Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.
1
Nr 154.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående ökat
anslag för befrämjande och organiserande av den offent¬
liga arbetsförmedlingen i riket; given Stockholms slott den
19 juni 1914.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att, utöver det av innevarande års första riksdag på extra stat för
år 1915 anvisade beloppet av 55,000 kronor, på extra stat för år 1915
bevilja ytterligare ett förslagsanslag av 10,000 kronor för befrämjande och
organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl.
nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs oeh Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Oscar von Sydow.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 110 käft. (Nr 154.) 1
2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 19 juni 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Hans excellens herr statsministern och chefen för ^^försvars¬
departementet anförde:
»Det förslag till ny härordning, som nyligen av Kungl. Maj:t före¬
lagts riksdagen, innebär bland annat en ej oväsentlig ökning av de per¬
sonliga insatserna för landets tryggande.
övningstiden har emellertid föreslagits förlagd med särskild hänsyn
därtill, att de värnpliktigas personliga uppoffringar skola vara så litet som
möjligt tyngande. I sådant syfte har första tjänstgöringen för den stora
mängden värnpliktiga avsetts att börja vid en tid på hösten, då inkallelsen
måste anses innebära minsta olägenhet såväl för näringslivet som för den
enskilde värnpliktige i hans borgerliga förvärvsmöjlighet. Efter ett avbrott
i tjänstgöringen under den brådaste sommartiden avslutas utbildningsåret
och frigöres den manliga arbetskraft, som därmed hållits bunden, i nära
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.
3
anslutning till den tidpunkt, då en yngre årsklass har att i sin tur in¬
rycka till tjänstgöring.
Tack vare en sådan anordning torde det kunna förväntas, att den ogynn¬
samma inverkan, som värnpliktstjänstgöringen med dess nuvarande för¬
läggning visat sig utöva på den allmänna arbetsmarknaden, skall minskas
till fördel för den enskilde värnpliktige och för näringslivet. Därmed bör
det även i högre grad än för närvarande bliva möjligt att förekomma
arbetslöshet såsom följd av värnpliktstjänstgöringen, och att alltså förenkla
den uppgift för staten, som givetvis föreligger att effektivt söka ingripa
emot en sådan följd.
I en till riksdagen avlåten nådig proposition har föreslagits särskild
lagstiftning för att förhindra, att i anledning av militär tjänstgöring av
angiven kortare varaktighet värnpliktig skiljes från anställning. Såsom
därvid påpekats, kan emellertid en sådan lagstiftning icke lämpligen utsträckas
att gälla jämväl beträffande militär tjänstgöring av längre varaktighet.
På sätt i annat sammanhang inför Kungl. Maj:t framhållits, be¬
finner sig frågan om arbetslöshetsförsäkringens ordnande ej ännu i sådant
läge, att på denna väg tillbörligt skydd kan beredas vare sig värnpliktiga
eller andra arbetstagare mot den oförvållade arbetslöshetens risker. Så
mycket mer maktpåliggande är det då att vidtaga åtgärder i syfte, att till¬
buds stående arbetstillfällen verkligen må bliva utnyttjade.
Att genom en effektivt ordnad arbetsförmedling i erforderlig grad
underlätta värnpliktigas anställande i arbete efter militärövningarnas slut,
synes mig därför vara en angelägenhet, viktig såväl för försvaret som för
näringslivet och de värnpliktiga själva. Såsom i det följande närmare
kommer att utvecklas, lärer också detta spörsmåls lösning — väsentligt
underlättad genom en förändring i föreslagen riktning av övningstidens
förläggning — kunna i avsevärd mån vinnas genom utbyggande och främ¬
jande i övrigt av den offentliga arbetsförmedlingen, som med statens stöd
redan vunnit en glädjande utveckling i vårt land.
För belysning av dessa och därmed i samband stående frågor, även
i vad angår fäst anställt manskap, hava på mitt föranstaltande jämlikt nå¬
digt bemyndigande utredningar blivit verkställda av särskilt tillkallad
sakkunnig, byråchefen i socialstyrelsen Gunnar Huss.»
Efter att hava redogjort för dessa utredningar, yttrade statsministern
vidare:
»Man har redan länge kunnat iakttaga, att den manliga ungdomens in¬
kallande till värnpliktsövningar alltför ofta blivit den yttre anledningen
till dess definitiva lösryckande ur de förhållanden, i vilka densamma dit¬
4
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.
tills levat, och till dess övergång till ett mera rörligt och ostadigt liv.
Särskilt gäller detta om landsbygdens unga män, som under övningstiden
komma i beröring med stadssamhällena och dessas lockelser. Denna eggelse
till »flykt från landet» har givetvis blivit starkare genom övningsplatsernas
numera i det närmaste genomförda förflyttning till städer, vanligen större
sådana, där friheten från personlig kontroll är större och flera tillfällen
givas till nöjen av olika slag. Ehuruväl på hösten, då de flesta sluta sina
övningar, risken för arbetslöshet i städerna är så stor, att den borde bi¬
bringa de värnpliktiga en mera kritisk syn på stadslivets fördelar, synes
det vara motbjudande att lämna staden, då det ofta nog vid denna årstid
är för sent att kunna vinna årsanställning på landet. Det är otvivelaktigt
många, som härigenom föranledas att övergiva lantmannanäringarna och
landsbygden för att stanna kvar i städerna, där de bidraga till stegring av
arbetslöshets risken.
Aven de, som gärna skulle återvända till landsbygden, stå inför den
svårigheten, att de icke kunna komma i bekväm förbindelse med dess
arbetsgivare för att få en lämplig anställning. Av oföretagsamhet och oför¬
måga att ordna för sig komma de då i den situationen, att de vid utryck¬
ningen mera oavsiktligt hamna i staden. När utryckningstiderna, såsom
nu år fallet för flertalet värnpliktiga, äro förlagda till en tidpunkt,
då arbetsmarknaden är dålig även på landsbygden, bliva olägenheterna för
de värnpliktiga så mycket större. Såväl de värnpliktiga som näringslivet
lida av att icke den ledigblivna arbetskraften kan omedelbart efter övnings-
tideus slut nyttiggöras på bästa sätt. I båda avseendena komma militär¬
övningarna att ingripa vida mera störande än nödigt skulle vara, och
häri torde ligga en av förklaringarna till den stundom försporda ovillig¬
heten mot värnpliktsövningarna och mot det försvar, som dessa skola tjäna.
Redan klokhetshänsyn kräva sålunda, att åtgärder så vitt möjligt
vidtagas för att undanröja eller mildra de antydda olägenheterna. Med
fog torde jämväl kunna göras gällande, att staten har en viss skyldighet
att här ingripa. Den använder nämligen sin tvångsmakt för att genom lag¬
bestämmelser rycka de värnpliktiga från deras hemorter och förvärvsarbete.
Det kan då knappast vara försvarligt att nästan på en gång — och vid
en för närvarande mycket ogynnsam tidpunkt — kasta ut dem på ar¬
betsmarknaden utan att ens försöka avhjälpa de svårigheter, som då
möta dem.
