Kungl. ; Maj:ts Nåd. Proposition: Nr .263.
1
Nr 263.
Kungl. _ Maj ds. nådiga proposition till riksdagen med förslag till
lag angående förordnande om anstånd med betalning
av gäld (moratorium); given Stockholms slott den 12
augusti 1914.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående förordnande
om anstånd med betalning av gäld (moratorium).
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Berndt Hasselrot.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sarnl. 183 höft. (Nr 263) 1
2
Kungl. Maj:t$ Nåd. Proposition Nr 263.
Förslag
till
Lag angående förordnande om anstånd med betalning av gäld (moratorium).
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Har i främmande europeisk stat till följd av krig eller krigsfara
förordnats om anstånd med betalning av gäld (moratorium), eller befinner
sig Sverige i krig eller i krigsfara, äge Konungen, om riksdagen ej är
samlad, att, efter samråd med de av riksdagen valda fullmäktige i riks¬
banken och fullmäktige i riksgäldskontoret, förordna om sådant anstånd,
där så prövas oundgängligen nödigt. Föranledes detta av anstånd i
främmande stat, vilket blott avser gäld, som på visst sätt uppkommit,
må det icke omfatta annan än sålunda bestämd gäld.
Förordnas om anstånd, äge Konungen jämväl besluta anstånd med
betalning av offentliga avgifter, vilka icke kunna för gäld anses.
2 §.
Av Konungen utfardat förordnande om anstånd skall, där det ej
tidigare upphävts och ej heller eljest tiden för dess giltighet redan gått
till ända, upphöra att lända till efterrättelse, då sex veckor förflutit från
nästa riksdags början.
3 §•
1 samband med förordnande om anstånd äge Konungen jämväl
utfärda de föreskrifter, som i följd av anståndet må anses nödiga, dels
rörande inskränkningar i borgenärs rätt att hos domstol, överexekutor
och utmätningsman utsöka sin fordran, att söka att gäldenärs egendom
3
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 263.
avträdes till konkurs samt att i övrigt göra gällande rättsliga verkningar
av dröjsmål i avseende å betalningen, dels ock rörande uppskov med för¬
säljning av utmätt eller konkursbo tillhörig egendom.
Under den tid anstånd med växels betalning åtnjutes, må växeln
icke till betalning uppvisas eller för bristande betalning protesteras.
År enligt lag eller författning borgenärs rätt beroende därav, att
talan anhängiggöres eller annan åtgärd vidtages inom viss tid, och kan
på grund av vad ovan stadgas sådan åtgärd icke företagas, vare borge¬
närens rätt förvarad, där vad sålunda icke kunnat fullgöras varder full¬
gjort inom en kalendermånad efter det hindret för åtgärdens vidtagande
upphörde; dock att vad växelrättens bevarande angår, gäller vad i 92
§ växellagen sägs.
4 §•
Å gäld, för vilken ränta ej är utfäst, men viss förfallodag är före¬
skriven, beräknas under den tid, anstånd med gäldens betalning åt¬
njutes, ränta efter den räntefot, Konungen vid förordnandet om anståndet
bestämmer.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 263.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
5 augusti 1914.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Hasselrot anförde:
»I underdånig skrivelse den 15 sistlidne juni hemställde fullmäktige
i riksbanken, att, då det syntes fullmäktige vara angeläget att snarast
möjligt sådan lag fastställdes, att vid förefallande behov möjlighet funnes
för Kungl. Maj:t att förordna om anstånd med betalning av gäld här i
landet (moratorium), Kungl. Maj:t ville om möjligt redan till nu på¬
gående riksdag avlämna proposition i ämnet. Fullmäktige vidfogade
skrivelsen ett förslag till sådan lag, vilket förslag var av följande lydelse:
’Lag angående förordnande om anstånd med betalning av gäld.
Har i främmande europeisk stat till följd av krig förordnats om
anstånd med betalning av gäld (moratorium), eller har Sverige kommit
5
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 263.
i krig, äge Konungen, om riksdag ej är samlad, efter samråd med de
av riksdagen valda fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgälds-
kontoret, att, där så prövas oundgängligen nödigt, här i riket förordna
om sådant anstånd. Föranledes detta av anstånd i främmande stat,
vilket blott avser gäld, som på visst sätt uppkommit, må det icke om¬
fatta annan än sålunda bestämd gäld.
