Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
I
Nr 217.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen med förslag
dels till lag om ändrad lydelse av 6’, 7, .9, 14, 15, 23,
26, 31 och 37 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring, dels ock till lag om tillägg till 37 §
i samma lag; given Stockholms slott den 12 juni 1914.
Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda pro¬
tokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag dels till lag om ändrad lydelse
av 6, 7, 9, 14, 15, 23, 26, 31 och 37 §§ i lagen den 30 juni 1913 om
allmän pensionsförsäkring, dels ock till lag om tillägg till 37 § i
samma lag.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Majrts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Oscar von Sydow.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 147 käft. (Nr 217.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 6, 7, 9, 14, 15, 23, 26, 31 och 37 §§ i
lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.
6 §•
Pensions — — — belopp.
Därjämte — — — kronor.
Pensionstillägget — — — kronor.
Därjämte -- — — erlagd.
Pensionsbelopp avrundas till närmaste sådant tal, att dess utbetal¬
ning i den ordning, 32 § stadgar, kan verkställas med ett för varje
betalningstermin lika, å helt tiotal öre slutande belopp. Utgöres pen¬
sionsbelopp av dels pension enligt första stycket i denna § och dels
pensionstillägg, skall avrundningen verkställas å pensionstillägget.
7 §•
Årsinkomst---tillkommer.
Där inkomst helt eller delvis utgöres av naturaförmåner, skall vid
uppskattning av dessa förmåners årliga värde iakttagas, att, där natura¬
förmånerna räcka till full om än torftig försörjning, deras årliga värde
ej må uppskattas till lägre belopp än 300 kronor för man och 280
kronor för kvinna, och att, där naturaförmånerna ej räcka till full för¬
sörjning, deras årliga värde uppskattas till motsvarande lägre belopp,
ävensom att årliga värdet av bostad ej må uppskattas till lägre belopp
än 50 kronor. Där uppskattningen ej kan ske med ledning av dessa
bestämmelser, verkställes densamma efter de i orten gällande priser eller
efter andra grunder, som finnas tillämpliga.
I — — — årsinkomst.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
3
9 §•
I — — — belopp.
Pensionstillägg — — — fattigvården.
Pensionstillägg — — — pensionstillägget.
För — — — vården.
Där pensionstagare, för vilken inbetalning blivit på grund av be¬
stämmelserna i 14 och 15 §§ gjord av kommun, för sin försörjning an¬
litar allmänna fattigvården, äger den kommun, till vilken lian i fattig-
vårdshänseende hör, att för tid, under vilken fattigvården utgår, upp¬
bära det belopp, som enligt de i 6 § första stycket angivna grunder
motsvarar vad av kommun sålunda inbetalats, dock icke i vidare mån
än som erfordras till täckande av kostnaderna för den lämnade fattig¬
vården.
14 §.
Sedan mantalslängden för kommun varje år blivit i stadgad ord¬
ning justerad, åligger det mantalsskrivningsförrättaren att uppgöra för¬
teckning över de i längden upptagna personer, som vid årets början
uppnått femton men icke sextiosex års ålder. I förteckningen, som
uppgöres enligt fastställt formulär, angives för varje person namn,
födelseår och dag, civilstånd, yrke samt bostad, varjämte för envar,
som under nästföregående år varit undantagen från avgiftsplikt, anteck¬
ning göres härom. Förteckningen tillställes taxeringsnämndens ord¬
förande samtidigt med att den justerade mantalslängden enligt gällande
författning till honom överlämnas.
Sedan förteckningen kommit taxeringsnämnden tillhanda, beslutar
nämnden, på grund av upplysningar från vederbörande pensionsnämnd
angående de personer, som äro berättigade till pension eller understöd,
samt med hänsyn till de förhållanden, som enligt 5 § andra och tredje
styckena medföra undantagande från avgiftsplikt, för varje i förteck¬
ningen upptagen person, huruvida för året avgiftsplikt må åligga honom
och vilka avgifter böra av honom erläggas; skolande om besluten
anteckning göras i förteckningen.
Där ej förordnande, som i 13 § tredje stycket sägs, blivit meddelat,
skall förteckningen senast fem dagar efter det taxeringsnämndens
arbete för året avslutats överlämnas till den kommunala uppbörds-
myndigketen, som ombesörjer, att avskrift av densamma hålles till¬
gänglig för allmänheten under tiden från och med den 1 till och med
10 juli å ställe, som minst fjorton dagar förut kungöres i kyrkan och
4
Kungl. Maj:is Nåd. Proposition Nr 217.
tillika på, annat lämpligt sätt tillkännagives. Härigenom skall envar
som vederbör anses hava erhållit del av förteckningens innehåll.
Pensionsavgift, som skall uppbäras av den kommunala uppbörds-
myndigheten, erlägges före utgången av juni månad nästföljande år i
den ordning, som av kommunen bestämmes. Har avgiftspliktig icke
erlagt avgiftens hela belopp, skall likväl vad av honom inom nämnda
tid må hava erlagts tagas i beräkning vid bestämmande av pensions
belopp enligt 6 § första stycket.
De erlagda avgifterna redovisas och inbetalas till den i 11 § om-
förmälda fonden. Kommunen är därjämte skyldig att till samma fond
redovisa och inbetala ett belopp, motsvarande avgifter, som icke blivit
erlagda. Vad av kommunen sålunda inbetalats må icke tagas i beräk¬
ning vid bestämmande av pensionsbeloppet.
För ej erlagd pensionsavgift eller del därav äger kommunen fordran
hos den avgiftspliktige.
Det åligger den kommunala uppbördsmyndigheten att före utgången
av juli månad året näst efter det, under vilket pensionsavgift påförts,
till kronouppbördsmyndigheten insända förteckningen, försedd med
uppgift om den avgift eller del därav, som av avgiftspliktig erlagts
och enligt vad ovan stadgats må tagas i beräkning vid bestämmande
av pensions belopp.
Där så prövas nödigt, äger Konungen för viss kommun bestämma
annan ordning för förteckningens uppgörande än ovan stadgas.
Närmare bestämmelser angående tid och sätt för ovan föreskrivna
redovisning och inbetalning till den i 11 § omförmälda fonden med¬
delas av Konungen.
15 §.
Har Konungen meddelat förordnande, som i 13 § tredje stycket
sägs, åligger det taxeringsnämnden att, sedan nämndens beslut införts
i den i 14 § omnämnda förteckningen, samtidigt med taxeringslängdens
insändande till kronouppbördsmyndigheten överlämna förteckningen för
att ligga till grund för debitering och uppbörd av pensionsavgifterna.
Huru förteckningen i ty fall för allmänheten skall hållas tillgänglig,
därom förordnar Konungen.
Skola allenast de i 13 § andra stycket omförmälda pensionsav¬
gifter uppbäras av kronouppbördsmyndigheten, åligger det taxerings¬
nämnden att i taxeringslängden för året angående varje avgiftspliktig
anteckna beloppet av den avgift, han har att i samband med krono-
uppbörden erlägga.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
Pensionsavgift, som i denna § avses, må kunna av avgiftspliktig
särskilt erläggas. Närmare bestämmelser härom meddelas av Ko¬
nungen.
Pensionsavgift, varom i 13 § andra stycket sägs, må ej erläggas
och ej heller utsökas, sedan sex månader förflutit efter utgången av
det år, under vilket avgiften blivit påförd. Har sådan pensionsavgift
allenast till eu del av sitt belopp influtit, tages likväl den del i beräk¬
ning vid bestämmande av pensions belopp enligt 6 § första stycket.
I fall, som i första stycket av denna paragraf avses, vare angående
kommunens ansvarighet för pensionsavgifter av tre kronor eller delar
därav och kommunens fordringsrätt för vad av densamma på grund av
sådan ansvarighet erlagts lag som i 14 § sägs.
Förteckning, som från taxeringsnämnd eller kommunal uppbörds-
myndighet inkommit, skall av kronouppbördsmyndigheten förses med
uppgift om de till kronouppbördsmyndigheten erlagda och av densamma
indrivna pensionsavgifter för det år förteckningen avser samt före den
1 september nästföljande år översändas till pensionsstyrelsen.
23 §.
Pensionsnämnd — — — underrättas.
Suppleanten för ordföranden äger närvara vid nämndens samman¬
träden och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten.
Ordföranden, dennes suppleant och ledamöterna äga, därest av veder¬
börande kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av
dessa eller i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av
allmän rådstuga sådant beslutas, att av kommunens medel åtnjuta dels
traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar med
högst fyra kronor om dagen, dels ock, då de icke äro bosatta å den
ort, där nämnden sammanträder, samt då skjuts, järnväg eller ångfartyg-
för resa till och från sammanträdesorten verkligen begagnats, rese-
kostnadsersättning med högst lega för skjuts efter en häst eller för båt¬
skjuts eller utgift för II klass å järnväg eller för salongsplats å ång¬
fartyg.
' 26 §.
Pensionsnämnds — — — handlingar.
Ordföranden äger av kommunen tillgodonjuta gottgörelse för de
honom genom uppdraget åsamkade kostnader, såsom skrivmaterialier,
6
Kxmgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
postporto och skri var ehjälp. Åro de ordföranden åliggande göromålen
synnerligen omfattande, äger kommunen, i den mån en dylik utgift
för densamma ej må anses alltför betungande, därjämte tilldela honom
skäligt arvode. Beslut om sådant arvode fattas å landet av kommunal¬
stämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa och i stad av
stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga. Djdikt
beslut skall underställas Konungens befallningshavandes prövning och
skall i fråga om denna prövning samt talan mot Konungens befall¬
ningshavandes beslut i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i
gällande kommunalförfattningar finnes stadgat angående underställning
och besvär.
Protokollet — — — fattats.
Protokollet — — — slut.
Sedan protokoll för sammanträde justerats, åligger det ordföranden
att ofördröjligen till vederbörandes kännedom å förut kungjort ställe
anslå en förteckning över de ansökningar, rörande vilka beslut fattats,
och anses härigenom meddelande om besluten hava skett den dag
anslag gjordes. Samtidigt skall ordföranden i betalt brev med allmänna
posten tillställa varje sökande besked om det beslut, som fattats i an¬
ledning av hans ansökan.
31 §.
Pension utgår från och med den månad, under vilken rätt till pen¬
sion inträtt, till och med den månad, varunder pensionstagaren avlidit
eller pensionens indragning beslutats. Om annan tidpunkt för pensions-
rättens inträdande ej visas, utgår pensionen från och med den månad,
då pensionen sökes, och skall, även om pensionsrätten visas vara för¬
värvad tidigare än i januari månad året näst före det, då pensionen
sökes, pensionen utgå först från och med nämnda januari månad.
Lag — — — pension.
3J §.
Denna — — — 1913.
Rätt — — — personer.
För — — — 90».
Uti de i nästföregående stycke avsedda fall skall beloppet av
pensionstillägg, understöd eller ökning därav, ändock att detsamma på
7
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 217.
grund av bestämmelserna i 31 § skall utgå från senare tidpunkt än
den, då rätt i sådant avseende förvärvades, likväl bestämmas till det
procenttal av eljest stadgat belopp, som ovan föreskrives.
För —- — — 16».
Den — — — statsmedel.
Denna lag träder genast i kraft.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
Förslag
till
Lag
om tillägg till 37 § i lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring.
Härigenom förordnas, att till 37 § i lagen den 30 juni 1913 om
allmän pensionsförsäkring skall fogas ett tillägg av följande lydelse:
Vid bestämmande av årsinkomst enligt 7 § skall hänsyn icke tagas
till understöd från Vadstena krigsmansliuskassa, genom flottans pen¬
sionskassa utgående pensioner till avskedade båtsmän och marinsoldater
eller gratifikationer och pensioner från Invalidhusfonden.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1915.
Kung! Majds Nåd. Proposition Nr 217.
9
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 30
januari 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Schotte anförde:
Med skrivelse den 23 januari 1914 har pensionsstyrelsen inkommit Framstäii-
med förslag till ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 30 juni ning frin
1913 om allmän pensionsförsäkring. Styrelsen framhåller därvid, att styrelsen.
under den tid, styrelsen varit i verksamhet, vissa ändringar i lagens
bestämmelser befunnits önskvärda. Visserligen kunde det, yttrar sty¬
relsen, synas, som om förslag till sådana ändringar icke borde fram¬
läggas, innan lagen varit i tillämpning någon tid och därigenom nödig
erfarenhet vunnits, men då de av styrelsen nu ifrågasatta ändringarna
i allmänhet ginge ut på att åstadkomma arbetsbesparing och förenk¬
lingar, har styrelsen ansett sig redan nu böra framkomma med sådant
förslag.
