RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1914. Andra kammaren. Nr 90.
Fredagen den 18 september.
Kl. 3,30 e. m.
Förhandlingarna leddes vid detta sammanträde av herr vice tal¬
mannen.
§ 1.
Upplästes följande till kammaren inkomna dödsattest:
Att riksdagsmannen herr Johan Forssell i dag kl. 1 f. m. avlidit
i ett leverlidande (choledocholithiasis c. cholangitida), intygas.
Stockholm 18/» 14.
S. Hybbinette,
Leg. läkare.
Härefter yttrade herr vice talmannen D. Persson: Ganska
oförmodat bringades oss i dag det sorgebudskapet, att vår kam¬
rat Johan Forssell kallats hädan. Med honom bortgick en plikt¬
trogen och intresserad ledamot av kammaren. På samma gång som
han var en stillsam fridens man och god kamrat höll han troget
fast vid vad han ansåg vara rätt och för landet gagneligt. N.u
har han fullgjort sitt värv, hans dagsverke är ändat. Vite han
i frid!
Kammaren, vars ledamöter stående åhörde herr vice talmannens
3'ttrande, beslöt, på hemställan av herr vice talmannen, att jämlikt
§ 28 riksdagsordningen till Konungen ingå med anmälan om den
inom kammaren uppkomna ledigheten; och blev ett i sådant av¬
seende på förhand uppsatt skrivelseförslag, som nu upplästes, av
kammaren godkänt.
§ 2.
Justerades de vid kammarens sammanträde den 12 innevarande
september förda protokollen. '
Andra hammarens protolcoll vid senare riksdagen 191J,). Nr 90. 1
Nr 90. 2
Fredagen den 18 september.
Svar å inter¬
pellation.
§ 3.
Ordet lämnades härefter på begäran till
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena W allen-
ber g. som yttrade: Herr vice talman, mina herrar! I en med
kammarens tillstånd framställd interpellation har herr Staaff till
mig riktat följande spörsmål:
»Har Ers Excellens bemärkt, att i senast utkomna häfte
av Statsvetenskaplig tidskrift, vilken tidskrift åtnjuter stats¬
understöd, förekommer en uppsats av utgivaren professor Fahl-
beck rörande det nu pågående världskriget, i vilken författa¬
ren intager en synnerligen utpräglad för att icke säga hätsk
ståndpunkt gent emot särskilt en av de krigförande makterna.
Kommer med anledning härav någon åtgärd att vidtagas från
regeringens håll?»
I anledning härav ber jag att få anföra följande:
Alltifrån den nuvarande krisens utbrott har ministären satt
sig det bestämda målet före att söka till det yttersta upprätt¬
hålla vår neutralitet. De vanskligheter, som därvid mota, äro
icke att underskatta, och jag kan betyga, att det för utrikesde¬
partementet varit en mycket svår uppgift att under denna brvd-
samma tid avvärja den fara, som dagligen hotar vårt vänskapi-
liga förhållande till alla makter och vår neutralitet genom
oförsiktiga uttalanden och partitagande i tal och skrift.
I likhet med vad interpellanten synes mena, hava vi emel¬
lertid ansett, att Tryckfrihetsförordningens för andra tidsför¬
hållanden avpassade bestämmelser icke gärna borde komma till
användning i dylika fall. I stället riktade vi redan på tidigt
stadium genom ledande män inom pressen och dess huvudorga¬
nisation en enträgen vädjan till det offentliga ordets män att
icke genom sårande rubriker, genom klandrande eller entusias¬
tiska kommentarier utsätta oss för berättigade förebråelser utan
bemöda sig om full opartiskhet i sina uttalanden. Jämväl seder¬
mera har jag vid särskilda tillfällen genom personliga samtal,
genom brev och cirkulär, genom vän och väns vänner till pressen
gjort framställningar i enahanda syfte. Detta oaktat nödgas
jag konstatera, att hos utrikesdepartementet så gott som dagligen
från makter, tillhörande skilda läger, gjorts befogade erinrin¬
gar mot en del pressorgans taktlösa hållning.