Av Konungen utfärdat förordnande om anstånd skall, där det ej
tidigare upphävts och ej heller eljest tiden för dess giltighet redan gått
till ända, upphöra att lända till efterrättelse, om ej Konungen inom
femton dagar efter nästa riksdags början för riksdagen framlägger för¬
slag i ämnet, samt lag däri bliver i anledning av förslaget stiftad.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.’
Under den allmänna och svåra kris, vari Europa för närvarande
befinner sig, har behovet av moratorium framträtt synnerligen starkt.
Detta gäller ej blott om de länder, som befinna sig i krig, utan
jämväl om andra länder, vilka med de förra hava viktiga ekonomiska
förbindelser. I ett flertal europeiska stater hava förordnanden om
moratorium också redan blivit utfärdade. I fråga om dessas om¬
fattning hava ännu icke fullt tillförlitliga upplysningar kunnat inhämtas.
Så mycket synes dock uppenbart, att de i detta hänseende äro av
mycket olika natur. Erfarenheterna från 1912—1913 års Balkankrig
visa också, att det under olika förhållanden kan vara lämpligt att giva
moratorierna olika utsträckning.
Vad vårt land angår, har det redan visat sig nödvändigt att vid¬
taga åtgärder i ifrågavarande avseende. En lag om anstånd med betal¬
ning av gäld, som redan är förfallen eller som förfaller under tiden till den
7 nästkommande september, har sålunda i anledning av inom riksdagen
väckta motioner redan antagits. Förhållandena i Europa efter nämnda
dag kunna emellertid lätteligen förbliva sådana, att förordnanden om
fortsatta moratorier visa sig oundgängligen nödvändiga. Det synes
därför lämpligt att nu omedelbart upptaga det förslag, som fullmäktige
i riksbanken väckt. Därmed skulle under tider, då riksdagen ej är
samlad, åt Kungl. Maj;t överlämnas rätt att förordna om moratorium. Det
förtjänar härvid måhända erinras därom, att en motsvarande befogen¬
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 263.
het i flera europeiska stater föreligger redan på grund av där gäl¬
lande bestämmelser om provisorisk lagstiftning.
Nu ifrågavarande lag avser likaledes endast provisorisk lagstift¬
ning på området. Som av riksbanksfullmäktiges förslag framgår, skulle
ett av Kungl. Maj:t utfärdat förordnande om moratorium upphöra att lända
till efterrättelse, om ej Kungl. Maj:t inom femton dagar efter nästa riksdags
början för riksdagen framlägger förslag i ämnet samt lag däri bliver i
anledning av förslaget stiftad.
Enligt riksbanksfullmäktiges förslag skulle vidare Kung]. Maj:t
äga att åt moratoriet giva den omfattning, som finnes lämplig, både
ifråga om tiden för moratoriet och ifråga om den gäld, som därav
skulle träffas. I sistnämnda hänseende är begränsning gjord blott för
de fall, då det svenska moratoriet föranledes av utländskt moratorium.
I sådana fall får moratoriet icke avse andra slag av gäld än sådana,
som omfattas av det utländska moratoriet.
Riksbanksfullmäktiges förslag har jag ansett kunna läggas till
grund för lagstiftning i förevarande ämne. Endast i ett par hänseenden
hava sakliga ändringar funnits erforderliga.
Då det under den nuvarande europeiska krisen visat sig, att redan
vid hotande krigsfara moratorium blivit nödvändigt, hava i förslaget de
tillägg gjorts, att ett utländskt redan av krigsfara föranlett morato¬
rium berättigar Kungl. Maj:t till utfärdande av svenskt moratorium,
samt att ej blott då Sverige råkat i krig utan även då landet blott be¬
finner sig i krigsfara, Kungl. Maj:t får nyssnämnda befogenhet.
Vidare torde det vara lämpligt att införa uttrycklig bestämmelse
därom, att ifråga om gäld, som träffas av moratorium, inställande av
vissa rättsliga åtgärder skall äga rum. Av naturliga skäl bör även
försäljning av utmätt eller konkursbo tillhörig egendom inhiberas. I
nu nämnda hänseenden har jag funnit lämpligast att ansluta mig till
den av riksdagen antagna lagen om moratorium.