Visserligen kommer övningstidernas nu föreslagna förläggning att
verka i hög grad gagneligt i nu berörda avseende. Utryckningen har näm¬
ligen dels förlagts till högsommaren, då å arbetsmarknaden förefinnes stark
5
Kungl. May.ts nåd. proposition nr 154.
efterfrågan å arbetskraft, dels till den tidpunkt på hösten, då en yngre
årsklass begynner sin tjänstgöring och till följd härav platser bliva lediga.
Med den bekymmerslöshet, som i allmänhet utmärker unga män i värn-
pliktsåldern, torde de flesta emellertid icke mycket anstränga sig för att
i tid ordna för sitt arbete efter utryckningen. De bundna förhållandena
under övningarna lägga ock ett visst hinder i vägen för deras konkurrens
med andra arbetssökande om arbetstillfällena.
Givetvis måste det alltid bliva främst beroende på de arbetssökandes
egen duglighet och företagsamhet, om de finna för sig passande anställ¬
ning. Men då erfarenheten visat behovet av ingripande från det allmän¬
nas sida i syfte att underlätta arbetskraftens distribution, har offentlig
arbetsförmedling även i vårt land inrättats. Det ligger då nära till hands
att undersöka, huruvida och i vad mån denna redan förefintliga institu¬
tion lämpligen kan bliva det förmedlande organ, genom vilket de värn¬
pliktiga kunna få kännedom om och träda i förbindelse med de arbets¬
givare, som hava användning för deras arbetskraft.
När frågan om inrättandet av offentlig arbetsförmedling vid 1900 Den ^nt-
års riksdag bragtes å bane genom en i andra kammaren av herr E. Wav- ’9föymed-S
rinsky väckt motion, påpekades det av motionären, hurusom särskild om-
sorg borde ägnas arbetsförmedlingen för uttjänta soldater och värnpliktiga.' '\igas ari¬
ett liknande uttalande gjordes även i den framställning, som år 1905 av »äJJgjj? *
ett antal riksdagsledamöter riktades till dåvarande civilministern. ’Uti en
väl organiserad arbetsförmedling’, heter det där, 'torde ock ett utmärkt
medel erhållas för de värnpliktigas återförande till den för dem lämpligaste
verksamheten efter övningstidens slut. Sedan denna övningstid nu blivit
väsentligt utsträckt och då övningarna ju efter härordningens genomförande
i allmänhet komma att förläggas till städerna eller deras omedelbara grann¬
skap, torde erfarenheten även hos oss nogsamt komma att visa, det lands¬
bygdens söner, sedan de fått smak för stadslivet, i än större utsträckning
än hittills efter slutad krigstjänst söka sig anställning i staden hellre än
att återvända till sina hemorter. Det torde därför vara i hög grad väl¬
betänkt, om man hos oss i detta avseende hämtar lärdom av utlandets
erfarenheter och i tid söker skapa lämpliga korrektiv mot en dylik ökning
av städernas befolkning på landsbygdens bekostnad, i vilket avseende, som
sagt, den offentliga arbetsförmedlingen bör bliva av stort gagn och sålunda
vara i hög grad förtjänt av uppmuntran från statens sida.’ Aven från
regeringens sida har uttryckligen framhållits, att den offentliga arbetsför¬
medlingen kunde vara till stor nytta ur förevarande synpunkt. \ id före¬
dragningen av Kungl. Maj:ts till 1906 års riksdag avlåtna proposition an-
6
Kungl. Majits nåd. proposition nr 154.
gående anslag till den offentliga arbetsförmedlingen påpekade sålunda ve¬
derbörande departementschef, att behovet av lämpliga anordningar för
arbetsförmedling syntes särskilt framträdande med avseende å de värn¬
pliktiga, som efter övningstidens slut skola återtaga sin borgerliga verk¬
samhet.
Om än således uppmärksamheten länge varit riktad på denna upp¬
gift för arbetsförmedlingsverksamheten, blevo icke omedelbart några sär¬
skilda åtgärder vidtagna för densammas främjande. Härtill torde hava
medverkat det förhållandet, att 1901 års härordning först under de
sista åren vunnit full tillämpning, vadan dess verkningar i avseende på
arbetsmarknaden svårligen kunnat tidigare framträda i hela sin omfattning
eller till fullo överskådas. Därjämte bör det ihågkoinmas, att den offent¬
liga arbetsförmedlingsinstitutionen ju i vårt land är av jämförelsevis ungt
datum och att under dess första period bemödandena därför främst inriktats
dels på systemets tekniskt-praktiska utveckling, dels på verksamhetens allt
vidare utbredning inom landets olika delar. Givet är, att under dylika
förhållanden blott en jämförelsevis ringa uppmärksamhet kunnat ägnas en
förmedlingsgren av mera speciell natur sådan som den nu ifrågavarande, helst
densamma, för att kunna med större framgång bedrivas, på sina håll
fordrar särskilda anordningar.
Från en ringa början — år 1902 inrättades de första offentliga an¬
stalterna i Hälsingborg och Göteborg — har den offentliga arbetsförmed¬
lingen numera nått eu betydande utveckling. Den 1 maj innevarande år
funnos offentliga anstalter anordnade i samtliga län utom Gottlands och
Alvsborgs, och då många av dem voro utrustade med flera kontor, upp¬
gick hela antalet sådana kontor till ej mindre än 102. I åtskilliga län
är nätet av kontor så utvecklat, att de flesta orter av någon större be¬
tydenhet äro försedda med sådana. På andra håll har utvecklingen visser¬
ligen ej fortskridit så långt, men i allmänhet finnas organ för den offentliga
arbetsförmedlingen åtminstone i länens viktigaste befolkningscentra.
Ett av huvudmotiven för statens ingripande på detta område har
varit behovet av en effektiv organisation för utjämnande av tillgång och
efterfrågan å arbetskraft mellan olika yrken och orter. Statens ledning
och kontroll samt dess ekonomiska medverkan hava därför väsentligen
avsett att åstadkomma samarbete mellan alla de lokala anstalterna och
kontoren. För detta ändamål har man genomfört enhetliga arbetsprinciper
samt ett expeditionssystem, som medgiver översikt över landets arbetsmark¬
nad i dess helhet. Samarbetet mellan anstalterna uppmuntras särskilt
därigenom, att staten ersätter bland annat kostnaderna för post-, telegraf-
7
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.
och telefonförbindelser. I samma syfte har införts ett. system med vakans¬
listor, d. v. s. förteckningar å lediga platser och arbetssökande. Sådana
finnas dels för varje anstalt, dels för de större distrikt, till vilka anstal¬
terna för detta ändamål sammanförts, dels slutligen för hela riket; den
sammanfattande riksvakanslistan utarbetas inom socialstyrelsen på grundval
av de olika vakanslistorna och distribueras varje vecka. Med hänsyn till
de svårigheter för samarbetet, som föreligga på grund av den ringa folk¬
tätheten och de långa distanserna inom landet, har staten vidare sökt
underlätta behövligt utbyte av arbetskraft genom anvisande av särskilda
medel för att bidraga till förskottering av resekostnaderna för arbetare,
vilka anvisats anställning genom den offentliga arbetsförmedlingens med¬
verkan.