Vad den nu föreliggande uppsatsen beträffar, är jag den
förste att ogilla och beklaga de i hög grad olämpliga uttryck, som
däri förekommit, och jag delar helt interpellantens uppfattning,
att det särskilt anmärkta yttrandet måste betecknas såsom syn¬
nerligen omdömeslöst.
Interpellanten syftar emellertid till något mera och vill
därvid stödja sig på den omständigheten, att statsvetenskaplig
tidskrift, i vilken uppsatsen är införd, åtnjuter statsunderstöd.
Härigenom har interpellationen givits en udd, som kan vara
Fredagen den 18 september.
Nr 90.
ägnad att medföra ett betänkligt missförstånd. Jag anser mig
därför böra uttryckligen betona följande. Den omständigheten,
att en viss tidskrift är statsunderstödd innebär icke — såsom
tilläventyrs en med svenska förhållanden mindre förtrogen per¬
son skulle kunna förmoda — att tidskriften har någon som
helst officiell karaktär eller att däri förekommande artiklar äro
underkastade någon som helst förberedande granskning genom
statsmyndighet. Understödet, som beviljas för år, utgår av ett
anslag till lärda verk, vid vars fördelning man, såvitt jag vet,
alltid sökt att så mycket som möjligt bortse från politiska
synpunkter och allenast taga hänsyn till, huruvida de tidskrif¬
ter och andra publikationer, som söka understöd, med avseende
å planläggning, innehåll och medarbetarnas kvalifikationer fyl¬
la det vetenskapliga måttet. Har en tidskrift under sådana för¬
utsättningar fått sig understöd beviljat, skulle det enligt min
uppfattning illa stämma med yttrandefrihetens traditioner såväl
i vårt land som icke minst inom den krigförande stat, som av
interpellanten åsyftas, om man ingrepe medelst någon åtgärd
av annan art än som kan ifrågakomma mot vilken som helst
publikation, som icke åtnjuter understöd för sin verksamhet. Helt
säkert skulle också utgivare av just de värdefullaste publika¬
tionerna betacka sig för understöd, om dettas mottagande skulle
förplikta dem att underkasta sig censur eller admonitioner från
»vederbörande departementschef» eller över huvud några som
helst åtgärder, som strida mot eller gå vid sidan av den grund¬
lagsfästa tryckfriheten.
Jag måste således förklara, att någon sådan särskild åtgärd
mot statsvetenskaplig tidskrifts utgivare, som av interpellanten
avsetts, enligt min och mina kollegers uppfattning icke kan
ifrågakomma.
Herr Staaffs interpellation ger mig emellertid anledning
till ännu en reflexion. Det offentliga ordet har sitt ansvar icke
blott då det förekommer i tryck. Genom sin interpellation bär
herr Staaff givit större spridning åt ifrågavarande uppsats än
eljest skulle blivit fallet och, genom att så starkt betona tid¬
skriftens egenskap att vara statsunderstödd, måhända i högst
väsentlig grad ökat anledningarna till missförstånd och däri¬
genom också faran för skadliga verkningar av uppsatsens olämp¬
liga uttryckssätt.
Jag skyndar samtidigt att tacksamt erkänna, att det under
nuvarande kris varit första gången, som uttalanden inom riksda¬
gen varit ägnade att försvåra utrikesledningens ömtåliga upp¬
gift „
Jag nödgas således på samma gång jag upprepar mitt ogil¬
lande av don förlöpning, som herr Fall 1 beck gjort sig skyldio-
till, uttala mitt beklagande över att herr Staaff fäst allmän
uppmärksamhet på densamma.
Intet äi emellertid sa ont, att det ej.har något gott med sig
Interpellationen har givit mig tillfälle, ' vilket jag be fTfl CTTl n T*.
Svar å biter
p citation.
(Forts.)
IUH"i ilo. kartong med lindring av r. It nedi fy. it .tid. -t.
Nr fltt. 4
Fredagen den 18 september.