Slutligen hava de av riksbanksfullmäktige föreslagna bestämmel¬
serna rörande den tidpunkt, vid vilken ett av Kungl. Maj:t utfärdat
förordnande om moratorium upphör att gälla, i vissa avseenden för¬
tydligats.»
Föredragande departementschefen hemställde härefter, att lagrådets
utlåtande måtte för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, in¬
hämtas över bifogade, i enlighet med ovan angivna grunder avfattade
förslag till lag angående förordnande om anstånd med betalning av gäld
(moratorium).
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 263.
Till denna hemställan, som biträddes av stats¬
rådets övriga ledamöter, täcktes Hans Maj :t Konungen
lämna bifall.
Ur protokollet:
Hjalmar Nyman.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 263.
Förslag
till
Lag angående förordnande om anstånd med betalning av gäld (moratorium).
1 §•
Har i främmande europeisk stat till följd av krig eller krigsfara
förordnats om anstånd med betalning av gäld (moratorium), eller be¬
finner sig Sverige i krig eller i krigsfara, äge Konungen, om riksdagen
ej är samlad, att, efter samråd med de av riksdagen valda fullmäktige
i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret, förordna om sådant
anstånd, där så prövas oundgängligen nödigt. Föranledes detta av an¬
stånd i främmande stat, vilket blott avser gäld, som på visst sätt upp¬
kommit, må det icke omfatta annan än sålunda bestämd gäld.
2 §•
Av Konungen utfärdat förordnande om anstånd skall, där det ej
tidigare upphävts och ej heller eljest tiden för dess giltighet redan gått
till ända, upphöra att lända till efterrättelse, om ej Konungen inom
femton dagar efter nästa riksdags början för riksdagen framlägger för¬
slag i ämnet. Varder förslag, som nu nämnts, framlagt, upphör förord¬
nandet att gälla, så snart lag, som i anledning av förslaget stiftats,
trätt i kraft eller, om sådan lag icke kommer till stånd, kungörelse
härom blivit av Konungen utfärdad.
3 §•
Besluter Konungen anstånd, må gäld, som med anståndet avses,
icke under anståndstiden vare sig genom stämning till domstol eller hos
9
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 263.
överexekutor eller utmätningsman utsökas; dock att där talan om betal¬
ning redan är anhängiggjord vid domstol eller hos överexekutor, den
talan må utan hinder av vad sålunda stadgats vinna prövning. Ej heller
äge borgenär under anståndstiden å sådan gäld grunda ansökan om
gäldenärs försättande i konkurs.
Har vid anståndstidens början utmätning skett eller gäldenärs
bo till konkurs avträtts, må under anståndstiden egendomen ej försäljas
i andra fall än i 40 § utsökningslagen och 48 § konkurslagen sägs.
Under den tid anstånd med växels betalning åtnjutes, må växeln
icke till betalning uppvisas eller för bristande betalning protesteras.
År enligt lag eller författning borgenärs rätt beroende därav, att
talan anhängiggöres eller annan åtgärd vidtages inom viss tid, och kan
på grund av vad ovan stadgas sådan åtgärd icke företagas, vare borge¬
närens rätt förvarad, där han fullgör vad föreskrivet är inom en kalen¬
dermånad efter anståndstidens utgång eller i fråga om växels uppvisning
till betalning eller växelprotest sist å andra söckendagen, efter det an¬
ståndet med växelns betalning tilländagick.
Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 1S3 höft. (Nr 263.)
O
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 263.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd torsdagen
den 6 augusti 1914.
N ärvarande:
Justitierådet Thomasson,
Regeringsrådet Thulin,
Justitieråden Dyberg,
friherre Leijonhufvud.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitie-
departementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
5 augusti 1914, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över
upprättat förslag till lag angående förordnande om anstånd med betalning
av gäld (moratorium).
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av professorn Thore Engströmer.
