Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 284.
1
Nr 284.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående för¬
ändrade bestämmelser med avseende å statens meddelande
av sjöförsäkring mot krigsfara; given Stockholms slott
den 18 september 1914.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva att med avseende å statens meddelande av sjöförsäkring mot
krigsfara må i fråga om premiers erläggande och försäkringens om¬
fattning tillämpas förändrade bestämmelser av i huvudsak det innehåll,
som finnes i berörda statsrådsprotokoll angivet.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Vennersten.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 204 höft. (Nr 284.) 1
2
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 284.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18
september 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet Vennersten anförde:
I en den 14 augusti 1914 avlåten proposition, nr 271, föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att, där det för
främjande av sjöfartens återupptagande funnes nödigt, tillsvidare ikläda
staten ansvar för krigsrisk för fartyg och last i huvudsaklig överens¬
stämmelse med de grunder, som av tillkallade sakkunniga föreslagits.
Denna proposition vann riksdagens bifall; och i anledning härav
utfärdade Kungl. Maj:t den 17 augusti 1914 förordning om statens
meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara (svensk författningssamling
nr 139). Samtidigt tillsattes en statens krigsförsäkringskommission, som
skulle handhava statens krigsförsäkringsrörelse.
3
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 284.
Syftet med nyssnämnda åtgärder var att ånyo få i gång vår
utländska sjöfart, som tillföljd av det i Europa rådande krigstillståndet
blivit så gott som fullständigt nedlagd. Detta har till väsentlig del
lyckats. Emellertid ligga ännu en stor mängd svenska fartyg overk¬
samma, och det vill synas som om detta i avsevärd mån icke vore be¬
roende därpå, att frakter saknas, utan fastmera vore att åtminstone del¬
vis tillskriva den omständigheten, att statens krigsförsäkring i saknad
av nödig erfarenhet icke blivit i alla avseenden fullt lämpligt anordnad.
Också hava under den korta tid, krigsförsäkringen tillämpats, inkommit
åtskilliga framställningar, avseende mer eller mindre genomgripande
förändringar i försäkringsrörelsen.
Innan jag angiver dessa framställningar, vill jag i korthet erinra
därom, att den svenska krigsförsäkringen är frivillig med fasta premier,
vilka skola bestämmas för resa. Annat fartyg än svenskt maskindrivet
fartyg eller svenskt fiskefartyg får ej vara föremål för krigsförsäkring.
Krigsförsäkring av last kan endast avse inrikes varuförsändning eller
försändning av vara, bestämd till Sverige, eller av svensk vara, bestämd
till utlandet, samt får allenast tecknas för transport å fartyg, som är
av svenska staten krigsförsäkrat. Vid krigsförsäkring av fartyg får för¬
säkringssumman ej överstiga 80 procent av fartygets taxerade värde
och ej heller ett belopp av 400,000 kronor. Genom försäkring av last
övertages ej ansvar för mer än 80 procent av försäkringsvärdet, med
mindre staten för vad som överstiger nämnda andel av försäkringsvärdet
erhåller återförsäkring hos svensk försäkringsgivare. För gods, som
samtidigt föres med visst fartyg, kan ej ansvar övertagas för mer än
tillhopa 400,000 kronor, varvid dock ej medräknas belopp, för vilket
återförsäkring måste äga rum, efter vad nyss nämnts.
De förut omförmälda framställningarna äro följande.
I en den 20 augusti 1914 dagtecknad skrivelse har ledamoten av
riksdagens första kammare Oscar Trapp framhållit önskvärdheten av att
krigsförsäkring meddelades för svenska fartyg, som ginge i fraktfart
endast mellan utländska hamnar, över vilken framställning krigsförsäk-
ringskommissionen avgivit utlåtande den 25 augusti 1914.
J skrivelse den 23 augusti 1914 har rederiaktiebolaget Banco gjort
framställningar, som delvis gå ut på en väsentlig omläggning av det
tillämpade försäkringssystemet. Med anledning härav har krigsförsäk-
ringskommissionen den 1 september avgivit yttrande, varefter bolaget
inkommit med påminnelser.
4
Departements¬
chefen.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 284.
Rederiaktiebolaget Nordstjerna]! har i skrivelse den 24 augusti
1914 anhållit, att krigsförsäkring måtte lämnas å varor, som skeppades
å icke krigsförsäkrade båtar. Häröver har krigsförsäkringskommissionen
yttrat sig den 26 i samma månad.
Framställning i sistnämnda syfte har jämväl gjorts av kommers-
kollegium i skrivelse den 25 augusti 1914, varöver försäkringsinspek-
tionen den 1 september 1914 inkommit med infordrat utlåtande.