Svar å inter¬
pellation,
(Forts.)
att från denna plats å regeringens vägnar rikta en allvarlig
uppmaning till press och allmänhet i hela landet att genom ett
korrekt uppträdande stödja regeringens politik, som ock är riks¬
dagens, att iakttaga en sträng neutralitet under den nu pågå¬
ende konflikten i Europa.
Härpå anförde
Herr Sta af f: Herr talman! Jag framför min tacksamhet
till Hans excellens utrikesministern för svaret, i vad det avsåg
att fastställa och upprätthålla principer, som även jag för min del
livligt omfattar, nämligen att det tillhör den svenska pressen
och de skriftställare, som yttra sig offentligt, att på allt sätt
bemöda sig om att iakttaga den rätta takten i de svåra förhål¬
landen, i vilka vi nu befinna oss.
Däremot kan jag helt naturligt icke med samma tacksamhet
uttala mig om vad han yttrade beträffande min interpellation.
Jag är fullkomligt övertygad om, att denna interpellation icke
har gjort något ont, utan att den tvärtom gjort mycket gott.
Den har haft det goda med sig, lätt den givit luft åt ofantligt
mångas tysta tankar, nämligen att det icke går an att det fort-
sättes så, som man snart sagt dag efter dag ser, nämligen;
ett öppet eller åtminstone tydligt partitagande i den ena tid¬
ningen efter den andra.
Jag har naturligtvis aldrig på något sätt velat antyda, att
den omständigheten, att en tidskrift åtnjuter statsunderstöd, skul¬
le göra denna till något slags officiellt organ, än mindre har jag
antytt, att någon förberedande granskning skulle vara lämplig.
Men då mina ögon mötte den verkligen oväntade synen, att i en
publikation, som understödes av den svenska staten, ett av de
allra obetänktaste och omdömeslösaste yttranden förekom, som
jag sett under nuvarande förhållanden, då syntes det för mig
klart, att här vore nödvändigt att så att säga statuera ett exem¬
pel från det offentligas sida. Jag kan icke dela herr utrikesmi¬
nisterns uppfattning därom, att det icke skulle vara lämpligt
att statuera ett sådant exempel, och med glädje finner jag, att
han själv statuerat ett exempel så skarpt som det gärna kunde
vara, när han i riksförsamlingen på det allra bestämdaste uttalat
regeringens ogillande av vad denne utgivare har latit komma
sig till last.
Mera begär jag för min del för närvarande icke, och jag
hoppas och tror, att det, som nu förekommit, just därigenom skall
komma att bli till ett väsentligt gagn.
Jag skall i det sammanhanget icke gå närmare in på vissa
andra reflexioner, som eljes ligga nära till hands. Jag vill blott
säga följande. Då en tidskrift får understöd såsom vetenskaplig,
så är det väl meningen, att det är vetenskapliga avhandlingar och
uppsatser, som däri skola förekomma, och icke eh sammanställning
Fredagen den 18 september.
5 Nr tIO.
av en del subjektiva antipatier och sympatier, som har en mycket
avlägsen beröring med vad man kan kalla vetenskap.
Emellertid vill jag för min del till vad nu redan blivit yttrat
be att från min plats få framhålla, att jag tror, att många ibland
oss skulle kunna ha en uppgift och en plikt att fylla i det avseende,
varom här talas. Jag tror nämligen, att alla de, som hava någon
politisk ställning och särskilt de, som stå i förbindelse med den
ena eller andra tidningen på sådant sätt, att denna kan antagas
lyssna till deras ord och maningar i någon mån, jag tror, att de
alla borde låta sig angeläget vara att i det avseende jag här ta¬
lar om också söka utöva det inflytande, som de kunna äga.
Ifall detta skulle bli händelsen, så vågar jag för min del hop¬
pas, att det skall bli annorlunda än det onekligen i alltför hög
grad varit, så att vi skola kunna komma att känna ett mera
samfällt lugn för vad som under dessa oroliga tider förekommer
i vår press, än vad vi hittills ha gjort. Om detta kan bli följden
av vad som nu skett, då är det, jag upprepar det ännu en gång,
min livliga övertygelse, att jag icke handlat illa, utan handlat
väl i vad jag här gjort.