Lagrådet yttrade:
i §•
Uppenbart är, att med hänsyn till olika slag av gäld verkningarna
för de borgenärer, som med anledning av ett moratoriums utfärdande
icke kunna utfå sina fordringar, ställa sig helt olika. Olägenheten att
icke kunna utkräva fordringar motväges helt visst ofta av det beviljade
anståndet att betala egna skulder. Men i många fall kan omöjligheten
att utkräva sin fordran försätta borgenären i svårigheter att finna utväg
till de nödvändigaste levnadsbehovens tillfredsställande. Detta gäller
t. ex. ofta i fråga om barnuppfostringsbidrag och vissa andra av familje-
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 263.
rättsliga förhållanden beroende underhållsbidrag, ersättningsbelopp till
skadade arbetare m. m. Om än vid ett moratorium av synnerligen
kort varaktighet man kan undvara särskilda bestämmelser om gäld av
dylik beskaffenhet, lärer så ej kunna ske, där moratorier av längre
varaktighet ifrågakomma. Att i lagen införa inskränkningar i Konungens
befogenhet i syfte att undantaga gäld av visst slag torde dock icke vara
lämpligt, men har lagrådet emellertid velat med hänsyn till kommande
förordnanden om betalningsanstånd fästa uppmärksamheten å förhållandet.
Enligt den under gårdagen utfärdade lagen om anstånd med be¬
talning av gäld skall anståndet omfatta jämväl vissa offentliga avgifter.
Det är tänkbart att även andra dylika avgifter, exempelvis revisions-
skillingar, böra inbegripas under ett moratorium, som finnes vara av
nöden. Sådana avgifter lära emellertid icke kunna betraktas såsom gäld.
För att undanröja all tvekan, att ett förordnande av moratorium må
omfatta dylika avgifter, synes uttrycklig bestämmelse därutinnan böra
givas i lagen.
2 §■
Med den avfattning ifrågavarande paragraf erhållit har lämnats
Konungen möjlighet att, för den händelse riksdagen ändrar av Konungen
framlagt förslag till lag om anstånd, hålla det provisoriska förordnandet
vid makt längre än som vederbör. En sådan möjlighet skulle före-
byggas och en enklare regel vinnas, därest paragrafens bestämmelser
utbyttes mot föreskrift, att av Konungen jämlikt 1 § utfärdat förord¬
nande skall, där det ej tidigare upphävts och ej heller eljets tiden för
dess giltighet redan gått till ända, upphöra att lända till efterrättelse,
då viss tid, exempelvis sex veckor, förflutit från nästa riksdags början.
3 §•
Det torde vara klart att, där anstånd med gälds betalning be¬
viljats, borgenären bör vara underkastad inskränkningar jämväl ifråga
om användande av de medel, som eljest stå honom till buds för fast¬
ställande och utfående av hans fordran. I 3 § äro därutinnan givna
åtskilliga bestämmelser. Lagrådet har vid granskningen icke kunnat
undgå finna, att desamma i vissa hänseenden icke äro tillfredsställande
och att å andra sidan åtskilliga förhållanden icke beaktats, vilka vid
en fullständig reglering borde vinna sin lösning. Det kan ifråga¬
sättas, huruvida icke lämpligast vore, att låta Konungen i samband med
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 263.
moratoriums utfärdande meddela de föreskrifter i omförmälta hänseen¬
den, vilka finnas erforderliga. Det må ej förbises, att vid en sådan
anordning kunde de erfarenheter, som man kan vinna under den nu
utfärdade moratorielagens giltighetstid, lämna en ledning, som å detta
lagstiftningsområde skulle vara av värde. Man kunde ock på sådant
sätt få fram de ganska speciella bestämmelser om t. ex. tider för utfär¬
dande av nya kungörelser i anledning av uppskjutna exekutiva försälj¬
ningar, vilka helt visst bliva erforderliga men svårligen kunna i lagen
upptagas.
Skulle det ej anses lämpligt att överlämna samtliga bestämmel¬
serna åt Konungens förordnande, torde i varje fall så böra ske i fråga
om de föreskrifter, som avses i andra stycket av förevarande paragraf.
Den utsträckning, vari försäljning av utmätt eller konkursbo tillhörig
egendom bör uppskjutas, är tydligen beroende av själva moratoriets
omfattning. Avgörandet bör i varje särskilt fäll träffas under noggrann
hänsyn såväl till de borgenärer, vilka påkallat exekutionen, som till möj¬
ligheterna att under moratorietiden verkställa försäljning på icke alltför
ogynnsamma villkor.
