RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1914. Andra kammaren. Nr 72.
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
Kl. 7 e. m.
Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet.
■Lnl talmannen anmalde till fortsatt handläggning bevillnings- Ang. bränna
mtskottets betänkande, nr 28, angående brännvins- samt vin- och Öl- vins- samt
nandelns ordnande ävensom i samband därmed stående frågor- och vin~ och el~
lamnades därvid i fråga om 29 § i förslaget till förordning angåen- handelns. ord'
de försäljning av rusdrycker, enligt förut skedd anteckning, ordet till
Herr Hnderstedt, som yttrade: Herr talman, mina her-
rar Het var under professor Lundströms anförande, som jag
bände harmen och indignationen så starkt stiga upp inom mig
att jag alldeles impulsivt begärde ordet. Jag är glad att
andra talare sedan dess haft ordet och att vi haft ras^ ty det
fordras verkligen uppbjudande av all självbehärskning för att
icke använda de ord jag helst skulle vilja använda mot det an¬
förande herr Lundström hade. Jag har aldrig hört ett tal
;fom utom dessa väggar, där man så utmanande och
hetsrörelseif8^ fram m0t ^ väldlSa rörelse som heter nykter-
denn?X1åLUI1HfrÖ™inndrade’J0111 ^ vor? så rikti£t att diskutera
denna fråga da världen nu dar ute star så full av händelser.
i*' Luadst.rom. det är den fråga vi nu kanske framför alla
andra ha att diskurera. Sedan vi realiteter löst vår försvars¬
fråga ligger intet närmare till hands och är intet angelägnare
an att ordna om var inre försvarsfråga, och då kommer nyk-
terhetsfragan främst. J
Herr Lundström skriver massor av artiklar i vår konser¬
vativa press, och där kommer ordet fosterland fram ständigt.
Let har om dessa artiklar använts ordet pekoral, men jag vill
nH?vfkriVa fnder djet ^a£ har många gånger läst dessa
artiklar med nöje darfor att jag trott mig känna, att bakom
■de nog sa patetiska orden ligger en verklig fosterlandskärlek
men MLfT ha.r Pff.Pr ripff.Q mlrn lilrn 1H4-4- « f i- J-j. n.. . -r ’
mor, r il—7a • V.9* , 1 iosterianasKarlei
men jag har efter detta icke lika lätt att tro det som förut Jas
mndrar, om icke denna fosterlandskärlek är ganska tom och full
Andra kammarens protokoll vid senare riksdagen 191 Jt. Nr 72. i
Nr 72. 2
Onsdagen den 26 augusti, e. in.
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forte.)
av sken. Jag skulle vilja be herr Lundström taga sin mycket
målande penna och teckna de bilder jag skulle vilja i förbigående
draga fram.
Här är icke fråga om en pilsnerdncka, utan det ar fråga om
en stor och verkligt genomgripande reform. Vi ha° förklarat
oss villiga, att, därest man från högerhåll vill ga med pa
det väsentliga, lokalt veto, jämka på mindre betydande punkter,
och jag tror icke, att den flaska pilsnerdncka, som herr Lund¬
ström ständigt återkom till, skall lägga hinder i vägen ° för
en lösning. Nej, här är något annat. ^ Häp förekom för nagra
år sedan en förbudsomröstning, där bortåt två miljoner om jag
icke minnes fel var det 1,800,000 svenska män och. kvinnor
säde sitt ord. Jag skulle vilja be professor Lundström taga
sin penna, som många gånger kan måla nog så väl? och söka
mana fram de bilder, som man skulle kunna se bakom denna väl¬
diga opinionsyttring. Kanske vp då kunde få se in i manga
hem, där sol och glädje försvunnit på grund av dessa drycker,
kanske vi kunna få titta in i många fängelseceller, i manga fat¬
tiga hem och i många hospital. Eller lat oss taga denna siffra av
1,800,000 röster och lägga den till örat och lyssna, som man lyss¬
nar till ett musselskal, så skulle kanske ur densamma stiga fram
eu mångfald röster, men ett ljud skulle vara starkare än alla andra,
och det är en bön om hjälp och ett nödrop, som stiger upp
från vårt svenska folk. Här kan man icke måla för svart, icke
säga att man överdriver, ty man kan icke här överdriva. Verk¬
ligheten är dystrare än de mest mörka bilder man kan taga
fram^err Lundgtröm talade också föraktfullt om kaffedoftande
cenakelkretsar. Ordet cenakel har på sista tiden börjat använ¬
das såsom ett smädeord om nykterhetsföreningarna, och nu har
detta ord hörts även inom denna kammare. Jag vill först
till herr Lundström säga, att nykterhetsfolket icke dricker mera
kaffe än andra, kanske snarare tvärtom. ^ Men om dessa »kalle-
doftande cenakler» icke alltid lyckats såsom de skulle önskat,
har det kanske mest berott därpa, att det varit de små, de
ringare inom samhället, männen från plog och från fabrik, som
fått driva arbetet framåt. Om formen icke alltid blivit sa
fin och vacker, om den understundom kunnat verka stötande, sa
är det deras fel, som varit borta, deras, som skulle ha kunnat
göra det bättre men icke velat gå med, dessa likgiltiga och
hånande, som stått utanför, dessa bildade klasser, som icke velat
lägga hand vid detta jättearbete, dessa klasser för vilka herr
Lundström själv är en representant. I stället för att han-
fullt tala om denna cenakelrörelse, skulle herr Lundström, om
han vore den ärliga och goda patriot, som han utger sig för att
vara, tala om det tysta storverk, som de små nykterhetsföre¬
ningarna utfört. Om icke dessa varit, hade vår inre nationella
styrka i dag icke varit sådan som den är, och vi hade icke sett
opinionen driven så långt fram som den trots allt är. iSlär
Onsdagen den 26 augusti, e. in. 3
en gång Sveriges historia om vår tid kommer att skrivas, tror
jag, att detta de små »cenakelföreningarnas» arbete skall bli
ett vackert blad. Där har skrivits kulturhistoria och utförts ett
arbete, som man kan nämna bland stordåden.
, -^n(lström talade om att han var en ungdomens lärare
och. skulle rinna det svårt, om man stiftade lagar såsom om man
maste betrakta dessa ungdomar som svaga stackare, vilka icke
skulle kunna sta emot frestelserna. Jag har själv en o-ång
som student tillsammans med ett hundratal helnyktra ungdoma?
och däribland många studenter stått på Bohus fästnings vallar
och bort pofessorr Lundström tala. Jag tror, att om svensk
ungdom hade hört det anförande, som här av herr Lundström
nu i dag hållits, skulle åtminstone den absolutistiska ungdomen
tveka att vidare kalla herr Lundström såsom en av sina gäster.
s vilja se, att detta tal, som herr Lundström
hållit, kunde skickas ut och bli läst av alla nykterhetsvänner icke
i det justerade skick, vilket herr Lundström måhända finner
lämpligt att giva detsamma, utan i den form, i vilken det bli-
i i?V ftenograferna nerskrivet. Men jag tror, att vårt folk då
skulle tydligt kunna se vad de tänka, som eljest äro högljud-
dast med att skrika ut sin fosterlandskärlek, en fosterlandskär¬
lek, som icke. är starkare än att den, då det kommer en prövnin-
gens stund, icke ens kan bringa offret av ett glas rusdrycker.
Dolk och nationer kunna gå under utan svärdsslag, och
de lider, som stunda, kunna bli no g så allvarliga och nog så
svara lalla fall, men skola vi kunna rida den stormen igenom, då
maste vi spänna varje sena och varje muskel, söka hålla vårt
tolks hälsa i bästa tillstånd, och da blir det för oss nödvändigt
att även bringa de offer, som kunna krävas ifråga om njut¬
ningslystnad. Här, herr Lundström, är det icke tal om en
flaska pilsnerdricka, utan det är fråga om något vida större,
kampen för Sveriges folks framtida lycka och hälsa.
Häruti instämde herrar Bogren och Anderson i Knapasjö.
Vidare anförde
Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Jag kan
icke hjälpa, att jag blev synnerligen förvånad över herr Lund¬
ströms anförande, men min förvåning lade sig, nar jag erinrade
mig, att hans visdom var hämtad från Göteborgs Aftonblad och
att han tillhör Fosterländska förbundet i Göteborg. Jag gladde
mig även över att ingen av de obildade bönderna och arbetarna i
andra kammaren hade kunnat komma fram med ett anförande
av sadant innehall som det herr Lundström hållit.
Han vädjade till mig, att jag skulle dementera en upp-
gift jag haft. Jag nämnde, att erfarenheten från Göteborg visar
hän på att ölet kan vara en lämplig ersättningsdryck för sprit¬
drycker. Jag utgick från det faktiska förhållandet, att så är, och
Nr 72.
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Nr 72. 4
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
ansåg detta bestyrkt genom siffror från Göteborg. Nu visa siff¬
rorna från Göteborg, att under det att fylleriförseelser, som bero
på utminutering av spritdrycker ha minskats högst väsentlig ,
ha fylleriförseelser, som bero på användandet av Öl, som erhållits
på ölkaféer, ökats i mycket hög grad. För januari manad 191-
var det 91 personer som ådömdes böter för fylleri genom ol,
som de fått på ölka.féer, men 1914 samma månad var det 122 perso¬
ner. Det är sålunda en väsentlig ökning. Under februari ma¬
nad 1912 var det 114. men samma månad 1914 var det löd. Lu¬
der mars månad 1912 var det 155, men 1914 samma manad var
det 185. Under april månad 1912 var det 142, men 1914 samma
månad var det 213. Slutligen för maj månad 1912 var det 178,
men 1914 samma månad var det 270, sålunda en ökning av inemot
100 personer. När man ser i Göteborg, att antalet fylleriioi-
seelser, beroende på hemköp av spritdrycker,, högst väsentligt
minskat, men att de, som berott på konsumtion av Öl väsentligen
ökats, måste man väl erkänna, att det är ett bevis för att ölet
är en lämplig ersättningsdryck för starkare spritdrycker
Ser man på en annan sida av saken, finner man,° att iylleri-
förseelser, beroende på hemköp av konjak, stegrats på, ett ohygg¬
ligt sätt. Nu kan man tänka sig att, om vinhandlarna mista
rätten att försälja konjak, men möjlighet finnes att berusa sig
med Öl, alla de, som köpt sprit hos vinhandlare, flytta over sa att
de få sitt rus av Öl. Det är genom dessa siffror bestämt konstate¬
rat, anser jag, att erfarenheten från Göteborg visar, att vissa
personer flytta över rusdrycksbehovet från spritdrycker till andra
drvcker.
Man behöver icke gå till statistiken utan bara till sin egen
dagliga erfarenhet för att finna detsamma. Den dagliga eria-
renheten återfinna vi i en rapport till Konungens befallnmgsha-
vande i Västernorrlands län från Ljungaverken. Det har dar på¬
visats klart och tydligt, vilken fruktansvärd fara olforbruknm-
gen kan vara. Ljungaverken ha byggts av Stockholms saP®r'
fosfatfabriks aktiebolag. Detta bolag ansåg det vara alldeles
nödvändigt att få ett bryggeri, som fanns där, stängt och ingick
därför till Konungens befallningshavande med framställning i
detta syfte, varvid synnerligen starkt påpekades de vador för
nykterhet ssaken, som bryggeriets verksamhet medförde. Uch att
bolagets framställning var riktig, är alldeles klart, ty om den¬
samma hade beviljats, hade bolaget fått betala i skadestånd o a
400 kronor i månaden till vederbörande bryggeriägare. Detta
utgör sålunda i sin mån ett tydligt bevis på riktigheten av mitt
påstående, om man nu icke vill fästa något avseende vid de er¬
farenheter, som vi på landsbygden i övrigt vant i tillfälle att
göra. Det är sålunda genom officiella intyg konstaterat, vilken
fruktansvärd fara ölet medför för nykterhetssaken. Nu sager
professor Lundström, att detta gäller Öl, men jag har talat om
pilsnerdricka. Ja, pilsnerdricka är onekligen en lättare malt¬
dryck, som icke kan ha samma verkningar som ölet, det är atmin-
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
5 Nr 72.
möjligt att sa är fallet. Men jag tror, att de jirov och
försök, som anställts av professor Thunberg i Lund icke böra till¬
mätas avgörande betydelse härvidlag. Det är även betecknande,
att herr Lundström, när han citerar Thunberg, icke tar fram
. bunbcrgs avstyrkande ifråga om pilsnerdrickans användande
i likhet med svagdricka. När man känner professor Thunberg
och vet, vilken samvetsgrann man han är, och även vet, att
hjul icke fäller ett ord mer än han kan stå för, och när man så
ser av hans undersökningar, huru kraftigt han avstyrkt pilsner-
dnckjum likställande med svagdrickan i försäljningsavseende, då
törstar man, att Thunberg är av den bestämda uppfattningen, att
pilsner dricka är för nykterhetssaken skadlig. Det- är ju tyd¬
ligt, att om en person i samband med måltid, dricker 2 å 3 flas¬
kor pilsnerdricka, sa kan han icke gärna därav bli berusad —
det erkänner jag villigt. Och den varma nykterhetsvän jag än är,
tvekar jag ej att saga, att, om icke ölet skulle användas på an¬
nat sätt än som måltidsdryck och i större kvantitet än 1 å 2
flaskor till varje måltid, så skulle jag ögonblickligen upphäva
mm kamp mot ölet och mot rusdryckerna i allmänhet. Men fak¬
tum är nu, att ölet icke användes på detta sätt, utan bland stora
folkmassor blir det föremål för en helt annan användning och
tar hög grad tjäna berusningsändamål. Den som under mån¬
ga ars tid bott i närheten av ett bryggeri och sett de fruktans¬
värda verkningar, som dessa maltdrycker åstadkomma, den har
all anledning att ställa sig betänksam. Nu är det sant, att
piisnerdrickan icke är en lika stark dryck som öl, men den kan
likväl hava om icke precis samma verkningar som ölet, så dock
något ditåt. Här finnes en massa personer med utpräglat alko«
holbegär, som börjat använda denna dryck i njutningssyfte, och
om de också icke kunna astadkommma med denna dryck samma
berusning som med brännvin och öl och icke kunna bli så be-
rusade att de måste omhändertagas av polisen, så kunna de i alla
tall erfara en berusande känsla, som kan vara nog så riskabel,
da den ju är ägnad att verka stimulerande och väcka begäret efter
muI'aiVer^iSamIIia sPritdrycker. Ja, det är med stöd av professor
ih un bergs uttalande, som jag vågar påstå, att verkningarna
kunna komma att visa sig gå i en sådan riktning, och i denna
tro bestyrka jag än mer av den erfarenhet, som de ha gjort,
vilka vittnat i denna fråga. Jag måste under sådana förhållan¬
den vidhålla den mening, jag förut framfört, att det är ytterst
farligt att frigiva piisnerdrickan på sätt Kungl. Maj :t har före¬
slagit.
.Nu hänvisade professor Lundström till Tyskland, och ville
därifrån hämta stöd för sin uppfattning i denna fråga. Ja, det
kan ju vara möjligt, att det tyska folket i yttre avseende
icke reagerar lika starkt som det svenska i detta fall — det är en
sak som jag icke känner till, då jag icke haft tillfälle att
besöka tyskland. Da man emellertid har velat göra samma syn-
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forte.)
Nr 72. 6
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
punkter gällande också ifråga om Danmark, där folk dricker fritt
och där det trots detta skulle vara så 'tungt och bra beställt,
så är jag i tillfälle att något belysa riktigheten av detta påstå¬
ende. Jag vill då säga, att jag för icke länge sedan tagit på mig
en hel eftermiddag och kväll för att besöka ölkaféerna i Ivöpen-
hamn, naturligtvis icke alla, men en hel del av dem, som frek"
venterades av arbetareklassen. Jag fick därvid det^ bestämda
intrycket, att det liv och uppträdande, som förekom på dessa öl¬
kaféer, icke i någon mån kan vara mäktigt att höja Dan¬
mark i kulturellt avseende och göra danskarna starkare
och mäktigare, som herr Lundström tycktes tro ifraga
om det tyska ölets verkningar på det tyska folket. Det är ju
möjligt, att herr Lundström gått på de finare kaféerna och
sålunda icke haft tillfälle att se, huru arbetareklassen har det
på sina motsvarande lokaler. Hade han utsträckt sina undersök¬
ningar till att omfatta även dessa platser, så hade han måhända
fått samma erfarenheter i Tyskland som jag fick i Köpenhamn.
Förresten står det ju honom öppet att gå omkring på ölkafeerna
här i stockholm och se efter, huru livet gestaltar sig pa desse-
kaféer. Sedan må han med stöd av sina därav gjorda iaktta¬
gelser komma och vittna för kammaren, om han tror, att detta
kaféliv är ägnat att höja svenska folkets kultur,° om han tror,
att de män, som sitta och pokulera och dricka Öl på dessa kafeer,
motsvara hans begrepp om Sveriges framtidsfolk, och om de en¬
ligt hans mening äro ägnade att göra Sverige starkt och män-
tigt. Det är ju möjligt, att han tror så, men det skulle i varje fall
vara intressant och roligt att höra hans vittnesbörd härvid-
lao-, sedan han gått igenom ölkaféerna i Stockholm och särskilt
i staden mellan broarna. Jag har gjort det, och jag bär ej därav
kunnat komma till att se ljust på förhållandena, saaana de
nu äro i detta avseende.
Nu talade professor Lundström här i mycket hånfull och
klandrande ton om att nykterhetskommittén föreslagit, att det
pri\ stekonomiska vinstbegäret i någon man skulle begränsas.
Ja, det ha vi föreslagit, och det ha vi gjort efter berömt mönster,
efter det, som Göteborgs ledande män och kvinnor uppgjorde pa
1860-talet, innan både herr Lundström och jag voro födda, da
man skapade Göteborgssystemets idé och förde ut detta system
i verkligheten — beklagligtvis endast ifråga om arbetarklas¬
sens drycker men icke i fråga om de bättre situerade samhälls¬
klassernas. Det är Göteborgssystemets idé, låt vara i något
modifierad form, som här blivit upptagen, den idé, som sålunda
gick ut i det levande livet, innan någon av oss var född. Nu
finnes det visserligen andra exempel att framdraga, andra fakta
att peka hän på — det är alltjämt en livets realitet, som liggei
bakom. Det har visat sig, att när det gäller spritdrycker i
allmänhet, såväl enklare som finare, det givetvis, maste för¬
hålla sig så, att-, om det uppstår möjlighet att förtjäna pengar,
att gorå ekonomisk vinning, sa forcerar man mer eller mindre
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
7 Jir 72.
försäljningen av dessa drycker i syfte att på snabbaste sätt skaf¬
fa sig den vinning, som sålunda står lockande. Detta är helt
naturligt, och även jag, svag människa som jag är, skulle måhända
om jag vore krögare och tillfälle erbjöde sig för mig att förtjäna
ett par hundra kronor mer än jag kanske beräknat, icke ryg¬
ga tillbaka härför. Nu vill man emellertid taga bort den fres¬
telse, som möjligheten till en sådan extra vinning är ägnad att
utgöra. Det går ej att förringa betydelsen härav genom att,
som professor Lundström gjorde, såsom ett avskräckande exempel
framdraga restaurangen härnere och därmed visa, huru det går,
när det lokala vetot blivit genomfört. Nej, herr Lundström, detta
är icke något exempel, som det lämpar sig att taga fram i detta
sammanhang, ty detta är ett exempel på något helt annat, och
det är, huru värdefull rusdrycksförsäljningen kan vara för vissa
restauranginnehavare. Det lokala vetot avser att torrlägga en
hel stad, ett helt samhälle, och icke bara en enstaka restaurang.
Det är ju tydligt och klart, att om en restaurang blir torrlagd,
men det finnes andra kvar, som icke blivit torrlagda, så måste
det uppstå vissa svårigheter för innehavarna av de restauran¬
ger, som blivit torrlagda. Men vad bevisar detta ? Jo, att
själva rätten till rusdryckförsäljning är värdefull för inneha¬
varen. Och det är detta vi ha påpekat. Vi ha sagt, att så
länge som försäljning av rusdrycker icke helt kan förbjudas
bör man dock ta bort vinsten, så att icke frestelse finnes att
forcera försäljningen. Detta har varit den ledande principen,
när det gällt att reglera förhållandena å krogar för arbetareklas¬
sen, och jag tror, att det är lika nödvändigt att låta samma prin¬
cip bli bestämmande, när det är fråga om de förmögnares njut-
ningsställen.
Så är det ett annat skäl, som gjort, att jag fullt och helt
omfattat denna tanke, och det är, att så fort ett ekonomiskt
intresse är förknippat med hanteringen, så kämpa hanteringens
innehavare för livet för att få behålla denna hantering. När
man ser det motstånd, som nykterhetsrörelsen möter på så många
håll, saväl i tidningspressen som annorstädes, så frågar man sig,
om icke det motståndet kan härröra från håll, där vissa ekono¬
miska intressen sta på spel. För egen del kan jag icke frigöra
mig från den tanken, att det mången gång torde vara ekonomiska
intressen, från vilket detta motstånd kan härröras. Det kan
visserligen vara lönliga vägar, som man härvid måste följa, vägar,
som man icke utan vidare kan bli varse — »ingen vet, var haren
har sin gång» — och det kan vara ett intresse, som man över
huvud, taget icke förmår komma närmare på spåren.
Till sist ett ord i anledning av professor Lundströms ironiska
och hånfulla, yttrande om den paragraf, där vi sagt, att kvinnan
skall söka tillstånd att få hemköpa rusdrycker på annat sätt än
mannen. Professor Lundström kunde icke förstå meningen härmed
och tyckte att det vore egendomligt, om andra kammaren ville
vara med om att giva kvinnan en undantagsställning i detta avse-
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Nr 72. 8
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord*
nande.
(Forts.)
ende, när den förklarat sig beredd att giva henne politisk röst¬
rätt. Ja, men vad bevisar detta? Jo, att herr Lundström icke
förstått lagen. Ty den ifrågavarande bestämmelsen är nödvän¬
dig, emedan lagen eljest skulle bli ineffektiv. Det finnes tusen¬
tals män i vårt land, som äro hemfallna under dryckenskapslasten
och som icke kunna undvara spritdrycker. Om nu dessa avstängas
från tillgång till sådana drycker, så tvinga de i stället sina
hustrur att gå deras ärenden och köpa sprit. Det är för att
förhindra något dylikt, som dessa bestämmelser tillkommit, och
för att sätta bolagen i tillfälle att pröva, om kvinnan köper av
fri vilja, eller om det möjligen är en brutal och hänsynslös man,,
som tvingar henne. Jag tycker, att här lysa klara barmhärtig-
hetssynpunkter fram, som enligt min mening borde senteras även
av en man i professor Lundströms ställning. Han borde sålunda
i stället visat sin tacksamhet mot kommittén för dess vida blick
och genomskådat de motiv, som ligga till grund för förslaget i
dessa delar. Till följe av kända förhållanden har man ansett
sig böra stadga, att personer, som sakna hemortsrätt,^ också
böra i regel sakna utminuteringsrätt. De, som flytta från den
ena platsen till den andra, kunna ju måhända tänkas vara mera
hemfallna åt dryckenskapsbegäret, och det kan väl icke vara
meningen, att dessa utan varje prövning skola beredas tillfälle
till inköp av rusdrycker och Öl. Jag tror, att Sveriges kvinnor
med glädje finna sig i den av herr Lundström så klandrade
bestämmelsen, och jag tror icke, att de komma att känna sig
kränkta genom densamma — det kan möjligen vara fallet med
den, som ej vill tillerkänna kvinnan politisk rösträtt, att lian
känner sig kränkt på kvinnans vägnar — men jag tror ej,,
att Sveriges kvinnor göra det.
Herr Lingström: Herr talman, mina herrar! Då jag icke
anser mig kunna till alla delar instämma med någon av talarna i
denna fråga från någondera sidan, har jag begärt ordet för att få
angiva min ståndpunkt.
