Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
1
Nr 141.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
bemyndigande för vattenfallsstyrelsen att försälja till
statens kraftverk hörande elektriska ledningsnät in. in.;
given Stockholms slott den 23 maj 1914.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Ivungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att vattenfallsstyrelsen må enligt de föreskrifter, som av Kung! Maj:t
utfärdas, där så prövas lämpligt försälja ej mindre till statens kraft¬
verk hörande elektriska ledningsnät, som användas för detalj distribution
av elektrisk energi, än även statens vatten falls verk tillhöriga, för kronan
obehövliga byggnader, maskiner och övriga inventarier jämväl i de fall,
att ledningsnäten, byggnaderna och inventarierna äro att hänföra till
fast egendom.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Oscar von Sydow.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 93 käft. (Nr 141.)
1
2
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
Framställning
av vattenfalls¬
styrelsen om
tillstånd att
försälja till
statens kraft¬
verk hörande
distributions¬
nät ra. m.
Utdrag av ■protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Iironprinsen-Rcgenten i statsrådet å Stock¬
holms slott den 23 maj 1914.
N ärvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Fbiis,
Stenberg,
Mörcke,
Vennebsten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
I underdånig skrivelse den 30 maj 1913 har vattenfallsstyrelsen
gjort framställning om tillstånd att i förekommande fall, där så prövas
lämpligt, försälja vissa staten tillhöriga elektriska distributionsnät m. m.
Vattenfallsstyrelsen har därvid anfört:
Distributionen av elektrisk energi från Trollliätte kraftverk äger i regel ruin
genom leveranser i stora poster till ett relativt ringa antal kraftavnämare. Detalj¬
distribution bedrives av kraftverket självt endast i ett mindre antal smärre sam¬
hällen. I en del kommuner och municipalsamhällen, där vederbörande, kom¬
munalstyrelse icke förfogat över lämpliga organ för att övertaga distributionen,
eller där initiativ och kapital för bildandet av ett distributionsbolag icke vant
tillfinnandes, har det nämligen i flera fall visat sig lämpligt för kraftverket att
självt anlägga detaljdistributionsnät samt direkt leverera elektrisk energi för hus*
hållsförbrukning o. d. Så har skett exempelvis i Grästorp, Vårgårda, Lilla Edet
m. fl. platser.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
3
Sedan detaljdistributionen väl vunnit en efter förhållandena å platsen relativt
stor utbredning, är det emellertid lättare för kommunen eller ett lokalt bolag att
övertaga densamma, och har det också på flera håll inträffat, att vederbörande
kommuner eller ock enskilda visat intresse att få övertaga kandhavandet av
detaljförsäljningen av den till orten levererade elektriska energin. Sådant kan
även för kronan vara lämpligt, enär detaljdistributionen givetvis kräver åtskilligt
arbete, soin med nätets växande utbredning kan bliva rätt betungande, utan att
alltid motsvaras av inkomsternas tillväxt i lika hög grad.
Det synes därför vattenfallsstyrelsen önskvärt, att styrelsen tillerkännes rätt
att i förekommande fall till lämpliga vederbörande överlåta detaljdistributionen
inom ett samhälle medelst försäljning av det till vederbörande statens kraftverk
hörande ledningsnät, som tages i anspråk för detalj distributionen.
Närmast föranledes vattenfallsstyrelsen att hos Kungl. Maj:t göra denna
framställning på grund av de underhandlingar, vilka sedan en längre tid tillbaka
pågått mellan vattenfallsstyrelsen och Trollhättans kommun angående ordnandet
av kommunens kraftfråga. För närvarande äger Trollhätte kraftverk en del av
distributionsnätet inom Trollhättan, under det att övriga delar tillhöra kommu¬
nen. Då det givetvis skulle vara till fördel, om samtliga de distributionsanlägg-
ningar, som erfordras för tillhandahållande av elektrisk energi inom Trollhättan,
komme i en hand, har under nämnda förhandlingar tagits under övervägande,
förutom andra förslag, såväl det alternativet, att statens ledningsnät inom kom¬
munen med tillhörande anläggningar försäljas till kommunen, som även att
kraftverket förvärvar kommunens ledningsnät. Detta senare alternativ torde i
föreliggande fall kunna medföra avsevärda fördelar såväl för kraftverket som
kommunen därigenom, att kraftverket bereddes tillfälle att på nära håll ^experi¬
mentera förbättrade metoder för distributionen av energi, såsom nya taxor för
energiförbrukningen, bättre avpassade för nya slag av konsumtion än de nuva¬
rande m. m. Inom kommunen förefinnes emellertid på många håll den åsikten,
att kommunen bör övertaga kraftverkets distributionsnät inom kommunen med
tillhörande transformerings- och fördelningsanläggningar, instrumentering och
mätare. Och från kvaftverkets sida synes det i princip icke finnas något att
erinra mot godtagande av ett sådant alternativ.
