Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 214.
1
Nr 214
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående för¬
säljning till Grängesbergs bostadsförening u. p. a. av
visst område av Björnhyttans kronopark i Kopparbergs
län; given Stockholms slott den 20 juni 1914.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riks¬
dagen medgiva,
att ett i statsrådsprotokollet närmare angivet område om 50
hektar 90 ar av Björnhyttans kronopark i Kopparbergs län må till
Grängesbergs bostadsförening u. p. a. försäljas mot en köpeskilling av
38,000 kronor att erläggas kontant vid tillträdet samt under villkor
i övrigt,
att den å området befintliga avverkningsbara skogen icke ingår
i köpet utan må för kronans räkning avverkas inom ett år efter markens
avträdande samt tillgodogöras;
att föreningen skall vara skyldig respektera de bägge upp¬
låtelser rörande vattenledningsanläggningar, som domänstyrelsen tidi¬
gare gjort;
att föreningen skall svara för alla fastigheten för tiden efter till¬
trädet åliggande utskylder och besvär;
att föreningen skall ensam vidkännas alla med områdets av¬
skiljande från stamhemmanet och lagfart å fånget förenade kostnader;
att föreningen skall ensam uppsätta och underhålla hägnader
mellan kronoparken och tomtområdet, samt
att kronan skall äga fritt och obehindrat använda blivande gator
och vägar å tomtområdet.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 145 höft. (Nr 214.) 1
2
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 214.
De till ärendet hörande handlingar och kartor skola riksdagens
vederbörande utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riks¬
dagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Johan Beck-Friis.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 214.
3
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
juni 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde.
Styrelsen för Grängesbergs bostadsförening u. p. a. har å för¬
eningens vägnar hos Kungl. Maj:t gjort framställning om att få från
Björnhyttans kronopark i Grangärde socken av Kopparbergs län inköpa
ett jordområde för att användas till egnahemstomter. Till stöd för an¬
sökningen har anförts huvudsakligen följande.
Det egentliga gruvfältet vid Grängesberg vore beläget inom Gran¬
gärde kommun och Kopparbergs län; endast en obetydlig del av sam¬
hället, södra Grängesberg, tillhörde Ljusnarsbergs kommun och Örebro
län. Den del av samhället, som tillhörde Grangärde kommun, bildade
„ i kyrkligt hänseende egen kapellförsamling. Antalet kyrkoskrivna in¬
vånare inom kapellförsamlingen hade den 1 januari 1913 utgjort 5,007
personer. Av de omkring 1,650 arbetare, som vore sysselsatta vid gruv¬
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 214.
fältet, vore icke alla bosatta på platsen, utan en del hade sina familjer
å andra orter, detta delvis beroende därpå, att tillräckligt antal bostäder
icke funnes att tillgå, ehuru från de arbetsgivande gruvbolagens sida
allvarliga ansträngningar blivit gjorda och fortfarande gjordes för att
mot låg hyra tillhandahålla bostäder åt så många arbetare som möjligt.
De arbetare, som icke förhyrde bostad av gruvbolagen, hj^rde hos privata
gårdsägare eller hade egna gårdar.
Hos många arbetare funnes en livlig åtrå efter ett eget hem.
Under de allra senaste åren hade också ett större antal egna hem blivit
uppförda av arbetare inom Grängesberg.
