RIKSDAGENS PROTOKOLL
1914. Första kammaren. Nr 59.
Lördagen den 22 augusti, f. in.
Kammaren sammanträdde kl. 11 f. m.
Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över föl¬
jande av bankoutskottet i dess memorial nr 16 föreslagna och av
båda kamrarna godkända voteringsproposition:
Den, som i likhet med första kammaren vill bifalla vad banko¬
utskottet i sitt utlåtande nr 11 under punkten F) hemställt och så¬
ledes besluta, att den nya avlöningsstaten för riksbanken skall till-
lämpas från och med månaden näst efter den, då riksdagen fattat be¬
slut i ämnet, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
I
Vinner Nej, har riksdagen, i likhet med andra kammaren, bi¬
fallit utskottets hemställan med den ändring, att i stället för orden
»månaden näst efter den, då riksdagen fattat beslut i ämnet» infö¬
ras orden »år 1915».
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:
Ja — 44;
Nej — 96.
Sedan protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och
avsänt till andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag,
nr 476, som upplästes och varav inhämtades, att omröstningen där¬
städes utfallit med 24 ja och 182 nej samt att båda kamrarnas sam¬
manräknade röster befunnits utgöra 68 ja och 278 nej, vadan beslut
i frågan blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse med nej-propo-
sitionen.
Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över föl¬
jande av statsutskottet i dess memorial nr 62 föreslagna och av båda
kamrarna godkända voteringsproposition:
Första hammarens protokoll vid senare riksdagen 191Jf. Nr 59. 1
Nr 59. 2
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Den, som i likhet med första kammaren vill, att herrar Hellbergs
samt Bossons och Bergs motioner icke må av riksdagen bifallas, rös¬
tar
Ja i
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren be¬
slutat att på extra stat för år 1915 bevilja ett anslag av 2,000 kronor
såsom bidrag till de med invigningen av fredsmonumentet på svensk¬
norska gränsen förbundna omkostnader samt medgiva Kungl. Maj:t
rätt att av tillgängliga medel utanordna beloppet under innevaran¬
de år.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:
Ja — 78;
Nej — 62.
Sedan protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och
avsänt till andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag,
nr 477, som upplästes och varav inhämtades, att omröstningen där¬
städes utfallit med 78 ja och 132 nej samt att båda kamrarnas sam¬
manräknade röster befunnits utgöra 156 ja och 194 nej, vadan be¬
slut i frågan blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse med nej-
propositionen.
Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över föl¬
jande av jordbruksutskottet i dess memorial nr 115 beträffande stor¬
leken av räntan å lån från allmänna nyodlingsfonden föreslagna och
av båda kamrarna godkända voteringsproposition:
Den, som. i likhet med första kammaren, vill, att riksdagen
skall bestämma räntan å erhållet lån från ifrågavarande fond till
fyra procent, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har riksdagen, i likhet med andra kammaren, be¬
stämt räntan till tre procent.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:
Ja — 108;
Nej — 31.
Lördagen den 22 augusti, f. m.
3 Nr 59.
Sedan protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och
avsänt till andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag,
nr 478, som upplästes och varav inhämtades, att omröstningen där¬
städes utfallit med 87 ja och 123 nej samt att båda kamrarnas sam¬
manräknade röster befunnits utgöra 195 ja och 154 nej, vadan be¬
slut i frågan blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse med ja-
propositionen.
Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över föl¬
jande av bevillningsutskottet i dess memorial nr 25, punkten 1, före¬
slagna och av båda kamrarna godkända voteringsproposition:
. Den. som i likhet med första kammaren vill, att 32 § i förord¬
ningen om arvsskatt och skatt för gåva skall erhålla följande ly¬
delse:
32 §.
Från skatt för gåva frikallas: landsting, hushållningssällskap,
kommuner, kyrkor, akademier och vetenskapliga samfund, allmänna
undervisningsverk, stipendiefonder, pensionsanstalter, sjuk- och fat-
tigvardsmrättningar jämte andra fromma stiftelser; röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren beslu¬
ta, att ifrågavarande paragraf skall erhålla följande lydelse:
32 §.
i ,skatt för gåva frikallas: kyrkor och religiösa samfund,
landsting, kommuner, hushållningssällskap, akademier, vetenskap¬
liga samfund, allmänna undervisningsverk, stipendiefonder sjuk-
och 1 attigyårdsinrättningar samt andra fromma stiftelser, registre¬
rade sjukkassor, registrerade understödsföreningar samt föreningar
och andra sammanslutningar, som, utan att hava till ändamål att ge¬
nom ekonomisk verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska in¬
tressen, fullfölja övervägande religiösa, välgörande, politiska, soci¬
ala, vetenskapliga, konstnärliga eller eljest kulturella syften eller
avse att främja handel, industri eller övriga näringar inom landet
frihet från skatt äger dock icke rum:
a) där gåva är gjord under villkor, att givaren skall under sin
livstid eller under viss tid äga behålla egendomen i sin besittning
eller uppbara avkastning därav;
b) om och i den män avkastningen av den givna egendomen är
för all framtid eller viss tid förbehållen vissa familjer eller bestämda
personer.
Nr 59. 4
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:
Ja — 87;
Nej — 54.
Sedan protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och
avsänt till andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag, nr
479, som upplästes och varav inhämtades, att omröstningen därstä¬
des utfallit med 62 ja och 146 nej samt att båda kamrarnas samman¬
räknade röster befunnits utgöra 149 ja och 200 nej, vadan beslut i
frågan blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse med nej-propo¬
sitionen.
Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över föl¬
jande av bevillningsutskottet i dess memorial nr 25, punkten 2, före¬
slagna och av båda kamrarna godkända voteringsproposition:
Den, som i likhet med första kammaren vill, att 83 § i förevaran¬
de förordning skall erhålla följande lydelse:
33 §.
Skattskyldighet äger icke rum
a) för gåva av möbler, husgeråd och andra lösören, som äro av¬
sedda för gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk eler till pry¬
dande av offentliga byggnader eller deras förseende med inredning,
ävensom gåva, som avser prydande av allmän plats eller skänkes till
offentligt museum, bibliotek eller annan därmed jämförlig samling;
b) för vad någon erhållit såsom bidrag till undervisning eller
uppfostran, för periodiskt understöd eller eljest för gåva, som enligt
gällande författningar angående skatt å inkomst skall inräknas i gåvo¬
tagarens beskattningsbara årsintäkter;
c) för annan gåva, vars värde icke överstiger tretusen kronor;
dock att, där gåvotagaren av samma givare inom loppet av två år er¬
håller flera sådana gåvor, skattskyldighet inträder, så snart gåvornas
sammanlagda värde överstiger tretusen kro.ior;
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren beslutit,
att 33 § i förevarande förordning skall erhålla följande lydelse:
33 §.
Skattskyldighet äger icke rum
a) för gåva av möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro
avsedda för gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk eller till
Lördagen den 22 augusti, f. m.
5 Nr 59.
prydande av offentliga byggnader eller deras förseende med inredning,
ävensom gåva, som avser prydande av allmän plats eller skänkes till
offentligt museum^, bibliotek eller annan därmed jämförlig samling;
b) för vad någon erhållit såsom bidrag till undervisning eller
uppfostran, för periodiskt understöd eller eljest för gåva, som enligt
gällande författningar angående skatt å inkomst skall inräknas i gå-
votagarens beskattningsbara årsintäkter;
c) för annan gåva, vars värde icke överstiger tretusen kronor;
dock att, där gåvotagaren av samma givare inom loppet av två år er¬
håller flera sadana gavor, skattskyldighet inträder, så snart gåvornas
sammanlagda värde överstiger tretusen kronor.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:
Ja — 88;
Nej — 52.
Sedan protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och
avsänt till andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag, nr
480, som upplästes och varav inhämtades, att omröstningen därstädes
utfallit med 66 ja och 144 nej samt att båda kamrarnas sammanräk¬
nade röster befunnits utgöra 154 ja och 196 nej, vadan beslut i frågan
blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse med nej-propositionen.
Anställdes jämlikt § 65 riksdagsordningen omröstning över föl¬
jande av bevillningsutskottet i dess memorial nr 26 föreslagna och av
båda kamrarna godkända voteringsproposition:
Den, som i likhet med första kammaren vill, att anmärkningen
under rubriken 161, sirap och melass, i gällande tulltaxa skall erhålla
följande lydelse:
Anm. Sockerlösningar, sirap, sirapsblandningar och melass, vil-
ka i torrsubstansen hålla mindre än 70 procent direkt polariserat soc¬
ker, ej till honung hänförliga, icke färglösa, med en askhalt översti¬
gande 1.3 procent av torrsubstansens vikt samt en halt av dextros +
dextrin överstigande 15 procent av torrsubstansens vikt, tullbehandlas
såsom stärkelsesirap.
Till ledning vid tullbehandlingen skall avlämnas en av tillver¬
karen på tro och heder avgiven försäkran, att askhalten överstiger 1.3
procent av torrsubstansens vikt samt att den genom direkt polarisa¬
tion bestämda sockerhalten i torrsubstansen understiger 70 procent
ävensom att halten av dextros + dextrin i torrsubstansen ej överstiger
15 procent. Företes ej dylik försäkran, drabbe kostnaden för behöv¬
lig undersökning importören.
röstar
J a;
Nej;
Den, det ej vill, röstar
Nr 59. 6
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Vinner Nej, har riksdagen, i likhet med andra kammaren be¬
sluta, att anmärkningen under ifrågavarnde rubrik i tulltaxan skall
erhålla följande lydelse:
Anm. Sockerlösningar, sirap, sirapsblandningar och melass, 'di¬
ka i torrsubstansen hålla mindre än 70 procent direkt polariserat soc¬
ker, ej till honung hänförliga, icke färglösa, med en askhalt översti¬
gande 1.3 procent av torrsubstansens vikt samt en halt av dextros +
dextrin överstigande 20 procent av torrsubstansens vikt, tullbehandla
såsom stärkelsesirap.
Till ledning vid tullbehandlingen skall avlämnas en av tillver¬
karen på tro och heder avgiven försäkran, att askhalten överstiger . 1.3
procent av torrsubstansens vikt samt att den genom .direkt polarisa¬
tion bestämda socker halten i torrsubstansen understiger .70 procent
ävensom att halten av dextros + dextrin i torrsubstansen ej överstiger
20 procent. Företes ej dylik försäkran, drabbe kostnaden för behöv¬
lig undersökning importören.
Vid omröstningens slut befunnos rösterna hava utfallit sålunda:
Ja — 88;
Nej — 49.
Sedan protokoll över omröstningen blivit uppsatt, justerat och
avsänt till andra kammaren, ankom därifrån ett protokollsutdrag, nr
481, som upplästes och varav inhämtades, att omröstningen därstädes
utfallit med 106 ja och 103 nej samt att båda kamrarnas sammanräk¬
nade röster befunnits utgöra 194 ja och 152 nej, vadan .beslut i frå¬
gan blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse med ja-propositio¬
nen.
Herr statsrådet Broström avlämnade Kungl. Maj:ts nådiga pro¬
position nr 272, angående reglemente för marinens avlöning under
krigst j änstgöringstid.
Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtande nr 29, i anledning av dels
Kungl. Maj :ts proposition med förslag till ändrad lydelse av § 20
regeringsformen, dels ock väckt motion om ändring i nämnda lag¬
rum;
statsutskottets utlåtande nr 97, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fastställande av postverkets stat för drift¬
kostnader år 1915;
bevillningsutskottets betänkanden;
nr 28, angående brännvins- samt vin- och ölhandelns ordnande
ävensom i samband därmed stående frågor;
Lördagen den 22 augusti, f. m.
7 Nr 59.
nr 29, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
förordning angående stämpelavgiften samt i ämnet väckta motioner;
nr 30, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ samt 6 kap. i
förordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpel¬
avgift vid köp och byte av fondpapper; samt
nr 31, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
förordning om vissa ändringar i 6—10 §§ i förordningen den 20
april 1906 angående en särskild stämpelavgift för försäljning av
punsch, arrak och rom;
lagutskottets utlåtanden:
_ nr 28, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående lagstiftning, innefattande förbud mot uppförande
utöver viss höjd av hus, avsedda att uthyras till bostäder; och
nr 29, i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående dels initiativ från svensk sida till internationell
överenskommelse om förbud mot nattarbete av män i vissa fall m. m.
dels ock utredning och förslag rörande reglering av nattarbetet, inom
bagerier, konditorier och hembagerier; ävensom
första särskilda utskottets utlåtanden:
nr 25, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående utredning och förslag i fråga om uppförande å fast
stat av viss vid armén anställd civil personal; samt
nr 26, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående rätt för arméns manskap med fast anställning att
åtnjuta dagavlöning vid sjukdom.
Vid föredragning av bankoutskottets under gårdagen bordlagda
memorial nr 20, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i vissa
frågor rörande anslag under riksstatens tionde huvudtitel, godkän¬
des de i detta memorial föreslagna voteringspropositioner.
Eöredrogos, men bordlädes ånyo på flera ledamöters begäran
sammansatta lag- och jordbruksutskottets nästlidne dag bordlagda
memorial nr 4 och 5.
Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets den 19 och 21 inne¬
varande augusti bordlagda utlåtande nr 27, i anledning av väckt
motion om ändrad lydelse av §§ 9, 16 och 19 riksdagsordningen,
I eu inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet
hänvisad motion, nr 243, hade herrar Hj. Brantinq, Herm. Lindqvist,
F. W. Thorsson, Vilctor Larsson, Bernh. Eriksson och Nils Persson,
friherre E. Palmstierna samt herrar V. Rydén och Rick. Sandler
hemställt, att riksdagen för sin del måtte antaga som vilande till
grundlagsenlig behandling
Om ändring i
vissa grunder
för politisk
rösträtt och
valbarhet.
Nr 59. 8
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Om ändring j
vissa grunder
för politisk
rösträtt och
valbarhet.
(Forts.)
I. Beträffande § 16 riksdagsordningen följande ändrade ly¬
delse av nämnda paragrafs första stycke:
Valrätt till andra kammaren tillkommer envar välfrejdad svensk
medborgare, såväl man som kvinna, som före det kalenderår, var¬
under val äger rum uppnått 21 års ålder; dock ej den som står
under förmynderskap eller fattigvårdsstyrelsens målsmansrätt.
II. Beträffande § 19 riksdagsordningen följande förändrade
lydelse:
Till ledamot i andra kammaren kan endast utses man eller
kvinna, som uppnått 25 års ålder samt äger valrätt inom riket.
III. Beträffande § 9 riksdagsordningen följande förändrade
lydelse:
Till ledamot i första kammaren kan endast väljas man eller
kvinna, som är röstberättigad inom sin kommun samt uppnått 30
års ålder.
Utskottet, som till behandling i ett annat utlåtande (nr 28)
upptagit berörda motion, i vad den hade avseende å frågan om po¬
litisk rösträtt och valbarhet för kvinnor, hade i det föreliggande ut¬
låtandet på anförda skäl hemställt att den förevarande motionen i
nu behandlade delar ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Reservationer hade avgivits
dels av herrar Eden, Kjellén, Stadener, Skarstedt, Aug. Ljung¬
gren och Leander, vilka yrkat, att utskottet, i anledning av herr Bran-
tings motion, måtte tillstyrka skrivelse till Kungl, Maj :t med begäran,,
att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke § 16 mom. b), i
riksdagsordningen måtte kunna på sådant sätt förändras, att från
valrätt Icke uteslötes den, som av den allmänna fattigvården åt-
njöte understöd av mera tillfällig beskaffenhet, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda;
dels av herrar Eden, Stadener, Skarstedt, Aug, Ljunggren och
Leander mot utskottets motivering även i övriga delar;
dels ock av herrar Olof Olsson, Waldén och Hallen, vilka ansett,
att utskottet bort tillstyrka den i motionen gjorda hemställan.
Herr Ljunggren, August: Herr talman! Den fråga,,
som här föreligger, är ju eu gammal välbekant sådan, och den
har diskuterats så mycket, att det egentligen ej tjänar mycket
till att nu återigen gå in på detaljer 'av densamma. Det
torde ock så mycket mindre vara av nöden, som riksdagen
så sent som år 1912 hade tillfälle att upptaga en sådan detalj¬
granskning och även upptaga till avgörande de olika krav i av¬
seende på rösträttsbestämmelserna, som framställts i den nu
föreliggande motionen. Det är väl icke heller gärna troligt, att
denna kammare i stort sett ändrat uppfattning i denna fråga
under den korta tid, som förflutit sedan 1912.
Då jag icke dess mindre begärt ordet, har det föranletts.
av tvenne skäl.
Lördagen den 22 augusti, f. in.
9 Nr 59.
För det första har jag för min del i likhet med övriga re¬
servanter på denna punkt icke kunnat godkänna den motivering
utskottet här presterat för sitt avslagsyrkande. I motsats till
vad 1912 års konstitutionsutskott anförde i samma fråga, vill
nämligen utskottsmajoriteten av i år gorå gällande, att de grun¬
der för den politiska rösträtten och valbarheten, som genom
1907 och 1909 års rösträttsreform fastslagits, icke böra upphävas
eller ens förändras. Utskottet anser, att nämnda grunder i
allt väsentligt böra bibehållas orubbade. Jag kan ju väl förstå,
att detta står i god överensstämmelse med det vid flera till¬
fällen hörda påståendet, att vid rösträttsuppgörelsen av 1907
skulle hava ingåtts liksom något slags kontrakt mellan de då
agerande parterna, ett kontrakt, som man på sina håll tydligen
gör anspråk på, att även kommande riksdagar skola respektera.
Men med min utgångspunkt för denna frågas bedömande finner
jag det vara alldeles orimligt, att man förklarar de nu gällande
rösträttsbestämmelserna vara »fastslagna» genom den kompro¬
miss, som ingicks 1907. Jag kan icke föreställa mig annat än
att rätt många även på högersidan ändå måste medge, att dessa
bestämmelser i flera stycken verka synnerligen orättvist. All¬
deles särskilt lär ju detta förhållandet i vad det gäller det
s. k. utskyldsstrecket, vilket också oförbehållsamt erkändes av
1912 års konstitutionsutskott. Detta streck drabbar, såsom diet
flera gånger inom riksdagen betonats, mycket ojämnt, och det
är ofta beroende av rena tillfälligheter såsom exempelvis sjuk¬
dom, arbetslöshet, dyrtid, ekonomiska förluster o. s. v. Det
verkar ock, som bekant, mycket olika inom olika kommuner,
beroende på den i hög grad ojämna kommunala beskattningen.
Det träffar sålunda »den oförvållade medellösheten lika väl
som den oursäktliga pliktförsummelsen», för att citera uttalan¬
det till 1906 års statsrådsprotokoll av då föredragande departe¬
mentschefen.
Icke heller kan jag för min del inse, att de övriga strecken,
som det här är fråga om, för valrätt och valbarhet äro i någon
mån sacrosancta eller i alla avseenden oantastbara. Då diet
emellertid för närvarande, så vitt jag förstår, uppenbarligen
ej finnes den ringaste utsikt för att riksdagen i sin helhet nu
skulle vilja vara med om en allmän revision på denna punkt,
har jag icke ansett mig böra anteckna någon reservation i
annan mån än gentemot utskottets motivering för sitt avslags¬
yrkande. Dessutom föreligger redan i nästa ärende på före¬
dragningslistan frågan om politisk rösträtt och valbarhet för
kvinnor på samma villkor som för män, och det skulle då
måhända icke vara ägnat att påskynda denna för nationen enligt
min mening så betydelsefulla fråga, för den händelse man sam¬
tidigt med den frågans upptagande försökte uppriva en skarpare
strid rörande en så genomgripande förändring i valrätts- och
valbarhetsvillkoren, som det här är fråga om.
I en punkt har jag emellertid liksom fem andra reservan-
Om ändring i
vissa grunder
för politisk
rösträtt och
vallarhet.
(Forts.)
Nr 59. 10
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Om ändring r ter ansett,. att en revision omedelbart borde och kunde vidtagas,
politisk nämligen i fråga om det s. k. fattigvårdsstrecket. I fråga om
rösträtt och detta, streck synes det mig åtminstone vara tämligen allmänt
valbarhet, erkänt, att bestämmelserna i deras nuvarande lydelse äro allt
(Forts.) annat än tillfredsställande, och även utskottsmajoriteten har
ju, som synes, delat denna uppfattning. Men då borde utskot¬
tet, synes^det mig, i likhet med vad fallet var redan 1912, hava
kunnat gå med på det skrivelseförslag till Konungen, varom
reservanterna hava förenat sig. Detta har emellertid utskottet
icke gjort, emedan det förmenar, att »ifrågavarande grundlags-
stadgande måste ställas i samband med fattigvårdslagstiftnin-
gen, samt att, då densamma vore under omarbetning, resultatet
härav borde avvaktas, innan ändringsförslag i grundlagen be¬
gärdes». Detta skäl synes mig dock ej vara alldeles hållbart.
För denna min uppfattning finner jag ett stöd även i den om¬
ständigheten, att fattigvårdskommitténs egen ordförande, lands¬
hövding Widén redan 1912 såväl i sin då väckta motion som
i andra kammarens debatt med kraft framhöll nödvändigheten
av att, för att begagna hans egna ord, »något snarligen bleve
gjort». Det förefaller mig, som om även vad utskottet självt
anfört i denna fråga vore av den beskaffenhet, att det borde
kunna beveka kammaren att redan nu vara med om en skrivelse
i detta ärende. Som herrarna behagade finna, har ju ock en
av kammarens högt ärade ledamöter på högersidan, herr Kjellén,
redan i utskottet förenat sig med reservanterna i detta avseen¬
de. I den motion, som ligger till grund för utskottets betänkande,
erinras om denna frågas behandling vid 1911 års riksdag, då
det yttrades av fem reservanter tillhörande det liberala partiet,
bland annat följande: »Tillämpningen synes ådagalägga, att
de farhågor, som uttalats för ifrågavarande bestämmelsers verk¬
ningar, varit blott alltför väl grundade. Icke nog därmed, att
antalet av dem, som genom 'fattigvårdsstrecket’ uteslötos från
valrätt, blev oväntat stort, i synnerhet i vissa kommuner, utan
där befanns också, att detta delvis berodde därpå, att bland
de häftande för fattigunderstöd uppfördes en mängd valmän, som
själva icke voro medvetna om att hava erhållit sådant under¬
stöd. ^ Valmän, som själva eller för hustru eller barn erhållit
sjukvård å vissa allmänna anstalter och på grund av medellös¬
het icke behövt erlägga betalning för denna vård, ingingo så¬
lunda bland de häftande. En sådan verkan av riksdagsordningens
stadganden måste uppröra den allmänna rättskänslan, så mycket
mer som stadgandet kom att drabba olika på olika orter, allt
efter den olika karaktären av de sjukvårdsinrättningar, som an¬
litats samt olika uppfattning och anordning av det inbördes
förhållandet mellan fattigvård och sjukvård inom respektive
kommuner. Det synes oss uppenbart, att härutinnan yppat sig
ett missförhållande, som kräver snar rättelse. Sådan rättelse
bör närmast vara att vinna genom lämplig omformulering av
vederbörande moment i riksdagsordningen — — —.»
