RIKSDAGENS PROTOKOLL.
1914. Andra kammaren. Nr 23.
Onsdagen den 18 februari.
Kl. 1 e. m.
§ 1.
Upplästes ett till kammaren inkommet protokoll så lydande:
År 1914.den 14 februari sammanträdde kamrarnas valmän för
att utse revisorer och revisorssuppleanter för granskning av riks-
bankens avdelningskontors i orterna räkenskaper och förvaltning-
och befunnos efter valens slut hava blivit utsedda till
revisorer:
vid kontoret i Göteborg
herr Olsson, O. N., f. d. riksdagsman, Broberg, Bro¬
dalen,
* Hammarskiold, C. W. A., major, Göteborg,
» d'Orchimont, Fredrik, f. d. handlande, Flöda,
* Holmgren, Fredr., e. o. hovrättsnotarie, Göte¬
borg;
med 43 röster
» 43 »
» 43 »
» 43 »
vid kontoret i Malmö
herr Wikborn, N., lantbrukare, Arrie, Mänstorp, med 43 röster
» Härje, K. A., konsul, Malmö, » 43 »
» Johansson, P. A., kassör, Malmö, » 43 »
» Nilsson, Anders Johan, lantbrukare, L:a Isie,
Södra Åby; > 43 »
vid kontoret i Falun
herr Nordin, G., kapten, Falun, med 43 röster
» Landberg, C. M., f. d. förvaltare, Falun, » 43 »
» Jansson, J. P., f. d. riksdagsman, Saxhyttan,
Nyhammar, . » 43 ,
» Sandström, Carl, kamrer, Orsa; » 43 »
Andra kammarens protokoll 191Jh Nr 23. 1
Nr 23. 2
Onsdagen den 18 februari.
vid kontoret i Gävle
herr Ericson, J. G., telegrafkommissarie Gävle, med 43 röster
» Brodin, Carl, grosshandlare, Gävle, » 43 »
> Fogelberg, B., disponent, Gävle, » 43 »
» Lindberg, Erik, vice konsul, Hudiksvall; » 43 »
vid kontoret i Halmstad
herr Bökman, E., rektor, Halmstad, med 43 röster
» Ehrenborg, G., major, Halmstad, o » 43 >
» Gyllensvärd, A. G., f. d. riksdagsman, Fågel¬
sång, Voxtorp, s 43 »
» Håkansson, C. A., f. d. lantbrukare, Weinge; » 43 »
vid kontoret i Härnösand
herr Sahlberg, Axel, disponent, Strömnäs, med 43 röster
» Carlsson, V., häradsskrivare, Härnösand, » 43 »
» Hallin, E., kassör, Örnsköldsvik, » 43 »
» Kallstenius, Gottfrid, rektor, Härnösand; » 43 »
vid kontoret i Jönköping
friherre v. Otter, A., godsägare, S. Hultrum, med 43 röster
herr Gisten, Knut, landskamrer, Jönköping, » 43 »
» Johansson, C. B., folkskoleinspektör, Jönköping, » 43 »
> Andersson, Johan, lantbrukare, Flahult, Byarum; » 43 »
vid kontoret i Kalmar
herr von Tell, Philip, major, Kalmar, med 43 röster
» Wickbom, J. A. O., rektor, Kalmar, » 43 »
» Hultgren, A., lantbrukare, Kollinge, Söderåkra, » 43 »
» Svänsson, E., överlärare, Kalmar;
vid kontoret i Karlskrona
herr Kruse, K. B. T., kapten, Karlskrona,
» Schaman, J. A., häradshövding, Karlskrona,
» Nelson, K. M., landstingsman, Björkeryd,
» Brorsson, N., kantor, Asarum;
vid kontoret i Karlstad
herr Liljesköld, K. A., f. d. häradshövding, Arvika, med 43 röst
» Falk, H. H. W., kapten, Karlstad, » 43 »
» Larson, L. TF., lantbrukare, Labberud, Olme, » 43 >
» Göthberg, A. IL, f. d. riksdagsman, Munkfors; » 43 »
» 40 »
med 43 röster
» 43 »
» 43 »
» 43 »
3 Nr 23.
Onsdagen den 18 februari.
vid kontoret i Kristianstad
herr Persson, J., landstingsman, Korsaröd, Sösdala, med 43 röster
» Månsson, Nils, kamrer, östra Broby, » 43 »
» Witzell, G., f. d. riksdagsman, Örkelljunga, » 43 »
» Jönsson, B. J., handlande, Kristianstad; » 43 »
vid kontoret i Linköping
herr Burén, Tv., lantbrukare, Boxholm, med 43 röster
> Edlund, Wilh., disponent, Mjölby, » 43 »
» Gustafson, J. A., lantbrukare, Katrineberg,
Grebo, » 43 »
» Danielsson, O., godsägare, Forsby, Kimsta; » 43 »
vid kontoret i Luleå
herr Sandström, Pontus, rådman. Luleå,
» Nordberg, Alb., v. pastor, Neder-Luleå,
» Hansén, David, handlande, Gammelstad,
» Bäckström, Amandus, kommissionär, Öjebyn;
med 43 röster
» 43 »
» 43 »
» 43 »
vid kontoret i Mariestad
herr Millqvist, A., godsägare, Simmatorp, Skara,
» Bodhe, M. F., domänintendent, Mariestad,
» Bolin, J. Z., skollärare, Fyrunga,
» Friberg, A. W., disponent, Skövde;
med 43 röster
» 43 n
» 43 »
» 43 »
vid kontoret i Norrköping
herr Wahlberg, Fredrik, ingenjör, Norrköping, med 43 röster
» Mossberg, Bobert, brandchef, Norrköping, » 43 »
» Hedenström, Daniel, ingenjör, Ljusfors, Skär-
blacka, » 43 »
» Lagerbäck, E. A., kassör, Norrköping; » 43 »
vid kontoret i Nyköping
herr af Schmidt, H. O., major, Nyköping,
» Weinberg, B., f. d. godsägare, Nyköping,
» Hedin, O., ingenjör, Kärrhö, Nyköping,
» Winblad, Oskar, förvaltare, Nyköping;
vid kontoret i Sundsvall
herr Horneij, Arvid, tandläkare, Sundsvall,
» Hellgren J., bokhandlare, Sundsvall,
» Ekholm, B., f. d. riksdagsman, Sundsvall,
» Thor, C. G., förvaltare, Nedansjö;
med 43 röster
» 43 »
» 43 »
» 43 »
med 43 röster
» 43 »
» 43 »
» 43 j>
Nr 23. 4
Onsdagen den 18 februari.
vid kontoret i Umeå
herr Boström, N., f. d. riksdagsman, Bodbyn, Bur¬
träsk,
» Collin, K. B., lektor, Umeå,
» Broman, J., kronoiänsman, Teg, Umeå,
» Öhlén, John, förvaltare, Umeå;
med 43 röster
■» 43 »
» 43 »
» 43 »
vid kontoret i Uppsala
herr Bring, Sven Kasper, f. d. rådman, Uppsala, med 43 röster
» Åmark, Fr. Wilh., f. d. rektor, Uppsala, » 43 »
» Arnelius, G., organist, Öster-Lövsta, _ » 43 »
» Höök, C., f. d. riksdagsman, Edeby, Rasbokil; » 43 »
vid kontoret i Vishy
herr Forsman, P. A., disponent, Roma Kloster, med 43 röster
» Melin, Oskar, f. d. landskamrerare, Visby, » 43 »
> Larsson, K. L. J., riksdagsman. Bondarve, » 43 »
» Svattingson, L. E., kronoiänsman, Bönders gård,
Klintehamn; » 43 »
vid kontoret i Vänersborg
herr Björklund, E., jägmästare, Vänersborg,
» Nordin, Fredr., rektor, Vänersborg,
t Holm, A. E., postmästare, Mellerud,
» Johansson, Axel, handlande, Ed;
med 43 röster
» 43 »
» 43 *
» 43 »
vid kontoret i Västerås
herr af Billbergh, Th., f. d. lektor, Västeras, med 43 röster
> Budhergh, Hj., f. d. räntmästare, Västerås, » 43 »
» Uggla, Claes, häradshövding, Västerås, » 43 »
» Lindgren, Gustaf, f. d. riksdagsman, Islingby; » 43 »
vid kontoret i Växjö
herr Johansson, O. A., hospitalssyssloman, Växjö, med 43 röster
» Westin, E. O., kapten, Växjö, » 43 »
> Andersson, C. A., landstingsman, Ivla, Boarp, > 43 »
» Eriksson, J., i. d. riksdagsman, Lindehult, Ål-
gutsboda; » 43 »
vid kontoret i Örebro
herr von Hofsten, H. B., major, Örebro, med 43 röster
» Montgomery-Cederhjelm, B., kammarherre, Se¬
gersjö, Lännäs, » 43 »
» Persson, O., nämndeman, Asker, » 43 »
» Windahl, Axel, grosshandlare, Örebro; » 43 »
5 Nr 23.
Onsdagen den 18 februari.
vid kontoret i Östersund
herr Björklund, Olof, godsägare, Oviken,
» Tengvall, Otto, kronofogde, Östersund,
» Karlsson, K., f. d. riksdagsman, Lit,
» Bromée, Jöns, f. d. riksdagsman, Billsta, Hackås;
med 43 röster
» 43 >
» 43 »
s> 43 »
Suppleanter:
vid kontoret i Göteborg
herr Sandblad, Erik, ombudsman vid hypoteksför-
eningen, Göteborg,
» Olbers, Hj., assurans^ änsteman, Göteborg,
» Lind, C. T., f. d. riksdagsman, Tanum,
» Larsson, L., f. d. landstingsman, Huveröd;
med 42 röster
» 42 »
t> 42 »
» 41 »
vid kontoret i Malmö
herr Rosén, Anders, lektor, Malmö,
» Persson, Alfred, lantbrukare, Wadensjö,
» Ljung, J., handlande, Hör,
» von Porath, Vilhelm, överstelöjtnant, Lund;
vid kontoret i Falun
herr Nilsson, A., förvaltare, Furudal,
» Thorsell, B., direktör, Wassbo, Ornäs,
» Holst, P., handlande, Malung,
» Bohm, H., kronofogde, Falun;
med 42 röster
» 42 >
» 42 »
: 42 »
med 42 röster
5 41 »
v 41 »
: 41 »
vid kontoret i Gävle
herr Bengtsson, P., f. d. riksdagsman, Glösbo,
» Johnsson, Erik, handlande, Gävle,
» Göransson, G. S., ingenjör, Gävle,
» Sjögren, Arv., disponent, Forsbacka;
med 42 röster
» 42 »
» 42 »
» 42 »
vid kontoret i Halmstad
herr Frisell, G., fil. doktor, Kullagården, Yarberg, med 42 röster
» Ehnbom, 0. E., kronofogde, Halmstad, » 42 »
» Linder, J. R., skollärare, Tvååker, » 41 »
» Dahlberg, John, handelsföreståndare, Halmstad; » 41 »
vid kontoret i Härnösand
herr Tham, K., rektor, Hernösand, med 42 röster
» Björklund, Henrik, hemmansägare, Dynäs, » 42 »
» Wiklund, N. E., landstingsman, Smöråker, Stigsjö, » 41 »
» Högberg, J. O., landtingsman, Näs, Härnösand; » 40 »
Nr 23. 6
Onsdagen den 18 februari.
vid kontoret i Jönköping
herr Magnusson, August, Svarvartorpet, Anders-
torp, med 42 röster
» Wall, C., landstingsman, Hakarp, » 42 »
» Johansson, Edvard, Häradsköp, Skillingaryd, » 42 »
» Jonsson, Johan, landstingsman, Norrahammar; » 42 »
vid kontoret i Kalmar
herr Olsson, Knut, lantbrukare, Torngård, Gräs¬
gård,
» Magnusson, F. H., journalist, Kalmar,
» Schött, Helmer, tullkontrollör, Kalmar,
» ^kesson, Axel, Lindsberg, Ljungbyholm;
med 42 röster
» 42 »
» 42 »
» 41 »
vid kontoret i Karlskrona
herr Olsson, N. P., kamrer, Lörby, Mjällby, med 42 röster
» Svensson, Färdinand, landstingsman, Fridlev-
stad, Björkeryd, » 42 »
» Jensen, Christian, verkmästare, Karlskrona, » 42 »
» Karlsson, K. P., fortifikationskassör, Karls¬
krona, Oscarsvärn; » 41 »
vid kontoret i Karlstad
herr Nilsson, Nils, Årjäng. Silbodal,
» Johansson, Emil, kyrkovärd, N:a Borgvik,
» Göthberg, K. P., ingenjör, Munkfors,
> Huss, B., kapten, Karlstad;
med 42 röster
» 42 »
» 42 »
» 42 »
vid kontoret i Kristianstad
herr Troedson, Troed, f. d. riksdagsman, Bjärnum, med 42 röster
» Persson, Sven, landstingsman, Oppmanna, Ar-
kelstorp, » 42 »
t Sigfrid, N. J., disponent, Knislinge, Yanås, » 42 »
» Hansson, Joel, handlande, Osby; » 42 »
vid kontoret i Linköping
herr Danckwardt-Lillieström, Gösta, kassör,
köping,
» Träff, Axel, fabrikör, Mjölby,
s Tolf, Ernst, kamrer, Linköping,
» Beutersvärd, Pontus, kapten, Linköping;
Lin-
med 42 röster
» 42 »
» 42 »
» 42 »
vid kontoret i Luleå
herr Forsgren, E. O. F., lännsnotarie, Luleå, med 42 röster
> Wanhainen, W. L., konsulent, Luleå, » 42 »
» Lans, E. P., landstingsman, Luleå, » 42 »
» Wallin, H., rektor, Luleå; » 42 >
Onsdagen den 18 februari.
7 Nr 23.
vid 'kontoret i Mariestad
herr Holm, G., f. d. läroverksadjunkt, Skara,
» Forsman, Olaus, adjunkt, Mariestad,
» Lundström, A., landstingsman, Axvall,
» Johansson, Victor, disponent, Tidaholm;
med 42 röster
» 42 >
» 42 »
»42 »
vid kontoret i Norrköping
herr Cederstrand, Th., handlande, Norrköping, med 42 röster
» Andersson, Ernst, lantbrukare, Skälsund, Norr¬
köping, » 42 »
» Andersson, Gösta, lantbrukare, Koistad, Norr¬
köping, » 42 »
» v. Malmborg, Karl, kapten, Wij, Okna; »42 »
vid kontoret i Nyköping
herr Tottie, K. F., lantbrukare, Lilla Kungsladugår¬
den, Nyköping, med 42 röster
» Sjöström, G., kyrkoherde, Tima, Larslund, » 42 »
» von Sydow, C. O., kapten, Nyköping, » 42 »
» Larsson, C. A., inspektor, Danbyholm, Björk¬
vik; » 42 »
vid kontoret i Sundsvall
herr Hellberg, Alfred. kyrkovärd, Högom, Sundsvall, med 42 röster
» Nilsson, TV. E., disponent, Karlsvik, Sunds¬
vall, » 42 »
» Persson, Johan, handlande, Sundsvall, » 42 »
» Ahlgren, E., f. d. riksdagsman, Ala, Fjät; » 41 »
vid kontoret i Umeå
herr Dahlén, A., postmästare, Nordmaling,
» Gr af ström, Hj., major, Umeå,
» Lindgren, J. TV., rektor, Umeå,
» Andersson, J., f. d. riksdagsman, Baggböle,
Yästerhiske;
med 42 röster
» 42 »
» 42 »
» 41 »
vid kontoret i Uppsala
herr Moden, K. H., lantbrukare, Berga, Bergsbrunna, med 42 röster
» Wiklund, Gustaf, t. f. akademibokhållare, Upp¬
sala, » 42 »
» Engström, O. A., direktör, Uppsala, » 42 »
» Jansson, A., arrendator, Bergby, örbyhus; » 42 »
Nr 28. 8
Onsdagen den 18 februari.
%
vid kontoret i Visby
friherre Kruuse af Verchou, Henning, kapten, Visby, med 42 röster
herr Hansén, J. Th., riksdagsman, Bonsarve, Vam-
lingbo, » 42 »
» Bro ander, N. J., f. d. riksdagsman, Visby, » 42 »
» Söderberg, J. N., stabsintendent, Visby; »42 »
vid kontoret i Vänersborg
herr Johansson, Albert, bruksbokhållare, Upphärad, med 42 röster
» Sahlberg, R. G. Th., kapten, Vänersborg, »42 »
» Engqvist, A. F., kontorschef, Stigen, Färge-
landa, »42 »
» Bergström, Arvid, handlande, Vänersborg; » 42 »
vid kontoret i Västerås
herr Zander, J. A., handelsföreståndare, Västerås, med 42 röster
» Eriksson, Aug., godsägare, Kyrkbyn, Kolbäck, » 42 »
» Holmin, Elis, major, Grävlinge, » 42 »
» Lindevall, L., f. d. riksdagsman, Säva, Altuna; » 41 »
vid kontoret i Växjö
herr Gyllenswärd, Hugo, major, Växjö, med 42 röster
» Horlin, Anders, dövstumslärare, Växjö, »42 »
» Johansson, S. A., landstingsman, Högahult,
Gåvetorp, » 42 »
» Svensson, Martin, landstingsman, Kompers-
måla, Ryd; » 42 »
vid kontoret i Örebro
herr Zethelius, G., major, Örebro, med 42 röster
» Eriksson, Lars, f. d. riksdagsman, Fällings-
bro, » 42 »
» Pauli, J. M., jägmästare, Kloten, » 42 »
» Ahlstrand, A. F., kassör, Örebro; » 42 »
vid kontoret i Östersund
herr Simonsson, Nils, handlande, Fyrås,
» Olsson, N. O., lantbrukare, Tång,
» Mattsson, And., lasarettssyssloman, Östersund,
» Olsson, Olof, handlande, Fastgården, Oviken;
med 42 röster
» 42 »
» 42 »
» 42 »
sedan ordningen mellan dem av suppleanterna, som erhållit lika
antal röster, blivit genom särskilda lottningar bestämd.
Hans Andersson.
O. M. Strömberg.
Erik Röing.
Axel Rooth.
Onsdagen den 18 februari.
9 Nr 23.
Protokollet lades till handlingarna; och beslöt kammaren, att
underrättelse om de försiggångna valen skulle genom utdrag av kam¬
marens protokoll meddelas bankoutskottet med anmodan till utskot¬
tet att lämna såväl fullmäktige i riksbanken som vederbörande av¬
delningskontor och de valde meddelande om valens utgång.
§ 2.
Herr talmannen gav härefter på begäran ordet till
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld; som
anförde: Herr talman, mina herrar! Den nytillträdande ministä¬
ren har ansett riktigt att redan nu giva kammaren ett meddelande
om de omständigheter, som föranlett dess tillkomst, och om
dess avsikter.
Sedan den Staaffska ministären inlämnat sina avskedsansök¬
ningar, hänvände sig konungen för bildande av den nya ministär,
som till följd härav måste komma till stånd, till det liberala
partiet inom riksdagen, ur vilket den föregående framgått. Det
hade enligt min och mina kollegers mening varit önskvärt, lätt
denna hänvändelse lett till positivt resultat, men det försök, som
gjordes, lyckades som bekant icke. Landshövdingen friherre De
Geer lärer icke hos sina partikamrater erhållit det stöd, som han
ansåg erforderligt, och fann sig därför nödsakad att i konungens
händer återlämna uppdraget. Först därefter blev jag tillkallad.
I den då föreliggande situationen förordade jag, när det liberala
partiet inom riksdagen syntes bestämt för att icke medverka vid
ministärbildandet, att detta måtte av konungen anförtros åt
riksdagens höger såsom den enda grupp inom riksdagen, som vid
nämnda förhållande kunde ifrågakomma. Konungen, som livligt
beklagade, att någon liberal ministär icke kunnat bildas, ville
emellertid i allt vad på honom kunde ankomma, söka förhindra,
att den meningsskiljaktighet, som föranlett den Staaffska ministä¬
rens avskedsansökan, skulle bliva en partifråga, som störande
inverkade på lösningen av vårt lands livsfråga, försvarsfrågan.
Han önskade därför, att det nya statsrådet, när det ej syntes
kunna bliva en liberal ministär, ej heller skulle bliva en mi¬
nistär, bildad av riksdagshögern. Det borde enligt hans mening
vara en ministär, som med krafter samlade från olika håll, där
under föreliggande förhållanden medverkan kunde påräknas,
skulle inrikta sin verksamhet särskilt på försvarsfrågans lös¬
ning.
Då jag efter förnyat övervägande blev övertygad, att mi¬
nistärens bildande på sådant sätt skulle, om det visade sig utför-
bart, vara i det allmännas intresse att föredraga framför den
enda möjlighet, som i övrigt syntes återstå, kunde jag icke un¬
dandraga mig att, när sådant av mig äskades, göra ett försök.
Det tillmötesgående och den uppmuntran, som jag från skilda
håll fick röna, bekräftade i sin mån förhoppningen, att jag
skulle kunna i någon mån gagna vårt land.
Meddelande
från stats¬
ministern.
Nr 23.
10
Onsdagen den 18 februari.
Meddelande
från stats¬
ministern.
(Forts.)
Den nya ministärens uppgift är att i den situation, som
föreligger, göra vad göras kan för en snar och tillfredsställande
lösning av försvarsfrågan. Sveriges anseende och därmed i viss
mån också dess trygghet har genom de senaste årens storartade
uttryck för en stark och över partimotsatser höjd, offervillig
fosterlandskärlek mycket ökats. Bittert vore det i sanning, om
vad sålunda vunnits i anseende och trygghet skulle gå förlorad,
och om samtidigt det väpnade försvarets oundgängliga stärkande
fördröjdes. Det bör så vitt möjligt förebyggas, att vårt folk inför
utlandet, där kännedomen om de verkliga förhållandena i vart
land ofta är bristfällig, framstår som en nation, färdig att söndra
sig i häftiga partifejder på bekostnad av fosterlandets trygghet.
