RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1914. Andra kammaren. Nr 80.
Onsdagen den 9 september.
Kl. 11 f. m.
Q -t
3 1-
Justerades protokollet för den 3 innevarande september.
§ 2.
Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till riks¬
dagens skrivelser till Konungen:
nr 249, i anledning av Ivungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 1, 3, 5, 6, 15 och 40 §§ i för¬
ordningen angående försäljning av brännvin den 9 juni 1905 ävensom
en i ämnet, väckt motion;
nr 250, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 1, 23 och 29 §§ i förordningen
den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker ävensom till
ändrad lydelse av anm. 1 under rubriken 160 och anm. under rubri¬
ken 161 i gällande tulltaxa;
nr 251, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om arvsskatt och skatt för gåva.
nr 252, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till förordning angående stämpelavgiften;
nr 253, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ samt 6 kap. i för¬
ordningen den 6 november 1908 angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper; samt
nr 254, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om vissa ändringar i 6—10 §§ i förordningen den 20
april 1906 angående en särskild stämpelavgift för försäljning av
punsch, arrak och rom.
§3.
Föredrogos, men bordlädes åter lagutskottets memorial nr 35
och särskilda utskottets nr 1 utlåtande nr 28.
Andra hammarens protokoll vid senare riksdagen 191Jf. Nr 80. X
Nr 80. 2
Onsdagen den 9 september.
§4.
Ang. statsmo- Till avgörande förelåg nu särskilda utskottets nr 3 utlåtande,
"tillverkningen nr * anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
i riket m. m. till förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen i ri¬
ket samt förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande
av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket m. m., dels ock åt¬
skilliga i anledning av propositionen väcka motioner.
Genom en den 20 juli 1914 dagtecknad proposition, nr 254,
hade Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till förordning an¬
gående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket samt till för¬
ordning om vad iakttagas skall i avseende å införande av statsmo¬
nopol å tobakstillverkningen i riket;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med ett
aktiebolag, avsett att i enlighet med de i propositionen likaledes bi¬
lagt förslag till stiftelseurkund angivna grunder bildas under be¬
nämning aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet och med bolagsord¬
ning i huvudsaklig överensstämmelse med bifogat förslag till dylik
ordning, träffa överenskommelse angående utövande av jämväl sven¬
ska statens tobaksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse med när-
lagt förslag till sådan överenskommelse.
I sammanhang härmed hade utskottet till behandling förehaft
följande i anledning av propositionen väckta, till utskottet hänvisa¬
de motioner, nämligen inom första kammaren nr 106 av herr Stef¬
fen samt inom andra kammaren nr 254 av herr Lindhagen, nr 255
av herr Röing, nr 256 av herr Rune, nr 257 av herr Nydal, nr 260
av herrar Ekerot och Nilsson i Kristianstad, nr 261 av herr Hilde-
brand och nr 263 av herr Palmstierna m. fl.
Uti den av herr Lindhagen avgivna motionen hade hemställts,
att propositionen om statsmonopol å tobakstillverkningen i riket ej
måtte av riksdagen bifallas.
I sin ovannämnda motion hade herr Röing yrkat, att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj:ts propositioner nr 254—256 angående
statsmonopol å tobakstillverkningen i riket m. m. och i stället an¬
taga ett vid motionen fogat förslag till förordning angående be¬
skattning av tobaksvaror.
Vidare hade herr Hildebrand i sin motion föreslagit, att riks¬
dagen måtte med avslag å Kungl. Maj :ts propositioner nr 254—256
angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket m. m. i skri¬
velse till Kungl. Maj:t anhålla om framläggande för nästkommande
lagtima riksdag av förslag till tobaksbeskattning, byggt på fabri-
katskatteprincipen.
Övriga här ovan omförmälda motioner avsågo ändringar och
Onsdagen den 9 september.
3 Nr 80.
tillägg beträffande olika detaljer i de av Kungl. Maj:t framlagda
författningsförslagen.
Utskottet hemställde,
1 :o) att riksdagen, med förklarande, att Kungl. Maj:ts ifråga¬
varande proposition icke kunnat i oförändrat skick av riksdagen bi¬
fallas, måtte, i anledning av samma proposition och de av herrar
Steffen, Kune, Nydal, Ekerot och Nilsson i Kristianstad samt Palm-
stierna m. fl. i ämnet väckta motioner, samt med avslag å herrar
Lindhagens, Köings cch Hildebrands motioner,
dels antaga vid utskottets utlåtande fogade förslag till förord¬
ning angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket samt till
förordning om vad iakttagas skall i avseende å införande av stats¬
monopol å tobakstillverkningen i riket;
. dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att å statens vägnar med ett
aktiebolag, avsett att i enlighet med de i ett vid utlåtandet fogat för¬
slag till stiftelseurkund angivna grunder bildas under benämning
aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet och med bolagsordning i hu¬
vudsaklig överensstämmelse med vid utlåtandet jämväl fogat förslag
till dylik ordning, träffa överenskommelse angående utövandet av
svenska statens tobaksmonopol i huvudsaklig överensstämmelse med
närlagt förslag till sådan överenskommelse; samt
2:o) att riksdagen, under förutsättning av bifall till vad ut¬
skottet under l:o) hemställt, måtte, i anledning av herrar Steffens
och Palmstiernas m. flis samt Nydals förenämnda motioner, i skri¬
velse till Kungl. Ma,j:t anhålla,
a) att Kungl. Maj:t vid utfärdandet av instruktion för de av
Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna i monopolbolagets styrelse måtte
ålägga dessa ledamöter att i vad på dem ankomme tillse,
dels att under lämplig övergångstid vid försäljning av tobaksva-
ror kredit av monopolbolaget beviljades återförsäljare i den omfatt¬
ning, som av omständigheterna kunde anses påkallad,
dels ock att sådana rabattförmåner lämnades återförsäljare, att
i vad på monopolbolaget berodde samt med behörig hänsyn till rå¬
dande förhållanden inom tobakshandeln återförsäljare skulle äga
möjlighet att förvärva skälig inkomst av sin rörelse,
b) att de ledamöter i monopolbolagets styrelse, som av Kungl.
Maj:t utsåges, måtte förbjudas att innehava aktier i bolaget; samt
c) att i de upprättade förslagen till stiftelseurkund och bolags¬
ordning för monopolbolaget uttryckligen måtte stadgas, att bolagets
verkställande direktör skulle utses av styrelsen bland de av prefe¬
rensaktieägarna valda ledamöterna i styrelsen.
Vid utlåtandet voro fogade
dels reservationer beträffande ärendet i dess helhet
av herrar Biörklund, Fahlén och L E. G. Svensson, som ansett, att
utskottet bort hemställa, att Kungl. Maj ds ifrågavarande propo¬
sition ej måtte av riksdagen bifallas; och
Ang. statsmo¬
nopol å tobaks¬
tillverkningen
i riket m. m..
(Forts.)
Nr 80. 4
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
ti Ilverkning en
i riket m. m.
(Forts.)
av herr Hildebrand, som med instämmande av herr Röing jäm¬
väl yrkat avslag å ifrågavarande proposition;
dels ock reservationer av herr K. A. Nilson samt av herrar Stef¬
fen, Palmstierna och Nilsson i Kristianstad angående särskilda delar
av utskottets förslag och motivering.
Efter det herr talmannen anmält ärendet till handläggning, be¬
gärdes ordet av
Herr Adelswärd, som yttrade: I avseende på föredragnings-
sättet tillåter jag mig hemställa, att författningsförslagen föredragas
var för sig paragrafvis och där det anses lämpligt momentvis med
ingresser, rubriker och utskottets hemställan sist; att vid behandlin¬
gen av 1 § i förordningen angående statsmonopol å tobakstillverknin-
gen i riket, diskussionen må röra sig om frågan i dess helhet; att
författningstexten ej må behöva uppläsas i vidare mån, än sådant
av någon kammarens ledamot begäres; att, för den händelse författ-
ningsförslagen eller något av dem komma att i en eller annan del till
utskottet återremitteras, utskottet lämnas öppen rätt att vid ärendets
förnyade behandling i avseende å de delar, som blivit med eller utan
ändring godkända, föreslå sådana jämkningar, som av ifrågasatta
ändringar i återförvisade delar kunna föranledas; samt att i avse¬
ende å nummerförteckning av paragrafer och moment utskottet må
äga vidtaga sådana ändringar, som påkallas av kamrarnas beslut.
Denna hemställan bifölls.
Sedan utskottets hemställan i punkten l:o) härefter upplästs,
företogs i enlighet med kammarens angående föredragningsordnin-
gen fattade beslut först till behandling förslaget till förordning an¬
gående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.
För 1 § hade utskottet i likhet med Kungl. Maj:t föreslagit föl¬
jande lydelse:
1 §•
Rättighet att i riket tillverka eller låta tillverka tobaksvaror
tillkommer uteslutande staten (monopolrättighet).
Staten eller den, åt vilken staten upplåter utövandet av mo¬
nopolrättigheten, benämnes i denna förordning monopolets utövare.
Med tobaksvara förstås i denna förordning varje vara. som är
tillverkad av tobak eller däri tobak i någon form ingår, såvitt varan
är avsedd eller ägnad till förbrukning av människor.
Såsom tillverkning av tobaksvara anses, utom varje bearbet¬
ning av tobak, jämväl utstyrsel eller förpackning av tobaksvara eller
åsättande därå av namn eller beteckning, ägnad att utmärka den¬
samma såsom särskild vara.
Paragrafen föredrogs, varefter ordet begärdes av
Onsdagen den 9 september. 5 Nl- 80.
Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Venn ersten, Ans- stutsmo-
som anförde: Herr talman, mina herrar! Den fråga, som nu före-
ligger till lösning inom riksdagen, är utan tvivel en av de allra svå- ; riie< m m_
raste ekonomiska frågor, som över huvud varit föremål för riksda- (Forte.)
gens behandling. Emellertid tror jag dock, att med ledning av den
mer än tioåriga utredning, som ägt rum, och av de ytterligare erfa¬
renheter, som vunnits under ärendets utskottsbehandling, så mycket
skall, jämte vad som tidigare förelegat till ledning för bedömandet,
ha åstadkommits i utredningsväg, att kammaren skall kunna gå att
med trygghet fatta sitt beslut i denna så viktiga fråga.
Yi veta ju alla, att vi icke minst av socialpolitiska hänsyn måste
göra oss beredda på att anstränga våra skatteresurser, så mycket de
över huvud taget kunna tåla. Vi veta också, att andra statens ound¬
gängliga utgifter kräva sin betydande anpart. Det torde vara över¬
flödigt att inför en riksdag som denna, som samlats för ett stort för¬
svarsändamål, klargöra, vad jag i sistnämnda avseende främst tän¬
ker på. Jag vill blott påminna om att landets skattdragande befolk¬
ning går att till jämförelsevis litet antal påtaga sig den dryga gärd,
som vi kalla för värnskatten, ett belopp på 75 miljoner kronor, som
även för en större stat skulle synas mycket betydande. Vi veta ock¬
så -— och jag vill i det avseendet hänvisa till försvarsberedningarnas
utlåtande — att man måste tänka sig en ökning av inkomst- och för¬
mögenhetsskatten utöver den nu utgående, efter det att värnskatten
erlagts eller måhända, om förhållandena bli bekymmersamma
redan dessförinnan. Vi veta slutligen, att våra kommuner i
avsevärd grad måste lita till möjligheten att få sina utgifter
täckta genom den direkta beskattningen. På grund härav måste
man naturligtvis se till, att, i den mån det är möjligt, även andra
skattekällor anlitas, så att icke beskattningsgrundvalen blir allt för
ensidigt lagd, utan att man, såvida det är förenligt med rättvisa och
billighet, lägger skattegrundvalen så, att den har en större bärig¬
het.
Nu veta vi, att här i vårt land har man av hänsyn — de mest
lovvärda för övrigt, som jag icke här behöver närmare gå in på —
undvikit att ytterligare taga till hjälp den skattekälla, som i fler¬
talet kulturstater är utomordentligt givande och som, även om den
fortfarande flödar rätt rikligt här i Sverige, dock här är ställd på
avskrivning — jag menar brännvinsmedlen. Vi ha här i landet ti¬
digare än på annat håll beslutat frigöra oss från beroendet av denna
skattekälla, därmed samtidigt avseende att erhålla ersättning på an¬
nat sätt — jag menar ifråga om skattekällornas ökning på grund av
den enskilda individens stigande arbetsförmåga och hans därmed ock¬
så höjda skatteförmåga. Men innan ett sådant förhållande inträder,
drager det nog i alla händelser lång tid, och man måste därför säga
sig, att den omständigheten, att vi ställt en av dessa hittills så bety¬
dande skattekällor på avskrivning, ökar i sin mån nödvändigheten att
anlita andra, ifråga om vilka de moraliska betänkligheterna eller be-
tänkligheler av liknande art icke äro tillfinnandes så som ifråga om
spritdryckerna.
Nr 80. 6
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. m.
(Forts.)
Ser man sig något om för att utfinna, vad det är för skaf teobjekt,
som främst anlitas, då det gäller s. k. indirekta skatter, skall man
snart finna, att spritdrycker, kaffe och andra därmed jämförliga va¬
ror samt tobak äro de allra förnämsta. Av skäl, som jag ej heller här
torde behöva anföra, anses det, att svenska riksdagen åtminstone icke
för närvarande gärna skulle vilja gå med på en ökning av kaffetul¬
len. Återstår sålunda, såvitt jag kan se, endast tobaken av de här
ifrågavarande skatteobjekten. Nu behöver jag ju icke längre uppe¬
hålla mig vid detta, då riksdagen själv beslutat, och det så nyligen,
som vi alla veta, att tobaken skall i högst väsentlig grad tagas i an¬
språk särskilt för ett stort och betydande socialpolitiskt ändamål.
Jag har endast velat anföra detta som en bakgrund till det, som
jag ville säga i denna svåra skattefråga. Det är på grund av riks¬
dagens egen begäran, på grundvalen av riksdagens eget beslut,
som detta förslag, som nu ligger inför herrarnas ögon, kommit till.
Jag har redan under remissdebatten framhållit, hurusom så är för¬
hållandet. Det är den oundvikliga konsekvensen av den ställning
riksdagen själv tagit till detta skattespörsmål. Man har till det sista
-— det framgår för övrigt av det föreliggande betänkandet — fram¬
hållit möjligheten att gå andra vägar än monopolvägen, då det gäller
att taga ut det belopp, som det här är fråga om. För ljuft förstånd
står det alldeles klart, att utskottets skäl, som icke äro annat än ett
understrykande av Kunlg. Maj:ts, äro så övervägande riktiga, att
jag icke kan se, hurusom de personer, som fortfarande företräda fa¬
brikatskattesystemet utan monopol, kunna räkna på att vinna gehör
för sin mening, så framt man nämligen vill låta det stora statsintres¬
set väga över andra intressen, än så betydelsefulla och än så berätti¬
gade naturligtvis under behörigt liänsjmtagande till dessa.
Jag läste för åtskilliga år sedan i ett av de franska nationaleko-
mernas verk ett uttalande, som för mig kom fram igen i minnet, då
donna stora fråga skulle undersökas — jag syftar på den mycket be¬
kante nationalekonomen Paul Leroy-Beaulieu, som vi veta, en av
världens allra främsta. Han tillhör den klass av nationalekonomer,
som ingalunda ställa sig på statssocialismens grund; han är tvärtom
en av de mest framträdande representanterna för en motsatt åskåd¬
ning. Och när han framhållit monopolsystemets obetvingliga fram¬
gång särskilt i fråga om tobaken, så kan man vara viss om att han
därmed konstaterat, att de skäl av ena eller andra slaget, som ligga
bakom monopolsystemets införande i civiliserade stater, äro så vä¬
gande, att de nationalekonomiska invändningarna måste vika. Jag
skall i allra största korthet be att få framhålla något om detta. Le¬
roy-Beaulieu utttalar sig på följande sätt: »Flertalet av monopolen,
varav många ännu finnas i länder av långt framskriden civilisation,
ha haft till ursprung och ha fortfarande till berättigande vare sig
verkligt eller förment en fiskalisk idé. Tobaksmonopolet, som nu
utbreder sig till den europeiska kontinentens länder, har till ändamål
och till verkan att åt staterna förskaffa oerhört givande skattekäl-
lor.»
Till och med på håll sålunda, där man av principiella skäl stål-
Onsdagen den 9 september.
7 Nr 80.
ler sig avvisande mot allt statens ingripande i de s. k. fria näringarna, A»s-
till och med där har man måst böja sig för denna obetvingliga makt:
statens behov av skattemedel och omöjligheten att pa annan väg j riket m. m.
än monopolisering av här ifrågavarande och vissa andra skatte- (Forts.)
objekt uttaga det mesta möjliga.
Jag har också trott, att de skal, som här tala för monopol, äro
så betydande, att även vi måste höja oss för dem. Visserligen kan
man säga, att genom ett fabrikatskattesystem kan uttagas, det be¬
lopp, varom nu närmast är fråga. Ja, det är sant. Men riksdagen
har redan angivit, att inom ett visst antal år ytterligare lika mycket
skall uttagas, och jag förutser, att på grund av de särskilda svå¬
righeter, vari vi redan råkat och än mera kunna • komma att raka,
dels genom vad som redan passerat i denna orosfyllda tid, och dels
genom vad som kan komma att ytterligare inträffa, vi kunna komma
i den statsfinansiella belägenheten, att det blir icke bara klokt utan
nödvändigt att tillse, att vi ur denna skattekälla uttaga mera, än
vad vi hittills beräknat.
Nu borde man kanske icke heller uppehålla sig .alltför mycket
vid frågan om monopolets berättigande och nödvändigheten av att
det införes. Ty till och med reservanterna — jag talar om de tre
från första kammaren — erkänna, att »med sådan utgångspunkt to-
baksmonopol är det system, som säkrast för till malet, därom, torde
man kunna vara ense.» Vi kunna således mahända vara ense i stort
sett om att monopolet är nödvändigt och bör tagas. Men, säger man,
»■vägande invändningar kunna emellertid göras, som kräva ytter¬
ligare utredning, och därtill har ett nytt moment tillkommit, näm¬
ligen det, att vi nu stå under så svåra förhållanden på penninge-
marknaden, att det är otänkbart att inom rimlig tid genomföra ett
beslut, som riksdagen nu kan fatta.»
Jag skall i korthet vända mig emot de invändningar, som så¬
lunda blivit gjorda, och jag skall därmed också sluta detta anförande.
Man har i utskottet gjort i huvudsak tre slags invändningar mot
monopolet och dess införande nu. Det första är de invändningar,
som kunna rubriceras under beteckningen »försvarandet av de pri¬
vatekonomiska intressena», det andra är nationalekonomiska hän¬
syn, och det tredje är det slags invändningar, som jag senast nämnde,
nämligen hänsynen till de extra ordinära förhallandena i närvarande
Vad då först de privatekonomiska intressenas tillgodoseende
vidkommer, så vill jag gärna medge, att den sidan av saken ställde
sig för mig, då jag först hade att taga befattning men denna fråga,
så svårlöst och så bekymmersam, att jag vagar säga, att sedan den
första stunden har man icke haft synnerligen många ögonblick, da
man varit fri från tanken på och bekymren för huru detta skulle
lösas. Men de män, som haft utredningen om hand sedan så många
år tillbaka och vilka säkerligen icke kunna misstänkas för att ga
någon särskild parts ärenden eller att vilja tillgodose vissa intressen
framför andra lika berättigade, ha alla kommit till den slutsatsen,
att det går att lösa även denna sida av saken, att det gar att skänka
Nr 80. 8
Onsdagen den 9 september.
Ang statsmo- åt de här ifrågavarande intressenterna en sådan ersättning, som kan
’tillverkningen vara oc^ som staten också kan betala. Tyvärr är det så, att
i niet m.m. man såväl inom industrien som andra näringar måste var beredd pa
(Forts.) att nog så betydelsefulla och för den enskilde svårövervinneliga in¬
gripanden kunna ifrågakomma även utan man kan påräkna ersätt¬
ning för uppkommande förluster, men i föreliggande fall är det ju
icke fråga om något sådant.
Vidare vill jag säga det, att man icke obetydligt har överdrivit
betydelsen och följderna av de ingrepp, som vi här anmoda riksdagen
att göra i det fria näringslivet. Jag tror nämligen, att det i de allra
flesta fall skall visa sig, att sedan detta förslag ■—■ om det nu i hu¬
vudsak av riksdagen godtoges — kommit till utförande, skola in¬
tressenterna finna, att det icke på långa vägar är så svårt eller till
sina följder så ödesdigert, som man nu i prospekt, tidningsartiklar
och man och man emellan till övermått får höra. Det komme att visa
sig här som i många andra fall, att läget för handlandena och för
andra, som ha med omsättningen att göra, blir betydligt gynnsam¬
mare, än man nu tror.
_ Jag kan ej uppehålla kammaren med att i detalj bemöta alla
de invändningar, som i detta ärende blivit gjorda, eller redogöra för
alla de önskemål, som man härvid givit tillkänna — dessa komma
förmodligen under debattens fortsättning att från annat håll påvisas
— men jag vill påpeka den omständigheten, att, under förutsättning,
att tobaksomsättningen i landet bibehålies vid nuvarande höjd och
i fortsättningen normalt ökas, så skall väl antagligen också köpman¬
nakåren i det allra väsentligaste kunna bibehållas. Och om man med
tiden, på grund av ekonomiska eller andra orsaker framdeles kommer
att finna det lämpligt att göra några begränsningar häri, så förstår
nog var och en, att man därvidlag icke kan gå till väga med hård
hand, utan att det måste ske med mjukhet, för att affärslivet skall
kunna invänjas i de nya banor man här skall gå fram på. I stort
sett kommer det icke att bli någon väsentlig skillnad mot nu: köp¬
mannen kommer att köpa och sälja sin vara liksom förut; och om
han därvid inom landet endast har att göra med en enda producent
i stället för flera, sa är det dock intet annat, än vad riksdagen själv
ansett vara lämpligt da den slog in på fabrikatbeskattningens väg,
men under den förutsättningen att på privat väg en skarp koncentra¬
tion skulle genomdrivas. Jag tror, att det blir bättre för hela denna
kar att stå i förbindelse med ett stort monopolbolag, där staten är
hälftenägare, än att sta i beroende av ett enskilt monopolbolag, i vil-
^ är spöke som jag nu frammanar — det utländska
inflytandet kunde komma och med all sannolikhet kommer att göra
sig starkt gällande.
. Hur jag än ser saken, kan jag således icke finna, att de anmärk¬
ningar, som gjorts mot det föreslagna sättet att ordna ersättningen
och övertagandet av rörelsen kunna vara av den art, att de böra av¬
hålla riksdagen från att nu skrida till handling.
... . Hen, säger man, låt vara, att de privatekonomiska intressena
blivit i viss män tillgodosedda, i vissa fall något för mycket, i andra
Onsdagen den 9 september.
9 Nr SO.
fall motsatsen, i genomsnitt tämligen rimligt låt vara, att• aTolX
t. o. m. anser allt vara väl beställt i det avseendet, sa komma i alla tilkerkningm
fall nationalekonomerna och säga, att det är alldeles oriktigt, att sta- ; rij.et m%
ten lägger sin hand över en hittills fri näring, hindrar den i dess ut- (Forts.)
veckling. Även detta tal är överdrivet, det anser jag bevisat genom
vad jag nyss sagt. Näringen kommer att bestå, fast under^ andra
former, driften skall icke skötas av staten och jag har förut påpekat,
hurusom vi alla utan opposition tänkte oss, att det skulle kunna
uppstå ett stort privat monopolbolag, vilket ju dock ur många syn¬
punkter vore mindre tilltalande än det som det. nu är fråga om.
Men när vi komma till frågan, hur vi nationalekonomiskt skola
avgöra, vilket som i detta fall är klokt och riktigt, sa ställer sig
problemet jämförelsevis enkelt. Är statens fiskaliska intresse nog
stort för att berättiga ett sådant ingripande, som här är ifrågasatt,
så måste detta ingripande ske; är statens intresse däremot jämförelse¬
vis litet, så bjuda många hänsyn, icke minst de nationalekonomiska,
att vi låta det vara. Nu veta vi emellertid,^ att det här är fråga icke
blott om en mycket betydande, utan även, så vitt man kan se, en sna¬
rast stigande skatt, som staten skall taga ur detta skatteobjekt.
Häri ligger också svaret på en annan invändning, som fram¬
ställts, nämligen den: Vad kommer härnäst? Nu tar staten tobaken,
i morgon tar den sockret och i övermorgon kanske något tredje, som
vi hittills haft i fred. Denna invändning anser jag mig hava bemött
genom vad jag nyss anförde, ty då den grundläggande åskådningen
är den, att det just är storleken av statens fiskaliska intresse, som är
avgörande för huruvida ett statsmonopol bör införas eller ej, så finns
det ingen annan skattehälla i vårt land, där något sådant kan komina
i fråga än just tobaken. Vi ha ju eliminerat brännvinet eller sprit¬
dryckerna över huvud taget, och vi ha icke i sockret en skattekälla,
ur vilken vi anse oss kunna taga någon högre inkomst, än vi redan
hava. Om jag skulle fråga de ärade ledamöterna av denna kammare
härom, så skulle helt säkert icke många råda mig att försöka taga ut
mera i skatt på sockret. De allra flesta skulle nog säga: Nej, den
källan ha vi beskattat så mycket vi kunna, och vi önska snarare —
något som inom kammaren även givits uttryck åt — en mildring i
beskattningen av detta viktiga näringsämne. Då återstår ju tobaken
såsom den enda skattekällan för vilken monopol kan ifrågakomma,
och därför frågar jag: Är det rimligt att, när staten av fiskaliska
hänsyn, som icke återfinnas på något annat område, anser sig behöva
taga tobaken, säga: vad kommer härnäst? Jag är icke omedveten om
att man kommer att svara mig: Ja, men vårt socialdemokratiska parti
strävar efter produktionens förstatligande. Enligt den socialistiska
läran skall ju produktionen i sin helhet övertagas av staten. Det är
dock ofta långt ifrån bägaren till läpparna. Vare detta sagt utan all
avsikt att stöta eller såra någon, ty icke vill jag försöka upphäva mig
till domare eller siare i fråga om den framtida utvecklingen även om
min egen åsikt i det avseendet är än så bestämd. Säkert är dock, att
den fara, som hotar från det hållet, icke kan minskas eller betvingas
genom att vi nu i blindo skulle avstå från att, när statens intresse
Nr 80. 10
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket in. in.
(Forts.)
• fordrar det, taga vara på en skattekälla, som icke på annat sätt kan
' tillbörligen utnyttjas.
Jag bär hört och sett många betydande inlägg mot att staten
skulle, om än på detta indirekta sätt, övertaga ledningen av en så
betydande produktionsgren som den här ifrågavarande, men jag vill
säga herrarne, att under studier av förhållandena i främmande länder
kommer man snart underfund med, att samma invändningar, som
här göras mot statens övertagande av tobaksindustrien, göras i Eng¬
land och Frankrike mot statens övertagande av järnvägarna, men
tror någon, att detta skulle påverka oss till att övergiva systemet med
statsjärnvägar? Jag tror, att det finns områden, där man på olika
grunder måste anse, att staten bör gripa in, och jag har redan an¬
fört de skäl, varför jag anser, att staten bör göra så i fråga om to¬
baken.
Nu säger man vidare att våra främsta handels- och industri¬
representationer med skärpa framhålla att det är farligt att staten
lägger under sig betydande näringar. Särskilt har man anfört ut¬
talanden från industriförbundets sida. Det är kanske för en del av
herrarne bekant, att jag under ett antal år varit vice ordförande i
detta förbund, och jag vill gärna lika varmt som någon annan för¬
svara de intressen, som där böra försvaras, men man kan även i det
avseendet gå för långt. Min tro är ock, att om vi på nytt föreläde
de personer, som skola formulera förbundets mening det problemet:
Huru uttaga av tobaken en så betydande skattesumma, som det nu
sannolikt kommer att gälla? så skulle de säga: Ja, är statens fiska-
liska intresse så stort, att det överskjuter en viss gräns, då måste
även våra betänkligheter falla och vi måste gå med på monopolet.
Jag har grundad anledning att tro, att de skulle svara så.
Således synes det mig, att även de intressen, som man kallar
de nationalekonomiska, visat sig vara nog så ensidigt förfäktade i
detta sammanhang, och man kan därför nu mycket väl fatta beslut
om införande av tobaksmonopol, utan fruktan för att skada några
nationalekonomiska intressen, det statsfinansiella måste i detta fall
väga över.
Jag kommer nu slutligen till den invändning, som gjorts mot
att besluta monopolet i denna stund. Jag är den siste att förneka,
att de ändrade förhållanden, som inträtt på penningmarknaden, äro
av den extraordinära och uppseendeväckande art, att man skulle
kunna överge mycket, som man förut ansett sig kunna gå med på,
men å andra sidan säger jag, att det i stort sett här ingenting annat
gäller än ett överflyttande av värden inom landet. Jag vill icke
bestrida, att det blir nödvändigt att upptaga ett lån, men jag anser,
att genom hela denna transaktion det är så långt ifrån att penningar
skulle tagas ifrån industrien, att tvärtom penningar komma att till¬
flyta industrien.
Jag vill i detta sammanhang framhålla den omständigheten, att
de preferensaktier, som skola utfärdas, bli så goda papper, att jag är
övertygad, att man kommer att tävla om dem snarare än att visa
dem ifrån sig. Härutinnan har under remissdebatten om ifråga-
Onsdagen den 9 september.
11 Sr sa
varande proposition mot mig riktats den förebråelsen, att jag så illa ^ "£
tillvaratagit statens intressen, att jag icke sett till, att aessa, prei tillverkningen
rensaktier icke kunde bli föremål för jobberi eller oberättigat vinst- { riket m. m.
intresse. Nu är det ju så, att företrädesrätten till preferensaktierna (Forte.)
skall användas såsom en del av den ersättning, som skall utgå till
de intresserade tobaksfabrikanterna. Här hava dessa ett gynnsamt
tillfälle att tillgodose sina intressen i mån av. den ersättning de Ha
rätt att få. Den sidan av saken synes sålunda icke kunna lämna rum
för berättigade anmärkningar eller vålla några svårigheter.
Värre ställer det sig med obligationerna, men även dessa aro
av den art att man i dem bör kunna få en god kapitalplacering, oc
när nu penningar komma i omlopp genom statens ingripande i denna
näring, är det antagligt, att en del därav kommer att placeras i dessa
obligationer. ,
Under sådana förhållanden förefaller det mig, som om riksdagen
skulle med förtroende kunna lägga denna sak i Kungl. Maj :ts hand
och vara förvissad om, att Kungl. Maj:t — vem det än blir som^kom-
mer att få sig det uppdraget anförtrott — kommer att med påpass¬
lighet sörja för att det rätta tillfället gripes för utförandet av denna
betydande transaktion, som —• det vill jag till sist framhålla — långt
ifrån att skapa oro i näringslivet, tvärtom skall bidraga till att lugna
sinnena och äntligen bringa en fråga, som under sa många ar varit
svävande, till en slutgiltig lösning. En sådan verkar alltid, det är
min erfarenhet, därhän att man lugnar sig och inrättar sig efter för¬
hållandena. Osäkerheten är det värsta av allt. Har riksdagen blott
fattat sitt beslut, så kan var och en gå till sin gärning med full vet¬
skap om hur landet ligger.
Jag vågar vördsamt hemställa, att kammaren nu bilaller ut¬
skottets förslag.
Vidare yttrade:
Herr Ro ing: Herr talman, mina herrar! När den kungl.
propositionen rörande införande av statsmonopol för tobakstill-
verkningen inom riket remitterades till riksdagens särskilda ut¬
skott nr 3, tillät jag mig att rikta en rätt ingående kritik mot
vissa bestämmelser som återfinnas i det föreliggande lagförsla¬
get liksom ock påpeka vissa felaktiga grunder i det kungl. för¬
slaget. Jag ber att få konstatera för herrarne, som haft till¬
fälle att genomläsa utskottets betänkande, att utskottet bär
givit mig fullständigt rätt i den kritik, som jag da riktade, mot
den kungl. propositionen, och i alla de paragrafer, vilka jag i
mitt anförande då berörde, gjort vissa ändringar.