När någon av vårt fosterlands viktigaste angelägenheter skall
avhandlas och man fått det maktpåliggande uppdraget att sitta i
den lagstiftande församlingen, så tränga sig på en allvarliga käns¬
lor. Man måste då noga pröva och samvetsgrant därefter handla,
Då går det icke an, att man tänker: Hur ställer sig mitt parti till
frågan? Då går det icke heller an, att jag resonerar som så: Vad
säga mina meningsfränder i landsbygden, vad säga medlemmarna
i det nykterhetssamfund, jag tillhör? Utan är jag en årlig man,
då måste jag pröva efter mitt samvete, och sedan jag gjort detta,
är det min plikt att därefter handla. Jag ber därför att få ut¬
tala mina tankar i denna fråga, sedan jag grundligt prövat saken.
Det är då mycket möjligt, att jag kommer att säga något, som många
av mina valmän kanske icke skulle gilla, men jag måste följa mitt
samvetes övertygelse.
Här ha många förslag blivit framkastade, avseende alla att
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
9 Nr 72.
åstadkomma en reform, som kunde gagna vårt fosterland. Här är
fråga dels om att så småningom sänka alkoholgränsen för alla rus¬
drycker, dels att lägga försäljningen under systembolag, som skulle
kunna hindra missbruket och i övrigt kontrollera allt bruk av dessa
drycker. Utom dessa kommer förslaget om de enskilda samhällenas
självbestämmanderätt att tillåta försäljningen inom sitt område, det
s. k. lokala vetot.
Jag vill då om dessa säga, att jag i alla väsentliga delar
ansluter mig till utskottets förslag, synnerligast i frågan om det
lokala vetot. Angående några av paragraferna i försäljnings-
förordningen, där de restriktiva bestämmelserna intagits, kan jag ej
underlåta att säga att i ett och annat fall möjligen onödig sträng¬
het vidtagits. Så möter oss § 1, som stadgar lägsta alkoholgränsen
för de drycker, som skola läggas under systembolagen, till 2 1/4 %.
Jag kan icke neka till att denna gräns möjligen blivit satt väl låg
och utan olägenhet kunnat något höjas, så att de lagrade drickorna
inom . en lämplig gräns kunnat helt frigivas. I detta hänseende
kan jag icke annat än väsentligen instämma med en föregående
talare, herr professor Lundström i Göteborg, men vad jag måste
som ett oavvisligt krav framhålla är att vårt vanliga Öl inbegripes
i förordningen om de restriktiva bestämmelserna.
Enligt § 78 äger bolag rätt att överenskomma med den, som
har rätt till partihandel, t. ex. ett bryggeri, att direkt till köpare
sända genom bolaget rekvirerade varor. »Sådan försändning må
dock ej ske till köpare, boende inom kommun, där på grund av kom¬
munal folkomröstning rättighet till detaljhandel med rusdrycker ej
få meddelas», såsom sista punkten av samma paragraf lyder. Då
köpare inom. ett sådant samhälle dock icke kan förvägras att från
det bolag, dit han hör, erhålla de rekvirerade varorna, måste dessa,
först sändas från det närbelägna bryggeriet till det längre bort
befintliga bolagets upplagsplats för att därefter återgå till köparen.
Sådan bestämmelse skulle endast onödigtvis åstadkomma obehag för
mången fullt aktningsvärd person utan att gagna nykterhetssaken,
vadan denna, sista punkt av omnämnda paragraf enligt mitt förme¬
nande lämpligen borde bortfalla, varom jag längre fram skall an¬
hålla att få göra yrkande. När vi skola stifta lagar, böra vi så¬
lunda se till, att vi icke onödigtvis stöta bort och förarga hygg¬
liga och anständiga personer, som vilja och kunna använda dessa
drycker måttligt. . Men a andra sidan vill jag påvisa, att vi nödvän¬
digtvis måste se till, att de personer åter, som lida av rusdryckernas
skadliga inverkan och som icke kunna använda dem till måttligt
bruk, just fa det skydd i var lagstiftning, som de ha rätt att fordra
och vi. äro pliktiga giva dem.
Vidare hade i utskottets förslag, möjligen kunnat skarpare mar¬
kerats det berättigade i en ersättning åt de personer, som komma
att ekonomiskt lida till följd av dessa industrinäringars nedläggande.
Här har reservationsvis från socialdemokratiskt håll yrkats, att de
arbetare, som äro anställda vid bryggerier, skola få ersättning. Ja,
däremot vill jag icke gorå någon invändning, men skola dessa ha
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Nr 72. 10
. Oasdagen den 26 augusti, e. m.
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
ersättning, då menar jag, att det även är nödvändigt och rättvist, att
vi giva derå ersättning, som lia nedlagt stora kapital uti de industri¬
företag, som särskilt uppbyggts för detta ändamål, mot vilket be¬
rättigade krav samma reservanter i en annan reservation oppone¬
rat sig.
Sedan komma vi till ett kapitel i utskottets lagförslag, som
handlar om lokalt veto. Rörande detta, varom nu närmast är fråga
ber jag att få säga, att jag odelat skänker detsamma mitt livli¬
gaste bifall. Anmärkningar hava blivit framställda mot detta lo¬
kala veto eller denna kommunala folkomröstning, bland annat, att
den sönderbryter den kommunala rösträtten. Detta argument har
här i kammaren blivit framfört av herr Nilsson i Bonarp såsom
ett bevis för, att denna lokala vetolag är synnerligen olämplig. Jag-
ber att däremot få anmärka följande. Lagen om val till riksdagens
andra kammaren — en lag, som jag anser vara jämnställd med den
lag, som skulle komma till stånd, om detta förslag går igenom —
den lagen sönderbryter icke den kommunala rösträttsgrunden, ty det
är icke inför kommunalstämmans ordförande, som valet förrättas,
utan inför ordföranden i en särskild valnämnd, och detta lagförslag,
som ligger framför oss, vilket avser den kommunala folkomröstnin¬
gen, är förslag till en särlag, och den däri föreslagna omröstningen
kommer icke att sammanfalla eller sammanhöra med våra kom¬
munalstämmor, utan vara alldeles fristående, vadan något sönder¬
brytande av den kommunala rösträtten genom denna lag icke gärna
kan bliva en följd.
Om vi sålunda vilja fastslå att den kommunala folkomröst¬
ningen i allmänhet icke vore önskvärd, enär därigenom frågor, vilka
för en stor del av de röstande äro främmande, skulle genom samma
personers röster avgöras, är förhållandet ett helt annat, när det
gäller att värna våra hem mot spritmissbruket. Då menar jag, att
den allmänna folkomröstningen är berättigad, att det är fullkomligt
rättvist, att särskilt dessa, som vi hitintills ha förvägrat rösträtt, att
dessa våra kvinnor, som äro satta att vårda hemmet, få ha rätt att
säga sitt ord i en fråga, som närmare berör dem än någon annan,
när det gäller att skydda dessa många hem för de fördärvliga rus¬
dryckerna. Om så skulle vara att uti ett samhälle kommunal¬
stämman har tillstyrkt den sökta rättigheten till försäljning av rus¬
drycker och man skulle kunna befara, att Konungens befallnings-
havande möjligen skulle komma att bevilja densamma, då vore
denna kommunala folkomröstning liksom en säkerhetsskruv att till¬
draga, ett sista nödvändigt vapen att värna våra hem mot rus¬
dryckernas ödeläggande inflytelser, ett vapen, som med allt skäl
bör kunna sättas i varje myndig mans eller kvinnas hand.
Alla önska vi att just nu enighet bland Sveriges folk, en sam¬
ling i fosterlandets namn måtte komma till stånd. Jag ber att få
uppmana alla, som vilja en sådan samling, att gå varandra tillmötes
på halva vägen. När vi fordra, att vänsterpartierna skola gå oss
tillmötes och omfatta det härordningsförslag, som vi anse oundgäng¬
ligt, nämligen den sammanhängande linjen, kunna de med skäl ford-
Onsdagen den 26 augusti, e. in.
11 K r 72.
ra, att vi moderata måtte gå dem tillmötes och såsom eu gengäld
därtill just omfatta förslaget om lokalt veto, såsom det härordnings-
förslag, vilket i kampen mot vår största inre fiende anses lika ound¬
gängligt. Detta förslag anser jag böra kunna tillämpas även med
nuvarande rusdrjmkslagstiftning i övrigt, ty uti en av paragraferna
här -— jag tror, att det är § 129 -—■ i övergångsstadgandet — före¬
slås, att under tiden till dess lagen skall träda i kraft det lokala
vetot eller folkomröstningen måtte kunna tillämpas. När det så
är, att denna del av lagförslaget kan tillämpas även nu, då önskar
jag, att, hur det än kommer att bli med lagförslaget i sin helhet, om
det återgår till utskottet för sammanjämkning, denna må läggas så,
att största utsikt är möjlig för att något steg i rätt riktning redan
vid innevarande riksdag måtte kunna tagas. Kan det lokala vetot
ej nu vinnas, må man hava i sikte, att det framdeles när så är möj¬
ligt eller nödvändigt må kunna inpassas i den förbättrade rusdrycks-
försäljningsförordning, som vi alla böra enas om att nu få till stånd.
Jag ber därför redan nu få avgiva den förklaringen, att jag icke
kommer att motsätta mig försök till en kompromiss, för så vitt ett
verkligt framsteg om än aldrig så litet kan vinnas för nykterhets-
frågans lösning.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets nu före¬
liggande förslag till lag om kommunal folkomröstning.
Men jag önskar, hoppas och tror, att detta fullkomligt rätt¬
visa krav på den kommunala folkomröstningen icke måtte åsido¬
sättas såsom ett medel för att vinna just denna folknykterhet.
Här har blivit, angående den kommunala folkomröstningen,
framhållet, att det skulle ligga en orättvisa i de fordringar som nyk¬
terhetskommittén framställt i sitt lagförslag nämligen, att 2/?, av
de röstande fordrades för att antaga vetot och 2/s av de röstande ford¬
rades för att motparten skulle kunna upphäva det kommunala vetot.
Därigenom skulle 1/3 av kommunens befolkning -f- 1 kunna upp¬
rätthålla detta, förbud. Men då nu detta lagförslag i stället blivit
utformat i enlighet med herr Jeanssons i Kalmar motion så, att det
fordras hälften av de röstägande för att det kommunala vetot skall
bliva antaget, så anser Jag att detta är en garanti så stor, att man
icke behöver frukta från motsatt håll att vetot skall kunna upp¬
rätthallas mot en folkopinion, utan det fordras alltid majoritet för
att upprätthålla detta veto.
Med dessa ord ber jag mina herrar, att vi måtte i enighetens
tecken gå varandra till mötes och samlas i fosterlandets namn. Vi
veta, att händelserna fortskrida så snabbt, att det inträffar så mye-
i-il' -'fl kort tid, att vi icke kunna överskåda det. Kanske är det sista
tillfället som erbjudes oss att gå varandra till mötes. Vi veta icke
vad som kan inträffa till dess riksdagen nästa gång samlas till lag¬
tima sammankomst, ty världshändelserna kunna gå oss i förväg. Jag
noppas, mina herrar, att vi måtte på allvar överväga vad som kan
göras för att vi .ma kunna gå varandra till mötes, så att det må bliva
samling och enighet i gamla Sverige.
Herr talman, jag ber att få yrka bifall i huvudsak till utskot-
Ang. bränn-
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Nr 72. 12
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
tets hemställan, men när vi komma till de olika paragraferna vill
jag förbehålla mig rätt att yrka förändring i det ena eller andra
avseendet.
Herr Rune: När det talas om nykterhet och om reformer,
som bidraga till ökad nykterhet i landet, så. tala även de, som
stå emot och ämna rösta emot det ifrågavarande reformförsla¬
get, i allmänhet di mycket nykterhetsvänlig riktning. Jag tar
för givet, att de anse, att det är klokt gent emot allmänheten
i landet, att man icke i dessa dagar och dessa tider visar, om
jag så får säga, rent av fientlighet mot nykterhetssaken. Men
vi ha hört ett anförande här i dag, som, det må jag säga,^ icke
gått på den vanliga melodien, vilken brukar låta ungefär så här:
»Jag är så rysligt nykterhetsvänlig, det finns ingen som tänker
så mycket på nykterheten som jag, men detta förslag kan jag
icke vara med om.» — Jag menar det anförande, som nyligen
hölls från Göteborgsbänken.
Jag fäste mig då särskilt vid, att den talaren i sin ampra
kritik mot det föreliggande förslaget påminde om att han var eu
ungdomens (Uppfostrare. Han trodde väl kanske, att vi, när
vi hörde, att det var en lärd ungdomsuppfostrare, som yttrade
sig, skulle bättre finna oss i de uttalanden mot nykterheten som
han gjorde. Jag tror, att han bedrog sig i detta hopp. Jag
tror, att det väckte beklämning i hela denna kammare när man
fick höra en person i hans ställning uttala, att den studerande
ungdomen var frisk i sin innersta rot och därför icke behövde
några nykterhetsreformer. Jag minns icke hur orden folio sig,
men säkert är att han i det sammanhanget yttrade sig förkle¬
nande och med ringaktning om hela nykterhetssaken. Jag tror, att
om man hos någon hoppas finna intresse för reformer för nykter¬
hetens befrämjande här i landet så är det hos vårt lands ung¬
dom. Jag tror också, att det är många som hava samma upp¬
fattning som jag, att om man i en framtid skulle komma att
sända sina pojkar att studera vid något av rikets universitet,
så skickar man dem icke gärna till det universitet, varifrån
en representant uppträder här i kammaren och uttalar sadana
åsikter.
Därefter skulle den nämnde talaren förklara orsaken till
att de personer i högerpartiet, som hittills ställt sig avvisan¬
de mot nykterhetsreformen, icke ännu ansågo tiden vara inne
att under de omständigheter i vilka vi nu leva gå nykterhetsvän-
nerna i landet till mötes och i enighetens tecken gå in på det
föreliggande förslaget. Hur förklarade han nu den saken? Jo,
han sade helt enkelt, att jag som hade framställt det förslaget,
hade begärt alldeles för mycket, ty det kravet innebar, att vi
skulle offra sunda förnuftet.
Mina herrar, jag tror icke, att talaren med det uttrycket
träffade mig ensam. Han kanske trodde det, men jag tror,
att han träffade det övervägande flertalet i denna kammare,
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
13 Nr 72.
ochi det må jag i alla fall säga, att jag och många med mig
ha anledning att uttala en. allvarlig protest emot att en person,
som under flera år suttit här i kammaren och nu bereder sig att
lämna det politiska livet, som avskedshälsning slungar den stör¬
sta delen av sina kammarkamrater i ansiktet en sådan beskyll¬
ning som att vi, när vi begära att våra motståndare skola gå
in på vårt nykterhetskrav, begära, att de skola släppa sunda
förnuftet.
Herr Staaff: Herr talman, mina herrar! En av de första
frukterna av den stora rösträttsutvidgningen i vårt land var
möjliggörandet av ett stort och omfattande förslag till nykter¬
hetens höjande. Härutinnan synes det mig således, att det har
visat sig, att införandet av den allmänna eller åtminstone den
till stor grad utvidgade rösträtten medfört ett gott åt vårt
land.
Med anledning av vissa yttranden, som här äro fällda,
kan det vara skäl i att bedja att få fastställa något, som man
nästan trott numera borde vara a-b-c i en politisk församling,
och det är, att rusdryckskonsumtionen är en källa till ett sam-
hällselände av den mest djupgående och hemska natur. Det
står väl icke att upptäcka, tror jag, en enda kriminalistisk
författare, som icke betecknar rusdryckerna såsom en av de
ymnigast flödande källorna till brott av mångahanda slag. Där¬
till, säga de, kommer ytterligare rusdryckernas verkan indirekt
såsom förstörare av familjelivet, såsom fördärvare av det upp¬
växande släktet och därigenom efter hand kastande även detta
i armarna på brottet.
Som sagt, allt detta synes ju vara ett a-b-c, men det tyckes
vara nödvändigt att upprepa det, då man finner, att det bland
de ämbetsverk, som yttrat sig i denna fråga, finns så pass
många, som behandlat saken på ett sätt, som om de icke hade
någon aning om vad det är för stora samhällsvärden det här är
fråga om. Det finnes ju — jag har vid ett tidigare tillfälle
erinrat därom — ämbetsverk som talat om hela denna fråga
såsom någonting icke så synnerligen stort och betydelsefullt.
Att rusdryckerna i viss mån kunna vara ett ont, det erkänna
de visserligen, men man bör dock icke överdriva, man bör icke
söka åstadkomma för mycket på en gång, utan låta det gå i
de gamla fårorna, så skall nog allt så småningom även i det
avseendet gå framåt.
De hittills valda vägarna tyckas dock icke föra oss så långt.
Enkannerligen synes det icke vara möjligt att oupphörligen
hänvisa till övertygelsens och uppfostrans väg såsom den enda
rätta. Jag vill visst icke förneka, att övertygelsens och upp¬
fostrans väg i vissa fall är en utomordentligt verksam väg,
och jag vill icke förneka, att den klunde vara ännu ofantligt
mycket verksammare än den är här i landet, för den händelse
det vore så, att de olika kategorier, som äro folkets uppfostrare
Ang. bränn¬
vins-■ samt
vin- ecb, öl-
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Nr 72. 14
Onsdagen den 26 augusti, e. ra.
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
på skilda områden, hos oss vore genomträngda av en varm
och levande övertygelse om nödvändigheten av att sprida och
befordra nykterheten bland det yngre släktet.
Men kan man säga, att det är så? Om vi taga några
sådana kategorier, om vi taga t. ex. lärarna vid våra universitet,
på vilka så ofantligt mycket skulle kunna bero i detta avseende,
kan man säga, att de äro i allmänhet, och om jag ser en tid
tillbaka, att de allmänneligen ha varit genomträngda av den
uppfattningen, som verkligen skulle kunna göra vistelsen vid
universitetet till en skola för livet i detta avseende ? Helt
visst icke. Det skall ingen kunna påstå. Man kan ^säga: nå,
det ingår ju icke alls i deras skyldigheter. Jag påstår icke
det heller, jag bara säger, att om det i detta fallet vore på
annat sätt än det är, skulle också helt visst ofantligt mycket
vara vunnet för den ungdom, som sedan går ut från universiteten
och sprider sig på olika håll, ofta nog på ganska betydande
platser, där den &an ha stor inverkan på andra människor i vida
kretsar.
Om jag ser på en sådan kategori av folklärare, som präster¬
skapet, kan jag aå säga, att man från det hållet i detta avseende
har fått allt, vad man skulle kunna önskat? Helt visst, det
må medgivas med erkännande, finnes det på många håll bland
lärarna i vår kyrka ett mycket varmt och levande nykterhets-
intresse, och där det finnes, har det också utan tvivel verkat myc¬
ket gott. Men låt oss erkänna, att det icke på långt när är så
omfattande och starkt, som man skulle kunna önska.
I dessa tider ha vi skäl att minnas en annan kategori,
nämligen dem, som i egenskap av vår värnpliktiga ungdoms
lärare också hava ett uppfostrande kall, vår armés och marins
officerare. Även där har det av många berättelser att döma
utan tvivel gått åtskilligt framåt, i förhållande till vad det
förut var. Men det lära vi väl vara -alldeles på det klara med,
att icke finns där just mycket sådant, som jag här talar om,
den levande övertygelsen, det som gör, att man verkligen med
själ och hjärta kan sätta in något på sitt uppfostrande kall i
detta avseende. Åtminstonee är det väl mera sällsynt.
Nej, jag tror nog, att av de stora kategorier av folklärare
i vårt land, är det väl kanske folkskollärarkåren, som preste¬
rat det bästa i fråga om folkuppfostran till nykterhet, och det
vore ju för den en stor ära och heder, om så vore.
Men nog få vi väl som sagt erkänna, att på övertygelsens
och uppfostrans väg komma vi vid sådant förhållande icke
på något sätt så långt, som nödvändigt vore. Lagstiftning och.
en kraftig lagstiftning måste utan tvivel 'tillgripas, och om
också motvilligt, så har man ju nu på åtskilliga håll börjat med¬
giva, att så kan vara fallet. Men det, som striden nu framför
allt står om, är ju det s. k. lokala vetot, rättigheten att alla
myndiga, välfrejdade män och kvinnor i en kommun själva skola
ha att i folkomröstning avgöra, huruvida kommunen skall torr-
Onsdagen den 26 augnsti, e. ra. 15
läggas, eller om där fortfarande försäljning skall få äga rum.
Det är ju underligt, förefaller det mig, att man mot denna
anordning invänder, att redan med nuvarande bestämmelser så
många kommuner landet runt blivit torrlagda. Man menar väl
då, att det är något bra, vad som sålunda skett. Det är väl
det, man menar, när man ser, att det kommit så pass mycket gott
till stånd genom de nuvarande bestämmelserna. Men när man
nu ser, att de nuvarande bestämmelserna icke räcka, att det går i
en del kommuner, men att det är uppenbart, att det icke går i en
del andra kommuner att framkalla det tillstånd, som i allt fall
från motsidan betecknas såsom ett gott och önskvärt tillstånd,
■då synes det mig vara orimligt att sätta sig emot detta ytter¬
ligare medel att möjliggöra ett sådant tillstånd. Så mycket
mera synes det mig oriktigt, som, så vitt jag förstår, vad många
än kunna ha att invända mot och frukta för folkomröstningar
i allmänhet — om man skulle tänka sig dem såsom ett politiskt
institut, som skulle omfatta allehanda saker — så vill det dock
förefalla, som om föremålet för detta slags folkomröstning vore
av så obestridlig enkelhet och läge så obestridligt nära de rös¬
tandes egen erfarenhet, att man icke borde kunna förvägra
dem ett gott omdöme i detta fall.
Jag yttrade för någon tid sedan några ord, som sedan blivit
föremål för ett häftigt klander. Det var ett citat av en främ¬
mande politiker och författare om de »två nationerna». Ja, mina
herrar, så mycket klander jag har fått, så förefaller det mig dock
nästan, som en liknande tanke ligger ganska nära till hands
i detta fall. Är det icke så, att i stort sett i fråga om nykter¬
heten två klasser stå mot varandra? I stort sett står på den ena
sidan ämbetsmännen och de förmögnare, de burgnare, de mera
besittande och å andra sidan står — även i stort sett — en
massa av de mera undanskjutna elementen i samhället, de mindre
bemedlade, de fattigare klasserna. Det förefaller mig som någon¬
ting bland det mest gripande, att denna senare massa bönfaller
hos den andra, besvärjer den att tillåta det svenska folket att
begagna de medel, som visat sig nödvändiga för att vinna folk¬
nykterhet. Det förefaller mig som om det vore något bland det
mest gripande att se ett folk, som strider för att få rätten att
bliva nyktert och därigenom höja sig så, som det i tiotal år efter
tiotal år har arbetat för och hoppats på.
För min del, herr talman, tvekar jag icke att säga, att den
striden, som de där inne nu ha börjat genom sitt kalla och
avvisande nej på denna folkets bön, den skall fortsätta, och den
skall vinnas av folket mot denna andra klass.
Herr R ä f: Herr talman! Jag skall först be att få säga
det, att när jag i detta anförande använder orden nykterhets-
saken, nykterbetsintresset, nykterhetsvänner o. s. v.,'så förstår
jag därmed något mera extremt. Må därför ingen missförstå mig.
Vidare ber jag att få säga på tal om vad den föregående
Nr 72.
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Nr 72. 16
Onsdagen den 26 augusti, e. ra.
Ang. bränn¬
vins-• samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
högt ärade talaren sade, nämligen att nykterhetssaken, som jag
syftar på, haft sin största framgång till följd av folkskollärar-
kårens arbete, att även jag i mitt arbete haft mycket stor
hjälp av folkskollärarkåren. Och jag skall i alla tider med
tacksamhet erkänna den tjänst, som de ha gjort nykterhets¬
saken. Men när vi tala om folkskollärarkåren och icke komma
ihåg de andra kårer, som även varit nykterhetssaken till stor
tjänst, så kastar man på sätt och vis en skugga över dessa
andra kårer, en skugga, som de icke ha förtjänat. Jag tänker
härvid i allra första rummet på det svenska prästerskapet. Det¬
ta har sannerligen på många trakter i vårt land enligt min er¬
farenhet varit nykterhetssaken till den största tjänst och hjälp
genom upplåtande av lokaler och mycket annat, som gjort att
jag anser mig höra skänka det det erkännande, som det så väl
förtjänar. Jag skall i det hänseendet erinra om, att det var
en medlem av svenska prästerskapet, som varit banbrytare för
nykterhetsrörelsen i vårt land, och jag. syftar härvid på dom¬
prosten lYVieselgren. Han har — och jag vill se den, som gör maken
— med ungefär 80 procent under några korta år sänkt rusdrycks-
förtäringen i vårt land. Gör efter det den som kan. Men om man
skall räkna upp kårer förresten, så är det många andra, som man
även behöver tala om, när det är fråga om de, som ha gjort
tjänster åt nykterhetssaken. Jag tänker härvid på predikantkåren.
