Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.
1
Nr 251.
Kungl. Ma,j:ts nådiga proposition till riksdagen angående bidrag
till uppehållande av internationell patruller ing stjänst i
Norra Atlanten; given Stockholms slott den 10 juli 1914.
Med åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att såsom bidrag från Sverige till uppehållande av internationell
patrulleringstjänst i Norra Atlanten m. m. under åren 1914 och 1915
å extra stat under sjunde huvudtiteln för år 1915 bevilja ett förslags¬
anslag å högst ................................-......................:...................... kronor 27’375’
med rätt för Kungl. Maj it att därav under år 1914 an-
vånda högst................................................................................... krouor 12’775'
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Vennersten.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 173 häft. (Nr 2ol.) 1
&
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition kr 251.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 juli
1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för finansdepartementet statsrådet Vennersten anförde, efter
gemensam beredning med hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena, följande:
»Då jag inför Kungl. Maj:t i statsrådet den 14 maj 1914 anmälde
de frågor, som rörde regleringen av riksstatens sjunde huvudtitel för år
1915, omförmälde jag under punkt 14, »Bidrag till internationell patrul-
leringstjänst i norra Atlanten», hurusom å den i London senaste vinter
hållna internationella sjösäkerhetskonferensen nödiga anstalter träffats för
anskaffande genom Amerikas Förenta staters försorg av två fartyg,
avsedda för internationell patrulleringstjänst i de av is hemsökta trak¬
terna av Atlantiska Oceanens norra del. I planen inginge, att för denna
3
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 251.
patrulleringetjänst, som redan tagit sin början i mitten av februari 1914,
utgifterna skulle i viss proportion erläggas av olika stater, därvid på
Sveriges lott skulle komma två procent av de till ett årligt belopp av
högst 40,000 pounds sterl. beräknade kostnaderna.
I enlighet med min därvid gjorda samt av statsrådets övriga leda¬
möter biträdda hemställan täcktes Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att, i
avbidan på den proposition om anvisande av ifrågavarande medel, som
kunde komma att föreläggas riksdagen, såsom bidrag från Sveriges sida
till omförmälda internationella patrulleringstjänst i Norra Atlanten bland
de extra anslagen under sjunde huvudtiteln för år 1915 beräkna ett
belopp av 28,000 kronor.
Jag anhåller nu att få inför Kungl. Maj:t ånyo anmäla förevarande
ärende.
Härvid tillåter jag mig till en början att rörande ordalydelsen och
innebörden av den vid ifrågavarande konferens ingångna, i London den
20 januari 1914 undertecknade konventionen hänvisa till vad de vid
propositionen nr 194 till innevarande riksdag angående vissa ändringar
i sjölagen fogade protokoll och bilagor därom innehålla.
Jag torde därför här kunna inskränka mig till att återgiva bestämmel¬
serna om den patrulleringstjänst, varom nu är fråga. Dessa stadganden
återfinnas i art. 6 och 7 av konventionen och lyda i översättning
sålunda:
»Art. 6.
De höga fördragsslutande parterna förplikta sig att vidtaga alla mått och
steg för att säkerställa oskadliggörandet av vrak i den del av norra Atlanten, som
ligger öster om en linje dragen från Kap Sable till en punkt, liggande på 34 N bredd
och 70° V längd. De skola dessutom inom kortast möjliga tid igångsätta en under¬
söknings- och observationstjänst av fartyg beträffande isförhållandena i norra
Atlanten ävensom en patrulltjänst för efterspaning av drivis.
Dessa tre uppgifter skola utföras av två fartyg.
Under hela den årstid, då is förekommer, skola dessa fartyg användas för
efterforskningar av drivis. o
Under resten av året skola de två fartygen användas saval till undersök¬
ningar och observationer angående isförhållandena som ock till oskadliggörandet av
vrak. Emellertid skall tillses, att de nämnda undersökningarna och observationerna
angående isförhållanden fullgöras på ett effektivt sätt i synnerhet från början av
februari intill den tid drivisen börjar. . .