Lördagen den 22 augusti, f. ra.
11 Nr 59.
Även utskottet har i sitt betänkande här talat om nödvändig¬
heten av en ändring i berörda hänseende. Utskottet kan, såsom
synes, icke gå med på de övriga ändringarna, men i fråga om
§ 16 mom. b) anser det, att skäl 'föreligga att taga under övervä¬
gande, om det kan göras något. Utskottet erinrar också om
rösträttsfrågans tidigare behandling samt om vad i detta sam¬
manhang förekom vid framläggandet av 1906 års rösträttspro-
position. Så säger utskottet bland annat: »Erfarenheten av stad¬
gandets tillämpning torde emellertid hava ådagalagt, att de
tidigare hysta betänkligheterna icke saknat all grund. Det lärer
nämligen hava visat sig, att bestämmelsen verkat olika i skilda
kommuner. Såsom exempel härpå har anförts, att medan i en
kommun ett beviljat understöd, exempelvis i form av sjukhus¬
vård, ansetts såsom fattigunderstöd, ett liknande understöd an¬
setts på grund av förekommande omständigheter icke äga den¬
na natur i en annan kommun. Det lärer till följd härav inträffat,
att personer, som åtnjutit understöd, vars karaktär av fattig¬
understöd kunnat vara omtvistad, blivit uppförda bland de för
fattigunderstöd häftande och berövade sin rösträtt utan att äga
vetskap om anledningen härtill. Det kunde även ifrågasättas,
huruvida understöd, som blott tillfälligtvis beviljats en per¬
son eller hans hustru eller barn, över huvud taget bör verka
diskvalificerande i fråga om rösträtten även i sådana fall, då
han utan eget förvållande kommit i belägenhet att behöva an¬
lita det allmännas bistånd och möjlighet för honom icke finnes
att ersätta den lämnade hjälpen.»
Och vidare säger utskottet: »Det anförda torde vara nog
att ådagalägga, att en modifikation av gällande bestämmelse
angående det s. k. fattigvårdsstrecket kunde ifrågasättas.»
Som härav framgår, tyckas alla numera vara tämligen ense
om, att något bör göras. Då nu så starka skäl framförts för
den uppfattningen, och särskilt från fattigvårdskommitténs ord¬
förande, att något snart måste göras, och då jag för min del icke
kan förstå, att denna fråga behöver i någon mån vara beroen¬
de av det resultat, till vilket fattigvårdskommittén kan komma,
tillåter jag mig därför, herr talman, yrka avslag å utskottets
hemställan och bifall till den av herr Edén m. fl. vid utlåtandet
fogade, reservation, vilken, såsom av betänkandet framgår, till¬
styrker skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran att _ Kungl.
Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke § 16 mom. b) i riksdags¬
ordningen må kunna på sådant sätt förändras, att från valrätt
icke uteslutes den, som av den allmänna fattigvården åtnjuter
understöd av mera tillfällig beskaffenhet, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Herr Larsson, Jacob: Herr talman! Det var med ett
visst intresse liksom ock med en liten svag förhoppning, som
jag motsåg konstitutionsutskottets utlåtande över den socialde¬
mokratiska rösträttsmotionen och framför allt, huru mina ärade
Om ändring i
vissa grunder
för politisk
rösträtt och
valbarhet.
(Forts.)
Nr 59. 12
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Om ändring i partivänner inom utskottet skulle komma- att ställa si" till
Vför politisk ^enna motion i år. Att det icke kunde vara fallet, att de skulle
rösträtt och hava frångått sin redan förut många gånger uttalade uppfatt-
valtarhet. ning därom, att valbestämmelserna från 1907 icke kunde anses
(Forts.) vara tillfredsställande, det var jag ju övertygad om. Men jag
hade dock en liten svag förhoppning, att mina ärade partivän¬
ner i utskottet skulle kunna finna, att tiden nu vore mogen
för att taga ett positivt steg till förverkligande av en punkt, på
det frisinnade programmet, som stått där sedan åtskilliga år
tillbaka. Jag har nu förnummit av den föregående ärade tala¬
rens anförande, att det som betingat mina partivänners i utskot¬
tet ståndpunkttagande, var hänsynen till den liberala partimotio¬
nen angående kvinnorösträtten. Jag kan ju mycket väl förstå
denna hänsyn och vill därom icke uttala något klander. Men för
mig ställer sig saken så, att då jag (Sedan många år tillbaka —
vilket visas av en motion som frambära 1906 i andra kammaren
och under vilken jag satt mitt namn — omfattar den ståndpunk¬
ten, att politisk rösträtt bör tillkomma envar välfräjdad och
fullmyndig svensk medborgare, man eller kvinna, och då jag
dessutom icke kan komma ifrån, att de nuvarande rösträtts-
streckens härjningar inom valmanskåren 'tala ett så tydligt språk
om dessa rösträttsstrecks oberättigande, anser jag mig oförhind¬
rad att, ehuru jag undertecknat den liberala partimotionen om
kvinnornas rösträtt, dock nu sluta mig till den reservation, som
vid detta betänkande fogats av de socialdemokratiska utskotts-
ledamöterna. Alldeles samma syfte, som avsetts med den libe¬
rala partimotionen om rösträtt för kvinnor under samma be¬
tingelser som för män vinnes nämligen genom ett bifall till
den av herr Olof Olsson m. fl. vid detta betänkande fogade
reservationen.
Det är i viss mån tillfredsställande att se, att icke blott
de liberala reservanterna utan även utskottet i övrigt kom¬
mit till en enhällig uppfattning om, att åtminstone beträffande
fattig vårdsstrecket en revision bör företagas; och det är att
beklaga, att enhälligheten icke kunnat sträcka sig till ett posi¬
tivt steg i den riktningen. Det hade alltid inneburit ett litet
tuppfjät fram mot humanisering av de nuvarande rösträttsbe¬
stämmelserna.
Jag kan likväl icke biträda de liberala reservanternas skri¬
velseförslag, därför att detta förslag, enligt min mening, icke
träffar själva kärnpunkten i fattigvårdsstrecket. Såsom denna
rösträttsbestämmelse, vilken från rösträtt utesluter den, som
häftar för fattigunderstöd, är formulerad, är det själva häftan¬
det som utgör diskvalifikationsgrund. Att en person råkat i
den olyckliga belägenhet, att han för sig själv eller sina fa¬
miljemedlemmar nödgats lita till den allmänna fattigvårdens
stöd och på grund av fattigdom, sjukdom, arbetslöshet eller
annan orsak icke mäktat återgälda fattigvårdssamhället den
skuld han råkat i •— det är detta, som utgör diskvalifikations-
Lördagen den 22 augusti, f. m.
13 Nr 59.
grand. jMen med min syn på, saken bör det icke under några
förhållanden utgöra diskvalifikationsgrund.
Det finnes en form för fattigunderstöd, som även enligt
min uppfattning bör utgöra hinder för rösträtt nämligen den
som ställer understödstagaren under fattigvårdssamhällets måls-
mansrätt. Detta anser jag utgöra diskvalifikationsgrund, där¬
för att en sådan understödstagare icke äger att råda över sig
själv lika litet som den, som är omyndig.
Det torde vid detta tillfälle icke vara behövligt att ägna
de nu bestående grunderna för rösträtten någon längre ingående
kritik. Det har skett så många gånger förut, att ingenting nytt
är att därom säga. Men jag vill hemställa till herrarna, om icke
just nu alla skäl tala för att vi böra ägna en allvarlig tanke
åt den verkan, som i synnerhet utskylds- och fattigvårdsstrec-
ken komma att utöva inom valmanskåren. Det lider intet tvi¬
vel — vi se redan allvarsamma förebud till depression i vårt
näringsliv — att vi hava att vänta tider av stor arbetslöshet
och stor nöd; och att detta i alldeles ohygglig grad kommer att
öka antalet av de redan nu 100,000-tals oförvitliga svenska
medborgare, som falla på detta rösträttsstreck, torde även vara
alldeles uppenbart. I tider, som mana till samling, synes det
mig att man bör låta gamla fördomar falla och icke genom vid¬
hållandet av orättfärdiga rösträttsbestämmelser utestänga mas¬
sor av svenska medborgare från utövande av den dyrbaraste
medborgarrätten, nämligen att deltaga i utseendet av den folk-
representation, i vars händer landets öde ligger.
Av dessa skäl, herr talman, yrkar jag avslag å utskottets
hemställan och bifall till den vid utlåtandet av herr Olof Ols¬
son m. fl. fogade reservationen.
Herr Cl ason: Som kammaren behagade finna är det här
fråga om flera olika förslag.
Åtskilliga medlemmar av det socialdemokratiska partiet hava
i en inom andra kammaren väckt motion yrkat på upphävande
av så gott som alla så kallade streck. Representanterna för de
borgerliga partierna inom utskottet hava varit fullt ense om
att avstyrka denna motion, och under sådana förhållanden torde
det egentligen ingenting tjäna till att taga upp denna sak till
någon längre diskussion. Jag inskränker mig till att i denna
fråga hänvisa till den enighet som rått mellan representanterna
för de borgerliga partierna inom utskottet därom, att motionen
icke kunde tillstyrkas.
Men därjämte har utskottet till särskild behandling upp¬
tagit frågan om det s. k. fattigvårdsstrecket och i detta av¬
seende hava meningsskiljaktigheter gjort sig gällande inom ut¬
skottet. Somliga hava velat tillstyrka en skrivelse till Kungl.
Maj:t, under det andra ansett sig för närvarande böra avstyrka
densamma. Utskottets majoritet, som ställt sig avstyrkande, har,
såsom av betänkandet framgår, icke velat bestrida, att ändringar
Om ändring i
vissa grunder
för politisk
rösträtt och
valbarhet.
(Forts.)
Nr 59. 14
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Om ändring i på detta område äro behövliga men den har ansett sig böra be-
T'ffr Nitisk vidhålla vad redan tidigare från åtskilliga håll uttalats
rösträtt'och därom, att denna fråga står i nära samband med fattigvårds-
valbarhet. lagstiftningen i dess helhet.
(Forts.) Nu är förhållandet det, att den kommitté, som tillsatts för
revision av fattigvårdslagstiftningen, väntas redan under inne¬
varande höst avgiva sitt betänkande; och det synes vara all¬
deles tydligt, att man av detsamma skall få vida bestämdare
riktlinjer med avseende på, huru denna fråga skall kunna lösas
än man har hittills. Det torde då exempelvis bliva möjligt att
undvika åtskilliga svävande uttryck, som förut måst användas,
såsom när det i skrivelseförslaget talas om »understöd av mera
fällig beskaffenhet».
Tydligt är också att man genom att först avvakta, vad denna
kommitté kan framlägga icke förlorar någon tid med avseende
på frågans lösning. Det är ju här fråga om en ändring i grund¬
lagen, och, om reservanternas förslag till skrivelse nu av riks¬
dagen antoges, kan ett förslag till grundlagsändring, som av
Kungl. Maj:t bleve för riksdagen framlagt, av densamma dock
icke företagas till slutligt avgörande förrän efter nästa treårs¬
period. Och under sådana omständigheter har man ju i alla
fall tre riksdagar för att bearbeta saken.
Det stöd för reservationen man velat hämta av vad ord¬
föranden i fattigvårdslagstiftningskommittén uttalade år 1912,
synes mig jämväl under dessa omständigheter falla. År 1912
väntade man ju, att kommittén icke skulle bliva färdig med
sitt betänkande på åtskilliga år. Nu åter väntas detsamma kunna
framläggas redan innevarande höst. Jag tror därför, att ut¬
skottets majoritet haft goda skäl att nu avstyrka förslaget om
en skrivelse till Kungl. Maj:t.
Herr Olsson, Olof: Herr talman! Om jag skulle föra
fram en argumentering för den socialdemokratiska motionen
punkt för punkt, tror jag, att effekten skulle bli liten nog.
Ja, jag tror, att herr Clason hade rätt, när han sade, att det
ingenting skulle tjäna till; det skulle bliva som att tända
ljus för att riktigt få se, huru mörkt det är, och det behöver
jag ju inte. Att jag i alla fall tager till orda beror därpå,
att denna sak för störa medborgargrupper i vårt land är av
den vikt, att någonting måste sägas, som betydligt skärper
konturerna, och detta alldeles oberoende av, vad effekten kan
bliva.
Vid aprilvalen i år hade vi i runt tal 293,000 svenska
medborgare, som diskvalificerats. Av dessa folio — också i
runt tal — 171,000 för skattestrecken, och jag tror icke jag
överdriver, om jag säger, att 85 procent av dessa 171,000 voro
arbetare. För mig är en sådan siffra helt enkelt upprörande.
Jag vet mycket väl, att man på högersidan tar den saken lätt
nog. Det är väl riktigt, att skatterna skola betalas, säger
Lördagen den 22 augusti, f. m.
15 Nr 59.
men. Ja, visst är det riktigt. Men om 171,000 svenska med¬
borgare icke betala sina skatter, tycker jag, att detta borde vara
orsak nog att mana till eftertanke, Ku ser man på denna sak
så, som om alla dessa medborgare av trilska eller okynne icke
ville betala skatt. Det skulle säkerligen vara nyttigt, om man
litet mera allmänt försökte sätta sig in i, hur det skall vara
för en svensk man med stor familj att fresta livet på en årsin¬
komst av 1,000 kronor eller därunder och så till på köpet då
och då se, hurusom den ena månadspenningen efter den andra
— icke flyter in. Jag tror, att det på många håll skulle revi¬
dera uppfattningen om utskyldsstrecket. Jag vill icke gå fram
till försvar för dem, som av slarv eller annan dylik anledning
icke betala sina skatter. Jag säger icke heller, att alla de som
folio för skattestrecken i våras folio på grund därav, att de
hade stor familj eller annars hade det ekonomiskt svårt. Men
jag säger, att tiotusentals av dessa 171,000 man verkligen folio
för sådan anledning. Och det är klart att just för dessa måste
det te sig såsom en orättfärdighet, att deras ekonomiska be¬
kymmer och vedermödor skola följas av en politisk diskvalifice-
ring; det är sten som lägges på börda.
Men jag skall icke vidare fördjupa mig i dessa ting, där¬
för att just nu går det en agitator över vart land, som talar
mycket tydligare och mycket bättre än jag, och det är den sven¬
ska mobiliseringen. Jag undrar, hur många av de 293,000 från
i våras, som just nu äro ute, och jag undrar, om man på allvar
varit inne på den tankegången att sätta gevär i händerna en¬
dast på dem, som då hade betalt sina skatter. Men om man icke
varit detta, då kan jag icke fatta, att man på högerhåll icke
förstår det orimliga i det skådespel, som försiggick i våras vid
valurnorna. Där stodo hoptals landstormsmän såsom diskvalifice¬
rade åskådare, medan första bästa skattebetalande kronvrak fick
spela rollen av fullgod svensk medborgare. Och det blir så
mycket orimligare, om man tänker på de årsklasser, till vilka
landets hopp nu mer än någonsin står. Dessa 22—24-åringar få
bilda familj, få sätta barn i världen, de få taga alla de risker,
som en svensk man måste taga såsom myndig medborgare, men
de äro icke värdiga att gå och pösta till riksdagsman. Vid
valurnorna, där äro dessa unga män ömkligt omöjliga på grund
av sina ungdomliga brister. Men inför fienden, därest så olyck¬
ligt skulle hända — ja, inför fienden komma de naturligtvis att
bliva »våra tappra svenska, blå gossar».
Herr talman, just med tanke särskilt på dem, på vilka vårt
lands självständighet en gång i yttersta hand hänger, ber jag
att få yrka bifall till herr Brantings motion.
Herr Hellberg: Jag delar den sista talarens uppfatt¬
ning om att utskyldsstrecket verkar i högsta grad orättvist.
Och när denna fråga behandlades i riksdagen för två år sedan,
avgav jag en reservation i konstitutionsutskottet, i vilken jag
Om ändring r
vissa grunder
för politisk
rösträtt och
valbarhet.
(Lorta.)
Nr 59. 16
Lördagen den 22 augusti, f. in.
för politisk
rösträtt och
valbarhet.
(Forts.)
Om ändring i yrkade, att även frågan angående det strecket borde upptagas
utredning.
Jag skall icke uppehålla mig länge härvid, ehuru det kunde
vara mycket att säga därom, särskilt emot den ofta hörda me¬
ningen, att detta streck skulle utgöra ett s. k. ordningsstreck.
När man använder detta uttryck, är det i hög grad ett miss¬
bruk av ord. Ty detta streck kräver då av den fattigare be¬
folkningen ordning i oändligt mycket högre grad än av den
förmögnare klassen. För dem, som hava tillgång till allt vad
de behöva här i världen, är det en bagatell att betala skatten.
För dem, som knappast kunna draga sig fram på ett existens¬
minimum, är det nästan ett konststycke att därjämte betala
skatten.
Men jag skall som sagt icke uppehålla mig härvid längre,
då det i varje fall här it kammaren naturligtvis icke finnes
några utsikter för att gå längre än till den liberala reservatio¬
nen, och säkerligen vill kammaren icke ens gå så långt. Gent¬
emot herr Clason, vilken såsom skäl för ett avslag anförde,
att frågan om fattigvårdsstrecket är föremål för behandling
av fattigvårdskommittén, vill jag då säga, anmärkande i för¬
bigående vad som redan är sagt, att nämnda kommittés ordfö¬
rande själv har förklarat sig anse, att initiativ från riksdagens
sida härutinnan vore önskvärt — gentemot herr Clason vill
jag säga, att när så uppenbara och upprörande missförhållanden
föreligga som i detta fall, synes det mig i allmänhet vara en
mindre lycklig taktik att riksdagen bara hänvisar på att »frågan
är under utredning». Jag tycker det är mycket lämpligare i
sådana fall, att riksdagen genom en skrivelse, som naturligtvis
i ingen mån kan skada utredningen, understryker, att den anser,
att här i föreliggande speciella fall, är rättelse i allra högsta
grad påkallad.
När man finner, att sådana fall av fattig vårdsstreckets
verkningar kunna förekomma som de i den socialdemokratiska
motionen av herr Palmstierna anförda, att familjefäder förlora
sin rösträtt, därför att de hava för sina hustrur nödgats använda
barnbördshuset för att trygga dessas nedkomst och sedermera
icke blivit i tillfälle att betala ersättning därför, när det så¬
ledes med ett ord kan vid nästan det mest ömmande tillfälle,
som gives här i livet, bliva en påföljd, att familjefadern för¬
lorar sin medborgarrätt, därför att hans hustru föder barn åt
samhället, då tycker jag, att förhållandena äro så upprörande,
att rättelse snarast möjligt bör förekomma; och jag tycker även,
att denna kammare borde kunna genom ett bifall till skrivelse-
förslaget understryka, att den verkligen anser och känner, att
rättelse i detta fall bör ske.
Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att han, med anledning av diskussionens gång, ville
låta komma till avgörande först utskottets hemställan i avseende å
Lördagen den 22 augusti, f. m.
17 Nr 59.
vad som föreslagits i den av herr Branting m. fl. avgivna niotio- 0m ändring i
nen i nu behandlade delar samt därefter frågan om avlåtande av 97"‘^r
en sådan skrivelse som föreslagits i herrar Edéns och Kjelléns m. fl. rösträtt och
vid utlåtandet avgivna reservation. . valbarhet.
Sedermera gjorde herr talmannen i enlighet med yrkanden ro- (Forts->
rande vad som föreslagits i herr Brantings m. fl. motion i nu be¬
handlade delar propositioner, först på bifall till utskottets hemstäl¬
lan samt vidare därpå att kammaren, med avslag å vad utskottet
hemställt, skulle bifalla motionen i dessa delar; och förklarades
den förra propositionen, vilken upprepades, vara med övervägande
ja besvarad.
Därpå yttrade herr talmannen, att beträffande den ifrågasatta
skrivelsen till Kungl. Maj:t yrkats, l:o) att utskottets hemställan,
enligt vilken en sådan skrivelse icke skulle avlåtas, måtte bifallas,
och 2:o) att kammaren skulle antaga det förslag, som innefattades
i den av herrar Edén och Kjellén m. fl. vid utlåtandet avgivna
reservation.
Sedermera gjorde herr talmannen propositioner enligt dessa yr¬
kanden och förklarade sig finna propositionen på bifall till det un¬
der 2:o) upptagna yrkandet vara med övervägande ja besvarad.
Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades och
anslogs en så lydande omröstningsproposition.
_ Den, som antager det förslag, som innefattas i den av herrar
Eden och Kjellén m. fl. vid konstitutionsutskottets utlåtande nr 27
avgivna reservation, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan, så vitt angår den i
berörda reservation föredragna skrivelse.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befanns rösterna ha¬
va uttallit sålunda:
Ja—59;
Nej—77.
, , Herr talmannen tillkännagav, att anslag utfärdats till samman¬
trädets fortsättande kl. 7 på aftonen.
Eöredrogs ånyo konstitutionsutskottets den 19 och 21 i denna 0m politi,h
månad bordlagda utlåtande nr 28, i anledning av dels väckta mo- ZbTr^L
tioner om politisk valrätt och valbarhet för kvinnor dels ock väckt kvinnor m/m
motion om ändrad lydelse av §§ 9, 16 och 19 riksdagsordningen.
Första kammarens protokoll vid senare riksdagen lOlJt. Nr 69. 2
Nr 59. 18
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Om politisk
valrätt och
valbarhet för
kvinnor m. m.
(Forts.)
Till konstitutionsutskottets handläggning hade hänvisats
dels de lika lydande motionerna nr 87 inom första kammaren
av herrar S. H. Kvarnzelius, David Bergström, Ålfred Petersson,
Maurits Hellberg, Frithiof Söderbergh, Jacob Larsson, Carl Ekman,
K. G. Karlsson och Oskar Eklund och nr 227 i andra kammaren av
herrar Karl Staaff, Jakob Pettersson, Fridtjuv Berg, D. Persson i
Tällberg, E. A. Nilson, Joll. Ström, Rob. Karlsson, Johan Ericsson,
Axel Schotte, R. G. Hamilton, Erik Röing, Bror Petrén, Nils Eden,
Theodor Adelswärd och Linus Lundström (nedan kallad herr
Staaffs motion),
dels ock motionen i andra kammaren nr 243 av herrar H].