Resultaten av detta organisationsarbete hava framträtt i en för varje år
ökad frekvens vid anstalterna. Under år 1913 anmäldes vid dem 201,000
arbetssökande samt 173,000 lediga platser, av vilka 118,000 tillsattes.
Enbart för männens del var antalet arbetssökande 116,000, de lediga plat¬
sernas antal 84,000 samt de tillsatta platsernas 65,000. Bland samtliga
tillsatta platser voro 28,000 eller cirka 24 % hänförliga till jordbruket;
24,000 av jordbruksplatserna besattes med män.
Naturligtvis anlitas den offentliga arbetsförmedlingen företrädesvis
för platser av lägre kvalitet. Det övervägande flertalet av förmedlingar
gäller sålunda vanliga arbetsanställningar i husligt arbete, transport- och
grovarbete samt jordbruk. Men i icke ringa utsträckning förmedlas även
kvalificerat yrkesarbete, butiks- och kontorsanställningar samt förmansplat-
ser inom jordbruket och industrien. För varje år kan skönjas eu vidgning
av den offentliga arbetsförmedlingens verksamhetsområde, i det att arbets¬
givare och arbetare vänja sig att anlita dess medverkan, även när det gäller
förtroendeposter av olika slag. I samma mån en anstalt hunnit verka
någon längre tid, har den vanligen lyckats mera inarbeta sig i allmän¬
hetens förtroende och hos sig centralisera utbudet av sådant arbete
och sådan arbetskraft, för vilka en organiserad förmedling över huvud
behöves.
På flertalet platser är emellertid den offentliga arbetsförmedlingen
ännu av för ungt datum för att hava vunnit tillräckligt insteg. Förutom
det att dess ekonomiska och personliga resurser mångenstädes äro otill¬
räckliga, kan den endast småningom bliva känd och anlitad. Ej heller har
det varit möjligt att i någon avsevärd omfattning taga särskild hänsyn
till vissa speciella grenar av förmedlingen, så bland annat den, som avser
arbetsanställning efter fullgjord militärtjänst för arméns och marinens last
anställda manskap samt för de värnpliktiga-
8
Kungl. Maj-.ts nåd. proposition nr 154.
Särskilt de kontor, som äro belägna på militära förläggningsorter,
hava förmärkt en stark tillströmning av arbetssökande vid de tider, då
värnpliktsövningarna avslutats och en betydande mängd arbetskraft alltså
på en gång frigjorts. Hänvändelse till anstalterna har emellertid ej
skett i så stor utsträckning, som man kunnat vänta, förnämligast till
följd av den ännu på många håll rådande ovanan vid och obekant¬
skapen med den offentliga arbetsförmedlingen och dess resurser. Ett av
de första önskemålen har därför varit att kunna, åtminstone under viss tid
på året, på övningsplatserna få särskilda anordningar vidtagna för arbets¬
förmedling åt den där ledigblivna arbetskraften. Under år 1911 åväga-
bragtes ock försöksvis en organiserad samverkan mellan anstalterna i
Stockholm, Jönköping, Malmö och Skara samt vissa å dessa orter eller
i deras närhet förlagda truppförband.
Arbetsför- För att väcka livligare uppmärksamhet för frågorna om den offentliga
konferensen arbetsförmedlingens medverkan vid rekrytering och civil anställning upp-
1912 och dess togos dessa spörsmål till behandling vid den i december 1912 hållna
i e sultat. arFetsförmedlingskonferensen.
Beträffande särskilt frågan om den offentliga arbetsförmedlingens
förhållande till civilanställningen enade sig konferensens deltagare, bland
vilka befunno sig flera militärer, om följande uttalande:
»Erfarenheten har visat, att, när de värnpliktiga ävensom det i arméns och
marinens tjänst fast anställda manskapet vid vissa tider på året till stort antal
samtidigt avsluta sin tjänstetid, mycket stora svårigheter möta vid deras försök
att vinna anställning ute å den vanliga arbetsmarknaden. Härav föranledes till
stor del den anhopning av överflödig arbetskraft i garnisonsorter samt den arbets¬
löshet, vilka i väsentlig mån bidragit till att den militära tjänstgöringen betraktas
såsom en olägenhet för arbetaren.
Konferensen anser emellertid, att dessa skadliga påföljder för arbetstagarna
kunna i väsentlig mån undanröjas genom en systematisk; arbetsförmedling, ordnad
enligt följande principer:
1) Förmedlingen av arbete åt värnpliktiga samt fast anställt manskap, som
uttjänat sin tjänstetid, ombesörjes av den offentliga arbetsförmedlingen, som där¬
vid erhåller vederbörande militära myndigheters direkta stöd.
2) Å sådan förläggningsort för regementen eller kårer, där stadigvarande
offentligt arbetsförmedlingskontor ej finnes, anordnar vederbörande länsanstalt,
inom eller i närmaste grannskap till kasernområdet, tillfälligt kontor att hållas
öppet å lämpliga kortare tider.
3) I god tid före de värnpliktigas och fast anställdas utryckning erhålla
de av befälet upplysningar om arbetsförmedlingens uppgifter och arbetssätt samt
uppmanas vid upprepade tillfällen att å ortens kontor anmäla eventuell önskan
om civil anställning.
9
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.
4) De militära myndigheterna bevilja permission, där sådan befinnes er¬
forderlig för arbetssökandes sammanträffande med arbetsgivare eller i övrigt be¬
hövlig för förmedlingsverksamheten och där den kan lämnas utan större olägenhet
för den militära tjänstgöringen.
5) Vid förmedling av fast anställt manskap tages hänsyn till de upplys¬
ningar om arbetssökandes lämplighet samt om hans förhållande i tjänsten, vilka
meddelas av en på de militära myndigheternas föranstaltande tillsatt kommission,
bestående av representanter för både befäl och manskap.
6) De särskilda anordningar för dylik förmedlingsverksamhet, som vidtagas
av förmedlingsanstalt, bekostas av statsmedel.
Konferensen vill särskilt uttala önskvärdheten av att inom lämpligt armé-
fördelningsområde snarast möjligt praktiskt försök göres att genom samarbete
mellan vederbörande militära och arbetsförmedlingsmyndigheter tillämpa nyss an¬
givna principer.»
En följd av detta konferensens uttalande var, bland annat, att
samarbete mellan vederbörande militära och arbetsförmedlingsmyndigheter
år 1913 anordnades inom andra arméfördelningens område. Aven på andra
håll visade sig nu livligare intresse för den offentliga arbetsförmedlingens
anlitande för behov och önskemål, sammanhängande med försvars väsendet.