Innan jag övergår till en redogörelse för pensionsstyrelsens förslag, Kungi. Maj:ts
anser jag mig böra erinra därom, att Kungl. Maj:t genom kungörelse
den 21 november 1913 fastställt formulär till den i 14 § av ovannämnda
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 147 käft. (Nr 217.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
Pension s-
styrelsens
förslag.
lag omförmälda förteckningen. Vid utarbetandet av detta formulär,
vilket skedde i samråd med de för avgivande av förslag till fögderi¬
förvaltningens omorganisation tillkallade sakkunniga, visade det sig, att
en väsentlig besparing i arbete och således även i kostnad skulle vinnas,
om för förteckningen enligt 14 § och uppgifterna enligt 15 § i nämnda
lag anordnades en gemensam blankett. Detta förutsatte emellertid, att
den kommunala uppbördsmyndigbeten, i stället för att enligt 14 §
inom utgången av juli månad sända förteckningen till pensionsstyrelsen,
finge avlämna densamma till kronouppbördsmyndigheten, som, sedan
anteckning gjorts om de enligt 15 § erlagda eller indrivna pensionsav¬
gifterna, före den 1 september skulle insända förteckningen till pensions¬
styrelsen. En sådan anordning fordrar emellertid en lagändring.
Det av pensionsstyrelsen nu framlagda förslaget fanns intaget i en
vid styrelsens förenämnda skrivelse fogad promemoria av den lydelse,
bil. P. M. till detta protokoll angiver.
Såsom motiv till de föreslagna ändringarna har pensionsstyrelsen
anfört följande.
»Den ifrågasatta nya bestämmelsen i 6 § avser eu anordning, som
skulle medföra eu betydlig lättnad i såväl pensionsstyrelsens som post¬
sparbankens och posttjänstemännens arbete. En sådan bestämmelse
kan i stort sett icke beräknas komma att medföra någon ändring i
försäkringskostnaderna för det allmänna.
Det huvudsakliga syftet med de bestämmelser, som återfinnas i
7 § andra stycket, är, såsom ock av motiven framgår, att förhindra,
att inkomst av naturaförmåner uppskattas för lågt. Emellertid hava
dessa bestämmelser erhållit en sådan avfattning, att tvekan synes kunna
råda, huruvida icke den kontanta inkomst, som tilläventyrs kan före¬
finnas jämte inkomst av naturaförmåner, skall indragas i uppskattningen.
Till undvikande av missförstånd i förevarande avseende synas bestäm¬
melserna böra förtydligas, så att intet tvivel kan råda därom, att upp¬
skattningen skall omfatta endast naturaförmånerna; och har styrelsen
av denna anledning verkställt omarbetning av ifrågavarande bestäm¬
melser.
Den i 14 § föreslagna ändringen ansluter sig till det av Eders
Kungl. Maj: t fastställda formuläret till förteckning jämlikt pensions¬
försäkringslagen och berör de förenklingar i redovisningen av pensions¬
avgifterna, som vid formulärets fastställande avsågos.
Enligt 13 § tredje stycket äger Konungen för viss kommun för¬
ordna, att jämväl uppbörden av de i första stycket av samma § om-
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
förmälda avgifter (trekronors-avgifterna) skall verkställas i samband
med kronouppbörden. I 15 § föreskrives, att för verkställande av upp¬
börd, som i 13 § andra och tredje styckena omförmäles, skall av veder¬
börande taxeringsnämnd i taxeringslängden för året angående varje
avgiftspliktig antecknas beloppet av den avgift, som skall av honom i
sammanhang med kronouppbörden erläggas. I fråga om anförda be¬
stämmelse i 15 § yttrade 1913 års Riksdag i sin skrivelse nr 128, att
ett införande i taxeringslängden av alla de avgiftspliktige, som hava
att erlägga allenast 3 kronor, vilket införande skulle äga rum för det
fall, att Kungl. Maj:t meddelat sådant förordnande, varom i 13 § tredje
stycket förmäles, torde förutsätta eu ändring i gällande förordning
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, varom förslag
icke förelagts Riksdagen, samt att, innan sådan ändring skett, förord¬
nande jämlikt 13 § tredje stycket icke torde kunna meddelas.
Det synes styrelsen, som om för ifrågavarande ändamål någon
ändring av förordningen om taxeringsmyndigheter m. m. icke behövde
vidtagas, därest man ur 15 § första stycket borttoge hänvisningen till
tredje stycket i 13 §. Utgår denna hänvisning, följer därav, att den
i 14 § omförmälda förteckning kommer att tjänstgöra såsom debiterings-
längd för uppbörden av trekronors-avgifterna, även då uppbörden av
dessa avgifter verkställes i samband med kronouppbörden. Härigenom
vinnes även en förenkling i arbetet, då eljest anteckning om trekronors-
avgifterna skulle ske såväl i taxeringslängden som i nyssnämnda för¬
teckning.
De ändringar, som i övrigt föreslagits i 15 §, sammanhänga med
den ifrågasatta ändringen i 14 §.
De föreslagna ändringarna i 20 § innebära endast, att varje leda¬
mot i pensionsnämnd skall hava sin bestämda suppleant, en anordning,
som av praktiska skäl torde vara önskvärd. En sådan uppdelning av
suppleanterna har för övrigt på åtskilliga håll redan ägt rum antingen
omedelbart vid valen eller efteråt.
För att en suppleant för ordförande i pensionsnämnd må kunna
sätta sig in i nämndens arbete, torde det vara lämpligt att låta honom
få närvara vid nämndens sammanträden och deltaga i överläggningarna
samt att bereda honom möjlighet att, i likhet med ordföranden och
ledamöterna, erhålla ersättning för sin inställelse. Bestämmelser i
sådant syfte hava införts i 23 §.
1 26 § har till en början andra stycket kompletterats till överens¬
stämmelse med den lydelse, denna § hade i det av Eders Kungl. Maj:t
till 1913 års Riksdag framlagda förslaget till pensionsförsäkringslag,
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
dock, i analogi med bestämmelserna i 23 §, med det förtydligande
tillägg att å landet kommunalfullmäktige, där sådana finnas, jämväl må
kunna besluta om arvode till ordföranden. Eders Kungl. Maj:ts förslag
i nu förevarande del vann visserligen icke Riksdagens bifall, men
anledningen härtill var, som bekant, endast den, att beslut då ännu icke
fattats rörande ett framlagt förslag till ändring i vissa delar av förord¬
ningen om kommunalstyrelse på landet.
Jämlikt 26 § sista stycket skall ordförande i pensionsnämnd, efter
det protokoll för sammanträde justerats, ofördröjligen till vederbörandes
kännedom å förut kungjort ställe anslå de beslut, som fattats. Särskilt
med hänsyn till de förhållanden, som jämlikt 9 § föranleda till avslag
å ansökan om pensionstillägg, synes det emellertid, som om ett dylikt
anslag av besluten i många fall skulle komma att åt offentligheten
prisgiva förhållanden av för vederbörande sökande ganska ömtålig
natur. Styrelsen har därför funnit sig föranlåten att framlägga förslag
till sådan ändring av ifrågavarande stycke, att ordföranden skulle anslå
endast en förteckning över de ansökningar, rörande vilka beslut fattats,
och samtidigt i betalt brev med allmänna posten tillställa varje sökande
besked om det beslut, som fattats i anledning av hans ansökan. En
anordning sådan som den nu föreslagna sjmes styrelsen innebära en
fördel jämväl såtillvida, att den, utan att i mera nämnvärd grad öka
arbetet för ordföranden, i de flesta fall skulle underlätta möjligheten
för vederbörande sökande att få kännedom om innehållet av nämndens
beslut.
Den nuvarande lydelsen av 27 § första stycket synes förutsätta,
att pensionsstyrelsen endast undantagsvis må förordna samma person
att vara ombud för flera pensionsdistrikt. Då det emellertid icke torde
vara uteslutet, att erfarenheten kommer att visa, att det för erhållande
av lämpliga ombud, för uppnående av större enhetlighet i arbetet och
för att kunna ordna denna ombudsfråga med minsta möjliga kostnader
är fördelaktigare att, där förhållandena sådant medgiva, i ganska stor
utsträckning använda samma ombud för flera pensionsdistrikt, har
styrelsen ansett sig böra ifrågasätta, att paragrafen erhåller den nu
föreslagna lydelsen. Styrelsen skulle därigenom beredas möjlighet att
ordna dessa förhållanden på det sätt, som kan komma att visa sig
vara för arbetet mest lämpligt och på samma gång för staten mest
ekonomiskt.
Ätt, såsom nu i 31 § föreskrives, bestämma pensionens belopp från
en viss dag förorsakar uppenbarligen avsevärt mera arbete för såväl
pensionsstyrelsen som postverket än om beloppet skulle bestämmas att
13
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 217.
utgå från och med början av en viss månad. I syfte att vinna lättnad
i arbetet har styrelsen därför funnit sig böra föreslå en ändring av 31 §
i antydd riktning och för att icke någon pensionsberättigads rätt skall
bliva kränkt har styrelsen tänkt sig, att pension skulle utgå från in¬
gången av den månad, under vilken rätt till pension inträtt, och såle¬
des något tidigare än nu är fallet. En dylik bestämmelse skulle visser¬
ligen medföra den oegentligheten, att pension i allmänhet komme att
utgå någon kortare tid, innan rätten till pension inträtt, men detta är
icke mera oegentligt än att, på grund av vad i 31 § redan linnes stad¬
gat, pension i regel kommer att utgå någon tid efter det den verkliga
pensionsrätten upphört. För övrigt är att märka, att det ofta torde
bliva förenat med svårigheter att exakt avgöra, när invaliditet och där¬
med rätt till pension inträtt, samt att till följd härav för pensions-
rättens inträdande ofta kommer att bestämmas en senare tidpunkt än
den, då varaktig arbetsoförmåga verkligen inställt sig.
Den ökning i försäkringskostnaden för det allmänna, som skulle
bliva en följd av den nu ifrågasatta ändringen i 31 §, har beräknats
till omkring 37,500 kronor för år 1914 med en ökning av omkring Vs
för vart och ett av de följande 5 åren. Åven efter denna tids förlopp
torde visserligen ökningen fortgå, men vida långsammare än förut, för
att slutligen stanna vid sannolikt mindre än 1 s % av försäkringskost¬
naden.
Från regeln att pension skall utgå från ingången av den månad,
under vilken rätt till pension inträtt, synes emellertid ett undantag
böra göras. Man bör nämligen kunna fordra, att en person, som gör
anspråk på pension, icke skall dröja alltför länge att ingiva ansökan
därom. Ett dylikt dröjsmål skulle mången gång förorsaka svårighet
att fastställa tiden för invaliditets inträdande samt medföra betydligt
arbete och besvär för att utforska, huru störa inkomster, sökanden
haft, med andra ord huruvida eller med vilket belopp pensionstillägg
bör till honom utgå. Uppenbarligen har det ock varit lagstiftarens
mening att genom periodvis återkommande penningtillskott förhjälpa
invalida personer till full om än torftig försörjning och icke att på en
gång förskaffa dem en större penningsumma. Styrelsen anser sig på
grund härav böra föreslå ett tillägg till 31 § av innehåll, att, även om
pensionsrätt visas hava inträtt tidigare än i januari månad året näst
före det pensionen sökes, rätten anses förvärvad först under nämnda
januari månad. En dylik bestämmelse kan ock sägas vara i viss mån
analog med stadgandet i 32 § tredje stycket.
14
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
Departements
chefen.
Därest den senast omförmälda ändringen i 31 § genomföres, kommer
den givetvis att gälla jämväl de personer, till vilka på grund av be¬
stämmelserna i 37 § pension skall utgå med reducerat belopp. Det
synes då vara med billighet överensstämmande, att sådan pension utgår
med det procenttal av eljest stadgat belopp, som var gällande för det
år, med ingången av vilket pensionen skall utgå. En tillämpning av
n3’ssberörda tilläggsbestämmelse i 31 §, jämförd med 37 §, giver ock
ett sådant resultat.