Egnahemsbyggaren i Grängesberg mötte emellertid ett stort hinder
genom svårigheten att till rimligt pris erhålla tomtmark. Av en bifogad
karta över Grängesbergs gruvallmänning, vilken även utgjorde området
för kapellförsamlingen, framginge, att den väsentligaste delen av bolagens
mark bestode av gruvutmål eller ock av sådan mark, som redan användes
eller under närmaste åren komme att tagas i anspråk för gruvbrytningens
direkta behov, till upplagsplatser, spåranordningar, maskinhus, verkstäder
och dylikt. Den bolagens mark, som vore belägen utom det område,
vilket vore nödvändigt för gruvbrytningens direkta behov, hade redan
helt eller till väsentlig del bebyggts dels med arbetar- och dels med
tjänstemannabostäder eller bestode till större delen av för bebyggande
olämplig myrmark. Utom gruvskogens område i närheten av gruvfältet
ägde gruvbolagen endast ett par mindre torplägenheter, belägna inom
Ljusnarsbergs kommun. Härmed syntes vara ådagalagt, att gruvbolagen
icke ägde någon mark disponibel för egnahemsändamål
Den mark, som ägdes av enskilda, hade ursprungligen varit mindre
torpställen, vilka numera helt eller delvis blivit styckade och försålda
till tomter. Sålunda vore Blåntorp redan styckat i små tomter och
bebyggt. Gudmundbergstorpet, Lisselmågstorp, Stjälktorpet och Larits-
torp vore var för sig styckade och tomterna till större delen försålda
och bebyggda. Björktorp bestode till stor del av för bebyggande
olämplig mossmark och i övrigt av odlad jord; blott en mindre del vore
tomtmark.
Denna knappa tillgång på tomtmark hade haft till följd, att i regel
endast synnerligen små tomter till mycket högt pris kunnat erhållas
Och än större svårigheter mötte dem, som hädanefter ämnade bygga,
då tomtpriset stegrades allt efter som tillgången på tomter bleve mindre.
Något annat medel till avhjälpande av detta allvarliga missför¬
hållande än att staten av sin kronopark uppläte ett mindre område till
egnahemssamhälle, funnes icke. I förlitande därpå, att Kungl. Maj:t
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 214. 5
och riksdagen icke skulle avslå en framställning i sådant syfte, hade
bostadsföreningen blivit bildad och planläggning av ett egnahems-
samhälle å Björn hytte kronopark vidtagits.
För att befrämja föreningens syfte hade trafikaktiebolaget Gränges¬
berg— Oxelösund mot låg ränta lämnat föreningen ett, på tio år oupp-
sägbart, lån å 100,000 kronor.
För det fall att trafikaktiebolaget lämnade föreningen län, hade i
föreningens stadgar bolaget tillförsäkrats rätt att utse två av föreningens
sju styrelseledamöter och en av föreningens revisorer.
Det område, föreningen önskade förvärva från Björnhytte krono¬
park till egnahemstomter, gränsade i väster mot Frö vi—Ludvika järnväg
och mot torplägenheten Björktorp, i söder mot K. J. Fleds egnahems-
lägenhet, i öster mot elektriska kraftledningen Mockfjärd—Grängesberg
och i norr mot kronoparken. Området innehölle i areal 50 hektar 90 ar.
Av det begärda området utgjorde ungefär 43 hektar 30 ar sådan mark,
som kunde anses vara lämplig för bebyggande, varemot 7 hektar 60
ar närmast järnvägen utgjordes av myrmark, olämplig för byggnads-
eller styckningsändamål. Denna på vissa ställen träskartade myrmark
utgjordes av ett långsträckt skifte emellan det till bebyggande avsedda
området och Frövi—Ludvika järnväg, varför nödig kommunikation
emellan egnahemsområdet och järnvägen krävde, att även detta område
tillförsäkrades föreningen. Ett annat betydelsefullt skäl, varför föreningen
önskade även detta område, vore att det ur sanitär synpunkt för de
närboende krävde en omfattande utdikning.
För den händelse föreningen finge inköpa ovan angivna jord¬
område, vore det föreningens bestämda avsikt att vid styckning och
tomtförsäljning tillämpa sådana principer, att ett i alla avseenden väl¬
ordnat samhälle skulle uppstå och så långt görligt spekulation med
tomterna förhindras samt tomternas användande för annat ändamål än
till egna hem omöjliggöras.
Beträffande områdets uppdelning i tomter, vägar och öppna platser
hade föreningen antagit till framtida efterrättelse en av direktören vid
Stockholms lantegendomsnämnd C. D. Meurling och byggnadsingenjören
Gust. Pettersson uppgjord styckningsplan.
