Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
1
Nr 261.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag till
ändrad lydelse av § 4 u) i gällande förordning med
tulltaxa för inkommande varor; given Stockholms slott
den 10 juli 1914.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels besluta, att § 4 u) i gällande förordning med tulltaxa för
inkommande varor skall erhålla följande lydelse:
§ 4.
Tullfrihet åtnjutes utom för varor, vilka enligt tulltaxan äro fria
från tullavgift, jämväl för:
u) naturalier, etnografiska och kulturhistoriska föremål samt av¬
bildningar därav, avsedda att ingå i samlingar med allmännyttigt ända¬
mål, vilka tillhöra staten eller kommun eller därifrån åtnjuta understöd.
dels ock förklara, att förestående bestämmelse skall tillämpas från
den dag, Kungl. Maj:t bestämmer.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Vennersten.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 181 käft. (Nr 261-) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition AV 261.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 juli 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern HAMMARSKJÖLD,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde.
I eu till chefen för finansdepartementet ställd skrift har ledamoten
av riksdagens andra kammare Hj. Wijk gjort följande framställning.
»Bland varor som åtnjuta tullfrihet upptagas i tulltaxans § 4 mom. u)
'Naturalier och etnografiska föremål till vetenskapliga samlingar’.
Någon anvisning om vad som bör menas med etnografiska före¬
mål finnes ej i tulltaxans varuförteckning, varav följt, att vederbörande
tullmyndigheter givit rubriken en ytterst snäv begränsning och i mot¬
sats mot numera gängse vetenskapligt språkbruk velat under etnografica
inbegripa endast husgeråds- och andra föremål från de kulturellt lägst
stående folken. Så snart ett etnografiskt föremål kunnat inrubriceras
under någon av taxans övriga rubriker, såsom porslin, glas, järn och
dylikt, har det förklarats tullpliktigt även då det bevisligen införts för
att införlivas med en vetenskaplig samling.
3
Kungl. Maj:t3 Nåd. Proposition Nr 261.
Ett förtydligande av tulltaxans mening är således av nöden, om
det med bestämmelsen avsedda syftet skall kunna vinnas.
Vid ett försök att närmare precisera begreppet 'etnografiskt före¬
mål’ i utsträckt mening möta dock svårigheter att fixera de nya grän¬
serna, svårigheter som ökas därav att hållpunkter saknas för att bedöma
vilka föremål, som av realskäl böra betala tull eller åtnjuta tullfrihet,
när det gäller vetenskapliga samlingar.
Det visar sig i själva verket omöjligt att av teoretiska eller prak¬
tiska skäl här upprätthålla kravet på tullplikt, medan från allmännyttans
synpunkt allt talar för att vetenskapliga och allmännyttiga institutioner
medgivas tullfrihet för alla föremål — möbler, keramik, textilier, planscher
eller annat — som äro avsedda att ingå i deras samlingar, vare sig
dessa föremål äro av äldre eller nyare datum, av närmare eller fjärmare
härkomst.
Bestämmelser ägnade att förhindra eventuella missbruk av en dylik
tullfrihet torde lätt kunna stadgas t. ex. genom skyldighet för veder¬
börande institutions chef att på heder och samvete förklara att de in¬
förda föremålen äro avsedda för institutionens samlingar.
På grund av det anförda vågar jag vördsamt hemställa, att herr
statsrådet ville vidtaga åtgärder för vinnande av det syfte, som här
berörts.»
Generaltullstyrelsen, som på grund av remiss avgivit utlåtande i
ärendet, har därvid överlämnat ett från packhusinspektionen i Stockholm
i ämnet infordrat yttrande, så lydande:
»Såsom infordrat utlåtande i anledning av herr Hjalmar Wijks till
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet ställda, härmed åter¬
gående skrivelse angående åtgärders vidtagande för vinnande av en
friare tolkning av bestämmelserna i tulltaxeförordningens § 4 mom. u)
angående tullfrihet för etnografiska föremål till vetenskapliga samlingar
lär inspektionen vördsamt anföra följande.
I det av tulltaxekommittén avgivna förslag till tulltaxeförordning
var tullfrihet enligt nämnda moment ifrågasatt endast för naturalier till
vetenskapliga samlingar. Vid förslagets behandling under 1910 års
riksdag tillädes emellertid 'etnografiska föremål’ med följande motivering
av bevillningsutskottet: 'Av samma skäl, som föranlett, att naturalier till
vetenskapliga samlingar tillerkänts tullfrihet, synes enahanda förmån
böra medgivas för etnografiska föremål till dylika samlingar’. (Angående
Packhus-
inspeletionen i
Stockholm.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
den omfattning, som från början avsetts åt begreppet 'etnografiska före¬
mål’, finnes sålunda ingenting närmare angivet.)
