jag skall nu icke uppehålla kammarens tid i annan mån än att
jag skall lägga till en allmän anmärkning. Det har av nästan varje
föregående talare i dag berörts detta argument om »statssocialism».
Man har mer eller mindre uttryckligt varnat för konsekvenserna av
att på detta vis i statens intresse angripa en bestående näring och
göra den till monopol. Man har sagt: var skall detta sluta om man
nu börjar här? Ja, det är mig omöjligt att icke än en gång komma
tillbaka till vad jag många gånger förut i olika frågor berört från
denna plats, missbruket med skräckmålningsklichén. .När det är
fråga om en sådan verklig fara, som att på den väg, jag nyss be¬
skrev, en utländsk trust kan bliva övermäktig, då tröstar man sig
Onsdagen den 9 september.
35 Nr 72.
med klichén skräckmålning. Men då det gäller att tillgripa en åt¬
gärd, som länge funnits i världens konservativaste land, Spanien,
och i dess näst konservativaste, Österrike, förutom i många andra
mer eller mindre konservativa länder, då målar man själv och skyr
icke _ sådana färgklatschar, som att »statsmonopolet med förfärande
hastighet skall verka förlamande på all privat företagsamhet» (sid.
115). Det kan väl ändå icke hänga rätt tillhopa. Bismarck t. ex.
var aldrig någonsin misstänkt för att vara socialistkurtisör. Men
vad han indiskutabelt var, det var statsman; och såsom sådan förstod
han, att det icke duger att fördöma socialismen i klump och att
man icke borde förkasta en åtgärd endast för att den passande inom
ramen av det socialistiska systemet, utan man borde även här följa
den gyllene regeln att pröva allt och behålla det gott är. Hade han
icke så gjort, hade han icke varit eller blivit den man han var och
blev. Han kämpade hela sin tid för ett tobaksmonopol och jag tror,
såsom det nämnts av herr statsrådet, att det finns mer än en klok
man i Tyskland, som nu är ledsen, att Bismarck icke lyckades i den¬
na sin strävan. Statskonsten är väl icke det att man gör upp en ab¬
strakt princip — t. ex. staten får icke vara företagare! —• och sedan
utan urskiljning följer den blint, utan man måste väl lära sig jäm¬
föra och lära sig se den kolossala skillnaden mellan att pressa in
under statens regim å ena sidan en affär som t. ex. Separator, vilken
genom enskilda personers överlägsna ledareförmåga och intelligens
har utvecklat sig som den gjort och som icke kommit tillnärmelsevis
så långt, om den varit under statsdrift — och å andra sidan tillverk¬
ning och försäljning av tobak, där man icke lärer göra några epok¬
görande uppfinningar, utan där det kommer mera an på rutin o. s. v.
Det sista är något som ganska tydligt visas t. ex. av de franska siff¬
rorna. Jag kan icke underlåta att här skjuta in en parentes. I
Frankrike har man på en konsumtion av 40,000,000 kg. tobak per
år ett netto av 400,000,000 francs, lågt räknat och bortsett från pen-
sionsbesparingarna. Vi ha en årlig konsumtion av 8,000,000 kg.
och det vore frestande att ställa upp en enkel regula de tri formel:
40/400 = 8/x. Jag vet ju dock väl, att man icke får uppställa den¬
na analogi, och har blott velat antyda, vilka möjligheter slumra i
denna^ skattekälla. Ty det torde vara självklart, såsom också herr
statsrådet anmärkte, att det här icke är nog att åstadkomma det och
det låga och fixa beloppet. Med varje år som går kunna vi vara säk¬
ra, att anspråken på staten väldeligen ökas, och från något håll
skola medlen till dessa utgifter tagas. Den som icke vill taga dem
härifrån, hör veta varifrån han eljest vill taga dem.
För ett litet ögonblick sedan hörde jag utav två ledamöter av
denna kammare ett ord uttalas, som var mycket på sin plats. Obero¬
ende av varandra funno de det: »de sibyllinska böckerna!». Det
passar precis —- såvida vi icke hellre vilja erinra oss våra specifikt
svenska sibyllinska böcker och nämna ordet Kiruna. Nog av, jag
tror, att om vi icke taga detta förslag nu, komma våra efterträdare
på denna plats att om 20 år få taga monopolet till tiodubbla priset.
Jag ber därför, herr talman att få yrka bifall till § 1.
Författnings-
förslag ang.
statsmonopol å
tobakstillverk-
ningen i riket.
(Forts.)
Nr 72. 36
Onsdagen den 9 september.
författnings-
förslag ang.
ttatsmonopol å
tobakstillverk-
ningen i riket.
(Forts.)
Herr Swartz: Då jag haft åtskilligt med den här frågan om
anskaffande av statsinkomster av tobaken att göra, skall jag be att
få yttra ett par ord, allra helst som i statsrådsprotokollet angivits
den delaktighet, jag haft i frågans föregående handläggning.
Jag ber då först att få erinra om att jag var medlem av 1903 års
kommitté. Vi kommo där till det resultatet, att det fanns ingen an¬
nan möjlighet än att antingen höja tullen på tobak eller taga, en
fabrikatskatt. Denna kunde vi emellertid då icke förorda på grund
därav, att det befanns omöjligt, med hänsyn till den splittring, som
rådde inom industrien, att genomföra eu tillräcklig kontroll. Vi
yttrade i det avseendet och med hänsyn till den kontroll, som i Ame¬
rika var införd beträffande cigarretter, att denna icke befanns fullt
tillfredsställande, ett uttalande, som vi emellertid baserade uteslu¬
tande på den undersökning, som var gjord av eu tysk kommitté av
år 1878, vilken kommitté kommit till det resultatet, att nämnda sys¬
tem »passade endast för Amerika». Här i slutet av utskottets_ ut¬
låtande finnes avtryckt det uttalande, vi gjorde i 1903 års kommitté.
Under sådana förhållanden och då en höjning av tullen på tobak
skulle inbringa för litet, nödgades vi därför peka på, att om man ville
effektivt utnyttja tobakens skattekraft, var monopolet den enda väg,
man kunde gå. Därom voro vi emellertid förhindrade att yttra oss
närmare, enär riksdagen ett eller ett par år förut undanbett sig en
utredning om den saken.
När jag sedermera kom att såsom chef förestå finansdeparte¬
mentet, måste jag taga itu med denna fråga igen, eftersom det var
tydligt, att man av tobaken måste ha större inkomster än som med
då och ännu rådande grunder kunde erhållas, ilen situationen inom
tobakshanteringen var fortfarande densamma. Det var ingen kon¬
centration utöver den, som varit rådande förra gången. Det fanns
således, med min uppfattning, intet annat att göra än att vidtaga en
särskild undersökning, huruvida ett monopol skalle kunna genom¬
föras, och därför fick en kommitté i uppdrag att undersöka detta,
oaktat riksdagens skrivelse fortfarande kunde anses vara gällande.
Det förslag, som denna kommitté kom fram ned, avlämnades emel¬
lertid i september 1911 och ett par månader därefter var jag befriad
från uppdraget att vara chef för finansdepartementet och kunde så¬
ledes icke vidare handlägga denna sak.
Min efterträdare tog då hand om frågan, men då hade under
tiden något annat passerat. Då hade inom industrien skett en kon¬
centration, som gav min efterträdare en lämplig utgångspunkt för att
på en annan väg än monopolets komma till en ökad beskattning av
tobaken, nämligen genom en fabrikatskatt. Han framlade denna sin
åsikt i den proposition, som förelädes 1913 ars riksdag i samband
med folkpensioneringsförslaget. Såsom en del av den finansplan, som
för detta folkpensioneringsförslag var uppgjord, ingick ett förslag
om en tillverkningsskatt på tobak. Min efterträdare yttrade till stats¬
rådsprotokollet, att det fanns tre förslag utarbetade, dels ett monopol¬
förslag, där inkomstökningen beräknades till högst 17 miljoner kro¬
nor, dels 1909 års förslag om stämpelskatt — det var ett alternativt
Onsdagen den 9 september.
37 Nr 72.
förslag, som uppgjorts av den kommitté jag nyss nämnde och vilket Författningt-
upptog en stämpelskatt av 6h2 miljoner kronor — dels slutligen ett /tå™monopol h
inom finansdepartementet uppgjort förslag till en tobaksskatt, som tobakstillverk-
skulle inbringa 12 miljoner kronor. Han yttrade sedan om detta: ningen i riket.
»Jag utgår i mina efterföljande beräkningar från det sista förslaget, (Forts.)
som, såvitt jag nu kan finna, synes mest lämpligt att lägga till grund
för lagstiftning i ämnet. Ehuru jag icke nu framlägger definitivt
förslag om införande av tobaksskatt, kan man dock tryggt utgå från,
att denna inkomsttitel kan giva 12,000,000 kronor om året.
Det är emellertid härvid att märka, att tobaksskattens avkast¬
ning, sådan den för vart och ett av åren kan beräknas, icke förrän
år 1927 behöver i sin helhet beräknas för förevarande ändamål.»
Till följd av detta förslag begärdes från utskottet närmare upp¬
lysningar, huru denna skatt var tänkt att läggas, och i anledning
därav lämnades till utskottet en promemoria, varav framgick, hur
man tänkt sig anordnandet av skatten. Sedan utskottet fått denna
promemoria, gjorde utskottet följande uttalande, hvilket riksdagen
sedan gjorde till sitt, och hvilket alltså återfinnes i riksdagens skri¬
velse:
»Sedan med anledning härav sådana upplysningar erhållits av
vederbörande departementschef, finner riksdagen sig böra uttala,
att berörda inkomstberäkningar under de i propositionen angivna
förutsättningarna synas vara i huvudsak riktiga.»
Det var vid riksdagen i fjol, 1913, detta skrevs på grund av
Kungl. Maj:ts förslag till ordnandet av tobaksbeskattningen. Jag
var själv med i pensionsutskottet och deltog i detta uttalande. Att
min ställning därvid blivit förändrad, med hänsyn till frågan om
lämpligaste sättet att uttaga en ökad beskattning av tobaken, mot
vad den varit förut, berodde naturligtvis därpå, att förhållandena
nu voro ändrade. En koncentration var genomförd, som tillät en
fullständig kontroll över just den av herr statsministern i början
av detta sammanträde framhållna, för Sverige specifika tillverk¬
ningen, nämligen av snus, som också är den svåraste att kontrollera.
Ty om också koncentrationen icke blivit så genomförd, som man
från början skulle trott bliva fallet, hade dock åstadkommits det,
att alla snustillverkare och snusförsäljare i vårt land i allt fall
sammanförts till så stora företag, att de mycket väl kunde tåla de
kostnader, som eventuellt kunna bliva nödvändiga för uttagande av
en fabrikatskatt. Att jag då, under sådana förhållanden, icke längre
vidhöll monopolet, är så mycket naturligare, som för mig monopolet
aldrig någonsin varit något annat än en nödfallsutväg, som man
endast i brist på annan utväg borde tillgripa. För mig har alltid
stått som det lämpligaste förfaringssättet i detta som i andra fall
att låta den enskilda företagsamheten göra sig fullt ut, så långt som
möjligt, gällande och icke insnöra den i monopolets form.
Det egendomliga har emellertid inträffat, att nu, ett år efteråt,
Kungl. Maj:t framlägger ett helt och hållet annat förslag, och där¬
vid åberopar sig nuvarande departementschefen på ett förhållande,
som skulle ha ägt rum redan under förra departementschefens tid
Nr 72. 33
Onsdagen den 9 september.
Författnings- såsom sådan, nämligen att lian kommit underfund med, att förut-
statsmcmo^wi'’ sättningarna, på vilka han baserade sitt förslag om en fabrikatskatt,
tobakstiiiverk- icke voro i tillräcklig mån förefintliga. Detta skulle bero på att
ningen i riket, denna koncentration icke blivit så genomförd, som man tänkt sig
(Forts.) från början. Det erkännes emellertid även av den nuvarande de¬
partementschefen, såsom framgår av ett uttalande på sid. 45 i Kung!