Av helt naturliga skäl, herr talman, ansåg jag icke lämp¬
ligt att vid remissdebatten yttra mig i själva principfrågan, i
frågan om införande av statsmonopol eller icke, enär jag redan då
ansåg, att rätta tidpunkten för att yttra sig i denna sak var
inne, då utskottets betänkande förelåg till avgörande inför kam¬
rarna. Jag skall därför nu tillåta mig, herr talman, att i stör-
Nr 80. 12
Onsdagen den 9 septemter.
noll]åtobakä-5^- s°ka u^veckla min synpunkt på själva monopol-
tUteerkningen SPOFSpalet. .
i riket m. m. K undrar, om vi icke litet var, oavsett möjligen det social-
(Forts.) demokratiska partiet, kunna vara av den uppfattningen, att det
endast är under tvenne förutsättningar, som man över huvud
taget kan. vara med om att införa statsmonopol inom det en¬
skilda näringslivet här i landet. Den ena förutsättningen är den,
att staten dels behöver penningar och dels anser, att man kan
erhålla dessa penningar ur en viss industri endast genom att in¬
föra statsmonopol och icke genom att införa ett annat skattesy¬
stem. Det är den ena förutsättningen. Den andra förutsättningen
är den, att förhållandena inom landet äro sådana, att man måsto
tråda den inhemska industrien och den inhemska handeln hjälpan¬
de till mötes, emedan det svenska näringsintresset är utsatt för
en mördande konkurrens av ett mäktigt" utländskt trustintresse,
vilken trust missbrukar sin maktställning på den inhemska mark¬
naden. Man kan, mina herrar, endast under dessa förutsätt¬
ningar införa statsmonopol, om man dessutom vill göra full
rättvisa åt det svenska näringslivet, vars berättigade intressen
skadas genom monopolets införande.
... herrarna se av den kungl. propositionen, så är propo¬
sitionen byggd på en kombination av statsmonopol och fabrikat¬
beskattning. I själva verket föreslås i den kungl. propositionen
ingen annan beskattningsform än den, som jag själv föreslagit i
min motion. Skillnaden är endast den, att enligt Kungl. Maj:ts
förslag ett enskilt aktiebolag, i vilket staten äger aktiemajori¬
teten, erhaller rätt att utöva statsmonopol för tillverkning av
tobaksvaror.
Låt oss nu undersöka, om det föreligger någon av de förut¬
sättningar, som jag nyss nämnde och som kan föranleda riks¬
dagen att acceptera monopolet. Såvitt jag kan finna, är så
icke förhållandet. Vad är det staten önskar erhålla i ökad in¬
komst av tobaksbeskattningen, genom införande av statsmonopol ?,
Jo, staten önskar erhålla det första åren, efter det monopolet är
infört, en summa av i runt tal 6 miljoner kronor, vilken summa
antagligen kommer att ökas även med bibehållande av den före¬
slagna skatten,, och ar 1927 torde kunna beräknas uppgå till i
runt tal 12 miljoner kronor på grund av ökad konsumtion av to¬
baksvaror. Kan man nu icke erhålla detta belopp på annan väg
än genom .införande av statsmonopol ? Jo, jag har, mina herrar,
i min motion visat, att man lika lätt genom att gå den väg, jag
föreslagit, nämligen den rena fabrikatskattevägen, kan med lika
stor lätthet fa för statskassan dessa ökade inkomster. Jag har
visat att genom ett .bifall till min motion skulle staten året
ettei det denna lagstiftning träder i kraft, erhålla en ökad in¬
komst av något mer än 8 miljoner kronor, vilken ökade in¬
komst sedermera år 1927 .skulle ökas till något över 12 mil¬
joner kronor, och då har jag beräknat den årliga ökningen en¬
dast till 2,8 procent, då man under sista årtiondet sett vida
Onsdagen den 9 september.
13 Nr 80.
större ökning i procent år från år. Mot denna min beräkning Ans- statsmo-
och detta mitt påstående, mina herrar, har utskottet icke gjort
någon som helst anmärkning, och de båda sakkunniga som den ; ,.iieÉ m ym
nuvarande regeringen använt vid utarbetandet av sin proposition, (Forts.)
hä i en promemoria till särskilda utskottet nr 3 slagit fast,
att det är icke tu tal om att man likalvål på den rena fabrikatskat¬
tevägen kan erhålla dessa summor av respektive 6 och 12 mil¬
joner kronor som enligt. Kungl. Maj:ts förslag.
Nu yttrade herr finansministern nyss: »Men det är möj¬
ligt, att det icke blott är dessa summor av respektive 6 och 12
miljoner kronor, som staten vill ha i ökad inkomst från to-
bakshanteringen under dessa år, det är möjligt att den behöver
och (önskar taga ut ännu mer, och vill man det, kan man icke
gå någon annan väg än monopolvägen. Även det påståendet är
felaktigt enligt mitt förmenande. Man kan, om man går den
rena fabrikatskattevägen, utan tvivel om man så önskar —
naturligtvis i båda fallen inom rimliga gränser —• öka skatte¬
satserna, lika väl, om man lägger den rena fabrikatskatten
till grund, som, om man går monopolvägen. Därför finnes in¬
tet hinder. Och jag vill som ett belysande exempel nämna, att
det land i Europa, som tager ut ur tobaksbeskattningen det
näst största beloppet per individ, är ett land där monopol icke är
infört, nämligen England, som tager ut något mer än 7 kronor
per individ och år.
Nå, föreligger den andra förutsättningen för att riksdagen nu
skulle antaga Kungl. Maj:ts, respektive utskottets hemställan
att lösa frågan på monopolvägen? Nej, ingalunda! Icke har
någon av er, mina herrar, hört industriens och handelns målsmän
inom tobaksbranschen klaga över ett mäktigt utländskt trustin-
tresse, som skadar deras berättigade intressen? Nej, för visso
icke. Därifrån har man icke hört, att någon fara föreligger,
då däremot förskräckelsen över antagandet av Kungl. Maj:ts,
respektive utskottets förslag, som känt, är mycket stor bland
tobaksindustriens målsmän. Jag vill ej underlåta att stryka
under, ,att en sådan fara naturligtvis kan uppstå i framtiden,
men Industriförbundet, som herr finansministern nyss yttrade
sig om, har välvilligt ställt till särskilda utskottets nr 3 för¬
fogande en synnerligen upplysande och intressant redogörelse
över förhållandena i ett av våra grannländer, där den engelsk¬
amerikanska trusten försökt vinna mark och där den i det sto¬
ra hela misslyckats. Skulle emellertid den principen här slå
igenom och godkännas av kamrarna, att det är tillräcklig an¬
ledning för införande av monopol, att en .gång i framtiden möj¬
ligen en trustfara skulle kunna uppkomma, ja, var skola vi då
börja och var skola vi då sluta med att monopolisera de olika
näringarna? Ty vilka näringar och vilka industribranscher äro
icke i likhet med tobaksbranschen i framtiden utsatta för en
eventuell strid från ett utländskt mäktigt trustintresses sida?
Då borde man väl framför allt börja inom någon bransch, där
Nr 80. 14
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo- det verkligen finnes en trust, som sitter inne med mycket stor
n°f°l äJoinks~ makt och i vissa fall åtminstone missbrukar sin makt. Det fin-
*i riket”™0m. nes mer än en dylik bransch. Jag ber att få hänvisa till Standard
(Forts.) ' Oils inflytande i så gott som alla svenska petroleumbolag. I
de flesta äger Standard Oil och dess män aktiemajoritet.
Det föreligger sålunda enligt mitt förmenande ingen av dessa
båda förutsättningar för att man skulle nödgas gå monopolvägen
i stället för den rena fabrikatskattevägen.
Nå, har då Kungl. Maj :t, när Kung!. Maj :t utarbetad©
sitt förslag, tagit all nödig hänsyn till den svenska tobaksindu-
striens och den svenska tobakshandelns berättigade intressen*
och har Kungl. Maj :t sökt göra full rättvisa åt denna näring,
när staten skall monopolisera densamma? Såvitt jag kan finna,
ingalunda; och detta utvecklade jag redan i mitt anförande vid
remissdebatten i juli månad. Och utskottet har, som jag nyss
anförde, fullständigt ställt sig på min' sida.
Jag skall, mina herrar, endast tillåta mig att göra en
liten axplockning bland de många ändringar i de viktigaste para¬
graferna, som särskilda utskottet nr 3 har gjort i den kungl.
propositionen.
Utskottet hemställer, i motsats till vad Kungl. Maj :t före¬
slagit, att industriens och handelns representanter liksom även
vissa grupper arbetare, förmän etc., skulle vara representerade
både i de lokala kommissionerna och i centralkommissionen.
Utskottet har vidare underkänt grunderna för den ersätt¬
ning, som skulle utgå till de olika tobaksföretagen. Jag skall
då först be att något få beröra de företag, som stå utom den
s. k. trusten. Enligt utskottets förslag skulle de yngre före¬
tagen erhålla fem gånger medelhandelsvinsten, enligt Kungl.
Maj :ts förslag endast en gång medelhandelsvinsten. Enligt ut¬
skottets förslag skulle de företag, som inlösas av staten och
icke haft att uppvisa någon medelhandelsvinst, erhålla dubbelt
så stor ersättning som enligt Kungl. Maj :ts förslag. Kungl.
Maj :t har nämligen i sådant fall föreslagit ersättning med en
tjugondei av medelhandelsomsättningens belopp, då däremot ut¬
skottet höjt ersättningssumman till en tiondel eller dubbla be¬
loppet. Jag påpekade även vid remissdebatten, att företag kunna
existera med samma medelhandelsvinst, fastän det ena företaget
visar en utvecklingskurva med ökade vinster under ett antal
år, under det att det andra företaget under samma år har motsva¬
rande minskade vinstsummor. Utskottet har tagit hänsyn här¬
till och föreslagit, att vissa av dessa företag kunna få tio procent
större ersättning än andra. Men icke är denna bestämmelse
tillfredsställande. Jag måste dock ge utskottet rätt i att det
icke går att föreslå större ändring, än utskottet gjort, i Kungl.
Maj :ts förslag. Varför då, mina herrar? Jo, emedan en mycket
viktig del i detta problem, som herr finansministern _ kallade
det, har varit fullständigt outrett av de olika sakkunniga, som
behandlat detsamma, nämligen tullproblemet; och, herr talman,
Onsdagen den 9 september.
15 2ir 80.
jag hoppas, att herr talmannen tillåter att jag får behandla
denna fråga något i detta sammanhang, fastän den närmast ror tfllverhningen
proposition n:r 260, emedan det är omöjligt att icke något nu ; riket m_ m_
beröra densamma. . ... . . ..... (Forts.)
Varför kan man icke göra större skillnad i ersättnings¬
belopp mellan dessa olika företag? Jo, därför att tullpro¬
blemet är outrett och alla olika tobaksalster äro sammaniorda
i en klump. Man vill å ena sidan naturligtvis icke vara med
om att ge en viss del av industrien inom branschen, som uppen¬
barligen redan nu har för högt tullskydd och kunnat fa en
vacker utvecklingskurva till följd av detta tullskydd, en för
stor ersättning av många gånger medelhandelsvinsten. Uch a
andra sidan finnas vissa industrier, t. ex. cigarrindustrien, som
uppenbart har för lågt tullskydd, och som därför endast med
den mest okuvliga och intensiva duglighet och energi kunnat
visa en vacker utvecklingskurva. Denna del av industrien borde
naturligtvis hava mycket större ersättning än cigarrettindu¬
strien. Men när hela tullproblemet är outrett, och man icke
skiljer cigarrer från cigarretter etc., utan allt sammanförts i
en klump, då har man ingen möjlighet att gorå full rättvisa
åt de olika industrierna inom denna bransch.
Om jag vidare övergår till den s. k. trusten, sa har ju
utskottet föreslagit vida större ersättningsbelopp, än Kung .
Maj :t föreslagit. Dessutom har luckan rörande tobaksodlarna
fyllts ut genom den bestämmelsen, att prisnämnder skola in-
rättas. Och arbetarnes berättigade intressen hava även tillgodo-
setts. Man har visserligen icke gjort handeln full rättvisa,
men så långt har utskottet gått — i likhet med vad jag påpe¬
kade under remissdebatten — att trots det utskottet föreslår
en vida lägre tull på cigarrer och cigarrcigarretter an Kung!.
Maj :t föreslagit, så anser utskottet dock fullständigt enhälligt,
att importgrosshandelns berättigade intressen skadats, vilket
föranleder utskottet att föreslå ersättning åt importgrosshand-
larne. Beträffande minuthandlarne har däremot icke inkommit
någon paragraf om minimirabatter, men utskottet hemställer
— och jag är utskottet tacksam därför — om en skrivelse till
Kungl. Maj :t, däri riksdagen uttalar som sm asikt, att staten
bör nivå de av Kungl. Maj :t utsedda ledamöterna i monopolbola¬
gets styrelse i uppdrag att tillse, att minuthandelns berättigade
intressen tillvaratagas och att den erhåller en skalig rabatt,
så att den fortfarande kan existera. Handelsresandena ha lätt
ersättning, en del andra, affärsledare likaså etc. etc.
Herrarna finna bara av denna lilla axplockning i huru olant¬
ligt många viktiga paragrafer utskottet har gjort avsevärda
förändringar och, jag vågar säga, lika många förbättringar som
förändringar i det kungl. förslaget.
År det nu möjligt, frågar jag Eder, mina herrar,^ att under
den korta tid, som stått utskottet till buds, kunna sa ingående
undersöka, om det icke finnes någon hake här och någon hake
Nr 80. 16
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. m.
(Forts.)
■ där, om icke någon grupp personer förbisetts, som borde hava
'ersättning, men som icke fått det, och om å andra sidan statens
berättigade intressen tillvaratagits överallt, så att man kan
vara säker på att man lugnt kan giva sin röst för utskottets
hemställan? Jag tror det åtminstone icke, och jag tror, mina
herrar, att det skulle vara synnerligen lyckligt, hur denna fråga
än löses, att det åtminstone blir en ny överarbetning av Kungl.
Maj :ts och utskottets förslag, om riksdagen nu en gång vill
gå monopolvägen. Men då skall jag, herr talman, be att på
det livligaste få uttala min anslutning till den ståndpunkt, som
här intagits av Industriförbundet, att den överarbetningen eller
den förnyade utredningen må göras av män, som icke haft med
denna utredning förr att göra, män, som äro fullständigt obundna
och icke intaga någon så absolut klar ståndpunkt, innan de gå
till arbetet, som de personer, vilka senast haft frågan om hand.
Skulle det skada någons intresse, om frågan folie nu och
uppskötes t. ex. till 1915 års riksdag? Nej, såvitt jag kan
finna, är så icke fallet.
Sedan Kungl. Maj :ts proposition inkom på kamrarnas bord,
har ju mångt och mycket, som herr finansministern nyss yttrade,
inträffat. Det har inträffat förhållanden, som föranlett ut¬
skottet att fullständigt enhälligt avstyrka den delen av Kungl.
Maj :ts proposition, att monopolet skulle träda i kraft den 1
november 1914, och utskottet föreslår att överlämna åt Kungl.
Maj :t att låta det träda i kraft, när Kungl. Maj :t anser det
möjligt under år 1915. Det är alldeles uppenbart, att om även
riksdagen i dag skulle besluta sig för en monopollagstiftning i
princip, så dröjer det rätt avsevärd tid, innan det blir möjligt
att i verkligheten genomföra densamma. Tiderna äro i sanning
sådana, att det finns ingen möjlighet att kunna gorå det under
de närmaste åren, och det kanhända dröjer flera år, innan så
blir fallet.
Då det således finnes god tid att göra en ny utredning, sk
kan frågan endast vinna på att densamma kommer under förny¬
ad sådan, och då kunde man ju välja på två förslag, ett över¬
arbetat och väl genomtänkt monopolförslag och ett förslag, byggt
på ren fabrikatskatt. i
När jag, herr talman, väckte min motion i juli, så gjorde
jag det icke med någon tanke på ätt, utskottet skulle kunna
yrka bifall till densamma, emedan den åtföljdes av ett helt lag¬
förslag, som riksdagen icke gärna utan lagrådets hörande kunde
bifalla. Utan min motion avsåg endast att visa riksdagens leda¬
möter, att man mycket väl kunde gå fram på den rena fabrikat-
fekattevägen. Jag har nyss påpekat, att meningarna icke äro
delade beträffande möjligheten att på denna väg få ut respek¬
tive 6 och 12 miljoner kronor under de närmaste åren. Varom
meningarna däremot gått i sär, det är, att om man accepterade
min motion, så bleve de kontrollbestämmelser, jag föreslagit icke
tillfredsställande. Jag har i min motion nämligen föreslagit,
Onsdagen den 9 september.
17 Nr 80.
att kontrollåtgärderna skulle vara följande. Varje närings- Ang. statsmo-
idkare inom tobaksbranschen skulle låta inregistrera sig och »opoi åtobats-
betala en viss inregistreringsavgift. Varje tullkammare skul- * r”Zt mfm.
le ha eu uppgift över de inregistrerade tobaksodlarna och (Forts.)
tobaksfabrikanterna samt de tobakshandlare, som hade rätt att
importera, tobaksvaror. Så fort tobaken kom från utlandet
till tullkammaren, finge tullkammaren granska, om firman hade
rätt att importera. Vore så fallet, så förtullades partiet och
uppgift lämnades omedelbart från tullkammaren direkt till
kontrollstyrelsen, där all kontroll skulle samlas. Den 15 i
varje månad skulle råvaruodlaren ingiva rapport till kontroll¬
styrelsen om sina leveranser under den senaste månaden och till
vilka råtobakshandlare eller fabrikanter han levererat. Dylika
uppgifter skulle även ingå till kontrollstyrelsen från varje rå¬
tobakshandlare och fabrikant, så att kontrollstyrelsen vore full¬
ständigt å jour med import, inköp, försäljningar och leveranser.
Liknande kontroll skulle även anordnas av statskontoret beträf¬
fande banderollen d. v. s. stämplarna och rapporter lämnas från
statskontoret till kontrollstyrelsen därom.
Dessa bestämmelser har utskottsmajoriteten icke funnit till¬
fredsställande, och den visar på förhållandena i Förenta Sta¬
terna. Men utskottets majoritet har icke ansett nödigt eller
icke ansett lämpligt att upplysa riksdagens ledamöter om att
Tyskland sedan 1906 har ett dylikt kontrollsystem, dock något
lindrigare, än vad jag föreslagit, rörande tillverkningen av cigar¬
retter i tyska riket. I Tyskland finnes sedan 1906 banderollbe¬
skattning eller ren fabrikatsbeskattning på cigarretter, och under
de åtta år, som sedan dess förflutit, har det icke visat sig, att i
Tyskland med dylika kontrollbestämmelser, som jag föreslagit,
icke statens fiskaliska intressen blivit fullt tillgodosedda. Det
har smärtat mig mest av allt, herr talman, att det finnes en
utskottsmajoritet, som vill vara med om ett sådant uttalande,
som det utskottet gjort angående nödvändigheten av så ytterst
stränga kontrollåtgärder, för att statens fiskaliska intresse iskall
bli tillgodosett. Jag vet, att den uppfattningen har hysts under
många år närmast inom generaltullstyrelsen och bland dess män,
men jag hade åtminstone icke trott, att näringsidkare, som hade
säte och stämma i detta särskilda utskott, skulle dela denna upp¬
fattning.
Gå bara till vårt naboland på andra sidan sundet, Danmark,
och studera förhållandena där, huru Danmark anser sig kunna
på tillfredsställande sätt bevaka statens fiskaliska intressen,
huru importhandelns män där lämnas stor frihet vid behandlingen
av illpliktigt gods. Endast genom att dessa inlämna uppgifter
anser staten sina fiskaliska intressen vara helt tillgodosedda.
Huru annorlunda är det icke här ? Här hyses inom dessa kretsar
det största misstroende mot industriens och handelns målsmän,
och här anses det absolut nödvändigt, att det praktiskt taget i
vart enda rum i fabrikslokalen skall stå en person, en ämbetsman,
Andra kammarens protokoll vid senare riksdagen 1914. Nr SO. 2
Nr 80. 18
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. in.
(Forts.)
■ som kontrollerar och övervakar, att eventuellt icke någon baga-
1 tell tobak smusslas bort.
Jag tror, herr talman, att jag härmed sökt visa, att det
finnes många anledningar till att riksdagen icke !nu förhastar
sig och slår in på den mycket, mycket farliga monopolvägen,
utan att både statens intressen och näringslivets berättigade in¬
tressen bäst gagnas med att denna fråga kommer under ny saklig
utredning, och att man efter denna får se, vilken väg som är
bäst att gå fram på, monopolvägen eller den rena fabrikatskatte-
yägen.
På de skäl jag nu anfört, anhåller jag, herr talman, att få
yrka avslag på såväl Kungl. Maj :ts proposition som utskottets
Jiemställan och bifall till den vid betänkandet av herr Hilde-
brand och mig avgivna reservationen.
Herr Hellner: Herr talman, mina herrar! Den närmast
föregående talarens yttrande giver mig anledning att i allra
störsda korthet erinra om gången av den utredning, som pågått
sedan 1903 i förevarande fråga.
Det har redan erinrats om att det var 1902 års riksdag, som
i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde utredning och förslag till
ökat utnyttjande av tobaken som skatteobjekt. Det tillsattes
en kommitté, i vilken bland annat två tobaksfabrikanter, her¬
rar Köttig och Swartz, voro medlemmar. Denna kommittés upp¬
drag var till en viss grad begränsat. Riksdagen hade nämligen
uttalat den uppfattningen, att man icke borde taga monopol¬
frågan i övervägande under den anbefallda utredningen. Den¬
na kommitté kom till följd därav med ett förslag, som gick ujt
på att medelst höjda tullar å importerade varor och accis på
inom riket odlad tobak få en högre inkomst, och kommittén
beräknade, att den inkomsten skulle gå upp till 21/2 miljon
kronor om. året. Men kommittén framhöll samtidigt, att om
staten ville uttaga något väsentligt högre belopp av tobaken*
så skulle den enda utväg, som stod till buds, vara införande
av statsmonopol. Denna kommitté hade härvid också tagit i
övervägande /möjligheten att gå fram på fabrikatskattevägen,
men kommit till den bestämda uppfattningen, att detta icke var
möjligt. Sedan kommitténs förslag blivit remitterat till myn¬
digheterna och återkommit, blev det tills vidare lagt å sido,
och när Kungl. Maj:t nästa gång skulle taga upp frågan till be¬
handling, uttalade dåvarande finansministern den meningen, att
ett belopp av 21/2 miljoner kronor var alldeles otillräckligt.
Det var icke vad man hade rätt att begära av tobaken som
skatteobjekt, och därför ansåg han en ny utredning nödvändig.
Denne finansminister var en av de fabrikanter ,som suttit i den
kommitté jag nyss talade om, och han förklarade sig vidhålla
den meningen, att ett fullständigt rationellt utnyttjande av to¬
baken som skatteobjekt kunde ske endast på monopollagsstift-
ningens väg.
Onsdagen den 9 september.
19 Nr 80.
Kungl. Maj :t tillsatte på hans hemställan en ny kommitté,
som fick i uppdrag att företaga en allsidig utredning och att
även taga monopolfrågan i betraktande. Även i denna kom¬
mitté satt en representant för tobaksindustrien, nämligen nu¬
varande direktören för aktiebolaget Förenade svenska tobaksfa¬
brikör herr Jeansson. Denna kommitté avlämnade två alternativa
förslag, det ena rörande statsmonopol, det andra till ett be-
skattningssystem, som anslöt sig till, som jag nyss skisserade,
höjd tull på importerade tobaksvaror och accis på inom landet
odlad tobak, vartill lades banderollskatt å cigaretter och cigar-
rettobak. Det senare systemet ansågs skola inbringa högst 6 V2
miljon kronor, och kommittén uttalade den meningen, att om
man uttoge det beloppet, hade man nått maximum, av vad man
på denna väg kunde komma till. Finansministern fann, att
detta belopp var för ringa för behovet, och anmodade därför
två av kommitténs ledamöter att fortsätta den utredning, som
erfordrades för genomförande av statsmonopol.
På detta stadium inträffade den tendens till sammanslutning
inom tobaksindustrien, som ledde till bildandet av aktiebolaget
Förenade svenska tobaksfabriker. På sommaren 1912 troddes
det, att denna sammanslutning skulle bliva tämligen fullstän¬
dig och i varje fall omfatta allra största delen av tobaksfa-
brikationen. Detta ingav dåvarande finansministern den tan¬
ken, att man kunde undslippa införandet av statsmonopol och
i stället gå fram på fabrikatskattvägen. Han tänkte sig, att
om fabrikationen vore koncentrerad på ett fåtal företag, så
skulle man kunna anordna den effektiva kontroll, som vore
den nödvändiga förutsättningen för ett fabrikatskattesystem,
men som skulle ställa sig alldeles för kostsam, om fabrikationen
såsom hittills vore splittrad på en mängd små företag. Det vi¬
sade sig emellertid, att koncentreringen icke kunde genomföras
så, som man beräknat och väntat. Visserligen slöto sig ett 40-
tal fabriker tillsammans, men ungefär lika många stodo utanför,
och därtill korn, att koncentreringen icke berörde hantverk och
hemindustrien. Följden blev den, att sedan finansministern un¬
dersökt förhållandena och funnit, att den erforderliga koncent¬
reringen icke kunde åsta.dkommas på frivilligbetens väg, så
riktade han åter sina tankar på statsmonopol, men han laae
om förslaget på det sätt, som det nuvarande är lagt, nämligen
så, att fabrikationen skulle utövas av ett aktiebolag.
Jag har velat påpeka detta för herrarna för att göra klart,
att denna fråga om anlitande av fabrikatskattevägen ingalunda
är någon ny fråga, utan den är undersökt av två föregående
kommittéer och hårt kritiserad även av personer, som själva,
varit tobaksfabrikanter och haft det livligaste personliga in¬
tresse, att statsmonopol icke bleve genomfört. Det torde vara
en sak att beakta, när man nu går att bedöma frågan, huruvida
det är möjligt att komma fram på någon annan väg än stats-
monopolcts.
Ang. statsmo¬
nopol å tobaks-
ti Ilverkning en
i riket m. m.
(Forts.)
Nr 80. 20
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. in.
(Forts.)
Vad är det, som gör att man. icke kan komma fram på fabri¬
katskattevägen? Jo, det är svårigheterna att anordna en till¬
fredsställande kontroll, som icke blir oskäligt dyr. I det för¬
slag, som herr Ilning framlagt för herrarna, har, som han nyss
skisserade, kontrollen lagts så, att den består i en särskild bok¬
förings-, registrerings- och rapportskyldighet icke blott för to-
baksodlarna utan även för råtobakshandlama och fabrikanterna.
Tobaksodlarna ha skyldighet att till kontrollstyrelsen anmäla,
huru mycket tobak de ha skördat och avyttrat, råtobakshandlarna
huru mycket de ha köpt och sålt, samt fabrikanterna, huru mycket
tobak de ha köpt av råvaruhandlarna, och huru mycket de ha
lämnat ut till allmänheten i form av färdig vara. Kontroll¬
myndigheten har sedan att med ledning av dessa uppgifter
söka bilda sig ett omdöme om huruvida någon tobak icke
smugglats undan på vägen, utan allt kommit fram till det ögon¬
blick, då stämpeln åsättes och skatten uttages. Vad har då
kontrollmyndigheten att göra? Jo, den skall jämföra uppgifter¬
na, som kommit in om vikten av de råvaror, som levererats till
fabrikerna, och vikten av de färdiga varor, som lämnats ut där¬
ifrån för att kontrollera, om dessa viktuppgifter svara mot var¬
andra ; och för att ytterligare kunna kontrollera detta, har den¬
na myndighet rättighet att när som helst företaga inventering
av råtobakshandlarnas och fabrikanternas lager. 'Hela syste¬
met är sålunda byggt på viktjämförelsen mellan den färdiga
varan och den därför använda råvaran.
Är nu detta ett system, som kan tänkas erbjuda någon till¬
förlitlighet? Ne\j, jag tror, att den, som satt sig in i saken,
måste besvara den frågan nekande. Förhållandet är det, att
den vara, som man här har att göra med, i allra högsta grad;
växlar i vikt, och jag skall till belysande härav be att få an¬
föra några siffror. Den takmogna tobaken skall först undergå
en svettningsprocedur, under vilken den förlorar i vikt, och
den förlorar mer eller mindre, beroende på hur långt denna
procedur drives samt på tobakens beskaffenhet. Den kan för¬
lora ända till 35 °/o i vikt. Denna process äger rum än hos
tobaksodlaren, än hos råvaruhandlaren, än hos tobaksfabrikan-
ten. Stundom äger den rum delvis hos den ene, och delvis hos
den andre. När tobaken nu har genomgått denna fullständiga
svettningsprocedur, är den mycket torr och upptager synnerligen
lätt fuktighet, och själva fabrikationen, åtminstone för vissa
varor, är sådan, att varan måste taga upp vatten. Vi veta att
färska cigarrer innehålla rätt mycket vatten, och att färskt
snus innehåller ända till 50 o/o vatten. Slutligen växlar den fär¬
diga varan i vikt, allteftersom den plats där den förvaras, är
mer eller mindre fuktig. Då frågar jag: Hur är det möjligt
att genom vikt jämförelse kunna kontrollera, att all utlämnad
värdig vara plus kvarvarande lager motsvarar den inköpta kvan¬
titeten råtobak, och att icke någon tobak kommit bort under
vägen, då denna vara till den grad växlar i vikt under fabrika-
Onsdagen den 9 september.
21 Nr 8a
tionens gång och jämväl sedan den är färdig. Det är alldeles
uppenbart, att detta är ett omöjligt system. Denna kontroll:
är icke effektiv.
Nu säger man: men ansvarsbestämmelserna böra väl hjälpa
upp saken; den som vågar smuggla undan tobak, blir ju belagd
med ett mycket strängt straff. Ansvarsbestämmelser lära väl
dock icke kunna hjälpa upp bristen på effektiva kontrollbestäm¬
melser. Snarare kan man säga, att ju mindre tillförlitlig kon¬
trollen är dess mindre benägna bli domstolarna att lägga dess
resultat till grund för fällande straffdomar. Jag får därför
säga som min mening, att jag tror, att riksdagen näppeligen
kan gå in på ett dylikt kontrollsystem, och jag vill fråga,
om det finns någon, som beträffande sockerfabrikationen skulle
vilja taga bort den effektiva kontroll, som där är genomförd
och huvudsakligen lägga kontrollen där på ett bestraffnings-
system. Jag tror ej, att riksdagen skulle kunna förmås härtill.
Och likväl är faran för underslev vida mindre beträffande soc¬
ker än den skulle vara ifråga om tobak, emedan värdet av eu
viktenhet tobak är så betydligt mycket högre än en viktenhet
socker.
Nå, denna kritik har till viss grad inverkat på vissa av
fabrikatskattesystemets anhängare, och de ha i stället velat gå
en annan väg. Herr Hildebrand t. ex. har i sin motion räknat
med nödvändigheten att införa effektiv kontroll. Vad följer
då härav? Jo, nya svårigheter. Först och främst skulle en
effektiv kontroll bliva så kostsam, att endast ett fåtal av de
existerande företagen skulle kunna bära en sådan. Jag vill
erinra om, att den kontroll, som utövas vid sockerfabrikationen
kostar 20 till 25,000 kronor per fabrik årligen. Kanske skulle den
bli billigare vid tobaksfabrikerna, — därom vill jag icke uttala
mig. Men jag är i alla fall säker på, att den blir så pass dyr,
att endast företag med betydlig omsättning kunna bära kontroll-
kostnaderna. Hur ställer det sig då med denna omsättning. Jo,
det är icke mer än ett tiotal företag, för vilka omsättningen
överstigei 100,000 kronor om året. Alla övriga fabriker liksom
alla, som idka tobakstillverkning såsom hemindustri och hant¬
verk, ha icke så stor omsättning, att de kunna tänkas bära denna
kontroll. Vad blir då följden, om man inför effektiv kontroll
och därigenom utrotar de smärre företagen. Jo, det blir precis
lika nödvändigt att ersätta dessa små företag för förlorad verk¬
samhet, som om man införde statsmonopol. Den slutsatsen har
också herr Hildebrand vidkänts, och han anser, att den ersättnin¬
gen bör uttagas av de stora bolagen som stå kvar och som skulle
kunna ha råd att bära nödiga kontrollkostnader. Hans system
går sålunda ut på, att man, för att kunna bibehålla ett tiotal
stora företag, skall slå ihjäl alla de små. Det förefaller mig vara
en ganska betänklig konsekvens av en man, som säger sig kämpa
för näringens frihet.
Men hur det skulle vara möjlighet att genomföra systemet,
Ang. statsmo¬
nopol å tobaks¬
till verkningen
i riket m. m.
(Forts.)
Nr 80. 22
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks■
tillverkningen
i riket m. m.
(Forts.)