Av de 432,800 kvadratmeter, som planlagts, hade i stycknings-
planen 308.000 kvadratmeter utlagts till tomtmark och 124,800 kvadrat¬
meter till gator, parker och planteringar. Denna senare areal utgjorde
29 procent av hela området, vilket visade, att intet slöseri med gall¬
mark förekommit, allra helst som av den öppna marken ej mindre än
65,200 kvadratmeter eller 50 procent användes till parker och planteringar.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 214.
Tomterna hade tilltagits så pass stora, att de medgåve uppodling
av ett mindre trädgårds- och planteringsland kring bostaden. Tomt¬
marken hade därför sönderstyckats i 191 tomter, vilket motsvarade en
medelstorlek per tomt av 1,610 kvadratmeter.
Under framhållande, att området vore avsett till egnahem för löne-
arbetare samt att föreningen utan någon som helst affärsvinst komme
att till dem försälja tomterna, har föreningen slutligen hemställt, att vid
områdets eventuella försäljande till föreningen lägsta möjliga pris måtte
beräknas.
I över ansökningen avgivet yttrande har jägmästaren i Väster¬
dalarnas revir uttalat, att bristen på lämplig tomtmark invid Gränges¬
berg ej vore så stor, som i ansökningen framhållits. Å enskilda till¬
hörig mark skulle ännu finnas omkring 40 hektar till bebyggande lämp¬
liga tomtområden och å gruvbolagens mark omkring 70 hektar. Där¬
jämte funnes strax invid Grängesbergs samhälles sydvästra gräns å
Högfors bruks egendomar stora^ arealer tomtmark lika lämpligt belägna
som den nu ifrågavarande. Å de enskilda tillhöriga områdena vore
marken enligt gällande tomtpris eller uppskattning av sakkunniga värd
mellan 20 och 400 öre per kvadratmeter. De höga tomtpriserna hade
uppkommit därigenom, att gruvbolagen i spekulationssyfte nu vägrade
sälja tomter från sina fastigheter. Jägmästaren ansåge, att gruv¬
bolagen vid Grängesberg liksom andra större arbetsgivare själva borde
sörja för att lämpliga tomtområden för egna hem förvärvades åt deras
arbetare i stället för att genom sina ombud i förening med arbetar¬
sammanslutningar söka överkomma mark från kronan till underpris och
därigenom själva skörda stor indirekt vinst. Jägmästaren avstyrkte där¬
för den begärda upplåtelsen. Skulle emellertid kronomark för ända¬
målet upplåtas, vore det lämpligare, att erforderliga områden upplätes
från Grängesbergs gruvallmänning. Därest mark från Björnhyttans
kronopark skulle komma att försäljas till sökanden, borde den, med
hänsyn till att markpriset i angränsande delar av Björktorp vore 60—70
öre per kvadratmeter, ej upplåtas till billigare pris än hälften härav
eller 30 å 35 öre per kvadratmeter. A området befintlig ståndskog
borde av kronan före upplåtelsen avverkas, varjämte kronan för trans¬
port av virke från kronoparken till Frö vi—Ludvika järnväg borde för¬
behålla sig att få använda de vägar, som kunde komma att anläggas
inom det upplåtna området. Vidare borde alla hägnader omkring det¬
samma bekostas av sökanden.
Överjägmästaren i Gävle—Dala distrikt har anfört, att ett bolag
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 214.
med så stora ekonomiska resurser som trallkaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund själft borde sörja för sina arbetare och att staten här ej
genom att till underpris försälja mark borde behöva träda hjälpande
emellan i högre grad än eljest, där staten utlämnade sina billiga egna¬
hemslån. Han ansåge dock, att visserligen framställningen borde be¬
viljas, men att staten skulle betinga sig full ersättning efter på platsen
gällande priser.