Vad har icke den gjort för nykterhetsfrågan — jag menar, den
evangelisk-lutherska predikantkåren — vad har icke Frälsnings¬
armén gjort, och vad har icke åtskilliga personer, som nu sitta
i riksdagen här mitt ibland oss, gjort? Skola vi taga upp den
ena kåren utan att stöta den andra, så ha så många kårer ut¬
rättat så mycket för nykterhetssaken, att jag tror det vore
bäst, att här använda uttrycket: ingen nämnd och ingen glömd.
När jag nu giver mig in på att tala om kapitlet nyk¬
terhetssaken, så hoppas jag ingen i denna kammare tvivlar på,
att jag är en allvarlig nykterhetsvän, och om jag icke skulle
vara det, så skulle det ha varit eu stor. dumhet av mig att
arbeta för nykterhetssaken, som jag gjort i 25—30 år. Jag tor¬
de väl under denna tid ha hållit rätt så många föredrag. Ja, jag
tror att man kan räkna dem i närheten av tusentalet, som
jag hållit i vårt land. I dessa nykterhetsföredrag och i många
tidningsartiklar har jag uppmanat nykterhetsvännerna att akta
sig för en sak, som jag tror man har all anledning att tänka på i
denna stund. Jag bär uppmanat dem att akta. sig för den s. k.
kombinationspolitiken. Nykterhetssaken är någonting, om vil¬
ket man kan säga: »Stark ström med egna vågor går genom ha¬
vet». Nykterhetssaken äger tillräcklig bärighet och kraft i och
för sig själv. Den äger så många förnuftiga förutsättningar
och den äger även vetenskapen, all erfarenhet, och det uppen¬
barade ordet på sin sida. Den behöver icke kombineras med
någonting, som sedermera blir nykterhetssaken till skada.
Mycket farligt är att kombinera nykterhetsfrågan, denna
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
17 J(r 72.
•ädla sak, med någon politisk partifråga, i synnerhet om denna
partifråga är av principiell betydelse. Då får nykterhetsfrå-
•gan inte bara lyfta sig själv, utan också denna partipolitiska
fråga, och det torde hända, att det blir lika svårt, att lyfta
den senare som det blir att lyfta nykterhetssaken själv. Jag
betonar .ännu en gång att nykterhetssaken skall stå självstän¬
dig. Den behöver icke gå på träben, den är tillräckligt stark
för sig själv. Nu har man emellertid kombinerat denna fråga
så, att den skulle hänga tillsammans med en politisk fråga, det
är erkänt även i denna kammare. Den politiska fråga, med vilken
man nu kombinerar nykterhetsfrågan, heter lokalt veto. Detta
lokala veto är uppskrivet på åtskilliga program och det har
tydligt uttalats, att det är en stridsfråga.
Jag. vill nu,^att nykterhetsfrågan skall lösgöras från denna
partipolitiska fråga, så att den kan gå fram med egen »ström
genom havet». I den mån detta, lyckas, är den både ädel och
storartad och går segrande framåt.
Då säger man: nykterhetssaken och det lokala vetot är sak
samma. Ingalunda! Om herrarna lagt märke till så finnes det
åtskilliga personer, som äro mycket intresserade av lokalt veto,
men som ingalunda äro nykterhetsvänner i den meningen jag
tar det ordet. Vi kunna också lägga märke till att det å andra
sidan finnas nykterhetsvänner som icke äro anhängare av lo¬
kalt veto. Många av motionärerna av lokalt veto äro inga¬
lunda nykterhetsvänner enligt min definition av det ordet. Det
måtte val finnas en bestämd åtskillnad ändå i detta fall. Här¬
med har jag inte syftat på de motionärer, som tecknat under denna
motion. Jag känner inte, sa jag vet inte, om de äro rena abso¬
lutister, men av ett och annat uttryck i motionen, som då där
säges, att de inte alla ha samma åsikter, kan man befara, att
icke alla äro absolutister och nykterhetsvänner enligt min me¬
ning, alla dessa som tecknat på motionen om det lokala vetot.
Således ser jag bestämt — och jag har väl två ögon jag också, —
allt eftersom denna sak gestaltat sig under årens lopp, att det står
alldeles klart, att det att vara vän av lokalt veto och att vara
nykterhetsvän ingalunda behöver vara synonyma begrepp.
Vad är då lokalt veto? Det är mycket kinkigt att säga,
och hade jag inte riksdagens protokoll, så visste jag knappt vad
lokalt veto vore; men om jag tar andra kammarens protokoll —
och det bör väl här ha ett särskilt värde, just därför att det
är andra kammarens — om jag tar andra kammarens protokoll
för år 1910 och slår upp det ställe, där andra tillfälliga ut¬
skottets utlåtande nr 23 behandlas i kammaren, så visar sig
där, att jag i den debatten slog ned på ett uttryck i utlåtandet,
ett uttryck, som lyder så häri »Denna fråga om lokalt veto rör
sig huvudsakligen om vår kommunala självstyrelse.» Något mer
öppet och fritt erkännande av det lokala vetots natur kan inan
knappast få, och inte något mera auktoritativt uttalande heller,
Andra kam,marens protokoll vid senare riksdagen 191Jt. Nr 72. 2
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl-
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Nr 72. 18
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Onsdagen den 26 augusti, e. in.
rlå flpl in Basse ra t denna kammare utan annan anmärkning än
den jag gjorde. Jag blev nämligen häpen när jag tick se uttrycket.
Andraf kammaren "däremot erkände genom
heten av donna definition. Dessutom ar det sa, att det ar atskii
ligt'som käns i luften, det är åtskilligt som syna. j ^rngarna
och det är åtskilliga uttryck har och det ar
där, så man behöver icke misstaga sig pa det innersta syttet me
l0kaSedan'kan man få fråga: nå, dess nykterhetsvärde då? Ja.
t , ■ T,rn+nVnl 1 et Det var en vanstertalare, en talare, som
SÄÄh men som erkände, att det är mycke
värdelöst för landsorten. Jag ber ännu en gång fa påpeka ifal
Ä, om detta, att det inte ar mitt
sSsSäÄSjÄaS
I Jönköpings län kan jag saga, att praktiskt linnés icke nagla
bristfällig»1 kotmunHa Ändå har \eTkTunder trycket av
in lss.
gynnsammare omständigheter i ett annat avseende. Kommunerna
tro frigjorda från ekonomiskt beroende av rusdryckerna. \ i maste
då erklnna att vi stå under mycket gynnsammare förhållanden
än vi förut gjort. Och dock har under dessa ogynnsamma för
hållanden så mycket bortrensats. Om jag bara tänker pa särskilda
socknar i min hemtrakt, som jag haft för ögonen, sa ar pa fyra
fem sex ställen allt bortrensat genom kommunalt veto. Och
jeto giller .eko blott landsbygden; även ätskrllrgn no .«
stadskommuner ha blivit rensade genom det kommunala veto.. I
Huskvarna har ingen utskänknmg kunnat komma till stånd pa
grund av det. kommunala vetot. 1.Grena, är spntrorelsen al -
deles utrensad, i Säter är det, etter vad jag hort 1 kadans
Ja det är kanske redan bortrensat i andra studel, last jag icke
kannerMill ^e' det kommunala vetot enligt Kungl. Maj ds
förslag så få vi komma ihåg, att när det galler det gamla kom¬
munala vetot, så är därvid att märka, att kommunalstämmorna
förut inte hade så starkt inflytande. Både kom murmist amman
och kommunalnämnden maste vara overens, i annat tall Oo
Onsdagen den 26 augusti, e. m. 19
Kung!. Maj :ts befallningshavande hur han vill. Enligt det nu
föreliggande förslaget är det väl dock så, att kommunalstämman
och stadsfullmäktige ha absolut rätt att hålla allt vad handel
med spritdrycker heter ifrån sig. Även i övrigt beträffande
Öl och vin är Kungl. Maj :ts förslag mycket fördelaktigare ur nyk-
terhetssynpunkt än det varit förut. Jag skulle i detta avseen¬
de tycka det vara mycket ledsamt, om det skulle gå så, att man
nu kastade ut barnet med balja och badvatten genom dörren, och
icke togo de fördelar, som finnas i det kungl. förslaget. Även om
man inte är fullt belåten, så är det dock bättre med någonting
än ingenting.
Går jag så över till bevillningsutskottets förslag, så kommer
jag snart sagt på alla punkter, visserligen att som nykterhets-
vän jösta för detta bevillningsutskottets förslag. Men jag ger
också mitt erkännande till det kungl. förslaget i den mån det
är värt sådant.
När vi då komma till det lokala vetot eller denna s. k. folk¬
omröstning, vad innebär den i sak? Jag talar så att herrarna
Kanske tro att jag i princip är fientligt stämd mot lokalt veto.
Det är jag dock icke, jag har röstat för det vartenda år det varit
före. Men det har förut varit ett annat lokalt veto än det som]
nu är föreslaget ; detta är ombyggt pä ett helt annat sätt. Jag
väntade också att den föregående högt ärade talaren skulle
finna sig icke fullt belåten med det nya lokala vetot, men det
har han tydligen gjort.
Vad det nya lokala vetot innebär synes av § 30, där det heter:
»Om vid kommunal folkomröstning minst hälften av de i röst¬
längden uppförda röstberättigade uttalat sig för förbud mot
upplåtande av rättigheter till detaljhandeln med rusdrycker,
vare förbud i sådant avseende för kommunen gällande.» Vad
innebär det? Jag förmodar att herrarna med stor omsorg läst
igenom denna paragraf, då den utgör det egentliga föremålet
för behandlingen i afton. Så långt jag förstår, och jag har verk¬
ligen resonerat med många om det, så betyder det, att om jag
är emot förbudet i fråga, behöver jag bara sätta mig och lägga
armarna i kors, och jag arbetar då lika bra, som om jag infinner
mig vid omröstningen. Bryggare och krögare behöva inte göra
sig en enda smula besvär, de sitta hemma och ha i alla fall röstat
emot, vad nykterhetsvännerna önskade. De sjuka och de som
äro ute på resor rösta emot. Ingen behöver infinna sig; man
har i alla fall gjort- sin plikt icke till förmån för nykter-
Iietssaken utan tvärt om till förmån för rusdryckshanteringen.
Om det i en kommun finnes 1,000 röstberättigade och det skulle
inträffa att 450 infinna sig på stämman och alla rösta för för¬
bud, så ha dock de 550 som sitta hemma med armarna i kors varit
starkare och vunnit. Herrarna må ursäkta en smula om mitt
förtroende för detta förslag inte är så överdrivet stort.
Jag handlar i politiken i saklig riktning. Då jag finner ett
förslag vara fördelaktigt för den sak jag intresserar mig för,
Nr 72.
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Nr 72. 20
Ang. bränn¬
vins• samt
vin- och öl-
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Onsdagen den 26 augusti, e. in.
och. som jag gärna vill ha fram. då röstar jag för den saken.
Föreliggande lokala veto betraktar jag som femte hjulet under
vagnen, går det, så är det ju bra. Det kan fa hänga med, om sa
är, för all del, det kan taga i vid någon backe pa något satt och
då, a la bonheur! Min avgivna röst är därföre av endast taktisk
^Jag vill dock säga, att om det vore så, att det ej funnes i
detta förslag vidhäftat någonting om kommunalt veto, skulle
lag absolut ej ur nykterhetssynpunkt våga lämna det mm rost.
ku är det emellertid så, att om en sådan där omröstning ger det
utslaget, att man vill ha rusdrycksförsaljnmg, kan det. dock
stöta mot kommunalstämman, tv kommunalstämmorna i vai
land äro — det har jag praktisk erfarenhet av — mycket nyk-
terhetsvänliga. När därför den kommunala folkomröstningen ar
verkställd och till äventyrs förklarat sig i de förut torrlagda
kommunerna vilja ha en krog, måste i allt fall sedan saken avgö¬
ras av kommunalstämman, som nog säger nej.
Nu är det sant, att det är mycket svart att ta reda pa, hur
det verkligen skulle komma att gestalta sig med avseende a
förhållandet mellan de två faktorerna, nämligen den kommunala
omröstningen och kommunalstämman, d. v. s., om den kommu¬
nala folkomröstningen förklarat: »Vi vilja hä rusdryckstörsälj-
ning inom kommunen», och det sedermera kommer något bolag
och begär hos kommunalstämman en sådan rättighet, sa är det
-- vill jag säga — inte riktigt klart i förslaget, huru det da skall
gestalta sig. Men det är åtminstone tydligt, att har denna kommu¬
nala folkomröstning uttalat sig för saken, kommer det i varje
fall att utöva ett mycket starkt moraliskt inflytande pa stämman,
så att denna därefter kommer att känna sig taer benägen än förut
för att medgiva rusdrycksförsäljningen i fråga.
Liksom jag gjort det vid föregående tillfällen, kommer
jag sålunda nog att lämna förslaget min röst även i dag. Men
det vill jag säga, att jag ställer mig visst icke pa den ståndpunk¬
ten, som åtskilliga talare gjort i afton, vilka saga sa: »fa vi
ej det lokala vetot, låta vi alltihop falla» Nej, pa den sidan skall
man ej finna mig, det vill jag försäkra, utan om saken kommei
tillbaka till äventyrs efter en sammanjämkning med första kam¬
maren, och det då saknas detta påhäng på bevillningsutskottets
i övrigt mycket vackra förslag, d. v. s. är då det lokala, vetot
borta, kommer jag alldeles säkert i alla fall att ge mm röst lör
bevillningsutskottets betänkande, som i många avseenden är sa
prisvärt ur nykterhetssynpunkt, att man ma vara bevillningsu -
skottet synnerligen tacksam för allt det arbete det därpa nedlagt.
Och slutligen, för att ej behöva taga ordet flera gånger
ifall jag nämligen ej blir för mycket anfallen — skall j'ag be att
få säga, att jag i övrigt hela förslaget igenom kommer att ansluta
mig till de av herr Jonsson i Hökhult avgivna reservationerna
och särskilt ber jag därvidlag att fa betona, att jag med synner¬
ligen stor glädje skall komma att ansluta mig till den ieserv ationen
Onsdagen den 26 augusti, e. in.
21 Nr 72.
i utlåtandet, vari han talar om önskvärdheten av att dessa om¬
röstningar måtte hållas på vardagar och ej på söndagar, ty
söndagarna äro verkligen förut så tillräckligt belastade och
överbelastade av valangelägenheter, att man må vara herr Jons¬
son i Hökhult synnerligen tacksam för att han avgivit denna
sin reservation.
Allt nog, herr talman, då saken kommer till sitt avgörande,
ger jag på det sätt som jag förut sagt, min röst för bevillnings¬
utskottets förslag.
Herr Lindman: Herr talman! Jag tror, att man kan
göra det påståendet, att i denna kammare ej finns någon, som
icke inser betydelsen utav att Sveriges folk bleve ett nyktert
folk. Den känslan och den uppfattningen av vad det skulle be¬
tyda för vårt folk genomgår förvisso, som jag sade, varje man i
denna kammare, och den sträcker sig långt utöver denna försam¬
ling, ty betydelsen av detta blir klarare och klarare för folket
i dess helhet för varje dag. De skador och faror, som medfölja
rusdryckerna, förstår man och inser man alltmera, i den mån
som de framhållas och som den saken varder påpekad. Att bort¬
tagandet av rusdryckerna, att folkets övergång till att bli ett
nyktert folk skulle medföra mycket gott, står väl klart för var
och en. Att det skulle höja folkets moraliska och sedliga kraft
är obestridligt, liksom det förvisso ock i fysiskt avseende skulle
höja folket. Men jag tror, att man kan sträcka detta omdöme
längre: det gäller ej blott beträffande rusdryckslasten, utan det
gäller även om alla andra laster, som kunna förekomma hos ett
folk, i ena eller andra avseendet. Ju mer ett folk kan befria
sig från dessa laster, dess starkare blir folket, dess bättre bli för¬
hållandena inom landet, dess större blir välmågan, dess mera
ökas det nationella välståndet i alla avseenden.
Ingen, tror jag, kan heller vilja förneka, att det ej vore det
lyckligaste som kunde hända, om man på övertygelsens väg kunde
komma bort ifrån de olyckor, som rusdryckerna skapa. Detta
är väl också erkänt, tänker jag, ifrån alla håll. När jag talar
om, att man skulle komma ifrån detta på övertygelsens väg, så
menar jag, att om den insikten kunde genomtränga allt vårt folk,
även våra folkuppfostrare, både äldre och yngre, att en allmän
folknykterhet vore någonting att sätta ett ofantligt värde på,
att detta vore någonting att taga vara på, tror jag förvisso det
vore det lyckligaste som kunde hända.
Jag skall ej följa den talare på Stockholmsbänken, »om nyss
hade ordet, genom att tala om vad man i det fallet kan begära
eller kan vänta eller kan ha att klaga över hos den ena eller
andra gruppen av medborgare i ett samhälle, utav den ena eller
andra gruppen av folkuppfostrare. Jag är rädd för att man
begår en orättvisa, om man på det sättet skär en hel klass, en hel
kategori av människor över en kam. Där finns naturligtvis myc¬
ket att klaga över, men det finns val också mycket att vara
Ang. bränn¬
vins-• samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Nr 72. 22
Ang. bränn-
vins- samt
vin- och öl¬
handelns oi'd-
nande.
(Forts.)
Onsdagen den 26 augusti, e. in.
glad över, och man begår en orättvisa i detta hänseende även
därigenom, att man utpekar somliga och later bli att tala om
andra. En dylik uppräkning kan ej göras med rättvisa, och kan
heller aldrig göras fullständig.
Men om man nu också skulle vilja säga, att det ideala vore.
att man kunde komma till ett gott resultat i detta fall på över¬
tygelsens väg, är det dock så, att det lär man ej kunna göra.
Det ha vi icke kunnat göra, oaktat det ju måste erkännas, att
det har verkats och även vunnits ofantligt mycket på denna
väg, på övertygelsens väg. Men en lagstiftning på detta område
finnes ju i alla fall och en lagstiftning är erforderlig. Vi dis¬
kutera ju nu, hur vi skola gå fram med skärpta bestämmelser i
aen vägen och undersöka vad som ytterligare kan härvidlag er¬
fordras. Här finns ju, såvitt jag förstår, i denna kammare ej
någon, som ej nu vill gå med på skärpta bestämmelser, längre
gående restriktioner, längre gående föreskrifter än de som nu
finnas. I det parti jag har äran tillhöra råder det i denna fråga
olika meningar. Det finnes de, såsom herrarne hört, som vilja gå
med på utskottets förslag, det finnes de — och jag tror de kanske
utgöra den största delen av partiet — som vilja ansluta sig i
huvudsak till Kungl. Maj :ts förslag. Och jag vill tillägga, att
naturligtvis följer i detta fall var och en inom det partiet sin
övertygelse och handlar och talar och röstar efter som han kän¬
ner det i denna fråga. Nå, jag vill då fråga: kan man då påstå,
när man nu går fram på olika vägar i denna fråga, och sålunda
av högerpartiet somliga följa utskottets förslag och andra Kungl.
Maj :ts förslag, kan man då påstå, och har man rätt att påstå,
att intresset för frågan är så mycket starkare hos dem, som an¬
slutit sig till utskottets förslag, än hos dem, som anslutit sig
till det andra förslaget ? Kan man säga, att det verkligen finnes
sådana skillnader i "detta fall, att den ena kan stämplas såsom
den där vill göra mycket för att råda bot på detta onda och
den andra såsom den där vill gorå ringa eller intet härför? Nej,
herr talman, så vågar man nog ej ställa saken, och så är man nog
icke heller berättigad att ställa saken.
Jag tror, att det som för dem, vilka anslutit sig till reservan¬
ternas, d. v. s. till Kungl. Maj :ts förslag, är mest motbjudande
i utskottets förslag är det lokala vetot, och om jag skulle be
att endast i korthet få ange skälet därför, ville jag såga, att
det ligger däruti, att man ej vill vara med på- en utsträckning
utav den kommunala rösträtten. Man fruktar och man befarar,
att detta skulle verka prejudicerande även på andra områden,
och det är detta, som man ej vill vara med om. Det är därför
som man fruktar för det lokala vetot.
Dessutom vill jag tillägga, att jag för min del åtminstone
ej kan känna mig övertygad om att detta lokala veto, denna
folkomröstning i denna fråga, är nödvändig för att vinna de
mål till vilket man önskar komma. Jag tror fastmer, att det
lokala vetot så att säga bäres som en flagga framför dem som an-
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
23 Nr 72.
sluta sig ivrigast till nykterhetssträvandena, att det är en for¬
mel, på vilken de tro och om vilken de fatt den uppfattningen,
att den allenast skulle kunna verka så mycket gott, att om den ej
toges med i detta förslag, skulle det hela vara av ringa eller intet
värde. Men om man nu inom sig hyser den livliga övertygel¬
sen, att detta mera verkar fascinerande på den stora mänjgden än
i själva verket är någonting, som kommer att medföra något så
obeskrivligt gott och nyttigt för saken, då man ju kunna förstå
dem, som kunna önska framgång åt nykterhetssaken men som
därför ej anse, att den ovillkorligen hör förknippas med det lo¬
kala vetots genomförande. Jag förmenar, att uti det förslag,
som utav Kungl. Maj :t framlagts och till vilket jag redan vid re¬
missen av den kungl. propositionen uttalade min anslutning, fin¬
nes så mycket, som är så nyttigt och så gott och så bra för nykter-
hetssakens främjande, att man verkligen borde taga^vara på vad
som där finnes. Jag syftar i främsta rummet på frågan om
om de restriktiva bestämmelserna. Jag får uppriktigt säga, att
jag ifrån början ställde mig litet tveksam om vilken nytta de
skulle kunna medföra., när de, såsom jag tror, först infördes i
Göteborg, och sedermera i Stockholm. Jag har bibringats den
uppfattningen genom att så gott jag kunnat studera och under¬
söka denna sak, att det ligger mycket däri, att det verkligen är
den rätta vägen att drabba missbruket där det yppas och där det
förefinnes. Var och en, som sitter med sina dagliga vanor, tror,
att nu kommer det att drabba honom, och nu är friheten bort¬
jagad. Men om vi undersöka närmare, undrar jag, om icke på
de platser — d. v. s. i de båda städer, där det blivit infört 1—
de, som där äro bosatta, allt mer och mer finna sig i detta
och underkasta sig detta, därför att de tro att det skall vara
till nytta för andra. De restriktiva bestämmelserna ingå ju
såsom ett betydande och oeftergivligt led i Kungl. Maj :ts för¬
slag. Och här synes mig, att man har att finna en mycket vik¬
tig och eu mycket god sak i detta fall. Därför menar jag, att
om Kungl. Maj:ts förslag kunde framgå såsom resultat av
de överläggningar, som i dag förts i riksdagens båda kamrar,
härmed skulle vara ofantligt mycket vunnet för nykterheten;
och därför, herr talman, ber jag att få yrka bifall till den reser¬
vation, som avgivits av herr Nilsson i Bonarp m .fl.
Herr Sjöberg: Jag tror, att om svenska folket hade reda
på, att denna stora fråga, nykterhetsfrågan, i dag behandlas i riks¬
dagen, skulle förvisso miljontals tankar vara riktade upp till riks¬
dagens kamrar. Det lider intet tvivel, att för närvarande det i
vårt land icke finnes någon fråga, som så fullt och helt upptager
övervägande delen av svenska folket, som just den, vilken utgång
nykterhetsfrågan skall få vid årets riksdag. Det har funnits eu
tidpunkt för några år sedan, — det var en hel månad — då tusen¬
tals tankar, blickar och känslor med kärlek vände sig emot den
regering, som då påbjöd den s. k. förbudsmånaden. Jag vill tala
Ang. bränn¬
vins- samt-
vin- och öl¬
handelns oi'd-
nande.