Herr Lindman: Herr vice talman, mina herrar! Jag delar
till fullo den uppfattningen, att pressen bör i ett fall som detta
iakttaga största försiktighet. Jag delar även den meningen, att
var och en bör känna som en plikt att medverka härtill i vad han
kan. Men det var egentligen icke detta jag skulle säga, utan jag
ville säga, att genom vad som här i dag från statsrådsbänken
har uttalats och vad som från regeringen vid tidigare tillfällen
har uttalats torde få anses vara ett fastslaget faktum, att rege¬
ringen önskar och vill i den stora konflikt, som pågår, bestämt
hävda Sveriges neutralitet. Men jag går längre. Jag vågar säga,
att inom riksdagens samtliga partier finnes, såvitt jag känner,
allenast en önskan i detta fall, nämligen att stödja regeringen
i dess strävanden att upprätthålla neutraliteten. Någon annan
mening finnes, såvitt jag vet, icke bland riksdagens partier.
Ett enskilt uttalande i en tidskrift, sådant som det, vilket här
varit på tal, hur illa avfattat och hur beklagligt det än kan
vara, bör och kan efter min uppfattning icke få göra någon
rubbning i detta förhållande, och vårt strävande bör därför vara
att sätta det uttalandet på den plats, där det rätteligen bör
stå, nämligen att i Sveriges ansvariga lednings politik har det
icke något att säga.
Herr Herlitz: Herr vice talman, mina herrar! Jag har
med stor tillfredsställelse åhört de ord, med vilka herr Staaff
slutade sitt anförande, då han uttalade den önskan, att var och en,
som i denna sak kunde något uträtta, ville se till, att takt och1
taktkänsla i högre grad än hittills bleve gällande inom den
svenska diskussionen i de frågor, som nu äro på dagordningen
och varom vi här tala. Jag vill hoppas, att de ord, han sålunda
Svar å intei'-
pellation.
(Forte.)
Nr 90. 6
Fredagen den 18 september.
Svar & lrder~ uttalade, också måtte få anses innebära en önskan om, att det nu
P(¥ Tr m^e vara slut med att man från vissa politiska håll försöker
( or •' sprida den meningen, att inom ett annat politiskt parti eller
annan politisk partigrupp det skulle finnas bestämda strävanden
gående i annan riktning än den, som regeringen och riksdagen i
dess helhet företräda. Jag hoppas, att den maning herr Staaff
sålunda uttalat måtte bära riklig frukt i nu angivet hänseende.
Herr Branting: Jag ber med anledning av de ord, som
nyss yttrades av herr Lindman, att få uttala endast det, att jag
icke tror mig stå ensam om den uppfattningen, att det hade
varit önskvärt, om den bestämda förklaring, som nu av honom,
man vågar väi säga å hela hans partis vägnar, blivit avgiven,
hade kommit åtskilligt tidigare än vad den nu gjort. Det är icke
minst på grund av saknaden av sådan bestämdhet i förklaringarna
som ett och annat har kunnat och måst isägas, teom den siste talaren
anspelade på. Nu tager man helt visst från alla håll fasta
Eå den uppslutning, som omsider även å allas vägnar inom herr
andmans parti har skett omkring regeringens neutralitetspoli¬
tik. Förut har det icke varit möjligt att kunna med samma be¬
stämdhet yttra sig därom.
Herr Lindman: Jag ber endast att få säga, med anledning
av det sista anförandet, att någon sådan tvekan har icke behövt
förekomma. För den som icke önskar hysa någon tvekan i det
fallet har den icke erfordrats. Vad mig personligen beträffar, har
jag redan för ganska länge sedan offentligt uttalat mig i den rikt¬
ning jag här nyss gjorde.
