Kungl. Maj:ts Nåd. Frposition Nr 168.
1
Nr 168.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tilläggs¬
pension åt tre distriktslantmätare; given Stockholms slott
den 20 mars 1914.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riks¬
dagen medgiva,
att envar av distriktslantmätarna Gustav Wilhelm Miintzing, Axel
Fritiof Berg och Johan Oskar Adolf Sohlberg må från och med månaden
näst efter den, varunder han efter uppnådda 65 års ålder avgår från
sin berörda befattning, under sin återstående livstid åtnjuta utöver den
pension, vartill han finnes berättigad, en årlig tilläggspension från all¬
männa indragningsstaten å sådant belopp, att tilläggspensionen till¬
sammans med distriktslantmätarpensionen uppgår för Miintzing till 2,080
kronor samt för en var av Berg och Sohlberg till 2,400 kronor för år.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt dess nådiga beslut:
GUSTAF ADOLF.
Johan Beck-Friis.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 122 höft. (Nr 168.) 1
2
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 168.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Sans
Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den
20 mars 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde.
Före den vid riksdagen år 1909 genomförda omorganisationen av
lantmäteristaten i orterna uppburo de dåvarande kommissionslantmätarna
icke någon avlöning av statsmedel, varemot för dem voro inrättade
48 pensioneram å 1,600 kronor. För att kunna erhålla dylik pension
fordrades 65 levnadsår och minst 30 tjänstår, varjämte vissa ytter¬
ligare regler voro stadgade. År 1909 bestämdes avlöningen till distrikts-
lantmätare till 2,000 kronor jämte tre ålderstillägg å 400 kronor efter
respektive 5, 10 och 15 år, vilket allt skulle utgöra lön. Kungl.
Maj:t hade därvid tillika föreslagit riksdagen, att distriktslantmätare skulle
för ålderstillägg äga tillgodoräkna sig föregående tjänstgöringstid såsom
kommissionslantmätare, men, sedan kamrarna stannat i olika beslut i
denna fråga, sammanjämkades besluten därhän, att i nämnda avseende
finge beräknas högst fem år av den tid, som före den nya avlönings-
statens trädande i kraft förflutit från tillträdet till kommissionslantmätar-
3
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 168.
befattning. Distriktslantmätare äro underkastade bestämmelserna i gäl¬
lande lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. För rätt
till hel pension fordras för dem 65 levnadsår och 35 tjänstår.
Hos Kungl. Maj:t hava nu ansökningar om erhållande av högre
pension, än vartill de enligt gällande bestämmelser äro berättigade,
ingivits från fem särskilda distriktslantmätare, nämligen från distrikts-
lantmätaren i Undersåkers distrikt av Jämtlands län Olof Svenson, i
Östergötlands läns västra distrikt Gustaf Wilhelm Miintzing, i samma
läns östra distrikt Anders Gustaf Lövstrand, i Karlstads distrikt Axel
Fritiof Berg samt i Skellefteå distrikt Johan Oskar Adolf Sohlberg.
Beträffande sökandenas levnads- och tjänsteålder inhämtas av till
ärendet hörande handlingar, att Svenson är född den 5 januari 1849
samt utnämnd till lantmäteriauskultant den 10 maj 1878 och befordrad
till kommissionslantmätare den 9 augusti 1894; att Miintzing är född
den 28 mars 1849 och utnämnd till auskultant den 19 december 1887
samt befordrad till kommissionslantmätare den 30 juni 1899; att Löv¬
strand är född den 22 september 1849 och utnämnd till auskultant den
29 mars 1873 samt befordrad till kommissionslantmätare den 25 april
1889; att Berg är född den 19 september 1849 och utnämnd till
auskultant den 6 maj 1881 samt befordrad till kommissionslantmätare
den 27 maj 1898; att Sohlberg är född den 1 januari 1847 samt
utnämnd till auskultant den 12 maj 1881 och befordrad till kommissions¬
lantmätare den 13 juni 1896; att samtliga sökande blivit utnämnda till
distriktslantmätare den 31 december 1909 samt att de alla från och
med ingången av år 1910 åtnjuta första ålderstillägget till lönen och
alltså uppbära avlöning å 2,400 kronor årligen.