(Forts.)
Nr 72. 24
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
bränn-
vings-
flira- ocä ö/-
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
därom några ögonblick, innan jag övergår till frågan om det lo¬
kala vetot.
Det var år 1909, som vi minnas, att den Lindmanska rege¬
ringen under storstrejken påbjöd rusdrycksförbud i detta land. Jag
befann mig just i Stockholm, när krogarna stängdes. Jag var med
i Hornsbergs hage, när 30,000 arbetare samlades där ute, och jag
ville då se, huru arbetarklassen, massan av folket vid detta till¬
fälle uppträdde. Just på grund av de förhållanden, som då voro,
vågar jag säga, att dess uppförande då måste ovillkorligen väcka
förvåning och glädje. När jag sedan kom hem till Skövde — det
var just på en lördag — hade vi rusdrycksförbud. Och jag vågar
påstå, att den dagen i detta samhälle icke var lik de andra. Jag
boir i ett hus, som är ett s. k. handelshus. Gården är på lörda¬
garna full av bönder, som hålla till där. Redan ifrån tidiga mor¬
gonen förmärkte vi en tystnad och stillhet, som vi aldrig förut
någonsin erfarit, och man frågade sig: »Vad har hänt? Varför
är det en sådan skillnad på gården i dag?» Jo, då kom man att
erinra sig, att krogarna voro stängda, att ölstugorna voro stängda.
När dagen var till ända och man reste hem ifrån torgdagen —
det var s. k. månadsmarknad — har, det kan jag säga, aldrig
någonsin förut en marknadspublik lämnat marknaden i ett sådant
tillstånd, som nu var fallet. Och vad sade man i socknarna ute
på landsbygden? Jo, man sade, att rusdrycksförbudet i Skövde
den dagen hade t. o. m. djuren fått känna välsignelse av. Man
sade, att det var vanligt där i socknarna, att en del av bönderna,
när de körde hem, lågo på knä i vagnarna och slogo sina hästar
under kappkörning hem. Men när de reste denna dag, sutto de
stilla och resonerade med varandra, och var och en kom hem nyk¬
ter. Deras hustrur kände icke igen sina män. ty de voro icke. som
de brukade vara. Jag vågar säga, att till herr Lindman, som
då var regeringschef, uppsteg välsignelse och tack ifrån tusentals
och åter tusentals kvinnors hjärtan i vårt land. En dag något
innan jag skulle resa upp till 1912 års riksdag, besökte en kvinna
mig och sade: »Det kan väl icke vara möjligt annat än att när ni
nu kommer upp dit, ni ställer så till, att vi för framtiden komma
i åtnjutande av den välsignelse, som kom oss till del under förbuds-
månaden 1909. Jag skall säga herr Sjöberg, att jag har varit gift i
35 år, men att jag aldrig har haft en sådan tid i mitt hem. Jag
har en supig man som var nykter en månad, och för det får jag
naturligtvis rikta mitt tack till den regering, som åstadkom detta
förbud.» Hon sade vidare: »Varför kan det icke vara möjligt, att,
när ni se en sådan välsignelse ute bland folket bliva följden, ni
lagar så, att detta tillstånd blir beständigt.»
Det finns märkvärdigt nog kategorier av människor, som äro
emot att vidtaga åtgärder i det avseendet. Jag skall nämnda t. ex.
köpmännen. De hålla före, att försäljningen i bodarna skulle bliva
mindre, att industrien och all handel skulle lida på ett förbud. Er¬
farenheten visar dock raka motsatsen. Torghandlare, slaktare och
trädgårdsmästare hava sagt, att de haft större omsättning under
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
25
denna förbudsmånad än iörut. Och det är helt naturligt. Männen,
s°m eljest brukade lägga ned sina pengar på krogarna, kommo nu
i stället hem med dem och hustrurna fingo dem för att köpa vad som
behövdes.
Jag vill nu säga några ord om det lokala vetot, som vi nyk-
terhetsvänner äro så angelägna om. Varför äro vi det? Jo, det är
därför, att sedan vi genomläst nykterhetskommitténs betänkande ha
V1 sett och fått klart för oss, till vilka resultat detta lokala veto
skulle föra oss på detta område. Och därför ha vi omfattat dec
lokala vetot såsom det centrala i våra strävanden. Och är det
icke underligt, när man säger, att med det lokala vetot kan ännu
icke något åstadkommas, därför att erfarenheten ifrån Amerika m. fl.
länder icke lämnar så goda bevis därför. Jo, mina herrar, är det
verkligen så, ätt herrarna äro intresserade av att studera nykterhets-
verksamheten i olika länder, tror jag, att ni skulle få en erfarenhet,
som skulle bliva en helt annan. Man har sagt, att det visat sig i de
stater _i Amerika, där man har det lokala vetot, att detta icke åstad¬
kommit något. Jo, det har åstadkommit underverk. En guvernör
i en av de amerikanska staterna, där man har lokalt veto, har om¬
talat att köpmännen i den stad, lian bodde uti, sagt honom, att
sedan de lått det lokala vetot infört i den staten, hade deras om-
sättning stigit ifrån 20 till 40 procent. Och det är alldeles na-
turligt, att hela folket genom ett rusdrycksförbud kommer i precis
samma predikament som den enskilde, som eljest brukar förstöra
sina pengar på rusdrycker. Han får tillfälle att använda sina pengar
pa nyttiga saker, och så är naturligtvis ined ett helt folk också.
Man köper i stället det, man behöver och har gagn utav i ställét
för att betala ut sina pengar på helt onödiga ting. Tack vare den
numera trettioåriga . nykterhetsverksamheten i vårt land har. det
måste jag med glädje erkänna, nykterhetsidén trängt igenom i be¬
tydande grad även^ hos de samhällsklasser, där man förut icke haft
aen ringaste förståelse för denna rörelse. Jag kan tala om att
det gladde mig, när jag för några dagar sedan fick tag uti ett av hö¬
gerns ledande organ i^ Småland, nämligen Smålandsposten och fann,
att man även på det hållet fatt ögonen öppna för att någonting måste
göras, att nykterhetsrörelsen samt tanken på och begäret att skapa
andra, förhållande!! för vårt folk i detta hänseende har varit så
mäktiga att de icke lamnat pressen på den sidan oberörd. Smålands¬
posten skriver nämligen om det nu framlagda förslaget följande:
»Vi varna högern mot att längre söka upprätthålla ett nykterhets-
avogt program. Varken möten eller tillställningar av någon art var¬
ken agitation eller presskampanjer skola hädanefter i Sverige förmå
hindra nykterhetsvännernas frammarsch. Vi ha intet emot att vara
de första som pa högersidan bestämt tillråda stora, mycket stora till-
mötesgåenden i nykterhetsfrågan. Het skall aldrig spränga högerpar¬
tiet att visa nykterhetssträvandena full, varm och djup förståelse, om¬
satt i handling, men det skall skada de moderatas salt och driva sam¬
man krafter till motstånd mot den på ett olyckligt siitt, om den nu på¬
gående riksdagen icke bättre säger sitt ord i nykterhetsfrågan än vad
Nr 72.
Ang. bränn-
vins- samt
vin- och öl-
liandelns ord¬
nande.
(Forts.)
Sr 72. 36
Ang. bränn*
vins- samt
vin- och öl-
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
regeringsförslaget antytt möjligen skulle bli fallet.» Detta visar sa-
o-er jag, att trycket ifrån nykterhetsfolken, ifrån de breda lagren
och de stora djupa folklagren i vårt land blivit sa pass starkt att
även ett av högerns ledande organ i den provinsen ansett sig bord
ställa sig på den sidan; och jag tycker för mm del att det.ar under¬
ligt. Jag har vid ett annat tillfälle sagt, att jag icke begär, kan
icke fordra, att äldre människor, som leva i sina inrotade vanor och
själva känna egentligen helt litet av rusdryckerna och deras brister,
skola frångå sina vanor. Det kan jag icke fordra.^ Men jag kan fordra
och tycker mig ha rätt att fordra, att de ha förståelse för de folkkrav,
som så mäktigt, djupt och kraftigt gorå sig gällande ute ilandet.
Man kräver väl ändå icke att man skall vidtaga magra åtgärder,
som åstadkomma olycka och fördärv för vårt folk, utan det ar i allt
fall erkänt, att, vad man kan göra på detta område, kommer att
medföra välsignelse. . .. „
Man har talat om att man redan nu genom kommunalnämndens
och kommunalstämmans beslut åstadkommit mycket ute pa lands¬
bygden. Ja, det är sant. Landsbygden är så gott som frigjord
ifrån rusdryckshanteringen. Och vad betyder detta? Jo, det betj -
der naturligtvis, att allmänna meningen ute på landsbygden ar sa
kraftig, att man icke kunnat motstå den, utan kommunalnämnden
och kommunalstämman, även där de i stort sett icke aro genom¬
trängda av nykterhetsidén, ha dock måst böja sig. Jag tror icke,
att det skall finnas många socknar nu, där man har frigjort sig
från rusdrvcksförsäljningen, och där man är villig att återinföra
densamma.' Jag tror knappast, att det är någon enda Samma ar
förhållandet, om vi tingo det lokala vetot, genom vilket det ar oss
möjligt att ännu vidsträcktare torrlägga vispa områden, som det nu
icke är möjligt att torrlägga. Om jag går t. ex. till Norge, om
vilket land man sagt, att införandet av. lokalt veto åstadkommit sa
mycken smygförsäljning och dylikt, vill jag fråga: tro herrarna
verkligen, att det ligger någon sanning i detta, att man i och med
smyghandeln åstadkommer någonting, som visar sig fördärvligare
än den fria rusdryckshanteringen? Tro herrarna verkligen, att det
skulle gått så långt i Norge, därest det lokala^ vetot icke medior
något gagn och välsignelse där i detta land, där man vid senaste
omröstningen kom därhän, att för närvarande inte mer an tolv
städer i hela Norge ha kvar brännvinsutskänknmg och att ingen en¬
da sedan bär röstat för återinförande av denna, försäljning. Det
bevisar naturligtvis — ty man kan väl ända icke tänka sig, att o
äro så dumma och oförståndiga, att de bibehålla någonting som icke
är gagneligt — säger jag, att det lokala vetot varit till gagn. Här na
i riksdagen väckts motioner om befrämjande av sedlighet i landet,
och här har talats om behovet och vikten av att höja denna sedlig¬
het, men jag vet icke, att detta kan ske på något bättre sätt, än att
man går ined på alla de åtgärder man kan finna för att nedbringa
bruket av rusdrycker. Ty så långt jag varit med och studerat för¬
hållandena. så finnes det knappast något brott, någon uselhet eller
något elände, som upptäckts i livet, där icke rusdryckerna legat bak-
Onsdagen den 26 augusti, e. in.
27 Nr 72.
om. För min personliga del känner jag det så, att om jag kan vara
med om någon åtgärd, som i någon mån kan bidraga till att höja
svenska folkets nykterhet, sedlighet och moral i övrigt, är det min
plikt att göra det.
Skola vi sedan se på det rent nationalekonomiska, så är det all¬
deles klart, att det är en nationalekonomisk vinst att söka undan¬
tränga en hantering så mycket som möjligt, som är av den art och
beskaffenhet, att den valuta folket får för sina pengar icke lämnar
någonting kvar. Man har i en del förbudsstater i Förenta staterna
gjort vissa undersökningar rörande folkets sparsamhet och därvid
funnit, att i de stater, som icke haft lokalt veto, insättningarna på
staternas sparbanker icke i genomsnitt belöpt sig till mer än 15 dol¬
lars per individ. Grår man däremot till de stater, där lokalt veto
eller förbud införts, så visar det sig, att insättningarna på sparban¬
kerna belöpa sig till icke mindre än 96 dollars per individ. Detta
bevisar ju, att även i fråga om sparsamhet kan det lokala vetot
eller rusdrycksförbudet åstadkomma storverk. Jag menar därför
för min del, att da vi nu fått oss förelagt till avgörande i dag nyk-
terhetskommitténs betänkande och då det är meningen att nu slå
ett stort slag för nykterheten i vårt land, så skulle det icke vara så
särdeles mycket vunnet, om icke jämte de övriga restriktioner som
här föreslås vi fa det lokala vetot, och för min del vill jag förklara,
att om icke detta kommer med, så vet ,jag‘ inte. om jag lämnar min
röst för förslaget.
Till herr Räf skulle jag också vilja säga några ord. Jag hörde
herr Räf för tjugu ar sedan hålla ett nykterhetsföredrag på Omberg,
och det var det bästa nykterhetsföredrag jag någonsin hört, men i
det föredraget gick herr Räf icke så milt till väga gent emot
myndigheter och andra som i dag. Det var nog en annan nykter-
hetsman i herr Räf på den tiden, än han visat sig vara, då han talar
i den svenska riksdagen som nykterhetsman. Herr Räf förklarade
nu, att han komme att rösta för utskottets förslag, och det gladde
mig delvis, men det skulle ändå mera glatt mig. om herr Räf nu
uppträtt här med samma värme och samma entusiasm som den gån¬
gen för länge sedan då jag hörde honom.
Herr Ta mm: Herr talman! Det liar i dag talats många
kraftiga och starka ord emot det föreliggande förslaget till
lokalt veto. Det har t. o. m. ofta varit överord, och sådana
inverka icke på någon, åtminstone icke på mig; men jag skall
ju också medge, att starka och talande skäl anförts emot det
lokala vetot, och man har många gånger stött sig på siffror,
statistik, och för det böjer man sig gärna, åtminstone gör jag
det, om jag inte har ändå starkare skäl, som tala i motsatt
riktning. Jag vill härvid icke tala om den erfarenhet jag
själv kan ha om rusdryckernas skadliga inverkan, ehuru den er¬
farenheten sträcker sig över den militära utbildningen, förbi
det lugna livet på landet, från uppväxande industrisamhällen
och till storstaden; men jag vill emot de skäl som ha anförts
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
flr 72. 28
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
sätta det omdöme, som uttalats från så oräkneliga män och
kvinnor, erfarna i dessa stycken, och som på lösandet av dess»
frågor satt in ett helt livs oegennyttiga verksamhet och i
denna- verksamhet kommit till den bestämda uppfattning att
för att verksamt kunna motarbeta rusdryckernas förbannelse,
så behövs det lokala vetot.
Då man är, herr talman, som jag har varit, nog djärv att
våga offentligen kräva, att vid lösningen av vår yttre försvars¬
fråga de som »mindre veta» böra böja^ sig för dem som sitta
inne med den större erfarenheten, da måste jag komma till den
slutledningen, att uti denna vår inre försvarsfråga, där jag
är bland dem som »mindre veta», där kan jag inte, där far jag
inte, där vill jag inte sätta mig emot dem, som här bättre veta
och som komma med ett påstående, stött på en sa ofantligt ut¬
bredd folkmening som här, att det lokala vetot^ är nödvändigt i
vårt land, och därför, herr talman, ber jag att fa yrka bifall till
utskottets hemställan.
Herr Buren instämde häruti.
Herr Hermelin: Herr talman! För att icke i onödan
upptaga kammarens tid skall jag endast be att få instämma i
allt väsentligt i de synpunkter och principer, som uttalades av
herr Eäf, vilken talare på ett förträffligt sätt och i många hän¬
seenden, som man säger, slog huvudet på spiken, och att jag d.ärför
kommer att i likhet med honom rösta för utskottets hemställan.
Härmed var överläggningen slutad. I överensstämelse med de
därunder gjorda yrkandena framställde herr talmannen propositio¬
ner först på godkännande av utskottets förslag till lydelse av föreva¬
rande paragraf samt vidare på avslag a utskottets förslag i vad det
avsåge berörda paragraf; och fann herr talmannen den förstnämnda
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Votering begär¬
des likväl, i anledning varav nu uppsattes, justerades och anslogs
följande omröstningsproposition:
Den, som vill, att kammaren godkänner 29 § i bevillningsut¬
skottets föreliggande förslag till förordning angående försäljning
av rusdrycker, röstar
Ja,
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren avslagit utskottets förslag i vad det
avser berörda paragraf.
Voteringen utvisade 139 ja mot 45 nej, vadan kammaren god¬
känt utskottets förslag till lydelse av förevarande paragraf.
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
29
Nr 72.
Enligt utskottets förslag skulle 30 § erhålla denna lydelse:
30 §.
1. Om vid kommunal folkomröstning minst hälften av de i
röstlängden uppförda röstberättigade uttalat sig för förbud mot upp¬
låtande av rättigheter till detalhandel med rusdrycker, vare förbud
i sådant avseende för kommunen gällande.
2. För upphävande av förbud, varom i 1 mom. sägs, erfordras,
att vid ny folkomröstning minst hälften av de i röstlängden upp¬
förda röstberättigade uttalat sig för upphävandet.
Sedan paragrafen föredragits, anförde
Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Jag skall
icke göra många yrkanden på ändringar i utskottets förslag i
■övrigt, men vid denna paragraf kan jag icke uraktlåta att ut¬
tala mitt^beklagande av, att utskottet frångått den bestämmel¬
se om två tredjedels majoritet vid den kommunala folkomröst¬
ningen för såväl införande som upphävande av lokalt veto, som
andra kammaren en gång förut uttalat sig för, och som även av
nykterhetskommittén föreslagits. Nu har bevillningsutskottets
majoritet i stället föreslagit en fordran på enkel majoritet, men
en majoritet av hela antalet röstberättigade.
Jag är naturligtvis villig att medgiva, att det kan an¬
föras vissa skäl mot det av nykterhetskommittén framlagda
förslaget i detta avseende, men jag anser, att det, som kan
anföras mot utskottets förslag är ännu mera betänkligt, och
därför kan jag icke biträda detsamma utan skall be att få fram¬
ställa. ett annat yrkande.
Det är i synnerhet två skäl, som gjort, att jag för min del
hyser störa betänkligheter mot förslaget om enkel majoritet av
de röstberättigade. Det första är det, att genom en sådan an¬
ordning skulle de hemmavarande komma att räknas såsom rös¬
tande emot, då det gäller att inom en kommun genomföra lokalt
förbud, och detta skulle ju komma att verka synnerligen egen¬
domligt. Det är ju alldeles tydligt och klart, att en hel del
hus mur, som, därför att de ha en stor barnskara eller på grund
av andra omständigheter icke kunna infinna sig till omröstning,
måste känna det dubbelt hårt, att det icke är nog med att deras
röster icke räknas, utan att de rent av skola räknas mot förbudet.
Det kan också, vara så, att det är en husmoder, som har en tjänste¬
flicka, som vill deltaga i omröstningen och rösta för förbudet.
Detta vill emellertid icke husmodern, men hon behöver då icke
göra någon påtryckning på sin tjänsteflicka angående hur denna
skall rösta, utan bara avhålla henne från att deltaga i omröstnin¬
gen, vilket ju i alla fall kommer att bidraga till att hindra för¬
budets genomförande. Det synes mig alltså, att detta rent psy¬
kologiskt verkar högst otrevligt, och jag kan därför åtminstone
Ang. bränn¬
vins-■ samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Nr 72.
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
3Q Onsdagen den 26 augusti, e. m.
icke på det stadium, där frågan nu befinner sig, biträda bevill¬
ningsutskottets förslag.
Men det är även en annan svar olägenhet, som ett Dilaii till
bevillningsutskottets förslag skulle medföra. Det maste näm¬
ligen stöta på stora praktiska svårigheter, om det ovillkor¬
ligen skall fordras majoritet av de röstberättigade inom vara
stora landskommuner t. ex. i Norrland och Dalarne med deras
vidsträckta områden, där det kan hända i själva verket endast
är fråga om försäljningen i kyrkbyn eller någon annan centralt
liggande plats. Även av detta skäl förefaller det alltså, som om
ett bifall till utskottets förslag om enkel majoritet bland de röst¬
berättigade icke vore att tillråda. „
Skulle man icke vilja vara med pa tv a tredjedels majoritet
av de röstande för genomförande av lokalt förbud och lika stor
majoritet för upphävande därav, så kan man ju minska majorite¬
ten till tre femtedelar eller någonting annat. Sa som iragan nu
ligger, kan jag emellertid, även om jag kan tänka mig en annan
majoritet än den av kommittén föreslagna, icke gorå annat an
Yrka på bifall till de av kommittén föreslagna bestämmelserna,
som också upptagits i motionen. Då emellertid avfattningen
av denna paragraf är sådan, att den icke fullt harmonierar med
bevillningsutskottets förslag i övrigt, sa tillåter jag miB, her
talman, att läsa upp ett förslag till annan lydelse av paragrafen,
av samma innebörd som den i motionen föreslagna, men med
uteslutande av en del, som är onödigt.
Jag yrkar därför att 30 § erhaller följande lydelse.
30 §.
1 Om vid kommunal folkomröstning minst2/3 av de röstande
uttalat sig för förbud mot upplåtande av rättighet till detaljhan¬
del med rusdrycker, vare förbud i sådant avseende för kommunen
gallande-r hävande av förbud, varom i 1 mom. sägs, erford¬
ras att vid ny folkomröstning minst */* av de röstande uttalat
sig för upphävandet.
Häruti instämde herrar Ström, Sävström, Hansson, Hagman och
Berg i Munkfors.
Herr Rune: Herr talman, mina herrar! Jag skall be att få
yrka bifall till den lydelse, denna paragraf har enligt utskottets iör-
S Det har ju, som herrarna veta, riktats, enligt åtminstone man¬
nas mening, ganska tungt vägande anmärkningar mot detta lokaia-
veto-institut. Det har nämligen påståtts, att en omröstning sådan
som den av nykterhetskommittén föreslagna mangen gång icke skulle
lämna något verkligt uttryck för den allmänna uppfattningen hos
befolkningen. Man kan ju mycket väl tänka sig, åt, till en sådan
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
31 Nr 72.
omröstning kommer endast ett jämförelsevis litet fåtal och att ett be¬
slut om förbud på det viset kommer till stånd. För att bryta udden av
denna anmärkning har utskottet ansett, att man i stället borde ge
paragrafen _ den lydelse, som den har enligt utskottets förslag, och
det är tydligt, att det då icke vidare kan påstås, att ett vid en sådan
omröstning fattat beslut, icke uppbäres av en verklig majoritet inom
kommunen.
För övrigt torde man kunna säga, att denna sak i de flesta fall
nog inte har så stor betydelse, som man å en del håll tycks tro. Om
jag antar, att i en sådan omröstning inom en kommun deltaga 75
procent av antalet röstberättigade — vilket ju icke alls är något
orimligt antagande, enligt vad erfarenheterna från riksdagsmanna¬
val och många andra dylika förrättningar givit vid handen — så
skulle det enligt den lydelse, som föreslagits av min ärade vän, herr
Eriksson i Grängesberg, fordras en majoritet av två tredjedelar av
de röstande, d. v. s. 50 procent av kommunens röstberättigade med¬
lemmar. Om jag åter räknar i enlighet med utskottets förslag, så
skall det vara en mer än 50 procent av samtliga röstberättigade,
och som herrarna finna blir det alldeles detsama.
De som verkligen vilja arbeta för, att det lokala vetot skall ac¬
cepteras på det håll, där det starkaste motståndet finnes, göra, tror
jag, klokt i att i detta fall gå med på utskottets förslag, och jag
yrkar därför, herr talman, bifall till utskottets hemställan.
Herr Karlsson i Fjöl: Ja, även jag skulle, herr talman,
liksom herr Bernhard Eriksson gärna ha sett, att utskottet stannat
vid den bestämmelse, som föreslagits av nykterhetskommittén. Vis¬
serligen ha, såsom förut erinrats, reservationer anförts mot bestäm¬
melsen om två tredjedels majoritet för upphävande av ett lokalt för¬
bud. Man har anmärkt, och icke utan fog, att nykterlietsvännernas
tal om att det lokala vetot nödvändigt måste uppbäras av en allmän
folkmening, icke hölle streck, om ett lokalt förbud skulle kunna
hänga på en tredjedel plus en av de röstande. Det har emellertid
icke varit detta, som för mig och övriga nykterhetsvänner varit av¬
görande, utan här har, som jag förmodar, att herrarna förstå, åstad¬
kommits en kompromiss på denna punkt. Genom att vi gingo med
på denna bestämmelse, undgingo vi i stället en reservation på en an¬
nan mycket viktig punkt, och det är denna omständighet som gjort,
att jag inom bevillningsutskottet kunnat gå med på denna bestäm¬
melse.