I den anda, som framgår av det nu sagda, har den nya mi¬
nistären bildats och i denna anda har den för avsikt att verka.
Den konflikt, som uppstått till följd av vissa meningsskiljaktig¬
heter mellan konungen och hans förutvarande rådgivare, är enligt
vår mening uppenbarligen icke sådan, att försvarsfrågans lös¬
ning för dess skull bör fördröjas.
Ministären vill såsom sitt förnämsta mål uppställa utarbe¬
tandet utan dröjsmål av ett fullständigt förslag till försvarets
ordnande. . .
På grund av rådande förhållanden ämnar ministären föreslå
konungen, att det blivande förslaget till ny försvarsordning skall
föreläggas riksdagen, sedan valmännen genom upplösning^ av
andra kammaren beretts tillfälle att gå till val på denna fråga.
Ministärens syfte är att söka ena försvarsvänner ur skilda läger
kring denna stora fråga med undanskjutande av meningsskilj¬
aktigheter i andra ämnen, vilka i detta sammanhang måste
framstå såsom underordnade. Dylika meningsskiljaktigheter kun¬
na ju komma till sin rätt vid höstens allmänna val. Tiden för
upplösningsbeslutet skall snarast möjligt närmare bestämmas.
Samtidigt med nämnda beslut eller kort därefter skola vi offent¬
liggöra huvuddragen av den försvarsreform, vi ämna tillstyrka
konungen att framlägga inför riksdagen. Vid dess utarbetande
skall behörigt avseende fästas därvid, att de medel, som för för¬
svarsändamål bliva erforderliga i form av värnskatt och annor¬
ledes, uttagas på rättvist sätt och med hänsyn till den verkliga
bärkraften.
Ministären vill i samband härmed uttala såsom sm överty¬
gelse, att en god lösning av försvarsfrågan är väl förenlig med
en alltjämt fortgående kraftig utveckling av det sociala reform¬
arbetet.
1 nära sammanhang med försvarsreformen stå enligt var
mening frågorna om en reformerad krigslagstiftning och om in¬
rättande av ett militieombudsmansämbete.
Vad angår frågor, som icke stå i sammanhang med för¬
svarsreformen, ålägges oss av förhallandena med nödvändighet
en viss begränsning. Da ministären bildats med nämnda reform
som sitt särskilda syftemål, måste spörsmål, som med den icke
Onsdagen den 18 februari.
11 Nr 23.
höra samman och som kunna antagas vara i väsentlig grad
partiskiljande, tills vidare undanskjutas.
Slutligen vill ministären eftertryckligt betona, att vårt
lands militära stärkande icke har annat ändamål än försvar och
neutralitet.
Vi äro fullt medvetna om situationens svårigheter. Men vi
äro tillika förvissade, att ingen skall kunna misskänna det foster¬
ländska syfte, varmed vi träda till vårt tunga och ansvarsfulla
värv. Och vi anse oss ha rätt att förvänta stöd av försvarsvänner
inom skilda politiska läger.
Härpå yttrade:
Herr Branting: Herr talman! Av den förklaring, som
vi nyss hört uppläsas, framgick, att meningen vore, som
regeringens chef uttryckte det, att konungen ville förhindra,
att försvarsfrågans lösning skulle störas under nu föreliggande
förhållanden, och det har varit för att tillmötesgå sådana önsk¬
ningar, som den nuvarande ministären ansett sig kunna mottaga
sina uppdrag.
Det förefaller mig, att det onekligen varit mera lämp¬
ligt, om sådana överväganden om vad som kunde störa försvars¬
frågans fortsatta utveckling och behandling hade skett före
det uppseendeväckande talet på borggården, vilket hölls utan
att någon av konungens ansvarige rådgivare fått kännedom om
dess innehåll, oaktat, efter vad allmänt bekant är, framställning
gjorts om att åtminstone huvudpunkterna måtte meddelas dem.
Vad som sedan kommer efteråt, när redan en utmaningshandske
är kastad, det är icke ett försök, som man här rättighet att utan
vidare understödja genom att slå sig för sitt bröst och förklara,
att man endast gör sin plikt mot fäderneslandet.
Vad som har sagts här dels i ursäktande, dels i förmildrande
ord, avsedda att i någon mån skjuta undan den djupa misstäm¬
ning, som råder här i kammaren mot den nu tillkomna regeringen,
kan dock icke på något vis fördölja det faktum, att nerrarne
sitta där såsom en levandegjord brytning mot den konstitutionella
utveckling, som det har varit de sista tiderna i vårt folks historia
förbehållet att fullfölja. Det är icke på grund av något riksdagens
förtroende som denna regering nu tagit plats på statsrådsbänkarna,
utan det är på grund av det förtroende som den åtnjuter från re¬
presentanten för den första statsmakten. Utan att alls under¬
skatta betydelsen av att ett sådant förtroende finnes, så är det
ju dock uppenbart, att i en parlamentarisk ordning, sådan som
den vi ålit mera kommit in i och i full överensstämmelse med våra
grundlagars anda, är det ej tillräckligt med förtroende från ko¬
nungen, utan det fordras först och främst, att de riktlinjer, som
folket i val uppdragit, skola respekteras av regeringen. Av
den här framlagda förklaringen framgår icke tydligt, huruvida
denna regering ämnar anse sitt uppdrag avslutat, nar folket i val
Meddelande
från stats¬
ministern.
(Forts.)
Nr 28. 12
Onsdagen den 18 februari.
Meddelande
från stats¬
ministern.
(Forts.)
har talat och till äventyrs bekräftat det omdöme om vilka riktlin¬
jer vi önska, som gavs redan vid de föregående valen år 1911, be¬
kräftat de meningar, på grund av vilkas förhärskande inom val-
manskåren den nuvarande majoriteten i andra kammaren sitter på
sina platser. Bär är genast en blotta och en lucka, ty följer man
den tankegång, på vilken denna regering bildats, så visar det
sig ganska klart, att nog kan man även sedan finna på foster¬
ländska talesätt för att fortsätta att få regera och styra rakt i
strid med folkmeningen.
Jag skulle vidare vilja veta positivt, huruvida denna rege¬
ring övertagit ansvaret, om den övertagit ansvaret för de beryk¬
tade ord, vilka givit signal till dess tillkomst. Det kan icke för¬
döljas, att det dock var så, att på de direkta, positiva frågor,
som gjordes av den avgångna regeringen, vilka gingo ut på endast
att få veta, huruvida konungen hade fattat avgörande beslut med
de ord, som måste så tolkas, såsom ide framfördes inför allt Sveri¬
ges folk, intet som helst Öppet och bestämt besked gavs; det gavs
endast undvikande, uppskjutande talesätt. Regeringen, som nu
trätt fram för att täcka detta, måste giva besked, huruvida
den menar det ena eller det andra.:
Det frågades vidare om det icke vore billigt och rimligt,
att, innan konungen gjorde högtidliga politiska utfästelser, han
rådgjorde med sina ansvariga rådgivare, icke blott med andra,
vilka som helst. Även på den frågan har här icke givits något
som helst svar, utan man svarade — jag vågar säga det — efter
formeln »goddag yxskaft». — Talaren avbröts nu av herr talman¬
nen, som anförde: Jag får påminna talaren om 3 paragrafen
regeringsformen. — Herr Branting fortsatte härefter: Ja,
jag kan inte hjä-lpa, herr talman, att jag icke kan finna, att det kan
vara någon ärekränkning i att en handling, som här upplästs, ka¬
rakteriseras på sådant sätt. Det förefaller mig alldeles orimligt,
att på detta sätt yttranderätten skall kringskäras även i själva
riksdagen, liksom man redan börjat kringskära den utanför riks¬
dagen.
Ja, det som kär bort genast sägas är det, att denna regering,
trots sin förklaring, trots sitt löfte, som för övrigt är hållet i
ganska obestämda ordalag beträffande tidpunkten för att upp¬
lösa riksdagen och vädja till valmännen, i allt fall här ifrån riks¬
dagen måste mötas med det djupaste misstroende. Det måste
sägas ifrån så, att det blir klart och tydligt inför folket, att
denna regerings tillvaro innebär ett avsteg från de parlamen¬
tariska- vägar, på vilka vi ha varit inne. Ett sådant åter¬
fall kan icke, efter mitt sätt att se, tolereras utan måste ögonblick¬
ligen på det kraftigaste tillbakavisas, och detta har jag för min
del med mitt yttrande nu genast velat göra både å egna vägnar
och, jag är viss därom, å hela det partis vägnar, som jag represen¬
terar.
I detta anförande instämde herrar Lindqvist i Stockholm,
Onsdagen den 18 februari.
13 Nr 28.
Tengdahl, Söderberg i Stockholm, Palmstierna, kVinberg, Lindha¬
gen, Wallin, Molin i Södertälje, Sjöblom, Borg, Bärg i Katrineholm,
Johansson i Uppmälby, Persson i Norrköping, Sterne, Magnusson i
Kalmar, Nilsson i Kabbarp, Linders, Lindberg, Waldén, Kloo, Ing¬
var sson, Bor g gren, Thorsson, Holmström, Nilsson i Kristianstad,
Ekelund, Rydén, Persson i Malmö, Berg i Mnnkfors, Bengtsson i
Göteborg, Hallén, Larsson i Västerås, Helger, Forssell, Rundgren,
Jansson i Falun, Nilsson i Hagaby, Anderson i Råstock, Sandler,
Svensson i Skönsberg, Månsson, Lindley, Sävström, Edbom, Norm,
Berglund, Leksett, Hage, Kropp, Kristensson och Andersson i Härr-
klättan.
Vidare yttrade:
Herr Edén: Herr talman! Då den man, som skulle ha
varit den rätte att giva det första svaret åt den nu här pre¬
senterade ministären, den förre statsministern Karl Staaff, ty¬
värr av sjukdom är förhindrad att i dag närvara, så har jag
att söka i någon mån giva ett uttryck 'åt de känslor, som tor¬
de röra sig inom det liberala partiet vid mottagandet av denna
ministär och vid åhörandet av dess förklaring.
Det har då först i hög grad fäst min uppmärksamhet,
att denna ministär börjat med en förklaring, att det hade varit
dess uppfattning, att det skulle ha varit lyckligt, om konungen
hade kunnat bilda en ministär ur det liberala partiet i riksda¬
gen, och de nya regeringsmedlemmarna ha också därtill lagt ge¬
nom sin chefs mun en förklaring, att när en ny liberal ministär
icke kunde bildas de hade ansett det logiska vara att hänvändel¬
se skett till riksdagens höger. Jag skall, med utgångspunkt
därifrån, tillåta mig konstatera, att häri torde ligga ett er¬
kännande, som hela denna kammares vänster säkert vill stry¬
ka under, nämligen att det är något onaturligt och orimligt med
en sådan ministärbiidning, som nu skett utan parlamentariskt
underlag. Det är icke rimligt, icke lyckligt och icke sunt,
att man nu, när vi äro så långt inne i tjugonde århundradet,,
på detta sätt söker gå tillbaka till den form för regeringsbild¬
ning, som fanns en gång i världen i detta land, men som vi av
erfarenhet funnit vara opraktisk och olämplig och för ett mo¬
dernt statsliv hinderlig. Det har icke kunnat undgå att för¬
våna mig, att ministären, när den genom sin chef giver detta
indirekta erkännande åt det mot vår utveckling stridande j
hela dess tillkomst, icke har dragit den enkla konsekvens,
som därav efter vårt förmenande borde hava dragits, nämligen
att ministären icke hade bort komma till, utan att regeringen
bort få ligga i de händer, där den låg förut.
Den ärade statsministern har sagt, att det enligt hans och
hans kollegers mening hade varit lyckligt, om hänvändelsen
till medlemmar av det liberala partiet att bilda en ny liberal
regering hade lett till resultat. Har då icke också den tanken
Meddelande
från stats¬
ministern.
(Forte.)
Nr 28. 14
Meddelande
från stats¬
ministern.
(Forts.)
Onsdagen den 18 februari.
kommit fram för den nya ministären, att det hade vant lyckli-
gare ur alla synpunkter, om den konflikt, som genom °försik-
tiga uttryck och farliga utfästelser uppkommit, hade utjäm¬
nats på det enda sättet, som den rimligen kunde ° utjämnas pa,
nämligen genom förklaringar, som givit det avgående statsrå¬
det tillbaka den plats i regeringen, som detta statsråd tillkom.
Så, endast så hade konflikten bort lösas, och det lärer icke lyc¬
kas att nu framställa ställningen så, som om den icke li|unnat
lösas på det viset. .... . ....
Nu vill i alla händelser denna nya ministär gorå gällan¬
de, att den trätt till regeringen för att försöka förhindra, att
den meningsskiljaktighet, som kommit till synes, skulle bil en
partiiråga, som kunde inverka på försvarsfrågan. Jag fruk¬
tar, jag befarar uppriktigt, att detta syfte blir ytterst
svårt att vinna. Ty den meningsskiljaktighet, som kommu till¬
synes, den lär ingalunda elimineras bort genom denna mini¬
stärs tillkomst. Tvärtom nödgas vi att fatta denna ministärs
utnämning så, att den har trätt in uti ansvaret för de rege-
ringsmaximer, med vilka den gamla ministären icke kunde finna
si0" tillfredsställd. De män, som nu övertagit regeringsansva¬
ret, ha övertagit det på det program för konungens ingripande i
regeringen, som uti de yttranden, jag har nämnt, kommit till sy¬
nes, och vi torde val, antager jag, förr eller senare få tillräckli¬
ga tillfällen att närmare granska, hur långt dessa män ämna ga
i utförande av dessa regeringsgrundsatser.
När nu ministären gör till sin uppgift att försöka höja för¬
svarsfrågan ur den hotande partistriden, så må det endast tillatas
mig att däremot göra den invändningen, att det är ett^ ytterst
olyckligt sätt att försöka höja försvarsfrågan ur partistriden,
när man kastar ut ur ledningen av denna fragas behandling de
män, som ha offrat på den frågan nu mer än två år, som lågt
den tillrätta och som stodo färdiga att försöka giva den den
bästa möjliga lösningen. Det är icke på det sättet, man höjer
försvarsfrågan över partierna. Pa det sättet kastar man tvärtom
ut den ibland partierna till en lekboll för de politiska passionerna.
Om, såsom också jag hoppas, partistriden icke skall komma att.
fördärva försvarsfrågan, då är det sannerligen icke denna mini¬
stärs förtjänst, utan då beror det därpå, att försvarsfrågan
dess bättre i alla samhällslager och i det parti, vars främste
män nyss stodo vid ledningen, har en sådan grundval, att man
känner sitt ansvar för den frågans lösning. .....
Föt övrigt skall jag endast tillägga, att det givetvis är
för tidigt att yttra sig om det försvarsprogram, ministären
kommer att framlägga. Ingen har begärt, att det skulle före¬
ligga färdigt i dag. Men det kan man åtminstone^ anmärka,
att de antydningar, som lämnats hitintills,_ på ett slående sätt
tyckas stämma med den förutsägelse, som jag under debatten i
onsdags fann mig kunna gorå på grund av då förekommande
yttranden från högern, nämligen att det ser ub, som meningen
Onsdagen den 18 februari.
15 Nr 23.
hos de nya ledande egentligen skulle vara att taga upp vad som Meddelande
hittills blivit klart av den förra ministärens försvarsplan. De! fra;n/tats-
ar pa satt och vis en glad känsla, man har, nar man iornimmer ,Frtgv
detta — en glädje över att ministären Staaffs arbete för den ^
reviderade försvarsplanen, så häcklat medan den ministären
satt kvar, nu plötsligt befunnits så värdefull! Men om fort¬
sättningen av denna annekteringsprocess blir lik den början, med
vilken man här lockat, då frågar jag åter, såsom jag frågade för en
vecka sedan: vad skulle då hela detta ministärombyte tjäna till ?
Sist har den ärade statsministern sagt, att han och hans
kolleger anse sig ha rätt att vänta stöd av försvarsvänner av skil¬
da politiska partier. Jag bestrider, att den ärade chefen för
denna regering har den rätten. Den rätten att vänta stöd av
försvarsvänner från olika partier, den rätten har endast för¬
svarsfrågan själv. Det skall icke heller fela, att allt skall gö¬
ras, för att en lösning måtte vinnas. Men ännu ha vi sannerli¬
gen ingen anledning att vänta, att denna lösning skall behö¬
va eller kunna vinnas på det sättet, som börjats genom denna
ministärs tillsättning. Även jag hoppas, att försvarsfrågan
skall komma till en lösning, men jag måste med djupt beklagan¬
de säga. ifrån att jag icke kan se, att de'n nytillkomna regerin¬
gen har någon utsikt att bidraga till lösningen.
Med herr Edén förenade sig herrar vice talmannen D. Pers¬
son, Pettersson i Södertälje, Martin, Gustafsson i Yi, Modig, Ols¬
son i Ramsta, Byström, Andersson i Altofta, Hamrin, Eliasson, Ru¬
ne, Runefors, Bengtsson i Norup, Hamilton, Olsson i Järnsida, Lars¬
son i Säby, Hansén, Åkesson, If var sson, Jönsson i Revinge, Säf-
strand, Bosson, Anderson i Knapasjö, Enderstedt, von Sneidern,
Wijk, Röing, Olsson i Åsen, Carlson i Herr ljunga, Danielsson,
Karlson i Yästtomten, Bogren, Nilson i Örebro, Sandberg, Olofsson
i Åvik, Söderbom, Nordström, Mossberg, Igel, Janson i Bråten, Ek¬
lund, Jansson i Edsbäcken, Persson i Björsbyholm, Eriksson i Yt-
termalung, Karlsson i Fjät, Westlund, Hedström, Sundström, Hans¬
son i Bäck, Lundgren i Björna, Molin i Dombäcksmark, Bergman,
Wedin, Olofsson i Digernäs, Viklund i Oviken, Torgen, Hellberg i
Lycksele, Rehn, Wikström, Lundström i Långnäs, Hellström, Jons¬
son i Gumboda, Sandstedt, Leander, Cederborg, Hagberg, Björnberg,
Julin och Olausson.
Herr Zetterstrand: Herr talman, mina herrar! Det
är ett gammalt ordspråk, som säger, att dag ej skall prisas, förr¬
än sol gått ned. Detsamma som gäller i naturen gäller också
om människorna, och en ministär bör enligt mitt förmenande
bedömas efter sina gärningar. Men om det nu är så, att ett
bedömande skall ske på förhand, som här varit fallet, vill också
jag säga min mening.
Under de förhållanden, som nu äro, hälsar jag ministären
välkommen. Jag gör det för det första därför, att varken makt-
Nr 23. 16
Oasdagen den 18 februari.
Meddelande
från stats¬
ministern.
(Forts.)
begär eller ärelystnad har föranlett ministärens framträdande;
vidare därför att det torde kunna förväntas, särskilt med anled¬
ning’ av det uttalande, som här gjorts från statsradsbänken, att
regeringen skall i möjligaste mån intaga ställning utanför par¬
tiernas råmärken, och för det tredje därför, att jag hoppas, att
regeringen skall uppträda som målsman för de många och stän¬
digt växande element i vårt land, som önska samhällsfridens
bevarande, och att jag önskar, att regeringen plikttroget och
lugnt skall söka med hjälp av alla likasinnade från skilda lä¬
ger på ett betryggande sätt och på ett sätt, som är överensstäm¬
mande med landets förmåga, lösa landets i denna stund vikti¬
gaste fråga, försvarsfrågan.
Herr Nydal instämde häruti.
Herr Hildebrand: Herr talman, mina herrar! Det före¬
faller mig, att herr Eden framställde en fråga till fel adressat.
Han riktade den frågan till den nuvarande regeringen, vad rege¬
ringsskiftet skulle ha tjänat till. Det synes mig, att den frågan
borde riktas till den föregående regeringens främste man och
övriga medlemmar av den regeringen, vilka blåst upp en formell
divergens mellan två anföranden till en stor konstitutionell kon¬
flikt.
Det socialdemokratiska partiets ledare har här i dag talat
om regeringen såsom en levandegjord brytning mot den konstitu¬
tionella utvecklingen, och att dess bildande varit ett avsteg
ifrån parlamentariska vägar; och herr Edén talade om, att det
är något onaturligt och orimligt med en ministärbildning utanför
riksdagens partier, och att det icke varit riktigt och icke sunt
att gå tillbaka till en sådan regeringsbildning, som man bordel
ha kommit ifrån.
Jag tror, att jag har rätt att tala å det moderata partiets
vägnar, då jag förklarar, att detta parti icke kan taga ställning
till den nuvarande regeringen förrän det känner dess program.
Jag tror, att det varit riktigare och bättre, om vänstergrupper¬
nas talemän här i dag hade tydligare och klarare ställt sig på
denna samma sunda och starka grund och icke här kommit med
delvis förtäckta krigsförklaringar mot den regering, som bil¬
dats, under påstående, att dess bildning skulle innebära ett av¬
steg från konstitutionella utvecklingsformer.
Formen för angreppen har ju dock här i det stora hela
varit ganska behärskad, men annorlunda låter det ute i landet,
och till och med i det manifest, som alla i denna kammare sit¬
tande liberaler undertecknat, står det uttryckligen, att striden
gäller i den nuvarande situationen främst en av grundvalarna
för hela den demokratiska politiken, den gäller svenska folkets
självstyrelse. Detta översättes på folkmöten ute i landet så,
att det har planerats eller avsetts något brott mot vår konstitu¬
tion, vår gällande författning. Det förefaller mig då, som om
man något bör orda härom i dag genom ett inlägg i debatten,
Onsdagen den 18 februari.
