Kung!. Majrts Nåd. Proposition Nr 155.
1
Nl’ 155.
Kungl. May.ts nådiga proposition till riksdagen angående an¬
ordnande av en statens vårdanstalt för alkoholister;
given Stockholms slott den 12 juni 1914.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
dels att medgiva, att Venngarns kungsgård i S:t Olovs socken av
Stockholms län må den 14 mars 1915 upplåtas till anordnande av en
statens vårdanstalt för alkoholister;
dels att på extra stat för år 1915 anvisa ett belopp av 405,000
kronor, därav 325,000 kronor för anordnande av nämnda vårdanstalt
och 80,000 kronor för anstaltens förseende med inventarier, med rätt för
Kungl. Magt att av tillgängliga medel redan under år 1914 utanordna
därav erforderliga belopp;
dels ock att å extra stat för år 1915 anvisa ett förslagsanslag av
10,000 kronor för bestridande av anstaltens driftkostnader.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Oscar von Sydow.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 111 käft. (Kr 155.) 1
9
Kung1 Majds Nåd. Proposition Nr 155.
Utdrag ur protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stock¬
holms slott den 12 juni 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Becic-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet
anförde chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow:
Under punkt 16 i statsverkspropositionen den 14 maj 1914 erinrade
jag, att utredning påginge genom särskilda sakkunniga angående inrät¬
tande av en statsanstalt för alkoholistvård, att först med en dylik an¬
stalts tillkomst lagen om behandlig av alkoholister den 30 juni 1913
torde böra träda i kraft, att det således vore angeläget att vid årets
riksdag få till stånd beslut om upprättande av en dylik statsanstalt,
samt att denna utredning nalkades sitt slut, vadan det vore min avsikt
att med det snaraste för Kung]. Magt framlägga förslag till proposition
i ämnet. Med hänsyn härtill föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i avvak¬
tan på den proposition i ämnet, som kunde komma att avlåtas, tills vi¬
dare för ändamålet beräkna ett anslag å extra stat för år 1915 av
3
Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
415,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel
redan under år 1914 utanordna därav erforderliga belopp.
Sedan omförmälda sakkunniga med skrivelser den 18 och 30 maj 1914
överlämnat resultatet av sitt arbete, tillåter jag mig nu ånyo anmäla
ärendet angående inrättandet av en statsanstalt för alkoholistvård.
Innan jag ingår på själva huvudfrågan, torde en kortfattad redogö¬
relse böra lämnas för de delar av förarbetena till berörda lag, bär nedan
kallad interneringslagen, som äga närmare samband med frågan om in¬
rättande av en dylik statsanstalt.
Som bekant utarbetades förslaget till interneringslagen av den kom¬
mitté, som den 21 juni 1907 tillsatts för att avgiva förslag till förän¬
drad lagstiftning dels angående fattigvården och dels angående lösdriva-
res behandling in. m. (fattigvårdskommittén).
Enligt vad fattigvårdskommittén på flera ställen i sitt betänkande
framhöll, avsåg dess förslag ej att skapa sådana anordningar, att alla
de alkoholister, som folio under 1 § i förslaget, ovillkorligen skulle
komma att intagas i anstalter av i förslaget beskriven art. Internerin¬
gens inträdande hade utöver bestämmelserna i 1 § gjorts beroende av
åtskilliga förutsättningar, nämligen huruvida någon alkoholisten närstå¬
ende person eller någon myndighet gjorde ansökning om hans inträde
samt ville bringa ett eventuellt givet förordnande till verkställighet och
betala de med vården förenade kostnader. Vidare hade interneringens
verkställande gjorts beroende därav, huruvida plats kunde beredas å nå¬
gon anstalt; det ansågs nämligen ej säkert, att plats verkligen stode att
erhålla i alla fall, då sådan önskades. Fattigvårdskommittén utgick
därifrån, att de nu existerande privata anstalterna och nytillkomna av
samma slag eller eventuellt av något mera sluten karaktär skulle vara i
stånd att mottaga en del alkoholister, om vilkas intagande Kungl. Maj:ts
befallningshavande förordnat. Vidare räknade kommittén på, att de
större kommunerna skulle finna det förenligt med sitt intresse att själva
upprätta alkoholistanstalter, i huvudsak av en mera sluten karaktär;
eventuellt ifrågasattes, att landstingen skulle finnas villiga att upprätta
för hela länet gemensamma anstalter. Varken för kommunerna eller
landstingen hade detta ansetts böra stadgas som en ovillkorlig skyldig¬
het, utan kommittén trodde, att målet skulle vinnas genom att utfästa stats¬
bidrag för vårdkostnadernas bestridande. I anslutning till den av riks-
gen i 1907 års skrivelse uttalade åsikt utgick kommittén ifrån att den
huvudsakliga delen av vården skulle ombesörjas av privata och kommu-
Fråga vid
interncrings-
lagcns till¬
komst om
statsanstalt
för alkoholist¬
vård.
Fattigvårds-
komruittén
om anstalts-
vårdens om¬
fattning.
4
Utlåtanden
av do över
förslaget till
internerings¬
lag hörda
myndigheter.
Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 155.
naja anstalter samt uppgjorde därför ej något förslag eller kostnadsbe¬
räkning för en statsäd stalt, Dock uttalade kommittén, att någon stats-
anstalt givetvis krävdes tämligen snart efter lagens ikraftträdande med
huvudsyfte att mottaga alkoholister, som intagits på andra anstalter,
men på grund av sitt uppförande ej kunde kvarhållas där. Åt en sådan
anstalt kunde enligt betänkandet likväl givas en tämligen provisorisk
karaktär, och den kunde förläggas till någon staten tillhörig egendom,
där befintliga byggnader kunde apteras för ändamålet. Att kommittén
ej framkommit med några bestämdare förslag till alkoholistanstalters
anordnande, motiverade kommittén därmed, att man ej hade möjlighet
att beräkna antalet anstalts vård behövande alkoholister samt därför borde
gå varligt fram och skaffa sig erfarenhet om, huru anstalterna lämpligast
skulle anordnas med hänsyn till de olika kategorier, som komme ifråga
att behandlas. För övrigt framhölls, att man naturligtvis allt fortfarande
borde taga i anspråk de möjligheter till alkoholistvård, som hittills gi¬
vits å hospital, sjukhus och tvångsarbetsanst-alter o. s. v.
I flera av de yttranden, som avgåvos över kommittéförslaget,
betonades nödvändigheten av att staten toge hand om uppförandet
och förvaltningen av ett tillräckligt antal alkoholist-anstalter. Kungl.
Majds befallningshavande i Kristianstads län framhöll sålunda, att
landstingen redan förut vore så betungade med utgifter för sjukvården,
att det mångenstädes kanske komme att dröja länge, innan lands¬
tingen kunde tänkas åtaga sig ännu ett nytt slag av speciell sjuk¬
vård. Efter Kungl. Majds befallningshavandes mening vore det ej hel¬
ler tillrådligt, att i en för samhället så viktig och betydelsefull sak allt
för mycket lita på det enskilda initiativet. Under hänvisning till ut¬
ländska förhållanden framhöll därefter befäl Iningshavanden, att, därest
icke staten direkt och kraftigt ingrepe för att bereda möjlighet till de
föreslagna bestämmelsernas tillämpning, kunde det komma att dröja allt
för länge, innan avsevärda resultat av desamma kunde förväntas.
Kungl. Majds befallningshavande yttrade vidare: »Dessutom torde dessa
anstalter för alkoholister med hänsyn till det tvång, som där måste åläg¬
gas eljest fullt normala individer, helst böra vara statsinstitutioner och
detta även ur den synpunkten, att eu fullt rationell organisation och
skötsel av sådana anstalter bäst torde kunna åstadkommas med de ut¬
vägar, som stå staten till buds. Då slutligen även dessa anstalters verk¬
samhet — för den händelse de komma till stånd i tillräckligt antal —
torde komma att avsevärt minska statens utgifter för underhåll av såväl
de talrika alkoholister, vilka nu som bötesfångar vistas i fängelserna,
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr J55.
5
som andra fångar, vilka genom alkoholism förts in på brottets bann,
synes häri ligga ett ytterligare skäl för staten att påtaga sig anordnan¬
det av de anstalter, som äro erforderliga för att dessa lagbestämmelser
verkligen skola komma till allmännare tillämpning.)) Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Södermanlands län anförde: »Utöver de vård¬
anstalter för alkoholister, som av kommuner, föreningar, stiftelser eller
enskilda äro eller kunna beräknas bliva inrättade, erfordras givetvis, att
staten omedelbart anordnar en eller flera dylika anstalter för mera svår¬
hanterliga, motspänstiga eller för omgivningen farliga alkoholister, vilkas
antal vid tvångsinternering förmodligen blir ganska stort. Åven om,
något som synes lämpligt, dylika anstalter anordnas i samband med
redan befintliga tvångsarbetsanstalter, komme staten att få vidkännas
avsevärda kostnader för dessa anstalters inrättande och uppehållande, och
därtill komme helt visst ej obetydliga kostnader för de vårdavgifter, sta¬
ten måste utgiva för vård av alkoholister, som på grund av myndighets
förordnande intagits å annan dylik vårdanstalt än de av staten inrättade.»
Kungl. Mapts b e f al 1 n i n gs h av and e i Örebro län fann det vara högeligen
önskvärt, att erforderliga vårdanstalter bleve genom statens försorg sna¬
rast inrättade, på det att den föreslagna lagen måtte kunna vinna till-
lämpning i full utsträckning. Kungl. Mapts befallningshavande ansåg
det ej kunna förväntas, att det privata intresset för vårdanstalters in¬
rättande skulle bliva tillfyllest, lika litet som det av landstingen eller
kommunerna finge förväntas något avsevärt ingripande i sådant syfte
vid en tidpunkt, då fråga vore om bränn vinsförsäljningsmedlens indrag¬
ning till statsverket samt landstingen och kommunerna redan vore hårt
anlitade för lasaretts-, epidemi- och tuberkulosvård.
Kungl. Mapts befallningshavande i Jönköpings län ansåg, att vad
landstingen anginge dessa vore så betungade med utgifter för andra
sjukvårdsändamål, att åliggande för dem att upprätta alkoholistanstalt
ej borde ifrågasättas. Anordnades ej sådana anstalter med tillräckligt
utrymme av föreningar och stiftelser och av de största städerna, syntes
staten böra för ändamålet uppföra dylika anstalter i den omfattning, be¬
hovet krävde. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Blekinge län ansåg,
att, innan den föreslagna lagen trädde i kraft, erforderligt antal allmänna
alkoholistanstalter givetvis borde förefinnas. överståthållarämbetet fram¬
höll, att, om statens väl fordrade, att alkoholister bereddes anstaltsvård,
syntes staten böra tillse, att sådana komme till stånd antingen genom
att staten själv upprättade dem eller genom att staten ålade landsting
och do städer, som ej deltogo i landsting, att draga försorg om deras
inrättande. Då det emellertid gällde att inspärra personer mot deras
vilja, syntes det mest önskvärt, att det måtte ske på statsanstalter. Efter
6
Nykterhets-
komroittén.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
ämbetets mening vore det förenat med svårigheter, att redan nu, innan
lagen börjat tillämpas, bedöma huru många platser kunde komma att
tagas i anspråk, men med stöd av vissa beräkningar föreslog ämbetet,
att åtgärder måtte vidtagas för beredande av femhundra platser för
vård av alkoholister, samt att, innan ett sådant antal platser å vårdan¬
stalter blivit beredda, någon tillämpning av lagen ej måtte ifrågakomma.
Slutligen framhöll Uppsala universitets medicinska fakultet, att i moti¬
veringen till förslaget icke tillräckligt framhållits vikten av att statsan-
stalter komme till stånd i så god tid, att de kunde upptaga sin verk¬
samhet samtidigt med att lagen trädde i kraft, detta på grund av nöd¬
vändigheten av effektivt skydd genom ovillkorlig internering av dem, som
vore farliga för eget liv eller andras personliga säkerhet. Fakulteten fram¬
höll vidare, att enligt 17 § i förslaget kunde den, som gjort sig skyldig
till grövre förseelser mot ordning eller sedlighet eller finnes genom in¬
verkan på andra å anstalten intagna eller annorledes vara till allvarlig-
skada för anstaltens verksamhet, från anstalten utskrivas eller till annan
anstalt överflyttas, och att det jämväl med hänsyn till sådana interne¬
rade vore av högsta vikt, att statsanstalter redan från början vore i
verksamhet. Man finge nämligen efter fakultetens mening icke sätta
allt för stor lit till, att enskilda anstalter skulle visa benägenhet att mot¬
taga de svårast disciplinerade alkoholisterna, och samhället måste därför
stå rustat att taga hand om dessa, för vilka interneringen ju vore i all¬
deles särskild grad påkallad.
Nykterhetskommittén, till vilken fattigvårdskommitténs förslag och
de inkomna yttrandena därefter remitterades, anförde i sitt utlåtande,
att kommittén delade de av medicinska fakulteten i Uppsala m. fl.
myndigheter framförda synpunkterna i fråga om nödvändigheten av att
redan vid eller omedelbart efter interneringslagens ikraftträdande en
statsanstalt funnes upprättad, med uppgift att i första hand omhänder¬
taga sådana alkoholister, vilka antingen redan vid intagningen angivits
vara farliga eller som, under det de vårdades på andra anstalter, be¬
funnits särskilt svårhanterliga och därför behövde underkastas strängare
disciplinära åtgärder. Att efter det tvångsinterneringsbeslut meddelats av
vederbörande myndighet och börjat gå i verkställighet den sålunda
internerade skulle, som fattigvårdskommitténs förslag förutsatte, från
anstalten kunna utskrivas, därest han gjort sig skyldig till grövre
förseelser mot ordning eller sedlighet, syntes kommittén icke lämpligt.
En sådan verkan av ett oregerligt och störande uppträdande från den
tvångsinternerades sida skulle förvisso i hög grad verka försvagande på
Kung1. May.ls Nåd. Proposition Nr 155. 7
lagens effektivitet. I dylika fall syntes tvärtom ett ökat skydd gent
emot den internerade vara erforderligt. I berörda avseende hade kom¬
mittén omarbetat lagen i en riktning, som förutsatte, att från statens
sida sörjdes för, att bär ovan berörda kategorier kunde å statsanstalt
intagas. Dessutom vore det tydligt, att, därest efter lagens tillämpning-
under någon tid framåt det skulle visa sig, att av andra än staten upp¬
rättade, allmänna anstalter icke räckte till för att tillgodose behovet av
platser för internering av alkoholister, åtgärder från statens sida borde
vidtagas för åstadkommande av liera nya statsanstalter.
Det utarbetade förslaget till interneringslag föredrogs inför Kungl.
Maj:t den 27 augusti 1912, därvid beslöts inhämtande av lagrådets
yttrande över detsamma. Föredraganden, chefen för justitiedepartementet
anförde därvid, att det beträffande möjligheten att få till stånd ett lämp¬
ligt antal alkoholistvårdanstalter torde vara riktigt att utgå ifrån, att
privata och kommunala samt möjligen även landstingsanstalter övertaga
en del av vården samt att staten därvid stödjer dem. Att understöd¬
jandet borde ske i en sådan utsträckning, att anstalter framlockades,
vore uppenbart. Då det emellertid därvid i många fall gällde omhänder¬
tagande av personer, vilkas vårdande redan nu, ehuru under andra for¬
mer, ålåge staten, syntes det dock vara i sin ordning, att staten också
direkt ingrepe, så att man från början hade tillgång till någon anstalt,
färdig att behandla sådana fall, som ej kunde mottagas eller bibehållas
på de andra anstalterna. Eljest riskerade man, att dessa anstalter ej
ville eller kunde mottaga tvångsinternerade, och att lagen alltså ej kunde
i nämnvärd utsträckning tillämpas. På sätt från liera håll, senast av
nykterhetskommittén, betonats, läge det synnerlig vikt däruppå, och
föredragande departementschefen ville uttala sin fulla anslutning till
tanken att hava någon statsanstalt färdig vid lagens ikraftträdande.
För att ej riskera att största delen av utrymmet i de blivande anstal¬
terna toges i anspråk för beredande av plats åt de många alkoholister
från storstäderna, som där dömts för upprepade fylleriförseelser, föreslog
departementschefen eu inskränkning i lagens omfattning i detta hänseende.
Vid lagförslagets granskning inom lagrådet framhölls, att antalet
vårdplatser, med vilket man kunde räkna, vida understege behovet. Det
erinrades, hurusom därav nödvändiggjordes, att enligt förslaget förord¬
nande om internering kunde komma att meddelas utan säkerhet för att
sådan i alla fall vore möjlig att erhålla. Det berodde på sökandens
förmåga och vilja att skaffa plats, om verkställighet följde. Detta sy-
Föredragande
departements¬
chefen tien 27
augusti 1912.
Lagrådet.
Chefen för
justitie¬
departementet
den 11 april
1913.
8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
steril upprätthölles jämväl beträffande dem, vilka voro farlig-a för annans
personliga säkerhet eller eget liv. Den interimsvård, som det ålagts
Kungl. Maj:ts befallningshavande att anskaffa, avsåge endast tiden till dess
slutligt beslut om internering meddelades. Hade vid den tidpunkten
sökanden icke anskaffat plats å anstalt, vare sig detta berodde därpå,
att ingen plats funnes att tillgå eller — vilket i fråga om enskild sö¬
kande lätteligen kunde inträffa — att sökanden ej hade erforderliga
medel för ändamålet eller ej påkallade verkställighet, återstode ej annat
än att utsläppa den farlige alkoholisten. Systemet kunde, så vitt an-
ginge farliga personer, enligt lagrådets mening icke bibehållas. Staten
måste hava sörjt för att i sådana fall plats vore att tillgå; och inter¬
nering måste ske, även om den enskilde sökanden saknade betalnings¬
förmåga eller ej fullföljde ansökningen. Men även av en annan och
cj mindre viktig anledning krävdes, att staten trädde emellan för an¬
skaffande av vårdplatser. Klart vore, att man härvidlag linge att göra
med personer av de mest skilda stag, från brottslingstyper eller lös-
drivarelement till sådana olyckliga, som fallit offer för dryckenskaps¬
lasten, men i fråga om vilka eljest icke något från samhällssynpunkt
vore att anmärka. Bland de internerade skulle därför alltid finnas så¬
dana, av vilka man hade att befara ett menligt inflytande på de övriga
eller ett störande av sämjan och som — även om man bortsåge från
olägenheten av ett efterhängset vidhållande av bekantskapen efter ut¬
skrivningen — komme att motverka vad man genom anstaltsvården
eljest kunnat vinna. Utväg måste därför finnas att befria övriga an¬
stalter från dylika skadliga element; i motsatt fall torde lagstiftningen
bliva mer till skada än till gagn. Såsom ett oeftergivligt villkor för
lagförslagets antagande, vilket emellertid med hänsyn till därför anförda
viktiga skäl av lagrådet tillstyrktes, måste fördenskull enligt lagrådets
tanke uppställas, att vid lagens ikraftträdande funnes en eller flera
statsanstalter med tillräckligt antal platser för att mottaga de farliga
och dem, som av ovan angivna anledningar måste utmönstras från
övriga anstalter.
Vid föredragning i statsrådet den 11 april 1913 av lagrådets ytt¬
rande över nu ifrågavarande och övriga i samband därmed till lagrådet
remitterade lagförslag meddelade chefen för justitiedepartementet, att
han genom sakkunniga personer låtit uppgöra alternativa förslag till en
statsanstalt för manliga alkoholister och beräkna kostnaden härför. Redo¬
görelse för dessa förslag, av vilka de mest omfattande avsågo anstalter för
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
9
100 patienter, torde få lämnas liärnedan. Departementschefen anförde i
detta sammanhang bland annat:
»Huruvida behovet av statsanstalter för vård av alkoholister är fyllt
med upprättande av en anstalt för 100 patienter, är svårt att med någon
säkerhet avgöra. Antagligt är väl, att ytterligare anordningar komma
att krävas, om man vill bringa förevarande lag i full tillämpning.
Såsom flera gånger framhållits, är det dock ej gärna möjligt att
kräva en ovillkorlig verkställighet av alla enligt lagen meddelade beslut
om tvångsinternering. Lagrådet har nu föreslagit, att varje beslut om tvångs-
internering av farliga alkoholister skulle av Kungl. Maj ds befallnings-
havande bringas till verkställighet. Genom en sådan bestämmelse skulle
lagens effektivitet väsentligen ökas, men ett dylikt stadgande synes
medföra den konsekvensen, att staten, i den mån ej kommuner eller en¬
skilda fyllde behovet, ovillkorligen skulle tillhandahålla tillräckligt antal
anstaltsplatser för alla, om vilkas intagande Kungl. Maj:ts befallnings-
liavande förordnat på grund av deras farlighet för annans personliga
säkerhet eller eget liv. I saknad av utredning om antalet farliga alkoho¬
lister i vårt land, torde det ej vara rådligt att nu genom lagens be¬
stämmelser fastslå en dylik förpliktelse för staten, utan bör det få bliva
beroende på framtida prövning om lagens effektivitet skall stärkas genom
att skapa ett för farliga alkoholister under alla förhållanden tillräckligt
antal platser å statsanstalter. Under tiden vinner man ökad erfarenhet
om resultatet av anstalternas verksamhet samt om deras ändamålsenliga
anordnande och skötsel. Såsom även lagrådet anmärkt, har lagstift¬
ningen en provisorisk karaktär, och därav rättfärdigas, att man nu ej
går alltför långt. För övrigt är lagen ej avsedd att upphäva några
regler, som nu finnas lör omhändertagande av farliga personer, utan
den erbjuder blott eu ny utväg vid sidan av redan befintliga möjlig¬
heter. Erinras må också, att den farlighet, varom här är fråga, samman¬
hänger med alkoholmissbruket, och att eu viss trygghet mot farligheten
kan vinnas genom borttagande i annan ordning av tillfälle till att åt¬
komma rusdrycker, även om man ej blir i tillfälle att påbörja det mera
varaktiga upprättelsearbete, som ligger i vården å en verklig alkoholist-
anstalt.
Om staten i fråga om anordnande av egna anstalter ej åtager sig
annan förpliktelse än att omhändertaga tvångsinternerade, som måste
överflyttas från de erkända anstalterna, samt att, i mån av utrymme,
emottaga andra alkoholister, särskilt de farliga, torde, i synnerhet efter
den begränsade omfattning lagförslaget numera erhållit, eu statsanstalt
för manliga alkoholister med plats för 100 patienter fylla det angeläg¬
naste behovet och lagen därmed hava utsikt att nå en ej ringa grad
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 111 haft. (Nr 155) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
Lagutskottet.
Vissa bestäm¬
melser i
internerings¬
lagen.
av effektivitet. Då den nämnda anstalten så vitt möjligt bör hava karak¬
tären av en kuranstalt, och anordningarna därstädes ej böra göras alltför
fängelseliknande, är det dock att förutse, att en mindre statsanstalt kan
bliva av nöden för att mottaga sådana, som intagits å kuranstalten, men
i längden ej kunna kvarhållas där.
Behovet av en statens vårdanstalt för kvinnliga alkoholister synes ej
vara lika framträdande som behovet av en anstalt för män. Till äventyrs
kan man vänta sig, att här, liksom i fråga om minderåriga kvinnliga
förbrytare, någon enskild stiftelse skulle kunna åtaga sig vården. Om
sådant ej skulle låta sig göra, torde kravet på platser å statsanstalt för
kvinnor i allt fall bliva så litet, att man att börja med kan tänka sig
någon provisorisk och lätt genomförbar anordning.»
Sedan proposition angående ifrågavarande lag avlåtits till riksdagen
(nr 193 år 1913), remitterades densamma till lagutskottet, som i sitt
utlåtande refererade här ovan återgivna delar av departementschefens an¬
förande och förklarade, att utskottet i alla delar anslöte sig därtill.
Efter denna redogörelse för vissa delar av förarbetena till inter¬
neringslagen må slutligen erinras om de bestämmelser i densamma, som
hava särskild betydelse för den föreliggande frågan.
Enligt interneringslagen må, om någon är hemfallen åt drycken¬
skap, och han i följd därav finnes vara farlig för annans personliga
säkerhet eller eget liv, eller utsätta hustru eller barn, som han är skyldig
att försörja, för nöd eller uppenbar vanvård, eller ligga fattigvården eller
sin familj till last, i den ordning, som i samma lag stadgas, förordnas
om hans intagande å allmän anstalt för vård av alkoholister.
Allmän anstalt för vård av alkoholister är enligt interneringslagen
antingen av staten för sådant ändamål upprättad anstalt eller ock av
landsting, kommun, förening, stiftelse eller annan för enahanda ändamål
anordnad anstalt, vilken av Konungen erkänts såsom allmän anstalt.
Sådant erkännande kan när som helst återkallas. Allmän anstalt skall
stå under ledning av eu styrelse samt utöva sin verksamhet enligt av
Kungl. Maj:t meddelade särskilda bestämmelser. Över anstalterna skall
uppsikt utövas av den myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer.
Beslut om internering meddelas av Kungl. Maj:ts befallningshavande
efter ansökning av nykterhetsnämnd. Där fråga är om person, som är
farlig för annans personliga säkerhet eller eget liv, må ansökning jämväl
göras å landet av kronofogde eller länsman samt i stad av vederbörande
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr. 155.
n
polismyndighet. För att ansökning om internering skall upptagas, erfordras
prästbevis och läkarutlåtande enligt fastställt formulär. Innan nykterhets-
nämnd äger göra ansökning, skall nämnden, därest ej uppenbarligen utsikt
saknas att utan tvång återföra alkoholister till ett nyktert och ordent¬
ligt liv, vidtaga härför lämpade åtgärder, vilka i lagen närmare exempli¬
fieras. Efter hörande av den, vilken ansökningen gäller, och sedan
ärendet i övrigt vunnit erforderlig utredning, har Kungl. Maj:ts befall-
ningshavande att avgöra, huruvida tvångsinternering medgives eller icke.
Verkställigheten av meddelat beslut om internering är icke ovill¬
korlig, utan har gjorts beroende av, att plats beretts å allmän anstalt
för vård av alkoholister. Då det gäller person, som är farlig för annans
personliga säkerhet eller eget liv, föranstaltar emellertid Kungl. Maj:ts befall-
ningshavande om hans intagande och äger, om plats å sådan anstalt ej
omedelbart kan beredas, draga försorg om hans vårdande under tiden, dock
högst 3 månader, på annat lämpligt sätt Om förordnandet ej gått i verkstäl¬
lighet inom viss tid från det beslutet vunnit laga kraft, skall det anses förfallet.
Internerad må kvarhållas å allmän anstalt under en tid av ett år.
Har han tidigare vårdats å dylik anstalt minst sex månader, må han
kvarhållas under en tid av två år. Utskrivning skall dessförinnan ske,
därest skäl föreligga till antagande, att den vårdade efter utskrivningen
skall föra ett nyktert och ordentligt liv. Om utskrivning tillkommer
det anstaltens styrelse att förordna. Uppsiktsmyndigheten må ock
förordna om utskrivning, och detta jämväl när styrelsen avslagit fram¬
ställning därom. Utskrivningen kan förenas med vissa villkor, vilkas
brytande föranleder förnyad internering. Om överflyttning av internerad
från en anstalt till en annan förordnar uppsiktsmyndigheten enligt be¬
stämmelser, som utfärdas av Kungl. Maj:t.
Har åt dryckenskap hemfallen person frivilligt ingått å allmän an¬
stalt och förbundit sig stanna å anstalten under viss tid, må han kvar¬
hållas under den angivna tiden, dock ej längre än ett år från inträdet.
Kan den frivilligt ingångne på grund av sitt uppförande ej lämpligen
behållas å anstalten, må han när som helst utskrivas. I övrigt gälla
för honom ovan anförda bestämmelser om utskrivning.
Jag övergår nu till att redogöra för de särskilda förslag till eu
statens anstalt för alkoholistvård, som framkommit.
Såsom ovan nämndes, förelågo sådana förslag redan vid avlåtandet
av propositionen om interneringslagen. Sedan dåvarande chefen för
justitiedepartementet anmodat häradshövdingen, f. d. revisionssekreteraren
Jacob Linders, direktören vid tvångsarbetsanstalten å Svartsjö O er] lärd
Reutercrona och medicine doktor Carl Sebardt att avgiva förslag till
Förslag av
inom justitie¬
departementet
tillkallade
sakkunniga.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
anordnande av en statens vårdanstalt för alkoholister och beräkna kost¬
naderna därför, hade nämligen dessa med skrivelse den 18 mars 1913
avlämnat dylikt, av kostnadsberäkningar åtföljt förslag.
De sakkunniga hava i sin skrivelse anfört följande:
»Lösningen av frågan om inrättande av en statens anstalt för vård av alko¬
holister är förenad med ej ringa svårigheter, då man ej har någon direkt före¬
bild att följa. Lärdomar kunna val hämtas från sjukvårds- och tvångsarbetsan-
stalterna samt framför allt från de enskilda alkoholisthemmen, och även de
engelska alkoholistanstalterna erbjuda intressanta jämförelsepunkter, men det
särskilda ändamål, som en statens anstalt enligt den hos oss ifrågasatta lagstift¬
ningen skall tjäna, kräver en anstalt av särskild typ.
Vid planläggning av anstalten hava vi utgått ifrån, att densamma skall
kunna mottaga 100 patienter.
Vidare har antagits, att det arbete, varmed patienterna skola sysselsättas,
i övervägande grad utgöres av arbete i det fria, jordbruks- och trädgårdsarbeten,
men dessutom av hantverk i olika yrken.
Till plats för anstalten har tänkts någon statens egendom av lämplig om¬
fattning, hälst ej för långt från Stockholm, i vars närhet de flesta av de nu be¬
fintliga alkoholisthemmen ligga, men på samma gång med ett isolerat läge, som
försvårar insmuggling av rusdrycker. Vid val av egendom bör en sådan före¬
dragas, där befintliga byggnader kunna i största utsträckning tillgodogöras för¬
anstaltens behov. Som lämplig areal för egendomen torde kunna uppställas om¬
kring 150 hektar öppen jord jämte nödig skog.
Någon ingående undersökning för utrönande av vilken egendom, som bäst
fyller de angivna förutsättningarna, har ej gjorts, utan hava vi i sådant avseende
allenast samrått med domänintendenterna i Stockholms och Södermanlands län.
Bland de egendomar, som därvid förts på tal, har framför allt synts böra ifråga¬
komma Venngarns kungsgård, belägen i S:t Olovs socken av Stockholms län, å
vilken egendom finnes en större huvudbyggnad, där åtskilliga för anstalten nöd¬
vändiga lokaler kunna anordnas. Egendomen är för närvarande bortarrenderad,
men arrendet utgår den 14 mars 1915. På Kungl. Maj:ts prövning beror för
närvarande ett förslag till styckning av egendomen i vissa avseenden, och utsikt
lärer ej saknas, att i samband därmed ett för anstalten lämpligt område kan
frånstyckas den eljest för anstalten i dess nu planerade omfång för stora egen¬
domen.
Ehuru Venngarns kungsgård synes erbjuda goda naturliga förutsättningar
som plats för anstalten, hava vi likväl ansett oss böra taga i beräkning, att
annan egendom kan varda utsedd för ändamålet och därför låtit uppgöra plan
för en anstalt, förlagd på obestämd plats utan några byggnader, som kunna
tagas i anspråk för själva anstalten.
Vid uppgörande av förslag har i båda fallen tagits i beräkning, att de för
jordbruket behövliga ekonomihus och bostäder för jordbrukspersonalen finnas
att tillgå å den egendom, som väljes. Om dessa byggnader ej från början skulle
vara i fullständigt skick, kunna de iståndsättas och kompletteras efter hand
genom anstaltens försorg.
För att kunna bedöma, vilka utrymmen, som krävas i de egentliga anstalts-
byggnaderna, torde det vara av nöden att först klargöra för sig anstaltens orga¬
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
nisation. En anstalt av så stor omfattning — för 100 patienter — kräver en
föreståndare, som leder det hela. Vidare fordras en bokhållare, som ombesörjer
kassaförvaltning, räkenskapsföring in. m. Läkaren förutsattes ej vara bosatt å
platsen, därest han ej tillika är föreståndare. Själavården ombesörjes av för¬
samlingens präst. Jordbruksarbetet ledes av en särskilt anställd person. För
varje avdelning om 25 patienter bör finnas en husfader, hälst gift, vilken bor i
samma paviljong som dessa patienter och intager sina måltider tillsammans med
dem. De olika husfäderna böra vara kunniga i olika arbeten, så att de kunna
handleda och deltaga i dessa. Vi hava ansett oss böra föreslå denna vid en¬
skilda alkoholistanstalter förekommande anordning, enär densamma giver bättre
möjlighet med hänsyn till individuell påverkan. Till sin hjälp bör husfadern
hava manliga medhjälpare (diakoner). Maten lagas i ett gemensamt kök. För
köket anställes en köksförestånderska, som till sitt biträde har nödig personal.
Vid frågan om anordnande av byggnaderna möter i första rummet spörs¬
målet om patienternas sovrum. Att man ej bör inlåta sig på att anordna större
sovsalar synes oss klart, men det kan ifrågasättas att anordna antingen sovrum
för 3 ä 4 patienter eller enkelrum. Erfarenheterna från de redan befintliga
alkoholisthemmen synas så bestämt peka på fördelen av enkelrum, att man vid
planerande av en ny anstalt bör använda sig härav, ehuru kostnaden naturligen
bliver något större än med gemensamma sovrum. Genom denna anordning
bliva patienterna under sina fritider mera oberoende av varandra och faran av
dåligt inflytande minskas, synpunkter som spela eu viktig roll med hänsyn till
patienternas olika beskaffenhet. Dessutom får patienten genom erhållande av
eget rum en hemkänsla, som är av stort kurativt värde, och likaledes vänjer
han sig genom städandet och iordninghållandet av det egna rummet vid snygghet
och ordning. Vårdarpersonalen kan då också minskas. I vissa fall kan dock
ett sammanförande av t. ex. 3 patienter anses lämpligt och någon anordning
därför böra göras.
Såsom redan anförts, bör utearbetet vara det väsentliga, men anordningar
krävas dock för patienternas sysselsättande inomhus, särskilt under vintern. Av
synnerlig betydelse är också, att patienterna, vilka till ej ringa del äro hant¬
verkare, under interneringstiden så vitt möjligt få arbete i sina förutvarande
eller snarlika yrken, så att de efter utskrivningen äro fullt skickade att försörja
sig. På grund härav krävas åtskilliga arbetssalar.
Lämpligast för den individuella omvårdnaden torde, såsom nyss antytts,
vara att använda paviljongsystem med plats för 25 patienter i varje paviljong.
För att nedbringa kostnaden kan dock tänkas, att paviljonger med plats för 50
patienter uppföras, med c:a 25 i varje våning.
Ifrågasättas kan att uppföra någon av paviljongerna efter annan typ och
med mera utvecklade säkerhetsanordningar för patienter, som behöva under¬
kastas en strängare uppsikt. Någon sådan anordning har dock ej tagits hänsyn
till vid förslagens uppgörande, och den torde ej utöva något större inflytande
på kostnadsfrågan. Fängelseartade anordningar och en strängare övervakning
undvikes för övrigt lättast genom att skapa en särskild mindre alkoholistanstalt,
till vilken överflyttning kan äga rum från den egentliga vårdanstalten.
De krav på utrymmen i byggnadsväg, som böra framställas, äro alltså:
l:o. Eu administrationsbyggnad, innehållande bland annat kontorsrum, rum
för läkare och eu samlingssal.
14
Alternativ
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
2:o. 4 paviljonger för 25 patienter eller 2 för 50 patienter med sovrum
för dessa samt bostad åt husfader och två medhjälpare, matsal, dagrum och
tvättrum.
3:o. En köksbyggnad, innehållande kök, bagarstuga, förråd samt bostad
för kökspersonalen.
Samtliga dessa byggnader böra vara stenhus. På lämpliga ställen i någon
av dessa anordnas tvättstuga, arbetssalar, isoleringsrum, sjukrum och en tids¬
enlig badavdelning. De angivna paviljongerna kunna göras i någon mån olika
beträffande inredningen för att fylla dessa syften.
Härutöver fordras bostad för föreståndaren och bokhållaren. Möjligen
kunna dessa eller någon av dem förläggas i administrationsbyggnaden. Eljest
kan man tänka sig särskilda byggnader aV trä.»
