RIKSDAGENS PROTOKOLL
19S4. Första kammaren. Nr 16.
Lördagen den 7 februari.
Kammaren sammanträdde kl. 2 e. m.
Justerades protokollet för den 2 i denna månad.
Företogs val av tjugufyra valmän för utseende av Riksda¬
gens justitieombudsman och hans efterträdare; och befunnos, ef¬
ter valförrättningens slut, hava blivit till valmän utsedda:
herr Alexanderson...........med 132 röster
» Almer...............» 132 >
» Antonsson.............. 132 »
friherre Beck-Friis, Johan........» 132 »
herr Berglund, Jan Erik........» 132 »
» Boberg..............» 132 »
» Eklund..............> 132 »
friherre Fleming............» 132 »
herr Gelotte..............» 132 »
» Gezelius..............» 132 »
» Gustafsson.............> 132 »
freve Hamilton, Alexander.......» 132 »
err Hedenlund.............» 132 »
» Jonsson, Erik...........» 132 >
» Knaust..............» 132 >
» Köhlin..............» 132 »
herr Lamm...............» 132 »
» Meurling.............» 132 »
» Nilsson, Johan...........> 132 >
greve Posse..............» 132 »
friherre Silfverschiöld..... » 132 »
herr Strömberg.............» 132 »
» Trapp............... * 132 »
» Östberg, G. F............» 132 »
Företogs val av sex suppleanter för de valmän, som av kam¬
maren fått i uppdrag att utse Riksdagens justitieombudsman och
Första hammarens protokoll 191If. Nr 16. 1
Nr 16. 2
Lördagen den 7 februari.
hans efterträdare; och befunnos,
blivit till suppleanter utsedda:
herr Forssman......
» Beckman......
» Lindblad, Anders . .
» Kjellgren......
friherre Hermelin.....
herr Eliasson.......
efter valförrättningens slut, hava
med 129 röster
» 129 »
2 129 »
» 129 2
» 129 2
2 129 2
sedan ordningen dem emellan blivit genom lottning bestämd.
Företogs val av sju ledamöter i kammarens tillfälliga utskott
nr 1, till vars behandling hänvisats de inom kammaren väckta
motionerna nr 7, 31, 72, 76, 79 och 80.
Därvid avlämnades 138 valsedlar, som godkändes och efter
partibeteckning ordnades i två särskilda grupper så, att en grupp
bildades av 84 valsedlar med överskrift »nationella partiet» och
en andra grupp av 54 valsedlar med överskrift »liberala samlings¬
partiet».
Härpå bestämdes till den utsträckning, som för utseende av
föreskrivet antal ledamöter var nödigt, för vardera gruppen ord¬
ningen mellan namnen å gruppens valsedlar, och blevo därvid med
iakttagande av härför stadgade grunder namnen uppförda så,
som här efteråt sägs.
För »nationella partiet» uppfördes såsom
nr 1 herr Hammarskjöld,
» 2 2 Hallberg,
2 3 2 Bergqvist,
24 2 Malmborg,
vilka fyra namn i denna följd upptagits å gruppens alla valsedlar.
För »liberala samlingspartiet» uppfördes såsom
nr 1 herr Sandler,
» 2 2 Pettersson, Olaus,
2 3 2 Olsson, Oscar,
vilka tre namn i denna följd upptagits å gruppens alla valsedlar.
Härefter vidtogos enligt givna bestämmelser fördelning av
platserna mellan de båda valsedelgrupperna, och befunnos därvid
nedannämnda personer hava blivit till ledamöter i utskottet valda
i följande ordning:
herr
2>
»
Hammarskjöld......från »nationella partiet»,
Sandler.........» »liberala samlingspartiet»,
Hallberg........» »nationella partiet»,
Bergqvist........» » »
Pettersson, Olaus .... » »liberala samlingspartiet»,
Malmborg........» »nationella partiet»,
Olsson, Oscar......» »liberala samlingspartiet».
Lördagen den 7 februari.
