Nionde huvudtiteln.
233
lägga, att å förberörda samling av fotografiska negativ och å boksam- [12.,
lingen de härför avsedda kostnaderna böra nedläggas för att dessa
samlingar skola kunna komma till full nytta. Anstaltens ordinarie
expensanslag synes icke kunna lämna tillgång därtill, då nu på en gång
anstaltens tillhörigheter böra ordnas i den nya lokalen.
Såsom jag ovan vid behandlingen av försöksanstaltens stat anfört,
torde emellertid till hyra för den nuvarande lokalen under de tre första
kvartalen av år 1915 här böra ytterligare upptagas ett belopp av 1,500
kronor, varigenom anslagsbehovet ökas till 40,100 kronor.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för anskaffande av inventarier och utrustning
för statens skogsförsöksanstalts behov samt för hyra av
lokal för anstalten under tiden 1 januari—30 september
1915 anvisa å extra stat för år 1915
ett anslag av ............................................ kronor 40,100. /
g. Skog sundervisning och skogshushållning i allmänhet.
/
Det nuvarande ordinarie anslaget till skogsundervisning och skogs¬
hushållning i allmänhet upptager, såsom ovan nämnts, följande poster,
nämligen:
skogsinstitutet...................................................................... kronor 35,900: —
statens skogsskolor .......................................................... » 67,400: —
den enskilda skogsundervisningen ................................. » 7,600: —
kolarskolan vid Hällnäs.................................................... » 1,000: —
statens skogsförsöksanstalt................................................ » 47,100: —
statens skogsingenjörer................................................... » 14,400: —
diverse ändamål enligt Kungl. Mai:ts disposition.......»___38,700: —
Summa kronor 212,100: —.
[13.]
Skog sunder-
visning och
skogshushåll¬
ning i all¬
mänhet.
i ordinarie
anslag;, t
Vid bifall till vad jag förut hemställt i fråga om uppförande i riks-
staten av ett särskilt ordinarie anslag till skogshögskolan och statens skogs¬
försöksanstalt komma ovanstående bägge anslagsposter till skogsinstitutet
och nämnda försöksanstalt att uteslutas från nu ifrågavarande anslag.
Beträffande övriga ovannämnda anslagsposter har domänstyrelsen voman-
i sin förut omförmälda skrivelse den 19 november 1913 anfört bland i
annat följande.
I sammanhang med skogshögskolans inrättande skulle skogs-
skolorna vid Omberg och Kloten, vilka varit avsedda att förbereda
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30
234
Nionde huvudtiteln.
[13.] elevernas inträde vid skogsinstitutet, komma att nedläggas. Detta ned¬
läggande av verksamheten syntes domänstyrelsen, på grund av vad som
förut anförts om tiden för skogshögskolans trädande i funktion, lämp¬
ligen böra ske från och med den 1 september 1915, då dittills pågående
lärokurser avslutades. Alltså hade styrelsen för dessa båda skogsskolor
endast upptagit stat för 8 månader av år 1915 med (Va x 6,500 + %
x 6,500 =) 8,666 kronor 66 öre.
Den av statsmedel med 6,600 kronor årligen understödda skogs-
skolan vid Skogshåll komme, på grund av Södermanlands läns lands¬
tings och hushållningssällskaps beslut, att ej uppehållas längre än till
den 1 oktober 1915. De inom jordbruksdepartementet den 7 april 1906
tillkallade sakkunniga för ett ändamålsenligt ordnande av skogsunder-
visningen hade i sitt i mars månad år 1908 till departementschefen över¬
lämnade betänkande (sid. 131) framhållit önskvärdheten av att en lägre
skogsskola återupprättades vid Omberg att träda i den nuvarande sko¬
lans ställe och ersätta skogsskolan vid Skogshåll. Styrelsen hade i sitt
den 24 september 1908 över detta betänkande avgivna utlåtande, med
hänsyn till möjligheten att fullt tillgodose såväl statens som enskilda
skogsägares i landet behov av bevakande och arbetsledande skogsperso-
ual, instämt i detta de sakkunnigas utlåtande. Styrelsen finge alltså nu
föreslå, att vid Omberg måtte inrättas en lägre skogsskola, helt och
hållet bekostad av statsmedel samt avsedd att mottaga samt lämna
undervisning och utbildning åt 16 lärlingar årligen. Av dessa borde
11 åtnjuta stipendium å 250 kronor såsom förhållandet vore vid Bisp-
gårdens skogsskola med plats för likaledes 16 lärlingar. Härigenom
skulle antalet stipendiater för hela landet ökas från 72 till 83. Kostnaden
för skolan beräknades till 8,750 kronor årligen. Då denna skogsskola
skulle fungera under allenast en fjärdedel av året 1915, skulle staten
för skolan under månaderna oktober—december samma år stanna vid
v ett belopp av 2,187 kronor 50 öre.
Det syntes förtjäna nämnas, att i och med inrättandet av :denna
skogsskola och överlämnandet av kronoparken Omberg såsom instruk¬
tionspark för skolans behov samt kronoparkens ställande under skogs-
skoleföreståndarens direkta vård och förvaltning skulle öppnas ett lämp¬
ligt tillfälle till omreglering av Ombergs och Kinda nuvarande revir,
av vilka det senare vore mycket utsträckt och i förvaltningshänseende
synnerligen arbetskrävande. Härom anhölle styrelsen att framdeles få
inkomma med behörigt förslag.
Föreståndarna för Hällnäs och Bispgårdens skogsskolor hade fram¬
hållit, att på grund av expensmedlens knapphet (1,000 kronor årligen
Nionde huvudtiteln.
235
för vardera) lärlingarnas tid i avsevärd män och till förfång för deras
studier upptoges med arbete för vedhållning åt skolorna. Vid de sydligare
belägna Grönsinka, Bjurfors, Hammarsebo och Kolleberga skogsskolor, som
visserligen vardera mottoge 20 lärlingar årligen mot 14 vid Hällnäs och
16 vid Bispgården, vore expensmedlen satta till 1,400 kronor årligen.
Efter de upplysningar, domänstyrelsen inhämtat, funne styrelsen det ock
olämpligt, att lärlingarna i större utsträckning, än som krävdes för
undervisningsarbetet, sysselsattes med vedhuggning, särskilt om därigenom
intrång skedde å den nödiga studietiden, och enär med hänsyn till Häll¬
näs och Bisp gårdens nordliga lägen kostnaderna för vedhållning, lyse
och städning här nog ej bleve lägre än vid de sydligare liggande sko¬
lorna, ehuru dessa hade flera lärlingar och ett eller annat logement
mera, och omkostnaderna även i övrigt bleve större för en skogsskola
i Norrland än för en sådan i de sydligare delarna av landet, syntes det
styrelsen befogat, att expensmedelsanslaget höjdes för vardera av Häll¬
näs och Bispgårdens skogsskolor från 1,000 till 1,400 kronor årligen.
För övriga skogsskolor skulle staterna förbliva oförändrade, sådana
de för år 1914 bestämts.
En sammanfattning av staterna för samtliga skogsläroverk i lands-
orten år 1915
|
skulle alltså te sig sålunda:
|
|
|
Hällnäs skogsskola.............................................
|
......... kronor
|
8,450: —
|
Bispgårdens
|
» ................................................
|
......... >i
|
8,950: —
|
Grönsinka
|
» ................................................
|
.......... »
|
9,450: —
|
Klotens
|
» (Vt-31/*) ..............................
|
.......... »
|
4,333: 33
|
Ombergs
|
» (7t-37s) ..............................
|
.......... »
|
4,333: 33
|
»
|
(7io—87»)..............................
|
.......... })
|
2,187: 50
|
Bjurfors
|
i> ..............................................
|
.......... »
|
9,450: —
|
Hammarsebo
|
» ..............................................
|
.......... )>
|
9,450: —
|
Kolleberga
|
» ..............................................
|
......... »
|
9,450: —
|
Summa kronor 66,054: 16.
Av de 7,600 kronor, som funnes anvisade såsom understöd för
den enskilda skogsundervisningen under år 1914, vore 6,600 kronor
avsedda för Skogshålls skogsskola i Södermanlands län enligt nådigt
brev den 17 juni 1908 och 1,000 kronor för Gottlands läns folkhög¬
skolas lantbrukskurs enligt nådiga brev den 18 december 1874 och den
24 juli 1885. Då domänstyrelsen här ovan föreslagit, att Skogshålls
skogsskola skulle ersättas med en statens skogsskola å Omberg, borde
statsunderstödet för skolan vid Skogshåll för år 1915 utgå med allenast
[13.]
236
Nionde huvudtiteln.
[13.] 4,950 kronor, vadan anslaget till understöd av den enskilda skogs-
undervisningen år 1915 skulle stanna vid 5,950 kronor.
Under en följd av år hade ett årligt anslag å 1,000 kronor av
statsmedel utgått till praktisk och teoretisk undervisning i kolningens
teknik åt särskilda kolarlärlingar vid Hällnäs skogsskola i Västerbottens
län, under villkor att korporationer eller enskilda tillsläppte minst lika
stort belopp. Domänstyrelsen föresloge nu åtgärder för anvisande för
år 1915 av enahanda belopp Tunder samma villkor, som fästs vid 1914
års och tidigare anslag.
Enär de åt två av statens tre skogsingenjörer tilldelade personliga
lönetillägg komme att utgå av de under detta anslag till diverse ändamål
upptagna medel, erfordrades i staten för dessa ingenjörer ingen ändring
från år 1914 till år 1915. Kostnaderna för skogsingenjörerna för år
1915 upptoges därför lika som för år 1914, allt under förutsättning
att lagarna för de enskildas skogar i övre Norrland skulle komma att
jämväl under år 1915 kräva förenämnda skogsingenjörers anställande.
1 anslagsposten för år 1914 till oförutsedda och diverse ändamål
för skogsundervisningen och skogshushållningen i allmänhet, stort
38,700 kronor, föresloge domänstyrelsen för år 1915 några smärre
ändringar.
Till följd av nedläggandet från den 1 september 1915 av skogs-
skolan vid Kloten syntes det i denna anslagspost ingående anslaget till
reparation och underhåll av skogsläroverkens byggnader, för år 1914
beräknat till 24,000 kronor, kunna i någon mån minskas. Denna minsk¬
ning föresloge styrelsen nu till 2,000 kronor.
Den folkskrift, som föreningen för skogsvård hittills utgivit, och
till vars tryckning och fria utdelning åt den bevakande ordinarie skogs-
personalen ett statsbidrag å 1,300 kronor under en del år utgått, komme
med år 1913 att upphöra. I stället för denna skrift borde sagda per¬
sonal erhålla den särskilda tidskrift, benämnd »Skogen», som nämnda
förening från och med år 1914 komme att utgiva till ett prenumera¬
tionspris av 3 kronor, till vilken skrift föreningen enligt ingiven an¬
sökning ifrågasatt ett statsunderstöd av 1,500 kronor, innebärande en
ökning av 200 kronor.
Inalles har domänstyrelsen med hänsyn till slutsummans avrun¬
dande upptagit de uti ifrågavarande anslagspost ingående, till andra
ändamål än underhåll av skogsskolornas byggnader avsedda medel till
13,531: 6 7 kronor.
Domänstyrelsen har alltså beräknat anslagsbehovet för år 1915
för nu ifrågavarande ändamål sålunda:
Monde huvudtiteln.
237
Statens skogsskolor..........................................................
|
kronor
|
66,054:
|
16
|
Den enskilda skogsundervisningen...............................
|
»
|
5,950:
|
—
|
Kolarskolan vid Hällnäs ..................................................
|
»
|
1,000:
|
—
|
Statens skogsingenjörer .................................................
|
y>
|
14,400:
|
—
|
Underhåll av skogsskolornas byggnader m. m. enligt
|
|
|
|
Kungl. Maj:ts förfogande ............................................
|
J>
|
22,000:
|
—
|
Diverse ändamål enligt Kungl. Maj:ts disposition . .
|
»
|
13,531:
|
67
|
|
kronor
|
122,935:
|
83
|
Härtill komme för år 1915 till skogsinstitutet ett
|
|
|
|
anslag, som styrelsen här upptagit med.................
|
»
|
17,064:
|
1 7
|
ehuru styrelsen själv tillstyrkt, att det måtte be-
|
|
|
|
viljas å extra stat.
|
|
|
|
Summa
|
kronor
|
140,000:
|
—
|
Statskontoret har i utlåtande den 22 januari 1914 under hänvisning statskontoret.
till sina ovan omförmälda utlåtanden i fråga om skogshögskolan och
skogsförsöksanstalten anmält, att domänstyrelsens nu ifrågavarande fram¬
ställning icke givit anledning till annan erinran, än att då medel till
uppehållande av skogsinstitutets verksamhet under år 1915 syntes böra
anvisas å extra stat, anslagsbeloppet borde minskas med det till skogs¬
institutet upptagna beloppet samt bestämmas till i runt tal 123,000
kronor. Den härav föranledda ökningen med 64 kronor 17 öre syntes
lämpligen böra tilläggas den för diverse ändamål enligt Kungl. Maj:ts
disposition uppförda posten å 13.531 kronor 67 öre, vilken post således
skulle komma att upptagas till 13,595 kronor 84 öre.
I skrivelse den 30 april 1914 har domänstyrelsen vidare utveck- Domänstyrci-
lat förslaget om förflyttning av Skogshålls skogsskola till Omberg. Under ^Zuj.^skog*-
erinran att styrelsen i skrivelsen den 19 november 1913 förutsatt, att skolan vid
den nya skolan vid Omberg skulle lämna undervisning och utbildning °mberf>-
åt 16 lärjungar årligen, har styrelsen nu anfört, att en därefter verk¬
ställd utredning ådagalagt, att möjlighet funnes för att bereda rum för
20 lärjungar, varigenom sammanlagda antalet lärjungar vid statens
lägre skogsskolor skulle ökas från omkring 110, Skogshåll inräknad,
till omkring 120, vilken ökning styrelsen ansåge för närvarande nödig.
Med ett större antal lärjungar måste emellertid följa vissa ökade utgifter,
och styrelsen funne sig därför böra i vissa delar frångå sin framställning
av den 19 november 1913 i detta avseende.
Styrelsen ville erinra därom, att Skogshålls skogsskola inrättats
238
Nionde huvudtiteln.
[13.] år 1856 av Södermanlands läns hushållningssällskap och att staten
år 1888 övertagit ledningen av skolan, i samband varmed 3,800
kronor för år anvisats såsom bidrag för uppehållande av skolans verk¬
samhet under titel bidrag till den enskilda skogsundervisningen. An¬
slaget hade höjts år 1902 till 4,600 kronor, år 1905 till 4,900 kronor,
år 1906 till 5,400 kronor och utgjorde från och med år 1909 6,600
kronor. Vid skolan undervisades nu 10 lärjungar, och lärarpersonalen
utgjordes av en föreståndare och en skogsrättare. Skolan vore inrymd
i en förhyrd lokal vid Skogshåll intill den 1 oktober 1915, varefter
lokalen icke längre skulle kunna få disponeras.
Nödiga medel för skolans bedrivande utöver det ovan nämnda
statsanslaget hade erhållits bland annat genom försäljning av vid
skolan tillverkade träkol, uppdragna trädplantor samt producerat skogs-
frö m. m. Efter hand hade av dylika medel bildats en skolans
enskilda kassa, som vid utgången av år 1913 uppgått till 7,343 kronor
51 öre och som vid kursens avslutande den 1 oktober 1915 kunde
antagas komma att utgöra omkring 8,000 kronor.
Sedan styrelsen härefter redogjort för de byggnader, som nu
disponeras för lärare och elever vid skogsskolan vid Omberg, samt fram¬
lagt förslag till vissa ändringar i dessa byggnader för att göra dem
lämpliga för den nya större skolan ävensom till nybyggnad av smedja
och slöjdstuga, inventarieanskaffning och flyttningskostnad från Skogs¬
håll, har styrelsen beräknat dessa utgifter sålunda:
till reparation och ändring av nu förefintliga
byggnader och lokaler vid Omberg ......... kronor 3,500: —
» uppförande av smedja och slöjdstuga...... » 1,500: —
» inventarier......................................................... » 2,100: —
» flyttning från Skogshåll till Omberg ...... » 200: —
eller tillsammans kronor 7,300: —.
Under förutsättning att den enskilda kassa, som vid läsårets slut
1915 beräknades förefinnas vid Skogshåll, överlämnades till statsverket,
skulle, enligt styrelsens mening, ovannämnda utgifter därmed kunna
bestridas. Ehuru det ansåges sannolikt, att nämnda kassa komme att
uppgå till förut angivet belopp, 8,000 kronor, och att den borde till¬
föras statsverket, ville dock styrelsen hemställa, att i avvaktan på ut¬
redning härom ovannämnda 7,300 kronor måtte få förskotteras av stats¬
medel för att ersättas av förberörda kassas medel, då dessa kunde komma
att härför få disponeras.
Nionde huvudtiteln.
239
De årliga utgifterna för en lägre skogsskola å Omberg beräk-
nades av styrelsen sålunda:
skolföreståndaren: lön....................................kronor 2,000: —
)) tjänstgöringspenningar » 1,400: —
» respenningar.................. » 300: — 3,700: —
jämte rätt till ett ålderstillägg till lönen av 400 kronor
efter 5 år, fri bostad vid Höje, trädgård och vedbrand;
skogsrättaren: lön.......................................... kronor 700: —
» tjänstgöringspenningar ... » 700:— 1,400:_
jämte rätt till två ålderstillägg till lönen å 100 kronor efter
respektive 5 och 10 års tjänstetid, fri bostad och vedbrand;
expenser för skolan .................................................................. 1,400: —
13 stipendier å 250 kronor till understöd åt behövande
lärjungar............................................................................................. 3,250: —
eller tillsammans kronor 9,750:—.
Detta belopp överstege med 1,000 kronor den summa, styrelsen
för motsvarande ändamål angivit den 19 november 1913. Ökningen
hade uppkommit genom förslag om respenningar till skolföreståndaren
med 300 kronor, förhöjda expenser med 200 kronor samt ökning med
två stipendier å 250 kronor. Expensmedlens höjning föranleddes lika¬
som stipendiernas ökning av det från 16 till 20 ökade antalet lärjungar.
I likhet med vad förhållandet vore vid övriga lägre skogsskolor
med 20 lärjungar erfordrades härstädes jämte skogsrättaren en extra
krono] ägare för att biträda vid handledning i praktiska arbeten. Ersätt¬
ningen härför syntes böra utgå med, förutom fri bostad och vedbrand,
ett årsarvode av 1,000 kronor och likasom i analoga fall tillsvidare
bestridas av medel, som anvisats till driftkostnader för statens domäner.
Enär vid förflyttning av Skogshålls skogsskola till Omberg det
till den förra skolan nu utgående anslaget av 6,600 kronor ej vidare
behövde utgå, erhölles den verkliga ökningen i kostnaden för skogs-
undervisningen genom att från driftkostnaderna för Ombergs skogs¬
skola draga nyss nämnda belopp, 6,600 kronor.
För år 1915 skulle av de medel, som krävdes för anordnande av
ep lägre skogsskola vid Omberg, erfordras följande belopp:
[13.]
240
Nionde huvudtiteln.
[13.]
Domän-
styrelsen 30/4
1914 an•
gående res¬
penningar
åt skogs-
skolornas
föreståndare.
till byggnader, inventarier och flyttning, förskott att
ersättas av Skogshålls kassas medel .....................
» avlöningar för sista kvartalet av år 1915:
skolföreståndaren ........................... kronor 925: —
skogsrättaren ................................. » 350: —
» expenser .............................................
» stipendier.............................................
kronor 7,300:—
)> 1,275: —
» 350: —
» 812: 50
Summa kronor 9,737:50.
Enligt sin instruktion hade styrelsen att anvisa övningsskogar för
skogsskolorna. I förevarande fall vore det lämpligt, att följande skogar
därtill anvisades: Ombergs och Kungs-Starby kronoparker, Dals och
Lysings häradsallmänningar samt kronodomänen Rödje nr 1, samtliga
under skogsstatens vård och förvaltning, varjämte till skolreviret jämväl
skulle hänföras övriga allmänna skogar inom Dals och Lysings härader,
av vilka senare skogar flertalet stode under skogsstatens uppsikt och
kontroll. De särskilt uppräknade skogarna skulle bliva' de väsentligaste
övningsskogarna, i vilket avseende de genom markens och beståndens
olikartade beskaffenhet på ett för undervisningen lämpligt sätt komplet¬
terade varandra. Sammanlagda arealen av de allmänna skogarna i Dals
och Lysings härader utgjorde 5,838.51 hektar. Enär flertalet av dessa
skogar icke läge i skolans omedelbara närhet, hade styrelsen ansett
nödigt att till bestridande av de med skogarnas förvaltning förenade
resor föreslå ett i det föregående upptaget belopp av 300 kronor till
respenningar till skolföreståndaren.
I särskild skrivelse den 30 april 1914 har domänstyrelsen gjort
framställning om beviljande av särskilda respenningar även åt före¬
ståndarna för de nuvarande skogsskolorna för utbildande av krono] ägare
och liknande skogsbevakare. Styrelsen hade redan förut varit betänkt
på dylik framställning, enär det enligt styrelsens mening måste anses
obilligt, att föreståndarna skulle själva få bekosta sina resor för övnings-
skogarnas skötsel. I några fall bleve utgifterna för dylika resor rätt avse¬
värda i förhållande till sko Iföreståndarnas icke höga avlöningsförmåner.
Tydligt framginge detta av övningsskogarnas areal och belägenhet.
Övningsskogarna omfattade:
vid Hällnäs skogsskola .................................... 5,850.42 hektar
» Bispgårdens » .................................. 7,407.6 0 »
» Grönsinka » 8,787.31 »
» Bjurfors » .................................... 6,218.0 9 »
» Hammarsebo » ................................... 6,474.8 0 »
» Kolleberga » 1,974.96 »
Nionde huvudtiteln.
241
Rörande skogarnas belägenhet in. in. ville styrelsen meddela,
att av de tre kronoparker, som vore anvisade till övningsskogar
för Hällniis skogsskola, en visserligen vore belägen i skolans omedelbara
närhet, men, då den hade en längdsträckning av omkring 7 kilometer,
föranledde likasom de båda andra resor;
att av de fem kronoparker, som vore anvisade till övningsskogar
för Bispgårdens skogsskola, två läge i skolans omedelbara närhet, medan
de övriga föranledde ett flertal resor;
att Grönsinka skogsskolas övningsskog, Grönsinka kronopark,
visserligen vore belägen i skolans omedelbara närhet, men dels i följd
av sin storlek, dels i följd av att den utgjordes av ett flertal spridda
skiften, förorsakade icke obetydliga och ofta återkommande resor;
att Bjurfors skogsskolas övningsskog, Bjurfors kronopark, i följd
av sin storlek förorsakade resor;
att Hammarsebo skogsskolas tolv övningsskogar förorsakade ganska
betydande resor; samt
att Kolleberga skogsskolas fem övningsskogar förorsakade ett fler¬
tal resor.
Av det anförda syntes framgå, att respenningarna borde vara olika
stora, varvid dock hänsyn borde tagas, förutom till skogarnas storlek och
belägenhet, jämväl till skogsskötsel^ intensitet och därmed i samband
stående större eller mindre antal resor, som krävdes för hushållningens
handläggning. Med hänsvn härtill ansage styrelsen, att skolförestandamas
resor till respektive skogar medförde nedanstående kostnader, nämligen
vid Hällnäs skogsskola............................................. ISO kronor
» Bispgårdens » 200 »
» Grönsinka » 300 »
» Bjurfors » ISO
» Hammarsebo )> 200 »
» Kolleberga » ISO
På grund av vad sålunda anförts hemställde styrelsen, att Ivungl.
Maj:t täcktes föreslå den under innevarande år sammanträdande riks¬
dagen att från och med år 1915 anvisa ovanstående belopp, tillhopa
1,150 kronor, till respenningar åt föreståndarna vid statens nu ifråga¬
varande skogsskolor.
Förslaget att samtidigt med skogshögskolans inrättande indraga
de nuvarande förberedande skogsskolorna vid Omberg och Kloten sam¬
manhänger med den redan av statsmakterna till sina grunder beslutade
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 31
242 Nionde huvudtiteln.
[13.] ändrade organisationen av den högre skogsundervisningen och torde
därför ej tarva vidare yttrande från min sida. Medel behövas emellertid
för dessa skolors uppehållande till läsårets slut år 1915 eller alltså till
slutet av augusti månad nämnda år, och jag har icke något att erinra
mot domänstyrelsens beräkning i detta hänseende. Emellertid synas
samma skäl, som talat för att anslaget till skogsinstitutet för år 1915
må utgå å extra stat, böra medföra, att anslag även till dessa bägge
skogsskolor för de första åtta månaderna av år 1915 anvisas å extra
stat. Något hinder häremot finnes icke från synpunkten av personalens
rätt, enär samtliga ordinarie befattningar vid dessa bägge skogsskolor
endast uppehållas på förordnande. Det extra anslaget skulle uppgå till
8,666 kronor 66 öre, som torde böra avjämnas till 8,667 kronor. Jag
återkommer senare till hemställan härom.
Att vid Omberg i stället inrätta en skogsskola av vanlig typ och
ändamål synes mig i hög grad önskligt, helst i betraktande av att den
nuvarande enskilda skogsskolan vid Skogshåll kommer att upphöra
den 1 oktober 1915. Eljest skulle ju nämligen de nuvarande utbild-
uingstillfällena för blivande kronojägare och dylika personer komma att
förminskas, vilket uppenbarligen skulle vara i hög grad ofördelaktigt,
då numera för såväl statens som enskildas skogar kräves en allt
intensivare skötsel, vilken i sin tur förutsätter ökad tillgång å för ända¬
målet utbildad personal. Med hänsyn härtill har jag icke heller något
att erinra mot att den nya skolan vid Omberg beräknas för 20 lärjungar.
Domän styrelsens i skrivelsen den 30 april 1914 framlagda förslag
till. stat för den nya skolan vid Omberg är, med bortseende från de
däri upptagna respenningarna för föreståndaren, lika med de nu gällande
staterna för Grönsinka, Bjurfors, Idammarsebo och Kolleberga skogs¬
skolor, vilka skolor likaledes äro avsedda för 20 elever. Jag får därför
tillstyrka statförslaget härutinnan.
Förslaget att saväl vid den nya skolan vid Omberg som vid samt¬
liga de övriga skogsskolor, som äro avsedda att bibehållas, tillerkänna
föreståndaren visst belopp såsom respenningar synes mig grundat på
goda skäl. Aisserligen äro skoldistriktens omfattning och övnings-
skogarnas läge icke överallt sådana, att resekostnader i form av järn¬
vägsbiljetter eller dylika utgifter behöva förekomma, åtminstone i avse¬
värd grad, men det torde dock vara oundgängligt, att föreståndarna
anlita skjuts för en hel del av resorna eller därtill använda egen häst
jämte åkdon. Dessa föreståndare synas alltså härutinnan vara principiellt
jämförliga med egentliga revirförvaltare, om än deras reseutgifter äro
Nionde huvudtiteln.
243
betydligt lägre. De av domänstyrelsen med hänsyn till de lokala för¬
hållandena föreslagna särskilda beloppen för varje skola finner jag
lämpligt avvägda, och jag anser mig alltså böra tillstyrka, att res¬
penningar beviljas ifrågavarande skolföreståndare med nämnda belopp.
Den ännu gällande staten för statens skogsskolor är ursprung¬
ligen godkänd av riksdagen år 1908. Däri hava emellertid sedermera
skett upprepade ändringar, vartill skulle komma de nu av mig före¬
slagna. Jag anser det därför nödigt för vinnande av bättre överskåd¬
lighet att nu framlägga fullständigt statförslag för ifrågavarande skolor,
varvid hänsyn icke längre behöver tagas till de förberedande skolorna
vid Omberg och Kloten, vilka äro avsedda att indragas och för vilkas
uppehållande under år 1915 jag, som nämnt, har för avsikt att hem¬
ställa om anslags anvisande å extra stat. Utom i de delar, vari jag-
ovan föreslagit förändring, är således följande statförslag allenast en
sammanfattning av redan gällande bestämmelser.
|
Lön
|
Tjänst¬
görings-
|
Summa
|
Summa
|
|
kr.
|
penningar
kr.
|
kr.
|
kr.
|
Skogsskolan vid Hällnäs:
1 föreståndare .........................................................
|
2,000
|
1,400
|
3,400
|
;
|
1 skogsrättare .........................................................
|
700
|
700
|
1,400
|
|
expens- och underhållsmedel.......................................
|
-
|
-
|
1,400
|
6,200
|
Sex skogsskolor vid Bispgården, Grönsinka, Bjurfors, Omberg,
|
|
|
|
I
|
Hammarsebo och Kolleberga, lika med skolan vid Hällnäs
|
—
|
—
|
—
|
37,200 |
|
Respenningar till föreståndarna för skogsskolorna vid Häll¬
näs, Bjurfors och Kolleberga å 150 kr., vid Bispgården
och Hammarsebo å 200 kr. samt vid Grönsinka och
|
|
|
|
|
Omberg ä 300 kr.......................................................
|
|
-
|
-
|
1,450
|
85 stipendier å 250 kr. att fördelas mellan samtliga sju
|
|
|
|
i
|
skolor efter beprövande av Kungl. Maj:t .....................
|
—
|
-
|
|
21,250
|
Summa kronor
|
|
|
|
66,100
|
Anm. 1. Föreståndare och skogsrättare åtnjuta därjämte fri bostad och vedbrand.
Anm. 2. För föreståndare kan lönen höjas efter 5 år med 400 kronor.
Anm. 3. För skogsrättare kan lönen höjas efter 5 år med 100 kronor och efter 10 år med
ytterligare 100 kronor.
[13.]
244
Nionde huvudtiteln.
[13.]
Ålderstilläggen utgå från nionde huvudtitelns anslag till ålderstillägg
i enlighet med bestämmelser år 1911 i samband med budgetreformen
(riksdagens skrivelse nr 9 punkt 8:o).
Med beräkning att stipendierna komma att av Kungl. Maj:t för¬
delas på samma sätt, som hittills varit brukligt, och att de nya 13
stipendierna komma att tilldelas Ombergs skogsskola, skulle kostnaden
för de särskilda skolorna bliva:
Hällnäs skogsskola .
Bispgårdens .............
Grönsinka ................
Bjurfors ......................
Ombergs ....................
Hammarsebo..............
Kolleberga.................
kronor 8,600: —
» 9,150: —
» 9,750: —
» 9,600: —
» 9,750: —
» 9,650: —
» 9,600: kronor 66,100: —.
För år 1915 kommer emellertid anslag till den nya skolan vid
Omberg att erfordras blott för årets sista kvartal med 2,437 kronor 50
öre, vadan anslaget kan för nämnda år minskas med 7,312 kronor 50 öre
till 58,787 kronor 50 öre.
Gällande avlöningsvillkor äro av riksdagen fastställda år 1908
med tillägg år 1913 samt återfinnas i kungörelser den 17 juni 1908
och den 4 juli 1913. Dessa villkor torde kunna oförändrade förbliva
gällande.
Såsom domänstyrelsen framhållit, behöva vissa kostnader nedläggas
på byggnader m. m. vid Ombergs skogsskola. Det synes mig ganska
lämpligt, att den vid Skogshålls skola befintliga kassan finge användas
härtill. På grund av de förhållanden, som rått i fråga om denna skolas
ekonomiska upprätthållande, lärer dock icke statsverket kunna utan
överenskommelse med övriga eventuellt intresserade förfoga över dessa
medel. I avbidan på att sådan överenskommelse träffas, synes Kungl.
Maj:t kunna låta av tillgängliga medel förskottsvis bestrida ovanberörda
kostnader vid Ombergs skola samt sedermera upptaga till prövning
frågan om kostnadernas ersättande.
Jag förordar vidare, att anslagsposten till den enskilda skogs-
undervisningen måtte i enlighet med domänstyrelsens förslag upptagas
till 5,950 kronor.
Anslagsposten till kolarskolan vid Hällnäs lärer böra upptagas
med oförändrat belopp.
Då jag icke finner mig vara i tillfälle att nu för Kungl. Maj:t
framlägga förslag till framställning till riksdagen i fråga om ändrade
Nionde huvudtiteln.
245
bestämmelser angående den s. k. utsyningslagens tillämpning å enskildas
skogar i lappmarkerna m. m. samt alltså icke heller den i statsverksproposi¬
tionen den 14 januari 1914 bebådade framställning angående anslag för
anställande av personal för tillsyn över nämnda lags tillämpning nu torde
kunna avlåtas, synes den förutsättning, under vilken domänstyrelsen nu
tillstyrkt, att anslagsposten till skogsingenjörer må för år 1915 upptagas
till oförändrat belopp, komma att inträffa. Jag anser alltså, att denna
anslagspost bör även för år 1915 beräknas till 14,400 kronor.