Då de två fartygen användas till efterforskning av drivis, skola de höga
fördragsslutande parterna, i den utsträckning de kunna och försavitt den sjömilitära
tjänsten det tillåter, utsända krigsfartyg eller andra fartyg för att förstöra farliga
vrak, om sådan förstörelse är av behovet påkallad.
4
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 251.
Art. 7.
Det hemställes till Förenta Staternas regering att övertaga utförandet av de
tre nämnda uppgifterna, nämligen förstörande av vrak, undersökningar och observa¬
tioner beträffande isförhållanden och efterforskning av drivis. De av de höga för-
dragsslutande parterna, som äro särskilt intresserade härav, och vilkas namn här
nedan anföras,, förbinda sig att i nedan angivna proportion bidraga till de utgifter,
som upprättandet och underhållet av nämnda företag komma att medföra.
Procent.
Tyskland........................................................................................ 15
Förenta Staterna ....................................................................... 15
Österrike-Ungern .................................... 2
Belgien............................................................................................ 4
Canada............................................................................................ 2
Danmark........................................................................................ 2
Frankrike .................................................................................... 15
Storbritannien................................................................................ 30
Italien............................................................................................ 4
Norge ............................................................................................ 3
Holland ........................................................................................ 4
Ryssland........................................................................................ 2
Sverige ....................................................................................... 2
Envar av de höga fördragsslutande parterna har rätt att upphöra med sitt
bidrag till dessa företag efter den 1 september 1916. Dock blir den höga fördrags¬
slutande part, som vill begagna sig av denna rätt, skyldig att deltaga i utgifterna
intill den 1 september, som följer efter dagen för fördragets uppsägande i denna
särskilda punkt. För att begagna sig av denna rätt skall den nämnda parten med¬
dela de övriga fördragsslutande parterna sin avsikt minst sex månader före samma
1 september; för att vara löst från sina förpliktelser den 1 september 1916 bör
alltså vederbörande part meddela sin avsikt senast den 1 mars 1916 och på samma
sätt varje år.
Såframt Förenta Staternas regering icke skulle acceptera den hemställan,
som göres, ävensom därest någon av de höga fördragsslutande parterna av en eller
annan anledning icke skulle vara villig att åtaga sig här ovan angivna ekonomiska
förpliktelse, skola de höga fördragsslutande parterna söka ordna denna fråga på
bästa, med deras ömsesidiga intresse överensstämmande sätt.
Den höga fördragsslutande parts regering, som åtager sig uppgiften att oskad¬
liggöra vrak, uppmanas att göra undersökningar om möjligheten, att handelsfartyg,
som på ett effektivt sätt bidragit till oskadliggörandet av vrak på havet, må kunna
av de sammanskjutna medlen tillerkännas belöningar, vilka bestämmas av samma
regering i förhållande till de utförda tjänsterna.
De höga fördragsslutande parter, som bidraga till omkostnaderna för de tre
ovannämnda uppgifterna, skola hava rätt att när som helst efter gemensam överens¬
kommelse företaga de förändringar i denna artikel och ärt. 6, som kunna finnas
önskvärda,?
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.
I det betänkande, som ligger till grund för de föreslagna nu
återgivna bestämmelserna, anförde vederbörande på konferensen tillsatta
kommitté till motivering av förslaget i huvudsak följande.
I. Förstörande av vrak.
Alla stater erkände numera sin förpliktelse att förstöra eller avlägsna hindren
för skeppsfarten på och vid sina egna kuster, och skedde detta på ett tillfreds¬
ställande sätt. .
Yad anginge förstörandet av vrak, som icke befunne sig på eller vid någon
kust, vore gällande praxis något växlande. Den internationella maritima konferens,
som hållits i Washington år 1889, hade uttalat, att vrak mycket sällan förekomme
på det öppna havet — med undantag för Atlanten — och att den fara, som vålla¬
des av sådana vrak, icke vore stor nog att motivera de stora utgifter, varmed det
systematiska avlägsnandet av desamma skulle vara förbundet. Däremot förekomme
vrak så talrikt i Norra Atlanten, i synnerhet i de farvatten, som gränsade till den
nordatlantiska kusten väster om en linje dragen från Bermudasöarna till Kap Race,
att de utgjorde en allvarlig fara, och att genom internationell överenskommelse
åtgärder borde vidtagas för sådana vraks förstörande eller avlägsnande.
