Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 226.
1
Nr 226.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående ändrade
villkor för lån från odlingslånefonden; given Stockholms
slott den 3 juli 1914.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riks¬
dagen
att godkänna de i statsrådsprotokollet föreslagna villkoren för
lån från odlingslånefonden, att gälla från och med år 1915.
De till ärendet börande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Johan Beck-Friis.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 151 käft. (Nr 226.) 1
2
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 226.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3
juli 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde.
Rörande villkoren för lån från odlingslånefonden gäller för när¬
varande kungörelse den 14 juni 1901, som grundar sig på beslut vid
samma års riksdag. I denna kungörelse har ändring skett genom kun¬
görelsen den 31 december 1912, vilken innefattar ändrad lydelse av
mom. 4 och 5 i först omförmälda kungörelse samt föranletts av beslut
vid 1912 års riksdag.
Jag tillåter mig nu erinra, dels att Kungl. Maj:t i den till inne¬
varande års senare riksdag avlåtna statsverkspropositionen under nionde
huvudtiteln framlagt förslag i syfte att, bland annat, ärenden rörande
odlingslån skulle framdeles överflyttas till att handläggas av lantbruks-
3
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 226.
styrelsen ensam, dels ock att Kungl. Maj:t den 12 juni 1914 till riks¬
dagen avlåtit proposition, nr 124, angående ändring i gällande bestäm¬
melser rörande fördelning av odlingslån. Vid bifall till dessa förslag
komma vissa ändringar i villkoren för dylika lån att bliva erforderliga.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen hava
därjämte i skrivelse den 16 oktober 1912 hemställt om ändring i vissa
andra hänseenden av omförmälda villkor. Utlåtanden häröver hava
avgivits den 23 januari 1913 av statskontoret och den 27 november 1913
av justitiekanslersämbetet.
Ovanberörda förslag, åsyftande att, bland annat, ärenden angående
odlingslån framdeles skulle överflyttas till att handläggas av lantbruks¬
styrelsen ensam, innefattas i de under punkterna 1 och 3 under nionde
huvudtiteln av statsverkspropositionen till årets senare riksdag fram¬
lagda förslag till ändringar i lantbruksstyrelsens stat samt i staten för
statens lantbruksingenjörer, extra lantbruksingenjörer och lantbruks-
stipendiater. De ändringar i förberörda kungörelse, som föranledas av
en dylik överflyttning, synas inskränka sig till att dels orden »väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen samt» uteslutas å ett ställe i vartdera av
mom. 2 och 4, varjämte predikatet bör undergå härav föranledd jämkning,
dels ock orden »väg- och vattenbyggnadsstyrelsen» å ett ställe i vart
och ett av mom. 5, 6, 7, 8, 11 och 16 utbytas mot ordet »lantbruks¬
styrelsen». I det förslag till ändrade villkor, som jag har för avsikt
att framlägga, motsvarar mom. 17 det nuvarande mom. 16. Jag vill
därjämte framhålla, att det nya mom. 12, jag ämnar föreslå, röner in¬
verkan av nu ifrågavarande ändring i fråga om dessa ärendens hand¬
läggning.
De ändringar, som sammanhänga med det i propositionen nr 124
framlagda förslaget angående ändring i gällande bestämmelser rörande
fördelning av odlingslån, äro angivna i det vid samma proposition
fogade statsrådsprotokoll samt innebära, att orden »hemman eller hem-
mansdelar» i mom. 7 samt ordet »hemman» i mom. 9 d), 11 och 13
utbytas mot ordet »fastigheter». I det förslag, jag kommer att fram¬
lägga, motsvaras 9 d) av 9 c) samt mom. 13 av mom. 14. Den be¬
Väg- och
vattenmygg*
nadsstyrelsen
samt lånt•
bruks-
styrelsen.
4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 226.
stämmelse i mom. 11, som enligt det nyss anförda skulle behöva ändras,
kommer däremot enligt det förslag, jag ämnar framlägga, att kunna
uteslutas.
Jag torde härefter böra redogöra för de av väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen samt lantbruksstyrelsen i ovanberörda skrivelse den 16 oktober
1912 gjorda framställningar och för utlåtandena däröver.
I mom. 11 av kungörelsen den 14 juni 1901 stadgas, att det
ankommer på Kungl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning av
beviljat statslån från odlingslånefonden samt återfordra vad därav upp-
burits, i, bland andra, det fall att arbetet, utan att anstånd med det-
sammas utförande blivit av Kungl. Maj:t medgivet, icke fullbordats inom
därför bestämd tid. Det arbete, som här åsyftas, är dels vattenavled-
nings- och avdikningsarbetet och dels odlingsarbetet.
Styrelserna hava i förenämnda skrivelse erinrat, hurusom i gällande
bestämmelser angående villkoren för erhållande och tillgodonjutande
av statsbidrag från norrländska avdikningsanslaget (numera kungörelse
den 31 december 1912 mom. 9) och från allmänna avdikningsanslaget
(numera kungörelse den 31 december 1912 mom. 10) stadgades, att
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ägde medgiva anstånd med arbetets
utförande. Dessa arbeten avsåge vattenavlednings- och avdikningsarbeten
vid de företag, till vilka anslagen i fråga beviljats. Ärenden om med¬
givande av anstånd, syntes dock ej vara av svårare beskaffenhet eller mera
invecklad art, när det gällde företag, till vilka lån från odlingslåne¬
fonden erhållits, än vid företag, till vilka bidrag lämnades från något av de
två nämnda anslagen. Därför syntes i mom. 11 av gällande villkor
för odlingslån sådan ändring böra vidtagas, att anstånd med företags
utförande kunde medgivas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, då fråga
vore om vattenavlednings- och avdikningsarbetet, samt av lantbruks¬
styrelsen, då _ fråga vore om odlingsarbetet. Genom den sålunda före¬
slagna ändringen skulle utan olägenhet för någon kunna vinnas en
välbehövlig förenkling vid dylika ärendens behandling. Den nya be¬
stämmelsen borde få tillämpas å såväl företag, till vilka lån redan be¬
viljats, som ock företag, till vilka lån framdeles komme att beviljas.
Mot detta förslag har statskontoret ej haft något att erinra.
Statskontoret.
5
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 226.
Justitiekanelersämbetet bär med anledning av jämförelsen med
gällande kungörelser rörande villkoren för bidrag från omförmälda bägge
anslag och såvitt rörde förslaget, att det skulle överlämnas åt lantbruks-
styrelsen att medgiva anstånd med föreskrivet odlingsarbetes utförande,
erinrat, att sistnämnda båda kungörelser avsåge att fastställa regler för
erhållande för vissa ändamål av statsbidrag utan återbetalningsskyldighet
och att således genom samma kungörelser icke stadgades om någon
tyst förmånsrätt, som kunde lända eventuella inteckningshavare till men,
om odlingsarbetet icke fullgjordes.
För att underlätta en rätt uppfattning av styrelsernas ändrings¬
förslag i övrigt torde jag få erinra om följande bestämmelser i gällande
kungörelse rörande odlingslån.J)
För varje företag, till vilket odlingslån sökes, skall vara uppgjord
en arbetsplan, som underställes Kungl. Maj:ts prövning (mom. 1). Med
den, som mot åtnjutande av statslån åtagit sig ett dylikt företags ut¬
förande, skall väg- och vattenbyggnadsstyrelsen å kronans vägnar avsluta
kontrakt, vari låntagaren förbinder sig att i noggrann överensstämmelse
med den fastställda arbetsplanen fullborda såväl vattenavledningen och
avdikningen som även odlingsarbetet inom viss bestämd tid (mom. 5).