Branting, Herm. Lindqvist, F. W. Thorsson, Viktor Larsson, Bernh.
Eriksson, Nils Persson, E. Palmstierna, V. Rydén och Rick. Sand-
lev *
och hade utskottet till behandling i ett sammanhang förehaft
berörda motioner, den sistnämnda i vad den avsåge politisk valrätt
och valbarhet för kvinnor.
Utskottet hade i nu föredragna utlåtande på åberopade grunder
hemställt
att riksdagen måtte, med bifall till de av herr Tvvarnzclius m.
fl. och herr Staaff m. fl. avgivna motionerna, nr 87 och 227, samt
med avslag på herr Brantings m. fl. motion, nr 243, i vad den
avsåge bestämmelser, som avveke från de uti nämnda, motioner fö¬
reslagna, antaga såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling
följande
Förslag till ändrad lydelse av riksdagsordningen §§ 9, 16, 19, 21
och 24:
(Nuvarande lydelse):
§ 9.
Till ledamöter i första kam¬
maren kunna endast väljas män,
som uppnått-----sin
befattning.
§ 16-
Valrätt tillkommer en var väl¬
fräjdad svensk man från och med
kalenderåret näst efter det, var¬
under han uppnått tjugufyra års
ålder, dock ej
a) den som står under för¬
mynderskap eller är i konkurs¬
tillstånd;
(.Föreslagen lydelse):
§ 9.
Till ledamöter i första kam¬
maren kunna endast väljas män
och kvinnor, som uppnått--
---sin befattning.
§ 16.
Valrätt tillkommer en var väl¬
fräjdad svensk medborgare, såväl
man som kvinna, från och med
kalenderåret näst efter det, var¬
under han uppnått tjugufyra års
ålder, dock ej
a) den som står under förmyn¬
derskap eller är i konkurstill¬
stånd;
Lördagen den 22 augusti, f. m.
19 Nr 59.
(Nuvarande lydelse):
b) den som häftar för under¬
stöd, vilket under löpande eller
sistförfluten kalenderåret av fat-
tigvårdssamhälle tilldelats honom
själv, hans hustru eller minder¬
åriga barn;
c) den som icke erlagt de ho¬
nom påförda utskylder till stat
och kommun, vilka förfallit till
betalning under de tre sistför¬
fluten kalenderåren;
d) värnpliktig, som icke full¬
gjort de honom till och med ut¬
gången av sistförfluten kalender¬
år åliggande värnpliktsövningar.
Till efterrättelse vid val skall
finnas röstlängd; och skall, på
sätt i vallagen finnes närmare
bestämt, valrätten grundas på
förhållandena vid tiden för röst¬
längdens tillkomst, ändå att för¬
ändring före valet inträffar.
(.Föreslagen lydelse): Om politisk
valrätt och
b) gift tvinna, som ej vunnit valbarhet för
boskillnad och vilkens man är i,:vlnnor m- *»•
konkurstillstånd; (Fort*.)
c) den som häftar för under¬
stöd, vilket under löpande eller
sistförfluten kalenderåret av fat-
tigvårdssamhälle tilldelats den
häftande själv eller dennes hustru
eller minderåriga barn;
d) gift kvinna, vilkens man häf¬
tar för understöd, som under lö¬
pande eller sistförflutna kalender¬
året av fattigvårdssamhälle till¬
delats henne eller makarnas min¬
deråriga barn;
e) den som icke erlagt de ho¬
nom påförda utskylder till stat
och kommun, vilka förfallit till
betalning under de tre sistför¬
flutna kalenderåren;
f) gift kvinna, som ej vunnit
boskillnad och vilkens man icke
erlagt de honom påförda utskyl¬
der till stat och kommun, vilka
förfallit till betalning under de tre
sistförflutna kalenderåren;
g) värnpliktig, som icke full¬
gjort de honom till och med ut¬
gången av sistförflutna kalender¬
året åliggande värnpliktsövnin¬
gar.
Till efterrättelse vid val skall
finnas röstlängd; och skall, på
sätt i vallagen finnes närmare
bestämt, valrätten grundas på
förhållandena vid tiden för röst¬
längdens tillkomst, ändå att för¬
ändring före valet inräffar.
§ 19.
Till ledamot i andra kammaren
kan endast utses man, som äger
valrätt inom valkretsen eller,
där fråga är om stad, bestående
av flera valkretsar, inom någon
av dessa.
§ 19.
Till ledamöter i andra kam¬
maren kunna endast utses män
och kvinnor, som äga valrätt inom
valkretsen eller, där fråga är om
stad, bestående av flera valkret¬
sar, inom någon av dessa.
Nr 59. 20
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Om politisk
valrätt och
valbarhet för
kvinnor m. m.
(Forte.)
CNuvarande lydelse):
§ 21.
Riksdagsman — — —
tre lagtima riksdagar.
Avsägelse — ---Konungens
befallningshavande.
(.Föreslagen lydelse):
§ 21.
Riksdagsman — — —--
tre lagtima riksdagar.
Kvinna är berättigad att av¬
säga sig riksdagsmannauppdrag,
även om icke något av nu nämn¬
da skäl är för lianden.
Avsägelse — ---Konungens
befallningshavande.
§ 24. § 24.
Rösträtt må ej utövas av an- Rösträtt må ej utövas av annan
nan valberättigad än den, som valberättigad än den som vid
vid valtillfälle personligen sig valtillfälle personligen sig in-
inställer. ■ ställer, dock att vid val av leda¬
möter i andra kammaren rösträtt
på grund av fullmakt må utövas
av röstberättigad gift man för
hans hustru och av röstberättigad
hustru för hennes man. Sådan
fullmakt skall vara antingen skri¬
ven och underskriven av utställa¬
ren samt med dennes sigill för¬
sedd eller ock av honom under¬
skriven och med två vittnens un¬
derskrift bestyrkt.
Herr Ekman, Karl Johan: Herr talman! Häromdagen,
då här förelåg ett vittomfattande förslag till ändringar i kommu¬
nallagarna, tillät jag mig yttra, att tiden icke var lämplig
att gå in på frågor, där riksdagen nyligen har fattat beslut, då
icke några särskilda omständigheter hava tillkommit, som kun¬
na föranleda en förändrad ståndpunkt. Jag hyser samma upp¬
fattning beträffande den nu föreliggande frågan. Utskottet har
visserligen ansett, att ytterligare omständigheter tillkommit,
därigenom att särskilt ett par petitioner i kvinnorösträttsfra-
gan ha överlämnats till regeringen, och utskottet säger om den i
år överlämnade så här: »Såsom det mest allvarliga och väl¬
taliga vittnesbörd om huru de svenska kvinnornas rösträtts¬
krav vunnit i djup och styrka framstår den i dagarna fram¬
lämnade kvinnliga rösträttspetitionen med sina 350,000 under¬
skrifter.»
Det kan ju icke förnekas, att en sådan petition har en
viss betydelse, men jag kan i alla fall icke tillmäta den en sådan
betydelse, att riksdagen för den skull nu skulle frångå sin
Lördagen den 22 augusti, f. m.
21 Nr 59.
ståndpunkt från år 1912. Jag har den uppfattningen, att vil¬
ken utgång man än önskar av denna fråga, så är den icke
mogen för sin lösning. Jag ber att till jämförelse få erinra
om den stora förbudsomröstningen år 1909—1910. Den sam¬
lade icke mindre än 1,800,000 röster, därav något över hälften
eller närmare 1,000,000 kvinnor. Dit har dock den svenska kvinn¬
liga rösträttsrörelsen icke kommit.
Då jag emellertid hyser den uppfattningen, att frågan ännu
icke är mogen för sin lösning, vill jag endast, herr talman, h
korthet yrka avslag å utskottets hemställan.
Herr Hellberg: När jag hörde den förste talaren ut¬
trycka den meningen, att den stora kvinnliga opinionsyttring
till förmån för den kvinnliga rösträtten, som nyligen avgivits
och vars imposanta volymer vi haft tillfälle att beskåda flera vec¬
kor här ute i sammanbindningsbanan, icke för honom utgjorde nå¬
gon anledning att frångå den ståndpunkt riksdagen förut intagit,
erinrade jag mig ögonblickligen ett liknande uttalande, som före¬
kom vid det tillfälle, då den stora manliga rösträttspetitionen
för 15 år sedan överlämnades. Då förklarades, visserligen icke
officiellt just vid det tillfället, men till svar på en interpella^
tion några dagar senare, av dåvarande statsministern, att ingen¬
ting förekommit, som föranledde regeringen att frångå den ställ¬
ning, som den i rösträttsfrågan dittills intagit. Det var i bör¬
jan av år 1899 — och tre år senare bildade samme man ministär
för att lösa denna fråga, som han så kort förut ansett icke hava
givit regeringen skäl att frångå sin förut intagna ställning.
Jag mottager tecknet — omen accipio. Jag hoppas, att det
skall kunna ske en sådan utveckling även denna gång!
Eftersom nu således den kvinnliga rösträttsopinionsyttrin-
gen har kommit att i ett fall jämföras med den manliga, skall
jag i korthet tillåta mig att göra ytterligare en liten jämförelse
dem emellan. Som bekant ansågs den manliga rösträttspetitio¬
nen beteckna ett slags epok, en vändpunkt i den manliga rösträt¬
tens historia inom vårt riksdagsliv — den gav ju bland annat an¬
ledning till bildandet av det liberala samlingspartiet. Denna
petition räknade ett tiotusental röster mer än den kvinnliga.
Men man får komma ihåg, att av dess över 360,000 namn voro
över 60,000 av kvinnliga. De böra således fråndragas, och om
man vidare frånräknar alla de röstberättigade, som skrivit på
sina namn, så får man en ytterligare minskning av mer än
60,000. Då återstår således av de 360,000 ungefär 240,000, som
befunno sig i ungefär samma ställning som de 350,000 kvinnor,
vilka i dessa dagar avgivit sin opinionsyttring. Man måste så¬
ledes, om man vill döma rättvist, erkänna, att den kvinnliga
rösträttspetitionen i själva verket är större och mera imposant
än den manliga.
Det är emellertid icke allenast genom denna storartade opi¬
nionsyttring, som kvinnorna på sista tiden ådagalagt sitt intresse
Om politisk
valrätt och
valbarhet för
kvinnor m. in.
(Forts.)
Kr 59. 22
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Om politisk
talrätt och
valbarhet för
kvinnor in. m.
(Forts.)
för allmänna angelägenheter. De hava gjort det på flera andra
sätt, och det erinras därom i vår motion.
Jag skall endast här erinra om en annan stor opinionsytt¬
ring, som på några veckor samlat 267,000 kvinnonamn till för¬
mån för en försvarsreform så snart som möjligt. Det kan väl
icke heller vara olämpligt att i detta sammanhang erinra om
den högst betydande insats, som kvinnorna gjort i den senaste
valrörelsen, en insats som sannerligen icke var minst till förmån
för det parti, som denna kammares majoritet representerar. En
så stark kvinnoinsats var det i själva verket på högersidan,
att, det kan icke fördöljas, den avkylt åtskilliga på vänstersidan,
som förut voro ganska varma anhängare av den kvinnliga röst¬
rätten. Detta är emellertid en underordnad synpunkt, som icke
i en så stor och viktig fråga får spela någon roll vid avgörandet.
Det kan också vara skäl i att erinra om hurusom i dessa all-
fvarstunga dagar, när det gäller att bringa hjälp och räddning un¬
dan den hemsökelse kriget drager även över vårt land, kvinnorna
genast visat sig beredvilliga att insätta även sin kraft i arbetet.
Det är med ett ord alldeles uppenbart, att det kvinnliga
intresset för allmänna angelägenheter, för samhällsangelägen¬
heterna, har starkt vuxit, sedan vi sist behandlade denna fråga,
och att det är statt i ständig tillväxt. Jag skulle vilja fråga
majoritetens män, hur tänka de sig egentligen förhålla sig gent
emot detta så starkt växande kvinnointresse för det allmänna?
Icke tro de väl, att detta intresse skall så småningom upphöra?
Jag vill tänka så högt om deras omdöme att de inte tro det, ja,
jag villo säga, att ]ag hoppas, att de icke ens önska, att det
må upphöra. Men även om några önska det — sådana finnas
nog •— tro de i själva verket, att det finns någon möjlighet,
att det skulle kunna upphöra? Tro de, att det finnes någon
återgång till den gamla idylliska tiden, då kvinnorna levde
helt för hemmet och ofta icke hade en aning om vad som tilldrog
sig därutom i samhället? Jag kan knappast tänka, att herrarna
av majoriteten, som ofta starkt markera hur klart och fördoms¬
fritt de se på tingen, kunna inbilla sig någonting så rent ut sagt
naivt.
Emellertid, detta kvinnliga intresse för det allmänna finnes
och verkar och griper allt mer omkring sig. Det övar också
sitt infriande på det allmänna, men så att säga utifrån, från
en ställning i viss mån utanför samhället. Jag undrar, om det
är nyttigt, vare sig för samhället eller för kvinnorna själva,
att de på detta vis liksom verka utifrån. Det är en gammal upp¬
fattning, att allt inflytande — och det kan ju icke bestridas,
att det är ett rätt betydande inflytande, som kvinnorna utöva
och komma att utöva ännu mer — som icke är förenat med mot¬
svarande ansvar, alltid är i viss mån betänkligt. Det kan lätt
hemfalla åt allehanda excesser och överdrifter — och jag vill
för min del icke alls fördölja, att det under den senaste tiden har
varit fallet med åtskilligt av det som förekommit från kvin-
Lördagen den 22 angnsti, f. m.
23 Nr 69.
nornas sida, när de gjort insats i det allmänna. Däremot ver- °m ?'’*'*“*
kar alltid ansvaret reglerande, inger behärskning, verkar be-
sinning. _ kvinnor m. m.
Det blir väl ett ganska ohållbart tillstånd att efter hand (Forts.)
allt större och större grupper av landets medborgare på detta
sätt göra sina insatser i landets angelägenheter, utan att hava
några rättigheter, utan att vara bundna av ansvarsförpliktel-
ser. Men även om man bortser från denna synpunkt_ av nytta
eller skada för det allmänna och för kvinnorna själva,, tro
herrarna, att det över huvud taget är möjligt att, när kvinnor¬
nas intresse för det allmänna har vuxit sig så starkt och blir
allt starkare, alltjämt hålla dem utanför medborgerliga rättig¬
heter? Vi få komma ihåg, att de inom trängre samhällssfärer
redan hava medborgerliga rättigheter. De hava sedan gammalt
haft vissa rättigheter inom kommunen, och de hava fått dessa
betydligt utvidgade på senare tid. Det är numera möjligt för
kvinnor att sitta i städernas stadsfullmäktigeförsamlingar, och
de komma i vissa av dessa församlingar, i de störa städernas,
att direkt medverka vid val utav ledamöter i denna kammare.
Det är ju förresten så, att alla kommunalt röstberättigades
kvinnor indirekt öva inflytande på kammarens sammansättning.
De hava således, skulle man kunna säga, redan en begränsad poli¬
tisk rösträtt.
Går det då på längden att hålla dem utanför den allmänna
medborgerliga rösträtten, valrätten till andra kammaren? Jag
undrar, om de herrar, som nu i dag komma att rösta^ för avslag
på utskottets hemställan, verkligen tro, att detta går.
Vi skola också komma ihåg, att det är icke blott förhål¬
landena här i landet, som verka i hög grad stimulerande på
kvinnorna i deras strid för politisk medborgarrätt. De hava
också föredömen utifrån.
Når denna fråga sist behandlades här i kammaren, kunde
man med en viss överlägsenhet visa på, att det bland de europe¬
iska staterna endast var Finland, ett land, som intog ett lyd¬
rikes ställning och vars representation följaktligen föga be¬
tydde, som givit kvinnorna full rösträtt. I nybyggarländerna,
som man med ett visst förakt brukar kalla den nya världen,
där voro ju på ett eller annat håll förhållandena annorlunda,
men i Europa var som sagt Finland det enda land, som givit
kvinnorna full medborgarrätt. Norge hade visserligen gått med
på att giva dem rösträtt, men icke i samma utsträckning som
männens.
Som herrarna nog kanske veta — eller rättare sagt kanske
icke veta — har det skett åtskilliga förändringar i detta av¬
seende under de två år, som förflutit sedan dess.
För det första har man att komma ihåg, för att först och när¬
mast hålla oss till Skandinavien, att Norge numera har givit
kvinnorna full medborgarrätt i samma utsträckning som männen,
och vidare hava vi endast att räkna några få veckor till dess de
Nr 5a 24
Lördagen den 22 augusti, f. m.
I
Om politisk danska kvinnorna få rösträtt på samma villkor som de danska
oåu>mhetCförmännen- För mig, som sett saken på avstånd, har det förefallit
lcrinnw rn.Z. märkvärdigt, att kvinnorna i Danmark, som förefallit sträva
(Forts.) mycket mindre än de svenska för att få sin medborgarrätt,
så lätt och liksom utan besvär fått den och jag har frågat mig,
huru det kommer sig. Är det därför att de danska kvinnorna
äro bättre än de svenska eller därför att de danska männen
äro bättre än de svenska ? Ifrån intet partis sida har i Danmark
rests något motstånd mot den kvinnliga rösträtten, lika litet
som förut i Norge. Förhållandet är således att vi om en mycket
kort tid befinna oss i den situationen att av de fyra länder
som bruka räknas till den skandinaviska kulturkretsen är det
tre, som givit kvinnorna full medborgarrätt lika med männen,
medan vi i Sverige fortfarande vidhålla den gamla ståndpunkten
att de icke alls skola hava någon politisk medborgarrätt.
tMen det är icke blott i Skandinavien som det har hänt
åtskilligt sedan sist, det har hänt åtskilligt också ute i världen
i den fråga, som nu är före. Och det som synes mig mest
beaktansvärt är de förändringar som timat inom den anglo-
sachsiska världen.
Det har i vår motion erinrats att medan 1912 endast fyra
amerikanska stater hade medgivit kvinnorna rösträtt hava nu
ytterligare fyra gjort samma medgivande, d. v. s. antalet sta¬
ter med kvinnlig rösträtt är fördubblat. Men icke nog där¬
med utan ytterligare åtta stater hava så att säga i första sta¬
diet beviljat denna rösträtt. Deras representation har beslutat
den, fastän det behövs en bekräftelse därpå, liksom vi kräva
bekräftelse på våra grundlagsändringar. I själva verket skulle
man kunna säga, att principiellt sett har antalet av de stater
som hava kvinnlig rösträtt fyrdubblats.
Men det är ändå icke det viktigaste som hänt i Amerika.
Ännu viktigare är, att Förenta staternas representation har prin¬
cipiellt som det synes uttalat sig för den kvinnliga rösträtten,
i det vardera kammaren tillsatt en kommitté, I vilken majori¬
teten utgöres av rösträttsvänliga representanter, för att utreda
frågan om denna rösträtt. Det synes således mycket sanno¬
likt att ganska snart genom ett beslut av den amerikanska kon¬
gressen kvinnlig rösträtt kommer att införas i hela den väldiga
republiken.
Vidare hava vi England, den andra stora anglosaehsiskä
makten. Vad den beträffar tror jag att genomsnittsupppfatt-
ningen här i Sverige har varit att den å ena sidan har varit de
skandalösa suffragettupptågens land och å andra sidan det obe¬
vekliga- maskulina motståndets mot kvinnlig rösträtt. Båda des¬
sa uppfattningar kunna behöva litet korrigeras och särskilt litet
mer anpassas efter de nu rådande verkliga förhållandena.
Vad suffragetterna beträffar, skall jag icke uppehålla mig
länge vid dem, men jag vill vid detta tillfälle anmärka att såvitt
jag har mig bekant, så är förklaringen — och utan en sådan
Lördagen den 22 augusti, f. m.
25 Nr 59.
förklaring skulle företeelsen vara obegriplig — till den ena¬
stående. lidelsen och våldsamheten i kvinnornas uppträdande en
bakomliggande manlig brutalitet, till vilken knappt kan visas
något motstycke i något annat land.
V>ad åter det manliga motståndet mot den kvinnliga röst¬
rätten beträffar, så är det nog så, som redan i vår motion fram¬
hållits, att detta motstånd är så gott som redan övervunnet.
Det citeras i var motion yttranden av flera, även konservativa
engelska 1'epresentanter som oförbehållsamt uttala sig för kvinn¬
lig rösträtt. Dessa uttalanden stämma synnerligen väl med ett
alldeles färskt vittnesbörd om stämningen till denna fråga i
England, som nyligen har givits i en av våra tidningar, där en
svensk rösträttskvinna har redogjort för sina intryck från den
nyligen hållna internationella rösträttsalliansens centralkommit¬
tés möte. Då jag vet personligen att denna kvinna är den skru¬
pulöst mest sanningskära människa som kan tänkas, och med sä¬
kerhet icke skulle nedskriva ett enda ord, som hon icke visste
vara sant, skall jag tillåta mig att i korthet angiva något av
vad hon meddelat i sin artikel. Hon nämner om den stora röst¬
rättskongressen för något år sedan, hur liten uppmärksamhet
den väckte i England. Inga tidningar och så gott som inga
offentliga personer sysselsatte sig med den. Och nu komma ett
tjugutal kvinnor från andra länder för att hålla närmast ett en¬
skilt möte, och de formligen översvämmas av korrespondenter
från de mest inflytelserika tidningar, Times icke förglömmandes,
som söka under de stunder kvinnorna ha ledigt från samman¬
träden att få reda på stämningen ute i länderna. Men icke
nog’ därmed! De främmande rösträttskvinnorna inbjudas till alla
möjliga inflytelserika personer, och det var, framhåller artikel¬
författarinnan, nästan uteslutande från högadel och högerledare,
som dessa inbjudningar komma. »över allt», säger hon, »var det
parlamentsmedlemmar av båda husen och så gott som uteslutande
tillhörande högern som vi bjudits att sammanträffa med, jag
minns dem sannerligen icke alla men i alla fall kunna näm-
nas. lord Lytton, lord Robert Cecil, mr Arthur Ealfour, mr Steel
Maitland, det konservativa partiets »whip», en man som har
rykte om sig att besitta en osviklig politisk näsa för vad som
i framtiden skall bli stora frågor och vars stigande intresse för
rösträttsfrågan därför ansågs vara ett mycket lovande tecken.»
Huru ytterst aktuell frågan för närvarande är i England
visas bäst därav att det anordnades ett sammanträffande mellan
representativa parlamentsledamöter, företrädande samtliga de tre
partierna, och dessa främmande rösträttskvinnor. Hon säger om
detta sammanträffande, att alla talare som uppträdde där voro
ense om att intet annat än en regeringsproposition numera kunde
föra saken igenom. Såväl högerns representant, lord Robert Ce¬
cil, som de liberales, mr Acland, en medlem av ministären och
arbetarpartiets mr Macdonald förklarade att deras respektive
partier i fall de bleve regeringsbildande skulle framlägga för-
Om politisk
valrätt och
valbarhet för
kvinnor in. m.