Slutligen har krigsförsäkringskommissionen inkommit med två sär¬
skilda framställningar, dagtecknade den ena den 12 september 1914 och
den andra innevarande dag, i vilka framställningar kommissionen till
behandling upptagit de frågor, däri kommissionen anser, att ändringar
beträffande statens krigsförsäkring för närvarande kunna ifrågakomma.
Då krigsförsäkringsinstitutet här infördes, måste å ena sidan största
möjliga skyndsamhet iakttagas. Å andra sidan saknades såsom nyss
nämnts all erfarenhet, huru ett dylikt institut lämpligen borde anordnas.
Det torde under sådana förhållanden vara förklarligt, om de anordningar,
som vidtagits, visat sig efter vunnen erfarenhet behöva i åtskilliga avse¬
enden förändras. Den tid, som krigsförsäkringen varit i tillämpning,
har visserligen • varit ganska kort, men dock tillräcklig för att ådaga¬
lägga behov av vissa förändringar med avseende å denna försäkring.
Jag vill emellertid redan från början omförmäla, att jag icke anser
mig böra nu till behandling upptaga eller förorda något ändringsförslag
utöver dem, som av krigsförsäkringskommissionen berörts i dess nyss¬
nämnda framställningar, för vilka jag strax skall redogöra.
Dessförinnan anhåller jag dock att få yttra några ord angående
frågan om själva systemet för krigsförsäkring av fartyg.
Såsom redan nämnts grundar sig det svenska systemet på frivillig-
försäkring med fasta premier. Uppstå förluster, som icke täckas av in¬
betalda premier, svarar staten för desamma. I motsats härtill äro de i
våra grannländer Norge och Danmark tillämpade systemen byggda på
principen om ömsesidig tvångsförsäkring av fartyg med därav följande
skyldighet för försäkringstagarna att svara för förluster, som icke fyllas
av erlagda premier. Då åtminstone vad beträffar den norska kaskoför-
säkringen för denna upptagits relativt låga premier, betydligt under¬
stigande de svenska krigs försäkringspremierna, har detta bidragit till,
att de norska redarna kunnat hålla lägre fraktsatser än de av svenska
redare tillämpade. Härigenom har uppstått en konkurrens mellan svenskt
och norskt tonnage, som visat sig vara ogynnsam för det förra; och
från svenskt redarhåll har gjorts gällande, att man icke skulle kunna
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 284.
med fördel upptaga tävlan med de å norska båtar tillämpade frakterna,
med mindre vår krigsförsäkring omlades efter norskt mönster.
För att utröna den allmänna meningen inom intresserade kretsar
i denna fråga ävensom för att erfara, vilka önskemål i övrigt förefunnes
beträffande krigsförsäkringen, har genom kommerskollegii försorg sam¬
mankallats ett möte här i staden av representanter för redare och be¬
fraktare. Detta möte har i dag avhållits under mitt ordförandeskap.
Vid mötet framhölls enstämmigt angelägenheten därav, att betydande
lättnader med avseende å kaskopremierna medgåves. Sedan emellertid
för mötet framlagts ett förslag i detta syfte, i huvudsak överensstäm¬
mande med ett av krigsförsäkringskommissionen nu framställt sådant, til!
vilket jag strax skall återkomma, uttalade sig det långt övervägande
flertalet av de vid mötet närvarande redarna för bibehållande och ut¬
byggande av det hos oss tillämpade systemet för krigsförsäkring. Vid
nu angivna förhållande och med hänvisning till vad krigsförsäkrings¬
kommissionen, på sätt jag i annat sammanhang skall omförmäla, i saken
yttrat anser jag det icke vara nödigt att ingå på vidare prövning av
frågan om en total omläggning av grunderna för vårt försäkringssystem.
Då jag nu övergår att behandla de av krigsförsäkringskommis- Begränsning
sionen framställda förslagen, tillåter jag mig att först redogöra för det atlant^ eW0^’
nyss nämnda, som avser att åstadkomma lättnader i fråga om premierna gandet av
vid kaskoförsäkringen. Kommissionen anför härom i sin denna dag
avlåtna skrivelse följande:
»Enligt det i Sverige införda systemet för krigsförsäkring erhåller redaren Krigsförsäk-
sin försäkring mot en premie, som erlägges före resan och som bestämts så, att
den skall motsvara krigsrisken. Utöver denna premie har redaren icke att betala
någonting. Visar det sig vid försäkrings verksamhetens slut, att premieinkomsten
icke täcker statens utgifter för försäkringen, får bristen täckas av statsmedel.