Vid ärendets handläggning inom vattenfallsstyrelsen hava emellertid yppats
betänkligheter, huruvida styrelsen kan vara berättigad att utan bemyndigande av
Kungl. Maj:t avhända statsverket den egendom, varom här är fråga.
Eu del av de distributionsanläggningar, som eventuellt äro avsedda att
överlåtas å Trollhättans kommun, voro redan före Trollhätte kraftverks tillkomst
(såsom en särskild förvaltningsgren) anlagda av Trollhätte kanal- och vattenverk
för medel, tillhörande kanalverkets driftinkomster. Dessa anläggningar hava nu¬
mera överflyttats till Trollhätte kraftverk, som därför delvis redan lämnat ersätt¬
ning till kanalverket av de medel, som av riksdagen anvisats för utförande av
erforderliga ledningar från Trollhätte kraftverk samt i samband därmed stående
distributionsanläggningar. Denna ersättning har av kanalverket i sin tur inleve¬
rerats till handels- och sjöfartsfonden. För en del av detaljdistributionsanlägg-
ningarna i Trollhättan har däremot någon kontant gottgörelse icke lämnats kanal¬
verket, utan har endast i samband med deras överflyttande till kraftverket kanal¬
verkets kapitalkonto nedskrivits med ett belopp, motsvarande deras värde, samt
kraftverkets kapitalkonto ökats med motsvarande belopp. I händelse den ifråga¬
satta försäljningen till Trollhättans kommun kommer till stånd, torde det emel-
4
Statskontoret.
Justitie*
kanslersäin-
betet.
Kung!., Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
lertid vara lämpligt, att kraftverket ersätter kanalverket värdet av de förut till
kanalverket hörande distributionsanläggningar, som ingå i försäljningen och som
icke redan blivit kanal verket gottgjorda. Då kostnaden för dessa distributions¬
anläggningar, såsom förut nämnts, guldits av kanalverkets trafikinkomster, vari¬
genom inbetalningen av överskottsmedlen till handels- och sjöfartsfonden för
motsvarande år i samma grad minskats, synes det vara lämpligt, att de medel,
som inflyta till kanalverket för ifrågavarande distributionsanläggningar, överlämnas
till handels- och sjöfartsfonden.
Ytterligare en omständighet rörande den ifrågasatta försäljningen av detalj-
distributionsanläggningarna i Trollhättan har vattenfallsstyrelsen ansett sig böra
framhålla. De ifrågavarande ledningarna äro, anför styreisen, delvis framdragna
i eller över mark, som är kronan tillhörig, och äro därför jämlikt lagen den 24
maj 1895 att hänföra till fast egendom. Uppenbarligen bliva de emellertid efter
en eventuell försäljning, rättsligt sett, åter lös egendom, varför deras nuvarande
karaktär av fast egendom icke synes böra stå hindrande i vägen för en försälj¬
ning, om denna eljes befinnes för kronan fördelaktig.
På grund av vad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen anhållit, att
Kungl. Maj:t måtte bemyndiga styrelsen att, där så prövas skäligt, för¬
sälja sådant till statens kraftverk hörande distributionsnät, som använ¬
des för detaljdistribution, jämte tillhörande transformerings- och fördel-
ningsanläggningar, instrumentering och mätare samt i samband därmed
förordna, att de medel, som inflyta vid dylik försäljning, skola tillgodo-
föras de av riksdagen beviljade anslag för utförande av distributionsan¬
läggningar.
Därjämte har vattenfallsstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
förordna, att det belopp, som, i händelse den ifrågasatta försäljningen
av kronans detaljdistributionsanläggningar i Trollhättan kommer till stånd,
utöver redan inbetalt belopp må av Trollhätte kraftverk erläggas till
Trollhätte kanalverk såsom ersättning för de delar av de till försäljning
föreslagna distributionsanläggningar inom Trollhättan, vilka förut tillhört
Trollhätte kanalverk, skall av vattenfallsstyrelsen överlämnas till handels-
och sjöfartsfonden.