Hela det nu ifrågavarande anslaget uppfördes i samband med
budgetreformen för första gången i riksstaten för år 1912. Den till
Kungl. Maj:ts förfogande för diverse ändamål ställda delen därav beräk¬
nades då till 30,000 kronor på följande sätt:
för reparation och underhåll å skogsläro-
verkens byggnader m. m............................ omkring kronor 15,000: —
» utgivande av skogslitteratur ..................... » » 4,500: —
» tryckning av skogsförsöksanstaltens publi-
kationer .............................................................
|
»
|
»
|
2,500: —
|
» diverse tillfälliga och oförutsedda behov
|
»
|
»
|
8,000: —
|
|
Summa
|
kronoi
|
30,000: —.
|
Dessa särskilda rubriker fastslogos dock icke vare sig av Kungl.
Maj:t eller riksdagen utan framlades blott till ledning för slutsummans
bestämmande. Hela anslagsposten ställdes till Kungl. Maj:ts förfogande.
För utjämnande av anslagstitelns slutsumma upptogs emellertid
denna anslagspost till allenast 29,700 kronor.
Vid 1912 års riksdag gjordes den förändring, att den till Kungl.
Maj:ts förfogande ställda delen av anslaget höjdes med 9,000 kronor
till sitt nuvarande belopp, 38,700 kronor, ökningen föranleddes därav,
att denna del av anslaget blivit något för knappt beräknad, särskilt med
hänsyn till kostnaderna för reparation och underhåll av skogsläroverkens
byggnader samt för tillfälliga eller oförutsedda utgifter. Någon direkt
fördelning av ökningen å ovannämnda vid anslagspostens beräkning
använda rubriker skedde icke.
Nu har av domänstyrelsen föreslagits, att för understödjande av
och utdelande till den bevakande ordinarie skogspersonalen av tidskriften
»Skogen» i anslagsposten måtte beräknas en höjning med 200 kronor.
Jag har icke något att erinra häremot.
På sätt domänstyrelsen tillstyrkt, synes å andra sidan på grund
av påräknad minskning i utgifterna till byggnaders underhåll m. m. en
minskning i anslagsposten med 2,000 kronor kunna äga rum.
246
Nionde huvudtiteln.
[13.] Det aynes mig emellertid, som om minskning i anslagsposten
även må kunna — såsom skogsförsöksanstaltens styrelse antytt — ske
på grund därav, att, därest mitt förut framlagda förslag till ny stat för
skogsförsöksanstalten bifalles, tryckningen av denna anstalts publikationer
kommer att bestridas från de till bekostande av försöksanstaltens gemen¬
samma expenser avsedda medel och alltså icke längre medel från nu
förevarande anslagspost behöva tagas i anspråk därtill. Hittills har
härtill från detta anslag beräknats ett belopp av 2,500 kronor.
Inalles skulle alltså denna anslagspost av nu anförda anledningar
kunna minskas med 4,500 kronor men behöva ökas med 200 kronor.
Då ingen anledning synes mig föreligga till att, såsom domänstyrelsens
förslag synes innebära, från anslagsposten särskilt utsöndra de medel,
som avse reparationer och underhåll av byggnader m. m., skulle nu
angivna ändringar medföra, att anslagsposten skulle sänkas från 38,700
kronor med 4,300 kronor till 34,400 kronor. Detta belopp torde för
avjämnande av anslagstitelns slutsumma böra höjas till 34,462 kronor
50 öre.
Jag vill framhålla, att då domänstyrelsen i sin ovan återgivna
beräkning av den 19 november 1913 minskat denna anslagspost från
38,700 kronor till (22,000 +13,531.67 =) 35,531 kronor 67 öre eller med
icke mindre än 3,168 kronor 33 öre, detta knappast torde stå i överens¬
stämmelse med styrelsens egen motivering, som icke synes hava bort
föranleda till större minskning än med omkring 1,800 kronor.
För år 1915 skulle alltså, i enlighet med vad jag härovan förordat,
ifrågavarande anslag fördelas i följande anslagsposter:
Statens skogsskolor ............................................................ kronor 58,787: 50
Den enskilda skogsundervisningen................................. » 5,950: —
Kolarskolan vid Hällnäs ................................................... » 1,000: —
Statens skogsingenjörer ................................................. » 14,400: —
Diverse ändamål enligt Kungl. Maj:ts disposition ... )> 34,462: 5 0
Summa kronor 114,600:—.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna det av mig framlagda förslaget
till stat för statens skogsskolor att tillämpas från och
med år 1915, dock beträffande skogsskolan vid Omberg
först från och med den 1 oktober 1915, ävensom för-
Nionde huvudtiteln.
247
klara, att nu gällande avlöningsvillkor för ordinarie
befattningshavare vid statens skogsskolor skola tilläm¬
pas för åtnjutande av de i samma stat för ordinarie
befattningar upptagna avlöningar;
dels och, under förutsättning av bifall till vad här¬
ovan föreslagits i fråga om uppförande i riksstaten av
ett särskilt ordinarie anslag till skogshögskolan och
statens skogsförsöksanstalt, minska anslaget till skogs-
undervisning och skogshushållning i
allmänhet från .......................................... kronor 212,100
med............................................................... » 97,500
^............................................................... » 114,600.
[13.]
h. Förberedande skog sskolorna vid Omberg och Kloten.
Under åberopande av vad jag anfört under nästföregående punkt
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
[14.]
Förberedande
skogsskolorna
att till uppehållande av verksamheten vid för- «eh Kloten.
beredande skogsskolorna vid Omberg och Kloten från (extra an8,af?''
1915 års början till den 1 september samma år å extra
stat för år 1915 anvisa ett anslag av... kronor 8,667.
1. Skogsodlingens befrämjande, av riksdagen å
extra stat för år 1915 anvisat anslag .............................. kronor 100,000.
j. Bidrag till bestridande av kostnaderna för
uppehållande av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet, av
riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat anslag ...... kronor 67,500.
2. Bestridande av kostnader för reglering av
flottleder inom riket, av riksdagen å extra stat för år
1915 anvisat anslag .............................................................. kronor 285,000.
248
Nionde huvudtiteln.
F. Imntmäteriväsendet.
1. Lantmäteristaten.
a. Lantmäteristaten, oförändrat ordinarie anslag kronor 536,400.
b. Lantmäteriundervisningen, av riksdagen ä
extra stat för år 1915 anvisat anslag .............................. kronor 36,300.
c. Bestridande av kostnaderna för vissa av
distriktslantmätare företagna tjänsteresor m. m., av
riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat förslags¬
anslag ................................................................ kronor 30,000.
d. Fortsatt reparation och renovation av kartor
i lantmäterikontoren i länen, av riksdagen å extra
stat för år 1915 anvisat anslag .......................................... kronor 20,000.
e. Uppläggande av nya registratur och arkivens
ordnande i lantmäterikontoren i länen, av riksdagen
å extra stat för år 1915 anvisat anslag ........................... kronor 10,000.
f. Inbindning av handlingar i lantmäterikontoren
i länen, av riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat
anslag........................................................................................ kronor 5,000.
g. Anskaffande för lantmäterikontorets i Umeå
räkning av kopior utav vissa skifteskartor med till¬
hörande handlingar, av riksdagen å extra stat för år
1915 anvisat anslag ............................................................. kronor 9,000.
h. Beredande av skrivhjälp å lantmäterikontoren
i länen, av riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat
anslag......................................................................................... kronor 12,000.
i. Försöksanstalt för fotomekanisk reproduktion
av lantmäterikartor, av riksdagen å extra stat för år
1915 anvisat anslag ............................................................ kronor 15,500.
Nionde huvudtiteln.
249
2. Skiften och avvittringar.
a. Statsbidrag till laga skifte i Ljungdalens by.
Sedan de med laga skiften förenade kostnader för skiftesdelägare
befunnits vara för dessa alltför betungande, isynnerhet i en viss del av
landet, hava under senare år åtskilliga åtgärder vidtagits av stats¬
makterna för att bereda lindring i angivna hänseende.
Såsom sådana för riket i dess helhet gällande åtgärder äro främst
att anteckna omorganisationen av lantmäterikåren och den i samband
därmed den 23 december 1909 utfärdade nya taxan på arvode för lant-
mäteriförrättningar. Enligt denna taxa sänktes de förutvarande arvodes¬
beloppen högst väsentligt, i genomsnitt med ungefär en tredjedel. Den
nya taxan trädde i kraft den 1 januari 1910, dock att i fråga om ersätt¬
ning för särskild till skifte eller annan lantmäteriförrättning hörande
åtgärd, som vid denna tidpunkt redan var påbörjad, den föregående
taxan fortfarande skulle lända till efterrättelse.
En annan hela riket berörande åtgärd vidtogs år 1906 genom
de den 8 juni detta år utfärdade nya bestämmelserna angående under¬
stöd av allmänna medel till utflyttningar i följd av laga skiften. Enligt
dessa lämnas numera dylikt understöd med belopp, motsvarande hälften
av den kostnad, vartill utflyttningen blivit enligt 97 § skiftesstadgan
uppskattad och värderad.
För de nordligaste delarna av riket hava därjämte vissa särskilda
åtgärder vidtagits. Genom lag den 5 juni 1909 bestämdes, att vid laga
skifte ej finge i skiftet intagas inom Jukkasjärvi socken mer än hälften
och inom Karesuando socken mer än en tredjedel av skifteslagets hela
areal enligt avvittringshandlingarna. Såsom en följd härav har därefter
uppstått en avsevärd nedsättning i skifteskostnaderna i dessa socknar.
Ån ytterligare åtgärder hava emellertid funnits vara av behovet
påkallade för skiftesdelägare inom sistnämnda bägge socknar. På fram¬
ställning av Kungl. Maj:t medgav nämligen 1909 års riksdag, att från
anslaget till skiften och avvittringar finge av Kungl. Maj:t beviljas
bidrag till gäldandet av kostnaderna för sådana laga skiften i Jukkas¬
järvi och Karesuando socknar, som därefter kunde varda avslutade och
fastställda, vilka bidrag skulle utgå efter följande grunder:
att bidraget beräknades efter 1 krona för varje hektar inrös¬
ningsjord och 75 öre för varje hektar annan mark, som inginge i
skiftet;
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 32
[15.]
Statsbidrag
till laga skifte
i Ljung -
dalens by.
250
Nionde huvudtiteln.
[15.] att bidragssumman skulle fördelas mellan delägarna efter samma
grund som skifteskostnaderna; samt
att bidrag icke skulle utgå till bolag eller sådan enskild ägare
eller innehavare av i skiftet ingående fastighet, vilken icke vore mantals¬
skriven inom socknen.
Kungörelse angående dessa statsbidrag utfärdades den 25 november
1910.
Inom Jukkasjärvi socken funnos emellertid tre byar, för vilka laga
skiften fastställts redan innan sistnämnda lag och kungörelse blevo
gällande, nämligen Parakkavaara, Junosuando masugnsby och Svappa-
vaara. Kostnaderna för dessa tre skiften hade naturligtvis utgått enligt
den äldre, högre lantmäteritaxan och voro alltså även av denna anled¬
ning högre än för dessa socknar i övrigt. Åven dessa byar ansågos
därför vara i behov av särskild lindring i skifteskostnaderna och till
följd av nyss anförda omständigheter befanns det fullt befogat, att
lindringsbidraget till dem bestämdes förhållandevis något större än till
övriga, ännu ej skiftade byar i nämnda socknar. På Kungl. Maj:ts förslag
medgav därför riksdagen år 1910, att från anslaget till skiften och
avvittringar finge under samma år av Kungl. Maj:t anvisas bidrag till
ersättande av kostnaderna för laga skiftena i nyssnämnda tre bj^ar enligt
följande grunder:
l:o) att bidraget beräknades efter 1 krona 33 öre för varje hektar
inrösningsjord och 1 krona för varje hektar annan mark, som ingått i
skiftet, med den inskränkning, som föranleddes av bestämmelsen under
3:o) här nedan;
2:o) att bidragssumman fördelades mellan delägarna efter mantal; och
3:o) att bidrag icke utginge till bolag eller sådan enskild ägare
eller innehavare av i skiftet ingående fastighet, vilken icke blivit mantals¬
skriven inom socknen.
Jag har nu att för Kungl. Maj:t anmäla ett ärende, avseende
beviljande åt ett skifteslag i en annan trakt av landet av enahanda slags
bidrag, som sålunda medgivits byar inom de nordligaste socknarna i
riket. I en till Kungl. Maj:t ställd, av Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Jämtlands län med skrivelse den 15 februari 1913 överläs onåd ansök¬
ning hava nämligen 32 byamän i Ljungdalens by i Härjedalen gjort
framställning i dylikt syfte.
I fråga om detta skifteslags naturbeskaffenhet och övriga på
befolkningens levnadsförhållanden därstädes inverkande omständigheter
inhämtas av Kungl. Maj:ts befallningshavandes skrivelse följande.
Nionde huvudtiteln.
251
Byn Ljungdalen ligger i översta delen av Storsjö socken i Härje¬
dalen vid Ljungans översta lopp. Byn består av 14 hemman om till¬
hopa 64 trög eller 1 7A mantal. Nästan alla åbor äro självägande
bönder; endast 5 V4 trög tillhöra två särskilda trävarubolag, av vilka
dock knappast någotdera torde kunna anses hava förvärvat hemmansdelarna
för skogsavkastningens skull. I byn finnas 38 hushåll med en mantalsskriven
befolkning av 180 personer, varav 117 betala mantalspenningar. Taxe¬
ringsvärdet å byns fastigheter utgjorde år 1912 48,700 kronor, varav å
bolagens egendomar 4,600 kronor. Endast 5 personer voro då påförda
bevillning för inkomst med en sammanlagd bevillningstaxeringssumma
av 4,219 kronor, dock med ett bevillningsfritt avdrag av 2,400 kronor.
Befolkningens huvudsakliga, ja nästan enda näring är boskapsskötsel,
särskilt avyttrande av uppfödda ungdjur. Säd växer icke; endast potatis
kan odlas och detta allenast på skyddade bergssidor, där den med stor
möda planteras. All brödföda måste därför tagas från andra håll,
mestadels från Norge. Det bliver härigenom både dyrt och mödosamt
att anskaffa denna, då minsta avstånd till järnväg, Röros i Norge, är
nära 13 mil, därav omkring 4 Va mil över högfjäll till närmaste lands¬
väg. Att företagsamhet icke saknas för åstadkommande av bättre kom¬
munikationsförhållanden framgår emellertid därav, att med stor kostnad
av invånarna själva anlagts eu för enklare hjuldon farbar väg ned till
socknens medelpunkt och sockenkyrkan vid Storsjön, en längd av mer
än 1.5 mil. Byns område är till största delen beläget ovan barrskogs¬
gränsen och helt och hållet liggande under skyddskogslagen. Skogs-
tillgången är därför jämförelsevis knapp och tillfälle till inkomst av
skogsbruk ringa.
Till nu skildrade i och för sig svåra förhållanden kommer, att
utskylder och onera drabba jämförelsevis tungt. Enligt uppgifter av
ordföranden i Storsjö socknens kommunalnämnd utgingo kommunal-
utskylderna för år 1910 (uppburna 1911) med 16 kronor 18 öre för
bevillningskrona och för år 1911 med 17 kronor 39 öre. Härtill kommo,
utom kronoutskylder, som dock äro obetydliga, avgifter till prästerskapet
samt en synnerligen dryg väghållningskostnad. Till följd av det stora
avståndet till landsväg är det så gott som omöjligt för byamännen att
utgöra underhållet av de byn tilldelade vägstycken in natura, utan detta
underhåll är utackorderat till vägstyrelsen för den kostnad, vartill väg-
liållet av särskilda nämnden uppskattats. Det belopp, som byamännen
härför haft att årligen utgiva till vägkassan — vilket för dem natur¬
ligen kännes mera tryckande än om de fått utgöra det in natura —
hade enligt intyg av vägstyrelsens ordförande dittills utgjort 315 kronor
252
Nionde huvudtiteln.
91 öre. Enligt en under år 1911 verkställd förnyad uppskattning skulle
detta komma att för framtiden liöjas till mer än dubbla beloppet eller
till 689 kronor. Härtill kommer en ganska betydlig direkt vägskatt,
nämligen 25 öre för år 1912 och 29 öre för år 1913 per naturafyrk.
Det är givet, att under sådana förhållanden befolkningens ekono¬
miska ställning skall vara mycket svag. Det är endast med yttersta
möda och umbäranden, som den kan draga sig fram. Så har dock
skett; befolkningen har däruppe genom arbete och idoghet funnit sin,
om än torftiga bärgning. Någon egentlig emigration har hittills icke
ägt rum. Endast undantagsvis har det allmänna vid tillfällen av större
missväxt behövt hjälpande inskrida; efter år 1906 har sådant inskridande
blott en gång ägt rum, nämligen år 1907, då till följd av total miss¬
växt på potatis, bidrag lämnades till inköp av sättpotatis ur den under
landstingets förvaltning stående nödhjälpsfonden för Jämtlands län.
Till denna skildring må fogas följande ur ansökningsskriften
hämtade uppgifter. »Befolkningen är uteslutande hänvisad till boskaps¬
skötsel. De egentliga inägorna äro ytterst obetydliga i förhållande till
den kreatursstock, som vi måste hålla för att kunna frambringa tillräck¬
ligt med avsättningsprodukter till utbyte mot mjöl och andra nödvän¬
diga varor samt de kontanta medel, som behövas för utskylder m. m.
På grund av inägornas ringa omfattning äro vi hänvisade till skogs-
slåtter, belägna ända till en mils avstånd ifrån byn och spridda om vart¬
annat över hela trakten. Följden härav är den, att vi under hela efter-
sommaren och hösten måste sysselsätta oss med höbärgningen ända tills
snön kommer. Under sådana förhållanden blir det ringa tid över till
skötandet eller utvidgandet av inägorna. Något egentligt jordbruk har
ej ännu kommit i gång. Det är blott några år sedan en och annan
började vända hemjorden genom plöjning och jorden skötes ännu i
huvudsak genom att gödseln bredes över vallarna. Jordbruket försvåras
även genom att det, så vitt man vet, saknas kalk, och det blir för
dyrt att över de obanade fjällvägarna befrakta konstgödsel. — — —
Att vi leva under rätt svåra förhållanden kan förstås även av den, som
aldrig varit här. Den skog, som finnes, är nätt och jämnt tillräcklig som
byggnadsvirke m. m. för byns 38 hushåll, vadan skog till avsalu ej
kan ifrågakomma. Inga nämnvärda tillfällen till arbetsförtjänst finnas å
orten på grund av det avskilda läget. Därjämte måste allt arbete utföras
med eget folk, enär inga inkomster kunna åstadkommas till tjänares av¬
löning, vadan ringa tid skulle bliva över till sökandet av arbetsförtjänst
å avlägsna orter. Den ekonomiska ställningen i byn är mycket svag.
Allting blir så dyrt, innan det kommer hit, på grund av de långa och dåliga
Nionde huvudtiteln.
253
vägarna. Mjöl och dylikt måste köpas från Röros eller Östersund och hit-
fraktas på vintern, enär ingen farbar väg finnes sommartid. Våra ladugårds-
alster såsom smör och dylikt kunna ej härifrån utfraktas och avyttras, när
de ha sitt fulla värde, utan först framåt jultiden, då vattendragen blivit
isbelagda och vintervägarna kunna befaras till Östersund eller Röros.»
Inom byn pågår numera sedan år 1903 laga skifte, som ännu icke
är avslutat. Det har under den föregående tiden fortgått jämförelsevis
långsamt, vartill anledningen av den egentlige förrättningsmanuen, distrikts-
lantmätaren T. Torbjörnsson, uppgivits vara en av skiftesdelägarna uttalad
önskan, att förrättningen ej måtte forceras, på det att delägarna måtte få
det lättare att utgöra skifteskostnaderna. Numera hava dock skiftesdel¬
ägarna allmänt uttalat önskan, att skiftet måtte föras till slut så snart
som möjligt, och anhållit, att Kungl. Mapts befallningshavande måtte
vidtaga åtgärder i sådant syfte. Kungl. Mapts befallningshavande har
också sökt påskynda arbetet härmed, men svårigheter hava härvid mött
därigenom, att den förutnämnde skiftesmannen, vilken under några av de
senare åren vid ifrågavarande skifte företrätts av vikarie, förordnats att
uppehålla tjänstebefattning på annat håll.
Det syftemål, som avses att vinnas med skiftet, är att envar av
delägarna må få sina egentliga inägor och, i den mån så lämpligen kan
ske, även slåtterlägenheter — vilka ägor tillsammans utgöra den skörd¬
bärande jorden — mera sammandragna och tillgängligare belägna. Först
härigenom bliver tillfälle att underkasta inägorna en något intensivare
skötsel och av dem draga en något större och jämnare avkomst samt
ävenledes genom uppodling något utsträcka dem; på detta sätt skulle
bydelägarna göras något mera oberoende av den synnerligen tidsödande
och kostsamma samt även ganska osäkra utslåttern. För att nöjaktigt
vinna detta ändamål anses utflyttning i stor omfattning bliva erforderlig.
Under hänvisning till ovan omförmälda kungörelse den 25 november
1910 hava sökandena nu anhållit att till det pågående laga skiftet inom
byn komma i åtnjutande av understöd åtminstone efter samma grunder,
som i kungörelsen bestämts för bidrag till laga skiften inom Jukkasjärvi
och Karesuando socknar.
I yttrande den 4 februari 1912 lämnade dåvarande vikarierande
skiftesförrättaren, byråingenjören hos lantanäteristyrelsen V. B. Holmbäck
åtskilliga uppgifter angående skiftets fortgång samt anförde vidare, att
kostnaderna för förrättningen måste ställa sig relativt höga, enär det för
de flesta ägolotterna syntes på grund av ortens säregna förhållanden
bliva nödvändigt att utlägga minst tre skiften och med anledning av
gårdarnas sammanträngda läge och den starka ägoblandningen åtmin-
[15.]
254
Nionde huvudtiteln.
stone 12 av byns 38 hushåll borde utflytta. Den absoluta kostnaden för
skiftet skulle enligt Holmbäcks mening vida överstiga byamännens bär¬
kraft. Det borde framhållas, att såväl ägomätning som gradering skulle
ersättas efter den äldre, högre lantmäteritaxan samt att i skiftet intagits
all skifteslagets mark och att de inskränkningar härutinnan, som för
Jukkasjärvi och Karesuando socknar påbjudits genom lagen den 5 juni
1909, icke kunnat här tillämpas. Holmbäck, som beräknade skifteskost¬
naderna för Ljungdalens skifteslag till inemot 2 kronor per hektar och
inalles till omkring 20,000 kronor, ansåg av nyss angivna skäl, att något
högre belopp än hälften härav borde beviljas, och har ett understöd av
allmänna medel å högst 12,000 kronor synts honom lämpligt avvägt.
Förste lantmätaren i Jämtlands län har instämt i vikarierande
skiftesförrättarens uppgifter angående skiftesdelägarnas svårigheter och
skifteskostnaderna. Då emellertid livsmedelspris, kommunalutskylder m. m.
i Ljungdalen icke syntes ställa sig mer än 30 å 40 procent dyrare än
i länets landskommuner i allmänhet och då den ekonomiska bärkraften
hos Ljungdalens befolkning kunde antagas vara på sin höjd 50 procent
mindre än hos befolkningen i flertalet skifteslag inom länet, funne förste
lantmätaren Holmbäcks förslag i fråga om bidragsbeloppet väl högt samt
ansåge, att ett bidrag av 1 krona per skiftad hektar, utan avseende å
olika ägoslag, borde vara tillfyllest. Bidraget skulle då uppgå till om¬
kring 10,000 kronor.
Jägmästaren i Hede revir har framhållit, att skifteslaget vore till
större delen beläget ovan barrskogsgränsen och skogstillgången därför
mycket obetydlig i förhållande till byamännens antal. Svårigheter skulle
säkerligen möta, om skogslikviden skulle utgå in natura, helst hela skogen
läge inom skyddsskogsområdet. Jägmästaren tillstyrkte därför statsbidrag
endast under förutsättning att skogslikviden icke erlades i natura.
Med anledning av detta uttalande har Holmbäck anfört, att då en¬
ligt 101 § skiftesstadgan stånds k ogslikvid skulle företrädesvis gäldas i
penningar, han antoge, att icke annat sätt kunde komma att här före¬
skrivas. Men just i den härav uppkommande kontanta utgiften läge ett
ytterligare skäl att bispringa delägarna.
Kungl. Maj:ts befallninghavande i Jämtlands län har för egen del
på det livligaste tillstyrkt, att statsbidrag till ifrågavarande skifte måtte
komma skiftesdelägarna, i den mån de ej utgjordes av ovanberörda
trävarubolag, till del. Otvivelaktigt skulle det belopp, vartill vikarie¬
rande förrättningsmannen angivit bidragsbehovet, vara fullt behövligt
och av förhållandena påkallat. Det vore att märka, utöver vad förut
framhållits, att, även efter det skiftet avslutats och de nya lot-
Nionde huvudtiteln.
255
terna tillträtts, delägarna för att få gagn av skiftet måste åsam¬
kas kostnader för att sätta sina nya skiften i skick. Och lika
otvivelaktigt vore, att denna fattiga, men idoga och sin jord älskande
befolkning verkligen i hög grad förtjänade att av statsmakterna hjälpas.
Men för den händelse, med hänsyn särskilt till vad förste lantmätaren
andragit, detta belopp skulle synas för högt, ville Kungl. Maj:ts befall-
ningshavande hemställa, att bidrag måtte åt ovanberörda delägare ut¬
verkas med ett belopp av 1 krona för varje hektar av den mark, som
ingått i skiftet. Med frånräknande av den areal, som belöpte på de
trävarubolagen tillhöriga hemman, skulle statsbidraget då komma att
uppgå till omkring 10,000 kronor.
I utlåtande den 18 november 1913 har lantmäteristyrelsen med¬
delat, att distriktslantmätaren Torbjörnsson med ingången av juni månad
samma år övertagit handläggningen av ifrågavarande skifte, och har
styrelsen tillika anfört huvudsakligen följande:
Enligt ägobeskrivningen innehölle byalagets ägor omkring 577
hektar inrösningsjord, 9,256 hektar avrösningsjord samt 614 hektar
impediment eller tillhopa omkring 10,447 hektar. Seriegradering hade
använts vid förrättningen och rörande frågan om urskiljande av inrös-
nings- och avrösningsjord hade bestämts, att till det förra slaget skulle
hänföras dels sådan odlad eller till odling tjänlig mark, vilken åsatts
grad från och med 1 till och med 5, dels sådana naturliga ängar och
slåtterlägenheter, vilka åsatts graden 30 eller bättre. Till delningsgruud
hade antagits dels innehavet enligt den godkända hävdeförteckningen,
dels skattetalet beträffande samfällda ägor. Antalet ägolotter utgjorde
65, därav dock 17 vore lägenheter. 12 bebyggda ägolotter vore före¬
slagna till utflyttning, därav 4 dock endast med avseende å viss del av
åbyggnaderna. Av de till utflyttning föreslagna ägolotterna utgjordes
en av lägenhet.
Kostnaderna för utflyttningen borde enligt lantmäteristyrelsen med¬
delade uppgifter beräknas till omkring 6,000 kronor. Åven övriga kost¬
nader för skiftet kunde endast approximativt beräknas. Arvodet till
förrättningsmannen syntes dock på grund av arealen och antalet ägo¬
figurer samt övriga förhållanden komma att uppgå till inemot 20,000
kronor. Redan ersättningen för resekostnader representerade ett avsevärt
belopp. Ersättningen för en resa för förrättningsmannen fram och åter
mellan Östersund och förrättningsstället uppginge exempelvis enligt
uppgift av förste lantmätaren i länet till 265 kronor 60 öre samt mellan
distrikts!antmätarens nuvarande stationsort Svenstavik och förrättnings¬
stället till 243 kronor. Arvodet till gode männen borde beräknas till
[15.]
256
Nionde huvudtiteln.
omkring 2,000 kronor och hantlangningkostnaden komme säkerligen icke
att understiga 5,000 kronor. Vad skogslikviden kunde komma att uppgå
till, läte sig icke ens närmelsevis på förhand beräknas. Styrelsen ansåge
emellertid, att den borde antagas uppgå minst till 10,000 kronor. Härtill
komme ersättningen för vägbrytning samt odlingslikviden. Dessa utgifter
syntes böra beräknas till omkring 6,000 kronor. Nu angivna kostnader
utgjorde tillhopa 49,000 kronor. Slutligen borde, såsom även Kungl.
Maj:ts befallningshavande gjort, erinras om de direkta och indirekta
kostnader, delägarna, efter det skiftet avslutats och de nya ägolotterna
tillträtts, måste underkasta sig för att få gagn av skiftet.
Förhållandena inom Ljungdalens by syntes på det hela taget vara
likartade med dem, som på sin tid föranlett besluten om bidrag av stats¬
medel till kostnaderna för laga skiften inom Jukkasjärvi och Karesuando
socknar. Närmast till hands läge att jämföra Ljungdalen med byarna
Parakkavaara, Junosuando masugnsby och Svappavaara.
Dessa byalag i Jukkasjärvi socken vore emellertid otvivelaktigt av¬
sevärt bättre lottade än Ljungdalen. Dessa byar hade icke oansenliga
skogstillgångar. Jordmånen vore tillfredsställande. De ägde omfattande
och goda odlings- och ängslägenheter. Två av dem, Junosuando mas¬
ugnsby och Svappavaara, hade landsvägsförbindelse, och möjligheterna
till arbetsförtjänst vore genom närheten av malmfälten synnerligen goda.
Detta gällde särskilt Svappavaara, som läge närmast både Malmberget
och Kiruna.
På grund av vad lantmäteristyrelsen nu anfört samt vad i övrigt
i handlingarna vore upplyst ansåge styrelsen, icke blott att fullt giltiga
skäl för statens mellankomst förefunnes uti föreliggande fall, utan även
att statsbidraget borde bliva större än vad som bestämts för ovannämnda
tre byar i Jukkasjärvi socken.
Med tillämpning av för dessa byar bestämda grunder komme stats¬
bidraget för hela byn att uppgå till 10,637 kronor 52 öre eller med
avdrag efter skattetal av 872 kronor 61 öre för de fastigheter, som
ägdes av bolag, till 9,764 kronor 91 öre. Därest avdrag jämväl komme
att göras för de hemmansdelar . om 2 1;'2 trög, som nu innehades av
överkonstapeln Per Nilsson i Sundsvall, skulle bidraget ytterligare ned¬
bringas med 415 kronor 53 öre till 9,349 kronor 38 öre. I detta sam¬
manhang ville lantmäteristyrelsen emellertid fästa uppmärksamheten på
att det statsbidrag, varom nu vore fråga, borde fördelas efter den del-
ningsgrund, som följts vid skiftet.
Det högre bidrag, som enligt styrelsens mening borde beredas
Ljungdalen, kunde givetvis åstadkommas genom förhöjning av samma
Nionde huvudtiteln.
257
grunder. Av handlingarna framginge emellertid, att nyttan av skiftet i
väsentlig mån vore beroende av att utflyttning av åbyggnader företoges
i tillräcklig utsträckning. Detta förhållande gåve lantmäteristyrelsen
anledning föreslå, att det ytterligare statsbidraget lämnades genom för¬
höjning av understödet till utflyttningarna. På grund härav och med
hänsyn särskilt till vad i ärendet vore upplyst angående skogsförhål-
landena och skogslikvidens gäldande i penningar tvekade lantmäteristy¬
relsen icke att föreslå statsunderstöd till utflyttningskostnadens hela
belopp.
Slutligen har utlåtande i ärendet den 9 mars 1914 avgivits jämväl
av statskontoret, som efter erinran om de undantagsåtgärder i fråga om
statsbidrag till skiften inom Jukkasjärvi och Karesuando socknar, för
vilka jag ovan redogjort, anfört, att om det kunde påvisas, att även
andra orter inom riket vore i lika stort behov av statsunderstöd för
skifteskostnaders gäldande som nyssnämnda bägge socknar, staten ej
syntes böra undandraga sig att lämna sådant understöd. 1 sådant av¬
seende hade lantmäteristyrelsen såsom sin åsikt uttalat, att byamännen
i Ljungdalen till och med vore avsevärt sämre lottade än delägarna i
ovannämnda skifteslag i Jukkasjärvi socken. A andra sidan borde vid
frågans avgörande ej förbises, att ett bifall till den nu föreliggande an¬
sökningen om statsbidrag med all sannolikhet kunde föranleda till, att
liknande anspråk komme att framställas från andra trakter i den nord¬
liga delen av vårt land, en omständighet, som, om den också ej i och
för sig innebure giltigt skäl för avslag, emellertid måste mana till för¬
siktighet i fråga om beloppet av det bidrag, som beviljades.