Det kan visserligen synas, som om den av styrelsen föreslagna
tilläggsbestämmelsen till 31 § vore av beskaffenhet att påkalla en över¬
gångsbestämmelse. Men en dylik skulle uppenbarligen i hög grad för¬
rycka det med tilläggsbestämmelsen avsedda syftet att åstadkomma
arbetsbesparing samt ordning och reda i pensionsförsäkringen. Därtill
kommer, att, därest, såsom styrelsen förutsätter, de nya bestämmel¬
serna skola träda i kraft redan under innevarande år, de pensionsbe-
rättigade hava så god tid att göra sin rätt gällande, att någon pensions-
förlust icke behöver drabba dem. Styrelsen har ock eventuellt för
avsikt att på lämpligt sätt söka fästa allmänhetens uppmärksamhet på
angelägenheten av att i god tid inkomma med pensionsansökningar.»
För egen del finner jag de av pensionsstju-elsen föreslagna änd¬
ringarna i huvudsak välgrundade och då det, åtminstone beträffande
flertalet av dem, är av vikt, att de snarast möjligt genomföras, anser
jag åtgärder böra vidtagas i syfte att de redan i början av inne¬
varande års Riksdag må kunna föreläggas Riksdagen, även om det
tilläventyrs i följd av erfarenheter vid pensionsverkets trädande i kraft
kan visa sig nödigt att längre fram under samma Riksdag föreslå någon
ytterligare ändring.
Vid granskning av förslaget har jag funnit mig böra anmärka
följande.
I det föreslagna tillägget till 6 § saknas föreskrift, huru vid
pensionsbeloppets avrundande skall förfaras, då vid beloppets uppdelning
på betalningsterminer utbetalningsbelopp kommer att sluta på helt fem¬
tal öre. Enligt vad jag inhämtat har pensionsstyrelsen, som tänkt sig
att i detta fall avrundandet skulle ske uppåt, ansett en uttrycklig be¬
stämmelse därom överflödig. Då det alltid är pensionsstyrelsen, som
har att uträkna och fastställa pensionsbelopps storlek, torde det ock
näppeligen vara erforderligt att meddela föreskrift i nu anmärkt av¬
seende.
För att förebygga att bestämmelserna i 7 § andra stycket tolkas
på ett sätt, som icke varit avsett, finner även jag en omarbetning av
Kungl. Maj:ts Nåd. proposition Nr 217. 15
lagrummets ordalag vara av behovet påkallad. Jag har emellertid låtit
den av pensionsstyrelsen föreslagna ändrade lydelsen av lagrummet
undergå en omredigering, som dock icke i sak avviker från pensions-
styrelsens förslag.
I skrivelse den 13 januari 1914 till chefen för civildepartementet
hava inom departementet tillkallade sakkunniga för behandling av frågan
om fögderiförvaltningens omorganisation anfört följande. Enligt 14 §
i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring ålåge det
mantalsskrivningsförrättaren att uppgöra den i samma § omnämnda
förteckningen. Mantalsskrivningsförrättare å rikets landsbygd vore
enligt nu gällande bestämmelser häradsskrivarna, men i det förslag till
ny mautalsskrivningsförordning, som under förutsättning av fögderiför¬
valtningens omorganisation utarbetats av inom finansdepartementet till¬
kallade sakkunniga, hade föreslagits, att mantalsskrivningsförrättningarna
skulle avlyftas från häradsskrivarna och i regel läggas å länsmännen. Då
emellertid omförmälda förteckningars uppgörande syntes de sakkunniga
böra fortfarande åligga häradsskrivarna, även om de icke vidare komme
att kvarstanna som mantalsskrivningsförrättare, hava de sakkunniga
föreslagit, att i 14 § första stycket orden »av mantalsskrivniugsför-
rättaren» måtte utbytas mot orden »i stad, där magistrat finnes, av
mantalsskrivningsförrättaren och i övriga städer samt å landsbygden av
häradsskrivaren».
Detta förslag anser jag mig böra tillstyrka, allra helst lagrummets
bestämmelser även med den av de sakkunniga föreslagna ordalydelsen
äro i allo tillämpliga på nuvarande förhållanden. Ändringen kan så¬
ledes ske oberoende av om de upprättade förslagen till fögderiförvalt¬
ningens omorganisation och till ny mantalsskrivningsförordning vinna
statsmakternas bifall eller ej.
Enär föreskriften i 14 § åttonde stycket icke är fullt tillämplig i
de fall, då Kungl. Magt meddelat sådant förordnande, som i 13 § sista
stycket sägs, har jag låtit foga ett förtydligande tillägg till 14 § åttonde
stycket.
I pensionsstyrelsens förslag till ändrad lydelse av 15 § har jag
låtit vidtaga ett par smärre jämkningar av huvudsakligen redaktionell
natur.
Den av pensionsstyrelsen föreslagna ändringen i 20 § anser jag icke
vara av den vikt, att den i detta sammanhang bör föreläggas Riksdagen,
helst, såsom ock av pensionsstyrelsen påpekats, den med lagändringen
åsyftade fördelen i praktiken visat sig kunna ernås redan med nu gäl¬
lande bestämmelser.
16
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 217.
Departementschefen uppläste härefter ett inom departementet upp¬
rättat förslag till lag om ändrad lydelse av 6, 7, 14, 15, 23, 26,
27 och 31 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, samt hemställde, att
lagrådets utlåtande över förslaget måtte, för det ändamål 87 § rege¬
ringsformen omförmäler, genom utdrag av protokollet infordras.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi¬
trädda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall.
Ur protokollet:
E. Lomm.
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 217.
17
Bilaga P. M.
P. M.
med förslag till ändrad lydelse av 6, 7, 14, 15, .20, 23, 26,
27 och 31 §§ i la.gen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring.
6 §•
Pensions — — — belopp.
Därjämte — — — kronor.
Pensionstillägget — — — kronor.
Därjämte — —• — erlagd.
Pensionsbelopp avrundas till närmaste sådant tal, att dess utbetal¬
ning i den ordning, 32 § stadgar, kan verkställas med ett för varje
betalningstermin lika, å helt tiotal öre slutande belopp.
7 §•
Årsinkomst — — — tillkommer.
Vid uppskattning av inkomst av naturaförmåner iakttages, att, där
inkomsten räcker till full om än torftig försörjning, inkomsten för år
räknat ej må uppskattas till lägre belopp än 300 kronor för man och
280 kronor för kvinna, och att, där inkomsten ej räcker till full för¬
sörjning, inkomsten för år räknat uppskattas till motsvarande lägre
belopp, ävensom att årliga värdet av bostad ej må uppskattas till lägre
belopp än 50 kronor. Där uppskattning ej kan ske med ledning av
dessa bestämmelser, verkställes densamma efter de i orten gällande
priser eller efter andra grunder, som finnas tillämpliga.
I — — — årsinkomst.
14 §.
För — — — härom.
Förteckningen — — — förteckningen.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 147 höft. (Nr 217.) 3
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217
Senast — — — innehåll.
Den — — — stycket.
De — — — pensionsbeloppet.
Sker — — — erlagda.
För — — — avgiftspliktige.
Den ovannämnda förteckningen, försedd med uppgift om den avgift
eller del därav, som av avgiftspligtig erlagts och enligt vad ovan stad¬
gats må tagas i beräkning vid bestämmande av pensions belopp, in¬
sändes av kommunens uppbörd smyndighet till kronouppbördsmyndig-
heten före utgången av juli månad.
Där — — — stadgas.
Närmare — — — Konungen.
15 §.
För verkställande av uppbörd, som i 13 § andra stycket omför-
mäles, skall av vederbörande taxeringsnämnd i taxeringslängden för
året och den i 14 § omnämnda förteckningen angående varje avgifts-
pliktig antecknas beloppet av den avgift, som skall av honom i sam¬
manhang med kronouppbörden erläggas.
Pensionsavgift, — — — Konungen.
Pensionsavgift — — — stycket.
Den ovannämnda förteckningen skall, försedd med uppgift om de
för nästföregående år enligt denna § erlagda och iudrivna pensions¬
avgifter, varje år före den 1 september genom kronouppbördsmyndig-
heten översändas till pensionsstyrelsen.
20 §.
För — — — sex.
Ordförande — •— — sänder.
Ledamöterna i pensionsnämnd jämte en suppleant för varje ledamot
väljas varje gång för fyra år, å landet av kommunalstämma eller av
kommunalfullmäktige, där sådana finnas, och i stad av stadsfullmäktige
eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga. Vid val å kommunal¬
stämma och allmän rådstuga iakttages, att varje röstande har eu röst.
Halva antalet av de utsedda ledamöterna avgår efter lottning vid slutet
av år 1915. Suppleanterna för de sålunda avgående ledamöterna skola
samtidigt avgå. Avgår ledamot eller suppleant under den för honom
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
19
bestämda tjänstgöringstid, anställes fyllnadsval; och bör den sålunda
valde tjänstgöra under den tid, som för den avgångne återstått.
Sedan — — — ordförande.
23 §.
Pensionsnämnd — —- — underrättas.
Suppleanten för ordföranden äger närvara vid nämndens samman¬
träden och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten.
Ordföranden, dennes suppleant och ledamöterna äga, därest av
vederbörande kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas,
av dessa eller i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av
allmän rådstuga sådant beslutas, att av kommunens medel åtnjuta dels
traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar med
högst fyra kronor om dagen, dels ock, då de icke äro bosatta å den
ort, där nämnden sammanträder, samt då skjuts, järnväg eller ångfartyg
för resa till och från sammanträdesorten verkligen begagnats, resekost-
nadsersättning med högst lega för skjuts efter en häst eller för båt¬
skjuts eller utgift för II klass å järnväg eller för salongsplats å ång¬
fartyg.
26 §.
Pensionsnämnds — — — handlingar.
Ordföranden äger av kommunen tillgodonjuta gottgörelse för de
honom genom uppdraget åsamkade kostnader, såsom skrivmaterialier,
postporto och skrivarehjälp. Åro de ordföranden åliggande göromålen
synnerligen omfattande, äger kommunen, i den mån en dylik utgift
för densamma ej må anses alltför betungande, därjämte tilldela honom
skäligt arvode. Beslut om sådant arvode fattas å landet av kommunal¬
stämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa och i stad av
stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga. Rörande
av kommunalstämma eller kommunalfullmäktige fattat beslut om sådant
arvode gäller i övrigt vad i gällande kommunalförfattning är stadgat
angående arvode till ordförande i kommunalnämnd.
Protokollet — — — fattats. *
Protokollet — — — slut.
Sedan protokoll för sammanträde justerats, åligger det ordföranden
att ofördröjligen till vederbörandes kännedom å förut kungjort ställe
anslå en förteckning över de ansökningar, rörande vilka beslut fattats,
och anses härigenom meddelande om besluten hava skett den dag anslag
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
gjordes. Samtidigt skall ordföranden i betalt brev med allmänna posten
tillställa varje sökande besked om det beslut, som fattats i anledning
av hans ansökan.
27 §.
För varje pensionsdistrikt skall finnas ett av pensionsstyrelsen för¬
ordnat ombud. Samma person må av pensionsstyrelsen förordnas till
ombud för flera distrikt.
Ombud — — — meddelade.
Landsting — — — tillämpning.
31 §.
Pension utgår från och med den månad, under vilken rätt till pen¬
sion inträtt, till och med den månad, varunder pensionstagaren avlidit
eller pensionens indragning beslutats; dock att, om annan tidpunkt för
pension srättens inträdande ej visas, rätten anses förvärvad, då pensionen
sökes, samt att, även om pensionsrätten visas hava inträtt tidigare än
i januari månad året näst före det pensionen sökes, rätten anses för¬
värvad först under nämnda januari månad.
Lag — — — pension.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
21
Bilaga.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 6, 7, 14, 15, 23, 26, 27 och 31 §§
i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.
6 §■
Pensions — — — belopp.
Därjämte — — — kronor.
Pensionstillägget — — — kronor.
Därjämte — — — orlagd.
Pensionsbelopp avrundas till närmaste sådant tal, att dess utbetal¬
ning i den ordning, 32 § stadgar, kan verkställas med ett för varje
betalningstermin lika, å helt tiotal öre slutande belopp.
7 §•
Årsinkomst — — — tillkommer.
Där inkomst helt eller delvis utgöres av naturaförmåner, skall vid
uppskattning av dessa förmåners årliga värde iakttagas, att, där natura¬
förmånerna räcka till full om än torftig försörjning, deras årliga värde
ej må uppskattas till lägre belopp än 300 kronor för man och 280
kronor för kvinna, och att, där naturaförmånerna ej räcka till full för¬
sörjning, deras årliga värde uppskattas till motsvarande lägre belopp,
ävensom att årliga värdet av bostad ej må uppskattas till lägre belopp
än 50 kronor. Där uppskattningen ej kan ske med ledning av dessa
bestämmelser, verkställes densamma efter de i orten gällande priser eller
efter andra grunder, som finnas tillämpliga.