Maj:ts proposition, att om tillräcklig koncentration hade ägt rum
skulle givetvis de av föregående tobakskommittéer framställda an¬
märkningarna mot fabrikatskattesystemet i väsentlig mån hava för¬
fallit och tobaksindustrien hava kommit i ett läge, som icke endast
gjort en fabrikatskatt möjlig utan direkt hänvisat å ett dylikt
beskattningssystem såsom varande en lämplig form att skaffa sta¬
ten den ökade inkomst som tobaken såsom skatteobjekt borde kunna
lämna. Detta uttalande återfinnes, som sagt, i den nu föreliggan¬
de propositionen. Emellertid förklaras det utan vidare, att en så¬
dan koncentration icke kunde ske och att det därför vore omöjligt.
Det anföres icke på något sätt något bevis för att en sådan kon¬
centration, som möjligen kunde finnas önsklig utöver den redan
befintliga, skulle vara omöjlig, och det anföres icke något som helst
därom, att verkligt allvarliga bemödanden i den vägen blivit från
auktoritativt håll gjorda att verka för åstadkommande av något
sådant, som av statsrådet självt förklarats skola utgöra ett lämpligt
underlag för en lämplig beskattningsform beräffande tobaken. I
stället har det utan vidare anförts —- jag tror ej att det står i pro¬
positionen men i utskottets betänkande står det — att förutom Före¬
nade Svenska Tobaksfabriker, den nyssnämnda koncentrationen,
funnes 68 fabriksföretag och att detta visade omöjligheten av att få
fram en fabrikatskatt. Ja, det är ju en mycket stor mängd företag
— det är icke fråga om det •— och om man mäter företagens be¬
tydenhet efter deras antal, skulle man naturligtvis bliva fullkomligt
avskräckt och anse att nämnda resonemang utan vidare vore rik¬
tigt. Men granskar man något närmare dessa företags art, finner
man av vad som står i utskottets betänkande, att förutom De före¬
nade är det endast nio företag, som ha en årstillverkning i värde
uppgående till eller överstigande 100,000 kronor och endast 18 före¬
tag, som överstiga 50,000 kronor. Alla de andra äro således av
synnerligen försvinnande betydenhet med avseende å deras verk¬
samhets omfattning.
Nu vill det förefalla mig, som om även för den händelse, att
man anser det nödvändigt att få en i alla avseenden fullt genom¬
förd kontroll, något som jag icke finner fullt ådagalagt, därför att
man i det avseendet egentligen icke hänvisar på något annat än
vad som sagts 1903 och som hänför sig till de förhållanden, som
existerade i Amerika, före 1878, utan att taga hänsyn till vad som
efteråt inträffat — jag vill därvidlag påpeka att i Tyskland har man
dock senare med avseende å cigarrettindustrien godkänt det kontroll¬
sätt, som man några år tidigare förklarat endast duga för Amerika;
och då det nu duger för Tyskland och då Tyskland är det land, som
är bra likartat med vårt land i avseende å näringsförhållandena,
39 Nr 72.
Onsdagen den 9 september.
kunde det vara värt eu undersökning, huru <letta kontrollsätt i
Tyskland slagit ut, innan man kategoriskt lastslar det påståendet, statsm0n0p0i n
att den kontrollen duger inte här i landet; det hade verkat mera tobakstuiverk-
övertygande — men även om man icke anser denna kontroll till- ningen i riket.
räcklig utan först vill ha en koncentration av fabrikationen för att (Forts.)
kunna få en tillräcklig fabrikskontroll, skulle det otvivelaktigt gå
lätt nog att få den på en väg, som icke skulle behöva vara den, som
den föregående talaren talade om, d. v. s. att de stora företagen
skulle svälta ut de små för att på det sättet suga dem upp i sig.
]^ej, utan det skulle mycket väl kunna ga pa det sättet, att man
1,-mnme överens med de störa företag, som kunde äga bestånd med
hänsyn till förmågan att bära kontrollkostnaderna, att dessa företag
skulle på villkor, som icke på något sätt skulle understiga de för¬
delar, som med antagandet av ett monopol skulle från statens sida
bjudas dessa mindre fabrikanter, i sig upptaga dem, som ansåge den
av staten påbjudna kontrollen för sig alltför betungande. _ På det
sättet tror jag icke, att man skulle kunna säga, att man beginge nå¬
gon slags orättvisa eller obillighet mot dessa mindre företag, lika
litet som man kunde säga att man på det sättet skapade ett enskilt
monopol i stället för statsmonopol. Efter mitt sätt att se borde det
alltid kunna påräknas, att det skulle kunna bliva kvar, låt oss säga,
upp till tio enskilda företag, och tio enskilda företag av den beskaf¬
fenhet, som det här skulle bliva fråga om, kunna omöjligen sägas
medföra någon monopolegenskap utan väl kunna bibehålla konkur¬
rensförmågan sins emellan.
En invändning, som här göres, är, att om man. på det sättet
koncentrerar fabrikationen, ligger den faran nära till hands, att
den amerikanska trusten skall göra sig till herre över hela den
svenska tobaksindustrien. Ja, den faran har väl svävat över Sve¬
riges tobaksindustri tämligen länge, eftersom den enda cigarrett¬
fabrik man med säkerhet vet tillhöra den amerikanska trusten varit
verksam i landet i över tio år, utan att det gått vidare bra, fastän
det på sista tiden tagit upp sig. Det har sagts om en annan fabrik,
som på senaste tiden utvidgat sin tillverkning även pa andra om¬
råden än på cigarrettfabrikationsområdet, att den amerikanska trus¬
ten vore intresserad i den, men det har icke lämnats något bevis
därför. Har man den farhågan, får jag emellertid säga, att icke
behöver man tillgripa monopolet för att sätta en damm för faran
från den amerikanska trustens sida. Vi ha ju exempel på, hur man
här i landet kan behandla sådana saker. Så är ju i den för Grän-
gesbergsbolaget gällande bolagsordningen stadgat förbud för utlän¬
ningar att bliva aktieägare i bolaget. Jag är övertygad om att ett
dylikt förbud, vare sig det skulle åstadkommas på frivillighetens
väg eller genom lagstiftning, ingalunda skulle vara svårt att åväga¬
bringa.
Jag tror således, att det i denna fråga finns åtskilligt att ut¬
reda, innan man kan på allvar göra invändning om de svårigheter
man funnit uppstå beträffande utförandet av den tanke, som såväl
den föregående som den nuvarande finansministern ansett, såvitt
Nr 72. 40
Onsdagen den 9 september.
Författnings-
förslag ang.
statsmonopol å
tobakstillverk-
ningen i riket.
(Forts.)
jag kan förstå, rent av lämpligare än monopolet att realisera för
att vinna en ökad beskattning av tobaken. En sådan utredning
bar, såvitt jag kan finna, icke skett och en sådan utredning borde
nog, enligt min uppfattning, föregå ett beslut om monopolets in¬
förande.
Att på fabrikatbeskattningens väg taga ut de 12 miljoner,
det från början varit fråga om, har man på intet håll trott vara
omöjligt, utan det har man erkänt gå väl för sig. Något annat eller
något mera än detta belopp hade man icke tänkt sig, då den kungl.
propositionen framlades, och denna vilar således icke på förutsätt¬
ningen att det skulle uttagas större belopp än det hela tiden varit
tal om, nämligen de 12 miljonerna för folkpensioneringen, och det
först efter åtskilliga år.
Nu har efteråt åtskilliga omständigheter inträffat, som låta
det synas önskligt aft kunna bereda tillfälle till ytterligare ökad
beskattning av tobaken. Detta har nyss med all kraft understru¬
kits av finansministern, vilken i anledning därav varmt förordat ett
antagande av monopolförslaget, sådant det föreligger i utskottets
betänkande nu. Jag vill lämna alldeles osagt, huruvida de varma
förhoppningarna om att kunna i någon synnerligen hög grad och,
som jag förstår vore nödvändigt inom ganska kort tid uttaga ett
så mycket ökat belopp i skatteväg ifrån tobaken genom införande
av tobaksmonopol, som det, som av herr finansministern här ställts
i utsikt kunna uppfyllas. Jag tillåter mig endast erinra beträf¬
fande de siffror, som herr Steffen i början av överläggningen an¬
förde, då han sade, att monopolet i Österrike inbragte 5 riksmark,
d. v. s. 4.50 kr. per individ — att om man jämför detta belopp med
det, som här erkännes skola kunna uttagas på fabrikatbeskattningens
väg, nämligen 12 miljoner utöver de nuvarande 6 miljonerna, således
tillsammans 18 miljoner och delar upp det på Sveriges befolkning
av 5 1/2 miljoner innevånare, får man ungefär 3.30 kr. Jag tror, att
det är något att litet taga i betraktande, innan man utan vidare
hänger sig åt några svindlande drömmar angående monopolets möj¬
ligheter att skaffa så synnerligen stor inkomst av tobaken. Jag
ber att i detta sammanhang få erinra att, såvitt jag minnes rätt, in¬
fördes tobaksmonopolet i Österrike i slutet av 1700-talet. Det har
alltså verkat under en ofantligt lång följd av år, och först små¬
ningom bär det vuxit i ekonomisk kraft, så att det nu som sagt
kommit upp till ett belopp, som icke med 50 procent per invånare
skulle överstiga det man här i landet tänkt sig genom en fabrikat¬
beskattning. Jag ber ock i detta sammanhang få erinra därom, att
då man här talar om de kolossala inkomster, som Frankrike har a'
sitt monopol, det dock är följden av ett århundrades arbete på
detta område, och jag tror icke att jag tar miste, om jag säger
att det gick åt ett par tiotal år efter monopolets införande,
innan avkastningen steg upp till det från början beräknade
beloppet. Det är just på senare tider, som ökningen skett i
alltjämt stegrad grad. Jag vill därmed ingalunda säga annat
än att man helt visst genom monopol kan taga ut större skatte¬
kraft ur tobaken, än man rimligtvis kan göra med vilken annan be-
Onsdagen den 9 september.
41 Nr 72.
skattningsform som helst. Men jag vill varna mot att tro, att man ^{““”3'
kan göra det så hastigt, att man verkligen under något så närJZumZopoiå
överskådlig tid kan finna det vara förmånligt att för den skull tobakstiiiverk-
avstå från den fördel, som vi borgerliga åtminstone val litet var ningen i riket.
anse fortfarande ligga i en fri näringsutövning och att åt den en- (Forts.)
skilda företagsamheten lämnas näringsfrihet.
Vad nu det sista beträffar, har ju framhållits, att det förslag
som föreligger, icke skulle kunna sägas vara ett statsmonopol, utan
skulle även lämna plats för den enskilda företagsamheten. Ja, nog
har man sökt göra vad som är möjligt för att giva detta monopol in¬
tryck av att vara åtminstone till hälften ett enskilt företag. Men
för min del må jag säga, att jag kan icke finna annat än, att man
därmed på sin högsta höjd vunnit en liten flik av skyddande för¬
klädnad, men icke har man i realiteten kunnat dölja dess egenskap
att vara statsmonopol. Det framgår också ganska tydligt av de be¬
stämmelser, som i ett och annat avseende äro fästa vid förslaget.
Där är ju hela avgöranderätten lagd hos de av staten utsedda med¬
lemmarna i styrelsen, och den vinst, som, utöver vad man åtminstone
i dessa tider möjligen kan på andra håll få i ränta, skulle kunna
tillfalla de enskilda delägarna, är tillmätt på sådant sätt, att det
vill, tror jag allt, ganska stor inbillningskraft till att tro, att däri
skulle ligga någon så synnerligt stor eggelse för den enskilda före¬
tagsamheten att göra sin insats gällande i detta företag, detta i all
synnerhet som de försök som kunna göras, i alla fall måste ske i
fullständigt samråd och under bifall och godkännande av statens
tjänstemän.