För sådant kontrakts fullgörande ävensom för lyftade lånemedels
återbetalning, ifall mot kontraktet brytes, skall ställas sådan säkerhet,
som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänues (mom. 6). Denna
säkerhetsförbindelse — vilken icke är att förblanda med de skuld-
och borgensförbindelser, som låntagaren enligt mom. 9 d) och e) har
att förete i statskontoret för att kunna utfå beviljade lånemedel — skall
emellertid av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen överlämnas till stats¬
kontoret, i vars vård samtliga låne- och säkerhetshandlingar skola för¬
bliva (mom. 9 b) och 10).
Så snart det vattenavlednings- och avdiknings- samt odlingsarbete,
om vars utförande kontraktet avslutats, blivit avsynat och godkänt, skall
enligt bestämmelsen i mom. 6 den för kontraktets fullgörande ställda
Bäkerheten upphöra att gälla.
Den skuldförbindelse med tillhörande säkerhetshandling, som enligt
mom. 9 d) och e) skall lämnas för i statskontoret lyftade lånemedel, kan till
vederbörande återställas, så snart ansvaret för lånets betalning överflyttats
Ö I det följande avses naturligtvis momenten enligt deras nuvarande innehåll och alltså
icke enligt det ändringsförslag, jag kommer att framlägga.
Justitit-
kanaleraäm-
letet.
6
Väg- och
vattenmygg-
nadsstyrelsen
samt lant¬
bruks•
styrelsen.
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 226.
på den jord, till vars förbättrande lånet utgått, och således realsäkerhet
för lånet erhållits (mom. 9 d). En given förutsättning för att låneansvaret
må kunna överflyttas till jorden är emellertid, att vattenavlednings- och
av dikning s arbetet skall hava blivit utfört, avsynat och godkänt. Vid
lånebeloppets bestämmande tages nämligen hänsyn till kostnaden allenast
för vattenavlednings- och avdikningsarbetet och till den genom samma
arbete påräknade jordförbättringen. I det förra hänseendet finnes ut¬
trycklig föreskrift i mom. 4 och i det senare hänseendet har städse nu
angivna förfaringssätt tillämpats såsom en konsekvens av nyssnämnda
föreskrift. Innan detta arbete godkänts, är det icke ådagalagt, att den
förbättring, som tagits i beräkning såsom blivande säkerhet för lånet,
inträtt, och innan dess kan den enligt mom. 9 e) lämnade säkerheten
icke eftergivas. Den förbättring, som odlingen medför, beräknas däremot
städse till samma belopp som odlingskostnaden, och ingendera tages i
beräkning vid lånebeloppets bestämmande.
Om, innan vattenavlednings-, avdiknings- och odlingsarbetet blivit
fullbordat, avsynat och godkänt, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skulle finna den jämlikt mom. 6 ställda säkerheten för kontraktets full¬
görande ej vidare nöjaktig, eller om, innan lånet blivit genom laga
kraftägande beslut fördelat å jorden, statskontoret skulle finna den
jämlikt mom. 9 e) ställda säkerheten för lånet ej vidare nöjaktig, kan
Kungl. Maj:t låta inställa all vidare utbetalning av lånet och återfordra
uppburna odlingslånebelopp jämte 5 procent ränta (mom. 11). (Eljest
förräntas odlingslån efter 3.6 procent.)
Nu hava styrelserna anfört, att bestämmelsen i mom. 6, att
säkerheten för kontraktet icke skulle beträffande odlingsarbetet upphöra
att gälla, förr än detta arbete vore avsynat och godkänt, ofta för¬
anlett odlingslånebehövande att avstå från tanke på sådant lån. För
vattenavlednings- och avdikningsarbetets utförande hade i allmänhet
fullt betryggande bestämmelser genom syn enligt gällande lag om
dikning m. m. tillkommit, så att en var medintressent i företaget
utan fara för ekonomisk förlust kunnat svara för annan medintressent3
åtagande i detta hänseende. Svårighet att anskaffa säkerhet för kon¬
traktets uppfyllande, intill dess vattenavlednings- och avdikningsarbetet
blivit avsynat och godkänt, efter vilken tid lånet omedelbart finge för¬
delas på de särskilda hemmanen och inskrivas i jordeboken, hade där¬
för i allmänhet icke varit märkbar. Men beträffande förpliktelsen att
ansvara för odlingsarbetets fullgörande hade stor tveksamhet yppats, och
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 226.
vederbörande, som undertecknat borgensförbindelsen angående odlingen,
hade gjort detta endast under förhoppning, att staten ej skulle göra
bruk av sin makt i förevarande hänseende.
Bestämmelsen om skyldighet för borgensmännen att, även efter
det vattenavlednings- och avdikningsarbetet blivit avsynat och godkänt,
svara för odlingsarbetet, syntes därför vara alltför sträng och stundom
omöjlig att uppfylla. Den syntes även vara obehövlig, då det enligt
styrelsernas uppfattning på grund av mom. 11 stode Kungl. Maj:t
öppet att, därest arbetet icke inom bestämd tid fullbordats, återfordra
vad av lånet uppburits.
I den händelse sistnämnda utväg anlitades, synteB det dock
rimligt, att uppsägningen skulle drabba endast den försumlige. Då
odlingsarbetet befunnits fullbordat, vilket alltid eller i regel inträffade
något eller några år efter tiden för vattenavlednings- och avdiknings-
arbetets godkännande, vore lånet i regel inskrivet på vederbörandes
hemman. Från den tiden syntes det ock vara rimligt, att ansvaret för
odlingsarbetets fullbordande skulle vila uteslutande på jordägaren utan
någon som helst skyldighet för borgensmännen att ansvara. Borgens¬
männen vore ju i övrigt helt befriade från ansvar, så snart lånet blivit
fördelat och infört i jordeboken.
I överensstämmelse härmed ansåge styrelserna riksdagens med¬
givande böra inhämtas till sådan ändring dels av mom. 6 i sagda villkor,
att den ställda säkerheten för odlingslån skulle upphöra att gälla be¬
träffande vattenavlednings- och avdikningsarbetet — liksom nu — så
snart detta blivit avsynat och godkänt, men beträffande odlingsarbetet,
så snart lånet genom laga kraft ägande beslut blivit fördelat på de
hemman, vilka skulle ansvara för återbetalningen, dels och av mom. 11
i villkoren, att det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att låta inställa
all vidare utbetalning av statslånet samt återfordra vad därav uppburits,
sålunda att den, som uraktlåtit honom enligt den fastställda planen
åliggande odlingsarbete, vore skyldig att på en gång och övriga lån¬
tagare att på en gång eller efter hand inbetala uppburna belopp inom
tid, som av Kungl. Maj:t bestämdes.
Lämpligt syntes vara, att de sålunda föreslagna ändringarna av
mom. 6 och mom. 11 finge tillämpas såväl å redan beviljade odlingslån
som ock å dem, som framdeles komme att beviljas.
Statskontoret har med anledning av detta förslag erinrat, huru¬
som ett liknande förslag förut framkommit och utgjort föremål för
Statskontoret.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 226.
uttalanden av såväl vederbörande ämbetsmyndigheter som Kungl. Maj:t
och riksdagen, och har statskontoret härom anfört följande.
Punkten F. mom. 5 av kungörelsen den 28 september 1883 an¬
gående bildande av en fond med ändamål att genom lån understödja
odling av sänka trakter innehöll följande, med förra delen av mom. 6
i den nu gällande kungörelsen den 14 juni 1901 lika lydande föreskrift:
»För fullgörande av sådant kontrakt ävensom för de lyftade statsmedlens
återbäring, i fall mot kontraktet brytes, skall ställas sådan säkerhet, som
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkännes.»