(Forts.)
Nr 59. 26
Lördagen den 22 augusti, f. na.
Om politisk
valrätt och
valbarhet för
kvinnor m. m,
(Forts.)
slag, och mr Acland sade helt enkelt att vilken ° regering det
än bleve efter valen så var det säkert att den måste taga upp
frågan. »Det tycks alltså för närvarande stå så med den kvinn¬
liga rösträtten i England», fortsätter hon, »att för att använda
ett yttrande av lord Lytton vid ett annat tillfälle det nu icke
längre är fråga om huruvida kvinnorna skola få rösträtt eller
icke, utan endast om vilka kvinnor som skola få rösträtt, huru
många kvinnor skola få den, i vilken parlamentssession en pro¬
position skall framläggas och vilken regering som skall gorå
det.»
Till sist omtalar hon att efter sammanträdet voro de främ¬
mande damerna herrarnas gäster till té på den bekanta parla-
mentsterrassen över Themsen, och »jag önskade då hela tiden»,
slutar hon, »att vi kunde ha trollat dit våra högerledare inom;
svenska riksdagen i stället för fröken Bergman och mig, som
ej hade några omvändelsebehov».
Som herrarna se är efter detta att döma, omvändelsen redan
gjord i England, och det är bara en tidsfråga när kvinnorna
där skola få rösträtt. Jag undrar när man kan vänta att hö¬
geromvändelsen i Sverige skall komma. —
Herrarna tycka förmodligen att jag talar för länge om denna
sak. Det torde vara många som hava den uppfattningen att vid
denna försvarsriksdag skall man tala så litet som möjligt om
andra frågor. Man skall endast tänka på försvaret. Nåväl,
mina herrar, men försvaret — det borde icke behöva upprepas,
men det kanske inte skadar att göra det ändå ■—■ består dock
icke blott i försvarsanordningar, icke blott i vapen och pan¬
sarbåtar, arméorganisation o. d., utan framför allt, först och
sist i den enande nationella kraft, i folkets samlade vilja att
värna om sin självständighet och sitt oberoende. Men i denna
stora totalvilja, som utgör själva nerven i försvaret, ingå ock
kvinnorna, det få vi icke glömma.
Vi kanske böra erinra oss vid detta tillfälle, att enligt
samstämmigt vittnesbörd anledningen till att den kvinnliga röst¬
rätten infördes i Finland utan så gott som någon motsägelse
var den, att under de hårda prövningens år, som Finland genom¬
gått, hade dess män haft ovärderlig hjälp av landets kvinnor
i arbetet för nationalitetens upprätthållande. Därför kände de
som den naturligaste sak i världen att visa det erkännande
som kvinnorna gjort sig värdiga genom att fylla sina medbor¬
gerliga plikter i fullt samma utsträckning som någonsin män¬
nen. Det torde ock kanske vara skäl att erinra om att när frågan
sist behandlades här i kammaren det ifrån högerhåll framhölls
att anledningen varför riksdagen 1906 avfattade sin bekanta
skrivelse till förmån för den kvinnliga rösträtten — det kan
i dessa dagar vara lämpligt att påminna om att den svenska
riksdagen en gång enhälligt uttalat sig för kvinnlig rösträtt •—-
anledningen var, att man nyss genomlevat. 1905, vårt stora
prövningens år, det största vi hava genomgått före detta, ty
Lördagen den 22 ångest!, f. m.
27 Nr 59.
det vi nu genomgå är dock ännu allvarligare. Om man år
1906 i friskt minne av 1905, fann sig böra åstadkomma den
kraftkonsolidering inom nationen, om jag så må säga, som det
skulle innebära om kvinnorna tillerkändes medborgarrätt, så
vill jag fråga er, mina herrar: hava vi då icke nu i dessa dagar
en ännu mycket mer bjudande anledning att göra det.
Känna ni ändå icke allesamman i dessa dagar — och vi
kanske få komma att känna det ännu mer — att vi hava
liksom ett behov att sluta oss tillsammans, att liksom i andlig
mening hålla varandra i händerna för att stå nog tätt samlade
gent emot det som kan komma i dessa förfärliga dagar? Om
nu första kammaren skulle medgiva kvinnorna rösträtt — jag
vet alltför väl att detta är den allra vildaste fantasi, men det
kan ju tillåtas mig att hängiva mig åt den för ett enda kort
ögonblick ■— om första kammaren vid detta tillfälle skulle be¬
sluta sig för att gå med på kvinnornas rösträtt, hur tro herrarna
det skulle verka? Tro ni, att det ute i landet skulle finnas
några längre som knorrade eller över huvud taget läte något
ogillande förmärkas gent emot ett sådant steg? Skulle icke
allesamman känna, att därmed hade skett något stort i vårt
land, något som vore ägnat att lyfta vårt folk på ett högre plan,
att samla oss, stärka fosterlandskärleken, göra oss mer oöver-
vinnerliga mot vilka prövningar det vara månde ?
Varför skulle icke detta kunna ske? Skulle det icke kun¬
na tänkas att man för en gång lämnade de små synpunkterna
på frågan och lyfte sig till en verkligt storsinnad handling
— en sådan handling är ändå till syvende och sist långt klo¬
kare än all den försiktighet, all den kalla avvägning som klok¬
heten kan utstudera.
Vi veta, att kvinnorna måste dela öde. med oss och landet.
De stå sida vid sida med oss »i klar och mulen tid, i lycka hård,
i lycka blid» för att tala med den finske skalden. Varför då
icke erkänna dem som likar i samhället, varför icke giva dem
rätt och ansvar i det land, som är deras lika väl som vårt? —
Jag skulle vilja göra denna vädjan, men jag skall icke göra
den. Jag känner mina motståndare alltför väl av bitter er¬
farenhet, så bitter att den aldrig i livet kan förgätas. Jag
vet att en vädjan här skulle mötas av kalla huvuden och kalla
hjärtan. Jag vet, att den skulle mötas av 80 »bleklagda nej
på mänsklighetens böner». Det finnes ingen förhoppning för
de svenska kvinnorna för närvarande och kommer kanske icke
att finnas längre fram heller att de skola mötas av det förtro¬
ende som deras skandinaviska systrar mött i sina länder. De få
på sin lott att föra denna sega, många gånger som det synes
hopplösa, men till slut ändå icke hopplösa kamp för sin sak.
Jag är i likhet med dem fullkomligt förvissad om att deras
sak förr eller senare måste gå till seger. Jag har i detta fall
samme, känsla som den europeiska rösträttsrörelsens främsta
kvinna som brukar sluta sina tal med det uttrycket: »Röst-
Om politisk
valrätt och
valbarhet för
kvinnor m. m.
(Forts.)
Nr 59. 28
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Om politisk
valrätt och
valbarhet för
kvinnor m. m.
(Forts.)
rätten måste komma, så visst som solen går upp om morgonen.»
Men i närvarande ögonblick vet jag att det är fåfängt, och det
är endast pro forma jag yrkar bifall till utskottets hemställan,
förbehållande mig att sedermera få begära votering för att se
antalet av dem, som under denna situation ä-ro beslutna att
vägra våra kvinnor medborgarrätt.
Herr Skarstedt: Då frågor av ingripande betydelse för nå¬
gon större samhällsgrupp förekomma till behandling i riksdagen,
äger samma grupp vanligen här en eller flera representanter, som
kunna föra dess talan. Det finns emellertid en mycket stor sam¬
hällsgrupp, som saknar denna förmån, nämligen kvinnorna. De äga
ju ännu ej möjlighet att här själva bevaka sina intressen. Under så¬
dana förhållanden har jag ansett lämpligt att vända mig till en av
den kvinnliga rösträttsrörelsens pioniärer i vårt land och tillika en
av detta strävandes främsta förkämpar, professorskan Ann-Margret
Holmgren och bett henne göra ett uttalande i dagens stora fråga så¬
dant hon skulle ha gjort det, om hon nu själv ägt tillfälle att göra
sin röst hörd i denna församling. Hennes inlägg är av följande ly¬
delse:
»I dag avgör majoriteten i denna kammare, om den lagstiftande
församlingen skall tillerkänna Sveriges kvinnor samma medborger¬
liga förtroende och samma medborgarrätt som landets män äga. I
våra grannländer Finland och Norge ha lantdagen och stortinget re¬
dan beviljat kvinnorna rösträtt och valbarhet på samma villkor som
för män, och i båda dessa länder hava framstående män och stats¬
män uttalat sin tillfredsställelse med den gjorda reformen.
I Danmark blir efter alla tecken att döma allmän rösträtt för
kvinnor genomförd inom närmaste tid. Frågan har där icke gjorts
till partifråga, lika litet som i Finland och Norge.
Från Australiens statsförbund, där man nu har från 21—13 års
erfarenhet, föreligger en resolution, enhälligt fattad av förbunds-
parlamentets senat i november 1910, och översänd till den brittiska
premiärministern. En liknande resolution fattades även enhälligt av
representanternas hus. Senatens uttalande är så lydande:
»Denna senats uppfattning är, att rösträttens utsträckning till
Australiens kvinnor haft de mest fördelaktiga följder för staternas
och statsförbundets parlament. Den har föranlett en ordningsfullare
hållning vid valen, och vid senaste val visade kvinnornas röster i
flertalets stater en proportionsvis större tillväxt än männens. Den
har givit större fart åt lagstiftningen, särskilt berörande kvinnor och
barn, ehuru kvinnorna icke ha upptagit sådana frågor med uteslu¬
tande av andra, som haft vidsträcktare betydelse. I frågor, som röra
försvaret och det brittiska världsväldet, ha de visat sig vara lika vid-
synta och i besittning av lika stor omdömesförmåga som männen.
Då reformen endast medfört goda verkningar, fastän man förutspått
alla slags olyckor, vilja vi uttala som vår bestämda övertygelse, att
alla stater med konstitutionellt styrelsesätt skulle göra klokt i att
bevilja sina kvinnor rösträtt.»
Lördagen den 22 augusti, f. m.
29 Nr 59.
Även från de stater i Amerika, där kvinnorna ha rösträtt, ha
män i ansvarsfull ställning uttalat sig lovordande om verkningarna
av kvinnans rösträtt.
Både i Australien och Förenta staterna har lagstiftningen i hu¬
manitära frågor och i allt som rör barn och ungdom m. m. gjort fram¬
steg, tydligen till följd av kvinnans medverkan. I flera stater bär
skyddsåldern för unga flickor och äktenskapsåldern höjts till sed¬
lighetens förbättrande.
I alla länder, där kvinnorösträtten debatterats i parlamenten,
har man hört samma farhågor och samma invändningar. Reformen
skulle skada icke blott hemmen och familjen utan även staten och
samhället. Kvinnans bestämmelse vore en annan och högre m. m.
Men samtidigt har alltid framsynta mäns stämma bebådat, att er¬
farenheten skulle komma' att vederlägga olycksprofetiorna, vilket
också hittills bevisligen skett. Intet av det onda som förespåtts har
inträffat. Kvinnorna ha lugnt utvecklats till förmåga att handhava
alla de rättigheter de fått.
Vem trodde för 20 år sedan i denna kammare, att kvinnor kunde
t. ex. duga till stadsfullmäktige? Och dock erkänna nu även de
starkaste tvivlarna att så är fallet. Och vem trodde för några tio¬
tal år sedan, att en kvinna kunde nå toppen av vetenskapens höjder?
Och dock erkänner man nu att en madame Curie förmått detta.
Bland de män, som starkast uttalat sin tro på nyttan och beho¬
vet av kvinnans medhjälp i politiken, är högermannen professor
Stång i Norge. Han uttalade i stortinget i juni 1907, att kunde man
tänka sig, att många kvinnor i en nära framtid sutte i ett flertal av
Europas parlament, då skulle man däri känna en större säkerhet för
fredsarbetet.
Denna uppfattning delas för visso i dessa dagar av hundratals
miljoner kvinnor över hela jorden. Tolv miljoner kvinnor, från 26
länder i alla världsdelar, organiserade i den internationella rösträtts-
alliansen, ha nyss utfärdat ett manifest, som vältaligt uttrycker
kvinnors känslor för krigets fasor.
Det finnes icke ett civiliserat land, där ej kvinnorna nu i för¬
tvivlan bittert klaga över, att inte kvinnor fått dela ansvar och makt
med männen, ty de veta, att i kvinnans natur finnes icke den kamp¬
lystnad, som ligger djupt i mannens ursprungliga natur, för vilken
striden understundom kan ha en rent animalisk lockelse. Denna na¬
turliga håg kan konstateras redan hos gossar och ynglingar. Kvin¬
nans moderliga instinkt uppreser sig mot krigets barbariska off¬
rande av de män, som mödrar fött och fostrat, vårdat och värnat, i
hopp att de skulle få leva till nytta och lycka.
Mannen kan icke och skall aldrig kunna tillägna sig moders¬
känslans livsbevarande intensitet, icke ens på fredligt gebit.
Kvinnorna erfara i denna tid starkare än någonsin det olyck¬
liga i att mannen ensam styr staternas öde, ty det, som nu skakar
Europa i var fog, är icke en jordbävning eller annan oundviklig na¬
turkatastrof, utan det; är ett av män och endast män förberett, pla¬
nerat och beslutat krig, som skapar en avgrund av namnlöst lidande
Om politisk
valrätt och
valbarhet för
kvinnor m. m.
(Forts.)
Nr 59, 30
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Om politisk och tänder liatfulla och onda känslor i oräkneliga människohjärtan
oairait och j ftera generationer till skada för alla, till och med för de ofödda.
kvinnor “L.m. Icke ens barnen kunna skyddas från krigets förråande inflytande och
(Forts.) från dess förbannelse.
Men kvinnorna ha även oändligt många andra och talande skäl
för sin begäran om rösträtt, skäl som förnyade gånger äro framförda
i denna kammare, däribland att kvinnorna enligt statistikens oveder¬
sägliga uppgift äro långt mera laglydiga än männen. Endast en
ringa procent av samtliga i riket begångna brott och beivrade förseel¬
ser faller på kvinnorna. De äro dessutom ordentligare skattebeta¬
lare och de äro i jämförelsevis ytterst liten grad hemfallna åt rus¬
dryckernas fördärv, ett förhållande, som tyder på en större mora¬
lisk styrka hos dem än hos männen och en starkare omsorg om
släktets val.
Kvinnorna äro med ett ord samhällsbevarande i bästa mening.
Det finns intet rimligt skäl att betvivla kvinnornas plikttrohet mot
stat och samhälle, lika litet som mot hemmet. I närvarande stund
se vi Sveriges kvinnor i alla delar av landet och ur alla partier och
samhällslager ena sig i det mest offervilliga och outtröttliga arbete
för landstormens och sjukvårdens utrustning så väl som för nödens
mötande bland de mobiliserades familjer. Ingen undandrar sig att
bära sin börda till hjälp för fosterlandet. Ingen knotar, tvärtom äro
alla tacksamma att få skänka sitt bistånd till det allmänna bästa.
Yem skall längre våga påstå, att svenska kvinnor sakna allmänanda?
Vad vore då naturligare än att Sveriges riksdag nu ansåge sig
med trygghet kunna lämna röstsedeln i handen på sitt lands kvin¬
nor. Länge nog ha dessa lidit av att ej kunna efter måttet av sina
krafter få tjäna sitt land på alla områden, och länge nog ha de
tåligt burit på den misstillit, som bristande rösträtt innebär, en
misstillit, som känts dubbelt tung och kränkande sedan grannländer¬
nas män hedrat sina kvinnor med sin tillit och icke fått skäl att
ångra detta.
Sveriges 351,000 rösträttskrävande kvinnor hoppas därför, att
första kammaren i dag skall känna sig övertygad om att handla rätt
och rättvist och till landets sanna väl, om den förtroendefullt ger
kvinnorna rösträtt och valbarhet på samma villkor som för män.
Ingen här närvarande torde förneka, att det blott är en tidsfrå¬
ga hur länge första kammaren skall kunna utestänga kvinnorna från
politiskt medansvar. Tjugonio motioner i frågan har kammaren av¬
slagit under loppet av jämt 30 år. Vore inte nu tiden inne att låta
Sverige få komma med bland föregångslanden i Europa i en re¬
form, som i så hög grad är uttrycket för den högsta kultur och civi¬
lisation i vår tid, och som med visshet, på grund av utvecklingens
lag, kommer att genomföras i alla länder.
I 12 år ha tusentals kvinnor i vårt land fört en fläckfri och vac¬
ker kamp för sin sak. Rösträttsföreningarnas antal har växt år från
år och överstiger nu två hundratal. Hela rösträttsorganisationen och
arbetet inom den har utmärkt sig för ordning och sammanhållning.
Lördagen den 22 augusti, f. m.
31 Nr 59.
Och den har tjänat som mönster för främmande länder och därmed 0m politi*
gjort Sverige heder. valbarhet °}år
Intet land kan uppvisa en lojalare och värdigare rösträttsstrid, kvinnor m. m.
förd vare sig av män eller kvinnor, och intet lands rösträttskrävande (Forts.)
folklager har visat ett samvetsgrannare bemödande att genom upplys¬
ning, socialt arbete och mycket annat förbereda sig på rösträttens
ansvar.
Måtte första kammaren ädelmodigt bespara den svenska kvinnan
smärtan av att för trettionde gången se sina förhoppningar på de
maktägande männen besvikas och bespara dem harmen över att fortfa¬
rande nödgas slösa tid och krafter, tankar och känslor på att vinna
den rätt, som varje svensk man åtnjuter, och värdesätter som något
av det högsta han äger — politisk rösträtt och valbarhet.»
Herr talman! Med instämmande häri ber jag att få yrka bifall
till utskottets hemställan.
Herr Boberg: Herr talman! Då man kommit in i det po¬
litiska livet med alla dess stridiga, mången gång obehagliga
och irriterande förhållanden, känner man det som en förmån
och lycka, för kvinnorna, att de slippa att vara med och del¬
taga i detta upprivande liv. En stor del av dem önska visser¬
ligen ganska ivrigt detta, därom vittna ju de många band pe-
titionslistor, som förvaras i sammanbindningsbanan. Många av
namnen på dessa listor bäras dock av kvinnor, som säkerligen
icke av sig själva drivits till det steg de tagit. Det är agita-
tionen från andras sida, som kommit dem att få sina namn med.
— Det har jag själv konstaterat på de platser, där jag känner för¬
hållandena. — Men så är det ju ofta, när det gäller petitioner.
Mängden av Sveriges kvinnor är dock ganska oberörd, och man
kan ibland få se och höra kvinnor slå ifrån sig med båda hän¬
derna och säga: »Bevare oss, vad skola vi med den politiska
rösträtten att göra?» Kvinnan har ju också så många och rika
tillfällen att påverka mannens tänkesätt och handlingar, som
moder, syster, trolovad, maka, lärarinna, väninna o. s. v., att
hon väl knappast behöver tillgripa den politiska röstsedeln för
att få mera makt.
Jag har klippt ur ett litet tidningsreferat angående pub¬
licistklubbens årsfest på Skansen 1912, som celebrerades av en
del statsråd och dåvarande vice talmannen biskop Billing. Där
förekom bland annat en hyllning till kvinnan, som föredrogs
av operasångaren Oscar Bergström till en populär melodi och
som lydde:
»O, härskarinna, slavinna,
flamma och viv,
drömmarnes guldstänk
skänk åt vårt liv!
Tider må skifta —
du blir vårt mål.
Eja! Tömmen mina herrar,
damernas skål!»
Nr 59. 32
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Om politisk
valrätt och
valbarhet för
kvinnor m. m.
(Forts.)
Tro ej herrarna, att »drömmames guldstänk» skulle försvin¬
na betydligt från vingarna på kvinnorna, om de inträdde i
det politiska livet?
Jean Paul säger: »Mannen befaller, kvinnans vilja sker.»
Som ett bevis på sanningen härav skall jag be att få uppläsa
en annan notis, som jag läste i en tidning, nämligen när över¬
ståthållareämbetet utfärdat föreskrift om, att damerna ej skulle
bära oskyddade hattnålar, utan ha skydd på dem: »Av 1,000
damer, som passerade Norrbros norra landfäste en vardag kl.
9—10 f. m., hade endast 46 skyddade hattnålar. Minst ett
hundratal hade anmärkningsvärt långa och farliga sådana. Av
300 damer, som senare på förmiddagen passerade Kungsbron
—Vasagatan, kunde summa 7 upptäckas med skyddad nål. Av
50 sent en kväll i Hamngatsbacken passerande damer hade samt¬
liga livsfarligt långa nålar. Vid en rond samma kväll i »Berns»
kunde ingen dam med skyddad nål upptäckas. I Folkets hus’
hall samma kväll kunde likaså ingen upptäckas med det av
överståthållareämbetet anbefallda skyddet. Vid Slussen mellan
kl. 8 och 9 en kväll upptäckte iakttagarna av 1,000 damer
endast 30 med ’skydd’.» Där ser man, att även om mannen be¬
faller — här var det överståthållareämbetet —- så är det ej
sagt, att hans vilja sker, utan kvinnans vilja sker i alla fall.
Som ett ytterligare bevis på, att kvinnans vilja sker, skall
jag läsa upp en annan notis. Den ger en liten bild från Kri¬
stallsalongen här i Stockholm. Det var en man, som gick dit
för att titta på den nya revyn, men oaktat han både en mycket
bra plats,' var det för honom omöjligt att se något mera än en
stor, väldig tingest, som skall kallas för hatt. Han gjorde en
hövlig anhållan till damen i fråga, som var försedd med man,
om hon ej skulle vilja taga av sig hatten, men fick endast en
föraktfull blick till svar. Han förnyade två gånger sin an¬
hållan, med den påföljd, att damen sände en bedjande blick till
sin man, som genast hjältemodigt tog sin genom mannens för¬
bindliga anhållan djupt förorättade s. k. äkta hälft i försvar
genom att bedja honom vara tyst och icke komma med någon
oförskämd anhållan. Där ser man kvinnans makt över mannen,
och både med hänsyn härtill och till den oro, som för närvarande
råder i tiden och vilken säkert, åtminstone till en början, skulle
ökas i vårt land, om kvinnans politiska rösträtt bleve beslutad,
yrkar jag för närvarande avslag.
Herr statsrådet Hasselrot: Herr talman, mina herrarI
Det är helt visst mindre vanligt, att en minister deltager i
debatten i en fråga, som framburits i riksdagen av enskilda mo¬
tionärer. Det skulle smärta mig mycket, om kammaren nu
skulle finna mitt uppträdande också vara mindre lämpligt.