Sökanden har i skrivelse till bemälde överjägmästare sökt genom
en detaljerad redogörelse för användningen och beskaffenheten av marken
vid Grängesberg gendriva, vad jägmästaren i Västerdalarnas revir an¬
fört angående tillgången på byggnadstomter i och invid Grängesberg,
och därvid särskilt framhållit, att gruvbolagens egen mark redan nu
eller i en snar framtid vore behövlig för gruvdriftens skötande samt
att gruvallmänningens och Högfors bruks marker ej vore lämpliga till
byggnadstomter. Antydningen att föreningen skulle gå bolagens ären¬
den tillbakavisades såsom icke överensstämmande med verkligheten. Det
av jägmästaren ifrågasatta priset vore så högt, att det skulle fullstän¬
digt omöjliggöra markens förvärvande. Högre pris än 150 å 200 kronor
per hektar kunde föreningen ej betala, vilket också syntes tillräckligt
för kal huggen skogsmark.
Med anledning av uttalandena i denna skrift har därefter ovan-
bemälde jägmästare inkommit med skriftligt bemötande.
Domänstyrelsen har i utlåtande den 23 mars 1914 anfört, att
styrelsen ansåge syftet med framställningen behjärtansvärt. De i
Grängesberg högt uppdrivna tomtprisen gåve vid handen, att konkur¬
rensen om tomtplatser där måste vara hård, varför det torde möta svå¬
righeter för de därstädes boende arbetarna att kunna från annat håll
för rimliga pris förvärva tomter för egna hem. Då det ej syntes
kunna påräknas, att gruvbolagen skulle avhända sig mark i gruvornas
omedelbara närhet, samt då de enskilda jordägarna i trakten alltjämt
torde söka hålla tomtprisen uppe, hade styrelsen ansett den sökta med¬
verkan från statens sida ej böra avvisas; och hade styrelsen för den
skull förordnat om saluvärdering av det nu ifrågavarande området genom
domänintendenten i Västmanlands län med biträde av värderingsmän
från Kopparbergs län.
Av värderingshandlingarna framgår, att det till försäljning före¬
slagna området är beläget omkring 2.5 kilometer från Grängesbergs
gruvsamhälle, omkring 150 meter öster om allmänna landsvägen Gränges¬
berg—Sunnansjö och skilt från samma väg genom ägor till bland andra
8
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 214.
Grängesbergs gruvallmänning. Området angränsar i norr och öster
övriga marker till Björnhyttans kronopark, i söder Laritstorp, Björk¬
torp och andra, enskilda tillhöriga fastigheter samt i väster Frövi—Lud¬
vika järnvägs mark.
Områdets västligaste del, emot järnvägen, upptages av ett om¬
kring 150 meter brett mossdrag, bevuxet med gles småskog. Därovan
höjer sig marken mot öster i på sina ställen tämligen brant lutning,
och utgöres denna mark av stenbunden och delvis blockig morän,
täckt av ett tunt lager skogsmylla. Den till bebyggande avsedda
delen anses vara lätt att dränera. Området är bevuxet med små¬
skog i åldern 4—8 år samt glest stående överståndare. Ett par full¬
slutna medelålders skogsbestånd finnas därjämte. Skogens värde har
av jägmästaren beräknats till 5,800 kronor, därav 4,700 kronor för till
timmer och ved duglig skog och resten lör ungskog. Beträffande
markvärdet hava domänintendenten samt de tillkallade värderings-
männen stannat i olika mening. Värderingsmännen hava föreslagit
ett pris för marken av omkring 5.2 5 öre per kvadratmeter och för hela
området 26,728 kronor. Domänintendenten har stannat för ett värde
av 64,776 kronor för marken, vilket utgör ungefär 12.7 3 öre per kva¬
dratmeter. I vartdera fallet har tillagts skogsvärdet enligt jägmästarens
nyssberörda uppskattning, så att slutsumman uppgått till 32,528 kronor
enligt värderingsmännens och till 70,576 kronor enligt domäninten¬
dentens xippskattning. Jägmästaren i Västerdalarnas revir har vid
uppskattningstillfället uttalat, att i enlighet med de. tomtpriser, som
betalats å intill liggande enskilda fastigheter, ett pris av 30 öre per
kvadratmeter vore skäligt.