Med ovan angivna utgångspunkter hade de sakkunniga låtit upp¬
rätta ritningar och beräkna kostnaderna för olika alternativ till stats-
anstalt för alkoholister. Arbetet med ritningarnas uppgörande hade
utförts av arkitekten David Lundeerårdh.
O
Alternativ I innefattade förslag till eu statens vårdanstalt för alko¬
holister, avsedd för 100 patienter och förlagd å obestämd plats, men pa
någon statens egendom med en åkerareal av omkring 150 hektar och med
redan befintliga åbyggnader för jordbrukets behov.
Kostnaderna lör en statsanstalt enligt detta alternativ beräknades
sålunda:
1 administrationsbyggnad, 1 köksbyggnad och 4 patientpaviljonger,
vardera för 25 patienter ...........................
värmeledning .........................................................
vatten- och avloppsledningar .......................
elektriskt ljus ........................................................
planering ..................................................................
arkitekt- och kontrollantarvoden .....................
bostadsvilla åt föreståndaren (5 rum och kök)
430,000
60,000
40.000
44.000
5,000
19.000
598,000
18,000
Summa kronor
616,000
utgörande för sjukplats kronor 6,160: —.
Såsom anstalten planerats ifråga om administrations- och köksbygg¬
nad skulle den vid behov kunna utvidgas för ända till 200 patienter.
Utvidgad med 2 paviljonger, alltså med plats för 150 patienter,
skulle anstalten kosta 794,000 kronor eller för sjukplats 5,293 kronor.
Utvidgad med 4 paviljonger, varigenom anstalten skulle rymma 200
patienter, skulle den draga en beräknad kostnad av 979,000 kronor eller
för sjukplats 4,895 kronor.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 155.
15
Alternativ II avsäg en statens vårdanstalt för alkoholister för 100 Alternativ n.
patienter, förlagd till Venngarns kungsgård med därvarande huvudbyggnad
utnyttjad för administrationslokaler och till bostad åt föreståndare och
bokhållare. Omkring 150 hektar av kungsgårdens åkerjord skulle enligt
detta förslag tagas i anspråk för anstalten, likaså befintliga åbyggnader
för jordbrukets behov.
För att visa olika anordningar och söka nedbringa kostnaden före-
slogo de sakkunniga här 2 paviljonger med plats vardera för 50 pa¬
tienter. Kostnaderna för utförandet av detta förslag skulle bliva föl¬
jande:
Två paviljonger och en köksbyggnad
Restaurering av huvudbyggnaden .....
Kulvert (för värmeledningen) ...............
Värmeledning .............................................
Vatten- och avloppsledning ..................
Elektriskt ljus............................................
Planering....................................................
Arkitekt- och kontrollantarvode............
eller per sjukplats kr. 5,234: —.
Åven vid detta alternativ skulle möjlighet föreligga till eu utvidg¬
ning till 150 eller 200 platser genom byggande av ytterligare eu eller
två paviljonger. Totalkostnaden bleve enligt de sakkunnigas beräkningar
för en anstalt med 150 platser 696,500 kr. och för en anstalt med 200
platser 874,000 kr. eller för sjukplats resp. 4,665 kr. och 4,370 kr.
Med tillämpandet av detta förslag skulle värdefullare föremål och
målningar i huvudbyggnaden kunna bevaras. Reparationsarbetena skulle
ej inkräkta på byggnadens karaktär. Det i byggnaden befintliga ka¬
pellet, som är av historiskt intresse, skulle repareras och användas såsom
kyrka för anstalten.
Med hänsyn till spörsmålet, huruvida det ej skulle vara lämpligare Alternativ in.
att anoidna flera mindre anstalter, varigenom synpunkterna om en in¬
dividuell omvårdnad skulle bättre komma till sin rätt än med de upp¬
delningar, som gjorts i ovan lämnade alternativ, hade de sakkunniga jäm¬
väl upprättat ett såsom alternativ III betecknat förslag, avsett att åskåd¬
liggöra en dylik anordning.
............... kr. 340,000: —
.............. » 20,000: —
.............. )) 2,400: —
.............. » 55,000: —
............. » 42,000: —
............. » 42,000: —
.............. » 5,000: —
.............. » 17,000: —
Summa kr. 523,400: —
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
Detta alternativ avsåg inrättande vid Venngarns kungsgård av en
anstalt för 50 patienter. Enligt detta förslag skulle huvudbyggnaden
utnyttjas till administrations lokaler, bostad åt föreståndare in. m., var¬
jämte en nybyggnad skulle uppföras med sovrum för 50 patienter, bo¬
stad åt husfader och medhjälpare in. in. Kostnadsförslaget för detta
alternativ innefattade särskilda poster för nybyggnad, restaurering av
gamla byggnaden, värmeledning samt vatten- och avloppsledningar i
båda byggnaderna, planering samt arkitekt- och kontrollantarvoden och
slutade å ett belopp av 159,000 kronor eller per sjukplats 3,180 kr.
Vid upprättandet av detta alternativ hade de sakkunniga avstått
från elektrisk belysning och ångkök samt begagnat sig av befintliga
utrymmen i gamla byggnaden för tvättstuga, arbetslokaler in. in.
Vid detta alternativ kunde någon större framtida utvidgning ej
lämpligen genomföras, utan behovet av flera anstaltsplatser skulle före¬
trädesvis tillgodoses genom en likartad anordning vid någon annan sta¬
tens egendom.
Här må jämväl nämnas, att häradshövdingen Linders i en till före-
nämnda skrivelse fogad P. M. meddelat, att vid utredningen om anord¬
nande av en statens alkoholistanstalt jämväl diskuterats möjligheten att
inrätta en alkoholistanstalt å Venngarn utan att uppföra någon nybygg¬
nad. Enligt vad upprättad plan utvisade, skulle det låta sig göra att i
den befintliga huvudbyggnaden inrätta nödiga lokaler för en anstalt med
plats för 21 patienter. Kostnaden för en sådan anstalt med värme- och
avloppsledningar har approximativt beräknats till 65,000 kronor eller
3,095 kronor för sjukplats.
Detta alternativ hade emellertid icke upptagits i de sakkunnigas
ovan återgivna skrivelse, enär detsamma ej medgåve tillfredsställande
anordningar för anstalten samt i förhållande till vad därmed vunnes
syntes vara alltför dyrt, varjämte omändrings- och reparationsarbetena
komme att väsentligen förändra nuvarande karaktär å byggnaden.
Alternativ IV. Ännu ett förslag till alkoholistanstalt finnes upprättat av här om-
förmälda sakkunniga. Sedan ovan återgivna förslag överlämnats, upp¬
drog nämligen dåvarande chefen för justitiedepartementet åt de sak¬
kunniga att inkomma med förslag till en anstalt för 100 patienter, för¬
lagd till Venngarn, och upprättat i anslutning till det förut omnämnda
alternativ III, därvid borde tillses, i vad mån kostnaden kunde ytter¬
ligare nedbringas, särskilt genom att frångå den i förslagen förut till-
lämpade principen med enrum för patienterna.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
17
I anledning härav överlämnade de sakkunniga med skrivelse den 7
april 1913 ett såsom alternativ IV betecknat förslag. De sakkunniga
anförde i detta sammanhang följande:
»Alternativ III i vår tidigare skrivelse avsåg en anstalt för 50 patienter och
vi hade tänkt oss denna såsom ett avslutat helt för sig. En utbyggnad för 100
patienter kräver därför i flera avseenden ändrade anordningar både beträffande
Venngarns huvudbyggnad och den förut planerade nybyggnaden. Att öka pa¬
tientantalet i den sistnämnda torde ej vara lämpligt, utan bör en patientbyggnad
n:r 2 uppföras med plats för 50 patienter. På grund av det ökade patientantalet
måste emellertid gemensamma lokaler för kök m. m. göras större och kunna ej
heller lämpligen bibehållas på sina platser enligt alternativ III. Man närmar sig
därigenom till alternativ II, vilket torde kunna följas så väl vid förläggningen av
nybyggnaderna, som därutinnan att en särskild köksbyggnad förlägges emellan
dessa. Det ökade kravet på utrymme för tvättanordningar, bageri m. m. gör det
önskligt, att för dessa ändamål erhålla plats i nybyggnaderna i stället för i huvud¬
byggnaden. De genom denna flyttning lediga lokalerna kunna användas för att
tillgodose behov av arbetssalar och förråd. I en ny köksbyggnad förläggas också
lämpligast bostäder för kökspersonalen, vars rum i huvudbyggnaden krävas för
bostad åt bokhållaren.
Beträffande anordnandet av patienternas sovrum hava vi sökt beräkna skill¬
naden i kostnad mellan en anstalt med huvudsakligen ensamrum samt en sådan
med rum avsedda för flera patienter. Allteftersom man gör rummen större,
minskas givetvis byggnadskostnaden, men dock ej i någon högre grad. Tänker
man sig å ena sidan huvudsakligen enkelrum och å den andra rum för i medel¬
tal 3 ä 4 patienter, torde skillnaden i kostnaden för den ena eller andra av dessa
anordningar, vid en anstalt om 100 platser, ej gärna överstiga 8,000 kronor.
Härvid är emellertid att märka, att eu anstalt, som ej i huvudsak är byggd
för enrumssystem, torde kräva en ökad kostnad för vårdarpersonal. Så vitt vi
våga döma, skulle för ifrågavarande anstalt då krävas ytterligare 4 vårdare. Utom
det att dessa skola avlönas enligt den uppgjorda lönestaten (600 kronor vardera
jämte fri kost) behövas för deras del 4 bostadsrum, varigenom eu del av det ut¬
rymme, som vunnits genom sammanslagning av enkelrum, går förlorad.
Kostnaden för en anstalt synes således ej påverkas av rumsanordningen i
sådan grad, att man, då det gäller en anstalt av denna storlek, behöver vid upp¬
görande av ett approximativt förslag taga hänsyn därtill.»
Kostnaderna för en anstalt för 100 patienter förlagd till Venngarns
kungsgård och med här ovan angivna anordningar beräknades av de sak¬
kunniga till 287,000 kronor.
Det anmärktes, att luftutrymmet i sovrummen för varje patient här
beräknats till omkring 22 kubikmeter, under det att i föregående alterna¬
tiven räknats med omkring 27 kubikmeter.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 111 höft. (Nr 155.) 3
18
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 155.
Alkoholist¬
anstalt av
strängare typ.
I sin skrivelse den 18 mars 1913 yttrade sig de sakkunniga även
beträffande frågan om anordnande av en alkoholistanstalt av strängare typ.
Härom anfördes följande:
»Skall statens vårdanstalt upptaga de olika typer av alkoholister, som direkt
eller genom andra anstalter tillföras densamma, samt vara skyldig att behålla
dem under föreskriven tid, framställer sig den frågan, huruvida de lokala och
disciplinära möjligheter, som givits anstalten, äro tillräckliga för att upprätthålla
disciplinen. A andra sidan uppställer sig spörsmålet, om det låter sig göra att
införa tillräckliga anordningar för nämnda ändamål utan att rubba anstaltens
egenskap av vårdanstalt. Bästa utvägen att lösa denna konflikt synes oss vara
att staten, vilket alternativ man nu må välja för vårdanstalten, upprättar en sär¬
skild alkoholistanstalt av mindre omfattning (t. ex. för 25 personer) för de alko¬
holister, som av någon anledning ej lämpa sig att tvärstanna å vårdanstalten.
Den senare kan då bibehålla en mer öppen karaktär, mindre vårdarpersonal
kräves, och man har där mindre behov av disciplinära maktmedel, enär det för¬
nämsta disciplinmedlet blir en överflyttning till den strängare anstalten.
Behovet av disciplinära medel för denna strängare anstalt hänvisar till ut¬
vägen att anordna denna i anslutning till någon fångvårdsanstalt, närmast till
tvångsarbetsanstalten vid Svartsjö, vars tvångsarbetare i så övervägande grad äro
alkoholister. Enligt de upplysningar, vi erhållit från fångvårdsstyrelsen, skulle
några hinder ej möta för genomförande av en dylik anordning. Alkoholistanstal¬
tens förläggande till Svartsjö skulle emellertid ej nödvändiggöra, att alkoholist¬
anstalten skulle bliva någon del av själva tvångsarbetsanstalten. Alkoholist¬
anstalten skulle få sina särskilda byggnader och kunde förläggas på ej alltför
ringa avstånd från tvångsarbetsanstalten. Patienterna skulle arbeta utan samman¬
blandning med tvångsarbetarne; man kunde se till, att de erhölle för dem läm¬
pade arbetsledare och även bibehålla husfadern. Däremot skulle anstalten i för-
valtningsliänseende sortera under direktören vid tvångsarbetsanstalten och så¬
ledes medelbart under fångvården. Tvångsarbetsanstaltens läkare, präst och lärare
skulle kunna anlitas för alkoholistanstalten.
Med nu nämnda anordningar torde tillräckligt vara sörjt för, att patienterna
på alkoholistanstalten ej bliva betraktade såsom intagna å tvångsarbetsanstalten,
och det bör dessutom betänkas, att alkoholisten först genom att hava visat sig
omöjlig å vårdanstalten riskerar en överflyttning till alkoholistanstalt av den
strängare typen. Anstalten skulle, ehuru den komme att lyda under fångvården,
stå under uppsikt jämväl av uppsiktsmyndigheten för alkoholistanstalterna, som
också torde böra bli den, som förordnar om överflyttningen.»
Med avseende å de för anstalten erforderliga anordningarna hade de
sakkunniga tänkt sig, att de vid den under Svartsjö lydande kungsladu¬
gården befintliga byggnaderna skulle kunna användas för alkoholist-
anstalten och nödiga nybyggnader där verkställas av tvångsarbetsanstalten.
Kostnaderna för en sådan nybyggnad och för erforderliga reparationer
skulle enligt verkställda approximativa beräkningar komma att uppgå
till 65,000 kr.
19
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
Vidkommande de övriga kostnader, som äro förenade med upp¬
rättande av en statens vårdsanstalt för alkoholister, sade de sakkunniga
sig ej hava verkställt några specifika beräkningar. De sakkunniga hava
dock angivit de ungefärliga kostnaderna för inre och yttre inventarier
för en anstalt enligt något av alternativen I och II nämligen:
inre inventarier.......................................
yttre inventarier för ett jordbruk
öppen jord:
kreatur ....................................................
redskap och maskiner..........................
.............................. kr. 25,000: —
om 150 hektar
............ » 25,000: -
............. » 15,000: —
Summa kr. 65,000: —
kr.
Slutligen hade de sakkunniga gjort en beräkning av
derna för en anstalt enligt något av alternativen I och II.
räkning tedde sig sålunda:
Avlöningar......................................................................................
Kost för 100 patienter och för personal, förslagsvis 20,
å 75 öre per dag utgör per år..........................................
Beklädnad (skall i regel bekostas av kommun eller en¬
skild, men stannar i vissa fall på staten)
Underhåll av sängkläder...........................................................
• » » inventarier ...............................................................
» » byggnader ...........................................................
Uppvärmning och belysning .....................................................
Renhållning .....................................................................................
Medicin............................................................................................
Allmänna omkostnader ..................................................................
driftkostna-
Denna be-
22,300: —
32,850: —
1,000
500
250
5.000
13,000
1.000
1,000
3,100
Summa årlig utgift kr. 80,000
Avgår:
Vårdavgifter av kommuner och enskilda med be¬
räkning av 90 betalande och 250 kr. om året 22,500: —
Beräknad inkomst av jordbruk och verkstäder 7,500: — 30,000: —
Årlig statsutgift kr. 50,000: —
Inventarier.
Driftkostna¬
der för en
anstalt enligt
alt. I och II.
20
Förslag av
inom civilde¬
partementet
tillkallade
sakkunniga.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
Samtidigt med att Kungl. Maj:t vid föredragning den 30 juni 1913
av riksdagens skrivelse i ämnet förordnade om utfärdande av den utav
riksdagen antagna lagen om behandling av alkoholister, meddelades
tillika föreskrift, att frågan om anordnande av sådan statsanstalt för
alkoholister, som avsåges i 2 § av omförmälda lag, skulle för vidare be¬
handling överlämnas till civildepartementet.
Sedan behov av ytterligare utredning av förevarande fråga och vissa
i samband därmed stående angelägenheter yppat sig, bemyndigade Kungl.
Maj:t, i enlighet med därom gjord framställning, den 12 september 1913
chefen för civildepartementet att inom nämnda departement tillkalla fyra
sakkunniga för att skyndsamt verkställa utredning dels angående beho¬
vet och beskaffenheten av sådana statsanstalter för vård av alkoholister,
som avsåges i 2 § av lagen om behandling av alkoholister, dels rörande
statsbidrag till alkoholistanstalter, som av Kungl. Maj:t erkändes såsom
allmänna, dels ock rörande anslag till övriga enskilda alkoholistanstalter
ävensom framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Enligt vad departementschefen vid föredragning av detta ärende
anförde, borde de sakkunniga vid fullgörande av sitt uppdrag även
granska de redan upprättade förslagen. Särskilt skulle uppmärksamhet
ägnas däråt, att anordningarna vid den ifrågasatta anstalten bleve så
enkla och praktiska som möjligt.
Sedan på grund av sålunda meddelat bemyndigande förste stads¬
läkaren, medicine doktorn R. A. von Post, ledamoten av riksdagens
första kammare, redaktören C. G. Ekman, byråchefen i socialstyrelsen,
filosofie doktorn E. G. fluss och ledamoten av riksdagens andra kam¬
mare, godsägaren J. M. Juhlin tillkallats för utförande av ifrågavarande
utredningar, hava dessa sakkunniga, till åtskillnad från förut omförmälda
sakkunniga här nedan benämnda kommitterade, med skrivelse den 14
januari 1914 överlämnat den del av utredningen, som avser beredandet
genom statens direkta försorg av vård åt alkoholister.
Kommitterade hava emellertid samtidigt antytt huvuddragen av
statens åtgöranden i övrigt för alkokolistvårdens främjande, på det att
statens kostnader för nämnda ändamål måtte redan nu kunna i ett sam¬
manhang ungefärligen beräknas.
Vid sitt arbete hava kommitterade hämtat ledning av de utred¬
ningar, som lämnats i fattigvårds- och nykterhetskommittéernas ut¬
låtanden rörande interneringslagen samt propositionen i ämnet vid 1913
års riksdag, ävensom av här ovan återgivna förslag till en statens
vårdanstalt för manliga alkoholister. För inhämtande av vissa upp¬
lysningar hava kommitterade därjämte rådfört sig med de till möte
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
21
i Stockholm samlade representanterna för ett flertal alkoholistanstalter i
riket ävensom med andra på fattig- och alkoholistvårdens områden er¬
farna personer.
Kommitterade hava till en början uttalat sig om behovet av all¬
männa anstalter för vård av alkoholister, och kommitterade förklara, att
de funnit sig övertygade, att icke ens mycket omfattande undersök¬
ningar skulle kunna giva någorlunda pålitliga hållpunkter för ett be¬
dömande av, i vilken omfattning interneringsförfarandet kan tänkas bliva
anlitat.
Kommitterade erinra därvid om de förändrade förhållanden, som med
interneringslagens ikraftträdande uppkomma och som ytterligare omöjliggöra
ett dylikt bedömande. Särskilt omnämnes det hot, som ligger i lagens in¬
tern eringsbestämmelser och som torde komma att inverka å alkoholisternas
antal. Vidare erinras om det allvarliga arbetstvång, som måste bliva
rådande vid allmänna anstalter och som enligt vunnen erfarenhet för åt¬
skilliga kategorier av alkoholister innebure ett avskräckande perspektiv.
Kommitterade påpeka, att statsmakterna med lagen väsentligen också
avsett ett varnande och uppfostrande medel, vars sista resurs, interne¬
ringen, endast i undantagsfall borde behöva anlitas. Denna lagens inne¬
börd hade särskilt betonats genom inrättande av kommunala nykterkets-
nämnder med uppgift att tjäna som lokalt organ vid lagens tillämpning
och med uttrycklig skyldighet att genom förebyggande åtgärder söka så
påverka alkoholisten, att interneringshotet ej behövde omsättas i verklighet.
Såsom ytterligare inverkande faktorer på frekvensen vid de allmänna
alkoholistvårdanstalterna omnämnas de alltmer förekommande restriktio¬
nerna vid brännvinsförsäljning. Det erinras också om, att även andra
sätt för alkoholisters omhändertagande och vård än de här ifrågavarande
framgent stå till buds. Akuta sjukdomsfall av detta slag lära sålunda
framgent företrädesvis komma att behandlas å sjukhus och fattigvårds-
inrättningar in. m., och för den talrika gruppen av lösdrivande alko¬
holister torde tvångsarbetsanstalterna även i fortsättningen komma att
i regeln anlitas.
Ytterligare framhålles, att internering icke får betraktas såsom ett
universalmedel, som efter behag kan tillgripas, när det gäller att bliva
kvitt besvärliga individer, tillhörande de i lagen angivna kategorierna.
Varje fråga om internering måste bedömas individuellt, och den före¬
skrivna läkarundersökningen eller andra inhämtade upplysningar kunna
helt visst i många fall giva vid handen, att internering icke är den
lämpligaste åtgärden.
Internerings-
f ör far ande ts
blivande an¬
vändning.
22
Kungl. Maj:ts Nåd■ Proposition Nr 155.
Provisoriska
åtgärder.
Slutligen betonas, att en tungt vägande praktisk omständighet,
nämligen kostnadsfrågan, säkerligen mycket ofta kommer att avhålla veder¬
börande från att påkalla internering även i fall, då sådan eljest ur alla
synpunkter vore behövlig och önskvärd. Enligt lagen skall nämligen
den, som ansöker om alkoholists internerande, närmast ansvara för vård¬
kostnaderna. Dessa bliva under alla förhållanden tämligen avsevärda
och komma otvivelaktigt att utöva en återhållande inverkan på åtmin¬
stone nykterketsnämndernas (kommunernas) interneringsiver.
På grund av vad sålunda anförts, uttala kommitterade som sin
mening, att endast så mycket kan förutses, att vid lagens ikraftträdande
dess starkaste medel, interneringen, näppeligen behöver tagas i anspråk
i den utsträckning, vartill de nuvarande förhållandena kunde synas giva
anledning.
Med hänsyn till de framtida förhållandena uttala kommitterade på
anförda grunder den uppfattningen, att man med skäl torde kunna för¬
vänta en snar minskning i behovet av offentlig alkoholistvård.
Med den uppfattning rörande förhållandenas utveckling, som kom¬
mitterade sålunda gjort gällande, vore det utan vidare klart, att kommit¬
terade ansåge stor varsamhet böra iakttagas vid det nu förestående ord¬
nandet av alkoholistvården. Härtill manar enligt kommitterades mening
ock den omständigheten, att varken i vårt land eller annorstädes ännu
tillräcklig erfarenhet vunnits om sådan vård, för att fullt betryggande
ledning vid dess anordnande skall stå till förfogande. Då därjämte i
allt fall avsevärda kostnader komma att drabba det allmänna, anse kom¬
mitterade nödvändigt att icke påkalla mera vittomfattande åtgärder, än
som synas oundgängliga, för att interneringslagen må kunna vid sitt
ikraftträdande komma till verklig tillämpning. Först därefter kan med
större säkerhet bedömas, i vad mån och på vad sätt ytterligare med¬
verkan från det allmännas sida är behövlig.
Ehuru statsmakterna gjort interneringslagens tillämpning beroende
av tillgången å anstaltsvård för alkoholister, hava de ej åtagit sig hela
ansvaret för tillhandahållandet av sådan vård. Såsom i det föregående
visats, förutsätter nämligen lagen, att för ändamålet skola anlitas an¬
stalter av olika ursprung. Klart är emellertid, säga kommitterade, att
ett visst minimum av anstaltsvård måste av staten själv garanteras, för
att lagen överhuvud skall kunna tagas i bruk.
internering å Under interneringsfrågans föregående behandling har enighet rått
statsanslag. <järom, att särskilda skäl tala för statens övertagande av vården utav
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
23
sådana alkoholister, som äro farliga för annans personliga säkerhet
eller eget liv. Enligt kommitterades uppfattning kan en statens skyldighet
i sådant avseende härledas redan ur dess allmänna uppgift att sörja
för allmän ordning och säkerhet. Härmed är uppenbarligen ej förenligt
att underlåta tillämpa lagen på farliga alkoholister, som under spritens
inflytande sakna all självkontroll. Visserligen, yttra kommitterade, an¬
visar lagen möjlighet för sådana individers omhändertagande och vård
även annorledes än vid allniän alkoholistanstalt, men dels får sådan an¬
ordning endast kortare varaktighet, dels lära stora svårigheter möta för
vederbörande myndigheter att bereda utväg härtill på ett ur olika syn¬
punkter lämpligt och betryggande sätt. I överensstämmelse med de
förutsättningar, som lågo till grund för lagens tillkomst, anse därför
ock kommitterade, att för de farliga alkoholisterna plats i regeln måste
beredas å någon statens egen anstalt.
Kommitterade betona dock, att ingalunda alla alkoholister, som i
rusigt tillstånd äro farliga för egen eller andras säkerhet, behöva vård
under de mera betryggande former, som en statsanstalt förutsättes er¬
bjuda. Om många av dem gäller otvivelaktigt, att enbart den med en
internering följande avhållsamheten från spritdrycker är tillräcklig för
att göra dem lämpliga för vård å annan allmän anstalt.
Beträffande alkoholister av brottslings- och lösdrivartypen framhålla
kommitterade, att mot dem framgent torde komma att i regeln användas
sådana kraftigare medel, som annan gällande och blivande lagstiftning
medgiver. Då emellertid sådant tillvägagångssätt icke är lämpligt för
alla dylika fall, måste det nog förutses, att vederbörande polismyndig¬
heter och nykterhetsnämnder skola åtminstone undantagsvis anlita inter¬
nerings förfarandet för att för viss tid oskadliggöra och om möjligt upp¬
rätta individer av förevarande slag. För nykterhetsnämndernas vidkom¬
mande erinra kommitterade, att, när interneringslagen tillämpas, respek¬
tive kommuner ådragas ett ekonomiskt ansvar, som i sin mån verkar
återhållande.
Ännu en grupp av patienter bör slutligen efter kommitterades upp¬
fattning beräknas hemfalla under statsanstalts vård. Bland mängden av
vanliga alkoholister, som kommitterade i likhet med statsmakterna för¬
utsatt skola vårdas å erkända anstalter av olika slag, finnes givetvis en
och annan individ, som icke vill foga sig i anstalternas förhållanden och
underkasta sig erforderliga ordningsföreskrifter. Kommitterade anse, att
på de erkända anstalternas resurser att effektivt behandla sådana sv år-
skötta patienter icke alltför stora fordringar få ställas. Åven prin¬
cipiella skäl tala emot, att de skola behålla patienter, för vilkas del
24
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 155.
Internering
å erkända
anstalter.
strängare tvångsmedel behöva anlitas. Det är därför enligt kommitte-
rades förmenande ur alla synpunkter lämpligast, att sådana individer,
som å de erkända anstalterna visa sig alltför svårhanterliga, överflyttas
till statsanstalt.
Till de nu angivna grupperna av alkoholister anse kommitterade
statens egen anstaltsvård böra begränsas. Till övriga allmänna anstalter
— de av Kungl. Maj:t erkända — blir det således nödvändigt hänvisa
övriga kategorier av internerade, d. v. s. sådana som utsätta hustru och
barn för nöd eller uppenbar vanvård eller som ligga fattigvården eller
sin familj till last, förutsatt nämligen att de icke såsom farliga eller
särskilt svårbehandlade böra undantagsvis omhändertagas å eller över¬
flyttas till statsanstalt.
Enligt kommitterades mening föreligga starka skäl för det anta¬
gandet, att de större städerna samt åtminstone vissa län skola finna med
egen fördel förenligt samt ur andra synpunkter angeläget att upprätta
vårdanstalter för internering av alkoholister. En viktig förutsättning
härför är dock, att dessa anstalter befrias från de ur vårdsynpunkt svå¬
raste individerna, för vilka enligt kommitterades förslag plats bör beredas
å statsanstalt. Om därjämte staten tillerkänner visst understöd åt övriga
anstalter, bör det kommunala initiativet erhålla tillbörlig uppmuntran.
Kommitterade hålla före, att under nu angivna förutsättningar från detta
håll väsentlig medverkan för vårdbehovets tillgodoseende säkerligen skall
kunna erhållas.
Däremot finna kommitterade det mera svårberäkneligt, i vilken ut¬
sträckning anstalter, upprättade av föreningar, stiftelser eller andra,
kunna stå till buds för internering i lagens mening.
Då enligt kommitterades mening de erkända anstalterna böra av
staten erhålla starkare ekonomisk uppmuntran än de enskilda anstalterna,
ligger däruti ett kraftigt verkande medel till upprättandet av anstalter,
avsedda för internering. Lagens tillkomst synes därjämte kommitterade
innebära full garanti för att sådana anstalter, därest de skötas ordent¬
ligt, skola kunna påräkna full beläggning. Om slutligen icke alltför
stränga krav in- hygienisk och vårdsynpunkt behöva ställas på de erkända
anstalterna, utan redan befintliga boningshus, t. ex. förutvarande större
herrgårdsbyggnader, kunna apteras för ändamålet, torde man efter kom¬
mitterades uppfattning kunna räkna med att det enskilda initiativet på detta
område skall verksamt bidraga att fylla det behov, som stats- och kom¬
munanstalterna ej ensamma förmå tillfredsställa.
25
Kung!. Maj:tf; Nåd. Proposition Nr 155.
För att fullständiga bilden av den alkoholistvård, vid vars organi¬
serande staten bör medverka, erinra kommitterade, att de enskilda an¬
stalternas uppgift ingalunda kommer att minskas genom internerings-
systemets genomförande. Tvärtom, anföra kommitterade, kan med visshet
förutses, att just förefintligheten av tvångsmedel skall såväl hos alko¬
holisterna själva som deras anhöriga väcka starkare intresse för att i tid
samt under mindre förödmjukande och mera tilltalande vårdformer, som
erbjudas hos enskilda anstalter, söka bot mot alkoholmissbruket och
dess verkningar. Nykterhetsnämnderna hava ock enligt lagen uttrycklig
skyldighet att befrämja alkoholisters omhändertagande på detta sätt.
Det ligger dock i sakens natur, att företrädesvis alkoholister av högre
samhällsställning och med bättre ekonomiska resurser skola anlita de
enskilda anstalterna för att utan lagens direkta tvång övervinna sprit¬
begäret.
Kommitterade hava härefter yttrat sig angående behovet av anstalts-
vård för kvinnor och därvid som sin uppfattning uttalat, att det otvivel¬
aktigt redan vid interneringslagens ikraftträdande torde erfordras en för
internering av kvinnor avsedd anstalt. Då emellertid en sådan anstalt
icke behöver erhålla stor omfattning eller utrustas så kostsamt som eu
statsanstalt för män, anse kommitterade frågan om direkta statsåtgärder
för kvinnors internering utan olägenhet kunna uppskjutas, intill dess
säkrare kännedom vinnes, huruvida icke genom intresserad förenings,
stiftelses eller enskild persons mellankomst det från början oundgängliga
behovet av vårdplatser för internering av kvinnor kan nödtorftigt fyllas.
I enlighet med de åsikter, kommitterade utvecklat, anse kommit¬
terade sig kunna beräkna, att följande antal anstalter och vårdplatser
utan statens direkta åtgärder blir tillgängligt under år 1916, nämligen:
för enskild alkoholistvård (enskilda anstalter) av:
män: 9 å 12 av föreningar eller stiftelser upprättade anstalter med
175 å 250 vårdplatser;
kvinnor: åtminstone 1 anstalt med 14 vårdplatser;
för internering (erkända anstalter) av:
män: 5 å 8 av föreningar eller stiftelser upprättade, för frivillig-
internering företrädesvis avsedda anstalter med 100 å 150
vårdplatser;
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 111 käft. (Nr 155.) 4
Enskild
alkoholist-
vård.
Anstalt svärd
för kvinnor.
Hela antalet
vårdplatser.
Eu statens
vård an 8 tält.
26 Kung]. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
3 ;\ 5 av kommuner eller län upprättade anstalter med 100
å 150 vårdplatser;
kvinnor: åtminstone 1 anstalt med 15 å 20 vårdplatser.
Om härutöver staten själv tillhandahåller 100 å 150 platser för de
mest svårbehandlade internerade, skulle alltså för alkoholistvården ome¬
delbart bliva tillgängliga, tillhopa i runda tal 500 å 700 vårdplatser,
varav c:a 2/3 avsedda för internerade, de övriga för frivilliga patienter.
Enligt kommitterades mening böra de sålunda beräknade vårdan¬
ordningarna bliva tillräckliga, för att interneringslagens tillämpande skall
kunna med tillbörlig effektivitet påbörjas. Med stöd av vunnen erfa¬
renhet kan sedermera övervägas, huruvida och på vad sätt anstaltssy-
stemet kan behöva utvidgas eller till äventyrs omläggas.
Sedan kommitterade kommit till den övertygelsen, att staten till eu
början bör åtnöja sig med att själv tillhandahålla iuterneringsanordningar
för 100 å 150 patienter, hava kommitterade tillbehandling upptagit spörs¬
målet, huruvida dessa vårdplatser lämpligast borde beredas å en eller
å flera anstalter.
Kommitterade framhålla därvid vikten av att den allmänna menin¬
gens tillit förvärvas och att de farhågor av olika slag undanröjas, som
lätt kunna förknippas med ett sådant starkt ingrepp i den personliga
friheten, som interneringen onekligen är. Till följd härav anse kom¬
mitterade nödvändigt, att statens första anordningar på området bliva
tillfredsställande både med hänsyn till lokaliteter, övrig utrustning och
ledning. Men detta, säga kommitterade, låter sig icke genomföra utan
avsevärda kostnader, vilka givetvis måste ställa sig betydligt högre,
därest samma slags anordningar skola vidtagas på flera platser. De år¬
liga utgifterna för administration, läkarvård, vaktpersonal m. in. bliva i
sådant fall väsentligt stegrade. Vad byggnadskostnaderna angår, ligger
det i sakens natur, att dessa ökas i den mån samma antal platser av
samma beskaffenhet fördelas på flera olika anstalter. I sådan riktning
inverkar särskilt den nödvändiga dubbleringen av ekonomi- och kökslo-
kaler, arbetssalar in. m. Förnämligast av sålunda anförda skäl hava
kommitterade funnit lämpligast, att åtminstone till en början endast en
statens vårdanstalt för alkoholister upprättas, och att denna så anordnas,
att minst 100 vårdplatser stå färdiga att tagas i användning vid an¬
staltens öppnande och ytterligare ett 50-tal platser genom enkla inred-
ningsåtgärder kunna efter hand göras disponibla.
27
Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 155.
Kommitterade yttra sig härefter om den allmänna beskaffenheten
av en statens vårdanstalt för alkoholister.
Härom anföres följande:
»Av grundläggande betydelse för anordnandet av statens vårdanstalt måste
givetvis vara de i interneringslagen lämnade anvisningarna om allmänna anstalter.
Utöver vad härom redan inledningsvis anförts, vilja kommitterade erinra om
några viktigare bestämmelser i lagen rörande anstalternas beskaffenhet och den
vård, de skola lämna.
Lagen innebar skyldighet för allmän anstalt att under viss längre tid kvar-
hålla internerad. Det ligger då i sakens natur, att anstalt bör anordnas på ett
härför lämpligt sätt och utrustas med erforderlig personal. Då statsanstalten
särskilt avses komma att få omhändertaga för annans personliga säkerhet eller
eget liv farliga alkoholister ävensom mera svårhanterliga sådana, är det vidare
klart, att lokalförhållandena måste medgiva betryggande åtgärder med avseende
å dylika individer. De i lagen stadgade straffbestämmelserna för den, som åt
internerad lämnar spritdrycker eller förhjälper honom åtkomma sådana, äro slut¬
ligen ägnade att inskärpa vikten av sträng kontroll i nu berörda avseende.
Av lagens hela läggning liksom flera särskilda stadganden framgår emeller¬
tid tydligt, att de allmänna anstalterna böra vara verkliga vårdanstalter och icke
blott interneringsinrättningar. Det förutsättes ock, att anstalterna skola bereda
patienterna tillfälle till ett för deras vård ändamålsenligt arbete, vilket patien¬
terna äro skyldiga fullgöra.