Detta system medför den fördelen för redarna, att de kunna göra exakta
kalkyler över sina kostnader. Härutinnan är systemet överlägset det norska, enligt
vilket en mindre förskottspremie erlägges, men eventuell brist skall efter försäk-
ringsverksamhetens avslutande täckas av redarna genom efterskottspremier, vilkas
belopp icke kunna beräknas på förhand.
Uppenbart är emellertid, att även det norska systemet har sina fördelar.
Det är givetvis en ej ringa fördel, att den premie, som skall kontant erläggas i
förskott under dessa penningknappa tider, är så låg som möjligt. Och möjligheten,
att efterskottspremien blir obetydlig, gör att norska redare kunna i sin fraktpolitik
räkna med chancen härför och sålunda bjuda billigare frakt än svenska redare, som
måste se till, att de fä sin höga förskottspremie täckt.
Som bekant har man från vissa redarehåll med styrka framhållit särskilt
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 284.
den senare synpunkten och därför yrkat på att den svenska krigsförsäkringen skulle
ordnas efter den norskas mönster.
Kommissionen har för sin del icke kunnat förorda sådant systembyte. För¬
delen av att redaren blir fri från krigsrisken mot en fast premie synes kommis¬
sionen större än fördelen av att förskottspremien kan sättas lägre, om uttaxering
i efterskott införes. Det norska premiesystemet låter icke förena sig med prin¬
cipen, att försäkringen skall vara frivillig. Och för ett övergivande av denna
princip torde det icke finnas sympati bland det övervägande antalet redare, vartill
kommer att införandet av obligatorisk försäkring förutsätter en lagstiftning, vartill
tid ej finnes.
Däremot finner kommissionen det synnerligen önskvärt, om man skulle kunna
ordna saken så, att ovan angivna fördelar hos det norska systemet skulle kunna
vinnas utan att redaren förpliktades att erlägga mer än den före resan bestämda
premien.
Detta synes nu kunna vinnas därigenom, att den bestämda kaskopremien
erlägges endast till en viss del kontant före resan, till återstoden genom en revers.
Om därpå vid försäkringsverksamhetens slut det visar sig, att de kontant erlagda
premiema varit tillräckliga för att täcka alla statens kostnader, skulle ingenting av
de reverserade beloppen utkrävas. I motsatt fall skulle så stor del av dessa belopp
indrivas, som vore erforderligt för kostnadernas täckande.
Ett sådant system förenar de svenska och norska systemens goda sidor och
är därför fördelaktigare för rederinäringen än båda dessa system.
Mot detsamma kommer måhända den anmärkningen att framställas, att det
i grunden innebär en återbetalning av förskottspremien, i den mån denna visat sig
för stor. Förslag att stadga sådan återbetalning har väckts i en motion i riks¬
dagens andra kammare, men avslagits av riksdagen. I sitt utlåtande över motionen
yttrade statsutskottet, att »då de redare, som erlagt premier för krigsriskförsäkring,
icke torde underlåta att av befraktarna uttaga full ersättning för erlagda premier,
en möjlig återbetalning från statens sida till de försäkrade, det vill säga redarna,
skulle få karaktären av ren gåva». I någon mån kan detta anföras även mot kom¬
missionens nu framställda förslag. Men det torde dock kunna förväntas, att svenska
redare, om de få denna förmån, komma att i konkurrens med norska redare liksom
dessa räkna med sin utsikt att icke få betala mer än en del av de reverserade
premiebeloppen och sålunda komma att bjuda minst lika låga frakter som deras
utländska konkurrenter. I så fall skulle sålunda det föreslagna efterskänkandet av
det icke erforderliga reversbeloppet icke »få karaktären av ren gåva» utan komma
även befraktarna till godo i form av minskad fraktkostnad.
Kommissionen har tänkt sig, att denna förmån att ej behöva inbetala hela
premien kontant i förskott skulle tillkomma endast de redare, som för tidigare resor
kontant erlagt premier till ett sammanlagt belopp av t. ex. 3 procent av det högsta
belopp, för vilket fartyget enligt förordningen kan försäkras. Av kontant inbetalt
belopp skulle redarna givetvis icke äga att återbekomma något. När en redare
erlagt premier till detta belopp, skulle han för nya resor ej kontant inbetala mer
än t. ex. 1/.l av premien och reversera resten.
På grund av det nu anförda får kommissionen i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att bemyndiga Eders Kungl. Maj:t
att vid meddelande av krigsförsäkring medgiva att viss del av kaskopremien må
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 284.
kunna erläggas genom en revers och att sådana premiereverser skola indrivas vid
krigsförsäkringsverksamhetens avslutande endast i den mån, som är erforderligt för
att täcka statens utgifter för krigsförsäkringen.»