Beträffande statsbidragets belopp förelåge flera olika förslag. Stats¬
kontoret hyste för sin del betänklighet mot att tillstyrka ett frångående
i detta fall av den i förordningen den 8 juni 1906 givna föreskrift, att
understöd till utflyttning av statsmedel utgår med hälften av den upp¬
skattade utflyttningskostnaden, och detta så mycket mer som det ännu
ej syntes hava blivit bestämt, i vilken omfattning utflyttning i Ljung¬
dalen skulle äga rum och alltså kostnaderna härför ej heller kunnat
beräknas. Vad anginge det efter hektar beräknade statsbidraget, kunde
väl ifrågasättas, huruvida detta borde bestämmas högre än enligt den
av sökandena själva angivna grund. Men om, såsom lantmäteristyrelsen
ansett, Ljungdalen vore i minst lika stort behov av understöd som före-
nämnda byar i Jukkasjärvi socken — i vilket avseende statskontoret för
sin del ej kunde uttala någon bestämd mening — syntes ej vara något
att erinra mot att enligt lantmäteristyrelsens förslag statsbidraget skulle
utgå efter samma grunder, som bestämts för skiftena i sistnämnda
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 33
[15.]
258
Nionde huvudtiteln.
[15.] byar, eller alltså 1 krona 33 öre för varje hektar inrösningsjord och 1
krona för varje hektar annan mark, som ingått i skiftet. Då arealen
av inrösningsjorden i Ljungdalens skifteslag uppginge till endast omkring
577 hektar, innebure detta förslag en så obetydlig utgiftsökning i för¬
hållande till vad förste lantmätaren och Kungl. Maj:ts befallningshavande
föreslagit, att denna ökning å icke fullt 200 kronor torde få anses sakna
betydelse för frågans avgörande.
Departements. Den utredning, som sålunda åstadkommits i nu förevarande ärende,
chefen. synes mig utvisa, att Ljungdalens by, ehuru belägen på en sydligare
breddgrad än de byar i nordligaste Lappland, till vilkas skifteskostnader
särskilt statsbidrag förut beviljats, dock med hänsyn till de i ärendet
framhållna omständigheterna måste anses vara i ungefär samma grad
som dessa i behov av dylikt statsbidrag. På grund därav att skiftes-
lagets hela område här ingått i skiftet samt en mycket stor del av
skifteskostnaderna skall ersättas enligt den äldre, för delägarna mera
betungande lantmäteritaxan, syn<\s även mig den naturligaste jämförelsen
vara att finna med byarna Parukkavaara, Junosuando masugnsby och
Svappavaara, för vilka större statsbidrag beyiljats än till övriga byar
inom Jukkasjärvi och Karesuando socknar, vilkas skiftande sker under
förmånligare villkor i nyss angivna hänseenden. Jag finner mig därför
böra för Ljungdalen tillstyi’ka statsbidrag efter samma beräkningsgrunder
som till sagda tre byar, dock med iakttagande att, då vid skiftet å
Ljungdalen följts två olika delningsgrunder, under det att vid skiftena
å nämnda byar mantalet utgjorde delningsgrund, statsbidraget bör för¬
delas mellan skiftesdelägarna efter som dessa äro skyldiga att deltaga
i skifteskostnaderna. Att därutöver även medgiva förhöjt utflyttnings-
understöd, såsom lantmäteristyrelsen förordat, kan jag däremot i likhet
med statskontoret icke tillråda.
Sådant särskilt statsbidrag till Ljungdalens by synes böra, i likhet
med förut beviljade bidrag av samma slag, utgå av det ordinarie anslaget
till skiften och avvittringar. Detta anslag, som är av förslagsanslags
natur, lärer dock icke på grund härav behöva undergå någon förändring
till sitt belopp utan torde kunna bibehållas vid 63,000 kronor.
Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att — förutom det understöd till utflyttningar,
som enligt därom meddelade föreskrifter kan komma
att utgå av allmänna medel, — må från förslagsanslaget
till skiften och avvittringar till gäldande av kostna-
Nionde huvudtiteln.
259
derna för laga skiftet i Ljungdalens by i Storsjö socken
av Jämtlands län av Kungl. Maj:t anvisas bidrag med
1 krona 33 öre för varje hektar inrösningsjord och
1 krona för varje hektar annan mark, som ingått i
skiftet, att mellan skiftesdelägarna fördelas efter som
de äro skyldiga att deltaga i skifteskostnaderna, dock
att bidrag icke må utgå till bolag eller sådan enskild
ägare eller innehavare av i skiftet ingående fastighet,
vilken icke blivit mantalsskriven inom socknen.
b. Skiften och avvittringar, oförändrat ordinarie
förslagsanslag ........................................................................... kronor 63,000.
3. Ctflyttningshjälp efter skiften, oförändrat ordi¬
narie förslagsanslag .................................................................... kronor 50,000.
G. Rikets allmänna kartverk.
1. Rikets allmänna kartverk.
Avlöningar, bestämt anslag .................................... kronor 167,920
Ålderstillägg, förslagsanslag ................................. » 28,580
Kartarbeten m. m., reservationsanslag .................. » 144,300
oförändrat ordinarie anslag kronor 340,800.
2. Namngranskning för rikets allmänna kart¬
verks behov, av riksdagen å extra stat för år 1915
anvisat anslag........................................................................ kronor 3,000.
3. Instrument och inventarier för rikets allmänna
kartverks geodetiska avdelning, av riksdagen å extra
stat för år 1915 anvisat anslag ......................................... kronor 13,400.
[15-]
260
Nionde huvudtiteln.
H. teologiska och hydrografiska Undersöknin gar.
1. Sveriges geologiska undersökning.
a. Sveriges geologiska undersökning.
[16.] Då den 14 januari 1914 dåvarande departementschefen för Kung!.
Sveriges geo- Maj:t anmälde de ärenden, som tillhörde regleringen av riksstatens nionde
l°9bakningt** huvudtitel för år 1915, erinrade han, att Kungl. Maj:t den 1 augusti 1913
(ordinarie uppdragit åt löneregleringskommittén att avgiva yttrande och förslag
anslag.) rörande lönereglering för tjänstemännen vid Sveriges geologiska under¬
sökning m. m., men att sådant yttrande då ännu icke inkommit. Han
tillstyrkte därför Kungl. Maj:t att föreslå riksdagen att i avbidan på den
proposition angående lönereglering för personal vid nämnda undersökning,
som Kungl. Magt kunde komma att avlåta till riksdagen, i det å ordinarie
stat uppförda anslaget till undersökningen, nu 80,200 kronor, beräkna
en förhöjning av 22,300 kronor till 102,500 kronor. Tillika hemställde
han, att av samma anledning måtte å extra stat för år 1915 beräknas
ett anslag av 58,000 kronor till bestridande av kostnader för nämnda
undersöknings fältarbeten, utgivande av kartor m. m. samt vissa expen¬
ser. Kungl. Maj:ts proposition blev i dessa hänseenden avfattad i enlighet
med vad han sålunda föreslagit.
Löneregleringskommitténs den 12 januari 1914 avgivna betänkande
i ämnet inkom den 24 i samma månad till jordbruksdepartementet, var¬
efter chefen för Sveriges geologiska undersökning avgav utlåtande i
ämnet den 28 januari 1914. Proposition i ämnet hann emellertid icke
att avlåtas till riksdagen före dess upplösning. Jag anhåller nu att få
underställa detta ärende Kungl. Maj:ts prövning.
Historik. Beträffande avlöningsförhållandena för Sveriges geologiska under¬
söknings tjänstemän må först lämnas följande historiska redogörelse.
Sedan rikets ständer år 1858 anvisat medel för geologiska under¬
sökningars anställande försöksvis under åren 1858 —1860, bestämdes i
nådigt brev den 23 februari 1858, att till chefens biträde skulle an-
Nionde huvudtiteln.
261
Btällas medhjälpare med ett årsarvode utgående under första tjänståret
med 600 riksdaler riksmynt och därefter årligen höjt, till dess detsamma
under sjätte tjänståret nådde maximibeloppet, 2,000 riksdaler.
Vid 1867 års riksdag beslöts, att biträde vid undersökningen, efter
att i förut fastställd ordning hava uppnått 2,000 riksdalers årsavlöning,
vore berättigat till två ålderstillägg å 500 riksdaler, vartdera efter 5
års ytterligare tjänstgöring, varigenom en maximiavlöning av 3,000
riksdaler skulle ernås.
Vid 1875 års riksdag föreslogs en helt n}^ lönestat för Sveriges
geologiska undersökning, och framställdes vid detta tillfälle i departe¬
mentschefens yttrande den jämförelse med lektorerna vid elementarläro¬
verken, som hittills blivit normgivande för all senare behandling av geolo-
gernas lönefråga. Den föreslagna likställigheten i löneförmåner med nämnda
grupp av tjänstemän motiverades därmed, att för anställning vid Sveriges
geologiska undersökning fordrades fullt ut samma vetenskapliga kom¬
petens, som i allmänhet innehades av lektorerna, varförutom geologernas
tjänstgöring måste anses både trägnare och mera hälsoförstörande än
lektorernas. Riksdagen beslöt i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag och
fastställde sålunda för tjänstemännen vid undersökningen en begynnelse¬
avlöning av 2,500 kronor med fyra ålderstillägg å 500 kronor efter i
varje fall fem års tjänstgöring, varigenom en slutavlöning av 4,500
kronor slaille uppnås.
Vid 1900 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t — under hänvisning
till den omständigheten, att lektorerna vid rikets elementarläroverk allt¬
sedan år 1883 åtnjiitit i lägsta lönegraden en tillfällig löneförbättring
med 500 kronor — riksdagen, att tjänstemännens vid Sveriges geologiska
undersökning avlöning måtte utgå med 3,000 kronor i begynnelse¬
avlöning samt tre ålderstillägg å 500 kronor efter i varje fall fem år,
varigenom sålunda slutavlöningen oförändrad skulle förbliva 4,500 kronor.
Detta blev också riksdagens beslut.
Sedan chefen för Sveriges geologiska undersökning genom cirkulär
av den 25 oktober 1901 blivit anbefalld att avgiva yttrande rörande
behovet av ändrad lönestat för det under hans ledning ställda ämbets¬
verket, fullgjorde han detta uppdrag genom skrivelse den 29 maj
1902, vari han fasthöll vid uppfattningen, att likställigheten med lekto¬
rerna borde bliva bestämmande även för den ifrågasatta löneregleringen.
I en den 9 november 1905 dagtecknad skrivelse framlade tjänste¬
männen vid undersökningen till Kungl. Maj:ts övervägande den betryckta
belägenhet, vari de kommit på grund av det alltjämt ökade missför-
16.
262
Nionde huvudtiteln.
hållandet mellan deras löneinkomster och utgifterna för deras nödtorf¬
tiga bärgning. Under hänvisning till att 1875 års riksdag både prin¬
cipiellt och realiter i fråga om löneförmåner likställt tjänstemännen vid
undersökningen med lektorerna vid elementarläroverken, anhöllo sökan¬
dena att bekomma samma avlöning, som år 1904 tillerkänts lektorerna,
nämligen en begynnelseavlöning av 4,000 kronor samt fyra ålderstillägg
å 500 kronor efter i varje fall lem års ytterligare tjänstgöring, vari¬
genom slutavlöningen alltså komme att bliva 6,000 kronor.
Denna tjänstemännens ansökan tillstyrktes av undersökningens
dåvarande chef under uttalande av den förhoppningen, att Kungl. Magt
måtte finna grundade skäl föreligga att återställa den ekonomiska lik¬
ställigheten med lektorerna vid de allmänna läroverken.
Denna ansökan ledde ej till någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Därefter framlade undersökningens nuvarande chef i det den 16
november 1906 avgivna förslaget till stat för år 1908 förslag till en
definitiv reglering av lönerna för hela personalen vid undersökningen,
vad tjänstemännen beträffar i närmaste anslutning till de för lektorerna
vid allmänna läroverken gällande avlöningsförmåner.
Åren 1907 och 1908 beviljade riksdagen undersökningens tjänste¬
män för påföljande året tillfällig löneförbättring med 900 kronor till
varje tjänsteman. Kungl. Maj:t både år 1907 föreslagit 1,000 kronor,
men riksdagen nedsatte det tillfälliga lönetillägget med hänsyn till de
från lektorernas löner avgående pensionsavgifterna till 900 kronor.
Löneregleringskommittén avgav den 14 december 1907 betänkande
rörande detta ämbetsverk och anslöt sig i fråga om personalens löne¬
villkor till den av riksdagen vid flera tillfällen fastställda likställigheten
med lektorerna vid de allmänna läroverken och andra högre under¬
visningsanstalter.
I enlighet med detta löneregleringskommitténs betänkande före¬
slog Kungl. Maj:t i 1909 års statsverksproposition ny lönestat för
tjänstemännen vid undersökningen, vilket förslag också vann riks¬
dagens bifall.
Den nu gällande, av riksdagen år 1909 godkända staten för
Sveriges geologiska undersökning är med iakttagande av de vid 1911
års riksdag gjorda tillägg beträffande ålderstillägg till förste vaktmästaren
och vaktmästaren av följande utseende.
Nionde huvudtiteln.
263
1 chef.
1 tjänsteman
10 tjänstemän
1 förste vaktmästare
1 vaktmästare
Till extra geologer och andra
biträden samt vikariatsersätt-
ning ........................
För skötande av bibliotekarie-
göromål.....................
Till uppmuntran av vetenskap¬
ligt författarskap.........
Till expenser ...............
Säger
1
Lön.
|
Tjänst¬
görings.
penningar.
|
Summa.
|
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
|
6,200
|
2,800
|
9,000
|
|
2,600
26,000
|
1,400
14,000
|
4,000
40,000
|
|
Härtill kunna komma fyra
ålderstillägg, vart och
ett å 500 kronor, det
första efter 5 år, det
andra efter ytterligare
5 år, det tredje efter
nya 5 år och det fjärde
efter än ytterligare 5
år. Av vaije ålders¬
tillägg utgöra 350 kio-
nor lön och 150 kro¬
nor tjänstgöringspen-
ningar.
|
900
|
600
|
1,500
|
/Efter 5 år kan lönen hö-
1 jas med 100 kronor.
|
700
|
500
|
1,200
|
1
|
Efter 5 år kan lönen höjas
med 100 kronor och
efter 10 år med ytter¬
ligare 100 kr.
|
—
|
—
|
13,000
|
|
—
|
—
|
500
|
|
—
|
|
1,000
|
|
—
|
|
10,000
|
|
—
|
—
|
80,200
|
|
Anm. 1. Pensionsunderlaget för chefen utgör 5,700 kronor.
Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så
länge denna förmån kvarstår, å lönen avdragas 250 kronor årligen.
Dessutom hava för vart och ett av åren 1910—1914 av riksdagen
anvisats anslag å extra stat till belopp av 36,000 kronor årligen till
bestridande av kostnaderna för undersökningens fältarbeten och för
utgivande av de på nämnda institutions undersökningar grundade kartor,
avhandlingar och uppsatser.
För år 1914 bär därjämte på extra stat anvisats ett anslag av 8,000
kronor till avlöning åt en maskinist och tre eldare, till nattlig bevak¬
ning samt till expenser i övrigt. Dessa utgifter betingades av de
!16.
264
Nionde huvudtiteln.
[16.] ändrade förhållanden, som skulle inträda genom undersökningens inflyt¬
tande i nya lokaler vid Frescati å Djurgården.
191.3 års Under åren 1911 och 1912 inkommo chefen för Sveriges geologiska
riksdag. undersökning och vissa därstädes anställda tjänstemän till Kungl. Maj:t
med tre särskilda framställningar om lönereglering eller provisorisk
avlöningsförbättring åt tjänstemän vid nämnda verk.
Den första skrivelsen, dagtecknad den 7 januari 1911, är under¬
skriven av åtta geologer, av föreståndaren för undersökningens museum
och av undersökningens kemist eller sålunda av samtliga tjänstemän
vid undersökningen (chefen häri icke inbegripen) med undantag av
aktuarien, filosofie doktor H. Santesson, vilken såsom representant för
verket deltagit i utarbetandet av löneregleringskommitténs den 14 decem¬
ber 1907 avgivna betänkande med förslag till reglering av löneförhål¬
landen m. m. vid Sveriges geologiska undersökning. I skrivelsen hem¬
ställdes efter en utförlig motivering, att Kungl. Maj:t måtte taga i över¬
vägande, huruvida icke åt tjänstemännen vid undersökningen skulle
kunna beredas samma löneförmåner, som tillkomma tjänstemän inom
andra normalgraden i centrala ämbetsverk.
Med skrivelse till Kungl. Maj:t den 7 februari 1911 överlämnade
chefen för undersökningen till Kungl. Maj:t tjänstemännens nyssnämnda
framställning, därvid chefen ytterligare utvecklade skälen för samma
framställning, vilken av honom tillstyrktes. För den händelse emellertid
Kungl. Maj:t icke skulle finna lämpligt att redan då förelägga riksdagen
förslag till ny reglering av tjänstemännens vid 1909 års riksdag fast¬
ställda löneförhållanden, hemställde chefen alternativt, att åt tjänste¬
männen måtte beredas av statsmedel utgående dyrortstillägg av 700
kronor, motsvarande det kommunala bidrag, som komme de i Stockholm
tjänstgörande läroverkslektorerna tillgodo. Slutligen hemställde chefen,
att — vare sig det ena eller det andra av de utav honom angivna
alternativen vunne Kungl. Maj:ts gillande — Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen, att anslaget för arvoden till på fritid utfört geologiskt för¬
fattarskap måtte ökas från 1,000 till 2,000 kronor samt att även kart-
bladsbeskrivningar, författade på fritid, måtte kunna av detta anslag-
honoreras.
Den tredje skrivelsen var dagtecknad den 21 oktober 1912 och
underskriven av samma tio tjänstemän, som undertecknat framställningen
av den 7 januari 1911. Under framhållande att under tiden efter det
sistberörda framställning ingivits till Kungl. Maj:t levnadskostnaderna
stigit i en oroväckande grad, så att otillräckligheten av deras löne-
Nionde huvudtiteln.
265
inkomster ännu starkare än förut gjorde sig kännbar, anhöllo tjänste¬
männen i den nu ifrågavarande skrivelsen, att Kungl. Magt måtte taga
frågan om reglering av deras löner under övervägande samt, i avvaktan
på frågans slutliga lösning genom en ny lönestat, hos 1913 års riks¬
dag göra framställning om provisorisk löneförbättring för Sveriges
geologiska undersöknings tjänstemän.
Innehållet uti nu omförmälda tre skrivelser finnes utförligt åter¬
givet i det statsrådsprotokoll över jordbruksärenden den 14 januari
1913, som bifogades statsverkspropositionen till samma års riksdag. Jag
tillåter mig nu att hänvisa därtill.
I anledning av samma framställningar föreslog Kungl. Maj:t 1913
års riksdag att för beredande av hyresbidrag åt tjänstemännen vid
Sveriges geologiska undersökning med 700 kronor för varje tjänsteman
å extra stat för år 1914 anvisa ett anslag av 7,700 kronor.
Ur dåvarande departementschefens i nyssberörda statsrådsprotokoll
lämnade motivering för detta förslag torde jag nu få återgiva följande.
Det vore icke mer än fyra år sedan frågan om lönereglering för
Sveriges geologiska undersöknings tjänstemän varit föremål för Kungl.
Maj:ts och riksdagens övervägande och beslut. På grund därav kunde
det synas mindre lämpligt att redan då ånyo bringa denna angelägenhet
på tal och underställa den Kungl. Maj:ts prövning. Under vanliga för¬
hållanden skulle detta uppenbarligen icke heller bort komma i fråga.
Emellertid förelåge därvidlag sådana omständigheter, att nyss angivna
skäl icke vore tillräckligt för ett avvisande utan vidare av de gjorda
framställningarna. Det syntes nämligen alldeles påtagligt, att den oro
för sin och sina familjers utkomst, som tjänstemännen i sina skrivelser
uttalat, vilade på en tung erfarenhet, som ej tillåtit dem att vänta längre,
ehuru de måste hava fullt insett det vanskliga i att ifrågasätta ändring
i en så nyligen fastställd lönereglering.
Departementschefen erinrade vidare, hurusom uti de ovan omför¬
mälda skrivelserna med mycken styrka framhållits, att nämnda löne¬
reglering icke i verkligheten beredde tjänstemännen den löneförbättring,
av vilken de vore i oundgängligt behov. Sagda lönereglering hade till
följd av de med densamma förknippade avdragen till tjänstemännens
egen pensionering och till civilstatens änke- och pupillkassa jämte de
stadgade inskränkningarna i tjänstemännens möjligheter att skaffa sig
extra inkomster, särskilt borttagandet av rätten till honorar för på fritid
författade kartbladsbeskrivningar, icke medfört någon avsevärd ökning
i de inkomster, de förut haft att tillgå för sitt uppehälle.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 34
[16.]
266
Nionde huvudtiteln.
[16.] Vid undersökning, huru därmed förhölle sig, borde man uppen¬
barligen bortse från befordringsavgifterna till nämnda änke- och pupill¬
kassa, enär dessa avgifter representerade blott en snart övergående
utgift.
Jämförde man de nuvarande avlöningsförhållandena, under iakt¬
tagande av avdraget till den egna pensioneringen och årsavgiften till
pensionskassan, med den avlöning, som geologerna åtnjutit åren 1908
och 1909, sedan de erhållit tillfällig avlöningsförbättring med 900 kronor,
visade sig verkligen, att den behållna avlöningen inom alla lönegrader,
utom i den vid löneregleringen tillkomna femte lönegraden, vore icke
oväsentligt lägre än under nyssnämnda bägge år. Toge man hänsyn
blott till avgiften för egen pensionering — vilket betraktelsesätt stode
i överensstämmelse med riksdagens åtgärd år 1907 att sänka den av
Kungl. Maj:t föreslagna avlöningsförbättringen från 1,000 till 900 kronor
just under åberopande av läroverkslektorernas skyldighet att vidkännas
dylikt avdrag — funne man likaledes, att löneregleringen endast för den
nya femte lönegraden medfört förhöjning, under det att fortfarande för
alla de övriga en, om ock ringa, sänkning inträtt i den behållna av¬
löningen. Om man därjämte toge hänsyn till det av tjänstemännen
påpekade och av undersökningens chef kraftigt vitsordade förhållandet,
att, tjänstemännens tillfällen till extra inkomster i tjänsten minskats
genom de vid löneregleringen förknippade villkoren, syntes uppgiften,
att deras avlöningsförmåner icke genom löneregleringen blivit i allmänhet
taget förbättrade, få anses hava visat sig vara riktig.
Men 1909 års lönereglering hade icke så mycket haft till uppgift
att bereda tjänstemännen förbättrade avlöningar — dessa hade de i
huvudsak redan fått genom den tillfälliga avlöningsförbättringen, som
beslutits år 1907 — utan fastmera att uppföra den statsinstitution, där
de tjänstgjorde, på ordinarie stat. Genom de vid löneregleringen för¬
bundna villkoren hade densamma till och med, såsom undersökningens
chef framhållit, kommit att för tjänstemännen te sig övervägande såsom
ett skärpande av fordringarna på tjänstemännen utan förbättring i deras
avlöning.
Man borde sålunda enligt departementschefens mening vid över¬
vägandet av ifrågavarande ärende utgå från det betraktelsesätt, att geo¬
logernas avlöningar i det hela taget förblivit oförändrade alltsedan början
av år 1908, då avlöningstillägget första gången erhållits. Att tjänste¬
männens avlöningsförhållanden numera vore förmånligare än vad de varit
före sistnämnda tidpunkt syntes ej kunna förnekas. Men tjänstemännen
framhölle och sökte ådagalägga, att denna förbättring ingalunda i
Nionde huvudtiteln.
267
verkligheten varit så stor, som behovet krävt, och än mindre stått i
skäligt förhållande till den arbetsprodukt, som fordrades av dem.
Deras resonemang i sådant syfte rörde sig så att säga utefter två
linjer. Vid den ena utginge de från den alltsedan år 1875 flerfaldiga
gånger upprepade jämförelsen mellan geologerna och de allmänna läro¬
verkens lektorer. Då man avsett att likställa dessa tjänstemannakategorier
i ekonomiskt avseende samt därvid uppenbarligen ansett, att vad som
kunde räcka för lektorers levnadsbehov även borde räcka för geologers,
sökte geologerna nu visa, att en dylik likställighet ingalunda genom
1909 års lönereglering i verkligheten beretts dem, utan att de blivit
avsevärt sämre tillgodosedda. I sammanhang därmed hade framhållits,
att, även om full likställighet skulle, i strid mot verkliga förhållandet,
hava blivit vunnen, dessa avlöningar, vilka läroverkslektorerna dåmera
funnit vara för sig för låga, lika vill och, när hänsyn toges till arbetet
i tjänsten, med ännu större fog måste anses vara för låga för geologerna.
Den andra beviskedjan utginge från en kritik just av berörda
jämförelse med läroverkslektorerna och sökte ådagalägga, att geologernas
och lektorernas tjänstebefattningar vore i flera hänseenden varandra så
väsentligt olika, att den omnämnda likställigheten dem emellan vore
oberättigad, och att därför strävandet att åstadkomma sådan likställighet
borde övergivas. I anslutning härtill hade sökandena sökt påvisa, att
närmare likhet funnes mellan geologerna och statstjänstemän i andra
normalgraden, särskilt antikvarierna vid vitterhets-, historie- och anti¬
kvitetsakademien.
Vad då först vidkomme frågan, huruvida numera likställighet mellan
geologer och lektorer vunnits i fråga om deras inkomster av tjänsten,
erinrade departementschefen, att sökandena icke bestritt, att detta ägt
rum, vad själva beloppet av avlöningen av statsmedel anginge. Men de
sökte visa, att lektorerna, åtminstone i huvudstaden, där ju även geolo¬
gerna vore bosatta, hade dels på grund av sin tjänst en högre inkomst
än geologerna och dels med anledning av tjänstens beskaffenhet tillfälle
till inkomster, från vilka geologerna vore utestängda.
I förstnämnda hänseende hade framhållits, att Stockholms kommun
beviljade lektorerna vid läroverken hyresbidrag å 700 kronor, under det
att geologerna saknade dylik inkomst, oaktat de lika med lektorerna
finge vidkännas svårigheterna av lmvudstadens höga bostadslryror in. in.
Denna skillnad vore oförneklig. Det vore uppenbart, att hyresbidrag
från kommunen icke kunde ifrågakomma för sådana statstjänstemän som
geologerna. Men man kunde hålla före, att det vore kommunens ensak,
om den ville giva lektorerna hyresbidrag, och att staten därav icke be-
[16.]
268
Nionde huvudtiteln.
[16.] hövde föranledas till att giva vissa statstjänstemän motsvarande ersätt¬
ning. Mot ett dylikt betraktelsesätt kunde dock enligt departements¬
chefens mening två invändningar göras. Dels att just likställigheten
med lektorerna varit ett tema, till vilket man städse återkommit vid
behandlingen av geologernas avlöningsfråga, och ett mål, som man upp¬
ställt för sig. Dels ock att staten själv erkänt behovet av att i någon
mån anpassa sina tjänstemäns tjänsteinkomster efter levnadskostnaderna
å olika orter och därför i regel medgivit ortstillägg å dyrare platser,
isynnerhet huvudstaden. Något sådant tillägg hade icke medgivits geolo¬
gerna just på grund av att lektorernas avlöning tagits till förebild, utan
både deras avlöning utmätts till likhet med lektors, även om denne vore
placerad å den billigaste läroverksorten i riket. Att icke staten själv
medgivit lektorerna i Stockholm ortstillägg, borde icke i förevarande
avseende vara avgörande, då de ju faktiskt åtnjöte sådant från kommunen,
vilket i sin ordning berodde på särskilda, för denna tjänstemannakårs
verksamhet egendomliga förhållanden.
I det senare, ovan antydda avseendet hade framhållits, att lek¬
torerna i huvudstaden hade tillfälle att genom undervisning i enskilda
läroanstalter och genom privat undervisning erhålla avsevärda biinkom¬
ster, vilka icke stode geologerna till buds. Denna olikhet syntes väsent¬
ligen betingas av tjänstgöringens art och tjänstetidens längd samt av
den tid på dagen, då tjänstgöringen infölle, ävensom därav, att geolo¬
gerna i regel under tiden 15 maj — 1 oktober vore upptagna av fält¬
arbeten. Undersökningens chef hade lämnat en utredning angående de
extra inkomster, som undersökningens tjänstemän kunde påräkna av sin
tjänst, och syntes dessa icke kunna beräknas högre än till i medeltal
några få hundratal kronor. Chefen hade tillika anfört, att de biinkom¬
ster, som geologerna kunde påräkna utom tjänsten, vore så obetydliga,
att de näppeligen förtjänade att anföras. Det syntes departementschefen
uppenbart, att lektorerna i huvudstaden i vida större omfattning än geo¬
logerna hade tillfälle att bereda sig biinkomster, och att dessa inkomster
kunde för dem uppgå till högst avsevärda belopp. Detta kunde visser¬
ligen anses vara eu sak, som icke direkt hade med tjänsten att göra,
men det medförde ovedersägligen en faktisk olikhet mellan de bägge
med varandra jämförda kategorierna av statstjänare, vilken olikhet till
väsentlig del betingades därav, att staten för den i bägge fallen lika
avlöningen krävde olika art och grad av arbete, som i ena fallet möjlig¬
gjorde och i det andra nästan förhindrade förvärvandet av biinkomster.
Vad beträffade geologernas påstående att omnämnda jämförelse
med läroverkslektorerna icke längre kunde eller borde upprätthållas, utan
Nionde huvudtiteln.
269
att tjänsten såsom geolog snarare betingade en jämförelse med de stats-
tjänare, vilkas avlöningar reglerats efter vanliga avlöningstyper, samt
deras på en sådan uppfattning grundade hemställan att dem måtte
beredas samma avlöningsförmåner, som tillkomme andra normalgradens
tjänstemän, ansåg departementschefen sig för det dåvarande icke böra
i vidare mån uttala sig därom, än att han höll före, att en så omfattande
förändring icke lämpligen borde vidtagas utan föregående utredning,
helst av löneregleringskommittén.
Emellertid syntes honom geologiska undersökningens tjänstemäns
avlöningsförhållanden för det dåvarande vara för dem så ofördelaktiga,
att han icke ansåg sig kunna underlåta att föreslå, att ett tillfälligt
avlöningsbidrag finge utgå till dem i avvaktan på den sålunda angivna
utredningens resultat. Beloppet av detta bidrag, vilket syntes böra
benämnas hyresbidrag, föreslogs till 700 kronor.
1 anledning av Kungl. Maj:ts framställning i ämnet yttrade jord¬
bruksutskottet år 1913 i utlåtande nr 1 (punkten 79) följande.
På grund av den utav departementschefen framlagda utredningen
rörande tjänstemännens vid Sveriges geologiska undersökning nuvarande
avlöningsförhållanden hade utskottet för sin del blivit övertygat om
behovet för dessa tjänstemän av en förbättring i deras löneförmåner.
Då det emellertid syntes utskottet, som det av Kungl. Maj:t föreslagna
sättet för den ifrågasatta löneförbättringens genomförande skulle i viss
mån innebära ett avsteg från hittills i allmänhet tillämpade grunder vid
verkställda löneregleringar, funne utskottet sig icke kunna biträda det
föreliggande förslaget. Utskottet, som således ville framhålla önskvärd¬
heten av att eu lönereglering för ifrågavarande tjänstemän snarast möjligt
komme till stånd, hemställde, att Kungl. Maj:ts förevarande framställning
icke måtte vinna riksdagens bifall.
Vid ifrågavarande punkt av utskottets utlåtande var fogad en av sex
ledamöter av utskottet avgiven reservation, däri reservanterna förklarade
sig anse, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande lydelse:
»Utskottet anser i likhet med departementschefen, att en så om¬
fattande lönereglering, som av geologiska undersökningens tjänstemän
ifrågasatts, icke lämpligen bör vidtagas utan föregående utredning helst
av löneregleringskommittén, men att de nämnda tjänstemännens avlönings¬
förhållanden för närvarande äro sådana, att ett tillfälligt avlöningsbidrag
med fog kan ifrågasättas att till dem utgå i avvaktan på den ifråga¬
satta utredningens resultat. Däremot anser utskottet det icke lämpligt,
att detta avlöningsbidrag skall utgå i form av hyresbidrag. Det måste
270
Nionde huvudtiteln.