Då jag anser mig förpliktad att hålla den överenskommelse,
som träffats inom utskottet, så måste jag, herr talman, yrka bifall till
paragrafen, sådan den är formulerad enligt utskottets förslag.
Herr Iiamrin instämde häruti.
Efter härmed slutad överläggning gav herr talmannen propo¬
sitioner dels på godkännande av utskottets förslag till avfattning av
förevarande paragraf, dels ock på bifall till det av herr Eriksson i
Grängesberg under överläggningen framställda yrkandet; och god-
Ang. bränn¬
vins'- samt
vin- ock öl-
handelns oi'd-
nande.
(Forts.)
Nr 72. 32
Ondagen den 26 augusti, e. m.
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
kände kammaren paragrafen med den av utskottet föreslagna ly¬
delsen.
31—35 §§.
Godkändes.
Härefter föredrogs 36 §; och yttrade därvid
Herr Jonsson i Hökhult: Herr talman! Såsom herrarna se,
har jag i fråga om denna paragraf reserverat mig, då jag icke kun¬
nat biträda det slut, vartill utskottet kommit. Beträffande bestäm¬
melserna i 36 § har jag yrkat huvudsakligen, att bestämmelsen, att
omröstning skall utsättas till sön- eller helgdag skulle ur författ-
ningsförslaget utgå, enär det efter min uppfattning är olämpligt
och särskilt från religiös synpunkt beklagligt, att offentliga för¬
rättningar såsom val och omröstningar utsättas till sön- och helg¬
dag. Om en omröstning, sådan som den, som av utskottet föresla¬
gits, skall utsättas på en sön- eller helgdag, blir det ett så drygt
arbete för den nämnd, som skall leda omröstningen, att ett dylikt
förfarande icke kan innebära, att sabbaten blir helgad genom ett så¬
dant handlingssätt. Den lag, som Gud själv gav människorna på
Sinai berg, innehåller bland annat, att man skall tänka på att helga
vilodagen — sabbaten. — Denna befallning bör man tänka pa, och
även söka efterkomma när man skall stifta lagar emedan det bör
var angeläget för ett folk att ställa sig Guds befallningar till efter¬
rättelse.
Herr talman, jag bär icke något yrkande att göra.
Vidare anfördes ej. Paragrafen godkändes.
37—60 §§.; överskriften till IV kaj).
Godkändes.
För 1 § hade utskottet föreslagit följande lydelse:
1 §■
I denna förordning förstås
med spritdrycker: brännvin och andra alkoholhaltiga drycker,
som hålla mer än 22 volymprocent alkohol, ävensom sprit och abso¬
lut alkohol: .
med vin: alla alkoholhaltiga drycker, vilka ej äro tillagade av
malt och som hålla mer än 2 1/4, men ej mer än 22 volymprocent
alkohol; och
med Öl: alla alkoholhaltiga maltdrycker, med undantag av sa-
dana, som enligt kungl. förordningen angående tillverkning och be¬
skattning av maltdrycker äro att hänföra till svagdricka.
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
33 Nr 72.
Spritdrycker, vin och öl kallas med en gemensam benämning
Tusdrycker.
^ i det av Kungl. Maj:t framlagda motsvarande författnings-
iorslaget lydde sålunda:
1 §•
Ang. bränn-
vins- samt
vin- ocå oY-
handelnt ord-
nande.
(Forte.)
•
I denna förordning förstås
med spritdrycker: brännvin och andra drycker, som hålla mer
an 25 volymprocent alkohol, ävensom sprit samt, oberoende av al¬
koholhalten, punsch och likör;
med vin: alla av malt ej tillagade drycker, som ej äro hänför-
liga till spritdrycker och vilka hålla mer än 3,6 volymprocent alko¬
hol; och
med Öl: alla maltdrycker, som innehålla alkohol, med undantag
av sadana, som enligt förordningen angående tillverkning och be”
skattning- av maltdrycker äro att hänföra till svagdricka eller lag¬
rat dricka.
11 SpHtdrycker, vin och öl kallas med en gemensam benämning
alkoholhaltiga drycker.
i föredragning av paragrafen lämnade herr talmannen or¬
det till
Herr N i 1 s s o n i Bonarp, som yttrade: Herr talman! Med
stöd av de skäl, jag tidigare anfört, anhåller jag att få yrka
avslag pa utskottets 1 § och bifall till 1 § sådan den lyder i
Kung], Maj :ts proposition.
Härpå anförde
„ „ Herr Rune: Herr talman! Jag skall be att få yrka bi¬
fall till utskottets förslag.
Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Vennersten-
Herr talman, mina herrar! Vid denna paragrafs behandling kan¬
ske det må tillåtas mig att säga några ord till försvar för den
kungliga propositionen.
Man har under lång tid strävat efter att komma till enighet
draga om långt gående restriktionslagstiftning i nykterhetsfrågan
som sa länge sysselsatt vårt folk. För att kunna åstadkomma
detta lordras det kamrarnas samstämmiga beslut om åtgärder som
innebära en ur olika synpunkter i stort sett tillfredsställande lös¬
ning. Nu vet jag mycket väl, att denna kammares majoritet icke
anser, att Kungl. Maj:ts förslag ifråga om restriktioner går långt
nog, men nykterhetsvännerna ha hittills måst nöja sig med samt
också nöjt sig med att taga små steg, om också många önskat, att
det skulle gå i hastigare tempo.
Vad är det nu, som skiljer Kungl. Maj:ts förslag ifrån ut-
Andra hammarens protokoll vid senare riksdagen 19H. Nr 72. 3
Hr 72.
34
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- ock öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Onsdagen aen 26 augusti, e. in.
skottets, som i stort sett är nykterhetskommitténs, i fråga om de
huvudpunkter, som nu äro före? . .,
I första rummet kan man ju säga, att det galler de individu¬
ella restriktionerna och deras utformande. I detta avseende intager
Kungl. Maj:ts förslag den ståndpunkten, att man bör pa grundval
av den erfarenhet, man redan äger, kunna nöja sig med att låta
dessa restriktioner utformas på olika platser etter den erfarenhet,
man där gjort utan att binda sig vid i lagen upptagna detalj be¬
stämmelser. , . , , , , OJ.
Jag vill icke uppehålla kammarens tid med att ga djupare
in i denna del av frågan, utan blott tillägga följande.
Det är bekant, att det s. k. Brattska systemet visat sig vara
synnerligen effektivt, då det gällt att förekomma missbruk av
spritdrycker, och på andra håll i vårt land har inan med andra
metoder sökt åstadkomma liknande goda resultat. Det synes mig
därför klokt, att man tager vara på dessa erfarenheter och nojer
sig tillsvidare med att fastslå, att över allt skola kontrollåtgärder
vidtagas, avseende att förebygga sådant missbruk. Mot detta stäl¬
ler man från nykterhetskommitténs och utskottets sida kravet pa
att bestämmelserna skola i detalj noggrann! utarbetas. Härvid
har man ingen erfarenhet om verkan av sadana detalj bestämmel¬
ser och möjligheten av deras tillämpning att bygga pa, och enligt
min uppfattning bör man därför gå den förstnämnda vagen. Vis¬
serligen invänder man, att i Kungl. Maj:ts förslag tar man ju blott
sikte på spritdryckerna, då det gäller dessa individuella restri
tioner, och man låter Öl och vin vara utanför^ Men jag ber her¬
rarna blott komma ihåg, att i 32 § 2 mom. i Kungl. Maj :ts förslag
finnes en bestämmelse, som avser, att man skall kunna med spri -
drycker likställa alla sådana drycker av vins eller ols natur, som
visa sig kunna användas såsom ersättning lör spritdrycker tor
dem, som bliva avstängda från sådana. På grund av detta stad¬
gande förefaller det mig, att anmärkningen mot att man i Kungl.
Maj:ts proposition icke i lika hög grad soker träffa missbruket a\
vin och Öl som av spritdrycker, förlorat en stor del av sm bety-
de!sejfråga om det s. k. Brattska systemets eller andra likartafie
systems tillämpning bjuder därför Kungl. Maj:ts förslag enligt
min uppfattning bestämda fördeler, och dessa fördelar skulle man
kunna i korthet sammanfatta så att i dessa system spelar det per¬
sonliga elementet en mycket betydande roll. I det andra försla¬
get återigen söker man, i tro att man icke äger tillgång i
räckligt många intresserade och i saken kunniga personer, ersatta
denna brist med lagbestämmelser, där man noggrann! uppräknar
de kategorier medborgare, som skulle utestängas tran tillgång pa
alkoholhaltiga drycker. Jag tror. att man därvid underskattar
vårt folks förmåga att självt sörja lör_ att i forra fallet lagen.,
principiella bestämmelser efterlevas och tillämpas pa ett satt, som
länder nykterheten till det gagn vi alla gärna önska. Ha vi icke
i den omständigheten, att en så betydande del av befolkningen
pnsdagen den 26 augusti, e. m.
35 Nr 72.
ställt sig i nykterhetsvännernas led bevis för att tillräckligt mån¬
ga krafter skola befinnas villiga att ställa sig till förfogande? Min
tro är, att om man vädjar till den hjälp man kan få av dugliga
och _ intresserade personer man skall vinna mera, än om man blott
förlitar sig på pappersparagrafer. Ännu mera, jag går så långt,
att jag säger, att just detta personliga element är själva själen i
de system, varom nu är fråga. Det gäller icke bara att säga, att
den eller flen kategorien skall utestängas, därför att vederbörande
icke förstå att rätt bruka dessa drycker eller, rättare sagt, där¬
för att de visat sig missbruka dem utan det gäller att vid de in¬
dividuella fallen se till, hur man skall handla, och detta icke
blott ifråga om spritdryckers utminutering utan även beträffande
mycket annat, som därmed äger samband.
Nu säger man: Ha vi icke märkt tillräckligt, att i kommu¬
nerna saknas i många fäll den rätta förståelsen för vad här är
ifråga? Ja, det må vara sant! Men i mån som lagstiftningen
fortgår och man ser, att man har medel i sin hand att komma
längre ifråga om missbrukets bortarbetande, skall man finna, att
uppfattningen på många håll blir en annan och att man har till
sitt förfogande de personliga krafter, som behövas. Detta är för
mig ett tillräckligt talande skäl för att hålla på de bestämmelser,
som i detta stycke föreligga i Kungl, Maj:ts förslag.
En annan punkt, varom striden nu står het, är den, om man
skall våga att låta. dem, som önska en måltidsdryck av ur nykter-
hetssynpunkt ofarlig beskaffenhet, använda och ur lagstiftnings-
synpunkt förbjuda en maltdryck av sådan alkoholhalt, som här
föreslagits eller 3.6 volymprocent. Att den ställning Kungl. Maj:t
intagit i propositionen, i detta avseende är nog så stark, därpå
finner jag bevis.i den omständigheten, att även de, som önska gå
längre i restriktionsanordningar, dock skänka erkännande åt att
det behöves en måltidsdryck, en maltdryck, som är svagare än
ölet, men bättre än svagdricka och för den skull kräva en utred¬
ning.
Nu kan man tvista om tiondelar och fråga, om 3.6 % är den
råtta alkoholhalten. Man anför givetvis mot mig, att den aukto¬
ritet, jag åberopat, själv sagt, att ur nykterhetssynpunkt äro de
drycker, varom här är fråga — vi kunna ju kalla dem lagrade
drickor — ingalunda alldeles ofarliga. Men han tillägger, att som
måltidsdryck kan man utan fara frigiva dem. Man invänder, att
samma auktoritet motsatt sig dessa dryckers fullständiga frigivande.
Jag vill påpeka en liten omständighet, som kanske eu del av dem,
som läst professor Thunbergs betänkande, förbigått, nämligen att
en av hans mest citerade satser återfinnes inom parentes. När jag
läste hans betänkande, frågade jag mig: är icke detta bevis för
att en viss tveksamhet rådde hos den, som skrev detta betänkande,
då dessa otta citerade ord sattes inom parentes? Min tro är, att
det icke varit långt ifrån, att detta uttalande uteblivit.
Vidare vädjar jag till den personliga erfarenhet, som vi kun¬
na ha litet var, angående de lagrade drickorna. Ja, man kan
Ang. bränn¬
vins-- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Nr 72. 36
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- ock öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Onsdagen den 26 augusti, e. m«
säga, att det kan visas, att vid omåttlig förtäring av dessa dryc¬
ker ha nr nykterketssynpunkt synnerligen nedslående resultat iore-
kommit, ock jag är beredd att fa höra bevis tör denna åskådning,
Men om det är sant, att man kan åstadkomma en smaklig mål¬
tidsdryck av den styrka, som det. nu är fråga om så bör man
kunna koppas att i den mån tekniken utvecklas ock i den man
tvång uppstår att ägna sig åt tillverkning av dessa svagare dryc¬
ker på den grund att de tränga undan ölet allt mer och mer, i
samma mån skall man lyckas åstadkomma en dryck, som i alko¬
holhänseende närmar sig den lägre gräns, som nykterhetsvännerna
eftersträva. Att det finnes någon sådan gräns, liggande mellan - /-i
och 3 6 procent som nykterhetsvännerna kunna godkänna, tror jag mig
finna i de motioner, som på sin tid väcktes i denna kammare av
förbudsvänner och däri fastslagits, att man önskar gränsen satt till
3 procent. .. ,,
Nu säga icke motionärerna, om det här gäller rikt- eller vo¬
lymprocent, men det kan väl icke gärna vara fråga om något
annat än volymprocent, eftersom denna förekommer i den nuvar¬
ande ö!lagstiftningen. Skulle nu eu ny gräns vid 3.6 volympro¬
cent fastställas, så lärer man icke våga gå denna gräns alltför
nära, utan torde hålla sig några tiondelar under densamma. År
det då omöjligt att tänka sig, att tekniken kan komma att närma
sig mer och mer 3 procent, ock därmed den punkt, dit auktorite-
terna inom nykterhetslägret förklarat sig kunna ga niet 1? Säker¬
ligen icke. Och icke nog härmed, utan om vi möjligen skulle lyckas i
våra bemödanden att med de halvstarka maltdryckerna un an-
tränga de starkare och ur nykterhetssynpunkt farligare dryckerna,
sä torde den näring, som hittills befattat sig med att huvudsak-
ligen framställa de starka dryckerna, komma att ägna, sig åt för¬
sök att åstadkomma ännu svagare drycker, för att nä deri kund¬
krets utan vilken man icke kunde få en tillräckligt omfattande
försäljning. På detta sätt hade vi på en omväg — om man kan
kalla detta för en omväg — nått ett resultat, som later oss bibe¬
hålla en stor näring, mot vilken våra nykterhetsvänner med
sådan energi vänt sig, men bibehålla den i det ur deras synpunkt
godas tjänst, och samtidigt hade vi åstadkommit en dryck, som
även de längre gående nykterhetsvännerna sökt efter och vantat pa
Med stöd av detta vågar jag antaga, att det skulle vara ett
klokt drag, om vi nu ginge med på Kungl. Maj:ts förslag och dar¬
med bidroge till skapandet av en ny grupp av halvstarka malt¬
drycker, innehållande mellan 2 1/i och 3.6 volymprocent alkohol.
' dac har nu berört två av de huvudpunkter i vilka Kungl.
Maj:ts förslag skiljer sig från det förslag, som grundar sig pa
nykterhet-kommitténs betänkande; det finnes ju också annat, som
skiljer dessa för-lag åt. Men enligt min uppfattning aro dessa
två punkter de väsentliga och jag har därför tillåtit mig att något
utförligare uppehålla mig vid dem. ... .
Nu har i törsta kammaren Kungl. Maj:ts förslag blivit anta¬
get. Huru skulle det nn vara — jag frågar detta, ehuru jag vet,
Onsdagen den 26 augusti, e. in.
37 Nr 72.
att frågan icke har mycken reell betydelse — om, sedan frågan
om det lokala vetot, såvitt jag kan förstå, har förfallit genom det
avslag, som första kammaren givit, denna kammare ginge med på
Kung!. Maj:ts förslag? Man skulle därigenom få eu lag, som enligt
mängas åskådning innebure ett ofantligt framsteg, vad man än
ma säga om detaljerna. Om det är sä, som det sagts mig, att,
om denna kammare tar utskottets förslag, någon sammanjämkning
icke skulle kunna ifrågakomma så skulle åter ett sådant beslut
medföra att vi arbetat för att få fram ett gott nykterhetsförslag
av starkt restriktiv natur, men allt vårt arbete hade tills vidare
varit förgäves. Man kan säga sig: det gör intet, vi taga upp
kampen på nytt och skola nog taga igen den förlorade tiden.
Min tro är, att man kan misstaga sig i detta stycke, och att det
vore lyckligt, om riksdagen enade sig om att taga det föreliggande
kung!, förslaget och såge till, i vad mån det kan komma att visa sig
uppfylla de förväntningar, som jag vågat ställa på detsamma. Jag
förutser val, att här kommer en råd av anmärkningar, men jag
tillåter mig framhålla denna synpunkt: kanske skall det längre
fram visa sig. ifall det icke lyckas, att nu få ett positivt resultat,
att man försuttit ett gott tillfälle. Jag vet, att man kan säga:
det dröjer ju länge, innan detta förslag kommer i sin fulla tillämp¬
ning. och det är måhända en nog sä vägande invändning. Men
vad är det då det gäller? Jo, man har föreslagit, att tillämpningen
av detta restriktiva system icke skulle börja förr än 1921. Men
tror någon att yy under tiden skola vara overksamma på detta
område? Tro ni icke, mina herrar, att överallt i landet skall
vetskapen om att den tidpunkt närmar sig, då detta blir lag, jämte
exemplen från andra orter verka, att man frivilligt tillämpar lagens
bestämmelser? Under tiden har man tillåtit dem, som arbeta i de
näringar, som måste bli starkt berörda av den lagstiftning, som
det här är fråga om, att inrätta sig efter de nya förhållandena.
Jag vet, att det icke finnes mycken förståelse för vad jag nu
säger, men jag säger det i alla fall. Vi veta, att Öl- och vinhan¬
deln nu kan försiggå i samband med handeln med andra varor.
Förslaget innebär, att denna kombination skulle upphöra: de hand¬
lande, som nu sälja vin och Öl vid sidan av sm egentliga handel,
skola upphöra att befatta sig med denna dubbla näring. Många
av dem handla med vin i så stor utsträckning, att denna handel
utgör en mycket väsentlig del av deras affär. Genom den över¬
gångstid, som yrkas i förslaget, kunde dessa förhållanden avveck¬
las och detta möjligen — det är åtminstone min tro — tidigare
än 1921, och måhända skulle man nå så långt, att mången ome¬
delbart avstode från att handla med vin eller öl och skaffade sig
ersättning i handeln med svagare drycker, ja, varför icke med de
fullkomligt alkoholfria dryckerna, som så småningom synas vinna
allt större avsättning. Jag vill gärna medgiva, att jag tror, att
denna synpunkt av nykterhetsvännerna tillmätes jämförelsevis
underordnad betydelse, men den tål väl vid att framhållas.
Man vänder sig vidare mot bestämmelsen om den långa över-
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forte.)
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
Nr 72.
Ang. bränn-
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
38
gångstiden för den egentliga vinhandeln, men även härvidlag tror
lag, att det kan finnas utvägar till förebyggande av missbruk
eller skada genom denna handel under övergångstiden, ba länge
vi av hänsyn, som jag icke kan eller vill beröra, maste taga med
i räkningen förhållandet till andra makter, kan det vara nyttigt,
att denna svenska näring finge bestå, ehuruväl under de särskilda
former och i den mindre omfattning, som nu ifrågasättas. Där¬
igenom skulle man kunna vinna, att man under tiden kunde finna
ut former för att oskadliggöra den mindre önskvärda trafik, som
kan uppkomma i fråga om importen. Jag är viss om, att det
skulle icke dröja lång tid, innan förhallanden inträdde, som visade
att den begränsade vinhandeln icke vore till förfång för nykter¬
heten här i landet.
Går det så, som jag vågat skissera, vore det vunnet, som vi
vilja vinna, så länge vi icke eftersträva det rena förbudet. Vi
hade vunnit garantier mot missbruk av alla alkoholhaltiga dryc¬
ker, och jag tror, att vi skulle hava vunnit dem i långt högre
grad än de ilesta av nykterhetsvännerna vilja föreställa sig. Under
alla förhållanden ha dessa tankar, som jag här tagit mig friheten
uttala, i väsentlig grad varit bestämmande vid avfattningen av
Kungl. Maj:ts förslag i nu föreliggande avseende, och att detta
uppburits av verklig vilja att åstadkomma ett resultat, som från
nykter hetssynpunkt är tillfredsställande, behöver jag 1°^® saSa
herrarna. Den, som själv länge levat med i våra svenska förhal¬
landen och sett, huru de gestaltat sig i fråga om missbruk av
alkoholhaltiga drycker, han kan icke undgå att vara nykterhets-
vän. även om han icke ställt sig i de direkt kampande nykter-
hetsvännernas led, och det är väl ingen av oss givet att kunna
säga, vad som är det enda rätta: det finnes val fog för den upp¬
fattningen att det är nödvändigt att gå försiktigt fram för att
icke riskera, att stämningen och uppfattningen i landet icke forma
bära upp de restriktiva åtgärder, som man vill laglasta. Jag va¬
gar tro, att det föreliggande förslaget väl ansluter sig till vaa
som under den närmaste tiden kan vinnas, och det utesluter inga¬
lunda fortsatt arbete för längre gående reformer etter dess anta¬
gande. Drån första stunden kunna nykterhetsvännerna fortsatta
sitt kraftiga arbete och under alla förhållanden kunna de vänta
förståelse för detta arbete även från deras sida, som icke kunna
gä lika långt som de, tv det medgiva vi gärna och villigt alla,
att hade man icke denna energiska förtrupp, sa vore säkerligen
ingen framgång möjlig. . , . , ,, , ,
Med dessa ord, herr talman, vill jag också hava uttalat den
förhoppningen, att hurudant resultatet i denna kammare an ma bil,
man 'icke i det beslut, man fattar, måtte inlägga någon protest
mot det försök, som här är gjort, att samla bada kamrarna till
en kraftig handling, utan anse det kungl. förslaget, som ett
ärligt menat bidrag till en effektiv och för hela vart folks fram¬
tid lycklig nykterhetsreform.
Onsdagen den 2G augusti, e. m.
39 Nr 72.
Herr Källman: Herr talman! Jag begärde ordet i början
av herr finansministerns anförande för att göra invändning i en
punkt, där jag förvärvat en mera ingående erfarenhet, men jag
vill även säga ett ord om vad som senare anförts.
Herr finansministern har ju varmt och vältaligt vädjat till
kammaren att antaga Kungl. Majrts förslag. Jag tror icke, att
jag behöver bemöta den vädjan, därför att under hela dagen har
man diskuterat det spörsmålet, huruvida Kungl. Maj:ts förslag har
någon nykterhetseffekt, och en av dem, som är rätt inne i spörs¬
målet, har bedömt den kungl. propositionen så, att densamma upp¬
tager till formen nykterhetskommitténs förslag men samvetsgrant
utmönstrat allt, som har verklig nykterhetseffekt. Det är själv¬
klart, att vid sådant förhållande denna kammare ej gärna kan
vara tillfreds med det förslag, regeringen framlagt.