Herr Hildebrand: Herr vice talmannen! Jag anhål¬
ler att till vad nu herr Lindman uttalat få påminna om att för
några år sedan diskuterades Sveriges utrikespolitik i denna kam¬
mare, varvid den dåvarande utrikesministern uttalade sig all¬
deles bestämt för Sveriges orubbliga neutralitetspolitik. Han
var då ledamot av en högerregering. När sedan under en se¬
nare regerings tid samma fråga var före och den då fungerande
utrikesministern uppträdde på samma sätt som sin företrädare,
så blev det en anslutning från alla partiers sida här i kamma¬
ren till neutralitetspolitiken. Det är därför för mig ofattligt,
att vare sig herr , Branting eller någon annan kunnat draga i tvi-
velsmål högerns fasta vilja att för sin del samverka med andra
partier för att stödja en regering, som vill .driva neutralitetspoli¬
tik.
Jag tillåter mig också påvisa, att i den artikel i Statsveten¬
skaplig tidskrift, som är utgångspunkt för överläggningen i
dag, har tidskriftens utgivare alldeles bestämt även för sin
del anslutit sig till neutralitetspolitiken, och jag tror, att det hade
varit önskvärt, att även detta kommit fram på ett tidigare sta¬
dium. Han säger, att »vad vårt eget land och hela Norden
Fredagen den 18 september.
7 Jir DO.
angår, var deras ställning klar. Vi kade ingen krigsanledning
och inga planer på maktförstoring — det säger sig självt —•
vi måste därför helt naturligt stå utanför striden, så länge vi
kunna. Till den neutralitet, som läget av sig självt föresta¬
var, har regeringen fogat tvenne andra lika kloka som betydelse¬
fulla åtgärder», ■— här talas om uttalandet rörande Sveriges
och Norges politik samt den partiella mobiliseringen. Här har
med andra ord en författare, som icke längre deltar i det aktiva
politiska livet, och som tidigare uttalat sig för allianspolitik, gi¬
vit sin fulla och hela anslutning till den neutralitetspolitik, som
ledes av vår nuvarande regering under medverkan från alla
partier. Det har förefallit mig, att detta även borde slås fast
under dagens överläggning.
Till sist endast ett par ord. Det skulle möjligen synas av
vad herr Staaff yttrade, som om han ville fälla det omdömet om
Statsvetenskaplig tidskrift, att den icke innehölle vetenskapliga
bidrag. Jag ber, om så skulle vara uppfattningen, att få inlägga
min gensaga, och jag° tror, att jag uttalar statsrättsforskares
mening i allmänhet, då jag här vill säga, att man ar professor
Fahlbeck mycken tack skyldig för att han offrat så mycket in¬
tresse, så mycken tid och även gjort ekonomiska uppoffringar för
att hålla denna tidskrift uppe.
Herr Staaff: Beträffande den siste ärade talarens yttrande
vill jag säga, att det är glädjande, att professor Fahlbeck i sin upp¬
sats övergivit sin föregående allianslära, men det skulle ju, då han
nu övergått till neutralitetspolitiken, varit ännu mera glädjande, om
han gjort det på så förståndigt sätt, att han icke i riksdagens andra
kammare från regeringshåll behövt uppbära så utomordentligt kraf¬
tigt ogillande som här givits.
Beträffande för övrigt Statsvetenskaplig tidskrift så ber jag få
påpeka, att mitt förra yttrande icke alls får uppfattas såsom omfat¬
tande tidskriften i dess helhet, utan det avsåg just den uppsats, som
vi här tala om., och mig förefaller det, att då en tidskrift utger sig
för vetenskaplig och åtnjuter understöd som sådan, bör den inne¬
hålla uteslutande vetenskapliga uppsatser.
I övrigt eftersom två av talarna yttrat sig vidare om Statsveten¬
skaplig tidskrift och dess hållning, så vill jag till vad jag nyss säde
göra det tillägg, att jag icke kan stå på herr utrikesministerns stånd¬
punkt, ifall han med sitt tal om yttrandefrihet skulle avse att saga,
att, även om utgivaren av Statsvetenskaplig tidskrift icke alls bryr
sig. om den erinran, som det nu skedda innebär, utan fortfar att
skriva uppsats på uppsats i samma riktning som han nu gjort, ytt¬
randefriheten borde innebära, att han allt fortfarande finge uppbära
statsunderstöd. I sådant fall borde han efter min mening anses hava
förverkat möjligheten att vidare erhålla understöd.