■ har den nämnda reservanten icke angivit. Han anser visserligen,
' att problemet kan lösas, men han har, som sagt, icke angivit,
huru det låter sig göra. Jag tror icke det vore så lätt att lösa
frågan på frivillighetens väg. Men antag det fallet, att man
genom statsmakternas medverkan kunde ordna det så, att to-
baksfabrikationen begränsades till ett tiotal företag, hurudan
blir då ställningen ? Den första frågan är: Kan man uttaga
den skatt, som erfordras ? Det beror naturligtvis på, hur hög
skatt man vill taga ut. Utan tvivel kan man uttaga det belopp,
som det närmast är fråga om, d. v. s. för år 1915 6 miljone;r
kronor, och måhända också det som man beräknar behöva utgå
om några år, eller 12 miljoner kronor. Alldeles bestämt kan man
emellertid säga, att man på denna väg når skatteföruiägans
gräns betydligt närmare än genom statsmonopol. Kontroll- och
reklamkostnader m. m. sådant, som går till betydande belopp
årligen, måste givetvis uttagas av allmänheten, och allmänheten
får sålunda betala tobaksvarorna med betydligt högre pris,
än om man hade statsmonopol. Därför når man också skatte¬
gränsen tidigare än vid ett monopolsystem.
Så är det också en annan följd, som uppstår av en sådan si¬
tuation. Tro herrarna, att, om man genom statsmakternas med¬
verkan begränsat tobaksfabrikationen till ett tiotal företag, ja,
kanske till ännu mindre antal, att koncentrationen skulle stanna
där, och att detta fåtal fabriker skulle fortsätta att konkurrera
med varandra inbördes? Nej, helt visst skulle det icke dröja
länge, förrän de funne, att det vore större intresse för dem att slå
sig tillsammans. Trustbildningen är en tendens inom industrien
på alla områden, och inom tobaksindustrien har ett försök till
trustbildning redan framträtt. Den gången misslyckades det,
men om allt lägges till rätta för en trustbildning på det sätt
som ovan antytts, lider det icke något tvivel att vi skulle ha
en sammanslagning inom mycket kort tid. Hurudan skulle då
situationen vara ? Jo, vi skulle ha ett monopol, men ett privat¬
monopol i stället för ett statsmonopol. Vi skulle ha mindre
utsikt att kunna uttaga den skatt, som staten behöver, än under
ett statsmonopol. Näringsfriheten vore död lika ohjälpligt i det
ena som i det andra fallet. Och hur skulle det se ut för tobaks¬
handlarna, vilkas intressen man så ofta framhållit i detta sam¬
manhang? Jag frågar: tro herrarna, att tobakshandlarna skul¬
le ha det bättre under ett j)rivatmonopol, som utan någon som
helst kontroll kunde fullfölja sina enskilda intressen, än under ett
statsmonopol ? Det finnes icke den ringaste anledning att tro
sådant, utan snarare tvärtom. Då skulle jag vilja fråga: vad
finnes det sedan kvar för anledning att föredraga denna metod
framför den, som Kungl. Maj :t föreslagit och utskottet anslutit
sig till? För min del kan jag icke finna något som helst skäl
tala för densamma. Vill man inrätta tobaksbeskattningen så,
att man kan uttaga betydande belopp, har man två vägar att
gå, fabrikatbeskattningens väg eller den av Kungl. Maj :t före-
Onsdagen den 9 september.
23 Nr 80.
slagna monopolvägen. Och av dessa två alternativ har efter Ang staumo-
min mening monopolvägen alla skäl för sig. Denna slutsats
har också utskottets majoritet kommit till. _ i wto m. m.
Nu vill jag vidare säga några ord med anledning av vad (Forts.)
den föregående ärade talaren yttrade därom, att utskottet har
handskats mycket hårt med. Kungl. Maj :ts förslag och gjort
genomgripande förändringar i detta. Ja, mina herrar, om man
ser till vad det är för förändringar utskottet föreslagit och
vilka resultat i fråga om ersättningarnas storlek, som de skulle
medföra, så tror jag för min del, att en opartisk bedömare kommer
att säga att med hänsyn till denna frågas ofantliga räckvidd och
ömtåliga beskaffenhet är det ganska överraskande, att Kungl.
Maj :ts förslag genomgått den starka skärselden i utskottet med
så få förändringar, som det gjort. Vad blir summan av de för¬
ändringar, som herr Eöing särskilt framhöll? Ändringen till
minst fem gånger medelhandelsvinsten för yngre företag skulle
medföra en ökning av 127,000 kronor. Ändringen från 5 till
10 o/o av medelnettoförsäljningsvärdet skulle medföra en ökning
av 77,000 kronor. Ersättningarna till importörer av utländska
cigarrer och cigarrcigaretter skulle uppgå till 183,000 kronor.
Vad är detta för siffror att åberopa^ såsom genomgripande för¬
ändringar i Kungl. Maj :ts förslag, då det rör sig om ett ersätt¬
ningsbelopp av 40 miljoner kronor ?
Han talade vidare om den genomgripande förändring, som
skett i förslaget beträffande ersättning till den förefintliga to-
bakstrusten. Jag vill fästa uppmärksamheten på att här före¬
ligga två alternativa förslag från utskottet, av vilka det ena
fullständigt ansluter sig till Kungl. Maj :ts förslag och det an¬
dra går vida längre, emedan det vill lämna utväg öppen att
komma i besittning av trustens fabriker, då monopolet träder
i kraft. För denna fördels skull har utskottet ansett att man
borde bjuda trusten en ganska betydande ersättning utöver vad
Kungl. Maj :t föreslagit. Samma tanke återfinnes i motiven till
Kungl. Maj :ts proposition. Det är där omnämnt, att underhand¬
lingar i detta syfte varit förda med trusten, men att trusten icke
velat gå in på detta förslag, varför underhandlingarna avstannat.
Detta är icke någon principiell förändring i Kungl. Maj :ts för¬
slag. o
Jag tror, mina herrar, att ett opartiskt bedömande av frå¬
gans läge i närvarande stund skall leda till den slutsatsen,. att
alla skäl tala för att man skall gå monopolvägen hellre än någon
annan väg; att vidare det förslag, som Kungl. Maj :t framlagt
och som i sina huvuddrag blivit av utskottet godkänt måste
anses vara i det hela väl och riktigt avfattat; att de förändrin¬
gar utskottet gjort måste anses såsom lyckliga förbättringar; och
att de faror, som man ansett monopolet medföra, bland annat,
för handelskåren, föreligga i minst lika hög grad, om man siar
in på fabrikatskattevägen.
Nr 80. 24
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo'
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. m
(Forts.)
På dessa grunder, herr talman, ber jag att få yrka bifall
'till utskottets förslag.
Häruti instämde herrar Odqvist och Olsson i Blädinge.
Herr Hildebrand: Herr talman! I olikhet med den se¬
naste ärade talaren förefaller det mig, att vid ett opartiskt be¬
dömande av frågan alla skäl tala för att föreliggande förslag
hör av riksdagen avslås. Jag skall be att närmare få motivera
detta mitt påstående.
Jag ber då att först få anmärka, att frågan, såsom även
i debatten framhållits, är synnerligen svår, och jag måste be¬
klaga, att riksdagens ledamöter haft så liten tid att sätta sig
in i och närmare studera densamma.
Här för man fram såsom huvudskäl till att monopolet skul¬
le komma till stånd statens fiskaliska krav. Låt nu vara, att
staten på monopolvägen kan vinna mera i längden av tobaken
än på skattevägen, så torde dock så stora olägenheter och nack¬
delar förefinnas vid val av den förra vägen, att de mer än väl
uppväga fördelarna av att något mera i skatt kan uttagas.
Vad är det då man har att anmärka mot monopol i allmän¬
het ? Låt oss se till i vad mån denna anordning med monopol¬
bolag kan avvända dessa nackdelar. Jag vill påpeka, att man
kan mot den offentliga driften, stats- och kommunaldrift, först
och främst anmärka, att den sällan skötes på ett fullt affärs¬
mässigt sätt. Det blir en stagnation, som verkar i längden skad¬
ligt för hela företaget. Jag kan medgiva, att den föreslagna
formen, monopolbolag, i någon mån kommer att avvända denna
olägenhet, men jag tror däremot, att det andra skälet, som an¬
förts mot offentlig drift, eller att riksförsamlingen eller kom¬
munalförsamlingarna komma att lägga sig i ledningen på ett
olämpligt sätt, även här kommer att gälla. Man ser redan nu,
att _ utskottet föreslagit, att riksdagen skall skriva till Kungl.
Maj :t och begära, att Kungl. Maj:t skall införa i instruktionen
för de av staten utsedda ledamöterna i monopolbolagets styrel¬
se vissa bestämda saker, som de ha att framför allt bevaka.
Här är det första steget taget, att riksdagen skall lägga sig i för¬
valtningen inom monopolbolagets styrelse; och detta steg kom¬
mer naturligtvis att efterföljas av en mängd andra. Slutligen
kan anmärkas mot monopolet, att det menligt återverkar på nä¬
ringslivet och särskilt på industrien och handeln.
Här har herr finansministern kommit med en del invänd¬
ningar mot de anmärkningar, som framställts, och jag tillåter
mig i allra största korthet uppehålla mig vid vad han därvid
uttalat. Han har allra först fäst sig vid tillvaratagandet av
de berättigade privatekonomiska intressena och omnämnt, att
han funnit det problemet synnerligen svårlöst. Men han har
tillika förklarat, att han ansåge, att man överdrivit betydelsen
av det ingrepp, som ett monopolbeslut skulle åstadkomma, och han
Onsdagen den 9 september.
25 Nr 80.
har även förklarat, att förhållandena icke kunde bli så svåra, som An,7. itatmo-
de av monopolets motståndare utmålats. Då en mängd personer
som under åratal sysslat med en laglig näring och där lagt ned t- rij.et m
sin bästa ålder samt redan sett eller börjat se framgångar, men (Forts.)
staten kommer och förklarar: ni fa icke fortsätta, är icke det
ett oerhört ingrepp i den enskilda näringsfriheten, ett ingrepp,
som icke endast kan inverka på deras egen uppfattning och för¬
måga att göra sin arbetskraft gällande, utan som icke kan annat
än återverka deprimerande även på andra grenar av näringslivet ?
Dr synpunkten av tillvaratagandet av de enskildas intressen
äro naturligtvis ersättningarna och grunderna därför vid infö¬
rande av ett monopol synnerligen viktiga. Men här skulle jag
mot den senaste ärade talaren vilja anmärka, att man icke får
mäta de inom utskottet vidtagna förändringarnas natur endast ef¬
ter totalbeloppet ökad ersättning, utan man far även tänka på,
att utskottets arbete på sista tiden ha,r oerhört forcerats, varav följ¬
den blivit, att ingen i detta ögonblick inom eller utom utskottet
kan överblicka, i vad mån man skapat ett sammanhängande helt
eller i vad mån nya luckor kunnat uppstå i stället för de ojämn¬
heter, man försökt skaffa bort ur Kungl. Maj :ts proposition. Sär¬
skilt vill jag påpeka, att handlandenas ställning. fortfarande
är synnerligen oklar. Jag ber att få hänvisa till vad som
säges på sid. 43 i utskottets betänkande, där utskottet hemstäl¬
ler, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära en instruk¬
tion för monopolbolagets styrelse med uppdrag för de av Kungl.
Maj :t utsedda ledamöterna i monopolbolagets_ styrelse att tillse,
»att under lämplig övergångstid vid försäljning av tobaksva-
ror kredit av monopolbolaget beviljas återförsäljare i den om¬
fattning, som av omständigheterna kan anses påkallad.» _ Det
framgår av Kungl. Maj :ts proposition, att meningen varit att
minska på krediten, men man ställes i ovisshet, om kredit skall
givas eller ej. Nu är förhållandet, att det är ytterst fa minut¬
handlare, som arbeta med eget kapital, utan i stället ger kre¬
diten nödigt rörelsekapital. Av ordalagen i denna punkt kan
det framgå, att endast under övergångstiden skulle kredit ifrå¬
gakomma och därefter skulle den helt försvinna. Varken Kungl.
Maj :ts förslag eller utskottets utlåtande ger någon klarhet i
denna punkt, och detta synes mig i mycket hög grad belysa
herr finansministerns uttalande, att ett monopolbeslut helt sä¬
kert nu skulle sprida lugn och icke oro bland handlandena.
Vidare är det klart, att det !är av de lämnade rabatterna,
som minuthandlarna skola existera. Då kräves den bestämmelsen,
att statens ombud i monopolbolagets styrelse skola tillse, »att
sådana rabattförmåner lämnas återförsäljare, att i vad på mo¬
nopolbolaget beror samt med behörig hänsyn till rådande för¬
hållanden inom tobakshandeln återförsäljare må äga möjlighet
att förvärva skälig inkomst av sin rörelse.» Ja, innebär detta
verkligen garanti för handlandena? Vad menas med »skälig
inkomst av sin rörelse»? Här ha vi tva parter, som skola under-
ISr SO. 26
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo- handla och göra upp saken, å ena sidan monopolbolaget, den
n°uiverh!in\en<*a fabrikanten inom landet av tobaksvaror, och å andra sidan
i riket m5m.alla minuthandlarna, som äro spridda landet runt. Är det nå*
(Forts.) f=on> som tror, att det icke skall bli monopolbolaget, som ensamt
bestämmer vad som skall anses för »skälig inkomst av sin rö¬
relse». Jag tror det förhåller sig så. När det talas i Kungl.
Maj :ts förslag om att rabattöverenskommelserna skola träffas i
full frihet liksom i vanliga fall inom näringslivet, tror jag det
innebär en oerhörd överdrift. Det torde tvärtom ligga i mono¬
polbolagets makt att föreskriva rabattbestämmelserna för mi¬
nuthandlandena. Även denna punkt är så oklar i det förelig¬
gande förslaget, att handlandenas oro är synnerligen naturlig:
de lämnas helt och hållet i ovetenhet om, hurudan deras ställ¬
ning faktiskt kommer att bliva under monopolsystemet, sedan
monopolbolaget trätt i förbindelse med dem.
Ser man sedan på fabrikationen, så är det klart, att vid
övergången — och det har ju förutsatts i Kungl. Maj :ts för¬
slag — en hel mängd personer, arbetare, kontorspersonal och
andra, måste bliva försatta ur arbete. Detta bör man särskilt
betänka, när det är fråga om att nu försöka få till stånd • ett
monopolbeslut och tillämpa det i en nära framtid. Huru man
än uppfattar ställningen under de närmaste åren, så torde man
icke kunna tänka sig, att det blir något överflöd av arbete och
brist på arbetssökande, utan varje utkastande av personer på
arbetsmarknaden måste inverka menligt på den allmänna ställ¬
ningen inom landet.
Jag vill emellertid gå ifrån dessa privatekonomiska hän¬
syn, som herr finansministern talade om, och gå över till de
nationalekonomiska, som enligt såväl hans som min uppfattning
äro viktigare och mera värda att beaktas.
Herr finansministern uttalade här i kammaren i dag, att
monopolbeslutets motståndare gjort sig skyldiga till mycket stora
överdrifter. Han framkom med den bestämda förklaringen, att
näringen kommer att bestå, men under andra former. Ja, inne¬
bär detta en tröst för näringslivet, att näringen kommer att bestå
men under andra former, då kan man resonera som så: är det
då icke en vinst, om staten plockar bort den ena näringen efter
den andra och underordnar den funktionärsystemet? Jag tror, att
ett sådant uttalande måste vara ägnat att mera öka oron för
ett monopolbeslut än verka lugnande. Och lika litet lugnande
tror jag finansministerns andra sats vara, nämligen att om sta¬
tens fiskaliska intresse är stort nog, så måste en monopolisering
ske utan avseende på andra intressen. Om statens fiskaliska in¬
tresse fordrar det, så måste alltså den ena näringen efter den an¬
dra monopoliseras; det bestämmande därvid skall uteslutande
vara statens fiskaliska intresse. Jag tror icke detta är riktigt,
utan jag tror, att man i varje fall bör väga statens fiskaliskla
intresse mot alla de nationalekonomiska olägenheter, som kunna
uppstå, och att därvid statens fiskaliska intresse i de flesta fall,
Onsdagen den 9 september.
27 Nr 80.
kanske i alla fall, måste skjutas tillbaka. Jag för miri de]L skulle ***%£-
anse, att den uttalade satsen vore riktig, om det gjordes ett till tiuvericningen
lägg, att om statens fiskaliska intresse är stort nog, sa maste t r^et m m
en^^monopolisering vidtagas, trots nationalekonomiska hänsyn,
sedan man förvissat sig om, att icke någon annan lösning kan till¬
fredsställa statsnyttan. Det är detta tillägg, som ar så viktigt, och
det är detta, som är avgörande för frågans bedömande, och gor
man det tillägget, så kommer konsekvensen därav att bli, att man
icke nu går på ett direkt monopolbeslut utan till att försöka göra
vad man kan för att få fram etr fabrikatskattesystem.
Så har herr finansministern försökt komma med bevis lör att
tobaken skulle intaga en särskild plats, så att man av ett mo¬
nopolbeslut nu icke behövde befara menliga konsekvenser för
andra delar av näringslivet. Då vill jag däremot invända,
att näringslivet icke kan delas upp i från varandra fristående
och oberoende delar, så att om staten plockar bort en del, Övriga
delar icke skulle beröras därav; tvärtom äro alla delar av
näringslivet med sina trådar så invävda i varandra, att varje
rubbning på det ena området måste väcka oro och. skaknmgar
även på det andra. För övrigt, när herr finansministern vill
liksom ikläda sig garanti för att en sådan här monopolisering
endast kan tänkas drabba tobaken, så tror jag, att han inför
framtiden åtagit sig ett alldeles för stort ansvar. Det torde
vara tämligen bekant, att ute på folkmöten redan yrkanden
framkommit på monopolisering av sockerfabrikationen, och även
kvarnindustrien har därvid berörts, ja, till och med andra närin¬
gar. Det ligger i den närvarande tidens utveckling detta,, att
man från statsnyttans synpunkt vill söka utsträcka^ statens dii ek-
ta makt och befogenhet över det ena näringsområdet efter det
andra ända därhän, att man gar till näringarnas, monopolisering.
Jag tror därför, att herr finansministerns garanti, ehuru avgiven
i bästa mening icke kan anses representera, något annat än hans
subjektiva uppfattning idag, och det kan. ju hända, att t. o. m.
han själv om några år har en annan mening i saken.
Även utskottet har på sid. 14 kommit fram med en mycket
egendomlig garantiförklaring. Det- står där: ^ »En undersökning
av förhållandena på näringslivets olika områden giver ock vid
handen, att någon anledning att ifrågasätta, att staten av^lik¬
nande orsaker skulle söka genomföra monopolisering av någon
annan näringsgren, icke föreligger.» Jag har varit ledamot, av
utskottet, och mig veterligen har utskottet varken direkt gjort
eller anordnat någon undersökning om förhållandena på närings¬
livets olika områden. Här föreligger enligt min uppfattning
endast ett överord från utskottet, ett överord, som icke mot¬
svaras av för utskottet kända eller av utskottet anordnade
utredningar, ett överord som icke innebär den minsta garanti,
utan tvärtom, när man sammanställer det med vad utskottet
omnämnt såsom ur nationalekonomiska synpunkter talande för
eu monopolisering, snarare är ägnat att öka den oro, som finnes
(Forte.)
Nr 80. 28
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsman inom näringskretsar. När man talar om faran för framtiden,
"tuiverkningen sa /ar ma11 icke glömma, att det svenska folket är ganska teo-
i riket in. m. retiskt anlagt, och har det en gång kommit in på vissa tanke-
fForts.) hanor, så fortsätter det och går mycket ofta till ytterlighet.
Det är därför ägnat att väcka oro inom näringskretsar, om riksda¬
gen i dag fattar ett monopolbeslut.
Jag kan icke för mig fördölja, att om man icke på skatte¬
systemets väg kan komma till rimliga inkomster för staten,
och om ett sådant försök misslyckas, det kan hända, att man
måste gå fram. på monopolvägen, eftersom denna väg med fram¬
gång beträtts i andra länder. Men det synes mig, att hänsynen
till näringslivet kräver, att man icke förhastar sig med anlitandet
av monopol vägen, utan att man först på allvar söker att gå den
andra vägen, d. v. s. skattevägen.
Da invänder man — och särskilt har den senaste talaren
herr Hellner gjort denna invändning — att det är otänkbart att
anordna en betryggande kontroll. Utskottet har till och med
tryckt som bilaga ett par sidor ur 1903—1904 års kommittébetän¬
kande om denna sak. Men nog är det egendomligt, när man
härmare ser efter och finner, att utskottet byggt på Kungl.
Maj:ts förslag, och Kungl. Maj :t har byggt på 1909—1911 års
kommittéförslag, 1909—1911 års kommittéförslag har byggt på
1903 1904 års kommittéförslag, och 1903—1904 års kommitté¬
förslag har byggt på en av en tysk kommission år 1878 gjord
utredning i Förenta staterna. Jag tillåter mig hänvisa till vad
som står på sid. 101. Där finnes ett utdrag av 1903—1904 års
kommittébetänkande. Där står det utsagt om 1878 års tyska
tobaksskattekommissions betänkande, att det »innehåller den en¬
da för kommitterade tillgängliga utredning härom.» Sålunda
bygges fortfarande även här i utskottet på en av en tysk kom¬
mission år 1878 gjord utredning i Förenta staterna. Mangan icke
säga, att utskottet är synnerligen aktuellt, när det söker att
komma med bevis för att fabrikatskattekontroll är otänkbar,
och egendomligt är, att Tyskland år 1906 vid cigarettfabrika¬
tionen infört sådan kontroll, som föreslagits av herr Röing,
fastän i mindre omfattning, för hela Tyskland; tyskarna ha
sålunda senare, än 1903—1904 års kommittébetänkande kom till
stånd,, själva gått tillväga på det sätt, som 1878 års tyska
kommission utdömde. Nog verkar det litet egendomligt, att
detta svenska utskott ännu i år på detta sätt åberopar 1878
ars utredning och 1903—1904 års kommittébetänkande. Det fö¬
refaller mig minst sagt svagt, att utskottet icke haft starkare
bevisning att framföra.
Sedan anmärker utskottet, att ett monopol har icke blott
fiskaliska utan även nationalekonomiska fördelar. Det kan hän-
da, att utskottet därmed menar, att skattesystemet kommer att
göra tobaksvaroma något dyrare för konsumenterna än monopol¬
systemet, men frågan är, om icke detta motväges av andra förde¬
lar för konsumenterna. Så är det klart, att när flera olika fa-
Onsdagen den 9 september.
29 Nr 80.
brikanter arbeta, så blir det ett större tillgodoseende av de olika Ana- statsmo-
konsumenternas smak och önskningar i alla hänseenden. Det "^er£„°in“(^
är för övrigt rätt egendomligt, att inom tobaksindustr.ien. är det i riket m m_
konstaterat, att uppfinningar så gott som försvunnit i mono- (Forts.)
polländerna, men däremot oupphörligt framkomma i länder utan
monopol. Naturligtvis beror detta på det i dessa senare, länder
ständigt fortgående arbetet att söka i allt högre grad tillgodo¬
se konsumenternas intressen.
För övrigt tror jag, att det vore mycket farligt att draga
ut konsekvenserna av detta tal om ett sådant förbilligande av
varan för konsumenterna såsom varande ur nationalekonomisk
synpunkt att föredraga utan att tänka pa vad som kan mot¬
väga denna olägenhet. Det är naturligtvis så, att näringslivet
nu är anordnat på ett sätt, som gör, att en decentralisation kan
verka prisstegrande för konsumenterna, och att man rent. teore¬
tiskt kan resonera så, att om staten tager hand om en viss nä¬
ring, detta kan leda till, att konsumenterna få varan billigare.
Man kan tänka sig att så skulle kunna inträffa med
kvarnindustrien, man kan teoretiskt söka, visa, att så skul¬
le bliva förhållandet med varje fabrikation i detta land,
och man kan ju till och med tänka sig att på tidningsområdet
det för lösnummerköpare skulle bliva billigare, om de olika tid¬
ningarna icke funnes, utan staten monopoliserade tidningsväsen-
det och gåve ut en tidning, i vilken en sida vore avsedd för de
konservativa, en för de liberala, en för socialdemokraterna och
låt oss säga eu kvarts sida representerade herr Lindhagens upp¬
fattning. Man kan komma till rätt underliga konsekvenser, om
man går tillväga s,’å som utskottet antytt och påstår, att ett
förbilligande av varan för konsumenterna i varje fall är av så
stor nationalekonomisk betydelse, att det kan anföras såsom
skäl för införande av monopol. Man glömmer, att de fördelar,
som härvidlag kunna vinnas för konsumenterna, motverkas av
oerhörda olägenheter för dem och för hela näringslivet. Man
glömmer, att monopolisering lätt leder till stagnation, till att
näringarna i fråga ej följa med sin tid, till att affärerna skötas
på ett opraktiskt sätt och att man till sist på denna väg kommer
fram till dyrare varor och högre priser än om man ej monopolise¬
rat. De, som resonera som utskottet, glömma, att med konkurren¬
sen och med näringslivets frihet äro förbundna så oerhörda)
fördelar både för konsumenterna, för samhället i dess helhet och
för den skatteupptagande staten, att man ej kan på något sätt
underskatta detta och att de fördelar, som möjligen kunna på
papperet räknas ut vid en monopolisering, totalt försvinna i
jämförelse med olägenheterna därav.
Nu har herr Hellner alldeles nyss påpekat, att en sådan höjd
beskattning kan verka i den riktningen, att det blir en koncen¬
tration, och han har här frågat, om det kan vara lämpligt att bi¬
behålla exempelvis bara tio affärsföretag och orsaka, att de
övriga smärre ej kunna existera, och han undrade, om detta in-
30
Onsdagen den 9 september.
-nebär några fördelar framför monopolet. Ja, för det första
‘ vill jag säga: ett av de tio företag, som skulle vara kvar, är ju
m_ »Aktiebolaget Förenade svenska tobaksfabrikör», som har en
hel mängd fabriker. I alla händelser tror jag, att även om kon¬
centrationen skulle gå så långt, att endast ett tiotal företag finnas
kvar, det innebure alldeles bestämda fördelar. För det första
därför att staten ej behöver vid övergången söka gottgöra de fa¬
briker och de personer, som skulle berövas sin näringsverksam¬
het. För det andra därför att ett sådant störande ingrepp i han¬
deln ej skulle ske såsom i fråga om inonopoliseringen och i
samband med densamma. Och för det tredje därför att en sådan
konkurrens alldeles givet skulle tillvarataga konsumenternas
intressen så tillvida, att de olika smakriktningarna bättre skulle
mötas och kvaliteten hållas högre än med ett monopolbolag,
som kan sänka kvaliteten oerhört, såsom man sett i Frankrike.
Då anmärker herr Hellner: »ja, men dessa tio fabriker komma ej
att bestå som självständiga, utan vi få en kartell eller trustbild-
ning.» Och så frågar han: »varför då ej taga monopolet ge¬
nast ?» Ja, å ena sidan sätter han en näraliggande verklighet, å
den andra sätter han en skrämselbild från framtiden, vars rik¬
tighet han ej på något sätt kan bevisa. Den jämförelsen är inte
riktig, och det är därför man kan tillbakavisa hans anmärkning
endast med ett sådant påpekande.
Så kommer jag över till herr finansministerns tredje an¬
märkning, att man överdriver innebörden av den nuvarande situa¬
tionen, och jag skulle då vilja anmärka, att jag väl kan förstå,
att olika meningar kunna finnas om monopolet, men det är mig
oförklarligt, att man ej har en och samma uppfattning om den
nuvarande tidens olämplighet för fattande av ett monoporoesiut
nu från riksdagens sida. Herr finansministern anmärkte då först,
att monopolbolagets bildande visserligen skulle tarva stora pen-
ningebelopp, bortåt ett 60-tal miljoner kronor, men att detta
endast innebure ett överflyttande av värden inom landet. Ja,
det där är ej så oskyldigt, därför att om !nu bankerna och staten
ordna det så, att vissa värden komma ut till personer, som ej
längre kunna syssla med tobaksfabrikation, har man ingen ga¬
ranti för att dessa oerhörda belopp verkligen komma närings¬
livet till godo genom dessa personers försorg. I en orolig tid
kunna personer ligga och hålla på sina pengar eller använda
dem på, ett för landet olämpligt sätt. Man kunde alltså nu, då
landets penning värld måste anstränga sig till det yttersta för
att hålla näringslivet i gång, riskera:,, att störa penningsummor
skulle användas på ett helt annat och för näringslivet ofördel¬
aktigt sätt.
Sedan kom herr finansministern med den satsen, som för¬
vånade mig mest, nämligen att ett monopolbeslut ej skulle skapa
oro,, utan lugna sinnena. Jag kan ju medge, att när en fråga
varit brännande länge, kan ett avgörande i någon man verka
Onsdagen den 9 september.
31 Nr 80.
lugnande, om nämligen beslutet kan genomföras mycket snabbt
efteråt. Men hur skulle saken ställa sig här? Jo, för det första'
är det klart, att ett monopolbeslut ej kan träda^ i kraft under
detta år. Det torde för närvarande ej finnas någon, som satt
sig in i frågan här i hela dess omfattning, som tror, att detta
beslut skulle kunna effektueras ens under år 1915- Jag vill
därvidlag såsom ganska belysande påpeka, att då^Kungl. Maj :t
begär 18 miljoner kronor av lånemedel på nästa års stat, nöjer
sig utskottet med att begära 100,000 kronor, d. v. s. ett belopp,
som endast kan räcka för de allra första förberedande åtgär¬
derna för monopolbeslutets ikraftträdande. Sålunda kan man
ej för närvarande räkna med annat än att monopolbeslutet tidi¬
gast kan träda i kraft under år 1916, och fråga kan vara, om
det ens då kan effektueras. Detta innebär ur statsfinansiell syn¬
punkt, att, om riksdagen nu beslutar monopolet, icke en krona
borde kunna uppföras på inkomstsidan i budgeten nästa år,
utan allra tidigast för år 1916. Sålunda har ett monopolbeslut
här i dag av riksdagen ingen finansiell betydelse för nästa år,
möjligen för året därpå.
Tänker man nu på vad detta skulle innebära för de nä¬
ringar, den fabrikation och den handel, som beröras av beslutet,
har man väl ändå svårt att vidhålla satsen, att genom beslutet
ej skulle skapas oro, utan att tvärtom sinnena skulle lugnas.
Hur skulle tobaksindustrien ställas? Den skulle veta, att den
vore dödsdömd såsom fri näring och att staten skulle komma
att inlösa fabrikerna, men den skulle vara i fullständig ^ove-
tenhet om, när så skulle ske. Kan man då tänka sig, att någon
enda fabrik skulle våga som förut arbeta fullt och lägga upp
lager? Nej, det tror jag inte är möjligt, och jag har bland annat
inhämtat, att Förenade svenska tobaksfabrikerna redan ligga
med fyra månaders lager och att hos vissa återförsäljare finnes
lager för många månader, ja, till och med för ett år.
Nu är det så, att staten ej skulle efter monopoiiseringen
behöva inlösa färdiga tobaksvaror, utan efter en viss mellantid
skulle tobaksvarorna ute hos minuthandlarna stämpelbeläggas
med fem kronors stämpel per förpackning för cigarrer och ci¬
garrcigarretter, och en kronas stämpel för cigarretter, d. v. s.,
om eu 50-cigarrlåda skulle stämpelbeläggas^ med fem kronor,
stiger varje cigarrs pris med 10 öre, om en cigarrettask med 20
cigarretter stämpelbelägges med en krona, skulle varje cigarrett
stiga i pris med fem öre. Detta är detsamma, som att efter
en viss övergångstid finnes ingen möjlighet att sälja de forna
fabrikernas tillverkningar utan stora förluster antingen för fa¬
brikerna. eller för minuthandlarna. Följden av detta måste bliva
— och den uppfattningen har jag fått bestyrkt, när jag talat
med olika fabrikanter och handlande —- att fabrikerna endast
komma att tillverka på beställning, de våga ej göra annat. Följ¬
den av detta måste återigen bliva, att fabrikerna tvingas släppa
en del av de nuvarande arbetarna och möjligen även av nuvaran-
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tULverhningen
i riket m. m.
(Forts.)
Nr 80. 32
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo'
nopol a tobaks-
tillverkningen
i riket m. in
(Forts.)
de kontorspersonal. Man kan då fråga: är det rimligt, att i
en sådan depressionstid som den närvarande, är det rimligt, att
. i en sådan tid, då statsmakterna göra allt för att hålla nä¬
ringslivet tillsammans och uppmana de enskilda att fortsätta
med sin näring och ej avskeda arbetare, är det rimligt, frågar
jag, att staten då skulle inom ett näringsområde ordna med
en sådan otrygghet, att produktionen minskas och arbetares
och övriga anställdas avskedande blir en naturlig följd därav ?