Sökandena Svenson och Sohlberg hava alltså redan — den förre
i början av innevarande år och den senare vid ingången av år 1912 —
uppnått den levnadsålder, som för dem medför skyldighet att avgå från
tjänsten, och för sökanden Miintzing inträder samma förhållande i slutet
av denna månad. Kungl. Maj:t. har emellertid medgivit dels den 30
december 1911, att med Sohlbergs avgång från distriktslantmätartjänsten
finge anstå under två år från och med den 2 januari 1912 — vilken
tid med anledning av därom av Sohlberg gjord ansökning nu torde
böra i avvaktan på utgången av förevarande pensionsärende utsträckas
tillsvidare intill den 1 september 1914 — dels ock den 24 januari 1914,
att med Svensons och Miintzings avgång finge anstå tillsvidare intill
den 1 augusti 1914. För sökandena Lövstrand och Berg inträder
avgångsskyldigheten under nästkommande september månad.
Vid de tider, då avgång från tjänsten sålunda skall äga rum vare
4
Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 168.
sig enligt pensionslagens direkta föreskrifter eller Kungi. Maj:ts upp-
skovsbeslut, komma sökandena att hava intjänat följande antal tjänstår,
nämligen Svenson 36, Muntzing 26, Lövstrand 41, Berg 33 och Sold-
berg 33. Endast Svenson och Lövstrand äro därför berättigade att
åtnjuta hela den pension, det för dem gällande pensionsunderlag medför,
eller 2,400 kronor. De övriga kunna blott erhålla pensioner, avkortade
i samma mån som tjänstårens antal understiger 35, samt alltså: Munt¬
zing 1,790 kronor, Berg 2,270 kronor och Soldberg likaledes 2,270
kronor.
Sökandena Svenson, Muntzing, Lövstrand och Berg hava nu i
gemensam skrivelse anhållit, att Kungl. Maj:t måtte för dem hos riks¬
dagen utverka pensioner å 3,200 kronor. Till stöd härför hava de
först anfört, att, därest Kungl. Maj:ts förslag år 1909 i fråga om rätt
att för ålderstillägg beräkna full tjänstetid såsom kommissionslantmätare
bifallits, de skalle vid avgången från tjänsten uppburit 3,200 kronors
lön och pension i förhållande därtill, samt vidare anfört, att deras tjänst¬
göring som kommissionslantmätare varit av precis samma beskaffenhet
som tjänstgöringen som distriktslantmätare; att, med anledning av nu¬
varande höga levnadskostnader, de ansåge det pensionsbelopp otillräckligt,
som i förhållande till deras nuvarande lön kunde tillförsäkras dem; att,
då de under sin verksamhet som dels kommissionslantmätare dels
distriktslantmätare åtnjutit en årlig inkomst av omkring 4-, 5- å 6,000
kronor, vilken inkomst knappt räckt för deras familjers underhåll, det
syntes hårt, att de med anledning av åldern skulle tvingas att avgå
mot erhållande av en inkomst, som utgjorde blott ungefär hälften av
nämnda belopp; samt att i fråga om villkoren för ovannämnda om¬
organisation det i riksdagen yttrats, att riksdagen i särskilda fall och av
förekommen anledning borde kunna träda emellan och höja pensionerna.
Sökanden Sohlberg har i särskild skrift framhållit ungefär ena¬
handa synpunkter. Åven han skulle, om han fått tillgodoräkna sig
hela sin kommissionslantmätartid, nu åtnjutit 3,200 kronor i lön. Under
en lång och oförvitlig tjänstemannabana hade han städse sökt att vara
det allmänna till största möjliga gagn, och han hade under den tid,
han tjänstgjort såsom på eget ansvar arbetande lantmätare, utövat en
verksamhet av den art och omfattning, att han trodde, att högst få
lantmätare kunde vid avskedstagandet uppvisa en liknande verksamhet.
De inkomster han åtnjutit av sin tjänst, hade icke varit så stora, att
han kunnat lägga av något till ålderns dagar. Det syntes honom
därför icke billigt, att han, som nedlagt alla sina krafter på att efter
bästa förmåga tjäna det allmänna, skulle komma att med bekymmer
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 168.
och oro motse sin ålderdom. Sohlberg anhölle därför, att Kungl. Maj:t
ville föreslå riksdagen medgiva, att han efter erhållet avsked finge
komma i åtnjutande av en pension å 3,200 kronor för år räknat.