[16.] nämligen anses mindre väl motiverat att låta det ifrågasatta avlönings-
bidragets storlek bestämmas av de kommunala hyresbidrag, som Stock¬
holms stad utbetalar till läroverkslektorerna, liksom det ej heller kan
anses lämpligt att fastställa ett tillfälligt lönebidrag till lika högt eller
möjligen högre belopp än det, till vilket lönebeloppet vid den definitiva
löneregleringen kan komma att fastställas. Försiktigheten torde därföre
bjuda att icke sätta det ifrågsatta tillfälliga lönetillägget högre än till
500 kronor för varje tjänsteman. Utskottet får därför hemställa, att
riksdagen må för beredande av tillfälligt lönetillägg åt tjänstemännen
vid Sveriges geologiska undersökning med 500 kronor för varje tjänste¬
man å extra stat för år 1914 anvisa ett anslag av 5,500 kronor.»
Utskottets förslag bifölls av andra kammaren, varemot första
kammaren biföll den vid förevarande punkt av utlåtandet avgivna reser¬
vationen. Vid företagen gemensam votering segrade andra kammarens
mening, och hade alltså riksdagen beslutit att icke bifalla Kungl. Maj:ts
i ämnet gjorda framställning.
Remisser. Den 1 augusti 1913 uppdrog Kungl. Maj:t åt lönereglerings-
kommittén att avgiva utlåtande med anledning av vad tjänstemännens otn-
förmälda, under åren 1911 och 1912 gjorda framställningar innehölle
beträffande lönereglering för bemälda tjänstemän och därvid taga under
övervägande jämväl, huruvida i andra hänseenden, än framställningarna
avsåge, ändringar kunde finnas böra äga rum i den för undersökningen
gällande stat.
För att tagas i övervägande vid fullgörandet av det kommittén
sålunda lämnade uppdrag hava därefter till kommittén överlämnats två
av undersökningens chef till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelser.
Med den första av dessa skrivelser, vilken är daterad den 3 november
1913, har av chefen överlämnats förslagsberäkning rörande under¬
sökningens utgifter under år 1915 för fältarbeten och publikationer,
enligt vilken beräkning anslaget å extra stat för undersökningens fält¬
arbeten ansetts böra för sistnämnda år höjas med 6,000 kronor utöver
det för år 1914 fastställda anslagsbeloppet. Genom denna förhöjning
beräknades antalet vid undersökningen anställda extra geologer kunna
under sommaren 1915 ökas med sex.
I den andra av de båda skrivelser, om vilka nu är fråga och
vilken skrivelse dagtecknats den 8 november 1913, har chefen hemställt,
dels att å extra stat för år 1915 måtte för bestridande av kostnader
för renhållning, värme, belysning, transporter m. m. beviljas ett expens-
anslag av 13,000 kronor dels ock att på ordinarie stat för Sveriges
Nionde huvudtiteln.
271
geologiska undersökning måtte uppföras avlöningsbidrag för eldare och [16.]
nattvakter vid naturhistoriska riksmuseets och undersökningens gemen¬
samma byggnader vid Frescati ävensom avlöning för ytterligare två
vaktmästare vid undersökningen.
I sitt betänkande den 12 januari 1914 har nu lönereglerings-
kommittén beträffande undersökningens personal och dennas avlönings¬
förmåner anfört följande.
Av vad i detta ärende förekommit framginge, att vid den år 1875
genomförda löneregleringen för Sveriges geologiska undersökning de
vid undersökningen anställda geologerna och med dem likställda tjänste¬
män blivit i avlöningshänseende jämställda med lektorerna vid de all¬
männa läroverken samt att även vid de senare tillfällen, då jämkningar
begärts eller vidtagits i avlöningarna för nämnda tjänstemän vid geo¬
logiska undersökningen, dessa avlöningar städse ansetts böra bestämmas
med hänsyn tagen till läroverkslektorernas avlöningar, även då full
likställighet mellan de båda tjänstemannagrupperna icke upprätthållits.
Aven då frågan om reglering av löneförhållanden in. m. vid geo¬
logiska undersökningen år 1907 varit föremål för behandling av löneregle-
ringskommittén, hade de från ämbetsverkets sida framställda yrkandena
gått ut därpå, att samma förbättrade löneförmåner, som blivit eller bleve
tillerkända lektorerna, måtte komma de vid geologiska undersökningen
anställda tjänstemännen till del. De löneregleringar, som inom andra
områden av statsförvaltningen dittills blivit genomförda, hade ej heller
givit anledning till att lägga annan jämförelse till grund för kommitténs
i ämnet avgivna förslag.
Härutinnan hade emellertid numera inträtt ändrade förhållanden.
I tjänstemännens och chefens till kommittén nu remitterade framställningar
hade nämligen föreslagits, att avlöningarna för ifrågavarande tjänste¬
män måtte fastställas till samma belopp, som gällde för tjänstemän av
andra lönegraden vid de centrala ämbetsverken i allmänhet; och hade
till stöd härför åberopats, hurusom, under tiden efter det kommitténs
omförmälda betänkande avgivits, avlöningar i nämnda lönegrad i vissa
fall blivit fastställda för tjänstemän, med vilka tjänstemäunen vid geo¬
logiska undersökningen ansetts kunna med större skäl jämställas än med
lektorerna vid de allmänna läroverken.
Sålunda hade särskilt framhållits, att antikvarierna vid vitterhets-,
historie- och antikvitetsakademien enligt beslut av 1909 års riksdag
blivit i avlöningshänseende likställda med tjänstemän i andra lönegraden
vid de centrala ämbetsverken, och hade mellan antikvarierna och geo-
Löne-
reglerings-
kommittén.
272
Nionde huvudtiteln.
[16.] logiska undersökningens tjänstemän anställts jämförelser dels med av¬
seende å kompetensfordringarna och dels i fråga om tjänstgöringens
beskaffenhet.
I det förra avseendet hade framhållits, att bestämda kompetens¬
villkor icke vore stadgade för antikvarierna, av vilka tjänstemän, fyra
till antalet, emellertid för närvarande en vore filosofie doktor och tre
filosofie licentiater. För anställning såsom geolog, kemist, aktuarie eller
föreståndare för museet vid geologiska undersökningen erfordrades där¬
emot att hava antingen avlagt filosofie licentiatexamen med väl vits¬
ordade insikter i geologi eller uppfyllt fordringarna för inträde vid bergs¬
staten ävensom att hava ådagalagt fallenhet för vid institutionen
förekommande arbeten genom praktisk tjänstgöring därstädes under en
tid av sammanlagt minst sex månader. I)å av de nu ifrågavarande elva
tjänstemännen vid Sveriges geologiska undersökning för närvarande sju
vore filosofie doktorer och fyra filosofie licentiater, samt därjämte en av
vardera gruppen tillika avlagt bergsexamen, hade tjänstemännen vid
geologiska undersökningen ansett sig vara i fråga om kompetens i veten¬
skapligt avseende tillfullo jämställda med och i alla händelser icke kunna
sättas efter vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens antikvarier.
Även i fråga om arbetssättet och arbetsfördelningen hade väsentliga
likheter ansetts forefinnas mellan Sveriges geologiska undersökning»
tjänstemän och antikvarierna. I detta avseende hade framhållits, att,
liksom antikvarierna vore avdelningsföreståndare för var sin del av de
till statens historiska museum hörande samlingarna och utförde veten¬
skapliga bearbetningar inom sina respektive avdelningar, så hade även
geologerna vid geologiska undersökningen att representera och leda
arbetet inom var sin gren av den teoretiska och praktiska geologien,
varjämte geologerna, i likhet med antikvarierna, hade att under vissa
delar av året företaga resor och fältundersökningar inom olika delar
av landet.
Kommittén, som icke kunnat undgå att finna den anställda jäm¬
förelsen med antikvarierna beaktansvärd, hade vidare i detta samman¬
hang velat framhålla, hurusom avlöning enligt andra normalgraden vid
de centrala ämbetsverken blivit fastställd vid 1912 år riksdag för inten¬
denterna vid nationalmuseum samt vid 1913 års riksdag dels för meteoro-
logerna vid meteorologiska centralanstalten dels ock för överassistenterna
vid centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Åven för
byråingenjörerna vid hydrografiska byrån hade kommittén i ett den 6
mars 1913 avgivet betänkande föreslagit enahanda avlöning, men frågan
härom hade ännu icke blivit avgjord av riksdagen.
Nionde huvudtiteln.
273
Med hänsyn till dels det samarbete, som i vissa avseenden ägde
rum mellan geologiska undersökningen och hydrografiska byrån, dels
ock den påfallande likheten mellan geologernas och byråingenjörernas
vid hydrografiska byrån arbetsuppgifter och arbetssätt m. m. syntes
särskilt jämförelsen med sistnämnda tjänstemän vara från kommitténs
synpunkt i hög grad vägledande vid bedömandet av geologiska under¬
sökningens tjänstemäns avlöningsfråga.
Vad kompetensfordringarna anginge, vore det enligt kommitténs
mening otvivelaktigt, att geologiska undersökningens tjänstemän i detta
avseende icke kunde anses stå tillbaka vare sig för hydrografiska byråns
byråingenjörer eller för ovannämnda tjänstemän vid nationalmuseum,
meteorologiska centralanstalten och centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet.
Åven vad tjänstgöringens beskaffenhet anginge, hölle kommittén
före, att tjänstemännen vid geologiska undersökningen med större skäl
kunde i detta avseende jämföras med intendenterna vid nationalmuseum,
meteorologerna vid meteorologiska centralanstalten och överassistenterna
vid centraianstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet än med lek¬
torerna vid de allmänna läroverken.
I detta sammanhang hade kommittén även ansett sig böra erinra,
hurusom genom instruktion för geologiska undersökningen den 10 de¬
cember 1909 de åtta hos undersökningen anställda geologerna fördelats
på två sektioner, nämligen en praktisk sektion med tre tjänstemän
(malmgeolog, stenindustrigeolog och agrikulturgeolog, den sistnämnde
representerande även ler- och torvindustri) samt en kartografisk-teoretisk
sektion med fem tjänstemän (urbergsgeolog, paleontolog och stratigraf,
kvartärgeolog, torvgeolog och hydrogeolog, den sistnämnde representerande
även väg- och vattenbyggnadsfrågor). Enligt vad kommittén inhämtat,
hade de två förstnämnda praktiska geologbefattningarna under en följd
av år varit i funktion, under det att agrikulturgeologbefattningen först
vid härefter inträffande vakans väntades kunna besättas med specialutbildad
person. I avbidan härpå hade torvgeologen kommit att alltmer tagas i
anspråk för praktiska utredningar, varförutom även de övriga geologerna
inom den kartografisk-teoretiska sektionen vid flera tillfällen anmodats
att företaga utredningar av teknisk natur.
Kommittén hade sökt bilda sig en uppfattning om de praktiska
uppgifter, vilkas lösning under de senare åren sysselsatt geologiska
undersökningen, och hade kommittén i sådant syfte dels tagit kännedom
om de av ämbetsverket efter år 1907 utgivna publikationer, dels ock av
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 35
[16.]
274
Nionde huvudtiteln.
verkets chef erhållit en särskild redogörelse av huvudsakligen följande
innehåll.
På det stenindustriella området hade utgivits eu sammanfattande
översikt av landets hela stenindustri (publicerad bland geologiska under¬
sökningens avhandlingar och uppsatser, ser. C nr 209), ett arbete som
utgått jämväl i en engelsk upplaga, avsedd för spridning i utlandet.
För att bereda de svenska underhandlarna vid revisionen av
handelstraktaten med Tyskland material att på bästa sätt tillvarataga den
svenska stenindustriens intressen hade med understöd av ett anslag, som
Kungl. Maj:t på framställning av geologiska undersökningens chef an¬
visat för ändamålet, geologen H. Hedström och stenindustriteknikern E.
Hebbel 1909 utsänts på en studieresa till Tyskland. Den omfattande
reseberättelse, som av dem avgivits (ser. C nr 233), hade ej endast
varit till ledning vid traktatsförhandlingarna utan syntes jämväl hava
givit nya synpunkter åt vårt lands stenindustriidkare.
Geologiska undersökningen hade vidare låtit utarbeta förslag till
ordnande av Sveriges mineralstatistik (ser. C nr 232), en statistisk över¬
sikt av landets produktion och konsumtion av kalksten, kalk, krita och
dolomit (ser. C nr 231) samt en utredning rörande kalkstensförekomster
utefter inlandsbanan mellan Ströms vattudal och Pite älv (ser. C nr 235).
I sammanhang med den nu pågående utredningen rörande möjlig¬
heterna för en svensk skifferoljeindustri hade geologiska undersökningens
chef sommaren 1913 till de av Kungl. Maj:t för denna frågas utredande
tillsatta sakkunniga överlämnat en utförlig, av ett mycket stort analys¬
material åtföljd redogörelse för de svenska oljeskifferfyndigheterna.
På det malmgeologiska området hade publicerats beskrivningar
över kopparmalmsfyndigheterna vid Stora Strand (ser. C nr 214), Tuna-
bergs kopparmalmsfält (ser. C nr 221), malminmutningarna i närheten av
inlandsbanan mellan Orsa och Pite älvdal (ser. C nr 234) samt järnmalms-
och magnesitförekomsterna inom Kvikkjokks kapellag (ser. C nr 230).
Ett arbete av stor omfattning vore den utredning rörande järn-
malmstillgångarna i mellersta och södra Sverige, som utförts av Sveriges
geologiska undersökning under åren 1907—1909, och vars resultat nu
förelåge i ett stort tabellverk (ser. Ca nr 8). Detta arbete, som vore av
grundläggande betydelse vid bedömandet av utvecklingsmöjligheterna för
landets järnhantering, utgjorde ett detaljerat fullföljande för Sveriges
vidkommande av de arbetslinjer, som utstakats i den inom geologiska
undersökningen redigerade, år 1910 publicerade internationella utredningen
rörande jordens järnmalmstillgångar (Iron ore Resources of the World,
två volymer med atlas, utgiven av generalstabens litografiska anstalt).
Nionde huvudtiteln.
275
På tal om undersökningens praktiska verksamhet syntes också böra
omnämnas, att undersökningens medverkan påkallats vid utredningar för
de senare årens större statsbanebyggen och andra offentliga arbeten, att
allmänheten på mångahanda sätt toge undersökningens praktiska sak¬
kunskap i anspråk, och att en av geologerna kunnat anvisa högst be¬
tydande nj^a råmaterialtillgångar för tillverkning av kaligödningsämne
(elektrokali) inom landet.
Med avseende å vad nu anförts syntes det kommittén påtagligt,
att geologiska undersökningen numera snarast vore att hänföra till den
grupp av statsinstitutioner, vilka hade sig förelagda praktiska uppgifter
av beskaffenhet att för deras utförande erfordrades en vetenskaplig
specialutbildning. Då, såsom av det föregående framginge, under de
senare åren för andra likartade institutioner genomförts eller planerats
löneförbättringar, varigenom med geologerna m. fl. tjänstemän vid geo¬
logiska undersökningen jämförliga befattningshavare upptagits i den för
tjänstemän vid centrala ämbetsverk gällande andra normalgraden, hade
kommittén funnit sig övertygad därom, att giltig anledning numera
saknades att vid fastställandet av tjänstemännens vid geologiska under¬
sökningen avlöningar utgå från den avlöningstyp, som kommit till an¬
vändning för lektorerna vid de allmänna läroverken, men att däremot
de ifrågavarande tjänstemännen på goda grunder kunde anses böra i
avlöning likställas med antikvarierna vid vitterhets-, historie- och anti¬
kvitetsakademien, intendenterna vid nationalmuseum, meteorologerna vid
meteorologiska centralanstalten och överassistenterna vid centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet.
En särskild ställning i detta avseende intoge emellertid aktuarien
vid geologiska undersökningen, vilken, på sätt ock utmärktes av hans
tjänstetitel, delvis hade tjänstegöromål, likartade med dem, som ålåge de
centrala ämbetsverkens registratorer. För anställning såsom aktuarie
gällde dock samma kompetensfordringar som för anställning såsom geolog
eller museiföreståndare.
Enligt ämbetsverkets instruktion ålåge det aktuarien: att biträda
chefen vid expeditionsgöromålen; att emottaga, i diarium införa och
vårda alla inkommande skrivelser; att kontrasignera, i diarium införa
och i avskrift förvara alla utgående ämbetsskrivelser; att föra under¬
sökningens räkenskaper och med omhänderhavda penningemedel bestrida
alla dess utgifter samt lämna chefen redovisning för medelförvaltningen,
när helst så påfordrades; att ordna och vårda undersökningens arkiv;
att hava tillsyn över kart- och boktrycket; att omliänderhava de för
såväl sommar- som vinterarbetena nödiga förråd av utensilier; att hålla
276
Nionde huvudtiteln.
[16.] tillsyn över arbetslokaler med tillhörande inventarier och materiel samt
i allmänhet ombesörja undersökningens ekonomiska angelägenheter; samt
att för övrigt deltaga i undersökningen tillkommande arbeten i den
utsträckning, som chefen med fäst avseende på hans göromål såsom
aktuarie prövade skäligt föreskriva.
Vidare vore i instruktionen föreskrivet, att chefen visserligen ensam
ägde beslutanderätt i de frågor, som förekomme till handläggning och
avgörande hos geologiska undersökningen, men att i vissa av dessa
frågor beslutet skulle fattas efter rådplägning med aktuarien och den
enligt tjänstårsberäkningen äldste av övriga ordinarie tjänstemän. Detta
gällde beträffande: infordrade underdåniga utlåtanden, uppsättande av
förslag vid tillsättande av ordinarie tjänstemannabefattning, framställ¬
ningar om erforderliga anslag, förslag till arbetsplan samt till inkomst-
och utgiftsstat för extra ordinarie anslag, förslag till fördelning av
anslaget för uppmuntran av vetenskapligt författarskap, förslag till
ändringar i undersökningens organisation, samt frågor om tjänstemäns
och betjäntes försummelse i tjänsten.
Därest någon av förenämnda båda i rådplägningen deltagande
tjänstemän ej instämde i chefens beslut, skulle hans särskilda mening
antecknas till protokoll, och skulle i sådant fall utdrag av protokollet
åtfölja chefens skrivelse i ärendet.
Av de anförda instruktionsbestämmelserna framginge, att aktuariens
tjänstegöromål vore tämligen mångskiftande och att hans tjänstebenäm-
ning knappast kunde anses giva någon riktig föreställning om hans
ställning inom ämbetsverket. På samma gång som av honom fordrades
samma kompetens i vetenskapligt avseende som av geologerna, vore han
den ende av undersökningens tjänstemän, hos vilken förutsattes någon
administrativ skolning, och i sådant avseende hade han att fullgöra ej
allenast en registrators utan även en sekreterares och kamrerares
åligganden.
På grund härav och med hänsyn tillika till den honom åliggande
skyldigheten att jämte den äldste av de övriga tjänstemännen deltaga i
förberedande överläggningar med chefen rörande vissa ärenden av större
vikt, syntes det icke böra ifrågasättas, att aktuarien i avlöning eller
tjänsteställning skulle sättas tillbaka för undersökningens övriga tjänste¬
män. Vid sådant förhållande syntes emellertid hans tjänstebenämning
böra ändras, så att densamma motsvarade tjänstebefattning av andra
normalgraden; och hade kommittén i sådant avseende velat föreslå, att
innehavaren av den nuvarande aktuarie^ änsten måtte i den nya staten
för geologiska undersökningen upptagas under benämning sekreterare.
Nionde huvudtiteln.
277
För en förbättring av avlöningarna åt nu ifrågavarande tjänstemän
vid geologiska undersökningen i ovan angiven riktning syntes även
kunna hämtas stöd i den behandling, frågan om hyresbidrag för under¬
sökningens tjänstemän erhållit vid 1913 års riksdag.
Det erkännande av det rättmätiga i kravet på en löneförbättring
för nu ifrågavarande tjänstemän, som av departementschefen uttalades
till statsrådsprotokollet den 14 januari 1913, hade ytterligare under¬
strukits av jordbruksutskottet, som tillika framhållit önskvärdheten av
att en lönereglering för dessa tjänstemän snarast möjligt komme till
stånd, och reservanterna inom utskottet hade ansett, att i avbidan på
den utredning, som — på sätt departementschefen framhållit — borde
föregå den definitiva löneregleringen, ett tillfälligt avlöningstillägg borde
beviljas och för år 1914 utgå med 500 kronor för varje tjänsteman.
Även vid frågans behandling inom kamrarna hade det visat sig,
att behovet av en löneförbättring behjärtades. Tanken på tjänstemännens
vid undersökningen hänförande till tjänstemän av andra lönegraden hade
därvid även kommit till uttryck.
Därest avlöningarna för de ifrågavarande tjänstemännen skulle fast¬
ställas i enlighet med vad kommittén sålunda angivit, skulle höjningen
i begynnelseavlöning uppgå till 1,800 kronor, under det att slutavlöningen,
som under nuvarande förhållanden kunde uppnås efter tjugu års men
framdeles skulle vinnas redan efter tio års tjänstgöring, komme att höjas
med allenast 800 kronor. Begynnelseavlöningen enligt den nya staten,
5,800 kronor, skulle med 200 kronor understiga slutavlöningen enligt
den gamla staten, 6,000 kronor.
Av de anförda siffrorna framginge, att, därest icke i något fall
föregående tjänstgöringstid skulle få tillgodoräknas för beräkning av
ålderstillägg, löneförbättringen skulle huvudsakligen komma de yngre
tjänstemännen tillgodo. För tjänsteman, som efter gamla staten intjänat
flera eller färre ålderstillägg, skulle förbättringen minskas med 500 kronor
för varje redan intjänat ålderstillägg. Tjänsteman, vilken redan intjänat
samtliga de fyra enligt gällande stat honom tillkommande ålderstilläggen,
skulle följaktligen, därest han inginge på den nya staten, få vidkännas
minskning i avlöningen med 200 kronor och — därest han icke före
uppnådd pensionsålder intjänat något ålderstillägg enligt den nya staten
— minskning i pensionen med 400 kronor.
Enligt kommitténs mening måste det därför anses nödvändigt, att
åtgärder vidtoges i syfte att även de äldre tjänstemännen vid Sveriges
geologiska undersökning måtte komma i åtnjutande av en effektiv
avlöningsförbättring, vilken icke i något fall syntes böra understiga det
[16.]
278
Nionde huvudtiteln.
[16.] belopp, 800 kronor, varmed slutavlöningen enligt den nya staten skulle
överstiga slutavlöningen enligt den äldre staten.
Därest det vid den nya statens fastställande medgåves, att tjänst¬
göring, vilken av tjänsteman vid geologiska undersökningen fullgjorts
före nämnda stats ikraftträdande, finge tillgodoräknas för tillgodonjutande
av ålderstillägg å motsvarande tjänst enligt den nya staten, i den mån
berörda tjänstgöring överstege tio år, skulle en tjänsteman, som vid den
nya statens ikraftträdande uppnått mer än 10 men icke 15 tjänstår och
som i varje fall skulle vid inträdet å den nya staten få sin avlöning
förhöjd från 5,000 till 5,800 kronor, genom en sådan övergångsbestäm¬
melse bliva berättigad att tillträda första och andra ålderstilläggen enligt
den nya staten vid samma tidpunkter, då han, i händelse han kvarstått
å den gamla staten, skulle kunnat tillträda tredje respektive fjärde ålders-
tillägget; vadan och då ålderstilläggen skulle bliva till beioppen oför¬
ändrade, avlöningsförbättringen sålunda skulle under hela hans tjänste¬
tid belöpa sig till 800 kronor årligen.
Om åter ingen övergångsbestämmelse meddelades, skulle en tjänste¬
man av nyssnämnda tjänstålder kunna komma i åtnjutande av ålders¬
tillägg först då 5 respektive 10 år förflutit, efter det han inträtt på den
nya staten.
För den, som redan vid början av den nya avlöningsstatens till-
lämpning uppnått femton tjänstår eller därutöver, skulle med den före¬
slagna övergångsbestämmelsen avlöningsförbättringen likaledes under
vart och ett av hans återstående tjänstår utgöra 800 kronor.
På den tjänsteman, som vid den nya statens trädande i tillämp¬
ning ännu icke uppnått tio tjänstår, skulle den föreslagna övergångs¬
bestämmelsen uppenbarligen icke hava någon som helst tillämpning, och
skulle all verkan av densamma komma att upphöra senast, då den nya
staten varit i tillämpning under tio år.
Av de nuvarande tjänstemännen vid geologiska undersökningen
hade aktuarien uppnått den levnadsålder, att han vore skyldig avgå med
pension under år 1914. Museiföreståndaren och kemisten samt fyra av
geologerna hade utnämnts till sina tjänster å sådana tider, att de först
år 1917 eller senare skulle uppnå tio tjänstår. En övergångsbestäm¬
melse av angivet innehåll skulle sålunda erhålla tillämpning allenast på
de fyra äldsta geologerna F. V. Svenouius, H. V. Munthe, tl. O. Hed¬
ström och A. O. Gavelin, vilka vid ingången av år 1915, därest de då
kvarstode vid sina tjänster, skulle hava uppnått en tjänstålder av
respektive 32, 15, 13 och 11 tjänstår.
Vad anginge pensionsrätter skulle övergångsbestämmelsen hava
Nionde huvudtiteln.
279
inverkan allenast med avseende å geologen Svenonius. Denne skulle
år 1917 uppnå den levnadsålder av 65 år, då lian enligt den civila
pensionslagen vore skyldig att avgå med pension. Enligt nu gällande
stat skulle han då bliva berättigad till en pension av 4,000 kronor,
övergångsbestämmelsen skulle emellertid för honom medföra möjlighet
att komma i åtnjutande av förhöjd pension. Till vilket belopp den¬
samma kunde komma att uppgå vore beroende på tolkningen av 4 § i
pensionslagen.
I den nuvarande staten för Sveriges geologiska undersökning vore
geologerna, aktuarien, museiföreståndaren och kemisten upptagna under
gemensam benämning »tjänstemän».
Kommittén hade emellertid ansett sig böra föreslå, att, på sätt i
ämbetsverkets instruktion vore fallet, de ifrågavarande tjänstemännen
även i staten upptoges under benämningar, som gåve någon antydan
om deras tjänstegöromål. Till en sådan uppdelning i staten av under¬
sökningens tjänstemän funnes även den särskilda anledningen, att geo¬
logerna och de övriga tjänstemännen numera icke vore med varandra fullt
likställda i pensionsavseende.
Enligt 5 § pensionslagen, sådan densamma lyder enligt lag den
15 augusti 1913, inträdde nämligen för geologer vid Sveriges geologiska
undersökning rättighet att komma i åtnjutande av hel pension vid
sextifem levnads- och trettifem tjänstår, under det att för övriga nu
ifrågavarande tjänstinnehavare gällde den allmänna regeln, att pensions-
rätten inträdde vid uppnådda sextisju levnadsår och trettifem tjänstår.
I stället för den nu i instruktionen förekommande benämningen
»geologer» ansåge likväl kommittén böra i den nya staten användas
benämningen »statsgeologer». ,
Kommittén hade emellertid även erhållit uppdrag att taga under
övervägande, huruvida i andra hänseenden, än de till kommittén remit¬
terade framställningarna avsåge, ändringar kunde finnas böra äga rum
i den för Sveriges geologiska undersökning nu gällande stat.
Vad då till en början anginge chefens avlöning, vore att märka,
att kommittén i sitt betänkande den 14 december 1907 av anförda skäl
hemställt, att ej allenast »tjänstemännens» utan även chefens avlöning
måtte med avseende å dess fördelning å särskilda avlöningstitlar bliva
av samma typ som för de allmänna läroverken m. fl. undervisnings¬
anstalter.
Det förslag, kommittén nu ansett sig böra avgiva med avseende
å tjänstemän vid geologiska undersökningen, syntes emellertid böra
hava till konsekvens, att chefens avlöning, som till sitt totalbelopp vore
[16.]
280
Nionde huvudtiteln.
lika med avlöningen för överdirektör i normalgrad, måtte uppdelas i
lön, tjänstgöringspenningar och ortstillägg, på sätt i allmänhet vore
fallet med sådan överdirektör.
För närvarande utgjorde chefens lön 6,200 kronor och hans tjänst¬
göringspenningar 2,800 kronor, och vore för honom fastställt ett pensions-
underlag av 5,700 kronor. Då för överdirektör i normalgrad lönen upp-
ginge till 5,700 kronor, tjänstgöringspenningarna till 2,500 kronor och
ortstillägget till 800 kronor, skulle den av kommittén förordade ändringen
icke medföra någon rubbning i chefens nuvarande pensionsrätt. I de
fall, då vid tjänstledighet endast tjänstgöringspenningarna avstodes, skulle
chefen bliva gynnsammare ställd än hittills, enär han skulle komma att
av sin avlöning avstå till vikarien 25 kronor i månaden mindre, än nu
vore fallet.
Något hinder för den föreslagna ändringen syntes vid nu angivna
förhållanden icke möta. I sammanhang med övriga nu ifrågavarande
ändringar borde därför chefen upptagas i staten under den mot hans
avlöningsgrad svarande benämningen »överdirektör och chef».
Aven beträffande förste vaktmästare och vaktmästare syntes mot¬
svarande ändring böra äga rum med avseende å avlöningens upp¬
delning på olika avlöningstitlar. För dem skulle emellertid förändringen
allenast innebära, att av de nuvarande tjänstgöringspenningarna viss
del, utgörande 150 kronor för dem vardera, rubricerades såsom orts¬
tillägg. Någon betänklighet mot denna förändring syntes icke heller
böra möta.
Beträffande antalet vaktmästare hade i chefens för geologiska under¬
sökningen framställning den 8 november 1913 föreslagits, att å under¬
sökningens stat måtte uppföras ytterligare två »andre» vaktmästare.
Förslaget hade motiverats huvudsakligen därmed, att efter undersökningens
förestående flyttning till Frescati vaktmästargöromålen vid dess museum
komme att avsevärt ökas samt att undersökningens budskickningar inom
huvudstaden även komme att bliva väsentligen mera tidsödande än hit¬
tills varit fallet.
Kommittén hade funnit sig övertygad därom, att en ökning av
undersökningens vaktmästarpersonal till följd av utflyttningen till Frescati
bleve oundgängligen behövlig. Men innan någon närmare erfarenhet
vunnits angående arbetsförhållandena i de nya lokalerna, hade kommittén
icke ansett sig böra tillstyrka uppförande å geologiska undersökningens
stat av mera än en ny ordinarie vaktmästarbefattning. Det behov av
ytterligare förstärkning i arbetskrafterna, som kunde komma att visa
sig, syntes böra tillsvidare tillgodoses med anlitande av anslaget till
Nionde huvudtiteln.
281
extra geologer och andra biträden m. m., i vilket anslag kommittén
ansett böra för detta ändamål vidtagas höjning med 1,000 kronor.
För maskinist- och eldarpersonal ävensom nattlig bevakning hade
geologiska undersökningens chef i sin senast omförmälda framställning
begärt anslag å ordinarie stat till sammanlagt belopp av 1,584 kronor.
Ifrågavarande behov skulle tillgodoses gemensamt för naturhistoriska
riksmuseet och geologiska undersökningen samt kostnaderna fördelas på
sådant sätt, att naturhistoriska riksmuseet skulle av dem vidkännas 82
procent och geologiska undersökningen återstående 18 procent.
Kostnaderna hade av chefen beräknats på följande sätt:
begynnelseavlöning åt en maskinist ........
arvoden åt 2 eldare å 1,200 kronor ........
arvode åt en extra eldare ........................
arvoden åt 2 nattvakter (å 1,800 kronor)
.............. kronor 2,000: —
.............. » 2,400: —
.............. » 800: —
.............. » 3,600: —
Summa kronor 8,800: —,
därav 18 procent eller 1,584 kronor ansetts böra uppföras å geologiska
undersökningens stat.
Emellertid hade kommittén, som med skrivelse den 18 december
1913 avgivit betänkande rörande naturhistoriska riksmuseet, därvid av¬
styrkt begärt särskilt anslag till extra eldare och beräknat anslag för
nattlig bevakning allenast till hälften av vad som föreslagits, varjämte
för maskinisten förordats en begynnelseavlöning av endast 1,800 kronor.