Domänstyrelsen har anslutit sig till det av domänintendenten före¬
slagna markvärdet av ungefär 12.7 3 öre per kvadratmeter. Gent emot
de tillkallade värderingsmännens uppskattning förtjänade enligt styrelsens
mening anmärkas, att ett sålunda bestämt pris måste med hänsyn till vad
som betalats å andra ställen vid Grängesberg (20—400 öre per kvadratmeter)
anses vara mycket moderat. Komme den föreslagna egnahemskolonien
till stånd, måste gruvbolagen anses därav skörda en stor indirekt vinst, i
det att desamma på ett förmånligt och bestående sätt finge bostads¬
frågan för sina arbetare löst. Domänstyrelsen, som för sin del icke
kunde finna, att det sålunda föreslagna priset borde bliva för arbetarna
betungande vid förvärvande av egna hem, ville såsom sin åsikt uttala,
att bolagen syntes böra träda hjälpande emellan vid ifrågavarande köp.
Det föreslagna priset av 12.7 3 öre för kvadratmeter syntes få anses
motsvara markens verkliga tomtvärde, om man bortsåge från de genom
9
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 214.
spekulation i omgivningarna å enskildas mark betydligt uppdrivna vär¬
dena. Sänktes åter värdet under 12.73 öre för kvadratmeter, skulle
detta innebära, att staten genom gåva gynnade en liten grupp samhälls¬
medlemmar å de övrigas bekostnad. Domänstyrelsen finge därföre fast¬
hålla vid det av domänintendenten föreslagna markvärdet.
Beträffande ståndskogen, varav en del syntes kunna användas så¬
som prydnadsträd inom tomtområdet, ansåge styrelsen, att densamma
lämpligen borde få inlösas av köparen för det av jägmästaren satta
värdet, 5,800 kronor. Skulle köparen ej befinnas villig härtill, borde
skogen före en eventuell försäljning av området avverkas och försäljas
av kronan.
Rörande villkoren i övrigt för upplåtelsen har styrelsen anfört, att
kronan borde för virkestransport från kronoparken tillförsäkras rätt att
fritt begagna de vägar och gator, som kunde komma att anordnas inom
tomtområdet. Hägnad mellan kronoparken och tomtområdet borde upp¬
föras och för all framtid underhållas av sökanden, som jämväl skulle
hava att uppsätta och underhålla grindar å de platser, där kronoparkens
vägar inlöpte å tomtområdet.
Genom beslut den 13 oktober 1909 hade domänstyrelsen medgivit
A. G. Karlsson i Björktorp att mot en årlig avgäld av 2 kronor få å
en sträcka av 60 meters längd anlägga en vattenledning. Vidare hade
styrelsen genom beslut den 23 oktober 1912 medgivit P. E. Karlsson,
likaledes i Björktorp, att mot en årlig avgäld av 2 kronor å krono¬
parken mura en brunn och från denna draga en 50 meter lång vatten¬
ledning över kronoparken. Dessa båda upplåtelser borde vid eventuell
försäljning av tomtområdet respekteras av köparen.
På grund av vad sålunda anförts har domänstyrelsen, under för¬
utsättning att sökanden vore villig ingå på de av styrelsen ifrågaställda
villkoren för försäljning, tillstyrkt, att ifrågavarande område av Björn¬
hyttans kronopark om 50.9 hektar finge till Grängesbergs bostadsföre¬
ning u. p. a. på vissa närmare angivna villkor försäljas mot en köpe¬
skilling av 64,776 kronor, och att skogen å området finge av föreningen
lösas för ett pris av 5,800 kronor.