I utlåtanden den 18 december 1913 över dessa ansökningar har
lantmäteristyrelsen dels närmare redogjort för sökandenas tjänsteverk¬
samhet och därvid beträffande samtliga sökande vitsordat, att någon
anledning till avdrag från deras tjänstår icke förefunnes, dels ock, under
erinran om riksdagens ovanberörda beslut år 1909, anfört, att detta
beslut syntes hava tillkommit företrädesvis av den anledning, att man
förmenat, att även tjänstemän, som uppnått pensionsåldern, skulle kunna
befordras till distriktslantmätare och därefter erhålla avsked med pension
till belopp av 3,200 kronor, under förutsättning att de tjänstgjort 15 år
såsom kommissionslantmätare, och att bifall till Kungl. Maj:ts förslag
oförändrat på grund härav skulle komma att bereda dessa överåriga
tjänstemän oskäliga fördelar. Det förtjänade i anledning härav upp-
märksammas, att till distriktslantmätare icke befordrats någon, som vid
tiden för nya lönestatens trädande i kraft uppnått en levnadsålder av
sextifem år.
En distriktslantmätares inkomster — anför 1 äntraäteristyrelsen vidare
— torde i genomsnitt böra beräknas till 5,000 å 6,000 kronor, och med
tillämpning av den för viss kategori av tjänstemän i lagen stadgade
norm borde därför hans pension uppgå till två tredjedelar av förenämnda
belopp eller till omkring 3,300 å 4,000 kronor. Den vore såsom ovan
meddelats för normala fall bestämd till 3,200 kronor. Att en tjänsteman,
som av sin tjänst hade en inkomst av 5,000 å 6,000 kronor, skulle
vara skyldig avgå utan att komma i åtnjutande av en pension, som
uppginge till eller närmade sig 3,200 kronor, syntes lantmäteristyrelsen
icke billigt. På grund av vad sålunda anförts, ansåge sig lantmäteri-
styrelsen böra för sökandena tillstyrka en pension till belopp av 3,200
kronor.
Statskontoret har i utlåtanden den 12 februari 1914 anfört huvud¬
sakligen följande.
Såväl från principiell synpunkt som med hänsyn till konsekvenserna
måste — såsom statskontoret vid flera föregående tillfällen framhållit —
betänkligheter anses möta mot att av särskild anledning bereda en statens
tjänstinnehavare pension till högre belopp än det, som författningsenligt
skulle utgå. I nu förevarande fall vore emellertid vissa med övergången
till 1909 års stat för lantmäteristaten i orterna förbundna omständigheter
för handen, som medförde, att pensionsbeloppet för en distriktslant¬
mätare, vilken nödgades avgå från tjänsten, innan ännu så lång tid för¬
Departements-
chefen.
6 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 16S.
flutit från nämnda lönestats ikraftträdande, att han hunnit intjäna mer
än ett ålderstillägg till lönen, bleve avsevärt mindre än under normala
förhållanden, och som därför måhända kunde anses innebära giltig an¬
ledning till vidtagande av åtgärd i syfte att bereda någon pensions-
förbättring.
Emellertid ansåge sig statskontoret ingalunda kunna tillst3Tka,
att framställning gjordes till riksdagen om beredande åt sökandena av
pensioner å 3,200 kronor eller samma belopp, som efter intjänade tre
ålderstillägg skulle i hel pension tillkomma en distriktslantmätare.
Härigenom skulle nämligen sökandena bekomma pensioner till mycket
större belopp än det, vartill avlöningen av statsmedel uppginge; och
exempelvis skulle sökanden Mentning, vilken innehade endast 26 tjänstår,
bekomma samma pension som den distriktslantmätare, vilken icke blott
intjänat de tre ålderstilläggen utan även tjänat staten i minst 35 år.
Statskontoret hölle före, att med hänsyn därtill, att ifrågavarande
tjänstinnehavare åtnjutit avlöning av statsmedel först med 1910 års
ingång, samt att de före nämnda tid icke ägt rätt till högre pension
än 1,600 kronor, det icke borde ifrågakomma att vid avgång under
innevarande år, då icke mer än ett ålderstillägg kunde vara intjänat,
bereda högre pension än 2,400 kronor, utvisande en förhöjning med
50 procent av förutvarande pensionsbeloppet. Vid bitall härtill skulle
någon åtgärd icke behöva vidtagas i fråga om sökandena Svenson och
Lövstrand, vilka syntes vara berättigade att vid avgång under inne¬
varande år komma i åtnjutande av pension till belopp av 2,400 kronor.