3 Nr 16.
Företogs val av sju ledamöter i kammarens tillfälliga ut¬
skott nr 2, till vars behandling hänvisats de inom kammaren
väckta motionerna nr 2, 29, 30, 73, 74, 75, 77 och 78.
Därvid avlämnades 139 valsedlar, som godkändes och efter
partibeteckning ordnades i två särskilda grupper så, att en grupp
bildades av 84 valsedlar med överskrift »nationella partiet» och
en andra grupp av 55 valsedlar med överskrift »liberala samlings¬
partiet».
Härpå bestämdes till den utsträckning, som för utseende av
föreskrivet antal ledamöter var nödigt, för vardera gruppen ord¬
ningen mellan namnen å gruppens valsedlar, och blevo därvid
med iakttagande av härför stadgade grunder namnen uppförda så,
som här efteråt sägs.
För »nationella partiet» uppfördes såsom
nr 1 friherre De Geer, Fabian,
» 2 herr Danström,
» 3 greve Spens,
» 4 herr Fransman,
vilka fyra namn i denna följd upptagits å gruppens alla valsedlar.
För »liberala samlingspartiet» uppfördes såsom
nr 1 herr Rosén,
» 2 » 'Steffen,
» 3 » Montgomery,
vilka tre namn i denna följd upptagits å gruppens alla valsedlar.
Härefter vidtogos ' enligt givna bestämmelser fördelning av
platserna mellan de båda valsedelgrupperna, och befunnos därvid
nedannämnda personer hava blivit till ledamöter i utskottet valda
i följande ordning:
friherre De Geer, Fabian . . .
herr Rosén..........
» Danström........
greve Spens .........
herr Steffen.........
» Forssman........
•v Montgomery.......
från »nationella partiet»,
» »liberala samlingspartiet»,
» »nationella partiet»,
» » » ,
» »liberala samlingspartiet»,
» »nationella partiet»,
» »liberala samlingspartiet».
Herr statsrådet Sandström avlämnade Kungl. Maj :ts nådiga
skrivelse nr 52, i anledning av en vid sistförflutna riksdag beslu¬
tad lag.
Föredrogs ånyo statsutskottets den 5 och 6 innevarande feb¬
ruari bordlagda utlåtande nr 1, angående regleringen av utgif¬
terna under riksstatens första huvudtitel, innefattande anslagen
till kungl. hov- och slottsstaterna.
Anslag till
kungl. hov-
och slotts¬
staterna.
Nr 16.
4
Lördagen den 7 februari.
Anslag till
kungl. hov-
och slotts-
statema.
(Forts.)
Utlåtandet hade följande lydelse:
Nu gällande riksstat upptager å denna huvudtitel såsom or¬
dinarie anslag:
för kungl. hovstaten............kronor 1,343,400: —
> » slottsstaten........... » 149,600: —
Tillsammans kronor 1,493,000: —
Häruti har Kungl. Maj:t icke föreslagit någon annan ändring
än den, som hetingas därav, att ordinarie anslaget till framlidna
Hennes Maj:t Änkedrottningens hovhållning å 120,000 kronor
bortfaller. Härigenom kommer slutsumman av anslagen för
kungl. hovstaten att minskas från 1,343,400 kronor till 1,223,400
kronor.
Utskottet hemställer, att riksdagen må i riksstaten för år
1915 med uteslutande av ordinarie anslaget till framlidna Hennes
Maj:t änkedrottningens hovhållning å 120,000 kronor uppföra öv¬
riga ordinarie anslag för kungl. hovstaten ävensom ordinarie an¬
slagen till kungl. slottsstaten med oförändrade belopp. t
Med bifall härtill komma i riksstaten för år 1915 de ordinarie
anslagen å denna huvudtitel att upptagas sålunda:
kungl. hovstatsanslagen..........kronor 1,223,400: —
» slotten............... » 149,600: —
Summa kronor 1,373,000: —
Herr Kvarnzelius: Herr talman, mina herrar! Det an¬
slag, som i föreliggande utskottsbetänkande tillstyrkes, plägar
lyckligtvis beviljas utan meningsskiljaktighet och icke giva an¬
ledning till några uttalanden i kammaren. Lyckligt vore, om
detta förhållande kunde få fortfara. Och ingalunda hade jag-
vid frågans behandling i utskottet föreställt mig, att en situation
skulle uppstå, som tvingar mig — jag hoppas blott för e n gångs
skull — att göra ett undantag från denna regel.