Av lantbruksakademiens förvaltningskommitté gjordes på sin tid
hemställan, att denna föreskrift måtte upphävas, enär den dels vore
mindre nödig, då staten i varje fall ägde full säkerhet för lånebeloppet
uti den borgen, som enligt mom. 8 av kungörelsen den 28 september
1883 skulle avlämnas till statskontoret, dels ock medförde omgång och
olägenhet för låntagarna. Väg- och vattenbvggnadsstyrelsen ansåg före¬
skriften kunna utan någon olägenhet borttagas. Jämväl statskontoret
uttalade som sin åsikt, att den i mom. 5 omförmälda säkerhet kunde
— med avseende därå att den i mom. 10 av samma kungörelse stad¬
gade påföljd för brytande av det ingångna kontraktet funnes intagen i
formuläret för de skuldförbindelser, som för lånens utbekommande skulle
avlämnas — utan avsevärd olägenhet undvaras, helst de personer, vilka
iklädde sig förbindelsen att ansvara för kontraktets fullgörande', i de
flesta fall vore desamma, som tecknade borgen å skuldförbindelsen.
På de av myndigheterna åberopade skälen föreslog Kungl. Maj:t
i proposition den 31 december 1887, att stadgandet i punkten F. mom.
5 av kungörelsen den 28 september 1883 skulle upphävas.
I skrivelse den 7 april 1888 förklarade sig emellertid riksdagen
icke kunna dela den åsikt, som läge till grund för detta Kungl. Maj:ts
förslag. Under erinran att det ålåge låntagare från fonden att »full¬
borda såväl vattenavledningen och avdikningen som även odlingsarbetet'!)
samt att »kontrakt härom skulle upprättas och säkerhet ställas ej mindre
för de lyftade statsmedlens återbäring, i fall mot kontraktet brötes»,
utan även för »fullgörande av sådant kontrakt», uttalade riksdagen,
hurusom det också läge mycken vikt uppå, att kontraktet fullgjordes
samt det däri utfästa odlingsaxbetst behörigen utfördes, och att staten
härvid hade en skyldighet att iakttaga, som ej upphävdes genom den
säkerhet, staten kunde äga för lånets återbäring, ifall mot kontraktet
brötes. Riksdagen erinrade vidare, att vid de förhandlingar, som före-
gingo beslutet om ifrågavarande fonds bildande, ej ringa betänkligheter
framkallats av den tysta förmånsrätt, som staten måste betinga sig för
9
Kutig!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 226.
de utlämnade lånen, och att, då icke desto mindre denna form för
statens säkerhet befanns utan olägenhet för inteckningshavare fort¬
farande kunna bibehållas, detta berott, på sätt riksdagens skrivelse
den 11 juni 1883 utvisade, bland annat därpå, att med dessa lån följde
»ovillkorlig skyldighet, för vars fullgörande särskild säkerhet måste
lämnas, att verkställa odlingens, samt att, då vid lånebeloppets bestäm¬
mande icke finge beräknas någon kostnad för odlingsarbetet, men det
i allt fall ålåge jordägaren att verkställa detta arbete, egendomens värde
i följd härav måste antagas ökas med ett belopp, vida större än det,
för vilket staten betingat sig förmånsrätt. I betraktande härav fann
riksdagen den staten med fog åliggande omsorgen om intecknings-
havares rätt icke medgiva eftergivande i någon väsentlig mån av den
säkerhet, som i den förevarande delen funnes föreskriven i då gällande
bestämmelser. Endast så till vida ansåg sig riksdagen kunna biträda
Kungl. Maj:ts framställning i denna del, att berörda säkerhet skulle
kunna eftergivas, för så vitt den avsåge den i kontraktet åtagna skyl¬
digheten att, sedan odlingsarbetet väl blivit verkställt, vederbörligen
underhålla detsamma, så länge någon del av lånet återstode ogulden.
Till stöd för denna eftergift anfördes, att, då den långa tid, detta åta¬
gande avsåge, kunde antagas mycket försvåra säkerhetens anskaffande
och då efter odlingens fullbordande det egna ekonomiska intresset på¬
kallade arbetets behöriga vidmakthållande, det kunde antagas, att den
föreskrivna säkerheten i denna del i själva verket vore mindre behövlig.
Riksdagen beslöt därför, att till stadgandet i punkt F. mom. 5 av kun¬
görelsen den 28 september 1883 skulle fogas följande tillägg: »skolande
denna säkerhet upphöra att gälla, så snart vattenavlednings- och av-
diknings- samt odlingsarbetet blivit avsynat och godkänt».
Riksdagen anförde vidare, att ett vidsträcktare eftergivande av
säkerheten, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, hade, förutom vad sålunda
ur synpunkten av inteckningshavares rätt däremot anmärkts, vidare
synts riksdagen vara även ur statens egen synpunkt mindre lämplig,
emedan den åberopade säkerheten för sftwMförbindelsens uppfyllande,
enligt mom. 8 d) och e) av kungörelsen den 28 september 1883, ej
avsåge och enligt sakens natur ej borde avse vidare betalningsansvar,
än intill dess lånet blivit fördelat på de hemman, vilka skulle ansvara
för återbetalningen, och fördelningen vunnit laga kraft samt antecknats
uti jordeboken, men denna fördelning i vissa fall torde kunna hinna
behörigen verkställas och säkerheten således upphöra, innan själva
odlingsarbetet utförts.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 151 höft. (Nr 226.) 2
10
Justitie-
kanslers-
ämbetet.
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 226.
Den av riksdagen sålunda beslutade lydelsen har ifrågavarande
bestämmelse, numera intagen i mom. 6 i 1901 års kungörelse, seder¬
mera bibehållit.
Statskontoret har i sitt nu förevarande utlåtande vidare framhållit,
att det av styrelserna nu framlagda förslaget till ändring av mom. 6
ginge ut därpå, att den för kontraktets fullgörande ställda säkerheten,
i vad den avsåge odlingsarbetets kontraktseuliga utförande, skulle upp¬
höra att gälla, så snart lånet genom laga kraft ägande utslag fördelats
på den eller de fastigheter, som hade att svara för lånets eller de olika
låneandelarnas återbetalande i den genom utslaget fastställda ordning.
Tiden för rätt att återfå berörda säkerhet skulle alltså komma att sam¬
manfalla med den, då de för lånets utbekommande avlämnade säkerhets-
handlingarna skulle kunna återställas till vederbörande.
Av motiveringen till detta förslag ville det synas, som om styrel¬
serna tänkt sig, att Kungl. Maj:t, i händelse det visade sig, att odlings¬
arbetet icke utfördes enligt kontraktets bestämmelser, skulle kunna, även
sedan jorden kommit att bära ansvaret för lånets återbetalning, påfordra,
att oguldna lånemedel hos vederbörande jordägare uttoges i annan ord¬
ning och till större belopp (straffränta), än vad genom det laga kraft
vunna utslaget om lånets fördelning blivit fastställt.
Då detta enligt statskontorets uppfattning icke torde låta sig göra,
hade det av styrelserna härutinnan framställda förslaget i själva verket
samma innebörd som det, vilket av Kungl. Maj:t framlades för 1888
års riksdag. Deu erfarenhet, som under de sedan dess gångna 25
åren vunnits om betydelsen av den säkerhetshandling, varom här vore
fråga, hade emellertid, såvitt statskontoret kunnat finna, icke givit stöd
åt den uppfattning, att det skulle vara med någon nämnvärd risk för¬
knippat att helt och hållet eftergiva denna säkerhet, ty någon strängare
påföljd för kontraktets brytande i en eller flera punkter än den, att
vidare låneutbetalningar inställdes och lyftade lånemedel förklarades vara
jämte straffränta förfallna till omedelbar återbetalning, kunde ju icke
förekomma; och i detta avseende borde fullt uttömmande förbehåll kunna
göras uti de låneförbindelser, som skulle avlämnas till statskontoret för
lånemedlens utbekommande.