17 Nr 23.
ty'nog synes det mig och många med mig, att här vei’kligen göras
anlopp mot Sveriges grundlagar och den författning, som är
fotad på dessa. Och detta bör icke fördöljas. Först har det gjorts
försök av den föregående regeringen att utan hemul i rikets
grundlagar binda konungens yttranderätt. Kär märkes nu en
medveten strävan att söka beröva konungen rätten att till stats¬
rådsämbetet kalla den, han själv anser lämplig och skicklig där¬
till. Och även detta anlopp mot vår författning, mot konungens
grund lagsenliga rättigheter göres oavlåtligen i dessa dagar. Men
härmed angripes och hotas en av de centrala punkterna i Sveriges
författning. Ty berövas konungen den grundlagsenliga rätten
härtill, ja, då kan med en omskrivning av en fransk konungs
ord om sig själv och staten sägas, att Kungl. Maj :t, det skall vara
liberalernas ledare i andra kammaren med en konung bredvid
sig endast för att skriva under. Konungens rätt att tillkalla
rådgivare stadgas uttryckligen i våra grundlagar, där det heter
i regeringsformens 4 §, att konungen kallar och utnämner svenska
män etc. till statsråd.
Ku ser jag, att herr Edén i ett stort anförande i går har
talat om en annan grundlag, än den vi känna till. »Vi vilja» —
uttalade han i Uppsala — »att den kungliga regeringen skall
vila på folkets och folkrepresentationens förtroende, och det är
och blir till sist den enda grundlag, som håller». Ja, naturligt¬
vis måste det finnas ett ömsesidigt förtroende mellan konungen
och folket, men sammanhanget giver den innebörden och för¬
klaringen åt herr Edens ord, att med folket och folkrepresentatio¬
nen skulle avses majoriteten i andra kammaren, och det är detta,
som gör denna s. k. grundlag så avgjort stridande mot de grund¬
lagar, som verkligen konstituera vår författning. Talaren för¬
kunnade en ny lära om en grundlag över de skrivna. Om man
nu tänker på innebörden i det talade, innebär ej detta om något
ett angrepp på vår författning?
Det har predikats under de senaste åren en liberal sats,
att varje regeringsbildning måste grundas på majoriteten i den
företrädesvis folkvalda kammaren. Jag tror icke, herr talman,
att jag går utanför ämnet, då jag söker i någon mån besvara
frågan, om den föregående regeringen varit en majoritets- eller
en minoritetsregering. Utgångspunkten måste bli i detta som
i en hel del andra spörsmål, vad det liberala partiets dåvarande
ledare herr Staa-ff uttalade i början av valstriden 1911 i sitt
Dala-tal. »Makten», sade han, »måste tillkomma majoriteten och,
om tvåkammarsystem råder, majoriteten i den företrädesvis folk¬
valda kammaren. Endast så kan makten grundas på folkviljan,
och någon annan utväg än att grunda makten på folkviljan kan
icke sluta väl». Alltså: statschefen bör överlåta regeringsmakten
åt majoritetens män i den folkvalda kammaren. Men så skeddel
icke.
Det var klart under valstriden, att det liberala partiet icke
skulle komma att utgöra majoritet i denna kammare. Endast
Andra kammarens protokoll 1011). Nr 2
Meddelande
från stats¬
ministern.
(Forte.)
Sr 23. 18
Onsdagen den 18 februari.
Meddelande
från stats¬
ministern.
(Forts.)
genom en sammanslutning mellan liberalerna och socialdemokra¬
terna skulle ett flertal kunna skapas i denna kammare såsom
grundval för regeringsbildning. Och på hösten 1911 uppfördes
ett litet väl överspelat teaterstycke, då till socialdemokratiska
ledare eu hänvändelse riktades, om icke ett par socialdemokra¬
ter ville ingå i regeringen. Det var ju klart från början, att
svaret skulle bli nej. Allt var så väl överspelat. Följden blev,
att ett minoritetsparti i denna kammare bildade regering, och
en av den regeringens främsta uppgifter var att försöka lösa.
försvarsfrågan. Hur man tänkt sig saken eller hoppats på en
lösning med majoritetens hjälp i denna kammare, uttalade äveD
herr Staaff i Dala-talet sålunda: »Och vad försvarsfrågan an¬
går, beror det på, huruvida den riktning inom socialdemokratien,
som vill... lägga landet värnlöst för fientliga inkräktare, får
överhand. Sker icke så, lärer det icke vara omöjligt^ att de bada
vänsterpartierna i samförstånd skulle kunna lösa fragan om för-
svarsbördornas lättande till överensstämmelse med folkets bär¬
kraft». Utvecklingen har även här givit den liberale ledaren
orätt i hans antagande.
Nu hördes val även andra röster i valstriden. Så hänvisade
herr Schotte i ett tal i Ängelholm till, att även i andra län¬
der en minoritet bildar regering, om den har stöd av andra par¬
tier, men han betonade starkt, att någon som helst allians, hem¬
lig eller öppen, icke avslutats mellan socialdemokraterna och
liberalerna. Och det har minsann tillräckligt intygats av herr
Eranting under senare år, ibland här i kammaren, ibland i hans
tidning och ibland på folkmöten. Allteftersom tiden gått ef¬
ter 1911 års valstrid, ha vi sett, att den föregående regeringen
icke varit bildad på någon som helst fast sammanslutning av
de båda vänstergrupperna. Jag vill endast hänvisa till den märk¬
liga sockerdebatten i denna kammare förra riksdagen, huru
som regeringen uppträdde för att sia ihjäl sitt eget förslag,
huru socialdemokraterna kommo för att försvara detsamma^ hu¬
ru vi hade en synnerligen egendomlig omröstning här, som pa ett
utmärkt sätt belyste den slags andrakammarparlamentarism, som
har socialdemokraterna att stödja sig på i andra kammaren. Röst-
resultatet var ju så ovisst, att regeringens egna medlemmar med
plats i kammaren röstade för förtroendevotum för sig själva
och mot sin egen proposition. Sedan visade det sig till och med,
att det avgivits litet för många röstsedlar, något som av kam¬
marens talman förklarades bero på, att det var olika tjocklek
på papperet. Och man har av talmannen det enskilda yttran¬
det, att nog är det svagt med det förtroendevotum för regeringen,
som delvis kan bero på papperets tjocklek i röstsedlarna!
Se vi på utvecklingen under denna riksdag, så är det väl
ingen, som kunnat draga i tvivelsmål, att försvarsfrågan skul¬
le bli den viktigaste frågan. Och herr Staaff ställde i Karlskrona-
talet i utsikt anslagsäskanden på ett 60-tal miljoner kronor.
Hur håller då satsen om andrakammarparlamentarism, vilande
Onsdagen den 18 februari.
19 Nr 28.
på majoriteten i andra kammaren ? Jo så, att det socialdemo¬
kratiska- partiet genom ett manifest, genom uttalanden i remiss¬
debatten, genom en adress överlämnad på kanslihusets trappa,
direkt förklarat, att partiet icke på något sätt ville följa den
liberala regeringen utan tvärtom ämnade fordra nedsättning i
stället för ökning av försvarsbördorna. Kan man då verkligen
tala om, att den förra regeringen under denna riksdag skulle
kunnat vara en majoritetsregering? Hade den icke blåst upp
konflikten här, hade icke följden därav blivit, att den avgift,
då hade den i försvarsfrågan fått stödja sig på högern. 'Och det
skulle visat sig, att vi hade precis samma parlamentarism,
som vi haft förut, den s. k. hoppande parlamentarismen, balanse-
ringsparlamentarismen, där regeringen faktiskt är en minoritets¬
regering, som i vissa frågor stöder sig på ett parti, i andra
frågor på ett annat.
Jag vill härmed säga, att den brytning i utvecklingen, som
från socialdemokratiskt och liberalt håll påstås ha ägt rum genom
1911 års regeringsbildning, faktiskt icke finnes, diet är samma
principer för regeringsbildning och regeringsutövning som ti¬
digare. Det är endast en fiktion, detta tal om den ändrade ut¬
vecklingen. Ännu kvarstår därför i helgd våra grundlagars be¬
stämmelser om konungens rätt att kalla sina rådgivare. Ännu
ha vi icke kommit in på andra_ parlamentariska vägar, och man
bör därför såsom övergrepp mod författningen tillbakavisa alla¬
anspråk i annan riktning.
Herr Bran ting: Jag vet icke rätt, herr talman, om herr
Hildebrand talade å sina egna vägnar eller å sitt partis väg¬
nar. Man fick det intrycket, att partiet icke vill fram, ty, som
hans ord folio, det känner icke ännu regeringens program. Och
i så fall har det varit en rent personlig deklaration och en ut¬
veckling av personliga meningar om diverse ting mellan him¬
mel och jord, allt ifrån papperets tjocklek och till andra sakers
tjocklek, som vi här åhört. Då återstår från denna diskussion det
konstaterandet, att man från högersidan undandragit sig att
formligen giva den nu sittande regeringen sitt stöd. Man håller
sig fortfarande avvaktande; man »trycker i åkern», som det
stod i någon tidning. Den enda, men så mycket mera oförbe¬
hållsamma röst, som höjts för regeringen, kom från partiet
Zetterstrand och alla dem, i vilkas namn den ärade talaren för
ordet.
Jag måste dock med anledning av herr Hildebrands yttran¬
de konstatera, huru han själv kastar fram och tillbaka, när
han här i början av sitt anförande — det var då, jag begärde
ordet — framhöll, att här förelåg bara en formell divergens, som
blåsts upp av den föregående regeringen. Det var icke många
dagar, sedan herr Hildebrand själv konstaterade här i kamma¬
ren, att en djup åsiktsskillnad måste ligga bakom den diver¬
gens, som framstod. Vilkendera, herr Hildebrand är det, som
Meddelande
från stats¬
ministern.
(Forts.)
Nr 23. 20
Onsdagen deu 18 februari.
Meddelande
från stats-
ministern.
(Forts.)
man skall fästa avseende vid, eller skall man avstå från att
fästa alltför stort avseende vid någondera?
Jag skulle nog sannolikt ändå hava sagt ett par ord, även
om icke herr Hildebrands omkastning så direkt uppkallat mig.
Det synes mig nämligen nödvändigt att efter de anföranden,
som hållits, i vilka försvarsfrågans ställning så starkt utgjort
det väsentliga ledmotivet, man återför tankarna pa vad som
här beträffande den nya regeringen är huvudsaken^ och det
är, att, ehuru denna regering själv, såsom var och en på förhand
kan förstå, kommer att proklamera, att den är till endast för
försvarssakens skull, den dock faktiskt är till såsom ett me¬
del för den personliga kungaviljan att göra sig gällande gent¬
emot riksdagsmajoritetens vilja. Det är denna ställning såsom
verktyg för den personliga kungamakten, som dess medlemmar
ha åtagit sig att fylla. Det är denna ställning, som de icke kom¬
ma ifrån genom någon som helst predikan om, att det var av
de ärligaste motiv för försvarssakens skull, som de bildat denna
regering. .
Jag tror också, att det är på tiden att protestera emot den
reaktionära tolkning av vår konstitution, som gjort sig gällande
här och där, och som också fick en genklang från herr Hilde-
brand. när han ville göra gällande, att konungens rätt att själv
kalla sina ministrar skulle kunna så brukas, jag vågar säga,
så missbrukas — ifall herr talmannen tillåter mig begagna det or¬
det — att de, som valdes, stode utan samklang med folkmeningen,
utan samklang med representationen. Det kan naturligtvis, om
man rycker lös enstaka satser ur regeringsformen, läggas in
hos konungen en sådan rätt, men hela vår konstitutionella ut¬
veckling står där för att vittna om det stigande, oavlåtligt sti¬
gande inflytandet hos vår representation såsom uttryck för folk¬
viljan vid regeringens bildande.
Konungens formella frihet att kalla sina rådgivare är dock
i en konstitutionell stat, en stat, som mer och mer befäst sin
parlamentariska ordning, i själva verket bunden vid att halla
sig till det förtroende, som landets majoritet giver uttryck åt
vid valen. Ty över folkets vilja, uttryckt i val, finnes icke
denna rätt för konungen att kalla andra rådgivare. Över fol¬
kets vilja, uttryckt i val, mot svenska folkets vilja kan denna
rätt icke upprätthållas, och det är olyckligt för den, som försöker
driva fram så föråldrade åskådningar i ett tidevarv, sådant
som vårt. Man bryter därigenom endast, vad som ännu finnes
kvar av förtroende och möjlighet av samverkan mellan konungen
och folket i detta avseende, man banar själv vägen för tankar, vil¬
ka genljuda högt över hela landet i dessa dagar. Man maste med
nödvändighet framkalla frågan huruvida själva vår konstitution
måste omändras för att förebygga sådana övergrepp.
Denna fråga föreligger naturligtvis icke ännu till ett slut¬
giltigt avgörande, ty ännu finnas möjligheter öppna till en åter¬
gång, ännu finnas möjligheter givna för att komma tillbaka
Onsdagen den 18 febrnari.
21 Nr 28.
till sunda konstitutionella former, så att folkviljan skall vara
den gällande här i landet. Men det vill jag hava sagt redan
nu, att aldrig kommer det att inträffa, att svenska folket går
in på att låta sig regeras efter en personlig kungamakts vilja,
utan det måste krävas, att när folkviljan har talat, så får ingen
annan makt sätta sig emot densamma, icke ens med stöd av den
ena eller andra lösryckta punkten i regeringsformen.
Herr Edén: Herr talman! Jag har uppkallats av herr Hil-
debrand men vill ingalunda följa honom på den långa exkursion,
som han gjorde tillbaka till föregående valårs valtal, genom
riksdagens protokoll ända- fram till det tal, som jag höll i går
i Uppsala, och som han hedrade med en så egendomlig uppmärk¬
samhet. Jag skall endast nöja mig med ett par anmärkningar.
Herr Hildebrand fann anledning att satirisera över, att den
nyss avgångna regeringen, när det i fjol gällde bestämmande av
Kockertullen, såsom han uttryckte sig, uppträdde för att slå
ihjäl sitt eget förslag. Minns jag icke orätt, så är det en regering,
som förut gjort samma konststycke med ännu större eftertryck,
nämligen den regering, som 1907 uppträdde med en kraft, vartill
man knappast ens inom den regeringen sett ett motstycke, för att
slå ihjäl sitt eget förslag i rösträttsfrågan. Då var herr Hilde¬
brand en av denna regerings allra varmaste anhängare. Hans
kritik nu över ministären Staaff i sockerfrågan förefaller mig
således icke vidare träffande och har väl för övrigt mycket litet
med denna debatt att gorå.
Men när herr Hildebrand i dagens debatt tillåtit sig att ock¬
så draga in sådant, som att han av den nu avlidne talmannen hört
något yttrande om beskaffenheten av det förtroendevotum, som
i sockerfrågan gavs åt den föregående regeringen, då her jag
rätt och slätt att få protestera. Tror icke herr Hildebrand, att
om denne av hela kammaren vördade man nu funnits bland oss,
protesten då skulle ha kommit från honom själv ?
Herr Hildebrand ansåg vidare, att jag skulle hava vänt mig
till fel adressat, när jag talade om det olyckliga i, att det
skulle bliva denna ministär, som skulle övertaga det svåra värvet
med försvarsfrågan. Jag bär vänt mig till den enda adressat,
som regeringsformen medgiver, eftersom jag vänt mig till de män,
som övertagit ansvaret för den, vilken framkallat situationen.
Herr Hildebrand gjorde ett citat ur mitt tal i går för att
visa, att jag i min åskådning av Jen politiska situationen gått
ifrån rikets grundlagar. Det är högst beklagligt, att herr Hil¬
debrand, som varit redaktör för en stor tidning, icke känner tid¬
ningarnas vanliga medarbetare, som kallas tryckfelsnisse, och
icke ens har så pass mycket av klar besinning kvar, när han
läser ett tal, att han kan s\e, när denne tryckfelsnisse kan ha
varit framme. Herr Hildebrand påstod, att jag skulle hava sagt,
att vi liberaler fordra, att den kungliga regeringen skall vila på
folkets och folkrepresentationens förtroende, och att detta till
Meddelande
från stats¬
ministern.
(Forts.)
Nr 23. 22
Onsdagen den 18 februari.
Meddelande
från stats¬
ministern.
(Forts.)
sist blir »don enda grundlag, som håller». Ordet grundlag kärn,
som bekant, tagas i två bemärkelser, det vet nog även herr Hil¬
debrand; det kan betyda »grund» eller »grundval» i allmänhet
lika väl som författningsurkund. Läser man referatet lugnt,
så finner man, att ordet i detta sammanhang just måste ha den
förra betydelsen, nämligen grundval och icke grundlagsurkund.
Därmed faller hela herr Hildebrands ståtliga komposition i
spillror. Vill han låsa talet in extenso, finns det för övrigt i
en annan tidning. Där star det neutrala ordet »grund, som
håller», och det tror jag, att jag sade.
Herr Hildebrand gjorde gällande, att det egentligen endast
föreligger en »formell divergens» mellan den avgangna rege¬
ringen och konungen, och han satiriserade över, att det liberala
manifestet vågar tala om, att svenska folkets självstyrelse nu
är i fara. Till detta skall jag endast säga, att den omständig¬
heten,. att herr Hildebrand’ nu kan tala om detta såsom en
formell divergens, visar bäst, huru litet herr Hildebrand i själva
verket förstår av vad det svenska folkets självstyrelse i våra
dagar är och kräver. Jag tror, att detta folk själv kommer att
giva sin mening så pass tydligt till känna, att man skalig finna,
att det åtminstone har förstått, att här varit mera än en formell
divergens.
Herr Lindhagen: Herr talman! Jag begärde ordet, da herr
Hildebrand talade om ett teaterstycke. Det förefaller mig nämligen
så, som om vi för närvarande stode inför en teaterministär. Jag kan
icke neka till att de allvarliga förhandlingar i ordinär ordning, som
väl i alla fall skola vara grundvalen för det svenska statsskickets ar¬
betssätt, för närvarande äro rubbade, och att vi befinna oss inför ett
arrangement, ett tillfällighetsstycke, som i hög grad påminner om
teater.
Om vi nu erinra oss, hur denna sak först uppkommit, kan man
såga, att den nuvarande ministären har det s. k. bondetåget att tacka
för sin tillvaro, ty det var detta uttryck för svenska folkviljan, som
så grep de övre styrande lagren, att de trodde, att man kunde göra
sig av med både folkrepresentationen och det övriga folket. Går man
längre tillhaka och undersöker, hur detta bondetåg uppkommit, skulle
man ur denna synpunkt kunna säga, att den nuvarande ministären
vilar icke på grundlagen och icke på folkviljan, utan på grosshand-
lar Frykbergs arrangeringsförmåga.
Emellertid har nu saken utvecklat sig på ett annat sätt. Eu är
det verkligen så, att den nuvarande ministären försöker stödja sig
på och även i själva verket nog kommer att få stöd av något helt an¬
nat än grosshandlar Frykberg och hans skapelse, bondetåget.
Det har talats här i dessa tider och icke med orätt om de två na¬
tionerna. Det är beklagligt, att man skall behöva tala därom. Hela
vårt arbetes mål är ju att sammansmälta dessa bägge nationer till ett
folk, till att förstå varandras olika intressen och taga hänsyn till
varandras berättigade krav. Men vi hava icke kommit längre, än att
Onsdagen len 18 februari.
23 Nr 23.
det faktiskt förhåller sig så, att när det kommer en blixtbelysning
över den stora tavlan, dela sig dessa röster upp på två linjer. Därför
bar även den förra statsministern med stor rätt kunnat tala om, att
det faktiskt för närvarande finnes två nationer, den övre, på vilken
den nuvarande ministären skall söka stödja sig, och den undre na¬
tionen, som den vill bekämpa.
Dessa båda nationer hava också givit uttryck åt vad de egentli¬
gen vilja. Bägge två handla efter sin livliga övertygelse, men efter
olika synpunkter och olika intressen. Därför skära deras övertygel¬
ser mot varandra, och därför komma de offentliga manifestationerna
för dessa övertygelser att taga sig så olika uttryck. Hur var det
icke med uppvaktningen av bondetåget och studentkårernas majori¬
tet? Vad sågo vi då? Jo, hela det officiella samhället i festskrud.
Alla offentliga flaggstänger hade sina flaggor uppe. Unga damer
på balkonger viftade med sina vita batistnäsdukar, och det hela slu¬
tade, som det också vederborde, i medeltiden med en ofantlig defile-
ringskur, som det svenska folket fick undergå inför ett hovs sagolika
prakt, sådant det skildras av H. C. Andersén i hans sagor och äventyr.
Den undre nationen har också försökt ett litet tåg, men då voro
alla de offentliga flaggstängerna nakna. Det var icke några blå
och gullgula färger, som vajade med löften om trohet och sol i till¬
varon för oss alla. Den stora överbyggnaden på samhället, repre¬
senterad av slottet, låg där tyst och livlös som ett ofantligt fantom,
en bild av den övre nationen, sorn den nuvarande regeringen skall
representera.
Detta är sakens stora allvarliga sida, och det är den, vi skola
tänka på, I det programtal, som nyss hölls av den nuvarande re¬
geringens chef, förmärktes en lucka i regeringens uppfattning om sin
ställning, nämligen att den skulle representera hela nationen. Det
gör den icke, utan den representerar endast en del av nationen. Det
framgår bäst därav, att det sades, att försvarsfrågan för närvarande
är Sveriges viktigaste fråga och att alla andra frågor äro av under¬
ordnat slag.
Nej, herr statsminister, så är det icke. Det finns ingen enastå¬
ende fråga här i landet, och allra minst är försvarsfrågan den ypper¬
sta, utan den yppersta är den sociala frågan, och endast i samband
med den och ur dess synvinkel är det, som försvarsfrågan bör lösas.
Jag vill säga herr statsministern, att Ni begår ett misstag, Ni
och den övre nationen, när Ni talar om Sverige. Sverige består icke
blott av den övre nationens fördelar utan även av den undre nationens
lidanden. Förrän Ni lärt Eder inse detta, kommer Ni aldrig att
samla något helt folk. Ni kan visserligen genom kvarstad på tid¬
ningar, åtal och alla möjliga andra åtgärder hindra denna samman¬
slutning av folket. Men det blir endast ett herostratiskt arbete, och
det kommer att falla till föga på grund av den olyckliga och falska
utgångspunkten.