Den utvidgning av momentet, som sålunda kom till stånd, kan
utan tvivel sägas hava fyllt en brist i tullagstiftningen, enär före
nämnda tid tullfrihet ej var direkt medgiven för etnografiska föremål.
Dock torde i förekommande fall även dessförinnan dylika föremål — om
man därmed avser sådana föremål, som äro ägnade att belysa de kultu¬
rellt lågt stående folkens liv — hava tullfritt införts, varvid de, ehuru
mindre egentligt, rubricerats såsom naturalier för vetenskapliga sam¬
lingar.
I den av generaltullstyrelsen utfärdade varuförteckningen till tull¬
taxan har ingen anvisning lämnats i syfte att närmare begränsa be¬
greppet etnografiska föremål, ett förhållande som säkerligen berott på
de även i närslutna skrivelse medgivna svårigheterna att fixera grän¬
serna. I praktiken har emellertid tolkningen gått ungefärligen i den
riktning, som i skrivelsen angives — och vilken däri betecknas såsom
ytterst snäv och stående i motsats till numera gängse vetenskapligt
språkbruk — nämligen att såsom etnografiska föremål betraktats endast
sådana, som kunnat anses ägnade att belysa naturfolkens liv och verk¬
samhet, och således icke möbler, keramik, textilalster och andra konst¬
industriella föremål från kulturfolken och särskilt icke sådana av senare
datum.
Denna tolkning torde också förklaras av det förhållandet, att en
tulltjänsteman i allmänhet saknar förutsättningar för att bedöma dylika
föremåls egenskaper av etnografica.
Ordet etnografi betyder visserligen folkskildring, och i anslutning
härtill synes det berättigat att draga den slutsats, att såsom etnogra¬
fiska skulle kunna anses alla sådana föremål, som belysa ett folks liv,
på vilket kulturstadium det än stode. Huruvida denna tolkning ur
vetenskaplig synpunkt är riktig kan inspektionen ej bedöma. Det före¬
faller emellertid, som om språkbruket i allmänhet icke skulle fatta
uttrycket i denna vidsträckta betydelse.
I senare upplagan av Nordisk Familjebok återfinnes nämligen i
definitionen på etnografi bland annat följande uttalande, vilket synes
tyda på riktigheten av nu tillämpad tullbehandlingspraxis: 'Etnografien
begränsas numera allmänt till naturfolken. Motsvarande undersökningar
beträffande kulturfolken hänföras till kulturhistorien’.
Goda skäl torde emellertid få anses föreligga för medgivande av
tullfrihet även för kulturhistoriska föremål, försåvitt de äro avsedda för
offentliga vetenskapliga samlingar. Ett dylikt medgivande lärer lämp¬
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 261.
ligast höra stödja sig på en uttrycklig bestämmelse och förutsätter
sålunda en ytterligare utvidgning i ifrågavarande syfte av tulltaxeför-
ordningens ovannämnda mom. u).
Härjämte torde, jämlikt bestämmelsen i sista stycket av tulltaxe-
förordningens § 4 (efter mom. u), på administrativ väg böra stadgas,
att för åtnjutande av tullfrihet för kulturhistoriska föremål intyg skall
företes därom, att de äro avsedda uteslutande för offentlig vetenskaplig
samling.»
Generaltullstyrelsen anför i sitt utlåtande följande:
»Förevarande framställning avser sådan utvidgning av den i §
4 u) tulltaxeförordningen medgivna tullfrihet för 'naturalier och etno¬
grafiska föremål till vetenskapliga samlingar’, att sagda tullfrihet komme
att omfatta jämväl möbler, keramik, textilarbeten, planscher och dylika
föremål, ämnade att ingå i allmänna institutioners samlingar, oavsett
huruvida dessa föremål vore av äldre eller nyare datum, av närmare
eller fjärmare härkomst.
'Generaltullstyrelsen anser för sin del, att det ej bör möta någon
betänklighet att tillmötesgå det önskemål, för vilket petitionären sålunda
gjort sig till tolk. De nu gällande bestämmelserna om tullplikt för
vissa museiföremål äro givetvis till hinder för vetenskapliga samlingars
förkovran och hava vid särskilda tillfällen givit anledning till missnöje,
något som bland annat framgår av handlingarna i ett hos styrelsen
nyligen förehaft ärende.