Statskontoret ansåge därför att, om någon ändring i avseende å
säkerheten för kontraktets fullgörande skulle vidtagas, den borde gå i
enahanda riktning som den för 1888 års riksdag föreslagna.
Justitiekanslersämbetet har i denna del av ärendet åberopat vad
riksdagen anfört i sina skrivelser den 7 april 1888 och den 31 maj
11
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition AV 226.
1901 samt hänvisat till innehållet i ett av ämbetet samma dag avgivet
utlåtande i ärende angående utsträckning av tiden för redan beviljat
anstånd med odlingsarbete, som skolat utföras i sammanhang med
sänkning av Vällingen m. fl. sjöar i Stockholms län. Ämbetet har
vidare givit till känna, att ämbetet, särskilt med hänsyn till eventuella
inteckningshavares rätt, ansåge betänkligheter möta mot att den säker¬
het eftergåves, som enligt mom. 6 i gällande villkor för lån från odlings-
lånefonden skulle ställas för odlingsarbetets fullgörande.
Innehållet i nu förevarande hänseende av riksdagens sålunda åbe¬
ropade skrivelse den 7 april 1888 finnes intaget i statskontorets ovan
återgivna yttrande.
Riksdagens av justitiekanslersämbetet jämväl åberopade skrivelse
den 31 maj 1901 föranleddes av Kungl. Maj:ts proposition om vissa
ändringar i då gällande lånevillkor. Sedan riksdagen framhållit, att
Kungl. Maj:ts förslag i vissa fall innebure en utsträckt lånerätt från
fonden, anförde riksdagen, att da emellertid de från fonden utlämnade
lånen förbehölles en tyst förmånsrätt framför inteckningar i fastigheterna,
det syntes böra noga tillses, att inteckningshavares rätt i möjligaste
mån skyddades. I detta syfte syntes odlingstvång böra förefinnas; men
därjämte borde lånen bestämmas till endast 70 procent (i stället för av
Kungl. Maj:t föreslagna 80 procent) av jordförbättringsvärdet. Vikten
läge dock förnämligast däruppå, att så stor jordförbättring, som blivit
förespeglad och vitsordad, verkligen vunnes, ty i sådant fall bleve in-
teckningshavarnas säkerhet icke försämrad utan fastmer förbättrad.
Beträffande det av justitiekanslersämbetet omförmälda ärende rörande
begärt ytterligare anstånd med fullbordande av det återstående odlings¬
arbetet till visst företag anser jag mig böra här lämna följande redogörelse.
Kungl. Maj:t beviljade den 22 april 1898 till sänkning av Vällingen
m. fl. sjöar samt avdikning och odling av mark till åtskilliga fastigheter
i Tveta, Över Järna och Turinge socknar av Stockholms län ett lån å
21,600 kronor från samma års odlingslånefond samt fastställde tillika
arbetsplan för företaget. Genom kontrakt, som av väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen godkändes den 20 juli 1898, åtogo och förbundo sig
ledamöterna i den av intressenterna valda arbetsdirektionen, å vederbö¬
rande intressenters vägnar, att arbetet skulle utföras sålunda, att vatten-
avledningen och avdikningen skulle vara fullbordade senast den 1
september 1900 och odlingen vara utförd innan den 1 september 1908,
allt i överensstämmelse med den fastställda arbetsplanen. Tillika inne¬
höll kontraktet den från mom. 11 i gällande villkor hämtade bestäm¬
Ett ärende
ang. begärt
anstånd med
odlings¬
arbetets full¬
görande.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 226.
melsen att, i händelse arbetet icke fullbordades inom därför bestämd tid,
det skulle ankomma på Kungl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetal¬
ning av statslånet samt återfordra vad därav uppburits jämte ränta.
För fullgörande av alla de skyldigheter och förbindelser, som arbets-
direktionen åtagit sig enligt kontraktet, ävensom för återbäring av de
lyftade statsmedlen, i fall mot kontraktet brötes, gingo två personer i
borgen, dock att denna löftesförbindelse skulle upphöra att gälla, så
snart vattenavlednings- och avdiknings- samt odlingsarbetet blivit avsynat
och godkänt.
Sedan det till företaget börande vattenavledningsarbetet avsynats
och av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänts den 23 juli 1900,
samt det beviljade odlingslånet till fullo utbetalts, fördelade Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Stockholms län genom utslag den 20 maj 1902
odlingslånet på vederbörande hemman och fastställde i enlighet med
kungörelserna den 13 juni 1845 och den 3 november 1848 återbetalnings-
skyldigheten att, såsom ett jorden åliggande allmänt besvär, fullgöras
under 26 år med visst belopp årligen.
Odlingsarbetet blev emellertid icke färdigt inom den i kontraktet
bestämda tiden. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 23 december 1908
blev denna tid därför utsträckt till den 1 september 1910.
Vid besiktning den 28 december 1912 av vederbörande lantbruks-
ingenjör befanns, att en areal av sammanlagt 28 hektar 62.8 ar, som
enligt arbetsplanen skolat odlas och som till skilda delar tillhörde gods¬
ägaren Elof Rosén å Vacksta, C. J. Carlsson å Rudkälla och godsägaren
I. Lindström å Vibynäs, ännu icke blivit odlad, ehuru den till största
delen vore av mycket god beskaffenhet.
Arbetsdirektionens ordförande anförde i skrivelse till Kungl. Maj:t
sistnämnda månad, att berörda, då ännu icke odlade område utgjorde
omkring 24 procent av hela den genom arbetsplanen till odling bestämda
arealen. Ägarna därav hade, oaktat arbetsdirektionens trägna påminnelser,
ännu icke kunnat förmås att fullgöra denna dem åliggande odlingsskyl-
dighet. Då för dessa fastighetsägare svårighet möjligen skulle uppstå,
om hela de å deras ifrågavarande fastigheter belöpande oguldna andelar
av odlingslånet skulle på en gång av statsverket utkrävas, och arbets-
direktionen hyste förhoppning, att odlingsarbetet skulle bliva utfört inom
den närmaste framtiden, ifall förlängning i arbetstiden erhölles, anhölle
arbetsdirektionen om ytterligare förlängning i tiden för odlingsarbetets
utförande till den 1 oktober 1916.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen hava
tillstyrkt dylik förlängning till den 1 september 1916.
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 226.
Justitiekanslersäinbetet häri särskilt utlåtande den 27 november 1913
uttalat, att ämbetet antoge, att remissen i ärendet i främsta rummet av-
såge att erhålla ämbetets yttrande rörande de tvångsmedel, som kunde
stå kronan till buds för att, om så ansåges nödigt, framtvinga det efter¬
satta odlingsarbete, som ålåge vederbörande. Efter erinran om ovan
angivna förhållanden beträffande kontraktet in. m. har ämbetet med¬
delat, att i det till arbetsplanen hörande kostnadsförslaget vissa beräk¬
nade belopp upptoges för de olika vattenavloppens upptagande, men att
i fråga om odlingsarbetet allenast förekomme följande anteckning: »kost¬
nad för odling och tegdikning lika med den beräknade vinsten genom
odlingen». Härav finge anses framgå, — vad som för övrigt kunde
anses ostridigt emellan alla vederbörande — att enligt arbetsplanen det
skulle åligga varje särskild jordägare att verkställa den odling, som
förekomme å hans jord. I arbetsplanen angåves såsom det lämpligaste
sättet för odlingens verkställande att flåhacka och bränna jorden, var¬
efter askan borde ofördröjligen utspridas över fältet; härifrån undan-
toges dock de gräsbärande ängarna, vilka borde plöjas direkt, enär mat¬
jorden å dessa ej vore synnerligen djup och bränning förty ej där borde
äga rum.