Men en tilldragelse har inträffat — jag vet, att ingen kam¬
marens ledamot kan vara i tvivelsmål, vilken jag åsyftar — som
nödgar mig att till det yrkande om bifall till utskottets förslag,
som jag visserligen framställer, efter mitt partis uppdrag och å
dess vägnar foga vissa erinringar. Jag ärnar framställa dessa
erinringar med den hovsamhet i form, som tillhört vårt riks¬
dagsskicks traditioner även vid tillfällen, då, såsom nu är hän¬
delsen, åläggandet av en sträng behärskning sättes på hårt prov.
Men må ingen härav förledas att misstaga sig på deras fast och
allvarligt menade innebörd.
Den särskilda grannlagenhet i hela förfaringssättet, som,
efter vad jag nämnde, plägat utmärka behandlingen av anslags-
kraven under första huvudtiteln, har utan tvivel haft en djupare
betydelse. Den har varit ett uttryck för det förtroendefulla för¬
hållande, som rått mellan konungen å ena och folket, företrätt
Lördagen den 7 februari.
5 Nr 16.
av sin grundlagsenliga representation, riksdagen, å andra sidan
— och för den tacksamhet, folket och dess representation hyst
för monarkens — alltsedan vår nuvarande statsrådsorganisations
inrättande för snart tre fjärdedels sekel tillbaka — ådagalagda
allvarliga vilja att i sträng överensstämmelse med vårt stats¬
skicks. grundtankar fatta sina beslut efter hörande av ansvariga
mäns i statsrådet givna råd och fatta dem sd, att den samverkan
med riksdagen kan åstadkommas, vartill hela vårt statsskick hän¬
visar såsom en förutsättning av bjudande nödvändighet för främ¬
jandet av landets väl.
Skulle detta band av förtroende mellan konung och folk
försvagas eller brista, skulle —- såsom nu synes allvarligen att
befara — inom folkets och riksdagens flertal den uppfattning
rotfästa sig, att konungen fattar sina beslut redan innan han, på
sätt Sveriges regeringsform bjuder, inhämtat sina ansvariga råd¬
givares råd, och än vidare att han öppet proklamerar ett sådant
sitt handlingssätt inför allt folket — att sålunda konungamaktens
bärare visar sig hävda ett personligt regemente, sådant det väl
är känt i vissa främmande länder, men som för vårt folks upp¬
fattningssätt är främmande och motbjudande — skulle, säger
jag, den uppfattningen vinna insteg hos folk och representa¬
tion, då stundar här i vårt land en söndringens och splitets tid.
Riksdagen kan, och skall nämligen aldrig frånvika sin plikt att
slå vakt om vårt konstitutionella statsskick, sådant detsamma i
grundlagen stadgats och under ett århundrades tillämpning i
bestämmande drag närmare utformats.
Men sorgligt vore i sanning, om statsmakterna skulle in¬
vecklas i en inbördes strid, som olyckligt skall försvaga vår
nationella kraft, och detta just i en tid, då denna tvärtom kun¬
nat, bort och måst stärkas genom ivrigt arbete på yttre
och inre välfärd.
Allra närmast maste man med bekymmer se, huru det med
kraft och planmässighet upptagna arbetet på stärkande av
Sveriges här och Sveriges flotta, som fyllt oss alla med nationell
tillförsikt, skulle till sitt resultat på det allra allvarigaste även¬
tyras genom en i det olyckligaste ögonblick given signal till
söndring och tvedräkt. Det är, herr talman, min och mitt partis
innerligaste önskan och förhoppning, att de olycksbådande tecken,
som förmärkts, skola visa sig kunna givas en annan och lyck¬
ligare tydning.