Mot de föreslagna föreskrifterna vill lagrådet i övrigt erinra, att
förbudet att genom stämning till domstol utsöka fordran, som avses i
moratoriet, icke lämpligen torde böra upprätthållas i fråga om skadestånd
på grund av brottslig handling. Följden av stadgandet skulle bliva att
om åklagaren åtalade brottet, där det lydde under allmänt åtal, måls¬
ägaren icke finge sitt skadeståndsyrkande prövat i målet. Hade måls¬
ägaren att själv utföra ansvarstalaD, nödgades han uppskjuta med sådan
talans anställande till moratorietidens utgång eller ock föra särskilda
rättegångar om ansvar och om skadestånd.
Förslagets bestämmelse att en borgenär icke under anståndstiden
äger å gäld, som med anståndet avses, grunda ansökan om gäldenärs
försättande i konkurs, lärer böra så tolkas, att borgenären icke såsom
innehavare av den så beskaffade fordringen skulle äga att under ifråga-
konma tid begära gäldenärens försättande i konkurs. En dylik regel
synes näppeligen kunna godkännas.
Flertalet av de grunder, som kunna av en borgenär åberopas till
stöd för konkursansökning, bero på omständigheter, som icke stå i sam¬
band med ett utfärdat moratorium. Ofta förutsättas åtgärder av gälde-
nären, som innebära svikligt förfarande eller åtminstone närma sig sådant.
.Mången gång skulle förbudet medföra betydande rättsförluster för borge¬
nären. Aven må framhållas, att, då moratoriet avser endast gäld, som
förfaller före moratorietidens utgång, men konkursansökan i vissa fall
13
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 263.
kan göras av en innehavare av ej förfallen fordran, en borgenär, som
innehar en först efter moratorietidens utgång förfallande fordran, skulle
komma i gynnsammare ställning än den, mot vilken förbudet vore verk¬
samt. Från nu angivna synpunkter torde förbudet icke böra omfatta
de i 2 § konkurslagen upptagna fall eller den sist i 3 § samma lag
omförmälta konkursanledning.
Enligt 35 § inteckningsförordningen äger innehavare av gemen¬
sam inteckning att, där någon av de intecknade egendomarna skall på
begäran av annan än inteckningshavaren särskilt säljas i den ordning
utsökningslagen bestämmer, för utrönande huruvida brist kan uppstå,
som skall falla egendomen till last, inom viss tid framställa yrkande om
försäljning jämväl av de övriga egendomarna. Detta yrkande skall
göras i samma ordning som lagsökning. Enligt första stycket av före¬
varande paragraf skulle sådant yrkande följaktligen icke under anstånds-
tiden kunna framställas, om den gemensamma inteckningen träffas av
moratoriet. Då innehavaren av inteckningen icke bör betagas möjlighet
att göra dylikt yrkande, torde från förbudet mot lagsökning böra göras
undantag för ifrågavarande fall. •
Stadgandena i fjärde stycket av förevarande paragraf äro, så vitt
de avse att för en borgenär skydda den rätt, som grundas å växel,
icke överensstämmande med föreskrifterna i 92 § växellagen. Då en
avvikelse från de sistnämnda icke lärer böra äga rum, torde en ändring
i förslaget i denna del böra vidtagas.
Ett spörsmål, som påkallar uppmärksamhet, är i vad mån inne¬
havare av fordran, för vilken ränta ej är utfäst men viss förfallotid är
föreskriven, är berättigad till ränta under anståndstiden. Av särskild
betydelse härutinnan äro de å växel grundade fordringarna. Vilken
ståndpunkt lagförslaget i denna del intager, synes kunna bliva föremål
för olika meningar. Frågan är emellertid av den praktiska vikt att tyd¬
liga bestämmelser böra givas, därvid enligt lagrådets mening ränta från
förfallodagen bör räknas fordringsägaren till godo.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 263.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 augusti 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
feans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Hasselrot anmälde lag¬
rådets utlåtande över det genom Kungl. Maj:ts beslut den 5 i denna
månad till lagrådet remitterade förslag till lag angående förordnande
om anstånd med betalning av gäld (moratorium).
Efter att hava redogjort för utlåtandets innehåll yttrade föredra¬
gande departementschefen:
»I anledning av de från lagrådets sida gjorda erinringar, vilka
samtliga synts mig vara av beskaffenhet att böra i huvudsak iakttagas,
har förslaget blivit inom justitiedepartementet ånyo översett.