Den i betänkandet angående naturhistoriska riksmuseet av kom¬
mittén beräknade kostnaden för nu ifrågavarande, för riksmuseet och
geologiska undersökningen gemensamma ändamål utgjorde sålunda:
begynnelseavlöning åt eu maskinist ................................. kronor 1,800: —
arvoden åt 2 eldare å 1,200 kronor ................................. » 2,400: —
till nattlig bevakning ........................................................... » 1,800: —
Summa kronor 6,000
därav i kommitténs statförslag för naturhistoriska riksmuseet upptagits
dels nämnda avlöningar åt maskinisten och eldarna med avdrag av 18
procent av dessa avlöningars totalsumma eller 756 kronor, som enligt
anteckning i statförslaget skulle påföras geologiska undersökningen,
dels ock 82 procent av den till 1,800 kronor beräknade kostnaden för
nattlig bevakning eller sålunda 1,476 kronor.
I överensstämmelse härmed hade kommittén ansett böra i staten för
geologiska undersökningen upptagas dels nyssnämnda belopp 756 kronor
såsom bidrag till avlöning åt på naturhistoriska riksmuseets stat upp-
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 36
[16.]
282
Nionde huvudtiteln.
förda en maskinist och två cldare, dels ock 18 procent av den beräknade
kostnaden för nattlig bevakning vid de båda institutionerna eller
324 kronor.
I detta sammanhang hade kommittén ansett sig böra fästa upp¬
märksamheten på att kommittén i sitt betänkande angående natur¬
historiska riksmuseet framhållit behöviigheten av föreskrifter om be¬
handlingen av frågor, som rörde det inbördes förhållandet mellan natur¬
historiska riksmuseet och Sveriges geologiska undersökning, eller som
eljest kunde vara gemensamma för bägge institutionerna.
I det föregående hade omnämnts, att för möjliggörande av an¬
ställandet av biträdande vaktmästare vid geologiska undersökningen
kommittén ansett en höjning av 1,000 kronor böra vidtagas i anslaget
å 13,000 kronor till extra geologer och andra biträden samt vikariats-
ersättning.
Kommittén hade ock tagit under övervägande den inverkan å
kostnaden för semestervikariat vid geologiska undersökningen, som skulle
föranledas av de av kommittén föreslagna förändringarna med avseende å
tjänstgöringspenningarnas belopp för chefen, statsgeologerna och de med
dessa likställda tjänstemännen ävensom i följd av den genom kungörelse
den 10 juni 1912 givna föreskrift om rätt för vissa vaktmästare att
under femton dagar årligen åtnjuta semester. Enligt approximativ be¬
räkning skulle i kostnaden för semestervikariat inträda en förhöjning
med omkring 650 kronor årligen. Emellertid hade, enligt vad kommittén
inhämtat, anslaget till extra geologer och andra biträden samt vikariats-
ersättning hittills visat sig vara så pass rymligt tillmätt, att ytterligare
höjning av detsamma, utöver ovanberörda 1,000 kronor, för mötande av
ökning i utgifter för semestervikariat icke vore av behovet påkallad.
Kommittén hade därför i sitt statförslag upptagit ifrågavarande anslag
med ett belopp av 14,000 kronor.
Å staten funnes vidare uppfört ett anslag å 500 kronor för skötande
av bibliotekariegöromål, vilket anslag hitintills uppburits av aktuarien.
Då skötandet av bibliotekariegöromålen syntes lämpligen kunna på
stadigvarande sätt åläggas den blivande sekreteraren utan särskild ersätt¬
ning och icke kunde antagas behöva föranleda någon tillökning i den
för honom föreskrivna norrmda dagliga arbetstiden å tjänsterummet, hade
kommittén ansett nu ifrågavarande anslag kunna uteslutas ur staten.
Efter löneregleringens genomförande syntes icke heller erfordras
något anslag »till uppmuntran av vetenskapligt författarskap)), och
kommittén ansåge därför det i gällande stat för sådant ändamål upp¬
förda anslaget å 1,000 kronor likaledes kunna uteslutas.
Nionde huvudtiteln.
283
I ordinarie anslaget å 10,000 kronor till expenser hade icke ifråga¬
satts någon ändring, och hade kommittén ej heller funnit anledning att
härom väcka något förslag.
Kommittén har därefter framlagt förslag till ordinarie stat för
Sveriges geologiska undersökning, slutande på 101,780 kronor, under
det att den gällande ordinarie statens slutsumma utgör 80,200 kronor.
Kommitténs förslag innebär alltså en kostnadsökning av 21,580
kronor. Härvid har dock icke tagits hänsyn till blivande ålderstillägg,
vilka ansetts böra fortfarande utgå av nionde huvudtitelns gemensamma
anslag till ålderstillägg.
Då enligt kommitténs förslag ålderstilläggen för statsgeologerna
och de med dem likställda tjänstemännen skulle minskas från fyra till
två, har kommittén emellertid ansett det kunna med säkerhet antagas,
att statens utgifter för ålderstillägg åt geologiska undersökningens
tjänstemän skola komma att genom den nya avlöningsstaten minskas
icke blott under de första åren, då flertalet av tjänstemännen icke komma
att uppbära något som helst ålderstillägg, utan även därefter.
Beträffande de anslag å extra stat, varom framställning gjorts,
har kommittén ansett något yttrande från dess sida icke förväntas.
Kommittén har vidare anfört följande:
Genom kungörelse den 10 december 1909 hade fastställts villkor
och bestämmelser för åtnjutande av de från och med år 1910 i staten
för Sveriges geologiska undersökning upptagna avlöningsförmåner.
De av kommittén föreslagna ändringarna i staten föranledde vissa
formella jämkningar i avlöningsvillkoren. Kommittén hade därför ansett
sig höra föreslå nya avlöningsvillkor. I förslaget härtill hade kom¬
mittén även i tillämpliga delar tagit hänsyn till bestämmelser, som vid
de senaste årens riksdagar antagits i samband med åtskilliga då be¬
slutade löneregleringar.
Endast beträffande följande punkter i avlöningsvillkoren hade kom¬
mittén funnit behövligt att särskilt omnämna de vidtagna ändringarna.
Sedvanlig bestämmelse om skyldighet för befattningshavare av
lägre grad att bestrida högre tjänst inom verket, då förordnande å
sådan tjänst under vissa förutsättningar erfordrades, hade införts i kom¬
mitténs förslag.
Vidare både där beaktats, att i enlighet med riksdagens på Kungl.
Maj:ts framställning fattade beslut genom kungörelse den 4 juli 1913
förordnats, att i alla de fall, där för civil ordinarie befattningshavare
avlöningsförhöjning må äga rum efter viss tids tjänstgöring, honom icke
[16.]
284 Nionde huvudtiteln.
må föras till last tid, varunder han åtnjutit ledighet för fullgörande
av värnplikt.
Föreskrift av innehåll, som i det föregående av kommittén angivits,
hade föreslagits angående rätt för statsgeolog, som mer än tio år innan
den nya lönestaten trädde i kraft på grund av förordnande tillträtt be¬
fattningen såsom tjänsteman hos verket, att för erhållande av löneför¬
höjning tillgodoräkna sig tjänstetid, som infallit före ikraftträdandet, i
vad denna tjänstetid överstigit tio år.
Slutligen hade av kommittén iakttagits bestämmelsen i kungörelsen
den 10 juni 1912 om rätt för vaktmästare vid geologiska undersökningen
att årligen, i den mån sådant kunde ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjuta semester under femton dagar.
Kommittén har vidare föreslagit bestämmelser i fråga om den nu¬
varande personalens övergång å den nya staten.
Därefter har kommittén erinrat, att geologerna och museiföre-
ståndaren i regel under en del av året sysselsattes med så kallade fält¬
arbeten för kartläggning, undersökning och beskrivning av de geologiska
förhållandena i olika delar av landet. För dessa sina förrättningar er-
hölle de ifrågavarande tjänstemännen resekostnads- och traktamentser-
sättning enligt bestämmelserna för fjärde klassen i gällande resereglemente.
Därest, i enlighet med vad av kommittén föreslagits, geologiska
undersökningens tjänstemän (chefen oberäknad) för framtiden skulle
komma att hänföras till andra gradens tjänstemän, skulle de enligt
hittills gängse praxis komma att uppflyttas till tredje klassen i rese-
reglementet. Det syntes kommittén emellertid, att tillräcklig anledning
ej förelåge att bevilja geologerna en så stor förhöjning av dagtrakta¬
mentet (från 8 till 11 kronor), som skulle följa av deras inrangerande
under resereglementets tredje klass. Av en sådan uppflyttning skulle
även bliva en följd, att ersättning för geologernas resor å järnväg —
vilken ersättning nu utginge med belopp motsvarande avgift för plats
i andra klassens vagn eller, när denna klass ej funnes, första klassens
vagn — i stället skulle i alla de fall, då första klass funnes, motsvara
avgift för plats i vagn av denna klass.
Enligt vad kommittén inhämtat vore statsgeologernas fältarbeten
av två med hänsyn till resekostnaderna väsentligen olika slag, nämligen
å ena sidan rekognosceringsarbete, som tilläte mera stadigvarande uppe¬
håll i billiga landskvarter, å den andra revisions- och inspektionsresor,
som gjorde nödvändigt att i stor utsträckning anlita hotell i städer,
stationssamhällen o. s. v. Enligt en vid verket utarbetad statistik hade
Nionde huvudtiteln.
285
under fyraårsperioden 1910—1913 av dessa två typer av förrättningar _16.j
den senare varit något övervägande, i det att på hela den ordinarie
personalen (geologerna och museiföreståndaren) kommit sammanlagt 3,095
fältarbetsdagar, varav 1,251 använts för rekognosceringsarbete, under
det att återstoden, 1,844 dagar, åtgått för revisions- och inspektions-
resor. På grund av dels uppgifter, som lämnats av tjänstemännen
själva, dels erfarenheter, som vunnits av chefen under hans inspektions-
resor tillsammans med tjänstemännen, hade kommittén trott sig finna,
att omkostnaderna för rekognosceringsarbete fullt ut betäcktes genom
den ersättning, som utginge enligt resereglementets fjärde klass, men att
däremot vid revisionsarbeten och inspektionsresor geologens omkostnader
för bostad och kost mycket ofta i avsevärd mån överstege det honom
nu tilldelade beloppet av 8 kronor per dag. Vid sistberörda förhållande
syntes någon förhöjning av dagtraktamentet till geologerna befinnas
skälig, om än en så betydande ökning som från 8 till 11 kronor icke
kunde anses påkallad. Kommittén ville i detta hänseende påpeka, huru¬
som en annan tjänstemannagrupp, vars fältarbeten i mycket erinrade
om geologernas, nämligen geodeterna vid rikets allmänna kartverk, fått
sig tillerkänt ett tilläggsarvode av 1 krona 50 öre tor varje förrättnings-
dag utöver de förmåner, som utginge enligt resereglementes fjärde klass.
Under förutsättning att man skulle vilja fortgå på den sålunda inslagna
vägen att tillskapa mellanformer mellan resereglementets klasser, syntes
ett sådant tilläggsarvode av 1 krona 50 öre för varje förrättningsdag
(ej resdag) rätt väl motsvara det behov av förhöjning i traktamente-
ersättning, som enligt vunnen erfarenhet funnes böra tillerkännas veder¬
börande tjänstemän vid Sveriges geologiska undersökning. Härvid skulle
enligt kommitténs förmenande icke böra göras någon skillnad mellan,
å ena sidan, rekognosceringsarbete och, å andra sidan, revisions- och
inspektionsresor, enär i sådant fall avsevärda olägenheter kunde förväntas
uppstå vid tillämpningen av olika bestämmelser för det ena eller andra
slaget av förrättningar.
En annan utväg syntes även kunna väljas för att nå det avsedda
syftet, nämligen att, i nära överensstämmelse med vad som gällde vid
post- och telegrafverken, de ifrågavarande tjänstemännen vid Sveriges
geologiska undersökning visserligen hänfördes till tredje klassen i rese-
reglementet, men det tillika stadgades, att en reduktion av resekostnads-
och traktamentsersättning skulle vidtagas i vissa fall. Kommittén hade
emellertid funnit det tillvägagångssätt, som använts med avseende å
geodeterna, vara ur enkelhetens synpunkt att föredraga.
286
Nionde huvudtiteln.
[16.]
Kommittén har slutligen ansett sig böra i korthet beröra vissa
i andra stycket av 8 § i geologiska undersökningens instruktion före¬
kommande bestämmelser. Enligt dessa vore ordinarie tjänsteman be¬
rättigad att efter enskilt uppdrag utföra praktiskt geologiska under¬
sökningar. Dylika uppdrag skulle dock allenast genom undersökningens
förmedling lämnas tjänsteman och finge icke omfatta längre tid för
varje år än sammanlagt högst en månad utöver semestertiden. Redo¬
görelse för den ersättning, tjänsteman för sådant uppdrag betingade sig
och uppbure, skulle inflyta i institutionens räkenskaper.
Enligt vad kommittén inhämtat, hade praktiskt geologiska under¬
sökningar, som begärts av andra statsinstitutioner, såsom järnvägssty¬
relsen, domänstyrelsen och vattenfallsstyrelsen, ansetts hänförliga till
sådana enskilda uppdrag, som avsåges i nämnda paragraf, och ersätt¬
ningen för uppdragens utförande hade därför plägat tillgodokomma
förrättnings mannen. Ifrågavarande bestämmelser kunde dock enligt
kommitténs mening anses åsyfta allenast sådana undersökningar, som
begärdes av enskilda personer, bolag eller kommuner. Om däremot en
statsinstitution önskade få praktiskt geologiska imdersökningar utförda,
borde framställning i ämnet göras icke hos någon geologiska under¬
sökningens tjänsteman utan direkt hos ämbetsverket, varefter arbetet
borde av den tjänsteman, åt vilken detsamma anförtroddes, utföras i
tjänsten och ersättningen i dess helhet inflyta till ämbetsverket självt.
I sitt betänkande den 14 december 1907 hade kommittén givit
uttryck åt vissa betänkligheter mot ett generellt medgivande för tjänste¬
männen vid geologiska undersökningen i fråga om tjänstledighet för
enskilda uppdrag under viss maximitid varje år. Kommittén hade nu
ansett sig böra hemställa, att den bestämmelse, som i sådant avseende
influtit i instruktionen, måtte därifrån uteslutas, och hade kommittén
tillika velat framhålla, att, om och när tjänstledighet kunde varda sökt
för enskilda uppdrag av nu åsyftad beskaffenhet, ledighetsansökningen
enligt kommitténs mening borde bedömas huvudsakligen från den syn¬
punkten, huruvida de praktiskt geologiska undersökningar, för vilkas
utförande ledigheten söktes, kunde förväntas medföra något avsevärt
gagn för det allmänna, och särskilt huruvida några mera värdefulla
undersökningsresultat därigenom kunde förväntas bliva tillgängliga för
geologiska undersökningen. Skulle något allmänt intresse icke främjas
genom tjänstledigheten, syntes sökanden icke böra kunna påräkna bifall
till sin ansökan.
Nionde huvudtiteln.
287
I utlåtande den 28 januari 1914 över löneregleringskommitténs
nu ifrågavarande förslag har chefen för Sveriges geologiska undersökning
till alla delar biträtt detsamma.
Den väsentligaste förändringen gent emot nuvarande förhållanden,
som de ovan refererade förslagen till ändringar i Sveriges geologiska
undersöknings stat innebära, utgöres av tjänstemännens uppflyttning till
åtnjutande av avlöning enligt andra normalgraden. Med hänsyn till
den grundliga utredning denna fråga erhållit genom lönereglerings-
kommittén, anser jag en sådan förändring, vilken för övrigt synes hava
blivit av riksdagen år 1913 omfattad med sympatier, vara fullt befogad
och nu böra genomföras samt gälla såväl de egentliga geologerna som
museiföreståndaren, kemisten och innehavaren av den nuvarande aktuarie-
befat.tningen, vilken sistnämnde tjänsteman synes böra, såsom kommittén
föreslagit, framdeles benämnas sekreterare. Mot kommitténs förslag att
i staten uppföra dessa olika befattningshavare med särskilda benämningar,
vilket föranledes av bestämmelser i pensionslagen, samt att ändra geo¬
logernas benämning till »statsgeologer» har jag icke någon erinran. Den
av kommittén föreslagna föreskriften, att nuvarande innehavare av be¬
fattning såsom tjänsteman vid undersökningen skulle för åtnjutande av
ålderstillägg å motsvarande tjänst enligt den nya staten få tillgodoräkna
sig den tid, varmed hans tjänstgöring före den nya statens ikraftträdande
överstigit 10 år, synes mig vara synnerligen lämplig och väl motiverad,
varför jag tillstyrker densamma. Såsom löneregleringskommittén fram¬
hållit, blir en sådan föreskrift tillämplig blott å vissa av de nuvarande
geologerna men däremot icke å dem, som för närvarande innehava de
övriga tjänstemannabefattningarna.
Att i sammanhang med nyssnämnda ändringar i staten däri även
vidtaga de ändringar, att avlöningsrubriken ortstillägg införes i chefens,
förste vaktmästarens och vaktmästarens avlöningar på av kommittén
föreslaget sätt, synes mig välbetänkt. Därav följer, att den i nuvarande
staten upptagna anmärkningen angående chefens pensiousunderlag kan
bortfalla. Jag biträder även förslaget, att chefens benämning ändras till
överdirektör och chef.
I likhet med kommittén anser jag det behövligt, att till följd av
utflyttningen till Frescati en ny ordinarie vaktmästarbefattning uppföres
å staten, och jag anser även, i likhet med kommittén, att anslagsposten
till extra geologer och andra biträden m. m. bör ökas med 1,000 kronor
för att kunna bekosta det ytterligare vaktmästarbiträde, som kan komma
[16.]
Chefen
för under¬
sökningen.
Departements
chefen.
288
Nionde huvudtiteln.
[16.] att erfordras. Ytterligare ökning av nämnda anslagspost torde, såsom
kommittén framhållit, icke erfordras.
Beträffande kommitténs förslag om uppförandet å undersökningens
stat av 756 kronor såsom bidrag till avlöning åt på naturhistoriska
riksmuseets stat uppförda en maskinist och två eldare samt av 324 kronor
såsom bidrag till kostnaden för nattlig bevakning vid de båda institu¬
tionerna vill jag erinra, att chefen för ecklesiastikdepartementet förut
denna dag i sitt förslag beträffande naturhistoriska riksmuseet i dessa
hänseenden tillstyrkt kommitténs förslag vad sistnämnda institution angår.
Med hänsyn härtill och då även jag finner förslaget i dessa delar väl¬
grundat och kostnaderna lämpligt fördelade, ansluter jag mig till kom¬
mitténs nu ifrågavarande förslag beträffande geologiska undersökningens
andelar i dessa kostnader.
Mot kommitténs förslag att ur staten utesluta de nuvarande posterna
för skötande av bibliotekariegöromål och till uppmuntran av vetenskapligt
författarskap har jag icke något att erinra. Härav följer, att det i
chefens skrivelse den 7 februari 1911 framställda förslaget om ökande
av sistnämnda anslagspost för att möjliggöra betalandet av å fritid för¬
fattade kartbladsbeskrivningar icke kan av mig tillstyrkas.
I likhet med kommittén finner jag det icke böra anses såsom en
självklar följd av tjänstemännens uppflyttning till andra normalgradens
avlöning, att de även skola i fråga om ersättning enligt resereglementet
uppflyttas från den fjärde till den tredje klassen. Däremot finner jag
kommittén hava anfört fullgoda skäl för att ett tilläggsarvode av 1 krona
50 öre för varje förrättningsdag (ej resdag) bör tillerkännas dem liksom
de vid rikets allmänna kartverk anställda geodeterna. Detta tilläggs¬
arvode bör liksom övriga kostnader för undersökningens fältarbeten utgå
av anslag, som torde liksom hittills böra anvisas å extra stat.
I kommitténs uttalande att, när en statsinstitution begär att få
praktiskt geologiska undersökningar utförda, detta arbete bör verkställas
i tjänsten, instämmer jag tillfullo. Likaledes anser jag att, därest av¬
löningarna nu höjas för tjänstemännen, bestämmelsen i instruktionens 8
§ angående undersökningar efter enskilt uppdrag bör ändras i enlighet
med vad kommittén föreslagit.
Till de anslag för undersökningens behov, som ifrågasatts att för
år 1915 utgå å extra stat, torde jag i följande punkt få återkomma.
Jag tillåter mig nu framlägga följande förslag till stat för Sveriges
geologiska undersökning:
Nionde huvudtiteln.
289
|
Lön
|
Tjänst¬
görings-
|
Orts-
|
Summa
|
|
-
|
pen¬
ningar
|
tillägg
|
|
|
|
|
kr.
|
kr.
|
kr.
|
kr.
|
|
1 överdirektör och chef ..................
|
5,700
|
2,500
|
800
|
9,000
|
|
1 andra gradens tjänsteman, sekreterare
|
3,600
|
1,800
|
400
|
5,800
|
Efter 5 år kan lönen
|
1 dito, museiföreståndare..................
|
3,600
|
1,800
|
400
|
5,800
|
höjas med 500 kronor
|
1 » kemist................................
|
3,600
|
1,800
|
400
|
5,800
|
och efter 10 år med
ytterligare 500 kronor.
|
8 » statsgeologer........................
|
28,800
|
14,400
|
3,200
|
46,400
|
1 förste vaktmästare.......................
|
900
|
450
|
150
|
1,500
|
/Efter 5 år kan lönen
\ höjas med 100 kronor.
|
|
700
|
350
|
150
|
1,200
|
] Efter 5 år kan lönen
|
1 vaktmästare................................
|
j höjas med 100 kronor
|
1 dito............................................
|
700
|
350
|
150
|
1,200
|
| och efter 10 år med
1 ytterligare 100 kronor.
|
Bidrag till avlöning åt en maskinist
|
|
|
|
|
•
|
och två eldare, uppförda på natur¬
historiska riksmuseets stat............
|
_
|
_
|
_
|
756
|
|
Till nattlig bevakning .....................
1 Till extra geologer och andra biträden
|
—
|
—
|
|
824
|
|
samt vikariatsersättning ...............
|
—
|
—
|
—
|
14,000
|
|
| Till expenser .................................
|
—
|
—
|
—
|
10,000
|
|
Summa kronor
|
—
|
—
|
—
|
101,780
|
|
Anm• Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så
länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor
årligen.
Enär i undersökningens nya lokaler bostadsförmån är avsedd att
beredas åt förste vaktmästaren, bör vid bestämmandet av det erforderliga
anslaget avdragas 250 kronor från statens slutsumma, varigenom anslaget
kommer att uppgå till 101,530 kronor.
För åtnjutande av de i förestående stat lör ordinarie befattningar
upptagna avlöningar torde i närmaste överensstämmelse med vad löne-
regleringskommittén föreslagit men med uteslutande av den genom sär¬
skild kungörelse den 4 juni 1913 meddelade bestämmelsen därom, att
ledighet för fullgörande av värnplikt icke må läggas tjänstinnehavare
till last i fråga om beräkning av tidpunkten för inträdande av ålders-
tillägg, böra fastställas följande villkor och bestämmelser, nämligen:
att innehavare av ordinarie befattning vid nämnda verk skall vara
underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i
åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation av
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 37
290
Nionde huvudtiteln.
[16.] verket eller dess särskilda avdelningar eller eljest i allmänhet kan varda
stadgad, samt i sådant hänseende ävensom därest verkets ställning inom
statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan anses såsom
självständigt verk, eller därest vissa ifrågavarande verk tillhörande göro¬
mål överflyttas till annat verk, vara pliktig att, med bibehållande av den
tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny eller förändrad arbets¬
ordning sköta de göromål, som anförtros honom, eller, efter Kungl. Maj:ts
förordnande, tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överlämnas;
att med ordinarie befattning vid Sveriges geologiska undersökning
icke må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning vid nämnda verk ej heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit såsom
aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, såframt
ej, vad angår chefen för Sveriges geologiska undersökning, Kungl. Maj:t
och, vad angår innehavare av annan befattning, verkets chef uppå därom
gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller
tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen vid
Sveriges geologiska undersökning, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;
att befattningshavare vid Sveriges geologiska undersökning allenast
genom verkets förmedling och under villkor i övrigt, som i verkets
instruktion varda angivna, må åtaga sig praktiskt geologiska under¬
sökningar åt enskilda;
att tjänsteman av andra lönegraden är skyldig att tjänstgöra å
den särskilda befattning inom verket, där han, till befordrande av arbetets
oavbrutna gång, befinnes vara lämplig och behövlig;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befatt¬
nings innehavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men skola
för den tid, han eljest varit befriad från tjänstgöring, utgå till den, som
erhållit förordnande att uppehålla befattningen;
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, utförande av praktiskt geologiska undersök¬
ningar åt enskilda, enskilda angelägenheter i övrigt, tjänstgöring hos
riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller
i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten
utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller orts-
Nionde huvudtiteln.
291
tillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
prövas skäligt;
att avlöning ej må utgå till tjänstinnehavare för tid, varunder
han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
atb därest tjänstinnehavare varder avstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej
prövas skäligt låta honom uppbära något därav;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av
semester, befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig att, om haD
förordnas till högre befattning inom verket, bestrida densamma, dock ej
längre än sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår; ägande
han därvid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta, vid sjuk¬
domsförfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar, men
eljest däremot svarande belopp;
att, därest förhöjning av lönen efter viss tids lortsatt innehavande
av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter tern år, under villkor
att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som
erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin
egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last
den tid han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan
äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor; under iakttagande,
vad var och en av omförmälda löneförhöjningar angår, att den högre
avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst
efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;
att därvid förste vaktmästare och annan vaktmästare bör tillgodo¬
räknas den tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från
hans tillträde till befattningen vare sig på grund av konstitutorial eller
på grund av förordnande, meddelat innan verket uppfördes å ordinarie stat;
att, därest vid den nya statens trädande i kraft mer än tio år
förflutit efter det andra gradens tjänsteman på grund av förordnande
tillträtt befattningen såsom tjänsteman hos verket, han skall vara be¬
rättigad att för erhållande av löneförhöjning tillgodoräkna sig ifråga¬
varande tjänstetid, i vad densamma överstiger tio år;
att likväl löntagare, som då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänstålder, som
berättigar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;
[16.]
292
Nionde huvudtiteln.
[16.] att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göro-
målens behöriga gång, åtnjutas av chefen och andra gradens tjänsteman
under en och en halv månad samt av förste vaktmästare och annan
vaktmästare under femton dagar; dock att semester i regel icke må
beviljas statsgeolog under den tid, då fältarbeten pågå;
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledi¬
gande eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgår till måna¬
dens slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga
om rätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänst¬
innehavares rätt till pension är vid tiden för den nya statens ikraft¬
trädande eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter till¬
trädes, vid tillträdet till befattningen stadgat; samt
att den, som tillträder den nya staten, skall vara skyldig under¬
kasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minsk¬
ning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna det av mig framlagda förslaget
till stat för Sveriges geologiska undersökning, att till-
lämpas från och med år 1915, ävensom de villkor och
bestämmelser, som av mig föreslagits för åtnjutande
av de i samma stat för ordinarie befattningar upptagna
avlöningar;
dels förklara,
att eu var, som med eller efter ingången av år
1915 tillträder ordinarie befattning vid Sveriges geo¬
logiska undersökning, skall vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt
att de förutvarande innehavare av ordinarie be¬
fattningar vid undersökningen, vilka icke före den 1
december 1914 anmäla, att de vilja övergå till den
nya staten samt underkasta sig de för avlöningens
åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som
icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibe¬
hållna vid dem enligt dittills gällande ordinarie stat
tillkommande avlöningsförmåner ävensom, i den mån
Nionde huvudtiteln.
293
ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angå- 16.]
ende civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den
rätt till pension, som dittills tillkommit dem;
dels ock höja det å ordinarie stat uppförda an¬
slaget till Sveriges geologiska undersökning,
nu ............................................................. kronor 80,200
med............................................................... » 21,330
till .............................................................. )> 101,530.
h. Fältarbeten m. m.
Såsom jag förut nämnt, har riksdagen årligen från och med år [17."i
1909 å extra stat för påföljande år anvisat ett anslag av 36,000 kronor Fältarbeten
till bestridande av kostnaderna under samma år för Sveriges geologiska ” ^
undersöknings fältarbeten och för utgivande av de på nämnda institutions ra aUs *e'
undersökningar grundade kartor, avhandlingar och uppsatser. Av stats¬
rådsprotokollet den 12 januari 1909, då frågan om dylikt anslag första
gången anmäldes för Kungl. Maj:t, framgår, att härav voro avsedda
21,000 kronor till fältarbetena för bestridande av rese- och traktaments-
ersättningar m. m. samt 15,000 kronor till tryckning av kartor, beskriv¬
ningar och uppsatser.
Med den i nästföregående punkt omförmälda skrivelse den 3 november
1913 har nu undersökningens chef överlämnat förslagsberäkning rörande
undersökningens utgifter för dessa ändamål för år 1915 och därvid anfört,
att medan Sveriges geologiska undersöknings anslag på extra stat för
kart- och boktrycket beräknades för år 1915 böra utgå med samma belopp
som under närmast föregående år, hade han funnit nödvändigt att
föreslå en förhöjning av det extra anslaget för fältarbeten med 6,000
kronor, vilken anhållan krävde närmare motivering.
I detta syfte har chefen erinrat, hurusom han i skrivelse till löne-
regleringskommittén den 24 april 1907 föreslagit, att till mötande av det
praktiska livets allt större krav på undersökningen tre av institutionens
åtta fältgeologbefattningar skulle avses för rent tekniska specialuppgifter
samt besättas med dels en malmgeolog, dels en stenindustrigeolog och
dels en agrikulturgeolog (representerande även ler- och torvindustri).
De övriga fem geologbefattningarna skulle formeras till en kartografisk-
teoretisk sektion med uppgift att bedriva det allmänna geologiska kart-
läggningsarbetet. samt företaga utredningar av övervägande veten¬
skaplig natur.
294
Nionde huvudtiteln.
[17.] I anslutning till detta förslag hade chefen i sistnämnda skrivelse
anfört följande:
»Emellertid är det uppenbart, att utbrytningen av tre platser för
rent praktiska uppgifter samt en mer än hittills genomförd specialisering
bland de övriga skola medföra en mycket väsentlig reduktion av den
arbetskraft, som för framtiden kan disponeras för det allmänna geologiska
kartarbetet. Bilagda översikt av dettas nuvarande ståndpunkt giver vid
handen, att enbart av kombinerade berg- och jordartskartor i skalan
1 : 50,000 återstår ett så stort antal, att rekognosceringen härav med
tillgång till samma arbetskraft, som hittills disponerats, skulle kräva en
tid av omkring 25 år. Dessutom skola enligt Kungl. Maj:ts beslut över
vissa delar av landet utarbetas berggrundsblad i skalan 1 : 200,000 och
över hela Norrland i skalan 1 : 500,000 samt kombinerade berg- och
jordartskartor i skalan 1 : 200,000 över det norrländska kustlandet och
älvdalarna. Den tid, inom vilken rekognosceringar av så ansenlig om¬
fattning kunna hinna fullbordas, är ej möjligt att nu ens närmelsevis
uppskatta, men att den ej kommer att understiga tre gånger den för
kartbladen i skalan 1 : 50,000 angivna, torde ej vara något tvivel under¬
kastat. Det fördröjande av nu omförmälda kartläggningsarbeten, som
bleve en följd av den ifrågasatta organisationsförändringen, skulle med¬
föra så betydande olägenheter, att densamma framtvingar en förstärkning
av den fasta personalen i och för nödigt påskyndande av landets geologiska
kartering.»
»Då jag har skäl antaga, att de utredningar i praktiskt syfte,
vilka hittills utförts av Sveriges geologiska undersökning, ungefärligen
kunna anses motsvara den arbetsproduktion, som utvunnits av en geolog¬
befattning, skulle inrättandet av två nya sådana, avsedda uteslutande
för kartarbete, vara till fyllest för att kompensera den inskränkning i
härtill disponibel personal, som inrättandet av befattningarna i praktisk
geologi oundgängligen medför.»
Med anledning av detta förslag om inrättande av två nya geolog-
befattningar hade löneregleringskommittén i sitt betänkande av år
1907 anfört:
»Såsom chefen framhållit, innebär hans förslag en reduktion av
den personal, som för närvarande är att påräkna för kartarbetena. Till
motvägande härav har han föreslagit inrättande på extra stat av två
geologbefattningar, avsedda uteslutande för kartarbetena.»
»Därmed torde dock kunna anstå intill dess någon tids erfarenhet
vunnits om verkningarna av den nya ordningen. Förutom, att det ju
är möjligt, att åtminstone tidvis något biträde vid den kartografisk-
Nionde huvudtiteln.