Uti infordrat utlåtande har statskontoret förklarat sig icke hava
något att erinra mot bifall till vad vattenfallsstyrelsen i ärendet hem¬
ställt.
Jämväl justitiekanslersämbetet har avgivit yttande över vattenfalls¬
styrelsens framställning och därvid anfört, att ämbetet icke har något att
erinra mot, att kronan tillhöriga distributionsanläggningar av den i ären¬
det avsedda art försäljas.
Därjämte har justitiekanslärsämbetet anfört följande.
5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
»Enär emellertid av lagen den 24 maj 1895, jämförd med motiven till samma
lag, framgår, att ej blott i jorden framdragna ledningar utan även ledningar över
marken, då äganderätten till desamma är i markägarens band, skola, i likhet
med vad som gäller om byggnader, räknas till jorden och sålunda anses som fast
egendom, synes osäkert, om mot innehållet i § 77 regeringsformen vattenfalls¬
styrelsens hemställan kan av Kungl. Maj: t bifallas utan riksdagens hörande.
Bemyndigande till ifrågavarande försäljningar torde ej kunna härledas ur riksda¬
gens skrivelse den 25 maj 1909, vilken ligger till grund för nådiga brevet till vat¬
tenfallsstyrelsen den 18 juni 1909 angående försäljning av, tomter och områden
från de under styrelsens förvaltning ställda fastigheter i Älvsborgs samt Göte¬
borgs och Bohus län in. m.
Med anledning av vad sålunda anförts vill justitiekanslersämbetet ifråga¬
sätta, huruvida icke även för försäljning av distributionsanläggningarna, i den
mån de äro att anse såsom fast egendom, borde av riksdagen utverkas ett gene¬
rellt medgivande av likartad beskaffenhet som det, vilket lämnats genom nyss¬
nämnda riksdagsskrivelse.»
Vattenfallsstyrelsen har sedermera i skrivelse den 2 maj 1914, med
erinran om sin ovan återgivna hemställan om tillstånd att försälja
distributionsnät, framhållit, att det för ett ändamålsenligt handhavande
av den affärsrörelse, som blivit styrelsen anförtrodd, vore önskvärt, att
styrelsen även i andra fall erhölle befogenhet att frånhända kronan egen¬
dom, som enligt lagen den 24 maj 1895 betraktas såsom fast egendom.
I samband med inköp av vattenfall och andra fastigheter har kronan
sålunda understundom förvärvat maskiner och andra inventarier, vilka
lagligen äro att hänföra till fast egendom. Enligt vad erfarenheten gi¬
vit vid handen, skulle det enligt vattenfallsstyrelsens åsikt i vissa fall
vara för kronan förmånligt, om dessa maskiner och inventarier kunde i
samband med utarrenderande av de fastigheter, till vilka de höra, med
äganderätt upplåtas till vederbörande arrendator. Givetvis kan det, an¬
för vattenfallsstyrelsen, även understundom förekomma, att byggnader,
som av kronan förvärvats i samband med vattenfall eller andra fastig¬
heter eller tillhöra de under styrelsens förvaltning ställda jordbruks¬
fastigheter, icke vidare befinnas vara för kronan användbara och därför
lämpligen böra nedrivas eller försäljas till annan.
Styrelsen känner sig emellertid tveksam, huruvida styrelsen äger
befogenhet att frånhända kronan egendom av nu omförmält slag, enär
77 § regeringsformen, vilket lagrum dock närmast synes avse kronan
tillhöriga fastigheter, även torde äga tillämpning med avseende å sådan
egendom, som enligt lagen den 24 maj 1895 är att hänföra till fast
egendom. Skall dylik befogenhet tillkomma styrelsen, synes följaktligen
riksdagens bemyndigande därtill böra inhämtas.
Framställning
av vatten¬
fallsstyrelsen
om rätt att
försälja bygg¬
nader m. in.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
Departements-
cbofen.
På grund härav har vattenfallsstyrelsen, under åberopande därjämte
av § 9 mom. 2 i den för styrelsen gällande nådiga instruktionen den
31 december 1908, i underdånighet hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen medgiva, att styrelsen må i de fall, då styrelsen prö¬
var sådant lämpligt, låta nedriva eller till annan försälja under styrelsens
förvaltning ställda, för kronan icke behövliga byggnader samt mot skälig
ersättning frånhända kronan sådana till fast egendom hänförliga maski¬
ner och inventarier m. in., vilkas bibehållande icke längre är erforder¬
ligt för statens vattenfallsverks affärsrörelse.