Vid uppgörandet av sitt förslag till statsanstalt hava kommitterade icke
kunnat hämta ledning från någon fullt tjänlig förebild. De enskilda anstalter,
som finnas i vårt land, äro av mycket mindre omfång än den nu föreslagna stats¬
anstalten. De äro vidare helt och hållet byggda på fri villighetens grund och
sakna fördenskull såväl befogenhet till som anordningar för kvarhållande av
patienter mot deras vilja. Mera svårskötta patienter taga de ej mot, och skulle
någon sådan visa sig svårhanterlig eller inverka skadligt på de övriga, kan han
utan vidare utskrivas.
Då de enskilda anstalterna härigenom försäkra sig om ett mera lätthan¬
terligt patientmaterial, kunna de reda sig med mindre personal samt med färre
och enklare anordningar, än som skulle vara nödvändiga, därest de hade att mot¬
taga och behålla vilka patienter som helst.
Av förut angivna skäl måste man emellertid ställa helt andra och strängare
fordringar på en blivande statsanstalt, vadan erfarenheterna från de enskilda
anstalterna endast uti inskränkt mån låta sig tillämpa vid uppgörande av förslag
till eu statsanstalt.
I stort sett gäller om de utländska anstalterna detsamma som om de svenska,
med undantag för vissa engelska anstalter. De engelska anstalterna äro av trenne
slag: retreats, reformatories och statsanstalter. Av dessa äro de första, retreats,
av ungefär samma beskaffenhet som våra svenska enskilda anstalter. De s. k.
reformatories åter och statsanstalterna äro tvångsanstalter, som ha både rätt och
skyldighet att kvarhålla patienter mot deras vilja. De erbjuda ändock, icke fullt
jämförliga förhållanden med en blivande svensk statsanstalt uti interneringslagens
mening; detta av huvudsakligen tvenne skäl. Dels äro de i huvudsak avsedda
att mottaga för brott till fängelse dömda drinkare, och utgöra således i viss mån
substitut för fängelser, dels mottagas på ungefär 9/10 av de till något mer an ett
Ad stillt ens
beskaffenhe
28
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 155.
tusental uppgående platserna endast kvinnor. Statsanställda, till antalet tvänne
med tillhopa omkring 140 platser, äro huvudsakligen avsedda att mottaga sådana
patienter, som på grund av svårhanterlighet måst skiljas från reformatories. De
nämnda engelska alkokolistanstalterna ha sålunda i utpräglad grad karaktären
av fängelser och kunna icke utan vidare tjäna såsom mönster för eu statsanstalt
i vårt land, som enligt interneringslagens anda och ordalydelse bör äga karak¬
tären av en vårdanstalt.
De engelska reformatories och statsanstalterna äro i allmänhet slutna, av
murar eller stängsel omgivna anstalter med bevakning anordnad såsom vid fäng¬
elserna. _ Statsanstalterna lyda under fångvården. Samtliga anstalter äro under¬
kastade inspektion av särskild tjänsteman.
Om sålunda icke någon av de engelska anstalterna utan vidare kan tjäna
såsom mönster vid upprättande av förslag till en svensk statsanstalt, hava kom-
mitterade emellertid av de vid dem vunna erfarenheterna hämtat god ledning
vid sitt arbete. b
De engelska anstalterna äro anordnade så att säga uti serie, i det att de
bästa patienterna vårdas uti retreats och mildare reformatories, de svårare uti
de strängare reformatories och slutligen de svåraste samt farliga vid statsan¬
stalterna. Den engelska inspektören framhåller upprepade gånger vikten av att
alkoholistvården bliver planerad på detta sätt, så att den tillåter överflyttning
från mildare till strängare behandling eller omvänt efter patienternas uppförande
och ^ beskaffenhet. Såsom redan förut framhållits, synes denna erfarenhet böra
så långt görligt är beaktas vid planerandet av anstalter i Sverge.
Enligt kommitterades förmenande kunna icke heller några svenska anstalter
med likartat syfte utan vidare tjäna såsom mönster för en statens anstalt uti
interneringslagens mening. Dylika närbesläktade anstalter .äro t. ex. sanatorier,
arbetsinrättningar, hospital och fängelser. En statens anstalt för behandling av
internerade alkoholister synes böra låna en eller flera egenskaper från vart och
ett av detta slags anstalter, utan att dock likna någon av dem, och kommer
således att utgöra en anstalt av en helt och hållet ny typ.
Detta förhållande försvårar givetvis i hög grad uppgiften att uppgöra för¬
slag till^ en statens alkoholistanstalt. Denna måste i viss mån bli en försöksan¬
stalt, från vilken man får hämta erfarenheter och lärdomar för framtiden. Även
av detta skäl hava kommitterade icke för närvarande velat föreslå mer än en
statens alkoholistanstalt.
Statens anstalt för alkoholister uti interneringslagens mening måste, såsom
redan visats, vara en verklig vårdanstalt, där patienternas vård och förbättring-
utgöra huvuduppgiften. Vårdmedlen böra utgöras av moralisk och intellektuell
påverkan av sakkunniga och lämpliga personer; arbete, avpassat efter patien¬
ternas krafter och förmåga, företrädesvis utom hus i trädgård och jordbruk men
även verkstadsarbete; medicinsk behandling där så kräves; uppmuntran och be¬
löningar för visat gott uppförande, vanligen i form av mildare behandling och
flitpenningar; samt slutligen bestraffningar för förseelser och dåligt uppförande.
I enlighet med interneringslagens anvisningar bör anstalten vidare vid ut¬
skrivningen medverka till att förskaffa patienterna för dem lämpligt arbete, med
vilket de må kunna ärligen försörja sig, ävensom sedermera bibehålla förbin¬
delse med dem och genom samarbete med nykterhetsnämnderna eller föreningar
med filantropiskt syfte till deras hjälp och stöd utöva en övervakande verk¬
samhet.
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
A andra sidan måste en statens anstalt vara så inrättad, att densamma,
utan att få karaktär av fängelse, förmår hålla patienterna till verkligt arbete,
förhindrar rymning, uppehåller ordning och disciplin inom anstalten och till sist
förhindrar införande inom anstalten av spritdrycker.
Då det här gäller personer, som, sedan de undandragits alkoholens inverkan
och dess närmaste följder, i regeln icke äro i egentlig mening kroppsligt sjuka,
anse kommitterade icke nödigt att på anstalten ställa samma höga hygieniska
krav, som tillämpas med avseende å sjukhus och med dem jämförliga vårdan¬
stalter. I stället bör man kunna närma sig de normer, som gälla för kasärner,
arbetsinrättningar och liknande anstalter. Det är uppenbart, att de principer,
man på denna punkt ansluter sig till, spela en ganska viktig roll ur kostnads¬
synpunkt.
Då största ordning och snygghet givetvis kommer att vidmakthållas å an¬
stalten, anse kommitterade sålunda tillräckligt, om för varje vårdplats i sovrum¬
men beräknas ett utrymme av c:a 20 kbm. Där så anses önskvärt, kan luftväx¬
ling med korridorerna anordnas under nätterna. Bad-, tvätt- och sköljrum böra
naturligen anordnas i tillräcklig mängd samt en särskild sjukav delning inrättas
för akuta sjukdomsfall m. m.»
På anstaltens byggnadskostnad^- influerar också i betydande mån
den frågan, enligt vilket system sovrummen anordnas.
I detta avseende anföra kommitterade följande:
»Det av sakkunniga inom justitiedepartementet förordade enrumssystemet
hava kommitterade redan av kostnadsskäl ansett sig icke kunna biträda.' I mot¬
sats mot de sakkunniga anse kommitterade ock, att ifrågavarande system skulle
snarare försvåra än befrämja patienternas övervakande och behöriga vård. För¬
hållandena ställa sig helt naturligt annorlunda på en anstalt för 100 ä 150 pa¬
tienter an på en mindre enskild anstalt. Åt den senare kan ges karaktären av
ett pensionat eller hem, där patienterna i viss mån behandlas såsom medlemmar
av föreståndarens familj. Har man så på denna mindre anstalt i sin hand
att någorlunda utvälja sitt patientmaterial, så kan det ur många synpunkter vara
önskvärt och tilltalande, att värjo patient får sitt enskilda rum.
På den stora statsanstalten åter, där patienterna äro av utvalt sämre slag, skulle
ett enrumssystem medföra vissa svårigheter. Vårdarpersonalen skulle helt säkert
behöva1 vara större med detta system än med flera patienter i varje säl, enär vid
det senare förhållandet patienterna i viss mån övervaka varandra och vårdaren
naturligen hastigare överser eu säl med t. ex. 6 patienter än lika många enskilda
rum. A andra sidan äro stora sovsalar med plats för ett större antal t. ex.
15 ä 20, av disciplinära skäl olämpliga för en anstalt av det slag, det här rör
sig om. Kommitterade hava stannat vid talet 6 såsom ur olika synpunkter
lämpligt.
Kommitterade hålla också före, att de flesta patienter av det slag, som före¬
trädesvis kunna förväntas till en blivande statsanstalt, skulle trivas sämre i en¬
skilda rum än i gemensamma rum för 6 stycken i varje. De skulle i regeln
finna det ledsamt och enformigt att bo var för sig, något som de icke äro vana
vid. För de undantag, som nog torde förekomma, bör emellertid ett mindre
Eurutn8>y-
stem eller
icke?
Sv&rbeliand-
lade pati¬
enter.
30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
antal rum avpassas för 1 a 2 patienter. Förflyttning till sådana rum torde också
i särskilda fall kunna lämpligen användas såsom belöning för visat gott uppfö¬
rande och pålitlighet.»
Kommitterade hava i detta sammanhang uppmärksammat frågan om
särskilda åtgärder för omhändertagande av svårbehandlade patienter.
Härom yttra sig kommitterade sålunda:
»Kommitterade önska vidare fästa uppmärksamheten därå, att bland de
patienter, som komma att tillföras en blivande statsanstalt, helt visst kommer
att finnas en eller annan av så svårhanterlig art, att det blir så gott som omöj¬
ligt att med de medel, som stå till buds, komma tillrätta med honom. En eller
ett par individer av antydd beskaffenhet kunna åvägabringa oreda och oordningar
inom hela patientskaran, och det synes därför angeläget att på lämpligt sätt be¬
fria anstalten från dylika, för dess verksamhet skadliga individer.
Man kan ju invända, att det just är statsanstaltens ändamål att mottaga
och taga reda på dessa, samt att anordningar och personal böra vara beräknade
därefter. De flesta alkoholister äro emellertid sådana, att de underkasta sig en
vanlig sträng anstaltsregim. Den dem övervakande personalen behöver därför
icke vara alltför talrik, om medel finnes att frånskilja särskilt svårhanterliga indi¬
vider, som uppvigla sina kamrater och försvåra upprätthållande av disciplin.
Skola däremot personal och anordningar vara fullt tillräckliga för att å anstalten
behandla även dessa, kan anstaltens både anläggning och drift bliva dyrbarare
än den eljest behöver vara.
För att undgå dessa särskilt svårhanterliga individer vid en blivande större
statsanstalt kan man tänka sig att såsom i England uppföra en mindre anstalt
för dessa, dit den stora statsanstalten och eventuellt andra anstalter finge efter
inspektionsmyndighetens beprövande sända patienter, som visat sig omöjliga att
disciplinera eller påverkat sina kamrater i ogynnsam riktning. En sådan lösning
av frågan antyddes av de ovannämnda, inom justitiedepartementet tillkallade sär¬
skilda sakkunniga, vilka ifrågasatt anordnandet även av en mindre anstalt av
strängare typ.
En annan och billigare utväg än att inrätta en särskild strängare anstalt är
måhända tänkbar, om man kunde finna någon laglig form för överflyttning av de
mest svårhanterliga individerna från statsanstalten till Svartsjö eller annan tvångs-
arbetsinrättning, vars publik i alla händelser till väsentlig del utgöres av alko¬
holister. Man kunde t. ex. tänka sig, att Konungens befallningshavande finge
rätt att efter ansökan av statsanstaltens styrelse och efter prövning av förhållan¬
dena förordna om patients överförande till tvångsarbetsanstalt för återstoden av
interneringstiden. En sådan rätt torde icke behöva tagas i anspråk så synnerli¬
gen ofta. Helt säkert skulle blotta tillvaron av en sådan möjlighet vara en
ypperlig disciplinär faktor och många gånger bespara anstaltens styrelse obehaget
av att utdela och anstaltens patienter lidandet av att undergå disciplinstraff.
Vederbörande patienter skulle söka undvika att ställa till allvarligare obehaglig¬
heter, om de visste, att sådana kunde för resten av interneringstiden medföra, att
det mera drägliga livet inom anstalten utbyttes mot det tunga arbetet och den
hårda disciplinen på en tvångsarbetsanstalt.
31
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
Kommitterade liava icke velat underlåta att fästa uppmärksamheten vid nu
berörda spörsmål, vars betydelse väl synes motivera, att detsamma tages under
vederbörlig omprövning. >
Kommitterade hava ansett, att statsanstalten bör förläggas centralt
i landet, dock på så långt avstånd från huvudstaden och andra städer,
att frestelsen till avvikande bleve den minsta möjliga och svårigheterna
att erhålla spritdrycker utifrån ej bleve lätta att övervinna, Å andra
sidan får anstalten icke hava alltför dåliga kommunikationer, så att
tillförseln av förnödenheter bleve onödigt försvårad. Den bör givetvis
förläggas på landsbygden och vara förenad med ett jordbruk, tillräck¬
ligt att giva sysselsättning åt patienterna ävensom bereda naturapro-
dukter för anstaltens behov. Helst bör anstalten förläggas till någon
statens domän.
Med dessa utgångspunkter för platsvalet hava kommitterade vänt
sig till domänstyrelsen för att erhålla upplysningar om staten tillhöriga
egendomar uti Södermanland och Uppland, som till äventyrs kunde vara
tillgängliga. Av de egendomar, som därvid synts kunna komma i fråga,
hava kommitterade utvalt tre för närmare undersökning med avse¬
ende på lämplighet för ändamålet, nämligen den redan av de inom ju¬
stitiedepartementet tillkallade sakkunniga undersökta egendomen Venn-
garn samt därjämte egendomarna Ångsholmen och Ådö, belägna, den
första i Uppland, de bägge senare uti Södermanland. Vid dessa platser
hava kommitterade ock avlagt besök.
Kommitterade hava emellertid också ansett sig böra undersöka, huru¬
vida icke möjligen någon av de genom vederbörande truppförbands för¬
flyttning ledigblivna gamla lägerplatserna skulle kunna anordnas till en
statens anstalt för alkoholister.
För detta ändamål hava kommitterade tagit kännedom om vissa
hos arméförvaltningen förefintliga handlingar rörande dessa lägerplat¬
ser ävensom de utredningar rörande sådana lägerplatser, som ny¬
ligen verkställts av särskilda sakkunniga. Det visade sig därvid, att å
flera av de ledigblivna lägerplatserna funnos byggnader, som skulle
kunna tänkas efter omändringar och tillbyggnad användbara för ända¬
målet.
Särskilt syntes det kommitterade, som om lägerplatsen Scilbohed i
Västmanland, belägen c:a 1 s 4 mil från Sala, skulle kunna komma i fråga,
dels av det skälet att densamma syntes ligga på lämpligt avstånd från
stad, dels därför att vid densamma fanns åkerjord och odlingsmark av
tillräcklig vidd för att kunna tänkas bereda tillfälle till jordbruksarbete
åt ett större antal patienter.
Plits ffir
anstalten.
Salbohed,
32
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr loS.
Kommitterade liava vid sina undersökningar kommit till den slut¬
satsen, att lägerplatsen Salbohed skulle för en rimlig kostnad, väsentli¬
gen understigande den för en nyanläggning, kunna tillbyggas, omändras
och repareras, så att den bleve användbar såsom anstalt för alkoholi¬
ster. Emellertid äro de olika byggnaderna vid Salbohed utspridda över
en stor yta, med långa avstånd sinsemellan. En effektiv omhängnad av
det hela skulle därför ställa sig synnerligen dyrbar. Ej heller kunna
förhållandena så ordnas, att tjänstemän och vårdarpersonal få bo så
nära inpå logement och arbetssalar m. m., att en betryggande övervak¬
ning kan komma tillstånd. Åtminstone skulle en sådan kräva en rätt
stor personal, varav åter skulle följa, att driftkostnaderna bleve alltför
stora. Kommitterade hava därför lunnit sig icke kunna föreslå Salbo¬
hed såsom plats för den första statsanstalten. Ej heller någon av de
övriga förutvarande lägerplatserna har synts kommitterade fullt lämplig
för de anspråk, som enligt kommitterades mening böra ställas på den nu
föreslagna statsanstalten.
Angshoimen. Bland de förut omnämnda, för anstaltens placering ifrågasatta krono-
domänerna funno kommitterade vid närmare undersökning Ångsholmen
minst lämplig under föreliggande omständigheter. Denna egendom hade
visserligen ett ganska förmånligt läge på norra udden av Mörkö, c:a en
mil från Järna station och två mil från Södertälje. Den saknade emel¬
lertid tillgång till gott vatten i tillräcklig mängd, och dess flesta bo¬
stads- och ekonomibyggnader hade nyligen brunnit ned. Om man
skulle välja Ångsholmen till plats för den blivande anstalten, bleve man
nödsakad uppföra icke blott själva anstaltsbyggnaden och bostäder för
personal utan även alla ekonomibyggnader för lantbruket såsom ladu¬
gård, stall, svinhus, magasiner och dylikt, vilket skulle högst väsentligt
fördyra anstalten. Dessa och andra skäl syntes kommitterade så vägande,
att de icke kunna förorda denna plats.
Venngam. I fråga om Venngam anföra kommitterade, att de efter prövning
av de utav förut omförmälda sakkunniga upprättade förslagen funnit sig
icke kunna förorda denna egendom till förläggningsort för en blivande
statsanstalt för alkoholister. Venngam synes visserligen kommitterade i
många hänseenden användbart för ändamålet. Det ligger på ett lämpligt
avstånd från huvudstaden och c:a ha mil från närmaste stad, Sigtuna.
Mer än tillräcklig jordareal finnes disponibel för att kunna bereda pati¬
enterna sysselsättning. Gott vatten i tillräcklig mängd torde vara för
handen, varjämte avloppsförhållanden in. m. torde kunna ordnas på till¬
fredsställande sätt.
33
Kungl. Maj:tv Nåd Proposition Nr 155.
Kommitterade anse dock vissa olägenheter vidlåda egendomen. Själva
slottet är en mycket stor och gammal byggnad av sten med mer än meter¬
tjocka gråstensmurar i de nedre partierna. Den är byggd på 1200-talet, till¬
byggd på 1600-talet och innehåller ett trettiotal rum, av vilka många äro
synnerligen stora t. ex. den så kallade Disasalen, som sträcker sig över
större delen av slottets längd. En del av slottet upptages av ett gam¬
malt slottskapell. Åtskilliga rum äro försedda med värdefulla gamla
takmålningar. Slottet har vidare gamla spisar, friser och andra läm¬
ningar från gångna tider, som synas vara värda att bevaras och vårdas.
Slottets karaktär av värdefullt historiskt minnesmärke synes kom¬
mitterade förbjuda dess apterande till logement för patienter, enär en
sådan användning ovillkorligen måste förutsätta förstörande av en hel del
av de gamla värdefulla målningarna m. m. och helt förändra slottets
karaktär.
De inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga hade också
beaktat denna synpunkt och i enlighet därmed i sina större anstalts-
förslag endast förutsatt slottets användande till bostäder. Enligt kom-
mitterades mening kan dock icke heller detta ske utan rätt stora föränd¬
ringar och kostnader. De tjocka murarna skulle göra ledningars fram¬
dragande synnerligen dyrbart, och de gamla salarna skulle bliva allt för¬
stora och otympliga för vanliga bostadsändamål samt synnerligen dyr¬
bara att uppvärma o. s. v.
Kommitterade anse, att det skulle vara förenat med väsentliga
svårigheter att placera en statsarrstalt — vare sig i paviljong- eller
korridorsystem — för 100 patienter på samma kulle som slottet, utan att
byggnaderna skulle komma att arkitektoniskt störa varandra. Att för¬
lägga anstalten nedanför slottskullen åter syntes olämpligt, emedan
grunden här var mindre god. Sannolikt skulle dyrbar pålning här bliva
nödvändig.
Vidare hava kommitterade funnit gården vara dåligt försedd med ut¬
husbyggnader för jordbrukets behov. Särskilt är ladugården så gammal
och förfallen, att ett förläggande av statsanstalten till Venngarn ovillkor¬
ligen skulle erfordra en helt och hållet ny ladugård för en av de förut
åberopade sakkunniga ej beräknad kostnad av 30- å 40,000 kronor.
En statsanstalt vid Venngarn skulle därför efter kommitterades upp¬
fattning helt säkert komma att bliva mycket dyrbar i anläggning och
sannolikt även i drift, på grund av de stora kostnader uppvärmningen
av de stora lokalerna i slottet skulle medföra.
Kommitterade anmärka slutligen, att ställets belägenhet icke är av be¬
skaffenhet att underlätta patienternas isolering från omgivningen och över¬
vakande.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 111 käft. (Nr 155.)
5
34
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
På grund av alla dessa förhållanden hava kommitterade funnit sig
förhindrade att upptaga de tidigare förslagen att till Venngams kungs¬
gård förlägga stats anstalten.
o
Kronoegendomen Adö, belägen i Helgesta socken av Södermanlands
län, syntes åter kommitterade redan från början tilltalande på grund
av dess karaktär av ö. Kunde en sådan helt disponeras för en stats-
anstalt, skulle man kunna undgå att uppföra en dyrbar och fi-ån många
synpunkter icke tilltalande inhägnad runt om anstalten. Det ön omgiv¬
ande vattnet skulle utgöra en omärkbar och effektiv sådan, åtminstone
sommartid; under vintern vore faran för avvikande från anstalten mycket
mindre än om sommaren.
Dessa förutsättningar anse kommitterade uppfyllas av kronoegen¬
domen Ådö, som omfattar ett par smärre och en stor uti sjön Båven be¬
lägen ö, den senare stående i färjförbindelse med fastlandet. Ön är syn¬
nerligen vacker, med starkt kuperad terräng. Den utmärkes av kullar,
bevuxna med ståtliga gamla ekar och barrskog, samt däremellan liggande
åkerfält och ängar.
Egendomens huvuddel^ Ådön, omfattar c:a 200 hektars areal, därav
c:a 70 utgöras av åker. Ön är avlång med sin huvudaxel riktad från
nordväst mot sydost. På sydöstra ändan ligga på en långsträckt kulle
med samma huvudriktning som ön huvudbyggnaden samt en del ekonomi-
och bostadsbyggnader m. m. Åkern runt om kullen passar väl till träd¬
gårdsanläggningar.
Omkring 200 meter i söder om denna kulle ligger en annan, till
vilken kommitterade vilja förlägga anstalten. Denna kulle är av sådan
beskaffenhet och storlek, att den tillåter uppförandet av en byggnad
med den tillämnade anstaltens dimensioner,' utan att dyrbara grund-
läggningsarbeten såsom pålning eller omfattande sprängningsarbeten be¬
höva ifrågakomma. Åvenså är terrängen jämförelsevis plan och jämn,
så att områdets ordnande kring anstalten, planering och dylikt icke
behöver vare sig stöta på några svårigheter eller draga stora kostnader.
Huvudbyggnaden å Ådö innehåller *8 rum och synes kommitterade
efter någon förändring lämpa sig synnerligen väl till bostad för eu
blivande föreståndare för anstalten. Vid Ådö finnes rikligt med uthus
av alla slag för jordbrukets behov, särskilt en stor och väl underhållen
ladugård för c:a 40 kor. Bostadsbyggnader för statare, stall- och ladu-
gårdspersonal finnas, men tarva restaurering.
Läget är med avseende på avstånd från städer och kommunikationer
enligt kommitterades mening synnerligen lämpligt. Egendomen ligger
35
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
c:a 2 mil från närmaste plats med spritutskänkning, Malmköping, 1 mil
från Sparreliolms och Skebokvarns stationer på södra stambanan. Till
den förra kan man komma sjöledes (avstånd c:a 2 mil), vilket naturligen
innebär stora fördelar för transporter och dylikt.
Vatten finnes av utmärkt beskaffenhet uti sjön Båven, som all¬
mänt användes såsom dricksvatten av såväl människor som djur från
hela omnejden. Naturförhållandena synas kommitterade mycket gynn¬
samma för placering av en större anstaltsbyggnad och för ledningars
dragande till och från densamma.
Ett hinder för egendomens användande kunde visserligen hava upp¬
stått på grund av att arrendetiden utgår först den 14 mars 1916. Kom¬
mitterade hava emellertid åvägabragt eu preliminär uppgörelse med arren¬
dator]!, enligt vilken denne avstår arrendet ett år tidigare, sålunda den
14 mars 1915, samt medgiver byggnadsarbetets igåugssättande redan
från 1 juli 1914.
Vid sådant förhållande hava kommitterade bestämt förordat krono-
egondomen Ådö såsom plats för den blivande statsanstalten.
Beträffande de lokala anordningarna anföra kommitterade följande:
»Kommitterade hava låtit sig angeläget vara att söka åstadkomma ett sa
billigt förslag som möjligt, utan att de i det föregående angivna fordringar på
anstaltens hygieniska förhållanden och dess funktionsduglighet åsidosättas. För
att vinna detta syfte hava kommitterade måst övergiva paviljongsystemet och
föreslå anstalten uppförd uti en större huvudbyggnad med korridorsystem. Till
denna skulle förläggas samtliga för själva anstalten behövliga lokaler utom en
del tjänstemanna- och personalbostäder, vilka inrymts uti särskilda byggnader, dels
förut befintliga, dels ämnade att nyuppföras. Vidare har uti anstaltsbyggnaden
souterängvåningen av ekonomiska skäl utnyttjats i full utsträckning. Hit hava
förutom källare och förråder, mejeri- och tvätt- samt. ångpanne- och kölrum m.m.
förlagts arbetssalar och verkstäder samt några isoleringsrum.
Bottenvåningen och våningen en trappa upp innehålla 4 avdelningar för
patienter, avskilda från varandra så att de kunna fungera såsom i viss mån sär¬
skilda anstalter. Kök och matsal m. m., gemensamma för hela anstalten, äro
förlagda till bottenvåningen uti ett bakåt utskjutande parti. I samma del av
byggnaden, men en trappa upp, finnas expeditionslokaler samt bostäder för en
del personal. Våningen två trappor upp slutligen innehåller en större samlings-
och föreläsningssal, sjukavdelning, bostäder', reservrum och förrader ra. m.
Uti var och en av de fyra från varandra och anstalten i övriga skilda paiient-
avdelningarna eller logementen finnas 4 sovsalar med plats för sex patienter uti
varje samt ett rum för en, ett annat för två patienter. Sovsalarna hava en höjd
av 3,40 m. och en golvyta av 6x6 in., och ge sålunda en luftkub av drygt 20
kbm. per patient. Vid jämförelse med det luftutrymme, som plägar tillmätas å
försörjnings- och arbetsinrättningar ävensom vid en del vårdanstalter, och med
tanke på att det här gäller i regel kroppsligt friska individer, hava kommitterade
ansett denna luftkub tillfredsställa alla rimliga fordringar.
Lokala an¬
ordningar.
36
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
Sovsalarna skulle inredas på sådant sätt, att varje patient får sin sovplats,
sin klädeshängare, sin toaletthylla samt sin skrivbordslåda uti ett gemensamt
bord. Härigenom beredas åt patienterna största möjliga trevnad och minsta an¬
ledning till konflikter sinsemellan.
Enligt nu angivna plan för sovsalarnas beläggning skulle plats omedelbart
finnas för något mer än 100 patienter. Odisponerade lämnas då de utrymmen i
vindsvåningen, som motsvara patientrummen i de nedre våningarna. Dessa ut¬
rymmen kunna alltså i man av behov och av anstaltens eget folk inredas till
patientrum eventuellt för sådana patienter, som uppföra sig val samt känna behov
av att få bo för sig själva och att därigenom få en känsla av eget hem. I fall
av behov på större antal vårdplatser kan emellertid vindsvåningen inredas till
logement för c:a 50 patienter. Avgörandet av frågan om detta utrymmes dispo¬
nerande på lämpligaste sätt bör givetvis uppskjutas, till dess närmare kännedom
vunnits om vårdbehovet samt om de olika vårdformerna.
Anstalten skulle förläggas med huvudfasaden åt sydväst och med samtliga
logement och dagrum mot samma väderstreck. Utanför logementen tänkas ljusa
korridorer och vid slutet av dessa toaletter och W. 0. m. m. Till anstalten
skulle dragas vatten- och avloppsledningar, och samtliga lokaler skulle uppvärmas
med lågtrycksånga och belysas på elektrisk väg. Då en så stor byggnad, om
den uppfördes av trä, naturligen ur eldfaresynpunkt skulle vara synnerligen
olämplig, har huvudbyggnaden tänkts utförd av sten.
För att så långt som möjligt, i enlighet med den ovan citerade engelska in-
spektöi’ens yrkande, kunna utföra patienternas behandling och vård i serier,
skulle de fyra logementen inom anstalten i viss mån fungera såsom självständiga
avdelningar, i vilka behandlingen vore olika sträng. Så hava kommitterade tänkt
sig ett av . logementen i bottenvåningen, det östra, såsom mottagningsavdelning
och avdelning för de svåraste patienterna. Allt efter patienternas art och upp¬
förande skulle de sedermera kunna förflyttas till mildare avdelning och eventuellt
de bästa till enskilt rum. Naturligen får man även vara beredd att nödgas gå i
motsatt riktning. En sådan anordning har otvivelaktigt stor betydelse i upp-
fostringshänseende och såsom uppmuntran till ett gott uppförande.
Patienterna skulle inom anstalten hållas till arbete såsom kurmedel, såvitt
möjligt utom hus, dock med .'avseende fästat vid att var och eu så långt sig
gorå låter erhåller sådant arbete, som motsvarar hans krafter och färdigheter.
För att uppfylla dessa fordringar måste anstalten förses med tillräckligt antal
verkstadslokaler och arbetssalar ävensom med trädgård och jordbruk samt driva
kreatursskötsel (även uppfödning av fjäderfä m. in.). Arbetet skulle anordnas ej
blott ur vardsynpunkt utan även med syfte att i största möjliga utsträckning
bereda naturaprodukter för anstaltens behov. Åtminstone smärre reparationer
och byggnadsarbeten böra kunna utföras med patienternas tillhjälp.
För jordbruks- och yttre arbeten böra anställas en fördräng, en stalldräng,
en arbetskarl, en ladugårdsf firman samt en trädgårdsmästare. Alla dessa skulle
bebo redan befintliga byggnader, av vilka en del dock kräva reparationer. Övrigt
arbete för jordbruket och i trädgård m. m. skulle utföras av patienter.
För jordbrukets behov nödiga byggnader såsom ladugård, magasiner, förråds-
bodar och dylikt finnas vid Ådö. En äldre ladugårdsbyggnad kan lämpligen
förändras till svinstall. 16
Vattenledning finnes uti ladugården, däremot ej i andra byggnader. Sådan
skulle dragas till huvudbyggnaden, föreståndarbostaden och de bägge trävillorna
37
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
för tjänstemän och personal, men däremot ej till arbetarbostäderna, som hava
föga behov därav, då de ligga alldeles invid sjön.
Elektrisk belysning skulle inledas i huvudbyggnaden, de bägge villorna in¬
vid densamma, föreståndarbostaden samt ladugården. Då den sistnämnda för en
ringa kostnad kunde erhålla sådan, ansågs densamma ur eldfaresynpunkt synner¬
ligen önskvärd.
Den elektriska belysningen är avsedd att åstadkommas genom Dieselmotor,
generator och accixmulator.
Anstalten skulle förses med rikstelefoner samt ett mindre antal lokaltele¬
foner. »
I enlighet med ovan angivna grunder för anstaltens ordnande hava
efter kommitterades anvisningar ritningar till densamma utförts av arki¬
tekten Lundegårdh, varjämte kostnadsberäkningar verkställts.
Kommitterade hava även i sitt betänkande lämnat en redogörelse
för den personal, de ansett komma att bliva behövlig vid anstalten. Att
återgiva densamma här torde icke vara erforderligt. Nämnas må alle¬
nast, att kommitterade föreslagit, att såsom föreståndare och chef an-
ställes en läkare, som skulle bo vid anstalten och helt ägna sig åt dess
skötsel. Enligt kommitterades mening skulle anstalten därigenom få den
prägel av att vara en verklig vårdanstalt, som interneringslagen anvi¬
sade, vartill komme, att den moraliska påverkan till ett bättre liv, som
anstalten borde giva, säkerligen med fördel utövades av en erfaren och
socialt intresserad läkare, som ägnade sig åt detta kall. Ett ytterligare
skäl att såsom föreståndare anställa en läkare hava kommitterade fun¬
nit uti omsorgen om anstaltens ekonomi. Man kan icke, säga kommit¬
terade, tänka sig läkarvården vid en anstalt om minst 100 platser till¬
godosedd med mindre än dagliga besök av en kvalificerad läkare. Med
det avlägsna läge, som Ådö har och som överhuvud eu anstalt av det
slag, varom här är fråga, måste hava, skulle kostnaden för dagliga läkar¬
besök med resor etc. ställa sig föga om ens något billigare än att helt
avlöna en läkare, och man hade i sådant fall därtill att anslå lön åt an¬
staltens föreståndare. Kommitterade hava därför ansett riktigast att an¬
förtro föreståndarskapet vid anstalten åt en särskild vid anstalten bofast
läkare. Föreståndaren skulle sålunda i sin hand få ej blott den ekono¬
miska ledningen under styrelsens överinseende utan ock chefskapet över
hela personalen samt vården av patienterna.
Efter att hava lämnat en beskrivning av ritningarna till de nya
anstaltsbyggnaderna och omändringen av föreståndarbostaden, för vilken
här icke torde behöva redogöras, övergå kommitterade till frågan om
kostnaderna för anstalts- och jordbruksinventarier.
Personal.
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
Inventarier.
Kommitterade yttra härom följande:
»Beträffande inventarier hava kommitterade på det stadium, i vilket frågan
om en statsanstalt för närvarande befinner sig, icke ansett lämpligt och behöv¬
ligt att lämna ett detaljerat förslag. Inventarierna för själva anstalten torde
man böra beräkna till en kostnad av c:a 40,000 kronor. En vanlig beräknings¬
grund för inventariekostnader vid sjukhus och sanatorier är att anslå dem till
400 kronor per patient. I denna kostnad inbegripes då icke blott utrustningen
av patienternas rum utan även köksinventarier, möbler åt biträden, linne och
annat, med ett ord alla för sjukhuset behövliga inre inventarier. Vid en stats¬
anstalt för alkoholister kunna en del inventarier vara av rätt mycket enldare och
billigare beskaffenhet än vid sjukhus och sanatorier, men å andra sidan behövs
vid en sådan anstalt en myckenhet av verkstadsmöbler och utensilier samt. verk¬
tyg m. m., som icke komma ifråga vid ett vanligt sjukhus och som böra inräk¬
nas uti inventarierna. Av detta skäl kan summan icke sättas lägre än till 40,000
kronor. För detta belopp bör anstalten kunna fullt utrustas för emottagande av
100 patienter. De ytterligare inventarier, som erfordras för eventuell utvidgning
av anstaltens vårdkapacitet, böra till väsentlig del kunna tillverkas å anstalten.
För jordbrulcsinventarierna har beräknats en summa av 28,000 kronor. Häri
skulle då ingå samtliga verktyg och redskap för jordbruket, levande djur, en
motorbåt samt eu pråm. Samtliga inventarier skulle sålunda enligt kommittera-
des beräkning kunna anskaffas för 68,000 kronor.»
Det av kommitterade framlagda kostnadsförslaget för anordnande
av en statens vårdanstalt å Ådö, avsedd för 100, successive 150 patien¬
ter, har följande utseende:
Huvudbyggnaden ....................................................................... kronor 285,000
Övriga bostadsbyggnader:
Bostadsbyggnad för syssloman och befallningsman 21,000
Bostadsbyggnad för vårdare .................................... 20,500
Bostadsbyggnad för föreståndare.............................. 6,800 ^ 48,300
Anläggningar för värme, vatten, lyse in. in.:
Pumphus.......................................................................... 1,000
Värmeledning............................................................... 30,000
Ledningar för vatten och avlopp samt tvätt¬
inrättning och ångkök ................................... 45,000
Dieselmotor, accumulator och anläggning för
elektrisk belysning och kraft........................... 47,000
Åskledaranläggning ................................................. 800 ____
Transport 123,800 kronor 333,300
Kung!- Maj.is Nåd. Proposition Nr 155.