Häri instämde herrar Lamm, Montgomery, Alexander son, Ek¬
lund, Berglund, Fredrik, Gelotte, Ljunggren, August, Ingmanissgn,
Söderhergh, Eliasson, Sladener, Bruce, Almer, Larsson, Johan, Earls¬
son, K. G., Mannheimer, Pettersson, Olaus, Kobb, Forss, ,Gullberg,
Hellberg, Lindh, Nilson, Earl August, Ingeström, Halm, Ljunggren,
Elof, Hult, Fers, Skarstcdt, Ekman, Carl Gustaf, Olsson, Lars, Jons¬
son, Erik, Stärner, Sandler, Roman, östlin g och Grubbström.
Herr Steffen: Herr talman, mina herrar! Om, jag av
Anslag till
hungl. hov-
och slotts-
staterna.
(Forts.)
Nr 10. 6
Lördagen den 7 februari.
Anslag till
kungl. hov-
och slotts-
st atema.
(Forts.)
situationen i kammaren hade kunnat hoppas pa något praktiskt
resultat av mitt anförande nu, skulle jag hava slutat med yr¬
kandet att statsutskottets utlåtande N:o 1, angående första huvud-
titeln, måtte av kammaren återremitteras till utskottet.
Mitt skäl för detta yrkande om återremiss skulle hava vant
min uppfattning, att under gårdagen i Sveriges offentliga liv
ti in a i; en händelse, vilken skulle kunnat för utskottet vara grund
nog att taga första huvudtiteln under förnyad prövning. Det
finns medlemmer av statsutskottet, vilka av sin politiska överty¬
gelse helt visst skulle sett sig föranledda att nu vid en om¬
prövning av huvudtiteln framföra önskemål, som de icke förut
ansett föreligga särskild anledning att understryka.
Mina herrar! Som allom bekant ar har § 3 i regerings¬
formen följande lydelse: »Konungens majestät skall hållas i
helgd och vördnad; hans gärningar vore emot allt åtal fredade.»
Jag förutskickar, att då jag nu går att uppläsa några satser
ur konung Gustafs tal i går på Stockholms slotts borggård,^ sa
sker det icke för att i nämnda grundlagsparagrafs mening »åta¬
la» hans yttrande.
Konungen yttrade bland annat följande, som är för oss
alla väl bekant: o , ,
»De saknas visserligen ej inom vart land, som hysa aen
meningen, att frågan om övningstiden för infanteriet icke nu
bör lösas, men jag delar ingalunda denna uppfattning, tvärtom
har jag samma åsikt som I för mig nyss uttalat, nämligen att
försvarsfrågan i sin helhet bör behandlas och avgöras nu, oför-
dröjligen och i ett sammanhang. De fordringar på fälthärens
slagfärdighet och krigsberedskap, som av sakkunskapen inom
min armé uppställas såsom oeftergivliga, frångår jag icke. I
veten alla, att detta betyder eu utsträckt tjänstgöringstid tor
de värnpliktiga, jämväl med hänsyn till behovet av vinterut¬
bildning. För lösandet av sina stora uppgifter ^måste vidare
min flotta icke allenast vidmakthållas utan också i betydande
mån förstärkas.» . .. , .
Detta yttrande utgör den under gardagen timade _ händelse
i vårt offentliga liv, som jag anser kunnat vara tillräcklig
grund för att yrka återremiss av statsutskottets utlåtande an¬
gående första huvudtiteln. .
Enligt mitt förmenande stå vi nämligen nu inför en poli¬
tisk situation, som av en var, vilken hyser konsekvent demo¬
kratiska åskådningar, kräver att han klart och med eftertryck
bekänner dessa samt att han söker vinna beaktande för dem
inom samhället. . , , , ,
Det svenska folkets parlamentariska självstyrelse ar det
demokratiska krav jag här främst har i ögonsikte. Hos den
folkvalda riksdagen' och hos den ur dennas förtroende iramga-
ende ministären allena skall slutliga avgörandet över rikets
angelägenheter vila. Denna politiska demokratism kan delvis
förverkligas inom den konstitutionella monarkiens ram. Men
Lördagen den 7 februari.