För att inhämta närmare kännedom, i vilken omfattning sam¬
arbete kunnat anordnas mellan de offentliga anstalterna och de olika
truppförbanden, har genom socialstyrelsens försorg verkställts en under¬
sökning, avseende förhållandena under år 1913. Summarisk redogörelse
för de erhållna upplysningarna angående organisativa åtgärder har av mig
meddelats i samband med behandlingen av frågan om civilanställning av
stammanskap i den förut denna dag beslutade propositionen angående vissa
åtgärder för rekrytering och civilanställning av fast anställt manskap vid
armén och marinen.
Beträffande antalet efter övningstidens utgång anställda värnpliktiga
kunde anstalterna i allmänhet ej lämna uttömmande uppgifter. De värn¬
pliktiga anmäla sig i sin egenskap av vanliga arbetare och uppgiva i regel
endast om de äro »exercisfria», men icke huruvida deras arbetsledighet för
tillfället förskriver sig från en nyss fullgjord värnpliktsövning. De värn¬
pliktiga införas sålunda i anstaltens blanketter på samma sätt som andra
arbetssökande, varför flertalet anstalter icke kunnat lämna uppgift, i vilken
utsträckning åt värnpliktiga beretts anställning. Från 13 anstalter föreligga
emellertid sådana uppgifter, enligt vilka de skulle hava under år 1913
förmedlat anställning åt sammanlagt 242 från värnpliktsövning avgående
värnpliktiga. Av nyss angivna skäl måste uppgifterna härom även be¬
träffande dessa anstalter betecknas såsom minimisiffror. Säkert är, att de
avgående värnpliktiga nästan undantagslöst blivit genom arbetsförmed-
lingsanstalterna placerade på den öppna arbetsmarknaden och icke i statens
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 110 käft. (Nr 154.) 2
10
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.
eller kommuners tjänst. Att resultaten i sin helhet torde vara jämförelse¬
vis mindre betydande, förklaras bero av åtskilliga omständigheter, framför
allt den för anställnings vinnande olämpliga tidpunkten för utryckningen.
Bland andra förklaringsgrunder framhålles också, att de sista veckorna av
övningstiden, då de värnpliktiga börja tänka på en blivande arbetsanställ-
ning, upptagas av manövrer och dylika Övningar, som icke medgiva besök
å anstalterna eller permission för sammanträffande med eventuella arbets¬
givare. Det kräves sålunda även av denna anledning, att från anstalternas
och den militära ledningens sida de värnpliktiga erinras om vikten av att
i god tid planera för framtida anställning.
Erforderlig Deri oundgängliga förutsättningen för att den offentliga arbetsför-
utvidgning medlingen skall kunna verksamt bidraga till de värnpliktigas omedelbara
formed- återbördande till civilt arbete, företrädesvis i den egna hemorten, är uppen-
lingen. barligen, att å eller i närheten av varje övnirigsplats finnes ett offentligt
kontor, tillräckligt väl rustat för ifrågavarande uppgift samt ägande nödiga
förbindelser med den omgivande landsbygden och andra delar av landet.
Undersökas bör sålunda, i vad mån arbetsförmedlingen kommer att vara
representerad på lämpligt sätt just å de militära förläggningsorterna.
För detta ändamål meddelas här nedan en förteckning å de platser,
där de vid armén värnpliktigas utbildning skall försiggå, samt en ungefär¬
lig beräkning av dessa värnpliktigas antal och tiderna för deras avgång
enligt föreliggande härordningsförslag. Då vidare många volontärer torde
vid sin avgång från militärtjänsten bliva hänvisade till att söka anställning
å den öppna arbetsmarknaden, har det synts lämpligt att i tablån jämväl
intaga motsvarande uppgifter för dessas del.
Ifrågavarande tablå utvisar, att arméns värn pliktsövningar skulle för¬
siggå på 34 olika platser i landet, där 72,865 värnpliktiga och 3,267 volon¬
tärer eller tillsammanlagt 76,132 män skulle under ett år avgå från ar¬
méns truppförband. I siffrorna för de värnpliktiga ingå dock talrika värn¬
pliktiga två gånger, enär de under samma år hava mer än en utryckning.
Vad först de värnpliktiga angår, skulle deras antal på några platser
endast uppgå till 185 å 235, nämligen i Hälsingborg, Landskrona och Malmö,
men däremot på sina ställen stiga till 3,000 ä 5,000 såsom i Skövde, Jön¬
köping, Kristianstad, Uppsala, Boden, Östersund och Linköping, samt i Stock¬
holm nå ända till 7,000. I flertalet fall beräknas utryckningarna fördela sig
på två tidpunkter, nämligen den 5 juli samt den 6—8 oktober, å vilken
sistnämnda tidpunkt det ojämförligt största antalet utryckningar skulle ske;
mindre grupper av värnpliktiga skulle emellertid på åtskilliga orter rycka ut
vid andra tider. Sammanlagda antalet beräknas för den 5 juli till 11,855,
för den 6—8 oktober till 58,255 samt för övriga tidpunkter till 2,755.
11
Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition nr 154.
Värnpliktigas utryckning och volontärers avgång vid arméns olika förlägg¬
ningsorter. Ungefärlig beräkning.
Förläggningsorter
|
Utryckande värnpliktige
|
Avgående volontärer
|
d. 5 juli
|
eu ;
%• <»
** 1
CO :
|
annan
tid
|
Till¬
sammans
|
d. 30
april
|
d. 31 I
okt. j
|
Till¬
sammans
|
Stockholm..........
|
890
|
6,050
|
no
|
7,050
|
80
|
493
|
573
|
Vaxholm och Oscar-Fredriksborg
|
300
|
1,640
|
145
|
2,085
|
13
|
37
|
50
|
Uppsala...........
|
445
|
2,990
|
—
|
3,435
|
13
|
147 !
|
160
|
Strängnäs..........
|
445
|
1,600
|
—
|
2,045
|
13
|
37
|
50
|
Linköping..........
|
890
|
3,570
|
190
|
4,650
|
26
|
89
|
115
|
Jönköping ..........
|
445
|
2,460
|
—
|
2,905
|
13
|
112
|
125
|
Eksjö............
|
445
|
1,835
|
—
|
2,280
|
13
|
112
|
125
|
Växjö............
|
445
|
1,600
|
—
|
2,045
|
13
|
37
|
50
|
Visby............
|
130
|
455
|
425
|
1,010
|
30
|
100
|
130 1
|
Karlskrona..........
|
300
|
1,640
|
145
|
2,085
|
13
|
37
|
50
|
Kristianstad.........
|
445
|
2,750
|
—
|
3,195
|
13
|
137
|
150
|
Hässleholm .........
|
—
|
370
|
190
|
560
|
—
|
15
|
15 |
|
Malmö............
|
—
|
235
|
—
|
235
|
—
|
75
|
75
|
Lund............
|
445
|
1,600
|
—
|
2,045
|
13
|
37
|
50 i
|
Hälsingborg.........
|
—
|
235
|
—
|
235
|
—
|
75
|
75
|
Landskrona.........
|
—
|
185
|
—
|
185
|
—
|
60
|
60
|
Ystad............