39
Transport 123,800
Telefonanläggning......................................................... 550
Ringledningar, kontroll och besiktning.................. 550
kronor 333,300
» 124,900
Diverse anläggningskostnader:
Kostnader för uppgörande av program, ritningar
och arbetsbeskrivningar för värme-, vatten-
och avloppsledningar samt de elektriska an¬
läggningarna ........................................................ 3,000
Arkitektarvode ............................................................. 8,000
Kontrollantarvodo (18 månader å 300 kr.) ......... 5,400 s
Gottgörelse till arrendatorn vid Ådö för överloppshus,
avstående av arrende m. in......................................... »
16,400
10,600
Inventarier:
Lantbruksinventarier samt motorbåt och pråm ... 28,000
Inre inventarier, motorer, arbetsmateriel och verk¬
tyg m- m.................................................... 40,000 x> 68,000
Summa kronor 553,200
Ifråga om driftkostnaderna yttra kommitterade följande:
»Det har synts förenat med stora svårigheter att uppgöra särskilda drift¬
kalkyler för själva anstalten och för jordbruket. Deras ekonomiska förhållanden
äro så beroende av varandra, att ett försök i den riktningen skulle bliva synner¬
ligen osäkert.
Vid uppställande av posterna: inkomst av patienternas arbete inom anstal¬
ten och inkomst av jordbruket har man tänkt sig, att anstalten skulle i bägge
fallen vara den förnämsta kunden. Patienterna skulle inom anstalten huvudsak¬
ligen arbeta med reparationer och underhåll ävensom med nybyggnader och till¬
verkning av inventarier samt därigenom tillföra anstalten inkomst. Försäljning
utåt av produkter härrörande från patienters arbete inom anstalten är naturligen
icke därför utesluten, men torde åtminstone till en början komma att spela en
underordnad roll. På samma sätt har man tänkt sig, att den förnämste upp¬
köparen av jordbrukets produkter skulle vara anstalten själv och att försäljning
utom anstalten till en början endast undantagsvis skulle komma ifråga. De bägge
summorna: 10,000 kronor för patienternas arbete och 15,000 kronor för jordbru¬
ket äro sålunda siffror, som ange de inkomster kommitterade ansett sig våga
påräkna.»
Driftkostna¬
der.
40
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 155.
Medicinal¬
styrelsen.
Öv er inten¬
dent sämbet et-
Driftkalkylen ter sig på följande sätt:
Utgifter:
Avlöningar ................................................................................. Kronor
Utspisning för personal: 15 personer, 365 dagar å 0'80 »
Utspisning för patienter: 100 personer, 350 dagar1 å 0’80 x>
Värme och lyse ...................................................................... »
Tvätt och renhållning ............................................................ »
Fastighetens underhåll.......................................................... »
Underhåll och nyanskaffning av inre inventarier samt
inköp av arbetsmateriel .................................................. »
Läkemedel och instrument m. m........................................... »
Flitpenningar............................................................................... ))
Inköp och underhåll av jordbruksinventarier, utsäde
för trädgård och jordbruk, kraftfoder m. m............. ))
Post-, telefon- och försäkringsavgifter, skrivmateriel och
trycksaker samt diverse utgifter................................... »
31,350
4,380
28,000
15,000
2,000
4,000
4.000
1.000
6,000
6,000
4,270
Kronor 106,000
Inkomster:
Avgifter för 100 patienter å 1'50 uti 350 dagar
Inkomst av patienternas arbete inom anstalten .
Inkomst av jordbruk och trädgård........................
Bidrag av staten .....................................................
Kronor 52,500
» 10,000
» 15,000
» 28,500
Kronor 106,000
Över kommitterades förslag hava till följd av särskilda nådiga remisser
utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen, överintendentsämbetet, social¬
styrelsen och nykterhetskommittén.
Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande allenast framställt en del erin¬
ringar mot detaljer i planen för anstaltsbyggnaden å Ådö, vilka erinringar,
för den händelse valet skulle falla å denna plats, lätt nog torde kunna
iakttagas.
Överintendentsämbetet har likaledes gjort vissa anmärkningar av
mindre omfattande art, vilka, enligt ämbetets uttalande, vid uppgörandet
av de för byggnadsföretagets utförande erforderliga arbetsritningarna
1 Det förutsattes, att varje plats blir belagd under i medeltal 350 dagar av året.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155. 41
torde kunna vinna beaktande, utan att arbetskostnaden av denna orsak
behövde ökas.
Vid granskning av de föreliggande kostnadsberäkningarna bär ämbetet
för sin del funnit, att omkostnaderna för den nja huvudbyggnaden, som
antagas uppgå till 285,000 kronor, böra höjas med 15,000 kronor till
300,000 kronor, varemot kostnadssummorna för de båda nya bostads¬
byggnaderna, upptagna till respektive 21,000 kronor och 20,500 kronor,
lära kunna% sänkas med cirka 2,000 kronor vardera; slutligen har ämbetet
framhållit, dels att kostnaden för avsedda ombyggnadsarbeten — rörande
vilken kostnad någon ingående omprövning, i brist på härför erforderligt
material, icke kunnat verkställas — syntes riktigt beräknad, dels ock att
några poster för planeringsarbeten och stängsel icke angivits.
Socialstyrelsen har till en början, med åberopande av vad under för¬
arbetena till interneringslagen förekommit, konstaterat, att statsmakterna
vid lagens antagande varit fullt ense därom, att de allmänna alkoholist¬
anstalterna skola vara verkliga vårdanstalter och ej blott internerings-
inrättningar.
Närmast överensstämmande med denna ståndpunkt synes socialsty¬
relsen det förslag till statsanstalt vara, som avgivits av de inom justitie¬
departementet tillkallade sakkunniga. Enligt detta förslag skulle näm¬
ligen de internerade betraktas och behandlas såsom patienter. Envar av
dem borde erhålla eget rum, vilket skulle med hänsyn till placering och
luftkub m. in. anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de för
sjukvårdsanstalter i allmänhet tillämpade principer.
Nu ifrågavarande kommitterade, säger styrel sou, hava emellertid an¬
sett sig kunna förorda väsentliga begränsningar i de fordringar, som
plägat ställas på kuranstalter i egentlig mening. De hava sålunda före¬
slagit en anstaltstyp, som visserligen närmar sig sjukvårdsanstalternas,
men ifråga om logementens luftkub och beläggning, korridorutrymme
o. s. v. företer betydande inknappningar. Om ock kommitterades förslag
sålunda icke fullt motsvarar alla de anspråk, som kunde ställas på en
statens låneanstalt för alkolister, har socialstyrelsen likväl funnit förslaget
vara fullt ägnat att tillgodose rimliga krav på dylika anstalter. Med
tanke särskilt på de beräknade dryga kostnaderna för anstaltens anord¬
nande har styrelsen ock ansett sig böra söka närmare pröva, huruvida
icke genom vidtagande av ytterligare inskränkningar någon minskning i
kostnaderna skulle kunna ernås.
Klart är dock, yttrar styrelsen vidare, att inknappningar icke få göras
i den utsträckning, att därigenom anstaltens lämplighet för sitt ändamål
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 111 höft. (Nr 115.) 6
Social¬
styrelsen.
42
Kung!. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 155.
äventyras. Särskilt liar styrelsen uppmärksammat säkerhetssynpunkten.
Härom anför styrelsen följande:
»Ur säkerhetssynpunkt måste sålunda stora fordringar ställas på den ifråga¬
varande statsanställda lokala anordningar, så att den blir vuxen uppgiften att
effektivt omhänderhava även de mest svårbeliandlade individer. Mycket starka
garantier måste förefinnas för deras kvarliållande, för diciplinens vidmakthållande,
för deras skyddande mot egna eller varandras skadegörelser o. s. v.
Dylika garantier vore lättare att åstadkomma, därest statsanstalten förlädes
till sådan obygd eller avsides liggande ort, att blotta läget innebure viss trygghet
för patienternas kvarstannande. En sådan förläggning kan dock icke vara lämp¬
lig för en anstalt med den centrala uppgift, som avses för statsanstalten. Båväl
för patienternas transporterande som för proviantering bör densamma erhålla sin
plats på en central ort i riket, helst i Mälardalen, med tillgång till goda kommu¬
nikationer. Men då inträder ock behovet av sådana lokala anordningar, att av¬
spärrningen från yttervärlden kan strängt upprätthållas — till de internerades
eget bästa och till nödigt skydd för ortsbefolkningen.
Ernåendet av sådan effektiv internering försvåras väsentligen, när anstalten
samtidigt skall äga karaktären av en kuranstalt, i vars behandlingsmetod jord¬
bruksarbete intager en framskjuten plats. Yill man då undvika den mindre till¬
talande och synnerligen kostsamma åtgärden att med stängsel kringgärda ett
arbetsområde om några hundra hektar, återstår endast utvägen att förlägga an¬
stalten på sätt kommitterade föreslagit, nämligen till en ö.»
V
Styrelsen, som sålunda funnit Ådö ur säkerhetssynpunkt passande
för nu ifrågavarande ändamål, har även i andra avseenden funnit egen¬
domen vara en mycket lämplig förläggningsort för ifrågavarande stats-
anstalt.
Det har dock synts socialstyrelsen tvivelaktigt, huruvida egendomens
areal vore fullt tillräcklig för att bereda nödig tillgång på jordbruks-
och skogsarbete, särskilt om anstalten, såsom synes naturligt, måste av¬
ses för 150 patienter. Då emellertid egendomen med hänsyn till såväl
jordmån som läge vore mycket lämplig för trädgårds- och fruktodling,
samt trädgårdsalster komme att i mycket stor utsträckning konsumeras
av anstalten själv och i övrigt med hänsyn till kommunikationsmöjlig¬
heterna med fördel kunde försäljas, samt därjämte trädgårdsarbete synner¬
ligen väl lämpade sig för patienterna, har styrelsen icke funnit egen¬
domens begränsade storlek utgöra hinder för anstaltens förläggande
till Ådö.
Styrelsen påpekar i detta sammanhang vikten ur såväl ekonomisk
som vårdsynpnnkt av anordningar för trädgårdsarbete jämväl under vinter¬
månaderna och förordar därför, att växthus framdeles anläggas med an¬
litande av patienternas arbete. I enlighet härmed anser styrelsen, att i
planen för anstalten böra ingå de för växthusen erforderliga vatten- och
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 155. 43
värmeanordningarna, vilka i sådant fall icke skulle behöva draga avse¬
värda kostnader.
Styrelsen behandlar härefter frågan, huruvida besparingar skulle
kunna göras i något annat avseende och kommer därvid till det resultatet,
att någon avknappning ifråga om verkstadslokaler och yrkesutrustning
med hänsyn till vikten att låta patienter med yrkesutbildning få använd¬
ning härför ej lärer böra vidtagas i kommitterades förslag, ehuruväl
sådan avknappning kunde synas önskvärd ur kostnadssynpunkt. Ej heller
anser styrelsen indragningar kunna ske beträffande de lokaler, som av¬
setts för badanordningar och sjukvård eller för isolering av särdeles
svårhanterliga individer.
Beträffande frågan om anstaltens omfattning yttrar sig styrelsen
sålunda:
»Vid sin prövning av de nu behandlade lokala anordningarna har sty¬
relsen utgått från den förutsättningen, att anstalten skall avses för det av kom-
mitterade beräknade maximiantalet d. v. s. 150 patienter. Ehuruväl inga till¬
förlitliga beräkningar kunna utföras rörande det blivande behovet av allmänna
anstalter för vård av alkoholister eller särskilt för vård av de kategorier av så¬
dana, som måste omhändertagas av staten själv, så lider det dock intet tvivel,
att de 150 platserna snarare skola visa sig för fåtaliga än för många. Sannolikt
skall det ock snart befinnas nödvändigt 'att i samband med en utveckling av
lagstiftningen skapa ytterligare någon statsanstalt, närmast av asyls karaktär
och avsedd för mera stadigvarande internering. En sådan anstalt bör givetvis
kunna anordnas på betydligt enklare och billigare sätt, då den i huvudsak en¬
dast behöver fungera såsom en interneringsinrättning för oskadliggörande av
alkoholister, till vilkas förbättrande utsikter saknas.
I frågans nuvarande läge lärer man emellertid få åtnöjas med ett förslag av
den omfattning, som nu föreligger. Därför talar ju även den omständigheten,
att varken i vårt land eller annorstädes någon grundad erfarenhet vunnits rö¬
rande vården av tvångsinternerade alkoholister. Den början, som i detta avse¬
ende nu planeras, måste sålunda till viss grad betraktas såsom ett experiment,
vars resultat får bliva vägledande för vidare åtgärder. Men ett sådant experi¬
ment bör icke så anordnas, att det lätteligen resulterar i ett misslyckande. Då
statsmakterna icke kunna åtaga sig ansvaret för tillräckligt omfattande åtgärder
för interneringslagens genomförande, synes det så mycket mera angeläget, att vad
som åtgöres blir effektivt och hållbart, I annat fall riskeras upppenbarligen för¬
troendet för interneringslagstiftningens genomförbarhet och alkoholistvårdens
nytta.»
Socialstyrelsen har sålunda ej kunnat undgå att finna, hurusom
kommittéförslagets genomförande skulle åsamka det allmänna opåräknat
höga kostnader. Av de anförda skälen har styrelsen emellertid icke an¬
sett sig kunna förorda några begränsningar i anstaltens plan och an¬
ordningar. Styrelsen omnämner i detta sammanhang, att styrelsen även
44
Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 155.
övervägt, huruvida anstaltsbyggnaden skulle kunna uppföras av trä, men
att styrelsen därvid kommit till den slutsatsen, att detta icke vore ända¬
målsenligt.
Slutligen anmärker styrelsen, att det synes tvivelaktigt, huruvida an¬
staltens chef ovillkorligen skall vara läkare. Enligt styrelsens mening er¬
fordras framför allt för befattningens behöriga skötsel personlig auktoritet
och ledarförmåga, men en läkare med sådana egenskaper torde, säger sty¬
relsen, icke med säkerhet stå att erhålla för den föreslagna avlöningen,
då någon avsevärd biinkomst genom privatpraktik knappast kan påräknas.
Berörda frågas avgörande på det ena eller andra sättet behöver dock
enligt styrelsens uppfattning icke inverka på avgörandet av spörsmålet
om anstaltens förläggande till Ådö.
Från vad styrelsen sålunda anfört har t. f. byråchefen, sekreteraren
A. Molin uttalat en avvikande mening såtillvida, att han på anförda
skäl ansett, att styrelsen bort förorda en prövning, huruvida icke huvud-
byggnaden vid den föreslagna vårdanstalten å Ådö för nedbringande av
kostnaderna skulle kunna givas en mer sammanträngd form, än den upp¬
rättade planen angåve.
Nyktcrhets-
kommittén.
Den ekono¬
miska inne¬
börden av
kommittera-
dos förslag.
Nykterhetskommittén har i sitt utlåtande yttrat sig på följande sätt:
»Åtskilliga invändningar liava inom kommittén rests mot det förslag till
en statens vårdanstalt, som de särskilda kommitterade framlagt i förevarande
betänkande. Så bär det blivit ifrågasatt, huruvida kostnaderna för statens alko¬
holistvård måste ställa sig så höga, som de bliva enligt de särskilda kommitte-
rades förslag. Såsom framgår av betänkandet s. 40—Öl, skulle statsanstaltens
upprättande kosta 553,200 kronor, vilket, då den är ansedd för 100 internerade,
blir ungefär 5,500 kronor per vårdplats. Och då den årliga driftkostnaden be¬
räknas belöpa sig till 28,500 kronor, kommer statens årliga bidrag för varje in¬
ternerad att uppgå till 285 kronor. Lägger man till denna direkta årskostnad
även ränta å det i anstalten nedlagda kapitalet tillsammans med fastighetens
underhåll efter förslagsvis tillsammans 7 % ränta, skulle statens årsutgift per
internerad bliva 672 kronor (7 % ränta å 553,200 kronor = 38,724 kronor; alltså
fördelat på 100 internerade 387 kronor per individ; 285 + 387 = 672). Till
denna årskostnad för staten kommer sedan det belopp, som kommunerna be¬
räknas lämna, 525 kronor per år och individ (se betänkandet s. 51), vadan hela
beloppet från det allmännas sida per år och internerad kan beräknas till 1,197
kronor (672 + 525 = 1,197) alltså i utjämnat tal 1,200 kronor.
Vid närmare granskning framgår det emellertid, att den ovan gjorda ut¬
räkningen låter de särskilda kommitterades förslag framstå ekonomiskt ogynn¬
sammare än det i verkligheten torde vara. Dels är det antagligt, att då ränta
+ underhåll beräknats efter 7 %, man överskattat underhållskostnaderna, vilka
torde ställa sig skäligen små, enär arbetskraften därtill i stor utsträckning torde
erhållas gratis genom de internerade. Dels måste man taga hänsyn till att, så¬
45
Kungl. Maj:is Nåd■ Proposition Nr 155.
som å s. 39 och 40 i betänkandet uppgives, ej mindre än 50 ytterligare plat¬
ser utan avsevärda kostnader i anstalten kunna inredas. Den del av årskostna¬
den per internerad, som framkommit ur en ränteberäkning å det i anstalten
nedlagda kapitalet, minskas därför under förutsättning av 150 internerade med
ej mindre än 33 %.
Även med en dylik gynnsammare beräkning ställer sig dock do särskilda
kommitterades förslag mycket kostsamt. Det synes därför böra undersökas,
huruvida icke ett ekonomiskt förmånligare förslag skulle kunna utarbetas, utan
att de nödvändiga fordringarna å statens alkoholistvård uppgivas.
På grund härav har kommittén tagit under övervägande olika möjligheter
till ordnande av denna del av statens- alkoholistvård och har kommittén då först
fäst sig vid det förhållandet, att den föreslagna statsanstalten avser att emottaga
internerade av två skilda kategorier. Den ena kategorien skulle utgöras av så¬
dana internerade, som ej lämpligen kunna vårdas å andra anstalter på grund av
sin svårskötthet. Från de av städer, landsting eller kommuner anlagda, statser-
kända anstalterna skulle alltså internerade av denna kategori överflyttas till stats-
anstalten med dess större resurser, och statsanstalten skulle alltså gentemot de
statserkända anstalterna tjänstgöra som evakueringsanstalt, som bottenanstalt.
Men statsanstalten skulle också emottaga internerade av annat slag, nämligen
sådana, som omhändertagits på grund av sin farlighet för andras personliga sä¬
kerhet eller eget liv. Visserligen skulle långt ifrån alla av denna kategori mot¬
tagas å statsanstalten. Städer, kommuner eller landstingsområden, som dispo¬
nera egna, statserkända anstalter, skola för dylika internerade ej anlita statsan¬
stalten, utan sina egna anstalter, enär det stora flertalet av dessa internerade
under anstaltsvård torde visa sig mycket lätthanterliga. Men det torde dröja
länge även efter interneringslagens ikraftträdande, tills alla kommuner eller lands¬
tingsområden skaffat sig egna statserkända anstalter eller dispositionsrätt till
dylika, och det är ej uteslutet, att det för vissa delar av vårt land med obetyd¬
ligt interneringsbehov aldrig kan bli uträkning att anlägga egna anstalter. För
att interneringslagen för dessa delar av landet ej skall stanna på papperet, ar
det oeftergivligt, att staten sörjer för att åtminstone beträffande de farliga alko¬
holisterna alltid interneringsmöjligheter finnas. Och jämte dem, som äro svåra
att sköta å enklare interneringsanstalter, skulle alltså statsanstalten även mot¬
taga en del ute i livet farliga, låt vara efter interneringen å anstalt skäligen
lättskötta individer.
Kommittén har nu frågat sig, om statsvården av alkoholister skulle kunna
så anordnas, att man endast för de svårskötta anordnade eu anstalt med större
resurser, och för de övriga nöjde sig med enklare anordningar. Till och med
den tanken har i kommittén framkastats, att man skulle begränsa statens skyl¬
dighet på detta område till omhändertagande av sådana, som ej rusat sig möj¬
liga att vårda på statserkända anstalter, och alltså låta interneringslagen träda
i' kraft endast för de områden av vårt land, som disponerade statserkända an¬
stalter. Denna sista möjlighet har dock omedelbart ansetts böra uteslutas. Myc¬
ken uppmärksamhet har däremot ägnats åt tanken att på olika sätt anordna vår¬
den av å ena sidan de svårskötta och å andra sidan de lättskötta, som staten
måste omhändertaga.
Vad då först beträffar en eventuell anstalt för de svårskötta. har det fram¬
hållits, att en sådan anstalt skulle kunna göras ganska liten. Enligt vad från
Olika sätt att
ordna statens
alkoholist¬
vård.
46
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
flera sakkunniga meddelats kommittén, är det ett försvinnande litet procenttal
bland de för internering ifrågakommande, som kunna räknas till de svårskötta.
Och i överensstämmelse härmed har platsantalet för en statsanstalt för svårskötta
skattats till högst 25. Skulle en dylik särskild statsanstalt för de svårskötta an¬
läggas, har man särskilt fäst sig vid den möjlighet, som i de särskilda kommit-
terades betänkande s. 28 framhållits, nämligen att en sådan anstalt skulle kunna
anläggas i anslutning till tvångsarbetsanstalten vid Svartsjö. Rörande denna
möjlighet hänvisar kommittén till vad i de särskilda kommitterades betänkande
s. 28 citeras ur ett yttrande, som avgivits av i justitiedepartementet tillkallade
särskilda sakkunninga, som redan förut behandlat denna fråga.
Det har beträffande dessa svårskötta internerade inom kommittén även fram¬
hållits, att deras antal skulle bli synnerligen ringa, om det sörjdes för, att alla
sådana alkoholister, vilkas hela levnadssätt jämställde dem med lösdrivare, direkt
kunde intagas å statens tvångsarbetsanstalt. Detta hindras emellertid i viss mån
av bestämmelsen i 7 § i lagen den 12 juni 1885 angående lösdrivares behand¬
ling. Ej så få lösdrivare undgå på grund av där ställda betingelser rörande
hälsotillståndet tvångsarbete och därmed följande internering, trots att de säker¬
ligen ej alls skulle lida men därav. Skyddade av denna bestämmelse, kunna
dylika lösdrivaralkoholister till stort obehag parasitera på allmänheten och skapa
osäkerhet. Och blir det nödvändigt att omhändertaga dem, kan det med nuva¬
rande lagbestämmelser väl bli å statens alkoholistanstalt, men ej å dess tvångs-
arbetsanstalter. Genom eu enkel lagändring skulle det kunna göras slut på detta
absurda förhållande.
Vad sedan beträffar sådana alkoholister, som under alkoholens påverkan
äro farliga, men som intagna på anstalt äro lättskötta, har man inom kommittén
diskuterat olika möjligheter för deras vård utan sammanblandning med de svår¬
skötta.
Man bär tänkt på den billiga form av sinnessjukvård, som bedrives i Kors¬
berga i Småland, bestående däri, att lättskötta sinnessjuka mot en avgift av en
ligt uppgift 1,2 5 per dag utackorderas hos bönder och under deras uppsikt få
deltaga i lämpligt arbete. Man har ansett, att även alkoholistvården kunde an¬
ordnas efter samma principer. Man har även framkastat tanken, att staten
skulle skaffa sig disposition till ett antal enkla lantgårdar, var och en avsedd
för t. ex. ett tiotal internerade, som där under möjligast enkla former t. ex. un¬
der en rättares uppsikt kunde hållas till de vanliga sysslor, en lantgård erbjuder.
Slutligen och framför allt har man tänkt på fullständigare anstalter, arbetande
ungefär under de former, som föreslagits av de särsldlda kommitterade, men
något enklare i sin organisation och avsedda för ett mindre antal, exempelvis
25, internerade och utplacerade i olika trakter av landet.
Kommittén har efter ett genomdiskuterande av dessa möjligheter ändock
slutligen stannat vid att förorda en stor, för de båda kategorierna alkoholister
gemensam anstalt av den typ, de särskilda kommitterade föreslagit.
Vad beträffar statens vård av den kategori internerade, som representeras
av de under alkoholinverkan farliga, eljest lättskötta internerade, anser kommit¬
tén, att varken en utackordering av dylika enligt Korsbergasystemet, ej heller
deras utplacerande på lantgårdar i smärre grupper imder relativt enkla förhållan¬
den kan komma i fråga på detta stadium. Då staten nu åtar sig vissa förplik¬
telser med hänsyn till alkoholisters internering och binder interneringslagens
ikraftträdande vid att tillfälle till dylik statsvård förefinnes, kan man ej åtnöja
47
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
sig med att bygga på former av alkoliolistvård, som ännu ej äro vederbörligen
prövade, utan denna alkoliolistvård måste ske i sådana former, varav man redan
bär större erfarenhet. Och under sådana förhållanden återstår för staten för
närvarande endast att använda sig av verklig anstaltsvård i de fasta former, vari
vårt lands hittillsvarande anstalter arbetat.
Detta kommitténs uttalande innebär alls ej, att kommittén varit blind för
do invändningar, som kunna göras mot denna anstaltsvård, ej heller innebär
det, att kommittén underkänner de friare och enklare formerna av alkoholist¬
vård. Kommittén anser tvärtom ifrågavarande former vara värda all uppmärk¬
samhet och finner det önskvärt, att de i praktiken prövas. Snarast synes dock
denna prövning böra ske genom den kommunala eller den enskilda alkoholist-
vården, och skulle staten ägna sig däråt, bör det enligt kommitténs mening först
ske, sedan det mest trängande kravet på alkoliolistvård från statens sida till-
godosetts i beprövade och fastare former och interneringslagens ikraftträdande
därigenom möjliggjorts.
Då kommittén alltså ansett sig böra avstå från dessa friare och enklare for¬
mer av alkoliolistvård vid ordnandet av statens alkoliolistvård, återstå av tänk¬
bara alternativ å ena sidan en gemensam statsanstalt av den typ, de särskilda
kommitterade föreslagit, och å andra sidan ett system av dels eu mindre central
anstalt med exempelvis 25 platser för svårskötta alkoholister, dels ock ett an¬
tal smärre spridda anstalter för lättbeliandlade.
Till förmån för det sista systemet har anförts, att det förhindrar de svår¬
skötta elementens demoraliserande inverkan på de hyggligare elementen, att de
små anstalterna framför en enda större anstalt hava den fördelen, att de möj¬
liggöra en mer individualiserad vård av de enskilda internerade, att alkoholist¬
vården i ett antal smärre och enklare anstalter bör ställa sig billigare än i en
stor anstalt, med de anspråk som en dylik anstalt anses böra fylla, och slutligen
att i vårt vidsträckta land under ett system med spridda anstalter transporten
av de internerade till anstalten ej blir oproportionerligt kostsam och tidsödande.
Vid närmare granskning befinnes emellertid åtskilliga av dessa fördelar av
systemet med skilda anstalter skäligen illusoriska. Även en gemensam central¬
anstalt kan skötas så, att olika grupper internerade hållas isär. De särskilda
kommitterade framhålla ock s. 40 i sitt betänkande, att de olika logementen i
anstalten skulle i viss mån fungera som självständiga avdelningar och att de
internerade allt efter art och uppförande skulle tilldelas olika avdelningar. Även
under arbetet torde det ej möta svårighet att hålla isär olikartade element, så
att de sämre ej få demoralisera de bättre. Vad beträffar påståendet, att de små
anstalterna bättre tillåta en mer invidualiserad vård, så är detta givetvis riktigt
för den händelse, att vårdpersonalen ej ökas med anstaltens storlek. Men lika
riktigt är, att man för en större anstalt bör kunna genomföra en lika individua¬
liserad vård som å en mindre, om endast vårdpersonalens storlek eller den tid,
som denna personal kan ägna de enskilda internerade, lämpligt avpassas. Därtill
kommer, att just å en större anstalt större möjligheter givetvis finnas att gruppera
de internerade i ett större antal olika grupper, så att lämpliga fall sammanföras.
Där blir det också större möjlighet att anordna olikartade verkstäder, att förse
dem med lämpliga arbetsledare o. s. v. Och vad kostnadssynpunkten beträffar,
torde afl erfarenhet rörande anstaltsvård giva vid handen, att med likartade
fordringar å en anstalts standard, den större anstaltens drift ställer sig billigare
än den mindre anstaltens. Skulle systemet med ett antal smärre anstalter kunna
48
Ftfrluggnings-
ort för en
statsanslag
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 155.
ur kostnadssynpunkt tävla med en central anstalt, måste alltså kraven på de
smärre anstalternas standard oproportionerligt sänkas. Däremot är det riktigt,
att de spridda anstalterna framför centralanstalten hava förmånen av lättare
kommunikationer med ett större område av landet, Alltför mycket avseende
torde dock ej böra fästas härvid. Då vistelsen vid statsanstalten i allmänhet
torde räcka rätt lång tid, torde själva utgiften för transporten till anstalten spela
eu roll, som proportionsvis blir ganska liten i förhållande till de övriga inter-
neringskostnaderna. Då vidare transporten i stor utsträckning torde komma att
ske å statens järnvägar, minskas även därigenom ur statens egen synpunkt be¬
tydelsen av differensen i transportkostnaderna.
Till förmån för eu gemensam större anstalt kan ytterligare anföras, att en
dylik anstalt mer tar hänsyn till det förhållandet, att gränsen mellan de svår-
sköttas och lättsköttas kategorier ej får fattas särskilt skarp, och vidare att en
sådan gemensam större anstalt lättare torde kunna inrätta sig för att emottaga
av smittosam sjukdom lidande internerade, som i många fall ej kunna vårdas å
statserkända anstalter. Större likformighet i principerna för statens anstaltsvård
vinnes också genom en gemensam större anstalt, som ju kommer att ledas av
en enda styrelse.
Kommittén vill härmed ej i allmänhet hava underkänt ett system med en
centralanstalt för de svårskötta och ett antal spridda, mindre och enklare anstalter
för de lättskötta. Allt beror på, hur ett dylikt system i det särskilda fallet kan
utformas. Såsom en styrka hos ett dylikt system har anförts, att centralanstalten
för de svårskötta med relativt små kostnader skulle kunna förläggas intill Svartsjö
tvångsarbetsanstalt.
Med allt erkännande av fördelarna av en dylik förläggning kan kommittén
ändock ej tillstyrka den, emedan Svartsjö domän, enligt vad inom kommittén
upplysts, redan torde vara för liten för att bereda lämpliga arbeten åt de där
intagna tvångsarbetsfångarna. Och kommittén anser som den viktigaste fordran
på en alkoholistanstalts förläggning, att den bör vara sådan, att rikligt arbete
i fria luften, särskilt jordbruks- och trädgårdsarbete, kan beredas de internerade.
Under sådana förhållanden står kommittén till sist i valet mellan å ena
sidan ett system av en centralanstalt för de svårskötta jämte ett antal spridda
smärre anstalter för de lättskötta, i vilket system endast en detalj kan anses
närmare utformad, nämligen den till Svartsjö förlagda anstalten, vilken förlägg¬
ning kommittén för sill del dock ej kan godkänna, under det att alla andra
detaljer sakna all utformning, å andra sidan en centralanstalt för båda dessa
kategorier, vilket senare förslag är till fullo utarbetat. Under sådana förhållanden
och särskilt med hänsyn till önskvärdheten av att ordnandet av statens alkoholist¬
vård ej fördröj es, på det att äntligen interneringslagen må kunna träda i kraft,
anser sig kommittén böra tillstyrka, att staten för de båda kategorier alkoholister,
som det åligger den att omhändertaga, bygger en gemensam centralanstalt.
Kommittén har i det föregående endast uttalat sig angående den allmänna
typ, statsanstalten bör äga, och övergår nu att yttra sig beträffande förläggnings¬
orten för densamma. De särskilda sakkunniga, som tillkallats inom justitie¬
departementet, hava i sitt den 18 mars 1913 avgivna utlåtande förordat Yenngarns
kungsgård i Stockholms län, under det att de särskilda kommitterade föreslagit
anstaltens förläggande till Adö gård i Södermanlands län.
Båda dessa föreslagna förläggningsplatser hava, sedan detta ärende remit¬
terats till kommittén, gemensamt besökts av ett antal kommittémedlemmar.
49
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 155.
---Och övergår kommittén nu till en granskning av de ifrågavarande för-
läggningsorternas fördelar och olägenheter.
Såsom de särskilda kommitterade i sitt deciderade förord för Ådöförslaget
framhålla, har Ådö kronodomän en bestämd fördel på grund av sin karaktär
av ö. Såsom de påpeka, bildar det ön omgivande vattnet under de mildare års¬
tiderna en samtidigt omärkbar och effektiv inhägnad. Under vintern är så visser¬
ligen ej fallet, men torde då enligt deras mening klimatförhållandena minska
lusten till rymning. Även kommittén är övertygad om, att Ädös karaktär av ö
i nu åsyftade avseende är en fördel. Dock reduceras den ej så obetydligt därav,
att ön, så som den är belägen i eu insjö, lätt och snabbt kan nås i roddbåt från
stränderna runt omkring. Och under åtminstone 4 månader av året, då sjön
Båven brukar vara isbelagd, och isen bildar en den bredaste väg, är oÄdö nästan
mera tillgänglig än mången egendom med endast landgränser. På Adö är man
också, såsom kommittén erfarit, denna årstid mycket besvärad av besök av
luffare.
Det skydd mot insmuggling av rusdrycker å anstaltsområdet och mot
rymning, som skulle ligga i Ädös kringflutna läge, är under sådana förhållanden
ej så stort, som man till en början är benägen att tro. Dock är detta skydd, i
den mån det just beror på läget, helt visst mer effektivt än å Yenngamdomänen,
som endast å 'en sida begränsas av vatten, men eljest bär landgränser. Kommittén
anser det oaktat, att Yenngarn kan bjuda den säkerhet mot insmuggling av rus¬
drycker till och rymning från anstalten, som är erforderlig.
Ingen interneringsanstalt av här åsyftat slag kan nämligen gärna tänkas
lämna de internerade full rörelsefrihet inom anstaltsområdets gränser. Med hän¬
syn till graden av frihet komma helt visst de internerade att indelas i olika
klasser, så att de minst pålitliga hållas under sträng uppsikt antingen å arbets-
salar eller inom något särskilt avgränsat område av anstalten, eller också bli de,
om deras arbete förlägges inom det friare området, där noga övervakade. Endast
de mest pålitliga elementen torde få röra sig med större frihet. Medan häri
ligger en garanti för att friheten ej skall missbrukas, och detta så mycket mer
som de internerade genom att visa sig värdiga det förtroende, som visas dem,
kunna påräkna, att interneringstiden blir förkortad, under det att missbruk av
friheten givetvis kommer att medföra ett återförande under en strangare regim.
Och skulle någon verkligen rymma, så är den samhälleliga faran härav ej jämförlig
med faran av att en straffånge rymmer. Använder en förrymd alkoholist, såsom
antagligt är, sin frihet till att förskaffa sig sprit och berusa sig, kommer detta
att snart föra honom i ordningsmaktens händer och föranleda hans återförande
till interneringsanstalten, där han då kommer att hänföras tid de strängt be¬
vakades klass.
Kommittén övergår så till frågan om vilka resurser med hänsyn till de
internerades vård, som erbjudas dels å Adö, dels å Yenngarn. basom de sär¬
skilda kommitterade s. 24 i sitt betänkande uttala, ingår som den viktigaste
faktorn i vården de internerades hållande till arbete företrädesvis utomhus i träd¬
gård och jordbruk. Riktigheten av denna uppfattning har också bekräftats av
de anstaltsläkare, kommittén haft tillfälle att höra. Detta bestyrkes också av
pastorn å Svartsjö tvångsarbetsanstalt, som i sin rapport till fångvårdsstyrelsen
av år 1911 uttalar sig på följande sätt:
»Alltsedan genomförandet av det betydligt utvidgade jordbruks- och därmed
också byggnadsarbetet vid härvarande anstalt ha steg för steg ett bättre upp-
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 111 halt. (Nr 115.) 7
Adö eller
Yenngarn ?