7
Sr 16
det är intet tvivel underkastat, att rätta formen för vår tids
mognaste politiska demokratism är republiken.
Jag har den äran att tillhöra ett politiskt parti, som i sitt
politiska program fordrar »en författningsrevision, som genomför
ett republikanskt och demokratiskt styrelsesätt». Vi socialdemo¬
krater ha icke utan särskild anledning velat lägga ton-
vikt^pa vart republikanska statsideal, men jag tror att vi nu
ha fått en sådan särskild anledning.
Politiska institutioner uppstå, leva, förvandlas och do. Detta
gäller även den politiska institution, som kallas monarki. Dess
efterträdare i samhällsutvecklingens lopp heter republik. Agita¬
tionen för denna skall nu helt visst börja i Sveriges land och
skall icke avstanna, förrän dess mål blivit förverkligat. Att
så skall ske, därför sörjer något, som är mäktigare än vi, mina
herrar, nämligen samhällsutvecklingen och vårt svenska folks
mognad till politiskt självansvar och krav på fullständig poli¬
tisk självstyrelse.
I detta anförande instämde herrar Klöf beck, Lindley, Magnus¬
son, Gerhard, Olsson, Oscar, Wavrinsky, Petrén, Alfred, Wlekman
och Asplund.
Herr Lindblad, Anders: Herr talman, mina herrar!
Liksom de båda föregående talarna måste jag ställa i erinran,
vad som nyss har hänt och vilket ju har utgjort anledningen till,
att vi begärt ordet vid denna huvudtitels föredragning. Under
flera veckor har ju det bondetåg förberetts, som nu gått av
stapeln, och mången häftig pressfejd har utkämpats rörande dess
karaktär och syfte. Från bondetågets initiativtagares och ledares
sida har alltjämt försäkrats, att bondetåget vore fullständigt
opolitiskt, och en av dess talemän försäkrade detsamma i sitt
hälsningstal till konungen.
Herr talmannen, som nu lät klubban falla, yttrade: Jag får
anmoda talaren att halla sig; till den föredragna punkten.
Herr Lindblad, Anders. Ja, jag ville försöka att
motivera fram det yrkande, som jag till slut tänkte framställa,
ba till vida torde detta vara riktigt, som säkerligen en mycket
stor del av de uppvaktande bönderna aldrig någonsin med sitt
deltagande förbundit något krav om ökad värnplikt eller andra
nya bördor, som kunde följa av en försvarsreforms genomförande.
Men läser man hälsningstalet till konungen — talet till hans
excellens statsministern att förtiga — så lyser därur klart fram
den politiska högeruppfattningen i försvarsfrågan, och även
konungen har format sitt försvarstal till en politisk personlig
demonstration mot den ^ansvariga regeringen och den parlamen¬
tariska majoritet, varpå denna regering vilar. De båda stånd-
punkterna i försvarsfrågan: regeringens sådan den blivit skisse¬
rad i det bekanta Karlskronatalet och högerns, såsom den ut¬
Anslag till
kungl. hor-
och slotts-
statema.
(Forts.)
Nr 16.
Anslag till
Jcungl. hov-
och slotts-
statema.
(Forts.)
g Lördagen den 7 februari.
formats i högerpressen och här i kammaren av majoritetspartiets
ledare, äro så kända av en var, att de ej behöva upprepas. Ko¬
nungen har i sitt tal till bondetåget på ett sa aggressivt satt
ställt sig på högerns ståndpunkt och därigenom ej blott desavoue¬
rat regeringen, utan ställt sig i skarp strid...
Efter förnyat klubbslag yttrade herr talmannen: Jag ber ta¬
laren uppmärsamma stadgandet i § 3 regeringsformen.