Det är därför, den undre nationen måste se på försvarsfrågan så.
att den icke glädes rent av över farorna, såsom något, som skulle
sprida glans över vårt folk och dess historia, att vi fortfarande hava
Meddelande
från stats¬
ministern.
(Forts.)
Nr 28. 24
Onsdagen den 18 februari.
Meddelande
från stats¬
ministern.
(Forts.)
faror, så att vi kunna få rusta oss. Det är icke tillräckligt att låta
estetici uppträda och dikta upp farorna till himlastormande höjd
och säga: vi äro ännu Karl XII:s folk. Det är icke tillbörligt, att
hela det svenska folket för det ändamålet skall åtaga sig nya dags¬
verken och offra den sista skärven, för att bliva ett lysande och le¬
vande monument i nutiden över en bleknad forntid.
Vidare är det så, att vi måste väga mellan sannolikheterna för
faran och vad som vunnits ute i världen för fredens sak. Vi måste
skåda problemet i dess helhet. Vi miste visserligen vara med om att
hava ett försvar, i den mån det är behövligt, men den undre natio¬
nen har också andra behov än försvaret. Det finns också sociala
uppgifter, som kräva sin lösning, och man måste väga det ena mot
det andra. Intresset för dessa uppgifter saknas hos den övre natio¬
nen, och därför anser den, att man kan gå så långt, att man endast
litar till »sakkunskapen inom min armé», den mest ofolkliga och
omöjliga sats att upprätthålla, som uttalats på länge i svensk politik.
Med dessa ord ber jag, herr talman, jämte det jag tackar, för alt
jag icke blivit avbruten av klubban, att få framhålla, att jag för min
del är fullt enig med den nuvarande ministären om, att vi alla skola
beflita oss om att skapa Sveriges lycka. Men Sverige är icke bara
ett geografiskt begrepp, utan Sverige är även ett folk och till Sverige
hör också den undre nationen, och hela vårt arbete skall gå ut på att
avskaffa lidandet i detta land. Men den nya ministären är icke till¬
kommen för denna uppgift, utan snarare för att förkväva den, och
därför säger jag: måtte den snart falla.
Herr Hildebrand: Då jag anhöll om ordet, var det när¬
mast för att rätta en ovanligt grov förvrängning av herr Bran-
ting av vad jag sagt. Men sedan hopade först han och sedan
herr Eden så många personliga angrepp emot mig, att jag icke
ämnar följa dem på denna väg, enär det synes mig vara ett
tecken på saklig svaghet att komma med en sådan taktik. Jag
förstår för övrigt mycket väl, att de icke gärna vilja tala om
den underhusparlamentariska satsen, som dock är grundvalen
för deras uttalanden. Det är ett alldeles för ömtåligt ämne. Jag
vill nöja mig med att med några ord beröra herr Brantings
uttalanden om folkviljan, uttryckt i val.
Folkviljan, uttryckt i val, skulle representeras av majori¬
teten i andra kammaren av liberaler och socialdemokrater. Men
hur skall man få tag i, hur d.enna folkvilja är beskaffad ? Är
den teoretiskt republikansk såsom socialdemokraterna? Eller är
den det icke, som det liberala partiet? Skulle den vilja följa
den föregående statsministern i hans krav på ökningar av för-
svarsbördorna eller den socialdemokratiska ledaren i kravet på
minskning ? Skulle den vilja acceptera socialdemokraternas eko¬
nomiska program eller liberalernas? Nej, denna s. k. folkvilja
är delad i två oförenliga hälfter, och det är endast ibland,
som dessa hälfter gå tillsamman. Det är därför, som jag tror,
Onsdagen den 18 febrnari.
25 Nr 23.
att det vore bättre att med något större försiktighet använda den Meddelande
där stora frasen. /r“”sta,s'
ministern.
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld: Vad (Forts-)
fråu vissa håll under denna debatt yttrats ger mig anledning
att å regeringens vägnar avgiva följande ytterligare förklaring
i en speciell punkt.
Såsom jag tidigare haft äran framhålla, har denna ministär
bildats i syfte att söka åstadkomma en lösning av försvars¬
frågan. Denna fråga- är sålunda enligt ministärens mening den,
som under den nuvarande situationen är och bör vara den domine¬
rande. Från vissa håll har man emellertid, med utgångspunkt
från konungens manliga och av den varmaste fosterlandskärlek
burna tal på borggården den 6 februari, sökt skjuta i förgrun¬
den en strid om författningen och dess anda. Enligt min och hela
statsrådets mening föreligga icke tillräckliga skäl att upptaga
en strid på denna punkt, en strid, som skulle komma att förbittra
sinnena och splittra folket just vid en tidpunkt, då man borde
samlas och lyfta sig till en stor kraftansträngning för att giva
riket ett betryggande försvar.
Vi hava så mycket mera skäl att anse eu sådan strid opåkal¬
lad, som vi kommit till den bestämda uppfattning, att då konung¬
en i sitt svar till den Staaffska ministären förklarat, att han
icke på förhand fattat eller kunnat fatta något avgörande be¬
slut i någon fråga, utan att först höra sina konstitutionella råd¬
givares uttalanden eller förslag vid sittande rådsbord, han här¬
igenom tillkännagivit, att han under alla förhållanden vid ären¬
dets slutliga föredragning komme att taga all vederbörlig hän¬
syn till föreliggande utredningar och statsrådets därpå stödda
framställningar.
Vi äro sålunda förvissade därom, att konungen, vars strängt
konstitutionella sinnelag vi också känna, icke handlat i strid
mot grundlagens bud eller författningens anda och att konungen
ej heller för framtiden kommer att så gorå.
Herr Lindman: Herr talman, mina herrar! Herr Branting
har i sitt sista anförande med några ord framställt den frågan, huru
högerpartiet såsom sådant skall ställa sig mot den nya regeringen.
Jag vill för min del förklara, då jag sålunda blivit uppfordrad,
att för högern står försvarsfrågan som vår för närvarande viktigaste
fråga. Därom behöver man icke stanna i tvivelsmål.
Väl har här i kammaren under denna riksdag framkommit sådana \
talesätt, såsom t. ex. i remissdebatten från det liberala partiets ledare,
som att högerpartiet hade stora försyndelser och försummelser på sitt
samvete gentemot försvarsfrågan. Jag skall icke gå in på att här
bemöta detta. Att det kan komma i annat sammanhang är möjligt,
men nu skall jag icke inlåta mig därpå, då det kanske faller utom
ramen för denna debatt. Det kan hända, att det en dag visar sig,
Nr 23.
Meddelande
från stats¬
ministern.
(Forts.)
Ang. ändring i
17 kap. 12 §
handelsbalken.
26 Onsdagen der 18 februari.
att den som utalade detta påstående var politikern Edén och icke
historieskrivaren Edén.
Lika fullt står det fast, att högern har denna fråga som sin
viktigaste fråga. Därom råder således icke någon tvekan. Högern
kommer att vid försvarsfrågans lösning följa de grundsatser, som
alltid varit ledande för högerpartiet i denna kammare. Det var icke
länge sedan jag hade tillfälle att här i kammaren tala om dessa sa¬
ker och att, om jag så får säga, å högerpartiets vägnar rikta mina
ord till den förutvarande statsministern och försäkra, att högern
varit och var beredd att sträcka sin hand till mötes för att hjälpa
honom och tillsammans med honom lösa försvarsfrågan. I det ytt¬
randet ligger tydligt och klart uttryckt, huru för högerpartiet för¬
svarsfrågan står och hör stå över partierna.
Jag känner mig fullkomligt övertygad om, att efter den för¬
klaring, som avgivits från statsrådsbänken av hans excellens herr
statsministern, ingen kan hysa något tvivel om, huru högerpartiets
ställning kommer att bli till den nya regeringen. Vårt arbete
kommer att gå ut på att i vår mån stödja och hjälpa regeringen vid
lösningen av den stora och viktiga fråga, nämligen försvarsfrågan,
som den nya regeringen sätter främst på sitt program.
§ 3.
Eöredrogos de på kammarens bord liggande motionerna, nr 281,
av herrar Palmstierna och Jönsson i Revinge samt nr 282, av herr
Söderberg i Hobborn; och hänvisades därvid den förra till lagutskot¬
tet samt den senare till jordbruksutskottet.
§ 4.
Konstitutionsutskottets härpå föredragna utlåtande nr 5 bord¬
lädes åter.
§ 5-
Efter härpå skedd föredragning av lagutskottets utlåtande, nr
4, i anledning av väckt motion om ändring i 17 kap. 12 § handels-
balken, begärdes ordet av motionären
Herr Andersson i Skrädene, som anförde: Då, enligt ut¬
skottets yttrande, frågan om förmånsrätt för skogsaccis och skogs-
vårdsavgifter med visshet torde komma att upptagas till behandling
vid den utredning om kommunalskatteväsendets ordnande, som nu
pågår, har jag, herr talman, icke något yrkande.
Vidare yttrades ej. Utskottets hemställan bifölls.
§ 6.
Härpå föredrogos vart för sig:
Onsdagen den 18 februari.
27 Nr 28.
Lagutskottets utlåtanden:
nr 5, i anledning av väckt motion med förslag till ändrad ly¬
delse av 6 kap. 4 § strafflagen; och
nr 6, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. .Maj :t
angående ändring i 23 kap. 2 § rättegångsbalken; samt
konstitutionsutskottets utlåtande, nr 3, i anledning av väckt
motion om ändring av 34 och 35 §§ i förordningen om kommunalsty¬
relse på landet.
Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.
§ '7-
Å föredragningslistan fanns vidare uppfört konstitutionsutskot¬
tets utlåtande, nr 4, i anledning av väckta motioner angående änd¬
ring av dels § 21 mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse på
landet, dels § 18 mom. 1 i förordningen om kommunalstyrelse i stad
och dels § 15 mom. 1 i förordningen om kyrkostämma samt kyrko¬
råd och skolråd.
Sedan mom. a) föredragits yttrade
Herr Le an der: Jag här vid detta betänkande avgivit en
blank reservation för att därigenom giva tillkänna, att jag hyser
ganska stora sympatier för de väckta motionerna; och helst
skulle ha önskat att utskottet förordat en skrivelse till Kungl.
Maj:t i motionernas syfte. Motionären hemställer i sina motio¬
ner, att, när å kommunalstämma, allmän rådstuga eller kyrko¬
stämma omröstning begäres, sådan skall kunna försiggå icke
blott efter upprop enligt nu gällande stadganden utan också efter
anmälan.
Jag kan icke finna annat, än att det vore praktiskt att
lägga i stämmans händer att för varje särskilt tillfälle bestäm¬
ma, huruvida det ena eller andra omröstningssättet bör tillämpas,
eller med andra ord, att stämman skulle äga frihet att handla efter
sig företeende förhållanden. Om vid en stämma, som är mycket
fåtaligt besökt, det begäres omröstning, är det orimligt, att ord¬
föranden skall behöva uppropa alla röstberättigade därvid.
Nu hänvisar visserligen utskottet till åtskilliga prejudikat,
enligt vilka man använt sig av en mellanform, bestående i att
hela byar, rotar eller kvarter på en gång uppropas, därvid de,
som stå inom de olika grupperna, antingen i mån av anmälan el¬
ler efter upprop avlämna sina röstsedlar till ordföranden, vilket
förfarande ock förklarats giltigt. Jag fruktar emellertid, att icke
alla stämmoordförande skola taga notis om vad utskottet här
yttrat, och även om detta skulle bliva fallet, tror jag likväl,
att många ordförande skola känna sig förpliktade att ropa upp
alla röstberättigade för att vara säkra på, att stämman icke skall
komma att överklagas.
Ang. sättet Jör
kommunala
omröstningar.
Sr 28. 28
Onsdagen den 18 februari.
Utskottet vidgår också i sitt betänkande, att man måste giva
motionären rätt uti, att ett dylikt omröstningssätt, d. v. s. efter
upprop av endast byar, rotar och kvarter, konsekvent genomfört
ej låter sig väl förena med ifrågavarande lagstadgandens avfatt-
ning.
Det vore därför skäl uti, att lagtexten lämnade tydligare
skrifter om att det ena eller andra omröstningssättet må tillämpas,
allt efter som stämman finner för gott.
Vad som vållat utskottet de största betänkligheterna mot
att gå motionärens yrkande till mötes, är emellertid, att utskottet
befarar, att det skulle kunna bliva omröstning om omröstnings¬
sättet med ty åtföljande diskussion och tidsutdräkt. Jag tror,
att den knuten ganska lätt löses, och lär viss på att Kungl. Majrt
utan allt för stora svårigheter går i land med detta, i fall
ärendet hänskjutes till Kungl. Maj:t.
Jag har, hem talman, velat yttra detta, då jag hyser den me¬
ningen, att de krav, som motionären framställer, nog komma igen
samt att riksdagen förr eller senare måste gå dem till mötes, men
jag har icke något yrkande att göra.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.
Mom. b) och c).
Kammaren biföll vad utskottet i dessa moment hemställt.
§ 8.
Bevillningsutskottets betänkande, nr 2, i anledning av väckt
motion om ändrad lydelse av 5 § b), andra stycket, i förordningen
angående bevillning av fast egendom samt av inkomst, föredrogs
härpå; och blev utskottets hemställan därvid av kammaren bifallen.
-§ 9-
Ang. bestäm- Till avgörande förelåg nu bevillningsutskottets betänkande,
meiser till led- nr 3^ { anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj :t
mng för de- ang^ende utarbetande av vissa normerande bestämmelser till led-
j'farandet* ning för deklarationsförfarandet.
I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hän¬
visad motion, nr 15, hade herr Carlson i Falun föreslagit, att riks¬
dagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande
av gränsvärden till skattefria avskrivnings- eller avsättningskvoter
för vanligast förekommande grupper av driftsinventarier och bygg¬
nader till ledning för deklarationsförfarandet.
Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till nå¬
gon riksdagens åtgärd föranleda.
Reservation hade emellertid avgivits av herrar Vennersten,
Onsdagen den 18 februari.
29 Nr 28.
Röing, Eriksson i Grängesberg, Rune och Palmstierna, vilka ansett, An9- bestäm-
att utskottet bort hemställa, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte låta utreda frågan k/aratiZsjör-
om lämpligheten att fastställa gränsvärden till skattefria avskriv- farandet.
nings- eller avsättningskvoter för vanligast förekommande grupper (Forts.)
av driftsinventarier och byggnader till ledning för deklarations-
förfarandet ävensom, därest utredningen därtill gåve anledning, före¬
lägga riksdagen förslag till sådana gränsvärden.
Efter uppläsandet av utskottets hemställan gav herr talmannen
på begäran ordet till
Herr Palmstierna, som yttrade: Som kammarens ledamö¬
ter behagade finna, är det en rätt talrik samling reservanter under
detta betänkande, nämligen den nyblivne finansministern, herrar
Röing, Rune, Eriksson i Grängesberg och undertecknad.
Jag vill då framhålla, att den fråga, som nu föreligger, inom be¬
villningsutskottets andra avdelning blev föremål för mycket ingå¬
ende och intresserade överläggningar. Frågan är också av ganska
stor betydelse, särskilt för industrien, och jag vågar därför, trots
de nu föreliggande förhållandena, påkalla kammarens uppmärksam¬
het för denna sak.
Det är nämligen så, att även förra året var denna motion före.
Den kom då samtidigt med spörsmålet om det nya deklarations-
formuläret, men föll i detta sammanhang. Jag tillät mig emellertid
bär i kammaren ge en liten vink åt motionären att komma igen med
frågan, för att vi därigenom skulle få tillfälle att än en gång dryfta
densamma. Nu har motionären också kommit igen och, såvitt jag
förstår, har han kommit igen på ett sådant sätt, att saken bör ytter¬
mera vinna i sympati hos kammaren. Han har nämligen icke be¬
gärt att få vissa starkt fixerade avskrivningskoéfficienter, utan han
har begärt att få vissa maxima och minima för dessa, som seder¬
mera skola vara till ledning vid taxeringarna.
När man nu skall behandla en skattefråga rörande taxerings-
ärenden, är det alltid två parter, man har att taga hänsyn till. Den
ena är den, som beskattas, den andra är den beskattande myndig¬
heten. Då är frågan: huru ställer sig för båda dessa en reform av
denna beskaffenhet? Jag vill då för min del säga, att, såvitt jag
kunnat finna efter en sorgfällig undersökning av denna sak, bör
för bådadera en reform i den riktning, motionären här föreslagit,
vara särdeles lämpligt och jag tillåter mig motivera den saken nå¬
got.
Det är nämligen så för det första, att nu har man inom indu¬
strien, icke bara inom vårt land utan i andra länder, undan för un¬
dan kommit till en mycket bestämd insikt om nödvändigheten av att
ha riktiga avskrivningar, och det går ju det ordstävet numera, att
skötas icke avskrivningarna ordentligt inom industrien, är det just
en sådan industri, som först av allt står på huvudet.
Nu har om denna fråga så att säga en hel vetenskap utbildats,
och de herrar, som äro intresserade av den, ha säkerligen bland an-
Nr 23,
Ang. bestäm¬
melser till led¬
ning för de¬
klarationsför¬
farandet.
(Forts.)
30 Onsdagen den 18 februari.
nät i Sveriges Industriförbunds skrifter sett, vilket målmedvetet och
utmärkt arbete som på frivillighetens väg bedrives för att åstad¬
komma normala avskrivningar hos våra industrier. Här är sålunda
en strävan inom den privata industrien, men en strävan, som även
pågår inom den offentliga industrien, vare sig kommunernas eller
statens, och riksdagen har även själv t. ex. vid omläggningen av bok-
föringsväsendet — det må vara vid Trollhättan eller vid järnvägar¬
na med deras nybyggnadsfonder o. d. — gått in för behovet av en
verkligt rationell avskrivning.
Nå, hur är det då ställt med beskattningsväsendet med hänsyn
till detta förhållande? Beskattningsväsendet och beskattningsför-
hållandena böra ju så rättvist som möjligt återspegla vad som sker
ute i verkliga livet, dess normala förhållanden, följaktligen, vad som
är en normal och behövlig avskrivning inom en industri skall också
undandragas beskattningen. I annat fall sker en orättvisa. Men
nu är det dock faktiskt på det sättet, att ifall kammarens ledamöter
skulle gå till kungl. kammarrätten och, som jag gjort, gå igenom
beskattningsmål efter beskattningsmål, vad finna ni? För det för¬
sta denna oerhörda mängd pappershögar om beskattningsmål, pap-
pershögar, som växa och växa för varje år. Men ni finna något an¬
nat också. Ni finna det, att mål, som visserligen icke kommit till
kammarrätten, men som avdömts runt omkring i landet, avdömts
till den grad olika, att för precis samma industri, samma del inom
en industri, t. ex. i fråga om maskiner, helt och hållet olika beskatt-
ningsprinciper tillämpats. Följaktligen finna ni, att det för det för¬
sta blir en massa onödigt besvär och för det andra, att industrien
dessutom blir olika behandlad i olika delar av landet. Jag vill dä
fråga: vore det icke under sådana förhållanden av intresse för sta¬
ten själv att, samtidigt som den fullföljer rättvisans principer, dess¬
likes få bespara för sig en hel del omvägar och olägenheter? Jo,
enligt mitt förmenande, måste man säga, att det vore det lämpli¬
gaste för staten.
Nå, varför ha då icke reservanterna här gått med på motionen?
Om kammarens ledamöter uppmärksamt undersöka, huru den kläm,
som upptages i reservationen, är avfattad, finner man, att det icke
är samma kläm som motionens kläm, och varför? Därför, att mo¬
tionen dock, enligt vårt förmenande, fastlåst, att detta är under alla
förhållanden den riktiga vägen. Så långt kan icke ens jag, ehuru
jag starkt sympatiserar för denna sak, gå, att jag säger, att det är
den enda riktiga vägen.
Jag vill dock tillägga följande för att därigenom från den ärade
ledamot av utskottet, som vill replikera mig efteråt, redan nu taga
en del av hans argument.
Mer vill jag icke uttrycka, än att här ligger nätt och jämt så
mycket före, att den väg är utpekad, som möjligen kan för industri¬
en bli stabiliserande, för staten själv bli mer förande till rättvisa
och desslikes åstadkomma mer praktiska resultat. Finnes en sådan
möjlighet och se kammarens ledamöter detta, nåväl, varför då väg¬
ra en utredning av spörsmålet. Det är så mycket större skäl att
Onsdagen den 18 februari. 31
icke göra det, som man finner, att man på andra håll, i vårt västra
grannland t. .ex., redan gatt från ord till handling. Där har man
i en förordning redan fastställt maxima och minima. Det är ett
första trevande och, låt mig säga mycket otillfredsställande, försök,
men det visar likväl, att man är inne på försökslinjen, och med all
sannolikhet kommer resultatet att bli, att man så småningom kom¬
mer till de rätta förhållandena.
Hur kan jag ha en sådan uppfattning, att man kan komma
till de rätta förhallandena? Jo, utav det skälet, att om man stu¬
derar och går igenom vad t. ex. Sveriges kommunaltekniska före¬
ning framlagt, vad Sveriges Industriförbund framlagt, vad som i
tyska industriella kretsar framlagts, når man verkligen mycket nära
vissa normala, gränser, och det är dessa normala gränser mellan
maxima och minima jag skulle vilja finna.
Nu finns bara ett argument till mot den motivering jag fram¬
fört men även det skall jag be att få undanrödja snarast möjligt
— det nämligen, att i det levande livet äro icke alltid normala för¬
hållanden gällande, utan ofta nog inträda rent extra ordinära för¬
hållanden. Ja, extra avskrivningar förekomma, men då ha vi just
kvar i våra deklarationsformulär den klausul, som bestämmer,' att
för sådana amorteringar, respektive avskrivningar få vederbörande
framställa^ särskild motivering. Och då tror jag, att man härmed
kommit på fullt rättvis grundval.