Vidare har justitiekanslersämbetet anfört följande.
De rättsliga tvångsåtgärder, som, då föreskrivet odlingsarbete icke
inom bestämd tid verkställdes, kunde ifrågakomma, vore:
1) inställande av odlingslånets utbetalande,
2) återfordrande av odlingslånet på en gång eller successivt, och
3) talan vid domstol om vederbörandes förpliktande att vid lämp¬
ligt äventyr fullborda odlingsarbetet.
Enär det ifrågavarande odlingslånet till fullo utbetalts, kunde i
föreliggande fall inställande av dess utbetalning ej vidare ske.
Huruvida återfordrande av lånet kunde ske i annan ordning, än
som bestämts genom Kungl. Maj:ts befallningshavandes utslag angående
lånets fördelning på hemmanen och återbetalning, kunde synas tvivel¬
aktigt. Emellertid ansåge ämbetet, att kronan nog med framgång kunde
göra gällande, att Kungl. Maj:ts befallningshavandes utslag icke kunde
medföra ändring i det avslutade kontraktets bestämmelser om de fall,
då lånet kunde återfordras, och om sättet härför, och att föreskrifterna i
Kungl. Maj:ts befallningshavandes utslag meddelats och gällde endast
under den förutsättningen, att låntagarnas åtaganden i fråga om arbe¬
tenas utförande fullgjordes.
Då i kontraktet icke talades om något partiellt återfordrande av
lånet, syntes detta i sin helhet kunna återfordras, i den mån det icke
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 226.
redan amorterats. Emellertid syntes det justitiekanslersämbetet, att något
återfordrande av de delar av lånet, som belöpte å de hemman, å vilka
odlingsskyldigbeten fullgjorts, icke borde ifrågakomma.
Genom kontraktet och löftesskriften, jämförda med arbetsplanen,
vore arbetsdirektionen och löftesmännen förbundna att ansvara för od¬
lingsarbetets utförande; och justitiekanslersämbetet ansåge för sin del,
att, om talan därom vid domstol mot dem anställdes, domstolen sanno¬
likt skulle förplikta dem att låta fullborda odlingsarbetet vid äventyr,
att detsamma eljest finge genom kärandens föranstaltande verkställas på
deras bekostnad. Ett dylikt äventyr vore för lagen icke okänt; det om¬
nämndes i utsökningslagen och hade i praktiken ofta tillämpats. I
föreliggande fall, där odlingsarbetet skulle bestå av jordens flåhackning
och bränning eller plöjning, syntes ej heller av arbetets beskaffenhet
hinder böra möta för arbetets bortlegning. I detta sammanhang ansåge
sig justitiekanslersämbetet böra erinra därom, att med anledning av
riksdagens skrivelse den 31 maj 1901 och Kungl. Maj:ts brev till väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen den 14 juni 1901 odlingslånetagare numera
avfordrades skriftlig förbindelse, däri de förklarade vederbörande arbets-
direktion, syssloman eller borgesmän berättigade att, därest odlingsarbeten
icke blivit av vederbörande jordägare inom föreskriven tid behörigen
utförda, på jordägarnas bekostnad utföra desamma.
Att talan om skyldighet att vid ovan nämnda äventyr fullborda
odlingsarbetet med utsikt till framgång kunde föras även mot två av de
försumliga jordägarna i detta ärende, nämligen godsägaren Rosén och
C. J. Carlsson i Rudkälla, syntes justitiekanslersämbetet otvivelaktigt.
Däremot syntes tveksamt, om sådan talan kunde föras mot den tredje
jordägaren, godsägaren Lindström, enär denne icke i arbetsplanen upp-
toges såsom ägare av jord, som inginge i företaget. Vid vilken tid han
förvärvat den mark, varå odlingsarbete försummats, framginge icke av
handlingarna.
Vid bedömandet av frågan, huruvida i detta ärende talan om
vederbörandes förpliktande att verkställa det eftersatta odlingsarbetet
borde av kronan verkställas, syntes man hava att taga hänsyn dels
därtill, huruvida det allmännas intresse krävde, att den ifrågavarande
jorden, för vars odlande kronan lämnat lån, verkligen bleve uppodlad,
och dels därtill huruvida eventuella inteckningshavare, vilkas säkerhet
minskats därigenom, att odlingslånegivaren erhållit tyst förmånsrätt till
betalning framför inteckningshavarna, kunde bliva lidande därigenom,
att odlingsarbetet och därmed den intecknade egendomens beräknade
förhöjning i värde utebleve. Det förra spörsmålet syntes det icke till¬
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 226.
komma justitiekanslersämbetet att besvara; till det senare spörsmålets
besvarande på ett tillförlitligt sätt lämnade de remitterade och andra för
ämbetet tillgängliga handlingar icke material.
1 anledning av vad i detta ärende förekommit har Kungl. Maj:t
förut denna dag beviljat förlängning i tiden för odlingsarbetets utförande
till den 1 september 1916.
Med anledning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt lant-
bruksstyrelsens nu refererade förslag om ändringar i odlingslånevillkoren
vill jag först anföra, att jag i likhet med dessa styrelser ävensom stats¬
kontoret icke kan anse någon som helst betänklighet böra möta för att
den befogenhet att medgiva förlängning i arbetstiden för ett med
odlingslån understött arbetsföretag, som nu är Kungl. Maj:t förbehållen,
överlåtes å vederbörande ämbetsverk, vilket vid bifall till förberörda
överflyttningsförslag skulle bliva lantbruksstyrelsen. Härigenom skulle
en önskvärd förenkling i arbetet ernås och Kungl. Maj:t befrias från
handläggningen av ett icke obetydligt antal ärenden, vilka visserligen
icke äro av någon mer betungande beskaffenhet, men som dock för¬
anleda åtskilligt arbete. Nästan alltid torde för övrigt Kungl. Maj:t
vid besluts fattande i ärenden av förevarande slag finna sig böra följa
det sakkunniga ämbetsverkets tillstyrkan, vilken grundar sig på vad
som inhämtats vid vederbörande tjänstemans inspektion å arbetsplatsen.
Genom förändringen skulle en avsevärd tidsvinst i ärendets avgörande
beredas, vilken för låntagaren bör vara av betydelse. Liknande be¬
fogenhet är i fråga om statsbidrag från avdikningsanslagen redan till¬
erkänd vederbörande ämbetsverk. Med anledning av vad justitiekanslers¬
ämbetet anfört vill jag framhålla, att det ju här blott är fråga om
anstånd med och icke om eftergivande av utförande av föreskrivet
arbete.
Vad därefter angår det andra av styrelsernas förslag, nämligen
om ändring i bestämmelserna i fråga om den säkerhet, som nu skall
jämlikt mom. 6 ställas för kontraktets fullgörande ävensom för de lyftade
statsmedlens återbäring i händelse mot kontraktet brytes, är vid denna
frågas bedömande att märka, att enligt bestämmelse i samma moment
denna säkerhet nu skall upphöra att gälla, så snart vattenavlednings-
Departcments-
chefen.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 226.
och avdiknings- samt odlingsarbetet blivit avsynat och godkänt. Då
det sålunda i detta fall är fråga om olika arbeten, vilka avsynas och
godkännas särskilt för sig och i regel på skilda tider, i det att odlingen
i allmänhet ej kan fullbordas förrän någon tid efter själva torrläggnings¬
arbetet, underlättas frågans bedömande, om man undersöker densamma
för vartdera arbetet för sig.