295
teoretiska sektionens arbeten må kunna erhållas från den praktiska
sektionen, gäller det även att tillse, vilken ökning i arbetsprodukt som
kan vinnas genom den utsträckning av den dagliga arbetstiden vid
byråarbetena, varom kommittén i det följande gör hemställan. Åtminstone
intill dess tillräcklig erfarenhet i dessa hänseenden vunnits, synes, därest
kartarbetena ej medhinnas av de ordinarie arbetskrafterna, böra litas
till biträden av mera tillfällig art.»
I chefens yttrande den 8 januari 1908 över löneregleringskom-
mitténs betänkande av år 1907 hade han i denna fråga anfört ytter¬
ligare:
»Utan att i någon mån frångå mitt uttalande till kommittén om
önskvärdheten av att kartarbetet för framtiden måtte kunna bedrivas i
samma omfattning som hittills, skall jag villigt medgiva, att det linnes
ännu ett annat skäl än de av kommittén anförda för uppskov med in¬
rättandet av de två nya geologbefattningarna. Förhållandet är nämligen,
att under de närmaste fem åren ej mindre än fyra av de nuvarande
fast anställda tjänstemännen kunna väntas bliva pensionerade. Skulle
dessutom redan under början av denna femårsperiod två nya befatt¬
ningar tillsättas, bleve följden ett på eu gång skeende insättande av
unga krafter, vilket framdeles skulle hämna sig genom en samtidigt
till större delen överårig personal. Ur denna synpunkt torde några
års dröjsmål med inrättandet av dessa platser innebära en fördel, vilken
i någon mån uppväger den olägenhet, som ligger i ett temporärt för¬
svagande av de för kartarbetet disponibla krafterna. Jag bär också
bragt denna angelägenhet inför kommittén ej för att framställa ett krav,
som omedelbart måste tillmötesgås, utan för att hänvisa på en ound¬
viklig konsekvens av vissa nu befintliga geologplatsers disponerande för
praktiska syften. Utan att sålunda i denna punkt nu göra något
yrkande anhåller jag att framdeles vid läglig tidpunkt få till Eders Kungl.
Magt ingiva underdånig framställning rörande denna angelägenhet.»
I det vid 1909 års statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet
hade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet i denna fråga yttrat:
»Lika med chefen för undersökningen håller jag för antagligt, att
det tämligen snart blir nödigt att, på sätt han föreslagit, förstärka
arbetskrafterna vid den kartografisk-teoretiska sektionen, om ej kart-
arbetena skola obehörigen fördröjas. På de av honom i utlåtandet av
den 8 januari 1908 anförda skäl anser emellertid även jag, att med
frågan härom bör kunna tillsvidare anstå.»
På grund av vad sålunda blivit anfört hade det — anför nu chefen
för undersökningen i skrivelsen den 3 november 1913 — alltjämt fått anstå
[17.]
296
Nionde huvudtiteln.
[17.] med inrättandet av de två nya geologbefattningarna, vilkas behövlighet
dock hade vitsordats. De senaste årens erfarenheter hade till fullo
besannat de av chefen uttalade farhågorna för ett fördröjande av kart¬
arbetet såsom en följd av konstituerandet av en praktisk sektion vid
undersökningen.
För att belysa dessa förhållanden har chefen bifogat följande tablå,
utvisande den årligen rekognoscerade arealen sedan verkets tillkomst.
År
|
Kvadratkilometer
|
År
|
Kvadratkilometer
|
År
|
Kvadratkilometer
|
1:50,000
|
1:100,000
|
1: 50,000
|
1:100,000
|
1: 50,000
|
1:100,000
|
1858
|
|
|
1877
|
1,268
|
1,490
|
1896
|
280
|
910
|
1859
|
|
|
1878
|
1,188
|
1,770
|
1897
|
ilo
|
1,210
|
|
7,060
|
|
|
|
|
|
|
|
1850
|
|
|
1879
|
675
|
3,430
|
1898
|
97
|
2,560
|
1861
|
|
|
1880
|
948
|
4,360
|
1899
|
96
|
2,470
|
1862
|
1,975
|
|
1881
|
807
|
1,790
|
1900
|
1,790
|
|
1863
|
2,185
|
|
1882
|
580
|
2,160
|
1901
|
1,310
|
|
1864
|
2,495
|
|
1883
|
765
|
1,370
|
1902
|
1,362
|
|
1865
|
3,122
|
|
1884
|
343
|
2,080
|
1903
|
1,450
|
|
1866
|
2,500
|
|
1885
|
568
|
1,200
|
1904
|
2,192
|
|
1867
|
2,300
|
|
1886
|
432
|
1,530
|
1905
|
1,715
|
|
1868
|
2,040
|
|
1887
|
685
|
1,500
|
1906
|
1,381
|
|
1869
|
2,340
|
|
1888
|
633
|
1,490
|
1907
|
1,096
|
|
1870
|
3,361
|
|
1889
|
120
|
1,840
|
1908
|
400
|
|
1871
|
2,690
|
|
1890
|
40
|
1,590
|
1909
|
675
|
|
1872
|
1,980
|
2,630
|
1891
|
30
|
1,580
|
1910
|
265
|
|
1873
|
1,750
|
2,570
|
1892
|
55
|
1,950
|
1911
|
460
|
|
1874
|
1,844
|
2,430
|
1893
|
512
|
2,200
|
1912
|
531
|
|
1875
|
2,837
|
2,630
|
1894
|
150
|
840
|
1913
|
536
|
|
1876
|
2,119
|
2,630
|
1895
|
382
|
1,190
|
|
|
|
Av denna tabell framginge — anför chefen —, att under äldre
tider arealsiffran ofta överstigit 2,000 kvadratkilometer i den numera
uteslutande använda skalan 1 : 50,000. Ett markerat uppsving i detta
hänseende betecknade också åren 1900—1906, då under professor Törne-
bohms ledning alla krafter uteslutande och ensidigt inriktades på rekog-
nosceringsarbetets bedrivande. Att åren 1908 och 1909 visade låga
siffror, berodde delvis på de specialarbeten, vilka då utfördes som för¬
beredelse till den internationella geologkongressen, vilken sammanträdde
i Sverige år 1910 och för detta år fullständigt förryckte rekognoscerings-
Nionde huvudtiteln.
297
arbetet. Under de senaste tre åren både den rekognoscerade arealen [17.]
hållit sig vid omkring 500 kvadratkilometer, och det syntes ej finnas
utsikt att med disponibla arbetskrafter mycket öka arealsiffran utöver
detta belopp. Att den rekognoscerade arealen numera vore mycket
mindre än i äldre tider, berodde givetvis endast till en mindre del på
minskningen av disponibel arbetskraft och funne huvudsakligen sin för¬
klaring däruti, att fordringarna på detaljering och vetenskaplighet vid
karteringen blivit mycket skärpta.
Emellertid kvarstode såsom ett beklagligt faktum, att det geologiska
kartarbetet nu fortginge med knappt fjärdedelen av den hastighet, som
i äldre tider uppnåddes.
Under sådana förhållanden vore det mycket önskvärt, att chefen
kunde återkomma med sin anhållan om två nya geologbefattningar för
kartarbetets påskyndande. Då emellertid frågan om en ny lönestat för
undersökningens ordinarie personal nu läge under statsmakternas pröv¬
ning, syntes tidpunkten för närvarande vara särdeles ogynnsam för en
sådan framställning. Å andra sidan ansåge han sig ej längre kunna
dröja med att vidtaga någon åtgärd för kartläggningsarbetets påskyn¬
dande. Då redan nu en avsevärd del av karteringsarbetet verkställdes av
tillfälligt anställda så kallade extra geologer och då ännu ett ytterligare
antal sådana utan olägenhet kunde ställas under de ordinarie geologernas
ledning, hade han ansett lämpligast att föreslå en förhöjning av det
extra anslaget för fältarbetena med 6,000 kronor, vilken ökning skulle
medgiva anställande sommartiden av ytterligare sex extra geologer,
d. v. s. det antal, som lämpligen kunde i fältet övervakas av den nu¬
varande ordinarie personalen.
I utlåtande den 3 november 1913 har kommissionen för de all¬
männa kartarbetena tillstyrkt den sålunda gjorda framställningen.
Att den genom instruktionen för Sveriges geologiska undersök- Departementt-
ning den 10 december 1909 införda fördelningen av undersökningens
tjänstemän å två sektioner, av vilka den ena är avsedd för mera prak¬
tiska uppgifter, ävensom den under senare år ökade specialiseringen av
de övriga tjänstemännens arbeten visat sig vara förändringar i god
riktning, finner jag påtagligt, och detta bestyrkes även av de för vårt
lands näringsliv synnerligen värdefulla arbeten och utredningar, som
undersökningens tjänstemän under senare år utfört, och om vilka löne-
regl eringskommittén lämnat eu under nästföregående punkt återgiven
sammanfattad redogörelse. Emellertid är det tydligt, att dessa betydelse¬
fulla förändringar i anordningen av undersökningens arbeten måst hava
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 38
chefen.
298
Nionde huvudtiteln.
^17.] till följd, att ett minskat antal arbetskrafter och minskade anslagsmedel
kunnat disponeras lör fullföljandet av det ävenledes mycket viktiga
geologiska kartarbetet. Chefens framställning synes mig otvetydigt ut¬
visa, att ökade medel för sistnämnda ändamål nu måste anvisas, därest
icke detta arbete skall bedrivas alltför långsamt. Den utväg, chefen
föreslår för arbetenas påskyndande, nämligen anställande av ytterligare
sex extra geologer sommartiden, synes mig vara lämplig och ägnad att,
utan att alltför mycket betunga statsverket, giva tillfälle till att mera
intensivt utnyttja den för fältarbeten lämpliga årstiden. Mot det härtill
föreslagna beloppet, 6,000 kronor, har jag icke någon erinran.
Med anledning av det förut av mig tillstyrkta tilläggsarvodet å
1 krona 50 öre för förrättningsdag åt andra gradens tjänstemän kommer
anslaget till fältarbeten att få vidkännas ökade utgifter. Enligt av
undersökningens chef mig meddelad uppgift kan denna ökning beräknas
till omkring 1,500 kronor, och jag anser därför, att anslaget nu bör
höjas med detta belopp.
Inalles skulle alltså det för fältarbeten m. m. erforderliga anslaget
behöva för år 1915 utgå med ett till 43,500 kronor höjt belopp och
hemställer jag fördenskull, att Eders Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till bestridande av kostnader för Sveriges
geologiska undersöknings fältarbeten samt utgivande
av kartor m. m. å extra stat för år 1915 anvisa ett
anslag av.................................................... kronor 43,500.
c. Okade medel till expenser för Sveriges geologiska undersökning.
[18.] Av det å ordinarie stat uppförda expensanslaget å 10,000 kronor
Okade medel beräknas 4,178 kronor åtgå för städning, rengöring, värme m. fl. dylika
till expenser. orcjjnarie utgifter. Enligt den utredning, som framlagts i 1913 års
statsverksproposition, ansågs efter tillkomsten av de nya lokalerna
vid Frescati ett belopp av 12,178 kronor vara erforderligt. Häri ingingo
emellertid andelar å tillhopa 1,206 kronor av avlöningar till maskinist,
eldare och nattvakt, vilka andelar nu föreslagits skola med ändrat belopp
överflyttas till undersökningens ordinarie stat. Bortses från sistnämnda
utgifter, skulle alltså expenserna belöpa sig till 10,972 kronor. Delvis
voro. dessa utgifter gemensamma för naturhistoriska riksmuseum och
Sveriges geologiska undersökning samt påfördes dessa bägge institutioner
med särskilda andelar enligt närmare angivna procenttal.
Nionde huvudtiteln.
299
I den i nästföregående punkt jämväl omförmälda skrivelsen den 8
november 1913 liar nu undersökningens chef efter överläggning med
vetenskapsakademiens sekreterare och efter företagna närmare utred¬
ningar gjort framställning om anvisande av medel för motsvarande
ändamål för år 1915. Han har därvid beräknat de flesta utgifts¬
posterna till samma belopp, som förut upptagits för år 1914, och
endast beträffande två poster föreslagit ändring i beloppen, varjämte
två nya poster upptagits. Den post, som avser värme, hade, anför
chefen, för år 1914 upptagits till 2,700 kronor efter ett av vetenskaps¬
akademien förordat förslag, enligt vilket av hela kostnaden för sagda
ändamål (15,000 kronor) 18 procent borde bestridas av Sveriges geo¬
logiska undersökning och 82 procent eller 12,300 kronor av riksmuseet.
Emellertid hade akademien, enligt uppgift av sekreteraren, ansett
denna post för lågt beräknad och hade därför för år 1915 för riks¬
museets räkning upptagit ett belopp av 15,000 kronor. Under förut¬
sättning att proportionen mellan de på riksmuseet och geologiska under¬
sökningen kommande posterna för värme alltjämt borde vara 82:18, hade
därför ifrågavarande utgiftspost nu höjts till 3,300 kronor.
Vad beträffade en ny post för underhåll av vägar, planteringar,
inhägnader samt diverse yttre renhållning hade vetenskapsakademien i
skrivelse till Kungl. Maj:t den 5 juni 1912 framhållit, att enligt gjorda
beräkningar skulle för nämnda ändamål krävas ett belopp av 9,768
kronor, vilket likväl akademien ansett kunna nedbringas till 5,350 kronor,
under förutsättning att en av de vaktmästare, som komme att anstallas
vid riksmuseum, vore kunnig i trädgårdsskötsel och kunde tagas i anspråk
för detta ändamål. Sistnämnda belopp vore oavkortat upptaget i riks¬
museets förslag till stat för år 1915. Enligt vad vetenskapsakademiens
sekreterare meddelat, vore det emellertid väl lågt beräknat, varför nu
för geologiska undersökningens del upptagits för ifrågavarande ändamål
ett belopp av 1,170 kronor, motsvarande proportionen 82 : 18 mellan
riksmuseets och undersökningens bidrag.
För gemensamma inventariers komplettering och underhåll hade
upptagits eu post å 200 kronor, vilket belopp utgjorde ungefär 18 procent
av den summa för enahanda ändamål, som av akademien för riksmuseets
del beräknats till 1,000 kronor.
Posten för oförutsedda utgifter hade upptagits till ungefär samma
belopp som för år 1914 men blivit något höjd för att slutsumman måtte
avrundas till jämnt tusental.
Chefen har, med åberopande av vad sålunda anförts, hemställt om
300
Nionde huvudtiteln.
[18.] anvisande å extra stat för år 1915 av ett anslag å 13,000 kronor för
renhållning, värme, belysning, transporter m. m.
Vid beräkningen av detta anslagsbelopp har chefen tydligen med¬
tagit de 4,178 kronor, som av det å undersökningens ordinarie stat
uppförda expensanslaget avsetts för utgifter av ifrågavarande art.
Den av chefen gjorda beräkningen framgår närmare av följande sam¬
manställning.
1
1
|
|
För år 1914
|
För år 1915
|
|
Äldre kost-
|
|
Summa
|
|
I
|
nåd, bestridd
|
Anslags-
|
beräknad
|
Beräknad
|
|
av medel å
|
förkolning
|
kostnad
|
i
|
ordinarie
|
å extra stat
|
för de nya
|
i kostnad
|
i
!
|
stat
|
|
lokalerna
|
|
j
: Städning .............................................
|
1,020
|
1,380
|
2,400
|
2,400 !
|
Rengöring...................
|
450
|
650
|
1,100
|
1,100 |
|
1 Värme .....................
|
1,475
|
1,225
|
2,700
|
3,300 1
|
| Elektrisk belysning ..............................
|
—
|
750
|
750
|
750 1
|
Glödlampor.....................
|
—
|
132
|
132
|
132 !
|
Vatten ..................
|
75
|
301
|
376
|
376
|
j Gasförbrukning .................
|
390
|
690
|
1,080
|
1,080
|
i Gasledningar ........................................
|
—
|
100
|
100
|
100
|
| Telefoner................................................
|
166
|
334
|
500
|
500
|
Frakter och transporter ...................
|
550
|
450
|
1,000
|
1,000
|
Brandförsäkring.............................
|
52
|
298
|
350
|
350
|
Underhåll av vägar, planteringar, inhägnader j
|
|
|
|
|
samt diverse renhållning......................
|
—
|
—
|
_
|
1,170
|
Gemensamma inventariers komplettering och
|
'
|
|
|
|
underhåll ................................
|
|
_
|
_
|
200
|
Oförutsedda utgifter ......................
|
|
484
|
484
|
542
|
Summa kronor
|
4,178
|
6,794
|
10,972
|
13,000
|
Depmtcments- Medel till ökade expensutgifter på grund av inflyttningen i under-
dufen. sökningens nya byggnader äro uppenbarligen erforderliga även för år
1915. Det hade visserligen kunnat synas lämpligt att, då nu ändring-
föreslagits i undersökningens ordinarie stat, öka den därstädes upptagna
posten till expenser med det för nu ifrågavarande ökade utgifter er¬
forderliga beloppet, men då de nya lokalerna ännu icke tagits i bruk
och alltså erfarenhet saknas om storleken av den nödvändiga ökningen,
Nionde huvudtiteln.
301
torde det vara försiktigast att tillsvidare fortfarande låta medlen därtill
utgå å extra stat.
Enligt förestående tabell uppgingo de beräknade ökade utgifter,
vartill det för innevarande år anvisade anslaget å 8,000 kronor var av¬
sett, sedan posterna till maskinist, eldare och nattvakt fråndragits, till
6,71)4 kronor, vilket belopp jämte från det ordinarie expensanslaget på¬
räknade 4,178 kronor skulle räcka att bestrida hela den beräknade kost¬
naden för ifrågavarande ändamål i de nya lokalerna. Nu har chefen
av närmare anförda skäl föreslagit, att utgifterna för värme skulle be¬
räknas ökade med 600 kronor samt att två nya poster å tillhopa 1,370
kronor skulle tagas i beräkning. Dessa ökningar synas mig vara av
omständigheterna påkallade. För slutsummans ayjåmning till 13,000
kronor har undersökningens chef därjämte föreslagit, att ett ökat belopp
måtte beräknas till oförutsedda utgifter. Avdrages från nämnda slut¬
summa det belopp av 4,178 kronor, som från det ordinarie expensan¬
slaget bör kunna påräknas till ifrågavarande utgifter, erhålles 8,822
kronor, som torde böra avjämnas till 8,800 kronor.
Jag vill erinra, att Kungl. Maj:t den 1 maj 1914 föreskrivit, att
geologiska undersökningens nya byggnader vid Frescati skola stå under
tillsyn och vård av överintendentsämbetet. Något anslag för byggnadernas
underhåll torde därför icke behöva uppföras å undersökningens stat.
På grund av vad jag sålunda aufört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för beredande av ökade medel till expenser
för Sveriges geologiska undersökning å extra stat för
år 1915 anvisa ett anslag av ................. kronor 8,800.
d. Nyanskaffning och omändring av möbler och
montrer in. m. till Sveriges geologiska undersöknings
under byggnad varande nya lokaler vid Frescati, av
riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat anslag kronor 97,700.
e. Transport av Sveriges geologiska undersök¬
nings samlingar och inventarier från dess nuvarande till
de nya lokalerna, av riksdagen å extra stat för år 1915
anvisat anslag......................................................................... kronor 8,675.
[18.1
302
Nionde huvudtiteln.
2. Hydrografiska undersökningar.
a. Hydrografiska undersökningar av Sveriges färskvatten.
[19.] Till utförande av hydrografiska undersökningar av Sveriges färsk-
Syuud!r“ök.ka vatteu J?ar riksdagen anvisat medel å extra stat för vart och ett av
ningar av åren ly08—1914. Dessa undersökningar bedrivas dels vid den hydro-
färlkvatten grabska byrån med under densamma omedelbart lydande observations-
(extra anslå-) st.ationeri till vilka ändamål riksdagen för innevarande år anvisat under
nionde huvudtiteln ett anslag av 55,000 kronor, dels genom meteoro¬
logiska observationer, utförda genom meteorologiska centralanstaltens
försorg, för vilket ändamål blivit för innevarande år under åttonde
huvudtiteln anvisat ett anslag av 12,100 kronor, och dels genom av
Sveriges geologiska undersökning utförda hydrogeologiska specialunder¬
sökningar, för vilka riksdagen för innevarande år anvisat under nionde
huvudtiteln ett anslag av 3,000 kronor.
Enligt den i statsrådsprotokollet den 13 januari 1912 intagna be¬
räkning, vilken låg till grund för bestämmande av de under nionde
huvudtiteln utgående anslagen till deras nuvarande belopp av respektive
55,000 och 3,000 kronor, voro dessa anslagsmedel avsedda att fördelas
sålunda.
Den hydrografiska hyrån med under densamma omedelbart lydande
observationsstationer:
Arvode till föreståndaren .......................................................... kronor 7,000
» » en byråingenjör ..................................................... » 4,500
» » » * » » 4,500
» » » vaktmästare......................................................... » ^900
Extra biträden samt gratifikation åt vaktmästaren (högst
500 kronor), förslagsvis ......................................................... » 9,000
Publikationer, förslagsvis ............................................................ » 8,000
Expenser, förslagsvis ................................................................ » 2,500
Resekostnader och hantlangning vid mätningar, förslagsvis » 8,000
Observatörers arvoden, förslagsvis .......................................... » 8,000
Komplettering och underhåll av peglar samt utrustning,
förslagsvis................................................................................... » 2,600
Summa kronor 55,000
x) Arvodet är 800 kronor med 100 kronor i ålderstillägg, intjänat efter 5 år.
Nionde huvudtiteln.
303
De hydrogeolojjiska specialundersökningarna:
Fältarbeten, förslagsvis ............................................................... kronor 2,500
Publikationer, förslagsvis ............................................................ » 500
Summa kronor 3,000
De härovan för hydrografiska byråns föreståndare, byråingenjörer
och vaktmästare upptagna arvodena hava bibehållits oförändrade sådana
de upptogos i ett i statsrådsprotokollet vid den till 1907 års riksdag
avlåtna propositionen i ämnet intaget statförslag, allenast med det
undantag att vaktmästarens arvode blivit, jämlikt anmärkning vid nämnda
statförslag, sedan denne befattningshavare tjänstgjort under fem år, från
och med år 1913 höjt med 100 kronor.
Det bör här erinras, att hydrografiska byrån sedan år 1911 åt¬
njuter bidrag från ett särskilt under sjätte huvudtiteln anvisat anslag
å extra stat för åstadkommande av en schematisk förteckning och be¬
skrivning av Sveriges vattenfall. För innevarande år är för detta
ändamål anvisat ett anslag av 23,000 kronor, varav 17,500 kronor
avsetts till den genom hydrografiska byrån jämte under densamma
omedelbart lydande observationsstationer bedrivna verksamheten för
detta ändamål. Sistnämnda belopp har också av Kungl. Maj:t den 30
juni 1913 anvisats till byråns förfogande.
Genom att i den av Kungl. Maj:t för byrån fastställda staten för
år 1914 upptagits såsom inkomster dels detta tillskott för sagda speciella
ändamål och dels ett belopp av 300 kronor för publikationer och för
flygelprövningar för enskildas räkning har ett belopp av tillhopa 17,800
kronor utöver ovanberörda statsanslag å 55,000 kronor kunnat beräknas
för byråns utgifter under år 1914. Dessa medel hava använts till att
höja nedannämnda anslagsposter i förestående beräkning sålunda:
|
|
från
|
med
|
till
|
extra biträden...................
|
kronor
|
9,000
|
5,500
|
14,500
|
publikationer........................
|
»
|
8,000
|
1,100
|
9,100
|
expenser .............................
|
»
|
2,500
|
500
|
3,000
|
resekostnader m. m..........
|
|
8,000
|
5,000
|
13,000
|
observatörers arvoden......
|
|
8,000
|
3,000
|
11,000
|
utrustning m. in............
|
|
2,600
|
2,700
|
5,300
|
Summa
|
kronor
|
38,100
|
17,800
|
55,900
|
304
Nionde huvudtiteln.
■[19.] Det bör emellertid ihågkommas, att de för vattenfallsförteck-
ningens åstadkommande beviljade medlen skola användas för detta
speciella ändamål och icke avse byråns ordinarie arbetsuppgifter. I verk¬
ligheten linnes alltså härtill för år 1914 icke större belopp tillgängligt
än anslaget å 55,000 kronor jämte nyssnämnda obetydliga inkomstbelopp
å ungefär 300 kronor.
I skrivelse den 13 juni 1912 gjorde styrelsen för hydrografiska
byrån framställning om byråns uppförande^ ordinarie stat och i sam¬
band därmed om reglering av lönerna för byråns personal samt om
höjning av anslaget till byrån med därunder omedelbart lydande obser¬
vationsstationer, enligt vilket förslag anslagssumman skulle utgöra å
ordinarie stat 48,500 kronor och å extra stat 19,500 kronor eller till¬
hopa 68,000 kronor. I skrivelse den 26 oktober 1912 hemställde sty¬
relsen därefter om avlåtande till riksdagen av proposition i dylikt syfte
samt anhöll tillika, att för år 1914 måtte av riksdagen å extra stat
äskas samma belopp som förut till de meteorologiska observationerna
och de hydrogeologiska specialundersökningarna.
Enär vid avlåtandet av statsverkspropositionen till 1913 års riks¬
dag frågan om hydrografiska byråns uppförande på ordinarie stat var
föremål för utredning av löneregleringskommittén, föreslog Kungl. Magt
riksdagen blott att beräkna vissa belopp såsom anslag till byrån m. in.
1 det betänkande, som löneregleringskommittén den 6 mars 1913
avgav rörande reglering av löneförhållanden m. m. beträffande hydro¬
grafiska byrån, omförmälde kommittén, att vid ärendets behandling inom
kommittén ifrågasatts, huruvida icke tilläventyrs skulle kunna ur flera
synpunkter vara önskvärt och gagneligt att till en gemensam institution
sammanföra en del vetenskapliga mindre anstalter, såsom hydrografiska
byrån, nautisk-meteorologiska byrån och meteorologiska centralanstalten.
Åven hade inom kommittén framställts den tanken, att man utan en sam¬
manslagning av de nämnda anstalterna skulle kunna, åtminstone till en
viss grad, vinna det syfte, som avsåges med berörda åtgärd, och hade i
sådant hänseende ifrågasatts att för de tre anstalterna inrätta en ge¬
mensam oavlönad styrelse, vilken skulle hava till huvudsaklig uppgift
att årligen uppgöra förslag till arbetsplaner för arbetenas bedrivande
inom de särskilda anstalterna och att yttra sig uti viktigare frågor
rörande anstalternas organisation och verksamhet m. m. Kommittén
hade dock av närmare angivet skäl icke ansett sig böra nu framlägga
något förslag varken i den ena eller i den andra riktningen, utan hade
allenast velat omförmäla vad i nämnda avseenden inom kommittén före-
Nionde huvudtiteln.
305
kommit, på det att därest, såsom kommittén för sin del liölle före, saken
befunnes förtjänt av vidare uppmärksamhet, det måtte genom sakkunnig
utredning kunna utrönas, om och i vad mån någon av de antydda
anordningarna eller tilläventyrs annan anordning borde träffas i angivet
syfte.
Kommittén tillstyrkte hydrografiska byråns uppförande på ordinarie
stat samt framlade förslag till stat för byrån, slutande å 45,800 kronor,
vartill skulle komma anslag å extra stat till fältarbeten, publikationer
och utrustning. Kommittén uttalade tillika att, då de till vattenfalls-
förteckningens åstadkommande anvisade medel torde avse mera till¬
fälliga ändamål, syntes de fortfarande böra utgå på extra stat.
När den 4 april 1913 dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
för Kungl. Maj:t föredrog frågan om uppförande å ordinarie stat av
hydrografiska byrån i samband med lönereglering för befattningshavare
vid densamma, anförde han med anledning av löneregleringskommitténs
ovanberörda uttalanden, att näppeligen några fördelar syntes honom
vara att förvänta av ett sådant sammanförande av vissa anstalter till en
gemensam institution, varigenom däremot avsevärda olägenheter skulle
kunna uppstå. Han fann därför en av kommittén föreslagen åtgärd att
genom bestämmelse i avlöningsvillkoren hålla möjligheten av eu dylik
sammanslagning öppen vara för det dåvarande tillfyllest. Inrättandet
av en gemensam styrelse för befrämjande av samarbetet mellan hydro¬
grafiska byrån och närstående anstalter fann han vara en fråga, som
väl kunde förtjäna att tagas under övervägande, men som icke utövade
någon inverkan på byråns uppförande å ordinarie stat. I enlighet med
departementschefens hemställan avlät också Kungl. Maj:t proposition till
riksdagen i sistnämnda syfte och föreslog däri riksdagen att dels
besluta, att hydrografiska byrån skulle från och med år 1914 under
benämning statens hydrografiska byrå uppföras å ordinarie stat; dels
godkänna det i statsrådsprotokollet den 4 april 1913 intagna förslaget
till stat för byrån, att tillämpas från och med år 1914, ävensom de
villkor och bestämmelser, som föreslagits för åtnjutande av de i samma
stat för ordinarie befattningshavare upptagna avlöningsförmåner, samt
vid bifall härtill å ordinarie stat under riksstatens nionde huvudtitel
uppföra ett anslag till statens hydrografiska byrå till belopp av 47,800
kronor; dels till bestridande av kostnaderna under år 1914 för statens
hydrografiska byrås fältarbeten, publikationer och utrustning på extra
stat för samma år anvisa ett anslag av 19,500 kronor; dels ock för verk¬
ställande under år 1914 av hydrogeologiska specialundersökningar på
extra stat för samma år anvisa ett anslag av 3,000 kronor.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand-
[19.]
39
306
Nionde huvudtiteln.
Den av Kungl. Maj:t sålunda föreslagna ordinarie staten för
statens hydrografiska byrå var av följande utseende:
Chefen...........................................
1 byråingenjör ...............................
1 » ................................
1 kvinnligt biträde av högre lönegrad
1 » » » » »
1 » » » lägre »
1 vaktmästare ....................................
Till ersättningar åt extra biträden, grati¬
fikationer och vikariatsersättningar......
J Till arvoden åt observatörer..................
j Till expenser.......................................
Summa
Lön
|
Tjänst¬
görings-
|
Orts-
|
Sum-
|
|
1
|
pen¬
ningar
|
tillägg
|
ma
|
|
|
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
|
|
5,700
|
2,500
|
800
|
9,000
|
|
|
3,600
|
1,800
|
400
|
5,800
|
.Efter 5 år
1 med 500
|
kan lönen höjas
kronor och efter;
|
3,600
|
1,800
|
400
|
5,800
|
| 10 år med ytterligare 500 j
' kronor.
|
900
|
550
|
150
|
1,600
|
) Efter 5 år
|
|
kan lönen höjas1
|
900
|
550
|
150
|
1,600
|
[ med 200
|
kronor och efter
|
( 10 ar med ytterligare 200
|
700
|
350
|
150
|
1,200
|
J kronor.
|
|
|
|
|
|
(Efter 5 år
|
kan lönen höjas
|
700
|
350
|
150
|
1,200
|
J med 100
|
kronor och efter
|
I 10 ar med ytterligare 100;
|
|
|
|
|
v kronor.
|
|
—
|
—
|
—
|
10,100
|
|
|
—
|
—
|
—
|
8,000
|
|
|
—
|
—
|
— j
|
3,500
|
|
|
—
|
|
- 47,800
|
|
:
|
Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt brönsle, skall, så
länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor
årligen.
Detta statförslag var alldeles lika med det av löneregleringskom-
mittén framlagda, blott med två undantag. Det ena var, att kommittén
för byråns föreståndare föreslagit en avlöning av allenast 7,500 kronor
jämte ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem år. Det andra var, att
kommittén upptagit anslagsposten till expenser till allenast 3,000 kronor.
Det å extra stat begärda beloppet av 19,500 kronor till fältarbeten
m. m. motsvarades av de nuvarande anslagsposterna till publikationer,
8,000 kronor, till resekostnader och hantlangning vid mätningar, 8,000
kronor, ävensom till komplettering och underhåll av peglar samt ut¬
rustning, för vilket ändamål beräknades ett från 2,600 kronor till 3,500
kronor höjt belopp.
Den 6 mars 1913 avgav löneregleringskommittén betänkande jäm¬
väl rörande reglering av löneförhållanden m. m. vid meteorologiska
centralanstalten och erinrade därvid om sitt ovan omförmälda uttalande
i fråga om den hydrografiska byråns m. fl. anstalters ställning inom
Nionde huvudtiteln. 307
statsförvaltningen. När dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
den 11 april 1913 för Kungl. Maj:t anmälde frågan om ny stat för
meteorologiska centralanstalten, förklarade han sig biträda chefens för
jordbruksdepartementet härovan omförmälda yttrande den 4 april 1913
och utvecklade vidare vissa synpunkter, som särskilt för meteorologiska
centralanstalten syntes vara att beakta. Kungl. Maj:t beslöt att till
riksdagen avlåta proposition angående ny stat för sistnämnda anstalt.