Såsom ursäkt skulle ju möjligen kunna förebäras de exceptionella
förhållanden, under vilka den nuvarande ministären bildades,
i det hänsyn då endast togs till försvarsfrågan. Såsom förkla-
Lördagen ‘den 22 augusti, f. m.
33 Nr 59.
ringsgrund för mitt ingripande vill jag åberopa mitt intresse
för frågan,, vilken ju berör det departement jag förestår, ecb
att, mänskligt att se och efter vad jag uppriktigt hoppas, något
ytterligare tillfälle för mig att här uttala min mening icke kom¬
mer att sta mig till buds. Till undvikande av varje missförstånd
vill jag tillägga, att jag verkligen ej är så inbilsk eller egenkär,
att jag hyser det allra minsta hopp om att jag, en ensam och
partilär man., skulle kunna utöva något som helst inflytande på
beslutet här i kammaren. Enda drivfjädern för mitt upppträdan-
de är som sagt mitt intresse för frågan och min innerliga önskan,
att kvinnosaken icke skall förbliva endast en vänstersak. En viss
tillfredsställelse har jag i allt fall nu, och det är att jag utgår
ifrån, att om de få ord, som jag kommer att uttala, eller rättare
de. skäl, som jag kommer att anföra för min egen åsikt, skola
ogillas av första kammarens höger, de ej heller skola vinna
bifall av vänstern. ^ Detta tal kan ju synas egendomligt och synas
utgöra ett. bevis på, att jag är en dålig politiker, men för att
smickra mig själv, om jag nu.skall tillåta mig det, vågar jag säga,
att ett sadant omdöme är oriktigt. Jag är nämligen ingen poli¬
tiker alls. Jag är och vill vara rätt och slätt en människa.
Att kvinnan från begynnelsen icke fått rätt att deltaga i
allmänna angelägenheter, har som bekant berott därpå, att hon
ansetts som en mannen mycket underlägsen varelse. Ett uttryck
för samma uppfattning, den laga uppskattningen av kvinnan,
var, att hon ej hade samma arvsrätt som mannen, att hennes
myndighetsålder satts. senare än mannens, att hon ej hade rät¬
tighet att innehava några statstjänster, och att hon såsom gift i
allt väsentligt var underkastad mannens husbondevälde, särskilt
så vitt det rörde det ekonomiska o. s. v. Men allt efter som
kulturen steg, stegrades också, mannens rättfärdighetskänsla och
därmed också kvinnans värde i mannens ögon. Mannen fick upp
ögonen för att kvinnan hade lika stor begåvning som han, lika
gott och klart .omdöme som han, om också mannens och kvinnans
begåvningar ej på alla områden yttra sig precis på samma sätt.
En följd av denna förändrade uppfattning var, att mannen sökte
i viss. män, ja i mycket stor utsträckning, gottgöra den orätt,
som dittills vederfarits kvinnan. Sa fick hon ju samma arvsrätt
som mannen och samma myndighetsålder, hon fick rätt att inne¬
ha vissa statstjänster, undan för undan har man ju också försökt
bereda den gifta kvinnan en friare och mera självständig ställ¬
ning, och på sistone har kvinnan också fått rätt att deltaga i
kommunala angelägenheters avgörande. Vad hon nu begär är den
yppersta rätten, rätten att få säga sitt ord i landets frågor. Var¬
för undanhåller man då henne denna rätt ? Har hon månne miss¬
brukat de rättigheter i familjerättsligt hänseende, som hon redan
fått? Nej.ingalunda! Har hon ej på ett förtjänstfullt sätt skött
de befattningar i statens tjänst, som anförtrotts henne ? Har hon
ej som stadsfullmäktig visat sig fullt värdig det förtroende,
som satts till henne? Jo, helt visst! Har ej själva kvinnorörelsen
Första kammarens protokoll vid senare riksdagen 191J,. Nr 59. 3
Om politisk
valrätt och
valbarhet för
kvinnor.
(Forts.)
Nr 59. 34
Om politisk
valrätt och
valbarhet för
kvinnor m. m.
(Forts.)
Lördagen den 22 augusti, f. m.
i och för sig, det sätt varpå den skötts, den sans och den takt,
som i allmänhet präglat densamma, visat, att kvinnan är mogen
även för den rätt, hon nu äskar? Har ej kvinnorörelsen också
ådagalagt, att kvinnan önskar att komma i åtnjutande av politisk
valbarhet och valrätt icke så mycket för sm egen skull, utan
för det allmännas skull, därför att hon hyser den livligaste över¬
tygelse om, att sådant skulle lända till lycka för hennes land,
fosterlandet, som hon älskar lika mycket. som mannen.
Varför, frågar jag ännu en gång, vill man da icke vill¬
fara hennes begäran ? Icke kan det bero av^ partipolitiska hän¬
syn? Jag tror mycket högre om högern än sa. Rätt är rätt, och.
rätten måste gälla, även om dess förverkligande verkar hin¬
derlig! på andra intressen. Högern har många gånger aven
i år i handling visat, att den sen terar och förstår denna sats. hor
övrigt äro enligt min mening de farhågor, som möjligen hysas
därom, att kvinnans insläppande i det politiska liveu skulle
kunna kringskära högerns maktställning, ogrundade. Kvinnan,
åtminstone den gifta kvinnan, är till sitt skaplynne mera konser¬
vativ än mannen. Hon har fått större förmåga än mannen att
älska sitt hem och sina barn, och hon begagnar sig också i allmän-
het av denna förmåga. Hon vill visst icke, vare sig det är fråga
om borgarfrun eller arbetarhustrun, inkasta fäderneslandet i
äventyr, enär hon känner, att oron och osäkerheten i staten
också helt visst komme att gå ut över vad hon håller karast.
Ett annat skäl mot kvinnorösträtten är, att man betarar,
att kvinnan därmed skulle undandragas hemmet. Detta vore,o det
är jag den förste att erkänna, mycket olyckligt men jag Hagar
eder, mina herrar av högern: voro icke de kvinnor eller åtminsto¬
ne de flesta kvinnor, som ni känna, i en oerhörd grad intresserade
av vårens politiska strider, striderna i försvarsfrågan, striderna
för värnandet av vårt nationella oberoende och vår kungs grund-
lagsbefästa rättigheter? Tro ni verkligen, att detta intresse
kunnat vara större ens om kvinnorna själva haft rösträtt. Var
det icke värmande, var det icke upplyftande att se all denna
entusiasm i våras, o ch liksom denna entusiasm da ej lände nem-
men den till skada, vågar jag också tro, att hemmen ej heller,
efter det kvinnorna fått sin fulla medborgarrätt skola sakna den
kvinnliga omvårdnaden. . . ,
Ett annat skäl mot den kvinnliga rostratten ar ju eller har
åtminstone varit, att kvinnan icke fullgör någon värnplikt och
att rösträtt och värnplikt böra vara förenade. Ja, sa har man
sagt, men ingenting kan vara falskare. Kvinnan har också sin
värnplikt. Hennes uppgift är att söka hjälpa,, lindra lindandet
och förekomma nöden. Och så vitt jag förstår är denna värnpii t
fullt jämförlig med mannens. . ...
Ja åtskilliga andra skäl hava också anförts mot kvinnorost-
rätten. Jag lämnar dem här å sido, vare sig dessa skäl äro all¬
varligt menade eller icke. Något fullgott skäl kan ej anföras.
Lyckligt vore därför, om motståndet mot den kvinnliga rostrat-
Lördagen den 22 augusti f. m.
35 Nr 59.
^LUPf,h0rV tld: ty JU länSre striden pågår, dess svårare Om politisk
sar hamnar den efter sig. v„irätt och
■ g tillät mig nyss saga, att kvinnans och mannens be- 1valbarhet för
6etta förbit d fVttra Slg sJamma sätt på alla områden. "Tf™'
-Detta förhållande kommer mahända att göra sig gällande även (F ^
riksdagen. Det skall sålunda möjlifen vis^ fig ått kan¬
nan ar mindre skickad att avgöra en del riksdagsfrågor än
Såvor%ir^nf ta^ker karvid särskilt på en del ekonomiska
frågor, särskilt anslagsfrågor avseende allmännyttiga och välgö-
sämre hiärn^^n Men beJ°r ^ därPä’ att kvinnan bär
r i J n an mannen utan därpå, att hon har bättre hjärta
ffodJT'rle°<?ordefta” hjarta kom1mer helt visst det allmänna till
godo i de stora fragorna,. Tack vare sitt goda hjärta bringas
kvinnan fattare till entusiasm än mannen och är hon mäktig större
entusiasm an han. Och entusiasmen, mina herrar, verkar ju endast
i det storas, det godas och det ädlas tjänst! J
nåvot vgrk^d0heM talnT’ icike nä.g°n1rätt att här framställa
något yrkande. Men jag ber eder, mina herrar: given den svenska
fråjfom W TT “ordlska systrar redan fått! Här är icke
narS -Rp -r taude’ holtande,suff rågetter, utan om bedjande kvin-
nar. Beviljen deras bon och I skolen vara nöjda som en var är
som gjort vad som är rätt. ’
Herr Ekman, Karl Johan: Herr talman! Jag skulle
kunna underskriva mycket av vad herr statsrådet har uttalat
nrofe^sor i*™' w’ a,tt K % ett par år sedan jämte
hem sf s 11 d pKj ++1 m6d ta^k - JUst pa den kvinnliga rösträtten
hemställde, att en undersökning matte göras om lämpligheten av
beträffar8, J??tp,llkt’ *y förhållandet är, vad särskilt kvinnorna
införande' TW d£ SjaIva olcke 1allmänt önska kvinnorösträttens
införande. Det finnes manga kvinnor i vårt land, som skulle
samvetsgrant begagna sm rösträtt, men det finnes flera som
def6sättet Iöjnskan att deltaga idet allmänna livet på
det saltet, har förhållandet är detta och man ej har röstplikt
varigenom alla skulle tvingas att utöva rösträtt, om den med-
gaves, sa kan jag ej taga på mitt ansvar ett förordande av att
vörnna°Hna nU S mlle %Hlla P°litisk rösträtt. Det är detta,'som
Sp'iag % aT6r fragan oVara mo»en- Kvinnorösträtten ön-
skas iclie av alla kvinnor i vart land. Jag vet ej ens, om det är
don Tnfre delen 7art lands kvmnor> som verkligen önska
den. Jag anser sålunda, som jag sade, att frågan icke är mo
gen, och det ar pa den grund, som jag ber att få yrka avslag.
Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjorde herr
talmannen i enlighet med de yrkanden, som därunder framstå lt7
propositioner först på bifall till vad utskottet i förevarande ut-
talmami kem.sta ^ 8a“t Vldare Pa avslag därå, och förklarade herr
ja besvarad''^ ^ S6nare propositlonen vara med övervägande
Nr 59. 36
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Om politisk Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades och
valrätt och ansiogs en så tydande omröstningsproposition:
valbarhet för °
kvin
2
(Forts.) låtande nr 28, röstar
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hava utfallit sålunda:
Anslag till lots- Föredrogs ånyo statsutskottets den 19 och 21 innevarande au-
och fyrinrätt- ^ hoplagda utlåtande nr 95, i anledning av Kungl. Maj ds pro-
ningen ». m. pogition angående anslag till lots- och fyrinrättningen med livradd-
ningsanstalterna m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
I punkterna 64 och 65 under femte huvudtiteln av den till
riksdagen den 18 maj 1914 avlåtna propositionen angående stats¬
verkets tillstånd och behov hade Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående beviljande av anslag
för lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna, _Kungi.
Maj -t kunde komma att till riksdagen avlåta, dels i det till lots-
och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna uppförda ordinarie
anslaget, nu 2,000,409 kronor, måtte beräknas en förhöjning a^J
1,631,663 kronor och anslaget i dess helhet sålunda beraknas till
3 632 072 kronor, dels ock för säkerhetsanstaltema för sjöfarten bland
de extra anslagen å femte huvudtiteln för år 1915 beräkna ett belopp
av 460,000 kronor.
Sedermera hade Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlaten, till
statsutskottets förberedande behandling överlämnad proposition, nr
228, av den 20 juni 1914, under åberopande av bifogat utdrag av
statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag, före¬
slagit riksdagen att , . ... ,
dels, med godkännande av propositionen bilagda förslag till
stater för lotsstyrelsen och lotsverket, att gälla från och med ar 19 ,
nämligen: avlöningsstater för lotsstyrelsen, för befälet vid, o s-
-för- lrda-nprsrvnaleTi. för fvruersonalen, för personalen a lots-
Ja—76;
Nej—46.
verkets ångfartyg och för personalen vin iivrauunnigöaus ^ ^
stat för undervisningsanstalterna, omkostnadsstat, övergångs- ocn in-
dragningsstat samt pensionsstat, bestämma anslaget till lots- ocn
fyrinrättningen med livräddningsanstalterna, nu 2,000,409 kronor,
Lördagen den 22 augusti, f. ro.
37 Nr 59.
till ett mot staternas sammanlagda slutsummor svarande belonn av Anslag till lots-
3,642,952 kronor, att utgå såsom förslagsanslag; ™ och jyrinrätt-
dels godkänna vissa villkor och bestämmelser för åtnjutande "m%orta \ ™
av de i staten för lotsstyrelsen upptagna avlöningsförmåner; 1 '
dels förklara
.mindre att en var, som med eller efter 1915 års ingång till¬
trädde i avlöningsstaten för lotsstyrelsen upptagen befattning, skulle
vara pliktig att underkasta sig ovan angivna villkor och bestämmel¬
ser för den nya avlöningsstatens åtnjutande,
än även att. de förutvarande innehavare av befattningar i lots-
styrelsen, vilka icke före den 1 december 1914- anmälde att de ville
underkasta sig den nya avlöningsstaten samt nämnda villkor och
bestämmelser, och som icke lagligen kunde därtill förbindas, skulle
varda bibehållna vid dem dittills tillkommande avlöningsförmåner
ävensom vid den rätt till pension, som dittills tillkommit dem, dock
med den inskränkning, som följde av stadgandena i kungl. kun-
görelsen den 13 december 1907, angående villkor och bestämmelser
för åtnjutande av de från och med 1908 års början fastställda nya
avlöningsförmånerna för lotsstyrelsen;
dels godkänna vissa villkor och bestämmelser för åtnjutande
av de i staterna för befälet vid lotsverket, för lotspersonalen, för
iyrpersonalen och för personalen a lotsverkets ångfartyg upptagna
avlöningsförmåner;
dels förklara
jti mindre att en var, som med eller efter ingången av år 1915
tillträdde någon i staterna för befälet vid lotsverket, för lotsperso¬
nalen, för fyrpersonalen eller för personalen å lotsverkets ångfartyg
upptagen befattning, skulle vara pliktig underkasta sig nyss an¬
givna villkor och bestämmelser,
. än hven att de förutvarande innehavare av ordinarie befatt¬
ningar vid lotsverket, vilka icke före den 1 december 1914 anmält,
att de ville underkasta sig ny avlöningsstat samt nämnda villkor
och bestämmelser, och som icke lagligen kunde därtill förbindas,
skulle i fråga om avlöningen, därest de tillhörde lotspersonalen, nju-
ta inkomst på sätt och enligt bestämmelser, som därom nu gällde, och,
, tillhörde befälet vid lotsverket eller fyrpersonalen, varda
bibehållna vid dem enligt nuvarande ordinarie stat tillkommande av¬
löning, samt beträffande pensionsrätten kvarstå vid den rätt till pen¬
sion, som nu tillkomme dem;
... säkerhetsanstalterna för sjöfarten bevilja på extra stat
for ar 1915 ett anslag av 460,000 kronor;
oc7^ besluta, att., därest fyr- och båkmedlen komme att
enligt 1914 ars bokslut visa överskott utöver sammanlagda belop¬
pen av de utgifter, som av nämnda medel skulle bestridas enligt av
■Kungl. Maj :t meddelade beslut, sådant överskott skulle tillföras
statsverkets kassafond.
I sammanhang härmed hade utskottet förehaft två inom andra
kammaren väckta motioner, den ena (nr 246) av herr E. Indebetou,
Nr 59. 38
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Anslag till lots-
och fyrinrätt¬
ningen in. m.
(Forts.)
vilken föreslagit, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av
nämnda proposition, att lotsarna erhölle 50 % andel i lotspenningar^
ock därutöver efter 6 års oförvitlig ordinarie tjänst tillerkändes ett
lönetillägg av 100 kronor samt att ordinarie lotspersonalen erhölle
frihet kvarstå vid nuvarande avlöningssätt även om de av förutva¬
rande bestämmelser vore skyldiga övergå till den blivande nya sta¬
ten och den andra (nr 247) av herrar E. Hage och C. J. Öberg, vilka
hemställt,
1) att riksdagen måtte medgiva, att även sådana befattnings¬
havare vid lotsverket, vilka erhållit konstitutorial å befattning efter
den 1 februari 1901, måtte ha rätt att avgöra, om de ville kvarstå
å gammal lönestat eller övergå å ny sådan;
2) att riksdagen måtte tillerkänna all lots- och fyrpersonal av
lägre grad rätten till fri läkarevård och medicin att utgå även till
personalens familjemedlemmar och enligt bestämmelser, som närmare
fastställdes av Kungl. Maj:t eller lotsstyrelsen; samt
3) att riksdagen måtte göra de ändringar i anslagssummorna
till lotsverket ävensom vidtaga de övriga åtgärder (i taxehänseende
m. m.), som av dessa bestämmelsers tillkomst eventuellt kunde bli
en följd.
Utskottet hade i föreliggande utlåtande på anförda skäl hem¬
ställt, att riksdagen, med anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med avslag å de av herr Indebetou samt herrar
Hage och Öberg i ämnet väckta motioner, måtte
a) med godkännande av föreliggande utlåtande bilagda för¬
slag till stater för lotsstyrelsen och lotsverket, att gälla från och
med år 1915, nämligen: avlöningsstater för lotsstyrelsen, för be¬
fälet vid lotsverket, för lotspersonalen, för fyrpersonalen, för per¬
sonalen å lotsverkets ångfartyg och för personalen vid livräddnings-
anstalterna, stat för undervisningsanstalterna, omkostnadsstat, över¬
gångs- och indragningsstat samt pensionsstat, (Bil. A-—J), bestämma
anslaget till lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna,
nu 2,000,409 kronor, till ett mot staternas sammanlagda slutsummor
svarande belopp av 3,640,652 kronor, att utgå såsom förslagsanslag,
b) godkänna vissa villkor såsom bestämmelser för åtnjutande
av de i staten för lotsstyrelsen upptagna avlöningsförmåner;
c) förklara
ej mindre att en var, som med eller efter 1915 års ingång till-
trädde i avlöningsstaten för lotsstyrelsen upptagen befattning, skulle
vara pliktig att underkasta sig ovan angivna villkor och bestäm¬
melser för den nya avlöningsstatens åtnjutande,
än även att de förutvarande innehavare av befattningar i lots¬
styrelsen, vilka icke före den 1 december 1914 anmält, att de "ÖB®
underkasta sig den nya avlöningsstaten samt nämnda villkor och
bestämmelser, och som icke lagligen kunde därtill förbindas,
skulle varda bibehållna vid dem dittills tillkommande avlö-
löningsförmåner ävensom vid den rätt till pension, som dittills till¬
kommit dem, dock med den inskränkning, som följde av stadgandena
Lördagen den 22 augusti, f. m.
39 Nr 59.
i kung!, kungörelsen den 13 december 1907 angående villkor och Anslag:tuiiots-
bestämmelser för åtnjutande av de från och med 1908 års början och fy™rätt-
fastställda nya avlöningsförmånerna för lotsstyrelsen; mogen m. m.
d) godkänna de av Kungl. Maj :t föreslagna villkor och bestäm- or
melser för åtnjutande av de i staterna för befälet vid lotsverket,
för lotspersonalen, för fyrpersonalen och för personalen å lots-
verkets ångfartyg upptagna avlöningsförmåner;
e) förklara
ej mindre att en var, som med eller efter ingången av år 1915
tillträdde någon i staterna för befälet vid lotsverket, för lotsper¬
sonalen, för fyrpersonalen eller för personalen å lotsverkets ång¬
fartyg upptagen befattning, skulle vara pliktig underkasta sig nyss
angivna villkor och bestämmelser,
än även att de förutvarande innehavare av ordinarie befatt¬
ningar vid lotsverket, vilka icke före den.l december 1914 anmält,
att de ville underkasta sig ny avlöningsstat samt nämnda villkor
och bestämmelser, och som icke lagligen kunde därtill förbindas,
skulle _ i fråga om avlöningen, därest de tillhörde lotspersonalen,
njuta inkomst på sätt och enligt bestämmelser, som därom nu gällde
och, om de tillhörde befälet vid lotsverket eller fyrpersonalen, varda
bibehållna vid dem enligt nuvarande ordinarie stat tillkommande
avlöning, samt beträffande pensionsrätten kvarstå vid den rätt till
pension, som nu tillkomme dem;
f) till säkerhetsanstalterna för sjöfarten bevilja på extra stat för
år 1915 ett anslag av 460,000 kronor;
g) besluta, att därest fyr- och båkmedlen komme att enligt 1914
års bokslut visa överskott utöver sammanlagda beloppen av de ut¬
gifter, som av nämnda medel skulle bestridas enligt av Kungl. Maj:t
meddelade beslut, sådant överskott skulle tillföras statsverkets
kassafond.
Herr statsrådet Broström: Herr talman! Då propositionen
om lönereglering för lotsverket lades inför kammaren, så skedde det
till följd av förhållandenas makt vid en så sen tidpunkt, att jag
fruktade, att detta stora och mycket komplicerade lönereglerings-
förslag just av denna anledning måhända skulle röna ett tämligen
snävt bemötande av utskottet. Det är därför för mig så mycket stör¬
re tillfredsställelse, att det betänkande, som nu ligger på kam¬
marens bord, i allt väsentligt följt Kungl. Maj:ts förslag, och
jag har därför stor anledning att uttala min varma tacksä¬
gelse för den behandling, som Kungl. Maj:ts förslag sålunda
rönt. Därmed är, hoppas jag, en länge åtrådd lönereglering
för en stor och betydelsefull personal genomförd.
Emellertid har utskottet på en enda punkt icke följt Kungl.
Maj:ts förslag, och detta gäller beträffande lönerna för lots-
kaptenerna och lotslöjtnanterna. Jag måste beklaga, att, ehuru¬
väl det störa förslaget sålunda i allt väsentligt följts, jag här
nödgas hävda den uppfattning, som Kungl. Maj:t på denna punkt
framlagt, och icke kan böja mig för utskottets skäl, trots det
Kr 59. 40
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Anslag till lots-
och fyrinrätt¬
ningar in. m.