I — — -— årsinkomst.
14 §.
För det i 13 § första stycket omförmälda ändamål skall varje år,
sedan mantalslängden för kommunen blivit i stadgad ordning justerad,
i stad, där magistrat finnes, av mantalsskrivningsförrättaren samt i öv¬
riga städer och å landsbygden av häradsskrivaren uppgöras förteckning
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
över de i längden upptagna personer, som vid årets början uppnått
femton men icke sextiosex års ålder. I förteckningen, som uppgöres
enligt fastställt formulär, angives för varje person namn, födelseår och
dag, civilstånd, yrke samt bostad, varjämte för envar, som under näst¬
föregående år varit undantagen från avgiftsplikt, anteckning göres härom.
Förteckningen — — — förteckningen.
Senast — — — innehåll.
Den — — — stycket.
De — — — pensionsbeloppet.
Sker — — — erlagda.
För — — — avgiftspliktige.
Med undantag för de fall, då i sammanhang med förordnande på
grund av 13 § sista stycket särskild föreskrift kan komma att meddelas,
skall kommunens uppbördsmyndighet före utgången av juli månad till
kronouppbördsmyndigheten insända den ovannämnda förteckningen, för¬
sedd med uppgift om den avgift eller del därav, som av avgiftspliktig
erlagts och enligt vad ovan stadgats må tagas i beräkning vid bestäm¬
mande av pensions belopp.
Där — — — stadgas.
Närmare — — — Konungen.
15 §.
För verkställande av uppbörd, som i 13 § andra stycket omför-
mäles, skall av vederbörande taxeringsnämnd i taxeringslängden för¬
året och den i 14 § omnämnda förteckningen angående varje avgifts¬
pliktig antecknas beloppet av den avgift, som enligt förstberörda lag¬
rum skall av honom i sammanhang med kronouppbörden erläggas.
Pensionsavgift, varom i 13 § andra och tredje styckena förmäles,
må kunna av avgiftspliktig särskilt erläggas. Närmare bestämmelser-
härom meddelas av Konungen.
Pensionsavgift — — — stycket.
Den ovannämnda förteckningen skall av kronouppbördsmyndig¬
heten förses med uppgift om de för nästföregående år enligt denna §
erlagda och indrivna pensionsavgifter samt därefter varje år före den
1 september genom samma myndighet insändas till pensionsstyrelsen.
23 §.
Pensionsnämnd — — — underrättas.
Suppleanten för ordföranden äger närvara vid nämndens samman¬
träden och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten.
23
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 217.
Ordföranden, dennes suppleant och ledamöterna äga, därest av veder¬
börande kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av
dessa eller i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av
allmän rådstuga sådant beslutas, att av kommunens medel åtnjuta dels
traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar med
högst fyra kronor om dagen, dels ock, då de icke äro bosatta å den
ort, där nämnden sammanträder, samt då skjuts, järnväg eller ångfartyg
för resa till och från sammanträdesorten verkligen begagnats, resekost-
nadsersättning med högst lega för skjuts efter en häst eller för båt¬
skjuts eller utgift för II klass å järnväg eller för salongsplats å ångfartyg.
26 §.
Pensionsnämnds — — — — handlingar.
Ordföranden äger av kommunen tillgodonjuta gottgörelse för de
honom genom uppdraget åsamkade kostnader, såsom skrivmaterialier,
postporto och skrivarehjälp. Äro de ordföranden åliggande göromålen
synnerligen omfattande, äger kommunen, i den mån en dylik utgift för
densamma ej må anses alltför betungande, därjämte tilldela honom skä¬
ligt arvode. Beslut om sådant arvode fattas å landet av kommunal¬
stämma eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa och i stad av
stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga. Rö¬
rande av kommunalstämma eller kommunalfullmäktige fattat beslut om
sådant arvode gäller i övrigt vad i gällande kommunalförfattning är
stadgat angående arvode till ordförande i kommunalnämnd.
Protokollet — — — fattats.
Protokollet — — — slut.
Sedan protokoll för sammanträde justerats, åligger det ordföranden
att ofördröjligen till vederbörandes kännedom å förut kungjort ställe
anslå en förteckning över de ansökningar, rörande vilka beslut fattats,
och anses härigenom meddelande om besluten hava skett den dag anslag
gjordes. Samtidigt skall ordföranden i betalt brev med allmänna posten
tillställa varje sökande besked om det beslut, som fattats i anledning av
hans ansökan.
27 §.
För varje pensionsdistrikt skall finnas ett av pensionsstyrelsen för¬
ordnat ombud. Samma person må av pensionsstyrelsen förordnas till
ombud för flera distrikt.
Ombud — — — meddelade.
Landsting — — — tillämpning.
24
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 217.
31 §.
Pension utgår från och med den månad, under vilken rätt till
pension inträtt, till och med den månad, varunder pensionstagaren av¬
lidit eller pensionens indragning beslutats; dock att, om annan tidpunkt
för pensionsrättens inträdande ej visas, rätten anses förvärvad, då pen¬
sionen sökes, samt att, även om pensionsrätten visas hava inträtt tidi¬
gare än i januari månad året näst före det pensionen sökes, rätten
anses förvärvad först under nämnda januari månad.
Lag — — — pension.
Denna lag träder genast i kraft.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
25
Protokoll, hället i Kungl. Maj:ts lagrad onsdagen den 18
februari 1914.
Närvarande:
Justitieråden Thomasson,
Svedelius,
Regeringsrådet Thulin,
Justitierådet friherre Leijonhufvud.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över civil¬
ärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 30 januari
1914, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle, för det
ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, infordras över upprättat för¬
slag till lag om ändrad lydelse av 6, 7, 14, 15, 23, 26, 27 och 31 §§
i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av extra ledamoten i pensionsstyrelsen Hugo Elliot.
Lagrådet yttrade vid nedanangivna paragrafer i förslaget:
6 §•
Det föreslagna nya stycket lämnar icke besked, huruvida för det
fall att avrundning skall ske beträffande pension, som uppkommit genom
sammanläggning av avgiftspension och pensionstillägg, ökning respektive
minskning skall göras i den ena eller den andra av dessa faktorer eller
i båda. Bestämmelse därutinnan lärer icke kunna umbäras, och synes
den naturligaste lösningen vara, att man härvidlag endast tager hänsyn
till pensionstillägget.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 147 käft. (Nr 217.)
4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
14 och 15 §§.
Den i första stycket av 14 § föreslagna ändring hänför sig, enligt
departementschefens yttrande, till de förslag angående fögderiförvaltnin¬
gens omorganisation och till ny mantalsskrivningsförordning, vilka äro
utarbetade. Aven om ändringen läte väl förena sig med dessa förslag,
saknas i varje fall visshet om vilket innehåll lagstiftningen å omförmälda
område slutligen får. I avvaktan härpå synes böra anstå med en ändring,
som grundar sig å sådan lagstiftning och som för nuvarande förhållan¬
den givetvis innebär en oegentlighet i avfattningen.
De ändringar, som i övrigt på hemställan av pensionsstvrelsen
föreslagits uti ifrågavarande paragrafer, avse dels att möjliggöra tillämp¬
ningen av 13 § tredje stycket utan vidtagande av ändring i gällande
förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, dels
ock förenkling i fråga om uppgifter till pensionsstyrelsen om erlagda
pensionsavgifter. Beträffande förstnämnda ändringsförslag framgår icke
med tydlighet av pensionsstyrelsens i departementschefens yttrande in¬
tagna promemoria, huru pensionsstyrelsen i avsedda fallet tänkt sig an¬
ordningen skola genomföras. I promemorian uttalas, att om hänvisningen
i 15 § första stycket till tredje stycket i 13 § utginge, därav skulle
följa, att den i 14 § omförmälda förteckningen komme att tjänstgöra
såsom debiteringslängd för uppbörden av trekronors-avgifterna, även då
uppbörden av dessa avgifter verkställdes i samband med kronouppbörden.
Något stadgande om insändande av förteckningen till kronouppbörds-
myndigheten för sådant ändamål föreslås dock icke. Av berörda utta¬
lande om förteckningens användande såsom debiteringslängd torde man
emellertid kunna sluta, att pensionsstyrelsen icke avsett, att lagen skulle
helt lämna åsido, huru det skulle förfaras med uppbörden enligt 13 §
tredje stycket, och att man därvidlag skulle vara hänvisad allenast till
föreskrifter av Konungen i sammanhang med förordnande enligt sist¬
nämnda lagrum.
Genom ändringsförslagen hava ifrågavarande paragrafer, vilka visser¬
ligen redan förut icke haft önskvärd tydlighet, jämväl blivit än oklarare.
I ett hänseende innebär förslaget en oriktighet, då nämligen i första
stycket av 15 § intagits föreskrift, att för verkställande av uppbörd, som
omförmäles i 13 § andra stycket, taxeringsnämnden skall anteckna be¬
loppet av pensionsavgift, som där avses, i den i 14 § omnämnda för¬
teckningen. Med sådan uppbörd skall förteckningen enligt förslaget icke
hava något att skaffa.
Kungl. Mgj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
27
Lagrådet har ansett sig icke böra stanna vid att hemställa om
rättande av berörda oriktiga stadgande. Den oklarhet och ofullständig¬
het, som, på sätt ovan anmärkts, vidlåda dessa båda paragrafer, synas
påkalla en mera grundlig omarbetning, därvid man bör tillse, att tydliga
bestämmelser givas för de olika fall, som kunna vara förhanden, samt
att onödigt besvär undvikes. Enligt förslaget och det för år 1914 fast¬
ställda formuläret till förteckningen är avsett, att taxeringsnämnden skall
i förteckningen införa ej endast trekronors-avgifterna utan även den
pensionsavgift avgiftspliktig må hava att därutöver erlägga. Sedan sådan
förteckning uppgjorts, synes olika förfaringssätt böra iakttagas allt efter¬
som trekronors-avgifterna skola uppbäras inom kommunen eller i samband
med kronouppbörd eu på grund av särskilt förordnande. För sistnämnda
händelse synes kunna föreskrivas, att förteckningen av taxeringsnämnden
sändes samtidigt med taxeringslängden till kronouppbördsmyndigheten
för att läggas till grund för debitering och uppbörd av samtliga pen¬
sionsavgifter. Att införa avgifterna å 2, 5 eller 10 kronor i taxerings¬
längden skulle uppenbarligen vara en onödig omgång. År åter uppbör¬
den delad mellan den kommunala uppbördsmyndigheten och kronans, lära
sistnämnda pensionsavgifter böra införas i taxeringslängden, vilken då
kommer att ligga till grund för deras uppbärande. Förteckningen stannar
tillsvidare kvar inom kommunen för att, sedan tiden för den kommunala
uppbörden gått till ända, överlämnas till kronouppbördsmyndigheten.
Från denna ensam ingå behöriga uppgifter till pensionsstyrelsen enligt
det föreslagna enklare systemet. Vid en uppställning av innehållet i
14 och 15 §§ på antytt sätt bör ingressen i 14 § om det angivna
ändamålet med förteckningens upprättande utgå; denna ingress är för
övrigt redan med paragrafens nuvarande innehåll icke fullt riktig.
Därest omarbetning i den av lagrådet förordade omfattning anses
icke böra äga rum, synes annan utväg icke stå till buds än att åt
Konungen överlämnas att i det fall, som avses i 13 § tredje stycket,
angående uppbördsförfarandet meddela uttömmande föreskrifter.
2G §.
Med avseende å den i andra stycket av denna paragraf föreslagna
ändring har det synts lagrådet anmärkningsvärt, att underställning av
beslut om arvode till ordförande i pensionsnämnd föreskrivits allenast
då beslut därom fattats av kommunalstämma eller kommunalfullmäktige.
Då skäl ej torde föreligga att i detta hänseende göra skillnad mellan
28
Kung1. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 217.
land och stad, hemställer lagrådet att — med beaktande av de särskilda
bestämmelser, som gälla för beslut av stadsfullmäktige i Stockholm —
jämväl i fråga om beslut av stadsfullmäktige eller av allmän rådstuga
stadgas skyldighet att underställa detsamma Konungens befallnings-
havandes prövning.
Men även i ett annat avseende har det synts lagrådet tveksamt,
huruvida förslaget bör bibehållas oförändrat. Ordföranden skulle utan
vidare vara berättigad till gottgörelse av kommunen för honom åsam¬
kade kostnader, såsom för skrivmaterialier, postporto och skrivarehjälp.