Om således det synes vara icke alldeles klart, att det är en så
påtaglig förmån att övergå till en monopolbeskattning av tobaken,
så synes det mig alldeles tydligt, att nuvarande förhållanden äro så¬
dana, att de väl borde varna för en sådan åtgärd. Och vad jag först
skall be att få framhålla är, att en sådan betänksamhet borde vara
önsklig ur rent statsfinansiell synpunkt. Uppfattningarna må vara
skiftande hos den ena och den andra angående den möjliga tidpunkt,
då ett genomförande av detta monopol skulle kunna äga rum. Men
för min del får jag säga, att jag tycker, att åtskilliga^ uttalanden som
i den delen här gjorts, hava vittnat om en ganska långt gående op¬
timism. Och jag skulle vilja särskilt gent emot den sista ta¬
laren säga, att icke finner jag hans argumentering därom, att. det i
sparbankerna finnes så mycket pengar innestående, vara bevis för
att det är lämpligt eller möjligt eller för landets näringsliv lyckligt
att tänka sig genomfört ett pionopol under den närmaste framtiden.
Med detta resonemang skulle naturligtvis ett sådant genomförande
kunna äga rum i morgon dag, eftersom penningarna för närvarande
finnas och det icke är fråga om annat än befintligheten av dessa
penningar och en omflyttning inom landet av medel från det ena hållet
till det andra. Nu vill jag först och främst säga, att jag tror icke,
att vare sig för sparbankerna själva eller knappt för insättarna det
kan vara lämpliga papper att lägga sig till med, dessa preferensaktier
och obligationer, men i vilket fall som helst: skall det placeras på
Jfr 72. 42
Onsdagen den 9 september.
Författning s-
förslag ang.
statsmonopol (
tobakstillverl:
ningen i riket
(Forts.)
det sättet, är det tydligt och klart, att medlen skola tagas någonstans
. ifrån. De som då måste släppa till medlen, låt vara att de stanna
'inom landet, nog skola de finna det kännbart för sig att släppa till
. dessa medel, som skola göra det möjligt för sparbankerna eller deras
insaltare att göra sådan omplacering. Medlen måste undandragas på
somliga håll för att placeras på ett annat. Det är dessa omrange-
ringar, som i tider som dessa utan tvivel måste medföra synnerligen
stor fara. Jag tror därför icke just, att det skulle vara något att
rekommendera. Det hördes ju på herr finansministern, som om det
skulle finnas banker, som vore hågade, som uttrycket visst föll, att
hastigare och snarare än man kunde tänka sig, vilja vara med om
finansierandet av detta företag. Det är mycket möjligt, jag känner
icke den saken, men vad litet var känner till är den ställning de
banker intagit i frågan, som varit åtsporda om finansierandet av
monopolet. Av vad de uttalat kan man väl dra den slutsatsen, att
icke hava de tänkt sig, att det så snart skall bli sådana förhållanden,
att de kunna ge sig in på finansierandet av detta företag. Under
sådana förhållanden är det min fullkomliga övertygelse, att det icke
kan komma till stånd under 1915, och det skulle mycket förvåna mig,
om det verkligen kunde vara tänkbart ens under 1916 att fullt ge¬
nomföra ett monopol. Ingen vet vad som kan vänta oss, vi mindre
än andra, jag menar mindre än regeringen, men det må i alla fall
vara förklarligt nog, om man under de förhållanden, som nu äro
runt omkring oss, hyser stor farhåga för, att det skall dröja ganska
länge, innan lugna tider återkomma. Och innan lugna tider åter¬
komma,. så att en sådan finansiering kan ske utan att några national¬
ekonomiska vådor därav bli följden, som hans excellens herr
statsministern yttrade sig, kan det nog åtgå så lång tid, att det icke
är möjligt att därom profetera. Men under tiden är det tydligt,
att man icke har någon möjlighet att av tobaken taga någon väsent¬
ligt ökad beskattning, vilket däremot kunde bli fallet, för den hän¬
delse man nu i stället tänkte sig införandet av en fabrikatbeskatt¬
ning på den väg, som av de båda finansministrarna ansetts vara
möjligt, under förutsättning att en tillräcklig koncentrering av fab¬
rikationen kunde ske. En undersökning om en sådan koncentrering
av fabrikationen tror jag icke skulle vara alltför svår att utan så syn¬
nerligen stor tidsutdräkt få utförd. Det är icke otänkbart, att redan
till nästa riksdag man skulle kunna få framlagt och antaget ett för¬
slag om fabrikatbeskattning, vilket skulle kunna redan under loppet
av nästa år sättas i verket. Om man nu tänker sig fabrikatbeskatt¬
ningen från början inbringa 8 miljoner om året. och vi under nästa år
kunde få den genomförd från den 1 juli, skulle man under 1915 och
1916 i alla fall på det sättet kunna räkna med ett belopp av 12 mil¬
joner kr. under en tid, då enligt min mening man icke hade att från
tobaksmonopolet vänta sig någon som helst inkomst. Därtill kom¬
mer, såvitt jag kan förstå, att det lägger intet som helst hinder i
vägen för övergång framdeles, om sådant skulle vara önskligt, till
ett monopol för att därigenom taga ytterligare skattemedel än nu
är ifrågasatt genom en föregående fabrikatbeskattning, vilken
Onsdagen den 9 september.
43 Nr 72.
tvärtom genom den koncentrering, som antagligen blir följden av Författning*-
en sådan beskattnings fullständiga genomförande, skulle underlätta
införandet av monopolet, samtidigt med att man då skulle i högst tobakstillverk-
väsentlig mån klara ut en hel del förhållanden, som nu äro skäligen ningen i riket.
oklara. (Forts.)
Då jag således icke kan finna annat än att man genom att nu
bifalla det förslag, som här föreligger, skulle vidtaga eu åtgärd, som
ur statsfinansiell synpunkt för närmaste tid är olämplig och angående
tidpunkten för vars effektivitet man icke nu kan hysa någon be¬
stämd mening, finner jag redan av den anledningen det icke vara
lämpligt att bifalla utskottets förslag. Men därtill kommer den om¬
ständigheten, att om man det gjorde nu, blev det naturligtvis så, att
man principiellt godkänt monopolet, och detta komme då naturligtvis
för allt vad näringsidkare heter att medföra synnerligen stor oro. Jag
tror, att det på grund av de ganska oförmånliga bestämmelserna an¬
gående inlösning och övergångstid, under vilken man icke behövde
befara en pålagd stämpel eller ökad beskattning, bleve alldeles nöd¬
vändigt att med hänsyn till rådande förhållanden inom industrien
vidtaga mycket långt gående inskränkningar i driften. Efter de
upplysningar jag fått, finnes det uti det största fabriksföretaget ett
lager av cigarrer, som räcker ungefär något mer än 4 månader, och
lios handlandena skulle enligt deras egna uppgifter, vilka jag dock
tror möjligen något överdrivna, finnas av vissa sorter åtminstone
lager för ett år. Naturligt är, att ju äldre lagret är, desto mer in-
kurant är det och desto svårare att bli av med; desto nödvändigare
blir det då att lägga all flit på att sälja detta och desto pmöjligare
att ifrån fabrikerna under denna tid köpa något, vilket i sin ordning
medför nödvändigheten för fabrikerna, som redan ligga överfyllda
av cigarrer, att göra mycket stora inskränkningar i driften. Likaså
är jag övertygad, att det för handlandenas vidkommande skulle vara
en signal för fordringsägare på den ena och andra sidan att göra sig
betäckta för sina fordringar. De försök i den vägen att ställa det
lättare för handlandena, som i utskottet gjorts, skulle icke kunna
lända dem till nytta, då ju icke verkningarna av dessa åtgärder skulle
komma att visa sig, förrän monopolet införts.
Det enda som talar för monopolet är den_ stats finansiella syn¬
punkten. Den statsfinansiella synpunkten kan icke på något sätt nu
tillgodoses genom införande av monopol, men väl kan den bli skadad
genom att hinder rests mot en fabrikatbeskattning.
Den största olägenheten med monopolet, som ju erkännes från
alla borgerliga håll, är uppgivandet av en fri näring för monopoli-
sering av densamma. Ett principiellt erkännande av det riktiga i
en sällan monopolisering är det enda som ett bifall till utskottets
förslag skulle i positivt avseende nu medföra.
Det må under sådana förhållanden icke förvåna herrarna, om
jag för min del ber att få instämma i reservanternas yrkande på avslag.
Herr Hammarström: Herr talman! Vad det kunde ålig¬
ga mig som utskottets ordförande och såsom tillhörande utskotts-
Nr 72. 44
Onsdagen den 9 september.
Författning s-
förslag ang.
statsmonopoc c,
tobakstillverk-
ningen i riket
(Forts.)
majoriteten att här anföra, har i allt väsentligt redan förut
blivit från såväl denna plats som synnerligast från statsrådsbän-
ken så kraftigt och vältaligt framfört, att jag nu skall söka
. fatta mig så kort som möjligt.
Några ord måste dock sägas även med risk att därvid upp¬
repa en del av det förut sagda. Jag vänder mig emellertid där¬
vid icke till dem, som vare sig av principiella eller av praktiska
skäl redan tagit en bestämd ståndpunkt i denna fråga, utan
till dem, som, säkerligen i icke ringa antal, ännu stå tvekande
i frågan och känna sig manade att handla efter satsen »in
dubio non est agendum» -— när man är tveksam skall man icke
handla. Ja det är en mycket välbetänkt sats, men den kan också
komma att a.nvändas i otid, och jag fruktar för, att här är ett
sådant fall Jag tror nämligen, att man bör söka fatta en kla¬
rare position till denna fråga redan vid detta tillfälle. Det
råder nog icke någon tvekan angående målet, vartill man här
bör sträva. Att man måste ur tobaken uttaga väsentligt ökade
skatteinkomster för staten, därom var man på det klara redan
1902, då riksdagen skrev och begärde utredning om lämpligaste
sättet härför; och senast 1913 års riksdag fäste uppmärksam¬
heten på samma förhållande i sin skrivelse rörande folkpensio¬
neringen och dess finansiering. Tvekan råder däremot beträf¬
fande valet av väg, som bör följas för att komma fram till
målet, således beträffande skatteformen. I det hänseendet kan
man väl säga, att den utredning i tobaksskattefrågan, som på¬
gått dessa elva år så gott som oavbrutet, torde givit vid han¬
den, att det egentligen endast är två vägar att komma fram på.
Visserligen har i en av de många skrifter, som inkommit till
särskilda utskottet, förordats en tredje väg nämligen 1911
års alternativa förslag, huvudsakligen byggt på den nuvaran¬
de beskattningsgrunden. Men eljest torde man väl i allmän¬
het vara ense om, att monopol eller fabrikatbeskattning är vad
man har att välja på. Här har av den näst föregående ärade ta¬
laren framhållits, att den statsfinansiella synpunkten vid detta
val måste bli dominerande. Ja, så är uppenbarligen förhållandet,
och jag behöver säkerligen icke ytterligare påvisa, efter vad
som från statsrådsbänken framhållits, att i de tider vi nu gå
till mötes, måste man motse sinande statsinkomster under
många inkomsttitlar. Det gäller då att i tid se sig om
efter nya skattekällor eller ökade bidrag ur de redan an¬
litade. I det hänseendet har nu även framhållits, hurusom
den direkta beskattningen redan är så strängt tagen i an¬
språk, att därifrån icke torde vara mycket ytterligare att
hoppas. Under de tre eller fyra sista åren hava ju genom den
reformerade inkomstbeskattningen uttagits högst väsentliga be¬
lopp, och med liknande resultat har samtidigt stämpelförordnin¬
gen reformerats, en reform som fortgått till och med denna
riksdag.. Återstår så vad som kan uttagas på den indirekta
beskattningens väg. Finansministern har erinrat om, att det
Onsdagen den 9 september.