Då intet steg i denna riktning blivit taget av de olika staterna, hade Förenta
Staterna år 1908 på egen bekostnad utsänt ett särskilt för vraks tillintetgörande
byggt fartyg. Denna anordning hade därefter vidmakthållits, och hade lartyget
med bistånd av Förenta Staternas »Revenue cutter service» på ett särdeles effektivt
sätt sörjt för tillintetgörandet av vrak i de farvatten, som särskilt avsåges i Washington-
konferensen.
Andra stater hade tid efter annan vid särskilda tillfällen utsänt krigsfartyg
för att uppsöka och förstöra farliga vrak i öppna havet, men bortsett från de insti¬
tutioner, som dessa stater upprätthölle till förstörande av vrak på eller vid sm egen
kust, hade ingen annan nation än Förenta staterna underhållit någon fast »vrak-
förstörare» på havet.
Från Förenta Staternas sida framhölles, att de havsområden, som numera
genom nämnda lands föranstaltande bevakades, hade en mycket större utsträckning
än de farvatten, som läge väster om en linje dragen från Kap Sable till en punkt
liggande på 34° nordlig bredd och 70° västlig längd och därifrån vidare till Bahama-
öama. Tillintetgörandet av vrak i den del av havet, som gränsade till den Nord¬
amerikanska kusten öster om nämnda linje, borde enligt Förenta Staternas mening
ske för samtliga nationers räkning och icke blott på nämnda rikes bekostnad.
Kommittén anslöte sig till den uppfattning, som uttalats av 1SS9 års
Washingtonkonferens, med hänsyn till nödvändigheten av en internationell organisa¬
tion till förstörande av vrak i det hav, som gränsade till den nordatlantiska kusten,
och med hänsyn till att det varken vore praktiskt eller nödvändigt att åvägabringa
någon sådan organisation för andra farvatten.
Kommittén vore av den uppfattningen att, ehuru de flesta vrak funnes på
eller nära Förenta Staternas kust, så utgjorde dock även de vrak, som förekomme
öster om den linje, vilken Förenta Staterna angivit som en rimlig gräns för sitt
nationella arbete, en allvarlig fara för sjöfarten.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.
II. Isobservationer.
I mars 1913 hade brittiska regeringen (i samarbete med de förnämsta ångbåts-
linjer, som uppehölle förbindelse mellan den europeiska kontinenten, Storbritannien
och Nordamerika) utsänt fartyget »Scotia» för att iakttaga islossningen och isens
rörelse i norra Atlanten och för att utföra vetenskapliga undersökningar av de ström¬
förhållanden, som påverkade isen, ävensom riktningen och hastigheten av isens drift.
En preliminär rapport angående det av »Scotia» utförda arbetet hade genom-
gåtts av kommittén, som vore av den mening, att det vore önskvärt att för när¬
varande fortsätta dessa undersökningar.
III. ^patrullering.
Förenta Staterna hade under issäsongen åren 1912 och 1913 hållit två fartyg
till patrulltjänst å de nordliga transatlantiska routerna. Dessa fartyg hade till upp¬
gift att undersöka isens läge, bestämma dess syd-, öst- och västgräns samt hålla
känning med isen under dess rörelse söderut, så att dagligen gnisttelegrafiska med¬
delanden kunde utsändas, varigenom fartygen kunde erhålla upplysning om var is
förekomme och särskilt upplysning om is, som kunde förmodas komma att korsa
routerna.
Kommittén vore av den uppfattningen, att det vore önskvärt att för närva¬
rande fortsätta detta patrulleringssystem.