|
—
|
470
|
—
|
470
|
—
|
150
|
150
|
Halmstad..........
|
445
|
1,600
|
—
|
2,045
|
13
|
37
|
50
|
Göteborg...........
|
—
|
860
|
—
|
860
|
—
|
75
|
75
|
Uddevalla..........
|
445
|
1,600
|
—
|
2,045
|
13
|
37
|
50
|
Vänersborg..........
|
445
|
1,600
|
—
|
2,045
|
13
|
37
|
50
|
Borås............
|
445
|
1,600
|
—
|
2,045
|
13
|
37
|
50
|
Skövde ...........
|
445
|
2,205
|
190
|
2,840
|
13
|
127
|
140
|
Karlsborg..........
|
—
|
850
|
no
|
960
|
—
|
68
|
68
|
Karlstad...........
|
445
|
1,600
|
—
|
2,045
|
13
|
37
|
50 ;
|
Örebro............
|
445
|
1,970
|
190
|
2,605
|
13
|
52
|
65
|
Västerås...........
|
445
|
1,600
|
—
|
2,045
|
13
|
37
|
50 i
|
Sala.............
|
—
|
370
|
190
|
560
|
—
|
15
|
15
|
Falun............
|
445
|
1,600
|
—
|
2,045
|
13
|
37
|
50
|
Gävle............
|
445
|
1,600
|
—
|
2,045
|
13
|
37
|
50
|
Östersund..........
|
445
|
3,240
|
no
|
3,795
|
13
|
150
|
163
|
Sollefteå...........
|
445
|
1,970
|
190
|
2.605
|
13
|
52
|
65
|
Umeå............
|
445
|
1,835
|
—
|
2,280
|
13
|
112
|
125
|
Boden............
|
445
|
2,470
|
570
|
3,485
|
13
|
135
|
148
|
Summa
|
11,855
|
| 58,255
|
2,755
|
72,SG5
|
435
|
2,832
|
3,267
|
Anm. Förläggningen av de båda skånska infanteriregementena till resp. Kristianstad och Lund
är ännu ej definitivt bestämd. Fälttelegrafkåren har i tabellen antagits förlagd till Uppsala, Norrlands
ingenjörkår till Östersund. Även i vissa andra, dock mindre betydande fall kan ovanstående tabell er¬
fordra jämkning. Hänsyn har i tabellen ej tagits till den sammanhängande permission, som är avsedd
att meddelas värnpliktiga vid fältartilleriet, positionsartilleriet samt fältingenjör- och fälttegraftrupperna.
12
Kungl. Maj-.ti nåd. proposition nr 154.
Antalet avgående volontärer växlar på samma sätt mellan 15 och 163,
dock med undantag för Stockholm, där antalet beräknas till 573. Avgångs¬
tiden skulle för flertalet volontärer, nämligen för 2,832 man, bliva den 31
oktober samt för återstående 435 man infalla den 30 april.
Härtill komina vidare de från marinen avgående värnpliktiga och
stammanskap, vilka beräknas fördela sig på följande sätt:
Värnpliktigas utryckning’1 och. stammanskaps avgång3 vid. flottans sta¬
tioner och kustartilleriregementena. Ungefärlig beräkning.
Förläggningsort.
|
Utryckande värnpliktiga
|
Avgående stammanskap
|
d. 2/e.
|
d. 3°/».
|
d. 18/i2.
|
Annan
tid.
|
Tillsam¬
mans.
|
d. so/».
|
d. 81/io.
|
Tillsam¬
mans.
|
Flottan.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Stockholm........
|
500
|
50
|
275
|
275
|
1100
|
70
|
240
|
310
|
Karlskrona........
|
750
|
—
|
300
|
400
|
1450
|
80
|
270
|
350
|
Kustartilleriet.
|
d. 8/6.
|
|
d. «/n.
|
|
|
|
|
|
Vaxholm Oscar-Fredriksborg
|
76
|
972
|
78
|
50
|
1176
|
—
|
125
|
125
|
Karlskrona........
|
88
|
769
|
69
|
44
|
970
|
—
|
93
|
93
|
Göteborg .........
|
21
|
146
|
30
|
13
|
210
|
—
|
25
|
25
|
Fårösund........
|
8
|
71
|
8
|
5
|
92
|
—
|
13
|
13
|
Summa
|
1,443
|
2,008
|
700
|
787
|
4,998
|
150
|
7GG
|
916
|
1 Enligt statistik 1908—1912.
2 Medeltal under åren 1909 1918.
13
Kung!.. Maj:ts nåd. proposition nr 154.
Hela antalet vid armén och marinen avgående volontärer, stamman-
skap och värnpliktiga skulle alltså utgöra:
Stockholm.........9,033
Vaxholm och Oscar-Fr.-borg . 3,436
Uppsala.........3,595
Strängnäs.........2,095
Linköping.........4,765
Jönköping........3,030
Eksjö..........2,405
Växjö..........2,095
Visby och Fårösund .... 1,245
Karlskrona........4,998
Kristianstad........3,345
Hässleholm........575
Malmö..........310
Lund...........2,095
Landskrona........310
Hälsingborg........245
Ystad..........620
Halmstad.........2,095
Göteborg ....
|
. . . . 1,170
|
Uddevalla ....
|
. . . . 2,095
|
Vänersborg ....
|
. . . . 2,095
|
Borås......
|
. . . . 2,095
|
Skövde .....
|
. . . . 2,980
|
Karlsborg ....
|
. . . . 1,028
|
Karlstad.....
|
. . . . 2,095
|
Örebro.....
|
. . . . 2,670
|
Västerås.....
|
. . . . 2,095
|
Sala.......
|
|
Falun......
|
. . . . 2,095
|
Gävle......
|
. . . . 2,095
|
Östersund ....
|
. . . . 3,958
|
Sollefteå.....
|
. . . . 2,670
|
Umeå......
|
. . . . 2,405
|
Boden ......
|
. . . . 3,633
|
Summa 82,016
Bland dessa 34 förläggningsorter äro 26 redan försedda med offent¬
liga arbetsförmedlingskontor. Sådana saknas nämligen endast i Vaxholm
(och Oscar-Fredriksborg), Visby, Vänersborg, Borås, Skövde, Karlsborg,
Sollefteå och Boden. Den närmast föreliggande uppgiften i förevarande
avseende är alltså att tillse, huruvida kontor kunna under den närmaste
framtiden komma till stånd även på dessa platser.
Vad beträffar Vaxholm (och Oscar-Fredriksborg), har frågan om
dess förseende med arbetsförmedlingskontor icke hittills kunnat på allvar
upptagas, enär Stockholms län först under innevarande år börjat organi¬
sera sin offentliga arbetsförmedling och därvid helt naturligt i främsta
rummet inriktat sig på platser av större ekonomisk betydelse för länet.