Men det är inte bara denna följd man har att befara, utan
även att ^fabrikanter och grossister, okunniga om hur lång frist
de ha, måste söka hastigt driva in sina fordringar ute hos hand¬
landena. Man får lov att tänka sig in i en sådan situation. När
moratorietiden utlöpt, kommer det att bli en kapplöpning mel¬
lan olika fordringsägare, helt enkelt därför att den, som kommer
först, få.r in sina fordringar, de övriga få växlar eller ingen¬
ting. Minuthandlarna tvingas att realisera tobaksvaror till un¬
derpris. De kunna ej betala, och följden blir, att en hel mängd
måste göra betalningsinställelse.
Jag vill då komma med min andra fråga i detta samman¬
hang: är det rimligt, att staten i en tid av sådan oro på hän-
delslivets område verkligen skall framtvinga sådana påföljder
av ett monopolbeslut ?
Huvudsumman synes mig vara, att man ej på något sätt
ännu har utrett, att icke en fabrikatbeskattning verkligen kan
vara tillfyllest. I samband med fabrikatbeskattningen måste
man nog tänka sig en viss koncentration, och vad som ej minst
behöver utredas, är de former, under vilka den större industrien
skulle bekosta de mindre fabrikernas och hemarbetenas utlös¬
ning efter grunder, som naturligtvis ej finge bliva sämre än
enligt det nu framlagda utskottsförslaget. Vidare kan i fråga
om snus en starkare kontroll med fabrikatbeskattning utan
svårighet anordnas. Beträffande cigarretter har man erfaren¬
het från Tyskland, att det går att anordna god kontroll. Då
återstår egentligen endast cigarrtillverkningen, sedan de allra
minsta fabrikerna upphört och fått ersättning. Afen även här
bör tillräcklig kontroll kunna ordnas.
Det. är sålunda enligt min mening synnerligen störa och
viktiga skäl, som tala för att man ej nu fattar ett monopolbe¬
slut, utan avvaktar nästa riksdag, som då får välja mellan fa¬
brikatbeskattning och monopol. Rent statsfinansiellt uppoffrar
man ingenting, om man går den vägen, eftersom man ej kan
beräkna någon inkomst av monopolet under nästa år. Jag till¬
låter mig därför till kammarens ledamöter ställa en vädjan att
här ej bara för monopolnamnets skull gå till ett monopolbeslut
utan allvarligt tänka sig in i de svårartade konsekvenserna
för fabriker och handlande landet runt av ett sådant beslut, och
jag tror, att var och en, som tänker sig in i dessa konsekvenser
och tänker på ansvaret av ett monopolbeslut, måste i likhet
med mig, herr talman, yrka avslag å både det kungl. förslaget
Onsdagen den 9 september.
33 Nr 80.
och vad utskottet här hemställt och sålunda bifall till min Ang. staumo-
och herr Röings reservation. nopolå tobaks-
tillverkningen
pj i*ni * * riket m. m.
I detta anförande, under vilket herr vice talmannen övertagit (Forts.)
ledningen av kammarens förhandlingar, instämde herrar Andersson
i Knäppinge, Holmdahl, Nydal och Åkerlindh.
Härpå yttrade
Herr Ekerot: Herr talman! Jag medger, att denna fråga är
en av de svårare att taga ställning till. Jag har själv varit i till¬
fälle att på det sättet arbeta mig fram till den ståndpunkt, jag för
närvarande intager. När vi började arbetet i utskottet, hade jag
klart för mig, att det var en svår fråga och en fråg-a, som man icke
så där utan vidare kunde säga ja eller nej till; men under arbetets
gång har min ställning till denna fråga blivit den, att jag icke ser
någon annan antaglig lösning än att gå den väg, utskottet föreslagit.
Det är en sak, som vi måste vara på det klara med och det är, att
tobaken måste användas såsom en inkomstkälla. Det gäller då bara
frågan om vilken väg vi skola gå. Faktum är, att om vi icke gå
den väg, som utskottet föreslagit, måste vi gå skattevägen. Det
osäkerhetstillstånd, som vilar över tobaksnäringen, måste upphöra,
så att de, som beröras därav, kunna arbeta i säkerhet och trygghet
och, därest det blir någon ändring i deras arbete, kunna inrikta sig
därpå. Jag vill gå så långt, att jag säger, — men det kanske många
vilja bestrida — att valet i denna stund i riksdagen står mellan å
ena sidan statsmonopol och å andra sidan enskilt monopol. Det är
ingenting mer och ingenting mindre, ty vi få komma ihåg, såsom
förut framhållits ifrån många håll, att den kontroll, som är nöd¬
vändig för att kunna genomföra ett skattesystem, blir av den beskaf¬
fenhet, att alla små företag komma att dödas. De komma att dö¬
das även med ett statsmonopol säger man. Det är sant, men då kom¬
ma de, att erhålla en ersättning. Och blir det fråga om koncentra¬
tion för att genomföra ett enskilt monopol, som otvivelaktigt kom¬
mer om vi välja skattevägen, då kan näppeligen staten träda emel¬
lan och ge den ersättning, soin det här är fråga om. Därför gäller
ytterst frågan i dag: statsmonopol eller trustmonopol. Det är det
ena eller det andra, och här komma vi att få taga ställning till frå¬
gan såsom sådan. Jag skall be att få säga herrarna att i valet
mellan det ena eller det andra tvekar jag icke att ställa mig på
statsmonopolets grund, därför att jag anser, att då finnes möjlighet
att kunna bevaka det näringsintresse, som handel och odling ha rätt
att kräva i vårt land; men inför ett enskilt monopol är statens rätt
i den vägen absolut kringskuren. Man kan då fråga först: har
denna fråga några konsekvenser beträffande våra övriga näringar?
Ja, om vi ställa oss inför den frågan, är min uppfattning att den
icke har de konsekvenser med sig, man velat göra gällande. Man
säger, att i dag gäller det tobaken, en annan dag kan det gälla
kvarnindustrien, en tredje dag sockerindustrien, en fjärde dag
Andra kammarens protokoll vid senare riksdagen 1911■ Nr SO. 3
Nr 8a 34
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket tn. m.
(Forts.)
andra näringar, — vilka talar man inte om, därför att det
är svårt att leta upp någon utöver de två. Nåväl, jag
vill säga, att om vi gå fram på den väg, utskottet föreslagit,
innebär detta icke att man skall kunna åberopa det såsom ett preju¬
dikat, som kan tillämpas på framtiden. Utskottet har utan någon
som helst reservation ifrån någon av dess ledamöter fastslagit, att
denna fråga icke får uppfattas såsom en fråga, som innebär ett pre¬
judikat för framtiden. Här gäller det ett skatteproblem och detta
skatteproblem kan läggas på olika sätt och kommer såsom sådant
att giva staten olika inkomster. Det kommer att giva staten större
inkomster såsom monopol, under det att genom beskattning tillkomma
icke dessa större inkomster.
Nu kan någon vilja bestrida detta och säga, att vi icke ha någon
säkerhet för att ett statsmonopol ger mera och ett skattesystem
mindre. Jag ber då att få hänvisa till en av de reservationer som
avgivits vid utlåtandet. Reservanterna säga där tydligen ifrån att
om man bara ser på detta nakna problem såsom ett skatteproblem,
är det alldeles tydligt, att ett monopol ger staten större inkomster
än ett skattesystem kan ge. De säga nämligen på sidan 102: »Ser
man densamma från uteslutande statsfinansiell synpunkt, bör man
uppenbarligen vidtaga sådana lagstiftningsåtgärder, som medföra
den största möjliga skatteinkomsten för staten. Att med sådan ut¬
gångspunkt tobaksmonopol är det system, som säkrast för till målet,
därom torde man kunna vara ense.» Detta är en sak. som reser¬
vanterna ifrån första kammaren uttalat och herr Hildebrand har i
sin reservation med instämmande av herr Röing sagt: »Ehuru jag
i allt väsentligt instämmer med herr Björklund m. fl. i vad de ut¬
talat, tillåter jag mig dock anföra följande etc». De äro följaktligen
ense, och har icke kunnat bestrida, att icke monopolet ger staten de
största inkomsterna och detta — märk väl mina herrar — icke på
konsumentens bekostnad såsom sådan, utan det ger staten de största
inkomsterna utan att varorna fördyras i så hög grad. att konsum¬
tionen råkar i fara — om man nu kan tala så, när det gäller ett
njutningsmedel.
Då jag sålunda stått inför denna fråga såsom en skattefråga,
har jag kunnat ansluta mig till vad utskottet föreslagit efter att
ifrån början ha intagit en i hög grad tveksam ståndpunkt, så att
jag icke vid det tillfälle, utskottet valdes, kunde säga, om jag skulle
gå den ena eller andra vägen. Genom arbetet i utskottet bär jag
kommit till den övertygelse, jag nu har.
Vidare ber jag att få säga, att det skattesystem, som framhål¬
lits, kan aldrig bli något annat än ett surrogat för vad man velat
göra. Jag nämnde nyss, att valet kommer att stå mellan statsmono¬
pol och trustmonopol. Det är alldeles givet, att alla små näringsidkare
komma afl få maka åt sig, därför att kontrollkostnaderna komma att
döda dem. Herr Röing har i sin motion framhållit, att det finnes
ett kontrollsystem, som kan vara alldeles tillfyllest, och som gör,
att de kunna fortsätta, nämligen det bokföringssystem, man talat om.
Herr Röing blev i utskottet så pass övertygad, — höll jag på att säga
OnsdageD den 9 september.
35 Nr 80.
— att han icke kunde, få fram, att detta system var tillräckligt, där¬
för att — såsom herr Hellner framhållit — det är alldeles omöjligt
att bygga ett kontrollsystem på viktkontroll på grund av de olikar¬
tade produkter, som framställas av råtobaken, och på grund av de
olikheter, som förefinnas i råvaran. Det kontrollsystem, herr Röing
ansåg tillfyllest, är avfärdat av utskottet utan att denne där kunnat
försvara sig. Och beträffande sin egen motion — man skulle väl
ändock tro, att den vore väckt därför, att det var allvar med den, så
att den skulle kunna antagas — har herr Röing i utskottet förklarat
och t. o. m. i dag strukit under, att han varken ämnat eller kunnat
yrka bifall till densamma. Den motionen få vi således antaga vara
ur tiden.
Vidare vill jag framhålla, att alla, som uppträtt kritiserande mot
tanken på ett statsmonopol, icke ha haft något annat att komma med
än att de talat om att Kung!. Maj:t byggt på 1911 års kommitté, nä.r
det gällde kritiken emot ett skattesystem, och 1909 års kom¬
mitté byggde på 1903 års kommitté och den byggde på en tysk kom¬
mission, som utfört en undersökning i Amerika. Jag vet icke hur
det är med den saken, men det är dock ett faktum, att under arbetets
gång har icke något antagligt kontrollsystem framkommit, så att i
det avseendet stå de, som kritiserat Kungl. Maj:ts och utskottets för¬
slag, på precis samma ståndpunkt och kunna icke bjuda på annat än vad
den tyska kommissionen sagt i sin undersökning i Amerika år 1878.
Vi stå sålunda på den ståndpunkten, att vi funnit, att det system, som
tillämpas i Tyskland, icke är av den beskaffenhet att kunna lämna
den inkomst, som behövs. Det är bekant, att tobaken lämnar syn¬
nerligen liten inkomst till statsverket i Tyskland. Detta skattesys¬
tem, som man vill ställa upp emot ett statsmonopol, det skulle —
det är jag på det klara med och det har framhållits flera gånger _—
leda till en koncentration. Det har yttrats, att denna koncentration
kan drivas så långt, att man icke skulle få mera än ett tiotal före¬
tag. Då talar man i samma andedrag om fria näringar. Vad är
det för fria näringar, där vi, som t. ex. ha ett hundratal företag se¬
dan reducera dessa till tio? År detta frihet? Ja, man kan ge det
namnet frihet, men verklig frihet är det icke, utan det är helt enkelt
att säkert avliva en hel del företag för att samla dem på några få
händer och få vi, mina herrar, några få företag här, är det den enk¬
laste sak i världen att av dessa göra ett enda företag. Det är bara
att få fram gemensamma bestämmelser och sedan vill jag se, hurudan
ställningen blir för dem som i frihetens namn skola driva sin nä¬
ring. Det blir icke alls någon frihet utan någonting helt annat.
När jag tog ställning till denna fråga, fäste jag mig särskilt vid
och utgick ifrån min kännedom om förhållandena i den bygd, där jag
har min verksamhet. I denna bygd finnes ett hundratal personer,
som driva s. k. hemindustri. Denna hemindustri kommer givetvis
även att vid ett statsmonopol gå under. Det är alldeles påtagligt,
men den erhåller någon ersättning. Om det blir ett skattesystem, går
den lika säkert under, men den kan icke beräkna att få någon er-
Ang. statsmo¬
nopol ä tobaks-
tillverkningen'
i riket m. m.
(Forts.)
Nr 80. 36
Onsdagen deri 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. m.
(Forts.;
sättning. Det liar talats om att de större företagen skullege dem
ersättning. Men vad ha vi för säkerhet därför? Är det nag"on sä¬
kerhet för att detta ens kan komma på tal? Staten kan i varje fall
icke ge dem denna fördel.
Sedan finns det i den trakt, där jag är hemma, eu grupp med¬
borgare, som jag har ett mycket varmt intresse för, nämligen tobaks-
odlarna. I den trakten har tobaksodlingen gamla anor och den ut¬
övas av mer än 1,200 familjer. Det är sålunda icke några få utan
många familjer, som utöva denna sysselsättning. För dem spelar
tobaksodlingen en synnerligen stor roll, icke därför att de icke skulle
kunna syssla med något annat utan därför att de vant sig vid denna
näringsgren. Och de utnyttja inom denna näringsgren icke bara full¬
god arbetskraft, utan man kan säga att betydelsen ligger häruti, att
de utnyttja mindervärdig arbetskraft, äldre personer och barn. För
dessa 1,200 familjer är det beslut vi i dag fatta i denna fråga av av¬
görande betydelse.
Innan det gjordes ansatser att göra tobakstillverkningen till en
trust. d. v. s. innan Aktiebolaget Förenade svenska tobaksfabriker
bildades, var konkurrensen beträffande råvaran fri, så att den kunde
säljas åt olika håll, och då det finnes konkurrens, är det alldeles på¬
tagligt, att en varas pris därigenom kommer att bli bestämd på grund
av tillgång och efterfrågan. I samma ögonblick som Förenade sven¬
ska tobaksfabrikör^ bildades, i samma ögonblick började tobaksod-
larnas ställning att bli en helt annan och sämre. Tobaken sjönk i
pris, svårigheterna att avyttra densamma inträdde, och det är alldeles
säkert, att skulle koncentrationen leda därhän, att vi få ett enda privat
bolag, så är tobaksodlarnas ställning sådan, att jag fruktar för od¬
lingens framtida bestånd; sålunda den hemindustri som tobaksodlin¬
gen är, blir beroende av frågans avgörande här i dag, och då jag kän¬
ner detta på närmare håll, har det varit en sak, som inverkat på min
ställning i frågan. Men, säger man: komma inte tobaksodlarna i
sämre ställning, om det blir monopol? Tobaksodlarna kräva inga
orimligheter, utan de begära, att då priset å varan skall sättas, deras
synpunkter få göra sig gällande, ingenting mera. Deras synpunkter
bli icke avgörande i den prisnämnd, som här är föreslagen i utskottets
förslag, utan de komma att befinna sig i minoritet, men ändock nöja
tobaksodlarna sig med detta och anse. att deras framtid är tryggad,
därför att de här få att göra med ett statsföretag, där även riksda¬
gen har något att säga, under det att då det galler privatpersoner el¬
ler privata företag man icke kan räkna på något sådant. Sedan fra-
gan kommit på riksdagens bord, har jag från styrelsen för den tobaks-
odlareförening, som finnes i min hemtrakt mottagit eu längre skri¬
velse, däri framhållas odlarnas betryckta ställning och deras mörka
utsikter för framtiden. Jag skall icke uppläsa hela denna skrivelse
utan endast slutorden. Sedan de ha uttalat, att de genom att stäl¬
las utan inflytande icke ha någon möjlighet att gorå sin rätt gäl¬
lande, sluta de med: »I vad som gäller monopolförslaget i övrigt hava
vi från vår synpunkt intet att erinra, utan tro vi, att det. skulle bliva
till gagn för vår svenska tobaksodling, om det bleve av riksdagen an-
57 Nr 80.
Ousdagen den 9 september.
taget med de ändringar, som i utskottets betänkande föreligger.»Det
är°också min tanke, att de i det hänseendet träffat huvudet pa spiken.
Deras rätt är tryggad, men de ha knappast att vänta nagra höga
priser, utan endast sådan behandling, att den svenska tobaksodlingen
skall kunna fortsätta. ..
Här är emellertid många andra näringsidkare-, som beröras av
det föreliggande förslaget, och vi ha varit i tillfälle att se, hur. dessa
näringsidkare under den senaste tiden med oro sett på denna Dagas
lösning, och detta förvånar mig inte. Det är alldeles påtagligt, att de
måste känna sig oroliga inför en så genomgripande förändring. Om
vi nu se närmast på vad handeln i den vägen riskerar, så vill jag
framhålla det, att inom utskottet har handelns intressen icke vant
förbisedda- utan dess intressen ha tvärtom varit beaktade och det på
ett sådant sätt, att jag anser, att handelns intressen äro tryggade. Yi
ha icke kommit fram med någon paragraf i lagen, om hur stor rabatt
de skola erhålla, dessa återförsäljare; vi ha emellertid gått ut ifrån
att vilket företag det vara må, vare sig det är enskilt mo¬
nopol, fri näring eller statsmonopol, så måste ändå handeln till kon¬
sumenterna bringa de varor, som skola avyttras. Lnder sadana för¬
hållanden har handeln sin rätt att existera, och handelns rätt är be¬
tryggad. I Frankrike är handeln med tobaksvaror även ett statsmo¬
nopol. här skulle handeln bli fri. Fri, invända motståndarna, men
fri på ett sådant sätt, att handelns rätt icke skulle vara tillgodosedd.
J ag ar nu på det klara med, att med de uttalanden utskottet gjort,
därest dess förslag vinner riksdagens bifall, kan handelns existens
anses vara tryggad. Jag skall be att fa fästa uppmärksamheten på,
att förut har det varit så, att den enskilde handlanden har av den
rabatt, som kommit honom till del, fått lämna en hel del till köpa¬
ren. Nu är detta omöjliggjort; en cigarr eller 100^ cigarrer komma
att få samma relativa pris; kostar en cigarr 10 öre, så skola 100 kosta
10 kronor. Därigenom komma med en skälig rabatt — understruket
skälig i den mening, att den icke trycker handeln, utan det lämnas
en sådan rabatt, att handeln skall kunna bestå — tobakshandlarna, mi-
nuthandlama att erhålla en mycket jämnare och säkrare inkomst nu,
än om de skulle röra sig med de rabatter, som de själva få. av produ¬
centerna och själva ge till konsumenterna, enligt vad hittills till-
lämpats. Man har här talat om, att partihandeln skulle komma att
lida. Ja, man måste tänka sig att partihandeln är nödvändig
även den, ty monopolet kan icke träda i förbindelse med varje en¬
skild mindre köpman, utan måste använda sig av grosshandeln, och
därför är också grosshandelns tillvaro tryggad.
Men så säger man: importhandeln kommer att lida alldeles otro¬
ligt. Ja, det blir en prisförhöjning på den utländska varan, därom
är ingen tvekan, men å andra sidan har den enskilde importören lik¬
som monopolbolaget rätt att importera sin vara. Nu är det så, att
en hel del av de utländska tobaksvaror, som användas här i landet,
äro specialmärken, på vilka enskilda handlande eller importörer kun¬
na sägas ha monopol och dessa enskilda handlandes monopol kommer
att fortfara. Det blir icke fråga om afl förbjuda importhandeln,
Ang. statsmo¬
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. in.
(Forte.)
Nr 80. 38
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
■tillverhnin gen
i riket m. m.
(Forte.)
utan tiar blir endast fråga om att ställa de enskildas importhandel
och tobaksmonopolets jämsides med varandra. Handeln är lämnad
fri. Man kan förutsätta på grund av prisförhöjningen någon
minskning. Därför har också utskottet föreslagit, att det skulle
bli eu ersättning till importörerna, men denna ersättning förutsätter
icke, att importhandeln skall upphöra, utan den förutsätter, att im¬
porthandeln kommer att fortsätta, fastän kanske i mindre omfatt¬
ning än hittills.
Jag har här velat göra gällande, och jag uttalar den bestämda
övertygelsen, att handelns intressen icke komma att trädas för när
genom ett monopolbeslut, om ett sådant fattas, utan tvärtom, att han¬
deln kan anse sin ställning vara tryggad, och skulle den icke vara
tryggad, så finns det genom riksdagen möjlighet att göra dess rätt
gällande. Men den möjligheten finnes däremot icke inför ett enskilt
monopolbolag.
Vidare har det talats om, att så många av handelns män skulle
se sin tillvaro äventyrad. Ja. mina herrar, hur är det med cigarr-
handeln över huvud taget? Är cigarrhandeln sådan den nu är ord¬
nad verkligen sund? Fråga vilken cigarrhandlande som helst, och
han skall saga: vi äro alldeles för många! Det har upplysts i ut¬
skottet, att en stad som Stockholm, som ju icke är någon miljonstad,
har icke mindre än e:a 900 cigarrhandlande. Det är för många ci¬
garrhandlande, de växa upp, kan man saga, som svampar på fuktig
mark. Var och eu som bygger ett hus inrättar alltid eu eller två ci¬
garrbutiker, och dessa erhålla snart nog innehavare, som med mycket
litet rörelsekapital eller kanske icke något alls sätta upp cigarraffär
och där de icke blott sälja cigarrer, utan även korta varor av alla
möjliga slag. Följden blir, att dessa små affärer, långt ifrån att läm¬
na en tryggad ställning åt sina. innehavare, i stället lämna en syn¬
nerligen bekymmersam sådan, och det går icke så många dagar emel¬
lan som sådana affärer ramla, detta på grund av den oerhörda kon¬
kurrensen och på grund av det ringa rörelsekapital, som finns där.
Det är mycken osundhet på detta område. En koncentration kom¬
mer av sig själv alldeles säkert vare sig med det ena eller andra sj^ste-
met; ett skattesystem kommer sannerligen icke att trygga sådana
affärers tillvaro, som icke äro byggda, på solida grunder. Den han¬
deln däremot, som kan sägas vara legitim, d. v. s. en sådan som kan
anses vara byggd på förutsättningen att fortbestå, den handeln hotas
icke.
Vidare skall jag be att få framhålla, att som vi mycket väl veta,
den ersättning, som är föreslagen att givas, icke är tilltagen på så¬
dant sätt, att man prutat så mycket som möjligt, utan man har sökt
att gå berättigade krav till mötes. Jag skall nu icke ingå närmare
på detta, därför att det varit föremål för yttranden förut i dag, en¬
dast det vill jag saga, att med de förslag utskottet framställt har jag
känt mig tillfredsställd och kan ställa mig inför vilken som helst av
dem, som äro ersättningsberättigade och säga: vi ha gjort vad vi
kunnat.
Ja. jag skall icke nu uppehålla mig mycket längre vid denna
39 Nr 80.
Onsdagen den 9 september.
fråga. Jag skall endast be att få ytterligare säga det att. när vi £***£
i dag stå inför denna frågas avgörande, sa komma vi att avgöra aen tiUvericningen
frågan för alltid. För den händelse monopolförslaget faller, sa är ; rj/:et m, m.
det fallet, och är det riksdagens mening, att den frågan skall falla, (Forts.)
så är det bra, att den kommer ur världen, ty när vi ha stått nu under
årens lopp och vacklat mellan det ena och det andra, har ingenting
blivit gjort, och därför är det tid, att något göres. Min varma till¬
försikt är den, att det skall lända till båtnad både för näringslivet
och för vårt folk, om denna fråga löses på den väg utskottet föresla¬
git; men går riksdagen en annan väg, så är därom intet att säga,
men det blir då i alla fall icke en lösning i enlighet med de^ synpunk¬
ter jag har, utan en lösning enligt andra synpunkter och långt ifrån
för statens vidkommande så tillfredsställande, som jag anser den höra
vara.
Det var ett par yttranden av herr Hildehrand, som jag skulle
vilja stanna inför. Han yttrade att vi ha velat skrämma genom
att vi talat om. att det blir enskilt moncpol, därest det icke ^blir
statsmonopol. Ja, jag tycker inte, att vi här skall upptaga någon
debatt om skrämsel, ty ha några i detta fall velar skrämma, så är
det motståndarna till monopolet, vilka använt alla möjliga tillfäl¬
len för att skrämma, och många oberättigade invändningar äro i
det hänseendet gjorda.
Han talade vidare om affärsmännens och fabrikanternas svåra
ställning, därigenom att efter en viss tid varje förpackning av ci¬
garrer skall beläggas med en stämpel av 5 kronor. Då vill jag
framhålla det, att alla fabrikanter ha två månader på sig för att
avyttra de varor de tillverkat och dessa varor ha icke mera än ett
öres stämpel på varje förpackning. Återförsäljarna däremot ha
fem månader på sig; efter den tiden inträder den av herr Hildehrand
påpekade skattebeläggningen, men jag vill å andra sidan framhålla
det, att i utskottets utlåtande sid. 57 ha vi en bestämmelse, som tar
bort den udd, som herr Hildehrand ville lägga i detta förfarande.
Där heter det: »Försäljare, som icke vill erlägga i detta mom. om¬
förmäld stämpelavgift, äge att med monopolets utövare träffa av¬
tal om övertagande av sålunda stämpelpliktiga varor.» . Det går så¬
lunda för sig att till monopolet avyttra vad som möjligen kan bli
över. och att detta kommer att ske är alldeles påtagligt.
Så framhöll herr Hildehrand vidare en mycket roande sak, näm¬
ligen att om man tänkte på tidningarna, monopolet skulle vara det¬
samma som den tidning man utgåve, där högern hade en sida, libe¬
rala. partiet en sida, socialdemokraterna en sida och herr Lindhagen
en halv. Ja, skulle det vara någon olycka, om vi hade en sådan
tidning? Jag är tämligen säker på att den skulle bli till välsig¬
nelse för svenska folket, därför att då var och en skulle få läsa
andras åsikter; det skulle kanske leda till, att vi finge det mycket
lugnt, fridfullt och trevligt i landet, och att vi lärde oss förstå var¬
andra en smula, i stället för att den ene nu läser den tidningen och
den andra den tidningen och den ene icke förstår den andre.. Mycket
av vad som skiljer är beroende på missförstånd och okunnighet om
Nr 80. 40
Onsdagen den 9 september.
»Ä“rracl flei; ®“e ocl' c!en andre llar att bjuda. Ifrån den ståndpunkt jag in-
tillvericningen t,a.g®r skullcj jag ingalunda beklaga, att vi både en sådan tidning till
i riket m. m. förfogande. Jag är säker på att den tidningen skulle göra gott.
(Förts.) Kommer monopolet att få lika stor välsignelse med sig, som jag*
förutsätter, att denna tidning skulle få, ha vi all anledning att hälsa
monopolets tillkomst med sann tillfredsställelse.
Jag ber sålunda, herr talman, med hänvisning till vad jag nu
sagt, att få yrka bifall till utskottets förslag.
Sedan herr talmannen nu återtagit ledningen av förhandlin¬
garna, anförde:
Herr Rune: Herr talman, mina herrar! Herr finansministern
nämnde i sitt anförande, att vi nu stå inför avgörandet av ett
av de svåraste ekonomiska problem riksdagen haft att lösa. Ja,
jag vill verkligen instämma i hans yttrande. Det veta vi och
känna alla, att vi stå inför avgörandet av ett mycket vik¬
tigt ekonomiskt problem.
När detta problem i somras i den kungl. propositionen före¬
lädes oss, hade jag den bestämda uppfattningen, att det var
ganska vanskligt, huruvida riksdagen och riksdagsmännen skulle
kunna tillräckligt intränga i denna så svåra fråga under de
förhållanden, som existerade. Det var ju meningen, att vi skulle
få en sommarriksdag för försvarsfrågans lösande, och det var
meningen, vilket uttalades rent av från officiellt håll, att man
skulle skona riksdagen så mycket som möjligt, och att den icke
skulle bli för mycket överansträngd av andra frågor. Men det
har visat sig, att detta långt ifrån blev fallet, och jag tror, att
vi kunna vara ense om att vi i sommar haft den mest arbetssum¬
ma riksdag vi varit med om.
Jag fick genast det intrycket, att det skulle vara mycket
svårt att för denna fråga få nödvändig och lämplig behandling;
och när man läste propositionen, fann man, att man icke kunde
vara med om alla detaljer. Jag tillät mig att angående några
detaljer väcka en motion, och den har inom utskottet rönt bra
nog beaktande, varför jag i detta avseende icke har något att
anmärka. Jag vill också nämna, att jag icke i princip är emot
monopoltanken, utan jag är visst villig att, när jag anser tiden
lämplig, gå in på en allvarlig prövning av saken. Att jag nu
maste yrka avslag på. så väl Kungl. Maj:ts som utskottets
förslag beror härpå, att jag anser, att om man när förslaget fram¬
lades hade stor anledning till tvekan, om man skulle kunna få
nödig tid att tränga in i förslaget, så här denna tvekan blivit
sa mycket större sedan, genom de förhållanden och omständig¬
heter som inträffat i världen de sista, fem veckorna. Jag* vågar
påstå, att det^ varit ganska svårt för oss här i riksdagen att
kunna ägna sådan uppmärksamhet åt en så viktig fråga som
denna, som vi annars skulle önskat. Det är alldeles uppenbart,
att man ej kan undgå att låta sig påverkas av de förhållanden som.
Onsdagen den 9 september.
41 Nr 80.
råda ute i världen, och jag kan icke förstå, att det skulle vara Ang. stat,,,»o-
rimligt att under sådana förhållanden avgöra denna fråga. "XerLinåen
Om det vore så, att monopolet skulle träda i kraft snart ; riket m m
nog och man nu omedelbart kunde fa den inkomst, som man beräk- (Forts.)
nät få av tobaken, skulle jag förstå, att man nu önskar ett av¬
görande, men nu är det så, att även om vi besluta monopol, sa
kan icke monopolet genomföras förrän långt senare. Vad tjänar
det då till, mina herrar, att vi binda oss i dag för någonting,
som icke skall utföras förrän långt senare fram i tiden. Jgg
har alltid i (princip stor motvilja mot att joå förhand binda mig
vid ett visst förslag, när jag icke behöver gå till ett avgörande.
Det är uppenbart, att om frågan får vila till nästa riksdag, vi
då veta något mera, och blir det nödvändigt, att den vilar
ännu längre, veta vi då uppenbarligen ännu mycket mera om
hur det står till i världen och framför allt om de finansiella
och ekonomiska förhållandena än vi nu veta. Detta är det skäl
som gör, att jag omöjligen under nuvarande förhållanden kan
rösta för förslaget. Jag vet, att detta förslag icke kan genomföras,
som jag nämnde, nu, och då är det val bättre, att vi försöka fatta
beslutet först omedelbart innan det skall genomföras.
Nu talas om från somliga håll, att det råder så stor osäkerhet
bland dem, som beröras av förslaget, vilket osäkerhetstillstånd
skulle hjälpas upp genom att vi nu taga detta förslag. Jag
tror icke, att osäkerheten för närvarande kan komma att in¬
verka så menligt. Vi veta, att de flesta, som äro berörda av
saken, äro emot monopolet och anse, att de kunna lida skada
av detsamma. Skulle det icke bli monopol, skulle det i fram¬
tiden visa sig, att det går lika bra att taga ut denna beskattning
på annat sätt, skola de icke känna sig besvikna, de skola då
känna sig lyckliga och nöjda. Blir det monopol, veta vi i alla
fall ungefär hur saken kommer att ordnas för en var, och då
kan jag icke saga, att de komma i ett sådant osäkerhetstill¬
stånd. Därom äro vi val alla i huvudsak ense, att om mono¬
polet skall genomföras, det icke är mycket störa anmärkningar
att göra mot det föreliggande förslaget. För min del vill jag
säga, att detaljerna och förslaget i övrigt synas mig, såvitt
jag haft tillfälle att sätta mig in i förhållandena, vara jämfö¬
relsevis tillfredsställande. Jag anser bara, att det icke är till¬
räckligt utrett, huruvida det icke går lika bra att på annat
sätt få ut den avsedda skatten, och undrar, om ett monopol
möjligen icke kan anordnas på bättre sätt, när vi få tillfälle
iakttaga och taga i bedömande de omständigheter, som råda i
världen, då monopolet skall träda i kraft.