IV. Rapportering av vrak och is.
Rapportering från fartyg till fartyg, från fartyg till land och från land till
fartyg vore numera frivillig. Systemet hade i det hela haft goda verkningar och
blivit betydligt underlättat genom utväxlandet av meddelanden mellan de olika
staternas meteorologiska institutioner. Kommittén lade den allra största vikt på
upprätthållande av ett effektivt rapportsystem.
På grund av det anförda funne kommittén, att de stater, som väsentligen
vore intresserade i sjötrafiken på Norra Atlanten, borde i lämplig proportion bidraga
till kostnaderna för de omhandlade anordningarna, att dessa borde ofördröjligen
igångsättas, samt att Amerikas Förenta stater borde anmodas att åtaga sig skötseln
av nämnda anordningar.
Ifrågavarande konvention skall, enligt bestämmelse i dess art.
69, tråda i kraft den 1 juli 1915.
Även bortsett från ovan refererade kommittéuttalande hava emellertid
önskemål gjort sig gällande, att den i de citerade artiklarna avsedda
patrulltjänsten redan dessförinnan skulle träda i verksamhet. I skrivelse
av den 18 januari 1914 till utrikesdepartementet har nämligen här¬
varande brittiska minister, efter att hava givit tillkänna, att amerikanska
regeringen beräknat den årliga kostnaden för patrulltjänsten till ett belopp,
ej överstigande 40,000 pounds sterling, vidare meddelat, att det syntes
brittiska regeringen synnerligen önskvärt, att patrulleringsfartygen började
1
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 251.
sin verksamhet redan i februari 1914. Då amerikanska regeringen för¬
klarat sig beredd att efter anmodan föranstalta om att fartygen började
sin tjänstgöring sistnämnda månad, föresloge brittiska regeringen, att eu
hemställan därom måtte riktas till amerikanska regeringen; och komme
brittiska regeringen att bära sin del av kostnaderna från och med dagen
för tjänstgöringens början. Ministern anhöll vidare på sin regerings
befallning, att svenska regeringen måtte biträda brittiska regeringens
nyssnämnda förslag samt bemyndiga sistnämnda regering att å Sveriges
vägnar till amerikanska regeringen göra framställning i ovan nämnt syfte.
över denna framställning anmodades kommerskollegium att yttra
sig. I sitt den 22 januari 1914 avgivna underdåniga utlåtande anför
kollegium följande:
»Att Sverige såsom sjöfartsidkande nation icke bör eller kan undandraga sig
att deltaga i bärandet av kostnaderna för de av den internationella sjösäkerhets-
konferensen beslutade åtgärderna till undanröjande av de faror, som hota sjöfarten
i Atlantiska Oceanens norra del, finner kollegium påtagligt. Enligt kollegium till-
handakomna upplysningar utgör den för Sveriges vidkommande ifrågasatta andelen
av kostnaderna eller två procent lika stor andel, som skulle komma att falla på
Ryssland, och är densamma beräknad huvudsakligen i förhållande till Sveriges del¬
tagande i sjöfarten. Andelen i fråga kan möjligen synas väl högt tilltagen, om
man utgår från omfattningen av den hittillsvarande svenska sjöfarten just på de
farvatten, vilka det här gäller, men med hänsyn dels till det stora antal svenska
medborgare, som årligen befordras över Nordatlanten, dels till planerade betydande
utvidgningar i våra ångfartygsförbindelser med Nordamerika, och dels slutligen till
den omständigheten, att två procent lärer vara den minsta andel, som i konven¬
tionen blivit för något land beräknad, anser kollegium, att befogade anmärkningar
mot den gjorda beräkningen icke kunna för Sveriges del framställas.»
I anledning härav hemställde kollegium, att Kungl. Maj:t täcktes
biträda brittiska regeringens i ärendet framställda förslag samt bemyn¬
diga nämnda regering att å Sveriges vägnar göra framställning i avsett
syfte till Förenta Staternas regering.