45 Nr 72.
sannerligen icke är lätt att inom Sveriges riksdag genomdriva Författnings-
några ökade indirekta skattepålagor. Den enda konsumtionsar- J^mZoZiå
tikel, om vars lämplighet såsom föremål för ytterligare be- toiakstiiherk-
skattning meningarna tyckas vara eniga inom olika partier, är ningen i riket.
just tobaken. Då det nu gäller att inrätta sig så med avseende (Forts.)
på framtiden, att man kan uttaga så mycket som möjligt från
denna konsumtionsartikel, som mer än de flesta lyxartiklar läm¬
par sig för en effektiv beskattning, så bör man ej förbise, att
i detta avseende monopolbeskattningen står framför fabrikat-
beskattningen. Monopolets företräde härutinnan erkännes ju ock¬
så allmänt ej mindre av dem, som för övrigt äro monopolets
motståndare än av dem, som stå tveksamma i valet av skatte-
form. Den siste ärade talaren ville visserligen göra gällande,
att det vore osäkert, huru det skulle ställa sig med inkomsten
under >en följd av år, i händelse monopolet nu infördes. Han
hänvisade till ett gammalt monopolland och framhöll, att de
första årtiondena hade monopolet där givit föga inkomster. Jag
känner icke till det förhållandet. Men i varje fall ligger det
så långt tillbaka, att det icke gärna kan jämföras med nutida
förhållanden. Jag ber i stället att få hänvisa till ett fall,
som kanske är mera tillämpligt nämligen från Portugal, där
om jag icke missminner mig, monopol infördes i slutet av
1880-talet. Där är man redan nu uppe i en statsinkomst av
över 24 miljoner kronor om året. Portugal torde härvidlag
desto hellre förtjäna att framhållas, som detta land åtminstone
med hänsyn till sin folkmängd är ganska nära jämnställt med
Sverige och även med avseende på landets rikedom är mera
jämförligt med Sverige än de stora monopolländerna. _ Kan man
på denna väg uttaga en så betydande statsinkomst i ett land,-
som icke är större, icke folkrikare och icke kapitalrikare än
Portugal, torde möjligheten även i Sverige av högst betydande
statsinkomster genom monopolbeskattning av tobaken kunna an¬
ses vara tillräckligt ådagalagt. Samme talare hänvisade ock
till, att på fabrikatbeskattningens väg skulle kunna av tobaken
uttagas 12 miljoner kronor om året. Han tycktes förutsätta
detta belopp som ett maximum, och häri kan även jag instämma,
ty jag tror icke att man kan påräkna mer. Men det är att märka,
att får staten på fabrikatbeskattningen in i sin kassa 12 miljo¬
ner, så få konsumenterna betala åtskilliga miljoner därutöver;
huru många vågar jag icke säga, men utredning, som tidigare
skett, har givit vid handen, att med det skattesystem, som vi
för närvarande äga, uppgår merbelastningen för konsumenterna,
utöver vad som inflyter i statskassan, till icke mindre än 69
procent av skattens belopp. Om vi nu icke räkna med mer än
hälften härav vid en fabrikatskatt, alltså 30 eller 40 procent,
så giver dock detta till resultat, att utöver de 12 miljoner kronor,
som genom fabrikatbeskattningen skulle inflyta till statskas¬
san, skulle ytterligare 4 eller 5 miljoner uttagas av konsumen¬
terna för att gå i enskildas fickor, ett belopp som vid en mono-
Ur 72. 46
Onsdagen den 9 september.
Författnings- polbeskattning däremot skulle även det tillfalla staten. Detta
försteg <mg.' tor(je bäst belysa skillnaden ur statsfinansiell synpunkt mellan
tobahstiiiverh- de bagge skatteformerna.
ningen i riket. Nu har man emellertid framfört åtskilliga betänkligheter,
(Forts.) jag må tillägga till och med tungt vägande betänkligheter mot
monopolbeskattningen. Det är nog till en början i och för sig
ingen småsak att monopolisera en hittills fri näring, och jag
kan icke neka till, att detta innebär något i sig motbjudande
som man dock av statsfinansiella skäl kan nödgas underkasta
sig. Ett skäl, som framhållits i sammanhang med talet om in¬
grepp i näringslivets frihet, är, att monopoliseringen skulle inne¬
bära ett betänkligt prejudikat för framtiden. Detta har uppta¬
gits till bemötande från flera håll, och det kan därför måhända
anses onödigt att uppehålla sig därvid. Men jag tillåter mig
framhålla, att någon sådan farlig karaktär av prejudikat tror
jag icke kunna tilläggas en eventuell monopolisering av tobaks-
näringen; den kan icke gärna åberopas som prejudikat för en
monopolisering av andra svenska näringsgrenar. Monopoliserin¬
gen sker nämligen här icke i syfte att komma åt företagare¬
vinsten utan uteslutande i syfte att anlägga en beskattnings-
form, som giver ett nöjaktigt statsfinansiellt resultat. Att där¬
jämte av monopolet följer en avsevärd företagarevinst för stats¬
kassan är någonting som visserligen icke är att förakta, men det
ligger icke till grund för och innefattas icke i syftet med mono¬
poliseringen. Fasthåller man detta, lärer man få medgiva, att
knappast någon annan svensk industri kan påvisas med avseende å
vilken samma skäl för monopolisering som vid tobaksindustrien
skulle kunna åberopas. En av reservanterna framhåller visserligen
kvarnindustrien och sockerindustrien. Men vad kvarnindustrien
beträffar torde jämförelsen sakna fog redan därför, att denna indu¬
stris alster icke äro underkastade beskattning. Det kan sålunda ic¬
ke bliva fråga om en monopolisering av denna industri för att av
densamma taga ut större skatt. Sockerindustrien åter är ju
visserligen underkastad fabrikatskatt, men denna har det icke
varit någon svårighet att införa och den uttages fortfarande fullt
tillfredsställande. Det finnes sålunda icke heller här samma
skäl till monopolisering som för tobaksindustrien, och vilken
industri man i övrigt tager fram till jämförelse, så lärer man
kunna konstatera samma förhållande.
Beträffande de anmärkningar, som gjorts angående statens
bristande förmåga att leda affärsföretag i allmänhet och de skäl
mot monopolet, som hämtats därifrån, har redan blivit tillräck¬
ligt talat. Jag skall endast hänvisa till det förhållandet, att
över allt där tobaksmonopol blivit infört har detta lämnat ett
lysande finansiellt resultat och det till och med i länder där, så¬
som i Frankrike, statsmyndigheterna haft rätt svårt att reda
sig med statsanställda arbetare.
Tillser man nu å andra sidan vad som kan sägas om utsik¬
terna till och sättet för införande av eu fabrikatbeskattning,
Onsdagen den 9 september.
47 Nr 72.
så finner man, att denna fråga sammanhänger med och närmast FSrfattmng»-
beror av frågan om kontrollen. 1903 års kommitté, av vilken Jå™monopol &
även jag hade förmånen att vara ledamot, liksom ock 1909 års tobakstilherk-
kommitté konstaterade, på sätt den föregående ärade talaren ningen i riket.
framhållit, att man icke kunde åtnöjas med det amerikanska (Forts.)
systemet, det vill säga det system som nu föreslås i herr Röings
motion. Man var fullständigt ense om, att man icke gärna kunde
förorda detta system till införande i Sverige. Det överensstäm¬
mer nämligen icke med vårt föreställningssätt att få in en akt¬
ningsvärd skatteinkomst utan att så noga räkna med underslev,
som kunna begås i följd av bristande kontroll. Sådant skulle
vi med rätta anse vara ett förfarande från statens sida som vore
ganska demoraliserande. Det har tvärtom alltid varit en prö-
vosten, som anlagts på varje beskattningssystem här i landet,
att kontrollen å skatteuppbörden vore tillräckligt effektiv. Man
har nu emellertid invänt, att under senare tider tillkommit nå¬
got nytt, som skulle göra, att de anförda uttalandena i fråga
om kravet på kontroll icke vidare skulle kunna upprätthållas;
man har i Tyskland infört en cigarrettstämpelskatt med ganska
lindrig kontroll och den kontrollen fungerar tillfredsställande.
Jag vill då fästa uppmärksamheten på, att man i Tyskland
ingalunda tänkt sig möjligheten av, att den lindriga kontroll,
som på grund av särskilda förhållanden ansetts tillräcklig i
fråga om cigarettindustrien, också skulle varit tillräcklig vid
en stämpelbeskattning, utsträckt till tohaksindustrien i allmän¬
het. Och att det icke är något så förvånande och så nytt,
som man velat framhålla, detta förhållande, att man kan nöja
sig med lindriga kontrollföreskrifter vid en fabrikatbeskatt¬
ning, inskränkt till cigarettindustrien, tillåter jag mig belysa
därmed, att 1909 års svenska kommitté i sitt alternativa för¬
slag, omfattande höjda tullar å tobak, accis å råvaran samt
stämpelskatt å cigaretter, föreslog precis samma kontroll som
denna nu framhållna tyska kontrollen. Man var inom 1909 års
svenska kommitté fullt övertygad om, att man i fråga om ci¬
garettindustrien kunde åtnöjas med en sådan kontroll även här
i landet. Men icke föll det därför någon in, att man skulle
kunna nöja sig med samma lindriga kontroll i fråga om till¬
verkning av cigarrer och snus, och tills detta är bevisat inser
jag icke, vilket stöd som i nu förevarande sammanhang kan
hämtas av hänvisningen till kontrollen å tyska cigarettstämpeln.
Det har väl dock, om något, tydligt framgått av utrednin¬
gen i tobaksskattefrågan att, om man vill införa fabrikatskatt,
måste det ske med en effektiv kontroll, likasom också att en
sådan kontroll är synnerligen dyrbar och förutsätter koncen¬
tration av tillverkningen i större företag. Den föregående ärade
talaren framhöll, att han för sin del icke tänkt sig en mera ge¬
nomförd koncentration än till 10 stycken större företag; men
jag undrar, huru man skall kunna åstadkomma dessa 10 före¬
tag, sedan de flesta företagen redan sammanförts inom den nu-
Nr 72. 48
Onsdagen den 9 september.
Författnings- varande trusten och ett och annat av de återstående mera bety-
försiag ang.* <jaIlcie företagen med säkerhet föredrager att leva sitt eget liv.
tobakstiUverk- orutsattningen skulle val da vara en utbrytning ur den nu va-
ningen i riket, rande trusten, en utbrytning, som denna nog icke är benägen
(Forts.) att gå in på. Och för övrigt, på vad sätt skulle en sådan kon¬
centration åstadkommas — genom statens medverkan eller ge¬
nom privat initiativ? Man tyckes vilja anse det nästan som en
försummelse från statens sida, att staten icke sökt åstadkomma
den erforderliga koncentrationen; men jag förstår icke rätt, huru
den skulle kunna åstadkommas annorledes än igenom enhälligt
tillmötesgående från industriens sida, ty något tvångsmedel att
åstadkomma en sådan sammanslutning lärer icke staten besitta.
Jag känner mig dock ganska övertygad om, att resultatet av ett
försök att åstadkomma en koncentration på frivillighetens väg
skulle bli rätt negativt. Jag har varit i tillfälle att taga del av
en skrivelse, som på sin tid avläts från tobakstrustens styrelse
till finansdepartementet, då denna fråga var uppe, och däri för¬
klarade sig trusten icke kunna åstadkomma koncentrationen an¬
nat än under villkor om medverkan från statens sida, som jag
föreställer mig måste anses alldeles oantagliga.