Såsom huvudort för en avsevärd del av skärgården samt såsom central¬
punkt för en mycket stor sommarnöjespublik har Vaxholm emellertid icke
så ringa betydelse. För länet synes det vara av särskilt stor vikt, att en
mycket betydande kontingent volontärer och värnpliktiga där är förlagd
och därifrån utgår vid övningstidens slut. Det bör sålunda vara ett tyd¬
ligt intresse för länet att så snart som möjligt få ett avdelningskontor
dit förlagt.
14
Klingl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.
Redan vid två tillfällen hava förslag förelegat om upprättande
av en offentlig arbetsförmedlingsanstalt i Visby. Inom såväl landstinget
som Visby stadsfullmäktige hava dessa förslag mötts med stora sympatier
men dock fallit på grund av svårigheten att ena de båda korporationerna
om en ekonomisk plan av tillräcklig bärighet för anstaltens tryggande.
Enligt vad som inhämtats har länsstyrelsen nyligen hos socialstyrelsen
gjort hemställan, huruvida för ändamålet skulle kunna påräknas statsan¬
slag av sådan storlek, att därigenom anstaltens tillkomst skulle mera vä¬
sentligt underlättas. I avseende härå bör särskilt uppmärksammas, att
vid Glottlands trupper värnpliktige och volontärer från landets olika delar
fullgöra sin tjänsteskyldighet, varför behovet av en med landets arbetsför¬
medling i övrigt samarbetande anstalt här starkt framträder.
Inom Älvsborgs län — det enda jämte Gottlands, som ännu saknar
offentlig arbetsförmedling — har frågan om dennas organiserande vid flera
tillfällen behandlats. Hittills har ej någon positiv lösning kunnat vinnas,
något som väsentligen berott på skiljaktiga meningar med avseende å an¬
staltens omfattning och kontorens förläggning. Att Borås skulle vara
lämplig plats för ett av dessa kontor, torde emellertid få anses självfallet;
dess stadsfullmäktige hava ock för sin del bifallit förslag i sådan riktning
och anvisat medel därtill. Huruvida däremot Vänersborg skulle bliva
förläggningsort för något annat kontor, har förefallit mera tvivelaktigt, sär¬
skilt som det närbelägna Trollhättan visat stort intresse för att därvid
komma i fråga. Även om ett blivande kontor skulle förläggas till Troll¬
hättan, torde detsamma utan större kostnader kunna övertaga jämväl
förmedlingen för värnpliktiga och volontärer, som avgå från truppförbanden
i det närbelägna Vänersborg.
Skaraborgs läns arbetsförmedling, som endast några år varit i
verksamhet, har ännu icke hunnit utvecklas så, som behovet torde på¬
kalla. I skrivelse till socialstyrelsen har framställning gjorts om statens
medverkan till en sådan utveckling, därvid i främsta rummet påtänktes
upprättandet av ett kontor i Skövde. Denna plats, som redan utgör
medelpunkten för förmedlingen av jordbruksarbete i länets norra del,
skulle ur denna synpunkt lämpa sig synnerligen väl. Arbetsförmedlingens
styrelse framhåller särskilt stadens betydelse såsom förläggningsort för ett
stort antal värnpliktiga, vilkas anställande i civilt arbete efter utryckningen
bör underlättas. I detta syfte föreslås därjämte, att åtminstone några
gånger varje vecka från ett blivande kontor i Skövde skulle anordnas
expeditionstimmar å Karlsborg. Dessa styrelsens framställningar och
förslag synas giva grundad förhoppning om, att erforderliga anordningar
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.
15
skola inom kort bliva träffade för placerande av länets avgående värn¬
pliktige och volontärer.
Redan vid organiserandet av Yästcrnorrlands läns arbetsförmedling
planerades ett kontor i Sollefteå. Ehuru detta av ekonomiska skal ännu
ej kommit till stånd, lärer det kunna förutsättas, att länets vederbörande
myndigheter skola vara angelägna om en sådan utveckling av dess arbets¬
förmedling, att den till Sollefteå samlade stora mängden av länets manliga
ungdom må kunna efter avslutad militärtjänst omedelbart återföras till
civilt arbete.
I Boden slutligen har tidigare funnits ett avdelningskontor av Norr¬
bottens läns arbetsförmedling. Av olika anledningar, förnämligast otill¬
räcklig utrustning, blevo emellertid resultaten av kontorets verksamhet
obetydliga, varför detsamma efter kort tid indrogs. Sedan dess har emel¬
lertid platsen ytterligare utvecklats, varjämte till densamma beräknas
bliva förlagd en avsevärt större militärstyrka än förut. Dessa båda
omständigheter göra givetvis behovet av anordningar för arbetsförmedling
mera påtagligt. Visserligen framträder detta behov mindre med avseende
å ortens egna värnpliktige, vilka till en övervägande del komma från
och återvända till små bondehemman, medan de övriga fördela sig på
några städer samt ett fåtal industriella arbetsföretag (de stora gruvorna vid
mellanriksbanan och sågverken vid kusten). Men avgjort svårare uppgifter
möta den offentliga arbetsförmedlingen beträffande det stora antalet till
Boden förlagda värnpliktige och volontärer från andra delar av landet.
Med avseende å dessa gäller det att genom samarbete med andra anstal¬
ter kunna så vitt möjligt medverka till deras återvändande till sina hem¬
orter. Enligt vad socialstyrelsen inhämtat, lärer arbetsförmedlingsanstal-
tens styrelse intressera sig för återupptagandet av verksamheten i Boden,
ehuruväl de till buds stående ekonomiska resurserna hittills lagt hinder i
vägen för mera effektiva åtgärder.
Den nu lämnade översikten utvisar, att offentliga anstalter inom
kort kunna förväntas vara verksamma å samtliga de blivande militära för¬
läggningsorterna. Visserligen torde å vissa platser, t. ex. Strängnäs och
Eksjö, där värnpliktiga i stort antal förläggas, de redan träffade anordnin¬
garna icke vara fullt tillräckliga för det omfattande arbete, som förestår
vid utryckningstiderna. På några håll, där arbetsförmedlingskontorens
föreståndare även hava andra sysslor, kan det vidare bliva nödvändigt tillse,
att dessa må kunna helt ägna sig åt sin här ifrågavarande uppgift. I
andra fall lärer någon tillfällig förstärkning av arbetskrafterna å kontoren
behöva vidtagas för vissa tider på året.
16
Kungl. Majds nåd. proposition nr 154.
Såsom i det föregående redan framhållits, står flertalet värnpliktige
inför nödvändigheten att förskaffa sig arbetsanställning vid sin utryck¬
ning från militärövning. Då till tjänst för arbetsgivare och arbetssökande
vid deras strävanden att finna varandra det allmänna — kommunerna med
statens stöd — redan anordnat ett system av offentliga arbetsförmedlings-
anstalter, vilka flerstädes i landet numera vunnit den anslutning, att de i
väsentlig mån behärska den lokala arbetsmarknaden, synes det mig ställt
utom varje tvivel, att den offentliga arbetsförmedlingens resurser böra an¬
litas jämväl för de värnpliktigas del. Det behöver å andra sidan knappast
sägas, att den offentliga arbetsförmedlingen icke äger någon monopolställ¬
ning, så att andra medel för anskaffande av arbete åt de värnpliktiga
skulle vara uteslutna.