Beträffande meteorologiska centralanstalten avgavs utlåtande den
2 maj 1913 av statsutskottet, som anförde, att utskottet icke av vad
departementschefen anfört mot ett sådant sammanföi ande av en del
vetenskapliga mindre anstalter, som löneregleringskommittén ifrågasatt,
blivit övertygad om, att icke en dylik anordning skulle kunna visa^ sig
både ur organisatorisk och ekonomisk synpunkt fördelaktig. Något
bestämt uttalande i denna fråga ansåge sig utskottet dock icke kunna i
ärendets dåvarande skick göra. En av Kungl. Maj:t föranstaltad ut¬
redning i ämnet syntes emellertid önskvärd och hölle utskottet före, att
Kungl. Maj:t icke skulle underlåta att för riksdagen framlägga det för¬
slag till åtgärder i sålunda antydd riktning, vartill denna utredning
kunde föranleda. Riksdagen, som antog ny stat för meteorologiska
centralanstalten, gillade utskottets nu återgivna uttalande och anmäldes
riksdagens beslut i punkten 129 av skrivelsen nr 8 den 30 maj 1913.
Propositionen i fråga om den hydrografiska byrån behandlades av
jordbruksutskottet, som i utlåtande den 16 maj 1913 erinrade om stats¬
utskottets nyss omförmälda uttalande i fråga om den meteorologiska central¬
anstalten. Med anledning av att alltså fråga väckts om hydrografiska
byråns uppgående i en gemensam större institution samt då utskottet
med hänsyn till den långt framskridna tiden icke såge sig i stånd att
ägna Kungl. Maj:ts förslag beträffande hydrografiska byrån erforderlig
granskning, fann sig utskottet icke kunna tillstyrka samma förslag utan
hemställde om anvisande av medel å extra stat för år 1914 till uppe¬
hållande av byråns verksamhet. Sistnämnda hemställan bifölls av riks¬
dagen, dock med uteslutande av utskottets motivering. Riksdagens
beslut anmäldes i punkten 82 av skrivelsen nr 9 den 30 maj 1913.
De belopp, som riksdagen sålunda anvisade å extra stat för inne¬
varande år och vilka jag i början av mitt anförande under denna punkt
meddelat, voro i avseende på storleken desamma, som vid nästföregående
års riksdag beviljats för år 1913.
Den 4 juli 1913 behagade Kungl. Maj:t, på föredragning av då¬
varande chefen för finansdepartementet, med anledning av riksdagens
ovanberörda uttalande vid anmälan om sitt beslut i fråga om meteoro-
[19.]
308
Nionde huvudtiteln.
logiska centralanstalten, uppdraga åt löneregleringskommittén att verk¬
ställa den. av riksdagen sålunda ifrågasatta utredningen samt att till
Kungl. Maj:t avgiva det yttrande och förslag, som av utredningen kunde
föranledas.
\ id föredragning den 14 januari 1914 av frågan om reglering av
utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel för år 1915 anförde dåvarande
cnefen för jordbruksdepartementet beträffande hydrografiska byrån, att det
infordrade yttrandet från löneregleringskommittén ännu icke inkommit,
men att han hade förhoppning, att det skulle vara att förvänta inom
sådan tid, att därelter proposition i fråga om hydrografiska byråns
ställning i statsförvaltningen och om anslag till densamma och dess
arbeten skulle kunna avlåtas till innevarande års riksdag. På grund
härav fann han sig då icke böra föreslå, att några anslag för ifråga¬
varande ändamål för det dåvarande äskades av riksdagen, vare sig å
ordinarie eller a extra stat, utan ansåg han det vara lämpligast att
endast beräkna vissa belopp därtill. Vid denna beräkning fann han sig
sakna ^ anledning att frångå de belopp, som äskats i Kungl. Maj:ts till
1913 års riksdag avlatna proposition i ämnet. I enlighet härmed blevo
också de punkter i statsverkspropositionen avfattade, vilka avsågo ifråga¬
varande hydrografiska undersökningar.
Något yttrande i ämnet har emellertid ännu icke inkommit från
löneregleringskommittén, och jag har inhämtat, att kommittén, som varit
huvudsakligen upptagen av andra frågor, icke förr än längre fram' kan
bliva i tillfälle att avgiva sådant yttrande. Vid detta förhållande torde
icke annan utväg återstå än att även för år 1915 av riksdagen äska
medel å extra stat för dessa hydrografiska undersökningars fortsatta
bedrivande.
Jag anser mig dock icke kunna inskränka mig till att därvid
endast ifrågasätta beviljandet av medel till lika belopp, som de för inne¬
varande ar anvisade, utan maste förorda vissa förhöjningar.
De nuvarande tjänstemännen vid byrån hava förordnats till sina
befattningar, föreståndaren år 1907, den ene byråingenjören år 1908
och den andre innevarande år. De två förstnämnda hava således redan
vid ingången av innevarande år innehaft sina befattningar, föreståndaren
i sex och byråingenjören i fem hela kalenderår. Enligt det statförslag,
som år 1907 förelädes riksdagen, voro dessa tjänstemäns arvoden icke
förenade med någon rätt till ålderstillägg, vilket däremot uttryckligen
förklarades vara händelsen i fråga om vaktmästarens arvode. Att detta
icke skedde, torde berott på särskilda orsaker. Föreståndarens arvode
bestämdes nämligen till likhet med den dåvarande avlöningen för chefen
Nionde huvudtiteln.
309
för Sveriges geologiska undersökning, och departementschefen framhöll,
under hänvisning till att arbeten påginge för en omreglering av lönerna
för de förvaltande ämbetsverkens personal och att i sammanhang härmed
även medellönen för cheferna för de mindre verken torde komma att
höjas, att även föreståndaren för hydrografiska byrån borde komma i
åtnjutande av sådan höjning, när regleringen en gång började genom¬
föras. Det torde då icke hava antagits, att omreglering av hydrografiska
byråns avlöningar skulle komma att dröja så länge, som nu blivit fallet,
utan det antogs säkerligen, att föreståndaren skulle efter några få år
komma i åtnjutande av den högre avlöning, som den omförmälda allmänna
löneregleringen kunde motivera. Jag vill erinra, att chefens för geologiska
undersökningen avlöning vid 1909 års riksdag höjdes till 9,000 kronor.
Vad byråingenjörerna beträffar, ansåg vid byråns inrättande dåvarande
departementschefen, att dessas tjänstebefattningar borde tillsättas enligt
ett slags passagesystem, och att man icke behövde »åtminstone till en
början» sätta avlöningarna högre, än att det kunde påräknas, att tjänst¬
innehavarna skulle stanna i tjänsten fyra å fem år. Med denna åskåd¬
ning var det naturligt, att fråga om ålderstillägg till byråingenjörerna
icke skulle uppkomma. Byråingenjörernas tjänstebefattning har emellertid
numera befunnits vara av sådan art, att såväl hydrografiska byråns styrelse
som lönereglenngskommittén och statskontoret tillstyrkt, att dessa befatt¬
ningar skola uppföras å ordinarie stat med lön, tjänstgöringspenningar
och ålderstillägg, och Kungl. Maj:t har också år 1913 framlagt förslag
härom till riksdagen.
Att frågan om höjning i föreståndarens och byra ingenjörernas
arvoden på grund av deras tjänstetid såsom sadana icke förr kommit upp,
torde bero på frågan om definitiv lönereglering för byråns personal.
Ifall Kungl. Maj:ts proposition i ämnet till 1913 års riksdag blivit av
riksdagen bifallen, hade chefen fått sin avlöning ökad till 9,000 kronor
och byråingenjörsbefattningarna hade uppflyttats till andra gradens tjänster
med 5,800 kronors avlöning jämte två ålderstillägg. Genom att riksdagen
icke biföll denna proposition och icke heller i stället å extra stat anvi¬
sade medel till högre belopp än nästföregående år, uteblev varje förhöj¬
ning i avlöningarna till nu ifrågavarande befattningshavare.
Jag skulle i allt fall med hänsyn till den ovan omförmälda på¬
gående utredningen icke velat nu ifrågasätta förhöjning i de nu utgående
arvodena, ifall jag icke haft en livlig övertygelse om, att dessa arvoden
äro allt för låga. Detta förhållande torde, vad beträffar föreståndaren,
vilkens arvode nu är 7,000 kronor, få anses tillräckligt bestyrkt redan
därav, att löneregleringskommittén föreslagit lör honom en avlöning
[19.]
310
Nionde huvudtiteln.
[19.] av 7,500 kronor jämte ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem år med
rätt för befattningens innehavare att för ålderstillägg tillgodoräkna sig
föregående tjänstgöring såsom sådan. Om detta förslag följts år 1913,
skulle alltså föreståndaren år 1914 haft en avlöning av 8,100 kronor.
Såsom ovan nämnts, föreslog Kungl. Maj:t år 1913 hans avlöning till
9,000 kronor. Och byråingenjörerna skulle, om Kungl. Maj:ts och löne-
regleringskommitténs i detta hänseende sammanstämmande förslag antagits,
i år haft 5,800 kronor i stället för 4,500 kronor nu. Dessa nu utgående
avlöningar äro i förhållande till det högt kvalificerade och trägna arbete,
som kräves av dessa befattningshavare, och med hänsyn till nutidens
dyra levnadskostnader så låga, att jag icke kan underlåta att i någon
mån söka gå till mötes en hos mig framställd begäran om att förbätt¬
ring måtte dem redan nu beredas.
Vaktmästaren har visserligen från och med år 1913 åtnjutit det
för honom bestämda ålderstillägget, men då hans avlöning i denna egen¬
skap i allt fall är så låg som 900 kronor samt löneregleringskommittén
och Kungl. Maj:t för honom föreslagit 1,200 kronor med rätt att till¬
godoräkna sig föregående tjänstgöring för rätt till ålderstillägg, anser
jag fullt fog finnas att söka bereda även honom någon förbättring i
hans avlöning.
Jag föranlåtes till åtgärd i nu angivna syfte jämväl av eu sär¬
skild anledning. Såsom jag redan förut anmält för Kungl. Maj:t, har
byråus föreståndare genom utslag av Kungl. Maj:t i regeringsrätten samt
av kammarrätten förpliktats återbetala av honom samt av byråingenjörerna
och vaktmästaren uppburna extra lönetillägg för åren 1908—1911. Be-
mälde föreståndare har nu hos Kungl. Maj:t anhållit dels att bliva befriad
från återbetalningsskyldighet beträffande den på statsverket kommande
del av det utdömda beloppet, dels ock att byråns tjänstemän och vakt¬
mästare måtte förklaras berättigade att för tiden efter år 1911 uppbära
extra lönetillägg. Kungl. Maj:t har på min hemställan beslutat avlåta
proposition till riksdagen om medgivande av befrielse från åter betalnings¬
skyldigheten med vissa inskränkningar men har däremot icke funnit
skäl bifalla framställningen, att byråns tjänstemän och vaktmästare skulle
särskilt förklaras berättigade att uppbära extra lönetillägg efter år 1911,
från vilken tid dylikt tillägg icke till dem utbetalats. 1 enlighet härmed
skulle emellertid vissa av byråns befattningshavare under åren från och med
år 1912 intill dess en eventuell ny lönereglering träder i kraft åtnjuta lägre
avlöningsförmåner än de under tidigare år uppburit och detta oaktat
deras numera längre tjänstetid och de dyrare levnadskostnaderna snarare
Nionde huvudtiteln.
311
bort påkalla ökning. Någon sådan ökning för de redan förflutna åren
1912 och 1913 anser jag mig visserligen icke böra ifrågasätta, men
jag finner i de nu anförda omständigheterna ytterligare skäl att genom
någon arvodesökning söka i någon mån förbättra deras avlöningsför¬
måner under innevarande och nästa år.
Jag vet väl, att det ur statsregleringssynpunkt plägar anses synner¬
ligen önskvärt, att höjning av arvoden under det löpande budgetåret måtte
undvikas. Det saknas dock icke exempel på, att sådan höjning ägt
rum, och jag vill i sådant hänseende nu blott hänvisa till att 1913 års
riksdag höjde anslaget till befrämjande av avsättningen i främmande
länder av alster av svenska lantbruket och dess binäringar samt av
fiskerinäringen bland annat för att redan under samma år måtte utgå
förhöjt arvode åt den svenske konsulenten i Tyskland att beräknas från
början av året. I nu förevarande fall finnas för en sådan åtgärd de
särskilda motiven, att dels riksdagen år 1913 endast av skal, som icke.
innehålla något förnekande av behovet av avlöningsförhöjningar till
hydrografiska byråns personal, lämnat Kungl. Maj:ts proposition om
lönereglering för samma personal utan bifall, och dels att Kungl. Maj ds
utslag, varigenom byråns fasta befattningshavare frånkändes rätt till
extra lönetillägg, meddelades först den 24 september 1913. Utgången
av nämnda besvärsmål kunde med hänsyn till de olika uppfattningar,
som hävdats av de i målet hörda ämbetsverken, anses ganska tvivel¬
aktig och regeringsrättens utslag var ej heller enhälligt. Hade nu
utslaget i detta besvärsmål varit för byråns personal gynnsamt, skulle
befattningshavarna ägt att, jämlikt riksdagens redan fattade beslut i
fråga om extra lönetillägg, för innevarande år uppbära, föreståndaren
700 kronor, vardera av byråingenjörerna 675 kronor och vaktmästaren
200 kronor.
Eu utväg att bereda ifrågavarande befattningshavare avlönings-
förbättring redan för innevarande år hade ju vant att nu uttryckligen
förklara dem berättigade till extra lönetillägg. Riksdagen har, som nämnts,
redan beviljat medel till dylikt extra lönetillägg för innevarande år, ehuru
det som vanligt uppförts i riksstaten för påföljande år. Med hänsyn till de
meddelade utslagen har emellertid, såsom jag förut erinrat, Kungl. Maj:t
icke velat ifrågasätta en sådan åtgärd. Detta förhållande synes mig
också i viss mån giva stöd åt befogenheten av att på annat sätt, näm¬
ligen i form av arvodesförhöjning, giva dessa befattningshavare ökad
avlöning redan under år 1914.
Vid avvägandet av de belopp, varmed jag sålunda anser de nu-
[19-J
312
Nionde huvudtiteln.
[19. j varande arvodena böra höjas för innevarande och nästa år, bör uppen¬
barligen noga tillses, att de icke bestämmas så, att det resultat, vartill
ovan omförmälda pågående utredning kan föranleda, kommer att på
något sätt föregripas. Om förhöjningen bestämmes såväl för förestån¬
daren som för byråingenjörerna till 500 kronor samt för vaktmästaren
till 200 kronor, synes mig detta under inga förhållanden kunna bliva
fallet. Arvodet skulle då uppgå för föreståndaren till 7,500 kronor, för
vardera byråingenjören till 5,000 kronor och för vaktmästaren till 1,100
kronor. Det torde få anses vara fullständigt iiteslutet, att en blivande
lönereglering, hur den än kan komma att anordnas, skall kunna medföra
lägre summor.
Med hänsyn till de olika skäl, som tala för en sådan arvodesför-
höjning, synes det mig icke lämpligt att göra någon skillnad mellan
de bägge byråingenjörerna eller att uppföra de ökade beloppen för
föreståndaren och bjTåingenjörerna såsom personliga arvodestillägg för
nuvarande befattningsinnehavare, utan synas de böra utgå under alla
förhållanden. För vaktmästaren torde arvodet böra beräknas till 1,000
kronor samt 100 kronor utgöra ålderstillägg.
Jämväl i fråga om de medel, som böra finnas tillgängliga för
anställande av extra biträden, ser jag mig nödsakad att ifrågasätta för¬
höjning. Byråns föreståndare har hos mig framhållit behovet härav
såsom oavvisligt, när nu ingen utsikt finnes att få ny stat för byrån an¬
tagen till nästa år. För närvarande är därtill beräknat ett belopp av 9,000
kronor, varav emellertid ett belopp av högst 500 kronor må kunna utgå så¬
som gratifikation till vaktmästaren för utförande av skrivmaskins- och
räknemaskinsarbete, vilket icke tillhör hans vaktmästarsyssla. I den för
1913 års riksdag framlagda staten upptogos två kvinnliga biträdesbefatt-
ningar av högre lönegrad med 1,600 kronors begynnelseavlöning, en
dylik befattning av lägre lönegrad med 1,200 kronors enahanda avlö¬
ning samt därjämte ett belopp av 10,100 kronor till ersättningar åt extra
biträden, gratifikationer och vikariatsersättningar. Inalles motsvarades
alltså den nuvarande posten å 9,000 kronor av fyra poster å tillhopa
14,500 kronor. Förändringen berodde därpå, att dels till de tre kvinn¬
liga biträdena upptagits avlöningar med 4,400 kronor mot förut 3,600
kronor, dels till en biträdande ingenjör under hela året upptagits 3,600
kronor mot hittills 1,800 kronor för blott 6 månaders anställning, dels til
eu manlig ritare arvodet beräknats höjt från 1,800 till 2,400 kronor samt
dels att höjda ersättningar upptagits för analyser av vattenprov och till
tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar. Dessa förhöjningar
Nionde huvudtiteln.
313
upptogos i stat,förelaget i enlighet med förslag av löneregleringskommit-
tén, som bland annat framhöll, att den omfattning, byråns arbeten nu¬
mera nått, syntes kräva ökad tillgång till extra arbetskraft med ingenjörs¬
utbildning. Att byråns löneregleringsfråga nu måst ytterligare fram¬
skjutas, inverkar emellertid icke på byråns behov av erforderligt arbets¬
biträde för att kunna tillfredsställande fylla de byrån förelagda uppgifter,
vilka, som känt, äro av synnerligen maktpåliggande och betydelsefull
art. Det synes mig därför nödvändigt att i-edan för år 1915 bereda
byrån möjlighet att dels anställa ovannämnde biträdande ingenjör under
större del av året än för närvarande och dels i övrigt erhålla något
tillskott i arbetskraft. En ökning av det för extra biträden avsedda
beloppet med 3,000 kronor eller från 9,000 kronor till 12,000 kronor
anser jag sålunda av behovet påkallad.
Med den ökade verksamheten följer också ökat behov av medel
till expenser. För närvarande är härtill beräknat ett belopp av 2,500
kronor, vilket byråns styrelse år 1912 begärde förhöjt till 3,500 kronor.
Löneregleringskommittén ansåg beloppet kunna begränsas till 3,000 kro¬
nor, men sedan styrelsen ytterligare motiverat behovet av den av styrel¬
sen begärda höjningen samt statskontoret biträtt styrelsens mening, före¬
slog Kungl. Maj:t i merberörda proposition år 1913 beloppets bestäm¬
mande till 3,500 kronor. Om nu höjning sker till 3,000 kronor, torde
man under inga förhållanden hava gått längre, än som är förenligt med
tillbörlig försiktighet.
1 enlighet med vad jag sålunda anfört anser jag anslaget till hydro¬
grafiska byrån m. m. böra för år 1915 höjas dels med 1,700 kronor
för beredande av arvodesförhöjningar å 500 kronor till föreståndaren och
de bägge byråingenjörerna samt å 200 kronor till vaktmästaren, dels
med 3,000 kronor för ökning av de för extra biträden in. m. avsedda
medel och dels med 500 kronor för ökning i anslagsposten till expenser
eller inalles med 5,200 kronor, varigenom anslagssumman kommer att
uppgå till 60,200 kronor. Härtill skulle, enligt vad jag ovan föreslagit,
komma ett belopp av 1,700 kronor för beredande av nyssnämnda arvodes¬
förhöjningar redan under innevarande år åt föreståndaren, byråingenjö¬
rerna och vaktmästaren. Då därjämte anslag å oförändrat belopp av
3,000 kronor är erforderligt för de hydrogeologiska specialundersöknin¬
garna, skulle inalles å extra stat för år 1915 behöva anvisas 64,900
kronor.
I fråga om anslag till de meteorologiska observationerna har chefen
för ecklesiastikdepartementet förut i dag gjort framställning.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt.
[19-]
40
314
Nionde huvudtiteln.
Jag hemställer nu, att Eders Ivungl. Magt måtte föreslå riks¬
dagen att
dels för uppehållande under år 1915 av verk¬
samheten vid den hydrografiska byrån med under den¬
samma omedelbart lydande observationsstationer å extra
stat för samma år anvisa ett anslag av kronor 60,200;
dels för beredande av arvodesför höj ning under
innevarande år åt hydrografiska byråns föreståndare,
byråingenjörer och vaktmästare å extra stat för år
1915 anvisa ett anslag av...........................kronor 1,700,
ävensom medgiva, att Kungl. Maj:t må under
innevarande år av tillgängliga medel för ändamålet
låta utanordna detta belopp;
dels ock för verkställande under år 1915 av
hydrogeologiska specialundersökningar å extra stat för
samma år anvisa ett anslag av............... kronor 3,000;
eller tillhopa .................................... kronor 64,900.
I. Veterinärväseiidct.
1. Yeteriiiäriindervisningsanstalter.
a. Veterinärundervisningen, av riksdagen beslutat
ordinarie anslag.................................................................. kronor 179,000.
b. Statens veterinärbakteriologiska anstalt, av
riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat anslag kronor 38,520.
2. Veterinärstaten.
Länsveterinärer och veterinärstipendiater, bestämt
anslag ...................................................................................... kronor 86,500.
Distriktsveterinärers avlönande, förslagsanslag ... » 146,000.
oförändrat ordinarie anslag kronor 232,500.
Nionde huvudtiteln.
315
J. Vägunderhållet och skjutsväsendet.
1. Vägunderhållet.
a. Bidrag- till vägunderhållet på landet, oför¬
ändrat ordinarie förslagsanslag............................................ kronor 1,250,000.
b. Bestridande av statsverkets andel i kostna¬
den för vägdelningar, av riksdagen ä extra stat för
år 1915 anvisat förslagsanslag ........................................
|
kronor
|
35,000.
|
c. Understöd åt synnerligt betungade väghåll-
ningsdistrikt, av riksdagen å extra stat för år 1915
anvisat anslag ........................................................................
|
kronor
|
150,000.
|
2. Färjor och fårjkarlar.
|
Bestämt anslag .....................................................
|
kronor
|
354.
|
Förslagsanslag, friheter ...........................................
|
D
|
25.
|
oförändrat ordinarie anslag kronor
|
379.
|
3. Bidrag till skjutsentreprenader, oförändrat
|
ordinarie förslagsanslag .......................................................
|
kronor
|
250,000.
|
4. Gästgivares friheter.
|
Bestämt anslag ..........................................................
|
kronor
|
10,830.
|
Förslagsanslag:
friheter...................................................................
|
))
|
6,635.
|
ersättningar.........................................................
|
|
1,664.
|
oförändrat ordinarie anslag kronor 19,129.
316
Nionde huvudtiteln.
[20.]
Odlingshjäip
till innehavare
av skogstorp
och odlings-
lägenheter å
kronomark.
(ordinarie
anslag. >
K. Fattigvård.
1. Fattigvården i Stockholm och landsorten,
oförändrat ordinarie anslag.................................................. kronor 9,564.
2. Fattigvården i allmänhet, av riksdagen be¬
slutat ordinarie anslag...........................................'............. kronor 350,000.
3. Understöd åt svenska fattigvårdsförbundet,
av riksdagen å extra stat för är 1915 anvisat anslag kronor 17,000.
L. Diverse.
1. Ålderstillägg, oförändrat ordinarie förslags¬
anslag................................................................................. kronor 100,000.
2. Odlingshjäip åt kronony byggare, oförändrat
ordinarie förslagsanslag ...................................................... kronor 4,500.
3. Odlingshjäip till innehavare av skogstorp och odlingslägeiiheter
å kronomark.
Genom beslut vid 1891 års riksdag och nådigt brev till domän¬
styrelsen den 29 maj samma år medgavs, att å lcronoparker i Norrbottens
län befintliga, till skogstorp tjänliga lägenheter skulle få av domän¬
styrelsen på viss bestämd tid, ej överstigande 20 år, upplåtas till odling
och bebyggande av personer, som ägde god frejd samt vore fullt arbets¬
föra och i övrigt lämpliga. Under första upplåtelsetiden eller de s. k.
frihetsåren skulle torparen få utan avgäld bruka torpet samt jämväl
åtnjuta frihet från utlagor och onera mot skyldighet, bland annat, att
uppodla och bebygga lägenheten. Sedan av domänstyrelsen föreskrivna
byggnader blivit å torpet uppförda och godkända, skulle torparen få av
statsmedel uppbära ett kontant belopp av 500 kronor mot skyldighet att,
Nionde huvudtiteln.
317
i händelse han bleve skild från lägenheten, avstå densamma utan anspråk
på ersättning för å lägenheten nedlagt byggnads- och odlingsarbete.
Efter frihetsårens slut skulle torpet genom domänstyrelsens försorg åsättas
årlig avgäld. Torpare, som funnes hava väl odlat och bebyggt torpet,
skulle efter frihetsårens slut äga företrädesrätt att mot den fastställda
avgälden erhålla förnyad upplåtelse å torpet. Dessutom meddelades eu
del ytterligare föreskrifter.
Vid 1904 års riksdag utsträcktes upplåtelserna av skogstorp till
Västerbottens län, varjämte vissa mindre ändringar i villkoren skedde.
Kungörelse i ämnet utfärdades den 27 maj 1904.
År 1909 beslöt riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag, att upplåtelse
av lägenheter enligt nv^ssnämnda kungörelse icke vidare skulle äga rum.
I stället antogs eu ny form av upplåtelser, nämligen enligt de villkor och
bestämmelser, som återfinnas i kungörelsen den 18 juni 1909 angående
upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker och över!oppsmarker i de
sex nordligaste länen. Enligt denna kungörelse skall lägenhet upplåtas
för en tid av 50 år, under de 15 första åren avgiftsfritt och därefter mot
en årlig avgift, som bestämmes vid upplåtelsen och sättes till 3.6 procent
av lägenhetens värde, på visst sätt beräknat. Lägen hetsinnehavaren skall
enligt inom. 15 i kungörelsen äga rätt att av allmänna medel i odlings-
hjälp erhålla 750 kronor, varav utbetalas tredjedelen, då lägenhetens
uthusbyggnad är färdig och godkänd, tredjedelen då manbyggnaden är
färdig och godkänd och tredjedelen då minst eu hektar åker är bruten
och försvarligt hävdad som sådan. Innehavare av skogstorp äga rätt
att vid frihetsårens utgång, därest han är berättigad till ny upplåtelse,
erhålla torpet på arrende under 50 år enligt bestämmelserna rörande
odlingslägenheter.
Genom eu den 14 mars 1913 till riksdagen avlåten proposition,
nr 174, föreslog Kungl. Maj:t vissa ändringar i de sålunda meddelade
bestämmelserna i syfte att bereda skogstorpare och innehavare av odlings¬
lägenheter något förmånligare villkor. Beträffande odliugslägenhets-
innehavare föreslogs viss ändring i beräkningssättet för lägenhetens
värde. I fråga om skogstorpare föreslogs sådan ändring i mom. 19 av
ovannämnda kungörelse, att de skulle, om de så önskade, äga rätt att
redan vid utgången av löpande fardagsår och icke såsom förut först vid
frihetsårens utgång övertaga torpet på arrende och därvid tillgodonjuta
möjligen återstående frihetsår, samt vidare att de i händelse av dylik
arrendeupplåtelse skulle såväl i avseende å storleken av det dem till¬
kommande statsbidraget som ock beträffande ordningen för bidragets
utgående likställas med innehavare av odlingslägenheter, d. v. s. utom det
318
Nionde huvudtiteln.
[20.] enligt de äldre bestämmelserna till dem utgående statsbidraget å 500
kronor erhålla ytterligare 250 kronor eller sålunda tillhopa 750 kronor,
vilket belopp, i den mån detsamma icke redan uppburits, skulle utbetalas
i tre poster om 250 kronor varje å ovannämnda, i kungörelsen den 18
juni 1909 bestämda tider. Slutligen föreslogs, att sådana skogstorpare,
vilka icke erhållit torpen på arrende, skulle äga rätt att utfå det dem
tillkommande statsbidrag, 500 kronor, i två lika stora poster, den ena
efter uthusbyggnadens och den andra efter manbyggnadens fullbordande.
Denna proposition bifölls av riksdagen och därefter hava den 17
oktober 1913 utfärdats kungörelser dels angående ändrad lydelse av
8 och 19 mom. i ovannämnda kungörelse den 18 juni 1909 och dels
angående ändrade villkor för utbetalande av det innehavare av skogs¬
torp å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län tillkommande
statsbidrag.
Riksdagens Med anledning av eu inom riksdagen väckt motion gjorde emellertid
sk>weisei9io. ripgcjagen i den skrivelse, nr 134, vari riksdagen anmälde sitt nyss om-
förmälda beslut, jämväl framställning om förslag till ändring i gällande
föreskrifter angående ordningen för utbetalande av statsbidrag till inne¬
havare av sådana torp och odlingslägenheter, varom nu är fråga. Härom
anförde riksdagen följande.
»Då riksdagen — — med hänsyn till de svårigheter, med vilka
de ifrågavarande lägen hetsinnehavarna och skogstorparna i allmänhet
hava att kämpa, livligt behjärtar önskvärdheten av att från statsmakternas
sida intet underlåtes, som kan vara ägnat att befrämja deras rätt och
bästa, bär riksdagen — — — ansett sig böra ifrågasätta, huruvida icke,
på sätt uti den i ämnet väckta motionen i avseende å skogstorparna
hemställts, vissa lättnader, utöver vad av Eders Kungl. Maj:t föreslagits,
skulle i fråga om ordningen för statsbidragets utgående kunna beredas
såväl skogstorpare som lägenhetsinnehavare. Såsom i motionen påpekas,
måste det nämligen för personer, vilka såsom merendels ifrågavarande
skogstorpare och lägenhetsinnehavare befinna sig i eu synnerligen svag
ekonomisk ställning, mången gång vara förenat med betydande svårig¬
heter att kunna fullgöra den byggnads- och odlingsskyldighet, som för
närvarande förutsattes, för att de över huvud taget skola komma i åt¬
njutande av någon del av det för dem beräknade statsbidraget. 1
allmänhet torde det, såsom i motionen anmärkes, förhålla sig så, att
torp- och lägenhetsinnehavarna, sedan uthus- och manbyggnad helt
provisoriskt hoptimrats, äro nödsakade att, ehuru byggnaderna ännu
icke befinna sig i det skick, att de kunna vederbörligen avsynas och
Nionde huvudtiteln.
319
godkännas, ägna hela sin arbetskraft åt att bryta och uppodla mark för [20.]
att erhålla någon avkastning av jorden och därigenom de nödvändigaste
medlen till sitt livsuppehälle. Följden av att byggnadsarbetena sålunda
avbrytas, medan husen ännu befinna sig i halvfärdigt skick, är givetvis,
att vederbörande icke, kanske på mycket länge, kunna komma i åt¬
njutande av någon del av statsbidraget och därigenom mången gång
råka i ett ekonomiskt betryck, som måhända med ändamålsenligare
bestämmelser i fråga om ordningen för statsbidragets utbetalande icke
behövt komma i fråga. I likhet med motionären håller riksdagen före,
att en avsevärd lättnad skulle beredas vederbörande torp- och lägenhets-
innehavare, därest nu ifrågavarande bestämmelser ändrades därhän, att
statsbidraget, åtminstone till någon del, finge utbetalas i mån av arbetets
fortgång, oavsett huruvida någon av byggnaderna ännu blivit behörigen
godkänd eller huruvida den föreskrivna odlingsskyldigheten helt fullgjorts.»
»Då emellertid motionärens förslag avser och av formella skäl
allenast kunnat avse beredande av dylik förmån åt skogstorparna, men
i sakens natur torde ligga, att innehavare av odlingslägenheter i före¬
varande hänseende icke böra bliva sämre ställda än dessa, samt härtill
kommer, att ett stadgande med den av motionären föreslagna innebörden
torde nödvändiggöra närmare bestämmelser rörande ordningen för och
kontrollen över statsbidragens utbetalande, har riksdagen, som efter
vad ovan sagts visserligen till fullo sympatiserar med motionärens tanke¬
gång, likväl icke ansett sig kunna bifalla motionen, sådan densamma
föreligger, utan funnit sig böra inskränka sig till att, med antagande
av Eders Kungl. Maj:ts förslag oförändrat, i anledning av motionen
hos Eders Kungl. Maj:t anhålla om utarbetande av sådan ändring i
gällande föreskrifter i fråga om ordningen för utbetalande av statsbidrag
åt skogstorpare och lägenhetsinnehavare, att detsamma må åtminstone
delvis kunna i mån av byggnads- och odlingsarbetets fortgång till
vederbörande utbetalas, oberoende därav att varken uthus- eller man¬
byggnad blivit färdig och behörigen godkänd eller föreskrivet odlings¬
arbete helt fullgjorts.»