Den vid 1 § framställda anmärkningen har på det sätt beaktats,
att till paragrafen fogats ett nytt stycke med föreskrift därom att, om
Kungl. Maj:t med stöd av bestämmelserna i första stycket utfärdat för¬
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 263.
ordnande om anstånd med betalning av gäld, Kungl. Maj:t jämväl äger
besluta, att anstånd skall åtnjutas med betalning av offentliga avgifter,
som ej kunna för gäld anses. Uppenbart är, att Kungl. Maj:t därvid
äger att i varje särskilt fäll pröva den omfattning, vari behovet av an¬
stånd i detta hänseende gör sig kännbart.
I 2 § har i överensstämmelse med lagrådets hemställan före¬
skrivits, att ett av Kungl. Maj:t utfärdat förordnande om anstånd skall,
där det ej tidigare upphäfts och ej heller eljest tiden för dess giltighet
redan gått till ända, upphöra att lända till efterrättelse, då sex veckor
förflutit från nästa riksdags början.
På sätt lagrådet vid 3 § hemställt har ett uttryckligt stadgande
därom, att ränta å gäld, för vilken ränta ej är utfäst, men viss för¬
fallodag bestämd, skall under anståndstiden beräknas. Det synes emeller¬
tid icke lämpligt att i förevarande lag införa bestämmelse om den ränte¬
fot, efter vilken nämnda ränta skall beräknas. Lagen omspänner allt¬
för olikartade förhållanden för att en redan nu gjord fixering av denna
räntefot icke skulle kunna komma att framdeles visa sig otillfreds¬
ställande. Det har därför föreslagits, att Kungl. Maj:t skulle äga att
vid beslutet om anstånd jämväl bestämma nämnda räntefot. Av redak¬
tionella skäl hava ifrågavarande bestämmelser upptagits i en särskild
paragraf.
Lagrådets anmärkning om bristen på överensstämmelse mellan det
i slutet av 3 § föreslagna stadgandet och 92 § växellagen har iakttagits
genom eu modifiering av förstnämnda stadgande.
Vad lagrådet i övrigt anfört mot 3 § har föranlett den ändringen
i paragrafen, att det överlämnats åt Kungl. Maj:t att i samband med
förordnande om anstånd meddela föreskrifter om omfattningen av de
verkningar, som i de i paragrafen omförmälda hänseenden skola inträda i
följd av anståndet. Härigenom vinnes, på sätt lagrådet anfört, den fördelen,
att dessa föreskrifter nära kunna anpassas efter den utsträckning, som
i varje särskilt fall gives åt anståndet. Gäller ett anstånd blott för en
kort tid eller för vissa slag av gäld, kan det tydligen ofta vara synner¬
ligen lämpligt att avsevärt begränsa ifrågavarande verkningar/ Där¬
igenom, att det överlämnas åt Kungl. Maj:t att träffa bestämmelser i
detta avseende, kommer det också att vila på Kungl. Maj:t att i varje
särskilt fall taga behörig hänsyn till de punkter, där lagrådet uttryck¬
ligen sagt sig anse begränsningar vara av nöden.
Slutligen har ett tillägg fogats till bestämmelserna om de in¬
skränkningar, som på grund av ett betalningsanstånd kunna ifråga¬
komma i borgenärs möjlighet att använda de medel, som stå honom till
16
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 263.
buds för fastställande och utfående av hans fordran. Det kan nämligen
visa sig erforderligt att i samband med dylikt anstånd lämna föreskrifter
om borgenärs befogenhet att jämväl i andra avseenden än dem, som
redan kunna anses vara omfattade av ordalagen i 3 §, göra gällande
rättsliga verkningar av utebliven betalning, t. ex. ifråga om borgenärs
rätt att realisera handpant m. m. Det gjorda tillägget avser att åt
Kungl. Maj:t överlämna rätt att i varje särskilt fall giva de regler
härom, som äro nödiga.»
Föredragande departementschefen uppläste härefter det i enlighet
med vad ovan anförts avfattade förslaget till lag angående förordnande
om anstånd med betalning av gäld (moratorium); och hemställde före¬
dragande departementschefen, att förslaget måtte föreläggas riksdagen
till antagande.
Denna hemställan, som biträddes av statsrådets
övriga ledamöter, behagade Hans Maj:t Konungen bi¬
falla; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga . . . vid detta protokoll utvisar. •
Ur protokollet:
Israel Myrberg.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1914.