Ja, herr talman, jag har uppehållit mig något utförligt vid
detta, men det är därför, att det är en sak, som enligt mitt förme¬
nande bör^gagna såväl industrien som staten, och jag kan under så¬
dana förhallanden icke i någon mån gå ifrån en väg, som jag tror
kan vara lämplig, förrän den visar sig i praktiken icke leda i ill det
resultat, som. avses, och jag hoppas, att jag har mina medreservan-
ter bakom mig, då jag nu yrkar bifall till reservationen.
^ Häruti instämde herrar Reling, Z etter strand och Jeansson i
Kalmar.
Vidare anförde
Herr Bystr om: Herr talman! Den föregående talaren bör¬
jade sitt anförande med en erinran om, vilka som undertecknat
reservationen vid detta betänkande — jag hörde icke om han sade,
huru många eller få de voro, men nu äro de fem. Jag medger
också, att han kunde med mycket större trygghet peka på namnen
pa reservanterna, da nu där finnas icke blott talaren själv, som ju
är flink att försvara sin mening i kammaren och representant lik¬
som herr Berndt Eriksson för socialdemokratiska partiet, utan
också herrar Röing och Rune, även de framstående medlemmar av
det liberala samlingspartiet, samt statsrådet Wennersten, så att
ma kunde såga, att bär har redan realiserats talet om ett enigt
framträdande i frågan. Ty det ser ut. som om alla partier enat
sig.
Nr 23.
Ang. bestäm¬
melser till led¬
ning för de-
k lar ationsfär¬
fvande!.
(Forts.)
Nr 23. 32 Onsdagen deu 18 februari.
Ang. bestäm- Nu vill jag dock saga, att inom utskottet funnos åtskilliga
meher till led- partikamrater till den ärade talaren, som icke ansågo sig kunna
Harationsfär- godkänna hans menig, så att harmonien är icke fullständig, även
farandet, om de namn, som stå här, äro så betydande, att den, som har en
(Forts.) annan mening, icke kan hoppas att segra i kammaren.
Uet är, herr talman, två synpunkter, som man här vill till¬
godose. Man måste å ena sidan taga hänsyn till den, som skall
skatta. Man vill naturligsvis söka åstadkomma möjligaste rätt¬
visa med hänsyn till honom och i sin mån bidraga till, att hans
affär skall få det utseende åtminstone, att den är baserad på en
så sund ekonomisk basis som möjligt. Ä andra sidan gäller det
för staten att försöka få ut den skatt, som staten rättmätigt bör
hava utav inkomsten från affärer och den förmögenhet, som där
kan finnas. Det är klart, att det icke alltid är så lätt att draga upp
gränserna mellan dessa två intressen. Men frågan gäller här, huru¬
vida det förslag, som nu är framställt, kan vara tillfyllest för att
åstadkomma, vad motionären har önskat. Att fixera gränsen eller
gränserna för ifrågavarande belopp har icke ansetts kunna så
lämligt försiggå.
Det har hänvisats till förhållandena i Norge, men det har också
upplysts därom, att förhållandena där på detta område långt ifrån
äro tillfredsställande eller att vederbörande äro nöjda därmed. Ut¬
skottet säger härom: »Huru vanskligt ett försök i den av motio¬
nären föreslagna riktningen är, visar också erfarenheten från Norge,
där man, såsom motionären påpekat, nyligen uppställt dylika direk¬
tiv för taxeringen. De gränsvärden, som de norska tabellerna upp¬
taga, hava nämligen, enligt vad utskottet inhämtat, redan befun¬
nits för trånga och alls icke mötts med tillfredsställelse av industri¬
ens män». Skulle man efterlikna Norges lagstiftning på området,
skulle man sålunda komma att här uppdraga så många gränser
för att få ett område, på vilket man kunde röra sig upp och ned
vid taxeringen.
Yad angår svenska förhållanden och åsikter härvidlag, har det
upplysts till och med av en, som står såsom reservant vid detta
utskottsbetänkande, att inom industrikretsar här i landet frågan
livligt diskuterats, och att man sökt komma till någon lämplig
lösning därav, men icke kunnat ena sig om, huru man egentligen
skulle vilja ha det. Så upplystes åtminstone inom utskottet. Vi¬
dare står det ju vederbörande industrimän öppet att åstadkomma
den utredning, som de anse behövlig för det belopp, som här an-
gives, och för vilket de skola skatta.
En annan sak, som också torde böra tagas med i beräkningen,
är, att de deklarationsblanketter, som nu äro tillgängliga, och som
skola användas, ha egentligen ännu icke kommit till användning,
utan det är första gången, de nu skola användas. Att så omedel¬
bart efter det de antagits åstadkomma nya, ansågs icke vidare
lämpligt, utan man borde åtminstone försöka dem ett år. Detta
sistnämnda skäl är dock för mig icke något vidare vägande, då
Onsdagen den 18 februari. 38
jag' anser, såsom jag sedan skall nämna, att de borde något för¬
enklas.
Vad så reservationen angår, ansågs icke frågan nu ligga så,
att det kunde anses lämpligt att avlåta en skrivelse till Kungl.
Maj:t i det ärendet. Jag skulle verkligen ha kunnat finna mig i
detta, om det hade kunnat innebära en begäran om någon för¬
enkling i själva deklarationsblanketterna. Reservanterna yrka
emellertid att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte låta utreda frågan om lämpligheten att
fastställa gränsvärden till skattefria avskrivnings- eller avsätt-
ningskvoter för vanligast förekommande grupper av driftsinven¬
tarier och byggnader till ledning för deklarationsförfarandet även¬
som, därest utredningen därtill giver anledning, förelägga riks¬
dagen förslag till sådana gränsvärden. Sådana blanketterna äro
synas de icke vara vidare välkomna för den, som skall använda
dem. Såsom frågan nu ligger kan emellertid intet för denna gång
göras åt saken.
Emellertid vill jag, herr talman, säga, att jag för min del icke
kan gå med på reservationen, utan har med dessa ord velat yrka
bifall till utskottets utlåtande och hemställan.
Härmed var överläggningen slutad. I överensstämmelse med
de därunder gjorda yrkandena framställde herr talmannen proposi¬
tioner först på bifall till utskottets hemställan samt vidare på av¬
slag därå och bifall i stället till den vid betänkandet av herr Ven-
nersten m. fl. avgivna reservationen; och fann herr talmannen den
senare propositionen vara med övervägande ja besvarad. Votering
begärdes likväl, i anledning varav nu uppsattes, justerades och an¬
slogs följande omröstningsproposition:
Den, som vill, att kammaren, med avslag å bevillningsutskottets
hemställan i utskottets förevarande betänkande nr 3, bifaller den vid
betänkandet av herr Vennersten m. fl. avgivna reservationen, röstar
Ja;
Den det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hem¬
ställan.
Voteringen utvisade 113 ja mot 53 nej, vadan kammaren med av¬
slag å utskottets hemställan bifallit den av herr Vennersten m. fl.
avgivna, vid betänkandet fogade reservationen.
§ io.
Vid föredragning härpå av andra kammarens fjärde tillfälliga
utskotts utlåtande, nr 2, angående herr Lindleys m. fl. motion, nr 31,
Andra kammarens protokoll lOlJf. Nr 23. 3
Ifr 2a
Ang. bestäm¬
melser till led-
ning för de¬
klarations för¬
farandet.
(Forts.)
Nr 23. 34
Onsdagen den 18 februari.
Ang. lönereg-
ering för be-
vakningsper-
sonalen vid
fångvårds-
staten.
om skrivelse till Kung].. Maj it angående rätt för ordförande i p^n-
sionsnämnd att i tjänsteärenden använda tjänstefrimärken och tjän¬
stebrevkort, biföll kammaren utskottets hemställan; och skulle jäm¬
likt § 63 riksdagsordningen detta beslut genom utdrag av protokol¬
let delgivas första kammaren.
§n.
Till behandling företogs härefter statsutskottets utlåtande, nr
2, angående regleringen av utgifterna under riksstatens andra hu¬
vudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.
Punkterna 1 och 2.
Lades till handlingarna.
Punkterna 3—9.
Kammaren biföll utskottets i dessa punkter gjorda framställ¬
ningar.
Punkten 10.
Lades till handlingarna.
Punkterna 11—13.
Yad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 14.
Lades till handlingarna.
Punkten 15, angående lönereglering för tjänstemän av lägre
grad (bevakningspersonal) vid fångvårdsstaten.
Under denna punkt hade Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen
att godkänna av departementschefen föreslagen ändrad ^ lydelse av
den ordinarie staten för fångvårdsstaten, i vad den avsåge tjänste¬
män av lägre grad (bevakningspersonal), att tillämpas från och med
år 1915, samt fatta vissa därmed sammanhängande beslut.
I samband härmed hade utskottet till behandling förehaft en
inom andra kammaren väckt motion, nr 155, däri herr Lindberg
hemställt, att riksdagen måtte besluta, att avlöningen å stat för
vaktkonstapel vid fångvården skulle bestämmas till 1,300 kronor,
därav lön 800 och tjänstgöringspenningar 500 kronor, vartill skulle
kunna komma två ålderstillägg till lönen vartdera å 100 kronor ef¬
ter resp. 5 och 10 år.
Onsdagen den 18 febrnari.
35 Nr 23.
Utskottet hemställde, att riksdagen, i anledning av Kungl.
Maj :ts framställning i ämnet och med avslag å herr Lindbergs ovan¬
berörda motion i vad den skilde sig från utskottets förslag, måtte
a) godkänna följande ändrade lydelse av den ordinarie staten
för fångvårdsstaten, i vad den avsåge tjänstemän av lägre grad (be-
vakningspersonal), att tillämpas från och med år 1915:
|
|
K r o
|
n o r
|
|
|
|
|
Tjänst-
|
Arvode
|
|
|
|
Lön eller
|
göriugs-
|
för
|
|
|
|
motsva-
|
penningar
|
särskilt
|
Summa
|
|
|
rande
|
eller mot-
|
förord-
|
|
|
|
|
svarande
|
nande
|
|
|
1 överkonstapel (med
|
|
|
|
|
|
förorda ande såsom
uppsyningsman) . .
|
1,000
|
500
|
250
|
1,750
|
|
13 överkonstaplar (med
|
|
|
|
|
|
förordnanden såsom
uppsyningsman). .
|
13,000
|
6,500
|
3,250
|
22,750
|
|
1 överkonstapel. . .
|
1,000
|
500
|
—
|
1,500
|
Efter 5 år kan lönen
höjas med 100 kro-
|
60 överkonstaplar . .
|
60,000
|
30,000
|
—
|
90,000
|
nor och efter 10 år
med ytterligare 100
|
1 vaktkonstapel. . .
398 vaktkonstaplar
|
800
|
450
|
—
|
1,250
|
kronor.
|
(därav 20 jämväl
jordbruksförmän) .
|
318,400
|
179,100
|
—
|
497,500
|
|
1 första vaktfru . .
|
700
|
350
|
—
|
1,050
|
|
6 första vaktfruar . .
|
4,200
|
2,100
|
—
|
6,300
|
Efter 5 år kan lönen
|
1 vaktfru.....
|
600
|
300
|
_
|
900
|
höjas med 50 kronor
|
•48 vaktfruar ....
|
28,800
|
14,4n0
|
—
|
43,200
|
) och efter 10 år med
ytterligare 50 kro-
|
1 kokerska.....
|
400
|
200
|
—
|
600
|
nor.
|
12 kokerskor ....
|
4,800
|
2,400
|
—
|
7,200
|
|
Summa
|
—
|
- |
|
-
|
674,000
|
|
b) godkänna, att för åtnjutande av avlöning enligt den föränd¬
rade staten skulle gälla de villkor och bestämmelser, som stadgats
för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den från och med år
1911 gällande ordinarie staten för fångvårdsstaten, dock med föl¬
jande tillägg och ändrade föreskrift rörande rätt till beklädnads-
ersättning, nämligen att i avseende å arvode till överkonstapel med
förordnande såsom uppsyningsman skulle i alla hänseenden gälla
vad som stadgats beträffande tjänstgöringspenningar samt att be-
klädnadsersättning finge med 100 kronor för år till envar tjänste¬
man, tillhörande den manliga bevakningspersonalen, och med 50
Ang. lönereg¬
lering för be¬
vakningsper¬
sonalen vid
fångvårds¬
staten.
(Forts.)
Nr 28. 36
Onsdagen den 18 februari.
Ang. lönereg¬
lering för be-
vakningsper-
sonalen vid
fång vårds-
staten.
(Forts.)
kronor för år till envar första vaktfru och vaktfru utbetalas i över¬
ensstämmelse med vad som gällde beträffande tjänstgöringspennin-
gar eller ersättning för sådana vid vikariat;
c) i fråga om övergången till den förändrade staten,
ej mindre förklara, att envar, som med eller efter ingången av
år 1915 tillträdde ordinarie befattning av lägre grad vid fång-
vårdsstaten, skulle vara pliktig att underkasta sig de för åtnjutande
av avlöningsförmåner enligt den från och med år 1911 gällande
ordinarie staten stadgade villkor och bestämmelser med nyssberörda
tillägg och ändring,
än även medgiva, att de förutvarande innehavare av ordinarie
befattningar av lägre grad vid fångvårdsstaten, vilka icke före den
1 november 1914 anmälde, att de ville övergå till den förändrade av-
löningsstaten — hittillsvarande ordinarie uppsyningsman i egenskap
av överkonstapel med uppsyningsmansförordnande — samt under¬
kasta sig de för åtnjutande av avlöning enligt denna stat stadgade
villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kunde därtill för¬
bindas, bibehölles vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat
tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den . män ej annat för¬
anleddes av bestämmelserna i lagen angående, civila tjänsteinneha¬
vares rätt till pension, vid den rätt till pension, som dittills till¬
kommit dem, att uppsyningsman, som överginge till den förändrade
staten, så länge han kvarstode i tjänst, bibehölles vid tjänstgöring
såsom uppsyningsman mot åtnjutande av de i den förändrade staten
upptagna avlöningsförmåner för överkonstapel, som förordnades
att tills vidare bestrida dylik befattning, och med rätt att i fråga
om tillträde till ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han före år
1915 såsom ordinarie innehaft tjänst ej blott i uppsyningsman-utan
även i överkonstapelsgrad, samt att de nyinrättade överkonstapel-
tjänsterna, vilkas innehavare skulle tjänstgöra såsom uppsynings¬
man, icke behövde tillsättas annorledes än i den mån ordinarie upp¬
syningsman, på sätt nämnts, överginge till desamma eller .de hittills¬
varande uppsyningsmansbefattningama eljest bleve lediga.
Vid punkten fanns emellertid fogad reservation av herrar Thors¬
son, Rydén och Lindberg, vilka ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning i ämnet
och med bifall till herr Lindbergs ovanberörda motion, måtte
a) godkänna följande ändrade lydelse av den ordinarie staten
för fångvårdsstaten, i vad den avsåge tjänstemän av lägre grad (be¬
vaka ngspersonal), att tillämpas från och med år 1915:
Onsdagen den 18 februari.
37 Nr 23.
|
|
K r o
|
n o r
|
|
|
|
|
Tjänst-
|
Arvode
|
|
|
|
Lön eller
|
görings-
|
för
|
|
|
|
motsva-
|
penningar
|
särskilt
|
Summa
|
|
|
rande
|
eller mot-
|
förord-
|
|
|
|
|
svarande
|
nande
|
|
|
1 överkonstapel (med
|
|
|
|
|
|
förordnande såsom
|
|
|
|
|
|
uppsyningsman) . .
|
1,000
|
550
|
200
|
1,750
|
|
13 överkonstaplar (med
|
|
|
|
|
|
förordnanden såsom
|
|
|
|
|
|
uppsvningsmän). .
|
13,000
|
7,150
|
2,600
|
22,750
|
|
|
|
|
|
|
|
1 överkonstapel . . .
|
1,000
|
550
|
—
|
1,550
|
höjas med 100 kro-
|
60 överkonstaplar . .
|
60,000
|
33,000
|
_
|
93,000
|
nor och efter 10 år
|
|
|
|
|
|
med ytterligare 100
|
1 vaktkonstapel. . .
|
800
|
500
|
—
|
1,300
|
kronor.
|
398 vaktkonstaplar
|
|
|
|
|
|
(därav 20 jämväl
|
|
|
|
|
|
jordbruksförmän) .
|
318,400
|
199,000
|
—
|
517,400
|
|
1 första vaktfru . .
|
700
|
350
|
—
|
1,050
|
|
6 första vaktfrnar . .
|
4,200
|
2,100
|
—
|
6,300
|
Efter 5 år kan lönen
|
1 vaktfrn.....
|
600
|
300
|
_
|
900
|
höjas med 50 kronor
|
|
|
|
|
|
|
48 vaktfruar ....
|
28,800
|
14,400
|
—
|
43,200
|
ytterligare 50 kro-
|
1 kokerska.....
|
400
|
200
|
—
|
600
|
nor.
|
12 kokerskor ....
|
4,800
|
2.400
|
—
|
7,200
|
|
Summa
|
-
|
-
|
|
697,000
|
|
Ang. löneregle¬
ring för bevaka
ning sper sona¬
len vid fång-
vårdsstaten.
(Forts.)
b) godkänna — — — —: vikariat;
c) i fråga om — — — —: lediga.
Punkten föredrogs, varefter
Herr Lindberg yttrade: Herr talman, mina herrar! Jag
har vid denna punkt jämte ett par av utskottskamraterna avgivit
en reservation, däri vi påyrka bifall till en av mig väckt motion,
som avser en förändring uti vaktkonstapjarnas avlöning. Yrkandet
i denna motion skiljer sig från Kungl. Maj:ts förslag därutinnan,
att jag velat med tillstyrkande av vad fångvårdsstyrelsen för sin del
i detta avseende föreslagit giva vaktkonstaplarna en högre begyn¬
nelseavlöning, medan däremot enligt Kungl. Maj:ts förslag begyn¬
nelseavlöningen för denna personal skulle bliva lägre, men ytterli¬
gare ett ålderstillägg tillkomma. Jag har tyckt mig finna — och
till samma uppfattning borde naturligtvis en var komma, som vill
genomläsa papperen och närmare taga reda på hithörande saker —
Nr 28. 38
Onsdagen den 18 februari.
Ang. löneregle¬
ring för bevak¬
ning spersona¬
len vid fäng-
vårdsstaten.
(Forts.)
att vaktkonstaplarna skulle vara mera betjänta av att redan i bör¬
jan av sin tjänstgöring få komma i åtnjutande av en något högre
avlöningsförmån. Det kan viserligen vara sant, att det är bra att
få ett ålderstillägg även efter 15 års tjänstgöring, men helt naturligt
är det bättre att få det redan i början av sin anställning.
Jag vill, herr talman, för min del yrka bifall till den vid
denna punkt avgivna reservationen, och jag gör detta så mycket
mer, som utskottet vid sin behandling av Kungl. Maj:ts förslag har,
i vad detsamma avser vaktkonstaplarnas avlöning, försämrat det kungl.
förslaget. Utskottet har visserligen velat ge vaktkonstaplarna 50
kronors högre begynnelseavlöning, men på samma gång har ut¬
skottet, i likhet med vad jag föreslagit, tagit ifrån vaktkonstaplarna
det ena av de utav Kungl. Maj:t föreslagna tre ålderstilläggen.
Detta gör, att efter några års tjänstgöring bliva avlöningsförhål¬
landena för en vaktkonstapel sämre, än vad fallet skulle ha blivit,
därest Kungl. Maj:ts förslag hade gått igenom.
Jag skall, herr talman, icke längre uppehålla mig vid denna
sak. Jag hör, att utskottets hemställan utan någon nämnvärd me¬
ningsskiljaktighet bifallits i första kammaren, och jag fruktar, att
så även blir förhållandet i denna kammare, men det är min livliga
övertygelse och förhoppning, att denna fråga skall komma igen och
då lösas på ett för vaktkonstaplarna tillfredsställande sätt.
Jag ber således, herr talman, att få yrka bifall till den av herr
Thorsson m. fl. vid denna punkt avgivna reservationen.
I detta anförande instämde herrar Kloo, Larsson i Västerås,
Hage, Bärg i Katrineholm, Zelahn och Svensson i Skönsberg.
Härpå yttrade:
Herr Od qvist: Herr talman, mina herrar! Såsom kammaren
behagade finna av betänkandet har en lönereglering för nu ifrågava¬
rande tjänstemannakår skett så sent som år 1910, och likväl förelig¬
ger redan nu förslag till en ny lönereglering för samma kår. Utskot¬
tet har i alla fall gått med på densamma, ehuru löneregleringskom-
m.ittén, som även ställt sig på den ståndpunkten, att högre avlöning
borde beredas den tjänstemannapersonal, som här avses, icke gått så
långt, som Kungl. Maj:t gjort i sitt förslag. Skillnaden mellan
Kungl. Maj :ts förslag och utskottets är helt obetj^dlig vad utgiftsum¬
man beträffar, men Kungl. Maj:t har gått ifrån de grundlinjer, som
löneregleringskommittén hittills iakttagit vid dylika löneregleringar.
Kungl. Maj :t har nämligen föreslagit, att här tre ålderstillägg borde
utgå efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring, medan däremot
vid de löneregleringar, som under de senaste åren ägt rum med av¬
seende å andra liknande verk, i motsvarande fall endast två ålders¬
tillägg vid utgången av tvenne perioder förekomma.
Nu har herr Lindberg i sitt yttrande här i dag sagt, att hans för¬
slag är betydligt bättre för dessa vaktkonstaplar än utskottets för¬
slag. Så är likvisst icke förhållandet. Utskottet har genom sitt för-
39 Nr 23.
Onsdagen den 18 februari.
slag tillgodosett dessa vaktkonstaplar med dels bättre avpassade lö¬
neförhållanden, dels ålderstillägg i ungefärlig överensstämmelse med
vad herr Lindberg själv föreslagit. Nu är det ju så, att Kungl.
Maj:ts förslag upptager en kostnad, vilken, såsom framgår av be¬
tänkandet uti denna punkt, är så gott som lika med den kostnad,
som utskottets förslag skulle medföra, medan däremot enligt herr
Lindbergs förslag den årliga kostnaden skulle höjas med 25,500
kronor endast i denna punkt och ytterligare ökas i tvenne följande
punkter.