Nu hava reservanterna från denna kammare, som ju i det
hela taget icke velat bestrida monopolets företräde framför fabri¬
katbeskattningen, och som, åtminstone i sin kläm, icke ens ifrå¬
gasatt någon ytterligare utredning utan endast önskat rådrum:
för frågans vidare övervägande, framhållit åtskilligt som kunde
förtjäna att tagas under närmare omprövning, däribland ersätt¬
ningsfrågan. Det är uppenbart, att om man skall gå till mono-
polisering av en näring, bör detta ske så, att de privata före¬
tagen, vilka nödgas upphöra med sin verksamhet, icke kunna an¬
ses förfördelade. Det bör av billighetsskäl givas dem full och
skälig ersättning. Om vad som skall anses för skälig ersättning
lära visserligen ersättningsgivare och ersättningstagare icke så
lätt bliva ense, men vid detta ärendes behandling inom ut¬
skottet har man emellertid sökt att i detta avseende komma till
ett resultat som så mycket som möjligt vore ägnat att tillgodose
billighetens krav, och jag har anledning tro, att utskottet icke
alldeles misslyckats i detta avseende. Inom utskottet, där bil-
lighetskravet ganska skarpt framhållits och även vunnit allmän
anslutning, har, kan jag väl säga, arbetet huvudsakligen gått
ut på att söka utfinna, vilka tillägg till och ändringar i Kungl.
Maj:ts förslag, som ur denna synpunkt kunde anses påkallade.
Innan utskottet skred till definitivt avgörande, framställdes ock¬
så den frågan till utskottets ledamöter, huruvida det kunde an¬
ses, att billighetskravet blivit vederbörligen tillgodosett, och
därvid framkom ingen erinran mot utskottets förslag. Väl kan.
det vara sant, som reservanterna framhållit, att full säkerhet
för att ha träffat det rätta icke kan presteras, men jag undrar,
huru sådant över huvud taget skulle vara möjligt, likasom även
huru det skulle kunna vara möjligt att, på sätt reservanterna
Onsdagen den 9 september.
49 Nr 72.
likaledes pretendera, exakt beräkna de utgiftsbelopp, som enligt
föreliggande förslag skulle åligga staten att utgöra. Det är
uppenbarligen orimligt att sätta pretentionerna så högt på ett
förslag, vare sig det kommer från ett riksdagens utskott eller
från Kungl". Maj:t. Och jag drager mycket starkt i tvivelsmål,
huruvida, även om frågan skulle undanskjutas till nästkom¬
mande riksdag, det skulle lyckas vare sig Kungl. Maj :t eller
ett blivande riksdagsutskott att framlägga ett förslag som icke
lämnade rum för olika åsikter om, huruvida ersättningsgrun-
derna vore tillfredsställande och ersättningsbeloppen exakt be¬
räknade. Det är sålunda ur denna synpunkt säkerligen icke
mycket vunnet med ett uppskov av frågan. Men ett sådant
uppskov skulle å andra sidan icke vara utan synnerligen stora
olägenheter, för såvitt man är övertygad om, att vi måste föra
frågan fram till lösning på monopollagstiftningens väg. Jag
behöver icke närmare inlåta mig på denna sak, ty den har förut
blivit utvecklad från statsrådsbänken.
En av de ärade reservanterna har i sitt anförande här i
dag framhållit, att det nog vore åtskilliga nu förbisedda ersätt-
ningstagare, som genom ett uppskov med frågans avgörande
skulle kunna bli tillgodosedda. Men det exempel, till vilket
han hänvisade, avsåg emellertid icke några direkt inom tobaks-
industrien engagerade personer, utan endast en industri, som
levererar för tobaksfabrikaten nödigt förpackningsmaterial;
och vill man utsträcka ersättningsgivandet så långt, då kommer
man säkerligen därhän, att ersättningsbeloppen bliva alldeles
oberäkneliga. Jag tror icke att under några förhållanden en
sådan industri som cigarrlådstillverkning får dragas in i denna
fråga vidare, än att man må kunna uttala en förvissning om,
att ett monopolbolag med sådan styrelse, som här avses, skall
veta att tillse, att ingen illojal konkurrens ifrågakomma på
detta område, utan att samtliga, som i den branschen nu ha
sin utkomst, också bliva därvid bibehållna för såvitt som sådant
låter förena sig med monopolbolagets affärsmässiga drift.
Medan jag berör herr Fahléns inlägg i debatten, tillåter
jag mig i förbigående fästa uppmärksamheten på att hans tolk¬
ning av § 8 mom. 2 i ersättningsförordningen icke, enligt mitt
förmenande, är hållbar. I paragrafens första moment är det
tydligt och klart angivet, att de som drivit tobaksnäring sedan
år 1909 äro berättigade till ersättning. I andra momentet
fixeras i det stadgande, han berörde, endast ersättningens belopp.
För övrigt är det naturligtvis icke omöjligt, att ett och annat
skulle kunna vara att anmärka mot de av utskottet företagna
omredigeringarna, men det är ju icke vanligt, att man av sådan
anledning uppskjuter en frågas avgörande, och det är väl icke
heller omöjligt, att man framdeles, i händelse förslaget nu an-
tages, kan avhjälpa sådana mindre brister.
Man har vidare framhållit svårigheterna vid en eventuell
övergång från fri näringsutövning till monopol. Givetvis äro
Första kammarens protokoll vid senare riksdagen 1914. Nr 72. 4
Författnings-
förslag ang.
statsmonopol å
tobakstillverk-
ningen i riket.
(Forts.)
Nr 72. 50
Författning s-
förslag ang.
statsmonopol å
tobakstillverk-
ningen i riket.
(Forts.)
Ousdagen den 9 september.
sådana svårigheter att räkna med, och såväl Kungl. Maj :t som.
utskottet hava insett det och sökt att i möjligaste man rada
bot på svårigheterna. Vad ,nu därvid beträffar frågan om inne¬
liggande lager av färdiga varor, är det enligt förslaget så, att
hos handlandena skulle lagren ,få ligga, inne under 5 månader,
innan mera effektiva åtgärder i syfte av realisering vidtoges.
Här har nu framhållits att ett fabriksföretag skulle ligga inne
med ett 4 månaders lager. Detta fall är efter vad jag tror,
i och för sig någonting ovanligt; men även för realiserande
av ett så stort lager finnes gott utrymme inom den nämnda
5 månaders övergångstiden. Vad sa beträffar handlandenas inne¬
liggande lager, som skulle hindra dem från att upptaga ny
tillförsel från fabrikerna, torde väl de nuvarande, i avseende
å tillförseln från utlandet exceptionella förhållandena medföra
ett särskilt gynnsamt tillfälle för avveckling av inneliggande
lager; och då man torde kunna förutsätta, att denna avveckling
tager i anspråk en tid av högst 1 år, skulle nu inneliggande
lager i varje fall säkerligen vara utrymda vid den tid, då mono¬
polbolaget tidigast kan förutsättas komma i marknaden^ med
sina varor. De svårigheter som i detta avseende framhållits,
synas mig därför i väsentlig mån överdrivna, och detsamma
gäller även beträffande kreditförhållandena. Det torde ligga
i sakens natur, att fabrikanterna, så länge de tillverka tobaks-
varor till avsalu, skola finna med sin fördel förenligt, att deras
avnämare icke störtas, utan få de nog i allmänhet fortfarande
giva dem vanlig kredit. o
Innan jag slutar, kan jag icke underlåta att framhålla de
jämförelsepunkter, som äro till finnandes mellan behandlingen
av tobaksbeskattningsfrågan här i landet och i Tyskland, och
synes mig en sådan jämförelse lärorik nog. När. år 1882 Tyska
riket befann sig i samma situation som den, vari vi nu befinna
oss, då det var nödvändigt av statsfinansiella skäl att. söka
skaffa en avsevärt större inkomst från tobakskonsumtionen,
framlades, såsom här förut nämnts, ett förslag till tobaksmono-
pol. Det var en av Bismarcks älsklingsplaner att få detta
förslag’ genomfört. Men det lyckades icke, utan förslaget föll
efter en ytterst häftig agitation från de i fragan närmast in¬
tresserade och på motviljan att gå monopoliserings vägen.. Man
hänvisade även där till fabrikatskattesystemet. A^ad inträf¬
fade vidare? Jo, nya utredningar och upprättande av nytt
förslag. År 1893 framlades ett förslag till fabrikatbeskatt¬
ning, byggt på en ingående kontroll medelst fakturor. . Samma
historia, upprepades på nytt. Alla i frågan närmast intresse¬
rade, fabrikanter såväl som handlande och arbetare, samman-
slöto sig i en kompakt opposition mot förslaget. Vi tycka, att vi
inom det särskilda utskottet fått tämligen nog av inlamnade
skrifter, men den tyska riksdagen fick mottaga mellan 3 och
4 tusen. Bland annat framhölls, att kontrollbestämmelserna
voro alldeles för stränga. Förslaget omarbetades och framlades
Onsdagen den 9 september.
51 Nr 72.
ånyo 1895. Samma skäl för avslag upprepades då, åtminstone
delvis. Jag säger delvis, ty när man kom till kontrollen, fann
man nu denna vara för svag, och även det förslaget föll. Vad
man sedan dess lyckats åstadkomma har endast varit att sätta
nya klutar på det gamla klädet. Man har, såsom förut i dag
omnämnts, infört en cigarrettstämpel och det finansiella resul¬
tatet av den tyska tobaksbeskattningen är, såsom också med
siffror här framhållits, icke så särdeles lysande. Det har nämnts
av herr finansministern, att man i Tyskland numera anser tiden
för monopolets införande vara försutten. Ja, detta konstaterades
från många håll i den debatt i tobaksfrågan, som år 1905 ägde
rum i tyska riksdagen. Något monopol kan man icke längre
tänka på, men man är fullt på det klara med, att det var
ganska olyckligt, att frågan icke fick en lösning i den rikt¬
ningen, då den första gången framfördes, en lösning som skulle
gjort att man av tobakskonsumtionen i Tyskland kunnat uttaga
något så när motsvarande belopp mot vad man i många andra
länder för statsfinansiella ändamål uttager. Skulle det nu bliva
så, att frågan röner samma öde vid behandlingen i den svenska
riksdagen, så går man dock till beslutet med öppna ögon. Man
har sett, huru det gått till i ett annat land.
Då jag, herr talman, har den uppfattningen, att den stånd¬
punkt, på vilken utskottet ställt sig, har goda skäl för sig,
skall jag be att få yrka bifall till utskottets förslag.
Herr Nilson, Karl August: Jag vill endast med ett
par ord bemöta några detaljer, som framförts särskilt av
reservanterna, men även av en del andra talare. Man har rest
många invändningar mot utskottets förslag, men jag skall som
sagt endast vidröra ett par av dem.
Man har sökt göra troligt, att handlandenas berättigade in¬
tressen icke blivit tillgodosedda vare sig i avseende å den er¬
sättning för förlorad näringsverksamhet som kan tillerkännas
dem i och med ökad svårighet för import, eller med avseende å
den möjlighet till utkomst som efter monopolets införande kan
komma dem till del. Jag har i likhet med reservanterna inom
utskottet hävdat den uppfattningen, att handlandena behövde
bättre understödjas och tillgodoses än som skett genom Kungl.
Maj:ts förslag. Vi hava hand i hand sökt att få fram lämpliga
bestämmelser, och i detta avseende hava också reservanterna
mycket lojalt medverkat till att få fram de bestämmelser, som
återfinnas i utskottets förslag. Dessa äro sådana, att jag tror
mig kunna försäkra, att handlandena icke komma att lida någon
som hälst skada. Jag tror icke häller, att de ärade reservanterna
kunna giva några som helst skäl för sin förmodan, att handlande¬
na möjligen behövde bättre tillgodoses.