I detta sammanhang torde böra omförmälas, att enligt uppgift
från krigsförsäkringskommissionen denna till och med den 16 september
1914 tecknat krigsförsäkringar till sammanlagda belopp av 51,436,696
kronor för fartyg och 28,862,260 kronor 57 öre för varor. I premier
hava vid samma tid influtit tillhopa 1,328,947 kronor 10 öre. Endast
en förlust har drabbat krigsförsäkringsrörelsen, nämligen en kasko-
försäkring å 400,000 kronor för den förolyckade ångaren S:t Paul från
Göteborg. En betydande del av övriga åtagna risker äro numera
utlupna.
På sätt redan nämnts, synes det vara av största vikt för den Departements-
svenska rederinäringen, att lättnader beredas densamma i fråga om cAc^"-
premierna för kaskoförsäkring. Endast genom införande av väsentliga
lindringar härvidlag torde det vara möjligt att få ut på haven den stora
del av den svenska handelsflottan, som nu ligger stilla. Det förslag,
som i detta syfte framställts av krigsförsäkringskommissionen, synes
mig vara i stort sett väl funnet. Å det förenämnda mötet vann också
förslaget ganska allmänt erkännande, och mot detsamma framställdes
huvudsakligen endast en mera väsentlig anmärkning, gående ut därpå,
att förmånen att få utgöra en del av premien medelst revers icke borde
begränsas till redare, som för tidigare resor med samma fartyg kontant
erlagt premier till visst belopp, utan hädanefter borde tillkomma varje
kaskoförsäkringstagare.
För min del finner jag nyssnämnda anmärkning befogad. Den
angivna begränsningen torde åtminstone delvis vara tillkommen av
hänsyn till äldre försäkringstagare i syfte att åvägabringa en viss lik¬
ställighet i fråga om ekonomiska prestationer till krigsförsäkringen
mellan dessa och nytillkomna försäkringstagare. Jag anser emellertid,
att något dylikt hänsynstagande icke är påkallat, då man väl får förut¬
sätta, att redarna gjort sig betäckta för sina premieutgifter genom fast¬
ställande av därefter lämpade fraktsatser. Men härtill kommer ett för
mig ännu mera avgörande skäl för uteslutande av ifrågavarande be¬
gränsning, och det är, att hela syftet med den här föreslagna lindringen
i fråga om premiebetalningen kan i hög grad äventyras, om ej den¬
samma omedelbart kommer sjöfartsnäringen till godo. Det torde näm¬
ligen vara rätt tvivelaktigt, om det kan bliva möjligt att sätta i gång
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 284.
upplagt tonnage, därest för de första resorna hela premierna skola kon¬
tant erläggas.
I fråga om krigsförsäkringskommissionens förslag i övrigt har jag
icke någon annan erinran att göra, än att det synes mig vara lämpligt,
att man fastslår till huru stor del premien skall erläggas kontant och
till huru stor del medelst skuldförbindelse. Jag förordar därvid den av
kommissionen antydda proportionen, en fjärdedel och tre fjärdedelar.
Om vid krigsförsäkringsverksamhetens slut statens utgifter för
denna verksamhet i dess helhet överstiga de kontant erlagda premierna
och räntorna därå, skall bristen så långt ske kan täckas genom inbetal¬
ning av reverserna. År bristen mindre än summan av reversbeloppen,
skall den del erläggas av samtliga reverser, som erfordras för bristens
täckande.
Det lärer vara självfallet, att, därest ersättning skall utbetalas
för krigsförsäkring, för vilken premien delvis erlagts med skuldför¬
bindelse, den reverserade premieskulden för den ifrågavarande resan
skall gå i kvittning mot försäkringstagarens fordran på försäkrings¬
summan.
Utvidgning av Jag kommer nu till av försäkringskommissionen i skrivelsen den
försäkringen ^ september 1914 behandlade förslag, vilka samtliga förslag åsyfta
utvidgningar i ett eller annat avseende av statens krigsförsäkrings-
rörelse. Nämnda skrivelse lyder sålunda:
Kriga- »Under den tid, statens krigsförsäkringskommission varit i verksamhet, hava
försakrmgs- p]| densamma från olika håll framställts önskningar om att villkoren för krigsför-
ommissionen. s;jprjngai. mg,tte i ett eller annat avseende bliva förändrade. Med förbigående av
sådana förslag, som avse en fullständig omläggning av hela försäkringssystemet,
vill kommissionen härmed i underdånighet bringa till Eders Kung]. Maj:ts kännedom
de förslag, som framställts i fråga om
1) försäkring av vara för transport även å fartyg tillhörande främmande
neutral stat,
2) höjning av försäkringssummans maximum på en kol,
3) försäkring av segelfartyg,
4) försäkring för resa mellan icke svenska hamnar.