Herr Hallendorff: Jag finner mig nödgad att knyta en
liten anmärkning till den uppfattning rörande statsunderstöd, som
Svar å inter¬
pellation.
(Forts.)
Nr 90. 8
Tredagen den 18 september.
Svar å inter¬
pellation.
(Forts.)
lierr Staaff tycks ha i den här interpellationen velat framföra, ehuru
i dagens anförande en viss reträtt från den ursprungligen intagna
ståndpunkten ägt rum. Det måste betonas, att med erhållande av
statsunderstöd kan en tidskrift icke sägas få någon som helst officiell
ställning, så att de uttalanden, som däri ingå, skulle räknas såsom av¬
givna på regeringens ansvar. Exempelvis: vi ha en annan mycket
förtjänt samhällsvetenskaplig tidskrift, som också har statsunder¬
stöd, nämligen Social tidskrift. I densamma förekom det under fjol¬
året, när frågan om socialförsäkringen debatterades, en del uttalan¬
den, som stodo i ganska stark strid med de uttalanden, som kommo
från regeringsbänken. Jag kan icke neka till, att det synes bliva
rätt egendomliga konklusioner rörande det politiska läget då, man
härav måste draga, ifall åtnjutandet av statsunderstöd skulle ha
den betydelse som herr Staaff ursprungligen synes velat framhäva.
Naturligtvis finnes det åtskilliga medel att under hand få rättade
uttalanden, som kunna vara för långt gående, men rätta vägen för
det är ingalunda att ge den éclat åt det hela, som herr Staaff ovill¬
korligen gjort genom sin interpellation. Yi äro säkert alla mycket
tacksamma för det anförande vi hört av hans excellens herr utrikes¬
ministern. Det skarpa betonande av pressens neutralitetsplikt, som
däri förekom, torde väl pressen över hela landet vilja göra sig till¬
godo. Men det är en sak, och en annan sak är, att den förlöpning,
som ovillkorligen förelåg i Statsvetenskaplig tidskrift, av herr Staaff
nu markerats så som aldrig bort ske. Herr Staaff har i slutet av
sitt interpellationsanförande angivit, att han skulle velat ha saken
behandlad diskret. Det förefaller mig, att hela det sätt, varpå sa¬
ken av honom accentuerats, står i skarp strid med hans önskan om
en sådan diskretion.
Herr H i 1 de b r an d: Herr vice talman, mina herrar! Pro¬
fessor Eahlbeck har lämnat mig bemyndigande att här i dag
avgiva en förklaring å hans vägnar, för den händelse något an¬
språk skulle uppställas under debatten, ätt med ett statsunder¬
stöd skulle följa en större bundenhet, än om sådant statsunder¬
stöd icke hade beviljats. Han har bemyndigat mig att förklara:
»Om statsunderstödet missuppfattas, såsom på vissa håll skett,
och om det synes kunna föranleda till sådana anspråk på censur,
som herr Staaff och hans meningsfränder vilja göra gällande,
så avstår jag därifrån och kommer icke vidare att söka understöd
för Statsvetenskaplig tidskrift.»
För min del har jag den uppfattningen, att vissa partier
i den omhandlade artikeln varit olämpliga. Jag hörde emellertid
med stor tillfredsställelse av hans excellens herr utrikesministerns
svar på interpellationen, att enligt hans mening statsunderstöd
icke konstituerar någon skillnad ifråga om censur eller räfst mel¬
lan en tidskrift, som har statsunderstöd, och en sådan, som icke
har dylikt understöd. Men på grund av herr Staaffs senaste ut¬
talande har jag ansett mig skyldig att föredraga denna för¬
klaring, som enligt min mening, när anspråk uppställas på
Fredagen den 18 september.
9 Nr 90.
att statsunderstöd berättigar till bestämd censur och åstadkom¬
mer en alldeles bestämd bundenhet, är en forskares givna och rik¬
tiga svar på sådana anspråk.