Först och främst möter ossju den betänkligheten, att vi skulle
få en maltdryck med upp till 3,6 procents alkoholhalt, som blir
alldeles frigiven, och det har tidigare framhållits, vilken fara med
hänsyn till nykterhetstillståndet det innebär. Herr finansministern
anser vidare, att det Brattska sj^stemet är verkligt effektivt. Då
vill jag framhålla, att det kan man säga, att det är under förut¬
sättning, att man uppställer vissa objektiva grunder, efter vilka
de, som tidigare missbrukat alkoholen, avstängas från hemköps-
rätt. Något sådant föreslås icke alls i den kungl. propositionen,
utan där blir det beroende på vilket intresse, kontrollstyrelsen
och respektive spritbolagsstyrelser ha för saken. Jag vill säga,
att jag tror icke, att det är något vidare behagligt för en spritbo¬
lagsstyrelse att utan att objektiva grunder äro fastställda, avstänga
den ena efter den andra från hemköpsrätt. Jag är medlem av
styrelsen för ett spritbolag, och jag får säga, att om vi icke hade
vissa bestämda grunder fastslagna, efter vilka vi kunde avstänga
folk från rätt till inköp av spritvaror, så vore det otrevligt att
vara ledamot i spritbolagsstyrelsen.
Nu är det lätt att taga fram listor, som man fått från fattig-
vårdsstyrelsen, listor, som man fått. från polisen och barnavårds¬
nämnden o. s. v. och se efter, om sökanden är upptagen på någon
av dessa listor. År han det, får han givetvis ingen motbok, ty
det är så i förväg bestämt. Det är mycket lätt, att när han
kommer och frågar efter motboken, säga till honom, att på grund
av att ni är upptagen på den ena eller den andra listan, föreligger
hinder för hemköp. Både man icke de där listorna bakom sig,
skulle vissa personer nekas hemköpsrätt alldeles godtyckligt. Jag
tycker, att det är orimligt helt enkelt att göra på det sättet. Ja,
detta är alltså en av de punkter, som äro så viktiga, att jag för
min del icke kan gå ifrån den.
Vad frågan för övrigt vidkommer, kan jag icke förstå, att
någon sammanjämkning kan bli möjlig. Jag vet knappast, på
vilket sätt man skulle kunna åstadkomma den. I bevillnings¬
utskottet har det tidigare under frågans förberedande behandling
mycket tydligt sagts ifrån, att någon kompromiss icke är möjlig,
Ang. bränn¬
vins-- samt
vin- och öl¬
handelns oi'd-
nande.
(Forts.)
Nr 72. 40
Onsdagen den 26 augusti, e. in.
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- ock öl¬
handelns (Hå¬
nande.
(Forts.)
med mindre det lokala vetot kommer med i densamma. Men
kommer det lokala vetot med är man från vårt håll beredd att
göra långtgående medgivanden i avseende å försäljningsreformen.
Den kommunala självbestämningsrätten är ju ändå det centrala i
hela förslaget, och densamma har synnerlig betydelse för lands¬
bygden, och åtminstone mindre och medelstora städer. Med hänsjm
till dessa omständigheter tror jag icke, att det är möjligt att släppa
denna viktiga del av frågan. Men därav följer att man icke kan
reflektera på Kungl. Maj:ts förslag. Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.
Herr Pettersson i Södertälje: Herr talman, mina herrar!'
Herr finansministern betygade i sitt anförande nyss, att det av
honom framlagda förslaget till försäljningslagstiftning vore ett
ärligt menat försök till en verklig nykterhetsreform. Jag vill i
anledning därav förklara, att såvitt jag kan se, hava icke ens de
mest extrema nykterhetsvännerna anledning att i ringaste mån be¬
tvivla riktigheten av denna bekännelse. Det finnes ej anledning
att tvivla på ärligheten i herr finansministerns uppsåt. Men jag
föreställer mig, att han å andra sidan är ense med mig därom, att
bland dem, som hysa ett allvarligt uppsåt att nå ett verkligt re¬
sultat i detta hänseende, kan det finnas olika meningar om de
föreslagna medlens effektivitet. Så är det nog i detta fall.
Det var särskilt två punkter, som herr finansministern uppe¬
höll sig vid, två punkter i vilka skillnad råder mellan Kungl.
Maj:ts och utskottets förslag, nämligen dels frågan om de indivi¬
duella restriktionerna och dels frågan om alkoholgränsen. Vad de
individuella restriktionerna beträffar, framhöll herr finansministern,
att skillnaden var den, att Kungl. Maj:ts förslag endast upptog
själva principen för dessa individuella restriktioner, men lämnade
åt tillämpningen att i detalj utforma dessa, varemot utskottets
förslag fastslår detaljerna i lagen. Herr finansministern karak¬
täriserade denna skillnad ytterligare så, att utskottet och nykter¬
hetskommittén underskattat vårt folks förmåga att sörja för att
lagens bestämmelser bli levande, i det att kommitténs och ut¬
skottets förslag vilade på förtroende endast till pappersparagrafer,
då däremot Kungl. Majds förslag vilade på tilltro till själva folket.
Jag undrar ändå, om icke herr finansministern sålunda ställt
problemet alltför fördelaktigt för sig själv. Även utskottets och
kommitténs förslag vila nämligen givetvis på den förväntan, att
det skall finnas personer, som äro villiga och ha förmåga att till-
lämpa och i livet utföra de föreslagna lagbestämmelserna.
Jag ^ vill emellertid gärna erkänna, att den tanke, som ligger
under Kungl. Maj:ts förslag i detta avseende, är sådan, att man
kan resonera om den. Jag vill icke säga, att den i och för sig
är oriktig. Det låter säga sig, att innan erfarenhet vunnits pa
detta område, man icke bör fastslå detaljerna i lagen. Men när
man försöker tänka sig in i huru sådana bestämmelser skola verka,
finner man, att det skulle ställa sig ganska opraktiskt att göra
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
41 Nr 72.
så, som herr iinaiisministern förordat. En sådan anordning inne¬
bär nämligen mina herrar, att det ena försäljningsbolaget skulle
fastslå restriktioner enligt det allmänna schemat på ett visst sätt,
och det andra försäljningsbolaget använda en annan metod för att
tillämpa samma princip. Eöljden skulle bliva, att den enhetlighet,
som måste finnas här, går 'alldeles förlorad, och att det följakt¬
ligen blir möjligt för de personer, som man vill avstänga från
att köpa rusdrycker och vilka i det ena samhället verkligen bliva
hindrade därifrån, i grannsamhället få möjlighet att göra det, och
på sådant sätt vinner man icke syftet med en sådan lagstiftning.
Till grund för dessa individuella restriktioner, ligger nämligen
den tanken att det skall finnas ständig samverkan mellan alla
försälj ningsorganen, vilket äter förutsätter, att det ena organet
även i detalj arbetar efter samma principer som det andra.
Den andra punkten, vari herr finansministern försvarade sitt
förslag, var frågan om alkoholgränsen. Aven i det avseendet vill
jag gärna erkänna önskvärdheten av att i någon mån kunna fri¬
göra försäljningen. av de lätta drickorna; men, som herr finans¬
ministern själv erinrade, har från nykterhetsvänligt håll gjorts
gnällande den meningen att försäljningen av lagrade drickor upp
till den alkoholhalt, som herr finansministern föreslår, d. v. s. 3,6
% icke utan risk kan alldeles lösgivas. Herr finansministern torde
ävca få lov att erkänna, att hans egen sakkunnige, den på vars
sakkunskap regeringsförslaget skulle vara grundat, i detta avse¬
ende stöder vår mening och icke herr finansministerns, d. v. s.
han stöder den mening, som jag nu givit uttryck åt, och som jag
för min del tror att man bland mina meningsfränder är villig att
acceptera, nämligen något större frihet för dessa drickor är önsk¬
värd, men icke fullständig frihet för dem.
Jag vill i detta avseende erinra herr finansministern om ett
yttrande av professor Thunberg, som förekommer på sidan 189 i
(len kungl. propositionen. Han säger där — och jag vill er¬
inra, att detta yttrande står icke inom parentes — »alltför avse¬
värda risker äro under sådana förhållanden knntna vid pilsner-
drickats likställande i försäljning,savseende med svagdricka, vari¬
genom denna dryck ju skulle få utminuteras av varje handlande
som sa önskade, och varigenom det skulle std var och en fritt att
efter en enkel anmälan fä utskänka drycker i obegränsade mäng¬
der. .Skulle pa det viset denna dryck fritt få göra sig gällande
som en ymnigt a,nvänd förfriskningsdryck under pågående arbete
och .slutligen fritt och okontrollerat fä konsumeras ä varje även
det minsta utskänkningsställe eller kafé, vore härmed, även om
man tar hänsyn till det hämmande inflytande varans pris betin¬
gar, ett ur folknykterhetens synpunkt riskabelt tillstånd skapat.»
Det torde val ändå, herr finansminister, vara för mjmket begärt
av oss, att vp i strid med detta mycket bestämda uttalande av
herr finansministerns egen sakkunnige, skulle frigiva försäljningen
av dessa drickor. Den sakkunnige säger ju uttryckligen, att där¬
med vore ett ur folknykterhetens synpunkt riskabelt tillstånd ska-
Ang. bränn-
vins- somt
vin- ock öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forte.)
Nr 72. 42
Onsdagen den 26 augusti, e. ra.
Ang. bränn-
vins- samt
vin- och öl¬
handelns oi'd-
nande.
(Forts.)
pal. Under sädana förhållanden hava vi ju mycket starka skäl
att hellre stå kvar på vår ståndpunkt och saga: vi gå icke_ med
på någon frihet för försäljningen av dessa lagrade drickor, såframt
icke på samma gång föreligger förslag, som tillika skulle kunna
vara ett skydd mot det fruktade missbruket. Således, trots den
ärliga vilja, som vi även i detta avseende erkänna finnas i
herr finansministerns försök, kunna vi dock icke, med öppen blick
för de påtagliga olägenheterna, gä med på detsamma.
Herr finansministern vidrör även i sitt anförande frågan om
möjligheten av en sammanjämkning mellan kamrarnas beslut i
detta viktiga ämne. Jag vill för min del säga, i likhet med herr
finansministern, att jag också skulle anse det vara önskvärt, om
man kunde komma till ett verkligt resultat vid denna riksdag,
ett resultat, om vilket man med gott samvete kunde saga, att det
dock vore ägnat att i någon väsentlig mån arbeta i riktning mot
det mål, varefter vi sträva. Men jag tror mig våga försäkra, att,
skall ett sådant sammanjämkningsförslag hava någon som hälst
utsikt att från vår sida kunna påräkna anslutning, så måste det
dock ovillkorligen innehålla förslag om lokalt veto.
Jag ber, herr talman, att fä yrka bifall till utskottets för¬
slag i denna punkt.
Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Jag vill ej
gärna förlänga denna debatt, men kan dock icke underlåta att
säga några få ord med anledning av herr finansministerns an¬
förande.
Jag vill icke polemisera mot vad han yttrade angående pilsner-
drickat. Jag har gjort det förut i dag i mina anföranden ett par
gånger, och jag vill icke ytterligare säga något därom; jag vill
blott gent emot hans varma vädjan till kammaren att acceptera
Kungl. Maj:ts förslag säga, att även om han är livligt övertygad
om att Kungl. Maj:ts proposition har stor nykterhetseffekt, det
kan vara möjligt, att vi inom kammaren hava en . annan
mening. Jag förstår så innerligt väl, att då herr finansministern
lagt fram sitt förslag, han har gjort det i den ärliga övertygelsen,
att han därmed skulle gagna nykterhetssaken i vårt land, och det
är ju alldeles tydligt och klart, att ett förslag, genomfört i den
riktning, som här angivits, skulle i någon mån kunna förbättra
tillståndet, i någon mån, som sagt, det kan man icke förneka.
Det finnes emellertid något, som vi här i Sverige äro så vana vid,
och som man även i en hel del andra länder är van vid, nämligen
att alltid stanna på halva vägen och gorå mycket små steg; men
man skall dock icke taga något steg tillbaka, och det gör man,
om man accepterar denna ökning av svagdricksgränsen.^
Vi hava; i Sverige under en hel följd av år sökt jämka litet
här och litet där på rusdrycksförordningen, och då dessa jämk¬
ningar icke egentligen hava givit oss någon större nykterhets¬
effekt, så anse vi, att vi hava skäl att kräva att ett genom¬
gripande steg tages på en gång. Sveriges nykterhetsfoik står
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
43 Nr 72.
enigt bakom den tanken, och då kunna omöjligen, förefaller det
mig, vi, som äro absolutister i denna kammare, reflektera på Kungl.
Maj:ts förslag. Det är en alldeles för liten förändring av de nu¬
varande bestämmelserna: vi kräva ovillkorligen mera genomgripande
förändringar.
Vore det så, att Kungl. Maj:ts förslag skulle träda i kraft
från och med den 1 januari nästa år, så måste man säga sig, att
det vore mera bestickande; men då det skall hava en övergångs¬
tid av 6 år, måste herr finansministern förstå, att man icke nu
kan vara beredd att taga ett sådant förslag. Andra kammaren
har vid upprepade tillfällen, — jag ber att få understryka det,
fastän det sagts förut i dag, men då var herr finansministern icke
närvarande — uttalat sig för lokalt veto, och jag kan omöjligen
se, att det är möjligt att taga ett förslag utan lokalt veto. Kan
herr finansministern övertyga medkammaren om nödvändigheten
att taga det lokala vetot, då skulle vi kunna låta tala vid oss
om reformen i övrigt; men det är den skiljelinje, som går oss
emellan, och den kunna nykterhetsvännerna omöjligen släppa.
Herr Karlsson i Fjöl instämde häruti.
Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, gav herr tal¬
mannen propositioner först på godkännande av 1 § i utskottets före¬
liggande författningsförslag samt vidare på godkännande av 1 § i
det av Kungl. Maj:t framlagda motsvarande författningsförslaget;
och förklarade herr talmannen sig anse svaren hava utfallit med
övervägande ja för den förra propositionen. Då votering emellertid
begärdes, blev nu uppsatt, justerad och anslagen en så lydande vo¬
teringsproposition :
Den, som vill, att kammaren godkänner 1 § i bevillningsutskot¬
tets föreliggande förslag till förordning angående försäljning av
rusdrycker, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren godkänt 1 § i det av Kungl. Maj:t
framlagda motsvarande författningsförslaget.
Omröstningen utföll med 107 ja mot 63 nej; och hade kammaren
alltså godkänt 1 § i utskottets förslag.
2—11 §§; överskriften till I köp.: II och III köp.: fil—77 US.
Godkändes.
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Kr 72. 44
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
78 §.
Utskottet föreslog följande avfattning av paragrafen:
78 §.
Bolag äger överenskomma med den, som äger rätt till partihan¬
del med vin eller öl, att sådana från bolaget inköpta drycker jämväl
må, med iakttagande av de av kontrollstyrelsen för sådant fall med¬
delade föreskrifter, av partihandlaren försändas direkt till köpare.
Sådan försändning må dock ej ske till köpare, boende inom kommun,
där på grund av kommunal folkomröstning rättigheter till detalj¬
handel med rusdrycker ej få meddelas.
Paragrafen föredrogs, varefter ordet begärdes av
Herr Lingström, som yttrade: I enlighet med mitt föregå¬
ende anförande ber jag få yrka, att § 78 godkännes med uteslu¬
tande av sista punkten, som lyder sålunda: Sådan försäljning må
dock icke ske till köpare, boende inom kommun, där på grund av
kommunal folkomröstning rättigheter till detaljhandel med rus¬
drycker ej får meddelas».
Härpå anförde
Herr Rune: Jag skall be få yrka bifall till utskottets för¬
slag.
Vidare anfördes ej. Herr talmannen gav propositioner på dels
godkännande av utskottets förslag till avfattning av förevarande
paragraf, dels ock godkännande av samma förslag med den ändring
däri, som yrkats av herr Lingström; och godkände kammaren ut¬
skottets förslag till lydelse av paragrafen.
79 §.
Godkändes.
80 § skulle enligt utskottets förslag hava denna avfattning:
80 §.
Spritdrycker må ej till någon utminuteras i större myckenhet
än en liter i kalenderveckan.
Efter därom skriftligen gjord framställning äger dock bolag,
om särskilda skäl föreligga, medgiva köpare rätt att för visst till¬
fälle eller tillsvidare inköpa större myckenhet än sålunda stadgats.
Uti avgiven reservation hade herr Ollas A. Ericsson m. fl. yr¬
kat, att paragrafen skulle erhålla följande lydelse:
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
45
Nr 72.
80 §.
Spritdrycker — — ---------kalendervecka.
biter därom skriftligen gjord framställning äger dock bolag,
om särskilda skäl föreligga, medgiva köpare rätt att för visst till¬
fälle inköpa större myckenhet än sålunda stadgats.
Ang. bränn¬
vin,t- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Sedan paragrafen föredragits, yttrade
Heri Källman: Herr talman! Som herrarna behaga finna,
äro vi flera, som vid denna punkt avgivit en reservation. I första
stycket av7 denna paragraf har utskottet bestämt en viss maximi-
kvantitet, bestämt att »spritdrycker ej må till någon utminuteras
i större myckenhet än en liter i kalenderveckan.»
Men sedan kommer det andra stycket i samma § och väsent¬
ligen upphäver det första, i det att utskottet icke blott vill o-e
motboksmnehavare rätt att därutöver köpa för »visst tillfälle» utan
även att köpa bur mycket som helst »tillsvidare». Det är klart
att i flertalet fall kommer detta senare förhållande att bli regel.
I stället för att detta skulle vara ett undantag kommer det nog
i praktiken att visa sig, att motboksinnehavaren får köpa hur
nrycket som helst tillsvidare, d. v. s. tills han blir upptagen på
någon av de listor, som diskvalificera honom från hemköpsrätt.
Det bär nyss sagts, att man borde lägga erfarenheten till
grund för den lagstiftning, som här skall ifrågakomma. Jag vill
da erinra om, att för eu hel del bolag har man redan nu bestämt
maximikvantiteter, som ^ till och med äro mindre än den som här
lfragasatts. Jag har sålunda här ett reglemente för Södertälje
spritbolag, där maximikvantiteten utgör antingen 10 liter i kvar¬
talet eller en liter i veckan.
Jag anser, att ett bifall till paragrafen oförändrad, såsom ut¬
skottet här föreslagit den, skulle betyda, att personer komma att
missbruka spritdrycker i rätt stor utsträckning.
Då det för övrigt är en av fundamentalprinciperna för denna
lag, att man får en maximikvantitet bestämd, så ber jag att få
yrka infall till den av7 herr Ollas Ericsson m. fl. vid betänkandet
togade reservationen.
Häruti instämde herrar Sandler och Karlsson i Fjät.
Petfersson i Södertelje: Herr talman, mina herrar!
Här förefinnes ju enighet om två saker, nämligen dels därom att
fn maximibestämmelse rörande utminutering av spritdrycker är
dels därom att en sådan maximibestämmelse ej kan
fa gälla undantagslöst. Men när det gäller att formulera undan-
taget. skilja meningarna sig åt. Utskottet har föreslagit, att bolag
• kanna meddela undantag från maximibestämmelsen dels
tillsvidare och dels för visst tillfälle, när särskilda skäl föreligga
Keservanterna däremot vilja, att bolag endast skall ha rätt att
medge undantag för visst tillfälle om särskilda skäl föreligga.
Nr 72. 46
.4n^. bränn¬
vins- samt
vin- och öl-
handelns ord¬
nande.
(Forte.)
Onsdagen den 26 augusti, e. no.
Nu sade den föregående ärade talaren, att såsom utskottet
har formulerat undantaget, har man i det andra stycket alldeles
upphävt vad som stadgas i det första. Jag tror, att det ligger
en betydlig överdrift i detta påstående, liksom även i talarens
antagande, att det i praktiken skulle komma att ställa sig så,
att alla, som begära att få överskrida maximibestämmelsen, skulle
få sin begäran bifallen. Mot detta talarens antagande strider
formuleringen av bestämmelsen i andra stycket. Det heter näm¬
ligen där, att bolag äger ' om särskilda skal föreligga medgiva
köpare rätt etc.,» vilket ovillkorligen innebär, att undantaget ej
skall bli gällande, som om det vore regel.
Det är utan tvivel riktigt, som talaren och reservanterna för¬
mena, att ett sådant undantag kan missbrukas. Men mot ett
eventuellt missbruk av ett dylikt undantag har ju bolaget den
utvägen att draga in tillståndet, och det är val att vänta med
den 'stränga kontroll, under vilken man tänkt sig bolagen skulle
komma, att det skulle ses till, att man också begagnade sig av
denna möjlighet att reagera mot missbruken. Om nian endast
tänker på, hur olika förhållandena kunna ställa sig för olika
kunder, synes det mig vara obilligt — då man under nuvarande
förhållanden erkänner, att undantag skola få finnas — att be¬
träffande vissa kunder, som för övrigt äro pålitliga och respek¬
tabla, begära, att de för varje gång de begagna sig av undan¬
taget skola komma med en särskild framställning. ° Jag tror där¬
för, att det är oriktigt att i detta avseende gå så långt som reser¬
vanterna gjort.
Det är ju så med åtskilliga bestämmelser, som förekomma i
en försäljningslagstiftning sådan som det nu föreliggande förslaget,
att de äro ägnade att väcka kritik, missnöje och opposition. Det
kan icke undvikas; sådant får man finna sig i, när man är över¬
tygad om, att den bestämmelse, som väcker missnöje, i alla fall
är ägnad att åstadkomma ett bättre nykterhetstillstånd. Men om
man ej kan klart påvisa en sådan följd av en restriktion, bör man
icke utsätta sig för förargelse och ovilja, ty icke bör man väl
framkalla förargelse i onödan. Detta är emellertid just vad man
enligt min tanke skulle göra genom att bifalla reservanternas flarn-
ställning, och därför skall jag bedja att få yrka bifall till utskottets
förslag.
Herr Bune instämde häruti.
Vidare yttrades ej. Herr talmannen framställde propositioner
först på godkännande av utskottets förslag till lydelse av förevaran¬
de paragraf samt vidare på bifall till den av herr Ollas A. Erics¬
son m. fl. avgivna, vid paragrafen fogade reservationen; och fann
herr talmannen den förra propositionen vara med övervägande ja
godkänd. Votering begärdes emellertid, till följd varav nu uppsat¬
tes, justerades och anslogs denna omröstningsproposition:
Den. som vill. att kammaren godkänner 80 § i bevillning.?’.!!-
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
47 Jir 72.
skottets föreliggande förslag till förordning angående försäljning
av rusdrycker, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner nej, nar kammaren bifallit den av herr Ollas A. Erics¬
son m. fl. avgivna vid paragrafen fogade reservationen.
Voteringen utvisade 69 ja, men 91 nej, vid vilken utgång kam¬
maren således bifallit den av herr Ollas A. Ericsson m. fl. vid para¬
grafen avgivna reservationen.
81—83 §§; överskriften till V kap.; 84—87 §§.
Godkändes.
88 §.
Utskottet hade föreslagit, att paragrafen skulle lyda sålunda.
88 §.
1. Utminutering av rusdrycker må äga rum endast söckenda-
gar under högst åtta timmar, dock ej före klockan 9 förmiddagen
eller efter klockan 6 eftermiddagen.
2. Utskänkning av spritdrycker må begynna tidigast klockan
12 .middagen samt utskänkning av vin och Öl tidigast klockan 9 för¬
middagen^ och må utskänkningen ej fortfara längre än till klockan
10 eftermiddagen.
Utskänkning av rusdrycker, som äger rum å sön- och helgdagar
eller å andra dagar före klockan 3 eftermiddagen, vare tillåten en¬
dast vid måltider åt spisande gäster.
Under högmässogudstjänst vare all utskänkning förbjuden.
3. Där särskilda omständigheter anses föranleda behov av att
tiden för utskänknings avslutande bestämmes senare än till klockan
10 eftermiddagen eller att utskänkning av rusdrycker annorledes
än vid måltid åt spisande gäster äger rum under sön- och helgdagar
med början efter klockan 3 eftermiddagen, äger Konungens befall-
ningshavande efter framställning i stad av stadsfullmäktige och på
landet av kommunalstämma samt efter magistrats eller kommunal¬
nämnds hörande därom förordna.
I fråga om denna paragraf hade reservation avgivits av herr
Ollas A. Ericsson m. fl., vilka yrkat, att tredje momentet skulle er¬
hålla följande lydelse:
3. Där särskilda omständigheter — — — — — under sön-
och helgdagar med början efter kl. 7 eftermiddagen, äger Konun-
Ang. bränn¬
vins-• samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Nr 72. 48 .