Med avseende å dispositionen av inflytande medel har styrelsen
åberopat av styrelsen gjord underdånig framställning den 26 februari
1913.
Av vattenfallsstyrelsens utredning beträffande anordnandet av detalj -
distributionen av elektrisk energi från Trollhätte kraftverk framgår, att
denna detalj distribution i regel handhaves av vederbörande kommun eller
municipalsamhälle eller ock av enskilda bolag. Endast i undantagsfall,
där hinder mött för ett dylikt anordnande av distributionen, har kraft¬
verket självt ombesörjt denna i detalj. Att staten helst bör vara befriad
från skötseln av kraftleverans till hushållsförbrukning och dylikt, synes
mig också uppenbart. Staten bör själv ombesörja de stora leveranserna
direkt till de större kraftavnämarna, men detalj distributionen, vilken,
såsom av vattenfallsstyrelsen framhålles, medför ett ofta betungande
arbete utan att tillföra statsverket motsvarande inkomster, bör helst
handhavas av vederbörande kommun eller samhälle eller av särskilda
för ändamålet bildade aktiebolag. Har kraftverket självt anlagt detalj led¬
ningsnät på viss ort, har det ock visat sig, att, sedan förbrukningen i
orten nått en viss utveckling, kommunen, samhället eller enskilda visat
sig villiga att övertaga detalj distributionen. Redan av det skälet att
statens aflfärsdrivande verk icke böra vara bundna av allt för snäva
föreskrifter i sin verksamhet utan måste äga en viss rörelsefrihet,
om de skola kunna skötas på affärsmässigt sätt, finner jag det
uppenbart, att vattenfallsstyrelsen bör erhålla det begärda bemyn¬
digandet att försälja ledningsnät för detalj distribution. Det torde vara
tydligt, att en dylik befogenhet för styrelsen bör kunna medföra
fördelar för staten. Jag ber särskilt få framhålla en sådan fördel.
Därigenom att en kommun, där staten till en början från eget led¬
ningsnät skött distributionen, själv övertager densamma och inköper
ledningsnätet, lösgöres det av staten i anläggningen nedlagda kapitalet.
Detta kan sedan användas vare sig till anläggning av nya huvudled-
■ Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 141.
7
ningar eller till anordnande av distributionsledningar på platser, där man
ännu icke lärt sig att så uppskatta den elektriska kraftens fördelar, att
distributionsnät genom kommunens eller enskildas initiativ hittills kommit
till stånd. Den ifrågasatta försäljningen möjliggör alltså de elektriska
ledningsnätens utsträckning till nya områden, utan att staten behöver
vidkännas några ytterligare kapitalutlägg.
Vattenfallsstyrelsens ifrågavarande framställning avser närmast för¬
hållandena vid Trollhätte kraftverk, men det synes mig lämpligt, att,
därest bemyndigande i äskat avseende skall givas styrelsen, detta i enlig¬
het med styrelsens hemställan omfattar försäljning jämväl av de till sta¬
tens övriga kraftverk hörande distributionsnät. Någon som helst anledning
att härvidlag skilja’mellan Trollhätteverket och de andra två torde näm¬
ligen icke föreligga. Vattenfallsstyrelsen har icke ifrågasatt bemyndigande
för styrelsen att försälja några huvudledningar; något sådant synes mig
ej heller böra ifrågakomma, utan torde dessa allt framgent böra till¬
höra staten. Bemyndigandet skulle således, på sätt styrelsen angiver,
innefatta rätt att avyttra allenast ledningsnät för detalj distribution med
därtill hörande anläggningar d. v. s. transformatorstationer, instrumen¬
tering och mätare. Beträffande bemyndigandet i denna del torde emeller¬
tid icke uttryckligen behöva utsägas, att detsamma innefattar rätt till
avhändande av jämväl nämnda anläggningar med mätare och andra
instrument, då nämligen rätt härtill torde inneslutas i det allmänna
bemyndigande att försälja byggnader, maskiner och andra inventarier,
som av styrelsen äskats i dess skrivelse den 2 maj 1914 och som jag
jämväl finner vara av beskaffenhet att böra förordas till bifall.