Herr S t a a f f: Det förefaller mig nästan, som om det inte
är jag, som här gör mig skyldig till missförstånd, utan åtskil¬
liga andra talare. Det förefaller mig, som om man resonerade
så, att antingen skall en statsunderstödd författare få skriva pre¬
cis hur som helst, endast bunden av tryckfrihetsförordningen,
eller också skall man anse, att regeringen är på något sätt ansva¬
rig för vad han skriver. Detta har jag aldrig någonsin tänkt mig.
Naturligtvis bör ingen censur övas på en vetenskaplig tidskrift
i vetenskapligt hänseende. Om tidskriftens redaktör har den ena
eller den andra vetenskapliga åsikten, bör det icke på något sätt
föranleda till något inskridande från regeringens sida. Men jag
har svårt att tänka mig, att det finnes någon i denna kammare,
som icke skulle anse att en tidskrift, som erhåller statsunder¬
stöd såsom vetenskaplig, även är skyldig att hålla vissa gränser
utöver dem, som tryckfrihetsförordningen möjligtvis kan sätta.
Är det möjligt, att man verkligen anser, att staten skulle ut¬
dela understöd till tidskrifter, som exempelvis excellerade i eu
hop personliga utfall, som kanske skreve rent av oskickligt och
oanständigt? Jag kan aldrig tänka mig något sådant. Det före¬
faller mig alldeles uppenbart, att här måste finnas en gräns. Såle¬
des blir frågan endast och allenast den: kan en sådan gräns jäm¬
väl sättas av utrikespolitiska hänsyn? Ja, säger jag, det an¬
ser jag böra ske, och jag kan på intet vis gå med på deras upp¬
fattning — om någon verkligen har en sådan uppfattning —
som mena, att en tidskrift skulle kunna gång efter annan under
närvarande förhållanden skriva hur som helst i utrikespolitiskt
avseende och likväl erhålla statsunderstöd. Detta kan jag aldrig
vara med om.
Jag har velat avgiva denna förklaring så att man måtte för¬
stå, vad jag menar, och så att det icke kan ens med något sken av
fog anses, att jag avser något ©"behörigt intrång på yttrande¬
friheten.
Herr Hallendorff: Jag vill bara betona, att gränsen
kan uppdragas mycket klart genom den vetenskapliga objektivi¬
teten och den objektivitet för sanningen, som man alltid har
rätt att kräva. I detta fall gavs en alldeles särskild accent åt
den framställda interpellationen därigenom, att det speciellt un¬
derströks, att det var fråga om en med statsmedel understödd
tidskrift.
Herr Edén: Herr talman! Det förefaller mig, som om den
förda diskussionen kommit över på ett område, som i själva verket
icke har synnerligen mycket att göra med interpellationen och
Andra kammarens protokoll vid senare riksdagen lOUf. Nr 00. 2
Svar å intei'-
pellation.
(Forts.)
Nr 90. 10
Fredagen den 18 september.
Svar å inter- med det syfte, som alldeles uppenbart lag bakom densamma. Man
pellation. -ta]ar här om Statsvetenskaplig tidskrift och dess statsunderstöd,
(Forts.) såsom om det skulle satts ifråga eller ens antytts, att från en
svensk regering skulle läggas censur på en vetenskapligt stats¬
understödd tidskrift. Det är en orimlighet, och detta vet även
den eller de, som över huvud dragit upp i diskussionen frågan
om statsunderstöd och censur. Det skall icke lyckas att göra
Statsvetenskaplig tidskrift till martyr, så som man tycks vilja
göra, när denna tidskrift begått en så svår förlöpning, som den
faktiskt begått.