Herr Lindblad, Anders: Herr talman! Då det ej tyckes
möjligt att få fram vad jag har att säga, skall jag blott be att fa sluta
med ett par ord. För mig och mitt parti har det vant en oavvislig
plikt att tillbakavisa varje försök till införande av en personlig ko-
nungamakt och att hävda svenska folkets rätt att självt bestämma
över sina inre och yttre angelägenheter, enligt grundlag och andra
författningar. Då jag anser lönlöst att yrka återremiss, så ber jag
att få redan nu tillkännagiva, att jag kommer att begära votering
om de anslag, som förekomma under första huvudtiteln.
Häri instämde herrar Berglund, Jan Erik och Wlekman.
Herr Trygger: Herr talman, mina herrar! Den förste
ärade talaren bär gjort gällande, att det vore brukligt här i kam¬
maren, att frågan om Hans majestät konungens apanage icke
föranledde några erinringar och över huvud taget ej någon de¬
batt. Ja, det är ju alldeles naturligt, ty det är en hävdvunnen
svensk konstitutionell uppfattning, att konungens apanage be¬
stämmes för Hans majestäts regeringstid, och följaktligen kan
icke den frågan upptagas till behandling vid varje särskild riks¬
dag, utan apanagebeslutet har endast att inregistreras i varje
års budget, sedan saken första gången har blivit avgjord. Den
ärade talaren, som synbarligen hade en annan uppfattning
angående riksdagens bundenhet av det första beslutet i iraga
om konungens apanage, gjorde gällande, att han i dag maste
göra åtskilliga erinringar vid denna frågas föredragning pa
grund av den händelse, som vi ju alla känna: konungens stor¬
slagna vädjan i går till svenska folket att snabbt och med
kraft lösa ' den för oss alla så viktiga försvarsfrågan. Den
ärade talaren ansåg, att detta uttalande innebure, att konungen
fattat ett beslut utan att höra sina lagliga rådgivare och så¬
lunda handlat i strid med grundlagen. Detta har upprepats
av en följande talare. Det är ganska egendomligt att hora
grundlagen åberopas av personer, som själva så litet _ iakttaga
grundlagen. Herr Steffen t. ex. förklarade, att här i Sverige
ligger avgörandet hos riksdagen såsom representant för folket
och den regering, som stödjer sig på riksdagen. Ja, han för¬
klarade till och med, att icke ens detta vore ett tillstånd, som
vore alldeles tillfredsställande. Han ansåg, att det pa,rti han
tillhörde borde i sitt program upptaga republikens införande i
Sverige. För min del kan jag ej förstå, att det skulle behovas,
Lördagen den 7 februari.
9 Nr 16.
i fall verkligen redan den nu gällande grundlagen vore av den
beskaffenhet, att all makt enligt densamma läge hos riksdagen
och den regering, som kunde stödja sig på majoriteten inom riks¬
dagen, t. ex. majoriteten inom andra kammaren. Men jag frå¬
gar: hur står detta påstående i överensstämmelse med våra nu¬
varande grundlagar? Jag tror, att någon överensstämmelse ej
förefinnes, utan tvärtom den mest påtagliga strid. Det heter
nämligen i regeringsformen § 9, att statsrådets ledamöter skola
till protokollet avgiva sina yttranden, men, heter det vidare,
»Konungen dock förbehållet att allena besluta». Och i ansva¬
righetslagen för statsrådets ledamöter heter det, att statsråden
skola giva konungen råd, men de skola icke jämte konungen
regera.
Emellertid, man kan ju alltid försöka göra gällande, som
den förste ärade talaren gjorde, att det i detta fall skulle
föreligga ett beslut frän Konungens sida utan att hans kon¬
stitutionella rådgivare avgivit något råd. Jag kan blott
ej fatta vad meningen är med ett sådant uttalande. Konun¬
gens beslut kunna ju enligt svensk grundlag icke fattas
annat än i statsrådet. Det är där, det kommer i fråga att
undersöka, huruvida konungen har fått det i grundlagen före¬
skrivna rådet av sina statsråd eller ej. Men konungen är väl
ej förhindrad att tala till sitt folk och att uttala sin mening,
när representanter från hela landet vända sig till konungen
i eu fråga, som vi alla måste änse vara den viktigaste, som fin¬
nes för Sveriges land och folk. Att, när rikets väl, kräver det,
tala är för konungen icke blott en rätt utan rent av en plikt.