Bostadsföreningen har sedermera i en till Kungl. Maj:t ingiven
skrift framhållit, att föreningen icke omfattade allenast arbetare, an¬
ställda hos trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, utan även arbetare,
anställda hos andra gruvbolag i orten, och att avsikten vore, att för¬
värvandet av egna hem å det ifrågavarande området skulle stå öppet
för alla välfrejdade arbetare och vederlikar i Grängesberg. Staten
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 145 käft. (Nr 214.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 214.
skulle enligt föreningens åsikt icke förlora på upplåtelse av marken
till rimligt pris, tv det av föreningen erbjudna vore väsentligen mer
än vad marken vore värd för skogskultur. Då vid Grängesberg funnes
flera hundra arbetare, som hade sysselsättning hos andra gruvägare eller
arbetsgivare än ovanberörda trafikaktiebolag, vore det oriktigt att påstå,
att staten genom försäljningen skulle otillbörligen gynna trafikaktiebolagets
intressen. Jägmästaren syntes förmena, att trafikaktiebolaget skulle till
mycket högt pris köpa marken av staten för att till samma höga pris
sälja den till egnahemsbyggaren eller ock med betydande tillskott av
egna medel sälja den till rimligt pris. I förra fallet skulle sålunda
staten profitera på fattiga lönarbetares naturliga och fullt berättigade
strävan efter ett eget hem, och i senare fallet skulle bolaget lämna
arbetare, som måhända kort tid efter köpets avslutande lämnade sin an¬
ställning hos bolaget, en betydande gåva. Eller ville jägmästaren må¬
hända, att bolaget skulle sälja tomterna mot förbehåll, att köparen för-
bunde sig stanna i bolagets tjänst och att, om arbetaren önskade sälja
sin fastighet, detta finge ske endast till arbetare hos bolaget? Enligt
föreningens arbetsprogram och antagna köpekontrakt skulle tomterna
säljas med full äganderätt utan några som helst förbehåll beträffande
ägarens arbetsanställning eller av liknande art. Att detta pi'ogram
komme att fullföljas, ansåge föreningen vara av synnerligen stor be¬
tydelse för egnahemsbyggarnas trevnad och rörelsefrihet.
Beträffande markens värde har anförts, att då förutvarande höga
tomtpris åberopats, man syntes icke hava beaktat: att föreningen till¬
kommit i första hand för att skaffa arbetarna billigare tomtmark; att
förutvarande höga tomtpris betalats för mark, som vore belägen i gruv¬
samhällets centrala delar eller i alla händelser betydligt närmare arbets¬
platserna än här omhandlade område; samt att dessa pris gällde för
effektiv tomtmark, där nödiga vägar m. m. redan vore färdiga och
kostnad härför icke ytterligare belastade tomterna. Om föreningens
ansökan bifölles, ålåge det därmed föreningen, dels att bygga väg till
området, dels ock att där upplåta mark för gator och öppna platser
samt att verkställa en omfattande dränering och anläggning av gator
m. m., vilka kostnader måste belasta den effektiva tomtmarken.
Domänintendenten och domänstyrelsen hade ju hållit före, att 12.7 3
öre per kvadratmeter för hela området borde få anses motsvara markens
verkliga värde. Vad bleve det verkliga tomtpriset efter denna kostnad?
Av det ansökta områdets 50.9 hektar utgjordes 43.3 hektar av mark,
som kunde tagas i anspråk för egnahemskoionien och 7.6 hektar av sank
mosse, som icke kunde användas för bebyggande. Av dessa till be-
11
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 214.
byggande lämpliga 43.3 hektar toges 29 procent i anspråk för gator
och öppna platser. Alltså återstode 30.8 hektar effektiv tomtmark.
Mossen kunde omöjligen vara värd mera än 100 kronor per hektar.