Onsdagen den 26 augusti, e. in.
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
gens befallningshavande-------- därom för¬
ordna.
Efter föredragning av paragrafen erhölls ordet av
Herr Jonsson i Hökhult, som anförde: Herr talman! Jäg
skall be att få yrka bifall till den av herr Ericsson m. fl. vid
betänkandet fogade reservationen.
Härpå yttrade
Herr Rune: Herr talman! Jag skall be att få yrka bifall
till utskottets hemställan.
Vidare anfördes ej. Efter av herr talmannen givna propositio¬
ner på dels godkännande av utskottets förslag till lydelse av föreva¬
rande paragraf, dels ock godkännande av samma förslag med den
ändring däri, som innefattades i den av herr Ollas A. Ericsson m. fl.
vid paragrafen avgivna reservationen, fattade kammaren beslut i
enlighet med sistnämnda proposition.
89—94 §§; överskriften till VI kap.: VII och VIII kap.; 128
130 §§.
Godkändes.
Åt 131 § utskottets förslag hade givits denna avfattning:
131 §.
Den. som efter överlåtelse enligt 17 § 2 mom. i förordningen
den 9 juni 1905 angående försäljning av brännvin idkar utminute¬
ring av rusdrycker, och flen, som jämlikt 13 § i förordningen den 9
juni 1905 angående försäljning av vin och öl idkar utminutering av
vin, som ej är förenad med handel med andra varor än spritdrycker,
må,’ om han före den 1 januari 1917 hos kontrollstyrelsen därom gör
anmälan, under en tid av fem år efter sistnämnda dag utan särskilt
tillstånd fortsätta försäljningen ifråga, dock blott den ordning,
som i II kapitlet föreskrives för partihandlare. Det åligger kontroll¬
styrelsen att på nu avsedd försäljningsidkares framställning meddela
nödiga föreskrifter för att underlätta försäljningen av det lager av
ifrågavarande drycker, som han vid tiden för förordningens trädan¬
de i kraft innehar.
Reservation hade likväl avgivits av herr Ollas A. Ericsson m. fl.,
vilka föreslagit följande lydelse av paragrafen:
131 §.
Den som-----—--under en tid av tre år ----- —
—-----innehar.
Onsdagen den 26 augusti, e. m. 49
Paragrafen föredrogs, varefter
Herr Sandler yttrade: Som kammaren finner, är det en re¬
servation vidfogad utskottets betänkande vid denna paragraf
JSJykterhetskommittén både föreslagit, att den respittid, som borde
{,ä!n'ia® vinhandlarna, skulle sättas till tre år, men utskottet bar
Maj:ts förslag och för sin del hemställt, att denna
tid skulle sättas till fem år.
Det har i Kungl. Maj:ts proposition icke angivits någon annan
motivering än den som innehålles i propositionen uttalande om att
det ansåges böra vara något längre tid. Hör nykterhetskommit¬
tens förslag om tre år talar däremot det skälet, att det alltid varit
sa att dessa rättigheter upplåtits på en tid av tre år. Det skulle
sålunda, om man bär följde utskottsmajoritetens förslag, bli så,
att man gåve dessa vinhandlare en längre rättighetsperiod än vad
de haft under de gamla bestämmelserna. Detta synes mig vara
ett skäl, som starkt talar till förmån för den ståndpunkt, nykter¬
hetskommittén intagit, och man kan väl icke säga, att det blir
någon så särdeles kort tid, som dessa vinhandlare få på sig att
avveckla sina affärer. Lagen träder i kraft först år 1917, och
därefter ha vinhandlandena tre år på sig för att avveckla sina
afiarer och realisera sina lager. Om beslut i ärendet fattas nu,
behover denna realisering således icke vara verkställd förrän
ar 1920.
,, o derför icke kunnat finna någon grundad anledning att
frångå, vad som från början föreslagits av nykterhetskommittén,
skall jag be att få yrka bifall till den vid betänkandet fogade
reservationen.
Med herr Sandler förenade sig herrar Källman och Karlsson i
i jäl.
Härpå anförde
Herr Rune: Herr talman! Orsaken till att utskottet före¬
slagit en respittid av fem år är, att denna bestämmelse i alla fall
ju innebär ett ganska kraftigt ingrepp i dessa handlandes rörelse,
och man får väl ändå ej gä alltför hårdhänt fram i detta hänse¬
ende. kör mm del ser jag saken så, att om det blir två år förr
eller senare, som denna bestämmelse träder i kraft, har det ingen
vidare stor betydelse i nykterhetshänseende. Huvudsaken är, att
man här får fastslaget, hur det skall vara ordnat och att man får
en tid bestämd, då saken skall vara klar. Jag tror, att det skulle
vara lämpligt och göra ett mycket gott intryck, om kammaren
visade dessa näringsidkare, som i alla fall under denna tid bedrivit
en fullkomligt laglig näring, denna lilla hänsyn, som här är före¬
slagen.
-lag skall på denna grund, herr talman, be att få yrka bifall
till utskottets förslag.
O
Andra kammarens protokoll vid senare riksdagen 1914. Nr 72. 4
Nr 72.
Ang. bränn-
vins- samt
vin- och öl¬
handelns oi'd-
nan de.
(Forts.)
Nr 72. 50
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns Dig¬
nande.
(Forts.)
Vidare yttrades ej. Sedan herr talmannen givit propositioner å de
underöverläggningen gjorda yrkandena biföll kammaren den av herr
Ollas A. Ericsson m. fl. vid paragrafen fogade reservationen.
132 § föredrogs härpå. Därvid yttrade
Herr Källman: Herr talman! Jag har begärt ordet endast
emedan i denna paragraf insmugit sig ett tryckfel. Forsta stycket
av paragrafen skall nämligen enligt utskottets mening ha fo jande
lydelse: >1) Rusdrycker, som före den 1 januari 1917 tran utlandet
inkommit till riketfmå från och med sagda dag icke av tullveiket
utlämnas till annan än den, som enligt 10 § ager rätt Hll införsel
av sådana drycker; dock att den, som enligt 131 § ager ratt att
efter nämnda dag fortsätta försäljning av rusdrycker, ma under
tiden för denna rättighets bestånd aga utbekommasadaria dryck
som för hans räkning inkommit och angivits till förtullning euer
till uppläggning å nederlag eller transitoupplag före utgång
år 1916., A venså hemställes att siffran 135 i andra stycket matte
Utbyjag bet Sr talman, att få yrka bifall till paragrafen i denna
lydelse.
Vidare anfördes ej. Efter av herr talmannen S^na Propositioner
i ämnet biföll kammaren det av herr Kallman framstallda vikande..
Överskriften till IX kap.; förordningens rubrik.
Godkändes.
Övriga författningsförslag.
Godkändes.
Utskottets hemställan i punkten l:o) förklarades vara besvarad
genom kammarens beslut i fråga om författmngsförslagen.
Punkten 2:o).
I sin allmänna motivering hade utskottet på sidorna 20^ och 21 i
det tryckta betänkandet — efter att hava yttrat sig angående av
Kungl Maj :t föreslagen ersättning till vissa gastgivare samt till de
innehavare liv rättighet till utskänkning av vin eller maltdrycker,
som avses i mom. 2 av övergångsstadgandena till™ akt¬
ning angående försäljning av vin och ol — gjort foijan le uttalan . .
»Beträffande ersättningsfrågan, rörande vilken friherre Fle¬
ming i motionen I: 104 och herr Bernh. Eriksson i motionen II: 163
i delvis olika syften föreslagit riksdagen att i skrivelse ER Kungl.
Maj :t anhålla om utredning, får utskottet i övrigt anföra följande.
Med den utformning, som utskottet givit åt forslaget om för¬
ordning angående försäljning av rusdrycker, föreligger skal att an-
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
51 Nr 72.
taga, att ersättningsanspråk komma att resas vid genomförandet av
denna förordning. _ Kungl. Maj:t och riksdagen hava också förut¬
sett sadana framtida anspråk: och i främsta rummet för att möta
dem bildat statsverkets fond av rusdrycksmedel. Det hade givetvis
väft önskvärt, att utskottet nu kunnat förelägga riksdagen förslag
till lösande av ersättningsfrågan, men de utredningar, som härför
erfordras, äro av den natur, att det torde böra ankomma på Kungl.
Maj:t att föranstalta om deras verkställande. Utskottet vill därför
uttala den förvissningen, att, därest det förslag till förordning om
försäljning av rusdrycker, som utskottet med detta betänkande frum-
lägger, varder gällande lag, Kungl. Maj:t kommer att låta verk-
sialla utredning av frågan, i vad män ersättnnig bör utgå, ävensom
förelägga riksdagen det förslag vartill utredningen kan föranleda.»
Häremot hade reservation avgivits av herr Sandler m. fl vilka
ansett, att i stället för dessa båda stycken bort insättas ett stycke
av denna lydelse:
»Beträffande ersättningsfrågan ansluter sig utskottet till den
av en reservant inom nykterhetskommittén framförda uppfattnin¬
gen, att tillräckliga skäl icke föreligga, som i övrigt motivera ersätt¬
ning vid genomförande av en ur samhällssynpunkt nödvändig reg¬
lering av rusdryckshanteringen.»
Efter föredragning av punkten yttrade
, Herr Sandler: Herr talman, mina herrar! Denna punkt
handlar, såsom kammaren finner, om vissa ersättningsanspråk om
viss utskottets hemställan att riksdagen skall medgiva ersättning
till vissa gästgivare. I sammanhang med behandlingen av denna
punkt i utskottet hemställde jag, om det icke vore lämpligt, att
den allmänna ersättningsfrågan också berördes, och beträffande
denna allmänna ersättningsfråga har vid detta betänkande fogats
en reservation av mig m. fl., en reservation, vari yrkas, att i ut-
skottets motivering ett par stycken, som handla om den allmänna
ersätta in gs fragan, skulle utgå och ersättas med ett annat stycke
aI, lydelse: »Beträffande ersättningsfrågan ansluter sig
utskottet till den av en reservant inom nykterhetskommittén fram¬
förda uppfattningen, att tillräckliga skäl icke föreligga, som i
övrigt motivera ersättning vid genomförande av en ur samhälls¬
synpunkt nödvändig reglering av rusdryckshanteringen.»
Jag ber att i största korthet få anföra några skäl till förmån
för denna ståndpunkt. Det har rått fullständig enighet inom nyk-
terhetskommitten därom, att det icke kan föreligga några juridiska
anspråk på ersättning från rusdryckshanteringens målsmän,
för den händelse riksdagen skulle besluta en eller annan inskränk¬
ning i deras rörelse. Följaktligen är det uppenbart, att om man
over fm vild taget kan motivera några ersättningsanspråk, är det
billighets- och lämplighetsskäl, man måste åberopa, och det är nå¬
got som nykterhetskommitténs majoritet stött sig på. Jag kan
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Nr 72. 52
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl-
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
för min del icke medgiva, att vad som anförts vare sig av nykter¬
hetskommitténs majoritet eller av bevillningsutskottets majoritet
o-er tillräckligt stöd för den ståndpunkt, som är uttryckt i utskot¬
tets betänkande. Det är visserligen endast i mycket svävande
formulering givet på hand, att ersättningsanspråken har skola
kunna räkna på tillmötesgående från riksdagens sida, då de fram¬
deles komma att resas. Jag tror emellertid, att det är bäst, att
man från början säger sin mening rent ut i denna angelägenhet
och icke söker dölja den bakom någon formulering, som kan tolkas
på många olika sätt. Vi ha några inom utskottet ansett oss
böra reservera oss till förmån för ett bestämt uttalande, att
dessa ersättningsanspråk icke böra tillmötesgås på grund av att
icke tillräckliga skäl anförts. Det brukar.ju anföras att det har
är fråga om en hantering, som är en lovlig näring liksom andra,
och att då den drabbas av ett överraskande ingrepp, som göres i
näringsidkarens rörelse, kunna följaktligen därmed motiveras an¬
språk på ersättning av statsmedel. Jag far säga, att jag kan icke
finna, att det finnes någon större anledning, någon större princi¬
piell anledning till ersättningsanspråk än förut, da det gäll¬
de att genomföra den ena eller andra inskränkningen. Det
är väl så, att om en rättighet försvinner, så försvinner den
för närvarande utan att några sådana ersättningsanspråk anses
höra ifrågakomma. Riksdagen har för några dagar sedan antagit
en lag, som medför för vissa av denna näringsmålsmän högst be¬
tydande inskränkningar. Då var det aldrig tal om att ifrågasätta
någon ersättning. Helt visst har man gått ut ifrån det resone¬
manget, att det är en näring, som är absolut nödvändig ur sam¬
hällets svnpunkt och att då äro ersättningsanspråk delvis berat-
tio-ade. Skulle man gå ut ifrån den ståndpunkten, att ersättning
s£all givas på grund av inskränkningar genom riksdagens beslut,
kan man icke överskåda, till vilka konsekvenser det skulle kunna
leda. Det är uppenbart, att så gott som all ekonomisk lagstift¬
ning kommer att medföra ekonomisk förlust för den ena eller andra
enskilde inom samhället. Skulle man fastslå den grundsatsen, att
på grund av alla statsåtgärder, som medföra förlust i en eller
annan punkt, ersättning av statsmedel skall utgå, då komma na-
turligtvis stora svårigheter att resas för reformarbetet, icke bara
i denna punkt utan även i många andra avseenden. Det är uppen¬
bart, att t. ex. tullagstiftningen medför sådana ekonomiska för¬
luster, om man t. ex. gör en nedsättning av vissa tullsatser. Det
är uppenbart, att den allmänna arbetarskyddslagstiftmngen med¬
för sådana förluster. Då kan jag verkligen icke se, att malsman¬
nen för den näring, som det här är fråga om, med större skal
kunna göra anspråk på ersättning än andra näringsidkare, som
på grund därav, att samhället anser vissa åtgärder hora vidtagas,
få vidkännas ekonomisk förlust.
Det är framför allt med hänsyn till dessa konsekvenser som
vi ansett oss böra på denna punkt reservera oss, och jag skall
därför, herr talman, tillåta mig att här yrka bifall beträffande
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
53
motiveringen till den reservation, som är avgiven av herr Sandler
-Herr vice talmannen, som under herr Sandlers anförande över¬
tagit ledningen av kammarens förhandlingar, g av härefter ordet till
Herr Hamrin, som yttrade: Herr vice talman, mina herrar!
fcmsom herrarna behagade finna, återfinnes under punkt 3 i bevill-
ningsutskottets förevarande betänkande en hemställan om avslag
a, bland, annat, en motion av herr Bernhard Eriksson i Grän^es-
berg. I denna motion yrkar herr Eriksson, att vissa åtgärder
skola vidtagas från statsmakternas sida för att bereda bistånd åt
vissa arbetare, dels i form av arbete och dels i form av understöd
ur statsverkets fond av rusdrycksmedel. Den ärade motionären
och _ jag förmodar även med honom den siste ärade talaren —
förmena sålunda, att genomförandet av föreliggande förslag kan
medföra ersättningsanspråk från visst håll, som äro berättigade
tfa synes mig, som om man inte bör alldeles utesluta möjligheten
att jamyal bereda ersättning åt andra, som genom ikraftträdandet
av föreliggande lagförslag komma att bli ekonomiskt lidande. För
min del vill. jag inte göra någon som helst invändning mot det
förslag, som i den av mig omnämnda motionen framförts, men jag
inbegriper de erinringar, som i motionen blivit framförda, jämväl
i_ det uttalande, varom här nu är fråga. Utskottet har ju för öv¬
rigt icke alls. sagt ifrån, i vilken utsträckning eller till vilka ner-
s<?n®j’ ersättning skall utgå, utan vill göra gällande, att detta
s a 1 bil beroende pa den utredning, som riksdagen förväntar, att
Eungl. Haj:t skall komma att verkställa, och utskottet yttrar i
detta avseende, att utredningen må visa, i vad mån ersättning
ma utgå. ö
, Het synes mig sålunda, herr talman, som om man har allt
s , „ bifalla utskottets hemställan i denna punkt och därmed
också har besvarat vad som föreslås i motionen i andra kammaren
nr ibö. Jag tillåter mig följaktligen, herr talman, att yrka bifall
till den föredragna punkten.
Herr Jonsson i Ilökhult instämde häruti.
Vidare anförde
Herr Sandler:_ Det föreligger ett missförstånd rörande inne¬
borden av den motion, som avgivits av herr Eriksson i Gränges-
berg, såsom framgick av föregående talares anförande. Då detta
missförstånd kanske är rätt så allmänt, så skall jag be att få upp-
taga denna fråga till behandling. ^
. Det yrkande, som framförts i motionen nr 163, går icke ut
pa att bereda de i hanteringen anställda arbetarna ersättning.
Motionen gar ut pa, att »riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj-t
ville anhålla om utredning och framläggande för nästkommande
Nr 72.
Ang. bränn-
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forte.)
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
Är 72.
Ang. bränn-
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
54
riksdag av förslag till åtgärder i syfte att genom det allmännas
kraftiga medverkan, annat lämpligt arbete må vid inträffad arbets¬
löshet, förorsakad av den antagna försäljningsförordnmgen, skynd¬
samt beredas de arbetare, som äro anställda vid skattepliktiga
bryggerier och bos vinhandlare, samt att dessa, till dess arbete
kunnat erhållas, må erhålla nödigt understöd ur statsverkets fond
av rusdrycksmedel.» _ „ , . ., ... ,,
Som kammaren finner, innebär detta något helt annat, an att
man skulle begära en ersättning åt dessa arbetare på grund därav
att de få övergå till en annan sysselsättning. Da det reses ersätt¬
ningsanspråk från arbetsgivarens sida i detta fall, sa begär han
ersättning för liden kapitalförlust eller för att han för framtiden
anser sig icke kunna påräkna den inkomst, som motsvarar liden
förlust av affärs vinst. Dessa ersättningsanspråk äro av helt annan
karaktär, än vad här är fråga om i motion n:r 163 Det ar en
arbetslöshetsfråga, som det här väsentligen gäller, irkandet gar
ut på att bereda annat arbete åt dem, som bil arbetslösa, och till
dess sådant arbete anskaffas, skall lämnas dem tillfälligt understöd.
Således är det endast i konsekvens med den allmänna åskåd¬
ningen, att kraftiga åtgärder böra vidtagas gent emot arbetslös¬
heten, och att naturligtvis de böra vidtagas speciellt, da riksdagen
beslutar åtgärder, vilka kunna på en eller annan punkt framkalla
arbetslöshet, som detta skrivelseförslag blivit framställt.
Jag tror sålunda, att man icke rätteligen bör blanda ihop
dessa bägge saker, såsom den föregående talaren gjorde. Jag ber att
få vidhålla mitt yrkande.
Sedan herr talmannen nu återtagit ledningen av förhandlin¬
garna, yttrade
Herr Hamrin: Det hela är måhända intet att tvista om,
men jag säger än en gång, vad jag förut betonat, att om man
häruti vill lägga den meningen, att alla, som bil lidande, skola
ha ersättning, så måste undersökningen gå ut på, att visa, i vilken
mån ersättningsanspråken äro berättigade med hänsyn till alla
dessa som genom lagen bli ekonomiskt lidande. Det är svart att
förstå siälva innebörden i herr Sandlers resonemang, da han a
ena sidan vill, såsom också jag vill, lämna arbetarna understöd,
men å andra sidan icke alls vill godtaga några anspråk tran deras
håll, för vilka frågan är av betydelse både ur ekonomisk syn¬
punkt och ur arbetssynpunkt. Ty man måste väl saga, att arbets¬
givarna också ha något att uträtta, att de fullgöra något arbete.
Sålunda tror jag, att båda de synpunktar, som man har vill
ha fram, kunna anses vara tillgodosedda i det uttalande, som
utskottet giort. Det är naturligt, såsom herrarna också törsta,
att i denna punkt, som i många andra i det föreliggande betän¬
kandet, utskottets majoritet bildats genom en ingången kompro¬
miss, i det man å ena sidan borteliminerat de längst gående kra¬
ven, alltså i detta fall de, som gått ut på att redan nu ersatt-
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
55 Kr 72.
ning skall lämnas, och å andra sidan undanröja de krav, som här
avsett att fixera ersättningen till dess storlek eller som över hu¬
vud taget icke alls velat vara med om någon ersättning eller
något understöd åt ifrågavarande arbetare.
Jag ber, på grund av vad jag här yttrat, att få vidhålla mitt
yrkande.
Överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen
framställde propositioner först på bifall till utskottets hemställan
i förevarande punkt samt vidare på bifall till berörda hemställan
med den ändring beträffande motiveringen, som föreslagits i den av
herr Sandler m. fl. i avseende härå avgivna reservationen; och för¬
klarade herr talmannen sig anse den .förra propositionen hava fler¬
talets mening för sig. Som votering likväl begärdes, uppsattes, ju¬
sterades och anslogs en voteringsproposition av följande lydelse:
Den, som vill, att kammaren bifaller bevillningsutskottets hem¬
ställan i punkten 2:o) av utskottets förevarande betänkande nr 28,
röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hem¬
ställan med den ändring beträffande motiveringen, som föreslagits i
den av herr Sandler m. fl. i avseende härå avgivna reservationen.
Omröstningen utföll med 69 ja, men 77 nej, vadan kammaren
bifallit utskottets hemställan med den ändring i fråga om motive¬
ringen, som föreslagits i den av herr Sandler m. fl. i avseende härå
avgivna reservationen.
Punkten 3:o).
Efter föredragning av punkten begärdes ordet av
Herr Sandler, som anförde: Herr talman! Då voteringen i
den förra frågan fick den utgången, att kammaren godkände den
vid denna punkt avgivna reservationen, och i överensstämmelse
med det anförande, jag då höll, ber jag att här endast helt kort
och gott få; yrka bifall till motionen n:r 163 i överensstämmelse
med den reservation, som är avgiven vid betänkandet.
Vidare yttrade:
Herr Hamrin: Herr talman! Under för utsättning att kam¬
maren förut hade bifallit utskottets motivering i den punkt, vi
nyss voterade om, skulle jag för min del icke haft något emot att
Ang. bränn-
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Hr 72. 56
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
ställa mig bredvid herr Sandler ifråga om denna motion och järn-
val yrka bifall till den, men under nu föreliggande omständigheter
förefaller det mig dock ganska egendomligt, att, om man utesluter
ur motiveringen varje ord om ersättning till näringsidkarna, man
då skall vara så ensidig, att man bifaller den reservation, som här
herr Sandler yrkat bifall till, och vari föreslås utredning om i vad
män sådan ersättning — ty det kan icke bli något annat skall
utgå till de arbetare, som bli ekonomiskt lidande genom detta för¬
slags upphöjande till lag. Det är väl i alla fall en inkonsekvens,
som icke kammaren gärna kan göra sig skyldig till.
Under sådana förhållanden ber jag, herr talman, att fa yrka
bifall till utskottets hemställan under punkt 3:o).
Herr Eriksson i Grängesberg: Herr talman! Jag ber, med
anledning av att det påståtts, att det icke finnes någon konsekvens
i denna vår uppfattning, få understryka, att för de arbetare, som
det här gäller, ha vi icke begärt, att de skulle få någon ersätt¬
ning för kapitalförlust eller liknande, utan vi ha bara begärt, att
staten skulle skaffa dem annat arbete, och jag är villig att utan
vidare säga det, att skulle det gälla beträffande dessa bryggeri-
ägare och andra, att staten skulle behöva giva dem arbete eller
giva dem understöd för att de icke skola svälta, så skulle jag
ögonblickligen gå med därpå, så nog blir det i detta avseende full
konsekvens.
Herr Hamrin: Herr talmanf De, som icke läst klämmen i
herr Erikssons motion, kunna möjligen få den föreställningen, att
det skulle vara riktigt som han säger, men det är det icke, tv
klämmen lyder, som jag förut sagt: att »riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t ville anhålla om utredning och framläggande för
nästkommande riksdag av förslag till åtgärder i syfte att genom
det allmännas kraftiga medverkan annat lämpligt arbete må vid
inträffad arbetslöshet, förorsakad av den antagna försäljningsför-
ordningen, skyndsamt beredas de arbetare, som äro anställda vid
skattepliktiga bryggerier och hos vinhandlare, samt att dessa, till
dess arbete kunnat erhållas, må erhålla nödigt understöd ur stats¬
verkets fond av rusdrycksmedel». .