Nu säger man också från somliga håll, att orsaken till
att vi nu skola bestämma oss för detta förslag skulle vara, att
bankkonsortiet är bundet av sitt anbud. Ja, det är sant, men
jag är icke fullt övertygad därom, att även om det nu är så,
att det för bankkonsortiet skulle vara obekvämt eller förlust-
bringande att fullgöra detta anbud, därav med bestämdhet föl-
Nr 80. 42
Onsdagen den 9 september
Ang. statsmo-
nopol å tobaks■
tillverkningen
i riket m. m
(Forts.)
-jer att det skulle vara lika stor fördel för staten att nu genom¬
föra detta och försöka tvinga bankerna att stå vid detta anbud.
Det är mycket möjligt, och det har också erkänts av utskottet,
att det skulle för närvarande vara så gott som otänkbart att
genomföra förslaget. Man får gå ut ifrån, att det för närva¬
rande ej kan komma ifråga att söka tvinga bankkonsortiet att
fullgöra detta avtal. Det skulle allmänheten lida alltför mycket
utav. ^ När den tiden kommer, att de finansiella förhållandena
äro sådana, att ett monopol kan införas och lämpligen bär in¬
föras, så är det min övertygelse, att dessa samma banker äro
mycket redobogna att gå in på ett likadant avtal med samma
villkor och innehåll. Vi veta alla, att när detta avtal ingieks,
det ansågs mycket fördelaktigt för bankerna. Därom äro alla
ense, och det kunna herrarna vara övertygade om, att så snart
de ekonomiska och finansiella förhållandena blivit bättre i lan¬
det, bankerna gärna vilja vara med om också en sådan trans¬
aktion mot samma ersättning, som de nu hava betingat sig.
Och det är ju icke ens ifrågasatt att tvinga dem därtill, innan
sådana förhållanden inträtt.
Herr finansministern yttrade, att det vore icke så ofördel¬
aktigt i finanshänseende, om detta förslag så fort som möjligt
bleve genomfört. Pengarna här i landet skulle komma i omlopp
genom denna transaktion. Han yttrade också, att pengar skulle
flyta in till industrien i stället för att möjligen motsatsen skulle
komma att äga rum. Han yttrade vidare, att detta skulle bara
vara ett överflyttande av kapital, av värden inom landet. Ja,
om nu detta skulle genomföras, vad skulle resultatet bli ? Jo,
bankerna skulle tillhandahålla det nödiga kapitalet. Hur skulle
bankerna få detta kapital? Jo, naturligtvis genom att av all¬
mänheten indriva sina fordringar. Bankerna ha sitt kapital
utlånat till allmänheten, och om bankerna nu behövde disponera
30 miljoner kronor ungefär för den saken, då måste de driva
in 30 miljoner kronor av allmänheten. I närvarande stund
råder den principen i bankverksamheten, att bankerna ej skola
anstränga sina kunder utan söka låta handel, industri och andra
näringar och dem som ha lån i bankerna, få ha sina lån tills
vidare och så uppehålla saken, tills tiderna bli bättre. Det får
väl sägas, att det för landets näringsliv och för landet i dess
helhet är riktigt, att det går till på det viset. Om bankerna
skulle driva in SO miljoner kronor av sina låntagare överallt i
landet, måste dessa under sådana förhållanden realisera sin egen¬
dom. Då skulle kanske många näringar, många industrier och
handelsföretag stoppa, och det skulle medföra, det tror jag åt¬
minstone att man kan vara övertygad om, stora vådor för all¬
mänheten. Det skulle bli, om jag så får säga, här i landet i
ekonomiskt hänseende ett allas krig emot alla. Det vore icke
lätt för bankerna heller att bedöma, vilka kunder de skulle vända
sig emot för indrivning av kontanter. Det skulle i det fallet
43 Nr 80.
Onsdagen den 9 september.
kunna vara så, att de icke alltid kunde bedöma, var indrivningen A«g. staten-
lämpligast kunde ske. Det synes mig, att om man nät-
ler på att monopolet införes och om man haller pa att. ; r^.tt mi m,
bankerna stå vid sitt avtal, resultatet blir detta. Jag är icke (Forts.)
säker på att det blir bankerna, som närmast drabbas av olägen¬
heterna. Det kan hända att enskilda personer också drabbas
av dem, det kan hända att bankernas kunder bil msolventa,
men att bankerna ändå icke komma att lida förlust pa avtalets
fullgörande. Men, mina herrar, om man icke går så tillväga
utan låter saken utvecklas i lugn och med förstånd, _ om man
icke verkställer denna stora överflyttning av värden inom lan¬
det, för vilken herr finansministern icke tycks ha någon rädsla,
tror jag i alla fall, att det för landet och allmänheten är lyck¬
ligast.
Den ärade talaren på skånebänken talade mycket om, att
orsaken till att han ville vara med om förslaget var, att
det skulle vara lämpligt för tobaksodlarna att få dessa ange¬
lägenheter ordnade i enlighet med förslaget. Han sade visser¬
ligen, att de icke precis skulle vinna något härigenom, men
de skulle ändå få en viss fördel. Jag säger att i detta fall får
man icke se saken så ensidigt. Tobak odlas knappt här i lan¬
det annat än i Skåne och där huvudsakligen i Kristianstads
län. Då får man icke, då det gäller en sa vitt omfattande fråga
som denna taga hänsyn till ett så ensidigt förhållande.
Så yttrade den ärade talaren vidare, att om monopolfrågan
nu faller, har den fallit för alltid. Med den ställning jag in¬
tagit till frågan kan jag icke se, att det skulle vara nödvändigt.
Jag skulle anse det vara det lyckligaste för närvarande, om
frågan i dag folie och om utredningen angående de andra vägarna
att nå ett resultat, varigenom man kunde taga ut en stor skatt,
av tobaken, finge fortgå. Sedan kunde man i mera lugn och
ro och med hänsyn till en del förhållanden, som man bättre känner
i framtiden, bedöma vilket sätt är det lämpligaste att uttaga
denna skatt. Jag har icke någon aversion mot att gå monopol¬
vägen. Visar det sig vid denna närmare undersökning, som man
kan göra till nästa riksdag, lämpligast att använda monopolet
och att man når bättre resultat på den vägen ur statens synpunkt,
skall jag vara den första att yrka bifall till det förslag, som da
kan läggas fram. För närvarande anser jag emellertid, att kam¬
maren och vi alla otvivelaktigt gorå klokast i att avsla för¬
slaget i avvaktan på att det skall återkomma i bättre utrett
skick och att vi då skola vara bättre i tillfälle att bedöma
saken.
Herr talman! Jag ber att få yrka avslag på Kungl. Maj :ts
proposition och utskottets hemställan.
Herr Herlitz: Herr talman, mina herrar! .lag liar för-
Nr 80. 44
ODsdagen den 9 september.
Ang. statsmo- .sökt att efter bästa förmåga sätta mig in i denna fråga och har
^Utverkningeu °ansa samvetsgrant studerat utskottets betänkande. Emellertid
i riket m. m. ^ar jag där sökt en sak förgäves. Jag har förgäves sökt ett svar
(Forts.) på frågan, huruvida den ersättning, som enligt utskottets mening
skall givas, skall givas såsom en verklig rätt eller såsom en nå¬
degåva, den staten av sin godhet kan giva eller låta bli att giva,
som staten giver mer eller mindre rundligt, mer eller mindre
»generöst», såsom utskottet på ett ställe uttrycker sig. Jag
vågar icke yttra mig om, huruvida de ersättningsgrunder utskot¬
tet föreslagit äro rättvisa och leda till riktigt resultat. Men jag
har icke kunnat undgå att få intr3^cket av ett slumpande med
saken, av godtycklighet; man skär allt över en kam, hugger av
knuten i stället för att lösa den och bortser från egendomlighe¬
terna i det särskilda, fallet.
Ett enda exempel bland de många skall jag tillåta mig att
anföra, och det är den nya ersättningskategori, som utskottet
tillagt. Utskottet föreslår rätt till ersättning även för import-
handlandena. Om en importör har under de fyra sista åren i me¬
deltal haft en omsättning av 10,000 kronor och därav belöper
5,000 kronor på importerade cigarrer, blir han ersättningsbe-
rättigad. Men om han importerat endast för 4,500 kronor och
försålt för 5,500 kronor svenska cigarrer, får han, till straff för
att han företrädesvis sålt svenska cigarrer, ingen ersättning.
Att ett sådant resultat kan vila på en känsla av att man verk¬
ligen är skyldig att göra rätt för sig, kan jag icke förstå.
Med den uppfattning av rätt och orätt i ekonomiska ting,
som. jag fått i mig inplatad från min ungdom och som jag icke
ännu vuxit ifrån, låter omöjligt förena sig att tillerkänna sta¬
ten rätt att frånhända sina medborgare en näring endast på
den grund, att det skulle vara för staten ekonomiskt fördelak¬
tigt att komma i besittning av densamma. Man hör emellanåt den
satsen göras gällande; 'den näring, som du driver, den har staten
givit dig tillåtelse att driva; den tillåtelsen kan staten också utan
vidare^ taga tillbakaAJag bestrider riktigheten av den satsen.
Jag påstår och fasthåller, att rätten att förvärva sitt bröd ge¬
nom arbete är äldre än både staten och näringsfrihetsförordningen;
med näringsfrihetsförordningen har staten endast erkänt en för¬
ut bestående rätt och borttagit vissa inskränkande bestämmelser,
som förut stodo i vägen för den rättens utövning.
När vi här tala om ersättning för förlorad näringsrätt, på¬
minner, jag mig, att vi för några veckor sedan hade en likartad
ersättningsfråga under debatt i riksdagen. Det skulle ligga nä¬
ra till hands att tänka sig, att en och (annan som då — det var
fråga om ersättning åt personer, som driva handel med eller till¬
verka alkoholhaltiga drycker — att en och annan som ansåg en
dylik ersättning icke vara befogad, skulle vara benägen att
sätta likhetstecken mellan den fråga, som då var före, och
den fråga, vi nu dryfta. Jag ber att allvarligt få framhålla,
hur ofantligt stor skillnaden är. Jag kan mycket väl förstå
Onsdagen den 9 september.
45 Nr 80.
dem, som framhålla att den, som driver affär med rusdrycker,
får göra det efter i kraft av särskilt, för viss tid erhållet till¬
stånd. När det tillståndet icke vidare medgives, har han icke rätt
till ersättning. Det kan jag förstå. Jag kan till och med förstå,
om också icke gilla, att de, som äro särskilt ivriga för spritdryc¬
kernas avskaffande, se i hanteringen med dem en mindre he¬
derlig, en mindre lovlig näring och resonera som så, att dessa
näringsidkare icke höra. få ersättning därför att de alltför länge
av staten tillåtits driva en näring, som staten numera, anser
vara till skada för dess medborgare och därför måste inskränka.
Här däremot är det icke fråga om drivandet av en näring, som
staten anser olämplig, skadlig och otillständig, utan här är
fråga om en näring, som staten anser så lämplig, nyttig och
hederlig, att staten själv vill lägga sig till med den.
Man har åberopat, att det skulle vara nödvändigt att införa
monopol till skydd mot trustfaran. Jag kan mycket väl tänka
mig situationen sådan, att man till värn mot en trustbildning
icke har annan utväg än att tillgripa monopolutvägen. Om
kvarnindustrien hölle på att, såsom det heter, »förtrustas», eller
om någon särskild bransch av beklädnadsindustrien vore utsatt
för samma fara, eller om jag tänker mig att — några årtionden
fram i tiden — vår motorindustri fått sin drivkraft från sul¬
fitspriten och att en trust lågt sig till med dess fabrikation, då
kan jag förstå, att staten, om det icke finnes någon annan utväg
till hands, säger: bär gäller det att inskrida för att hindra, att en
nödvändighetsvara oskäligt uppskruvas i pris. Men det skälet
föreligger icke här, där det är fråga om en lyxartikel, ett
njutningsmedel, som ingen kan påstå vara av verklig nytta.
Jag skall härefter be få säga några ord angående de s. k.
tidsomständigheterna, frågan om lämpligheten att i detta nu
lösa denna fråga på sätt som föreslagits. Jag hörde för några
ögonblick sedan en frejdad talare i medkammaren framställa det
påståendet, att när man talar om svårigheten eller omöjligheten
att finansiera ett monopolbolag, gör man sig skyldig till störa
överdrifter, han hänvisade till den miljard kronor, som lär finnas
i våra sparbanker, och menade, att det vore att sätta alltför ringa
tillit till det svenska folkets sunda ekonomiska blick att till¬
tro det att icke vilja övertaga monopolbolagets preferensaktier
och (obligationer Jag vädjar till alla dem av herrarna, som
äro ledamöter i sparbanksstyrelser, hur det skulle se ut här i
landet, om sparbankerna i denna tid finge massvis sina insätt¬
ningar uppsagda därför, att pengarna skulle överflyttas till
den spekulation, som det nu är fråga om. Jag tror knappt jag
behöver säga mera för att påvisa, hur ytterst opraktisk den
tanken var. Jag tror icke heller, att vi behöva bekymra oss med
den tanken, att det skulle falla vare sig regeringen eller någon
annan förnuftig människa in att göra anspråk på att bankerna
nu skulle inskrida och finansiera monopolbolaget.
Jag ber få fästa herrarnas uppmärksamhet på en annan sak.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillver Isning en
i riket m. m.
(Forts.)
yr 80. 46
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tabaks-
| tillverkningen
i riket m. m
(Forts.)
-I pressen har diskuterats den frågan, om bankerna skulle kunna
'anses rättsligt bundna vid sitt åtagande. Det har kanske före¬
fallit en och annan, som om den frågan vore avgjord efter det
'att justitiekanslern med ja besvarat en fråga härom. Men jag
ber fä påpeka, att såvitt av meddelade upplysningar kunnat in¬
hämtas, har icke justitiekanslern haft att besvara frågan sådan
den i detta ögonblick föreligger. Bankerna' ha förbundit sig
att finansiera ett bolag, som bildats i huvudsaklig överensstäm¬
melse med Kungl. Maj :ts förslag. Men det bolag, som bildas
i överensstämmelse med utskottets förslag, kommer att få ett
stamaktiekapital, 2,300,000 kronor större än enligt Kungl. Maj :ts
förslag, en ökning sålunda av mer än 10 procent. »Huvudsaklig
Överensstämmelse» skulle väl vara detsamma som »ungefärlig
överensstämmelse», men ordet ungefärlig i lag- och handels-
språk betyder en marginal på högst 5 procent. Redan på grund
härav vill jag påstå, att det bolag, som bankerna åtagit sig att
finansiera och efter justitiekanslerns uttalande äro skyldiga att
finansiera, inte är det bolag, som utskottets förslag skulle för¬
anleda utan ett annat bolag med vida mera »vattnat» kapital.
Härtill kommer, att även åtskilliga andra förändringar i bola¬
gets konstruktion, varpå jag inte nu skall inlåta mig, synas
kunna ge bankerna lagligen grundad anledning att draga sig
tillbaka. Men jag skall icke vidare uppehålla mig vid detta;
jag inser, att regeringen inte i denna stund skulle falla på den
tanken att gorå mot bankerna gällande deras s. k. förbindelse;
den stora frågan är bara den, om man kan ha grundad anledning
att hoppas, att penningförhållandena efter den kris världen nu
genomgår skola återtaga sin naturliga ställning inom så kort
tid som ett år.
På sid. 41 i sitt utlåtande yttrar utskottet följande märk¬
liga ord: »Härvid är att märka, att, såsom departementschefen
framhåller, konsumtionen av tobaksvaror sedan en lång följd
av år tillbaka varit i ständig ökning, och då några skäl att
förutsätta förändring i dessa förhållanden icke lära föreligga»
etc. »blågrå skäl att förutsätta en förändring i dessa förhål¬
landen lära icke föreligga.» Jag undrar, om icke utskottet här
sätter allt för stark tillit till det svenska folkets njutningslyst¬
nad och lättsinne. Det kan väl när det gäller sådana gamla
vänerökare som jag och kanske åtskilliga andra i denna kam¬
mare, hända, att vi inte kunna göra oss fria från slaverieti
under tobaksbegäret, isynnerhet om de kontanter som erfordras
för att kunna tillfredsställa detta begär, finnas till hands,
men det finns väl här i landet åtskilliga, som ha eu friare
personlig ställning gentemot vanan och eu mindre fri ställ¬
ning i ekonomiskt avseende och som därför rent av tvingas
att med eller mot sin vilja rätta sig efter den gamla icgeln i
visan: »Hellre jag min kassa spar och min hälsa haver kvar.»
Jag skulle vilja till utskottet ställa den frågan, om inte i
utskottets hemställan en sak blivit förglömd. Den 30 april
Onsdagen den 9 september.
47 Sr 80.
1912 skrev riksdagen till Kungl. Maj :t följande: »Ifråga om
tobaken skulle upplysning om dess skadliga verkningar lämp¬
ligen kunna meddelas för den skara unga 'män, som årligen vapen¬
övas, därvid särskilt torde omförmälas det ur såväl hygienisk
som estetisk synpunkt förkastliga bruket att tugga snus. — Till
sist vill riksdagen erinra, att om en minskning kunde åstadkom¬
mas i tobakskonsumtionen, skulle detta därjämte ur national¬
ekonomiskt hänseende ett allas krig emot alla. Det vore icke lätt
om inte utskottet i anledning av vad dess betänkande i övrigt inne¬
håller hade bort hemställa, att riksdagen skulle ingå till Kungl.
Maj :t med en skrivelse, varigenom 1912 års skrivelse återkalla¬
des. Utskottet uttalar ju den säkra förhoppningen, att något
skäl icke finnes att förutsätta förändring i det nuvarande lyck¬
liga förhållandet, att konsumtionen av tobaksvaror är i ständig-
ökning. När utskottet nu måste uttala en sådan förhoppning,
tycker jag, att det hade varit utskottets skyldighet att före¬
slå riksdagen att återkalla sina förut gjorda uttalanden.
Jag skall be att särskilt få påpeka uttalandet om det för¬
kastliga bruket att tugga snus. Av Kungl. Maj :ts proposition
har kammaren kunnat inhämta, vilken stor betydelse snuset
har i tobaksomsättningen. I den för 1915 beräknade omsätt¬
ningen av tobak ingår snuset med inte mindre än en fjärdedel.
Det är ju tydligt, att denna stora åtgång av snus ej förklaras
av den jämförelsevis ringa kvantitet, som åtgår till snusning,
utan den är naturligtvis beroende på det av riksdagen påpekade
förkastliga bruket att tugga snus. Det är mig en tillfredsstäl¬
lelse att för en gångs skull kunna få instämma med herr Lind¬
hagen. Det är verkligen synnerligen motbjudande, att sven¬
ska staten skall bygga en del av sin ekonomi på en dålig vana,
som för många övergår till en verkligt skadlig last. Jag vill
fråga, om det verkligen kan vara staten värdigt att göra sin
ekonomi beroende på att matsnuset förblir en förnödenhetsvara)
för det svenska folket. Kan det verkligen vara riktigt, att;
mullbänken skall göras till ett viktigt villkor för de svenska
statsfinansernas blomstring ? För min del vill jag säga, att
jag skulle icke blott icke med smärta utan tvärtom med nöje finna
mig i en måttlig och skälig ökning av min debetssedel, om jag
därmed kunde köpa det svenska folket fritt från denna vidrigt
smuts.
Jag skall, herr talman, be att få förena mig med dem, som
yrkat avslag å utskottets förslag.
Herr Adelswärd: Herr talman, mina herrar! Under
den gångna debatten har denna fråga så grundligt skärskådats
i alla detaljer, att jag inte skall tillåta mig att ingå på något
flertal av detaljfrågorna och därmed onödigtvis upptaga kam¬
marens tid utan be att få uppehålla mig endast vid ett par,
som jag anser huvudfrågor och särskilt vid en, som har spe¬
ciellt intresse för mig av den anledning, att jag redan då jag
Ang. statsmo•
nopol a tobaks¬
til Iverkningen
i riket m. m.
(Forts.)
Nr 80. 48
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillv erkning en
i riket m. m.
(Forts.)
■var chef för finansdepartementet hade att handlägga densamma.
De delade meningarna om detta spörsmål ha i huvudsak
utmynnat i frågan om vilket skattesystem, som skall kunna
användas, monopol eller fabrikatskattesystem. Beträffande
fabrikatbeskattningen har här redan av många framhållits,
hurusom enligt de utredningar, som blivit gjorda, det har visat
sig, att den praktiskt sett inte kan användas, för den händelse
man avser att utav tobaken kunna vinna åt staten den avkast¬
ning, som tobaken kan och bör lämna. Erågan mynnar helt
enkelt ut däri, att därest man skall använda fabrikatbeskatt¬
ning, måste, för att samma belopp skall kunna erhållas åt
staten, den konsumerande allmänheten alldeles för hårt belastas,
tobaksvarorna komma att bli så dyra, för att samma belopp
skall kunna erhållas, att detta å andra sidan kommer inom kort
att leda därtill, att konsumtionen minskas och därigenom toba¬
kens skattevärde kommer att begränsas. Jag vill genast säga,
att jag icke är någon speciell vän av monopol i allmänhet och
inte heller, när det gäller tobaken. Därför lädes också under
en lång tid arbetet på denna fråga, då jag var chef för finans¬
departementet, i den riktningen, att man ville söka nå målet:
en tillräcklig beskattning av tobaken utan att införa monopol.
Tanken var då, att man genom enskilda åtgöranden skulle kunna
åstadkomma den koncentration av industrien, som är ett ound¬
gängligt villkor för att fabrikatbeskattning skall kunna till-
lämpas. Det såg också länge ut, som om detta skulle kunna vara
en möjlig väg att komma, fram på, och det var också anledningen
till, att då en 'finansplan framlades år 1913 i samband med
pensioneringsfrågan, det antyddes i den promemoria, som då läm¬
nades till pensionsutskottet, att man hade tänkt sig att åstad¬
komma en skatteinkomst för staten, »om beräknades till cirka
12 miljoner kronor, på den väg, att fabrikatskatt skulle kunna
införas med hjälp av att den koncentration, som då av tobaks-
trusten åstadkommits, skulle genomföras. Emellertid visade det
sig snart, att denna koncentration inte kunde genomföras på
enskild väg. Det nya trustbolaget, som hade bildats, visade
sig vara en felslagen affär. Det kunde inte genomföra den sam¬
manslutning av industrien, som det tänkt sig och därmed var
också möjligheten borttagen att på den vägen kunna genomföra
fabrikatskatt och på det sättet utnyttja tobakens skatteför-
måga. Jag kan till och med säga det, att representanterna för
detta trustbolag själva, då de sågo, att de misslyckats i sina
avsikter, i en skrivelse till de sakkunnige förklarade, att de
sågo sig urståndsätta att genomföra den koncentrering, de själva
ansågo nödvändig för att fabrikatskattesystemet skulle kunna
tillämpas utan medverkan från statens sida. Det var då, syntes
det mig, liksom det synts den nuvarande finansministern, all¬
deles oundvikligt att använda monopol, dock icke i egentlig
mening, 'tv förslaget, som det nu föreligger, går ju ej ut på
statsmonopol i den meningen, att industrien skall drivas genom
Onsdagen den 9 september.
49 Nr 80.
statsdrift, utan det förslag, som föreligger, innebär i själva
verket en kombination av de två systemen, det är monopol och
fabrikatskattesystem. Monopolet införes ej annat än såsom
ett medel att åstadkomma den koncentration, som är nödvändig
för att på industrien, på så sätt monopoliserad, kunna tillämpa
fabrikatskattesystemet. Det är det förslag, som i själva verket
här föreligger. Man har därvid även velat vinna det, att man
på så sätt kunnat undvika de olägenheter, som följa med stats-
monopol utan statsdrift. Man har anordnat det så, att staten
blivit intresserad i företaget och fått nödig kontroll över det¬
samma men att företaget fortfarande, oaktat det genom stats-
monopol blivit koncentrerat, skötes såsom enskilt företag, såsom
en enskild drift, och sålunda utan att utesluta de enskilda
initiativen. Kontrollen från statens sida finnes på så sätt, att
staten har rätt att tillsätta viss del av styrelsen, och staten
har dessutom viss andel i vinsten, varigenom monopolbolaget
förhindras att på ett orättmätigt sätt brandskatta allmänheten,
d. v. s. att i sin egenskap av monopolbolag kunna ta för höga
priser.
Det har här erinrats av flera talare, att de ekonomiska för¬
hållandena nu äro sådana, att dessa borde förbjuda anordnandet
av ett sådant här stort ekonomiskt företag, som skulle genom
de pengar, som bankerna skulle släppa till, draga kapital från
övriga industrier, där det för den närmaste framtiden mer än
någonsin kan behövas. Mot detta vill jag erinra om vad som
för övrigt redan av herr finansministern blivit sagt, att det
gäller här egentligen icke att binda något nytt kapital vid
något nytt företag. Det är här icke fråga om annat än en
överflyttning av kapital från den ena handen till den andra.
Nationalekonomiskt sett kan man sålunda säga, att det icke
är något nytt kapital, som dragés från industrien. Man kan
till och med gå så långt som att säga, att det nu blir frigjort
enskilt kapital, därigenom att staten i detta företag skall bi¬
draga med 20 miljoner kronor, som komma att anskaffas genom
lån eller på annat sätt. Med andra ord, det tillföres tobaksindu-
strien ett kapital av 20 miljoner kronor, som blir frigjort och
kommer andra näringar till godo.
Den föregående ärade talaren säde, att han hade svårt att
tänka sig, hur man skulle verkligen vilja göra monopol av en
industri som den förevarande, som avser tillverkning av ett
njutningsmedel. Han kunde snarare tänka sig, att man gjorde
ett monopol av beklädnads- eller födoämnesindustrierna, tror
jag han sade. Det vore mycket bättre, tyckte han, om nämligen
en enskild förtrustning hade fördyrat dessa industriers produk¬
ter. Jag vill erinra om, att då han säger det, kommer han in
på en annan fråga, nämligen statens och det allmännas förhål¬
lande till truster i allmänhet. Det är en fråga, som kommer att
behandlas, då en gång det förslag, som nu trustkommittén håller
på att utarbeta, kommer fram, ett förslag gående ut på att
Andra kammarens protokoll vid senare riksdagen 101Jf. Nr 80. 4
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
til Iverkning en
i riket m. m.
(Forts.)
Nr 80. 50
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket ni. m.
(Forts.)
hindra enskilda monopol, uppkomna genom förtrustning, att på
oskäligt sätt beskatta allmänheten. Det har icke direkt in¬
tresse för den föreliggande frågan. Mot den ärade talaren skulle
jag å andra sidan vilja säga det, att då man har en indirekt
skatt, som man erkänner ofta drabbar ganska orättvist, måste
man med skäl fråga sig, om det icke är rimligt att på en sådan
produkt, som det här gäller, nämligen en produkt, som är ett
rent njutningsmedel, eu ren överflödsartikel, i första hand lägga
en stark indirekt skatt?
Den förre ärade talaren fäste sig också vid ett uttalande i
utskottets utlåtande, att man tänkt sig, att konsumtionen ytter¬
ligare skulle ökas, och han satte det i samband med ett riks¬
dagens föregående uttalande angående önskvärdheten av att för¬
brukningen av tobaksprodukter skulle minskas. Jag vill då först
erinra om, att såvitt jag kan komma ihåg, avsåg den riksdagens
skrivelse företrädesvis bruket eller missbruket av tobak bland
barn och ungdom. Det var åtminstone skälet till att riksdagen
intresserade sig för denna sak. Jag avskyr säkert i lika hög
grad som den föregående ärade talaren bruket av matsnus, ehuru
jag själv är stark tobaksförbrukare, men jag kan icke tro, att
några åtgärder kunna leda därtill, att tobaksförbrukningen kom¬
mer att hastigt i så synnerligen hög grad förminskas. Man kan
tänka sig, att genom de ökade priser, som en ökad beskattning
kommer att medföra, ökningen av konsumtionen icke går i sam¬
ma hastiga skala som hittills, utan man kanske bör förutsätta,
att den icke kommer att väsentligt ökas under de närmaste åren
utöver den närvarande förbrukningen. Men även om man utgår
därifrån, ber jag få anföra några siffror, utvisande till vilka in¬
komster av tobaksbeskattning man dock kan komma. Man vet,
att i Frankrike, där av alla länder tobaken genom monopol är
starkast beskattad, går statens inkomster på tobak till och med
till något över 80 procent av konsumtionsvärdet av tobaken.
Enligt det föreliggande förslaget skulle motsvarande procent¬
siffra i Sverige bli omkring 15 procent. Om man tänker sig be¬
lastningen i Sverige bli icke så hög som i Frankrike men låt
oss säga hälften mot i Frankrike, skulle enligt de gjorda be¬
räkningarna, utan att konsumtionen av tobak ökas, statens skat¬
teinkomst stiga till ett belopp av mellan 25 och 30 miljoner kro¬
nor. Härav framgår tydligt, vilket utmärkt skatteobjekt to¬
baken utgör och hur nödvändigt det är att verkligen söka ut¬
nyttja detsamma.
Bland motståndarna till det nu föreliggande förslaget torde
intet skäl mot förslaget vara mera allmänt omfattat än det
att oaktat utskottet nu sökt göra förbättringar beträffande reg¬
lerna för utgående av ersättningarna, så säger man, komma dock
vissa personer, som på ett eller annat sätt äro beroende av
tobaksindustrien, att bli lidande av denna ändring. Jag vill
icke förneka, att så är. Det kommer att inträffa, att en del
kommer att göra ekonomiska förluster liksom jag vågar påstå, att
Onsdagen den 9 september.
51 Nr 80.
det otvivelaktigt "blir åtskilliga, som säkert komma att gorå
vinst på denna förändring. Jag vill också erkänna gent emot vad
den föregående ärade talaren sade, att då man skall göra gene¬
rella bestämmelser för den ersättning, som nu är i fråga, är
det alldeles omöjligt att tänka sig att få den sådan, att den
absoluta rättvisan genomföres. Det finnes förresten i detta fall
knappt någon rättvisa, ty det gäller att bedöma värden, som
äro synnerligen osäkra, delvis spekulationsvärden, och man måste
därför, synes det mig, finna sig i att få generella bestämmelser,
så bra som man möjligen kan få dem, men väl medveten om att
full rättvisa kan man icke skapa, utan det blir en och annan och
kanske flera enskilda individer, som bli lidande. Men det synes
mig, att, då det gäller ett stort statsintresse, i detta fall att ge¬
nomföra en beskattning, som är absolut nödvändig för statens
ekonomi, det enskilda intresset måste vika för det allmännas,
för statens.
Jag tror, att alla å andra sidan äro fullkomligt eniga om, att
det är alldeles nödvändigt att på grund av de statsfinansiella
förhållanden, som nu råda, och ännu mera på grund av dem, som
man har att vänta, vi måste mest och bäst möjligt utnyttja den
skattekälla, som finnes i tobaken. Jag är livligt övertygad om,
och ingen har kunnat säga något som kunnat förmå mig att vika
från den meningen, att det enda medlet att uppnå den skatteav-
kastning av tobaken, som är nödvändig, är införandet av mo¬
nopol på det sätt vi tänkt oss det, nämligen ett medel att åstad¬
komma en absolut nödvändig koncentration, som är den ovill¬
korliga förutsättningen för en rationell fabrikatbeskattning. Jag
är också livligt övertygad om —- och det bland annat därför,
att det nu faktiskt finnes ett avtal med bankerna om finansiering
av företaget, låt vara icke genast utan först om en längre eller
kortare tid —• att ifall icke detta tillfälle, som nu erbjuder sig,
begagnas, man måste hysa en stark farhåga för att det blir omöj¬
ligt att framdeles genomföra detta företag på de grundvalar,
som nu äro tänkta åtminstone. Jag tror, att i alla fall kommer mo¬
nopolet med nödvändighet att tränga sig fram, men jag tron
icke, att det vore någon fördel att icke taga det nu. Det blir säkert
dyrare för staten om några år, och jag tror, att det då icke
kanske är möjligt att genomföra det på annat sätt än såsom ett
egentlig statsmonopol, d. v. s. ett statsmonopol med genomförd
statsdrift, som jag vet att många tycka om, men som jag och
många andra med mig vilja undvika.