Med herr talmannens tillåtelse skall jag be att få säga, huru
jag uppfattat det som sades av konungen vid ifrågavarande till¬
fälle — jag skall emellertid ej göra några kommentarer.
Konungens tal var enligt'min uppfattning icke riktat mot
något parti, utan det höjde hela försvarsfrågan högt över par¬
tierna, och enligt min mening var det säkerligen detta, som mer
än något annat förklarar det jubel, som hans ord framkallade
hos de många tusenden, som stodo inför honom. Då han beto¬
nade, att landets säkerhet icke tilläte något dröjsmål utan ford¬
rade försvarsfrågans ofördröjliga lösande i heia sitt samman¬
hang, ävensom att han för sin del måste av folket begära de
offer, som enligt sakkunniges mening vore nödvändiga, för att
vi skulle ha. utsikt att bevara vår nationella tillvaro, — då ut¬
talade lian., så vitt jag förstår, på det tydligaste sätt, att det
icke var någon speciell lösning, som han ville underställa dem
han talade till, utan endast frågans enorma vikt och betydelse
som han ville ställa fram för folket.
Herr talman, jag vet ej, vilken uppfattning man i allmän¬
het kan ha i denna fråga, men vad jag vet är det, att det skulle
vara ovärdigt Sveriges riksdag och att det skulle mötas av
det största ogillande hos Sveriges folk, ifall konungens man¬
ligt öppna vädjan till folket att tillvarataga landets oberoende
Första "kammarens protokoll 1914. Nr 10. 2
Anslag till
kungl. hov-
och slotts-
statei^na.
(Forte.)
Jfr 16, 10
Lördagen den 7 februari.
Anslag till
Jcungl. hov-
och slotts-
statema.
(Forts.)
och självständighet skulle mötas med några erinringar av ena
eller andra slaget, när det gäller att för nästa budgets-ar, be¬
stämma det apanage, som vid hans regeringstillträde redan av
riksdagen blivit till ett belopp fixerat.
Herr L i n d b 1 a d, A n d e r s: Jag ber blott få konstatera, att
den siste ärade talaren enligt min mening hållit sig lika mycket
utanför ämnet som jag utan att bliva nedklubbad.
Herr Steffen: Gentemot herr Tryggers anförande, så vitt
det riktade sig emot mig, ber jag få erinra, att jag för det första ej
åberopat grundlagen annat än för att anföra paragraf 3, i vilken
konungens person på sådant särskilt sätt är skyddad, att dis-
kussion om nans handlingar därigenom försvaras, särskilt i riks-
dagen. Vidare ber jag att för herr Trygger få påpeka, att det
finnes en mycket stor och betydelsefull skillnad mellan grund¬
lag och konstitutionell praxis, liksom överhuvud taget
mellan konstitutionell lag och konstitutionellpraxis.__ Denna skill¬
nad framträder som bekant allra starkast i det måhända strän¬
gast konstitutionellt styrda land i världen med monarkisk sty¬
relseform, nämligen England. Om det Brittiska rikets monark
skulle i morgon dag sätta sig att styra sitt land enligt lagar, som
genom konstitutionell praxis varit ur bruk sedan längre tid,
skulle detta utan allt tvivel förorsaka en revolution. Så stor kan
skillnaden mellan lag och praxis i detta fall vara. Det är skill¬
nad mellan å ena sidan den anda, i vilken monarken bär handla
för att inom lagens ram sköta sitt höga värv i harmoni med sitt
folks politiska kultur, och å andra sidan den möjligheten, att
monarken icke sköter sitt värv pa sadant sätt. Det är inför
en sådan skillnad vi i detta ögonblick stå i vårt land.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve
E h rensvärd: Då herr Lindblad förklarat sig komma att
yrka votering om ifrågavarande anslag, och detta val närmast
är att fatta som ett yrkande om avslag å Kungl. Maj :ts fram¬
ställning, får jag i finansministerns frånvaro uttala den för¬
hoppning, att då ifrågavarande anslag sedan lång tid utgått
med samma belopp, de av hem Lindblad och andra talare berörda
omständigheter icke måtte inverka på kammarens beslut, utan
att kammaren ville bifalla Ivungl. Maj :ts framställning.