Vad importhandlandena beträffar få de ju ersättning för för¬
lorad möjlighet att sälja importerade cigarrer och cigarrcigarret¬
ter, men däremot få de ingen ersättning för det som icke skall ersät-
Författning s-
förslag ang.
statsmonopol a
tobakstillverk-
ningen i riket.
(Forts.)
Nr 72. 52
Onsdagen den 9 september.
Författning s-
förslag ang.
statsmonopol å
tobakstillverk-
ningen i riket.
(Forts.)
tas, nämligen den del av deras handel som omfattar cigarrettför¬
säljning. Utskottet har ansett, att denna försäljning av cigarretter
kan bedrivas på samma sätt som hittills skett. Man har varit
förvissad om, att de utländska märkena hädanefter som hittills
komma att gå i marknaden, även om priset kommer att bliva
något högre. Smaken och vanan hlir densamma, och härav kom¬
mer nog också hädanefter som hittills att bestämmas vad den
enskilde vill använda för tobaksvara.
Vad detaljhandeln och även partihandeln med svenska varor
beträffar är det alldeles givet, att denna handel kommer att be¬
drivas hädanefter lika väl som hittills. Detaljhandlandena kom¬
ma icke att sättas å sido utan de behöva tagas i anspråk i samma
utsträckning som hittills. Detaljhandlandena p>å landsbygden,
som förmedla åtskilligt mer än halva omsättningen komma helt
visst att- få en försäljningsprovision på de omsatta varorna.
Vad detaljhandeln j. de större städerna och särskilt Stockholm
beträffar råder ett fullständigt missförhållande. I Stockholm
t. ex. finnas icke mindre än 900 minuthandlare i tobaksvaror.
Sedan 1908 har deras antal ökats från 600 till 900 d. v. s. med
300 eller jämt 50 °/o. ökningen har föranletts därav att den ena
fabriken uppstått efter den andra, som önskat sälja och intresserat
fruntimmer eller andra att sätta upp en handel. En del av
dessa tobaksaffärer hava, enligt vad jag hört, haft så liten om¬
sättning som på 3,000 kronor om året. Detta är alldeles givet
ett missförhållande. Att ett reglerande av dessa förhållanden
kommer till stånd, kan icke vara annat än glädjande ur handels-
synpunkt, tiy man kan icke önska att det fortsätter på samma
sätt som förut. Men då det kommer att åläggas styrelsen för mo¬
nopolbolaget att se till, att köpmännen icke skadas i deras legi¬
tima handel och icke hindras att få behörig försäljningsprovision
under den tid som avvecklingen av dessa förhållanden, till exem¬
pel i Stockholm, Jkommer att kräva, förstå vi, att även dessa
under denna tid äro fullkomligt säkerställda.
Engroshandel kommer ock att behövas. Så långt utskottet
kunnat finna, skulle det icke vara ekonomiskt för monopolbolaget
att göra sig av med engroshandeln, utan denna komme hädan¬
efter som hittills att vara mellanhand mellan monopolbolaget och
detaljhandlarna och de få ock sitt levebröd. Jag tror icke att
såsom det nu har blivit ställt någon behöver beklaga handlandena
och deras intressen, och ingen enda behöver i denna kammare
draga sig för att rösta för utskottets förslag av detta skäl.
Jag har såsom herrarna veta stått denna handel tämligen
nära och sökt undersöka förhållandena och jag har under den
vecka jag nu varit hemma efter det utskottet fattat sitt beslut
resonerat med såväl köpmän som fabrikanter, vilka för sin del
försäkrat, då de fått upplysning om verkliga förhållandena,
att de äro fullkomligt nöjda med de förhållanden, som komma
att inträda, och det kan ju också utgöra ett lugnande moment att
när man blivit upplyst om verkliga förhållandet ställer sig
Onsdagen den 9 september.
53 Sr 72.
saken på annat sätt än förut, då man endast hört'uppgivas att det
skulle vara så eller så.
En annan sak som vidrörts här är frågan om lådfabriker och
vad därmed sammanhänger. Jag vill påpeka, att förutom den låd¬
fabrik, som skickat ut en skrivelse och beklagat sig, finnes ännu
en i Sverige som äges av de Eörenade tobaksfabrikerna. Men
det är icke meningen att denna skall övertagas av monopol¬
bolaget, utan den skall vara självständig och fristående. Det
finnes således två fabriker som komma att tävla om försäljningen.
Deras fabrikat behövas för industrien här i landet mycket väl
särskilt med hänsyn till att ganska stor import äger rum av
cigarrlådor, så att intet tvivel råder att dessa fabriker hädanefter
få full sysselsättning, varför de icke hava någonting att beklaga
sig över och ingen ersättning att fordra.
Jag kan icke underlåta att säga ett par ord om själva huvud¬
frågan, principen om monopol, särskilt med anledning av herr
Swartz’ anförande. Jag har i min hand ett betänkande av den
kommitté, i vilken herr Swartz var medlem. Detta betänkande
har jag läst med mycket stort intresse. Det överflödar rent av,
kan man säga, av skäl för monopolets införande. Kommittén
hade fått i uppdrag att utarbeta förslag till en beskattning av to-
baksvaror, men icke införande av monopol. Men på många av
betänkandets sidor framgår alldeles tydligt en bestämd mening,
att det icke är möjligt att komma till något förslag på den vägen,
utan man måste komma till monopolet. Jag skall be att få peka
på ett av dessa många ställen där det sägs om monopolet: »att på
denna väg ojämförligt större inkomster skulle kunna beredas
statskassan än vid vilken annan skattereform som helst lärer
icke behöva särskilt framhållas, lika litet som att man endast
därigenom kan åstadkomma en efter konsumenternas skatteförmåga
fullt avpassad och förty fullt rättvis beskattning».
Det är dessa sista ord, som synas mig så betecknande och som
jag står undrande inför, då jag hör herr Swartz taga avstånd
från vad han förut skrivit. Jag frågar mig: vad är det som
inträffat eller vad är det som gör att ställningen nu icke är den¬
samma ? Då reservanterna taga avstånd från utskottets för¬
slag, gorå de det särskilt med hänvisning till möjligheten att in¬
föra beskattning på annan väg, genom fabrikatbeskattning. Men
de hava icke kunnat giva skäl därför och efter vad kommitté-
betänkandet giver vid handen är den vägen icke framkomlig.
Och vi som inom utskottet i början stått mycket tveksamma inför
monopolet, med en bestämd åsikt att monopol måste undvikas,
hava nu med stöd av detta kommittébetänkande kommit till den
åsikten att det finnes ingen annan möjlig framkomlig väg.
Man har sagt, att tillfället icke nu är lämpligt att införa mo¬
nopol. Mig synes att det är ett alldeles synnerligen gynnsamt
tillfälle. Jag ber ätt få peka på den omständigheten, som mot¬
säger vad herr Swartz nyligen framfört, att alla lager nu på
grund av rådande förhållanden utrymmas. Ingen import är möj-
Föifattnings-
förslag ang.
statsmonopol å
tobakstillverk-
n ingen i riket.
(Forts.)
Nr 72. 54
Onsdagen den 9 september.
Författnings- lig. Alltså minskas lagren dag för dag. Härigenom min-
forslag ang.° fabrikanternas lager dag för dag, varigenom den svenska
tobakstiiiveric- varan får större åtgång. Men krediten minskas ock, i det att
ningen i riket, köpmännen nu icke få samma kredit som förut och alltså hava
(Forts.) deras skulder till fabrikanterna i mycket stor grad minskats.
Det blir alltså en betydlig lättnad att genomföra monopolet nu
under dessa förhållanden med mycket små lager och med relativt
små skulder — eller på andra sidan fordringar! Staten kommer
därigenom att göra en betydlig vinst och helt visst kommer hela
proceduren att därigenom underlättas. Med hänsyn därtill kan
man förstå finansministerns åsikt, att det skall bliva möjligt att
tidigare än man tänkt sig genomföra monopolet.
De farhågor man förut har hyst emot monopolet tror jag äro
tämligen överdrivna, särskilt svårigheterna att omsätta obliga¬
tionerna. Om icke sparbankerna vilja köpa dem, såsom herr
Swarts trodde, finnes det andra köpare t. ex. pensionsstyrelsen,
som kunna hava intresse av att köpa dessa obligationer. Vad be¬
träffar indrivningen av fordringar hos köpmän — jag kommer
tillbaka till detta — så visa sig dessa fordringar så synnerligen
små, så att detta argument förfaller; särskilt då man betänker
att mer än hälften av dessa ligga på lanthandlarnas händer,
där varje enskild affärsmans skulder för ifrågavarande artikel
äro så relativt små.
Herr talman, jag kän icke annat än på det livligaste önska
att kammaren må beakta utskottets hemställan, till vilken jag
ber att få yrka bifall.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena AV allen-
berg: Om jag säger några ord i denna fråga, har det sin
alldeles särskilda anledning. Jag är nämligen icke vän av mono¬
pol och än mindre av att staten driver fabriksrörelse i konkur¬
rens med enskilda medborgare. Jag har ock som privatman ytt¬
rat mig i denna fråga. Jag har i min egenskap av ordförande
i Stockholms handelskammare opponerat mig mot 1911 års för¬
slag. Men sedan dess har ödet kastat mig hit på statsrådsbänken,
och därmed har jag också nödgats gå denna fråga på djupet och
söka en lösning, som skall bliva så fördelaktig som möjligt för
statsverket.
Min åsikt nu är, att den lösningen, d. v. s. den fördelaktigaste,
ligger framför herrarna här. Jag vill icke förneka, att, vore
förhållandena fortfarande normala och jag talade från min plats
på Stockholmsbänken, skulle jag möjligen ännu opponera mig
mot eu sådan sak som denna, men under nuvarande mer än abnor¬
ma tider ser jag ingen annan möjlighet för svenska staten än
att taga skatterna, där de kunna tagas. Att var och en, som
drabbas av en skatt, kvider, är naturligt, och det är snart
sagt endast inkomstskattebetalama, som hava vant sig av med
den saken. Men det synes mig, att i det föreliggande försla¬
get man tagit hänsyn, så långt det någonsin varit möjligt, till
55 Nr 72.
Onsdagen den 9 september.
alla parter, en hänsyn, som kanske icke kan gå så långt, ifall
tjobaksfrågan skall lösas i framtiden. . statmmopoiå
Jag vill icke ingå i några detaljer i denna fråga, jag bär tobakstillverk-
blott velat klargöra, varför jag biträtt och är med om regerin- ningen i riket.
gens förslag. Det skulle icke vara svårt, tror jag, att slå ned (Forts.)
ett och annat av de argument, som här hava anförts mot för¬
slaget. Jag vill blott yttra mig i en riktning, och det är den
statsfinansiella. Ur statsfinansiell synpunkt är det önskligt,
att denna fråga avgöres nu, så att den kan lösas, när första
gynnsamma ögonblick inträffar, och jag tror i olikhet med en
och annan av opponenterna att det ögonblicket ligger närmare
än här har uttalats.
Jag tillåter mig vördsamt hemställa, att första kammaren
måtte biträda utskottets förslag.
Herr Steffen: Herr talman! Blott några få ord i anled¬
ning av herr Swartz anförande. Det förefaller mig, som om
den ärade talaren dock alltför litet räknade med den för handen
varande erfarenheten, särskilt i främmande länder beträffande
skillnaden mellan tobaksmonopol och fabrikatbeskattning i de¬
ras respektiva förmåga att inbringa medel till statskassan. Den
ärade talaren gav företräde åt fabrikatbeskattningen och ön¬
skade en ny utredning beträffande densamma. Han antydde
som sin uppfattnnig, att en svensk fabrikatskatt i närvarande
ögonblick möjligen skulle kunna inbringa belopp, motsvarande
t. ex. statsmonopolet i Österrike, d. v. s. en 4 eller 5 kronor per
invånare. Mig synes, att den beräkningen är alldeles oerhört
sangvinisk och på intet sätt motsvaras av de erfarenheter man
har eller av den sannolikhet, som föreligger. Så stora belopp
kunna ingalunda i detta land väntas, synes det mig, av en fabri¬
katskatt på tobak.