På grund av vad jag sålunda anfört ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr Lemke: Herr talman! Efter de utförliga anföranden,
som bär blivit framförda från den åsiktsgrupp i kammaren,
som yrkar avslag på föreliggande förslag, torde det kanske synas
obehövligt att ur sådan synpunkt vidare förlänga denna debatt.
Men då jag under den tid jag försökt sätta mig in i frågan kom-
Ang. statsmo¬
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. m.
(Forts.)
Nr 80. 52
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. m.
(Forts.)
mit till den övertygelsen, att den är av ofantligt stor vikt,
och jag representerar ett samhälle, som är ett stort näring's-
och industrisamhälle, och då slutligen den personliga överty¬
gelse jag hyser i denna fråga fullständigt stämmer med allt
vad de valmän, med vilka jag under föregående vecka samta¬
lat i denna fråga, ansett, har jag dock velat säga några ord
i denna fråga. Jag skall då röra mig på allmänna synpunkter
och icke gå in på detaljer samt söka att icke trötta kammaren.
Ser man på frågan ur allmänna synpunkter, finner man
först, att den juridiska spetsfundigheten uttalat den åsikten,
att ersättningsanspråken icke äro grundade på rättsliga skäl
utan endast på billighetsskäl. Jag har nyss i första kammaren
åhört ett föredrag, där detta kom till uttryck från en eminent
talare. Det må dock i alla fall sägas, att den uppfattningen är
icke prövad, i allt fall icke av lagrådet. Alldeles säkert är, att
den hävdvunna uppfattningen av äganderättsbegreppet strider
mot en sådan uppfattning. År det då så, att det enkla människo¬
förståndet, om jag så får säga, gent emot den juridiska upp¬
fattningen kan och bör hävda, att det här verkligen finnes
en rättslig grund för att ersättningsanspråken skola bifallas,
då kan det väl icke vara annat än riktigt, att denna ersättning
gives till fullo. Det synes mig då, att det icke finnes mer än
en väg att välja härvidlag, nämligen att man vid ersättnings¬
anspråkens bedömande giver sig in på expropriationsprinciper-
na och låter dem vara ledande i detta fall. Men detta har man
icke gjort, utan man har gått in på en annan grund, på en oviss
och svävande grund, enligt vilken särskilda kommissioner skola
avgöra vad som skall givas eller icke.
Jag skulle vilja giva ett exempel i detta fall för att på¬
visa vad jag menar i denna sak, och det exemplet tycker jag
skulle vara talande särskilt för dem av de ärade kamraterna
i kammaren, som äro jordägare. Om en jordägare skall avstå
en del av sin egendom för allmänt ändamål, sker detta efter
expropriationslagen. En nämnd tillsättes, vari hans intressen
få göra sig gällande, och sedan nämnden värderat jorden, som
skall avstås, får han full och rimlig ersättning, och sedan får
han fortsätta att bruka den jord han har kvar. Men hur är det
i detta fall, mina herrar ? Här kommer staten i fiskaliskt syfte
och säger till utövaren av denna näring, industri eller handel:
jag tager ditt yrke och ger en ersättning, som du får nöja dig
med, utan att du själv får utöva det inflytande på ersättnings¬
beloppet, som du skulle önska, och sedan får du icke vidare
fortsätta med denna näring. Det synes mig vara ett jämförande
exempel, som klarlägger, att det icke kan vara riktigt det till¬
vägagångssätt, som först Kungl. Maj :t föreslagit och sedan
utskottet förordat.
Går jag nu till ersättningen åt fabrikanterna, är det sant,
att utskottet i väsentlig mån har förbättrat den ersättning, som
Kungl. Maj :t föreslagit. Men det har också flera gånger på-
Onsdagen den 9 september.
53 Nr 80.
pekats, att det är ingen i kammaren, ingen ens i utskottet, som Ang. statsmo-
kan säga, att dessa fabrikanter till fullo få vad de verkligen
skola ha, att de principer, som skisserats här, verkligen äro ; riket m_
uttömmande eller riktigt lagda. Ersättningen skall bestämmas (j?0rts.)
efter en godtycklig skala och genom årspremiering, där åldern
på dessa affärer skall vara bestämmande, men där i stället —
efter mitt förmenande — den inneboende kraften i affärsföre¬
taget borde vara bestämmande. Det finnes något i affärsverk¬
samheten, som man kan säga har ideella värden, det är den upp¬
arbetade affären, kundkrets, firmanamn, uppfinningar in. m.,
som ligga i detta. Sådant är lika mycket värt som specialma¬
skiner och andra saker, för vilka värdering skall ske och ersätt¬
ning skall lämnas.
Fabrikerna kunna emellertid i alla fall få någon ersätt¬
ning, men handeln, vad får den ? Den får, som var och en,
vilken läst bestämmelsen i fråga och satt sig in i den, kan se,
så gott som ingenting. Det säges, att handeln skall vara fri, men
var och en finner, att det är så mycket Restriktioner härvidlag
med tullar, acciser, priskurantpriser etc., att jag, fast jag icke
gärna vill använda det ordet, måste säga, att det nästan är
en »bluff» att påstå,, att handeln fortfarande blir fri. Icke hel¬
ler äro kredit- och provisionsförhållandena ordnade. Det ligger
i sakens natur, att om monopolbolaget skall kunna bli ett verk¬
ligt monopolbolag, det även får taga hand om handeln, och
därhän går det naturligtvis, om förslaget blir genomfört.
Men det är icke allenast fabrikanter och handlande, som
bli lidande, om förslaget går igenom. Det finnes en del binä¬
ringar så att säga, vilka höra till denna handtering, som komma
att få sitta emellan. En av dessa binäringar är tobaksodlingen,
men denna har ägt den förmånen att i utskottet hava haft en
energisk representant och förespråkare, som genom sin insats
lyckats så tillvida förändra Kungl. Maj :ts förslag, att utskottet
kommit med ett förslag, att tobaksodlarna skola vid prissättnin¬
gen av sin råtobak få mäktigt inflytande. Däremot finnes det
en annan binäring, som jag ber att få fästa herrarnas uppmärk¬
samhet på, vilken blivit av Kungl. Maj :t ganska hastigt av¬
färdad och av utskottet fullkomligt negligerad. Jag menar
fabrikationen av cigarrlådor. Det finnes, om jag är riktigt under¬
rättad, utom mindre tillverkare, två stora fabriker för tillverk¬
ning av cigarrlådor här i landet, en i den stad jag har äran
representera och en i Stockholm, kanske dock flera. För sin
fabrikation hava dessa fabriker som sysselsätta ett betydande
antal arbetare inrättat sig med fullständiga specialmaskiner,
som ej kunna användas för annat än just denna fabrikation.
Om man tänker sig monopolförslaget genomfört, bli dessa ci-
garrlådefabriker som en följd därav fullständigt beroende av
monopolbolaget. Monopolbolaget har att avgöra huruvida det
vill köpa av dem och till vilket pris det vill köpa. Ehuru denna
cigarrladeindustri icke på något sätt är komparabel med to-
Nr 80. 54
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. ni.
(Forts.)
baksodlingen, kan det icke nekas till att det finnes alldeles lik¬
artade synpunkter för båda två. Det synes mig vara rättvist
begärt och klart, att om monopolförslaget går igenom, cigarr-
lådefabrikationen bör få åtnjuta samma förmåner som tobaksod¬
lingen : att cigarrlådefabrikerna vid prissättning framdeles å
deras fabrikat få ha sitt ord med, eller, om de skola dödas, de lika
väl som tobaksfabrikerna få ersättning till fullo för sin slopade
rörelse.
När man läser allt vad som sagts i denna fråga förut och
tager reda på alla de yttranden som avgivits ända från 1911
till dags dato, är det nästan märkvärdigt, huru enhälligt avstyr¬
kande alla dessa äro. Vad 1911 års förslag beträffar, över vilket
yttrande infordrades från ämbetsverk, handelskammare, industri¬
förbundet m. fl. institutioner, så var det med sällspord enighet
alla ställde sig avvisande gent emot detsamma, dels av princi¬
piella skäl och dels av de rättsliga hänsyn, som jag i början
av mitt anförande angav. Det måste väl i alla fall betyda något
detta, och då man vet, att 1914 års förslag i flera avseenden
försämrar 1911 års förslag, är det klart, att alla yttranden, som
gälla det första förslaget, i än högre grad gälla det nuvarande.
Och hur är det med den allmänna opinionen? Jag ber att få
meddela, att under den ledighetsvecka vi nyss haft, jag använt
en del av min tid att bland valmännen i Malmö höra deras
åsikt om detta. Jag har icke speciellt vänt mig till tobaksmän,
om jag får använda det uttrycket, utan till näringsidkare och
köpmän i allmänhet och har därvid icke träffat en enda bland
dessa mina valmän, som icke ställt sig ej blott avvisande mot
förslaget utan också med djupt bekymmer mottagit det och haft
den åsikten, att om detta förslag går igenom, det kommer att bli
prejudicerande för även andra näringar, och att det därför vore
ur olika synpunkter lyckligast, om förslaget nu folie.
Det är klart, att man icke utan beklagande kan uppträda
gent emot den av oss alla så högt värderade regeringen, vilken ju
,är så högt aktad icke minst i det parti jag tillhör, och angripa
ett förslag från densamma. Denna fråga är dock ingen partifråga.
Det kan icke hjälpas, i denna fråga får var och en bilda sig
eget omdöme och fatta sin ståndpunkt efter sin övertygelse. Nå¬
gon tröst finnes ju ock därvid, att åtminstone två ledamöter av
regeringen på ett föregående stadium av frågan — och alldeles
särskilt herr finansministern — haft en annan syn på den¬
samma och uttalat helt andra åsikter än vad som nu göres från
regeringshåll. Man frågar sig då också: är det så nödvändigt att
genomföra frågan på detta sätt och just nu? Jag vill icke om
igen gå in på denna sak, den har varit så mycket framhävd Ii
dag. Det finnes andra sätt att tillgå: fabrikatbeskattning och
tull. Den vägen är ännu icke undersökt; undersökning har åt¬
minstone icke gjorts, huruvida den är framkomlig under nu rå¬
dande förhållanden. De undersökningar, som härvidlag äro gjor¬
da hava baserats på gamla förutsättningar och antaganden,
55 Nr SO.
Onsdagen den 9 september.
såsom herr Hildebrand visade. Man. har sag
blir omöjlig. Även den saken är icke undersöl
undan för undan bygga på varandra lån vt tillbaka. Ang. stamma-
tillvwkningen
i i riket m. m.
sökas. Den går för sig i andra länder, och efter en genomförd (Forts.)
koncentration skulle den nog här gå bättre. Konkurrensfrågan
kan icke härvidlag med avseende å de amerikanska förhållandena
ha någon betydelse, ty vederbörande själva hava sagt, att de ej
äro rädda för denna koncentration; de anse sig mycket väl kunna
rida ut den, och då är det onödigt, att staten tager hand om den
saken, 'då ingen hjälp i den vägen är begärd. Ätt det är en syn¬
nerligen olämplig tid nu att genomföra detta stora företag, med
dess finansiering både i avseende å ersättningar och för själva
monopolbalaget, torde väl alla vara eniga om.
Jag hörde till min förvåning i första kammaren en intelligent
man säga, att han trodde, att upplåningen inom landet icke
skulle vara svår, och att dessa preferensaktier skulle bli så ofant¬
ligt begärliga och lätta att placera i landet, därför att vara. spar¬
banker hade så och så många miljoner inne. Jag år icke finans¬
man, men nog torde jag på det finansiella området ha lika gott
omdöme som den mannen, vilken heller icke är finansman, ehuru
han är framstående på andra områden. Jag skulle dock illa känna
den försiktiga svenska allmänhet, som har sina pengar i spar¬
bankerna, om de i dessa tider skulle vilja köpa prefenrensaktier
låt vara i ett monopolbolag, som gällde en lyxvara, vars fram¬
tida konsumtion kvantitativt taget man icke kan profetera om,
och den svenska allmänheten gör nog klokt i att .hellre ha sina
pengar kvar på sparbanksböckerna än köpa aktier i bolaget. Alla
äro väl ense om att det icke är möjligt att få penningar från
den utländska marknaden.
Varför är det då nödvändigt att redan nu fatta beslut i
denna fråga, då enligt min och liktänkandes mening tiden är
olämplig, då icke alla vederbörande haft det inflytande på frå¬
gans utredning, som de home hava haft ? Är det icke lämpligt att
nu vänta med saken, att låta en parallellutredning eventuellt ske,
en bättre utredning av monopolbolaget och samtidigt och paral¬
lellt därmed en verklig utredning om fabrikatbeskattningen, och
att låta en kommande riksdag få besluta antingen det ena eller
det andra.
Under förhoppning, herr talman, att beslutet blir sådant, att
riksdagen gör ett uttalande om, att den vill ha en fortgående, ut¬
redning om möjliggörandet av en fabrikatbeskattning, som icke
skadar någon, ber jag att få yrka avslag på utskottets hemstäl¬
lan.
Med herr Lemke förenade sig herrar Jeansson i Kalmar, Lund¬
ström i Göteborg, Gustafsson i Örebro och Andersson i Grimbo.
Herr Lindhagen: Jag har för min del begärt ordet
för att bliva i tillfälle att åtminstone få betona ett par princi-
Nr 80* 56 Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo- piella synpunkter, som jag för min del finner vara av stor vikt
"tuiverkningen förevarande frågas bedömande, men som under den föregående
i riket m. m. debatten liksom i utskottets betänkande blivit fullständigt för¬
korta.) bigångna; det vill säga, herr Herlitz antydde i förbigående
något om den ena av dessa synpunkter.
Jag har nämligen väckt en motion, som åsyftar, att den
kungl. propositionen, såsom dels åsidosättande den sociala eti¬
kens fordringar i kampen för folkhälsan och riksdagens tidigare
uttalanden om tobaksbruket, dels syftande till en ytterligare
beskattning av de små inkomsterna under förhoppning, att de¬
ras innehavare ej skola kunna frigöra sig från sina tobaksva¬
nor, ej måtte av riksdagen bifallas.
Jan kan icke för min del förstå, varför man i denna fråga så
fullkomligt frånser den synpunkt, som har blivit ledande stats-
direktiv i nykterhetsfrågan. Det lider intet tvivel om, att även
tobaken är ett skadligt njutningsmedel liksom spritdryckerna, i all
synnerhet den omåttliga cigarrettrökningen ibland de yngre man¬
liga innevånarne i vårt land. Ur denna synpunkt måste man
säga sig, att det kan icke vara annat än högeligen förkastligt,
att staten skall bygga sina inkomster för nyttiga ändamål på
folkets hängivande åt något som är för detsamma i själva verket
en skadlig vana. Det är ju att också ockra på folkhälsan i
statsinkomsternas intresse, såvitt jag kan förstå, och jag fattar
verkligen icke nykterhetsfolkets ofantliga tystnad inför denna
sak. Det har dock påpekats under debatten här av herr Herlitz,
ävensom i motionen, att denna synpunkt dock har berättigande,
men nykterhetsfolket tiger, och jag kan därför icke förklara sa¬
ken på annat sätt än att de förfalla till stor ensidighet genom att
icke utvidga sitt stolta och storartade krav beträffande folk¬
hälsan till allt större och större område; de säga: vi nöja oss med
nykterhetsfrågan, därvid stanna vi. Gärna må människorna
förgås av andra ovanor, det rör ingen, bara de icke begagna
alkohol, i Jag kan icke förstå, att detta är någonting annat än ett
dogmatiserande av nykterhetsidén, varigenom nykterhetsrörelsen
undergräver sin egen framtid.
Dettja förslag strider ju också uttryckligen mot riksdagens
uttalande 1912, då riksdagen begärde en utredning av frågan, hu¬
ruvida man på upplysningens väg skulle kunna motverka miss¬
bruket av tobak och kaffe. Riksdagen uttalade sig då alldeles
bestämt för en sådan upplysningsverksamhet, och riksdagen sade
i sin skrivelse, att man måste stödja strävanden att motarbeta
missbruket av bland annat tobak. Riksdagen framhöll uttryckli¬
gen också önskvärdheten av en minskning i konsumtionen i
stället för den pågående ökningen. Vidare har riksdagen tidi¬
gare eller redan år 1906 även begärt en lagstiftning, åsyftande att
motarbeta tobaksbruket bland minderåriga. Man måste då bliva
förvånad, när man läser den kungl. propositionen, vars pre¬
misser utskottet godtagit, varav tvärtom framgår, att omtanken
om tobakskonsumtionens upprätthållande är den röda tråd, som
Onsdagen den 9 september.
57 Nr 80.
genomgår den kungl. propositionen. Man bygger uppenbar!!- Ang. ftaumo-
gen sina slutsatser därpå, att det torde få betraktas som i hög
grad sannolikt, att konsumtionen av denna vara under den när- i riket m; m
maste framtiden skall befinna sig i en uppåtgående tendens. (Forte>)
Där ser man, att den ena handen icke vet vad den andra Jgör.
Det förra uttalandet var ett moraliskt uttalande, som endast
var en följd av den uppfattning, som riksdagen intagit i nykter-
hetsfrågan. Här kommer man nu med rent cyniska antydningar
och hoppas, att folket alltmer och mer skall fördärva sig med
tobak för att staten må få inkomster; däremot reagerar ingen,
icke nykterhetsfolket, icke Kungl. Maj:t icke riksdagen, ingen
utom herr Herlitz, som jag delvis betraktar som en meningsfrände
i denna sak.
Så är det vidare ganska uppseendeväckande, att när en
sådan här sak skall finansieras, då finnes det möjligheter att
skaffa både bankkonsortium och annat för att erhålla de erfor¬
derliga pennnigarna, men samtidigt ljuder ropet, det skärande
ropet, det skärande ropet från hela landet från de många med
de två tomma händerna att erhålla en jordbit för att de må kunna
på drägliga villkor skaffa sig sitt uppehälle genom nyttigt
arbete, men då finnes icke det förlösande statsinstesset, då finnes
intet bankkonsortium och över huvud inga utvägar för fol¬
ket.
Det andra skälet, som jag skulle vilja framhålla, är det, att
man icke bör genom indirekt beskatt av folkets levnadsvanor ytter¬
ligare betunga detsamma. Nu vill jag medgiva, att man kan så¬
väl i fråga om detta som i fråga om spritförbrukningen säga,
att dessa vanor äro oumbärliga; om sålunda varorna äro för dyra,
så kax. man låta bli att begagna desamma. Detta resonne-
mang har dock icke i spritfrågan gjorts gällande, och staten har
icke tagit någon hänsyn alls till detsamma. Men huru förhåller
det sig nu i detta fall ? Jo, tobaksmissbruket har blivit en
sådan vana, att det icke kan upphävas genom beskattning utom i
ett fåtal fall, åtminstone Kungl. Maj:t framhåller och tröstar
med, att man icke behöver befara något sådant. Här säges ut¬
tryckligen, att i andra länder en nedgång i förbrukningen kun¬
nat inträffa men att förhållandena i regel återkommit i normalt
läge. Således: gent emot förespeglingarna, att den fria viljan
skulle få göra sig gällande, har Kungl. Maj:t tröstat riksdagen
med, att man icke alls behöver befara någon sådan stor lands-
olycka, utan i stället veta vi av erfarenheten från utlandet, att
dessa vanor äro så inrotade, att man fortfarande kan räkna med,
att man skall kunna pungslå folket, därför att folket saknar
vilja att .frigöra sig från dessa ovanor. Detta är den andra
cynismer. i det föreliggande förslaget.
Det är rysligt vad allt går långsamt i alla fall. Man tycker,
att sådana stora saker som folkhälsa och sunda och förnuftiga
grundsatser borde få gorå sig gällande över hela linjen, men när
nykterhetsfolket fått sitt någorlunda på det torra, då kan man
5r 80. 58
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillven'kningen
i riket m. m
(Forts.)
icke längre uppbringa* något intresse för denna, sak från det hållet,
utan då är man färdig, till vilken cynism som helst, och man sä¬
ger, åt! folket hör få röka så mycket det vill, ty då — tänk så
härligt! — få vi pengar till alla möjliga ändamål.
Ja, nu skulle man åtminstone hoppats, att utskottet hade
besvarat motionens spörsmål, men utskottet har underlåtit detta,
detta helt och hållet i överensstämmelse med de stora utskot¬
tens vana nu för tiden att endast svara på vad de tycka vara
bekvämt att svara på, men icke svara, då detta faller sig obe¬
kvämt. Detta strider dock mot grundlagens stadgande, att ut¬
skotten skola avgiva utlåtande över väckta motioner. Nu har
icke jag men utskottets ordförande efter mycket på min begäran
verkställt letande i betänkandet upptäckt den punkt, som inne¬
fattar ett svar på motionen. Det står här i början av betänkan¬
det, att då enighet sålunda torde råda om önskvärdheten därav,
att staten för fyllande av sitt inkomstbehov på ett effektivare
sätt än hittills tillgodogör sig tobakens skattekraft, har utskottet
ansett sig icke vidare behöva ingå på berörda fråga, utan ome¬
delbart kunna till övervägande upptaga, vilket av de olika
till buds stående beskattningssystemen, som lämpligen bör läg¬
gas till grund för uttagandet av den ökade inkomst, som staten
önskar ur tobakskonsumtionen erhålla. Men det är i alla fall
klart, att när denna fråga som ju är av principiell och grundläg¬
gande betydelse, kommit fram, så hade den också bort besvaras.
Detta har dock utskottet uraktlåtit, och däri har det gjort ganska
klokt, ty det är icke så lätt att svara på den frågan. Och nykter-
hetsfolket svarar som sagt icke heller. Man ställer sig verk¬
ligen frågande, vad dessa fosterlandsvänner mena i denna sak.
Den enda som vågat sig in på ett svar, var finansministern,
då han började debatten. Han förklarade, att man bör icke taga
statsinkomster av brä-nnvinsmedlen, ty han hade kommit under¬
fund med att man icke får beskatta folket på detta sätt, utan att
man bör sträva till att bereda folket ökad arbetsförmåga. Tror
då herr finansministern, att man bereder folket ökad arbets¬
förmåga om det uppmuntras röka tobak så mycket det vill
och allt mer och mer ? Här se vi, att när man ger sig in på
att svara på dessa invändningar kommer man alldeles till korta.
Det är en mycket olycklig ståndpunkt herr finansministern in¬
tagit i denna fråga. Tvärtom hade, när han fått klart för sig,
att man icke får utnyttja spritmedlen på detta sätt, den enda
riktiga konsekvensen varit, att det icke heller borde tagas ut
inkomster av folkets tobaksvanor.
Till detta skall jag be att beträffande det föreliggande
förslaget få göra en detaljanmärkning i en fråga, som icke
ingått i min motion, men som man vänt sig till mig med och
bett mig framföra, och jag gör detta så mycket hellre, som jag
förr sökt föra talan för de små tobakshandlarna, som äro själv-
försörjare och som föra en mycket prekär tillvaro.
Som herrarna kanske veta, finnes det en myckenhet små to-
Onsdagen den 9 september.
59 Nr 80.
bakshandlare, som försöka försörja si g och sina familjer på
dessa små affärer och som icke ha någon annan möjlighet att:
skaffa sig sitt uppehälle. De frukta nu beroendet av det blivande
monopolbolaget, helst som de fått klart för sig, att den högsta
rabatten är 20 procent, och detta räcker visserligen för de stora
men icke för de små handlandena med en omsättning av 4, 5,
6 tusen kronor till levebröd för en familj; de ha beräknat att
det erfordras en rabatt av minst 27 till 30 procent för att jde
skulle kunna erhålla vad de måste ha för att leva. Jag har sett
ett-par kalkyler upprättade och det har av dessa visat sig, att
t. ex. en person, som numera har en nettoförtjänst av 879 kronor
30 öre, skulle med endast 20 procents rabatt erhålla 225 kronor
5 öre om året att leva på. Nu är ju också det hela anlagt på
att de ökade inkomsterna för staten skulle inbesparas genom att
handelsvinsterna minskades, och detta kan vara rimligt med
hänsyn till de stora affärerna, men det är icke rimligt med hän¬
syn till de små, förefaller det mig, om man icke på annat jSätt
vill giva dem vederlag. Jag har också frågat sakkunnige, som
sysslat med denna sak härom, och de medgiva, att det skulle bli
svårt för de små, men man säger, att det kan icke hjälpas, och
tillägger, att om ett enskilt monopolbolag bildades, så skulle
de få det mycket värre. Detta enskilda bolag är dock icke
bildat, det är endast en förevändning för att komma ifrån den
genanta frågan, och om det skulle komma till stånd och skulle
bliva ännu olämpligare, så är det väl icke meningen, att staten
därför nu skall gå till detta värv utan att söka hjälpa de små
existenser, som icke rå för, att de måste söka alla utvägar, som
stå det fattiga folket till buds för sitt uppehälle. Vad de frukta
för är dessutom att bliva av med sin kredit, som för dem är
nödvändig ; den har bolaget i sin hand och kan indraga huru
mycket som helst.
Nu medgiver ju också utskottet, att här är en om punkt
i förslaget, och utskottet har en del funderingar om vad som
skulle kunna göras, men kommer till det resultatet, att intet
annat är att göra än att man lagar, att i bolagets styrelse kom¬
ma sådana personer, som verkligen taga hänsyn till de indivi¬
duella behoven, men å andra sidan framhåller utskottet, att det
är nödvändigt, att »sådana hänsyn icke få förhindra framläg¬
gandet av ett sådant förslag som det föreliggande, då detta
av omständigheterna kan anses påkallat.» Det är sannolikt, att
en »rationell» skötsel kommer att bliva samma fiende till dessa
handlande, ty det är just den rationella skötseln, som leder till
den nedsatta rabatten och den minskade krediten. När utskottet
talar om den kredit, som bolaget skulle lämna, så säger utskot¬
tet uttryckligen, att denna kredit kunde regleras till förmån
för handlandena åtminstone i »övergångsperioden». Även häri
framlyser för dem en stor risk och en stor sannolikhet för
att bolaget icke kommer och icke kan komma att taga tillräck¬
lig hänsyn till dem. Under sådana förhållanden framstår herr
Ang. statsmo-
%opol h tobaks-
tillverkningen
i riket m. m.
(Forts.)
Nr 80. 60
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks■
tillverkningen
i riket m. m,
(Forts.)
■ Nydals motion som riktig. Må man då i stället giva dem full
’ ersättning.
Själva, hålla dessa smärre tobakshandlare före, att om det skall
bliva ett statsmonopol, även handeln samtidigt bör monopoliseras,
och det tror jag är det rationella, om inan vill gå fram på den
här vägen, fastän det ju är förbundet med svårigheter. Så yrka
de vidare, att tobakshandlarna må få vara med, då bestämmel¬
serna om rabatter skola utarbetas, och slutligen att tobakshand¬
larnas riksorganisation må få höras vid bestämmandet av för¬
säljningspriset enligt § 17. De framhålla också, att många av
dessa små tobakshandlare ha hyreskontrakt på ända till 5 å 10
år och att, om de genom denna lagstiftning skulle komma på
obestånd, de skulle få vidkännas stora förluster och oändliga
bekymmer.
Nu har man framhållit för mig i dag att tobaksarbetarna
skulle vara särdeles intresserade av att denna lag kommer till
stånd, emedan det nuvarande osäkra tillståndet skulle göra deras
ställning ytterst prekär. Det kan jag förstå, och jag finner det
därför lämpligt att denna sak snart avgöres antingen så, att
det blir monopol eller också så, att tanken därpå får uppgivas,
och förhållandena sålunda får stadga sig. Men att kasta bort
principerna och icke se till att småfolkets intressen bli tillvara¬
tagna, utan lämna småhandlarna åt sitt öde, det har jag för min
del icke kunnat vara med om. Det är ju så, att den som har
makten icke alltid har möjlighet till eller känsla för att tillgo¬
dose allas frihet. Så är det också med riksförsamlingarna. När
vi sitta här, kunna vi ju tillse, att våra egna intressen bli väl
bevakade; likaså när det gäller valmanskårer med stort infly¬
tande, de kunna också få sina intressen bra bevakade. Men då
sådana här småhandlare, som icke äro såsom kår representerade
här, komma med sina krav, då taga vi ofta saken lättsinnigare.
Det är så lätt att bara sitta här och tänka : de få reda sig bäst
de kunna. Men detta är icke riktigt.
Nu återstår emellertid en annan sak, som även måste klar¬
göras, nämligen den statsfinansiella frågan, detta att statskas¬
san behöver pengar. Jag har ju icke varit med om utredningarna
och har icke kunnat få någon uppfattning om var pengarna skola
tagas. Jag förstår, att störa svårigheter finnas, men att dessa
pengar icke få tagas på sådant sätt, som här föreslagits, det
tycker jag för min del är påtagligt, såvida det icke föreligger
ett ytterligt nödläge, ty när det brinner i knutarna och ingen
annan utväg kan finnas, måste man ofta vidtaga även åtgärder,
som äro uppenbart skadliga i vissa avseenden. Men när vi
höra, att man skall bevilja en hundra miljoner till försvars-
hudgeten, så tror jag för min del att man, sedan det nu påbörjade
världskriget är över, kommer att få se andra principer göra
sig gällande, och då behöver man sannolikt icke denna beskatt¬
ning för att fylla ut de hundra miljonerna.
Onsdagen den 9 september.
61 Nr 80.
Jag kan således, herr talman, tyvärr icke lämna mitt bi- Ang. statsmo-
fall till det kungl. förslaget.
i riket m. m.
Rerr Palmstierna: Herr talman! Innan jag går att giva (ports.)
några repliker, och lämna en redogörelse för de skal, som ligga till
grund för den ståndpunkt de socialdemokratiska representanterna och
det socialdemokratiska partiet intagit i frågan, skall jag be att få säga
några allmänna inledningsord.
Det är nämligen så, att den allmänna erfarenheten visar, att när
tobaksfrågan, särskilt i den formen att det gäller införandet av ett
monopol, ligger före, då uppkommer en agitation, då uppkomma för¬
sök att skapa en opinion och då bedrives en propaganda och en
kampanj, som småningom antager sådana former, att man verkligen
ställer sig förvånad inför den. Yi ha under senare tid varit vittnen
till en sådan utomordentlig kampanj, och man skulle ju kunna draga
fram åtskilligt om påtryckningar på såväl småhandlare som arbe¬
tare och även andra av den ekonomiska makt, vilken är mest in¬
tresserad i denna sak. Jag vill emellertid förbigå detta dock sä¬
gande, att denna påtryckning näppeligen varit ägnad att gagna vad
man verkligen åsyftat.
Man vet från andra länder att såväl utländska som inländska trus-
ter gjort vad de kunnat för att påverka såväl den allmänna meningen
som riksdagens representanter. Jag tror, mina herrar, att vi i
denna fråga höra så samvetsgrant vi kunna söka bilda oss ett grun¬
dat och rotfast omdöme, och strängt följa vad rättvisan kräver utan
hänsyn till påtryckningar. Så har jag sökt göra i utskottet, och
detta motiverar, att jag kommit till den ståndpunkt, som här före¬
ligger.
Nu har ju den senaste ärade talaren på Stockholmsbänken gjort
ett uttalande mot det föreliggande förslaget, och jag kanske kan
få belysa hans ställning, innan jag ingår på något annat. När herr
Lindhagen klagade öfver att hans motion icke tillräckligt uppskat¬
tats i utskottet, så får jag såga, att jag tror vi kunna taga
den saken med ro; det är icke första gången han klagar över
sådant. Men vad han framhållit i övrigt gällde sådana saker, som
jag anser att man bör något närmare gå in på.
Först vände sig herr Lindhagen mot nykterhetsvännema, precis
som i sin motion, och gav dem en sådan där mild förmaning för
att de icke motsatt sig denna sak tillräcklig. Han berörde den
störa försumpningen i nykterhetslägret, en försumpning, som skulle
haft till följd, att vi icke tillräckligt iakttagit de önskningar, som
herr Lindhagen framställde i fråga om tobaken.
Jag har hört detta framställas mer än en gång, och jag får
då säga, att jag icke kan förstå, hur man kan uppdraga en sådan
jämförelse som herr Lindhagen nu gjort mellan tobak och sprit.
Det är dock så vitt skilda saker och de ha en så väsentligt
olika verkan i samhället att ett sådant sammanställan och en sådan
förebråelse mot nykterhetsfolket för att detta icke riktat sig med en
likartad propaganda mot tobaken som mot spriten, drager ned
Nr SO. 62
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. m.