Vidkommande vattenavlednings- och avdikningsarbetet bör då be¬
aktas, att, om mot kontraktet brytes i fråga om detta arbete, i det att
detsamma icke utföres enligt den fastställda planen eller icke är full¬
bordat inom i kontraktet bestämd eller särskilt medgiven tid, det jäm¬
likt mom. 11 ankommer på Kungl. Maj:t att låta inställa all vidare ut¬
betalning av lånet samt återfordra vad därav uppburits. Säkerhet för
dylik återbetalning skall nu ställas enligt mom. 6. Denna utväg är så
väl den enklaste som ock fullt tillräcklig. Då nämligen fördelnings-
utslag, på sätt ovan framhållits, icke meddelas, förrän vattenavlednings-
och avdikningsarbetet blivit fullbordat, avsynat och godkänt, följer härav,
dels att återfordringsmöjligheten på grund av kontraktsbrott i detta fall
otvivelaktigt står öppen, så länge som dylikt kontraktsbrott kan äga
rum, och dels att, i händelse sådant kontraktsbrott föreligger och Kungl.
Maj:t icke i det särskilda fallet efter vederbörande myndighets hörande
medgiver, att arbetet må godkännas oaktat skedd avvikelse från arbets¬
planen eller försumlighet i avseende å tiden för dess fullbordande, lånet
återfordras samt alltså någon fördelning på jorden icke äger rum och
icke heller någon med tyst förmånsrätt jorden graverande förpliktelse
uppkommer. Då det nu omförmälda förfaringssättet alltså innebär fullt
tillräckliga garantier i olika hänseenden, synes icke något böra vara att
invända mot att den särskilda säkerheten för kontraktets fullgörande
enligt mom. 6 eftergives, i vad densamma avser fullbordandet av vatten¬
avlednings- och avdikningsarbetet. Denna åskådning överensstämmer med
statskontorets uppfattning, och även justitiekanslersämbetet synes icke
hava haft något att erinra däremot, då de betänkligheter, ämbetet ut¬
talat, avse allenast, att den säkerhet eftergives, som nu skall jämlikt
mom. 6 ställas för odlingsarbetets fullgörande.
Vad odlingsarbetet beträffar, torde det i varje fall vara tydligt,
att, intill dess fördelningsutslag meddelats, man även vid kontraktsbrott
i fråga om detta arbete har samma medel till rättelses vinnande, som
nyss nämnts, nämligen inställande av lånets utbetalning och återfordrande
av det redan uppburna. Emellertid äger i regel odlingsarbetet rum
först efter torrläggningsarbetets avslutande och tiden för dess fullbordande
bestämmes stundom till flera år därefter.
17
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 226.
Beträffande kontraktsbrott vid dylikt efterföljande odlingsarbete
ställer sig saken annorlunda. 1 varje fall kan icke utvägen att inställa
vidare utbetalning av lånet anlitas, då ju detta redan vid fördelnings-
utslaget är till fullo utbetalt. Huruvida staten, oaktat laga kraftvunnet
fördelningsutslag föreligger, äger möjlighet att i detta fall återfordra
ogulden del av lånet i annan ordning än detta utslag angiver, synes
vara tvivelaktigt, om än, såsom justitiekanslersämbetet anfört i sitt
utlåtande i ovan omförmälda särskilda ärende, sådan möjlighet icke
torde vara alldeles utesluten. En annan möjlighet för rättelses vinnande
— jämväl framhållen av justitiekanslersämbetet — torde däremot alltid
stå kronan öppen, nämligen att vid domstol föra talan om vederbörandes
förpliktande att fullgöra odlingsarbetet enligt kontraktet. Denna utväg
torde i detta fall vara den enda fullt pålitliga. 1 likhet med justitie¬
kanslersämbetet anser jag det icke tillrådligt att i fråga om odlings¬
arbetet eftergiva den fordran på ställande av säkerhet för kontraktets
fullgörande, som nu är föreskriven i mom. 6. Ett föreläggande vid
vite för den försumlige jordägaren att utföra odlingen skulle näm¬
ligen icke alltid komma att leda till åsyftat resultat på grund av ekono¬
miska svårigheter för honom eller av andra orsaker. (Såsom justitie¬
kanslersämbetet omförmält, avfordras nu på grund av Kungl. Maj:ts
föreskrift den 14 juni 1901 odlingslånetagare en skriftlig förbindelse,
som berättigar vederbörande arbetsdirelction, syssloman eller borgensmän
att, därest odlingsarbete icke blir behörigen fullgjort av jordägaren inom
föreskriven tid, utföra detsamma på jordägarens bekostnad. Härigenom
synes vara tillräckligt sörjt för att åtminstone i de flesta fall en an¬
maning till arbetsdirektionen, sysslomannen eller borgensmännen eller i
nödfall ett sådant föreläggande vid vite, som ovan nämnts, blir effektivt
och verkligen kommer att medföra odlingsarbetets fullgörande.
Med hänsyn till vad sålunda anförts, finner jag det vara önskvärt,
att bestämmelserna angående den i mom. 6 nu omförmälda säkerheten
förändras. Jag vill erinra, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt
lantbruksstyrelsen framhållit, att de nuvarande bestämmelserna, om
vilkas innebörd stor tveksamhet yppats, ofta föranlett odlingslånebehö-
vande att avstå från tanke på sådant lån.
Sagda bestämmelser torde, såsom ovan framhållits, i vad de avse
säkerheten för själva kontraktets fullgörande, faktiskt endast behöva
gälla fullbordande av det odlingsarbete, som återstår, sedan lånet förde¬
lats å jorden. Då det synes olämpligt att stadga olika regler i detta
fall för odlingsarbete, utfört å olika tider, torde dock bestämmelserna
fortfarande böra gälla fullgörandet av allt odlingsarbete.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 151 höft. (Nr 226.) 3
18
Kung!. Majds Nåd. Proposition Nr 226.
1 avseende å säkerheten för lyftade statsmedels återbäring i hän¬
delse mot kontraktet brytes, synes det angeläget, att den nu rådande
ovissheten, huruvida dylikt ansvar fortfar även efter fördelningsutslaget,
avlägsnas. Jag anser detta kunna utan risk ske på det sätt, att dylikt
ansvar förklaras icke föreligga. Den nyss härovan omförmälda säker¬
heten för att även efter nämnda tidpunkt få odlingsarbetet utfört torde
enligt min mening vara fullt tillräcklig.
Bestämmelsen om dylikt återbetalningsansvar för tiden före för¬
delningsutslaget synes också lämpligen böra undergå ändring genom
att flyttas till annat moment. Då det väl är lämpligast, att statskontoret,
som i allt fall jämlikt mom. 9 d) och e) mottager eu skuldförbindelse
jämte säkerhetshandling för lånets återbetalning intill dess fördelningen
å jorden ägt rum, har kontroll och granskning av alla de handlingar,
som röra den ekonomiska delen av odlingslåneaffären, synes mig näm¬
ligen den förbindelse och den säkerhet, som böra lämnas för medlens
återbäring i händelse mot kontraktet brytes, kunna och böra samman¬
slås med nyssnämnda i mom. 9 d) och e) omförmälda handlingar.
Härigenom förenklas proceduren avsevärt för låntagaren. Den i mom.
9 d) avsedda förbindelsen med tillhörande säkerhetshandling upphör enligt
nuvarande bestämmelse att gälla genom att fördelningsutslaget vinner
laga kraft och fördelningen antecknas i jordeboken, och detta är just den
tidpunkt, då, såsom jag ovan anfört, jag anser att även det särskilda
återbetalningsansvaret vid kontraktsbrott bör upphöra.