Det gäller sålunda icke blott arbete utan jämväl ersättning,
därest de bli arbetslösa. Men jag har förut påpekat,_ att det finnes
flera, som skulle bli arbetslösa och förlora i ekonomiskt avseende,
och skola nu icke dessa beredas någon möjlighet att få ersättning,
men den andra parten skall ha bådadera höll jag på att säga,
förefaller det mig ändå vara en inkonsekvent ställning man in¬
tager.
Överläggningen var härmed slutad. Efter av herr talmannen
till en början given propostion beträffande de i förevarande punkt
först omförmälda fem motionerna blev utskottets hemställan ifråga
om berörda motioner av kammaren bifallen.
Onsdagen den 26 angnsti, e. m.
57 Nr 72.
Vidare framställde herr talmannen i avseende å herr Erikssons
i Grängesberg i punkten omförmälda motion nr 163 propositioner på
dels bifall till utskotts hemställan i denna del, dels ock bifall till
det av herr Sandler under överläggningen gjorda yrkandet; och fat¬
tade kammaren beslut i enlighet med innehållet i den förra propo¬
sitionen.
§ 2.
Härefter föredrogos vart för sig sammansatta lag- och jord¬
bruksutskottets memorial:
nr 4, med föranledande av kamrarnas skiljaktiga beslut beträf¬
fande utskottets utlåtande nr 1 i anledning av Kungl. Maj :ts pro¬
position med förslag till lag om förekommande och släckning av
skogseld; och
_ nr 5, angående ersättning åt utskottets tjänstemän och vakt-
betjäning.
Kammaren biföll vad utskottet i dessa memorial hemställt.
§3.
Å föredragningslistan fanns härefter upptaget konstitutions¬
utskottets utlåtande, nr 29, i anledning av dels Kungl. Maj:ts pro¬
position med förslag till ändrad lydelse av § 20 regeringsformen,
dels ock väckt motion om ändring i nämnda lagrum.
Till konstitutionsutskottets handläggning hade hänvisats en av
Kungl. Maj :t till riksdagen avlåten proposition, nr 134, däri Kungl.
Maj:t till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlagt
följande
Förslag
till
ändrad lydelse av § 20 regeringsformen.
De mål, som från krigsdomstolarna dragas under Konungens
prövning, skola uti högsta domstolen företagas och avgöras. Tven¬
ne militärpersoner av högre grad, dem Konungen härtill utser och
förordnar, böra med domare jäv och ansvar, och utan särskilt ar¬
vode, sådana mål i högsta domstolen övervara och däröver rösta,
dock må domarnas antal icke överstiga åtta.
I sammanhang med propositionen hade utskottet till behand¬
ling förehaft en av herrar Lindhagen och Persson i Norrköping in¬
om andra kammaren väckt motion, nr 232, däri hemställts, att riks¬
dagen ville såsom vilande i grundlagsenlig ordning besluta sådan
ändring av 20 § regeringsformen, att tvenne militärpersoner av
högre grad icke vidare skulle uti högsta domstolen deltaga i avgö¬
randet av krigsrättsmål.
Ang. bränn¬
vins- samt
vin- och öl¬
handelns ord¬
nande.
(Forts.)
Ang. ändrad
lydelse av §
20 regerings¬
formen.
Nr 72.
58
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
Ang. ändrad Utskottet hell
lydelse av §
20 regerings¬
formen.
(Forts.)
Utskottet hemställde,
lagen med bifall till Kung! Maj:ts förevarande
antaga såsom vilande till vidare grundlagsenlig
Kung! Maj it framlagda förslaget till ändrad ly¬
delse av § 20 regeringsformen; och -c »
2;o) att herrar Lindhagens och Perssons i Norrköping liraga-
a . . i • 1 1 O ' 1 1 ? t t-t d J- tt Mr, 1 r\1 o
2 :o) att nerrar innan agens uen rciwuo * ^ * ‘t’ -f
varande motion ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Vid utlåtandet voro emellertid fogade reservationer:
av herrar K. J. Tf A: oi (in, Tf) clio n och noll McntzeY, samt
av herrar ILafdéw, /tropp och Sterne, som ansett, att utskottet
bort föreslå, att riksdagen med anmälan om, att Kungl. Maj:ts före¬
varande proposition icke till alla delar kunnat antagas, matte, med
bifall till herrar Lindhagens och Perssons i Norrköping i ämnet
väckta motion, antaga såsom vilande till vidare grundlagsenlig be¬
handling följande
De mål, som från krigsdomstolarna dragas under Konungens
prövning, skola uti högsta domstolen företagas och avgöras.
Efter föredragning av utskottets hemställan yttrade:
Herr Waldén: Herr talman! Den förändrade lydelsen av 20 §
regeringsformen, som Kungl. Maj:t bär föreslagit och som utskot-
tet tillstyrkt, avser ju en sådan formulering av denna paragraf,
att det blir möjligt att icke endast under fredstid utan även under
krigstid draga' mål från krigsdomstolarna under Konungens prov¬
ning, vilka mål uti högsta domstolen skola företagas och avgöras.
Emellertid har Kungl. Maj:t och även utskottet bibehållit i
denna paragraf den gamla lydelsen, enligt vilken även tvenne
militärpersoner av högre grad böra med domares jäv och ansvar
sådana mål i högsta domstolen övervara och däröver rösta.
Nu har i anslutning till denna kungl. proposition väckts en
motion i denna kammare av herrar Lindhagen och Persson i Norr¬
köping, i vilken hemställts, att i denna paragraf skulle borttagas
just denna bestämmelse beträffande tvenne militärpersoner som bi¬
sittare i högsta domstolen. Detta har, som sagts, av utskottet av¬
styrkts, och skälet är huvudsakligen detta, att ett annat förslag
från samma motionärer om, att militära bisittare icke skulle längre
förekomma i underrätterna och i andra instans, av riksdagen av¬
slagits. Dessa skäl ha emellertid av mig och ett par andra reser¬
vanter inom utskottet icke kunnat godtagas, varför vi i en reserva¬
tion föreslagit, att just denna sista mening i § 20 i regenngslor-
Förslag
till
ändrad lydelse av § 20 regeringsformen.
§ 20.
Onsdagen den 26 augusti, e. in.
59 Nr 72.
men skulle utgå och sålunda icke längre militärpersoner såsom
bisittare bär vara med vid avgörandet. Yi anse nämligen, att
när man nu liksom förut i underrätterna och i andra instans, fort¬
farande skall ha militära bisittare, så har, vad den militära sak¬
kunskapen kan ha att säga i dylika fall, redan tillräckligt kommit
till sin rätt, och att därför i högsta domstolen, där den slutliga
och högsta rättvisan ju skall skipas i sådana mål, som dragas in¬
för denna domstol, icke det militära sidoinflytandet hör få ha något
att säga. Det är icke endast onödigt utan kan till och med i
vissa fall vara skadligt. Det är ju så, att i högsta domstolen ha
vi den högsta juridiska sakkunskap vårt land kan frambringa
representerad, och det torde giva tillräcklig säkerhet för, att en
dom, som fälles i högsta domstolen även i sådana mål, skall vara
både riktig och rättvis.
Det är med hänsyn härtill, vi som sagt icke kunna bifalla
eller vara med om den formulering av 20 §, som nu av utskottet
föreslås, utan yrkat i vår reservation, att paragrafen skulle få
den lydelse, som där angives, enligt vilken endast den första punk¬
ten i paragrafen skulle stå kvar. .Tåg her, herr talman, att få
yrka bifall till denna vår reservation.
Herr Leander: Herr talman! Denna föreslagna ändring står
givetvis i nära samband med den humanisering av krigslagarna,
som riksdagen för några dagar sedan beslutade genom att antaga
förslaget till ny strafflag för krigsmakten. Såsom vi känna, stannade
ju kamrarna i något olika beslut rörande en hel del punkter, men
båda kamrarna voro dock ense därom, att såväl i underrätten som
krigshovrätten tvenne militära ledamöter skulle äga säte och
stämma. Konsekvensen härav bjuder ju, att även i högsta dom¬
stolen de båda militära ledamöterna bibehållas. Tydligen kunna
de aär ännu mindre än i första och andra instans utöva något
egentligt inflytande på domstolens beslut, men de kunna dock
lämna upplysningar, som kunna vara värdefulla. Liksom man nu
med rätta sagt, att den militära sakkunskapen ofta kan bli ensidig
och därför behöver uppblandas med civilt element, kan man väl
också säga, att även den juridiska sakkunskapen kan frestas att
bli alltför formalistisk och att den därför också behöver upp¬
blandas med ett annat element.
Herr Waldén trodde, att det rent av skulle vara skadligt, att
dessa både militära bisittare bibehållas i högsta domstolen. Det
är nu icke min tanke, utan jag anser att de, vilkas mål det här
är fråga om, nämligen militärerna, kunna hava stor nytta av att
ha ett par förespråkare i högsta domstolen, och jag tror icke, att
de domar, som fällas av domstolen bli strängare, därför att tvenne
militära ledamöter där ha säte och stämma. Det finnes intet skäl,
varför man nu skulle avskaffa dessa båda militära ledamöter, och
därför ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hem¬
ställan.
Herr Räf instämde häruti.
Ang. ändrad
lydelse av §
20 regerings¬
formen.
(Forts.)
Nr 72. 60
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
Ang. ändrad
lydelse av §
20 regerings¬
formen.
(Forts.)
Herr Lindhagen: Herr talman! Hen siste talaren påstod,
att det ej fanns något skäl att avskaffa de militära bisittarna i
högsta instans. Orsaken till att motionärerna påyrkat detta är,
att vi anse, att det militära inflytandet bör tillbakakastas från
sina bålverk inom det civila samhället och hänvisas till att vara
en rent militär institution. Varför skola just militärerna överallt
i domstolarna få sitta och skipa och döma som domare, när det
gäller militärmål? Visserligen sade den siste talaren, att det kan
vara bra att vid sidan av de civila domarne även ha ett annat
element, men varför skulle man ha det så ordnat endast på det
militära området? Skall man införa den principen, bör man väl
införa denöverallt och ifråga om alla mål. Men varför skola just
militärerna ha den företrädesrätten att med sina synpunkter och
åskådningssätt överallt få göra invasion i det civila samhället?
Jag kan ej anse detta vara riktigt, och därför håller jag före, att
de böra bort även här på de skäl, vi i motionen anfört.
Vad nu angår frågan, huruvida det ej vore konsekvent, att
när man har militära bisittare i första och andra instans även ha
dylika i sista instans, har jag ej den uppfattningen som utskottet
gjort gällande, utan delar deri, som reservanterna uttalat. I första
instans kan det vara någon mening med denna anordning, då de
militära bisittarna där kunna tillföra domstolen någon personal¬
kännedom, någon uppfattning om det speciella fallet, varför också
möjligen kan vara motiverat, att de sitta som domare i det speciella
fallet. Men så snart man kommit över första instansen, upphör, i
allt högre grad ju högre man kommer, allt behov av något militärt
meddelägarskap i det civila domstolsväsendet. Och ha nu militä¬
rerna fått komma ända upp i andra instans, må det vara nog.
Högsta instans däremot, som skall representera den civila över¬
sikten av all rättskipning och alla mål, bör, tycker jag, kunna
vara befriad från detta meddelägarskap i själva domsrättens ut¬
övning. Behöver man några speciella upplysningar, kan man in
höra sakkunniga på det militära området, liksom man hör sak¬
kunniga på andra områden, utan att de militära därför skola sitta
som domare och döma i själva fallet. Detta är enligt min upp
fattning alldeles obegripligt, det är en tradition, en obefogad makt,
som militärväsendet har i det civila samhället, och som nu fram¬
för allt under världskrigets belysning bör på alla områden och i
alla länder kastas tillbaka ur sina obehöriga bålverk. Ur den
synpunkten tillåter jag mig yrka bifall till reservationen.
Herr Leander: Herr talman! Herr Lindhagen ville göra
gällande, att när det fordras militärkunskap i detta fall, så bör
även i andra fäll det juridiska elementet uppblandas med sakkun¬
niga på andra områden. Jag vill då påminna om att i våra hä¬
radsrätter sitta nämndemän, så att där, kan man säga, har det
juridiska elementet blivit uppblandat med sunt och praktiskt
bondförstånd, vilket ju också visat sig lända till nytta. Man bör
för övrigt komma ihåg, att dessa båda militära bisittare i högsta
Onsdagen den 26 augusti, e. m. 61 Nr 72.
domstolen skola vara militärer av högre grad, och jag tror ändå, Ang. ändrad
att man hos sådana militärer kan finna en mer vidsynt blick, än lydelse av §
vad förhållandet kan vara hos yngre militärer utav lägre grad 20 Te9erin9>-
och på grund härav tror jag fullt och fäst, att de, vilkas mål skola
avgöras, ha nytta utav att det därvid finnes just militära bisittare ( J
i högsta domstolen.
Jag her därför att få vidbliva mitt yrkande om bifall till ut¬
skottets hemställan.
Herr Lindhagen: Herr talman! Den siste talaren anförde
som en särdeles stor fördel, att det var militärer av högre grad,
som skulle bli bisittare i högsta domstolen, och därigenom, menade
han, skulle det bli större vidsynthet, och sakkunskapen sålunda
bli bättre representerad. Jag ber att häremot få säga, att om det
vore frågan om att tillkalla några yngre militärer, som följde med
sin tid, kunde det vara någon idé med denna anordning. Men här
blir det nog snarare frågan om äldre än om yngre, och som vi
veta, ha ju dessa äldre mindre vidsynthet, vilket är mänskligt och
följden av en helt naturlig utveckling. Just det förhållandet,
att det är fråga om gamla militärer, som skulle på detta sätt in¬
sättas som bisittare, gör denna anordning ännu mer överflödig än
om det vore frågan om yngre.
Herr Edén: Jag har ej deltagit i utskottets behandling av
denna fråga, men om jag hade varit i utskottet närvarande, skulle
jag givetvis hava deltagit i utskottets beslut. Det förefaller mig
vara alldeles klart, att om man, som herr Lindhagen, ställer sig
på den standpunkten att man över huvud taget vill lägga krigs-
lagsstiftningen under civil domstol, är det ju endast en konsekvens
att även i högsta instans låta detta fullföljas och sålunda taga
bort de militära bisittarna ur högsta domstolen. När åter, som
riksdagens båda kamrar gjort genom hittills fattade beslut, man
ansett, att krigslagstiftningen i lägre instanser behöver medverkan
av militära sakkunniga, synes det mig vara ganska klart, att det
också behövs en sådan i högsta instans.
Jag anhåller om bifall till utskottets hemställan.
Sedan överläggningen _ härmed förklarats avslutad, framställde
herr talmannen till en början propositioner beträffande det i punk¬
ten 1 :o) innefattade författningsförslaget, nämligen dels på bifall
till utskottets i avseende härå gjorda hemställan, dels ock på avslag
å. utskottets hemställan i denna del; och blev utskottets i ämnet
gjorda hemställan av kammaren bifallen.
Vidare gav herr talmannen beträffande det av herrar Waldén
m. fl. reservationsvis framlagda författningsförslaget propositioner
först på bifall till det yrkande, som ifråga om berörda förslag fram¬
ställts av reservanterna, samt vidare på avslag å samma yrkande;
och fattade kammaren beslut i enlighet med sistnämnda proposi¬
tion.
Nr 72. 62
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
Ang. ändrad
lydelse av §
20 regerings¬
formen.
(Forts.)
Utskottets hemställan förklarades vara besvarad genom de av
kammaren nu fattade besluten.
§ 4.
Herr Eriksson i Grängesberg avlämnade en av honom och herr
In svärson undertecknad motion, nr 272, om bestridande i vissa fall
genom statsmedel av kostnaden för resa, som till krigst jänstgöring
inkallad värnpliktig måste företaga för deltagande i förestående all¬
männa val till riksdagens andra kammare.
§ 5.
Vidare föredrogos Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade propo¬
sitioner :
nr 275, med förslag till ändrad lydelse av 9 och 24 §§ i det av
Kungl. Maj :t för riksdagen framlagda förslaget till förordning om
värnskatt; och . .
nr 276, angående lån till statens livsmedelskommissions iorio-
gande;
och beslöt kammaren att hänvisa den förra propositionen till
särskilda utskottet nr 1 och den senare till statsutskottet.
§ 6.
Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skri¬
velser till Konungen nämligen:
från statsutskottet:
nr 7, angående regleringen av utgifterna under riksstatens sjun¬
de huvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet;
nr 8, angående regleringen av utgifterna under riksstatens åt¬
tonde huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartemen¬
tet; . . „
nr 195, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående an¬
vändande av överskott i Djurgårdskassan till vissa byggnads- och
reparationsarbeten vid Ulriksdals, Haga och Drottningholms slott;
nr 196, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
överlåtelse å statens järnvägar av viss del av det för fjärde arméför¬
delningen avsedda övningsfältet vid Jiärva m. m.;
nr 197, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ök¬
ning av fonden för att underlätta åstadkommande av bibanor inom
vissa delar av riket;
nr 198, i anledning av väckta motioner om ökning av allmänna
järnvägslånef onden;
nr 199, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående vis¬
sa ändringar i avlöningsreglementet för tjänstemän vid statens järn¬
vägar m. m.;
nr 200, i anledning av väckta motioner om dyrtidstillägg och
Onsdagen den 26 augusti, e. m. 63 Sr 72.
tillfälligt lönetillägg åt viss personal av lägre grad vid statens järn¬
vägar;
nr 201, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ar-
vodesförhöjning för stationsskrivaren vid statens järnvägar Hjalmar
Samuel Holm; och
nr 202, i anledning av väckt motion om utredning angående av¬
löningsförhållandena i vissa fall vid extra befattningshavares vid
telegrafverket befordran till ordinarie tjänst vid verket;
från bevillningsutskottet:
nr 211, i anledning av väckt motion om ändring i 12 § 1 mom.
tredje stycket i gällande bevillningsförordning;
nr 212, i anledning av väckt motion om ändring av rubriken nr
555 i tulltaxan;
nr 213, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående en
deklaration med Frankrike rörande upphävandet av den svenska
konsularjurisdiktionen i franska intresseområdet av Marocko;
nr 214, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med för¬
slag till ändrad lydelse av mom. 1, 3 och 4 i § 13 av gällande för¬
ordning med tulltaxa för inkommande varor;
nr 215, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fo¬
gande av ett nytt moment till § 13 i gällande förordning med tull¬
taxa för inkommande varor;
nr 216, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
ändringar i gällande tulltaxa;
nr 217, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av § 4 i förordningen om provian-
teringsfrilager den 15 november 1912;
nr 218, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om vissa ändringar i förordningen den 28 oktober
1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst och till
förordning om ändrad lydelse av 50 § i förordningen den 28 oktober
1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering; och
nr 219, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till ändrad lydelse av § 4 u) i gällande förordning med tulltaxa för
inkommande varor; samt
från riksdagens kansli:
nr 207, angående åtgärder för beredande av bättre vård i vissa
fall åt barnsängskvinnor jämte nyfödda barn;
nr 209, angående anordnande av arbete i det fria för tvångs¬
arbetsfångar och straffångar; och
nr 210, angående semester åt arbetare och med dem likställda
personer med stadigvarande sysselsättning vid statsförvaltningen.
§7.
Till bordläggning anmäldes:
konstitutionsutskottets utlåtanden och memorial:
Nr 72. 64
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
nr 30, i anledning av väckt motion om höjning av riksdagsmän¬
nens arvoden; . = ... ,
nr 31, angående fullbordad granskning av de i statsrådet torda
protokoll; . . . , ... .
nr 32, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
ändrad lydelse av § 72 regeringsformen; och
nr 33, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj :t angående ändring i visst avseende av gällande bestämmelser
om rösträtt å kyrkostämma;
statsutskottets utlåtanden:
nr 98, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ök¬
ning av arbetskrafterna hos socialstyrelsen; och
nr 99, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ökat
anslag för befrämjande och organiserande av den offentliga arbets¬
förmedlingen i riket;
bevillningsutskottets betänkande, nr 32, i anledning av väckt
motion om skrivelse till Kungl. Maj :t angående tillfälligt förbud i
viss omfattning mot tillverkning av rusdrycker;
bankoutskottets utlåtande, nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 och 6 §§ i
lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension;
jordbruksutskottets utlåtande, nr 137, i anledning av väckta
motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och för¬
slag i fråga om ändrade villkor för upplåtelser av odlingslägenhe-
ter å kronoparker och överloppsmarker i de sex nodligaste länen
m. m.; och
memorial, nr 138, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut
i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj :t angående
upprättande av en växtförädlingsanstalt i Norrland;
andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande, nr 7, i
anledning av från första kammaren ankommet protokollsutdrag med
delgivning av sistnämnda kammares beslut i väckt fråga rörande
viss förändring i förordningen angående befälet å svenska handels¬
fartyg m. m. den 29 mars 1912; samt
andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande, nr 11, i
anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj :t angående
behovet och omfattningen av den påbjudna mobiliseringen utav land¬
stormen m. m.
8.
Justerades protokollsutdrag.
§ 9.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
Onsdagen den 26 augusti, e. m.
65
herr Beckman
|
undei
|
■ 2 dagar fr. o. m. den 27
|
aug.,
|
|
Rune
|
»
|
10
|
|
» »27
|
»
|
|
Schotte
|
|
den
|
29
|
ang-,
|
|
>
|
Röing
|
»
|
2 dagar fr. o. m. den 28
|
aug.,
|
|
Borg
|
|
13
|
»
|
» » 27
|
|
|
Leander
|
|
7
|
|
» »1 sept.,
|
|
Olofsson i Avik
|
»
|
3
|
2>
|
» »27
|
aug,,
|
|
Larsson i Dala
|
y>
|
3
|
»
|
» »27
|
|
|
Ifvarsson
|
»
|
2
|
T>
|
» » 28
|
»
|
»
|
Holmström
|
»
|
6
|
»
|
» » 27
|
•»
|
»
|
Hamilton
|
|
den
|
29
|
aug.,
|
|
»
|
Molin i Södertelje
|
2>
|
»
|
29
|
»
|
|
»
|
Persson i Malmö
|
|
3 dagar fr. o. m. den 27
|
aug.,
|
|
Hallendorff
|
|
den
|
29
|
ang.,
|
|
>
|
Olsson i Berg
|
»
|
2 dagar fr. o. m. den 28
|
aug.,
|
|
Johansson i Mellbyn
|
|
2
|
|
» » 28
|
»
|
|
Tysk
|
»
|
O
O
|
»
|
» » 27
|
|
|
Persson i Västervik
|
>
|
3
|
|
» » 27
|
|
|
Jönsson i Boa
|
|
2
|
»
|
» » 28
|
»
|
»
|
Nilsson i Tånga
|
|
6
|
|
» »27
|
|
»
|
Indebetou
|
7>
|
2
|
|
» » 27
|
»
|
»
|
Engström
|
»
|
11
|
»
|
» » 28
|
3-
|
»
|
Nordström
|
»
|
O
O
|
»
|
» » 27
|
»
|
»
|
Hansson
|
»
|
11
|
|
» »28
|
|
>
|
Andersson i Skivarp
|
|
8
|
|
» » 31
|
|
»
|
Erlansson
|
»
|
2
|
>
|
» » 28
|
|
|
Borggren
|
|
o
O
|
»
|
» »27
|
>
|
|
Magnusson i Kalmar
|
|
O
|
>
|
» » 27
|
»
|
|
Stenudd
|
|
9
|
|
» » SO
|
|
>
|
Juhlin
|
|
9
|
|
» » 28
|
|
>
|
Nilsson i Kristianstad
|
|
3
|
|
» » 28
|
|
|
Lindmark
|
|
den 29
|
aug. och
|
|
>
|
Sävström
|
»
|
9 dagar fr. o. m. den 30
|
aug.
|
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 12,8 på natten.
In fidem
Per Cronvall.
Nr 72.
Andra kammarens protokoll vid senare riksdagen 191J/. Nr 78. 5