50
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition N:r 155.
förande både under arbete och fritid samt en så småningom skeende helt för¬
ändrad inverkan av det dagliga arbetet på oftast försvagade kroppar och slöa
sinnen tydligt kunnat förmärkas. Lösdrivarens fysik är ju i regel mer eller
mindre förstörd genom spritmissbruk och oordentligt, oregelbundet liv i allmän¬
het. Därmed sammanhänger, att hans vilja är ytterst svag och hans lust för
arbete ofta ingen alls. Redan teoretiskt sett är det sålunda klart nog, att, skall
tvångsarbetstiden bli inte bara en bestraffnings- och interneringstid, utan jämväl
till verkligt gagn för honom, återbörda honom till samhället bättre rustad, än
han var vid sin ankomst till anstalten, måste denna tid givetvis göra honom
friskare och starkare till kroppen och därmed motståndskraftigare samt uppväcka
något av intresse för ordnat arbete.
Ej minst under det senaste året har övertygelsen om jordbruksarbetets
synnerligen goda inverkan vuxit sig stark. Det är inte så, att detta arbete är
eller av tvångsarbetarna betraktas såsom lättare, lindrigare än stenliuggeriarbetet.
Nej, helt visst har i regel »jordbruksfolket» efter dagens arbete gått till vila bra
mycket tröttare än »folket i berget och stengården», och detta utan att ha behöft
höra hälften så många maningar till större flit som de senare. Det är arbetet
siälft, som rent av påtvingat dem något av intresse.
Mer än en, som kommit hit förslöad, med tydlig motvilja för allt vad
ordnat arbete heter, har efter någon tids sysselsättning i ladugård, stall eller
ute i skog och mark överraskat ej minst sig själv med ett begynnande intresse
för arbetet. Helt nyligen bad mig en man, som förut ständigt vistats i stad och
där på intet villkor kunde komma ifrån krogen och supbröderna, men som nu
här fått syssla med jordbruksarbete, att jag skulle försöka skaffa honom en plats
på landet. Försöket lyckades också. Ännu ett par liknande fall ha under året
förekommit.»
Och i sin rapport för år 1913 anför pastorn:
»Jordbrukets avgjort välgörande inverkan på så väl själ som kropp har den
nu snart tilländalupna 5-årsperioden efter det utvidgade jordbruksarbetets genom¬
förande med allt större tydlighet lagt i dagen. Att detta arbete såsom intet
annat tvångsarbete i forna dagar återger sundhet, styrka och motståndskraft åt
förslappade, spritförgiftade kroppar, att detta arbete kan förena de två förut oför¬
enliga: tvångsarbete och arbetsglädje, det står numera ej såsom en möjlighet blott
utan såsom eu verklighet.»
Kommittén 'liar då frågat sig, i vad mån de båda förläggningsförslagen
tillåta, att i arbete av åsyftat slag sysselsätta de internerade, och har då ej kunnat
undgåo att finna bestämda fördelar hos Yenngarnsförslaget.
Ådödomänens huvuddel, Ådön, omfattar c:a 200 hektars areal, därav c:a 70
utgöras av åker. För att få en föreställning om i vad mån denna åkerareal
tillåter att sysselsätta ett större antal internerade i jordbruksarbete, har kom¬
mittén införskaffat upplysning om antalet för jordbruket behövlig arbetskraft och
har därvid erfarit, att under vintertiden 4 ä 5 personer äro behövliga, under
sommartiden högst 8 ä 10. Utgår man från att det behövs 2, kanske 3 interne¬
rade för att utföra en van jordbruksarbetares prestationer, skulle dock ej mer
än på sin höjd ett trettiotal internerade tidvis kunna sysselsättas i detta arbete.
Möjligen kan saken ställa sig gynnsammare, om en större trädgårdsanläggning
göres. Enligt uppgift, som lämnats kommittén av en på jordbruksområdet sak¬
kunnig person, lär kunna ifrågasättas huruvida jordmånen är fullt lämplig för
Öl
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 155.
en dylik anläggning. Ej heller synes den av åker ej upptagna arealen lämna
större tillfälle till arbete.
I dessa avseenden ställer sig Yenngarnsförslaget gynnsammare. Tomt- och
åkerarealen är 351 hektar, alltså fem gånger så stor som å Ådö, ängs- och odlings¬
mark 87,5 hektar, och därtill kommer 329 hektar skogsmark mot 130 å Adö. Detta
innebär, att Ve ullgarn på ett helt annat sätt kan skänka utarbete åt de internerade.
Venngarn har också i detta avseende utvecklingsmöjligheter, som Adöförslaget
ej kan uppvisa. En ej ringa del av Yenngarns skogsmarker torde lämpa sig för
nyodlingar, och även möjligheter för upptagande av trädgårdsodling i större skala
synas med hänsyn till jordmånen finnas. Och beträffande avsättningsmöjlighe¬
terna för trädgårdsprodukter torde Yenngarn åtminstone ej vara sämre lottat än
Ådö. Från Yenngarn kunna nämligen sådana produkter fraktas per skjuts till
det ej fullt 1/2 mil därifrån belägna Sigtuna, varifrån båtförbindelser till Stock¬
holm och Uppsala finnas. Möjlighet finnes även att å den från Sigtuna mot
Venngarn utgående Garns viken frakta varorna båtledes till Sigtuna.
Kommittén vill för övrigt som eu fördel för Yenngarnsförslaget framhålla,
att de å området förefintliga torpen och nyuppförda statarbostäderna möjliggöra
en vårdform, som man i lämpliga fall har all anledning att försöka, nämligen de
internerades utplacerande i kolonier. Till förmån för en dylik friare vårdform
tala jämväl de försök, som sedan någon tid blivit gjorda på tvångsarbetsanstalten
å Svartsjö. Om resultaten härav anför pastorn vid tvångsarbetsanstalten på
Svartsjö i sin rapport för år 1913 följande:
»En annan åtgärd i samma riktning innebär det något tidigare startade för¬
söket med den lilla 'filialen’ vid Djurgården. Även detta försök bär redan visat
sig vara ett synnerligen gott grepp. För denna lilla 'elitkår’ bland tvångsarbetarna
här är ju vädjan till ansvars- och hederskänslan jämte den chikan, som skulle
ligga i återförandet till huvudanstalten, det så gott som enda bindande bandet.
Anordningen medger jämväl en den bästa början till ett rättvisare bedömande av
det synnerligen olika människomaterial, varav en tvångsarbetskår består. Det är
ju ej underligt, om verkligt goda, snälla människor, vilka till största delen genom
vidriga omständigheters makt kommit in på lösdrivarstråten och åd.ömts tvångs¬
arbete, känna sig grymt bedömda, ja ej sällan bli verkligt förtvivlade, då de
sammanföras med råa och moraliskt djupt sjunkna element och. f. d. förbrytare
och i stort sett röna samma behandling som dessa. Slutligen innebar försöket
vid Djurgården en slags succesiv frigivning, då nämligen kontrasten mellan tvånget
under tvångsarbetstiden och den fullständiga friheten från och med frigivnings-
dagen för de där intagna ej blir tillnärmelsevis så stor som för de från liuvud-
anstalten frigivna och därför ej heller så ödesdiger.»
Mot Yenngarnsförslaget kan invändas, att Sigtuna med dess spritbolag ligger
jämförelsevis nära. Denna olägenhet torde emellertid icke vara oöverkomlig, enär
försäljningsrättigheterna därstädes torde kunna av Konungens befallningshav-
ande indragas, om det skulle visa sig nödvändigt för interneringsanstaltens
verksamhet.
Då kommittén alltså anser, att Yenngarn just ur den viktiga synpunkten
av en ändamålsenlig vård av de internerade erbjuder så bestämda fördelar fram¬
för Ådö, har kommittén gått till en granskning av förutsättningarna för att där
för rimlig kostnad åstadkomma en anstalt.
52
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155
Användbar- Kommittén liar då kommit till den bestämda uppfattningen, att de särskilda
heten av kommitterade underskattat möjligheten att för vårdanstaltens ändamål använda
å^enn^rn* ^enu8arns oc^ Övriga å egendomen befintliga byggnader.
Så till vida bär visserligen kommittén samma mening som de särskilda kom¬
mitterade, att den anser, att all pietet bör iakttagas gentemot slottskapellet samt
mot de värdefulla gamla målningar, spisar, friser etc., som finnas å slottet. Men
kommittén anser, att slottet det oaktat kan i stor utsträckning användas ej endast
till bostäder för anstaltspersonalen, utan även till logement och verkstäder för de
internerade. Och de särskilda kommitterade torde ha överskattat kostnaderna
för de omändringar, som i detta syfte kunna vara påkallade. Då de t. ex. fram¬
hålla, att de tjocka murarna skulle göra ledningars framdragande synnerligen dyr¬
bart, torde detta bero på ett missförstånd. De tjocka yttermurarna torde ej be¬
höva genombrytas för några ledningar, och innermurarna äro i allmänhet ej så
tjocka, att de ej med lätthet kunna genomborras. Härtill kommer, att man väl
kan ifrågasätta nödvändigheten av att förse anstalten med alla moderna bekväm¬
ligheter, som förutsätta, att ett hus genomdrages med ledningar.
Kommittén vill nämligen som sin uppfattning betona, att, då anstalten ej är
avsedd för sjuklingar i egentlig mening, bör man å densamma ej ställa samma
höga anspråk å bekvämlighet, som nu ställas å statens sjukhus och hospital.
Bäst är, om anstalten, samtidigt som den fyller hygienens krav, ej vänjer de inter¬
nerade vid större bekvämlighet, än som bjudes dem under deras vanliga levnads¬
förhållanden. Kör den händelse man emellertid skulle besluta sig för att förse
den ifrågasätta, anstalten å Yenngarn med de bekvämligheter, som av de kommit¬
terade föreslagits för Adö, torde kostnaderna bliva ungefär desamma.
Liksom kommittén alltså kommit till den uppfattningen, att Venngarns slott
befinner sig i ett så gott skick, att det utan dyrbara omändringar i stor utsträck¬
ning bör kunna utnyttjas för den föreslagna anstaltens behov, så gäller detta
också beträffande en del andra byggnader å egendomen. I motsats till upp¬
gifterna i de särskilda kommitterades betänkande hav kommittén vid besök å
platsen ingalunda funnit ladugården gammal och förfallen, utan tvärtom i gott
skick. Härmed har kommittén ej velat påstå, att den är tillräcklig, för den hän¬
delse Yenngarn apteras till interneringsanstalt och därmed domänens drift om-
lägges. Det intill ladugården liggande stallet torde dock kunna användas till
ladugårdens utökning, vilket då skulle draga med sig uppförande av en ny stall¬
byggnad. Och vad beträffar statarbostäderna, hava under de sista åren uppförts
tre byggnader av sten för en kostnad av enligt uppgift 32,000 kronor, för att
tjäna, till dylika bostäder, av vilka byggnader två äro avsedda för vardera två
familjer, den tredje för fyra familjer. Om deras goda beskaffenhet har kommittén
övertygat sig.
Vemigarn Med de resurser, som Yenngarn alltså redan nu erbjuder för härbärgeran-
urs kn03tnf,3’ clet av den tilltänkta anstaltens personal och de internerade, och till vilka resurser
synpun . ,\dö under nuvarande förhållanden icke äger motsvarighet, iir det kommitténs
bestämda uppfattning, att eu anstalt för samma antal internerade bör kunna an¬
läggas, å Yenngarn för betydligt mindre kostnader än å Ådö.
Även ur kostnadssynpunkt, liksom förut på grund av Venngamsförslagets
företräden, då det gäller att bereda de internerade lämpligt utearbete, får alltså
kommittén förorda Yenngarn som förläggningsort för anstalten ifråga.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155■ 53
Yenngarnsförslaget erbjuder slutligen eu ytterligare fördel. Kommittén bär
visserligen anslutit sig till den uppfattningen, att staten bör upprätta en anstalt,
avsedd för 100, eventuellt 150 internerade. Upprättandet av eu dylik anstalt i
sin helhet tager en ej oväsentlig tid, och då interneringslagens ikraftträdande är
avsett att äga rum, först då en statsanstalt öppnats, skulle kravet på en dylik
större anstalts färdigställande fördröja tidpunkten för lagens ikraftträdande, vilket
är en kännbar olägenhet. Yenngarnsförslaget möjliggör nu ett snabbare ikraft¬
trädande av lagen. Om 1914 års riksdag ställer till omedelbart förfogande medel
för avlönande av personal och för den oundgängliga omändringen och inredningen
av de redan förefintliga lägenheterna å Yenngarn för mottagande av ett mindre-
tal internerade, t. ex. 25 ä 50, om vidare snarast möjligt sådan överenskommelse
träffas med den nuvarande arrendator^ att Yenngarn ställes till statens disposi¬
tion redan före den nuvarande arrendetidens utgång den 14 mars 1915, bör an¬
stalten inom ganska kort tid kunna öppnas och interneringslagen alltså börja till-
lämpas, utan att man behöver avvakta tidpunkten för att anstalten i sin helhet
skall stå färdig. Under tiden kan arbetet å de byggnader påbörjas, som behövas
för anstaltens vidgande till att omfatta 100 vårdplatser, i vilket arbete för övrigt
de redan internerade möjligen i någon mån kunna sysselsättas. Härvid bör eko¬
nomiavdelningen tilltagas så stor, att den blir tillräcklig för ytterligare c:a 50
internerade, om det skulle finnas behövligt att öka vårdplatsernas antal å anstalten
till i sin helhet 150 platser.
Till förmån för en dylik anordning med öppnande av eu avdelning av an¬
stalten, innan den i sin helhet är färdig, kan även anföras, att det torcle dröja
åtskillig tid, innan plats påfordras för den kategori av internerade, som på grund
av svårhanterlighet måste överflyttas till anstalten från de statserkända anstal¬
terna. Man torde nämligen knappast kunna antaga, att för den händelse stats-
anstaltens öppnande påskyndas så som ovan föreslagits, dylika statserkända an¬
stalter vid den tiden redan hunnit öppnas eller åtminstone ägt bestånd så länge,
att man beträffande de där upptagna i större utsträckning hunnit få erfarenhet,
vilka man skulle vara tvungen att överflytta till statsanstalten.
Kommittén bär icke ansett sig böra ingå på någon detaljerad granskning
av de särskilda kommitterades förslag till statsanstaltens inrättande och utru¬
stande i annan mån än vad bär ovan blivit anfört. Med anledning av de sär¬
skilda kommitterades förslag, att som föreståndare och chef för anstalten skulle
anställas en läkare, som helt ägnade sig åt dess skötsel, vill dock kommittén på
grund av uttalande av åtskilliga läkare, som kommittén varit i tillfälle att höra,
uttala, att en dylik anordning ej bör göras obligatorisk. Yisserligen kunna åt¬
skilliga fördelar vara förenade med densamma, men sannolikheten för att man
inom vårt lands föga talrika läkarkår skall lyckas finna någon fullt lämplig och
villig, kan vara tvivel underkastad. Kommittén anser .alltså, att även den möj¬
ligheten bör lämnas öppen, att man endast för den speciella läkarvård, som kan
påfordras för anstalten, anlitar någon lämplig i närheten boende läkare, och att
föreståndarskapet å anstalten anförtros åt annan lämplig person, allt i överens¬
stämmelse med förhållandena å nu existerande svenska alkoholistanstalter.
På grund av vad sålunda anförts, får kommittén i underdånighet tillstyrka:
1) att en anstalt avsedd för det antal vårdplatser, de särskilda kommitterade
föreslagit, av staten upprättas, men att förläggningsorten bestämmes till Yenn-
garns kungsgård i Stockholms län; samt
Venngarns-
förslaget
möjliggör ett
snabbare
ikraftträdande
av interne-
ringfelagen.
Anstaltens
föreståndare
läkare?
Särskilt
yttrande av
I. Bratt.
54 Kung], May.ts Nåd. Proposition Nr 155.
2) att åtgärder vidtagas för öppnande snarast möjligt av en avdelning av
anstalten, så att interneringslagens ikraftträdande därmed påskyndas.»
Särskilda yttranden hava avgivits av ledamöterna i kommittén
medicine licentiaten I. Bratt och ledamoten av riksdagens första kam¬
mare, redaktören Carl G. Ekman. Herr Bratt har anfört:
»Lika med kommittén anser jag, att den blivande statsanstaltens läge, i
valet mellan Adö och Venngarns kungsgård, utan tvekan bör bestämmas till den
senares förmån.
Lika med kommittén anser jag ock, att de platser på Venngarn, som utan
mera omfattande nybyggnader kunna iordningställas för mottagande av alkoho¬
lister, böra omedelbart ställas till disposition, så att interneringslagens ikraft¬
trädande ej ytterligare och utan giltigt skäl fördröjes. Om den envåningsbygg¬
nad, som ligger alldeles invid slottet, apteras till anstaltens kök och matsal, om
i slottet bottenvåningen i de båda flyglarna inredes till olika verkstäder, om de
av sten nyuppförda statarbostäderna bibehållas såsom familjebostäder åt de
jordbrukskunniga bland anstaltens personal, vilka i analogi med det s. k. Uclit-
springsystemet inom sinnessjukvården mottoge i sina hem en ä tre, tillsam¬
mans högst tio, av de å anstalten intagna, bör av Yenngarns kungsgård med där
befintliga byggnader, och utan vandalisering av slottet, för en kostnad ej över¬
stigande 50,000 kronor, kunna göras en verkligt ändamålsenlig statsanstalt för
alkoholister. Densamma torde kunna rymma 40 ä 50 intagna.
Om en anstalt av denna storlek kommer att fylla hela behovet av stats-
platser, är beroende på en del omständigheter, som icke för närvarande låta
sig förutses. Skall anstalten avses icke blott för sådana element, som på grund
av oskickligt uppförande, störande vanor, rymning m. m. ej lämpligen kunna
vårdas å enskilda eller kommunala anstalter, utan även för de s. k. »farliga»
alkoholisterna, vilka, därest icke sinnessjukdom komplicerar förhållandena, äro
farliga — i regel för sina anhöriga — endast så länge som de stå under rusets
inflytande (och därför på anstalter bruka vara både arbetsvilliga och lättskötta),
kommer ett vida större antal platser säkerligen att erfordras.
Emellertid torde det vara mindre välbetänkt, att det anslag, som av riks¬
dagen torde böra äskas i och för uppförande av 100 anstaltsplatser, bindes i sin
helhet för Yenngarnsförslaget. En anstalt för så stort antal som 100 förutsätter
alltid omfattande nybyggnader, och det torde icke vara att motstå, att med
medicinalstyrelsens och andra myndigheters hjälp dessa anstalter i allt komma
att likna sjukvårdsanstalter och i byggnadskostnad betinga ett belopp på flera
tusen kronor per plats. En dylik utveckling vore högeligen att beklaga icke
endast därför att detta innebär ett slöseri: det kommer att på olika sätt hämma
strävandena att rationellt behandla alkoholisterna.
Enligt min mening tala såväl kostnadsskäl som omsorgen att på ett effek¬
tivt sätt kunna påverka alkoholisternas viljeliv avgjort mot lämpligheten att på
en anstalt sammanföra ett stort antal dylika individer, införa dem i de abnorma
förhållanden, livet på varje större anstalt för med sig, betrakta dem som sjuka,
varåt de själva måste le, och sätta det hela under medicinsk regim. Skulle 40
ä 50 platser på Yenngarn icke visa sig tillräckliga — erfarenheterna från Katarina
55
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
sjukhus i Stockholm, där årligen omkring 600 av de svåraste och lägst stående
alkoholisterna intagas, tala ingalunda för behovet av någon större bottenanstalt
— så torde det vara lämpligare att å annan plats inom landet inreda befintliga
byggnader å någon statens egendom till fyllande av behovet. Nykterlietsintres-
serade, praktiskt kunniga män med naturlig fallenhet att gynnsamt inverka på
andra kan man såsom ledare erhålla avsevärt lättare, när man går utanför akade-
micis kretsar, och lägges det hela som en lantgård, där vilsekomna individer
genom nyttigt utarbete skola återvinna krafter och viljestyrka, bör driften kunna
ställas billig.
För att emellertid vara försäkrad om ett verkligt gott resultat fordras, att
jämsides med den slutna anstaltsbeliandlingen även den öppna (»Trinkerfiirsorge»)
väl organiseras. Då dylik verksamhet måste utveckla sig stegvis och växa fram
organiskt, ser jag häri ett skäl att icke brådstörtat och schablonmässigt uppföra
statsanstalter, innan man samlat nödig erfarenhet.
I ett avseende torde emellertid i samband med beslut om uppförande av
en statsanstalt för alkoholister en annan åtgärd böra vidtagas. De personer,
som rymma från statsanstalter eller där uppföra sig indisciplinellt, böra •— utan
hinder av att de i övrigt ej uppfylla fordringarna — kunna, på framställning av
anstaltsstyrelsen, överföras till tvångsarbetsanstalt. Eu dylik bestämmelse skulle
giva möjlighet för införande och upprätthållande av en ordnad och välgörande
arbetsregim utan tvångsarbetes karaktär icke blott å statsanstalterna, bestämmel¬
sens verkningar skulle helt säkert sträcka sig även till övriga alkoholistanstalter,
möjliggöra tidiga försöksutskrivningar och utöva gynnsamt inflytande även på
utsikterna att med framgång vidtaga de förebyggande åtgärder, som internerings¬
lagen föreskriver. Rislcen för ett tvång av kännbar beskaffenhet måste förefinnas
för att giva alkokolistbehandlingen, den öppna såväl som den slutna, nödig
stadga och effektivitet. Yarken Ådö eller Yenngarn eller någon annan anstalt
kan i detta hänseende, utan att helt förlora den karaktär den bör äga, ersätta
Svartsjö.
Jag hemställer sålunda, att å Yenngarns kungsgård iordningställas omkring
50 platser för mottagande av alkoholister samt att, innan slutligt beslut fattas
om upprättande av en större anstalt avsedd för 100 ä 150 personer, man måtte
avvakta det närmaste årets erfarenheter och taga i noggrannt övervägande, huru¬
vida ej smärre anstalter under enklare former höra skänkas företräde, samt
att nödiga bestämmelser utfärdas, varigenom i vissa fall personer, som äro
eller varit intagna på statsanstalt för alkoholister, kunna överföras till Svartsjö
tvångsarbetsanstalt.»
Herr Ekman har yttrat:
»Undertecknad har icke kunnat biträda det beslut, vari kommitténs ytt¬
rande utmynnar, utan funnit mig nödgad anmäla avvikande mening.
Inledningsvis vill jag då först anmärka, att nykterhetskommittén i redo¬
görelsen för det förslag, som de den 12 september 1913 tillsatta kommitterade
framlagt, icke synes mig hava lämnat fullt objektiva uppgifter. När t. ex.
nykterhetskommittén säger, att den föreslagna anstaltens upprättande skulle
enligt förutnämnda förslag kosta 553,200 kronor, så är detta knappast vare sig
formellt eller reellt riktigt. I detta belopp, taget ur det till nykterhetskommittén
remitterade betänkandet (sid. 50), ingå nämligen inre och yttre inventarier, så¬
lunda kreatur för jordbrukets behov, jordbruksredskap, en motorbåt, arbets-
Särskilt
yttrande av
C. G. Ekman.
50
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 155.
materialer ocli verktyg m. in., vilka inventarier icke skäligen äro att hänföra till
kostnaderna för anstaltens upprättande. Prål idraga» dessa kostnader, 68,000
kronor, sjunker det belopp, som synes böra betraktas såsom anläggningskostnad,
till 485,200 kronor. Därav följer, att samtliga de av nykterhetskommittén på den
högre siffran grundade beriikningarna icke äro riktiga. Och detta så mycket
mindre, som i det för driftkostnaden beräknade årliga bidragsbeloppet från sta¬
ten, 28,500 kronor, ingår vad som erfordras till förnyelse och underhåll av kreaturs-
stammar, inventarier m. m., men för vilka ändamål nykterhetskommittén ånyo tillagt
7 procent årligt tillskott jämväl å det för uppsättningen beräknade beloppet.
Det synes mig icke föreligga något skäl att framställa det förslag, som av till¬
kallade kommitterade inom civildepartementet utarbetats, såsom mera ekonomiskt
krävande och ogynnsamt än det i verkligheten är.
Vidkommande så nykterhetskommitténs utredningar och anvisningar rörande
beskaffenheten av den anstalt, som för statens vidkommande nu bör ifrågasättas,
så kan jag i allt väsentligt biträda det slut, vartill kommittén kommit, då den
stannat för att förorda en anstalt av ungefär den omfattning och art, som de
inom civildepartementet tillsatta kommitterade föreslagit. Dock anser jag mig
böra i detta sammanhang framhålla, att övriga ifrågasatta men slutligen för¬
kastade alternativ synts mig vara mera avgjort olämpliga än kommitténs majo¬
ritet i yttrandet velat utsäga. Det har förefallit mig icke tillrådligt att förutsätta,
att vården av dels sådana internerade, som dömts till anstaltsvistelse på grund
av att de ansetts vara farliga för eget liv eller annans säkerhet, dels sådana,
som remitterats från andra anstalter, därför att de befunnits svårskötta och
svårdisciplinerbara, skulle med fördel ur vare sig vårdens eller det statsekono¬
miska intressets synpunkter kunna utplanteras på ett flertal smärre anstalter av
ena eller andra slaget. I detta avseende anhåller jag att få åberopa vad de inom
civildepartementet tillsatta sakkunniga anfört i sitt betänkande sid. 21, där det
bland annat säges: »När det nu gäller att påbörja tillämpningen av en lag av så
säregen beskaffenhet som interneringslagen, är det uppenbarligen av största be¬
tydelse, att lagens huvudsak, interneringen, handhaves på sådant sätt, att de
vid densamma fastade förhoppningarna i tillbörlig mån infrias. Särskild vikt
ligger det därvid uppå, att statens egna anordningar bliva så goda och betryg¬
gande som möjligt. All omsorg måste ägnas åt att förvärva den allmänna me¬
ningens tillit och undanröja de farhågor av olika slag, som lätt kunna förknippas
med ett sådant starkt ingrepp i den personliga friheten, som interneringen
onekligen är.
Till följd härav anse kommitterade nödvändigt, att statens första anord¬
ningar på området bliva tillfredsställande både med hänsyn till lokaliteter, övrig
utrustning och ledning. Men detta låter sig icke genomföra utan avsevärda
kostnader, vilka givetvis måste ställa sig betydligt högre, därest samma slags
anordningar skola Vidtagas på flera platser. De årliga utgifterna för administra¬
tion, läkarvård, vaktpersonal m. m. bliva i sådant fall väsentligt stegrade. Vad
byggnadskostnaderna angår, ligger det i sakens natur, att dessa ökas i den mån
samma antal platser av samma beskaffenhet fördelas på flera olika anstalter. I
sådan riktning inverkar särskilt den nödvändiga dubbleringen av ekonomi- och
kökslokaler, arbetssalar m. in.»
Då emellertid nykterhetskommittén — som ovan framhållits — stannat vid
att tillstyrka eu central anstalt av ungefär den typ, civildepartementets kom¬
mitterade förordat, har jag icke anledning att mera utförligt utveckla min här
ovan anförda mening.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155. 57
Beträffande däremot nykterhetskommitténs hemställan om anstaltens för¬
läggande till Venngarn, med användande i första hand av det därstädes befintliga
gamla slottet, så har jag icke kunnat finna skälen därför övertygande. Tvärt om
tror jag att en sådan lösning skulle innebära ett svårt och irreparabelt missgrepp.
Såsom framgår av betänkandet, är huvudskälet till förordet för Venngarn,
att därstädes stora jordområden stå till förfogande, flerdubbelt större än vid
Adb. Detta är sann! Men är det ur alla synpunkter en fördel? Ådöområdet,
200 hektar, därav omkring 70 hektar åker, torde vara fullt tillräckligt för att
möjliggöra »de internerades hållande i arbete företrädesvis utom hus i trädgård
och jordbruk». Där kan anläggas exempelvis en 10 ä 20 hektar stor trädgård,
vilken då kräver mycken arbetskraft, säkerligen så mycket som anstalten kan,
utöver skötseln av det återstående 50 å 60 hektar stora jordbruket, med fördel
disponera till arbete av detta slag. Man får nämligen icke glömma, att det här
dock gäller eu vårdanstalt, där det framförallt ligger makt uppå att göra inter¬
neringen verksam, på samma gång den bör så ordnas, att karaktären av fängelse
undvikes. På Adb skulle de internerade vistas på ett mera begränsat jord¬
område, avskilt ifrån varje annat sådant genom sjö. A Venngarn skulle däremot
de internerade enligt nykterhetskommitténs förslag spridas över ett mycket stort
område, stående i direkt förbindelse med hela orten, och detta därtill i nästan
omedelbar närhet av en stad, där rusdrycker finnas att tillgå. Det torde icke
låta sig bestridas, om man tar hänsyn till, av vilken beskaffenhet de i denna
anstalt intagna förutsättas vara, att man med nykterhetskommitténs förslag
skulle riskera, det interneringen ofta brötes genom upprepade fall av rusdrycks-
anskaffning och därmed förbunden rusdrycksförtäring, därest man icke vore be¬
redd att anskaffa en mycket stor vårdpersonal, och sålunda ordna anstalten utan
hänsyn till driftkostnaderna. Visserligen anför nykterhetskommittén, att »skulle
någon verkligen rymma, så är den samhälleliga faran härav ej alls jämförlig med
vad fallet är, då en brottsling rymmer». Redan däremot kan genmälas, att det
låter sig icke med visshet sägas, vilken följd som i ena eller andra hänseendet
kan uppstå. Därtill kommer, att den samhälleliga olägenheten vid en internerads
rymning ligger icke i själva rymningen, utan i den folkpsykologiska verkan, som
ett misslyckande av interneringen — vare sig genom att den internerade undan¬
drager sig anstaltsvården eller, vilket mera ofta torde vara att befara, han för¬
skaffar sig rusdrycker och berusar sig — oundgängligen medförde, främst på
Övriga internerade. Att från början skaffa sig så starka garantier häremot som
möjligt synes höra vara en huvudsynpunkt vid besluts fattande om anstaltens
förläggning. I berörda avseende äger Ådö alldeles obestridliga fördelar, ej minst
genom den vida mindre kostnad årligen, som kontrollen vid sistnämnda plats
obestridligen erfordrar härutinnan.
I detta sammanhang anför nykterhetskommittén som en fördel för Venn-
garnsförslaget, att de å området »förefintliga torpen och nyuppförda statar-
bostäderna möjliggöra en vårdform, som man i lämpliga fall liar anledning att
försöka, nämligen de internerades placerande i kolonier». Beträffande denna
friare vårdform så torde, därest den nu verkligen i fråga om alkoholister befinnes
vara annat än en teoretiskt tilltalande tanke, densamma från statens sida böra
börja utövas först efter eu tids förlopp. Under sådana förhållanden erbjuder
Adb, som jämte huvudön omfattar ett par mindre öar, särskilt lämplig möjlighet
att å dessa smärre öar, belägna utåt den större delen av den omgivande sjön,
anordna sådana kolonier. Uppbyggandet av dylika kolonihus efter hand synes
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 111 Käft. (Nr 155) 8
58
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155
också erbjuda en vida lämpligare arbetsplan, än när nykterhetskommittén ifråga¬
sätter, att patienterna skulle kunna med fördel användas för uppbyggande av själva
huvudanstalten vid Venngarn. Den provisoriska anordningen med en anstalt
för ett mindretal, inrymt i det nuvarande gamla slottet på Venngarn, som alltså
till en början skulle inhysa både patienter, vårdpersonal och tjänstemän, admi-
nistrationslokaler m. m., förefaller mig bli en både dyr och dålig start. Omfat¬
tande ändringar och anordningar av vatten-, avlopps- och elektricitetsledningar i
ett dylikt gammalt slott blir en så dyr affär, att kommittén bort — synes det
mig — ha räknat på den saken, innan kommittén uttalat den bestämda förmodan,
att det hela färdigt skulle kunna anläggas »för betydligt mindre kostnader» å
Venngarn än å Ådö. I den mån slottet i fortsättningen skulle bibehållas för
patientvärden bleve anstalten splittrad på två huvudbyggnader, en anordning,
som måste medföra en mängd olägenheter. När därtill tages i betraktande, att
grundläggningskostnaderna för de nya anstaltsbyggnaderna obestridligt blir dyrare
på Venngarn än å Ådö, så vågar jag uttala den meningen, att en sammanlagd
anläggnings- och driftkalkyl skall visa lika förmånliga, ja bättre, siffror för Ådö
än för Venngarn. Den tidsvinst, som nykterhetskommittén förmenar skulle er¬
hållas för snar tillämpning av interneringslagen med Venngarnsalternativet, blir
säkert också minimal, om ens någon.
Om nykterhetskommitténs förslag rörande Venngarn får man den uppfatt¬
ningen, att avsikten vore, att en anstaltsstyrelse skulle träda till, som omedelbart
övertoge och började driva hela det stora jordbruket, ehuru av patienter kanske
kunde mottagas endast ett mycket ringa fåtal. Härav följde, att anstalten från
början finge anställa ett stort antal arbetare för jordbruket. Själva anstaltens
personal bleve måhända mera talrik än de internerade. Driftkalkylen skulle då
säkert visa eu avsevärt hög siffra. Vid val av hela denna jordbrukspersonal
måste nämligen hänsyn tagas till, att samtliga anställda mer eller mindre voro
lämpliga för samvaron och handledningen av patienterna. Drivandet av ett vida
större jordbruk än som betingas av anstaltsvården är sannolikt för en anstalts¬
styrelse ett ekonomiskt företag, förbundet med åtskilliga vanskligheter och
förluster.
På förestående och övriga skäl, utförligare angivna i meranämnda, den 14
januari detta år av kommitterade inom civildepartementet avlämnade betänkande,
vartill jag hänvisar, har jag alltså funnit, att nykterhetskommittén bort i allt
väsentligt tillstyrka nämnda förslag.» I
I en till socialstyrelsen ingiven skrift har Svenska sällskapet för
nykterhet och folkuppfostran gjort vissa uttalanden i frågan.
Sällskapet har sålunda framhållit angelägenheten av, att eu större inter-
neringsanstalt för alkoholister med det snaraste upprättas genom statens försorg.
Likaledes har sällskapet funnit kommitterades plan för eu första sådan anstalt
i det stora hela tillfredsställande. I ett principiellt hänseende är dock sällskapet
av annan mening än kommitterade. Sällskapet anser nämligen i motsats till
kommitterade, att såsom den blivande anstaltens högste chef icke bör anställas
någon läkare.
Denna mening utvecklar sällskapet sålunda:
»Sällskapet vill icke betvivla, att eu ur vetenskaplig, moralpedagogisk,
disciplinär och ekonomisk synpunkt så utrustad läkare, som enligt kommitté-
59
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr loa.
racles förslag kräves, skall kunna anträffas, men sällskapet håller det tillika för
så gott som omöjligt, att en så kvalificerad person skall befinnas villig att för
den av kommitterade föreslagna årslönen av 7,000 kronor samt bostadsförmåner
taga anställning vid en anstalt av ifrågavarande art. Läkarens tid. skulle där
helt och hållet tagas i anspråk, och intet eller åtminstone föga bli övrigt för
vetenskaplig förkovran eller produktion utöver de av tjänsten betingade ensidiga
redogörelserna och meddelandena. Då det alltså enligt sällskapets förmenande
svårligen skulle låta sig i regeln göra att med föreslagna — eller ens med åt¬
skilligt förhöjda — löneförmåner erhålla en tillfredsställande kvalificerad läkare
för denna befattning, vill sällskapet sätta i fråga, huruvida det icke vore klokt
att ej uttryckligen stadga, att chefen för anstalten nödvändigt skall vara en läkare.
Det synes sällskapet vara ändamålsenligare och klokare att anställa en ur
disciplinär och pedagogisk synpunkt väl meriterad, för uppgiften intresserad före¬
ståndare samt Överlämna den av anstaltens säregna uppgift betingade speciella
läkarvården åt en psykiatriker och läkarvården för övrigt åt annan läkare. Ifråga¬
varande anstalters natur kräver nämligen enligt sällskapets övertygelse, att den
psykiatriska vården av patienterna — där den behöver komma i fråga — anför¬
tros åt en praktiserande specialist, vilken emellertid icke bör belastas med vår¬
den av de somatiska sjukdomarna. Ingendera av de två läkare, som sålunda
skulle erfordras, behövde vara boende å anstalten, utan kunde den förstnämnde
vara över- eller underläkaren vid ett i närheten beläget hospital, och den senare
eu praktiserande läkare i trakten. Med båda kunde ackord träffas om besök 2
ä möjligen 3 gånger i veckan.