I samband med denna förändring bör i mom. 11 den ändring
vidtagas, att Kungl. Maj:ts befogenhet att i särskild ordning återfordra
lånet begränsas till samma tidpunkt.
I mom. 6 skulle då endast kvarstå föreskriften om säkerhet för
kontraktet i fråga om odlingsarbetets fullbordande. Jag vill framhålla,
att icke sällan odlingslån beviljas till företag, som icke innefatta något
odlingsarbete, enär antingen all i företaget ingående jord redan är odlad
eller ock den jord, som icke är det, anses icke böra odlas. I dessa fall
skulle någon säkerhetshandling av ifrågavarande slag icke tarvas.
Viss ändring i mom. 7 synes även böra äga rum på grund härav,
varjämte den nuvarande bestämmelsen i mom. 9 b) torde kunna utgå.
Samtidigt med dessa ändringar synas jämväl några andra förtyd-
liganden och och jämkningar böra ske.
Då den nu gällande kungörelsen i ämnet den 14 juni 1901 utfärdades,
uteslöts den inledning, som förekommit i tidigare kungörelser, senast
den 27 maj 1898, och som bland annat innehöll ett angivande av
19
Kunr/l. Maj ds Nåd. Proposition Nr 226.
fondens ändamål genom uppgift om arten av de företag, som skulle
kunna understödjas medelst lån frän densamma. Ehuruväl detta ute¬
slutande icke kan innebära, att fonden skulle kunna användas till andra
ändamål än riksdagen en gång beslutat, synes det, då dylikt beslut icke
liksom beträffande avdilcningsanslagen upprepas varje gång medel anvisas,
önskligt, att fondens ändamål uttryckligen angives. Detta torde lämp¬
ligen böra ske genom att i mom. i införes en från kungörelsen den 27
mai 1898 hämtad bestämmelse, att från odlingslånefonden må av Kungl.
Maj:t anvisas lån till utförande av sådana vattenavlednings- och avdik-
ningsföretag, vilka avse odling av sänka trakter eller förbättring på
annat sätt än genom täckdikning av förut odlad åker eller äng eller
vinnande av ny äng.
1 mom. 4 torde böra uttryckligen utsägas, vad som redan nu är
undantagslös regel, att lånet icke må överstiga 70 procent av det jord-
förbättringsvärde, som uppkommer av vattenavlednings- och avdiknings-
arbetet, alltså icke genom odlingen.
I mom. 7 synes bestämmelsen, att kungörelse om odlingslånet
skall införas i allmänna tidningarna tre gånger, kunna förändras därhän,
att sådant införande allenast en gång må vara tillfyllest. Därjämte
synes böra utsägas, att icke andra fastigheter än dem, å vilkas ägor
företaget kommer att utföras med understöd av lånet, böra uppgivas i
kungörelsen och sålunda icke de, vilkas ägare ej äro delaktiga av lånet.
Dessa fastigheter kunde eljest lätt erhålla skenet av att vara behäftade
med tyst förmånsrätt för dylikt lån.
1 mom. 8 synes till orden »särskilt blivit bestämda» böra fogas
»av lantbruksstyrelsen» i analogi med vad som, med iakttagande av
ärendenas överflyttning till denna styrelse, gäller i motsvarande fall
beträffande statsbidrag från avdikningsanslagen.
Om än det faller av sig självt, när åtgärder böra vidtagas för att
odlingslån må fördelas på vederbörande fastigheter, och stadgad praxis
utbildat sig huru härvid bör tillgå, torde det vara lämpligt, att vissa
föreskrifter härutinnan givas. Dessa torde böra såsom ett nytt mom.
12 intagas i villkoren, till följd varav det nuvarande mom. 12 och
efterföljande förändras till mom. 13 o. s. v.
I första stycket av nuvarande mom. 13, enligt nyssnämnda ändrade
nummerordning mom. 14, synes böra insättas ordet »för» framför »de
forsta tre åren». Andra stycket i samma moment synes mig för större
tydlighets vinnande böra undergå vissa jämkningar, som icke innebära
någon ändring i sak.
20
Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 226.
I övrigt synas å åtskilliga ställen smärre redaktionsförändringar
böra vidtagas.
I anslutning till vad jag nu anfört tillåter jag mig framlägga
följande förslag till villkor för lån från odlingslånefonden.
Mom. 1. Från odlingslånefonden må av Kungl. Maj:t anvisas lån
till utförande av sådana vattenavlednings- och avdikningsföretag, vilka
avse odling av sänka trakter eller förbättring på annat sätt än genom
täckdikning av förut odlad åker eller äng eller vinnande av ny äng.
För varje företag, till vilket lån från odlingslånefonden sökes,
skall fullständig avb' tsplan uppgöras av sakkunnig person och under¬
ställas Kungl. Maj ts prövning. Sådan arbetsplan bör tillika innefatta
dels utredning angående jordens naturliga beskaffenhet och större eller
mindre lämplighet för odling, dels uppskattning av det jordförbättrings-
värde, som beräknas skola vinnas genom vattenavlednings- och avdiknings-
arbetet, dels, i händelse odlingsarbete förekommer, särskild uppskattning
av det jordförbättringsvärde, som beräknas skola härigenom vinnas, dels
och beräkning över kostnaderna såväl för vattenavledningen och avdik-
ningen som för odlingen, där sådan förekommer.
Mom. 2. Lån från odlingslånefonden beviljas ej, med mindre
lantbruksstyrelsen vitsordar, att, så vitt styrelsen kan finna, laga hinder
mot förelagets utförande ej förefinnes.
Mom. 3. Vederbörande, som erhåller lån från fonden, är under¬
kastad alla de villkor och kontroller, som av Kungl. Maj:t prövas lämpliga
och nödiga.
Mom. 4. Lånet kali av Kungl. Maj:t bestämmas till hela det
belopp, vartill enligt den fastställda arbetsplanen kostnaden för vatten¬
avledningen och avdikningen efter avdrag för det bidrag, som för samma
företag eller samma område inom företag kan varda lämnat från norr¬
ländska eller allmänna avdikningsanslaget, beräknas komma att uppgå,
dock med iakttagande, dels att kostnaden för tegdikning eller täck¬
dikning härvid ej må inräknas, dels ock att lånet ej må överstiga sjuttio
procent av det genom vattenavlednings- och avdikningsarbetet upp¬
kommande jordförbättringsvärde, som lantbruksstyrelsen anser sig kunna
vitsorda. Låntagaren skall genom kontant tillskott, materialier eller
annat bidrag bestrida vad till hela företagets fullbordande kan erfordras
utöver lämnat statslån och bidrag från något av nämnda anslag.
Mom. 5. Med den, som mot åtnjutande av lån från odlingslåne¬
fonden åtager sig ett arbetsföretag, skall skriftligt kontrakt i vederbörlig
ordning avslutas samt av lantbruksstyrelsen godkännas. Kontraktet
21
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition Nr 226.
skall innefatta förbindelse för låntagare dels att, i noggrann överens¬
stämmelse med den fastställda arbetsplanen oc-h under skyldighet att
därvid vara underkastad vederbörandes kontroll, påbörja och fullborda
såväl vattenavledningen och avdikningen som även odlingsarbetet inom
viss bestämd tid och dels att genom egna tillskott utgöra vad som kan
erfordras utöver statslånet och bidrag från något av ovannämnda anslag.