(Forts.)
att -utskottet i allt övrigt visat sådant tillmötesgående. Det
är i varje fall icke något betydande belopp, som det här gäl¬
ler. Den avprutning som utskottet har föreslagit, utgör endast
100 kronor på lotskaptenernas föreslagna löner och 200 kronor
för lotslöjtnanterna. När man ser på detta löneregleringsför-
slag i det hela, finner man, att det för statsverket kommer att
innebära en högst betydande merkostnad utöver den nuvarande
kostnaden. Utskottet har angivit merkostnaden till ej mindre
än 778,000 kronor, då man utgått från en beräkning av intäkter
av lotspenningar till 1,200,000 kronor och av fyr- och bakmedel
till 2 miljoner kronor. Det är visserligen en förhoppning, att
genom ökade intäkter på dessa poster den kostnad, som drabbar
statsverket för löneregleringen för lotsverket, skall i högst va-1
sentlig grad komma att minskas, men i allt fall är denna sum¬
ma så betydande, att den lilla utgift, som ytterligare måste
göras för att få Kungl. Maj:ts förslag genomfört, knappast
borde ha varit för statsutskottet i något avseende avgörande.
Vad Kungl. Maj:t föreslagit har varit en grundlön för
lotskaptenerna i Stockholm, Malmö och Göteborg av 5,300 kro¬
nor samt för de övriga tre lotskaptenerna 5,000 kronor. Utskot¬
tet har nu föreslagit en nedsättning för de tre förstnämnda av
100 kronor och för de övriga av 200 -kronor samt en liknande
avprutning av 200 kronor på vad Kungl. Maj:t_ föreslagit för
lotslöjtnanterna, Under den förberedande behandlingen av detta
löneregleringsförslag har det varit uppe en mångfald olika för¬
slag rörande den grupp av löntagare, som det här är fråga om.
Sålunda föreslog lotsstyrelsen år 1912 eu avlöning av 5,500
kronor för lotskaptenerna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt
5,400 kronor för de övriga lotskaptenerna, under det att_ den
s. k. löneregleringskommissionen föreslog ett belopp av 5,000
kronor för samtliga, lotskaptener. Lotslöjtnanternas lön, som för
närvarande är 2,900 kronor, föreslogs av lotsstyrelsen att ut¬
göra 3,700 kronor, och Kungl. Maj:t har här i sitt förslag upp¬
tagit lotslöjtnanternas lön till 3,400 kronor.
Lotsstyrelsens avsikt har synbarligen varit den, att lots-
kaptenema, skulle i stort sett jämställas med andra gradens
tjänstemän och lotslöjtnanterna med första gradens tjänstemän
riti ett centralt verk. Jag kan väl saga, att det kan diskuteras,
huruvida detta kan vara riktigt. I varje fall är jag övertygad,
att det icke varit för högt, Så viktig och betydelsefull för
vår sjöfart och så framstående är den chefsställning, som lots¬
kaptenerna intaga i förhållande till den dem underlydande per¬
sonalen, att jag icke tvekar att såga, att deras löneförmåner
borde ligga snarare närmare byråchefernas i lotsstyrelsens än
i jämnhöjd med en tjänstemans av andra graden.
Man har angivit såsom skäl, varför utskottet nedprutat
det av Kungl. Maj:t föreslagna beloppet, att lotskaptenerna och
lotslöjtnanterna under sina tjänsteresor åtnjuta dagtraktamente,
vilka skulle uppgå till så betydande belopp, att man på denna
Lördagen den 22 augusti, f. in.
41 Nr 59.
grund borde avskära de av Kungl. Maj:t föreslagna, lönebeloppen. Anslag till lots-
Enligt de upplysningar jag förskaffat mig, äro icke dessa in- ocning^™“m-
täkter så betydande. Dagtraktamentet är som bekant 8 kronor (Fortsj
om dagen, och traktamente torde icke utgå för mer än högst
120 dagar om året. Det är klart, att den summa, som detta
motsvarar, icke torde åtgå till kostpenningar för vederböran¬
de. En viss vinst ligger säkert inom detta belopp, men det är all¬
deles givet, att under de upprepade tjänsteresor, som lotsbe-
fälet bar att företaga inom distrikten, en del personliga ut¬
gifter vållas dem för traktering till en mångfald personer, som
de |i tjänsteåligganden få möta och som de icke kunna under¬
låta att visa någon uppmärksamhet mot. Detta innebär ett icke
oväsentligt avdrag på det överskott av traktamentet, som möj¬
ligen eljest skulle kunna förefinnas. Det är i varje fall icke
något betydande överskott, som det kan röra sig om, och den
grundlön, av högst 5,300 kronor, som här är ° föreslagen av
Kungl. [Maj:t för en lotskapten, är så pass måttlig, att den
icke lämpligen bör ytterligare nedsättas.
Det är ju alldeles givet en lämplighetsfråga, när man icke
har några fasta normer att utgå från, huruvida man skall
fixera en lön till 5,300 kronor eller till 5,200 kronor. Därvid¬
lag kan man ju icke förebära en så absolut bärande moti¬
vering till avlöningen, att man kan säga, att förslaget om
5,200 kronor är väl motiverat och förslaget om 5,300 kronor
dåligt motiverat eller tvärtom. Men den lön, som här är före¬
slagen av Kungl. Maj:t, kan dock jämföras med en annan befatt¬
ningshavares, nämligen kustbevakningschefens, som visserligen
icke — jag tror icke någon skall bestrida detta — har så
maktpåliggande, så ansvarsfull och så krävande befattning som
lotskaptenerna, men som likväl har en grundlön av 5,500 kro¬
nor, vartill komma tre ålderstillägg på 400 kronor. Denne be¬
fattningshavare har alltså en begynnelselön, som är 200 kronor
högre, än vad Kungl. Maj:t föreslagit för de högst avlönade
lotskaptenerna.
Beträffande fördelningen i lön. och tjänstgöringspenningar
har utskottet gjort den försämring i avlöningsförhållandena för
lotskaptenerna, att vad Kungl. Maj:t föreslagit, nämligen 3,500
kronor i lön och 1,800 kronor uti tjänstgöringspenningar, för¬
ändrats till 3,200 kronor i lön och 2,000 kronor i tjänstgörings¬
penningar. Jag kan icke se, vilket skäl det kan finnas för, att
man har gjort en sådan förändring. I regel är det så, att tjänst-
göringspenningarna utgå med ett belopp, motsvarande 50 °/o
av lönen, och när man ser förhållandet mellan tjänstgörings¬
penningar och lön för tjänstemännen i lotsstyrelsen, så kommer
ju också detta fram. Där har ju en andra grads tjänsteman en
lön av 3,600 kronor och tjänstgöringpenningar till belopp av
1,800 kronor i sin grundlön av 5,400 kronor. Kungl. Maj:t. har
föreslagit 3,500 kronor i lön, vilket är precis i överensstäm¬
melse med nuvarande förhållanden, där lönen är 3,000 kronor
Nr 59# 42
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Anslag till lots-
och fyrinrätt¬
ningen m. m.
(Forts.)
■ plus _ 500 kronor i hyresbidrag, vilket har löns karaktär, allt¬
så tillhopa 3,500 kronor. Följden är, att denna av utskottet
gjorda förändring innebär en ren och klar försämring i lots-
kaptenernas löneställning, och det synes mig dock, att ingen
anledning förefinnes, varför man skall på något sätt försämra
den ställning, som lotskaptenema hittills haft.
Går man igenom detta löneförslag i stort och ser, vilka
förändringar som vidtagits, och jämför man lönerna i lotssty-
relsen med vad lotskaptenema och lotslöjtnanten haft, så måste
man säga, att det icke är någon tjänsteinnehavare inom ver¬
ket, som jämförelsevis har sämre löneförhållanden än just lotskap-
tenerna och lotslöjtnanterna. Till att under dessa förhållanden
dels nedsätta den föreslagna direkta lönen, dels väsentligt för¬
sämra förhållandet mellan lön- och tjänstgöringspenningar, så
att detta befäl i händelse av sjukdom får sämre ställning, än
det för närvarande bär, synes mig icke finnas berättigad an¬
ledning. Jag vill därför hemställa, att kammaren vid den vi¬
dare behandlingen av denna fråga ville taga Kungl. Maj:ts för¬
slag i ytterligare omprövning, ty jag tror, att då utskottet
här i övrigt i det hela följt vad Kungl. Maj:t förordat i sitt
löneregleringsförslag, plan också skulle kunna tillmötesgå den
enligt min uppfattning mycket rimliga och mycket resonliga
framställning, som är gjord angående löneförhållandena för lots-
kaptenerna och lotslöjtnanterna. Det gäller här 13 tjänstemän,
och hela den summa, som det- här rör sig om, är sammanlagt för
dessa personer icke mera än 2,300 kronor, om kammaren i stället
för utskottets följer Kungl. Maj:ts förslag.
Herr Ericson, Hans: Inom utskottet har jag yrkat
bifall till Kungl. Maj :ts förslag i föreliggande punkt, men jag
förbisåg att reservera mig. På den grund har utskottets betän¬
kande kommit utan reservation till kammaren. Jag skall emel¬
lertid be att få gottgöra denna försummelse genom att nu yrka
bifall till Kungl. Maj :ts förslag beträffande avlöningen för
lotsbefälet. Jag kan i allt väsentligt instämma i vad herr stats¬
rådet här har uttalat, och1 jag har icke mycket att därutöver
tillägga.
Beträffande lotskaptenema skulle jag vilja understryka att
under vissa förhållanden den nu av utskottet föreslagna löne¬
regleringen kommer att för dem innebära en försämring, jäm¬
förd med deras nuvarande löneförhållanden, därigenom att de
nu under sjukdom få tillgodoräkna sig såväl lön som inkvar-
teringsbidrag, vilka tillsammans uppgå till 3,500 kronor, under
det att de enligt den nya lönestaten skulle få tillgodoräkna
sig endast den fasta lönen, 3,200 kronor.
Beträffande lotslöjtnanterna skulle jag särskilt vilja fram¬
hålla ett par synpunkter. Lotsstyrelsen sade beträffande lots¬
löjtnanterna, att de borde jämställas med tjänstemän i första
lönegraden och alltså få eu grundavlöning av 4,000 kronor, men
43 Nr 59.
Lördagen deD 22 augusti, f. m.
med hänsyn till att denna personal har vissa inkomster tili
följd av traktamenten, drog redan lotsstyrelsen ned avlöningen . m
till 3,700 kronor. När detta förslag kom till kommissionen, (Fort,g
som hade med denna lönereglering att göra, drog den i sm
ordning också av 300 kronor av alldeles samma skäl. Nu har
Kungl. Maj :t stannat vid den av löneregleringskbmmissionen
fixerade summan 3,400 kronor, men i utskottet har man ytter-
ligare på grund av samma skäl, som anförts för de föregående
avdragen, gjort ytterligare avdrag av 200 kronor. Sålunda en
inkomst i form av traktamentsersättning, som man beräknar
till omkring 500 kronor, har förorsakat en neddragning av lönen
med 800 kronor. Man får verkligen säga, att det är tur, att
detta förslag icke går till flera instanser. Om så vore fallet,
komme lotslöjtnanternas avlöning nog att dragas ner ännu mer,
ty varje instans drar undan för undan ned avlöningen med
avsevärda belopp, alltid av samma anledning.
Jag tror, att det vore synnerligen klokt, om kammaren
ville godkänna Kungl. Maj :ts förslag i detta avseende. Det
gäller ju icke något stort belopp. Hela löneförhöjningen för
både lotskaptener och lotslöjtnanter blir tillsammans 2,300 kronor,
och jag tror för min del, att man kanske icke inom utskottet till¬
räckligt klart framhållit det störa ansvar, som dessa lotska/p-
tener ha under sin tjänstgöring, den stora befogenhet de ha
beträffande den dem underlydande personal och de störa distrikt,
inom vilka de ha att övervaka göromålen. Beträffande lots-
löjtnantema vill jag även framhålla, att de bliva skäligen
gamla, innan de kunna komma i tur att bliva lotskaptener,
och det är icke ens säkert, att de bliva lotskaptener. Under
sådana förhållanden torde det vara ganska befogat att stanna
vid den avlöning, som av Kungl. Maj :t föreslagits, ocn jag an¬
håller därför, herr talman, att fa yrka bifall till Kungl. Maj .ts
förslag.
Herr Jonsson, Olof: Kammaren torde, utan att jag be^
höver säga det, lätt första, att det här icke är en besparing pa
2,300 kronor, som för utskottet varit det egentliga skälet till
dess ändringsförslag, utan det ligger på ett helt annat område.
Det är nämligen så, att man noga bör se till, när staten för en
tjänstemannakår regleras, att icke den nya avlöningen kommer att
ställas så, att andra kårer, med den ifrågavarande jämställda,
med fullt fog kunna säga: nu ha vi en väsentligt lägre avlöning
än denna kår, som fått sin lön nyreglerad. Ty genast veta
vi, huru det då kommer att gå. Tjänstaktiga motionärer
finnas alltid till hands för att frambära de missnöjdas önskningar
till riksdagen, och ofta nog se vi också, att de lyckas i sina
bemödanden, oavsett huruvida det kan hava varit fullgoda skäl
för klagan eller icke. Detta har varit anledningen, varför utskot¬
tet ansett sig böra något jämka på avlöningen för lotsbefälet
ävensom på dess pensioner.
Nr 59. 44
Lördagen den 22 augusti, f. m.
ningen m.
(Forts.)
Anslag till lots- Jag skall nu med några ord söka ge skäl för att det varit
°ningen%Z.am. foS för denna nedsättning. Det är icke att bara fästa sig
vid den inkomst i form av lön och tjänstgöringspenningar, som i
avlöningsstaten förefinnes, utan man har också att taga hänsyn
till ett par andra saker, som icke här äro synliga för vem som
helst. Den ena är, att var och en av lotskaptenerna bär ett arvode
på 300 kronor för bestyr med kustsignalväsendet, vilket arvode
vi få lägga till lönen i staten. Och den andra är, vad herr stats¬
rådet själv omnämnde, att lotskaptenernas och lotslöjtnanternas
dagtraktamente under tjänsteresorna, 8 kronor, är mycket högre,
än vad i själva verket deras kost kommer att kosta dem. Det är
nämligen^ så, att ^ombord på deras tjänstefartyg kök är an¬
ordnat, sa att de fa sina måltider ombord för, efter vad man sagt,
3 a, 4 kronor om dagen. Om sålunda en lotskapten eller en lots-
löjtnant är ute etthundra dagar på tjänsteresor, så ha vi att
där räkna med minst 400 kronor såsom behållning att läggas till
den lön de här skulle få. När så herr statsrådet framhållit, att
dessa tjänstemän kanhända borde vara likställda med andra gra¬
dens tjänstemän, i de centrala ämbetsverken, så vill jag säga
honom,^ att de nå upp dit efter vad utskottet föreslagit, och det
väl. Ty med vad utskottet tillagt dem kommer deras avlöning
att uppgå till lägst 7,000 kronor, d. v. s. de tre kaptener, som
här skulle få 4,800 kronors begynnelselön, sluta med 7,000 kro-
nor, när man tager de nämnda särskilda posterna i beräkning jäm¬
te ålderstilläggen, och de tre lotskaptener, som ha högre lön, näm¬
ligen i Stockholm, Malmö och Göteborg, komma upp i 7,400 kro¬
nor, under det att andra gradens tjänstemän sluta med 6,800 kro¬
nor. Således har man i detta avseende full betäckning i ut¬
skottets förslag.
. Gå-1' jag sedan över till det pensionsunderlag, som Kungl.
Maj:t har föreslagit, så skulle lotskaptenerna få i pension 4,500
kronor mot för närvarande 3,o00 kronor, således 1,000 kronors
högre pension än nu. Enligt utskottets förslag skulle deras pen¬
sion däremot komma att stanna vid 4,200 kronor. Således blir
det ändå en förhöjning av 700 kronor gent emot vad de för när-
varande _ ha i pension. Det torde vara tydligt, att man icke
far förbise den betydande förbättring i pensionshänseende, som
även kommer att följa med utskottets förslag, när det gäller
att bedöma, huruvida utskottet har lyckats att på ett tillfreds-
ställande sätt avväga både avlöningsförhållandena och pensions-
förhallandena för dessa tjänstemän. Nu är det visserligen sant,
att själva lönerna enligt utskottets förslag komma att bliva nå¬
got lägre, än vad lotsbefälet för närvarande har, och sålunda om
lotskapten eller en lotslöjtnant blir av sjukdom hindrad att
förrätta sin tjänst, sa far han under den tid han är sjuk enligt
utskottets förslag en något sämre inkomst, än vad han skulle
da Kungl. Maj:ts förslag och delvis även enligt nu gällande
bestämmelser. Det är nämligen så, att hyresbidragen, som utgå
med 400 kronor till tre lotskaptener och med 500 kronor till de
Lördagen den 22 augusti, f. m.
45 Nr 59.
övriga lotskaptenerna, räknas såsom lön, men å andra sidan,
mina herrar, får man icke alldeles för ensidigt bara tänka på,
huru det kommer att ställa sig för personalen i fråga, utan också
taga litet hänsyn till, huru det kommer att ställa sig för sta¬
ten under sjukdomsförhållanden eller annan tjänstledighet. Ty
naturligt är, att om man sätter en hög lön och jämförelsevis
låga tjänstgöringspenningar, så kan icke en vikarie erhållas un¬
der den tid, som den ordinarie är sjuk, utan att staten då måste på
något sätt träda emellan för att hjälpa upp vad vikarien skall
ha. Vi ha en lotskapten på indelningsstat, som i en följd av
år icke kunnat tjänstgöra och säkerligen aldrig kommer att tjänst¬
göra vidare och som drager sina modiga kostnader år från år
från staten. Och om man här sätter för hög lön, så kommer
man delvis i samma otrevliga omständigheter, när en lotskap¬
ten tar tjänstledighet av det ena eller det andra skälet.
Jag skulle till sist gent emot herr statsrådet vilja fram¬
hålla att, när han villigt erkänner, att utskottet har behandlat
hela denna stora fråga på ett mycket gynnsamt sätt, från hans
ställning sett, utskottet också skulle från sin sida kunna säga, att
när utskottet gått till väga med så pass mild hand vid gransk¬
ning av hela detta förslag, herr statsrådet också borde varit
nöjd med resultatet och givit utskottet erkännande därför.
Jag tager mig av nu anförda skäl anledning att yrka bi¬
fall till utskottets förslag .
Herr statsrådet Broström: Om det icke vore några andra
■känslor, som finge spela in, än de mellan mig och utskottet, skulle
jag kunna giva vika för den argumentering, som den föregående
ärade talaren presterat, men då det här gäller för mig att söka
i den grad som är mig möjligt tillgodose de berättigade intres¬
sen, som ifrågavarande tjänstemän böra äga, så beklagar jag
att nödgas bemöta vad den föregående ärade talaren sagt.
Jag vill erinra om, att enligt detta löneförslag äro pen-
sionsförhållandena för andra och första gradens tjänstemän så¬
dana, att en kamrer, en fyringenjör och en sekreterare få i
pension högst 4,600 kronor och att en revisor, kassör och bokhål¬
lare få 3,700 kronor, varemot Kungl. Maj :t föreslagit för lots¬
kaptenerna 4,500 kronor, och för lotslöjtnanterna 3,500 kronor.
Jag tror mig kunna vädja till herrarna ifråga om vilken av dessa
båda slags tjänster det är som är den mest prövande och mest
krävande för sina innehavare. De förra ha att sitta uppe i sty¬
relsen, där det måhända är mycket att göra, men dock relativt
lugnt mot vad det många gånger är för lotsbefälet, som särskilt
vintertiden under sina inspektionsresor får utstå mycket bety¬
dande strapatser. Jag har hört ifrån lotsbefäl, att deras in¬
spektionsresor många gånger företagas under mycket prekära
förhållanden och äro en stark prövning på deras hälsa. Och
då det är större sannolikhet, att deras hälsa ger vika, så ha de
ock behov av en tidigare pension, och i varje fall äro de mindre
Anslag till lots-
och fyrinrätt¬
ningen m. m.
(Forts.)
Nr 59. 46
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Anslag till lots-
och fyrinrätt¬
ningen m. m.
(Forts.)
■förmögna, att prestera något betydande arbete efter pensions¬
åldern. än ifrågavarande tjänstemän i styrelsen. Därför måste
jag säga, att det är icke rimligt, att detta lotsbefäl skall
uti pensionshänseende få så väsentligt mindre än vad dessa and¬
ra tjänstemän ha. Besinna hur det hittills varit, då lotslöjt-
nanterna icke haft mer än 1,700 kronor i pension! Löneförhål¬
landena ha över huvud taget varit ytterst bekymmersamma för
dessa befattningsinnehavare, av vilka endast ett fåtal komma upp
till lotskaptens ställning. Det har därför varit nödvändigt sär¬
skilt ifråga om lotslöjtnanterna, att ta ett särskilt ordentligt
tag för att skaffa dem större löner, liksom man gjort exempelvis
i den stora kåren för fyrpersonalen. För hela den personalen
innebär de nya förhållandena en förbättring av ej mindre än
26 o/o. Vad som nu föreslås för lotslöjtnanterna i löneförbätt-
ringshänseende, är för visso avsevärt, men löneförbättringen för
lot-skaptenerna är synnerligen obetydlig. I det hela är det ju
så, att detta regleringsförslag innebär för de lägre innehavarna
en väsentlig förbättring och i vissa fall en omreglering. Vad
som nu föreslås av utskottet till skillnad från Kungl. Maj :ts för¬
slag synes mig icke vara med rättvisa och billighet överensstäm¬
mande, och jag måste upprepa, såsom jag sagt i mitt föregående
anförande, att den lön, som tillmätts för lotskaptenerna, är i
förhållande till byråchefernas och andra gradens tjänstemäns
löner, ganska knapp. Jag anser nämligen, att lotskaptenernas
ställning är sådan, att den med nödvändighet kräver, att de i
lönehänseende hellre böra närma sig byråcheferna än andra gra¬
dens tjänstemän, och det synes mig då vara ganska hårt, att de
under sjukdom skulle enligt utskottets förslag få en försämring
uti de löneförhållanden, som de nu åtnjuta.
Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att med anledning av de yrkanden, som därunder fram¬
ställts, proposition komme att göras först beträffande mom. a) i
föreliggande utlåtande samt därefter rörande övriga moment.
Härefter gjordes i enlighet med de i avseende å mom. a) fram¬
ställda yrkandena propositioner, först på bifall till vad utskottet
hemställt samt vidare därpå att kammaren måtte besluta, att med
godkännande av Kungl, Maj:ts förslag beträffande avlöningsstat för
befälet vid lotsverket, i övrigt bifalla vad utskottet hemställt; och
förklarades den förra propositionen, vilken förnyades, vara med
övervägande ja besvarad.