Styrelsen finner sig alltså böra ifrågasätta, huruvida icke § 4 tull¬
taxeförordningen kunde erhålla förslagsvis följande ändrade lydelse:
’§ 4. Tullfrihet----person; samt
u) naturalier samt etnografiska och kulturhistoriska föremål, in¬
kommande till offentliga samlingar, som åtnjuta understöd av staten
eller någon kommun.
De särskilda----skeppsproviant.’
Därest tulltaxeförordningen erhåller sådan ändrad lydelse, torde
samtidigt i administrativ väg böra utfärdas allmän föreskrift av följande
innehåll:
'Såsom villkor för åtnjutande av den i § 4 u) tulltaxeförordningen
medgivna tullfrihet för naturalier samt etnografiska och kulturhistoriska
föremål, inkommande till offentliga samlingar, som åtnjuta understöd
av staten eller någon kommun, skall gälla: att vederbörande samlings
föreståndare avgiver, för att såsom verifikation bifogas inkommande
tulljournalen, skriftlig av vittnen styrkt försäkran på tro och heder, att
Gener altull-
styrelsen.
Departements•
chefen.
6 Kunal. Majds Nåd. Proposition Nr 261.
föremålen äro avsedda att ingå i samlingen; börande, där tullförvalt¬
ningen finner sådant erforderligt, härjämte förebringas tillförlitlig ut¬
redning därom, att samlingen åtnjuter understöd av staten eller någon
kommun’.»
I likhet med generaltullstyrelsen finner jag den i förevarande
ämne gjorda framställningen förtjäna beaktande. Det synes vara otvivel¬
aktigt, att en utvidgning i av petitionären angivet syfte av den i § 4 u)
tulltaxeförordningen medgivna tullfriheten är av behovet påkallad. Emel¬
lertid är jag icke övertygad därom, att generaltullstyrelsens förslag fullt
tillgodoser det avsedda ändamålet. Det synes mig nämligen tvivelaktigt,
om under rubriken kulturhistoriska föremål kunna inbegripas exempelvis
planscher, en artikel, som av petitionären åsyftas och som, enligt vad
jag inhämtat, lärer vara föremål för en icke obetydlig import till musei¬
samlingar. För att vara fullt förvissad om att planscher och andra
liknande föremål skola vid import till dylika samlingar komma i åt¬
njutande av tullfrihet, varemot intet torde vara att erinra, lärer man
böra fullständiga uppräkningen i förevarande moment. Jämväl i övrigt
torde generaltullstyrelsens förslag böra något jämkas och omredigeras.
Sålunda synes mig den i detta sammanhang måhända icke fullt tydliga
beteckningen offentliga samlingar böra undvikas. Ej heller torde med
hänsyn därtill, att åtskilliga av våra samlingar icke lära vara i egentlig
mening vetenskapliga, det vara lämpligt att behålla den nuvarande be¬
teckningen vetenskapliga samlingar. Däremot synes man kunna på ett
tillfredsställande sätt angiva samlingarnas karaktär, om de betecknas
såsom samlingar med allmännyttigt ändamål och det därjämte i huvud¬
saklig överensstämmelse med generaltullstyrelsens förslag kräves, att
samlingarna skola tillhöra staten eller någon kommun eller åtnjuta
statligt eller kommunalt understöd.
För att underlätta och i viss mån även reglera tillämpningen av
ett stadgande i nyss angiven riktning torde i de administrativa föreskrifter,
som vid ett bifall till nu ifrågavarande förslag lära komma att utfärdas,
böra intagas föreskrift därom, att, i händelse tullförvaltning finner sådant
erforderligt, utredning skall förebringas om att samling, till vilken inför¬
sel äger rum, är av sådan beskaffenhet, som i författningen avses.
Den förändrade bestämmelsen torde böra träda i kraft snarast möjligt.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
dels besluta, att § 4 u) i gällande förordning med tulltaxa för
inkommande varor skall erhålla följande ändrade lydelse:
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 261.
7
§ 4.
Tullfrihet åtnjutes utom för varor, vilka enligt tulltaxan äro fria
från tullavgift, jämväl för:
u) naturalier, etnografiska och kulturhistoriska föremål samt av¬
bildningar därav, avsedda att ingå i samlingar med allmännyttigt ända¬
mål, vilka tillhöra staten eller kommun eller därifrån åtnjuta understöd.
dels ock förklara, att förestående bestämmelse skall tillämpas från
den dag, Kungl. Maj:t bestämmer.
Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde,
behagade Hans Maj:t Konungen bifalla; och skulle
proposition till riksdagen avlåtas av den lydelse, bil.
litt. . .. vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Teodor Franzén.