Mom. 6. För fullgörande av till företaget hörande odlingsarbete
skall ställas sådan säkerhet, som godkännes av lantbruksstyrelsen; skolande
denna säkerhet upphöra att gälla, så snart odlingsarbetet blivit avsynat
och godkänt.
Mom. 7. Sedan det i mom. 5 omförmälda kontrakt avslutats,
har lantbruksstyrelsen att därom underrätta statskontoret; varefter det
åligger statskontoret att ofördröjligen låta dels i allmänna tidningarna
dels ock genom Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande i läns-
kungörelserna införa kungörelse om odlingslånets beviljande, i vilken
kungörelse de fastigheter, å vilkas ägor arbetsföretaget kommer att med
understöd av lånet utföras, skola uppgivas.
Mom. 8. Lånet må ej till någon del utbekommas, förrän arbets¬
företaget blivit börjat, men därefter få lånemedlen, efter hand och i mån
av arbetets fortgång, lyftas vid de tider, som finnas utsatta i kontraktet
eller särskilt blivit bestämda av lantbruksstyrelsen; dock med skyldighet
för vederbörande att efter utfående av den del av lånet, som enligt be¬
stämmelse i varje särskilt fall får lyftas på grund därav, att arbetet blivit
börjat, vid varje av de följande lyftningstiderna, innan ytterligare låne¬
medel må utbekommas, hos statskontoret förete intyg av lantbruksstyrelsen,
att, enligt vad därstädes nöjaktigt styrkts, så mycket av arbetet blivit utfört,
som skäligen kan anses motsvara vad i förhållande till det beviljade
låneunderstödet belöper å vad som redan utbekommits av lånet; börande,
så vida icke Kungl. Maj:t med avseende å särskilda förhållanden prövar
skäligt annorlunda förordna, någon del av lånet innestå i statskontoret,
intill dess vattenavlednings- och avdikningsarbetet är avsynat och
godkänt.
Mom. 9. Låuen skola av statskontoret utbetalas antingen omedel¬
bart eller ock genom Kungl. Majrts vederbörande befallningshavande;
börande, innan större eller mindre del av beviljat lån utbetalas, hos
statskontoret företes:
a) om arbetets utförande, i enlighet med mom. 5, avslutat och god¬
känt kontrakt;
b) behörigt intyg att arbetet är börjat;
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 226.
c) till statskontoret eller order ställd, av statskontoret godkänd
skuldförbindelse, som skall innefatta vederbörandes åtagande att, intill
dess lånet, jämlikt kungörelserna den 13 juni 1845 och den 3 november
1848, blivit fördelat på de fastigheter, vilka skola ansvara för återbetal¬
ningen, och fördelningen vunnit laga kraft samt på föreskrivet sätt an¬
tecknats uti jordeboken, ansvara för lånets betalning ävensom för lyftade
stal smedels återbäring, i fall mot kontraktet brytes; och
d) av statskontoret godkänd borgen eller annan säkerhet för den
avgivna skuldförbindelsens uppfyllande.
Mom. 10. De låne- och säkerhetshandliugar, som för odlings¬
låns utbekommande avlämnats till statskontoret, förbliva uti statskon¬
torets vård; dock skola sådana handlingar, som vederbörande ämbets-
myndigheter kunna bliva i behov att begagna, på behörig rekvisition
utlämnas till dem.
Mom. 11. I händelse avvikelse, utan därtill erhållen vederbörlig
tillåtelse, skett från den fastställda arbetsplanen,
eller arbetet icke inom därför bestämd tid fullbordats, utan att
anstånd med detsammas utförande medgivits av lantbruksstyrelsen,
eller statskontoret skulle finna den säkerhet, som jämlikt mom. 9
d) blivit ställd för den i mom. 9 c) omförmälda skuldförbindelse, icke
vidare nöjaktig, och ny säkerhet, som av statskontoret god kännes, icke
varder inom bestämd tid avlämnad,
eller den bestämda annuiteten icke varder i behörig tid erlagd,
ankommer på Kungl. Maj:t att låta inställa all vidare utbetalning
av statslånet samt — därest icke lånet redan blivit fördelat på veder¬
börande fastigheter och antecknat i jordeboken — återfordra vad av lånet
uppburits, att på en gång eller efter hand inbetalas till statskontoret
inom den tid, som bestämmes av Kungl. Maj:t.
Statskontoret bör tillse, att sådan inbetalning ingår i vederbörlig
ordning; och skall det åligga vederbörande att å sålunda lyftade och
återburna medel jämväl erlägga fem procent årlig ränta från lyftnings-
dagen till dess återbetalniug sker.
Mom. 12. När det till ett med lån från odlingslånefonden under¬
stött företag hörande vattenavlednings- och avdikningsarbete blivit slut¬
ligen avsynat och av lantbruksstyrelsen godkänt, åligger det lantbruks¬
styrelsen att härom meddela statskontoret underrättelse, varefter stats¬
kontoret har att hos Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande
göra framställning om lånets fördelning å de fastigheter, vilka skola
ansvara för dess återbetalning.
23
Kungl. Maj:t,t Nid. Proportion Nr 226.
Mom. 13. Alla med lån från fonden utförda arbeten skola, så
länge någon del av lånet återstår ogulden, vederbörligen underhållas av
den eller dem det åligger.
Mom. 14. Å den av Kungl. Magt bestämda lånesumman beräknas
för de första tre åren från första lyftningsdagen icke någon ränta.
För näst därpå följande tre år beräknas å lyftade belopp tre och
sex tiondels procent årlig ränta, vilken vid dessa tre års slut lägges
till den beviljade lånesumman. Å det sålunda uppkommande beloppet
erlägges från och med sjunde året efter första lyftningsdagen, till dess
lånet blivit slutbetalt, eu annuitet av sex procent, därav såsom ränta
räknas tre och sex tiondels procent å det oguldna kapitalbeloppet.
Sedan odlingslån blivit fördelat på vederbörande fastigheter och
antecknat i jordeboken, äger jordägare, som sådant önskar, att, oberoende
av det här ovan stadgade återbetalningssätt, när som helst under låne¬
tiden, sex månader efter hos statskontoret gjord uppsägning, inbetala
hela det på hans fastighet belöpande skuldbelopp, jämte all därå upp¬
lupen ogulden ränta.
Mom. 15. I avseende på sättet och ansvarigheten för de i näst-
förestående moment omförmälda inbetalningars verkställande böra ovan
åberopade kungörelser den 13 juni 1845 och den 3 november 1848 lända
till efterrättelse.
Mom. 16. Alla kostnader av vad beskaffenhet de vara må, som
i följd av erhållna lån föranletts för statskontoret, skola utan undantag
bestridas eller gottgöras av låntagaren.
Mom. 17. Intressenter i företag, vartill lån från fonden erhållits,
åligger att vid avslutandet av kontrakt om arbetets utförande över¬
lämna till lantbruksstyrelsen, för att i dess arkiv förvaras, bestyrkt
kopia av de gillade ritningarna för arbetet, ävensom bestyrkta av¬
skrifter av därtill hörande godkänt betänkande jämte kostnadsförslag.
Dessa ändrade villkor torde böra gälla från och med år 1915.
De böra därvid tillämpas även i fråga om tidigare beviljade lån, så
vitt angår åtgärder som beträffande sådana lån vidtagas efter 1915
års ingång.
Jag hemställer nu, att Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå
riksdagen
att godkänna de av mig föreslagna villkoren för lån från odlings-
lånefonden, att gälla från och med år 1915.
24
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 226.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall och förordnade, att proposition i ämnet av den
lydelse, bil. . . . till detta protokoll utvisar, skulle av¬
låtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. Lekänder.
STOCKHOLM, I8AAC MAKCUS’ BOKTBYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1914.