Av köpeskillingen, 64,770 kronor, skulle för mossen efter detta pris
avgå 760 kronor och kostnaden för den till bebyggande lämpliga marken
skulle bliva 64,016 kronor. Till köpeskillingen måste emellertid läggas
kostnaden för dränering och anläggning av gator samt stängsel kring
området, av sakkunnig person beräknad till lägst 25,000 kronor. Utan
att beräkna något tillägg för administrationskostnader, lantmäterikost-
nader och den ränteförlust, som givet uppstode, då alla tomter icke
kunde försäljas på en gång, bleve ändå det verkliga tomtpriset omkring
29 öre per kvadratmeter. Det vore fullständigt omöjligt att kunna
realisera föreningens syfte med ett sådant tomtpris. Det borde väl
ändå betänkas, att marken vore för odling mycket dålig och att den
vore belägen på ett betydande avstånd från arbetsplatsen och det egent¬
liga gruvsamhället.
Huru önskvärt det än vore, att den obetydliga skog, som funnes
på området, finge kvarbliva vid ett eventuellt bifall till föreningens an¬
sökan, vore dock priset å skogen så orimligt högt tilltaget, att för¬
eningen måste förklara sig icke kunna inlösa densamma vid eventuellt
markköp.
Efter föreningens uppfattning borde statens intresse vara fullt till¬
godosett med den köpeskilling, föreningens styrelse föreslagit eller 200
kronor per hektar. Sedan domänstyrelsens förslag blivit känt, hade
dock föreningen tagit frågan under noggrant övervägande och funnit
sig kunna högst betala vad de två värderingsmännen föreslagit eller
26,728 kronor. Åven med denna köpeskilling skulle tomtpriset bliva
avsevärt högt och komme att på ett betänkligt sätt försvåra föreningens
verksamhet.
Mot de villkor, domänstyrelsen i övrigt föreslagit skola gälla vid
en eventuell försäljning, hade föreningen icke något att invända.
De i ärendet ådagalagda förhållandena i fråga om svårigheten för Departements-
den stora arbetarbefolkningen vid Grängesberg att skaffa sig lämpliga chefen•
bostäder till skäligt pris synas mig böra utgöra tillräckligt skäl för
staten att icke vägra att åt den nybildade bostadsföreningen överlåta
det område av kronoparken Björnhyttan, som ansökningen avser. Därest
detta område skulle säljas till det pris, föreningen först bjudit för det¬
samma eller högst 200 kronor för hektar, skulle detta enligt min mening
innebära en så avsevärd nedsättning under markens verkliga värde, att
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 214.
det knappast skulle kunna försvaras att åt arbetarbefolkningen på en
ort, sådan som den ifrågavarande, bereda en sådan extra förmån från
statens sida. Det synes mig nämligen omöjligt att vid värdesättningen
av marken utgå allenast från dess värde såsom skogsmark eller måhända
att söka hämta någon ledning från vad staten på sin tid betalat vid
inköpet av den mycket långsträckta, mer än 6,000 hektar stora krono-
parken, nämligen 435,000 kronor. Det är uppenbart, att det just är
närbelägenheten till Grängesberg, som gjort det nu ifrågavarande om¬
rådet av kronoparken begärligt för bostadsföreningen, och detta visar
tillräckligt, att marken äger värde såsom tomtmark.
Men om jag också anser, att staten icke bör sälja marken för
underpris, kan jag icke undgå att finna domänintendentens av domän¬
styrelsen biträdda värdering väl hög. Värderingsinstrumentet inne¬
håller icke någon uppgift på vilka grunder vare sig domänintendenten
eller värderingsmännen kommit till de av dem åsätta värdena eller varför
de ansett just de ojämna talen av respektive 12.73 och 5.25 öre per
kvadratmeter lämpliga. Jag håller före, att man vid beräkningen av
områdets värde bör särskilja de i området ingående markarealer, som
äro avsedda att användas för olika ändamål.
Vad då först beträffar den utmed områdets västra sida belägna,
till bostadsplatser olämpliga mossen, synes mig högre pris icke skäligen
kunna åsättas densamma än 100 kronor per hektar eller för 7.6 hektar
760 kronor.