Mom. b)—g).
Vad utskottet hemställt bifölls.
Vid förnyad föredragning av statsutskottets den 19 och 21 in¬
nevarande månad bordlagda utlåtande nr 96, i anledning av Kungl.
lördagen den 22 augusti, f. m.
47 Sr 59.
Maj:ts proposition med förslag till nytt avlöningsreglemente för
tjänstemän vid postsparbanken m. m. jämte en i ämnet väckt motion,
biföll kammaren vad utskottet i detta utlåtande hemställt.
Föredrogs ånyo bevillningsutskottets den 19 och 21 i denna Sammanjämk-
månad bordlagda memorial nr 27, i anledning av kamrarnas skilj- 0™n9~{d™jla91
aktiga beslut rörande bevillningsutskottets betänkande nr 24, i an- viss del av
ledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förord- brännvins-
ning om ändrad lydelse av 1, 3, 5, 6, 15 och 40 §§ i förordningen försäljnings-
angående försäljning av brännvin den 9 juni 1905 dels ock i äm- f°ror(lntn9en-
net väckta motioner.
Genom en den 3 juli 1914 dagtecknad proposition, nr 233,
hade Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föresla¬
git riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till för¬
ordning om ändrad lydelse av 1, 3, 5, 6, 15 och 40 §§ i förord¬
ningen angående försäljning av brännvin den 9 juni 1905.
3 § i berörda författningsförslag var av följande lydelse:
3 §.
Vid utminutering vare minsta tillåtna försäljningsbeloppet en
liter, och får vad sålt blivit icke i mindre belopp utlämnas eller
mellan flera köpare fördelas; ej heller får något av det sålda för¬
täras på försäljningsstället.
I denna bestämmelse hade yrkats ändring av herr Ernst Lind¬
blad, som i motion I: 93 hemställt, att paragrafen måtte erhålla
följande lydelse:
»Vid utminutering vare minsta tillåtna försäljningsbeloppet 1/3-
dels liter och får--- — på försäljningsstället.»
Utskottet hade i sitt betänkande nr 24 föreslagit riksdagen,
bland annat, att antaga Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag med
vissa ändringar, varom nu ej är fråga.
I en vid betänkandet fogad reservation hade herr Lyckholm
m. fl. hemställt, att riksdagen behagade besluta följande ändrade
lydelse av meranämnda paragraf:
»Vid utminutering vare minsta tillåtna försäljningsbeloppet tre
tiondels liter, och får vad sålt---försäljningsstället.»
Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag hade, beträf¬
fande utskottets hemställan, riksdagens kamrar stannat i olika be¬
slut, i det att första kammaren bifallit utskottets hemställan med
den ändring i avseende å 3 §, som föreslagits i den vid betänkandet
fogade reservationen, varemot andra kammaren bifallit utskottets
hemställan.
Då det synts utskottet, som borde en sammanjämkning kunna
vinnas på sådant sätt, att minimikvantiteten sänktes till 0,3 liter för
bolag, som infört sådana kontrollbestämmelser, vilkas effektivitet
Kr 59. 48
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Sammanjämk- den föreliggande propositionen avsåge att trygga, under det att i
ändring f övrigt nu gällande minimigräns bibehölles, hade utskottet i förelig-
viss del av gande memorial hemställt, att riksdagen, vardera kammaren, med
brännvins- ändring av sitt förut fattade beslut i nu ifrågavarande del, måtte
försäljnings- besluta, att 3 § i berörda författningsförslag skulle erhålla följan-
fOordningen. d lydelse:
(Forts.)
3 §.
Vid utminutering vare minsta tillåtna försäljningsbeloppet en
liter, dock att, där bolag anordnat kontroll, varom i 15 § 2 mom.
sägs, minsta försäljningsbeloppet skall vara tre tiondels liter. Vad
sålt blivit får icke i mindre belopp än sålunda föreskrivits utlämnas
eller mellan flere köpare fördelas; ej heller får något av det sålda
förtäras på försäljningsstället.
Reservation hade avgivits av herrar Sandler, Rune, Källman,
Elof Ljunggren, Roman, Hamrin, Holmström och Jonsson i Hå,
som ansett, att utskottets yttrande och förslag bort äga följande
lydelse:
»Utskottet, som finner, att den i motion I: 93 väckta frågan
om viss förändring av 3 § i brännvinsförsäljningsförordningen ge¬
nom kamrarnas skiljaktiga beslut förfallit, då frågan ej är av na¬
tur att kunna avgöras med gemensam votering och ej heller enligt
utskottets mening lämpligen kan göras till föremål för sammanjämk¬
ning, eftersom andra kammarens beslut måste anses innebära, att
ingen förändring för närvarande bör ske beträffande minsta utrni-
nuteringskvantiteten, hemställer, att första kammaren måtte biträda
andra kammarens beslut beträffande 3 § i förordningen angående
försäljning av brännvin.»
Herr Ljunggren, Elof: Herr talman! Innan kammaren
går att fatta beslut, ber jag att med ett par ord få fästa upp¬
märksamheten på de motiv, som legat till grund för reservan¬
ternas yrkande, vilket ju, som synes, går ut på att utskot¬
tet måtte hemställa, att första kammaren måtte biträda andra
kammarens beslut beträffande § 3 i förordningen angående för¬
säljning av brännvin och således avslå utskottets förslag. Re¬
servanterna ha nämligen ansett, att den i första kammarmotionen
nr 93 väckta frågan angående förändring av 3 § i brännvins-
försäljningsförordningen genom kamrarnas skiljaktiga beslut för¬
fallit. Frågan är nämligen icke av natur att avgöras med
gemensam votering, och ej heller kan den enligt reservanter¬
nas mening lämpligen göras till föremål för sammanjämkning,
eftersom andra kammarens beslut måste anses innebära, att ingen
förändring för närvarande bör ske beträffande minsta utminu-
teringskvantiteten. Med anledning av denna upppfattning får
jag, herr talman, yrka avslag på utskottets hemställan.
Lördagen den 22 augusti, f. m.
49 Nr 59.
Herr Karlsson, K. G.: Herr talman! Med hänvisning Sammanjämk-
till den motivering utskottet anfört ber lag att få yrka bifall ningsförslag
till utskottets förslag. om. andr,n9 »;
brännvins-
Sedan överläggningen förklarats härmed slutad, gjordes järn- försäjj™ng*~
likt därunder förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till •'“'T ””T”'
vad utskottet i nu föredragna memorial hemställt samt vidare på av- ° '
slag därå, och förklarades den förra propositionen, vilken uppre¬
pades, vara med övervägande ja besvarad.
Vid ånyo skedd föredragning av jorbruksutskottets den 19 och
21 innevarande augusti bordlagda utlåtanden:
nr 131, i anledning av väckt motion om utgivande av en för¬
teckning över statslån och statsanslag för jordbrukets främjande
m. m.;
nr 132, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående utredning och förslag i fråga om främjande av be¬
tesvallars anläggning och betesmarkers förbättring;
nr 133, i anledning av väckt motion om ändring i bestämmelser¬
na angående villkoren för lån från norrländska nyodlingslånefonden
m. m.; och
nr 134, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändrade villkor för lån från odlingslånefonden,
biföll kammaren vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
Föredrogs ånyo första kammarens andra tillfälliga utskotts den ifrågasatt'
19 och 21 innevarande månad bordlagda utlåtande nr 10, i anled- ändrin9 * il¬
ning av andra kammarens beslut rörande väckt motion om skrivelse “ omvalka
till Kungl. Makt angående ändring i det uti gällande förordning oljor skola\
angående eldfarliga oljor m. m. upptagna stadgande om vilka oljor räknas till
skola räknas till eldfarliga. eldfarliga.
Med hänvisning till motiveringen i motion nr 254 i andra kam¬
maren vid 1914 års första lagtima riksdag har herr Röing i en inom
samma kammare väckt motion, nr 30, hemställt, att riksdagen ville
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om vidtagande av
sådan ändring i Kungl. Maj :ts nådiga förordning angående eld¬
farliga oljor m. m., att den nuvarande bestämmelsen om eldfar-
lighetsgränsen ändrades så, att denna gräns från -f- 40 grader C.
nedsattes till -j- 26 grader C. och att i övrigt måtte vidtagas de änd¬
ringar i förordningen, som till följd härav kunde anses påkallade.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskott, till vilket motionen
hänvisats, hade i sitt utlåtande nr 6 hemställt, att riksdagen ville
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, ej mindre att Kungl. Maj:t
vid utfärdande av ny förordning angående eldfarliga oljor icke måtte
Första kammarens protokoll vid senare riksdagen 19 H. Nr 59. 4
Nr 59. 50
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Ifrågasatt
ändring i gäl¬
lande bestäm¬
melser om vilka
oljor skola
räknas till
eldfarliga.
(Forts.)
Löja den i nuvarande förordning bestämda flamningspunkten -f-
•40° C., än även att Kungi. Maj:t därvid ville taga under övervä¬
gande huruvida icke flamningspunkten lämpligen kunde nedsättas,
exempelvis till + 26° C.
Andra kammaren hade bifallit sitt tillfälliga utskotts hemstäl¬
lan; och hade sedermera första kammaren, som delgivits beslutet,
remitterat ärendet till förberedande behandling av sitt andra till¬
fälliga utskott, som i föreliggande utlåtande på anförda skäl hem¬
ställt, att första kammaren icke måtte biträda andra kammarens
beslut i ärendet.
Reservation hade avgivits av herr Rosén, som ansett, att ut¬
skottet bort hemställa, att första kammaren måtte biträda andra
kammarens i ärendet fattade beslut.
Herr Lindh: Herr talman, mina herrar! Den fråga, som
det här gäller att behandla, är en följd av det förslag till ny,
förordning angående försäljning av eldfarliga oljor, som av¬
givits av kommérskollegium, och i vilket förslag man fram¬
kommit med tanken på att höja flampunkten för eldfarliga
oljor från nuvarande 40 grader till 55 grader. Denna höjning
av flampunkten kommer att i praktiken innebära, att. de flesta
oljor, som föras i handeln och användas som lysoljor, vilka
nu äro undandragna de bestämmelser som gälla för eldfarliga
oljor, skulle komma att falla under dessa. Man måste naturligt¬
vis fråga sig, vad det är som givit anledning till framläggandet
av detta förslag, och huruvida den mångåriga erfarenhet, som man
haft av handeln med eldfarliga oljor, lämnat sådana resultat, att
man bör känna sig föranlåten att föreslå denna höjning av
flampunkten. Något sådant har man emellertid icke kunnat
påvisa vare sig i kommerskollegii förslag eller i utskottets moti¬
vering, där man följt kommerskollegii tankegång. Man säger att
orsaken, varför man föreslagit denna höjning, är deri svårighet,
varmed det för närvarande är förenat att öva tillräckligt effektiv
kontroll på detta område. Det förefaller mig emellertid, som om det¬
ta skäl vore ganska svagt. Det skulle innebära, att man ville
genomföra kontroll för kontrollens egen skull, utan att kunna
påvisa, att fri handel med dessa eldfarliga oljor hittills någonsin
medfört sådana vådor, att de berättiga till införandet av en
dylik ökad kontroll på detta område. Utskottet erkänner .tvärt
om, att man icke kunnat påvisa något fall, då eldfara uppstått på
grund av de bestämmelser, som hittills varit gällande, då dessa
olyckor hade kunnat förebyggas genom sådana bestämmelser,
som man nu avsett att införa. Man kan således icke åberopa
några sådana skäl för genomförande av den föreslagna lagstift¬
ningen. Utskottet säger i stället, att de åtgärder som vidtagits
av lokala myndigheter i deras brandordningar och av försäkrings¬
bolagen i deras försäkringsbestämmelser, där villkor äro stipu-
Lördagen den 22 augusti, f. m.
51 Nr 59.
lerade beträffande förvaringen av eldfarliga oljor, ha varit till¬
räckliga för att förebygga de faror, man eljest kunnat riskera
i detta hänseende. Dessa bestämmelser komma naturligtvis att
fortfarande tillämpas, och om de förut haft den förebyggande
verkan, som utskottet här vitsordat att de haft, så komma de
naturligtvis också att ha det för framtiden. Dessa bestäm¬
melser äro av väsentligt smidigare och för handeln med dessa
oljor mer tillämpningsbar art än de bestämmelser, som skulle
komma att gälla, om lagstiftningen på detta område finge på
föreslaget sätt lägga om förhållandena.
Det torde emellertid icke vara här, som själva kärnpunkten
i denna fråga ligger, och där man har att söka den största faran
i att gå med på kommerskollegii förslag om höjning av flam-
punkten, utan detta torde man finna på ett annat område. Om
detta förslag realiseras, så kommer detta nämligen att medföra,
att de stora och mäktiga amerikanska fotogentrusterna praktiskt
taget skulle bliva allenarådande på den svenska petroleumhan¬
delns område. Det förhåller sig nämligen så, att med de nya be¬
stämmelser, som då skulle komma att bliva gällande, såväl parti¬
handel som minuthandel med dessa eldfarliga oljor bleve under¬
kastade väsentligt strängare villkor än hittills varit fallet. Det
är alldeles uppenbart, att bland dem, som reflektera på att
tränga in på den svenska marknaden och konkurrera på detta
område, måste man naturligtvis fråga sig, om det är lönt att
underkasta' sig de stora kostnader, som bliva nödvändiga, om
man vill försöka tränga undan den stora och mäktiga konkur¬
renten Standard Oil. Dessa kostnader komma naturligtvis att
verka avskräckande på dem, som umgås med sådana planer.
Jag vill påpeka, att eldfarliga oljor av klass två, d. v. s. den art
det här närmast är fråga om, enligt det förslag till förord¬
ning, som förordas i bilaga 1 till utlåtandet, icke skulle få
förvaras i större myckenhet än 600 kg. utan att särskilt tank-
system anordnas för ändamålet. Det är uppenbart för dem, som
känna till transportförhållandena i vårt land och vet, huru många
handlande som äro beroende särskilt av sjöfartsförhållanden, att
särskilt om hösten det icke är möjligt att taga hem olja i så be¬
gränsade kvantiteter som endast fyra fat, vilket motsvarar
600 kg. För att ha större kvantiteter olja måste man vidtaga des¬
sa särskilda tankanordningar, som icke ställa sig så billigt. Dessa
tankanordningar ha redan börjat att anordnas på åtskilliga plat¬
ser i vårt land av det stora Standard Oil-bolaget. Detta bolag
kan naturligtvis göra det, då det har den svenska marknaden i
sin hand och med lätthet av konsumenterna kan taga ut den kost¬
nad, som är förenad med dessa anläggningar, men det är omöj¬
ligt för konkurrenter, som vilja tränga in på marknaden, att
vid sidan av Standard Oil-bolaget vidtaga sådana dyrbara an¬
ordningar, som skulle göra det möjligt för dem att taga upp
konkurrensen med detta bolag på ungefär samma platser, där
detta bolag nu driver sin verksamhet. Jag tror därför, att
Ifrågasatt
ändring i gäl¬
lande bestäm¬
melser om vilka
oljor skola
räknas till
eldfarliga.
(Forts.)
Nr 59. 52
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Ifrågasatt
ändring i gäl¬
lande bestäm¬
melser om vilka
oljor skola
räknas till
eldfarlig a.
(Forts.)
man måste betänka sig ganska många gånger, innan man vid¬
tager en ändring av sådan art, som här föreslås. Det förslag, som
andra kammaren har bifallit, går i en helt annan riktning. Det
innebär i stället en sänkning av flampunkten till 26 grader, var¬
igenom man skulle fritaga en hel del av de eldfarliga oljor,
som nu falla under klass 2. På det sättet skulle man praktiskt
taget släppa lös alla de österrikiska, rumäniska och ryska ol¬
jorna, vilka nu i ganska stor utsträckning börja komma in på den
svenska marknaden. Särskilt då det gäller förgasningsapparater
för fotogen, luxapparter, för vilka dessa oljor i allmänhet äro de
enda som kunna användas, är detta av stor betydelse. Dessa oljor
skulle enligt andra kammarens förslag komma i det gynn¬
samma läget att icke längre vara underkastade alla de för handeln
tyngande bestämmelser, som nu följa av att de hänföras till
andra klassens eldfarliga oljor.
iSiu kan det visserligen anmärkas, att denna fråga har en
relativt liten praktisk betydelse, därför att dessa oljor icke utan
vidare lämpa sig som lysoljor i egentlig mening, på grund av
att lampornas brännare äro konstruerade för de amerikanska oljor¬
na och icke för den något olikartade olja, som kommer ifrån dessa
länder i Europa. Men det kan naturligtvis icke vara annat än
en tidsfråga, när man på detta område skall taga upp korn
kurrensen, och dessa oljor ha redan nu sin stora betydelse på grund
av deras stora användning just som förgasningslyse och som mo¬
toroljor. Denna fråga kan ju synas vara av ganska underordnad
betydelse, men jag tror icke att så är fallet. Det gäller en
stor förbrukningsartikel, som sprides ut till alla svenska hem, och
jag tror icke, att det är välbetänkt, att riksdagen fattar beslut,
som kunna komma att leda till utfärdande av sådana förord¬
ningar, som skulle kunna lägga en hämsko på den fria kon¬
kurrensen på detta område, vilken ovillkorligen är av nöden, för
att man skall kunna i möjligaste mån göra sig oberoende av
de stora och mäktiga truster, som redan nu ha lyckats vinna ett
alldeles för stort försteg i denna konkurrens. Jag är övertygad
om att man utan den minsta risk kan gå med på det förslag, sota
andra kammaren förut har biträtt. Jag tror icke, att erfarenhe¬
ten i framtiden kommer att giva andra resultat än den erfarenhet
vi med nuvarande bestämmelser tidigare haft av handeln på detta
område. Då man, som jag förut betonat, icke funnit att några fa¬
ror därav ha uppkommit, ber jag, herr talman, att få yrka bifall
till den utskottsutlåtandet bifogade reservationen, som förordar
bifall till andra kammarens beslut i detta ärende.
Herr Danström: Herr talman! Den föregående ärade
talaren anförde mot utskottets utlåtande att, enligt vunnen
erfarenhet inga faror uppstått vid det fria handhavandet av
olja, som har en flampunkt över + 40 gr. C., d. v. s. de oljekvan-
titeter, som enligt gällande förordning icke komma under be¬
stämmelserna angående eldfarliga oljor.
Lördagen den 22 augusti, f. m.
53 Nr 59.
Gent emot detta påstående är jag i tillfälle meddela, att
under de senaste åren åtminstone 7 fall endast inom Stock¬
holms stad kunna påvisas, där eldsolyckor uppstått till följd
därav att ingen kontroll finnes för förvaring oich haindha vande
av sådan olja. I dessa fall hade icke de säkerhetsåtgärder
vidtagits, som för eldfarliga oljor av andra klass äro före¬
skrivna, just därför att gällande förordning icke omfattar oljor
med en flampunkt över + 40 gr. C. Enligt förslaget till ny
förordning skulle det däremot komma att åligga vederbörande
handlande att med plåt eller cement belägga golvet i det rum,
där fotogén av varje slag förvaras.
Eldsolyckorna i fråga hade uppkommit därigenom, att en
eldgnista eller en brinnande tändsticka fallit på det av fotogén
indränkta golvet. De brandskador, som i de nämnda fallen upp¬
stått, gå på tusentals kronor.
Alltså kan man redan här i Stockholm påvisa ett icke ringa
antal fall, då det skulle hä varit av behovet påkallat att äga
några allmänna kontrollföreskrifter, detta trots att de svenska
brandstodsbolagen i sina assuransbestämmelser stadgat, att för
samtliga från mineralriket sig härledande lys- och motoroljor,
med undantag av första klassens oljor, som stå under än strän¬
gare kontroll, skola tillämpas förordningens bestämmelser i fråga
om andra klassens eldfarliga oljor. Men det är ju icke alla,
som assurera hos svenska bolag och sålunda måste underkasta
sig dessa bestämmelser. Det finnes åtskilliga med de svenska
konkurrerande utländska bolag, vilka icke bestämt några sär¬
skilda villkor för oljor, som komma över em flampunkt vid
+ 40 gr. C., utan taga risken sådan den är enligt svensk lag,
med den påföljd för en närboende, att dennes brandförsäkrings¬
premier utan hans förskyllan väsentligt höjas till följd av ökad
eldsfarerisk.
Jag vill anföra ett par talande exempel därpå, att det verk¬
ligen kan vara fara å färde, ehuru hittills inga större eldsvådor
av sådan anledning här i landet uppstått. Det ainmäldes för
några år sedan hos Konungens befallningshavande i Koppar¬
bergs län, att en handelsföreståndare vid Skutskär utan några
försiktighetsåtgärder upplagt ett parti fotogénfat, innehållande
amerikansk lysolja med kulören -Water White. Partiet utgjor¬
des av 110 fat (omkring 16,500 kilogram) fotogén och hade
lagrats på öppna marken intill en rälsbana bakom den s. k.
Svarthamn i Skutskär på mitt avstånd av 5 å 6 meter från
Skutskärs skog emot bostadsbyggnaderna i Svarthamn, 12 å 13
meter från Härnäs bruks skog samt omkring 35 meter från
närmast belägna byggnad och ungefär 70 meter från epidemi¬
sjukhuset, uppfört invid sågverkets kolgård. Fotogénfaten voro
uppstaplade på varandra, övertäckta med sågspån och omgivna
av hopspikade bräder. Ifrågavarande fotogén hade, efter vad
vid undersökningen framgick, en flampunkt av + 41,3° C.,
och låg således strax ovanför den i lagen bestämda övre eld-
farlighetsgränsen för andra klassens oljor. Kungl. förordnin-
Ifrågasatt
ändring i gäl¬
lande bestäm¬
melser om vilka
oljor skola
räknas till
eldfarliga.
(Forts.)
Nr 59. 54
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Ifrågasatt
ändring i gäl¬
lande bestäm¬
melser om vilka
oljor skola
räknas till
eldfarliga.
(Forts.) .
gen angående eldfarliga oljor var följaktligen icke tillämplig
på detta obestridligen i hög grad eldfarliga upplag. Länsman¬
nen på platsen kunde alltså icke vidtaga några åtgärder för
att förebygga den eldfara, detta stora förråd skulle vållat, i
händelse någon kastat bort en ännu icke släckt tändsticka i för¬
rådet eller eljest en eldgnista ditkommit. Eldfaran var så myc¬
ket betänkligare, som sågspånen i förrådet indränkts med foto-
gén ur de läckande faten. Det är ju uppenbart, att det ej kan
ur allmän säkerhetssynpunkt vara lämpligt att ordningsmak¬
ten icke äger att med stöd av lag i ett sådant fall ingripa. Och
ännu mindre tillrådligt torde det vara att, såsom andra kamma¬
ren hemställt, genom att ställa samtliga lysoljor utom förord¬
ningen rent av förklara dem alla icke eldfarliga.