Vad beträffade sökandena Miintzing, Berg och Sohlberg, för vilka stad-
gandena i lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension medförde avkortning av pensionsbeloppet, syntes det
emellertid kunna ifrågasättas, huruvida icke åtgärd billigtvis borde vid¬
tagas för beredande av fyllnad i pensionens belopp till 2,400 kronor.
Statskontoret ansåge sig alltså endast kunna ifrågasätta, att Kungl.
Maj:t i anledning av förevarande ansökningar ville föreslå riksdagen
medgiva, att en var av Muntzing, Berg och Sohlberg måtte från och
med månaden näst efter den, varunder efter uppnådd ålder av 65 år
avgång från tjänsten ägde rum, under sin återstående livstid uppbära
en årlig tilläggspension från allmänna indragningsstaten till sådant be¬
lopp, att summan av tilläggspensionen och vad han enligt förenämnda
lag bekomme i pension uppginge till 2,400 kronor.
Sökandena Svenson och Lövstrand synas vara berättigade att, vid
avgång från tjänsten under innevarande år efter uppnådda 65 år, komma
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 168.
i åtnjutande av pension till belopp av 2,400 kronor, motsvarande hela
deras nuvarande avlöning. Vid detta förhållande lärer, på sätt stats¬
kontoret anfört, pension till högre belopp icke lämpligen kunna med¬
givas dem.
De övriga tre sökandena skulle däremot vid avgång under inne¬
varande år efter uppnådd pensionsålder komma att på grund av sin
kortare tjänstetid, såsom ovan anförts, erhålla allenast avkortad pension,
understigande deras nuvarande avlöning. Särskilt för Miintzing skulle
minskningen bliva högst avsevärd. I likhet med såväl lantmäteri-
styrelsen som statskontoret kan jag icke undgå att finna de pensions¬
belopp, dessa tre sökande sålunda skulle erhålla, alltför låga. Med
hänsyn därjämte till att riksdagens beslut år 1909 icke torde behöva
fattas så, som om riksdagen framdeles skulle ställa sig ovillig mot att
i förekommande särskilda fall något öka sådana pensionsbelopp, som
eljest skulle på grund av bestämmelserna beträffande tillgodoräknandet
av äldre tjänstgöringstid för åiderstillägg bliva alltför låga, anser jag
mig kunna tillstyrka framställning till riksdagen om dylik pensions-
förhöjning för dessa tre sökande. Av vad jag förut tillstyrkt i fråga
om Svenson och Lövstrand följer, att jag icke kan förorda, att för
någon av de tre nu ifrågavarande distriktslantmätarna pensionsbeloppet
sättes högre än till 2,400 kronor. Detta belopp synes mig emellertid
lämpligt beträffande Berg och Sohlberg, vilkas tjänstår ganska obetydligt
understiga 35 och vilka, därest Kungl. Maj:ts förslag år 1909 antagits,
nu skulle åtnjutit lön å 3,200 kronor samt pension å 3,020 kronor.
Däremot kan jag icke tillstyrka så hög pension som 2,400 kronor för
Miintzing, vilken, även om nämnda förslag antagits, icke skulle vid
avgången intjänat mer än två åiderstillägg och alltså skulle i lön upp¬
burit blott 2,800 kronor, vilket för honom skulle medfört, för 26 tjänstår,
en avkortad pension av 2,080 kronor. Sistnämnda belopp är därför
det högsta, jag finner mig kunna tillstyrka för honom.
På grund av det sålunda anförda tillåter jag mig hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen medgiva,
att envar av distriktslantmätarna Gustaf Wilhelm Miintzing, Axel
Fritiof Berg och Johan Oskar Adolf Sohlberg må från och med månaden
näst efter den, varunder han efter uppnådda 65 års ålder avgår från
sin berörda befattning, under sin återstående livstid åtnjuta utöver den
pension, vartill han finnes berättigad, eu årlig tilläggspension från all¬
männa indragningsstaten å sådant belopp, att tilläggspensionen till¬
sammans med distriktslantmätarpensionen uppgår för Miintzing till 2,080
kronor samt för en var av Berg och Sohlberg till 2,400 kronor för år.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 168.
Till vad departementschefen sålunda hemställt,
däri statsrådets övriga ledamöter instämde, lämnade
Hans Magt Konungen bifall; och skulle proposition i
ämnet avlåtas till riksdagen av den lydelse, bilaga . . .
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Curt Bohtlieb.
STOCKHOLM, ISAAC MAECUS' BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1914.