I regel äro de ledningar, om vilkas försäljning här är fråga, lös
egendom. Såsom vatten fal 1 sstyrelsen och justitiekanslersämbetet fram¬
hållit, kan det dock inträffa, att ledningarna åtminstone delvis utgöra
beståndsdelar till statens fasta egendom. Tillstånd till de ifrågasatta
försäljningarna torde därför, på sätt justitiekanslersämbetet hemställt,
böra utverkas av riksdagen.
Beträffande de medel, som komma att inflyta vid försäljning av
distributionsnät, anser jag i likhet med vattenfallsstyrelsen, att de böra
tillgodoföras de av riksdagen beviljade anslag för anläggning av led¬
ningar, avsedda att distribuera elektrisk energi från statens kraftverk.
Enligt vad vattenfallsstyrelsen hemställt, skulle emellertid, med avvikande
från vad sålunda blivit föreslaget, visst belopp av försäljningsmedlen
eventuellt av styrelsen överlämnas till handels- och sjöfartsfonden.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
Beträffande vattenfallsstyrelsens sistberörda hemställan hänvisas till
styrelsens i dess skrivelse den 30 maj 1913 i denna del anförda motive¬
ring, och må i detta sammanhang i övrigt upplysas om följande sakför¬
hållanden.
På grund av nådigt privilegium för nya Trollhätte kanalbolag den
2 februari 1838 har nämnda bolag i 25 år från och med år 1838 till
och med år 1862 av handels- och sjöfartsfonden erhållit ett årligt bidrag
av 90,000 kronor, tillsammans således 2,250,000 kronor. Enligt samma
privilegium skulle bolaget efter nämnda 25 års förlopp i årlig avgift
erlägga 10,000 rdr. banko, varjämte det belopp, varmed behållna in¬
komsten överstege 100,000 rdr. banko, skulle levereras till kronan. Jäm¬
likt nådigt brev den 9 maj 1862 hava förenämnda'medel alltsedan år
1863 ingått till handels- och sjöfartsfonden, och sedan staten inköpt
kanalverket, medgavs enligt riksdagens skrivelse den 19 maj 1905 och
nådiga brevet den 16 juni samma år, att, sedan av kanal- och vatten¬
verkets inkomster gnidits kostnaden för verkets förvaltning jämte utgif¬
terna för nödiga underhålls- och förbättringsarbeten, ävensom av samma
inkomster till riksgäld skontoret överlämnats 3.G % av den i svenska sta¬
tens 3.6 % obligationer erlagda köpeskillingen för Trollhätte kanalverk
och viss annan nya Trollhätte kanalbolags egendom, återstoden av årliga
inkomsten, med undantag av vad som inflöte för försäljning av tomter,
skulle överlämnas till handels- och sjöfartsfonden. Slutligen är genom
nådiga brevet den 30 december 1911 angående bestämmelser i anledning
av den förändrade uppställningen av riksstaten in. m. föreskrivet, att,
sedan av kanalverkets inkomster verkets driftkostnader guldits och sedan
jämväl av samma inkomster till statsverket årligen inlevererats 161,000
kronor, återstoden av årliga nettobehållningen skall överlämnas till han¬
dels- och sjöfartsfonden, intill dess Trollhätte kanals ombyggnad blivit
färdig, efter' vilken tidpunkt hela nettobehållningen skall ingå till stats¬
verket.
Med hänsyn till nu angivna förhållanden jämte vad vattenfallssty¬
relsen i denna del anfört, har jag intet att erinra mot styrelsens hem¬
ställan, att medel, som vid en eventuell försäljning av ovannämnda distri-
butionsanläggningar i Trollhättan skulle erläggas till Trollhätte kanal¬
verk, av styrelsen överlämnas till nyssnämnda fond.
Vad så angår vattenfallsstyrelsens framställning om bemyndigande
att, där styrelsen så prövar lämpligt, låta försälja under styrelsens för¬
valtning ställda, för kronan icke behövliga byggnader samt maskiner och
inventarier, som äro att hänföra till fast egendom, har jag ej heller något
att däremot erinra. Att tillerkänna styrelsen eu sådan befogenhet synes
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
mig nödvändigt, om man ansluter sig till den härovan av mig uttalade
grundsatsen om viss rörelsefrihet för statens affärsdrivande verk vid
utövandet av deras verksamhet; för att styrelsen skall kunna på
affärsmässigt sätt sköta de rörelsegrenar, som anförtrotts densamma, bör
bemyndigande uti ifrågavarande avseende givas styrelsen. Erforder¬
ligt medgivande synes mig, på det av styrelsen anförda skäl, böra be¬
gäras av riksdagen. Däremot torde icke, såsom styrelsen ifrågasatt,
något bemyndigande av riksdagen vara erforderligt för nedrivande av
byggnader, då dessa icke försäljas och således ej avhändas kronan.