Ett annat varnande exempel anföres av Motala Posten för
den 6 juni 1914. Tidningen omtalar ett hotande eldsvådetillbud
vid Svensk-Engelska mineraloljeaktiebolagets petroleumupplag
vid Agneshög. Den drastiska skildringen av detta tillbud till
eldsolycka lyder så: »Elden spred sig med förfärande hast.
Lågorna slogo upp mot träden och väldiga rökmassor bolmade
upp mot skyn. Folk vid gården och i ett närgränsande bygge
skyndade till med yxor och spadar. Genom uppkastandet av en
vall några meter från upplagets inhägnad lyckades man hejda
branden, som blott behövt fem minuter till för att sprida sig
in på området, där ett rikligt upplag av tomfat lämnat branden
ypperlig näring.» Elden hade uppkomimit i ett dike, som, enligt
vad tidningen påstår, »uppgives varit en synnerligen givande
naftakälla, som försett närboende med hela årsbehovet av foto¬
gen»! Vederbörande brandstodsbolag torde emellertid, fortsät¬
ter tidningen, efter det skedda draga försorg om, att lämplig
avledning för »spillvattnet» anordnas. Slutligen meddelas om
eldens uppkomst, att två pojkar »skulle förse sina mammor med
fotogén ur den givande källan och fingo lust att pröva, om det
brann. De försökte en gång. Det gick, och de släckte sedan
av. En gång till; men då kunde de ej släcka och löpte till
skogs.» Här var tydligen stor eldfara å färde. Den fotogén,
det gällde, faller icke under den nuvarande förordningens be¬
stämmelser rörande eldfarliga oljor. Det påstående, som före¬
gående talare kom med, och som även går igen i andra kamma¬
rens utskottsutlåtande, att inga vådor visat sig uppkomma genom
vanliga lysoljors fria och okontrollerade handhavande och för¬
varing, håller alltså icke streck. Här kan verkligen vara fara
å färde, då icke den minsta kontrollföreskrift finnes för dessa
oljor.
Förhållandena 1885, då flampunkten för eldfarliga oljor av
andra klass sänktes från + 52 gr. till + 40 gr. C., voro andra,
än de nu äro. Då hade alla lysoljor, som fördes i den svenska
marknaden, en flampunkt under + 40 gr. och kommo sålunda un¬
der den kungl. förordningens föreskrifter. Sedermera har genom
rening av dessa oljor, genom bortdest-illerande av bensin och andra
Lördagen den 22 augusti, f. m. 55
mera eldfängda beståndsdelar i oljan, flampunkten höjts betyd¬
ligt, och de flesta amerikanska lysoljorna äga nu en flampunkt
över -j- 40 gr. VM dessas magasinering och handhavande j.
övrigt behöver man således icke enligt svensk lag underkasta sig
någon kontroll alls, utan oljorna betraktas såsom icke eldfarlig
handelsvara.
Vad angår motorbrännoljorna må den upplysningen lämnas,
att särskilt dieselmotoroljor med få undantag hava en mycket
hög flampunkt. Även om således flampunkten för andra klassens
oljor skulle höjas till -f- 55 gr. C., komma dessa oljor i regel att
stå utanför förordningens bestämmelser. Flampunkten varierar
nämligen för dessa oljor mellan + 70 gr. och + 124 gr. C.,
vilken sistnämnda flampunkt uppnås av den s. k. svartoljan,
en på grund av sitt låga pris mycket använd motorolja.
Det yttrades av föregående talare, att man nog kunde sänka
flampunkten för eldfarliga oljor av andra klass till -f- 26 gr. C.,
d. v. s. till en sådan flamningstemperatur, att under årets starka
sommarvärme ett läckande oljefats innehåll lätt kunnat börja
avgiva antändbar ånga och av en eldgnista försättas i brand. Den
föreslagna sänkningen av flampunkten ansåg samma talare vara
enda utvägen att åstadkomma och upprätthålla konkurrens mel¬
lan de österrikiska, rumäniska och till en del ryska oljorna samt
de amerikanska. De förra äro nu sämre ställda i konkurrensen,
eftersom de i allmänhet äga en flampunkt, som är lägre än -j-
40 gr., och således komma under föreskrifterna i gällande sven¬
ska förordning. Dessa oljor skulle emellertid även bli i konkur¬
rensavseende likställda med de amerikanska, om den övre eldfar-
lighetsgränsen för oljor av andra klass sattes vid + 50 eller +
55 gr. flampunkt. Härigenom skulle nämligen alla lysoljor kom¬
ma under förordningens bestämmelser, en utväg, som jag tror vara
den enda möjliga för att åstadkomma den åsyftade, för konsumen¬
terna önskvärda konkurrensen.
På grund av vad i utskottets utlåtande anförts och vad jag
här har haft äran yttra får jag, herr talman, yrka bifall till ut¬
skottets hemställan.
Herr Lindh: När det gäller att exemplifiera de vådor,
man haft utav tillämpningen av gällande förordning, som ägt
kraft ända sedan år 1875, så måste jag verkligen säga, att de an¬
förda exemplen av den föregående talaren icke verkat synner¬
ligen övertygande. Det veta vi alla, att fotogén brinner, och
om man slarvar med den, kan den antändas. Det är icke obekant
för någon, men vad jag vill påstå det är, att de vådor soim
icke kunnat förebyggas med nu gällande bestämmelser skulle
ej heller kunnat förebyggas, om man haft strängare bestämmel¬
ser än förut. Här har endast varit fråga om sådana fall, där man
på grund av rent slarv och oförsiktighet vållat eldfara. Re¬
sonemanget här och i medkämmaren har varit, att om fotogén
stått i kammaren ett kvällsplenum, då det varit 26 grader varmt,
Nr 59.
Ifrågasatt
ändring i gäl¬
lande bestäm¬
melser om vilka
oljor skola
räknas till
eldfarliga.
(Forts.)
Nr 59.
Ifrågasatt
ändring i gäl¬
lande bestäm¬
melser om vilka
oljor skola
räknas till
eldfarliga.
(Forts.)
56 Lördagen den 22 augusti, f. m.
så skulle det varit så eldfarlig^ att om man fört en tändsticka
dit, skulle fotogénen börjat brinna. Det är samma tankegång
i den föregående talarens yttrande. Mot detta resonemang mås¬
te jag säga: var och en som har praktisk erfarenhet — i detta hän¬
seende — vet att sakligt är det icke. Det tjänar blott till att
förvända synen på folk.
Jag vill nu blott säga, att trustkommittén varit inne på
samma tankegång som jag här velat framföra, den har sett fa¬
rorna av att lägga hinder i vägen för den fria konkurrensen.
Och det är icke, såsom den föregående talaren sade, någon fara
endast för den österrikiska och ryska konkurrensen utan även för
de övriga amerikanska bolag, som icke tillhöra Standard Oil
och som icke kunna göra de dyra påkostningar för att föra in
varan på den svenska marknaden, som här skulle bli följden,
om de bestämmelser skulle bli gällande, som här äro ifråga¬
satta. Det gäller icke allenast europeiska oljor utan även en
stor del av de amerikanska oljorna, som redan till en viss grad
ha införts på den svenska marknaden. För mig står den här
saken så, att man i detta fall liksom alltid icke bör lägga
större hinder och band på den fria rörelsen och näringen, än vad
som är oundgängligt av nöden och som är påkallat av erfaren¬
heten. Jag vill fortfarande påstå, att erfarenheten på detta
område visar, att icke sådana olägenheter blivit följden av gäl¬
lande bestämmelser, att det finnes något fog för att nu ytterligare
strama till på detta område. Min uppfattning i detta fall är
sålunda att man icke skall lägga större band på den fria rörelsen
än nödvändigt är, och idet gör man genom ett bifall till den tanke¬
gång, som genomgår kommerskollegii förslag och som naturligt¬
vis får ett visst stöd, om denna kammares beslut går emot med-
kammarens. Jag ber därför att fortfarande få yrka bifall till
reservationen.
Herr Rosén: Man behöver endast veta, att Standard Oil
genom åtskilliga oljebolag, som representera denna stora trust,
hos statsmakterna gjort framställning om denna lag och därvid
påpekat den stora eldfaran. Tror någon av herrarna verkligen,
att Standard Oil skulle vara intresserad av att begränsa eldfaran
i detta land? Nej, det finnes helt säkert andra motiv för denna
framställning.
Å andra sidan har till Kungl. Maj:t ingivits åtskilliga,
framställningar mot den av kommerskollegium föreslagna för¬
ändringen, bland annat av Sveriges allmänna handelsförening,
Sveriges minuthandlares riksförbund och en hel del industriid¬
kare med flera. Det framhålles i motionen exempelvis, att i
Göteborgs distrikt finnes icke mindre än 1,500 fiskemotorbåtar,
som årligen förbruka 150,000 fat petroleum, och för dem skulle
det komma att uppstå oerhörda svårigheter, därest den^ bestäm¬
melse antoges, som kommerskollegium föreslagit. Svårigheter
komma också att uppstå för åtskilliga elektriska verk, som an-
Lördagen den 22 augusti, f. m
57 Nr 59.
vända dieselmotorer. Jag ber att få påpeka, att trustkommit-
tén under detta år hos Kungl. Maj:t framhållit, att en nedsätt¬
ning av flampunkten är mera önskvärd än en förhöjning. Trust-
kommittén säger, att genom en nedsättning öppnar man också
möjlighet för producenterna av rumänisk och galizisk olja att
uppträda såsom konkurrenter på marknaden. Härigenom kan
man skapa ytterligare en begränsning av den maktställning inom
vårt lands oljemarknad, som detta amerikanska oljeföretag till
konsumenternas skada intager.
Jag tror, att man bör fästa största vikt vid detta trust-
kommitténs uttalande. Jag ber att få yrka bifall till reserva¬
tionen.
Friherre De Geer, Fabian: Herr talman! Frågan här
gäller egentligen blott, huruvida alla eldfarliga oljor skola kom¬
ma under offentlig kontroll eller icke.
Därvidlag finns det tre intressen, som göra sig gällande.
Det första intresset är handlandenas intresse — särskilt då
lanthandlarnas — och det är naturligt, att dessa skulle helst
se, att de finge sköta denna handel utan några egentliga inskränk¬
ningar, och helst vilja slippa ifrån kontrollen så billigt som möj¬
ligt. Det andra intresset är brandförsäkringsbolagens. Dessa
önska för att minska sina risker, att åtskilliga säkerhetsanord¬
ningar skola vidtagas, så att icke oljan kommer att vålla elds¬
olyckor. Det tredje intresset är allmänhetens, som önskar att
få sin olja så billig och så lätt tillgänglig som möjligt. Nu säger
detta lanthandlare- eller detaljhandlareintresse, att om hand¬
landena skulle nödgas vidtaga några dyrbarare åtgärder för
att skydda sig för eldfara, blir oljan också fördyrad. Vi hava'
undersökt den saken i utskottet och kommit till det resultat, att
de föreskrifter, som bestämmas uti det förslag till förordning,
varom fråga är, äro till kostnaden så obetydliga, att det icke
i någor, nämnvärd grad kan höja priset på lysolja. Däremot
hava vi funnit, att allmänheten har stor nytta av offentlig
kontroll på dessa oljor. Dessutom går den lagstiftning, som nu
ligger under Kungl. Maj:ts omprövning, i samma riktning som
andra länders lagstiftning på detta område. Jag tror, att man
icke bör gå någon annan väg här i landet än den som förslaget
utvisar. Särskilt bör man icke gå en sådan väg, att de oljor,
som verkligen äro eldfarliga, icke bliva underkastade kontroll.
På grund av det anförda ber jag, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets hemställan.
Herr Nilson, Karl August: När man står inför denna
fråga, är det verkligen med undran man spörjer, om det är
nödvändigt att gå den väg, som här är föreslagen. Det är, så¬
som den siste ärade talaren så riktigt anmärkte, tre olika intres¬
sen, som här göra sig gällande, nämligen handelns, brandför¬
säkringsbolagens och allmänhetens. Men den siste ärade talaren
Första hammarens protoholl vid senare riksdagen 191b. Nr 59. 5
Ifrågasatt
ändring i gäl¬
lande bestäm¬
melser om vilka
oljor skola
räknas till
eldfarliga.
(Forts.)
Nr 59. 58
Lördagen den 22 augusti, f. m.
Ifrågasatt
ändring i gäl¬
lande bestäm¬
melser om vilka
oljor skola
räknas till
eldfarliga.
(Forts.)
sökte totalt förringa allmänhetens intresse och sade, att priset
icke kommer att i någon nämnvärd grad ökas. Jag skall be att
få bestrida detta, och jag tror, att jag kan göra det, ehuru
jag alldeles icke företräder något handelsintresse, då jag icke
på något sätt befattar mig med köpenskap på detta område, men
jag har undersökt saken av annan anledning, och jag vet bestämt,
att de föreskrifter, som här äro ifrågasatta, om byggande av
hus, om ombyggnad av lokaler, om särskilda lokaler för eldfarliga
oljor och om borttagande av den frihet, som nu finnes att ha
vissa oljor utan inskränkande bestämmelser, komma att avse¬
värt höja kostnaderna för konsumenterna. Det kan naturligtvis
icke bestridas, att värjo utgift, som en köpman kommer att få,
lägges på varan. Utgiften för importen och alldeles särskilt
bestämmelserna ifråga om lastnings- och lossningsförhållandena
komma att öka priset. Det blir förhöjningar på grund av be¬
stämmelserna att icke mer än ett visst kvantum får tagas in.
Det blir kanske dyrare transporter, och särskilt dessa förva¬
ringsplatser, som det talas om, komma avsevärt att höja pri¬
set på oljor. Är det nödvändigt att göra det? Från försäkrings-
synpunkt säges, att det är nödvändigt, och den förste opponenten,
herr Danström, har påvisat, att det har varit åtskilliga olyckor,
som inträffat, men när han skulle tala om dessa olyckor,
måste han själv erkänna, att det var i huvudsak därför, att
den nu befintliga förordningen icke följts. Det är naturligt, att då
den befintliga förordningen icke följes, så kunna olyckar inträffa.
Vad är det som egentligen inträffat? Vi hä fått bättre oljor
här i landet. Förut hade vi oljor, som voro orenade och i vilka
ingingo bensin och andra ganska eldfarliga beståndsdelar. Så
har man börjat rena dessa oljor och fått dem bättre, så att
de icke tända vid en så låg temperatur, som de förut gjorde.
När man fått dessa bättre oljor, som verkligen kunna omhänder-
havas av allmänheten, utan att man behöver befara någon olycka,
så är det orimligt, att man skall ålägga den större band än
nöden kräver.
Jag ber att få påpeka ett förhållande, som herrarna känna
till, nämligen att i England, detta stora land, har man kunnat
nöja sig med att hä bestämmelser för oljor, vilkas flamnings-
punkt icke överstiger + 23 grader, d. v. s. nära nog sammanfaller
med de oljor, som vi kalla första klassens eldfarliga oljor och
vilkas flamningspunkt nu ligger vid + 22 grader eller därun¬
der. Alla andra oljor som ha en flamningspunkt överstigande
+ _ 23 grader, äro i England fria i handeln. Hos oss äro de
oljor, vilkas flamningspunkt överstiger + 40 grader, fria. Nu
ifrågasättes det, att sänka denna till + 26 grader, och det kan
för oss icke vara större fara än för andra länder. Om vi se
efter i förordningen, vilken mängd olja en person skall få ha
hemma utan att behöva göra anmälan därom, så finna vi, att
det är på landet 300 kg. olja av 2:dra klass. Antåg’ att man vid ett
lantbruk behöver ha. hemma ungefär 300 kg. Det är ungefär två
Lördagen den 22 augusti, f. m.
59 Är 59.
fat. [Man behöver ha ett fat för belysningen, och ett fat för
motordriften. Då förstå herrarna, att när det räcker blott en
tre å fyra dagar, så medför det för dem, som ha långt till
järnvägsstationen, stora olägenheter, att större kvantiteter icke
kunna få förvaras hemma.
Jag tror, att alla skäl tala för bifall till andra kamma¬
rens beslut, och jag ber att få ansluta mig till dem, som yrka
bifall till detta.
Herr Danström: En föregående talares påstående, att en¬
ligt kommerskollegii förslag till ny förordning angående eld-
farliga oljor, dyrbara tankanordningar nödvändigt måste införas
för förvaring av och handel med lys- och motoroljor, är icke
riktigt. Nämnda förslag medger förvaringssätt, som icke i
nämnvärd mån kunna fördyra varan, nämligen utom hittills van¬
liga, vilka såsom praktiska användas utan något lagens före¬
läggande, såsom förvaring i källare, lämpliga magasin och plåt-
behållare, så enkla och billiga magasineringssätt som ingärdad
lagerplats eller plåtskjul inom inhägnat område, där fotogén-
fat innanför ett enkelt staket kunna staplas på varandra. Således
kan exempelvis en grop i ett trädgårdsland eller en avskild del
av en åker eller tomt användas för förvaringen. Billigare lär
väl icke någon som helst handelsvara av motsvarande värde kunna
uppläggas. Det synes helt naturligt, att sådana upplag ej böra
få förekomma omedelbart in på byggnad såsom nu oförhindrat
kan ske. Mindre upplag, intill 250,000 kilogram eller 312,000
liter lysolja skulle enligt förslaget efter ansökan hos vederböran¬
de myndighet få anordnas 50 meter från byggnad i stad och 20
meter på landet och ännu större upplag utan begränsning av
mängden på resp. 100 och 50 meters avstånd från byggnad.
För mindre förråd äro föreskrifterna ännu enklare. Det är uppen¬
bart, att dessa mot eldfara nödiga anordningar icke kunna för¬
dyra varan, vars prissättning för övrigt ej beror härpå utan på
konkurrens å marknaden samt på efterfrågan och tillgång.
Den föregående talaren tycktes mena, att nuvarande förord¬
ning innebure tillräcklig trygghet mot vårdslöshet med eldfarliga
oljor. Men för dessa amerikanska oljor med en flampunkt över
-f- 40 gr. finnas ju alls inga normerande bestämmelser, såvida
icke brandstodsbolagen påbjuda dem i sina försäkringsvillkor.
Den föregående talaren anförde England såsom exem¬
pel på möjligheten att utan våda föra i handeln och förvara
mindre eldfarliga oljor utan besvärande lagföreskrifter. Det är
sant, att den allmänna lagen i England — General Powers Acts
och The Petroleum Acts — icke uppställer några strängare
bestämmelser i den vägen; men de lokala myndigheterna äga i
stället att i sina ordningsföreskrifter stadga ganska stränga re¬
striktioner. Vidare vill jag nämna, att i England en kommitté
utarbetat förslag till nya allmänna bestämmelser rörande eld¬
farliga oljor, enär erfarenheten ådagalagt behovet härav. Kom-
Ifrågasatt
ändring i gäl¬
lande bestäm¬
melser om vilka
oljor skola
räknas till
eldfarliga.
(Forts.)
Nr 59. 60
Lördagen den 22 augusti, f. m.
räknas till
eldfarliqa.
(Forts.)
ifrågasatt mittén uppgives hava till grand för sitt förslag lagt de interna-
“lande^beståm- ^Emelia bestämmelser på området, som redan funnits utarbetade.
meker omviga Enligt dessa uppdelas de eldfarliga oljorna i tre klasser, vilka alla
oljor skola stå under kontroll, tredje klassens oljor dock endast om de för¬
varas tillsammans med första och andra klassens. Gränsen mellan
första och andra klassens oljor är satt vid en flampunkt av -f- 21
gr. C. samt mellan andra och tredje klassens oljor vid -j- 55 gr.,
och den övre gränsen för tredje klassens oljor har bestämts till
+ 100 graders flampunkt.
Herr Eosén citerade ett stycke ur trustkommittérades ytt¬
rande i frågan, men han underlät att meddela, att dessa förklarat
sig icke vilja inlåta sig på kommerskollegii förslags berättigande
ur säkerhetssynpunkt.
Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande om bifall till ut¬
skottets hemställan.
överläggningen förklarades härmed slutad, varefter herr talman¬
nen yttrade, att i avseende å förevarande utlåtande yrkats, dels att
vad utskottet hemställt skulle bifallas, dels ock att kammaren skulle,
med avslag å utskottets hemställan, biträda andra kammarens i äm¬
net fattade beslut; och förklarade herr talmannen sig finna den förra
propositionen, vilken förnyades, vara med övervägande ja besvarad.
Herr Rosén begärde votering, i anledning varav uppsattes, juste¬
rades och anslogs en omröstningsproposition av följande lydelse:
Den, som bifaller vad första kammarens andra tillfälliga utskott
hemställt i sitt utlåtande nr 10, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, avslår kammaren utskottets hemställan ooh biträder
andra kammarens i ämnet fattade beslut.
Vid slutet av den häröver anställda omröstningen befunnos rös¬
terna hava utfallit sålunda:
Ja — 60;
Nej — 39.
Anmäldes och bordlädes sammansatta stats- och lagutskottets
(nr l) utlåtanden:
nr 1, i anledning av ej mindre Kungl. Maj:ts proposition med
förslag dels till lag om ändrad lydelse av 6, 7, 9, 14, 15, 23, 26, 31 och
37 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels
Lördagen den 22 augusti, f. m.
61 Nr 59.
ock till lag om tillägg till 37 § i samma lag, än även väckta motio¬
ner angående vissa ändringar i samma lag;
nr 2, i anledning av dels Kungl. Maj:ts under punkt 19 av
sjätte huvudtiteln i statsverkspropositionen gjorda framställning an¬
gående anslag till pensionsförsäkringens genomförande ävensom
väckt motion om anslag, utöver vad Kungl. Maj :t begärt, till bestri¬
dande av på staten belöpande kostnad för nämnda ändamål, dels ock
Kungl. Maj:ts proposition angående förvaltningen av den i 11 § av
lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring omförmälda
fond samt angående disponerande av anslag för vidtagande av åtgär¬
der till förebyggande och hävande av invaliditet; samt
nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående befogenhet för pensionsstyrelsen att provisoriskt bevilja
sådant understöd, som omförmäles i 33 § i lagen om allmän pensions¬
försäkring den 30 juni 1913.
Föredrogs och hänvisades till första särskilda utskottet den un¬
der dagen avlämnade kungl. propositionen.
Kammarens sammanträde avslutades kl. 4.07 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Första lcammarens protokoll vid senare riksdagen 191Jf. Nr 59.
6