Endast i fråga om arvode skulle beslut av den kommunala myndigheten
erfordras och underställning äga rum. Enligt de genom lagen den 13
juni 1913 gjorda ändringar i förordningen om kommunalstyrelse på lan¬
det föreskrives, att gottgörelse åt kommunalnämndens ordförande för
åsamkade kostnader för skrivmaterialier, postporto samt skrivare- och
räkenskapshjälp skall bero på sådant beslut, och att underställning skall
ske beträffande såväl detta beslut som beslut om arvode för det med
uppdraget förenade besvär. Av departementschefens yttrande till stats¬
rådsprotokollet vid lagens framläggande inhämtas, att prövningsrätten
ansetts böra omfatta beslut om anslag ej endast till arvode utan även
till kostnadsersättning av det skäl, att kommunen borde hava frihet att
antingen anslå särskilda belopp dels till arvode, dels ock till gottgörelse
för nämnda kostnader eller endast ett belopp, innefattande såväl arvode
som kostnadsersättning. Det låter visserligen icke förneka sig, att i viss
mån ordföranden i pensionsnämnd intager gent emot kommunen en
ställning, som ej är lika med den av kommunen valde kommunalnämnds-
ordförandens. Men denna olikhet synes dock icke med nödvändighet
hindra, att i det avseende varom nu är fråga likställighet dem emellan
åvägabringas. I själva verket måste det erbjuda stora svårigheter att
från varandra med noggrannhet skilja kostnader för skrivarehjälp och
arvode för det med uppdraget förenade besvär. De direkta kostnader,
som kunna för ordföranden uppkomma för skrivmaterialier och postporto,
lära knappast vara avsevärda, om man beaktar, att formulärtryck i stor
utsträckning helt visst kommer att gratis tillhandahållas honom och
fribrevsrätt väl kan antagas bliva honom tillerkänd. Om man ifråga
om underställning håller i sär arvodet och kostnadsersättningen, skulle
det lätteligen kunna inträffa, att ehuru ett tilldelat arvode varit avsett
att jämväl gottgöra skrivarehjälp, ordföranden uppbär detta arvode men
sedermera gör anspråk på ersättning för dylik hjälp, som han styrker
sig hava betalt. Vid en sådan anordning vore väl ock uteslutet, att
Konungens befallningshavande kunde godkänna ett underställt beslut av
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217. 2i)
t. ex. det innehåll, att kommunen såsom ersättning för besvär och kost¬
nader anslagit ett visst belopp åt ordföranden; denne skulle ju för kost¬
nadernas ersättande icke vara inskränkt till kommunens anslag utan
kunna kräva ytterligare belopp, som han visade sig hava utgivit.
Det synes därför lagrådet lämpligast att uti ifrågavarande avseende i
allo likställa ordförande i pensionsnämnd med ordförande i kommunal¬
nämnd. Härav bleve ock en följd, att icke några rättegångar om kost¬
nadsersättning kunde ifrågakomma.
27 §.
Då denna paragraf i sin nuvarande lydelse bereder pensionsstyrelsen
lika vidsträckt befogenhet att förordna samma person att vara ombud i
flera pensionsdistrikt, som den föreslagna ändringen skulle kunna med¬
föra, synes denna såsom fullständigt onödig icke böra vidtagas.
31 §.
Den föreslagna ändringen att pension skall utgå från och med den
månad, under vilken rätt till pension inträtt, skulle enligt pensionsstyrel-
sens yttrande i förut omförmälda promemoria åsamka det allmänna ut¬
gifter till ingalunda obetydliga belopp. Då ändringen icke kan medföra
någon minskning i besväret med avseende å annan utbetalning av pen¬
sionsbelopp än den första gången förekommande och denna minskning
enligt lagrådets mening helt visst icke motsvarar den ökade utgiften,
vill lagrådet ifrågasätta, huruvida ändringen, för vilken ur rättslig syn¬
punkt icke lärer kunna anföras något skäl, bör genomföras.
Mot förslaget att stadga en tid, från vilken pension tidigast få^ utgå,
även om invaliditet visas hava dessförinnan inträtt, har lagrådet så vitt
angår de normala förhållandena icke något att erinra. Men tillämp¬
ning av en sådan bestämmelse i fråga om pension enligt 37 § tredje
stycket synes lagrådet icke böra äga rum. De skäl, som föranlett för¬
slaget i denna del, hava icke giltighet beträffande dylik pension. För¬
slaget inbjuder fastmera till ett sådant förfaringssätt, som man eljest
därigenom velat förekomma. Då det procenttal, varefter pensionen be¬
räknas, stiger år från år till och med år 1919, blir understödet större
ju senare under tiden invaliditeten inträder. Genom den nu föreslagna
gränsen har möjlighet öppnats att genom dröjsmål med ansökan om
pension efter det invaliditeten i verkligheten inträtt skaffa sig högre
pension, något som, helst när det gäller helt unga invalider, kan medföra
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
betydligt ökade utgifter för stat och kommun. Lagrådet hemställer för¬
denskull, att i 37 § införes bestämmelse, varigenom tillämpning av det före¬
slagna stadgandet uteslutes beträffande fall, som avses i tredje stycket
av samma paragraf.
Ur protokollet
Erik 0 land er.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
31
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet d Stock¬
holms slott den 1 maj 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
W ESTMAN,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
Jämlikt av Kungl. Maj:t den 3 september 1912 lämnat bemyndi¬
gande tillkallade dåvarande statsrådet och chefen för lantförsvarsde-
partementet tre sakkunniga personer för verkställande av utredning,
huruvida och i så fall under vilka villkor en höjning av de till avskedat
manskap vid armén och flottan från Vadstena krigsmanshuskassa och
flottans pensionskassa utgående underhåll och pensioner kunde anses
böra äga rum. Dessa sakkunniga hava nu efter fullgjort uppdrag avläm¬
nat dels med skrivelse den 9 december 1913 till statsrådet och chefen
för lantförsvarsdepartementet utredning och förslag i fråga om höjning
av underhåll och pensioner till avskedat manskap vid armén och dels
med skrivelse den 20 april 1914 till statsrådet och chefen för sjöför¬
svarsdepartementet utredning och förslag i fråga om höjning av under¬
håll och pensioner till avskedat, indelt manskap vid marinen.
Tillkallande
av sakkunniga.
32
De aakknnni-
gas utredning
rörande under¬
stöd till av¬
skedat man¬
skap vid
armén.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 217.
över det förra förslaget hava särskilda underdåniga utlåtanden i
början av innevarande år avgivits av direktionen över arméns pensions¬
kassa, arméförvaltningen, statskontoret och pensionsstyrelsen. Över det
senare förslaget har ännu icke någon myndighet yttrat sig.
Yad till en början angår förslaget om höjda pensioner ‘till avskedat
manskap vid armén hava de sakkunniga erinrat, att de offentliga kassor,
från vilka underhåll eller pensioner utgå till sådant manskap, äro Vad¬
stena krigsmanshuskassa och Invalidhusfonden. Understödstagarna från
krigsmanshuskassan äro indelade i fyra klasser. Underhållen därifrån
utgå i första klassen med 100 eller 72 kronor, i andra klassen med 48
kronor, i tredje klassen med 36 eller 24 kronor och i fjärde klassen med 24
eller 15 kronor, allt för år räknat. Till vilken klass, en understödstagare skall
hänföras, och vilket belopp han skall åtnjuta inom en viss klass, beror
på hans ålder, tiden för hans avskedstagande, om han ådragit sig skada
i tjänsten m. fl. omständigheter. Alla underhållstagare, som uppnått 50
års ålder, åtnjuta dessutom till sina utgående gratial ett tillägg av 25
kronor årligen, vilket tillägg likaledes, efter Kungl. Maj:ts prövning i
varje särskilt fall, kan tillgodokomma även yngre krigsmän, som på
grund av kroppsskada fått underhåll sig tilldelat från Vadstena krigs¬
manshuskassa. Före detta korpraler och vice korpraler, som äro därtill
berättigade, åtnjuta utöver gratialet ett tillägg med respektive 24 och
12 kronor.
Från Invalidhusfonden utgå understöd åt avskedade krigsmän dels
i form av årliga gratifikationer, dels såsom svärds- och svärasmedalj-
pensioner. Gratifikationerna utgå med växlande belopp, från och med
15 till och med 300 kronor årligen. År 1912 utdelades gratifikationer
till 4,165 man, som tillhört armén. Av dessa erhöllo 3,273 man 15
kronor, 599 man 20 kronor, 229 man 25 kronor och 55 man 30 kronor.
Endast de återstående, 9 man, erhöllo i gratifikation över 30 kronor var.
Det övervägande flertalet av dessa understödstagare åtnjöt jämväl underhåll
från Vadstena krigsmanshuskassa. — Svärdspensionen utgör 45 kronor
och svärdsmedaljpensionen 15 kronor. Pensionärernas antal utgör nu¬
mera: svärdsmän 284,. varav 232 för armén och 52 för flottan, samt
svärdsmedaljörer 550, gemensamt för armén och flottan.
Vid 1913 års ingång utgingo underhållen från Vadstena krigsmans¬
huskassa, inberäknat korprals- och vicekorprals- samt 25-kronors-tilläggen,
med sammanlagt 809,462 kronor, fördelat på 12,963 underhållstagare.
Av dessa åtnjöto 8,403 man eller ungefär ■ 3 av hela antalet i årligt
underhåll högst 61 kronor och av dessa hade 5,157 ej ens 50 kronor i
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 217. 33
årsunderhåll. Mindre än 75 kronor om året uppbära 11,060 före detta
soldater. 100—149 kronor (maximum) om året åtnjöto 134 man.
De sakkunniga hava nu funnit, att de sålunda utgående underhållen
äro för knappt tillmätta för vår tid med dess starkt sjunkande penning¬
värde. Enligt de sakkunnigas mening borde därför åtgärder vidtagas
för förbättrande av de gamla soldaternas ekonomiska ställning. De sak¬
kunniga hava tänkt sig, att detta skulle åvägabringas dels genom en
höjning av de utgående underhållsbeloppen och dels med tillhjälp av
folkpensioneringen.
Till belysande av folkpensioneringens betydelse för nu ifrågavarande
understödstagare lämnas bär följande uppgifter, hämtade från de sak¬
kunnigas utredning.
Antalet underhållstagare från Vadstena krigsmanshuskassa, som den
1 januari 1914 fyllt 67 år och som således enligt 37 § i lagen om allmän
pensionsförsäkring den 30 juni 1913 ej få någon nytta av folkpensionerin¬
gen, utgör 5,446 man eller ungefär 45 % av hela antalet. Övriga nuva¬
rande underhållstagare kunna däremot bliva delaktiga av pensioneringen.
Den avgiftspension, de komma att erhålla, kan dock i allmänhet ej
bliva stor, då nästan samtliga redan uppnått 45 års ålder. Med säker¬
het kan väl antagas, att de till största delen såsom i allmänhet jord¬
bruksarbetare tillhöra lägsta klassen av inkomsttagare och alltså erlägga
i årsavgift 3 kronor. Avgiftspensionen kommer för dem, som äro fyllda
45 år vid lagens ikraftträdande, att utgöra 20 % av sammanlagda pen¬
sionsavgifterna. Högsta avgiftspension för nuvarande gratialister kan
alltså utgöra 12 kronor 60 öre — 20 % av 21 årsavgifter å 3 kronor — och
detta belopp erhålles endast av ett ringa fåtal, medan det stora flertalet
får ännu mindre. Avgiftspensionen blir följaktligen enligt de sakkunnigas
mening av så ringa betydelse, att den nästan kan lämnas utan avseende
vid beräknandet av det understöd, gratialisterna kunna få.
Pensionstillägget eller understödet skulle däremot bliva av stor bety¬
delse. Man kan nämligen med största säkerhet antaga, att de före detta
soldater, som uppnått 67 års ålder, till övervägande antal äro arbets-
invalider i den mening lagen fordrar och att de således skulle vara berät¬
tigade till pensionstillägg senast vid denna ålder. Av de till omkring 8,100
uppgående, den 1 januari 1913 levande gratialister, som kunde komma i åt¬
njutande av pensionstillägg eller understöd, voro emellertid 2,180 födda under
åren 1847—1851 och fyllde alltså 67 år under övergångsåren 1914—1918.