Därest föremål av omförmälda slag äro lös egendom, äger styrel¬
sen redan nu bemyndigande till deras försäljning på grund av § 9 mom.
2 i den för styrelsen den 31 december 1908 av Kungl. Maj:t utfärdade in¬
struktionen. Däri stadgas nämligen, att, därest egendom, som tillhör sty¬
relsen eller underlydande verk eller förvaltning, är försliten eller icke
längre för ändamålet användbar eller densamma genom olyckshändelse
gått förlorad eller eljest förkommit, styrelsen må, efter omständigheterna,
förordna om densammas avskrivning eller försäljning på sätt, som sty¬
relsen finner för kronan fördelaktigast.
Med avseende å dispositionen av medel, som komma att inflyta vid
försäljning av byggnader, maskiner och inventarier, ber jag först få
erinra, att, såvitt fråga är om försäljning av byggnader, mätare och andra
instrument, hörande till elektriskt ledningsnät för detaljdistribution, vilket
avhändes kronan, därvid inflytande medel, på sätt ovan är sagt, böra
tillgodoföras anslagen för anläggande av distributions!edningjir. — I den nu
till riksdagen framlagda statsverkspropositionen har för övrigt föreslagits,
att dessa anslag måtte sammanföras till ett enda för statens samtliga kraft¬
verk gemensamt anslag. — Vad därefter angår dispositionen av eljest vid
avyttrande av byggnader och inventarier inflytande medel, må först åter¬
givas de delar av vattenfallsstyrelsens åberopade framställning den 26
februari 1913, som här äro av intresse. Styrelsen erinrar däri till en
början om den av justitiekanslersämbetet åberopade riksdagsskrivelsen
den 25 maj 1909 och Kungl. Maj:ts med anledning därav avlåtna brev
till styrelsen den 18 juni samma år angående försäljning av tomter och
områden från de under styrelsens förvaltning ställda fastigheter i Älvs-
borgs samt Göteborgs och Bohus län in. m. Styrelsen anför vidare,
att beträffande dispositionen av de försäljningsmedel och mellangifter,
som kunna komma att inflyta vid försäljningar och markbyten enligt
de i nyssnämnda nådiga brev åt styrelsen givna bemyndigande^ ingen¬
ting annat finnes stadgat, än att Kungl. Maj:t i nådigt brev den 30 decem¬
ber 1911 föreskrivit, att köpeskillingarna för de från fastigheter, tillhörande
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 98 käft. (Kr 141.) 2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
Trollhätte fastighetsförvaltning och »diverse vattenfall och fastigheter
inom Ålvsborgs samt Göteborgs och Bohus län», försålda tomter och
områden skola förvaltas och bokföras såsom till vederbörande förvalt¬
ningsgrenar hörande särskilda fonder, vilka må utgöra rörelsekapital för
nämnda förvaltningsgrenar och användas på visst närmare angivet sätt.
Styrelsen finner det därför lämpligt, att kompletterande föreskrifter med¬
delas i berörda avseende. Försäljning av egendom enligt § 9 mom. 2,
i vattenfallsstyrelsens instruktion torde i allmänhet ske i samband med
nyanskaffning eller reparations- och underhållsarbeten, vare sig kostna¬
derna härför direkt påföras driftkostnaderna eller bestridas ur en för-
nyelsefond. Det ligger då enligt styrelsens mening närmast till hands
att använda dessa försälj ningsmedel till att direkt minska kostnaderna
för ifrågavarande nyanskaffning eller underhållsarbete.