Genom beslut den 30 januari 1914 förklarade Kungl. Maj:t hinder
för Sveriges del ej möta att genom brittiska regeringen hos amerikanska
regeringen göra framställning i syfte att ovannämnda för isobservationer
m. m. avsedda fartyg finge börja sin tjänstgöring påföljande februari
månad.
Sedermera har härvarande brittiska minister i skrivelse till utrikes¬
departementet meddelat, att amerikanska tullbevakningsfartyget »Seneea»
den 15 sistlidne februari trätt i tjänstgöring som internationellt patrull¬
fartyg.
8
Departements¬
chefen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.
Att Sverige för sin del bör ratificera den vid sjösäkerhetskonfe-
rensen i London undertecknade konventionen synes mig ur flera syn¬
punkter högst önskvärt; och frågan härom torde i sinom tid underställas
Kungl. Maj:ts prövning. Det lärer ej vara erforderligt att i detta
sammanhang närmare utveckla de skäl, som tala för en dylik ratificering.
Jag vill här endast omnämna, att kommerskollegium i den 18 maj 1914
avgivet utlåtande bestämt förordat konventionens biträdande från vårt lands
sida. En ratifikation för Sveriges vidkommande av ifrågavarande konven¬
tion skulle emellertid ej med nödvändighet behöva omfatta ett deltagande i
kostnaderna för den i konventionens art. 6 och 7 stadgade patrullerings-
tjänsten. Tredje stycket av sistnämnda artikel synes nämligen förutsätta,
att ifrågavarande företag skulle kunna igångsättas även utan medverkan
av alla de i artikeln nämnda staterna. Att vårt land på denna punkt
skulle undandraga sig konventionens förpliktelser kan jag emellertid
under inga omständigheter förorda. De skäl, som i kommerskollegii
förut citerade utlåtande av den 22 januari 1914 anförts för bidrag från
svensk sida till nämnda patrulleringstjänst, synas mig icke kunna mot¬
sägas. Det torde sålunda vara tillfyllest att här hänvisa till vad kolle¬
gium i sådant hänseende yttrat. »Tåg vill endast tillägga, att det här
ej är fråga om att ikläda svenska staten en ofrånkomlig förpliktelse
för någon längre framtid, då det är bidragsgivande stat medgivet att
den 1 september 1916 kunna genom föregående uppsägning upphöra
med sitt bidrag.
Vad angår beräknandet av det belopp, vartill Sveriges andel i kost¬
naderna för patrull erm gstjänsten bör uppgå, har man i sådant hänseende
endast att utgå från det för sammanlagda kostnaden fastslagna maximi¬
beloppet, 40,000 pounds sterl. för år. Det synes därför riktigast, att
vårt lands bidrag anvisas i form av ett förslagsanslag å högst det belopp,
som motsvarar två procent av nämnda summa. Enligt vad jag inhämtat,
har i Korge beloppet blivit, frånsett procentsatsen, på enahanda sätt
beräknat. Det för år 1915 utgående bidraget skulle således för Sveriges
del uppgå till 800 pounds sterl. eller, efter den till grund för det norska
bidraget liggande kursen av 18.2 5 kronor, till 14,600 kronor. För tiden
från och med den 15 februari 1914 till samma års slut eller för tio och
en halv månader skulle beloppet utgöra 12,775 kronor. Det anslag, som
torde böra av årets riksdag anvisas, skulle alltså uppgå till sammanlagt
27,375 kronor.
På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att såsom bidrag från Sverige till uppehållande av internationell
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 251.
patrulleringstjänst i norra Atlanten m. m. under åren 1914 och 1915
å extra stat under sjunde huvudtiteln för år 1915 bevilja ett förslags¬
anslag å högst..................................................................... kronor 27,375: —
med rätt för Kungl. Maj:t att därav under år 1914
använda högst ........................................................................ kronor 12,775:—.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi¬
trädda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposi¬
tion av den lydelse, bilagan litt. ... vid detta proto¬
koll utvisar.
Ur protokollet:
Teodor Franzén.
fJ
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914 173 sand. 1 häft. (Nr 251.)