Man. har vidare velat göra anmärkning mot att interpellatio-
nen över huvud kommit fram. Man har sagt, att därmed skulle
åt det i tidskriften fällda yttrandet givits en eclat, som det eljest
icke hade fått. Jag endast frågar, om verkligen icke denna kam¬
mare är övertygad därom, att åtminstone sedan tidskriftens ytt¬
rande utan förbehåll avtryckts i en stor huvudstadstidning —
ehuru förbehåll verkligen kom dagen efter det att herr Staaffs in¬
terpellation var väckt—om icke säger jag, kammaren tror, att det
yttrandet hade fått tillräcklig spridning för att nå fram även till
dem, om vilka hans excellens herr utrikesministern i sitt anföran¬
de förklarade, att deras framställningar till svenska regeringen pa
grund av pressens hållning vållat honom mycket bekymmer ? För
mig ligger saken så, att när detta yttrande var fällt av en man i
den ställning, som denna tidskrifts utgivare har, då var det all¬
deles nödvändigt, att en gång verkligen få tillfälle att protestera
mot det sätt, varpå man i vissa publikationer här i Sverige icke
fyller anspråken på opartiskhet, så som de borde fyllas. Då gavs
en särskild anledning, en särskild möjlighet att framföra en dy¬
lik protest. Och man kunde naturligt anknyta protesten till fram¬
ställningen i denna tidskrift, därför att den var statsunderstödd.
Men därav följer naturligtvis icke, att man vill på något sätt
i och med detta draga in statsunderstödet, om blott tidskriften
håller sig till sin uppgift såsom en vetenskaplig publikation.
Till vad jag i denna sak anfört ber jag slutligen att få lägga
ett uttryck av någon förvåning däröver, att från en aktad gran¬
ne till mig i denna kammare kom den framställningen, att man
skulle icke vidare låtsa om de skiljaktigheter ifråga om upp¬
fattningen av Sveriges utrikespolitiska läge, som faktiskt före¬
finnas inom vissa kretsar i landet. Det är en stor vinst av denna
debatt, att ifrån högerpartiets ledare i kammaren givits ett så
klart och bestämt uttryck av hans anslutning till regeringens
neutralitetspolitik. För min personliga del har jag redan förut
sagt ifrån, att jag är övertygad om att alla män i ansvarig
ställning äro av den åsikten, och hans uttalande innebar därför
för mig icke något nytt. Men det kan då också väntas, att de män,
som med en sådan skärpa och en sådan klarhet i riksdagen uttalat
en sådan mening, verkligen lägga manken till för att i den
press och inom de kretsar, som ha förbindelse med dem, genomföra
den politiken i landet och icke bara i riksdagen.
Fredagen den 18 september.
11 Nr 90.
Herr Hallendorff: Jag skall i sådant fall bara be, att Svar å inter-
den uppmaningen blir reciprok och går även åt annat håll. petition.
(Forts.)
§ 4.
Herr statsrådet von Sydow avlämnade Kungl. Maj:ts proposi¬
tion, nr 282, angående anslag till resekostnader för medellösa ar¬
betssökande.
Denna proposition bordlädes på begäran.
§5.
Föredrogos, men bordlädes åter särskilda utskottets nr 1 utlå¬
tanden nr 29—34.
§ 6.
Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skri¬
velser till Konungen, nämligen:
från statsutskottet:
nr 2, angående regleringen av utgifterna under riksstatens andra
huvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet; och
nr 269, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar i avseende å utgifterna för kapitalökning, i
vad dessa angå under civildepartementet hörande utlåningsfonder;
samt
från jordbruksutskottet:
nr 9, angående regleringen av utgifterna under riksstatens ni¬
onde huvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet;
nr 273, i anledning av väckta motioner om skrivelser till Kungl.
Maj:t angående utredning och förslag i fråga om ändrade villkor för
upplåtelser av odlingslägenheter å kronoparker och överloppsmarker
i de sex nordligaste länen m. m.; och
nr 274, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
upplåtande av mark tillhörande kronolägenheten Duvedals kvarn i
Motala socken.
3V.
Herr vice talmannen meddelade, att herr statsrådet och chefen
för civildepartementet tillkännagivit, att han vid morgondagens sam¬
manträde komme att besvara herr Christiernsons interpellation rö¬
rande åtgärder mot arbetslöshet.
§8.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr Persson i Stallerhult under 10 dagar fr. o. m. den 21 sept.,
» Hagberg > 8 s> » > 19 >
Nr 90. 12
Fedagen den 18 september.
herr von Sneidern under 7 dagar fr. o. m. den 19 sept. och
» Holmdahl » 7 » » » 21 »
Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4,22 e. m.
In fidem
Per Cronvall.
Stockholm 1914. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner. U3107