Med avseende på första punkten vill kommissionen anföra följande.
Enligt Eders Kungl. Maj:ts förordning den 17 augusti 1914 må försäkring å
varor allenast beviljas för transport å fartyg, som av staten medgivits krigsför¬
säkring å kasko. Emot denna bestämmelse Tiar till en början erinrats, att om
redaren underlåter att försäkra sitt fartyg, varuägaren skulle vara utesluten från
rätt att erhålla försäkring. I anledning av denna anmärkning vill kommissionen
emellertid erinra, att nådiga förordningen icke innehåller någon förbindelse för
redaren att helt kaskoförsäkra sitt fartyg, utan att förordningens bestämmelse enligt
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 284.
av kommissionen tillämpad praxis anses uppfylld, för den händelse redaren försäkrat
fartyget allenast till någon del. Ehuru sålunda den angivna bestämmelsen icke
torde göra det omöjligt för eu varuägare att vid fraktavtalets uppgörande tillför¬
binda redaren att kaskoförsäkra fartyget, så förhindrar sagda bestämmelse å andra
sidan vederbörande varuägare från att erhålla krigsförsäkring å varor, som transpor¬
teras med icke svenska fartyg. Detta torde i allmänhet också vara fullkomligt
riktigt, då ju staten icke med sin krigsförsäkring vill stödja utländska redare i
deras konkurrens med svenska redare.
Men man har för kommissionen gjort gällande, att det gåves fall, där an¬
tingen sådan konkurrens icke förelåge eller faran för densamma kunde genom lämp¬
ligt handhavande av varuförsäkringar så inskränkas, att den ej vore att räkna med.
Sådana fall vore följande:
a) När en svensk redare uppehölle en regelbunden linje i samtrafik med en
utländsk redare, tillhörande en neutral stat, borde gods, som anmäldes till transport
på denna linje, kunna krigsförsäkras oberoende av om detsamma transporterades
med den svenska eller den utländska redarens båt. Medgåves ej detta, kunde det
inträffa, att vara, som krigsförsäkrats för transport med den svenska båten, ej
komme med denna utan med den utländska och då utan krigsförsäkring.
b) Det hade visat sig svårighet för den norrländska trävaruexporten att i
rätt tid erhålla tillräckligt svenskt tonnage. Då denna export vore av mycket stor
betydelse för landets ekonomi och seglationstiden snart lede mot sitt slut, vore det
angeläget, att trävaror och trämassa finge krigsförsäkring även för transport å
utländskt fartyg.
Den sålunda från vissa håll begärda utvidgningen av statens varuförsäkring
synes kommissionen icke utan sina betänkligheter. Genomföres denna, kommer vara
att kunna försäkras å utländsk båt, som givetvis icke är försäkrad av svenska
staten, under det vara icke må försäkras å svensk båt, med mindre denna åtmin¬
stone till någon del är försäkrad enligt förordningen. Sistnämnda villkor, som enligt
kommissionens åsikt bör bibehållas bl. a. av det skäl, att dess uppgivande skulle
medföra att besättningens rätt till olycksfallsersättning icke bleve tryggad, medför
vissa svårigheter vid varuförsäkringen. Det skulle alltså bliva lättare för varuägare
att ordna varuförsäkringar för transport med en utländsk båt än med en svensk,
vilket skulle göra de utländska redarna fördelaktigt ställda i förhållande till de
svenska. Detta är tydligen icke önskvärt. Risken för staten är även mindre vid
transport med svensk båt, därför att enligt kaskoförsäkringens villkor båten är
skyldig att följa den väg, som kommissionen föreskrivit. Och enligt samma villkor
är en svensk båt, vid äventyr att kaskoförsäkringen blir ogiltig, förbjuden att föra
krigskontraband, vilket däremot en utländsk oförsäkrad båt har frihet att göra.
Skulle utländska båtar, vilkas last försäkrats av svenska staten, beslagläggas för
krigskontraband, kunde detta medföra ej blott kostnad utan även obehag för staten.
Skulle emellertid Eders Kungl. Maj:t finna, att de skäl, som tala för den
begärda utvidgningen, äro starkare än de, som tala däremot, anser kommissionen,
att vissa villkor böra stipuleras, som i möjligaste mån undanröja de ovan uttalade
betänkligheterna.
I fråga om de reguljära linjerna (fallet a) bör det stipuleras, att avtal om dylik
samtrafik skall vara träffat före krigets utbrott. Med denna inskränkning kommer
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 204 höft. (Nr 284.)
o
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 284.
medgivandet att gälla endast några få linjer. Självklart är, att den svenska redaren
skall hava sina båtar försäkrade enligt förordningen.