Då såväl Kungl. Maj:t som utskottet gått ut ifrån en betydlig
löneförhöjning för nu ifrågavarande tjänstemannapersonal i förhål¬
lande till vad den förut hade och även i förhållande till vad lönereg-
leringskommittén för sin del kommit till, anser jag för min del, att
det förslag, som här föreligger från utskottet, borde av kammaren
godkännas, och jag skall sålunda anhålla att få yrka bifall till det¬
samma.
Herr Le an der: Herr talman, mina herrar! Jag ber att
i någon mån få korrigera herr Odqvists yttrande om, att en löne¬
reglering för bevakningspersonalen vid fångvården skett så sent
som år 1910. Det var icke egentligen tjänstemännen av lägre
grad, som den löneregleringen avsåg, vilken då genomfördes,
utan tjänstemännen av högre grad. Én och annan liten förbätt¬
ring tillkom visserligen då även tjänstemännen av lägre grad,
men i huvudsak blevo dock deras löner den gängen oförändrade.
Jag ber att för min del på det varmaste yrka bifall till re¬
servationen. När en lönereglering anses behövlig, såsom här är
fallet, så äro väl 200 kronor det minsta man kan tänka sig i till¬
ökning utöver de förutvarande lönerna. Vidare vill jag anmärka,
att genom den nu ifrågasatta förhöjningen komma dessa tjänste¬
män över gränsen för det bevillningsfria avdraget och få på grund
därav betydligt högre skatter, än vad de förut behövt vidkännas,
så att den reella förhöjningen går icke till 200 kronor, utan stan¬
nar åtskilligt därunder.
Vi ha ju nu i dagens tidningar sett, att ett överfall ägt
rum vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona på åtskilliga av be-
vakningspersonalen. Det är alltså ett mycket riskabelt arbete,
som dessa vaktkonstaplar ha sig ålagt, och ett arbete, som blir
tröttande i längden, och därför förtjäna de väl den lilla upp¬
muntran, som kan ligga i den löneförhöjning, som reservationen
nu vill tillerkänna dem, nämligen en förhöjning av 200 kronor.
Jag ber, som sagt, att få yrka bifall till reservationen och
hoppas, att kammaren går med på densamma.
Med herr Leander förenade sig herr Runefors.
Ang. löneregle¬
ring för bevak¬
ningspersona¬
len vid fång-
vårdsstaten.
(Forts.)
Herr Thorsson: Herr talman! Då försvararen av utskot¬
tets utlåtande anförde såsom ett bärande motiv för ett bifall
Nr 23. 40
Onsdagen den 18 februari.
Ang. löneregle¬
ring för bevak¬
ning spel sona¬
len vid fång-
vårdsstaten.
(Forts.)
till utskottets förslag, att reservationen innebär en större ök¬
ning av statsbudgeten än det förslag, som förordas av utskottet,
är det ju så — det är nogsamt bekant — att en sådan om¬
ständighet har en viss inverkan på kammarens beslut; men jag
vill säga, att denna ökning i budgeten kommer den allra lägsta
lönegruppen av tjänstemännen till godo, dessa bli därigenom
satta i tillfälle att vardera få några kronor mera per år. Om
jag tänker mig, att dessa tjänstemän få ordinarie anställning
vid 32 års ålder, så äro de flesta av dem vid den tiden i den
ställning, att de grundat familj, och under de närmaste åren
av sitt ordinarieskap ha de de största utgifterna för uppehål¬
landet av sin familj. Detta har för mig varit ett avgörande skal
att biträda den tanke, som ligger till grund för motionärens
framställning. Jag anser det nämligen vara riktigt, att stats¬
verket ordentligt avlönar sina tjänstemän under den tid, då
de i egenskap av familjeförsörjare ha det stora onus, som ligger
i att dra försorg om en del barn, som icke själva kunna bidraga
till sitt uppehälle. Man har ju slagit in på en alldeles motsatt
princip i statsverket, i det att man ger tjänstemännen så liten
avlöning som möjligt i början och först längre fram plockar på
dem litet mera, så att man just vid den tidpunkt, när de strängt
taget icke ha samma behov av ökade löner, tilldelar dem högsta
mått av lön. Det är en princip, som jag för min del icke kan
godkänna, och därför har jag tillåtit mig biträda motionen och
ber att på det livligaste få yrka bifall till densamma.
Medan vi behandla detta ärende, ber jag att få säga ett par
ord även om en annan sak, som det förefaller mig böra beröras
vid behandlingen av denna punkt. Vi veta ju, att vi under de se¬
nare åren strävat efter att så långt som möjligt genom nyttigt
arbete för kronans räkning utnyttja fångarnas arbetskraft, och
det har därför mellan statens verk på detta område uppstått
en synnerligen livlig kommunikation; sålunda låta armén, tul¬
len och posten nu utföra en massa arbeten i våra fängelser.
Jag för min del, som haft tillfälle att i mer än ett hänseende
bedöma de arbetsprodukter, som ha kommit från fängelserna,
kan lämna det vitsordet om det arbetet, att det, framför allt
i fråga om materiel, i fråga om godhet, ligger ofantligt mycket
över de varor, som kronan inköper av enskilda tillverkare. Man
trodde i första början beträffande dessa personer, som komma in
på fängelserna fullständigt obekanta med det arbete de där
skulle utföra, att deras arbetsprestationer skulle bli synnerligen
underlägsna. Jag kan då konstatera, att åtminstone vad det gäl¬
ler att bedöma arbetet utfört inom ett fack, inom skomakeri-
yrket, så får jag säga, att på detta område ha fängelserna
kommit till en mycket hög ståndpunkt i fråga om att leverera,
visserligen ett enkelt, men i allt gediget arbete.
Det skulle vara ledsamt, om dessa strävanden skulle motver¬
kas genom oförnuftiga anordningar i fråga om ledandet av själ¬
va arbetet, och det är detta, som föranlett mig att här begära
Onsdagen den 18 februari.
41 Nr 23.
ordet. Det har nämligen kommit till min kännedom, att på en An9- l/meregU-
av landets största straffanstalter, Långholmen, har man börjat
tillämpa den principen, att de yrkesutbildade personer, vilkas fång-
uppgift är att lära fångarna att utföra olika arbeten, jämställts vårdsstaten.
med vanliga fångkonstaplar i fråga om skyldighet till vakttjänst- (Forts.)
göring, och detta på ett sådant sätt, att de inkallas till tjänst¬
göring under söndagar, för att därigenom söndagsledighet må kun¬
na beredas vaktpersonalen. I ersättning erhålla då dessa yrkes-
lärda arbetare en söckendag fri. Detta finner jag vara synner¬
ligen opraktiskt anordnat; ty om jag exempelvis har två sådana
arbetare, som skola lära en femtio å sextio fångar, så förefaller
det mig, att de var på sin lott ha ett tillräckligt stort antal fån¬
gar att utbilda. Tar jag då en av dessa arbetare ifrån sin plats
under en söckendag, en arbetsdag alltså, borttager jag från fån¬
garna den undervisning, som de oundgängligen måste ha. Därige¬
nom försämrar jag i ekonomiskt hänseende i synnerligt hög grad
utbytet av vad man egentligen avsett med denna arbetsanord-
ning.
Det skulle därför vara synnerligen angeläget, om fångvårds¬
styrelsen ville ta detta ärenäe under allvarlig omprövning. Det
förefaller mig, att om man exempelvis vid en straffanstalt som
Långholmen behöver bereda den ordinarie eller e. o. vaktpersona¬
len ledighet, så bör det kunna arrangeras genom att anställa yt¬
terligare en vaktkonstapel; denne har jag av helt naturliga skäl
lättare att få än en yrkesutbildad arbetare, som förutom sin
yrkesutbildning måste äga förmåga att på ett lämpligt sätt
undervisa dessa mäniskor, varom det här är fråga.
Det framgår av fångvårdsstyrelsens resonemang i detta hu¬
vudspörsmål, att man har en känsla av att det är svårare att re~
krytera de yrkesutbildade arbetarne än de vanliga fångkonstap-
larne. Ty de säga här, att den föreslagna löneförhöjningen är mera.
tillkommen därför, att denna personal skulle få något så när lika
ställning med de andra grupper, som med dem kunna jämställas.
Den behöver icke vidtagas för att man skall kunna rekrytera fång¬
vårdspersonalen, ty därtill kan man få tillräckligt med folk ändå,
men däremot säges det: »Endast för de befattningar, som vore före¬
nade med undervisningsskyldighet i yrken och fordrade verk-
lier yrkesskicklighet eller särskild utbildnig, hade någon större
svårighet yppats.» Med anslutning till detta fångvårdsstyrel¬
sens uttalande synes det mig, att slutledningen skulle bliva, att
det icke vidtages någon sådan anordning att från fångvårdsan-
stalterna driva bort de personer, som funnits vara lämpliga att
användas såsom yrkesutövare och undervisare av fångarna. Jag
tror det skulle vara den lyckligaste lösningen och för statsverket
ur alla synpunkter bättre, om man anställde det antal fångkon¬
staplar, som erfordras för att kunna giva de andra konstaplarna
nödig söndagsvila, så att de yrkesutbildade arbetarna, som under¬
visa fångarna, få börja sin arbetsdag, när fångarna börja sin, och
sluta sin arbetsdag, när fångarna sluta sin, och så att do ha
Nr 28. 42
Onsdagen den 18 februari.
Ang. lönereg¬
lering för be-
vakningsper-
sonalen vid
fångvårds-
staten.
(Forts.)
söndagen ograverad. Det tror jag vore lyckligast för alla par-
ter.
Jag har begärt ordet för att fästa uppmärksamheten härpå
och särskilt stryka under, vilken utomordentlig betydelse detta
har ur ekonomisk synpunkt. I våra förråder för armén ligga i
detta nu många tusen par skodon och många tusen kappor och
rockar, som äro tillverkade i fängelserna. Det är av ett visst
intresse, att detta arbete blir utfört till största belåtehet för
staten. Det intresset skulle bättre tillgodoses, om man hade större
antal yrkesutbildade arbetare, som kunde undervisa fångarna-
Om man tager bort hälften av detta antal under vissa tider, då
blir utbildningen sämre och arbetsresultatet sämre. Därför anser
jag det vara ur alla synpunkter lyckligast, att man arrangerar
det så, att man låter yrkesarbetarna ha sin mission och fång¬
konstaplarna sin. Jag tror, att det skulle tjäna både fång¬
vården och statens intresse i allmänhet.
Härutöver har jag icke annat att säga än att yrka bifall till
motionen.
Herr Lindberg: Herr talman, mina herrar! Jag tillät
mig säga i mitt första anförande, att utskottet försämrat Kungl.
Maj:ts förslag. Till detta säger herr Odqvist, att så icke är
förhållandet. Jag skall med anledning härav be att få^ fästa
kammarens uppmärksamhet på, att Kungl. Maj:t föreslår för
vaktkonstapel en begynnelseavlöning av 1,200 kronor jämte tre
ålderstillägg efter respektive 5, 10 och 15 år. Utskottet föreslår
en begynnelseavlöning av 1,250 kronor plus två ålderstillägg
efter respektive 5 och 10 år. I min motion föreslås 1,300 kro¬
nors begynnelseavlöning och två ålderstillägg efter 5 och 10 års
tjänstgöring. Detta gör, om jag tager en sammanlagd tjänst¬
göringstid av 20 år i ordinarie tjänst, att en vaktkonstapel får
efter Kungl. Maj:ts förslag 1,500 kronor mindre än enligt mitt
förslag och enligt utskottets förslag 1,000 kronor mindre. ° Då
jag fortfarande hoppas, att denna kammare skall tänka på de
mindre avlönade i samhället, vill jag fortfarande yrka bifall
till vår reservation.
Överläggningen förklarades härmed avslutad. I överensstäm¬
melse med de därunder gjorda yrkandena framställde herr talman¬
nen propositioner dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock på
bifall till den av herr Thorsson m. fl. avgivna, vid punkten fogade
reservationen; och förklarade herr talmannen sig anse svaren hava
utfallit med övervägande ja för den senare propositionen. Då vote¬
ring emellertid begärdes, blev nu uppsatt, justerad och anslagen en
så lydande voteringsproposition:
Den, som vill, att kammaren med avslag å statsutskottets hem¬
ställan i punkten 15) av utskottets förevarande utlåtande nr 2, bi-
Onsdagen den 18 februari.
43 Nr 23.
faller den av herr Thorsson m. fl. avgivna, vid punkten fogade re¬
servationen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets berörda hemställan.
Omröstningen utföll med 100 ja mot 63 nej; och hade kammaren
alltså bifallit den vid punkten av herr Thorsson m. fl. avgivna re¬
servationen.
Punkterna 16 och 17.
Kammaren biföll vad utskottet hemställt.
Härpå föredrogs punkten 18, angående höjning av det å ordi¬
narie stat uppförda bestämda anslaget till fångars vård och under¬
håll; och yttrade därvid
Herr Lindberg: Herr talman,! Med anledning av det
av kammaren nyss fattade beslutet ber jag att få yrka bifall till
den av herr Thorsson m. fl. vid denna punkt avgivna reserva¬
tionen. Det är i konsekvens med det av kammaren nyss fat¬
tade beslutet.
Vidare anfördes ej. Efter det herr talmannen framställt propo¬
sitioner först på bifall till utskottets hemställan och vidare på bifall
till den vid punkten av herr Thorsson m. fl. avgivna reservationen,
fattade kammaren beslut i enlighet med sistnämnda proposition.
Vid föredragning härefter av punkten 19, angående höjning av
det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till fångars vård och
underhåll, begärdes ordet av
Herr Lindberg, som anförde: Herr talman! Med samma
motivering, som jag nyss anförde, ber jag att även vid denna
punkt få yrka bifall till den avgivna reservationen.
Vidare yttrades ej. Sedan herr talmannen givit propositioner i
ämnet, biföll kammaren det förslag, som framställts uti den av herr
Thorsson m. fl. vid punkten avgivna reservationen.
Punkterna 20 och 21.
Vad utskottet i dessa punkter hemställt bifölls av kammaren.
Ang. löneregle¬
ring för bevaka
ning sper sona¬
len vid fång-
vårdsstaten.
(Forts.)
Nr 23. 44
Onsdagen den 18 februari.
Ang. ombygg- Punkten 22, angående ombyggnads- och andra arbeten vid een-
nads- och tralfängelset å Långholmen.
TtcTcentral- I överensstämelse med Kung].. Maj:ts därom gjorda framställ-
fängelset å ning hemställde utskottet, att riksdagen måtte
Långholmen. a) till utförande av följande arbeten vid centralfängelset å Lång¬
kork.) holmen, nämligen ombyggnad av det s. k. gamla fängelset och vissa
mindre arbeten i samband därmed, anordnande av värmeledning och
elektrisk belysning i samma byggnad samt uppförande av ett bo¬
stadshus för direktören vid anstalten, allt i huvudsaklig överens¬
stämmelse med av fångvårdsstyrelsen framlagt förslag, å extra stat
för år 1915 bevilja 278,000 kronor;
b) vid bifall till detta förslag, medgiva, ej mindre att det i
1914 års riksstat uppförda anslaget till vissa arbeten vid fängelset,
såvitt det avsåge omläggning av ångpannecentralen i det s. k. nya
fängelset, i stället finge användas till den för denna byggnad och
gamla fängelset gemensamma ångpannecentral. som enligt fång¬
vårdsstyrelsens förslag skulle anordnas i gamla fängelset, än även
att, därest något av nämnda båda anslag icke skulle behöva, fullt
tagas i anspråk för de därmed avsedda arbetena, överskottet i män
av behov finge användas till bestridande av kostnader för de arbe¬
ten, som skolat utföras för medel från det andra anslaget; samt
c) förklara Kungl. Maj:t äga rätt att för byggnadsföretagets
lämpliga bedrivande låta under innevarande år förskottsvis av till¬
gängliga medel utanordna större eller mindre del av det belopp,
som kunde bliva för år 1915 beviljat.
Häremot hade reservation avgivits av herr Starbäck, vilken an¬
sett, att utskottet bort hemställa om avslag å Kungl. Maj :ts i ämnet
gjorda framställning.
Utskottets hemställan upplästes, varefter ordet begärdes av
Herr S t a r b ä c k , som anförde: Herr‘talman! Som kam¬
maren behagade finna, har jag tillåtit mig att vid denna
punkt foga en reservation, i vilken jag till och med varit djärv
nog att yrka avslag på Kungl. M:aj:ts hemställan, d. v. s. en
inbesparing av bortåt 300,000 kronor. Detta högst märk¬
värdiga förhållande torde dock icke vara av den beskaffenhet, att
jag bär rätt att hysa några större förhoppningar om kam¬
marens benägna bistånd. Jag tillåter mig ‘dock att fästa upp¬
märksamheten vid den motivering, som jag f.ramlagt.
Förhållandet är ju 'det, att på fångvårdens alla områden
för närvarande försiggår ett mycket kraftigt och intensivt re¬
formarbete, som åtminstone i vissa avseenden börjar taga allt
bestämdare konturer och pekar hän på att inom en mycket kort
framtid bestämda förslag måste framläggas, som enligt min
mening måste bli av beskaffenhet att visa, att vad nu är
föreslaget av Kungl. Maj:i att utföras beträffande Lång¬
holmen endast blir ett provisorium. Särskilt gäller detta
Onsdagen den 18 februari.
45 Nr 23.
de tendenser, .som börja taga fastage former, angående fängel¬
sernas utflyttande på samma sätt, varmed förut i vårt land
experimenterats och^lyckligt experimenterats vid Svartsjö. Andra
kammaren har ju fått sin uppmärksamhet riktad på fångvårds-
förhållandena genom en motion av min kamrat Kronlund. En¬
bart dessa förhållanden, som ligga under utredning, torde, sy¬
nes det mig, vara tillräckliga för att uppfordra till stor försik¬
tighet, då det gäller nya anslag för att tillöka de gamla fängel¬
serna.^ Man har nära liggande exempel på, huru det kan gå
med sådana fängelser, som byggas mitt i ett i utveckling statt
stort samhälle, om man går och tittar på östermalmsfängelset,
i vars närhet tomter säljas, därför att den påträngande staden
icke drar sig för fängelset. Liknande förhållanden torde kom¬
ma att inträffa på Långholmen, då det område, som staten där
äger, är så gott som fullständigt omslutet av områden, tillhö¬
rande Stockholms stad, och förhållandet där blir så mycket me¬
ra prekärt, som man ingalunda kan vara säker på, att icke järn¬
väg, när järn vägsförhållandena intill Stockholm skola ordnas,
kommer att dragas fram över just denna del av Stockholms egen¬
dom, vilket komme att alldeles omöjliggöra — enligt vad en
sakkunnig fängelseman upplyst mig — att här ha kvar något
som helst fängelse.
Slutligen ber jag få erinra om vad jag även framhållit i min
reservation, att det är, som herrarna finna, dels genom professor
Thyrén, dels på^annat sätt förarbeten igångsatta för vissa utred¬
ningar dels angående strafflagen, dels angående straffverkställig¬
heten. Vi ha sålunda att förvänta reformer på det intima fång-
vardsväsendets område, om jag så får uttrycka mig, som också
torde komma att innebära förändringar med avseende på fän¬
gelsebyggnadens anordning och utseende.
Nu till sist skulle jag vilja framlägga en liten personlig upp¬
fattning. Jag finner det icke lyckligt, att på alla holmar j
vår huvudstad skall följas det exempel, som riksdagen själv
givit, när den uppförde de stora husen på denna holme, som
voro ägnade att i sin mån fördärva stadens utseende. Att helt
gorå detta är visserligen icke så lätt på grund av all den fäg¬
ring, som en givmild natur slösat på| vår stad.
Emellertid finner jag, herr talman, fullgoda skäl vara för
handen att fästa kammarens och riksdagens uppmärksamhet på
denna fråga, och ehuru jag har föga eller ingen förhoppning att
vinna anslutning, skall jag åtminstone till en början be att få
yrka bifall till reservationen och -avslag på utskottets hem¬
ställan.
Vidare yttrade:
Herr Tengdahl: Herr talman! Jag är i stort sett av sam¬
ma uppfattning, som herr Starbäck låtit komma till uttryck, men
Ang. ombygg¬
nads- och
andra arbeten
vid central¬
fängelset å
Långholmen.
/'Forts.)
Nr 23. 46
Onsdagen den 18 februari.
Ang. ombygg¬
nads- och
andra arbeten
vid central¬
fängelset å
Långholmen.
(Forts.)
jag ber nu att få särskilt hålla mig till en detalj, beträffande vilken
jag tror mig vara en smula sakkunnig. Denna detalj rör kostnaden
för den ifrågasatta direktörsbostaden vid Långholmen, som en gång
nedprutats från 34,000 kronor till nu föreslagna 28,700 kronor.
Jag anser, att den mycket väl kan ytterligare nedprutas.. Byggytan
för den ytterligt rymliga bostad, som är planerad här, är icke mindre
än 180 kvadratmeter, under det att i våra förnämsta villasamhäl¬
len, Saltsjöbaden och Djursholm, man numera ytterst sällan bygger
villor med större byggyta än 150 kvadratmeter. Ifrån min verk¬
samhet i Stockholms stads lantegendomsnämnd är jag i tillfälle
att göra en liten jämförelse. Jag syftar på ett projekt, som i lik¬
het med det här behandlade omfattar 7 rum och kök i Äppel¬
vikens och Alvikens villastad i Bromma, som bygges på stadens
mark. Det är en mycket framstående industriidkare med mycket
större inkomster än en fängelsedirektörs, som bygger — som jag
nämnde -—- denna sjurumsvilla med mycket goda mått på rummen,
men med endast 130 kvadratmeters byggyta. Kostnaden för den
åsyftade villan går — med 1,000 kronor inräknade till stängsel
och planteringar — endast till 23,000 kronor, under det att direk-
törsvillan vid Långholmen, enligt arkitekten Lindgrens beräknin¬
gar, skulle uppgå till 28,000 kronor. För närvarande anses 90 eller
100 kvadratmeter som en mycket god byggyta för 5 rum och kök.