På grund av vad sålunda och i övrigt anförts har vattenfallsstyrelsen
i sin skrivelse den 26 februari 1913 hemställt, att Kungl. Maj:t beträf¬
fande dispositionen av de penningmedel, som inflyta vid försäljning och
bortbytande av statens vattenfallsverk tillhörande mark och annan egen¬
dom, måtte meddela i hithörande delar så lydande bestämmelser:
»l:o) Vid försäljning och bortbytande av tomter och områden ävensom
byggnader, inventarier och annan egendom från Trollhätte kanalverk,
Trollhätte kraftverk, Trollhätte fastighetsförvaltning eller »diverse vatten¬
fall och fastigheter inom Ålvsborgs samt Göteborgs och Bohus län»
skola de kronan tillkommande försälj ningsmedel, köpeskillingar och
mellanavgifter med de undantag, som innefattas i de här nedan med¬
delade föreskrifter, ingå till endera av de två sistnämnda avdelningarna
av statens vattenfallsverk samt tillföras vederbörande avdelnings rörelse¬
kapital med iakttagande av de i nådiga brevet den 30 december 1911
meddelade bestämmelser angående nänmda rörelsekapital. Beträffande
fördelningen mellan de båda sistnämnda avdelningarna av de från Troll¬
hätte kanalverk och kraftverk härrörande försälj ningsmedel och mellan¬
avgifter äger vattenfallsstyrelsen att bestämma.
2:o) Då statens vattenfallsverk tillhörig egendom försäljes i samband
med nyanskaffning eller underhållsarbete, skola inflytande försälj ningsmedel
användas till minskning av kostnaderna för ifrågavarande nyanskaffning
eller underhållsarbete.
3:o) Vid försäljning och bortbytande av sådan statens vattenfallsverk
tillhörig egendom, som förvärvats för medel tillhörande anslag för distri-
butionsanläggningar, anslag för inköp av inventarier eller andra anslag,
beträffande vilkas användning slutlig redovisning ännu icke kunnat av¬
givas vid tidpunkten för ifrågavarande försäljning eller byte, ävensom i
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
det fall, att försäljning sker från en anläggning, för vars ytterligare ut¬
byggnad eller ombyggnad anslag anvisats, skola de inflytande försälj-
ningsmedlen och mellanavgifterna, med ovan under 2:o angivna undantag,
återgå till vederbörande anslag, respektive användas för minskning av
det för anläggningens ytterligare utbyggnad eller ombyggnad erforderliga
anslagsbeloppet.
4:o) — — — — —--— — — — — — — — — — __
5:o) Då i andra fall, än de bär ovan nämnda, statens vattenfallsverk
tillhörig egendom försäljes, må de inflytande försäljningsmedlen hänföras
till driftsinkomsterna vid vederbörande avdelning av vattenfallsverket,
därest icke försäljningen under ett år från någon viss fastighet uppgår
till större belopp än 200 kronor, i vilket fall medlen skola avsättas till
en för ifrågavarande avdelning av vattenfallsverket gemensam fond.
Beträffande användningen av denna fond har vattenfallsstyrelsen att göra
underdånig framställning, senast då densamma vuxit till ett belopp
större än 1,000 kronor.»
Denna vattenfallsstyrelsens framställning angående dispositionen av
inflytande försäijningsmedel är delvis föranledd av den nya, sedan år 1911
följda uppställningen av riksstaten, och torde Kungl. Maj:t kunna träffa
avgörande i frågan, utan att densamma underställes riksdagens prövning.
Ännu har emellertid Kungl. Maj:t ej fattat beslut i ämnet, beroende
därpå, att vederbörande ämbetsverks skriftväxling därom ännu ej är
avslutad. I huvudsak synas mig icke några väsentligare anmärkningar
med fog kunna framställas mot vad vattenfallsstyrelsen härutinnan före¬
slagit. Jag har också för avsikt att framdeles föreslå Kungl. Maj:t att
i anslutning till vad vederbörande myndigheter i ämnet hemställt Med¬
dela nödiga bestämmelser rörande dispositionen av ifrågavarande försäij¬
ningsmedel.
Med anledning av vad sålunda anförts får jag alltså hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att vattenfallsstyrelsen må enligt de föreskrifter,
som av Kungl. Maj:t utfärdas, där så prövas lämpligt
försälja ej mindre till statens kraftverk hörande
elektriska ledningsnät, som användas för detalj distribu¬
tion av elektrisk energi, än även statens vattenfallsverk
tillhöriga, för kronan obehövliga byggnader, maskiner
och övriga inventarier jämväl i de fall, att lednings¬
näten, byggnaderna och inventarierna äro att hänföra
till fast egendom.
12
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 141.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Krcmprin-
sen-Regenten lämna bifall samt förordnade, att pro¬
position i ämnet skulle till riksdagen avlåtas av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Carl Stålhammar.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1914.