Dessa gratialister kunde således ej erhålla mer än respektive 50, 60, 70,
80 och 90 % av det pensionstillägg eller understöd, dem annars till-
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 147 Käft. (Nr 217.) 5
34
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
kommit. Endast omkring 5,320 av de nuvarande underhållstagare
kunde alltså erhålla fullt pensionstillägg.
Av det den 1 januari 1913 i tjänst varande manskapet, 3,803 man,
bliva alla delaktiga av pensionsförsäkringen. Samtliga få dock sina av-
giftspensioner beräknade efter lägre procent än de normala 30 %, då de
nått en ålder överstigande 25 år den 1 januari 1914. 12 man, födda
åren 1884 och 1885, få den sålunda sänkt till 27,5 %, 783 man till 25 %,
1,707 man till 22,5 % och återstående 1,301 man till 20 %. Under för¬
utsättning, att alla tillhöra lägsta pensionsklassen, skulle den högsta av-
giftspension, någon kan uppnå, alltså bliva 31 kronor 35 öre eller 27,5 %
av 38 årsavgifter å 3 kronor, medan flertalet erhåller lägre belopp.
Pensionstillägg skulle alla nu i tjänst' varande kunna komma i åtnju¬
tande av.
Av sammanlagda antalet före detta och i tjänst varande indelta
soldater den 1 januari 1913 eller 16,766 man skulle ungefär 11,000
man kunna bliva delaktiga av folkpensioneringen. Dessa 11,000 drabbas
dock samtliga av de inskränkningar i pensionsrätten, som stadgats under
övergångsåren.
I detta sammanhang anföra de sakkunniga följande:
»De fördelar, lagen om allmän pensionsförsäkring bereder, tillkomma
som bekant varje svensk man, utan att direkt hava tjänat staten. Det
måste därför synas fullt berättigat, att den medborgare, som direkt
tjänat staten, och detta en längre tid, som erkänsla härför också av
staten beredes någon förmån på ålderdomen utöver vad som tillkommer
alla och en var.
I överensstämmelse härmed och såsom förut erinrats synes det oss
rätt och billigt, att det indelta manskapet efter slutad tjänstetid av sta¬
ten erhåller ett årligt understöd som erkänsla för troget arbete och ett
understöd av den betydelse, att det kan hjälpa dem till en någorlunda
sorgfri tillvaro på ålderdomen.
Enligt nu gällande bestämmelser utgå ju också till avskedat man¬
skap, som uppfyllt därför stadgade villkor, underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa. Dessa underhåll äro emellertid, som vi redan påvisat,
alldeles otillräckliga. Åven med de fördelar pensionslagen tillförsäkrar
dem av gratialisterna, som kunna bliva av desamma delaktiga, uppnå
de ej ett sammanlagt understödsbelopp tillräckligt att skydda dem för
nöden. Folkpensioneringens förmåner tillfalla nämligen ej i sin fulla
utsträckning dem, som redan nu nått en mognare ålder, enär den först
från och med år 1964 kan anses fullt genomförd, och vid den tiden
torde blott få, om ens någon av gratialisterna finnas i livet.
Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 217.
35
Arméns indelta manskap kan alltså ej helt komma i åtnjutande av
folkpensioneringens olika förmåner, vilka äro beräknade att, när de utgå
fullt, utgöra vad som ansetts behövligt för nödtorftig försörjning. Då
avgiftspensionerna för de flesta gratialisterna, som vi förut visat,
måste bliva av ringa betydelse, bliver det väsentliga alltså pensions¬
tillägget eller understödet. Dettas ursprungliga belopp skall emellertid
enligt bestämmelserna minskas allt efter den inkomst, pensionstagaren
åtnjuter.
Enligt ålderdomsförsäkringskommitténs beräkningar skulle fördelarna
av den fullt genomförda folkpensioneringen motsvara vad som erfor¬
drades för att skydda en man mot behovet av fattigvård eller eljest mot
nöden. Kommittén uttalade emellertid i sitt betänkande den åsikten,
att under första tiden av försäkringens verksamhet, innan pensionsav¬
gifter till beräknat antal erlagts, pensionerna i de flesta fall skulle bliva
otillräckliga för ernående av det med försäkringen avsedda ändamålet,
varför kommunerna borde äga rätt att under form av tillskott till pen¬
sionerna bevilja det ytterligare understöd, som i dylika fall kunde er¬
fordras, dock högst 150 kronor. Detta förslag om kommunernas tillskott
upptogs i Kungl. Maj:ts proposition, men uteslöts dock ur lagen, ehuru
det av riksdagen erkändes 'värt uppmärksamhet’. Det framgår emeller¬
tid av kommitténs förslag, att man ansett ett tillskott till pensionerna
behövligt första tiden och även att ett dylikt tillskott kunde givas utan
att få form av fattigunderstöd.
Därest ej pensionstillägget eller understödet enligt lagens bestäm¬
melser skulle undergå minskning allt efter den inkomst, en pensions-
tagare åtnjuter, skulle det från Vadstena krigsmanshuskassa till f.
d. soldater utgående underhållet, om det utgjorde ett tillräckligt be¬
lopp, utgöra lämpligt tillskott till den pension, som enligt folkpensione¬
ringslagen kan tillkomma gratialisterna. För att pensionstillägg eller
understöd skulle kunna oförminskat utgå, erfordras emellertid att en be¬
stämmelse utfärdas beträffande tillämpningen av § 7 i lag om folkpen¬
sionering i så måtto, att vid beräkningen av pensionstillägg eller under¬
stöd till underhållstagare från Vadstena krigsmanshuskassa avdrag ej
må ske för den inkomst, som utgöres av från denna kassa utgående
underhåll.
Liknande undantag synas oss även böra göras för gratifikationer
från Invalidhusfonden, då dessa med högst få undantag utdelas i sam¬
manhang med gratial från Vadstena krigsmanshuskassa.
36
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
I enlighet med bestämmelserna för indelningsverkets upphävande
upphörde år 1901 rekryteringen av den personal, som kan komma i åt¬
njutande av ovan föreslagna undantagsbestämmelse. Av de gratialister,
som funnos den 1 januari 1913, voro 7,537 i den ålder, att nämnda
undantagsföreskrifter skulle kunna bliva å dem tillämpliga. Till denna
kategori bör vidare hänföras i tjänst varande indelta, vilka den 1 ja¬
nuari 1913 utgjorde 3,803 man, då dessa eller åtminstone flertalet av
dem i sin ordning kunna komma i åtnjutande av gratial från Vadstena
krigsmanshuskassa. Med hänsyn till den minskning i dessa summor,
som äger rum genom dödsfall eller eljest avgångna, kan man beräkna
sammanlagda antalet av de gratialister, nuvarande och blivande, å vilka
de föreslagna undantagsbestämmelserna skulle få tillämpning, till högst
11,000 man.
När vi, efter samråd med ålderdomsförsäkringskommitténs ordfö¬
rande, tillåta oss föreslå ovan angivna undantagsbestämmelse från de
allmänna principerna i lagen härutinnan, är det jämväl av det skäl, att
gratialisterna, såsom utgörande en snart utdöende befolkningsgrupp,
måste anses intaga en särskild ställning i förevarande avseende, vadan
anledning näppeligen torde förefinnas, att därav skulle föranledas en
utsträckning av liknande undantagsbestämmelse även till andra befolk¬
ningsgrupper.
Det tillskott från Vadstena krigsmanshuskassa, som utöver pensions¬
tillägget eller understödet bör tillkomma en gratialist vid 67 års ålder,
hava vi funnit oss böra föreslå till 100 kronor. Någon ytterligare ök¬
ning av underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa efter den vid 60
års ålder föreslagna skulle alltså ej ifrågakomma. Tillsammans med
ograverat pensionstillägg eller understöd, 150 kronor, jämte gratifikation
av minst 15 kronor från Invalidhusfonden, skulle på detta sätt den f. d.
soldaten, när förmågan att genom eget arbete försörja sig vid denna
ålder anses hava upphört, erhålla ett sammanlagt understöd från staten
av 265 kronor, vilket med den avgiftspension, han själv berett sig, skulle
kunna vara tillräckligt att skydda honom för risken att falla fattigvården
till last eller eljest mot den verkliga nöden.
Utan den av oss föreslagna undantagsbestämmelsen hade vi å andra
sidan ej heller ansett oss kunna stanna vid ett högsta gratial av endast
100 kronor utan måst föreslå detta till ett åtskilligt högre belopp. Då
emellertid dessa gratialister, såsom vi redan anfört, beräknats bland dem,
som falla under pensionslagens bestämmelser, och kostnaden för deras
pensionering enligt samma lag redan ingår bland de av riksdagen be-
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 217. 37
räknade utgifter, tinnes ej något giltigt skäl att upptaga bland stats¬
verkets utgifter en redan förut upptagen utgiftspost.»
De sakkunnigas utredning slutar med en hemställan, i huvudsak 1)6 sa^u“^i_
gående ut därpå, ett erforderliga åtgärder måtte vidtagas sålunda: rörande 'man
att nuvarande och blivande underhållstagare från Vadstena krigs- 8kBpeténTid
manshuskassa måtte komma i åtnjutande av ett förhöjt årligt under-
hållsbelopp vid fyllda 50 år till 75 kronor och vid fyllda 60 år till
100 kronor;
att vid inträffad invaliditet enligt lag om allmän pensionsförsäkring
underhållstagare måtte åtnjuta utom till dem utgående gratial från Vad¬
stena krigsmanshuskassa pensionstillägg eller understöd oavkortat;
att beträffande tillämpningen av 7 § i sistnämnda lag sådan be¬
stämmelse måtte utfärdas, att de från Vadstena krigsmanshuskassa ut¬
gående underhållen liksom gratifikationerna från Invalidhusfonden icke
måtte beräknas såsom årsinkomst;
att till underhållstagare, som den 1 januari 1914 uppnått 67 lev¬
nadsår, gratialet från Vadstena krigsmanshuskassa bestämdes till 200 kronor
årligen, samt
att till underhållstagare, som drabbades av övergångsbestämmelserna
i pensionsförsäkringslagen, underhållet från Vadstena krigsmanshuskassa
bestämdes till 125 kronor för dem, som äro födda år 1847, och till
110 kronor för dem, som äro födda år 1848.
■ Tillika hemställa de sakkunniga, bland annat, om anvisande av
medel till bestridande av kostnaderna för de ökade underhållen.
Det framställda förslaget har tillstyrkts av direktionen över arméns „ ™fgB°jde"t
pensionskassa och även arméförvaltningen har i huvudsak biträtt det¬
samma. Sistnämnda ämbetsverk har särskilt framhållit, att ämbetsverket
på grunder, som av de sakkunniga anförts, funne det billigt, att vid
tillämpningen av 7 § i lagen om allmän pensionsförsäkring de från
Vadstena krigsmanshuskassa utgående underhållen ävensom gratifikationer
från Invalidhusfonden icke beräknades såsom årsinkomst.
Statskontoret har ansett, att de fördelar, som genom meranämnda stat.kontoret,
lag beretts åldringar och arbetsinvalider, vore av den betydelse, att stats¬
kontoret för sin del icke kunde finna skäl föreligga att för dem bland
gratialisterna från Vadstena krigsmanshuskassa, vilka därav bleve del¬
aktiga, vidtaga någon förhöjning i deras gratial, under förutsättning
dock att dessa gratialister, såsom de sakkunniga föreslagit, icke måtte
på grund av innehavande gratial drabbas av det i 7 § av nämnda lag
föreskrivna avdrag å pensionstillägget. Enligt bestämmelserna i omför-
38
Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 217.
Pensions-
styrelsen.
malda lag skulle under angivna förutsättning gratialist vid uppnådd
ålder av 67 år eller dessförinnan vid inträdd varaktig oförmåga till
arbete erhålla, förutom det pensionsbelopp, vartill han på grund av er-
lagda avgifter kunde vara berättigad, ett pensionstillägg av statsmedel
till belopp av 150 kronor jämte förhöjning därav i förhållande till erlagda
avgifter. Aven om de belopp, som avpassades efter de erlagda avgif¬
terna, icke torde under den närmaste tiden bliva av någon större bety¬
delse för gratialisten, syntes dock vad som sålunda erhölles i pensions¬
tillägg tillika med gratialet och i förekommande fall gratifikation från
Invalidshusfonden tillhopa utgöra ett nöjaktigt underhåll.
Statskontoret hemställer alltså, att det av de sakkunniga framlagda
förslaget i fråga om tillämpningen av 7 § pensionsförsäkringslagen måtte
bifallas, men föreslår i övrigt vissa jämkningar i de sakkunnigas förslag,
gående i huvudsak ut på en nedsättning i de av de sakkunniga föror¬
dade gratialens storlek.