Det är då fullkomligt orimligt, att en ökning av två eldstäder skulle
betinga en ökning i byggytan av 80 kvadratmeter eller 50 kvadrat¬
meter, om man icke vill ta hänsyn till den veranda med balkong
ovanpå, som upptaga 30 kvadratmeter.
Som bevis på det förfärliga slöseri, som denna villaritning
innebär, kan jag nämna, att oaktat det finnes herrum på över 26
kvadratmeter, som ju ger plats till bland annat ett mycket storar¬
tat bibliotek, ifall tjänstemannen i fråga vill ha något sådant, så
anser man sig böra giva honom ytterligare två rum, vardera med
37 kvadratmeters golvyta, nämligen en matsal och ett vardagsrum.
En sådan matsal på 37 kvadratmeter är så stor, att den torde
kunna rymma 25 sittande personer minst, och det är väl icke så
synnerligen ofta en fängelsedirektör har sa stora middagar, att
han behöver två så stora rum. Dessutom finnas jungfrukammare,
en storartad sängkammare, två barnkammare på 36 kvadratmeter
tillsammans och hallar o. d., som upptaga nära 40 kvadratmeter.
Den nyttiga golvytan, exklusive ett 10-tal garderober, är cirka
290 kvadratmeter d. v. s. 17 meter i kvadrat eller cirka två gånger
statsutskottets plenisals golvyta.
Jag menar, att statens anseende som god arbetsgivare icke
kräver, att den erbjuder den ena tjänstemannen efter den^ andra
bostäder, som vederbörande funktionär knappast har råd att
möblera, belysa och renhålla. För närvarande anses 2.000 kronor
per eldstad vara ett relativt högt pris för villor — man kan komma
ned till 1.400, 1,600 å 1,800 kronor. Den ifrågavarande villan
borde kunna bygcras för 16.000 kronor inalles. Att yrka något
dylikt skulle emellertid allt för mycket svära mot det gängse slö-
Onsdagen den 18 februari.
47 Nr 23.
seriet med statens pengar från vissa arkitekters sida. Deras upp¬
fostran till bättre vanor måste ju givetvis gå långsamt _ de
kunna^ ju inte vänja sig vid alltför stora språng i utvecklingen.
Jag går i stället en medelväg ock yrkar, att direktörsbostaden må
byggas för vad jag själv vet, att sju mycket rymliga rum och kök
kunna byggas för, eller 23,000 kronor. Alltså skulle ifrån anslaget
avdragas 5,700 kronor, vadan jag yrkar ett totalanslag i denna
punkt av 272,300 kronor i stället för 278,000 kronor.
Nu vill jag också säga några få ord om den enligt min mening
föga klyftiga rådgivare, som fångvårdsstyrelsen håller sig med i
sådana här frågor. Denne säger på ett ställe, där det är fråga om vad
man skulle få in på Långholmens försäljning, att om vi få in en 4
miljoner för byggnaderna, så skänka vi ju bort marken. Till det vill
jag bara bemärka, att den, som möjligen skulle spekulera på denna
mark, han betalar naturligtvis för marken och icke för byggnaderna,
som i annans hand knappast äro värda mer än materialvärdet.
Här föreligger nu emellertid ett så trängande behov av förbätt¬
ringar, att jag, särskilt gentemot vissa läkare, som påverkat mig,
icke har samvete att tala emot. Men nog innebär det i allt fall ett
skövlande med värden, att man nu nedlägger så mycket pengar på
detta fängelse och med mycket stor sannolikhet river alltsammans
om högst tjugu år.
. Ett sadant skövlande är nu också den av herr Starbäck nyss
vidrörda ifrågasatta rivningen av Östermalmsfängelset, som har ett
visst samband även med denna fråga. Jag vill icke påstå, att jag
någonsin _ varit tilltalad av Östermalmsfängelsets arkitektur, lika' li¬
tet som jag varit synnerligen tilltalad av något som ifrågavarande
arkitekt har gjort. Men det får i alla fall konstateras vara ett oer-
hört skövlande med värden att riva en så pass ny byggnad, som
val ännu knappast fyllt femton år; och detta skövlande är fullkom¬
ligt lika beklagligt, vilken som än i sista hand får betala det, om
det blir staten eller Stockholms stad eller någon enskild person, som
får släppa till fiolerna.
Enligt min uppfattning skulle fångvårdsstyrelsen, om den visat
något förutseende, vid _ det här laget kunnat haft färdigbyggt ett
stort modärnt fängelse i stället för att hålla på och envisas att plås¬
tra på detta gamla fängelse på Långholmen. Jag ber att få erinra
om att Stockholms stad redan 1904 började köpa in lantegendomar
— för närvarande äro i stadens ägo lantegendomar till ett värde av
15 å 20 miljoner kronor — och omfattande nära nog två hela sock¬
nar. Icke skulle det hava varit alldeles omöjligt, om fångvårdssty¬
relsen velat säga några vänliga ord till Stockholms stad, att styrel¬
sen fått tillhanda sig tillräcklig mark, måhända tio gånger så stor
som Längholmsfängelsets yta, och därpå byggt ett fängelse, som
mycket väl nu kunnat stå färdigt. Det finnes många andra’, som
hava mark i Stockholms närhet, och kanske staten själv har sådan*
men fångvårdsstyrelsen har ej velat ha någon förflyttning och har
blivit sa förälskad i sitt Långholmen, att när man läser den kungl.
propositionen, man rent av skulle önska att fångvårdsstyrelsen själv
Ang. ombygg¬
nads- och
andra arbeten
vid central¬
fängelset å
Långholmen.
(Forts.)
Nr 23. 48
Onsdagen den 18 februari.
vid central¬
fängelset å
Långholmen.
(Forts.)
Ang. ombygg- finge flytta till lämpliga lokaler därute, för att kava så mycket när-
nads- och mare till de studier, som den är sa ivrig att fa bedriva därstädes.
andra arbeten Med detta har jag bara velat saga, att jag helst skulle yrkat
avslag på hela förslaget, men att jag icke har samvete att göra de
mot vissa läkares inrådan, varemot jag pa mycket göda grunder
yrkar eu nedsättning med 5,700 kronor av den nu ifrågavarande
anslagssumman, från 278,000 kronor till ~(_,^00 kronor.
Herr Lindberg: Herr talman! Det nu föreliggande förslaget
till delvis nybyggnad av fängelset på Långholmen är ingen ny fråga.
Vi hava redan något år förut haft denna fråga till behandling, ehuru¬
väl det då icke ledde till något nämnvärt resultat.
Nu har herr Starbäck först här i sm reservation och sedan under
debatten yrkat avslag på Kungl. Maj:ts hemställan i detta ämne
Han anför såsom skäl för sitt avslagsyrkande det ganska ofta horda
talet om att detta påbyggande av det gamla Langholmsfangelset än¬
då trots allt skulle vara ett provisorium, da vi naturligtvis, me¬
nar han, och många med honom, skola komma dithän, att vi pa grund
av nya uppfattningar och nya bestämmelser och nya förhållanden
skola vara nödsakade att förlägga våra fängelser pa nya orter och
delvis ge dem en annan karaktär än de nu hava. . ,
Nu är denna fråga om att förflytta hela det gamla Langholms-
fängelset en fråga, som jag närmast skulle vilja karaktärisera som
en fråga, som gäller Stockholms stad och staten. Inom Stockholms
stad är det helt naturligt ganska stora önskningar om att fa förflytta
det gamla fängelset från den holme, som med all ratt av herr Star¬
bäck karaktäriseras såsom en av de holmar, som hava ett naturskönt
läge i, som han säger, vår härliga huvudstad.
Jag finner det sålunda helt naturligt, att stockholmarna skulle
önska att se fängelset förflyttat ifrån denna naturskönt belagna
holme till en annan från huvudstaden mera avlagsen plats; men för
staten uppställer sig dock den frågan: hur mycket skall det kosta
att riva ned de gamla fängelsebyggnaderna pa Långholmen och för¬
värva mark på annan plats och där bygga nya fängelser. Jag tror
alldeles bestämt, att detta skulle vålla en sa betydande kostnad tor
staten, att, om man härvidlag vill fästa sig vid sparsamhetssyn-
punkten från statens sida, man icke för närvarande kan förorda ett
sådant tillvägagångssätt. Om man utgår från denna uppfattning,
ställer sig saken så, att förhållandena på det gamla Langholmslan-
gelset äro sådana, att man med nödvändighet maste förorda ett bi¬
fall till vad som här av Kungl. Maj:t har begärts, nämligen till denna
ombyggnad och till dessa nybyggnader och till alla dessa andra an¬
ordningar där ute. , , , -n
De herrar, som hava läst den kungl. propositionen — och det vill
lag ju antaga, att allesamman hava gjort — finna ju ganska lätt att
det här gäller att vidtaga nödiga förbättringar för att pa Långholmen
åstadkomma dels bättre sjukhusanordningar för de sa kallade kropps¬
ligt sjuka, dels anordningar för arbetslokalernas utvidgande och för¬
bättrande. dels anordningar för att åstadkomma ett bättre och okat
Onsdagen ;dtn\18 februari.
•49 Nr 23.
v erkstads uiryänne, dels aåerdoingar ioi* förbättrad, sjukvård åt- så
kallade sinnesaroliga fångar., och dels slutligen, anordningar för ut¬
vidgade och förbättrade lokaler: för förvaring av proviant och övriga
materialier. Allt detta är nödvändigt. , Några av utskottsavdelnin-
gens ledamöter hava på: ort och ställe förvissat sig om, att yad Kung!.
Ma,] it bär begärt icke är mera än .som oundgängligen behöves för att
åstadkomma nödvändiga förbättringar därute.
Herr Starbäek gör eu jämförelse med Östermalmsfängelset och
säger, att .det har visat sig att detta fängelse på grund av sin närbelä¬
genhet till staden har på kort tid blivit fullständigt kringbyggt, sb
att det i närvarande stund ligger omgärdat av höga hus; och han me¬
nar, att så även kan bliva förhållandet med Långholmsfängelset, och
framhåller olägenheterna därav. Jag tror, att det är någon skillnad
på Långholmen och östermalmsfängelset. Långholmen har sina na¬
turliga begränsningar, och det lärer väl icke kunna med skäl anföras,
att sådana byggnadsförhållanden skulle inträffa, att de driva de
höga störa husen ända in på Långholmsfängelsets gränser.
Vidare anfördes det, att i eu framtid eu järnväg komme att
framdragas över Långholmen, och att denna järnvägs framdragande
skulle gorå det obekvämt för fängelset att ligga kvar.. Vill män
emellertid nogare studera förhållandena där ute, så finner man, att
även om en järnväg komme att dragas över en större de! av Långhol¬
men, detta ingalunda komme att verka generande för fängelset, utan,
jag skulle nästan vilja säga, tvärtom komme att bidraga till förbätt¬
ring av förhållandena, i det att eu järnväg komme att skära ön i två
delar, med fängelset på den ena delen och byggnaderna bakom på.
den andra, delen, å/tskilda av den järnvägen.
Så talas bär om de pågående utredningarna i fråga om sträff-
lagsref ormen, och att man skulle vänta med att göra. förbättringar å
fängelsebyggnaderna, till dess dessa utredningar vore färdiga. Ef¬
ter allt att döma gå dessa utredningar i den riktningen, att gemen -
samhetsfängelser skola användas i större utsträckning. Het är just
yad man strävar efter med detta, nybyggnadsanslag, nämligen att
åstadkomma gemensamma fängelselokaler. Jag kan sålunda icke
finna., att de pågående utredningarna rörande strafflagsreformen
lägga några hinder i vägen för dessa omändringar och denna ny¬
byggnad.
Till sist skall jag, herr talman, be att få säga ett par ord med
anledning av herr Tengdahls yttrande. Han yrkade visserligen icke
avslag på utskottets förslag, lian lät sig nöja med att kritisera kost¬
nadsberäkningarna och de förslag, som äro framlagda av överinten-
dentsämbetet; och sa vitt jag hörde rätt, slutade lian med att yrka
en nedsättning pa det kostnadsförslag, som här föreligger. Jag skall
villigt erkänna, att jag icke är kompetent att med någon större omdö¬
mesförmåga granska de ritningar och de kostnadsförslag, som av
överi n ten d eu tsä robot et _ äro framlagda. Väl bär man stora anlednin¬
gar att befara, att de i vissa fall kunna vara högt beräknade, och jag
skall gärna gå med på att man på det allra kraftigaste uppmanar ve¬
derbörande, som få hand om detta byggnadsarbete, att. förfara med
Andra hammarens protokoll 191!,. Nr 23. 4
Ang. ombygg¬
nads- och
andra arbetep
vid central-
fängelset a
Långholmen.
/(Forts.)
Sr 38. 50 Onsdagen den 18 februari.
Ang. ombygg- flen yttersta sparsamhet med statens medel; det är ju en. sak, som v i
nåda- och ^nna vara överens om allesamman, tänker jag. Men jag hyser be-
nndra arbete» t:inklighcter emot att gå med på någon som helst nedsättning i det
SÄ här begärda anslaget, och jag vill erinra vännen Tengdahl om att vi
Långholmen, hava icke så långt avlägsna exempel på att vi hava företagit gransn-
(1'orts.) ningar och uträkningar på förslag ifrån riksdagen, vilka hava lånt
till att förslagen blivit dyrare till sist, när vi äntligen blivit färdiga
till realiserande av vad som framkommit genom granskningen, än vad
de ursprungligen voro. Detta är herr Tengdahl för resten själv ett
levande bevis på. _ „
Jag kan sålunda icke i något avseende finna, att man har nagra
grunder för att vare sig avstyrka det här föreliggande förslaget eller
att göra några nedsättningar i det. Jag skall därför, herr talman,
på grund av denna min mening yrka bifall till vad utskottet före¬
slagit.
Herr Tengdahl: Herr talman! Jag skall endast be att
få yttra några få ord till bemötande av min ärade partivän.
Det lärer alls icke dröja mycket länge, innan Stockholm
vuxit ut, naturligtvis icke runt omkring Långholmen, som ligger
mitt i sjön, men till Långholmen på södermalmssidan. De höga
husen äro redan där mitt för Långholmen, och stadsplanen är
godkänd till Långholmen och ett gott stycke därbortom, om jag-
inte minns orätt.
Vad sedan beträffar, att en blivande järnväg skulle dela
ön i två delar, så är det ju riktigt, men betydelsen härav beror
på, hur man tar det. Långholmen tillhör till mer än nio tion¬
delar Stockholms stad. Själva fängelseområdet ligger som en
liten prick på den stora ön. Kommer nu järnvägen, såsom före-
speglats, att snudda vid ett hörn av Långholmens fängelseomrade,
blir förhållandet det, att de delar, som ägas av Stockholms stad,
komma att ligga på var sin sida om järnvägen, och det blir
icke alls så, att man reserverar ett område, där Långholmsfangel-
set ligger i avskildhet på ena sidan om järnvägen, såsom man
skulle tro på grund av herr Lindbergs resonemang^ och på andra
sidan ett annat område. Så blir visst icke förhållandet.
Vad sedan beträffar att riksdagen gjort nedsättningar, som
den sedan fått taga tillbaka, så kan jag icke taga den saken åt
mig. Jag vet icke med mig, att jag yrkat på nedsättning mer
än i ett fall, där jag fått riksdagen med mig och där det
blivit någon sorts, vad man skulle kunna kalla, bakläxa, och det
föreligger i fråga om de omtalade hospitalsbetjäningsbostäderna
i Vänersborg. Med avseende på dem föreligger verkligen förslag
om ett tillägg, men det tillägget är så obetydligt, att även
med den föreslagna ökningen jag genom mitt uppträdande i
riksdagen har räddat en del penningar åt statsverket — ld,4D0
kr. så vitt jag kan finna.. Och även det är ju pengar. Hur herr
Lindberg kunnat fatta saken på motsatt sätt, begriper jag ej.
Herr Lindberg torde fått tag i någon s. k. bakfot.
Onsdagm den 18 februari.
51 Sr 28.
Med avseende å min större eller mindre grundlighet att
sätta mig in i dylika saker ber jag att få säga, att jag är full¬
komligt ursäktad, om jag i någon liten mån högg i sten i
fråga om Vänersborgsbostäderna. Det berodde på, att då jag
sedan såsom ordförande i den lilla departementskommittén fick
sitta och granska detta, det förekom en massa saker, som icke
funnes i den kungl. propositionen. Det är ett fel från Kungl.
Maj:t, som vilken riksdagsman som helst kan falla offer för;
men om jag härvidlag ej räddat allt åt statsverket, som jag ville,
har jag i alla fall räddat åtskilliga tusen, även om vi bifalla
det lilla förslaget om tilläggsanslag.
Herr Bengtsson i Norup: Hem talman! Då jag å ut-
skottsavdelningen deltagit i behandlingen av denna fråga och
haft tillfälle att sätta mig något in i densamma, ber jag att få
lämna några upplysningar.
Den föregående ärade talaren har upplyst om skälen för
denna ombyggnad. Dessa äro tre huvudskäl: för det första att
man skulle få mera utrymme för arbetslokaler för gemensam-
hetsfångar, för det andra att man skulle få större utrymme för
förrådsavdelningen, och för det tredje att man skulle få platser
för de fångar som äro något abnorma. Det är dessa skäl som äro
så talande. Om man läser propositionen, kan man svårligen
gå emot en sådan tanke.
Nu har här av herr Starbäck nämnts, att denna ornändring
skulle endast vara ett provisorium. Det kan jag icke fatta
och förstå, ty något måste åtgöras för dessa gemensamhets-
fångar. Efter Malmöfängelsets ombyggnad har ju så gott
som alla gemensamhetsceller där indragits. De tre sto¬
ra centralfängelserna ha endast 13 platser vartdera. Det¬
ta nödvändiggör sålunda, att alla gemensamhetsfångar ef¬
ter hand flyttas till Långholmen. Nu finnes det 300 cel¬
ler för gemensamhetsfångar men icke plats för mer än 150
att deltaga i arbete, därför att de behöva stort utrymme. Nu
stå dessa byggnader, som det här är förslag om att ändra om, all¬
deles till ingen nytta. De äro så gott som färdiga att rasa ned,
delvis åtminstone, enär bjälklagen äro alldeles uppruttna, vilket
kan konstateras på så sätt, att om man med en käpp petar i bjäl¬
karna, stora kakor av förruttnade träbitar falla ned. Att detta
ej bör få fortfara faller av sig självt.
Det skäl, som här anförts, att denna omändring skulle för¬
hindra tillkomsten av jordbruksfängelse, är ej heller hållbart.
Tendensen går i den riktningen, att geinensamhetsfängelserna sko¬
la ökas mer och mer, och då är det tydligt, att om man tager
ut jordbruksarbetare från olika fängelser i landet, så kommer
man snart upp till ett 100-tal, och flera torde väl icke vara
rådlig! att upprätta jordbruksfängelse åt, ty enligt studier i
andra länder har det påvisats, att detta system går blott så
småningom fram och ökas sä sakta.
Ang. omltyyg-
nåda- ock
andra arbetea
vid central-
fängelset &
Långholmen.
(Fort».)
Är 2& 52
Onsdagen de» 18 febrnari.
Ang. ombygg¬
nads- och
anföra arbeten
vid cmtral-
f&ngelset å
Långholmen.
(Forte;)
Här är ännu en sak, söm talar mycket för, att man borde nu
gå in på den bana, man slög in på förra året, att betrakta detta
som ett fortsättande på det beslut, vi fattade förra riksdagen, och
det är, att om vi försälja Östermalmsfängelset, vi få ett över¬
skott av de kostnader, som nedlagts, som så gott som bekosta både:
denna ombyggnad och även upprättandet av. jordbruks f ängelse -
Hur man vill se och vända pa saken, kan man icke våga gå
emot ett sådant på praktiska grunder fotat förslag som detta..
Därför, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets
förslag.
Herr Thorsson: Herr talman! Jag begärde ordet, när
herr Tengdahl ifrågasatte det, att fångvårdsstyrelsen skulle närma
sig Stockholms städs beslutande myndigheter för att genom dem
träffa ett avtal, enligt vilket man skulle flytta fängelset från Lång¬
holmen. Då vi behandlade förslaget i fjol om ett anslag å 209,000
kronor för utförande av vissa ändringsarbeten vid Långholmen,
framförde herr Tengdahl ungefär samma tanke, fastän han icke
ifrågasatte, att fångvårdsstyrelsen: skulle taga. första steget. Han
framhöll, att Langholmsområdet skulle lämpa sig för folkpark. Hd
är ju det att märka, att herr Tengdahl, som har tillfälle i Stock¬
holms stadsfullmäktige att gorå sin röst hord, icke, när han redan
i fjol var på det klara med detta spörsmål, använt den mellan¬
liggande tiden för att på något vis bringa frågan inför dessa två.
myndigheter, så att vi sluppit detta fortsättningsanslag, som här
föreligger, på 278,000 kronor. Men då nu detta blivit ogjort, kan
jag ej tänka mig, att herr Tengdahl begär, att riksdagen, sedan
flen en gång anslagit 209,000 kronor, skall på grund av hans för¬
summelse nu uppskjuta vidare åtgörande i hela ärendet. Det gäl¬
ler icke att på något som helst sätt utvidga Långholmens gränser
utan här gäller att inreda en del byggnader* som stå obrukade, !
syfte att. taga emot ett antal fångar, vilka måste dittransportelas
så snart Mai möfängelset blir färdigt, och man blir tvungen att över¬
lämna Malmö gamla straffängelse till Malmö stad i enlighet med
étt mellan Malmö stad och staten träffat avtal. Sålunda kunna vi
icke komma ifrån detta anslag* utan vi skola vara beredda att ge¬
nast nu kunna åtminstone på något sätt anvisa, var vi skola lägga
det nya fängelset. . . .,A
Stockholms stad lär icke vara villig att pa de närmaste JO
åren inlösa jordområden och byggnader, som kronan bär ute pa
Långholmen.’ Skulle då under hela dennä underhändlmgsperiod
alla dessa fångar, som förresten redan äro inne pa Långholmen, och
de, som komma dit., då vara hänvisade till att vistas i av öss alla
utdömda lokaler, därför att vi skoja sluta ett avtal med Stockholm*
stad i detta avseende? ‘ , .