En konsekvens av sällskapets här uttalade mening är givetvis den, att säll¬
skapet anser tanken på anstaltens förläggande till Adö böra övergivas. De för¬
delar, som Adö erbjuder ur isoleringssynpunkt, torde för övrigt enligt sällskapets
förmenande icke böra skattas allt för högt».
Vidare har styrelsen för föreningen Svenska alkoholisthem inkom¬
mit med en skrift i ärendet.
Styrelsen finner för slip del komrnitterades förslag att förlägga den
blivande statsanstalten till Adö mindre lämpligt.
Till stöd för denna sin uppfattning åberopar styrelsen följande:
»a) Egendomens läge vid sjö och i vacker natur är visserligen lämpligt för
ändamålet, men dess avlägsna läge från närmaste järnvägsstation och på så stort
avstånd från något större centrum, där ett flertal läkare har sin verksamhet,
tvingar anstalten nödvändigt att antingen, såsom kommitterade föreslagit, till chef
för anstalten ha en läkare, eller ock är anstalten hänvisad till att använda den
i orten verksamma läkaren, vilken kanske ej alltid har de förutsättningar för
denna speciella sjukvård sgren, som önskligt vore. Att anställa en läkare såsom
chef för anstalten tror styrelsen för sin del ej är den lyckligaste lösningen av
frågan om anstaltens ledning. Det finnes naturligtvis möjlighet för att kunna
få en lämplig läkare att vilja bosätta sig på anstalten, men att denna samtidigt
skall vara en driftig lantbrukare och dessutom hemma i en mångsidig industriell
verksamhet, är ej säkert. Chefsfrågan bör enligt styrelsens mening ej så sam¬
mankopplas med läkarfrågan, att vid dess avgörande ej alla de övriga för en
sådan plats nödiga kvalifikationerna få komma till sill rätt. Därföre vore det
Styrelsen för
föreningen
Svenska alko-
holisthem.
60
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
naturligtvis mycket fördelaktigare, att anstalten läge närmare Stockholm eller
annan större stad t. ex. Uppsala, varifrån en lämplig läkare kunde göra de nöd¬
vändiga besöken vid anstalten. För den skull anser styrelsen den av förra kom-
mitterade föreslagna Yenngarns kungsgård ha vida större betingelser till stats-
anstalt än A do.
b) Det har vidare ansetts, att Ådös sjökringflutna läge skulle vara fördel¬
aktigt. När dock vintern lägger bro över sjön och på sommaren avståndet till
närmaste strand ej torde sätta en något simkunnig person i svårighet att taga
sig över, torde detta skydd vara ganska illusoriskt.
c) Vidare innehåller Ådö blott 70 hektar jord. När man betänker att å
anstalten minst hundra alkoholister där skola sysselsättas, och då man av erfaren¬
het vet, att jordbruksarbete är ett av de lämpligaste arbeten för dessa patienter
för härdande av deras fysiska och psykiska krafter, så förstår man, hur otill¬
räckligt ett sådant område måste vara. Det dubbla eller kanske 3- å 4-dubbla
antalet hektar, torde vara nödvändiga för detta ändamål. Det har framförts så¬
som skäl till Ådös ändamålsenlighet, att det där skulle lämpa sig att lägga myc¬
ket an på trädgårdsskötsel, men det har dock vid våra nuvarande alkoholistan¬
stalter visat sig, att det är en ganska liten procent patienter, som ägnar sig för
detta specialiserade arbete. Man har även framhållit, att patienterna skola sys¬
sättas så mycket som möjligt i sina förutvarande sysselsättningar såsom indu-
dustriarbetare. Detta innebär en viss sanning, vilken dock har sin stora in¬
skränkning däri, att dessa verkstadsarbetare oftast äro detaljarbetare, och man
på en anstalt ej så kan specialisera den där drivna industrien. Och vidare bör
ju inarbetet så mycket som möjligt inskränkas.
d) Husets form och storlek jämte inredning synas ock styrelsen betänkliga.
Att sammanföra alla dessa alkoholister i ett enda hus med störa sovsalar samt
med eu gemensam matsal, strider mot all hittills vunnen erfarenhet på detta
område. Idealet är ju patienternas uppdelning i små grupper, som leva i familje¬
liv och där husfaderns och husmoderns suggestion inverkar på att stärka pati¬
enternas förslappade viljekraft. Att fullständigt nå detta ideal låter sig kanske
ej göra. Men åtminstone torde det vara överkomligt att få två flyglar med var¬
dera sin matsal och med en husfader och husmoder i varje, således »familjer ä
50». De stora sovsalarna synas styrelsen mycket olämpliga, Dessa bli lätt ställen,
där patienterna gemensamt om kvällarna och nätter underhålla varandra med
sina föregående bedrifter. Idealet är ju ett rum eller hytt för varje patient.
Skulle detta ej fullt låta sig genomföra, torde hytter finnas för åtminstone 50
stycken, och de övriga inlogeras i rum för högst 3 st. io varje.
e) Skulle dock anstalten komma att förläggas till Ådö, så torde den beräk¬
nade föreståndar- och läkarbostaden anses otillräcklig för sitt ändamål.
f) Då den religiösa påverkan är av stor betydelse, synes å kostnadsberäk¬
ningen alltför liten post anslagen till prästens avlöning. Förlägges anstalten till
Ådö, så är det ej uteslutet, att anstalten behöver egen anställd präst, då kyrko¬
herden i församlingen Helgesta har två församlingar under sin vård (Helgesta
och Hyltingö), vilket torde göra det omöjligt för honom att få tillräcklig tid att
ägna eu så stor anstalt.
g) Personalen synes ock styrelsen för stor och de därför beräknade kost¬
naderna för höga.»
Kungl. Mai ds Nåd. Proposition Nr 155.
61
Bestämda uttalanden förelågo sålunda å ena sidan från ovannämnda
kommitterade om Ådö såsom lämpligaste plats för anordnande av den
blivande statsanstalten för alkoholistvård och å andra sidan från nykter¬
hetskommittén om Venngarn såsom ägande bestämt företräde i detta
avseende.
Då de skäl, som inom nykterhetskommittén anförts för förläggandet
till Venngarn, syntes mig värda allt beaktande, men närmare utredning
saknades angående en sådan anstalts placering och uppförande därstädes
ävensom beträffande kostnaderna därför, fann jag, på sätt jag vid före¬
dragning inför Kungl. Maj:t av denna angelägenhet anfört den 28 mars
1914, en utredning i nu angivna avseenden erforderlig. Visserligen
förelågo de härovan omförmälda, av de inom justitiedepartementet till¬
kallade sakkunniga upprättade alternativa, av kostnadsberäkningar åtföljda
förslagen till frågans lösning, men då dessa icke voro så i detalj ut¬
arbetade, att å desamma kunde grundas proposition i ämnet till riks¬
dagen, ansåg jag ytterligare utredning rörande anstaltens förläggande
vid Venngarn vara av behovet påkallad. Vid denna utredning borde,
såsom -jag yttrade, särskild uppmärksamhet ägnas däråt, att anordnin¬
garna vid den ifrågasatta anstalten bleve så enkla, praktiska och billiga
som möjligt. För verkställande av utredningen syntes mig lämpligen
tre sakkunniga böra tillkallas.
Sedan Kungl. Maj:t i enlighet med gjord framställning bemyndigat
chefen för civildepartementet att inom departementet tillkalla tre sak¬
kunniga med uppdrag att skyndsamt verkställa utredning angående
uppförande av en statens vårdanstalt för alkoholister vid Venngarns
kungsgård ävensom beträffande kostnaderna därför, anmodade jag hä¬
radshövdingen Linders, medicine doktorn von Post och arkitekten Lunde-
gårdh att verkställa denna utredning.
Med skrivelse den 18 maj 1914 hava de sålunda tillkallade sak¬
kunniga, såsom jag redan härovan omnämnt, överlämnat den av dem
åvägabragta utredningen.
Vid förslagets upprättande hava de sakkunniga utgått från att
anstalten skall rymma omkring 100 patienter.
Vad angår patientrummens anordnande hava de sakkunniga beräknat
ett luftutrymme av 18 kubikmeter per plats, vilket enligt de sakkunnigas
mening torde kunna anses tillräckligt, då patientrummen allenast äro
avsedda för sovrum samt korridorerna erbjuda rymliga dagrum. Då det
ur kostnadssynpunkt ej medgivits att anordna anstalten i paviljonger,
har i stället sörjts för, att patientbyggnadens tre våningar kunna bilda
Nya sakkun¬
niga angående
Venngarn.
Beskrivning.
62 Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
olika avdelningar, vilka var för sig försetts med nödiga utrymmen. För
särskiljandet har vidare sörjts, genom en isoleringsavdelning i källar¬
våningen, genom anordnande av enrumsavdelningar i våningarna å nedre
botten och eu trappa upp, varjämte två trappor upp en särskild avdel¬
ning bildats i köksbyggnaden.
Den av de sakkunniga över anstaltsanläggningen upprättade beskrivningen har
följande lydelse:
Nr 1.*) Slottet — en stenbyggnad under tak av plåt — bestående av ett
mittelparti och två flyglar. Här inrymmas:
1 trappa upp: bostad för föreståndare om 5 rum, hall och kök, 1 gästrum;
högra flygelns 3 rum lämnas tillsvidare obegagnade.
2 trappor upp: hall, samlingssal (Disasalen), 3 ruin för expeditionslokaler,
1 rum för läkare och 1 gästrum samt bostad för bokhållare, 4 rum och kök; 2
rum av historiskt intresse lämnas obegagnade.
Nedre botten: kol- och ångpannerum, badrum och klosetter samt förrådsrum,
bagarstuga och reservrum.
Kyrkan lämnas fullkomligt orörd och kommer ej att användas för anstaltens
räkning.
Möjlighet förefinnes att utan större kostnad indraga värmeledning i kyrkan
och högra flygeln.
Nr 2. Nybyggnad av tegel under tak av plåt.
Källarvåningen innehåller :
i köksflygeln: tvättstuga med tork- samt mangel- och strykrum, kölrum, ång¬
pannerum och maskinrum för elektrisk belysning jämte förrådsrum;
i huvudbyggnaden: rum för torkning av kläder, badavdelning för patienterna
(karbad, badstuga, tvagningsrum, avklädningsrum och ett desinfektionsbad), 2
arbetssalar med förrådsrum, eu större korridor, som tillika kan användas som
arbetslokal eller förråd, isoleringsavdelning om 5 rum och 1 vaktrum samt städ¬
rum, tvättrum och klosetter. (I köksflygeln hava beräknats W. C., torvklosetter
1 övriga delen).
Bottenvåningen innehåller:
i köksflygeln: ångkök, skafferier, renseri, förrådsrum, bageri, serverings- och
diskrum, matsal med utrymme för 110 (eventuellt 120) personer och ett matrum
för personal;
i huvudbyggnaden (avdelning för nykomna patienter med 29 platser): vestibul,
kapprum och en stor korridor, tillika avsedd till dagrum, 1 rum för eu ogift
vårdare, 1 vaktrum och 1 expeditionsrum, 8 rum för vardera 3 patienter samt 5
rum, vardera för 1 patient, förrådsrum, tvättrum, städrum och klosettrum.
Våningen 1 trappa upp innehåller:
i köksflygeln: bostad för 1 husfader, 4 rum och kök jämte alkov och tambur
samt nödiga småutrymmen, 2 rum och kök för maskinisten, 1 rum för eldaren,
2 reservrum (för extra personal), 1 badrum samt förrådsrum och slask- och klo¬
settrum (W. C.);
i huvudbyggnaden (avdelning för 30 patienter): 1 hall, kapprum och korridor
(tillika dagrum), 1 rum för vårdare och 1 vaktrum, 1 rum för 4 patienter, 7 rum
*) Numren hänföra sig till karta och ritningar.
63
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
för vardera 3 patienter samt 5 rum för vardera en patient; dessutom förrådsrum,
tvättrum, städrum och klosetter.
Våningen 2 trappor upp innehåller:
(avdelning för 41 patienter, därav en för 10 patienter avskild från de övriga),
hall, kapprum, korridor (tillika dagrum), 2 rum för vårdare, 1 vaktrum, 3 rum för
vardera 4 patienter, 9 rum, vardera för 3 patienter, och 1 rum för 2 patienter,
1 arbetssal, förrådsrum, städrum, 2 tvättrum och klosettrum. — Dessutom i sär¬
skild avdelning av kökshi/ggnaden 2 rum för hushållerska, 1 rum för 2 köksbiträden
och 1 förrådsrum.
A vinden över köksflygeln 3 bostadsrum (för bagerska, tvätterska och ett
köksbiträde) samt 1 förrådsrum; i övrigt anordnas vindsutrymmet för förråd m. m.
— Möjlighet finnes att här inreda ytterligare rum till arbetssalar eller patientrum.
Nr 8. Boningshus av tegel under tegeltak (uppfört år 1910) innehåller nu
två lägenheter, vardera om 1 rum och kök med'tillhörande källare och vinds¬
utrymmen. A vinden kunna 2 rum inredas.
Förändras till sjukavdelning sålunda, att de två rummen bliva sjukrum och
det ena köket rum för sköterska; det andra köket användes fortfarande såsom
sådant. Ett bad inredes.
Nr 4. Boningshus lika med nr 8.
Blir bostad för 2 gifta vårdare, vilka här erhålla vardera 1 rum och kök
å nedre botten och ett rum å vinden. Rum och kök målas och tapetseras.
Nr 5. Boningshus av tegel under tegeltak (uppfört år 1912), innehåller 4
lägenheter, vardera om 1 rum och kök samt kallar- och vindsutrymmen. Dess¬
utom uthus av trä under tegeltak.
Användes utan förändring till bostad för ladugårdsförman, stallförman, för¬
dräng och en arbetskarl.
Nr 6. Boningshus av timmer under tegeltak (gula byggnaden), innehåller
för närvarande 1 lägenhet om 2 rum och kök, 2 lägenheter om 1 rum och kök
samt 2 enkelrum och 2 förstugor.
I denna byggnad beredes en bostad om 3 rum och kök för befallningsman
och eu bostad om 2 rum och kök för eu gift vårdare; varefter 2 rum återstå, som
i början användes till bostad åt personer, som då kunna krävas för jordbruket,
men sedan anordnas till rum för patienter, som någon tid vistats på anstalten
(4 platser).
Nr 7. Boningshus i trädgården av timmer under tegeltak, innehåller å nedre
botten 1 rum och kök, 2 enkelrum och en snickarverkstad; å vinden finnas 2
enkelrum och vindsutrymmen.
Här anordnas bostad för trädgårdsmästaren, 2 rum och kök till höger; till
vänster bibehålies verkstaden och i rummet därintill kan anordnas arbetslokal.
Rummen å vinden kunna användas liksom de två enkelrummen i nr 6 för 4
platser.
Nr 8. Drängstuga av timmer under tegeltak, innehåller nu 7 rum incl. kök.
Här kunna inredas diverse arbetslokaler, sedan anstalten börjat sin verk¬
samhet. Någon kostnad därför har ej nu beräknats.
Enligt instrument över en av domänintendenten i länet den 8 oktober 1912
hållen syn å Venngarn finnas vid huvudgården vidare följande byggnader:
Nr 9. Brygghus av timmer under tegeltak, innehåller mjölkkammare och
tvättstuga. Då tvättstugan ej vidare behöves, kan ett provisoriskt mejeri för an¬
staltens behov inredas bär.
64
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Kr 155.
Nr 10. Spannmåls- och mjölbod av timmer under tegeltak.
Nr 11. Materialbod av timmer under tegeltak.
Nr 12. Svinhus och hönshus av timmer under spåntak.
Nr 13. Hemlighus av stolpar och bräder under brädtak.
Nr 14. Vagnshus och vedbod av stolpar och bräder.
Nr 15. Lada av stolpar och väggar av kluvet virke under spåntak.
Nr 1(>. Ladugårds- och stallbyggnad av gråsten under spåntak, inredd för 80
kor, 9 par oxar och 16 hästar.
Nr 17. Loge av stolpar och bräder under spåntak.
Nr 18. Smedja av timmer med kolbod av stolpar och bräder under tegeltak.
Nr 19. Fiskarstuga vid Garnsviken av reveterat timmer under tegeltak,
innehållande 1 rum och kök.
Källare med överbyggd bod av timmer under tak av rör och halm.
1 stuga vid Öster Wela och 1 stuga vid Väster Wela jämte källare och bod.
Vid den ovannämnda synen antecknades, dels att redskapslider saknades,
dels att den i ladugårdshuset avbalkade avdelningen för stall var för trång och
för ändamålet ytterst otjänlig, men däremot lämplig till oxstall, ävensom att den
för oxar inredda delen av fähuset var väl behövligt till utökande av det alltför
knappt tilltagna utrymmet för kor, dels att för skördens tillvaratagande erfor¬
drades två utlador å ägorna, varjämte en mindre tvättstuga erfordrades för de
två nya statbyggnaderna (nr 3 och 4). Med anledning härav hade uppgjorts rit¬
ningar till dessa byggnader och kostnadsförslag, slutande på eu summa av 19,053
kronor 75 öre, vilka byggnader blivande arrendator skulle före den 1 oktober
1920 uppföra med rätt till avdrag å arrendeavgifterna. Vid synen antecknades
vidare, att jordens hävd befanns god och att byggnaderna voro väl underhållna.
De i syneinstrumentet omnämnda nybyggnadsarbeten hava förutsatts kunna
tillsvidare anstå samt utföras i den mån sådant befinnes för anstalten erforderligt.
Redan i början av anstaltens verksamhet synes det bliva nödigt att uppsnygga
ladugården och bygga en gödselstad. Kostnaden för dessa arbeten (vilka torde
betinga omkring 3,000 kronor) har dock ej ansetts böra upptagas vid beräkning
av kostnaden för anstaltens anläggning.»
Läget av nu befintliga byggnader vid Venngarn ävensom platsen
för den föreslagna nybyggnaden framgår av en under utredningen upp¬
rättad karta, som i förminskad skala återfinnes å följande sida.
Ifråga om grundförhållandena å den plats, varest nybyggnaden av¬
setts skola förläggas, bär ingenjörsfirman 13ennet & C:o, som verkställt
mätningar och borrningar å platsen, med åberopande av en däröver upp¬
rättad borrkarta, i avgivet intyg förklarat, att berggrunden ligger å jäm¬
förelsevis ringa djup från markytan och att jordlagren bestå av fast
lera med ett mindre gruslager närmast berggrunden, varför firman anser
grundförhållandena här särdeles lämpliga.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 111 höft. (Nr 155.)
S&ztens VcircUznstaZt /orJTZkofiöljäst er ~vtcZ JVé7i7zt7cz77i3 /fzi7i<73<yä.7rZ.
X
Ci
cn
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
(56
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 155.
Kostnads¬
beräkning
190,000
7.000
5.000
Enligt gjorda beräkningar utgör kostnaden för anstalten, utförd
enligt de upprättade ritningarna och beskrivningen:
Patientbyggnaden ............................................
Ändringar i slottet ...........................................
Reparationer å andra byggnader...................
Anläggningar för värme, vatten oeh belysning:
Värmeledning i patientbyggnaden ....
y i slottet.............................
Ledningar för vatten och avlopp ........
Pumphus.....................................................
Anläggning för elektrisk belysning. ..
Åskledare, telefon- och ringledningar.
Arkitekt- och kontrollantarvoden...................
kr.
»
25.000
5,200
42.000
1,000
37,500
1,800
112,500
10,500
Kronor 325,000
Den närmare beräkningen av en del av nämnda summor framgår
av särskilda genom de sakkunnigas försorg upprättade kostnadsförslag,
för vilka emellertid här icke torde behöva vidare redogöras.
Såsom av det ovan anförda framgår, uppgår kostnaden för vård¬
plats till 3,250 kronor.
De sakkunniga framhålla visserligen möjligheten att genom redu¬
cering av utrymmet på en eller annan plats kostnaden skulle kunna
något nedbringas, men anföra tillika, att de ansett det lämpligare, att
utrymmet är så tillmätt, att någon utvidgning kan äga rum. Sålunda
påpeka de sakkunniga, att arbetssalen 2 trappor upp i nybyggnaden
möjligen kan undvaras eller utrymme därför erhållas på annat håll, t. ex.
å vinden, varigenom plats för ytterligare 10 patienter skulle vinnas
utan ökad kostnad eller med en obetydlig ökning. I detta sammanhang
må nämnas, att matsalen är avsedd för 110 patienter, men kan rym¬
ma 120.
Vidare erinra de sakkunniga, att det kan förväntas, att statens kraft¬
ledningar från Älvkarleby under loppet av nästa sommar nå Märsta järn¬
vägsstation, samt att, om kraft till belysningen kunde hämtas därifrån,
kostnaden för belysningsanläggningen vid Venngarn givetvis skulle ställa
sig väsentligt billigare än ovan beräknats.
För anstaltens inventarier hava de sakkunniga beräknat:
för lantbruksinventarier.................................... 40,000: —
» inre inventarier, incl. verktyg............... 40,000: —
Kronor 80,000: —
67
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
En fullständig kreatursuppsättning kräver möjligen ett högre belopp,
men uppsättningen torde enligt de sakkunnigas mening böra komplet¬
teras efter hand.
Sammanlagda kostnaden för anstalten skulle således komma att
uppgå till kronor 405,000.
Rörande de årliga kostnaderna för anstaltens dritt hava de sak¬
kunniga uppgjort följande approximativa förslag:
U tyifter.
Avlöningar ..............................................................................
Utspisning för personal, 15 personer 365 dagar å 0,80
» 3) patienter, 100 » 350 » å 0,80
Beklädnad ...........................................................................
Värme och lyse...................................................................
Tvätt och renhållning .......................................................
Fastighetens underhåll.........................................................
Underhåll och nyanskaffning av inre inventarier......
Inköp av arbetsmaterial...............................................
Underhåll och anskaffning av j ord bruksinventarier,
inköp av utsäde, foder etc...............
Flitpenningar....................................................
Läkemedel och instrument ........................
Diverse omkostnader.....................................
kronor
3)
))
»
»
))
»
»
30.000
4,380
28.000
1,000
13,000
2,000
4.000
1.000
3,000
............... »
|
6,000: —
|
.............. »
|
6,000: —
|
............. »
|
1,000: —
|
................ »
|
3,620: —
|
Summa kronor
|
103,000: —
|
Inkomster.
Avgifter för 100 patienter å 1,50*) under 350 dagar kronor 52,500: —
Inkomst av patienternas arbete inom anstalten......... » 2) 10,000: —
Inkomst av jordbruk och trädgård................................ » ') 15,000: —
Statens tillskott.................................................... »_25,500: —
Summa kronor 103,000: —
*) Vårdavgiften har upptagits till 1 kr. 50 öre för dag i enlighet med betänkandet den 14
januari 1914. Skulle det framdeles visa sig, att så hög avgift ej kan fordras, ökas härigenom
statens årliga tillskott.
J) Med anstaltens utveckling torde dessa poster så småningom komma att stiga.
Driftkost¬
nader.
68
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 155.
Slutligen hava de sakkunniga uttalat som sin mening, att anstalten,
under förutsättning att beslut om dess byggande fattas inom närmaste
tiden och att arbetet därefter påskyndas, torde kunna fullbordas till
hösten år 1915, så att den då kan träda i verksamhet.
särskilt ytt- Vid de sakkunnigas uttalande har fogats ett särskilt uttalande av
doktor von doktor von Post av följande lydelse:
Post.
»Sedan ritningarna till en statens alkoiiolistanstalt vid Venngarn nu under¬
gått en del smärre ändringar och tillägg samt blivit fullständigt utarbetade, finner
jag dem ändamålsenliga och tilltalande samt vill för min del förorda dem, för-
såvitt anstalten skall uppföras vid Venngarn.
Att anstalten vid Venngarn enligt dessa ritningar kan åstadkommas något
billigare än enligt Adöförslaget är naturligt, då en liel del däri upptagna lokaler
och anläggningar såsom samlingslokal, styrelserum, dagrum, mejeri, bostad för
syssloman samt W. C. m. m., antingen äro uteslutna ur Venngarnsförslaget eller
ock finnas så gott som färdiga i slottet.
Vidare har uti Venngarnsförslaget en del inskränkningar och besparingar
gjorts, som icke förekomma i Adöförslaget. Så har t. ex. i Venngarnsförslaget
luftkuben per patient avsevärt minskats, taket belagts med plåt i stället för tegel,
träbjälklag delvis använts i stället för s. k. Svea bjälklag, toalett- och klosettrum
belagts med asfalt i stället för viktoriaplattor och samtliga logement och
korridorer beräknats med fernissade trägolv i stället för Ådöförslagets linoleum-
mattor o. s. v.
Att dessa inskränkningar och besparingar i viss grad äro försämringar, kan
ej förnekas. Likaså håller jag för sannolikt, att Adöförslaget, om detsamma re¬
ducerades efter samma grunder, som det föreliggande Venngarnsförslaget, skulle
komma att ställa sig relativt (per patient) lika billigt om ej billigare än detta.
Beträffande driften av anstalten känner jag mig övertygad om, att denna
kommer att ställao sig relativt dyrare (per patient) vid Venngarn, än vad den
skulle gjort vid Adö. Anstalten vid Venngarn är mera splittrad och svårskött
och fordrar mera personal, och slottet kommer helt säkert att bliva dyrbarare
i uppvärmning och underhåll än man tänkt sig.
Jag kan icke underlåta att, då jag blivit anmodad att biträda vid utarbetandet
av Venngarnsförslaget, begagna detta tillfälle att klargöra min ställning i princip
till detsamma — detta för att fritaga mig från allt ansvar för hur det kan
utfalla.
Det är enligt min mening ofrånkomligt, att bristen på vare sig naturlig
eller konstgjord isolering vid Venngarn och anstaltens mera splittrade läge samt
dess närhet till Sigtuna, Märsta och Stockholm äro allvarliga olägenheter, som
komma att bereda en blivande föreståndare och personal vid Venngarn stora
svårigheter och bekymmer.
Enligt lagens anda och mening skulle åstadkommas en anstalt för interne¬
ring, där vederbörande skulle kunna mot sin vilja kvarhållas för viss tid, dit man
skulle kunna från andra anstalter sända personer, som man vore ur stånd att
disciplinera, och slutligen skulle anstalten vara så beskaffad, att insmuggling av
spritvaror någorlunda effektivt kunde förhindras.
(39
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
Att realisera dessa önskemål på en öppen anstalt vid Venngarn med dess
omgivningar torde bli mycket svårt. Enligt min tro behöver personalen, om
detta skall lyckas, betydligt ökas. En ute på fria fältet vid Venngarn sysselsatt
patient kan t. ex. snart sagt när som helst utan hinder företaga en fotvandring
direkt till det närbelägna lockande Stockholm eller till Märsta och Sigtuna, vari¬
från han utan svårighet, isynnerhet sommartid, finner lägenhet till Stockholm. I
Stockholm ges det en mångfald möjligheter för en f. d. »sjåare» eller annan sorts
alkoholist att uppehålla sig utan att bli fast.
Motiv till rymning finnas av mångahanda slag. Utom spritbegär och läng¬
tan efter ett fritt vagabonderande levnadssätt och sexuella inflytelser kan man
tänka sig, att den internerade kan ledas av hämndlystnad mot dem, som föranlett
hans internering t. ex. någon anhörig eller, såsom ju med vissa alkoholister är
så vanligt, svartsjuka mot en hemmavarande hustru. I de bägge sistnämnda
fallen kan en rymning leda till bedrövliga följder.
Lika illa ställt är det med möjligheterna att förekomma insmuggling av
spirituösa vid Venngarn. Det lärer där ej stöta på stora svårigheter för den
internerade att genom bekanta få spritvaror deponerade på överenskommen plats
i skogsbackarne runt om Wenngarn. Sådant kan vid detta stora, öppna och
därför svårbevakade område ske utan nämnvärd risk för upptäckt.
Nu är som bekant den blivande statsanstalten i stor utsträckning avsedd
för de farliga alkoholisterna. Nykterhetskommittén invänder, att dessa i regel
äro farliga endast, då de påverkas av spritdrycker. Detta må vara sant, men det
gäller då också att effektivt förhindra sådan påverkan, annars kunna stora svå¬
righeter och faror uppkomma såväl för anstalten själv och dess personal som för
i omgivningen boende personer ävensom för de internerades anhöriga. Ett effek¬
tivt förhindrande av spritsmuggling synes vid Venngarn med den ringa personal,
som enligt förslaget står till buds, erbjuda synnerligen stora svårigheter.
Att förhindra rymning och spritsmuggling hade nog blivit rätt svårt även
vid Ådö. Där funnos dock patienter och vårdare samt övriga tjensteman sam¬
lade inom en byggnad eller omedelbart intill. Varje avdelning inom byggnaden
utgjorde ett slutet helt för sig, lätt att övervaka. Området, betydligt mindre än
vid Venngarn, utgjordes av en ö med naturlig begränsning. Man kunde hos
myndigheterna utverka denna Ö3 fridlysning och förbjuda besök på densamma
annat än vid laga ärenden och på viss bevakad plats. Man kunde inskränka
antalet båtar till ett minimum, val låsta, och vilkas nycklar innehades av vårdare
eller tjänstemän, och därigenom öva kontroll över förbindelserna med omgiv¬
ningen.
Adö ligger längre från Stockholm och erbjuder svårare kommunikationer
med denna stad o. s. v.
Att den naturliga begränsningen bortfaller på vintern, då sjön fryser, är
visserligen en svår olägenhet, som dock förminskas därav, att såväl rymning
som spritlangning under vintern erbjuder större svårigheter än under som¬
maren.
Att jordområdet vid Ådö (140 tunnland) skulle vara för litet, såsom nyk¬
terhetskommittén framhåller, kan jag för min del ej instämma uti. Om man
betänker, att inom anstalten ständigt kommer att behövas ett 10-tal eller 20-tal
till handräckning, att minst lika många kunna arbeta i ladugård och med skötsel
av husdjur, och att slutligen med säkerhet det stora flertalet av patienter komma
från städerna och äro invanda uti industriella yrken och följaktligen i huvudsak
måste sysselsättas på verkstäder och arbetssalar, och att ännu andra av discipli-
70
Senare skri¬
velse av de
sakkunniga.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr ln5.
nära skäl måste liållas inomhus, så torde man finna, att det med eu intensiv
jordbruks- och trädgårdsskötsel ingalunda skulle varit omöjligt att vid Ådö be¬
reda full sysselsättning åt alla, som till jordbruksarbete kunde användas. Däremot
torde det vara tvivel underkastat, om det skall kunna lyckas att sköta hela
Venngarnsgodset på ett intensivt och ekonomiskt sätt utan att anställa avlönat
folk i betydligt större utsträckning, än som varit avsett vid Ådö och som avses
i nu föreliggande förslag.
Jag ber sålunda, utan att vidare ingå i detaljer, få som min mening fram¬
hålla, att Ådöförslaget i de flesta hänseenden är överlägset Venngamsförslaget
även i det skick, i vilket det senare nu föreligger, och att det bättre motsvarar
interneringslagens anda och mening.»
I en senare ingiven skrivelse hava de sakkunniga lämnat förteck¬
ning å den såsom erforderlig ansedda personalen å anstalten samt be¬
räknat följande avlöningar för personalen:
föreståndare...........................................................
|
......... 4,000
|
kronor,
|
läkare ...................................................................
|
......... 2,000
|
»
|
predikant ...............................................................
|
......... 600
|
»
|
bokhållare..............................................................
|
........ 1,600
|
»
|
husfader..................................................................
|
......... 1,600
|
»
|
befallningsman......................................................
|
......... 1,600
|
»
|
maskinist ..............................................................
|
......... 1,200
|
»
|
3 vårdare .............................................................
|
......... 3,000
|
»
|
4 d:o ..............................................................
|
......... 2,400
|
»
|
1 sjukvårdare (eller sköterska) ....................
|
......... 600
|
»
|
hushållerska .........................................................
|
......... 600
|
»
|
bagerska .............................................................
|
......... 400
|
»
|
tvätterska...............................................................
|
.......... 400
|
»
|
3 köksbiträden....................................................
|
.......... 750
|
»
|
trädgårdsmästare ................................................
|
.......... 1,000
|
»
|
ladugårdsförman..................................................
|
.......... 900
|
»
|
stallförman ..........................................................
|
.......... 800
|
»
|
fördräng................................................................
|
.......... 800
|
»
|
extra personal och vikariatsarvoden ...........
|
.......... 2,750
|
»
|
27,000 kronor.
Uti ifrågavarande skrivelse anföra de sakkunniga vidare:
»Förutom kontant avlöning erhålla alla — utom läkaren och predi¬
kanten, vilka ej behöva bo å anstalten — fri bostad, fri uppvärmning
och i övrigt erforderligt bränsle samt, där elektrisk belysning kommer
att anordnas, elektrisk ström för belysning i den utsträckning, som av
anstaltsstyrelsen kan varda bestämt; för läkare och predikant beräknas
fria resor. Härutöver erhålla 4 vårdare, sjukvårdare (sköterska) samt
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
7 L
hushållerska, bagerska, tvätterska och köksbiträden fri kost och tvätt.
Vissa befattningshavare torde dessutom böra tilldelas trädgårds- eller
planteringsland, varjämte trädgårdsmästaren bör få fria produkter ur
trädgården för eget behov.»
De sakkunniga hava i samma skrivelse slutligen erinrat, att det
icke synes möjligt att på förhand, innan anstalten trätt i verksamhet,
uppgöra en definitiv lönestat, i synnerhet som icke ens de olika tjän¬
sterna kunna med bestämdhet angivas, samt att de angivna lönebeloppen
därför borde betraktas allenast som underlag för beräkning; av den
summa, som kommer att åtgå till avlöningar vid anstalten. Tillsvidare
synas, anföra de sakkunniga, ej böra av riksdagen anslås några bestämda
löner utan allenast en totalsumma, varefter det torde få ankomma på
Kungl. Maj:t att bestämma avlöningsförmånerna eller grunderna för
desamma, och borde blivande befattningshavare vara underkastade de
ändrade anordningar i fråga om tjänsten, som visa sig erforderliga.
Slutligen framhålles, att ordföranden och ledamöter i anstaltens styrelse
torde böra förklaras berättigade till rese- och traktamentsersättning
enligt 3:dje klassen i resereglementet.
Under det de sakkunnigas arbete pågått, har jag med överlämnande
av ritningar, utvisande det ifrågasatta användandet av slottsbyggnaden
vid Venngarn ävensom läget av den föreslagna nybyggnaden, anmodat
vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien att avgiva yttrande, huru¬
vida från akademiens sida något vore att erinra mot slottets användande
för den ifrågasatta anstalten. I sitt med anledning härav den 5 maj
1914 avgivna yttrande har akademien anfört, att, då ett förläggande av
anstaltens nybyggnader på den plats, förslaget avser, onekligen måste
verka störande och beröva slottet mycket av dess allmänna värde som
enhetlig och stämningsrik kulturbild, det synts akademien synnerligen
önskligt, att planen i denna punkt kunde modifieras, vadan akademien
hemställde om undersökning, huruvida ej nämaa nybyggnad kunde för¬
läggas till annan, lika lämplig plats, så belägen att berörda olägenhet
undanröjdes. Under framhållande av önskvärdheten att några för pa¬
tienterna avsedda arbetssalar ej förläggas inom slottet har akademien
förklarat, att den för övrigt ej funnit något att för sin del vid förslaget
erinra, under förutsättning att kapellet och de båda yttersta rummen i
östra1) flygelns 2:dra våning såsom viktiga kulturhistoriska minnen re¬
serveras och för framtiden hållas tillgängliga för allmänheten, samt att
akademien nu och framdeles sättes i tillfälle att yttra sig angående alla
tilltänkta restaureringar eller förändringar av slottet och dess gamla *)
Vitterhets-,
historie- och
antikvitets¬
akademiens
yttrande.
*) Bör rättare benämnas södra flygeln.
Yttranden
över de sak¬
kunnigas för¬
slag och
nykterhets-
kommittens
utlåtande.
Domän-
styrelsen.
Medicinal¬
styrelsen.
72 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
trädgårdsanläggning, i den mån de kunna beröra dessas kulturhistoriskt
intressanta partier.
Över de sakkunnigas förslag ävensom rörande det av nykterhets¬
kommittén avgivna utlåtandet hava yttranden infordrats och inkommit
från domänstyrelsen, medicinalstyrelsen, överintendentsämbetet och social-
styrelsen.