(Forts.)
den allmänna kampen mot spriten. Spriten med dess härjnin¬
gar i samhället och dess inverkan på brotten, på nöd och last,,
spriten, som fyller våra fängelser och våra fattighus — allt
detta som vi ju känna till — kan väl icke i ringaste män
jämföras med tobaken. Det är helt enkelt icke möjligt att
göra en sådan sammanställning, som herr Lindhagen gjorde, och
åt tobaksmissbruket giva en sådan allvarlig karaktär. Jag
tror icke, att det finnes fog för detta, ehuru jag i likhet med
herr Lindhagen anser, att åtskillig kamp behöver föras mot tobaks¬
missbruket, icke minst bland ungdomen. Jag tror också, att den
skrivelse, som riksdagen avlåtit i detta ämne, är synnerligen be¬
fogad. Men om man utgår ifrån herr Lindhagens eller herr Her-
litz’ ståndpunkt och vill ha förbud mot tillverkning och användning
av tobak i landet, ja, då kan jag myket väl förstå att man icke vill
vara med om någon beskattnig av tobaken — vi ha ju dock redan
nu eu tull på tobak. Då kan jag också förstå att man vill avslå
varje förslag, som går ut på vare sig fabrikatskatt eller monopol,
eftersom man överhuvud taget icke vill ha någon inkomst av to¬
baken. Men det är likväl ganska egendomligt att så länge varan
finnes i landet förbilliga den. Det vore detsamma som att upp¬
häva tullen på sprit, men jag tror icke, att nykterhetsfolket skulle
finna någon särskild anledning att företaga en dylik åtgärd.
Men när man nu icke står på den ståndpunkten att man anser att
tobakens användande i landet bör förbjudas, då kommer man från
en särskild utgångspunkt till ett tillstyrkande av monopolet just
av skäl, som herr Lindhagen framställt. Han hävdade nämligen
starkt de hygieniska skälens betydelse. Jag vill då för min del
säga att bland andra orsaker till att man icke bör taga fabrikats-
beskattning utan monopol äro just de hygieniska av stor betydelse.
Tillverkningen av varan ligger från början till slut i monopolbolagets
hand och därigenom kunna vi, såsom läkarna nog känna till, få bort
de mest skadliga essenserna, opium och haschisch, som tobaksprod ak¬
ter ofta innehålla. Å andra sidan är det självklart, att när det gäller
frågan att motarbeta missbruk, sä kan staten, om den är besjälad
av en önskan att göra detta, mycket lättare nå sits mål, om det finnes
ett monopolbolag, och staten kan också lättare ge effektivitet åt de
bestämmelser, som utfärdas i denna riktning.
Detta är ju en ganska känd sak och framhålles i den national¬
ekonomiska litteraturen som en av orsakerna till att man bör taga
monopol och icke fabrikatbeskattning.
Nu har emellertid framhållits en annan sida av saken, som jag
är angelägen om att få belysa. Herr Lindhagen säger: Detta är en
indirekt skatt och den böra vi bekämpa, da, det är en sanning, men
en sanning med modifikation. Vi bekämpa ju icke alla indirekta
skatter. Tullen på siden t. ex. eller på viner o. d. taga vi ju icke bort,
utan anse, att de fylla ett visst ändamål och kunna vara erforderliga
för statsfinanserna. — Åtskilliga indirekta skatter, sådana som Fa¬
bian Månsson kallar »skatt på mage», är något som vi däremot rea¬
gera alldeles bestämt emot.
Onsdagen den 9 september.
63 Nr SO.
Hur ställer sig nu detta med avseede på tobaksfrågan? Jag har Ang.atatsmo-
redan vid remissen av propositionen sagt, att här kan man ha rätt '
att ställa sig tveksam och här föreligga åtskilliga andra orsaker, som t- riket m,
göra att man kan gå med på denna beskattning och taga detta i över- (p0rts.)
vägande, ehuru man kan hysa vissa betänkligheter. Här föreligger
naturligtvis ett absolut gränsfall, och jag skall med några ord belysa,
varför så är förhållandet.
Erfarenheten visar obetydligt att konsumtionen av tobak ökas i
och med det att välståndet inom landet ökas, något som däremot i
fråga om andra konsumtionsartiklar icke i samma mån gör sig gäl¬
lande. Vidare är det påtagligt, att tobaken i väsentlig mån — så¬
som herr Lindhagen även framhöll — är en lyxartikel, och det är
ganska typiskt att tobaken köpes för så att säga det överskott av
medel, som vederbörande har i sin portmonnä. Han köper icke tobak,
åtminstone icke i regel, för att han nödvändigtvis behöver köpa tobak,
utan därför att han har ett överskott tillgängligt för detta ändamål.
I fråga om bröd eller dylikt, som människorna måste leva av,
gäller ju att detta ingår i människans huvudsakliga näring och är
en oundgänglig nödvändighetsvara; följaktligen måste man lägga ett
annat betraktelsesätt på den saken.
Vidare är att märka, att detta icke är någon personalskatt. Många
kvinnor och även män äro borta från denna beskattning och det är
endast de, som förbruka tobak som det här gäller — det finnes
många familjer med talrika medlemmar, som icke alls bli beskat¬
tade i detta avseende i motsats till vad fallet är i fråga om spann¬
mål och dylikt, där man för den skull i hög grad måste motarbeta
en indirekt beskattning.
Härjämte vill jag säga, att den indirekta skatten på toka]:
verkar icke progressivt nedåt som andra indirekta skatter göra, ty
det kommer icke att bli dyrare för en mindre inkomsttagare än för
en större, detta på grund av att priserna på varan ställa sig olika.
Man har nämligen dels möjlighet att tillhandahålla billiga varor
och dels medger även monopolet att man kan rätta beskattningen
efter förmögenhetsklasser och förmögenhetsvillkor på grund av ve-
derbörandes varierande förmåga att betala den dyrare varan.
Härmed tror jag mig ha framhållit att det finnes ganska be¬
tydliga olikheter mellan skatt på tobak och skatt på andra före¬
mål, olikheter, som göra att man, när det är fråga om tobaksbe-
skattning, icke kan göra en sådan sammanställning, som herr Lind¬
hagen gjorde.
Detta gör givetvis, att om andra skäl tala för beskattning av
tobak, blir man benägen att gå denna väg, och då är frågan dm,
om här föreligga sådana andra skäl. Jag anförde också vid remis¬
sen av den kung], propositionen, att man borde klargöra detta för
sig. Ja, man må väl säga, att händelserna klargjort den saken. Ut¬
gångspunkten för, att vi måste taga ökad beskattning på tobak är
rent formellt den, att riksdagen så sent som förra året skrev till
Kungl. Maj:t om denna sak — då borde man framställt sådana er¬
inringar, som herr Lindhagen gjort här i dag — och det är på
Nr 80. 64
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. m.
(Forts.)
grund av denna riksdagens begäran som Kungl. Maj:t framkommit
med ett förslag. Vi ba endast att verkställa den önskan, som vi
själva uttalade förlidet år. Kan man för övrigt tvivla på, att bär
efter den stora krisen kommer att ställas aldeles utomordentliga krav
på statskassan? Vi ha erfarit, att under augusti månad tullinkom¬
sterna gått ner med 2 miljoner. Hur mycket komma järnvägsmed-
len att gå ner med? Hur pass minskad blir taxeringen för inkomst
under nästkommande år? —- Här kommer det att bli så betydliga
luckor i statsbudgeten, att åtskilliga betänkligheter måste falla. Vid
sidan av en ökad inkomst- och förmögenhetsskatt, som torde vara
oundgänglig, måste vi tänka oss att skapa skattekällor, ur vilka det
kan tagas åtskilligt. På grund av den sammansättning riksdagen
har ser jag en ganska stor fara för den sociala lagstiftningen i lan¬
det och för de behov, som föreligga för småfolket, om vi icke ha
en sådan skattekälla som tobaksbeskattningen i varje fall i reserv
att tillgripa. Hen kommer säkerligen att visa sig behövlig, och jag
är rädd för, att vi vältra stötestenar i reformernas väg, om vi icke
taga denna beskattning.
Kär saken ligger så, då är frågan vilken väg man skall gå.
Under hela debatten i kammaren liksom i utskottet har man fram¬
hållit möjligheten av att gå fabrikatbeskattningens väg. Ifall Ivungl.
Maj:t kommit med ett förslag om ökad fabrikatbeskattning, tror icke
kammaren,, att en agitation av precis samma karaktär, som vi nu
sett, hade uppstått? Hå hade den varit riktad mot fabrikatbeskatt¬
ningen, och man skulle med stöd av Carl Swartz’ anförande i första
kammaren och åtskilliga andras sagt, att monopolet vore den enda
möjliga vägen. Jag säger det, därför att erfarenheten från Tysk¬
land visat, att så är förhållandet. Hå det föreslås en höjning av
fabrikatbeskattningen, pekar man på monopolet och säger, att detta
måste man ha, liksom det här säges, att fabrikatbeskattningen är
den enda möjliga. Inför detta måste man pröva nyktert själv och
se, vilket som är det rätta. Och jag säger, att det är otvetydiga för¬
delar, som monopolet medför, medan fabrikatbeskattningen synes
mig omöjlig att använda av såväl tekniska som andra skäl.
Låt oss till en början se, vilka fördelar monopolsystemet har
med sig. Först några siffror, som jag tror äro ganska slående.
Hen fråga, som föreligger, bör man väsentligen se ur statsfinansiell
synpunkt, och det är den synpunkt, som jag för min del fört över
på hela tobaksbeskattningen i så betydande grad. Om vi' jämföra
länder med monopolbeskattning och med fabrikatbeskattning, kom¬
ma kammarens ledamöter att få erfara, att oaktat konsumtionen per
individ är betydligt låg i de länder, som ha monopolbeskattning,
men däremot ganska hög i länder, som icke ha sådan utan fabrikat¬
beskattning, är i alla fall statens vinst oerhört mycket större i
monopolländerna än i de andra, och detta är ett statsfinansiellt argu¬
ment av ganska avgörande slag. Man hr monopol i Frankrike, Öster¬
rike, Spanien och Italien, då däremot Tyskland och Belgien ha
fabrikatskatt. Yad visa dessa exempel? Jo, i Frankrike är för¬
brukningen 0,99 kilogram och vinsten 7,68 Mur!: per invånare, för
Onsdagen den 9 september.
65 Nr 80.
Österrike äro motsvarande siffror resp. 1,41 och 4,95, för Spanien
0,18 och 6,16 samt för Italien 0,61 och 4,37. Så gå vi till Tyskland.
Då kastas siffrorna om. Förbrukningen utgör 1,60 kilogram per
individ, medan vinsten är bara 1,41 mark, och i Belgien uppgår
konsumtionen till 2,11 kilogram och vinsten till 0,95 Mark. Det
är särskilt en jämförelse mellan Tyskland och Frankrike, som giver
vid handen, att det icke ges någon annan väg statsfinansiellt sett
än monopolet. Och jag vill säga kammarens ledamöter, att när en
person scm f. finansministern Carl Swartz, med den kännedom han
äger om näringarna såsom gammal industriidkare, skall företräda
statsintresset, tvingas han att säga klart och tydligt ifrån, att det
statsfinansiella intresset visar påtagligt, att det ej finnes någon
annan väg att slå in på än monopolets väg. Yarlor ger detta system
så mycket mera? Jo, därför att därigenom även företagarevinsten
kommer i statens händer. Vinsten blir fullständigt utnyttjad och
därmed uppkomma de betydande fördelar, som här påpekats. Vidare
vill jag säga, att vi härmed ha i vår hand möjlighet att bekämpa det
utländska trustväsendet.
Det har nu skett votering i första kammaren, där utskottets för¬
slag antagits med 95 röster, medan endast 42 röster avgivits för av¬
slag. Sålunda har i första kammaren utskottet segrat. Jag skulle
därför helt kort kunna avsluta mitt anförande utan att ingå på
något närmare resonemang om vår ståndpunkt och jag gör det ge¬
nom att såga, att fabrikatbeskattningens väg är olämplig. Skälen
härför äro anförda av flera talare, särskilt herr Hellner. Också har
till exempel herr Röing icke vågat yrka bifall till sin motion utan
har gått på avslagslinjen. När jag nu slutar detta anförande, så vill
jag säga, att ett uppskjutande av frågan lomme att medföra för
oss dels att ersättningen skulle ökas i framtiden, dels att faran för
en utländsk trust bleve större, dels att industrien finge ha ett Da-
moklessvärd fortfarande hängande över sig, då man icke visste, hur
det skulle bli, och dels slutligen att staten icke både den möjlighet
till lugnt överblickande av den finansiella framtiden, som erfordras.
Detta allt gör, synes det mig, att man icke bör gå med på förslaget
om uppskov. De farhågor, som äro framställda beträffande hand¬
landenas ställning har jag efter samvetsgrant prövande av förhål¬
landen icke funnit befogade, sedan utskottet framlagt sitt förslag.
Herr talman, på grund av det votum, som första kammaren
avgivit, har jag avkortat mitt anförande, då det icke synes mig be¬
hövligt att i denna kammare ytterligare göra någon motivering av
saken, och jag vill nu inskränka mig till att helt kort yrka bifall
till utskottets förslag.
Herr Lindman: Det kan ju hända, att det, såsom den siste
talaren framhöll, är onödigt att vidare yttra sig, ty jag förmo¬
dar, att utgången i denna kammare är given efter det beslut,
som första kammaren fattat. Då jag likväl begärt ordet, har
det egentligen skett därför att jag vill tillkännagiva, att jag
icke vill taga på mig ansvaret för det beslut, som nyss blivit
Andra kammarens protokoll vid senare riksdagen 191J/. A r SO. 5
Ang. statsmo-
nopol å tobaks*
tillverkningen
i riket m. m.
(Forts.)
Nr 80. 66
Oasdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol a tobaks-
tillverkningen
i riket m. m.
(Forts.)
fattat där inne, och det, som kommer att fattas här. Och i all
synnerhet vill jag icke taga ansvaret för ett beslut att ge¬
nomföra denna sak nu så snart som här blivit föreslaget.
Vi få väl utgå från, att den näring, om vilken det är fråga,
är en fullt laglig näring. Vad vill man då göra? Jo, man vill
beskatta denna näring och draga därur en mycket stor inkomst
för staten. Och därom äro väl de flesta överens, att det är ett
lämpligt skatteobjekt och att det kan låta sig göra att taga
ut störa belopp ur detsamma. Hur går man då tillväga? Jo, man
bestämmer genom en förordning, att hädanefter ingen får förar¬
beta tobak i detta land, och genom en annan förordning stadgas,
att de, som hittills bedrivit denna lovliga näring, icke få hålla
på med den utan måste lägga ner sin hantering, och att de få
taga ersättning efter de grunder, som staten bestämmer. Det är
kontentan av det hela. Nu förmenar jag, att ett monopol kanske
kan bli nödvändigt för att taga ut den skatt, som man vill
taga ur tobakshanteringen, men det är otvivelaktigt, att man
kan uttaga det belopp, som nu erfordras, genom fabrikatskatt.
Huruvida man kan taga ut så stora belopp som 25 å 30 miljoner
kronor genom fabrikatbeskattning lämnar jag emellertid där¬
hän. Nu är det givet, att man får ut detta belopp lättast genom
monopol. Jag är benägen ätt tro det, men det är mycket över¬
drivet att säga, att man med lätthet kan taga ut hur stora belopp
som helst genom monopol men icke mer än jämförelsevis obetyd¬
liga på andra vägar. Jag förstår fullständigt, att en finansmi¬
nister, som liksom alla finansministrar vill få så stora inkomster
som möjligt, kommer med ett sådant förslag som det förelig¬
gande. Det är naturligt, att han s"kall göra det. Hen 'jag frå¬
gar, om de fördelar, som monopolet har, svara mot alla de olägen¬
heter, som äro förknippade därmed. På den frågan är jag mycket
benägen att svara nej. En fabrikation, som bedrivits i långa
tider och bedrivits som en fri näring, där konkurrens förekom¬
mit och där tävlan fått existera mellan olika fabrikanter,
tvingas genom den föreslagna åtgärden att upphöra, och i stäl¬
let införes en monopolstyrd drift. Det är icke en direkt stats-
styrd affär men heller icke långt därifrån. Ty genom att denna
affär blir alldeles ensam, kommer den att behärska marknaden
och reglera både handeln och allt annat. Man får icke samma
intresse av att sköta affären på ekonomiskt sätt som nu, när
tävlan finnes mellan de olika fabrikerna.
Här har rests upp som ett spöke, att man komme att få
monopol i alla fall, fast det bleve enskilt monopol, och det är
kanske en sak, som gjort intryck på någon, att koncentration
skulle genomföras och att alla fabriker komme i en hand. Mot
detta vill jag göra den erinran, att det för det första är obevisat,
att så kommer att ske. Vi ha sett, att när det var fråga om
att koncentrera driften, gick det icke att få tillsammans alla,
och man vet icke, om det kommer att ske i framtiden. Om så
inträffar, vill jag framhålla, vilken stor fördel det är att då
67 Sr 8a
Onsdagen den 9 september.
genomföra monopolet, i fall man ville komma därhän. Det är
ofantligt mycket lättare efter det koncentration är genomförd
än att göra det på det stadium, där frågan nu befinner sig. Man
kan gå från fabrikatskatt till monopolsystem, men har man
fått monopol, kommer man aldrig därifrån, utan det kommer
att förbli monopol.
Jag vill naturligtvis icke gå in på några detaljer. Jag
skall endast erinra om den osäkerhet och ovisshet, som var och
en måste känna, vilken icke varit med om frågans behandling,
när man ser, huru olika utskottet exempelvis behandlar vissa
ersättningsberättigade gent emot Kungl. Maj :t. Det är påvi¬
sat, att det kan finnas sådana, som få fem gånger så stor er¬
sättning som av Kungl. Maj :t föreslagits, och detta alstrar
ovisshet om, huruvida saken i övrigt är rätt avvägd. Jag förstår
mycket väl, att det är ytterligt svårt att avgöra detta, och
jag skall uppriktigt bekänna, att av vad jag läst i utskottets
betänkande kan åtminstone icke jag bilda mig en uppfattning
om, 'huruvida ersättningarna äro riktigt beräknade eller icke.
Till sist några ord om den sida av saken, som synes mig
mest allvarsam, och det är, om en sådan åtgärd som den före¬
slagna bör genomföras nu. Därpå anser jag, att man obetingat
bör svara nej. Ty först och främst kan man icke under år 1915
få någon inkomst av detta, och för det andra skall man, om åt¬
gärden vidtages, finansiera ett företag, som går på ett belopp av
inemot 60 miljoner kronor. Staten skall för att finansiera detta
upptaga lån. Var detta lån skall upptagas, vet man ej. Om det
kan upptagas nästa år, vet man heller icke. Min mening är, att
det komme att möta stora svårigheter för staten att 1915 upptaga
ett lån i utlandet. Vidare skall genom bankernas försorg ett
stort obligationslån på 20 miljoner kronor och med preferensaktier
på 17 miljoner kronor tillgripas — med ett ord det skall flyttas
ut på allmänheten ett belopp av inemot 60 miljoner kronor, och
då förmenar jag, att, även om man lyckades göra detta, komme
det att medföra för hela vårt ekonomiska liv betydande olä¬
genheter och betydande svårigheter. Ty det är givet, att de
medel, som användas för denna finansiering, bli icke tillgäng¬
liga för andra ändamål, som kunna vara nödvändigare, och som
under de tider vi med all säkerhet gå till mötes, borde finnas
till disposition för industri och näringar.
Men därtill kommer ytterligare ett skäl, varför detta mo¬
nopol enligt min mening icke borde genomföras nu, och det
skälet är: skall staten ställa till just i en sådan ömtålig tid
som den, i vilken vi nu leva och i vilken vi komma att fortleva
ett eller annat år ännu, skall staten, säger jag, ställa till med
en så stor, jag skulle vilja säga revolution i fråga om en nä¬
ring, som detta innebär, då det gäller att överflytta hela den¬
na sak till staten, att därmed nedlägga fabriker, sätta arbetare
ur funktion, sätta fabriksledare ur funktion och med dem en
del andra personer, som äro sysselsatta inom denna hantering
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. in.
(Forts.)
Nr 80. 68
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
no pol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. m.
(Forts.)
— låt vara mot ersättning •— just i en tid, då det gäller, 'att
' varenda man i vårt land skall utföra sitt arbete så plikttroget
och effektivt som möjligt. Att vid en sådan tidpunkt genom¬
föra en sådan omläggning, kan jag ej finna riktigt och klokt.
Denna min mening har jag velat här tillkännagiva. De
skäl, som till sist efter mogen prövning av frågan föranlett
mig att intaga denna ståndpunkt, äro vägande. Jag måste
därför anse, att det icke är klokt, att nu, 4 den tid, vari vi nu
befinna oss, genomföra detta förslag.
Vid sådant förhållande måste jag rösta mot förslaget.
Häruti instämde herrar Lundell, Gustafsson i Brånsta, Lund¬
blad, von Hofsten, Lindvall, Jönsson i Boa, Z etter strand,, Pettersson
i Bjälbo och Westman.
Herr Nilsson i Kristianstad: Jag har ansett mig pliktig att
säga några ord till bemötande av ett par föregående talare.
Då jag ingick i utskottet, var jag av den meningen, att monopol¬
vägen vore åtminstone mycket svår att beträda. Vid behandlingen
av frågan och under vägandet av fördelar och nackdelar mot var¬
andra har jag dock kommit till den uppfattningen, att det ur många
synpunkter måste vara fördelaktigare, när nu en ny skatt skall in¬
föras, att man lägger den på en sådan bog, att man kan gå vidare på
den inslagna vägen, då det gäller att öka ut den, om detta skulle visa
sig nödvändigt. Då alltså monopolvägen enligt min mening och en¬
ligt de flestas i utskottet mening är den enda riktiga, så har jag an¬
sett mig böra biträda utskottsmajoritetens förslag.
Sedan frågans utgång väl nu kan anses given, har jag velat säga
blott ett par ord till bemötande av bland annat det anförande, som
herr Lemke från Malmö hade. Herr Lemke försäkrade, att det en¬
ligt hans mening varit bättre, att man bestämt sagt ifrån, då det gäll¬
de ersättningens beviljande, att det borde tillsättas en expropriations-
nämnd: »vi expropriera och bestämma en viss summa», det var hans
tankegång. När han sagt detta och kom in på själva ersättnings¬
principerna, betonade han, att man icke borde utgå efter fabrikernas
ålder, utan man borde utgå efter livskraften hos företaget. Huru
man skulle här kunna gå tillväga på samma sätt, som när det gäller
expropriation för allmänna ändamål, är mycket obegripligt. Ty när
cl et gäller allmänna ändamål, utgår man från det bestående värdet,
som finnes. En expropriationsnämnd utgår från jordvärdet, men
när det är fråga om att värdera, att lösa in och ersätta den mängd
cigarrfabriker, som finnas i vårt land, så har man att taga i be¬
traktande, att det faktiska förhållandet är det, att över hälften av
dessa fabriker under senare år, ja kanske under en lång följd av
år icke lämnat någon egentlig vinst, utan vissa år kanske till och
med gått med förlust. Alltså kan ingen säga, att sådana företag
enligt moderna affärsbegrepp hava något bestående värde, när de
icke lämna vinst på det nedlagda kapitalet, utan mången gång en¬
dast betäcka fabrikationen. Naturligtvis måste man därför ur dessa
Onsdagen den 9 september.
69 Nr 80.
synpunkter gå en annan väg, när man icke kan räkna med ett be¬
stående värde. Då man tar ifrån dessa företag deras verksamhet
och lägger denna under staten, så har man att undersöka de vägar,
på vilka det är möjligt att komma fram till det rättvisaste i er¬
sättningsfrågan. Dem som i likhet med herr Lemke håller på, att
man skall utgå från den bestående livskraften hos ett företag, har
tillfälle att verka härför genom att omfatta vår reservation rörande
ersättningen åt svenska tobakstrusten. Om herr Lemke tar konse¬
kvenserna av sin uppfattning härvidlag, så bör han rösta med vår
reservation ifråga om svenska tobakstrusten, vars livskraft med hän¬
syn till de två senaste årens verksamhet, då ingen ränta på kapita¬
let ens kunnat erhållas, tycks vara skäligen liten.
Ifråga om den ställning, vari handelskåren skulle råka vid ett
antagande av detta förslag, vill jag betona, att åtminstone vi från
vårt parti i utskottet gjort allt för att se till, att denna kårs berät¬
tigade intressen skulle tillgodoses. Att det icke blivit fastslaget
vissa minimirabatter, har sin yttersta grund däri, att handeln är så
olika i olika delar av landet. Den, som exempelvis på landsbygden
har en låda cigarrer i en speceriaffär för att kanske huvudsakligen
kunna bjuda sina kunder en cigarr, för honom är cigarrhandeln en
bagatell, en bisak. lian behöver icke ha samma rabattvillkor som
den, som skall leva uteslutande på försäljning av tobaksvaror. Och
att fastställa vissa minimirabatter, som i ena fallet skulle bli för
höga och i det andra för låga, hade varit olämpligt. Därför ha
vi gått den vägen, att man skall genom det inlåtande staten i
alla fall får i bolaget, se till, att skälig försörjningsmöjlighet skall
beredas samtliga av handeln existerande i landet.
Jag vill i detta fall betona, att åtminstone vi i utskottet sökt
tillförsäkra handlandena en existens av säkrare beskaffenhet, än den
herr Lindhagen här velat ge dem. Ty när herr Lindhagen bestämt
betonade, att han ville ha bort all tobakshandel, allt bruk av tobaks¬
varor, då måste det förefalla märkvärdigt, att han ändå vill ha to-
bakshandlandena kvar. Skulle riksdagen gå med på herr Lindha¬
gens förbudslagstiftning, så kan jag icke se någon möjlighet för nå¬
gon att leva av tobakshandel. Häremot invänder herr Lindhagen,
att trots hans motstånd mot tobaksbruket komme detta ändå att exi¬
stera. Jag har emellertid härmed velat visa, hur illa det skulle gå
för tobakshandlandena om herr Lindhagens kamp för tobaksbrukets
avskaffande vann riksdagens bifall.
»lag vill till sist be att få såga, att efter detta besluts fattande
komme helt naturligt med hänsyn till vad som hänt i andra företag
trusten, eller de som äro intresserade i industrien, att i olika av-
senden göra, vad som kan göras, för att bevisa, att det är ett farligt
steg, som man här tagit.
Och man kan befara, att i likhet med vad fallet var med socker-
trusten, då den för ett par år sedan var föremål för behandling,
även nu inom tobaksindustrien driftens inställande vid eu eller an¬
nan fabrik kommer att motiveras därmed, att staten infört mono¬
polet och att ställningen är så osäker.
Ang. st åt smo¬
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. m.
(Forts.)
Nr 80. 70
Onsdagen den 9 september.
Ang. staUmo~
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. in.
(Forts.)
Jag vill därför innan klubban faller, ha betonat, att dylika följ¬
der icke äro direkta följder av monopolbeslutets fattande, utan kun¬
na hänföras till det faktum, att själva näringen redan nu lever un-
tryckta förhållanden, varpå till bevis kan anföras, att man i vissa
fabriker endast arbetar 4 timmar pr dag. Men det är klart, att
man kommer att ta detta som en förevändning, och att beslutet om
monopol sålunda kommer att angivas som orsaken. Och med det
sagda har jag velat förbereda på vad som med all säkerhet kommer
att göras från deras sida, som äro motståndare till monopolet, när
riksdagen val fattat sitt beslut i denna sak.
Med det nu anförda vill jag i korthet yrka bifall till utskottats-
hemställan.
Herr Lindhagen: Jag begärde ordet med anledning av
att lierr Palmstierna gentemot mitt framhållande av att de
små tobakshandlandenas intressen tydligen icke blivit tillräck¬
ligt garanterade i det föreliggande förslaget, endast framhöll,
eller snarare antydde, att de varit föremål för någon påtryck¬
ning, förmodligen illojal påtryckning, och således icke själva,
insett sitt verkliga bästa. Ja, herr Palmstierna talade verk¬
ligen om påtryckning på även de små handlandena, det var just
det ord han använde, och det var samtidigt det enda inlägg
han gjorde i denna fråga.
Ku vill jag häremot säga, att de själva bestrida detta. Men
även om de varit utsatta för påverkan, så är det icke den saken,
som det här gäller, utan frågan är, Om deras livsuppehälle stån
på spel. Man måste bedöma den saken objektivt och överväga,
huruvida de i ett fall som detta själva i kampen för tillvaron
måste resa sig för att tillvarataga sina intressen, vare sig
påtryckning ägt rum eller icke. Alltså saken ligger på det
sättet, att de äventyra mycket, och förslagets upphovsmän vits¬
orda, att de så göra, och utskottet har icke heller velat bestrida
detta.
Nu kommer saken i alla fall att gå igenom, och jag vill då
uttala den förhoppningen, att det lilla inlägg jag gjort till
deras förmån måtte utgöra åtminstone någon liten ytterligare
rekommendation för dem, hos det blivande monopolets styrelse,
som utskottet säger skall tillvarataga deras intressen, och att
de i den kamp för tillvaron, som säkerligen måste för dem börja,
måtte få stöd i de synpunkter, som verkligen beröra deras livs¬
intressen, oavsett de förmenta påtryckningarna.
Vad nu angår saken i övrigt, har herr Palmstierna fram¬
hållit, att han icke kunde förstå, hur jag kunde uppdraga en
jämförelse mellan en så oskadlig sak som tobaken och rus¬
dryckerna. Jag har icke bestritt, att rusdryckernas verknin¬
gar äro fruktansvärda och att de påtagliga verkningarna^ av
tobaksbruket icke äro så framträdande, men jag vill framhålla,
att riksdagen skrivit till Kungl. Maj it angående tobaksbruket
— det var i anledning av en motion av mig rörande tobaken
Odsdagen den 9 september.
71 Jir 80.
och kaffet och jag hoppas därför, att kammaren ursäktar, att Ang. statsmo-
jag tar dess tid i anspråk med att påpeka denna sak — och då
visade den utredning, som var fogad till min motion, att det ; riket m_
förekommer mycket missbruk av tobak och av kaffe, och det (Forte.)
var denna utredning, som gjorde att motionen slög igenom. Jag
tror, att hur fördärvliga än rusdryckerna äro, är det dock allde¬
les påtagligt, att även åtskilligt fördärv kommer även av to¬
baken och kaffet. Om man undersöker saken skall man kanske
finna, att de indirekta verkningarna av tobak och kaffe äro
för folkhälsan lika skadliga som rusdryckerna. I synnerhet
gäller detta om kaffedrickandet och cigarettrökningen bland den
yngre generationen.
För övrigt bedömes ju denna sak så subjektivt. Herr Palm-
stierna förstod icke, hur jag kunde tala om någon jämförelse
mellan tobakens och alkoholens verkningar. Jag är fullkom¬
lig absolutist i fråga om tobaksbruk och herr Palmstierna är
rökare, och på så sätt äro vi båda jäviga. Men om vi se på
saken i och för sig, tror jag det är av vikt ätt taga avgörande
hänsyn till den omständigheten att tobakens verkningar äro
mycket skadliga för det uppväxande släktet.
Herr Nilsson i Kristianstad hade gent emot mitt framhål¬
lande av de små tobakshandlarnas olyckliga belägenhet ingen¬
ting direkt att anföra, utan han endast lät — såsom han ofta
gör gent emot mig — sina tankar få en mycket djärv flykt.
Herr Lindhagen ville ju, sade han, hava bort tobakshandeln
helt och hållet, varför intresserar han sig då för handlarna ?
Detta var visst en återklang av herr Palmstiernas anförande.
Herr Palmstierna sade, att då jag vill ha bort all rökning, så
är det inte värt att jag står här och talar om skatt eller icke
skatt på tobaken. Förhållandet är emellertid det, att jag icke
tilltror mig att hindra människorna från att ha sina vanor, utan
min avsikt var endast att på upplysningens väg söka före¬
komma missbruket av tobaken. Men äå länge som bruket fort¬
far, måste vi naturligtvis hava handeln och handlarna. Nu
kanske vi förstå varandra bättre.
Herr Sommelius: Herr talman! Efter den utgång, som
denna fråga nu fått i första kammaren är det icke värt att
spilla många ord på densamma. Jag har endast begärt ordet
för att uttala några invändningar mot herr Ekerot och hans
kolartro på monopolets förträfflighet och ensamgörande lyck¬
salighet. Jag tror, att denna hans uppfattning står sig skäligen
klent gent emot de uttalanden, som blivit gjorda av fabrikan¬
terna. I en skrivelse till riksdagsmännen, undertecknad av flera
fabrikanter heter det: »I de svenska näringarnas namn och
å den hotade tobaksnäringens vägnar samt för de tusendes skull,
vilka bleve ruinerade genom tobaksmonopolet, rikta vi till Eder,
herr riksdagsman, en vädjan, att icke med Eder röst biträda
förslaget till monopol.» Och den följande varnar för ett beslut,
Kr 80. 72
Oosdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
, tillverkningen
.i riket m. m.