Det ma nu betraktäs som ett provisorium eller icke, men da
jag har att fatta min position till ett: anslag, som avser att någon
man skaffa tidsenliga lokaler till de personer, från vilka vi tagit
friheten och som skola åläggas att utförd ett arbete; dår anser jag
Onsdagen den 18 februari.
53 NrA
mig icke kunna stå till svars med att yrka avslag å det föreliggande Au<J- mnb!wu-
förslaget, utan i den närvarande situationen måste jag, hur livligt ö)iXf‘ ärilsten
jäg än- ger min anslutning till den rent ideella strävan, som herr -vid . central-
Starback givit uttryck för, yrka bifall till det föreliggande för- fängelset',«"
slaget. Långhohau&is
Jäg hyser den livliga uppfattningen, att en försäljning snarast
möjligt av Östermalmsfängelset skall giva staten medel i sin hand,
att bygga ett fängelse ute på landet, där man kan få pröva vad
verklig innebörd som ligger i dessa teoretiska spörsmål, som nu här-
givits uttryck åt. Jag hyser också den uppfattningen, att detta fän¬
gelses storlek skall för den erhållna köpeskillingen kunna göras
tillräckligt för att motsvara ändamålet för den tid man håller på
att utröna, huruvida man skall fortsätta med fängelsebyggnads-
principen efter fängelsearbete förlagt ute i det fria.
i Jag bär därför, herr talman, att fn yrka bifall till utskottets
förslag.
Herr Tengdahl: Herr talman! Jag tycker, att det är
egendomligt, att herr Thorsson polemiserar mot mig, som om jag
yrkat avslag på hela det föreliggande förslaget. Jag har ju
sagt, att jag på grund av påtryckning från läkarehåll icke hade
samvete att yrka avslag på förslaget om ombyggandet. Om jag
nu uppträder i en fråga, där jag anser mig vara i någon man sak¬
kunnig, så vill jag säga. herr Thorsson, att fångvårdsstyrelsen
är så illa sent ute i denna fråga, att om jag på ett års tid skulle
kunnat få ihop Stockholms stad och fångvårdsstyrelsen till un¬
derhandling, så kunde frågan om ett nytt fängelse i alla fall
i detta ögonblick icke vara löst. I övrigt hör herr Thorsson förstå
lika val som jag, att icke ha vi från Stockholms stads sida så
stort intresse av att erbjuda fångvårdsstyrelsen att slå sig ned
på våra egendomar, men man kunde ju tänka sig, att de, som ha
intresse av att få bort fängelset, skulle ha användning för någon
mark på våra ägor. Jag har i mitt anförande bara framhållit
detta som en möjlighet. Det kan ju tänkas, har jag sagt, att
det finns enskilda personer, som ha marker, eller att staten har
det; för mig är det icke huvudsak, att Långholmsfängelset slår
sig ned på Stockholms stads marker, utan huvudsaken för mig —
som också varit där ute och funnit hela etablissementet krångligt
och omöjligt :— är, att fängelset kommer bort, oavsett om det ä,r
Stockholms stad eller nå^on annan, som släpper till marken.
<]-. ■ Herr Ekman: Herr talman! Det torde väl knappast kunna
begäras, så överhopat som statsutskottet är med -arbete, att samt¬
liga statsutskottets ledamöter kunnat vara i tillfälle att i minsta
detalj granska varje uppgjort ritningsförslag som förelägges
statsutskottet till bedömande. Som herrarna torde hava erfarit
försiggår denna noggranna granskning på respektive avdelnin¬
gar, och på avdelningen har man bär underkastat.'det uppgjorda
Nr 2a» 54
Ang. ombygg¬
nadå- och
andra arbeten
vid central¬
fängelset å
JjångholmtH.
(Forte.)
Onsdagen den 18 februari.
förslaget en så noggrann granskning, som man varit i tillfälle
göra.
Vad som nu skulle kunna föranleda kammaren att bifalla det
från Stockholmsbänken framställda yrkandet om en nedprutning
av 5,000 och några hundra kronor, jag hörde icke siffran, det
vore sålunda den auktoritet, med vilken herr Tengdahl anser sig
här i kammaren kunna påyrka en sådan nedsättning.
Jag nödgas anhålla, att kammaren ville en smula betänka
sig, innan kammaren på så lösa grunder går med på detta yrkande,
och för att i detta avseende något belysa vad jag menar, nödgas
jag säga, att det förefaller mig, som om det icke kunde tvära
angenämt för riksdagen, enkannerligen för andra kammaren, att
det förhållandet, inför vilket vi i år stå och som herrarna kan¬
ske observerat på sjätte huvudtiteln, kommer att ofta upprepas,
nämligen att riksdagen gör en avprutning på ett byggnadsanslag
för att efter några år nödgas åter igen höja detta anslag utöver
den nedprutning, som riksdagen gjorde första gången. Det in¬
träffade, när vi behandlade frågan om bostadshusen vid Väners-
borgshospitalet. Detta var vid 1912 års riksdag, då Kungl. Maj:t
hade begärt ett belopp av 81,400 kronor. Med samma säker¬
het som i dag ansåg sig herr Tengdahl kunna bedöma, hur mycket
detta förslag var för högt, och det var på herr Tcngdahls ivriga
förespråkande kammaren beslöt ätt sänka siffran till 60,000.
Kungl. Maj :t fann anledning att då underställa spörsmålet, huru
dessa bostadshus skulle kunna uppföras för det beloppet, sak¬
kunnig prövning, och, om jag icke är orätt underrättad, var herr
Tengdahl en av dessa sakkunniga. Herr Tengdahls rörelse på
huvudet nu bekräftar att denna, uppgift är riktig. Dessa sak¬
kunniga gjorde en hel del minskningar i det ursprungliga försla¬
get beträffande utrymme, beträffande trappor, källare o. s. v.,
men trots detta kunde de sakkunniga icke komma ned lägre än
till 72,000 kronor. Den av herr Tengdahl påpekade berömvär¬
da sparsamheten ligger således deruti, att dessa sakkunniga kun¬
nat nedbringa slutsumman till 72,000 kronor, och det torde
man böra erkänna att, om det redan var genant, att de icke kun¬
nat komma ned till de av riksdagen fastslagna 60,000 kronor, så
blir det enligt mitt förmenande så mycket mer genant, som det
sedermera visat sig, att redan när de sakkunnige avgåvo sitt
förslag, medicinalstyrelsens arkitekt hade utarbetat ett nytt för¬
slag, enligt vilket dessa byggnader kunde utföras för ett belopp av
68,200 kronor. Vi stå sålunda nu inför det förhållandet, att
en framställning nödgar oss att öka det ursprungligen beviljade
anslaget 60,000 kronor med de 8,200 kronorna, till vilket belopp
medicinalstyrelsens arkitekt lyckats nedbringa kostnadssiffran.
Med anledning av detta, men med allt erkännande av önsk¬
värdheten att sparsamhet iakttages på alla områden, vågar jag
hemställa, att kammaren icke här utan någon grundlig under¬
sökning ville bifalla det här tämligen lösa men med stor säker¬
het framställda förslaget, och anhåller jag, herr talman, att
On*äagen den 18 tebmsri.
55 Sr 2*.
få yrka bifall till statsutskottets förslag oförändrat i denna Au9- ombym-
PUnkt. nods- och
andra arbeten.
Herr Thorsson: Herr talman, mina herrar! Jag vill bara fängelsete
saga, att det är bra mycket begärt av herr Tengdahl, när han lAngholmm.
ifrågasätter, att fångvårdsstyrelsen skulle ingå till Stockholms (Port».)
stads ledande män med begäran om en förflyttning av Långholms-
fängelset från den plats, där det nu ligger. Redan innan riksda¬
gen fattade sitt beslut om att anslå 209,000 kronor för ut¬
förande av de arbeten, som under detta år skola utföras, hade
fångvårdsstyrelsen i sin utredning satt ifråga det arbete till
vilket det nu kräves medel, och det var Kungl. Maj :t, som
sä att säga återhöll ärendet. Detta är ingenting annat än en
fortsättning av det förslag fångvårdsstyrelsen hade utarbetat,
redan innan vi behandlade den första delen. Då är det bra
mycket begärt, att fångvårdsstyrelsen, på eget initiativ, och
mot egen övertygelse skulle gå in till Stockholms stadsfullmäk¬
tige och begära att Stockholms stad skulle köpa Kronan tillhöriga
område, sedan riksdagen beviljat hälften av styrelsens anslags-
krav.
Det är klart, att här försöka vi var och en förfäkta vår me¬
ning, och jag förtänker icke herr Tengdahl, att han förfäktar sin,
men jag tycker, att han kunde haft ett bättre underlag, för sin
framställning om han under den mellanliggande tiden utnyttjat
sitt inflytande i Stockholms stadsfullmäktige, synnerligen om han
därigenom lyckets, intressera Stockholms stad” för affären. Det
är av högst väsentlig betydelse med hänsyn till den ståndpunkt
jag skall taga till frågan, att veta om jag har utsikt att med
Stockholms stad kunna göra en fördelaktig affär, som kan inne¬
bära, att det utan alltför stora ekonomiska uppoffringar kan
vidtagas förändringar. Jag anser dock, att beslutet från i fjol
tvingar oss att taga. det som föreligger i år.
Herr Tengdahl: Ja, herrarna må säga vad ni vilja, men
jag vill uttala såsom min övertygelse, att det är hårt, att av en
riksdagskamrat såsom nu av herr Ekman bli behandlad på det in¬
sinuanta sätt, som jag här har blivit, då man gentemot ett syste¬
matiskt slöseri, mot vilket överintendentsämbetet aldrig sökt
sätta p, redligen strävat att söka rädda åtminstone några slan¬
tar åt statsverket. Jag försökte rädda 21,400 kronor men lycka¬
des icke rädda mer än 13,200 kronor. Då tycker herr Ekman,
att detta, är icke en huvudsak; huvudsaken är, att riksdagen
icke blir besvärad med ett tilläggsanslag på 8,200 kronor. Jag
har från talarstolen förut påpekat, att, om jag i någon mån miss¬
tagit mig på denna sak, så beror detta på ofullständigheten av
de upplysningar, som farinös i den Kungl. propositionen. Hade
herr Ekman reda på vilka obehag jag hade, då jag satt som ord¬
förande i den omtalade kommittén, så hade han icke uppträtt
så insinuant som nu. Kungl. Maj :t tillsätter en kommitté av
Onsdsigén den 18 februari.
Kr Si. 56
Jtty. mtibygt)- -fyra, personer och. begär, att om vi stå tva mot tvä, sa.: skall orjet-
ndds- och föranden durka igenom besluten med utslagsröst. Kanske både*
andra herr Ekman underlåta att gorå dessa obehagliga insinuationer,
om lian vetat, hur jag haft det; ett värre helvete hår jag aldrig
Långholmen, hatt, är. de stunder då jag måste drabba samman med medicinal-
(Forts.' styrelsens arkitekt, som sannerligen icke var god att knäppa
nötter med. Jag tycker, som sagt, att om man redligen försöker
att sätta p för överintendentsämbetets och vissa vanligen mycket
illa uppfostrade arkitekters slöseri; så horde man kunna påräkna
tacksamhet från riksdagskamraternas sida. Jag får säga, att
det verkligen förvånade mig, att icke herr Ekman som krona pa
sitt insinuanta anförande kom med ett försök att på desså fat¬
tiga bostäder vid Vänersborgs hospital lägga hela kostnaden
för kommittén, fastän den frågan ju var den minsta, som vi be¬
handlade !
Herr Ekman: Jag vill endast säga herr Tengdahl, att
jag i mitt förra anförande gav ett erkännande åt varje^ försök
att åstadkomma sparsamhet med statens medel, även på detta
område, men jag tror icke det kan bli något bestående gagn med
nedsättningar, om det sedermera skall visa sig, att man gjort
sådana på så lösa grunder, att man blir tvungen att taga tillbaka
dem. Jag ville även säga, att en del av dessa besparingar bär
åstadkommits av medicinalstyrelsens egen arkitekt, som fram¬
lagt ett förslag slutande på ett lägre belopp än det, vartill de
sakkunniga kommit. Jag vagar också tänka mig den möjligheten
beträffande den byggnad, som här ifrågasattes, att i framtiden
även härvidlag en utredning skulle kunna bli sådan, att man^ först
därav kunde bedöma de möjliga besparingarna, och att man således
även här kunde få en bakläxa. Jag tycker, att de besparingar vi
med full visshet se oss kunna göra, dem böra vi göra och bibe¬
hålla, men jag tror det kan skada mer än gagna, om man gar sa
låno-t i sin sparsamhetsiver, att vi fa taga tillbaka redan gjorda
nedsättningar. Därför, herr talman, vidhåller jag mitt yrkande.
Efter härmed slutad överläggning framställde herr talmannen
propositioner på 1 :o) bifall till utskottets hemställan, 2.0) bifall 1 -
det av herr Tengdahl under överläggningen gjorda yrkandet samt
3:o) avslag å utskottets hemställan; och blev utskottets hemställan
av kammaren bifallen.
Punkten 23.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 24, angående kost och beklädnad åt eleverna vid sta¬
tens uppfostringsanstalt å Bona m. m., föredrogs härefter. Därvid
yttrade
Onsdagen den 18 febrnari.
57 Hr 28.
Herr Vahlquist: I denna punkt yttrar statsutskottet: An<)- beräknm-
Ehuru utskottet funnit anmärkningsvärt, att vid beräk-
ningen av anstaltens inkomster icke upptagits någon sådan gott- JäuensåBona
förelse som anstalten på grund av stadgandet i § 10 av lagen den inkomster.
7 juni 1902 angående verkställighet av domstols förordnande
om tvångsuppfostran äger att för elevs vård och underhåll
uttaga av elevs egna medel eller hos hans föräldrar, har utskot¬
tet likväl icke velat av denna anledning föreslå någon nedsätt¬
ning i anslaget.
I egenskap av ledamot i styrelsen för statens uppfostrings¬
anstalt å Bona anser jag mig skyldig att på grund av detta
utskottets yttrande lämna följande upplysning.
Anledningen till att någon sådan gottgörelse icke uppta-
?;its, är helt enkelt den, att dessa inkomster, dessa gottgörelser
ör elevers vård, mycket sällan förekomma. Det har under de
bortåt tio år anstalten varit i verksamhet icke förekommit mer
än fyra gånger, och det är därför icke så märkvärdigt, att sty¬
relsen ansett sig sakna anledning att såsom en särskild inkomst¬
källa upptaga dessa medel. För övrigt är det ju helt naturligt,
att medlen i alla fall komma anstalten till godo såsom en in¬
komst och icke äro att betrakta som bortkastade. Dylika gott¬
görelser har, såsom nyss framhållits, erlagts i allenast fyra fall
och med ett belopp utgörande tillhopa 721 kronor 20 öre.
Skulle det emellertid anses önskvärt att gottgörelse för ele¬
vers vård upptages vid beräkningen av anstaltens inkomster får
man naturligtvis göra det, fast det ju kan hända, att inkomster
av detta slag under åtskilliga år bli lika med noll.
Herr talman, jag har ansett mig böra lämna denna upplys¬
ning och tillåter mig i övrigt få yrka bifall till utskottets hem¬
ställan.
Vidare anfördes ej. Kammaren biföll utskottets hemställan.
Punkterna 25—28.
Utskottets i dessa punkter gjorda framställningar blevo av kam¬
maren bifallna.
Punkten 29.
Lades till handlingarna.
Punkterna 30—32.
Kammaren biföll vad utskottet i nämnda punkter hemställt.
§12.
Herr Byström avlämnade en motion om ändrad lydelse av
49 § 1 mom. regeringsformen.
Andra kammarens protokoll 191b. Nr SS.
5
>r 23. 58
Onsdagen den 18 februnri.
Denna motion, som erhöll ordningsnumret 283, bordlädes på
begäran.
§13-
Till bordläggning anmäldes:
bevillningsutskottets betänkanden:
nr 4, i anledning av väckt motion om ändring i tullsatsen för
zaponlack; och
nr 5, i anledning av väckt motion om tullfrihet för nickeloxid;
bankoutskottets utlåtanden:
nr 4, angående verkställd granskning av riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning; och
nr 5, angående verkställd granskning av fullmäktiges i riks¬
banken och fullmäktiges i riksgäldskontoret åtgärder för utförande
av dem gemensamt lämnat uppdrag i fråga om riksdags- och riks-
bankshusen å Helgeandsholmen; samt
jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande av lägenheter från förra häradshövdingbostället Normlösa
nr 1 Bredgård i Östergötlands län;
nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande av lägenheter från förra militiebostället Västerlösa nr 6
Kornettsgård och förra häradsskrivarbostället Västerlösa nr 7
Södergård i Östergötlands län;
nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande av en lägenhet från förra länsmansbostället Unnerstad nr
2 Mellangård i Östergötlands län;
nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande av vissa till kronoparken Bona i Östergötlands län hörande
lägenheter;
nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande av en lägenhet från förra häradshövdingbostället Norr
Ladugård nr 1 i Östergötlands län;
nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning av ett område från förra^militieboställena Alvastra nr 1.
2, 3 och 4 m. in. i Östergötlands län;
nr 8, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande av lägenheter från förra militiebostället Fettjestad nr 2
Ågård i Östergötlands län;
nr 9, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande av lägenheter från förra skogvaktarbostället Åstad nr 1
i Östergötlands län;
nr 10, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande av lägenheter från förra militiebostället Skedagården nr
1 i Östergötlands län;
nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp-
Onsilagen den 18 febroori. 59
låtande av eu lägenhet, från förra profossbostället Horsaberg nr 1
i Jönköpings län;
nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande av lägenheter från förra militiebostället Hamneda nr 5
Kronogård i Kronobergs län;
nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande av lägenheter från Roma klosters kungsgård i Gottlands
län;
nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande av lägenheter från förra militiebostället Bjärröd nr 1 i
Kristianstads län;
nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande av en lägenhet från förra häradshövdingbostället Näs nr
1 i Göteborgs och Bohus län;
nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande av lägenheter från de till kronopark avsatta förra militie-
boställena Musland och Bullarby Östergården i Göteborgs och Bo¬
hus län;
nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande av lägenheter från förra militiebostället Östra Näreby nr
1 i Göteborgs och Bohus län;
nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående för¬
säljning av det till förra kronofogdebostället Bullsäng nr 6 Store¬
gård i Ålvsborgs län hörande Mellanskifte!;
nr 19. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande av en lägenhet från förra militiebostället Horn nr 7 och 8
Bredegård i Skaraborgs län;
nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande av lägenheter från det till kronopark avsatta förra militie¬
bostället Finnas nr 1 i Jämtlands län;
nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande av lägenheter från Vänngarns kungsgård i Stockholms län;
nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dis¬
position av medel, som influtit i ersättning för av kronan verk¬
ställd förbättring å ett Vapnö fideikommissegendom i Hallands län
tillhörande flygsandsfältområde;
nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande av lägenheter från förra militiebostället Bölnorp nr 1 med
Bölnorp nr 2 i Östergötlands län;
nr 24, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående upp¬
låtande av lägenheter från förra militiebostället Stora och Lilla
Alviken nr 1 och 2 m. m. i Östergötlands län;
nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande av lägenheter från förra militiebostället Kloster nr 1 i
Kalmar län;
nr 26, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtande av lägenheter från förra militiebostället Lilla Bjurum nr
1 och 2 jämte Uppsala nr 2 i Skaraborgs län;
Sr Ä
Sr 28. 60
Onsdagen den 18 febrnari.
nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtelse av rätt till bearbetande av icke inmutningsbara mineral-
fyndigheter å kronojord;
nr 28, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående upp¬
låtelse av kronan tillhörande jordägarandelar i gruvor;
nr 29, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående till¬
stånd för delägarna i Lösings häradsallmänning att sälja viss del
därav;
nr 30, i anledning av väckt motion om tillägg till 117 § skif¬
tesstadgan; och
nr 31, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående utredning och förslag i fråga om åstadkommande
av räntabilitetsberäkningar för jordbruk.
.§ 14-
Justerades protokollsutdrag.
§15.
Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades:
herr Anderson i Knapasiö under
|
8 dagar fr. o. m.
|
den 20 febr.,
|
|
Karlson i Västtomten
|
|
5
|
> 3>
|
|
21
|
|
|
Sjöberg
|
|
4
|
2> »
|
2>
|
21
|
>
|
|
Rydén
|
|
3
|
|
»
|
19
|
a
|
*
|
Olsson i Järnsida
|
|
9
|
> »
|
|
20
|
2>
|
|
Rosenquist
|
|
0
|
|
5)
|
20
|
|
»
|
Lorentzon
|
|
9
|
|
|
18
|
|
»
|
Säfstrand
|
»
|
8
|
2> 2>
|
|
21
|
|
|
Magnusson i Törnhult
|
>
|
5
|
5 $
|
>
|
24
|
>
|
|
Ekerot
|
|
4
|
* »
|
»
|
21
|
>
|
>
|
Sjöblom
|
}>
|
8
|
|
|
20
|
|
|
Jonsson i Hökhult
|
>
|
8
|
|
'J
|
20
|
*
|
»
|
Jansson i Djursätra
|
|
3
|
|
»
|
21
|
*
|
|
Leander
|
den
|
21 febr. och
|
|
|
|
|
Eliasson
|
|
|
21 >
|
|
|
|
Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4,55 e. m.
In fidem
Per Cronwall.
Stockholm 1914. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner, tima