Den utveckling av den offentliga arbetsförmedlingens organisation
och verksamhet, som ovan förutsatts, lärer i allmänhet vara motiverad
av redan konstaterade lokala behov och torde under alla förhållanden
komma att efter hand bliva genomförd. Det synes emellertid vara av stor
vikt att snarast möjligt så utbygga och förstärka nätet av offentliga an¬
ordningar för arbetsförmedling, att de värnpliktigas och volontärernas an¬
ställande i arbete omedelbart efter avslutad militärtjänst underlättas. Denna
angelägenhet lärer få anses så betydelsefull, att statens ekonomiska medver¬
kan i lämplig utsträckning torde böra ifrågasättas.
Nu gällande bestämmelser angående understöd av statsmedel till be¬
främjande och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket
innefattas i nådiga kungörelsen den 6 december 1912 (svensk författnings¬
samling nr 398). Enligt denna utgår statsbidrag till de offentliga nrbets-
förmedlingsanstalterna dels för bestridande av samtliga nödiga utgifter för
formulär och blanketter samt post-, telegraf- och telefonförbindelser, dels
ock, efter prövning i varje särskilt fall, till de särskilda anordningar, som
vidtagits för jordbrukets behov samt för samarbetet mellan olika anstalter.
För år 1913 torde statsunderstödet till samtliga anstalter komma att uppgå
för förstberörda ändamål till cirka 38,000 kronor samt särskilt för jord-
bruksförinedlingen och samarbetet mellan anstalterna till cirka 15,000
kronor eller tillhopa omkring 53,000 kronor.
Det har i det föregående närmare påvisats, hurusom särskilt jord¬
brukets intressen kräva vidtagandet av anordningar för arbetsförmedling åt
de till vissa stadssamhällen sammanförda värnpliktiga. Uppenbarligen bör
under sådana förhållanden för dylika anordningar kunna tagas i anspråk
en del av det särskilda understöd av statsmedel, som enligt gällande be¬
stämmelser är avsett för jordbruksförmedlingen. På detta sätt torde i all¬
17
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.
mänhet de lokala strävandena erhålla nödigt stöd från statens sida för
underhållet av effektivt utrustade kontor på ökat antal platser.
Måhända skulle emellertid härför erfordras något större statsbidrag, ån
som hittills i allmänhet plägat lämnas med stöd av nu gällande bestäm¬
melser. Särskilt beträffande sådana orter som Visby och Boden, där de
lokala behoven av offentlig arbetsförmedling icke äro så starkt framträ¬
dande och de ekonomiska resurserna äro tämligen begränsade, kunde ett
rikligare tillmätt statsbidrag synas så mycket mer motiverat, som arbets-
förmedlingsanordningarna å dessa platser väsentligen påkallas av det stora
antalet dit förlagda värnpliktiga från andra trakter av riket. Tanken på
att i dylika undantagsfall staten skulle verksammare ingripa för den of¬
fentliga arbetsförmedlingens främjande är 'ingalunda ny, utan framfördes
redan vid 1906 års riksdag, då för första gången medel anvisades för
ifrågavarande ändamål. 1 det anförande till statsrådsprotokollet, varmed då¬
varande chefen för civildepartementet beledsagade Kungl. Maj:ts proposition
i ämnet, framhölls sålunda, ’att undantagsvis ett mindre direkt statsanslag
till kontorspersonalens (vid anstalterna) avlönande bör kunna utanordnas,
om också icke förrän framdeles’. Det förutsattes ock, att, efter det när¬
mare erfarenhet vunnits om verkningarna av statsbidraget samt rörande
lämpligaste sättet för statens understödjande och kontrollerande verksam¬
het, den frågan borde upptagas till prövning, om staten i något fall bör
taga direkt initiativ till anordnandet av offentlig arbetsfömedling å en
eller annan ort. Tack vare det intresse, som länens och kommuners ve¬
derbörande myndigheter visat för den offentliga arbetsförmedlingen, har
denna kunnat lugnt och säkert utvecklas, utan att staten i något fall be¬
hövt direkt åtaga sig det ekonomiska ansvaret därför. Förväntas kan ock,
såsom redan visats, att även å nyssnämnda två ävensom andra med
dem jämförliga platser erforderliga anordningar skola bliva vidtagna på de
lokala myndigheternas föranstaltande. Skulle emellertid därvid något sär¬
skilt statsbidrag erfordras, t. ex. under de första organisationsåren, lärer
detta kunna ske med anlitande av det redan i staten upptagna anslaget
till den offentliga arbetsförmedlingen.
Den hittills vunna erfarenheten visar emellertid, att den offentliga
arbetsförmedlingen å militära förläggningsorter, där den redan finnes
organiserad, icke anlitas i så stor utsträckning som önskvärt varit.. Så¬
som eu anledning härtill har redan angivits, att jordbrukarne i all¬
mänhet plåga avsluta tjänsteavtalen med sin fasta arbetarstam vid. en
långt tidigare tidpunkt på hösten, än då de värnpliktiga nu rycka ut från
övningarna. Det är därför nödvändigt, att man i god tid fäster såväl
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 110 haft. (År 154.) 3
18 Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.
arbetsgivarnas som de värnpliktigas uppmärksamhet på den offentliga
arbetsförmedlingen.
Vad arbetsgivarne angår, måste annonsering anlitas. Hittills har all
annonsering för de offentliga anstalterna, i den mån sådan förekommit,
ankommit på dem själva och sålunda icke kunnat försiggå mera systema¬
tiskt och i större skala. Även för framtiden lärer eu mera speciell an¬
nonsering förbliva de olika anstalternas ensak. Väsentligen annorlunda
förhåller det sig dock med annonsering rörande de värnpliktigas utryck¬
ning, vilken i stort sett sker samtidigt över hela landet. I dylikt fall
vore givetvis en centralt ordnad annonsering för hela den offentliga ar¬
betsförmedlingen långt mera effektiv. Därest sålunda på en gång, t. ex.
under augusti, i ett stort antal tidningar — även lokala — tillkänna¬
givande såväl å annonsavdelningen som i texten lämnades därom, att i
början av oktober utrycka flera tusen värnpliktiga, av vilka eu stor del önska
anställning inom olika yrken, samt att deras placerande förmedlas av Sveriges
offentliga arbetsförmedling, så lider det intet tvivel, att särskilt jordbruks¬
platser i stort antal skulle ställas till förfogande. Därest sådan annonsering
med energi bedrives några år, lärer allmänheten bliva tillräckligt uppmärk-
samgjord på detta tillfälle till rekrytering av arbetskraft. Ungefär på samma
sätt torde tillkännagivande böra ske till tjänst för de i början av juli utryc¬
kande värnpliktiga. För detta syfte krävas dock säkerligen mindre åtgärder,
enär antalet avgående då är långt mindre och det i alla händelser bör bliva
lätt att finna placering för tillfälliga arbetare under skördemånaderna juli
och augusti. Samtidigt med den centralt ordnade annonseringen bör emeller¬
tid jämväl genom vakanslistor, anslag o. s. v. varje anstalt själv påverka
arbetsgivarna inom sin verksamhetskrets.