I fråga om trävaruexportens behov av försäkring för transport å utländska
båtar bör stadgas, att sådan försäkring må beviljas, endast när användningen av
utländskt tonnage prövas vara nödvändigt eller åtminstone synnerligen önskvärt
för exporten. För att än mer förhindra, att denna varuförsäkring blir ett stöd åt
utländska redare i deras konkurrens med svenska, böra varuförsäkringspremierna,
åtminstone i de fall då det ej är bevisat att svenskt tonnage ej står att få i rätt
tid, bestämmas högre vid transport med utländskt fartyg än vid transport med
svenskt. På detta sätt kan kommissionen tillse, att exportören icke har någon
ekonomisk fördel av att välja den utländska redaren, därför att denne eventuellt
kan erbjuda billigare frakt av den anledning, att han har sitt fartyg krigsförsäkrat
på billigare villkor än den svenska eller att han ej behövt tillförsäkra befälhavare
och besättning olycksfallsersättning, såsom den svenska förordningen föreskriver.
Med avseende på andra punkten eller försäkringssummans maximum vill
kommissionen anföra följande:
Att nu gällande maximum — 400,000 kronor för kasko och 400,000 kronor
för varor — i ej så fall är väl lågt, finner kommissionen ostridigt. Sålunda äro
flera av Sveriges transatlantiska ångare av betydligt högre värde, och det skulle
innebära en synnerligen stor risk för dessa rederier att gå med hälften eller kanske
mera av fartygen oförsäkrade. Det har även meddelats kommissionen, att då
svensk redare försäkrat dylikt överskottsvärde i utländskt bolag han måst betala
en premie fyra gånger så stor som den kommissionen noterat. Det är även att
förutse att vid mera kritiska tider ingen försäkring ens kan vara att erhålla på
annat håll. Även beträffande varorna har man ansett, att gränsen satts för lågt.
Särskilt lasterna från Amerika äro ofta av betydligt högre värde. På grund härav
och då det icke kan förnekas, att under nuvarande tider det är av stor vikt för
staten, att de transatlantiska linjerna uppehållas, anser sig kommissionen böra
föreslå ett höjande av de värden, vilka må av staten försäkras.
Med den starka tillslutning, som varuförsäkringen fått, finner kommissionen
sig kunna tillstyrka, att varuförsäkringens maximum höjes till 600,000 kronor.
Om, som antagligt är, de enskilda bolag, vilka i reassurans övertaga 20 procent
av varans försäkringsvärde, höja sitt maximum i samma proportion, skulle alltså
kommissionen kunna försäkra varor för högst 750,000 kronor på en köl.
Vad kaskoförsäkringens maximum beträffar, vill kommissionen framhålla,
att detta maximum redan nu är så högt i jämförelse med medelförsäkringssumman
(ung. 100,000 kronor), att en höjning av detsamma kan menligt inverka på kasko¬
försäkringens stabilitet. Om staten det oaktat anser sig böra höja sitt maximum,
synes detta böra göras på sådant sätt, att eventuella förluster på de större ångarna
icke medföra ett fördyrande av försäkringen för de mindre båtarna. För den skull
bör kommissionen dels bestämma premierna för över 400,000 kronor liggande belopp
efter högre procentsatser än för belopp intill 400,000 kronor, dels låta premierna
för de till högst 400,000 kronor försäkrade båtarna vara oberoende av, om de till
högre värden försäkrade båtarnas premier visa sig vara tillräckliga eller ej för att
täcka de förluster, som eventuellt uppstå på de större båtarna. Då premiebestäm¬
ningen enligt den nådiga förordningen är lagd i kommissionens hand, synes på detta
vis en höjning av kaskoförsäkringens maximum kunna sko utan att äventyra det
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 284.
stora flertalets intressen. Givet är däremot, att statens risk ökas genom en sådan
höjning, enär de större båtarna, som sålunda skulle av kommissionen föras i en
särskild försäkringsavdelning, ej äro tillräckligt många. Om Eders Kungl. Maj:t
finner, att staten bör ikläda sig denna större risk för att därigenom möjliggöra
även de större båtarnas befraktning, anser kommissionen, att kaskoförsäkringens
maximum i anseende till de höga värdena på ifrågavarande båtar bör höjas till
800,000 kronor.
Yad beträffar tredje punkten eller segelfartygens försäkring, anser kommis¬
sionen, att staten bör bevilja sådan. Visserligen är risken för dessa fartygs för¬
olyckande större, vilket givetvis finge sitt uttryck i högre premiesatser, men å
andra sidan är deras genomsnittsvärde lågt. Särskilt för den svenska kustfarten
skulle det kunna vara av betydelse, om krigsförsäkringen kunde utsträckas även
till segelfartyg.