Herr Swartz anmärkte, att jämförelsen mellan Tyskland
och Österrike, Tyskland som fabrikatskatteland och Österrike
som monopolland, uppvisade det felet, att Österrike är ett gam¬
malt monopolland, och att monopolet där haft mycket lång tid
att växa in i stats- och folkhushållningen. Statsmonopolet grun¬
dades i själva verket där 1701 och förnyades 1784 i sin nuvarande
form. Det inbringar där för närvarande omkring 5 kronor per
invånare på en konsumtion, som är mindre _ än 1V2 kilogram,
under det att Tyskland icke kommit upp till stort mer än 2
kronor per invånare på eu konsumtion, som är något större än
11/0 kilogram per invånare.
Vi kunna ju likväl vända oss till andra monopolländer, t. ex.
Italien. Det italienska statsmonopolet är ungt; det påbörja¬
des år 1862 och fick sin närvarande gestalt år 1883. I Italien
är förbrukningen av tobaksvaror endast något mer än ett halvt
kilogram per invånare, 0,G kilogram ungefär. Staten erhöll där
för ett par år sedan i inkomster av sitt monopol över 4 kronor 50
öre per invånare om året. Jämför detta med vad fabrikatskatte-
Nr 72. 56
Onsdagen den 9 september.
Författnings- länder uppvisa! Det är mer än dubbelt så mycket, som Tysk-
8tatsmonopol 'å ^an(* ^ör närvarande kan uppnå genom användande av alla möj-
tobakstniverk- ^8'a beskattningsmetoder på tobak utom monopol. Som genom-
ningen i riket, gående regel iakttaga vi, att statsmonopol inbringar en årlig
(Fort*.) inkomst av 4 till 6 kronor per invånare — detta även i så fattiga
länder som Spanien och Italien, under det att ett så rikt land
som Tyskland får nöja sig med bortåt 2 kronor, ehuru konsum¬
tionen av tobak där är betydligt större än i monopolländerna.
Från denna regel finnas icke mer än två undantag, som
jag vill belysa med ett par ord, nämligen Förenta staterna
och Storbritannien. I dessa länder finns icke monopol, utan
olika former av produktbeskattning, såsom fabrikatskatt samt
införseltull — i England huvudsakligen införseltull. I dessa
länder visar statistiken, att statsinkomsterna av tobaksförbruk-
ningen äro någorlunda jämförliga med monopolländernas. Men
varpå beror detta? Det beror därpå, att Förenta staterna och
i England äro de rikaste länder i världen, där man kan starkt
fördyra tobaksvaror genom en mycket dyr fabrikatbeskattning
och införseltull, utan att man därigenom så ansenligt minskar
konsumtionen, att statens inkomster till följd därav lida allt för
mycket. Tobaksvaror äro som bekant ofantligt dyra i England.
Det är omöjligt att röka cigarr där, om man icke har en ansen¬
lig inkomst, ty rökbara cigarrer kosta minst 50—60—70 öre
per styck. Att man där, trots detta, kan få ansenliga stats¬
inkomster ur tobaken, bevisar ingenting annat, än att man är
rik nog att förbruka synnerligen dyra tobaksvaror. I ett fat¬
tigt land som vårt vore det ogörligt att tillbörligt driva upp stats¬
inkomsterna ur tobaken med ett sådant system.
Således — all erfarenhet visar, att utredning beträffande fab¬
rikatskattens möjligheter att tävla med monopolet, vad beträf¬
far förmågan att inbringa statsinkomster, är fullständigt över¬
flödig. Bevis föreligga i så överväldigande grad för monopolets
företräde, att ingen sakkunnig på detta område — jag upprepar
det —- har det ringaste tvivel angående den saken.
Herr C a v a 11 i: Herr talman, mina herrar! Kammaren är
syn-^ och hörbarligen uttröttad på diskussionen i denna fråga,
så långt som den dragit ut. Jag gjorde måhända därför rättast
i att avstå från ordet, men då jag av ett par anledningar begärt
det, skall jag som vanligt vara synnerligen kort i vad jag går
att säga.
Jag har, under det jag åhört diskussionen i denna fråga,
trott mig kunna konstatera, att de anmärkningar, som gjorts
mot det föreslagna monopolet, rätt ringa berört monopolsprin¬
cipen, och detta trots att monopol efter min uppfattning även
i den modererade form, vari förslag till detsamma här blivit
framlagt av regeringen och utskottet, kan tåla vid rätt mycken
kritik. Men anledningen till detta förhållande är icke så svår
att finna. Riksdagen har med lätt sinne och frejdigt mod de
Onsdagen den 9 september.
57 Nr 72.
senaste åren beslutat för framtiden bestående utgifter till om¬
fattning och belopp, för vilka jag åtminstone i min obetydlig¬
het många gånger hisnat — och nu stå vi inför den bjudande
nödvändigheten att täcka dessa utgifter. Det är därför, som,
i detta fall liksom i så många andra, den rena, kalla verklig¬
heten blåser bort teorierna.
Om således skälen emot det föreslagna monopolet från prin¬
cipiell ståndpunkt icke varit starkt framhävda, så ha dock en
mängd andra anmärkningar blivit gjorda mot det nu förelig¬
gande förslaget. Jag skall naturligtvis icke till bemötande upp¬
taga ens något nämnvärt antal av dem — jag skall endast vända
mig emot ett par.
Den ena erinran, som redan blivit bemött här av en känd,
mycket framstående talare, borde jag kanske av det skälet för¬
bigå, men jag vill dock omnämna den — det var den erinran,
som löd ungefär så här: vi skola icke taga detta förslag i dag,
vi skola skjuta upp det till en annan gång. — Jag tycker verk¬
ligen, att i den frågan den svenska riksdagen skulle kunna säga
sig, att stegen förskräcka. Vi hava uppskjutit andra frågor med
den påföljd, att vi fått lösa dem, när de varit i finansiella ting
dyrare och i andra hänseenden svårare, än de hade blivit, om
vi hade begagnat oss av tillfället. Och det vore enligt min
tanke oklokt, om det icke skulle vara skäl i att i dessa ting
som i andra begagna tillfället — och nu föreligger tillfället
med avseende å denna sak.
Den andra erinran, som göres, är denna: nej, mina herrar
vi vilja alla beskatta tobaken, därom råder intet tvivel, men
vi skola icke välja denna beskattningsform. — Jag har i snart
trettio år vid varje tillfälle, då det varit fråga om att införa
någon skatt, hört: ja, för all del, vi skola visst taga skatten,
men icke i den formen, vi skola taga den i en annan! Men detta
skäl har i dag liksom tillförne den olägenheten med sig,^ att
denna andra form icke föreligger. Vi hava i dag icke någon
möjlighet att taga den andra formen; den föreligger icke, vi
kunna icke taga den, och vi veta icke, när vi kunna taga
den. Den som här, om jag uppfattat diskussionen rätt, har
varit huvudtalaren för motståndet, har nämligen sagt, att
förslaget till fabrikatskatt möjligen eller icke omöjligen —
jag minns icke vilketdera uttrycket användes — kan förekom¬
ma till nästa riksdag. Alltså vi hava icke ens från det hållet
någon förhoppning om att få ett sådant förslag till nästa riks¬
dag.
Och så än mera! Jag skall kanske i det sammanhanget
erinra om, vad statsministern sade i sitt anförande. Det var,
att anvisandet av andra skattekällor visade sig ogörligt. Låt
oss då se sanningen rakt i ögonen! Vad är här fråga om i dag?
Vi hava att taga det nu föreliggande förslaget, eller också
finnes ett stort gapande hål i statsbudgeten, till vars fyllan¬
de det icke finns några medel. De, som vilja, att vi i dag icke
Författnings-
förslag ang.
statsmonopol å
tobakstillverk-
n ing en i riket.
(Forts.)
Nr 72. 58
Onsdagen den 9 september.
Förjattnings- skola antaga utskottets förslag, som i stort sett överensstämmer
förslag ang.* me(j (j,e^ kungliga förslaget, äro således i brist på möjlighet att
*tobakstiiherk-&iya oss anvisning att sätta någonting annat i stället.
ningen i riket. Men — och nu kommer jag vidare — något annat måste
(Forts.) i budgeten sättas i stället. — Vad återstår då? Ja, jag befarar,
att det, som sättes i stället, blir inkomst- och förmögenhetsskat¬
ten, höjd med en procentsiffra av mycket hög valör, och mina
herrar, att utgå under ett år, det nästa, då vi skola betala en
betydande värnskatt, i en tid, då vi leva under nedåtgående
konjunkturer, ja, jag kan säga i kristider. Den, som vill taga
på sitt ansvar att göra detta, han röstar mot utskottets förslag,
den som icke vill göra det, han röstar för detsamma.
Och härmed, herr talman, har jag angivit, varför jag röstar
för utskottets förslag.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att beträffande förevarande paragraf yrkats, dels att den¬
samma skulle godkännas, dels ock att paragrafen skulle avslås.
Härefter gjorde herr talmannen propositioner i enlighet med
dessa yrkanden och förklarade sig finna propositionen på paragrafens
godkännande vara med övervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anlednnig varav uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Den, som godkänner 1 § i tredje särskilda utskottets i utlåtande
nr 1 framställda förslag till förordning angående statsmonopol å to-
bakstillverkningen i riket, röstar
Ju;
Den, det ej vill, röstar
Hej;
Vinner Hej, avslås ifrågavarande paragraf.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna hava
utfallit sålunda:
Ja —• 95;
Hej — 42.
2—5 §§.
Godkändes.
6 §.
Förevarande paragraf hade följande lydelse:
Specialmaskiner och specialverktyg för tillverkning av tobaks-
varor likasom cigarrettpapper och cigarretthylsor må till riket införas
Onsdagen den 9 september.
59 Kr 72.
endast med Kungl. Maj :ts tillstånd eller för monopolets utövares räk¬
ning, dock med det i 21 § nämnda undantag beträffande cigarrett¬
papper.
Specialmaskiner och specialverktyg, varom här är fråga, må ej
heller, utom i fall som i 7 § avses, innehavas av annan än monopolets
utövare.
Reservation hade avgivits av herr K. A. Nilson, som beträffande
6 och 7 §§ i förslaget till förordning angående statsmonopol å to-
bakstillverkningen i riket anfört:
»Då jag ansett att bestämmelserna i § 6 andra stycket, och § 7
av 1 kap. beträffande rätt att innehava och tillverka specialmaski¬
ner och specialverktyg för tobaksvaror äro helt obehövliga ur fiska¬
lisk synpunkt, enär kontrollen likvisst alltid måste avse förefintlig¬
heten av tobak eller tobaksvara hos annan än rättsinnehavare, men
att samma bestämmelser däremot komma att verka i hög grad hind¬
rande för uppfinnare på området och för de industrier som kunna
hava intresse av tillverkning av sådana maskiner och verktyg för ej
mindre det inhemska behovet än även för export, har jag förmenat,
att utskottet bort föreslå: att andra stycket av § 6 ävensom § 7 i 1
kap. ej må av riksdagen antagas.»
Herr Milson, Karl August: Med avseende å 6 § har jag
haft en något avvikande mening från utskottets och skall i det av¬
seendet be att få yrka bifall till min reservation. Denna avser helt
enkelt att få bort sista momentet i 6 § samt hela 7 §. Det är här
fråga om en fiskalisk åtgärd. Man föreskriver i 6 §, att special¬
maskiner och specialverktyg, varom här är fråga, d. v. .s. för till¬
verkning av tobaksvaror, ej heller må, utom i fall, som i 7 § avses
innehavas av annan än monopolets utövare. I 7 § föreslås,
att tillverkning inom riket av sådana specialmaskiner och verk¬
tyg må få äga rum allenast för monopolets utövares räkning,
med det undantag att Kungl. Maj:t annars kan giva särskilt till¬
stånd till sådan tillverkning.