Om anstalterna på nu angivna och andra vägar få mottaga tal¬
rika anmälningar om lediga platser, så ligger redan häri en stark
lockelse för de värnpliktiga, som behöva anställning. Tillkännagivan¬
den med angivande av de lediga platsernas fördelning å olika kom¬
muner o. s. v. böra anslås å lämpliga platser (baracker, mathallar, mar-
ketenterier m. fl.) inom lägerområdet och komma då helt säkert att
locka många arbetssökande. Önskvärt vore emellertid därjämte — särskilt
i trakter, där arbetsförmedlingen icke hunnit bliva mera allmänt känd —,
om orienterande föredrag i ämnet kunde anordnas för de värnpliktiga (en¬
ligt anvisningar, som tillhandahållas från socialstyrelsen) samt uppmaning
av vederbörande militära ledning på lämpligt sätt riktas till dem att vid
behov av anställning anlita den offentliga arbetsförmedlingen.
Sedan därefter anmälningar ingått från såväl arbetsgivare som
arbetstagare, kan den offentliga anstaltens personal fullfölja förmedlings-
19
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.
arbetet genom att sammanföra arbetsgivare med arbetssökande, vilka
synas motsvara deras önskningsmål och i övrigt anses lämpliga. Därvid
bör liksom eljes inom den offentliga arbetsförmedlingen naturligtvis den
principen tillämpas, att överflyttningar av arbetare till andra yrkesområden
samt till andra orter böra undvikas, därest lämplig arbetskraft finnes att
tillgå inom yrket och från den egna orten. Då arbetsförmedlingsanstalt
finnes i samma stad som lägerplatsen, lära icke några hinder möta för
anstalten att så anordna expeditionstider och sammanträffanden med arbets¬
givare, att de värnpliktiga kunna infinna sig. Erfarenheten från de redan
gjorda försöken på vissa platser, särskilt inom andra arméfördelningen, giver
också vid handen, att de värnpliktiga kunna för nämnda ändamål erhålla
permission, när sådan visas vara erforderlig. Jämväl i övrigt bör anstal¬
ten givetvis erhålla stöd av de militära myndigheterna, särskilt de vid
truppförbanden anordnade rekryterings- och civilanställningsorganen, med
vilka ett direkt samarbete även beträffande värnpliktiges omhändertagande
bör bliva av värde.
De här antydda särskilda åtgärderna för arbetsförmedling åt värn¬
pliktiga falla alla inom ramen för de offentliga anstalternas vanliga verk¬
samhet, med undantag dock för den enhetliga annonseringen, vilken enligt
sin natur måste anordnas centralt av den sammanhållande statsmyndig¬
heten, socialstyrelsen. Tanken på sådan centraliserad annonsering för den
offentliga arbetsförmedlingens allmänna uppgifter har redan tidigare av
styrelsen framförts och föranlett omnämnande i statsverkspropositionen
till 1914 års första lagtima riksdag. Enligt vad som inhämtats, lärer social¬
styrelsen ock vara betänkt på att hos Kungl. Maj: t anhålla om an¬
slag för att försöksvis under innevarande sommar anordna annonsering i
syfte att rikta allmänhetens uppmärksamhet på det tillfälle till rikt urval
av arbetskraft, som erbjuder sig vid värn pliktsövningarnas avslutande under
hösten. Genom sådant försök kunna säkrare hållpunkter vinnas för be¬
dömandet av såväl det lämpligaste sättet för dylik annonsering som och
de därmed förenade kostnader. Dessa lära i allt fall lämpligen kunna
anvisas på det i staten upptagna anslaget till arbetsförmedlingen, vars
ändamål ju på det närmaste sammanfaller med vad här ifrågasatts.
På enahanda sätt torde kunna förfaras med de utgifter, som skulle
uppkomma, därest staten komme att själv föranstalta om annonsskyltars
uppsättande — i större utsträckning än vad hittills kunnat ske genom
de särskilda anstalternas åtgöranden — på järnvägsstationer och andra
lämpliga platser.
20
Kungl. Maj:ts nåd. proposition nr 154.
Erinras bör härjämte, att sedan några år tillbaka riksdagen på Kungl.
Maj:ts framställning regelbundet beviljat särskilt anslag till underlättande
av medellös arbetssökandes resa för att tillträda anställning, som förmed¬
lats av offentlig arbetsfönnedlingsanstalt. Visserligen innebär detta under¬
stöd för närvarande endast, att statsmedel lämnas till betäckande med halva
beloppet av förlust, som anstalt åsamkat sig vid förskottering av arbets¬
sökandes resekostnader. Till följd av denna anslagets karaktär och de
tämligen stränga villkor, som av försiktighetsskäl stadgats för dess åtnju¬
tande, hava anstalterna hittills endast i ringa omfattning beviljat förskott.
Sociala rådet (sektionen för arbetsförmedling) har därför ock vid sam¬
manträde den 13 december 1913 hos socialstyrelsen givit uttryck åt den
meningen, att detta förskottssystem måste anses såsom allenast en provi¬
sorisk anordning, som snart borde ersättas av mera effektiva åtgärder. En
sådan förändring skulle i mycket hög grad underlätta samarbetet mellan
olika anstalter och bliva av särskild betydelse för värnpliktigas anställande
på orter, där behov av deras arbetskraft förefinnes, särskilt å landsbygden.
Hithörande spörsmål kunna emellertid icke till lösning upptagas i detta
sammanhang.»
Chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow anförde här¬
efter :
»Av vad herr statsministern nu yttrat torde framgå, att de omedel¬
bart erforderliga åtgärderna till den offentliga arbetsförmedlingens utbyg¬
gande äro av beskaffenhet att kunna vidtagas inom ramen för det på Kungl.
Maj:ts framställning av riksdagen för år 1915 redan anvisade förslagsanslaget
å 55,000 kronor till befrämjande och organiserande av den offentliga ar¬
betsförmedlingen i riket. Vid beräknande av detta anslags belopp kunde
emellertid hänsyn icke tagas till de särskilda åtgärder, vilka torde bliva
erforderliga med hänsyn till de värnpliktigas anställande i arbete. Jag
finner därför giltiga skäl föreligga för en ökning av nämnda anslag med
10,000 kronor.
På grund härav tillåter jag mig, efter gemensam beredning med
lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen, hemställa, att Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
att, utöver det av innevarande års första riksdag
på extra stat för år 1915 anvisade beloppet av 55,000
kronor, på extra stat för år 1915 bevilja ytterligare ett
förslagsanslag av 10,000 kronor för befrämjande och orga¬
niserande av den offentliga arbetsförmedlingen i riket.»
. May.ts nåd. proposition nr 154.
21
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Ivungl. Höghet Kronprinsen-
Regenten lämna bifall; och skulle till riksdagen avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
Henrik Nissen.