(Forts.;
som »skulle utan skalig ersättning beröva oss var egendom,
fråntaga oss möjligheten att till vår förutvarande personal be¬
tala utlovade pensioner och tvinga oss att under en allvarlig
kris mot vår vilja avskeda en mycket stor del av våra arbetare.»
Nu har visserligen herr Palmstierna uttalat, att detta ä,r
obefogad agitation, men, mina herrar, dessa människor vilja
dock leva och existera, de vilja ha ett ord med i laget, de vilja
icke försvinna, utan önska behålla sin egen fria näring. När
jag nu har kommit in på detta, skall jag be, herr talman, att då
sorlet i kammaren upphört, få uttala, att här finnes kanske
ingen i denna kammare, som kan sätta större värde på den en¬
skilda företagsamheten i landet än jag. Jag vet väl, att ni
alla förstå, att på den enskilda företagsamheten ä.ro vi hänvi¬
sade att leva. På företagsamheten och energien vilar hela sta¬
tens val, och det är denna företagsamhet, som jag vill skydda,
och det är den, som jag anser ha fått ett grundskott genom det
beslut, som av första kammaren fattats. Är det nu sant, att
frånvaron av denna skatt, som ni nu stå i begrepp att under
monopollagstiftning pålägga landet, att den skulle bliva ett
hål i statens kassa, ja, då får man göra som i varje klok hushåll¬
ning överallt sker, man får räkna ihop sina inkomster, vilket
staten också bör göra, och rätta utgifterna därefter, men här gå
i regel förhållandena i motsatt riktning. Jag vet, att vi här
i riksdagen hade och kanske ha fortfarande en medlem, som mer
än andra värnade om den enskilda företagsamheten och skyd¬
dade näringarna, och det är vår nuvarande finansminister, men
jag kan icke undertrycka min häpnad över att höra, att han i
detta avseende, när det gäller tobaksmonopol, glömde bort den
ställning, han tidigare vid många tillfällen intagit, när det
gällt att bevaka den enskildes rätt till den lojala näring, han
förestår och bedriver.
Nu, mina herrar, är det naturligtvis ingenting att göra vid
den saken, men jag ber likväl att få erinra om, att landet för
närvarande står inför en kris av mycket allvarsam beskaffen¬
het. Herr Lindman har nyss uttalat sig om densamma, och jag
ber att få ytterligare understryka, att vår export är för närva¬
rande förlamad och omöjliggjord. Man vill visserligen, att in¬
dustrien åter skall sättas i gång, men man tänker icke på, att
det möter ofantligt många svårigheter. Bankerna beräkna en
ränta på 7 till 8 °/o. Då synes det mig vara ett ytterligd våg¬
stycke att för närvarande finansiera det stora företag, som
herrarna nu gå att besluta, och jag ber därför att få uttala, att
det hade icke varit mer än deras skyldighet, som suttit i utskot¬
tet, att höra även den lidande parten i denna fråga, och den
lidande parten är alla de, som ha med denna verksamhet att
göra, alla fabrikanter, köpmän och arbetare. Jag tycker, att
utskottet åtminstone kunde genom en underhandling tagit någon
hänsyn till de lidandes önskningar och hur de hade velat få det.
*
Onsdagen den 9 september.
73 Nr 80.
Man får icke endast se det som ett uttryck för översitteri, att Ang. statsmo-
de bedriva agitation, även om det sker bland riksdagens med-
lemmar. Det är endast ett uttryck för deras önskan att ha ett ! ™ket 'm. m.
ord med, när det gäller, om de skola få bedriva sin lagliga (Forts.)
näring eller icke, som jag begärt ordet.
Herr talman, jag ber att få uttala min anslutning till
herr Hildebrands reservation.
Med herr Sommelius instämde herr Johansson i Brånalt.
Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen framställ¬
de propositioner först på godkännande av utskottets förslag till ly¬
delse av förevarande paragraf samt vidare på avslag å nämnda för¬
slag samt vad utskottet i övrigt föreslagit i punkten l:o) av sitt
förevarande utlåtande; och fann herr talmannen den förra proposi¬
tionen vara med övervägande ja besvarad. Votering begärdes likväl,
i anledning varav nu uppsattes, justerades och anslogs följande om-
röstningsproposition:
Den, som vill, att kammaren godkänner 1 § i tredje särskilda ut¬
skottets förevarande förslag till förordning angående statsmonopol
å tobakstillverkningen i riket, röstar
J a;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren avslagit utskottets förslag till be¬
rörda paragraf samt vad utskottet i övrigt föreslagit i punkten l:o)
av sitt utlåtande nr 1.
Voteringen utvisade 130 ja mot 74 nej, vadan kammaren god¬
känt utskottets förslag till lydelse av förevarande paragraf.
§5.
Herr statsrådet von Sydow avlämnade Kungl. Maj:ts proposi¬
tion, nr 281, angående rätt för Loussavaara-Kirunavaara aktiebolag
att utan iakttagande av förut stadgat villkor försända viss kvanti¬
tet malm från Gällivare till Riksgränsen.
§6.
Fortsattes föredragningen av särskilda utskottets nr 3 utlåtan¬
de nr 1; och godkände kammaren återstående delar av förslaget till
förordning angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.
Förslaget till förordning om vad iakttagas skall i avseende å
införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.
Nr 80. 74
Onsdagen den 9 september.
1—5 §§; överskriften till 1 Kap.; 6—8 §§.
Godkändes.
9 §.
Enligt utskottets förslag skulle i 'denna paragraf, som innefat¬
tade bestämmelser angående personlig ersättning till vissa inom to-
bakshanteringen sysselsatta personer, upptagas ett stadgande av föl¬
jande lydelse:
7 mom. Centralkommissionen må, när särskilda omständigheter
därtill föranleda och den ersättningsberättigade det medgiver, för¬
ordna,. att ersättning varom i denna paragraf förmäles skall, ökad
med tio procent, i stället för att till ersättningstagaren på en gång
utbetalas, tillgodokomma honom i form av livränta.
I fråga om detta författningsrum hade herr Steffen m. fl. uti
sin reservation hemställt, att riksdagen måtte besluta sådan ändring
i utskottets förslag, att orden »ökad med tio procent» utbyttes mot
»ökad med tjugo procent»;
Sedan paragrafen föredragits, anförde:
Herr Palmstierna: Herr talman! Vid denna paragraf
är reservation avgiven av de socialdemokratiska utskottsleda-
möterna. Man har nämligen tillmötesgått arbetarnas önskan i
fråga om ersättningarna, så att de icke endast utgå en gång
för alla utan även i form av livränta, denna då beräknad så,
att ersättningsbeloppet höjes med 10 procent. Vi ha ansett, att
den blir så obetydlig, att den effekt, man tänkt sig, att veder¬
börande hellre skulle taga livräntan än ersättning en gång för
alla, är förfelad, varför vi hemställt om ökning från 10 procent
till 20 procent, och jag ber att få yrka bifall till denna del av re¬
servationen.
Herr Adelswärd: Herr talman! Vid behandlingen av den¬
na fråga kom majoriteten inom utskottet till det resultatet, att
den höjning, som nu är föreslagen, är fullt skälig, och jag ber
därför att få yrka bifall till utskottets hemställan i denna
punkt.
Herr Nilsson i Kristianstad: Herr talman! Jag vill för
min del understryka, att det här faktiskt gäller en utgift, som
är obetydlig för statsverket. Det är så, att, om det finnes en
gammal vanför arbetare, som sysselsatt sig med cigarrtillverk¬
ning på landsbygden och han är förhindrad att flytta till en
fabrik, så skall han få ersättning. Antingen kontant eller i form
av livränta. Då bör han få en ersättning så att det räcker till ett
nödtorftigt livsuppehälle. Det gäller här blott något tusental,
kanske högst tio tusen kronor men kan betyda ganska mycket för
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. m.
(Forts.)
Onsdagen den 9 september.
75 Nr 80.
personeii det gäller. Jag skulle vilja lägga kammaren på hjärtat Ang ftattmo-
att i detta avseende gå med på 20 procent, då det icke gäller
någon stor summa. i niet m. m.
Jag yrkar bifall till reservationen. (Forts.)
Herr Ekerot: Herr talman! Denna fråga är icke någon er¬
sättningsfråga i ordets egentliga mening, ty ersättningsfrågan
är klar enligt de förutvarande bestämmelserna. Här är endast
fråga om att få ett lockmedel för vederbörande att taga en
livränta i stället för den kontanta ersättningen. Detta lockmedel
har av utskottets majoritet satts till 10 o/o utöver ersättningsbe¬
loppet, och för detta ändamål har en höjning i det beräknade
beloppet föreslagits. Nu äro reservanterna av den uppfattningen,
att det borde vara 20 °/o i stället för 10. För min del kan jag
icke med bästa vilja i världen finna, att man, sedan ersättnings¬
beloppet- är bestämt, skulle behöva tillgripa ytterligare 10 o/o ut¬
över de 10, som utskottet föreslaget, för att få vederbörande att
taga livräntan i stället för det kontanta ersättningsbeloppet.
Här gäller faktiskt en utgift för denna sak, som kan bli ganska
betydelsefull därför, att det icke blott är fråga om arbetare,
utan även andra kunna komma att använda sig av detta sätt,
fastän utskottet i sin motivering sagt ifrån, att det huvudsak¬
ligen är avsett för de mindre ersättningstagarna.
Under sådana förhållanden, herr talman, ber jag att få yrka
bifall till utekottets förslag, vilket jag finner vara synnerligen
väl motiverat.
Överläggningen förklarades härmed vara avslutad. Efter det
herr talmannen givit propositioner dels på godkännande av utskot¬
tets förslag till lydelse av förevarande paragraf, dels ock på god¬
kännande av samma förslag med den ändring däri, som framställts
i den av herr Steffen m. fl. avgivna reservationen, godkände kamma¬
ren utskottets förslag till paragrafens avfattning.
10 §.
1 mom.
Godkändes.
2 mom.
Momentet skulle enligt utskottets förslag i nedan angivna del
hava denna lydelse
2 mom. Såsom ytterligare vilkor för handlandes rätt till dylik
ersättning gäller:
Nr 80. 76
Onsdagen den 9 september.
nopoläZ’Z- i J) beträffande handlande, som i 1 mom. a) avses, att han i
tillverkningen under de lyra närmaste kalenderåren före monopolets ikraft-
i riket m. m. trådande inom riket försålt av honom direkt från utlandet importe-
(Forts.) rade cigarrer och cigarrcigarretter till värde, som utgjort minst 50
procent av hela hans försäljning av tobaksvaror under samma tid •
samt
beträffande handlande, som i 1 mom. b) avses, att hans inkomst
av hamdel med ratobak i medeltal under de fyra närmaste kalender¬
aren före monopolets ikraftträdande utgjort minst 50 procent av hans
medelinkomst av arbete under samma tid.
Efter föredragning av momentet yttrade
Herr Hildebrand: Herr talman! Sedan utskottet fattat sitt
beslut och justerat detsamma, ha kontrollräkningar gjorts, som visa
att det andra momentet skulle komma att verka helt annorlunda än
utskottet avsett, Nu har emellertid första kammaren redan godtaoit
det. Jag har rådgjort med utskottets ordförande och medlemmar
av utskottet och efter dessa rådplägningar ber jag få yrka den änd¬
ringen, att orden »från utlandet importerade cigarrer och cigarrcigar-
retter till värde» etc. måtte utbytas mot »från utlandet importerade
tobaksvaror» etc. samt vidare orden »som utgjort minst 50 % av
hela hans försäljning» etc. måtte utbytas mot »minst 33 % av hela
hans försäljning» etc.
o ag ber sålunda få yrka bifall till momentet med dessa föränd¬
ringar.
Herr AV e s t m a n: Herr talman! Momentet stadgar, att
såsom ytterligare villkor för handlandes rätt till ersättning'
galler, att han skall utöva den verksamhet, som är avsedd vid
monopolets ikraftträdande samt att han skall hava utövat den¬
samma. under de fyra närmast förflutna kalenderåren.
Såsom bestämmelsen är avfattad, skulle följden bliva den.
att om en person, låt vara ett biträde i en cigarraffär, för ett
par ar sedan övertagit en gammal affär och fortsatt den i samma
utsträckning som förut, skulle han icke bliva berättigad till
ersättning, trots att affären kanske vore 20—30 år gammal
och att nuvarande innehavaren fått betala ersättning för affä¬
rens övertagande. Nu har jag inhämtat av utskottets ordfö¬
rande, vilkens uppmärksamhet jag fäst på saken, att detta icke
vant utskottets mening, utan att utskottet avsett, att er¬
sättningen skulle vara bunden vid affärens ålder och icke vid
personen. Någon ändring i momentet vill jag icke yrka, utan
torde det vara tillräckligt att konstatera, att syftet är det, att
sjaiva affären skall ha fortgått minst fyra kalenderår förut,
och att paragrafen skall tolkas av ersättningsnämnden på detta
Jag har icke något yrkande utan endast velat fastslå, att
detta är meningen med momentet.
Onsdagen den 9 september.
77 Nr 8a
Herr Pal ms t ier na: Herr talman! Som denna paragraf
nu är skriven, är det möjligt att något missförstånd skulle
kunna uppstå, så att vad utskottet icke avsett kommer att ske,
d. v. s. att en del personer, som skulle ha ersättning, icke få så¬
dan. Det hade då möjligen varit lämpligt att återremittera frå¬
gan, men nu har första kammaren fattat sitt beslut, och når
man därmed icke något resultat. För att få ärendet tillbaka till
•utskottet och sedan möjlighet för båda kamrarna att göra ett
{förtydligande torde det vara skäl att gå på den väg herr Hildle^
brand förslagit och fatta det beslut han yrkat. Jag vill dock
säga, att man naturligtvis förbehåller sig full frihet inom ut¬
skottet att vid sammanjämkningen tillse, att man når just det
resultat, som man avser med frågan. Jag finner mig därför*
nödsakad, herr talman, att yrka bifall till herr Hildebrands
yrkande.
Vidare anfördes ej. Herr talmannen gav propositioner först
på godkännande av utskottets förslag till lydelse av förevarande
moment samt vidare på godkännande av samma förslag med den
ändring däri, som under överläggningen yrkats av herr Hildebrand;
och fattade kammaren beslut i enlighet med innehållet i sistnämnda
proposition.
3 och 4 mom.
Godkändes.
U §.
A.
1—3 mom.
Godkändes.
Åt 4 mom. i utskottets förslag hade givits denna avfattning
4 mom. Har i anledning av bolagets bildande bolaget före den
1 augusti 1914 utbetalat eller med bindande verkan utfäst sig att ut¬
betala ersättning för förlorad anställning till person, förut anställd
hos något av de särskilda i bolaget ingående företagen och tillhörande
någon av de i 9 § 1 mom. omförmälda kategorier av ersättningsbe-
rättigade, skall bolaget av staten äga utbekomma gottgörelse härför
till belopp, motsvarande vad bolaget betalt eller utfäst sig att betala,
dock högst med det belopp, som skulle hava utgått till samma person
enligt de i 9 § angivna grunder, så jämkade, som här nedan sägs.
Gottgörelse till bolaget beräknas endast under förutsättning:
a) att den person, som av bolaget tillerkänts ersättning, fort¬
farande är i livet;
b) att personen icke är ersättningsberättigäd enligt 9 § i denna
förordning;
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. m.
(Forts.)
Nr 80. 78
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. in.
(Forts.)
c) att personen vid monopolets ikraftträdande är svensk med¬
borgare;
d) att personen vid den tid, då han av bolaget tillerkändes er¬
sättning uppnått, därest han är inom tobakshanteringen yrkesutbil-
dad, minst 18 års ålder och eljest minst 21 års ålder;
e) att personens inkomst av arbete under tiden den 1 januari
1908—31 maj 1912 uteslutande eller till väsentlig del härflutit av
inom riket utövad sådan verksamhet, som i 9 § 1 mom. avses; samt
f) att personen icke erhållit någorlunda motsvarande anställ¬
ning hos bolaget.
Vid fastställandet av gottgörelsens storlek skall i stället för den
i 9 § 3 mom. omförmälda årsinkomsten tagas årsinkomsten för åren
1910 och 1911; och skall vid tillämpning av vad i 9 § 4 och
5 mom. stadgas i stället för där stadgade fyraårsperiod tagas till ut¬
gångspunkt tidsperioden den 1 januari 1908—31 maj 1912.
I avseende å detta moment hade i den av herr Steffen m. fl.
avgivna reservationen hemställts, att riksdagen måtte avslå såväl vad
av Ivungl. Maj:t föreslagits som ock vad utskottet hemställt.
Efter fördragning av momentet yttrade
Herr Palmstierna, som anförde: Herr talman! Ifråga
om ersättningsbeloppen till tobakstrusten hava olika meningar
gjort sig gällande inom utskottet. Här är ju nu en reservation
avgiven av de socialdemokratiska ledamöterna, och med herr tal¬
mannens tillstånd kanske jag får meddela den uppfattning, som
gjort sig gällande från vårt håll under denna punkt. Det är
nämligen så, att tobakstrusten här har i hög grad framdrivit,
att ersättningsbeloppen skola stegras och stegras, och vi ha slut¬
ligen kommit till den punkten, att vi icke kunna följa med längre
och detta på grund av tre skäl. När det gäller ersättning till
sådana, som redan vid trustbolagets bildande lämnade sin tjänst,
har ersättning gått ut dels i värdepapper och dels i pengar.
Nu har i Kungl. Maj:ts proposition man givit bolaget ersätt¬
ning för vad som utgått i pengar, men utskottet vill giva er¬
sättning såväl för detta som även för vad som utgått i form
av värdepapper. Vi ha emellertid icke kunnat finna, att dessa
kostnader, som uppstått vid bolagets bildande, skulle behöva
bestridas av staten, varför vi yrkat avslag på såväl Kungl.
Maj:ts som utskottets förslag i den delen.
Så är det vidare fråga om en annan sak, som det torde vara
skäl att redan beröra i detta sammanhang för att förkorta de¬
batten, nämligen att utskottet vid beräkningen av ersättningen,
då man utgår från medelhandelsvinsten, har ansett, att åren 1912
och 1913 icke borde medtagas och detta därför, att trusten bildats
helt nyligen och att dessa år varit särskilt ogynnsamma för trus¬
ten. Nu ha vi emellertid ansett att dessa båda år likväl borde
tagas med och det av det skälet, att det vid trustbildning upp¬
står icke bara vissa förluster såsom oundgängliga utan också
Onsdagen den 9 september.
79 Nr 90.
vissa vinster på grund av koncentreringen av administrationen
m. m., som man också måste taga i betraktande. Vidare är det
uppenbart, att den otvetydiga nedgången i avsättningen, som
skett med avseende å trustens varor — oavsett de fel, som nu
eventuellt kunna göras av trustens ledning — har berott på, att
timsten varit utsatt för en högst betydlig konkurrens. Givet¬
vis kan. man icke genom att taga bort dessa två år vid beräknin¬
gen av medelhandelsvinsten, låta dessa synpunkter jag fram¬
hållit här bliva tillgodosedda så, att staten skulle anse sig
höra giva någon ersättning. Under dessa förhållanden finna
vi att dessa år borde tagas med i beräkningen.
Vidare har utskottet höjt av Kungl. Maj:t föreslagen ersätt¬
ning till bolaget med 600,000 kronor från 250,000 kronor till
850.000 kronor för att betänka vissa utgifter, som stå i samband
med finansieringen, och det står ju upptaget i utskottets betän¬
kande, vad det är för slags utgifter, det är fråga om. Nu kan
jag icke finna annat än, att åtminstone delvis kommer dubbel¬
ersättning att givas, när man dels tager bort åren 1912 och
1913 och dels giver direkt kontant ersättning för något, vilket
icke i och för sig är lämpligt och dessutom obehövligt. Det blir
2.700.000 kronor, som ytterligare skola lämnas till tobakstrus-
ten, och jag tror icke att tillräckliga motiv framförts för detta,
varför jag, herr talman, vid denna paragraf och detta moment
ber att få yrka bifall till första delen av vår reservation.
Herr vice talmannen, som under herr Palmstiemas anförande
övertagit ledningen av kammarens förhandlingar, gav härpå ordet till
Herr Adelswärd, som yttrade: Herr vice talman! Jag
har svårt att förstå de skäl, som reservanterna haft för sin
reservation, och som nu framförts av herr Palmstierna.
Jag skall först be att få beröra frågan om den ersättning,
som skulle utgå för av trustbolaget givna aktier. Herr Palm¬
stierna säger, att det väl är rimligt, att det skall givas ersättning
för belopp, som utgivas kontant, men att det icke är rättvist,
att det gives ersättning för vad som utgives i form av aktier.
Jag kan icke förstå, att det ligger någon skillnad häri, utan
är det ena rättvist, är det andra det. Den uppfattningen delas
av utskottets majoritet, och jag ber jämväl att få yrka bifall
till utskottets förslag.
Jag skall nu på samma gång be att liksom herr Palm¬
stierna beröra den andra delen av reservationen, som avser alter¬
nativet B, varigenom skulle beredas större ersättning till Aktie¬
bolaget Förenade Svenska Tobaksfabrikör. Jag ber att få erinra
oip, hurusom under debatten flera ^gånger framhållits, att när
staten vidtager sådana åtgärder som de ifrågavarande, varvid
enskilda tvingas att ändra sina ekonomiska förhållanden, så
är det också rimligt, att de ^ivas skälig ersättning för förluster,
som de komma att göra. Klart är att det är svårt att riktigt
Ang. statsmo*
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. m.
(Forts.)
Nr 80. 80
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillverhningen
i riket m. m.
(Forts.)
avfatta och avgöra vad som är rättvist härvidlag, och det
kan icke hjälpas, att det kommer att vidlåda en viss grad av
godtycklighet. Under diskussionen av denna fråga i utskottet
har man dock, så vitt jag tror, kommit 'ganska långt vid bedö¬
mandet av frågan, om vad som kan anses skäligt och rättvist.
Och vad särskilt beträffar den ökning i ersättning, som det här
är fråga om, så få vi ihågkomma, att denna ökning gives av
en särskild anledning. Staten får för denna ökning i 'ersätt¬
ning en ganska värdefull valuta i form av att den möjliggör
för monopolets utövare att komma i besittning av fabriker och
inventarier, som äro alldeles nödvändiga för deras verksamhet;
och det är av mycket stort värde, att de genast kunna få över¬
taga dem. Av denna anledning och jämväl med hänsyn till att
såvitt jag vet, utskottets förslag i denna del blivit biträtt av
första kammaren, tillåter jag mig hemställa, att andra kammaren,
ville även i denna del biträda utskottets förslag.
I detta anförande, under vilket herr talmannen återtagit led¬
ledningen av förhandlingarna, instämde herr Röing.
Vidare yttrade
Herr Hildebrand: På de skäl som av herr Adelswärd
anförts ber jag att likaledes få yrka bifall till vad utskottet
föreslår i denna punkt.
Plerr Nilsson i Kristianstad: Herr talman! Då vi re¬
serverat oss mot denna punkt eller detta moment, så beror det
på att vi anse det vara i vissa avseenden oriktigt. JSfär trusten
bildades, uppgingo en hel mängd företag i denna störa sam¬
manslutning, och vid det tillfället gick man tillväga på föl¬
jande sätt. Det fanns dels en mängd arbetare som blevo utan
anställning, och dessa fingo i ersättning en mindre gratifika¬
tion — endast ett mindretal av dem fick pension — dels fanns
det i högre ställning stående tjänstemän och disponenter, och
dessa fingo ersättning antingen i form av kontanta summor,
som trusten beviljade dem, eller också i form av stamaktier,
som skulle anses motsvara full ersättning för att de mist sin
anställning i de gamla företagen. Regeringen hade här före¬
slagit, att trusten skulle få ersättning för de kontanta utläggen
vid trustens bildande, men å andra sidan skall den enligt ut¬
skottets förslag även åtnjuta ersättning efter de grunder, som
här stadgas för företag vilka finnas igång fortfarande, för de
stamaktier trusten utlämnat. Alltså skall trusten ha ersättning-
för vad den utbetalt till dessa kategorier antingen i aktier eller
i kontanta summor.
När man ser på denna sak närmare finner man, att därför
att trusten vid företagets bildande sörjt för att de, som be-
funno sig i en högre tjänsteställning, fingo en synnerligen god
Onsdagen den 9 september.
81 Nr 80.
ersättning för sina mistade anställningar, men å andra sidan
ifråga om dem som voro arbetare icke tagit samma hänsyn utan
blott och bart beviljade små gratifikationer på 50 å 100 kronor,
så skall staten giva ersättning, alldeles som om företagen fortfa¬
rande vore igång, och således tillämpa dessa de för sådana före¬
tag fastslagna grundsatserna i allt, med undantag för arbetarna,
vilka man gjort sig fri ifrån och som icke längre finnas eller an¬
ses ersättningsberättigade. Vi ha då velat, att riksdagen skulle
avslå hela denna ersättningsfråga i detta moment, således både
den ersättning regeringen föreslagit, nämligen för vad som kon¬
tant utbetalts, och även vad utskottet ytterligare föreslagit,
nämligen ersättning för stamaktier till visst belopp.
I det övriga ber jag att få instämma i vad herr Palmstierna
anfört. Jag kan icke heller finna något berättigat i denna er¬
sättning, i all synnerhet som det företag det här gäller, to-
bakstrusten, knappast kan anses representera så framstående livs¬
kraft, att den har någon utsikt att, om det icke blir monopol,
med hänsyn till den starka konkurrensen förränta de summor
man här beräknat. Då bolaget således heller icke kan åberopa
detta, så kan jag icke se någon annan anledning att bevilja denna
ersättning på 2,700,000 kronor än möjligen den anledningen,
att man kommer i besittning av fabriker och inventarier på
ett lättare sätt. Men jag kan icke komma ifrån, att den betal¬
ningen är oskäligt stor. Man skall ju ändå betala värdet av
samtliga inventarier och fabriker, och att man blott och bart
för att trusten skall överlämna dem vid en lämplig tidpunkt
skall betala 2,700,000 kronor, finner jag vara alldeles för myc¬
ket, och jag kan därför icke annat än yrka bifall till vår re¬
servation vid detta moment.
Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Venner-
sten: Jag skall be att få säga några ord med anledning av
utskottets hemställan rörande lydelsen av 11 § B. Som herrarna
finna av särskilda utskottets utlåtande sidan 33, har av depar¬
tementschefen framhållits, huru, då aktiebolaget Förenade sven¬
ska tobaksfabriker har ett ganska betydande antal fabriker, det
skulle kunna vara till fördel för monopolets utövare att vid
lämplig tidpunkt'få träda in och börja tillverkningen vid vissa
av dessa fabriker. Under förhandlingarna — som visserligen
icke ledde till något resultat, ty i annat fall hade vad utskottet
här föreslår förekommit i Kungl. Maj:ts proposition — fick man
dock klart för sig, att det kan ligga en bestämd fördel i att
kunna på detta sätt övertaga fabrikationen i stället för att av¬
vakta den tid, då transaktionen enligt överenskommelsen eljest
skulle försiggå. För mig står det klart, att när utskottet här
angiver under vilka betingelser den här ifrågavarande ersätt¬
ningen skall utgå och dessa först måste fyllas, innan detta alter¬
nativ B tillämpas, så är det såsom frågan nu ligger en bestämd
fördel att ansluta sig till utskottets förslag.
Andra kammarens protokoll vid senare riksdagen 191Jt. Nr 80. 6
Ang. statsmo-
nopol å tobaks-
tillverkningen
i riket m. in.
(Forts.)
Nr 80. 82
Onsdagen den 9 september.
Ang. statsmo-
nopol ä tobaks-
tillverkningen
i riket m. in.
(Forte.)
Jag hemställer därför om bifall till utskottets förslag i den¬
na del.
Herr Palmstierna: Jag vill tillägga några ord till vad jag
yttrade förut. När kammaren går att fatta beslut i detta ärende, ar
det nog så, att kammarens mening icke är fullt klar i föreliggande
ögonblick. Det är nog sannolikt, att möjlighet finnes att ernå majo¬
ritet för den uppfattning vi framställt bär. Om nu emellertid i
deöna fråga likvisst icke begäres någon votering, så skulle jag vilja
uttala, att tobakstrmten bör uppfatta detta på sådant sätt, att den i
sitt förhållande till sina arbetare också visar ett sådant uppträdande,
som man under alla förhållanden har rätt att fordra av tobakstrusten,
eller att den lojalitet i uppträdandet visas arbetarne, som ja<j tror
statsmakterna hava rätt att kräva av trusten.
Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen framställ¬
de propositioner dels på godkännande av utskottets förslag till ly¬
delse av 4 mom., dels oek på bilall till herr Steffens m. fl. reserva¬
tion i vad den avsåge förevarande moment; och blev utskottets för¬
slag till momentets avfattning av kammaren godkänt.
Övriga delar av för fattning sfär slag et.
Godkändes.
Utskottets hemställan i punkten l:o) bilölls i vad den icke
blivit besvarad genom kammarens beslut i fråga om författnings-
förslagen.
Punkten 2:o).
Utskottets hemställan bifölls.
§7-
Härefter fördrogs särskilda utskottets nr 3 utlåtande, nr 2, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag av låne¬
medel för gäldande av kostnaderna för införande av statsmono-
pol å tobakstillverkniögen i riket; och blev utskottets hemställan
därvid av kammaren bifallen.
§8.
Vid föredragning härpå av särskilda utskottets nr 3 utlåtande,
nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad
lydelse av rubrikerna nr 195—197 för tobak i gällande tulltaxa
m. m., begärdes ordet av
Herr Ekerot, som yttrade: Herr talman! Jag har vid
detta utlåtande anmält en blank reservation. Ätt den icke är
Onsdagen den 9 september.
83 Nr 80.
motiverad, beror på att bortresa hindrade mig att göra det. Den¬
na reservation gäller den kungl. propositionens förslag, att det
skulle bli bruttoförtullning i stället för nettoförtullning. Ut¬
skottet bär gått ifrån detta och hemställt om nettoförtullning
av tobaksvaroma. Jag har kunnat biträda detta i så måtto,
att jag anser, att alla billigare, enklare förpackningsmaterial
borde ingå tullfritt. Däremot finnes det dyrbarare sådana, som
då de införas tomma beläggas med tull, under det att om cie
äro fyllda med cigarrer eller cigaretter, så ingå de tullfritt.
Jag finner detta vara en inkonsekvens och anser, att man borde
för dylika förpackningsmaterial erlägga bruttotull, t. ex. för så¬
dana förpackningsmaterial som då cigaretter införas i bleck¬
askar eller i läderförpackning eller sådant.
Jag har emellertid icke något yrkande att framställa, därför
att jag finner det lönlöst att göra det. Jag har endast velat
påvisa vad min reservation innebär, och jag vill uttala den för¬
hoppningen, att därest det skulle visa sig behövligt att fram¬
deles genomföra en sådan ändring, det också skall kunna ske.
Jag tycker det icke är mer än rätt och rimligd.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll vad utskottet i nämnda
utlåtande hemställt.
§ 9.
Ordet lämnades härefter på begäran till
Herr vice talmannen D. Persson, som yttrade: Jag till¬
låter mig, hemställa att kammaren behagade besluta att på lör¬
dagens föredragningslista, bland två gånger bordlagda ärenden
först måtte uppföras särskilda utskottets nr 1 utlåtande nr 28.
Denna hemställan bifölls av kammaren.
.§. 10.
Föredrogs Kungl. Maj:ts här ovan i § 5 omförmälda proposi¬
tion, nr 281; och beslöt kammaren att hänvisa nämnda proposition
till statsutskottet.
§ Il-
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:
nr 5 B, angående regleringen av utgifterna under riksstatens
femte huvudtitel, avdelningen: handeln;
nr 6, angående regleringen av utgifterna under rikssttatens
sjätte huvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet;
nr 221, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till nytt avlöningsreglemente för tjänstemän vid postsparbanken;
Nr 80, 84
Onsdagen den 9 september.
nr 245, i anledning av Kung!. Ma,j:ts proposition angående fast¬
ställande av postverkets stat för driftkostnader år 1915;
nr 255. i anledning av Kung]. Maj:ts proposition angående lån
till statens livsmedelskommissions förfogande: och
nr 256, i anledning av väckt motion om bestridande i vissa fall
genom statsmedel av kostnaden för resa, som till krigst jänstgöring
inkallad värnpliktig måste företaga för deltagande i riksdagsmanna¬
val.
§12.
Justerades protokollsutdrag.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 5.5 e. m.
In fidem
Per Cronvall.
Stockholm 1914. Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner,
143012