Kaskoförsäkring å segelfartyg bör enligt kommissionens förmenande ej be¬
viljas för annat än totalförlust. Högsta belopp på en köl bör sättas till 200,000
kronor för kasko och 200,000 kronor för varor.
Vad slutligen angår frågan om försäkring av resa mellan utländska hamnar,
må erinras därom, att enligt ovannämnda nådiga kungörelse krigsförsäkring må
slutas, endast då det prövas vara av väsentlig betydelse för tillförseln av förnöden¬
heter eller eljest för vidmakthållande av handel eller annan näring. Från visst
håll har denna bestämmelse tolkats så, att kaskoförsäkring av ångfartyg gående i
allmän trampfart skulle vara utesluten, och har i samband därmed av en intresserad
person även lämnats en utredning, som skulle visa, att ungefär hälften av den
svenska handelsflottan vore »trampångfartyg i egentlig mening» och således ute¬
slutna från försäkring. I anledning härav vill kommissionen upplysa, att kommis¬
sionen i stor utsträckning meddelat försäkring å trampfartyg. För resor uteslutande
mellan utländska hamnar har emellertid försäkring icke ansetts böra meddelas,
varemot försäkring meddelats, då sådan resa kombinerats med export av varor från
Sverige eller med resa för avhämtande av last, avsedd för Sverige. Att det icke
mött oöverstigliga svårigheter att på sådant sätt anordna resorna torde framgå
därav, att bland de i den nämnda utredningen under rubriken »trampfartyg i
egentlig mening» upptagna 359 fartygen kommissionen redan försäkrat 185 stycken.
På grund av vad sålunda anförts finner kommissionen ej skäl föreligga att i nu
berörda avseende göra någon ändring i förordningen.»
Vid införandet av krigsförsäkringen var helt naturligt, att man
iakttog stor försiktighet och icke ville giva företaget större omfattning
än som syntes alldeles oundgängligt. Frånsett risken, vilken var och
fortfarande är vansklig att bedöma, stod man inför ovissheten, om det
överhuvud taget skulle visa sig möjligt att i någon större utsträckning
återupptaga den utrikes sjöfarten och uppehålla våra utländska handels¬
förbindelser. Sedan det emellertid numera blivit uppenbart, att sjö¬
farten kan bedrivas och att stort behov finnes av lägenheter för såväl
ut- som införsel, synes det vara riktigt att taga i övervägande, huru¬
vida icke genom lämpliga utvidgningar av försäkringsrörelsen ökade
fördelar skulle kunna beredas de inhemska näringarna.
Departements¬
chefen.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 284.
Vad då först beträffar frågan om försäkring av vara för transport
å fartyg, tillhörande främmande neutral stat, vill jag nämna, att
densamma var föremål för överläggning å det förut omförmälda, inne¬
varande dag hållna mötet. Härvid uttalades, utan att gensägelse
däremot gjordes, att krigsförsäkring borde få meddelas för varor å
båtar, som tillhörde med svenska redare i regelbunden linjetrafik sam-
eeglande utländska redare. I fråga åter om krigsförsäkring i andra fall
av varor å utländsk köl voro meningarna vid ifrågavarande möte mycket
delade. I stort sett stodo därvidlag redarintressena och befraktarintres-
sena emot varandra. Dock framhölls från redarhåll, att man icke borde
motsätta sig den här ifrågasatta utvidgningen av krigsförsäkringen,
därest redarna erhölle rätt att få sina fartyg krigsförsäkrade, då dessa
ginge i uteslutande utländsk fraktfart.
För egen del anser jag mig böra förorda, att förevarande frågor
om krigsförsäkring av varor å utländska fartyg lösas i enlighet med de
av krigsförsäkringskommissionen angivna linjerna med den förändring
allenast, att medgivandet om rätt för krigsförsäkringskommissionen att
bevilja varuförsäkring å främmande fartyg, när användningen av utländskt
tonnage prövas vara nödvändigt eller åtminstone synnerligen önskvärt,
icke inskränkes att gälla blott trävaruexporten utan blir tillämpligt
jämväl på annan export ävensom på import av för landet nödvändiga varor.
Med ett klokt och försiktigt begagnande av den rätt, som här
föreslås skola läggas i krigskommissionens hand, lära betydande fördelar
kunna beredas landet i dess helhet och någon verklig olägenhet icke
behöva tillskyndas den svenska rederinäringen. Vad för övrigt denna
närings särskilda intressen beträffar, ämnar jag för tillgodoseende av
desamma förorda ett tillmötesgående av deras krav på krigsförsäkring
av svenska fartyg i utländsk fart.