Uti sitt utlåtande över de sakkunnigas förslag har pensionsstyrelsen
framhållit, att den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen, att ifråga¬
varande underhåll ej skulle räknas såsom inkomst vid beräkning av
pensionstillägg och understöd enligt pensionsförsäkringslagen, förutsatte
en ändring i samma lag. Pensionsstyrelsen, som förklarade sig till fullo
behjärta önskemålet att bereda ifrågavarande grupp av statstjänare för¬
bättrade pensionsförhållanden, ansåg sig dock böra ifrågasätta, huruvida
den av de sakkunniga för berörda ändamåls vinnande föreslagna utvägen
vore den lämpligaste. Härom anför pensionsstyrelsen följande:
»Principiellt riktigast vore att bestämma underhållen till sådana av
vederbörandes ekonomiska ställning oberoende belopp, att någon särskild
undantagsbestämmelse för de ekonomiskt vanlottade icke erfordrades.
Om underhållen sattes för samtliga gratialister så stora, att även de
invalider, som sakna andra inkomster, icke skulle bliva sämre ställda än
enligt de sakkunnigas förslag, skulle emellertid kostnaden för staten bliva
avsevärt större än den, vartill de sakkunnigas förslag föranleder. Uppen¬
barligen är det också en sådan kostnadsökning, som föranlett de sak¬
kunniga att framlägga sitt förevarande förslag.
Emellertid innebär detta förslag, vilket, såsom redan nämnts, förut¬
sätter en ändring av pensionsförsäkringslagen, en rubbning av de prin¬
ciper, varpå denna lag är byggd, och man kan såväl med anledning
härav som med hänsyn till de konsekvenser, en dylik ändring kan
tänkas medföra, ställa sig tveksam inför frågan om förslagets lämp¬
lighet.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 217. 39
Det vore därför önskvärt, om man på en annan väg än den av de
sakkunniga valda kunde nå det resultat, som de sakkunniga åsyftat.
Enligt pensionsstyrelsens mening skulle frågan kunna lösas på föl¬
jande sätt:
Ifrågavarande underhåll räknas fortfarande till sådan inkomst, som
avses i 6 § av pensionsförsäkringslagen. I de fall, då dylikt underhåll
medför minskning i pensionstillägg eller understöd, utfylles underhållet
till sådant belopp, att underhållstagaren erhåller samma totalinkomst,
som han skulle hava uppnått, om underhållet icke räknats som inkomst.
De underhållsbelopp, som av de sakkunniga föreslagits, gälla då för
underhållstagare, så länge de ej, även om underhållen frånräknas vid
inkomstberäkningen, kunna komma i åtnjutande av pensionstillägg eller
understöd enligt pensionsförsäkringslagen. För dem åter, som komma
eller, om underhållen frånräknas vid inkomstberäkningen, skulle komma
i åtnjutande av pensionstillägg eller understöd, bestämmes gratialet till
sådant belopp, att underhållstagaren i underhåll och pensionstillägg,
resp. understöd, sammanlagt erhåller lika mycket som han skulle fått,
om i enlighet med de sakkunnigas förslag underhållen icke räknades
såsom inkomst.»
Pensionsstyrelsen medgiver visserligen, att för ett genomförande av
dess förslag ytterligare årliga statsanslag till krigsmanshuskassan skulle
erfordras utöver de av de sakkunniga beräknade, men framhåller tillika,
att totalkostnaden för det allmänna skulle bliva densamma som enligt
de sakkunnigas förslag, enär den erforderliga ökningen i statsanslaget
till krigsmanshuskassan motsvarades av en lika stor minskning i kost¬
naden för den allmänna pensionsförsäkringen, sådan denna kostnad
skulle ställa sig enligt de sakkunnigas förslag.
Pensionsstyrelsen förklarar sig av ovan angivna skäl för sin del
föredraga ett på angivet sätt modifierat förslag framför de sakkunnigas.
Skulle det emellertid visa sig, att hinder skulle möta att ordna saken
på sätt, som pensionsstyrelsen förordat, och måste, därest man icke
valde den av de sakkunniga föreslagna utvägen att ändra pensionsför¬
säkringslagen, hela frågan förfalla, anser sig pensionsstyrelsen icke böra
motsätta sig en lagändring. Enligt styrelsens förmenande borde dock
denna ändring införas i övergångsbestämmelserna, så att därigenom ut¬
tryckligen betonades, att fråga vore allenast om en anordning av mera
tillfällig natur, och vidare borde de särskilda kostnader, som vid ett
genomförande av de sakkunnigas förslag komma att drabba pensions¬
försäkringen, gäldas av särskilt för detta ändamål anvisade medel.
40
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 217.
De sakkun¬
nigas utred¬
ning rörande
understöd till
avskedat
manskap
vid marinen.
De sakkun¬
nigas förslag
rörande
manskapet
vid marinen.
Uti ovanberörda av de sakkunniga avgivna utredning och förslag i
fråga om höjning av underhåll och pensioner till avskedat, indelt man¬
skap vid marinen hava de sakkunniga meddelat, att marinens manskap'
uppbär pension eller understöd från två offentliga kassor: flottans pen¬
sionskassa och Invalidhusfonden.
Avskedade marinsoldater och båtsmän, som undfå pension från
flottans pensionskassa, indelas i fem klasser med pensioner å respektive
100, 80, 54, 42 och 30 kronor. Till de tre första klasserna hänföras
båtsmän och marinsoldater, som blivit under tjänsteutövning mer eller
mindre svårt skadade. Till fjärde och femte klassen höra sådana båts¬
män eller marinsoldater, som uppnått 55 års ålder och tjänat i 30 respek¬
tive 20 år, beräknat från 20 års ålder. Alla pensionerade båtsmän och
marinsoldater, som uppnått 50 års ålder, åtnjuta dessutom ett tillägg
till pensionerna av 25 kronor, vilket tillägg likaledes, efter Kungl. Maj:ts
prövning i varje särskilt fall, kan tillgodokomma även yngre båtsmän,
som på grund av kroppsskada fått pension sig tilldelad från flottans
pensionskassa.
För pensioner och gratifikationer från Invalidhusfonden har redo¬
görelse lämnats i det föregående. Här kan tilläggas, att under år 1912
utdelades från nämnda fond till avskedat manskap vid marinen sam¬
manlagt 9,955 kronor, fördelade på 647 understödstagare. Av dessa
erhöll det stora flertalet eller 616 allenast 15 kronor. Det högsta ut¬
betalade understödet uppgick till 50 kronor.
Enligt de sakkunnigas utredning åtnjöto den 1 januari 1913 1,289
f. d. båtsmän och 8 f. d. marinsoldater pension genom flottans pensions¬
kassa. Av hela antalet hade vid 1912 års utgång 856 man fyllt 67
år och de allra flesta eller 1,276 man hade högst 79 kronor i årligt
understöd. Högst 67 kronor hade 1,130 man, därav 443 blott 55 kro¬
nor och 5 blott 54 kronor.
Till förbättrande av jämväl dessa understödstagares ekonomiska
ställning hava nu de sakkunniga hemställt, att erforderliga åtgärder
måtte vidtagas sålunda,
att nu och framgent före 55 års ålder pensionsberättigade båtsmän
och marinsoldater måtte komma i åtnjutande av ett förhöjt årligt pen¬
sionsbelopp vid fyllda 50 år av 75 kronor;
att nuvarande och blivande pensionstagare av båtsmän och marin¬
soldater måtte komma i åtnjutande av förhöjning i sina pensionsbelopp
vid fyllda 55 år till 75 kronor och vid fyllda 60 år till 100 kronor;
att vid inträffad invaliditet enligt lag om allmän pensionsförsäkring
pensionsberättigade båtsmän eller marinsoldater måtte åtnjuta, utom till
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 217.
41
dem utgående pension genom flottans pensionskassa, pensionstillägg eller
understöd enligt nämnda lag oavkortat;
att beträffande tillämpningen av samma lag sådan bestämmelse ut¬
färdades, att de genom flottans pensionskassa till avskedade båtsmän
eller marinsoldater utgående pensionerna liksom gratifikationerna från
Invalidhusfonden icke skulle beräknas såsom årsinkomst;
att genom flottans pensionskassa utgående pension till avskedad
båtsman eller marinsoldat, som den 1 januari 1914 uppnått 67 levnadsår,
bestämdes till 200 kronor årligen; samt
att för sådana pensionsberättigade båtsmän och marinsoldater, som
drabbades av övergångsbestämmelserna i pensionsförsäkringslagen, pen¬
sionen genom flottans pensionskassa bestämdes till 125 kronor för dem,
som äro födda år 1847, och till 110 kronor för dem, som äro födda
år 1848.
Även här hemställa de sakkunniga, bland annat, om anvisande av
ytterligare medel till bestridande av kostnaderna för de ökade pensio¬
nerna.
Av de sakkunnigas utredning torde med tydlighet framgå, att åt¬
gärder böra vidtagas för att bereda avskedat manskap vid armén och
marinen förbättring i deras pensioner, och har jag inhämtat av cheferna
för de båda försvarsdepartementen, att de hava för avsikt att i den när¬
maste framtiden hos Kungl. Maj:t göra framställning om avlåtande av
proposition till riksdagen i sådant syfte. I vilken utsträckning de sak-
lamnigas förslag kommer att därvid följas, därom är jag icke nu i till¬
fälle att yttra mig. Den av pensionsstyrelsen föreslagna modifikationen
i de sakkunnigas förslag kommer emellertid säkerligen icke att god¬
tagas. Ett bifall till pensionsstyrelsens förslag skulle nämligen nödvän¬
diggöra, att högst betydliga anslag måste av riksdagen äskas för åstad¬
kommande av erforderliga pensionsförhöjningar.
I likhet med cheferna för nyssnämnda departement kan jag icke
finna det annat än praktiskt och ändamålsenligt för vinnande i någon
män av det nu eftersträvade målet att i enlighet med de sakkunnigas
förslag utfärda en lagbestämmelse av innehåll att såsom årsinkomst
enligt 6 § pensionsförsäkringslagen, jämförd med 7 § samma lag, icke
skulle räknas underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa, genom flottans
pensionskassa utgående pensioner till avskedade båtsmän och marinsoldater
samt gratifikationer och pensioner från Invalidhusfonden. Den omständighe¬
ten, att eu person är i åtnjutande av underhåll, pension eder gratifika-
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 147 höft. (Nr 217.) 6
Departements¬
chefen.
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
tion av omförmälda beskaffenhet, skulle då icke förorsaka något som
helst avdrag å det pensionstillägg eller understöd, vartill han enligt
pensionsförsäkringslagen eljest må vara berättigad.
En lagändring av nu ifrågasatt innehåll skulle givetvis hava till
följd ökning av de för pensionsförsäkringen beräknade kostnaderna.
Pensionsstyrelsen, som förutsett detta, har ock ansett, att, om de sak¬
kunnigas förslag härutinnan vunne bifall, dessa ökade kostnader borde
gäldas av särskilt för ändamålet anvisade medel. Enligt hos pensions¬
styrelsen gjorda beräkningar skulle kostnadsökningen icke komma att
överstiga år 1914 8,000 kronor, år 1915 12,000 kronor, år 1918 25,000
kronor, år 1923 84,000 kronor, år 1933 142,000 kronor och år 1943
103,000 kronor. Dessa belopp, som visserligen äro uträknade endast
med hänsyn till manskapet vid armén, torde emellertid i förhållande till
hela pensionsförsäkringskostnaden vara alltför obetydliga för att på¬
kalla anvisande av särskilda medel för ändamålet.
Någon fara för att ett undantagsstadgande av nu ifrågavarande be¬
skaffenhet skulle medföra några för pensionsförsäkringen i ekonomiskt
avseende farliga konsekvenser torde knappast vara för handen. De sak¬
kunniga hava i detta hänseende med fullt skäl framhållit, att nu ifråga¬
varande understödstagare utgöra en snart utdöende befolkningsgrupp,
som intager en alldeles särskild ställning i förevarande avseende. An¬
ledning torde därför näppeligen föreligga, att andra befolkningsgrupper
kunna framkomma med berättigade krav på att jämväl komma i åtnju¬
tande av en undantagsbestämmelse liknande den nu ifrågasatta.