För min del tror jag, att hela denna bestämmelse är fullständigt
onödig. Den behövs icke för att kunna säkerställa det fiskaliska in¬
tresset, och i stället kommer ddh att verka hindrande för uppfinnare
och fabrikanter i andra industrigrenar, som kunna sysselsätta sig
med tillverkning av sådana maskiner, som här äro i fråga.
Jag ber därför, herr talman, att få yrka avslag på andra delen
av 6 § liksom också på 7 §.
Med anledning av vad sålunda yrkats föredrogs nu jämväl 7 §,
så lydande:
Tillverkning inom riket av i 6 § omförmälda specialmaskiner
och specialverktyg samt av cigarrettpapper och cigarretthylsor må
äga rum endast för monopolets utövares räkning eller med Kungl.
Maj:ts tillstånd.
Författning s-
förslag ang.
statsmonopol å
tobakstillverk-
ningen i riket.
(Forts.)
Nr 72. 60
Onsdagen den 9 september.
Forfattnmgs• Herr Nilson, Karl August: Vid det av herr talmannen
statsmmopol å Påpekade förhållandet ber jag att nu få definitivt yrka avslag ej blott
tobakstiiiverk- på andra delen av 6 §, utan även på 7 §.
ningen i riket.
(Forts.) Herr Hammarström: Av utskottets motivering torde kam¬
maren hava inhämtat, att utskottet icke kan dela den ärade reser¬
vantens optimistiska syn på saker och ting, utan har utskottet ansett,
att de kontrollbestämmelser, som här föreslås, äro nödvändiga.
Jag tillåter mig därför att yrka bifall till utskottets förslag.
överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen
yttrade, att i avseende å föreliggande paragrafer vore yrkat, dels att
desamma skulle godkännas, dels ock, av herr Nilson, Karl August,
att 6 § måtte godkännas med uteslutande av andra stycket och att
7 § måtte avslås.
Sedermera gjordes propositioner jämlikt desa yrkanden, och för¬
klarades propositionen på paragrafernas godkännande vara med över¬
vägande ja besvarad.
Återstående delar av utskottets författningsförslag.
Godkändes.
Författnings- Utskottets förslag till förordning om vad iakttagas skall i av-
vad*iaicttagas seende « införande av statsmonopol å tobaks tillverkning en i riket.
skall i avse¬
ende å inf öran- 1 Kap.
de av stats-
monopol å Godkändes.
tobakstillverk-
ningen i riket.
11 Kap.
6—8 §§.
Godkändes.
9 §.
Förevarande paragraf hade denna lydelse:
9 §.
1 mom. Personlig ersättning skall tillkomma:
a) verkställande direktör eller disponent, fabriksledare, verkmäs¬
tare, förman eller arbetare, vilken vid tiden för monopolets ikraftträ¬
dande är, i sin egenskap av inom tobakshanteringen yrkesutbildad,
inom samma näring stadigvarande sysselsatt, härunder även inbegrip¬
na på enahanda sätt sysselsatta tobaksarbetare, som för fabrikants
räkning arbeta i hemmet (hemarbetare);
b) tobaksfabrikant, som i 8 § 2 eller 4 mom. avses, försåvitt bland
Onsdagen den 9 september.
61 Nr 72.
affärens omkostnader ingått eller vid handelsvinstens uppskattande
enligt samma mom. beräknats avlöning till honom såsom ledare av
företaget;
c) tobaksfabrikant, som i 8 § 7 mom. avses;
d) handelsresande eller platsförsäljare i tobaksvaror, vilken vid
tiden för monopolets ikraftträdande är stadigvarande anställd hos to¬
baksfabrikant;
e) person, vilken, utan att vara inom tobakshanteringen yrkes-
utbildad, vid tiden för monopolets ikraftträdande är stadigvarande
anställd vid fabrik, kontor, lager eller fabriksbod, använda av tobaks-
fabrikant för hans tobakstillverkning.
2 mom. Såsom villkor för erhållande av dylik ersättning gäl¬
ler:
a) att personen vid monopolets ikraftträdande är svensk med¬
borgare;
b) att personen vid monopolets ikraftträdande uppnått, därest
han är inom tobakshanteringen yrkesutbildad, minst 18 års ålder och
eljest minst 21 års ålder;
c) att personens inkomst av arbete under de fyra närmaste kalen¬
deråren före monopolets ikraftträdande uteslutande eller till väsent¬
lig del härflutit av inom riket utövad sådan verksamhet, som i 1 mom.
avses; samt
i fråga om de i mom. 1 a), b), d) och e) omförmälda personer,
d) att personen icke erhållit och icke kunnat erhålla någorlunda
motsvarande anställning hos monopolets utövare; dock att den, som
erhållit anställning hos monopolets utövare, skall äga utbekomma hela
det av centralkommissionen fastställda ersättningsbeloppet, därest
han inom två år från tiden för monopolets ikraftträdande blivit utan
eget förvållande skild från anställningen, samt tre fjärdedelar av sam¬
ma belopp, därest han inom fem år från nämnda tid blivit utan eget
förvållande från anställningen skild.
3 mom. Ersättningen utgår, på sätt här nedan sägs, med vissa
gånger medeltalet av den vederbörligen styrkta årsinkomst (medel-
årsinkomst), vilken för de två närmaste kalenderåren före monopolets
ikraftträdande verkligen åtnjutits eller, i det i 1 mom. b) avsedda fall,
såsom avlöning beräknats för de två sista år, som i där omförmälda
uppskattning ingått. Härvid tages ej hänsyn till sådan förbättring
av avlöningsvillkoren, vilken inträtt efter år 1911, för så vitt ej gil¬
tiga skäl för dylik förbättring prövas hava förelegat.
4 mom. Till de i 1 mom. a), b) och c) omförmälda personer utgår
ersättning med belopp motsvarande en medelårsinkomst för den verk¬
samhetstid, som omfattar de fyra närmaste kalenderåren före mono¬
polets ikraftträdande. För varje tidigare helt verksamhetsår ökas
ersättningen med två femtedels medelårsinkomst, dock endast i den
mån varje sådant verksamhetsår motsvaras av två ersättningstaga-
rens levnadsår utöver fyllda 21 år. Ersättningen må icke i något
fall utgå med högre belopp än fem gånger medelårsinkomsten.
5 mom. Till person, som i 1 mom. d) avses, utgår ersättning med
belopp motsvarande en halv medelårsinkomst för den verksamhets-
Förf ältning s-
förslag om
vad iakttagas
skall i avse¬
ende å införan¬
de av stats
monopol å
tobakstillverk-
ningen i riket.
(Forte.)
Nr 72. 62
Onsdagen den 9 september.
Författning s-
förslag om
vad iakttagas
skall i avse¬
ende å införan¬
de av stats-
monopol å
tobakstillverk-
ningen i riket.
(Forts.)
tid, som omfattar de fyra närmaste kalenderåren före monopolets
ikraftträdande. För varje tidigare helt verksamhetsår ökas ersätt¬
ningen med en femtedels medelårsinkomst, dock endast i den mån
varje sådant verksamhetsår motsvaras av två ersättnings tagarens
levnadsår utöver fyllda 21 år. Ersättningen må icke i något fall
utgå med högre belopp än fyra gånger medelårsinkomsten.
6 mom. Till person, som i 1 mom. e) avses, utgår ersättning med
en halv medelårsinkomst, beräknad på sätt i 3 mom. här ovan an¬
givits.
7 mom. Centralkommissionen må, när särskilda omständigheter
därtill föranleda och den ersättningsberättigade det medgiver, för¬
ordna, att ersättning varom i denna paragraf förmäles skall, ökad
med tio procent, i stället för att till ersättningstagaren på en gång
utbetalas, tillgodokomma honom i form av livränta.
Reservation hade avgivits av herr Steffen, friherre Palmstierna
och herr Nilsson i Kristianstad, vilka
dels beträffande förslaget till förordning om vad iakttagas skall
i avseende å införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket
hemställt:
1) att riksdagen måtte besluta sådan ändring av 9 § 7 mom. i
utskottets förslag, att orden »ökad med tio procent» utbytas mot
»ökad med tjugo procent»;
2) att riksdagen, i avseende å 10 § 4 mom. i Kungl. Maj:ts för¬
slag och 11 § 4 mom. i utskottets förslag, måtte avslå såväl vad av
Kungl. Maj:t föreslagits som ock vad utskottet hemställt; samt
3) att riksdagen, med avslag å utskottets under B upptagna al¬
ternativa förslag till lydelse av 11 § 3 och 5 mom., måtte bifalla vad
Kungl. Maj:t i 10 § 3 och 5 mom. föreslagit,
dels och reserverat sig mot vissa delar av utskottets motivering.
Herr Steffen: Jag anhåller att få yrka bifall till den av
mig samt herrar Palmstierna och Nilsson i Kristianstad avgivna re¬
servation vad beträffar 7 mom. i denna paragraf, i vilken reservation
vi hemställa, att orden »ökad med tio procent» utbytas mot »öhad
med tjugo procent».
Herr Hammarström: Under åberopande av utskottets mo¬
tivering anhåller jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag i detta moment.
Efter det överläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att i avseende å förevarande paragraf yrkats, dels att
densamma skulle godkännas enligt utskottets förslag, dels ock, av
herr Steffen, att paragrafen skulle godkännas med den ändring be¬
träffande 7 mom., som förordats i den av honom m. fl. avgivna re¬
servationen.
Härefter gjordes propositioner i enlighet med dessa yrkanden
Onsdagen den 9 september.
63 Nr 72.
och förklarades propositionen på paragrafens godkännande enligt ut¬
skottets förslag vara med övervägande ja besvarad.
Återstående delar av utskottets författning sförslag.
För fattning 8-
förslag om
vad iakttagas
skall i avse¬
endeå införan¬
de av stats-
Godkändes.
Utskottets i punkt 1 gjorda hemställan.
monopol å
tobakstillverk-
ningen i riket.
(Forts.)
Bifölls i vad den ej besvarats genom kammarens föregående be¬
slut.
Punkten 2.
Utskottets hemställan bifölls.
Vid ånyo skedd föredragning av tredje särskilda utskottets den
3 och 4 i denna månad bordlagda utlåtanden:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag
av lånemedel för gäldande av kostnaderna för införande av statsmo-
nopol å tobakstillverkningen i riket; och
nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående än¬
drad lydelse av rubrikerna nr 195—197 för tobak i gällande tull¬
taxa m. m.;
biföll kammaren vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
Herr statsrådet von Sydow avlämnade Kungl. Maj:ts nådiga
proposition nr 281, angående rätt för Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag att utan iakttagande av förut stadgat villkor försända
viss kvantitet malm från Gellivare till Riksgränsen.
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:
nr 5 B, angående regleringen av utgifterna under riksstatens
femte huvudtitel, avdelningen: handeln;
nr 6 angående regleringen av utgifterna under riksstatens sjätte
huvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet;
nr 221, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken;
nr 245, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående fast¬
ställande av postverkets stat för driftkostnader år 1915;
nr 255, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån
till statens livsmedelskommissions förfogande; samt
nr 256, i anledning av väckt motion om bestridande i vissa fall
genom statsmedel av kostnaden för resa, som till krigstjänstgöring
64 Onsdagen den 9 september.
inkallad värnpliktig måste företaga för deltagande i riksdagsmanna¬
val.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den vid sammanträ¬
det avlämnade kungl. propositionen.
Justerades fyra protokollsutdrag för denna dag, varefter kam¬
marens sammanträde avslutades kl. 3,50 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Stockholm 1914. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner. 142989