Angående förslaget om höjning av försäkringssumman å en köl
kan meddelas, att å det meromnämnda mötet, där detta förslag före¬
drogs, detsamma icke mötte annan invändning än att från ett håll
framhölls önskvärdheten av att kaskoförsäkringens maximum måtte be¬
stämmas till en miljon kronor, varjämte en talare förklarade det icke
vara riktigt och rättvist, att premierna för högre kaskoförsäkringsbelopp
skulle bestämmas efter högre procentsatser.
Förslaget om höjning av maximum för varuförsäkring föranleder
icke någon erinran från min sida. Fastmera anser jag, att kommissionen
bör bemyndigas att i undantagsfall bevilja försäkring även utöver det
nu föreslagna maximum. Om t. ex. en spannmålslast från Amerika
anmäles till försäkring på ett fartyg, där annan last redan försäkrats
13
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 284.
för maximibeloppet, kunna förhållandena vara sådana, att det bör stå
kommissionen öppet att medgiva dess försäkring.
Vad krigsförsäkringskommissionen, ehuru med tvekan, ifrågasatt
rörande höjning av kaskoförsäkringens maximibelopp vill jag ej frångå.
Kommissionens förslag synes mig innebära en lämplig medelväg för ett
utökande av sistnämnda försäkring, som särskilt vad beträffar våra
transoceanska linjebåtar nog varit väl snävt begränsad. Jag vill här¬
vidlag framhålla, att till följd därav, att den europeiska sjöfarten på
grund av krigsförhållandena är till stor del för oss stängd, det är än
angelägnare, att den avlägsnare trafiken kan uppehållas.
I betraktande av den stora risk, staten ikläder sig genom att till
höga belopp medgiva försäkring av ett relativt fåtal stora båtar, synes
det mig vara riktigt, att, såsom kommissionen föreslagit, premierna för
de större försäkringarna bestämmas efter en högre skala.
Till vad krigsförsäkringskommissionen föreslagit beträffande krigs¬
försäkring av segelfartyg lämnar jag min anslutning.
Förslaget om att lämna krigsförsäkringskommissionen ett uttryck¬
ligt medgivande att krigsförsäkra fartyg för resa, som icke berör svensk
hamn, har av kommissionen avstyrkts i dess förut återgivna skrivelse
av den 12 innevarande september. Emellertid har kommissionen un¬
der hand meddelat mig, att den på grund av upplysningar, som fram-
kommo vid det oftanämnda, i dag avhållna mötet, numera tillstyrker,
att försäkring av angivna slag får meddelas.
Vid ifrågavarande möte meddelades, att, då på grund av isför¬
hållandena i Östersjön sjöfarten på detta vatten för året upphörde, eu
stor del av det tonnage, som befarit Östersjön, plägade söka sig ut till
avlägsnare farvatten för att där gå i fraktfart. En dylik utväg stode
dock i år öppen endast under förutsättning att redarna kunde få sitt
tonnage försäkrat av staten, ty på egen risk vågade de ej gå och
möjligheten att få utländsk krigsförsäkring vore synnerligen vansklig
att räkna med. Skulle nu staten icke vilja åtaga sig förevarande kasko-
försäkring, komme sålunda en stor mängd svenska båtar att bliva för
vintern upplagda.
Då det uppenbarligen är av vikt, att staten i möjligaste mån
stödjer en för landet så betydande näringsgren som sjöfarten, och då
det vidare särskilt under nuvarande förhållande är angeläget, att alla
tillfällen att från utlandet indraga penningmedel hållas öppna, anser jag
mig i likhet med krigsförsäkringskommissionen böra förorda, att krigs¬
försäkring må meddelas för svenska fartyg även för resor enbart
mellan utländska hamnar.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 204 höft (Nr 284.) 3
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 284.
Nyssnämnda utsträckning av krigsförsäkringsrörelsen lärer påkalla,
att möjlighet beredes för kommissionen att meddela försäkring ej blott
för resa utan även för tid. Jag anser emellertid att det förra fortfarande
bör vara regel och att tidsförsäkring endast, om så oundgängligen finnes
nödigt, bör tillgripas.
På grund av vad bär blivit anfört hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva, att med avseende å statens
meddelande av sjöförsäkring mot krigsfara må i fråga om premiers
erläggande och försäkringens omfattning tillämpas förändrade bestäm¬
melser av i huvudsak det innehåll, som av mig bär förut angivits.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
nådigt bifall; och skulle proposition till riksdagen av¬
låtas av den lydelse, bil. litt. . .. vid detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Gunnar Schimacher.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1914.