Den nu av mig föreslagna lagändringen sjmes böra träda i kraft
den 1 januari 1915. För dem av ifrågavarande understödstagare eller
deras hustrur, som före lagändringens ikraftträdande tillerkänts under¬
stöd enligt pensionsförsäkringslagen och för vilka vid understödsbeloppets
bestämmande hänsyn alltså tagits till underhåll från Vadstena krigs-
manshuskassa, pension genom flottans pensionskassa eller gratifikation
från Invalidhusfonden, står det alltid öppet att i den ordning, pensions¬
försäkringslagen föreskriver, söka ökning av understödet.
Departementschefen uppläste härefter ett inom departementet ut¬
arbetat förslag till lag om tillägg till 37 § i lagen om allmän pensions¬
försäkring den 30 juni 1913 av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, samt hemställde, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte,
för det ändamål 87 § regeringsformen omförmäler, genom utdrag av proto¬
kollet inhämtas.
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 217.
43
Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi¬
trädda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall.
Ur protokollet:
Cour. Falkenberg.
44
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 217.
Bilaga.
Förslag
till
Lag
om tillägg till 37 § i lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913.
Härigenom förordnas, att till 37 § i lagen om allmän pensionsför¬
säkring skall fogas ett tillägg av följande lydelse:
Såsom årsinkomst enligt 6 §, jämförd med 7 §, skall icke räknas
underhåll från Vadstena krigsmanskuskassa, genom flottans pensionskassa
utgående pensioner till avskedade båtsmän och marinsoldater samt grati¬
fikationer och pensioner från Invalidhusfonden.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1915.
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 217.
45
Utdrag ur protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagrad fredagen
den 5 juni 1914.
N ärvarande:
Justi tieråden Thomasson,
SvEDELIUS,
Regeringsrådet Thulin,
Justitierådet friherre Leijoniiufvud.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över civil¬
ärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Ivronprinsen-Regenten i stats¬
rådet den 1 maj 1914, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets ut¬
låtande skulle, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, in¬
hämtas över upprättat förslag till lag om tillägg till 37 § i lagen om
allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av extra ledamoten i pensionsstyrelsen Hugo Elliot.
Lagrådet yttrade:
I fråga om det remitterade förslagets innebörd måste beaktas, att
de pensionstillägg och understöd, som skola utgå enligt pensionsför¬
säkringslagen, gäldas till en del av staten och till en del av kommu¬
nerna. Den förhöjning i pensionstillägg eller understöd, som förslagets
antagande skulle medföra beträffande en invalid av ifrågavarande slag,
komme alltså att delvis falla vederbörande kommun till last. Såsom av
de sakkunniga framhållits, är det här fråga om medborgare, som direkt
tjänat staten. Men skall av sådan anledning beredas dem någon förmån
på ålderdomen utöver vad som tillkommer alla, lärer staten böra direkt
bestrida kostnaden härför och icke utgifter för sådant ändamål påläggas
kommunerna.
Lagrådet kan fördenskull icke tillstyrka förslagets antagande. Vill
man för åstadkommande av den förmån, som anses böra tilldelas om-
46
Kungl. Maj:ts Nåd Proposition Nr 217.
förmälda statstjänare, begagna sig av de former, pensionsförsäkrings-
lagen med den föreslagna ändringen erbjuder, synes detta icke böra
ske annorledes än i samband med sådan ändring av nämnda lag, att
staten åtager sig alla de kostnader, som därigenom uppstå. En dylik
tanke lärer väl pensionsstyrelsen hava velat uttrycka genom sitt yrkande
att de särskilda kostnader, som vid ett genomförande av de sakkunnigas
förslag komma att drabba pensionsförsäkringen, böra gäldas av särskilt
för detta ändamål anvisade medel.
Ur protokollet:
Erik Öländer.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
47
Utdrag av protokollet över civilärenden, hullet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet ä Stock¬
holms slott den 12 juni 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anmälde dels lagrådets
den 18 februari 1914 avgivna utlåtande över det inom civildeparte¬
mentet upprättade förslaget till lag om ändrad lydelse av 6, 7, 14, 15,
23, 26, 27 och 31 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensions¬
försäkring, dels ock lagrådets den 5 innevarande juni avgivna utlåtande
över det inom samma departement upprättade förslaget till lag om
tillägg till 37 § i samma lag.
I anledning av de anmärkningar, som av lagrådet framställts emot
förstnämnda förslag, anförde departementschefen följande:
»Med godkännande av lagrådets vid 6 § framställda anmärkning
har jag låtit foga ett tillägg till denna § för att fastslå, att, om pensions¬
belopp utgöres av dels avgiftspension och dels pensionstillägg, avrund-
ningen skall verkställas å pensionstillägget.
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
Den i 9 § sista stycket föreslagna ändringen är endast av redak¬
tionell natur och en följd av den verkställda omarbetningen av 14
och 15 §§.
Rörande den ändring, som i anslutning till upprättade förslag
till fögderiförvaltningens omorganisation och till ny mantalsskrivnings-
förordning föreslagits i 14 § första stycket, tillåter jag mig hänvisa till
vad lagrådet därom anfört.
I likhet med lagrådet finner jag, att 14 och 15 §§ i sin nuvarande
avfattning lida av en viss oklarhet, som ej i någon mån blivit avhjälpt
genom de föreslagna ändringarna. En mera grundlig omarbetning av
dessa båda paragrafer är därför önskvärd. Med ledning av vad lag¬
rådet därutinnan framhållit har jag ock låtit omarbeta paragraferna.
Med beaktande av lagrådets vid 26 § andra stycket gjorda hemställan
att jämväl av stadsfullmäktige eller av allmän rådstuga fattade beslut
om arvode till ordförande i pensionsnämnd böra underställas Kungl. Maj:ts
befallningshavandes prövning, har jag låtit i paragrafen införa en all¬
män bestämmelse, att beslut om sådant arvode skall för underställning-
överlämnas till Kungl. Maj:ts befallningshavande samt att i fråga om
denna ämbetsmyndighets prövning ävensom talan mot Kungl. Maj:ts be¬
fallningshavandes beslut vad i gällande kommunalförfattningar finnes
stadgat angående underställning och besvär skall i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.
Vad lagrådet i övrigt anmärkt vid 26 § synes ej fullt befogat.
Såsom lagrådet påpekat finnes en olikhet emellan den ställning gent
emot kommunen, som intages av pensionsnämndsordföranden och av
kommunalnämndsordföranden. Den förre är tillsatt av Kungl. Maj:ts be¬
fallningshavande för att i viss mån iakttaga det allmännas intresse, den
senare åter har fått sitt uppdrag av kommunen. Har till ordförande i
pensionsnämnd inom ett pensionsdistrikt utsetts en person, som av en eller
annan anledning är misshaglig för de maktägande inom kommunen, skulle
det kunna inträffa, att, om kommunalstämman hade att fatta beslut jämväl
om gottgörelse till pensionsnämndsordföranden för de honom genom
uppdraget åsamkade kostnader, stämman endast för att visa honom sitt
misshag vägrade att bevilja honom sådan gottgörelse. Att något dy¬
likt skulle kunna hända i fråga om eu person, som av kommunen själv
erhållit ett förtroendeuppdrag, är däremot knappast tänkbart. Det
49
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217,
synes därför vara fullgiltiga skäl för handen att i nu förevarande hän¬
seende göra skillnad mellan eu pensionsnämnds- och en kommunal-
nämndsordförande och det är säkerligen ej utan avsikt eu sådan skill¬
nad iakttagits i 2G § i pensionsförsäkringslagen och i 51 § i förord¬
ningen om kommuualstyrelse på landet.
Med hänsyn till den av lagrådet vid 27 § framställda anmärkningen
torde skäl ej föreligga att vidhålla förslaget om ändring i samma
paragraf.
Gentemot den föreslagna ändringen i 31 § att pension skall utgå
från och med den månad, under vilken rätt till pension inträtt, har
lagrådet invänt, att för eu dylik ändring ur rättslig synpunkt något
skäl icke skulle kunna anföras. Detta är visserligen sannt. Men då
det ej torde kunna förnekas, att i ett synnerligen stort antal fäll inva¬
liditet i verkligheten inträder tidigare än vid den tidpunkt, då rätt till
pension enligt lagens bestämmelser kommer att förvärvas, samt då där¬
jämte den föreslagna lagändringen uppenbarligen skulle medföra en viss
arbetsbesparing för pensionsstyrelsen och postverket, torde fullgiltiga
skäl icke vara för handen att i förevarande hänseende frånträda det av
Kungl. Magt till lagrådet remitterade förslaget.
Lagrådet har utan tvivel fullt fog för sin anmärkning, att det i
vissa fall skulle vara olämpligt att jämväl på de personer, som avses i
37 § tredje stycket, tillämpa det i 31 § föreslagna stadgandet om viss
tid, från vilken pension tidigast skulle få utgå, även om rätt till pen¬
sion visas hava dessförinnan inträtt. Den i 31 § åsyftade ändringen
torde emellertid utan den av lagrådet påpekade olägenheten kunna
tillämpas även på nyss omförmälda personer, om pension till dessa per¬
soner icke under några förhållanden finge utgå efter högre procentsats
än den, som var gällande för år 1914 eller det senare år, under vilket
vederbörande blivit invalid d. v. s. förvärvat rätt till pension. I an¬
ledning av lagrådets ifrågavarande anmärkning har jag därför dels under¬
kastat 31 § eu omredigering och dels uppgjort förslag till en tilläggs¬
bestämmelse till 37 § av innehåll, att vad i paragrafens tredje stycke
sägs skall äga tillämpning jämväl i fall, då på grund av bestämmel¬
serna i 31 § pensionstillägget, understödet eller ökningen därav skall
utgå från en senare tidpunkt än den, då rätten därtill inträtt. Genom
ett sådant stadgande skulle helt visst invalida personer betagas lusten
att dröja med inlämnandet av sina ansökningar: de kunde ju icke ge-
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 147 höft. (Nr 217.) 7
50
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 217.
nom ett dröjsmål få pensionen att utgå efter högre procentsats och ut¬
satte sig dessutom för risken att gå förlustiga pensionen för ett eller
annat år.»
I anledning av lagrådets utlåtande över förslaget till lag om tillägg
till 37 § pensionsförsäkringslagen yttrade departementschefen följande:
»Lagrådet har ansett sig icke kunna tillstyrka förslagets antagande
av det skäl, att kommunerna skulle komma att få vidkännas en del av
den förhöjning i pensionstillägg och understöd enligt pensionsförsäk¬
ringslagen, som genom ett bifall till lagförslaget skulle beredas av¬
skedat manskap vid armén och marinen. Den del av dessa kostnader,
som skulle falla på varje särskild kommun, bleve emellertid säkerligen
så obetydlig, att den icke alls kan anses verka betungande, allra helst
som gratialisterna genom den höjning av gratialen, som Kung!. Maj:t
förut denna dag beslutat föreslå riksdagen, jämte nu ifrågavarande
höjning av dem tillkommande pensionstillägg eller understöd böra kunna
undgå att anlita kommunens fattigvård. Därtill kommer, att dessa
gratialister, som visserligen ägnat en del av sin tid och sina krafter
åt statstjänst, likväl i allmänhet haft sin huvudsakliga sysselsättning
och näring som jordbrukare.
För det fall att man ville för beredande av viss förmån åt gratia¬
listerna begagna sig av pensionsförsäkringslagens former, har lagrådet
ifrågasatt, att staten ensam skulle åtaga sig alla de kostnader, som
därigenom skulle uppstå. Fn dylik anordning skulle emellertid för¬
orsaka pensionsstyrelsen ett högst betydligt och besvärligt arbete och
således även ökad kostnad. Då, såsom jag redan framhållit, den kost¬
nad, som genom lagförslagets antagande skulle tillskyndas varje sär¬
skild kommun, skulle bliva helt obetydlig, anser jag icke fuligiltiga
skäl föreligga för ett frånträdande av det till lagrådet remitterade för¬
slaget.
Emellertid har jag låtit förslagets text undergå en omredigering,
som icke innebär någon ändring i sak.»
Departementschefen uppläste härefter de sålunda omarbetade lagför¬
slagen, nämligen dels förslag till lag om ändrad lydelse av 6, 7, 9, 14,
15, 23, 26, 31 och 37 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensions¬
försäkring, dels ock förslag till lag om tillägg till 37 § i samma lag,
samt hemställde, att dessa förslag måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,
genom nådig proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Öl
Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition Nr 217.-
Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi¬
trädda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall; och skulle till
riksdagen avlåtas nådig proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Niklas A. Lind-hult.