Domänstyrelsen förklarar sig icke hava något att erinra mot, att
Venngarns kungsgård vid utgången av nu löpande arrendeperiod den
14 mars 1915 tages i anspråk för inrättande av ifrågavarande anstalt,
under förutsättning att domänfonden beredes ersättning med det belopp,
som kan anses motsvara egendomens värde. Tillika erinrar styrelsen
om den av riksdagen beslutade försäljningen av tio lägenheter från
kungsgården och upplyser, att i anledning av den uppkomna frågan om
egendomens användning till en statsanstalt åtgärder ej vidtagits för
lägenheternas försäljning.
Medicinalstyrelsen har i sitt utlåtande anmärkt, att det av de sak¬
kunniga såsom erforderligt angivna luftutrymmet av 18 kubikmeter per
person enligt ritningarna icke förefinnes överallt och dessutom inskränkes
genom de i rummen befintliga skåpen samt att, ehuruväl ett så litet ut¬
rymme, vilket med den höjd, rummen å ritningarna erhållit, motsvarar en
golvyta av 6 kvadratmeter per person, om än mycket knappt, dock icke
kan anses alldeles otillfredsställande i en så stor anstalt, det likväl ställer
stora fordringar på ventilations- och därmed även på uppvärmningsanord-
ningarna. 1 brist på förslag till dessa sanitärtekniska anordningar har
medicinalstyrelsen funnit sig icke kunna ingå i prövning av dessa viktiga
förhållanden.
Vidare har styrelsen anfört, att de i nybyggnaden föreslagna torvmulls-
klosetterna så mycket hellre böra undvikas i den stora starkt belagda
anstalten, som W. C. föreslagits i en del av byggnaden, att förlägg¬
ningen av ångpannorna och maskiner under matsalarna är mindre lämp¬
lig och att, om den skulle bibehållas, isolering kräves i trossbottnarna, att
för undvikande av olägenheter särskild omsorg bör ägnas åt uppvärm¬
nings- och ventilationsanordningarna i tvättstugan, som blott har en
höjd av 2,5 meter, samt att ångpannerummet i nybyggnaden bör få
egen utgång till det fria med hänsyn till os vid slaggningar samt be¬
kvämt avlägsnande av aska, slagg m. m.
Överintendentsämbetet anför i sitt utlåtande följande.
Överinten-
dentsämbetet.
Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 155.
73
. »I fråga om den nja patientbyggnaden vill det synas ämbetet, som om
patientrummen vore alltför små, synnerligast de för tre patienter beräknade, vilka
utgöra flertalet: kvadratyta golvareal per patient är i sagda rum allenast 5,2 7 m-
ocli kubikrymden blott 17,3 9 in3, under det att dessa mått, enligt ämbetets för¬
menande böra uppgå till resp. 6 in2 och 20 m3.
Enahanda synes förhållandet vara med de i källarvåningen inrymda tvätt-,
tork-, mangel- och stryklokalerna samt verkstadsrummen, till vilka sistnämnda
torde böra höra såväl förrådsrum för råvaror som för färdigarbetade produkter,
vilka senare lokaler saknas.
I likhet med vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens i ämnet av¬
givna yttrande — varav ämbetet varit i tillfälle att under hand taga del —
anser ämbetet sig böra framhålla önskvärdheten av, att den nya anstaltsbygg-
naden, om den skall förläggas till Yenngarn, måtte så placeras, att den icke,
såsom nu föreslagits, skulle komma att från infarten till gården te sig såsom en,
med hänsyn till byggnadsmassan, likvärdig, om ej större pendang till slottet;
någon svårighet att finna annan lämplig plats torde icke, efter vad ämbetet tror
sig veta, förefinnas, utan att kostnaderna därigenom behöva ökas.
Overintendentsämbetet vill även understryka det av akademien framställda
önskemålet, att icke något av slottets rum må användas till arbetslokal för här
avsedda patienter; detta önskemål finner ämbetet sig böra så mycket kraftigare
betona, som ämbetet vid granskning av förslaget till patientbyggnad ansett sig,
efter vad av det ovan anförda framgår, böra påpeka, att arbetslokalerna i denna
byggnad synas väl små och otillräckliga för det antal personer, som —- särskilt
vintertid — där lärer behöva beredas sysselsättning, helst jordbruket vid Venn-
garn, även under den brådaste tiden, knappast lärer lämna arbete åt mera än
cirka, en fjärdedel av hela patientantalet.
Beträffande de föreslagna åtgärderna i slottet synas de i allmänhet vara av
sådan natur, att de icke, därest de utföras pietetsfullt, kunna sägas skada detta
ur kulturhistorisk synpunkt i hög grad värdefulla minnesmärke. Emellertid kan
ämbetet, vad angår införandet av värmeledning och elektriska ljusledningar, för
sin del icke tillstyrka dessa arbeten, med mindre nödiga garantier lämnas, att
anordningarna och utförandet ej ingripa störande eller förvanskande i den åldriga,
byggnadens konstruktioner eller dekorativa detaljer, samt att sakkunnig kontroll
häröver kommer till stånd, vilket allt dock icke torde låta sig göra utan en ökning
med 2,000 kronor av den beräknade kostnaden. I fråga särskilt om värmeled¬
ningen, vars behövlighet väl torde kunna ifrågasättas, har ämbetet förvissat sig
om, att. pann- och kölrum kunna förläggas till den norra flygeln i stället för i
själva mittbyggnaden, och att man härigenom torde kunna undgå uppförandet av
den synnerligen vanprydande skorstenen på byggnadens utsida och använda
befintliga inre rökrör; denna omflyttning medför icke några ökade utgifter.
Vid granskning av kostnadsberäkningarna har ämbetet icke funnit, anledning
till annan erinran, än att posten för oförutsedda utgifter, i det specificerade kost-
nadsförslaget för nybyggnaden upptagen till 5,248 kronor 35 öre, samt posten till
arkitekt- och kontrollantarvoden, upptagen i samma förslag till 10,500 kronor,
synas otillräckliga. Ämbetet håller före, att för oförutsedda utgifter samt för
arkitekt- och kontrollantarvoden i kostnadsberäkningarna i fråga bör upptagas eu
summa av minst 27,000 kronor, varigenom alltså totalsumman skulle komma att
ökas med 11,251 kronor 65 öre.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 111 höft. (AV 155.) 10
74
Social¬
styrelsen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
Venngarns slott äger, såsom ovan antytts, ett synnerligen högt kultur¬
historiskt värde. Det har i särdeles ringa mån ändrats under de senaste två år¬
hundradena och står sålunda såsom ett ovanligt typiskt exempel på ett 1600-tals
herresätes inredning och anordning, vars vidmakthållande och skyddande för
störande ingrepp måste betraktas såsom en statens skyldighet.
Överintendentsämbetet, som lärer sakna befogenhet att ingå i prövning
angående lämpligheten av ett sammanförande av så många patienter av här
ifrågavarande slag som 100, finner visserligen ur de synpunkter, från vilka ämbe¬
tet har att skärskåda saken, icke fullgoda skäl för ett avstyrkande, men förut¬
sätter likvisst härvid, att bevakningen av denna mängd, mer eller mindre otill-
räkneliga personer kan göras så effektiv, att varje form för åverkan å den dyr¬
bara slottsbyggnaden bliver utesluten.
Ämbetet tillåter sig slutligen ifrågasätta, huruvida icke det avsedda målet
skulle på ett för statsverket mera ekonomiskt sätt kunna vinnas genom lämplig
omändring för ändamålet av sådana mindre fängelseanläggningar, som, enligt av
fångvårdsstyrelsens arkitekt ämbetet lämnade upplysningar, efter hand numera
torde bliva för andra statsändamål tillgängliga.»
Socialstyrelsen erinrar i det nu avgivna utlåtandet om sitt före¬
gående yttrande rörande en statsanstalt för alkoholistvård samt förklarar
sig vidhålla sin tidigare uttalade uppfattning därom, att de till sin omfatt¬
ning i alla händelser mycket begränsade anordningar, som staten själv
vidtager på detta område, böra bliva effektiva och hållbara, så att icke
förtroendet för interneringslagens genomförbarhet och alkoholistvårdens
nytta redan från början alltför mycket riskeras. Styrelsen finner det därför
icke heller vara tillrådligt att, såsom nykterhetskommittén förordat, vid¬
taga vissa provisoriska åtgärder för öppnandet av en statens anstalt i
mindre omfattning. Vinsten av att därigenom med några månader på¬
skynda interneringslagens trädande i kraft torde icke uppväga den skada,
som inför den allmänna opinionen kunde tillfogas interneringssystemet,
därest detta från början inleddes med anordningar, som vore ej blott
till omfattningen otillräckliga utan ock till sin beskaffenhet alltför otill¬
fredsställande.
Statens anstalt torde enligt styrelsens uppfattning näppeligen kunna er¬
hålla så stor omfattning, att å densamma kan beredas plats för några
»lättskötta» patienter, med vilket uttryck såväl nykterhetskommittén som
eu dess reservant betecknat sådana alkoholister, som endast i rusigt till¬
stånd äro farliga för eget liv eller andras säkerhet. Den av nykterhets¬
kommittén framförda tanken på »lättskötta» patienters behandling under
friare vårdformer genom placerande i smärre kolonier vid statsanstalten
skulle innebära en utvidgning av statens vårdskyldighet, som redan av
kostnadsskäl måste möta betänkligheter, och styrelsen ställde sig prin¬
cipiellt tveksam i fråga om lämpligheten av att staten experimenterar
75
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
med kolonatverksamhet och andra friare vårdformer, vilka otvivelaktigt
bättre lämpa sig för — och redan i viss mån upptagits av — allmän¬
nyttiga föreningar och stiftelser.
Enligt styrelsens uppfattning torde statsanstalten i alla händelser
nödgas omhändertaga ett icke ringa antal »farliga» alkoholister, före¬
trädesvis sådana, som på grund av alkoholismen stå på gränsen till
sinnessjukdom och även vid tvungen avhållsamhet från rusdrycker kunna
vara farliga för sin omgivning. Med den nu förefintliga stora bristen
på anstalter för sinnessjukvård torde nämligen ifrågavarande internerings-
förfarande komma att icke sällan anlitas med avseende å alkoholister,
som måhända med lika stort fog bort placeras å anstalt för sinnes¬
sjuka.
På grund av statsanstaltens uppgift såsom sista resurs för behand¬
ling av de svåraste och farligaste bland landets alkoholister bör den,
yttrar styrelsen vidare, ur säkerhetssynpunkt motsvara stora anspråk, och
det var med hänsyn härtill, som styrelsen funnit sig böra bland de olika
platser, som ifrågasatts, för sin del föredraga Ådö såsom förläggningsort.
Styrelsen hade därvid icke förbisett de fördelar, som i andra avseenden
kunde erbjudas å andra platser. Vad särskilt Venngarn beträffar, vilket
nu av nykterhetskommittén förordats, erbjuder detta förmånen av väsent¬
ligt större areal för såväl jordbruk som skogsbruk. Skulle emellertid
denna förmån kunna utnyttjas, måste, anmärker styrelsen, patienterna vid
sitt utearbete spridas ut över denna areal, som icke gärna kunde genom
avstängningsanordningar isoleras från omgivningarna. Då Venngarn vore
beläget vid allmän landsväg på 5 km. avstånd från stadssamhälle med
brännvinsförsäljning, torde det möta hart när oöverstigliga svårigheter att
så effektivt, som vid statsanstalten borde ske, förhindra sprittillförsel till
patienterna. Fastmer måste man då räkna med den sannolikheten, att
patienternas flitpenningar till icke ringa del komme att användas till
spritinköp, vartill villiga biträden ju icke plägade saknas. Nykterhets¬
kommittén hade visserligen häremot invänt, att de internerade icke torde
komma att missbruka den frihet, som måste lämnas dem, enär de då
förverkade sina utsikter att få interneringstiden förkortad, men styrelsen
å sin sida finner det i hög grad osannolikt, att patienter av det slag,
statsanstalten skulle få att vårda, i allmänhet hade några utsikter att bliva
utskrivna före interneringstidens utgång. För dem ställde sig ett olovligt
avvikande eller åtkomsten av sprit såsom synnerligen välkomna avbrott
i interneringstiden, så mycket mera som denna med lagstiftningens nu¬
varande läggning icke kunde förlängas, huru dåligt deras uppförande än
vore, och för övrigt, menar styrelsen, torde alkoholister av ifrågavarande
76
Kungl. May.tu Nåd. Proposition Nr 155.
typ icke mycket tänka på följderna av sina handlingar, blott de kunde
åtkomma berusningsmedel.
Styrelsen kan ej heller dela nykterhetskommitténs uppfattning om
den ringa faran av att internerad lyckas rymma. På grund av det
mindre tillräkneliga tillstånd, vari dessa de svåraste alkoholisterna ofta
befinna sig, torde nämligen risken för kringboende, särskilt kvinnor och
barn, enligt styrelsens mening, kunna antagas vara väsentligt större än
beträffande förrymda straffångar.
Då styrelsen ansett sig böra tillmäta de nu anförda synpunkterna
stor betydelse och Ådö även av nykterhetskommittén på denna punkt
tillerkänts bestämt företräde framför Venngarn, finner styrelsen sig böra
vidhålla sitt förord för den förstnämnda platsen.
Rörande det på uppdrag av chefen för civildepartementet nu utarbetade
förslaget till en statsanslag vid Venngarn erinrar styrelsen, att den nya
anstaltsbyggnaden är av väsentligt mindre omfattning än den vid
Ådö planerade på grund av att dels kubikutrymmet per patient något
inknappats (från c:a 20 till c:a 18 kubikmeter), dels dagrummen ansetts
obehövliga med hänsyn till möjligheten att såsom sådana använda korri¬
dorerna, dels verkstädsrummen begränsats, dels slutligen sjukavdelningen
samt vissa administrations- och bostadslokaler förlagts annorstädes, var-
förutom förslaget icke lämnar samma möjligheter till utvidgning och
ökning av patientautalet som Ådöförslaget.
Styrelsen finner åtminstone inknappningarna av patientrummens ut¬
rymme samt möjligen även borttagandet av dagrummen kunna utan
större olägenhet genomföras. Därest det vidare ansåges tillrådligt att be¬
gränsa anstaltens vårdkapacitet till högst 120 patienter, anser styrelsen
även anstaltsbyggnadens hela planläggning vara ägnad att medföra be¬
sparingar, utan att dess vårdegenskaper mera avsevärt förringas.
Bort flyttningen av vissa avdelningar, som i Ådöförslaget förlagts
till själva anstaltsbyggnaden, har möjliggjorts genom användande i
stor utsträckning av ett antal å Venngarn förefintliga byggnader.
Det ligger, säger styrelsen, i öppen dag, att såväl ur ekonomisk
som vårdsynpunkt större olägenheter för framtiden äro förknippade
med en anstaltsanläggning, fördelad på ett stort antal byggnader, de
flesta apterade för andra ändamål än de ursprungligen avsedda. Såsom
bestämt olämplig betecknar styrelsen sjukavdelningens förläggning till
eu särskild, på c:a 140 meters avstånd från anstaltsbyggnaden belägen
byggnad, där sjuksköterskan skulle lämnas ensam med patienterna. Över¬
huvud skulle å Venngarn de olika lokalernas fördelning på ett stort om¬
råde öka de förut framhållna olägenheterna av platsens läge, och dessa
olägenheter kunna visserligen genom väsentligt starkare bevakning och
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155. 77
därmed följande ökade driftkostnader bliva i viss mån avhjälpta, men
torde Ådöförslaget under alla förhållanden dock bliva det ur säkerhets¬
synpunkt bättre.
Vidare anför socialstyrelsen, att engångskostnaderna naturligen på
Ådö kunna reduceras i anslutning till det nu föreliggande Venngarnsför-
slaget. Därest det senares anstaltsbyggnad förlädes till Ådö, vilket utan
förändring syntes kunna ske, skulle visserligen ytterligare någon mindre
byggnad behöva uppföras för sjukavdelning, administration samt eu del
av personalen. Antalet byggnader och den bebyggda arealen skulle i alla
händelser bliva väsentligt mindre än å Venngarn. Att anordningarna
bliva mera praktiska samt underhålls- och driftkostnaderna billigare vid
sådan mera koncentrerad och till särskilt byggda lokaler förlagd drift,
anser styrelsen otvivelaktigt. Beträffande de i Venngarnsförslaget gjorda
kostnadsberäkningarna har styrelsen endast anmärkt, att de för ändringar
i slottet och värmeledning därstädes upptagna beloppen, tillsammans ut¬
görande 12,200 kronor, synas vara alldeles för låga. Särskilt lednings-
arbetena måste på grund av även innermurarnas tjocklek ställa sig dyr¬
bara. Då vidare åtskilliga av de i anspråk tagna rummen äro mycket
stora, torde enligt styrelsens åsikt för deras tillräckliga uppvärmning
erfordras ganska effektiva värmeanordningar, vilka medföra dryga såväl
anläggnings- som driftkostnader.
Slutligen anmärker socialstyrelsen, att Venngarnsförslaget förutsätter,
att anstaltens vårdkapacitet begränsas till högst 120 patienter, och att
det också är väsentligen med uppoffring av Ådöförslagets utvidgnings¬
möjligheter, som Venngarnsförslaget kunnat göras avsevärt billigare.
Med avseende härå har styrelsen endast hänvisat till sitt tidigare ut¬
talande därom, att de 150 platserna i Ådöförslaget snarare komme att
visa sig för fåtaliga än för många. Om sålunda en minskning i det
beräknade högsta antalet vårdplatser måste synas mindre, önskvärt, är
det, påpekar styrelsen, å andra sidan klart, att en sådan minskning vore
ägnad att medföra besparingar, oavsett om anstalten förlägges till den
ena eller andra platsen.
Av tillgängliga handlingar må, utöver vad redan nämnts, angående
Venngarns kungsgård här ytterligare antecknas, att kungsgården utgör
10 hela mantal samt omfattar 952 hektar 7,7 ar, därav 351 hektar 6,7 ar åker,
87 hektar 52,6 ar äng, 459 hektar 59,5 ar avrösningsjord och 53 hektar
88,9 ar impedimenter; att kungsgården jämte alla därtill hörande ägor
mot ett arrende av 5,650 kronor varit upplåten på arrende till översten
Knut Eklundh under tiden från den 14 mars 1909 till den 14 mars 1910
samt därefter genom kontrakt den 27 november 1909 upplåtits till
Uppgifter ang-
Venngarns
areal in. in.
78
Kungl. Maj:tv Nåd. Proposition Nr 155.
Eklundh för tiden till den 14 mars 1915 mot ett årligt arrende av
4,000 kronor, därvid dock från arrendet undantagits egendomens utmark,
som ställts under skogsstatens vård och förvaltning med rätt för arren-
datorn att därifrån erhålla utsyning av husbehovsvirke i viss omfattning;
att till kungsgården höra ett stort antal bebyggda torplägenheter, av vilka
enligt nämnda kontrakt två, Öster- och Västervåla, skola brukas under
huvudgården samt de andra, efter skedd sammanslagning utgörande
ett antal av 24, brukas av olika personer, vilka hava att till arren-
datorn utgöra vissa dagsverken m. m., som dock ej få bestämmas högre
än ett visst i kontraktet bestämt maximum; att vid besiktning, som den 8
oktober och den 14 december 1912 hållits för arrendeuppskattning av egen¬
domen, också prövats uppkommen fråga om egendomens styckning, och
att uppskattningsmännen därvid tillstyrkt en uppdelning av kungsgården
i enlighet med ett redan tidigare upprättat förslag, därvid som skäl fram¬
hållits, bland annat, att det mötte svårighet dels att mot avgäld i form
av dagsverken få brukare till torpen och dels att för kungsgården odelad
betinga ett skäligt arrende; att efter vederbörande myndigheters till¬
styrkan Kungl. Maj:t i proposition den 31 december 1913 (nr 24) före¬
slagit riksdagen att medgiva, att tio till kungsgården hörande, å en
uppgjord ritning upptagna lägenheter skulle få upplåtas enligt kungl.
kungörelsen den 17 oktober 1913 angående grunder för upplåtande av
egnahemslägenheter från vissa kronoegendomar och med iakttagande
av de i kungl. brevet till domänstyrelsen samma dag meddelade närmare
bestämmelser i fråga om tillämpningen av berörda grunder, vilken fram¬
ställning av riksdagen bifölls enligt dess skrivelse den 24 februari 1914;
att nämnda torplägenheter, som skulle bildas delvis genom samman¬
slagning av flera förutvarande torp, hava eu areal av tillhopa 228 hektar
9 ar, saluvärderats till 76,995 kronor och hava ett arrendevärde av 2,990
kronor samt alla äro belägna å södra delen av kungsgårdens ägoområde;
att efter avdrag av nämnda lägenheter vid kungsgården finnas 253
hektar 66,3 ar åker, 75 hektar 61,7 ar äng, 351 hektar 37,6 ar avrös-
ningsjord och 43 hektar 33,i ar impedimenter eller tillhopa 723 hektar
98,7 ar; att egendomens arrendevärde efter eu blivande försäljning av
lägenheterna uppskattats till 4,160 kronor; samt att av den återstående delen
av kungsgården fortfarande eu del brukas under särskilda bebyggda
tölp, nämligen Djurgården, Nydal, Sjöängen, Stenhagen, Murarbo, Ven-
nerbo, Utanby, Klappslätt och Skogstorp.
Rörande ägornas beskaffenhet innehåller instrumentet över ovannämnda be¬
siktning följande:
»Av den såsom åker och tomter angivna arealen 351,06.70 bär utgöras 0,17.3o
har dels av plantskolor för uppdragande av skogsplantor, dels av tre sedan flera
79
Kling!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
år tillbaka på grund av utfartsvägens omläggning förlagda smärre åkerbitar,
116,67.70 har av till underlydande torp anslagna områden, därav 4,07.00 har tomt
och 112,60.70 har åker och trädgårdsland, samt 10,08.io har, det i skogen belägna
s. k. Hellsbokärret, av särskilt utarrenderad jord. Återstoden 224,08.60 har, som
brukas till huvudgården, består av 2,6 7.1 o bär tomter, 2,10.7o har park, 1,59.90
har trädgård samt 217,70.90 har åker. Åkerjorden består till en areal av 33,2 5.5 0
har s. k. rödjord eller röddya, 10,o 8. i o har i Hellsbokärret av lättjord och åter¬
stoden av till större delen lermylla och lerjord.
Ängsmarken, upptagen till 87,52.60 har utgöres dels av 5,ii.30 har odlings¬
bar mark i beteshagar, dels av 2,44.80 har smärre lindor på spridda ställen, dels
av 33,7 8.7 0 har hårdvallsäng, som på grund av vattenståndet i Mälaren icke kan
med fördel uppodlas till åker, och 35,75.40 har sidvallsäng samt 10,42.40 har
fräkenbotten.
Avrösningsjorden, å ovannämnda karta upptagen till 459,59.50 har, inne¬
håller enligt vid år 1907 verkställd arrendeuppskattning meddelad uppgift 251,06
har skogbeväxt skogs- och hagmark med en beräknad årlig avkastning av 218
kubikmeter virke.
Av den såsom impediment å kartan upptagna arealen tillsammans 53,88.9 0
har utgöras 38,40.50 har av s. k. vassbotten i Garnsviken.»
Såsom redan anmärkts av de inom departementet tillkallade sak¬
kunniga, skulle utsikt förelinnas att erhålla elektrisk kraft till anstalten
från Älvkarleby kraftverk. Vattenfallsstyrelsen har på förfrågan härom
meddelat, att en kraftledning är ifrågasatt att framdragas från Uppsala
söderut med ändamål att förse stations- och industrisamhällena längs en
del av stambanesträckan Stockholm—Uppsala med elektrisk energi.
Rörande en elektrisk anläggning vid Venngarn har nämnda styrelse vidare
under hand meddelat, att kraften finge uttagas från den kopplingsstation,
som av styrelsen eventuellt komme att förläggas vid Märsta järnvägsstation
samt överföras till Venngarn medelst en enkellinje å trästolpar, som finge
byggas och underhållas av styrelsen. De anläggningar, som erfordras
vid Venngarn, hava med anslutning i jämförliga delar till det vid de
sakkunnigas utredning fogade, av elektriska prövningsanstalten uppgjorda
kostnadsförslaget av styrelsen beräknats till 21,000 kronor, vartill kommer
kostnaden för tre i prövningsanstaltens förslag ej upptagna motorer in. in.,
2,500 kronor'), alltså tillhopa 23,500 kronor. Eu reservanordning med
ackumulatorbatteri anses mindre nödvändig vid leverans av kraft från
Älvkarleby än vid egen kraftanläggning, men betecknas av styrelsen såsom
fördelaktig, då vårdanstalten därigenom kan göra sig i stort sett obero¬
ende av eventuella driftstörningar å ledningarna. En sådan reservanlägg¬
ning beräknas kosta 10,500 kronor. Årskostnaden för anläggningen be- *)
Uttalande av
vattenfalls¬
styrelsen.
*) Dessa motorer hava tagits med i beräkning i andra delar av de sakkunnigas utredning.
80
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
Direktören vid
Svartsjö
tvångsarbets-
anetalt.
räknas till 10 % å anläggningskapitalet och kostnaden för hela det kraft-
belopp, som skulle levereras, inberälcnat avgift för kraftledningen, till högst
5,000 kronor för år. Utan reservmaskiner skulle årskostnaden alltså uppgå
till 7,350 kronor och med detta till 8,400 kronor, vilket enligt styrelsens
åsikt utgör ungefär samma belopp, vartill kostnaden torde uppgå, då den
elektriska energin framställes vid egen kraftanläggning. Styrelsen har
slutligen meddelat, att, om kraft tages från Älvkarleby, någon särskild
driftspersonal ej torde behöva anställas för skötseln av den elektriska
anläggningen, utan lära de mindre reparationsarbeten, som förekomma,
kunna utföras av annan vid vårdanstalten anställd, därtill lämplig person.
Slutligen har på min anmodan direktören And tvångsarbetsanstalten
å Svartsjö G. Reutercrona gjort ett uttalande i ämnet. Han yttrar i en
den 4 juni 1914 dagtecknad skrivelse följande:
»Den jordareal, som står till buds vid Ådö, synes mig redan från
början vara för knappt tilltagen vid en anstalt för 100 patienter (jag
förutsätter därvid, att de internerades arbetskraft är ungefär likvärdig
med de å Svartsjö intagnas) och skulle bliva detta än mer, efter det
anstaltens verksamhet pågått några år med ett rationellt bedrivande av
jordbruket. Bristen på nödigt jordutrymme skulle naturligen göra sig
ännu mera kännbar, om patientantalet höjdes till 150, och ingalunda i
betryggande mån uppvägas genom omläggandet av möjligast största
jordareal till trädgårdsbruk (om jorden nu lämpar sig härför), då en
rationellt och ekonomiskt driven trädgårdsanläggning numera ej gärna
kan sysselsätta någon avsevärt stor personal.
Venngarns kungsgård erbjuder med avseende å jordutrymme helt
andra möjligheter och måste av mig i varje hänseende lämnas ett obe¬
tingat företräde såsom plats för en statens vårdanstalt för alkoholister.
Här linnas utvecklingsmöjligheter å alla områden, och den stora skogs¬
arealen lämnar tillfälle till lämpligt utearbete även å årstid, då jordbruks¬
arbetet i övrigt ej giver full sysselsättning åt anstaltens personal. Här¬
jämte synas de många bebyggda torplägenheterna vid Venngarn bliva av
ovärderligt gagn vid framtida behov att för en del patienter kunna till-
lämpa en något friare anstaltsvård.
Vad beträffar frågan om rymning och insmuggling av rusdrycker
synes de mera skenbara fördelar, som Ådö i dessa avseenden skulle
erbjuda, ej böra tillmätas någon som helst avgörande betydelse vid valet
av plats för en anstalt av nu avsedd art. Det omkring 90 meter breda
sundet mellan Ådö och fastlandet torde i ifrågavarande hänseende ej
kunna lämna mera betryggande skydd än de härvidlag ävenledes gynn¬
samma omgivningarna vid Venngarns kungsgård, vilken i bevaknings-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
SI
hänseende måste anses erbjuda alla möjligheter till en ostörd och fram¬
gångsrik anstaltsvård.»
Såsom ovan framhållits, har ikraftträdandet av lagen om behandling-
av alkoholister (interneringslagen) gjorts beroende av Kungl. Maj:ts för¬
ordnande. Detta bär skett bland annat därför, att det ansetts nödvän¬
digt att före lagens ikraftträdande hava tillgänglig en statens vård¬
anstalt för mottagande av alkoholister, om vilkas internering beslut fattats
men vilka icke lämpligen kunna mottagas eller behållas å enskilda eller kom¬
munala anstalter. Förarbeten för uppgörande av förslag till eu statens vård¬
anstalt för alkoholister hade också igångsatts, redan innan internerings¬
lagen förelädes riksdagen. Sedan dess har arbetet med utredningen om
eu sådan anstalt fortgått och olika myndigheter hörts i ärendet. Därvid
har från skilda håll betonats vikten av anstaltens tillkomst, och då
utredningen nu synes mig hava nått den punkt, att frågan bör kunna
företagas till avgörande, har jag ansett ärendet icke längre böra undan¬
skjutas.
Vid statsanstaltens anordnande måste man söka förverkliga de
uppgifter, osom enligt interneringslagens grundprinciper avsetts för den¬
samma. A ena sidan skall anstalten kunna upptaga sådana alkoholister,
mot vilka samhället behöver skydda sig, å andra sidan åsyftas dock ej
någon asyl i egentlig mening, vilket särskilt framgår av tvångsinter-
neringens tidsbegränsning. Med hänsyn härtill torde man beträffande
statsanstalten böra kräva, att å densamma äro vidtagna alla de anord¬
ningar, vilka ur säkerhetssynpunkt äro erforderliga för att kunna discipli¬
nera och uppfostra patienter, som med hänsyn till sin svårskötthet ej
kunna mottagas eller behållas å de enligt lagens bestämmelser såsom
allmänna erkända anstalterna. På samma gång bör anstalten dock vara
en verklig vårdanstalt, där ett målmedvetet och planmässigt arbete bedri-
ves till patienternas förbättrande. Ur den förstnämnda synpunkten torde
det vara uteslutet, att staten giver sin vård alltför fria former, då det
just är saknaden av ett effektivt tvång på andra anstalter, som motiverar
statens ingripande med sina maktmedel. Därav följer emellertid ej,
att staten skulle lägga uteslutande vikt på tvångsåtgärderna; tvärtom bör
tvånget mer och mer lossas, så snart detta visar sig rådligt, och den
vårdande verksamheten utövas så långt sig göra låter. Visserligen kunde
man tänka sig, att patienterna flyttades från statsanstalten till en anstalt
med mindre sträng regim, så snart tvånget ej längre visade sig ound¬
gängligen nödigt. I praktiken låter sig dock detta antagligen i många
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 111 höft. {Nr 155.) 11
Departements¬
chefens
yttrande.
Behovet av eu
statsanstili.
Huvudsyn¬
punkter vid
anstaltens
anordnande.
82
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
fall icke lätt genomföras, vadan man måste räkna med att statsanstalten
själv skall vara i stånd att utföra uppfostringsarbetet. Denna dubbelhet
i anstaltens verksamhet är det, som gör anstaltens planerande förbundet
med vissa svårigheter, och det är just lösandet av denna uppgift, som
utredningsarbetet bland annat åsyftat. Huru långt statsanstalten skall
gå i sin vårdande uppgift, kan naturligen ej på förhand närmare bestäm¬
mas. Den av socialstyrelsen i denna del uttalade uppfattningen, enligt
vilken statens vårdskyldighet ej bör omfatta kolonatverksamhet och andra
friare vårdformer, kan ju hava åtskilligt fog för sig. Men i allt fall
synes det mig lämpligt att, åtminstone intill dess tillräcklig praktisk
erfarenhet på detta område vunnits — vilket för närvarande långt ifrån
är förhållandet — staten icke helt och hållet förbiser dessa vårdformer.
Jag kan ej finna några övertygande skäl för att låta denna försöks¬
verksamhet på ett ännu jämförelsevis oprövat område, där staten, kom¬
muner och enskilda möta varandra i arbete för vinnande av ett gemen¬
samt humanitärt mål, bliva föremål enbart för kommuners och enskil¬
das initiativ. Det torde därför ej vara riktigt att här strängt begränsa
den nu föreslagna statsanstaltens verksamhet. För de å anstalten
vårdade patienterna skulle det sannolikt vara lämpligt, om anstalten
kunde under friare former fortsätta med vården. Särskilt innan de kom¬
munala nykterhetsnämnderna hunnit sätta sig in i sina uppgifter, torde
det vara av synnerlig vikt, att de allmänna anstalterna för alkoholistvård
i största möjliga mån åtminstone underlätta anskaffandet av lämplig
sysselsättning åt den förutvarande alkoholisten vid hans utskrivning
från vederbörande anstalt. Detta bör ock gälla en blivande statsanstalt.
Med denna i stora drag angivna uppfattning av en statsanstalts
uppgifter framstår det för mig såsom eu nödvändighet att från början
utrusta anstalten med tillräckliga hjälpmedel att på samma gång fylla
sin uppgift att skydda samhället mot de besvärliga och farliga alkoho¬
lister, söm intagas där, samt tillika erbjuda möjligheter för arbete på
dessas stadigvarande förbättring. Härmed torde det vala uteslutet att
för den nu ifrågasatta anstalten använda sig av det uppslag, som över-
intendentsämbetet framkastat, nämligen att taga i anspråk någon mindre,
ledigbliven fängelseanläggning. Fn rationell och beståndande lösning
av frågan torde icke stå att vinna på den vägen.
Rörande anstaltens anordnande synes endast en mening råda därom,
att anstalten bör vara förenad med en ej alltför obetydlig jordareal, så
att patienterna i stor utsträckning kunna sysselsättas med arbeten i det
fria, särskilt med jordbruks- och trädgårdsarbeten. Likaledes synes man
i allmänhet vara ense om, att anstalten bör vara avsedd för minst 100
83
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 155.
patienter. Någon möjligdiet att tillförlitligt utröna behovet av platser
förefinnes icke — tvärtom synas mig meningarna i den delen växla högst
betydligt — men det torde likväl med visshet kunna antagas, att eu
anstalt med omkring 100 platser icke under några förhållanden skall
visa sig för stor. En så genomgripande förändring till det bättre i fråga
om alkoholismens utbredning, att detta antal platser i eu för hela landet
avsedd anstalt skulle visa sig för stort, torde man knappast våga hoppas
på, och jag måste naturligen i det hänseendet fästa största avseende vid
att nykterhetskommittén ansett sig böra tillstyrka en anstalt av denna
storlek.
Då det gällt att finna lämplig plats för förläggning av en stats¬
anslag av den beskaffenhet, varom här är fråga, har till utgångspunkt
tagits, att man borde hava en plats med central belägenhet samt att
någon statens egendom borde användas för ändamålet. Dessa syn¬
punkter böra tydligen också vidhållas, såvitt en dylik plats står att finna,
som i övrigt fyller sitt ändamål. Vid de utredningar, som verkställts
för att finna eu i dessa hänseenden lämplig plats, är det egentligen två
egendomar, som ansetts böra komma i fråga, nämligen Venngarns kungs¬
gård i Stockholms län och kronoegendomen Ådö i Södermanlands län.
Helt allmänt taget kunna båda dessa egendomar sägas lämpa sig för
ändamålet. Den förstnämnda har i första hand föreslagits av de utav
chefen för justitiedepartementet tidigare tillkallade sakkunniga, utan att
dock därvid av dem någon jämförelse uppdrogs med Ådö, som då ännu
icke var närmare på tal. Under det att sedermera Adö särskilt anbe¬
fallts i det av särskilda kommitterade den 14 januari 1914 avgivna be¬
tänkandet och av socialstyrelsen, har förläggandet till Venngarn bestämt
förordats såväl av nykterhetskommittén som av direktören vid Svartsjö
tvångsarbetsanstalt och styrelsen för föreningen svenska alkoholisthem.
Vad först beträffar de båda egendomarnas lämplighet med hänsyn
till läget, kan Ådö vid ett första betraktande synas hava ett givet
företräde därutinnan, att egendomen på alla sidor är omsluten av
vatten. Med hänsyn till möjligheten att hindra rymning från an¬
stalten och ^smuggling dit av rusdrycker är detta naturligtvis av en
viss vikt. Såsom nykterhetskommittén anmärkt, skyddar emellertid
denna isolering ej under vintern, och på grund av det korta avståndet
till fastlandet synes det vattenomflutna läget icke heller i övrigt kunna
tillmätas någon avgörande betydelse. Detta torde med desto större fog
kunna påstås, då man såsom alternativ har att tillgå en plats med så
Plats för
anstalten.