Herr Hellberg: Då herr Trygger förklarade, att det
tal, som i går hölls på slottets borggård, höjde sig över partierna,
och till avslutningen av sitt anförande fogade ett uttalande
av ungefär den innebörden, att det skulle vara beklagligt, om
detta föranledde några erinringar, kan jag för min del mycket
väl förstå den ståndpunkten. Jag kan mycket väl första, att
detta såsom över partierna höjt betecknade tal för majoritets¬
partiet inom denna kammare befinnes vara i alla avseenden till¬
Lördagen den 7 februari.
11 Nr 16.
fredsställande, och att sålunda alla slags erinringar mot eller
vid detsamma böra beklagas. Men det bör få fritt uttalas i
denna kammare, att det parti jag tillhör ej kan dela denna
uppfattning, liksom ock att en annan uppfattning, såsom veter-
ligt är, delas och säkerligen i denna stund med utomordentlig
energi framföres i den kammare, där den politiska tyngdpunkten
måste ligga och faktiskt ligger, därför att den kammaren på
ett annat och mera omedelbart sätt än denna representerar folket.
Ganska säkert är ock, att den alldeles övervägande delen av
Sveriges folk står, såsom den förste talaren i dag betonat, främ¬
mande för och ställer sig bestämt avvisande mot alla tendenser
till att i vårt land införa något slags motsvarighet till tyskt
kaiserthum och militärsupremati. Jag tillåter mig säga, herr
talman, att denna tendens med dess starkt markerade motsats¬
ställning till de ansvariga rådgivarnes politik enligt min och
säkerligen ofantligt mångas mening i hög grad verkat menligt,
ja rent av skadligt för den stora fråga, som det avsågs att
främja.
Herr Ekman, Karl Johan: Jag kan icke förstå, att
Hans Majestät konungens fosterländska tal i går har det rin¬
gaste med apanagefrågan att göra.
Jag hemställer om bifall till utskottets förslag.
Efter det överläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr
talmannen, att i avseende på föreliggande utlåtande annat yrkande
ej framställts, än att vad utskottet hemställt skulle bifallas.
Sedermera gjorde herr talmannen proposition på bifall till be¬
rörda yrkande och förklarade sig finna densamma vara med ja be¬
svarad.
Votering begärdes, i anledning varav uppsattes, justerades
och anslogs en så lydande omröstningsproposition:
Hen, som bifaller vad statutskottet hemställt i sitt utlåtande
nr 1, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, bifalles icke utskottets hemställan.
Omröstningen företogs, och vid dess slut befunnos rösterna
hava utfallet sålunda:
Anslag till
kungl. hov-
och slotts-
statema.
(Forts.)
Ja — 116;
Nej — 14.
Nr 16. 12
Lördagen den 7 februari.
Vid ånyo skedd föredragning av statsutskottets den 5 ock 6
innevarande månad bordlagda utlåtande nr 3, angående reglerin¬
gen av utgifterna under riksstatens tredje huvudtitel, innefattan¬
de anslagen till utrikesdepartementet, biföll kammaren vad ut¬
skottet i detta utlåtande hemställt.
Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets den 5 och
6 i denna månad bordlagda betänkande nr 1, i anledning av väckt
motion om tullfrihet för vin med mindre alkoholhalt än 21/4 vo¬
lymprocent, biföll kammaren vad utskottet i detta betänkande
hemställt.
Föredrogs och lädes till handlingarna Kung], Maj:ts denna
dag avlämnade nådiga skrivelse i anledning av en vid sistförflutna
riksdag beslutad lag.
Justerades sex protokollsutdrag för denna dag, varefter
kammarens sammanträde avslutades kl. 3,37 e. m.
In fidem
A. v. Krusenstjerna.
Stockholm 1914. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner. 140624