Av den återstående marken, 43.3 hektar, äro enligt planen 308,000
kvadratmeter avsedda till tomtmark och återstoden till vägar och all¬
männa platser. Då i ärendet jämförelser gjorts med tomtpriset å andra
ställen i och vid Grängesberg, har det uppenbarligen varit fråga om
effektiv tomtmark, d. v. s. utan att i densamma ingått mark till vägar
in. m. Av detta skäl anser jag vid prisets bestämmande endast berörda
areal av 308,000 kvadratmeter tomtmark böra tagas i beräkning.
Beträffande denna mark vill jag först anföra, att då föreningen
numera icke önskar förvärva skogen å området, denna skog torde böra,
i den mån den är avverkningsbar, för kronans räkning avverkas och
att den därför icke bör inverka på priset. Mot en sådan avverkning,
vilken torde böra ske inom ett år efter markens avträdande, lärer
desto mindre något vara att erinra, som det är att antaga, att de
blivande bebyggarna i allt fall komma att söka uppodla sina tomter till
trädgårdsland och planteringar. För ungskogen torde vid detta för¬
hållande icke något särskilt värde böra beräknas.
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 214.
Vid avvägande av priset å tomtmarken kan ledning hämtas från
nuvarande tomtpris i orten, vilka uppgivits utgöra lägst 20 öre för
kvadratmeter. Då området emellertid är mer avlägset beläget från ortens
centralare delar, än de redan bebyggda tomterna, samt då därtill kommer,
att föreningen måste nedlägga betydliga kostnader på anläggning av
vägar, dränering m. m. samt priset väl också bör beräknas något
lägre vid försäljning på en gång av ett stort tomtkomplex, än vid för¬
säljning av enstaka tomter, synes även nyssnämnda lägsta pris böra
och kunna något nedsättas. Om man ville på denna tomtmark allena
fördela de bägge värderingsmännens uppskattningssumma, som efter
avdrag av 760 kronor för mossen utgör i runt tal 26,000 kronor,
skulle man komma till knappt 8.5 öre per kvadratmeter. Detta sy -
nes mig vara alltför lågt. Domänintendentens och domänstyrelsens
värderingssumma, utgörande efter enahanda avdrag i runt tal 64,000
kronor, skulle giva 20.8 öre per kvadratmeter, vilket av ovan anförda
skäl synes vara väl högt. Om man däremot sätter priset till 12 öre
för kvadratmeter, erhåller man för 308,000 kvadratmeter en summa
av 36,960 kronor, som med tillägg av 760 kronor för mossen gör
37,720 kronor. Om detta pris avjämnas till 38,000 kronor, synes
ett pris hava erhållits, som på samma gång kan från statens synpunkt
försvaras och för föreningen är i betraktande av ortsförhållandena syn¬
nerligen billigt. . .
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kung!. Maj.t
måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,
att ifrågavarande område om 50 hektar 90 ar av Björnhyttans
kronopark må till Grängesbergs bostadsförening u. p. a. försäljas mot en
köpeskilling av 38,000 kronor att erläggas kontant vid tillträdet samt
under villkor i övrigt, _ .
att den å området befintliga avverkningsbara skogen icke mgar
i köpet utan må för kronans räkning avverkas inom ett år efter markens
avträdande samt tillgodogöras;
att föreningen skall vara skyldig respektera de bägge upplåtelser
rörande vattenledningsanläggningar, som domänstyrelsen tidigare gjort;
att föreningen skall svara för alla fastigheten för tiden efter till¬
trädet åliggande utskylder och besvär;
att föreningen skall ensam vidkännas alla med områdets av¬
skiljande från stamhemmanet och lagfart å fånget förenade kostnader;
att föreningen skall ensam uppsätta och underhålla hägnader
mellan kronoparken och tomtområdet, samt
Bihang Ull senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 145 käft. (Nr 214., 3
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 214.
att kronan skall äga fritt och obehindrat använda blivande gator
och vägar å tomtområdet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi¬
trädda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall samt förordnade, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga . . . till detta protokoll utvisar,
skulle avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Curt Bohtlieb.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS- BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1914.