Jämförelse
mellan Yonn-
garn och Adö
med hänsyn
till läget.
84
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
pass avskild belägenhet som Venngarn. Kungsgårdens område gränsar
å ena sidan till den här ganska breda Garnsviken och å en annan till
en igenvuxen sjöbotten, över vilken är svårt om ens möjligt att taga
sig väg. På de båda andra sidorna ligger egendomen öppen, men den
av kungsgården under eget bruk innehavda åkerjorden begränsas här
över allt av torplägenheter, som lyda under gården, och den möjlig¬
heten bör ej vara utesluten för anstaltsförvaltningen att vid den för¬
nyade utarrendering av torpen, som skall äga rum samtidigt med an¬
staltens ifrågasatta tillträde av egendomen, få dessa upplåtna åt sådana
personer och på sådana villkor, att anstalten, i stället för att från
det hållet befara hinder i sin verksamhet, där har att påräkna hjälp.
Tänker man på själva anstalten, sådan den skulle anordnas, bilda alla
byggnaderna där ett helt för sig, som är tämligen väl avgränsat och på
tre håll omgives av en öppen och lätt överskådlig terräng. Frånsett
Sigtuna ligger Venngarn avlägset från ort, varest spritdrycker försäljas,
och, enligt vad jag erfarit, föreligger förslag att införa begränsningar
av spritförsäljningen i Sigtuna. 1 ett så litet samhälle lärer det för
övrigt ej vara svårt att hindra försäljning av spritdrycker, som miss¬
tänkas vara avsedda för patienter å Venngarn.
Vid bedömande av frågan om möjligheten att förlägga statens
vårdanstalter för alkoholister till Venngarn synes mig ej heller böra
lämnas ur sikte, att det ingalunda är meningen att anstaltens patien¬
ter skola utan kontroll fritt få röra sig över egendomen. Endast
patienter, om vilkas pålitlighet man hunnit övertyga sig, böra lämnas
större rörelsefrihet; de nykomna måste naturligen stå under strängare
uppsikt. Den moderna fångvården har åtskilliga exempel att uppvisa
på möjligheten af frilubiarbete för personer, som äro berövade sin frihet.
Särskilt torde kunna pekas på förhållandena vid tvångsarbetsanstalten
å Svartsjö, varest tvångsarbetarna sysselsättas med jordbruksarbete under
tämligen fria former. Huru sträng bevakning, som kan bliva behövlig
vid Venngarn, är naturligen ej möjligt att på förhand säkert avgöra.
Direktören vid nämnda tvångsarbetsanstalt har emellertid uttalat, att
Venngarn i bevakningshänseende erbjuder alla möjligheter till en ostörd
och framgångsrik anstaltsvård. Det måste härvidlag framhållas, att det
icke rätt gärna kan bliva tal om att genom rent yttre avstängnings-
anordningar såsom stängsel eller dylikt förhindra rymning av patienter.
Rymning från interneringsanstalter, där de internerade äga att å ett
mer eller mindre begränsat område röra sig i viss mån fritt, låt vara
under bevakning, torde aldrig enbart genom dylika anordningar kunna
förhindras, utan torde bevakningen över de internerade härvidlag spela
85
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 155.
huvudrollen. Jag kan för min del ej finna, att Ådö i jämförelse med
Venngarn erbjuder några så väsentliga företräden i avseende å läget
eller möjligheterna för bättre och effektivare bevakning, att dessa böra
fälla utslaget i fråga om valet av plats. Det bör för övrigt ej lämnas
oanmärkt, att en alltför stark isolering kan vara ägnad att förrycka den
karaktär av vårdanstalt, som man velat utbilda. Avgörande för anstalts-
arbetets framgång är i allt fall enligt mitt förmenande, att de yttre för¬
hållandena äro någorlunda gynnsamma, samt att man kan erhålla anstalts-
personal med förmåga och intresse att fullgöra sitt uppdrag.
Därest det skulle visa sig omöjligt att komma till rätta med eu
del av de till statens vårdanstalt hänvisade alkoholisterna med de anord¬
ningar i avseende å disciplin och uppsikt, som där komma att stå till
buds, torde man böra tänka på särskilda utvägar att lösa denna svå¬
righet. Under utredningen av frågan om statens vårdanstalt hava två
olika förslag till lösningar framkastats, det ena att anordna en mindre
särskild statsanstalt för mottagande av alkoholister, som ej kunna lämp¬
ligen kvarhållas å vårdanstalten, det andra att medgiva en överflyttning
av internerade från vårdanstalten till en tvångsarbetsanstalt. Önskan att
upprätthålla åtskillnad mellan tvångsinternering å alkoholistanstalt och
tvångsarbete synes hava föranlett, att man vid interneringslagens till¬
komst ej anlitade sistnämnda utväg. Det lärer ej böra ifrågakomma
att redan nu, innan interneringslagen trätt i kraft och hunnit visa sina
verkningar, inlåta sig på ändring av lagen. Vilkendera utvägen, som
bör anlitas, torde för övrigt ej heller med nödvändighet nu behöva upp¬
tagas till avgörande.
Att en anstalt av denna art bör vara förenad med jordbruk, är
redan nämnt. I detta avseende erbjuda både Ådö och Venngarn möj¬
ligheter. Ådö innehåller omkring 200 hektar, därav omkring 70 hektar
utgöres av åker. Venngarn omfattar omkring 950 hektar, därav omkring
350 hektar åker och tomter. Från flera håll har emellertid framhållits,
att åkerarealen vid Ådö är för liten för en anstalt med 100 patienter.
Särskilt har detta betonats från det håll, där man torde hava största er¬
farenheten i fråga om alkoholisters skötsel och arbetsprestationer, nämligen
av representanter för de svenska alkoholisthemmen och av direktören vid
tvångsarbetsanstalten å Svartsjö. Det förefaller mig också, om man tager i
betraktande den jordbruksverksamhet, vilken för närvarande drives vid olika
anstalter, såsom vid nyssnämnda anstalt å Svartsjö, statens uppfostringsan¬
stalt å Dona och åkerbrukskolonien Hall, som om en areal av allenast 70 hektar
skulle vara alltför liten; särskilt skulle den lägga hinder i vägen för ytter-
Jämförelse
mellan
Venngarn och
Adö ur andra
63’u punkter.
86
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
ligare utvidgning av anstalten, om sådan av andra hänsyn skulle befinnas
erforderlig. Arealen vid Venngarn, omkring 850 hektar åker och tomter,
kan däremot synas väl stor. Härvid är dock att märka, att under huvud¬
gårdens bruk för närvarande finnas endast omkring 215 hektar åker,
medan återstoden åkerjord brukas under torp eller särskilt utarrenderats.
Skulle det emellertid visa sig, att även sistnämnda areal i början är något
för stor för ett rationellt utnyttjande av jorden för anstaltens räkning,
saknas, enligt vad jag inhämtat, ej möjlighet att få delar av området
utarrenderade, till dess anstalten lämpligen kan taga dem under bruk.
Åven utvägen till patienternas sysselsättning vintertiden å den större
skogsarealen vid Venngarn synes vid valet mellan de två alternativen
vara en faktor att räkna med. I fråga om tillgången på tillräcklig jord
för anstaltens behov synes mig alltså Venngarn erbjuda ett bestämt före¬
träde framför Ådö.
Vid avgörandet av frågan, huruvida Venngarn eller Ådö bör komma
till användning, är emellertid ännu eu omständighet att taga i be¬
traktande. Det har nämligen visat sig, att Venngarn ur vissa syn¬
punkter är mindre lämplig till utarrendering. Redan vid den första
undersökning, som gjordes för att få lämplig pilats till en statens alko¬
holistanstalt, gav domänintendenten i Stockholms län anvisning å Venn-
garns kungsgård och framhöll därvid, att egendomen vore mindre lämp¬
lig att utarrendera dels på grund av det befintliga slottet och dels med
hänsyn till storleken och de många torpen. Vid besiktning, som kort
förut (på hösten 1912) hållits för arrendeuppskattning av egendomen,
hade också prövats frågan om egendomens styckning, och hade upp-
skattningsmännen därvid tillstyrkt en uppdelning av kungsgården i en¬
lighet med ett redan tidigare upprättat förslag, därvid som skäl fram¬
hållits bland annat, att det mötte svårighet dels att mot avgäld i form
av dagsverken få brukare till torpen och dels att få kungsgården odelad
utarrenderad mot skäligt arrende. Efter vederbörande myndigheters till¬
styrkan föreslog Kungl. Maj:t, såsom redan nämnts, innevarande års
första riksdag att medgiva, att tio till kungsgården hörande lägenheter
skulle få försäljas, vilken framställning också bifölls av riksdagen.
Åven om eu försäljning av dessa lägenheter kommer till stånd,
varom jag strax skall närmare yttra mig, — i avvaktan på den slut¬
liga prövningen av nu föreliggande fråga hava åtgärder för försälj¬
ning av lägenheterna tillsvidare inhiberats — består kungsgården av
ett tämligen stort område, över 250 hektar åker och omkring 75 hektar
äng, därav en del, såsom nämnts, för närvarande brukas särskilt under
ett antal bebyggda lägenheter. Kungsgårdens utarrenderande kan alltså
87
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
fortfarande antagas vara förenat med vissa svårigheter. I anstaltens
hand skulle dessa lägenheter åter innefatta möjligheter i liera avseenden,
bland annat därutinnan, att anstaltsförvaltningen skulle kunna under eget
bruk få den lämpligaste arealen och i anstaltens syfte utnyttja eu och
annan av lägenheterna. Härtill kommer, att anstalten kan under sin
förvaltning bruka den från arrendet nu undantagna skogen, vilken ej
gränsar intill något annat statens skogskomplex. Slutligen kan med eu
till Venngarn förlagd anstalt det där befintliga slottet bättre utnyttjas
än den vid Ådö befintliga bostadsbyggnaden.
Pin ej alldeles oviktig omständighet är också, att arrendetiden vid
Venngarn utgår den 14 mars 1915, således vid en tidpunkt, som är den
allra lämpligaste för staten, jämväl därutinnan att någon ersättning ej
behöver ifrågakomma till arrendatorn för arrendets avstående.
Mot Venngarns användande för ändamålet har anmärkts, att gården
skulle vara dåligt försedd med uthusbyggnader för jordbrukets behov,
och särskilt att ladugården skulle vara så gammal och förfallen, att ett för¬
läggande av statsanstalten till Venngarn ovillkorligen skulle erfordra en
helt och hållet ny ladugård för en kostnad av 30- å 40,000 kronor. Om
riktigheten av sistnämnda påstående synas emellertid råda i hög grad
olika meningar. Beträffande ladugården kan med fog anmärkas, att
den är något mörk och på grund härav ej fyller de hygieniska och
andra krav, som ställas på en fullt modernt byggd ladugård. Åven om
byggnaden skulle i någon mån behöva reparareras och upputsas, vilket
för övrigt ej bör kräva någon avsevärd kostnad, är själva byggnaden
emellertid synnerligen solid, och det bör ej gärna komma i fråga att
utdöma densamma. Vid den ovannämnda, år 1912 av domänintendenten
i länet hållna synen å kungsgården föreslogs däremot att bygga en ny
stallbyggnad i stället för det i ladugårdsbyggnaden befintliga stallet,
som ansågs vara trångt och för ändamålet otjänligt, varigenom bättre
utrymme också skulle vinnas i ladugården; detta byggnadsarbete, som
beräknades kosta omkring 10,500 kronor, skulle av blivande arrendator
utföras före den 1 oktober 1920. Huruvida en dylik förändring skall
vidtagas, torde dock ej för närvarande behöva upptagas till bedömande.
Beträffande en del andra vid synen omförmälda byggnadsarbeten gäller
detsamma.
Åven en del övriga mot Venngarnsförslaget gjorda anmärkningar,
såsom att lämplig byggnadsgrund skulle saknas, att den befintliga slotts-
byggnaden av pietetshänsyn icke borde användas, samt att egendomens
utnyttjande skulle både i anläggning och drift bliva mycket dyrbart,
äro tydligen, såsom av utredningen torde framgå, icke tillräckligt grun-
88
Y enngarn
föreslås.
Anstaltens
närmare
anordnande å
Venngarn.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
dåde i föreliggande förhållanden. Tvärtom lärer av den gjorda utred¬
ningen framgå, att en till V enngarn förlagd anstalt just på grund av
de därstädes befintliga byggnaderna bör komma att ställa sig väsent¬
ligt billigare än på Ådö. Jag återkommer härnedan till dessa frågor.
På grund av vad nu anförts finner jag mig böra föreslå, att
statens vårdanstalt för alkoholister förlägges till Vennqarn.
Såsom nämnts, har riksdagen på Kungl. Maj:ts framställning med¬
givit, att vissa delar av kungsgården skulle få avyttras. Därest det
anses lämpligt att använda kungsgården till en statsanstalt, hava de
skäl, som föranlett beslutet om försäljning, i viss mån förlorat i bety¬
delse. Det är icke möjligt att i så fall nu avgöra, huruvida icke i fram¬
tiden det kan befinnas lämpligt, att staten själv disponerar över de till för¬
säljning föreslagna områdena. I anstaltsförvaltningens band kan dispo¬
nerandet av dessa områden bliva av stor betydelse. Det synes mig
därför lämpligt, att kungsgården Venngarn i hela sin omfattning för¬
lägges under den föreslagna anstalten med rätt för anstaltsledningen att
utarrendera de delar därav, som ej direkt behövas för anstaltens räkning.
Huruvida de beslutade försäljningarna böra komma till stånd eller ej,
torde sedermera, om så anses lämpligt och behövligt, bliva föremål för
ny prövning.
Vad beträffar domänstyrelsens hemställan, att domänfonden måtte
beredas ersättning med det belopp, som kan anses motsvara egen¬
domens värde, synes mig denna fråga icke nu behöva avgöras. Sådan
ersättning bar visserligen utgått, då statsegendom tagits i anspråk för
något statens affärsdrivande verk, men i andra fall bar frågan, huru i
detta hänseende bör förfaras, lämnats öppen. I enlighet med den grund¬
sats, som riksdagen i sin skrivelse nr 100 år 1913 angående över¬
lämnande till lantförsvaret av en del utav ett majorsboställe m. m. uttalat,
bar också Kungl. Maj:t i propositionerna nr 76, 104 och 146 till nu
pågående riksdag angående överlåtande av vissa områden från domän¬
styrelsen till lantförsvaret ansett överlåtandet böra ske mot den ersättning
Kungl. Maj:t kunde bestämma eller efter motsvarande nedskrivning i
statens domäners fond. Huru önskvärt det än synes vara, att dylik
ersättning icke må utgå i nu förevarande fäll, anser jag mig därför ej
höra föreslå, att denna fråga nu upptages till avgörande. Jag vill ock
tillägga, att chefen för jordbruksdepartementet är ense med mig i denna fråga.
Vad beträffar sättet för anordnandet av anstalten vid Venngarn, är
det ej möjligt att åstadkomma bostäder för patienterna och de lokaler,
Kung]. Maj: t a Nåd. Proposition Nr .75/7.
89
som böra vara förenade därmed, annorledes än genom uppförande av ny¬
byggnad. Av de sakkunniga, som i justitiedepartementet först utrett frågan
om anstaltens förläggande, föreslogs att bygga två paviljonger med plats
för 50 patienter i vardera och därjämte en köksavdelning. Genom dylikt
paviljongsystem skulle en i och för sig önskvärd klassificering av pati¬
enterna i viss man bliva möjlig. Eu sådan anordning torde dock ställa
sig väl dyrbar. För övrigt synes det mig, som om de sist i civilde¬
partementet tillkallade sakkunniga löst frågan om anstaltens anordnande
på ett sätt, som gör, att man även under förutsättning att alla patient-
rummen bliva anordnade i eu byggnad, kan verkställa nödig klassifice¬
ring. Förutom den särskilda isoleringsavdelningen i källarvåningen, bildar
varje våning en avdelning för sig, som kan avstängas. 1 våningarna å
nedre botten och en trappa upp finnas några rum för vardera en patient
med avskilt läge, varjämte i våningen 2 trappor upp eu avdelning för 10
patienter ligger alldeles för sig. Våningen å nedre botten bär avsetts
för nykomna eller mindre pålitliga patienter och därför föreslagits böra
utrustas med vissa säkerhetsanordningar.
I planen för anstalten ingår också användandet av den gamla slotts¬
byggnaden. Hit hava dock förlagts allenast bostäder (med tillhörande
förrådsrum) för anstaltens föreståndare och bokhållare, gästrum samt
expeditionslokaler, varjämte den förut omnämnda s. k. Disasalen föresla¬
gits att användas till samlingssal; i nedre botten skulle inredas kol- och
ångpannerum för uppvärmning in. in. Slottskapellet är ej avsett att
tagas i användning utan lämnas fullkomligt orubbat, och ej heller skulle
tagas i anspråk de båda yttersta rummen i södra flygelns andra våning,
som avses i vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens ovannämnda
skrivelse. I enlighet med akademiens och överintendentsämbetets hem¬
ställan har ej heller föreslagits att inreda några verkstadslokaler i slottet.
Om det därjämte iakttages, att akademien framdeles sättes i tillfälle att
yttra sig angående alla i eu framtid planerade restaureringar eller för¬
ändringar av slottet och dess gamla trädgårdsanläggningar, som kunna
beröra kulturhistoriskt intressanta partier, torde det hava i tillräcklig mån
sörjts för, att intet av vad slottet innehåller av estetiskt eller kultur¬
historiskt intresse kommer att skadas.
Beträffande den nya anstaltsbyggnadens förläggande har den av de
sakkunniga föreslagna platsen ur flera synpunkter ansetts lämplig. Men
den torde dock icke vara den enda, som kan komma i fråga. Skall bygg¬
naden förläggas till annan plats, kräves naturligen ny undersökning, men
den tid, som nu stått till buds, har ej medgivit sådan. Då det emeller¬
tid ej lärer vara av nöden att i detta sammanhang noggrannt fastslå läget
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 111 käft. {Nr 155.) 12
90 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 15:~>.
för nybyggnaden, torde frågan härom kunna av Kungl. Maj:t upptaga»
till förnyat övervägande, sedan beslut om anstaltens byggande och för¬
läggande till Venngarn fattats, därvid de av akademien och överinten-
dentsämbetet anförda synpunkterna kunna vinna ytterligare beaktande.
Huru anstalten i sina detaljer skulle utföras och anordnas, framgår
närmare av ovan omförmälda, av de inom departementet tillkallade sak¬
kunniga uppgjorda beskrivning samt av de vid deras utredning fogade
kartor, ritningar och kostnadsberäkningar.
Socialstyrelsen har anmärkt, att såväl ur ekonomisk som vårdsyn¬
punkt störa olägenheter vore förknippade med en anstaltsförläggning,
fördelad på ett stort antal byggnader, samt att därigenom än mer ökades
de av styrelsen framhållna olägenheterna av anstaltens förläggning till
ifrågavarande plats. Eu närmare granskning av förslaget visar emeller¬
tid, att dessa olägenheter icke äro av någon vidare betydelse. Alla de
lokaler, vilkas sammanförande på ett ställe verkligen är av vikt, finnas
inrymda i nybyggnaden. Där finnas verkstadslokaler till minst samma
utrymme som enligt Ådöförslaget; att tillgång till verkstadslokaler för
skilda behov dessutom finnes på annat håll, torde uteslutande vara
en fördel. Ej heller kan jag såsom någon olägenhet betrakta, att be¬
fattningshavarna bo i olika byggnader. Vad särskilt beträfiar anmärk¬
ningen om sjukavdelningens förläggning, må framhållas, att den läkare,
som deltagit i utredningen, icke haft något att erinra mot denna anord¬
ning, vilken eljest kunde gjorts annorlunda. Skulle betänkligheter möta
mot eu sjuksköterskas anställande här, kan eu manlig sjukvårdare anli¬
tas, vilket så till vida är fördelaktigare, som han å tider, då inga sjuka
finnas, kan få annan sysselsättning inom anstalten. Gentemot vad social¬
styrelsen anfört vill jag för min del betona, att Venngarn just på grund
av där nu befintliga byggnader erbjuder ett synnerligen gynnsamt till¬
fälle att för rimlig kostnad anordna eu anstalt av ifrågavarande beskaf¬
fenhet, och det synes mig självfallet, att man då ock bör tillvarataga
de olika möjligheterna därstädes.
I anledning av de utav medicinalstyrelsen gjorda anmärknin¬
garna må erinras, att avsikten är att förse patientbyggnaden med eva-
kueringskanaler på vanligt sätt, att för tvättstugan beräknats kraftiga ven¬
tilationsanordningar samt att för ångpanne- och maskinrummen avsetts
rabbitstak med mellanrum. För torvmullsklosetters anordnande talar
utom den lägre kostnaden även lämpligheten att tillvarataga gödnings¬
ämnena för jordbruket.
Vad beträffar överintendentsämbetets anmärkningar, att det beräknade
luftutrymmet borde uppgå till 20 kubikmeter för patient, får jag åberopa,
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 155.
91
att medicinalstyrelsen ansett sig kunna, om än med tvekan, godkänna ett
så ringa luftutrymme som 18 kubikmeter. Jag vill också erinra, att
det ur kostnadssynpunkt torde vara nödvändigt att i byggnader,
som uppföras för sådant ändamål, varom här är fråga, söka begränsa
anspråken i detta avseende, en mening som jämväl socialstyrelsen synes
biträda. Det synes mig alldeles självfallet, att man i detta avseende
icke bör hava så stränga fordringar i fråga om anstalter, där patienterna
icke komma att vistas i bostadsrummen under dagarna, åtminstone icke
under större delen därav. Å sjukhus och andra anstalter, där patien¬
terna icke blott använda sina rum till sovrum utan tillika tillbringa hela
eller större delen av dagarna i desamma, måste givetvis fordringarna på
luftutrymmet i rummen vara betydligt strängare. Jag vill ock sär¬
skilt framhålla att, enligt vad jag av överinspektören för sinnessjuk¬
vården i riket inhämtat, i den senast planerade statsanstalten för sinnes¬
sjuka luftutrymmet i vissa patientrum, som närmast äro avsedda att
användas såsom sovrum, beräknats allenast till ungefär 17 V* kubikmeter
för person. Vid sådant förhållande synes det mig fullt befogat att här
stanna vid beräknade 18 kubikmeter. Vid byggnadens utförande bör
emellertid tillses, att eu golvyta av minst 6 kvadratmeter och icke lägre
luftutrymme än 18 kubikmeter beredas varje patient. Därest, på sätt
överintendentsämbetet anmärkt, utrymmet i vissa angivna lokaler skulle
befinnas trångt, kan ökning vinnas därigenom, att maskinrummet för
elektrisk belysning borttages eller minskas, då, på sätt nedan framhålles,
kraft lärer kunna påräknas från annat håll. Ämbetets uppfattning, att arbets¬
lokalerna skulle vara för små, synes förnämligast grunda sig på det anta¬
gandet, att jordbruket ej skulle lämna sysselsättning för mer än cirka 25
patienter. Detta synes mig emellertid vara ett överskattande av deras
arbetskraft, vilken givetvis ingalunda är fullgod med eu vanlig jordbruks¬
arbetares. Med större skäl torde kunna befaras, att det antal patienter,
som kan sysselsättas med jordbruksarbete, icke bliver tillräckligt, därest
hela arealen från början skall tagas i användning. Införandet av värme-
och ljusledningar i slottet synes mig icke böra eftersättas, även om nå¬
gon ökning i kostnaden för kontroll m. m. därvid skulle uppstå; ämbetets
anvisning om ångpanne- och kolrummens förläggande till norra flygeln
finner jag däremot böra följas.
Kostnaderna för anstaltens anordnande hava, frånsett inventarierna, Kostnaderna
av de sakkunniga beräknats till 325,000 kronor. Om man räknar med fbr a1'54*1'-511
ett patientantal av 100, skulle anstalten alltså kosta 3,250 kronor för plats.
Onekligen förefaller denna byggnadskostnad väl hög, då man tager i betrak-
92
Kungh Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
tande det ändamål, som anstalten avser att fylla, och de redan befintliga
lokaler, som utan några allför genomgripande förändringar kunna användas
för anstaltens räkning. Såsom redan anmärkts, hava de sakkunniga särskilt
erinrats om att tillse, att anstalten skulle bliva så billig som möjligt, och
jag både för egen del tänkt mig möjligheten av, att kostnaden ej skulle be¬
höva uppgå ens till 3,000 kronor för plats. Vad patientbyggnaden be¬
träffar, vilken beräknats skola kosta 190,000 kronor, hava flera förslag
att nedbringa byggnadskostnaden tagits under övervägande. Någon
minskning skulle naturligen kunnat vinnas, om man velat anordna stora
öppna sovsalar med plats för t. ex. 10 å 20 patienter i varje säl. En
dylik anordning förefaller dock mindre tilltalande. Den skulle naturli¬
gen i hög grad försvåra en fördelning av patienterna på lämpligaste
sätt och därmed visa sig innebära svårigheter vid anstaltens skötsel.
Nära till hands har legat att tänka på ett system med sovboxar för
varje patient, sådana som nu begagnas vid tvångsarbetsanstalten å Svart¬
sjö eller vid statens uppfostringsanstalt å Bona. Det har emellertid visat
sig omöjligt att ens på detta sätt vinna ökat utrymme eller kunna i någon
väsentlig män nedbringa kostnaderna, enär korridor då måste finnas på
ömse sidor om sovboxarna. Låter man korridorerna löpa mitt i byggnaden
samt anordnar rum vid båda sidorna, bliver det av nöden att anordna sär¬
skilda ljusintag och därmed minskas åter utrymmet. Gällde det alle¬
nast att tillgodose luftutrymmet, skulle man kunna vinna ökat antal
platser genom att sätta rummen i direkt förbindelse med korridorerna,
men golvytan bleve då i allt fall för liten. En ytterligare minskning av
luftutrymme och golvyta per patient bör icke ifrågakomma; då erinringar
nämligen gjorts redan mot de av de sakkunniga föreslagna utrymmena,
skulle en dylik minskning ej hava någon utsikt att vinna myndigheternas
godkännande, och det torde också kunna ifrågasättas, huruvida ett under¬
skridande av de nu föreslagna måtten skulle bliva förenligt med hygienens
fordringar. Med hänsyn till de många försök, som gjorts för att få eu
ändamålsenlig byggnad till billigaste pris, torde få anses utrönt, att det
ej låter sig göra att erhålla själva byggnaden till väsentligt billigare
pris än det, som under den sist verkställda utredningen beräknats.
Mot den uppgjorda kostnadsberäkningen för slottsbyggnadens för¬
seende med värmeledning och reparation har anmärkts, att den härför
beräknade kostnaden 12,200 kronor synes vara alldeles för låg. Beräk¬
ningen har emellertid i detta hänseende verkställts med sjmnerlig försiktighet
just på grund av de farhågor, som uttalats rörande slottsbyggnadens använd¬
barhet för ändamålet. Jag vill härvid särskilt påpeka, att värmeledningen
i slottet beräknats kosta 5,200 kronor, men att tre olika firmor, som
93
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
efter en detaljerad beskrivning avgivit anbud på arbetets utförande, er¬
bjudit sig att utföra anläggningen för belopp understigande 5,000 kronor.
Att slottsbyggnaden skulle ställa sig dyrbar i uppvärmning, synes ej heller
behöva befaras. Anledningen därtill att kostnaden kunnat beräknas till ett-
jämförelsevis så lågt belopp är, enligt vad den person, som verkställt
beräkningen, på given anledning upplyst, att söka just i byggnadens
beskaffenhet; de tjocka murarna och de goda bjälklagen göra, att bygg¬
naden icke tarvar så kraftig värmetillförsel som andra byggnader av
samma storlek.
Såsom redan nämnts, är det ställt i utsikt att erhålla elektrisk kraft
till belysning och drifkraft från statens blivande kraftledning utmed linjen
Uppsala—Stockholm. I så fall minskas den beräknade anläggningskost¬
naden för den elektriska belysningen med 6,000 kronor eller, om man med
hänsyn till den större tillförlitligheten hos denna kraftkälla anser sig kunna
undvara reservmaskineri, med 16,500 kronor. Ehuru vattenfallsstyrelsen
ej ansett sig kunna göra något bindande uttalande angående möjligheten
att erhålla dylik kraft på antytt sätt, synes sannolikheten härför vara så
stor, att man vid beräknande av anstaltens anläggningskostnad bör
kunna utgå från att kraft kan för ändamålet erhållas på nämnda sätt.
Jag har därvid likväl ej ansett mig böra utesluta den för reservmaskineri
beräknade kostnaden, men synes det dock framdeles böra tagas i över¬
vägande, huruvida icke denna kostnad skulle kunna inbesparas.
I fråga om den av överintendentsämbetet påyrkade ökningen av
posterna oförutsedda utgifter samt arkitekt- och kontrollantarvoden med
omkring 11,000 kronor, vill jag erinra, att arvode åt den arkitekt, som
uppgjort nu föreliggande ritningar, och åt andra för utredningen anlitade
fackmän särskilt debiterats under utredningen av ärendet, och således ej
behöver upptagas i det anslag för anstalten, som nu måste begäras.
Därest den ovan beräknade kostnadsminskningen för den elektriska be¬
lysningen tages i betraktande, synes det mig därför, som om man i
allt fall skulle kunna stanna vid den av de sakkunniga beräknade total¬
summan.
Till anordnande av själva anstalten vid Venngarn skulle alltså krävas
ett belopp av 325,000 kronor.
Kostnaderna för den vid Ådö planerade anstalten har, såsom förut om¬
nämnts, beräknats till 485,200 kronor, däri inbegripet gottgörelse till arren-
datom. Enligt överintendentsämbetets åsikt borde detta belopp likväl
höjas med ett belopp av 11,000 kronor. Jämfört därmed innebär det nu
framlagda förslaget en minskning av 171,200 kronor eller, frånräkna! nyss-
berörda 11,000 kronor, av i allt fall 160,200 kronor. Vid en dylik
Inventarier.
Driftkostna¬
der.
94 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 155.
jämförelse är emellertid att taga hänsyn därtill, att i det nu förelig¬
gande förslaget rörande Venngarn genomförts en del förändringar, vilka,
tillämpade på Ådöanstalten, skulle medföra en minskning i kostnaderna
också för denna. På grund av de många lokaler, som nu finnas till¬
gängliga vid Venngarn, lärer dock skillnaden i pris mellan en dit
förlagd anstalt och en anstalt vid Ådö i varje fall bliva högst
väsentlig. Finge man vid Ådö räkna med ett antal av 150 patienter,
skulle skillnaden för plats räknat bliva mindre stor, men en dylik beräk¬
ning synes ej hava något fog för sig, då det under inga omständigheter synes
böra ifrågasättas att på Ådös begränsade utrymme upprätta en så stor
anstalt. Å andra sidan kan man vid Venngarn räkna med plats
för 120 å 130 patienter utan några väsentligt ökade kostnader, och
då erhålles vid Venngarn en ännu billigare kostnad för plats räknat.
Erinras bör också, att nybyggnaden vid Venngarn lätt kan utvidgas ge¬
nom tillbyggnad.
I fråga om de av de sakkunniga för anskaffande av inventarier
beräknade beloppen, tillhopa 80,000 kronor, har jag intet att erinra. Det
torde dock framdeles böra tagas i övervägande, huruvida icke någon del
av de inre inventarierna skulle kunna tillverkas å anstalten och en del
av det beräknade beloppet sålunda besparas.
Vad beträffar den inkomst, som beräknats komma att inflyta genom
patientavgifter eller 1 krona 50 öre för dag, är denna möjligen väl högt
beräknad. En så hög avgift skulle törhända avskräcka de kommunala
myndigheterna från att låta internera sina alkoholister. Frågan om stor¬
leken av denna avgift behöver emellertid ej avgöras i detta sammanhang,
och det synes också vara lämpligt att låta anstå därmed i avvaktan på
det utlåtande, som de inom departementet på grund av nådigt bemyn¬
digande den 12 september 1913 tillkallade sakkunniga hava att avgiva i,
bland annat, denna fråga. Pin sänkning av avgiften föranleder natur¬
ligen en motsvarande höjning av statens direkta utgifter för anstalten.
Inkomsten av arbetet å anstalten synes mig däremot möjligen vara väl
lågt beräknad. Den är ej upptagen till mer, än som beräknats vid en till
Adö förlagd anstalt. Venngarn med dess större jordbruk bör dock från
början kunna giva större inkomst än den för Adö beräknade. I betrak¬
tande av svårigheten att här komma med några säkra beräkningar, har
jag dock ej velat inlåta mig på någon förändring av den uppgjorda staten.
Endast en tids erfarenhet kan giva tillräcklig grund för sakens rätta
bedömande.
Kung1. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 15!). 95
I den specifikation till utgiften för avlöningar, som de inom depar¬
tementet sist tillkallade sakkunniga avlämnat, hava dessa beräknat nämnda
post till 27,000 kronor, alltså 3,000 kronor lägre än i den tidigare upp¬
gjorda utgiftsstaten. Då denna emellertid i ett annat avseende, näm¬
ligen i fråga om utgifter för belysning, enligt senare lämnade upplys¬
ningar torde vara väl lågt beräknad, har jag ej funnit anledning att göra
någon förändring i utgiftsstatens slutsumma.
De ovannämnda kommitterade, som uppgjort förslag till anstaltens för¬
läggande till Ådö, hava utgått från det antagandet, att till anstaltens före¬
ståndare alltid skulle utses eu läkare, vilken skalle bo vid anstalten och
helt ägna sig åt dess skötsel. I allmänhet synes emellertid den upp¬
fattningen hava gjort sig gällande, att det ej vore lyckligt att ovillkor¬
ligen kräva, att föreståndare och läkare vid anstalten skola vara samma
person. Åtskilliga av dem, som yttrat sig i ärendet, hava utförligt ut¬
vecklat skälen härför. Jag finner det också för min del vara lämpligast
att hava fria händer vid tillsättande av föreståndarplatsen, så att till
befattningen kan erhållas den därtill bäst lämpade personen; har han blott
de nödiga kvalifikationerna, torde det ej vara av någon större betydelse,
om han är läkare eller icke.
Det av nykterhetskommittén framställda förslaget att å Yenngarn
anordna eu provisorisk anstalt under byggnadstiden synes förenat med
stora vanskligheter. Just under första tiden av anstaltens verksamhet,
då personalen ännu icke hunnit sätta sig fullt in i sin krävande uppgift,
är det ej tillrådligt att beröva den de hjälpmedel, som ligga i en för
sitt ändamål fullt färdiganordnad anstalt. De yttre anordningarna bliva
då mer än eljest av betydelse. För övrigt synes mig knappast möjligt
att erhålla ens något så när ändamålsenliga och tillräckliga lokaler
härför. Jag kan därför ej tillstyrka förslaget om vidtagandet av dylika
provisoriska anordningar. Om arbetena på anstalten bedrivas med skynd¬
samhet, torde denna i allt fall kunna bliva färdig under år 1915.
Då, enligt vad jag föreslagit, staten skulle för egen räkning över¬
taga Venngarns kungsgård den 14 mars 1915, samt för övrigt utsikt
finnes, att anstalten skall kunna stå färdig att tagas i bruk under hösten
1915, bör anslag vara tillgängligt för bestridande av driftkostnader redan
för nämnda år. Ett förslagsanslag av 10,000 kronor synes mig lämp¬
ligen böra äskas för detta ändamål.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
Provisoriska
anordningar.
Departements
chefens
hemställan.
%
Kung!-. Mnjt:s Nåd. Proposition Nr 155
dels att medgiva, att Venngarns kungsgård i S:t Olovs socken av
Stockholms län må den 14 mars 1915 upplåtas till anordnande av eu
statens vårdanstalt för alkoholister;
dels att på extra stat för år 1915 anvisa ett belopp av 405,000
kronor, därav 325,000 kronor för anordnande av nämnda vårdanstalt
och 80,000 kronor för anstaltens förseende med inventarier, med rätt
för Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel redan under år 1914 ut¬
anordna därav erforderliga belopp;
dels ock att å extra stat för år 1915 anvisa ett förslagsanslag av
10,000 kronor för bestridande av anstaltens driftkostnader.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi¬
trädda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kron-
prinsen-Regenten lämna bifall; och skulle proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Niklas A. Lind hult.
tf
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1914.