Sedan domänstyrelsen den 17 oktober 1913 erhållit befallning att Domän-
uppgöra och inkomma med förslag till den av riksdagen sålunda ifråga- *hjre ,en
satta ändringen i gällande föreskrifter, har domänstyrelsen i skrivelse
den 16 december 1913 anfört huvudsakligen följande.
Domänstyrelsen ansåge sig böra vitsorda de av förenämnde motionär
i riksdagen gjorda uttalanden beträffande svårigheterna tör de oftast
helt obemedlade torparna och lägenhetsinnehavarna att kunna fullgöra
320
Nionde huvudtiteln.
20.] dem åliggande byggnads- och odlingsskyldigheter utan en sedermera
tryckande skuldsättning, därest icke tillfälle bereddes dem att under
arbetets gång erhålla del av det dem tillförsäkrade statsbidraget.
Nu föreliggande, av riksdagen gjorda uttalande, avseende förslag
till ytterligare ändring i fråga om ordningen för statsbidragets ut¬
betalande, innebure dels rätt för lägenhetsinnehavare och skogstorpare
att utbekomma viss del av statsbidraget, oavsett huruvida någon av
byggnaderna ännu blivit behörigen godkänd eller huruvida de före¬
skrivna odlingsskyldigheterna helt. fullgjorts, dels möjlighet för dem
att erhålla statsbidraget i ett flertal poster.
Styrelsen ansåge lika med riksdagen, att en sådan ändrad ordning
beträffande statsbidragens utbetalande skulle vara ägnad att skaffa lägenhets-
innehavarna och skogstorparna en ofta välbehövlig hjälp under de första
strävsamma åren. Eu synpunkt, som emellertid i detta sammanhang ej
borde lämnas obeaktad, vore det allmännas fordran på att statsbidraget
verkligen komme till avsedd nytta. Redan med nu gällande bestäm¬
melser på området hade nämligen ej sällan inträffat, att, sedan skogs¬
torp eller odlingslägenhet efter ansökan upplåtits och torparen eller
innehavaren utfört en del av de föreskrivna arbetena, såsom lägenhetens
delvisa avröjande, avverkande och framforslande av byggnadsvirke,
uppförande av provisorisk byggnad med mera, innehavaren övergivit
det påbörjade arbetet, varvid det avverkade virket blivit liggande och
efter en del år — innan bestämt besked kunnat från innehavaren erhållas,
huruvida han ämnade fortsätta med arbetet eller avstode från kontraktet
— tagit skada av röta. Sedermera, när kontraktet avträtts, hade hänt,
att ej någon, som vore villig övertaga lägenheten, anmält sig, måhända
på grund av torpets eller lägenhetens avlägsna läge eller av annan
orsak. Genom ett på sådant sätt utfört arbete hade kronan således icke
tillförts något gagn, utan tvärtom tillskyndats skada genom skogens
undanröjande samt byggnadsvirkets förstörande eller åtminstone avse¬
värda nedsättande i värde. Hade dessutom torparen eller innehavaren
i mån av arbetets fortgång bekommit emot det utförda arbetet svarande
del av statsbidraget, skulle sådan del hava utbetalats utan motsvarande
gagn för det allmänna. På det att ett sådant förfarande, som sålunda
omförmälts, icke måtte premieras och till förhindrande av att statsmedel
skulle utbetalas utan att säkerhet förefunnes för att därmed åstad¬
kommes för avsett ändamål verklig nytta, ansåge styrelsen det böra
bestämmas, att någon del av statsbidraget icke finge utbetalas, med
mindre värdet å det verkställda arbetet med odling eller uppförande av
sådan byggnad, som efter fullbordande skulle kunna godkännas såsom
Nionde huvudtiteln.
321
lägenhetens manbyggnad eller uthus, uppgått till sådant belopp, att
det kunde finnas antaglighet för att innehavaren komme att fullborda
föreskrivna arbeten eller, om han därefter övergåve arbetet, annan person
kunde vara villig övertaga lägenheten i befintligt skick på återstående
år mot skyldighet att utföra resterande arbeten och med rättighet att
enligt fastställda grunder erhålla den del av statsbidraget, som då ännu
icke utbetalats. Jämväl syntes böra fordras, att icke besväret med av¬
syning å verkställt arbete skulle ökas i oskälig grad.
Nu anförda synpunkter syntes styrelsen böra föranleda,
l:o) att, på sätt i berörda riksdagsmotion ifrågasatts, högst a/3 av
statsbidraget finge utbetalas innan lägenheten blivit, så till byggnader
som odling, slutligen avsynad och godkänd;
2:o) att utbetalning av andel utav statsbidraget skulle göras be¬
roende av förhållandet mellan värdet av fullgjort arbete, å ena, samt
värdet av samtliga föreskrivna arbeten, å andra sidan, antingen så att
detta förhållande bleve direkt normerande för utbetalningens storlek,
dock att rätt till utbekommande av dylik andel skulle inträda först efter
det V10 av samtliga arbeten utförts (alternativ I), eller ock så att rätten
till utbekommande av andel skulle inträda först efter det arbete, mot¬
svarande viss del, exempelvis Vio, av värdet utav samtliga arbeten full¬
gjorts, samt att utbetalningens storlek ställdes i visst förhållande till
värdet av därutöver fullgjorda arbeten, exempelvis sålunda att inne¬
havaren skulle äga utbekomma ett belopp, motsvarande hälften av samma
värde (alternativ II); och
3:o) att besiktning för utrönande av värdet utav fullgjorda arbeten
ej finge påkallas oftare än en gång varje år.
Allt efter som alternativ I eller alternativ II under 2:o) härovan
syntes ändamålsenligare, borde 15:de punkten i oftanämnda 1909 års
kungörelse erhålla viss av styrelsen föreslagen lydelse.
Enligt styrelsens förmenande kunde båda dessa alternativ anses
tillgodose såväl innehavarens berättigade anspråk på förbättrade villkor
beträffande^ statsbidragets tillgodonjutande, som ock det allmännas in¬
tressen. Under antagande av ett värde utav/samtliga arbeten av 2,500
kronor skulle de i praktiken ställa sig på följande sätt.
[20.]
Bihang till senare riksdagens protokoll 1D14 1 sand
41
322
Nionde huvudtiteln.
Fullgjort arbete Utbetalning
enligt enligt
alternativ I alternativ II
250
|
- = Vio
|
75
|
- -
|
—
|
500
|
- =75
|
150
|
— 125
|
—
|
750
|
- === 8/l0
|
225
|
— 250
|
—
|
1,000
|
- — */fi
|
300
|
— 375
|
—
|
1,250
|
_ _ 1/
|
375
|
— 500
|
—
|
1,500
|
— = 7.5
|
450
|
— 500
|
—
|
1,750
|
- = Vlo
|
500
|
— 500
|
—
|
2,000
|
= 7.5
|
500
|
— 500
|
—
|
2,250
|
- = 7i.
|
500
|
— 500
|
—
|
2,500
|
— = färdigt
|
750
|
— 750
|
—
|
Skiljaktigheten mellan de båda alternativen i det anförda exemplet
visade sig således bestå däri, att enligt alternativ I rättigheten att utfå
någon del av statsbidraget inträdde tidigare än enligt alternativ II, att
emellertid redan vid fullgjort arbete till 8/io av samtliga arbetena bidrags-
delen vore större enligt alternativ II än enligt alternativ I, samt att
rätten att utfå 2/s av statsbidraget inträdde enligt alternativ II vid till
hälften fullgjort arbete, medan samma rätt enligt alternativ I inträdde,
när arbetena blivit till */s fullgjorda.
Enligt vad som läge i sakens natur och jämväl erfarenheten be¬
styrkt, vore de första åren för innehavare av odliugslägenheter bekymmer¬
sammast, och följaktligen vore dessa just under denna tid i största behov
av andel i statsbidraget. Emellertid förekomme under samma tid de
flesta fall av övergivande utav lägenhet från innehavares sida. Enligt
det anförda exemplet framträdde de båda alternativens inbördes före¬
träden sålunda. För alternativ I talade dels, ur innehavarens synpunkt,
att han förr skulle komma i åtnjutande av statsbidrag och dels, ur det
allmännas synpunkt, att faran för förlust i händelse av lägenhetens över¬
givande vid en tidpunkt, då arbetena vore till mer än V4, men mindre
än */s fullgjorda, skulle i högre mån neutraliseras. För alternativ II
åter talade dels, ur innehavarens synpunkt, att han tidigare komme i
åtnjutande av en större del utav statsbidraget, och dels, ur det allmännas
synpunkt, att faran för förlust i händelse av lägenhetens övergivande,
innan arbetena vore till 1U fullgjorda, i större grad undanröjdes.
Särskilt ur synpunkten av det allmännas säkerhet ville styrelsen
för sin del förorda det med alternativ I betecknade förslaget.
Vad sålunda föreslagits borde enligt styrelsens förmenande jämväl
i tillämpliga delar komma till användning beträffande ej mindre lägen-
Nionde huvudtiteln.
323
heter, som före förslagets ikraftträdande upplåtits enligt 1909 års kun¬
görelse, än ock skogstorp, som upplåtits enligt äldre författningar.
Under erinran hurusom det ej sällan inträffade, att till upplåtande
enligt 1909 års kungörelse lämplig lägenhet redan, då fråga härom
uppkomme, vore antingen försedd med åbyggnad, som i förefintligt skick
eller efter reparation kunde användas, eller ock delvis uppodlad, har
styrelsen vidare framhållit, att, då lägen hets inne!) avarna i avseende på
de dem tillkommande förmåner syntes böra ställas så vitt möjligt lika,
härav borde föranledas dels bestämmelse, att den i 15 mom. omtörmälda
ägovidd jord av minst en hektar, som skulle såsom villkor för utfående
av statsbidraget vara bruten och försvarligt hävdad såsom åker, borde
hava brutits och såsom åker hävdats efter det upplåtandet ägt rum, dels
ock möjlighet till jämkning av statsbidragets belopp, i vilket senare
avseende styrelsen ville föreslå ett tillägg till nämnda moment.
Under åberopande av vad sålunda framhållits har domänstyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte i proposition till riksdagen föreslå,
dels att de föreskrifter, som av 1909 års riksdag meddelats att
lända till efterrättelse vid upplåtande av odlingslägenheter å krono-
parker och överloppsinarker i de sex nordligaste länen, måtte, i den mån
samma föreskrifter återfunnes i 15 och 19 mom. av kungörelsen den 18
juni 1909 — beträffande sistnämnda mom. med den ändrade lydelse det
erhållit i kungörelsen den 17 oktober 1913 — erhålla följande ändrade
lydelse, att gälla från tid, som av Kungl. Maj:t bestämdes:
15. Lägenhetsinnehavaren skall äga rätt att av allmänna medel
i odlingshjälp erhålla 750 kronor. Härav må lägenhetsinnehavaren
utbekomma intill två tredjedelar i mån han å lägenheten utför bestämda
byggnads- och odlingsarbeten, skolande såsom villkor härför gälla att
lägenhetsinnehavaren varje gång ej må uppbära högre belopp än som
vid jämförelse mellan värdet av fullgjorda arbeten, å ena, samt samman¬
lagda värdet av samtliga föreskrivna arbeten, å andra sidan, och efter
avdrag av tilläventyrs lyftad andel finnes böra anses intjänat, att
berörda förhållande skall genom besiktning, som likväl ej må påkallas
oftare än eu gång varje år, av jägmästaren utrönas, samt att rätt till
utbekommande av andel utav odlingshjälpen icke skall föreligga, med
mindre samma andel uppgår till lägst 75 kronor. Återstodeu av odlings¬
hjälpen skall till lägenhetsinnehavaren utbetalas, då lägenhetens uthus-
och manbyggnader äro färdiga och godkända samt minst eu hektar
jord, som' vid tiden för lägenhetens upplåtande varit ouppodlad, är
bruten och försvarligt hävdad såsom åker.
År vid upplåtandet lägenheten bebyggd med kronan tillhörigt hus,
[20.]
324
Nionde huvudtiteln.
[20.] som finnes kunna antingen i förefintligt skick eller ock efter reparation
eller tillbyggnad godkännas såsom åbyggnad å lägenheten, må på domän¬
styrelsen ankomma att vid upplåtelsen bestämma skälig nedsättning uti
odlingshjälpens belopp.
19. Innehavare av skogstorp, som väl hävdat detsamma, skall
äga att vid utgången av löpande fardagsår erhålla torpet på arrende
under femtio år med rätt att tillgodonjuta enligt föregående upplåtelse
möjligen återstående frihetsår.
Har innehavare av skogstorp erhållit torpet på arrende under femtio
år, skall han äga rätt att av allmänna medel erhålla — utöver honom
jämlikt äldre bestämmelser tillkommande statsbidrag å 500 kronor —
ytterligare 250 kronor eller sålunda tillhopa 750 kronor. Av sistnämnda
belopp skall, i den mån detsamma icke redan uppburits, utbetalas intill
två tredjedelar i mån han å lägenheten utför bestämda byggnads- och
odlingsarbeten samt återstoden, då lägenhetens uthus- och manbyggnader
aro färdiga och godkända samt minst en hektar jord, som vid tiden för
innehavarens tillträde varit ouppodlad, är bruten och försvarligt hävdad
såsom åker.
Beträffande arrende, som i detta mom. avses, skola i fråga om
sätt och villkor för odlingshjälpens utbetalande ävensom i övrigt uti
tillämpliga delar lända till efterrättelse de bestämmelser, som i denna
kungörelse meddelats angående odlingslägenheter; ägande domänstyrelsen
att i fråga om upplåtelsevillkoren föreskriva erforderliga jämkningar,
dels att vad i 15:de punkten funnes stadgat om sätt och villkor
för odlingshjälpeus utbetalande måtte vinna tillämpning jämväl beträffande
odlingslägenheter, som tidigare upplåtits enligt kungörelsen den 18 juni
1909,
dels ock att innehavare av skogstorp, som upplåtits antingen jäm¬
likt nådiga brevet till domänstyrelsen den 29 maj 1891 angående upp¬
låtande av odlingslägenheter å kronoparker i Norrbottens län eller jäm¬
likt kungörelsen den 27 maj 1904 angående upplåtande av odlingslägeu-
heter å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens län, måtte, där han
ej erhållit torpet på arrende, med iakttagande av härovan föreslagna
regler . äga att av honom tillkommande statsbidrag å 500 kronor upp¬
bära, i den män. detsamma icke uppburits, intill två tredjedelar allt
efter som föreskrivet arbete med torpets bebyggande fortginge och åter¬
stoden, då torpets åbyggnader vore färdiga och godkända.
Slutligen har styrelsen anfört följande.
Genom beslut den 25 februari 1910 hade Kung], Maj:t förordnat,
att ej mindre sådan byggnadsersättning, som jämlikt nådiga brevet den
Nionde huvudtiteln.
325
29 maj 1891 och kungörelsen den 27 maj 1904 i vissa fall tillkomme [20.]
skogstorpare å kronoparker i Norrbottens och Västerbottens län, och
som ditintills på rekvisition av domänstyrelsen utan ordnats av stats¬
kontoret, än även sådan odlingshjälp, varom förmäldes i kungörelsen
den 18 juni 1909 angående upplåtande av odlingslägenheter å krono¬
parker och överloppsmarker i de sex nordligaste länen, skulle därefter
på rekvisition av domänstyrelsen utanordnas av Kungl. Maj:ts veder¬
börande befallningshavande under titel »förskott att av statskontoret hos
Kungl. Maj:t anmälas till ersättande».
Därest nu ifrågavarande bidrag av statsmedel till bebyggande och
uppodlande av skogstorp och odlingslägenheter skulle utbetalas i enlig¬
het med vad av domänstyrelsen nu föreslagits, syntes desamma böra
utbetalas av vederbörande jägmästare av omhänderhavande medel samt
årligen särskilt redovisas. Den befattning med beloppens utanordnande,
som hittills ålegat Kungl. Maj:ts befallningshavande och statskontoret,
syntes under angivna förhållanden böra upphöra, och borde det i
stället tillkomma domänstyrelsen att vid respektive års utgång hos Kungl.
Magt anmäla beloppen till ersättande samt för sådant ändamål lämna
uppgift å desamma.
I utlåtande den 19 mars 1914 har statskontoret förklarat sig icke statskontoret.
hava något att erinra mot domänstyrelsens förslag, att i fråga om villkoren
för odlingshjälpens utbekommande skulle tillämpas det i styrelsens skri¬
velse åberopade alternativ I. Om emellertid den av domänstyrelsen
föreslagna formuleringen skulle befinnas icke tillräckligt klart angiva
förslagets innebörd, ville statskontoret ifrågasätta viss i statskontorets
utlåtande angiven lydelse för stadgandet. I fråga om sättet för medlens
utbetalande ansåge statskontoret i likhet med domänstyrelsen, att detta
bestyr lämpligen kunde överflyttas från länsstyrelserna till vederbörande
jägmästare med redovisning inför domänstyrelsen. I sådant fall syntes
förskottets anmälande hos Kungl. Maj:t till ersättande givetvis böra
ankomma på domänstyrelsen.
Emellertid ansåge sig statskontoret böra i detta sammanhang erinra
om vad statskontoret i sitt den 2 januari 1914 avgivna utlåtande an¬
gående förskottens budgettekniska behandling uttalat rörande önskvärd¬
heten av att, i den utsträckning lämpligen ske kunde, å riksstaten måtte
anvisas förslagsanslag, varå sådana utgifter, som för närvarande bestredes
under förskottstitel, kunde direkt avföras. Beträffande nu ifrågavarande
odlingshjälp syntes något hinder ej möta för att göra detta önskemål
gällande. Då de belopp, som för ändamålet av vederbörande länsstyrelser
326
Monde huvudtiteln.
[20.] utanordnats under de senaste åren, utgjorde för år 1910 12,500 kronor,
för år 1911 27,500 kronor, för år 1912 20,000 kronor och för år 1913
18,250 kronor, syntes ett dylikt förslagsanslag, vilket borde upptagas å
ordinarie stat under nionde huvudtiteln och ställas till domänstyrelsens
disposition, kunna beräknas till 20,000 kronor.
Då emellertid — anför statskontoret vidare — utgifterna under
nionde huvudtiteln för år 1915 redan blivit av riksdagen reglerade,
syntes de belopp, som intill samma års slut kunde komma att i enlighet
med vad förut föreslagits genom vederbörande jägmästare utbetalas, böra
av domänstyrelsen hos Kungl. Maj:t anmälas till ersättande, varemot
stal skontoret hemställde, att för ifrågavarande utgifters bestridande från
och med år 1916 måtte å riksstaten uppföras ett förslagsanslag å
20,000 kronor.
Departementa- De förmåner, som riksdagen genom sin anhållan i omförmälda
chefen. skrivelse år 1913 avsett att ytterligare bereda innehavare av skogstorp
och odlingslägenheter i de sex nordligaste länen genom ändrade regler
i fråga om ordningen för utbetalande av odlingshjälpen, synas för dessa
personer kunna vara av ganska stor betydelse. Då det därjämte utan
svårighet synes kunna låta sig göra att anordna förfaringssättet sålunda,
att det varken medför avsevärd risk för statsverket i form av ändamåls-
löst utgivna medel eller blir för den personal, som skall ombesörja
besiktning och avsyning, allt för betungande, vill jag gärna tillstyrka,
att de ifrågasatta förmånerna beviljas.
I fråga om det lämpligaste beräkningssättet för de belopp av bi¬
draget, som må kunna utfås under arbetets gång, ansluter jag mig till
det av domänstyrelsen med I betecknade alternativet, vilket förordats
såväl av denna styrelse som av statskontoret. Bestämmelserna härom
torde böra avfattas i enlighet med statskontorets förslag. I övrigt synes
domänstyrelsens förslag kunna godkännas med vissa smärre redaktions-
förändringar.
1 likhet med domänstyrelsen och statskontoret anser jag, att be¬
styret med utbetalande av nu ifrågavarande statsbidrag bör överflyttas
till jägmästarna, vilket också i sin mån är ägnat att förenkla förfarings¬
sättet och därigenom medföra viss fördel för lägenhetsinnehavarna. i
I statskontorets förslag att det nuvarande systemet för medlens
beredande, nämligen deras utbetalande under förskottstitel och därefter
skeende anmälan till ersättande av riksdagen, måtte utbytas mot an¬
visande av ett särskilt förslagsanslag för detta ändamål, får jag instämma,
liksom jag även i likhet med statskontoret anser detta anslags belopp
Nionde huvudtiteln.
327
lämpligen böra bestämmas till 20,000 kronor. Däremot kan jag icke
finna det erforderligt att, såsom statskontoret ifrågasatt, denna förändring-
skall inträda först med år 1916. Statskontoret bar för detta förslag
anfört såsom skäl, att utgifterna under nionde huvudtiteln för år 1915 redan
skulle blivit av riksdagen reglerade. Detta kan dock icke anses vara
förhållandet. De beslut i detta avseende, den i januari år 1914 började
riksdagen fattat före sin upplösning, anmälde riksdagen i skrivelse den
2 mars 1914, men dessa beslut gälla endast vissa av Kungl. Maj:t under
nämnda huvudtitel gjorda framställningar ävensom åtskilliga motioner.
Beträffande de Kungl. Maj:ts framställningar, som icke behandlas i nämnda
skrivelse, fattade riksdagen icke beslut före upplösningen. Någon riks¬
stat för år 1915, avseende utgifterna under nionde huvudtiteln, blev än
mindre antagen. Det lärer därför vara obestridligt, att i det nya förslag-
till reglering av nionde huvudtitelns utgifter för år 1915, som bör fram¬
läggas för den nu sammanträdande riksdagen, även nya anslagsäskanden
kunna upptagas. Jag anser, att så bör ske i nu ifrågavarande fall.
På grund av vad jag sålunda anfört får jag framlägga följande
förslag till ändrad lydelse av 15 och 19 mom. i gällande bestämmelser
angående upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker och överlopps-
marker i de sex nordligaste länen:
15. Lägenhetsinnehavaren skall äga rätt att av allmänna medel i
odlingshjälp erhålla 750 kronor. Härav må lägenhetsinnehavaren under
arbetets fortgång utbekomma intill två tredjedelar i den mån han vid
av vederbörande jägmästare hållen besiktning befinnes hava å lägenheten
utfört föreskrivna byggnads- och odlingsarbeten, med iakttagande härvid
att lägenhetsinnehavaren varje gång ej må uppbära större andel av hela
odlingshjälpen, än som med inberäknande av vad förut kan hava lyftats
motsvarar den andel, de fullgjorda arbetenas värde utgör av beräknade
värdet av samtliga föreskrivna arbeten, att dylik besiktning ej må av
lägenhetsinnehavaren påkallas oftare än en gång varje år, samt att sådana
utbetalningar ej må ske i mindre poster än 75 kronor varje gång.
Återstoden av odlingshjälpen skall utbetalas till lägenhetsinnehavaren,
då lägenhetens uthus- och manbyggnader äro färdiga och godkända
samt minst en hektar jord, som vid tiden för lägenhetens upplåtande
varit ouppodlad, är bruten och försvarligt hävdad såsom åker.
År vid upplåtandet lägenheten bebyggd med kronan tillhörigt hus,
som finnes kunna antingen i förefintligt skick eller ock efter reparation
eller tillbyggnad godkännas såsom åbyggnad å lägenheten, må på domän-
328
Nionde huvudtiteln.
[20.] styrelsen ankomma att vid upplåtelsen bestämma skälig nedsättning i
odlingshjälpens belopp.
19. Innehavare av skogstorp, som väl hävdat detsamma, skall
äga att vid utgången av löpande fardagsår erhålla torpet på arrende
under femtio år med rätt att tillgodonjuta enligt föregående upplåtelse
möjligen återstående frihetsår.
Har innehavare av skogstorp erhållit torpet på arrende under
femtio år, skall han äga rätt att av allmänna medel erhålla — utöver
honom jämlikt äldre bestämmelser tillkommande statsbidrag å 500 kronor
— ytterligare 250 kronor eller sålunda tillhopa 750 kronor. Av sist¬
nämnda belopp skall, i den män detsamma icke redan uppburits, utbetalas
intill två tredjedelar i mån som föreskrivna byggnads- och odlingsarbeten
utföras å lägenheten samt återstoden, då lägenhetens uthus- och man¬
byggnader äro färdiga och godkända samt minst en hektar jord, som
vid tiden för innehavarens tillträde varit ouppodlad, är bruten och för¬
svarligt hävdad såsom åker.
Beträffande arrende, som i detta mom. avses, skola i fråga om
sätt och villkor för odlingshjälpens utbetalande ävensom i övrigt i till-
lämpliga delar lända till efterrättelse de bestämmelser, som i denna kun¬
görelse meddelats angående odlingslägenheter; ägande domänstyrelsen
att i fråga om upplåtelsevillkoren föreskriva erforderliga jämkningar.
Jag hemställer nu, att Eders Ivungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels besluta,
att de föreskrifter, som av riksdagen åren 1909
och 1913 meddelats att lända till efterrättelse vid
upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker och
överloppsmarker i de sex nordligaste länen, må, i den
mån samma föreskrifter återfinnas i 15 och 19 mom.
av kungörelsen i ämnet den 18 juni 1909 med änd¬
ringar enligt kungörelsen den 17 oktober 1913, erhålla
den av mig här ovan föreslagna ändrade lydelse;
att de ändrade föreskrifterna må gälla från tid,
som bestämmes av Kungl. Maj: t och, vad angår före¬
skriften i 15 mom. om sätt och villkor för utbetalande
av odlingshjälp, tillämpas jämväl beträffande odlings¬
lägenheter, som upplåtits innan de nya föreskrifterna
blivit gällande; samt
att innehavare av skogstorp, vilken ej erhållit
Nionde huvudtiteln.
329
torpet på arrende, skall äga att, med iakttagande av
de i 15 mom. föreslagna regler, av det honom till¬
kommande statsbidrag å 500 kronor uppbära, i den
mån detsamma icke redan uppburits, intill två tredje¬
delar allt efter som föreskrivet arbete med torpets be¬
byggande fortgår och återstoden, då torpets åbygg¬
nader äro färdiga och godkända;
dels och för odlingshjälp till innehavare av skogs¬
torp och odlingslägenheter å kronomark i de sex nord¬
ligaste länen å ordinarie stat under nionde huvudtiteln
uppföra ett förslagsanslag av ..................kronor 20,000.
4. Belöningar för rovdjurs dödande, oförändrat
ordinarie förslagsanslag ...................................................... kronor 38,000.
5. Anordnande av jordförmedlingsbyråer för
egnahemsrörelsen, av riksdagen å extra stat för år
1915 anvisat anslag ........................................... kronor 20,000.
6. Insamlande av jordbruksstatistiska uppgifter
genom lokalundersökningar, av riksdagen å extra stat
för år 1915 anvisat anslag.................................................. kronor 25,000.
7. Befrämjande av avsättningen i främmande
länder av alster av svenska lantbruket och dess bi¬
näringar samt fiskerinäringen, av riksdagen å extra
stat för år 1915 anvisat anslag.......................................... kronor 29,000.
8. Sveriges deltagande uti internationella lant¬
bruksinstitutet i Rom, av riksdagen å extra stat för
år 1915 anvisat anslag .......................... kronor 7,000.
9. Ersättning till hushållningssällskapen för till
statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel, av
riksdagen beslutat ordinarie anslag .................................... kronor 2,100,000.
10. Täckande av vissa, av statskontoret för¬
skottsvis bestridda utgifter, av riksdagen å extra stat
för år 1915 anvisat anslag ................................................ kronor 144,244.
11. Rese- och traktamentspenningar, av riks¬
dagen beslutat ordinarie förslagsanslag............................ kronor 150,000.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 42
330
Nionde huvudtiteln.
[21.]
Trycknings¬
kostnader.
(ordinarie
anslag.)
12. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.,
oförändrat ordinarie förslagsanslag...................................
13. Extra utgifter, oförändrat ordinarie reserva¬
tionsanslag .................................................................................
14. Extra lönetillägg för innevarande år åt en
del tjänstemän och betjänte vid under jordbruksdeparte¬
mentet lydande verk och stater, av riksdagen å extra
stat för år 1915 anvisat förslagsanslag .......!..................
kronor 60,000.
kronor 10,000.
kronor 5,000.
15. Tryckningskostnader.
Till tryckningskostnader är å ordinarie stat uppfört ett förslags¬
anslag av 32,103 kronor.
För jämnande av huvudtitelns slutsumma torde detta anslag böra
höjas med 17 kronor, och hemställer jag fördenskull, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att höja förslagsanslaget till tryckningskostnader
från ..................................................... kronor 32,103
med ..................................................... ® 17
till......................................................... » 32,120.
Av nionde huvudtitelns ordinarie anslag, som för innevarande år
uppgå till................................................................................ kr. 5,414,645: —
har riksdagen enligt anmälda beslut redan höjt
följande anslag, nämligen:
till befrämjande i allmänhet
|
av jordbruk och lånt-
|
|
mannanäringar ...............
|
med
|
kr.
|
40,000: —
|
»
|
undervisningsanstalter för
|
|
|
|
|
• jordbruk och lantmanna-
|
|
|
|
|
näringar..........................
|
»
|
»
|
33,800: —
|
»
|
hästavelns förbättrande......
|
»
|
|
78,350: —
|
|
veterinärundervisningen......
|
»
|
|
92,800: —
|
|
fattigvården i allmänhet ...
|
»
|
»
|
90,000: —
|
y>
|
rese- och traktamentspen-
|
|
|
|
|
ningar ...............................
|
|
»
|
50,000: —
|
transport kr. 384,950: — kr. 5,414,645: —
Nionde huvudtiteln.
331
transport kr. 384,950: — kr. 5,414,645: —
varjämte riksdagen under denna
huvudtitel uppfört ett nytt
ordinarie anslag till ersätt¬
ning till hushållningssällska¬
pen för till statsverket in¬
dragna bränn vinsförsäljnings-
medel......................................... med » 2,100,000: —
tillhopa kr. 2,484,950: —.
Vid bifall till de av mig här¬
ovan framställda förslag komma
följande ordinarie anslag att höjas,
nämligen
till lantbrukssty-
relsen............med kr. 22,300: —
» lantbruksin-
genjörer och
deras biträ¬
den ............... » »
» Sveriges geo¬
logiska un¬
dersökning » »
» trycknings¬
kostnader ... » »
varjämte å
denna huvud¬
titel skulle
komma attupp-
föras nya ordi¬
narie anslag:
till skogshög-
skolan och
statens skogs-
försöksanstalt » ))
» odlingshjälp
åt innehavare
av skogstorp
och odlings-
lägenheter... » »
tillhopa kr. 215,409: —.
transport kr. 215,409: — kr. 2,484,950: — kr. 5,414,645: —
10,100: —
21,330: —
17: —
141,662:
20,000
332
Nionde huvudtiteln.
transport kr. 215,409: — kr. 2,484,950: — kr. 5,414,645: —
Däremot skulle an¬
slaget till skogs-
undervisning och
skogshushållning i
allmänhet minskas
med........................ » 97,500:— » 117,909:—.
De ordinarie anslagen skulle alltså
inalles ökas med..............................kr. 2,602,859: — > 2,602,859: —
och sålunda för år 1915 komma att uppgå till ....... kr. 8,017,504: —
Å extra stat för år 1915 har riksdagen redan anvisat
anslag till sammanlagt belopp av kr. 5,799,379: —
Summan av de av mig nu tillstyrkta
extra anslag utgör ......................... » 367,817: — » 6,167,196: —
vadan huvudtitelns slutsumma skulle komma att
uppgå till...........................................................................kr. 14,184,700: —
och överstiga motsvarande summa för år 1914 ......... » 10,120,300: —
med.........................................................................................kr. 4,064,400: —
Statsrådets övriga ledamöter instämde i vad departementschefen
sålunda hemställt.
Hans Maj:t Konungen täcktes därtill lämna bi¬
fall; och skulle utdrag av detta protokoll överlämnas
till finansdepartementet såsom ledning vid författandet
av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behov.
Ur protokollet:
Herman Schlytern.
Nionde huvudtiteln.
333
Innehållsförteckning.
|
Ordinarie
|
Extra
|
|
|
anslag
|
anslag
|
Sid.
|
|
Kronor
|
Kronor
|
|
A. Departementet.
|
|
|
|
1. Departementschefen........................................
|
17,000
|
|
2
|
2. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts
|
|
|
|
kansli...........................................................
|
59,300
|
|
2
|
3. Provisorisk lönereglering................................
|
|
6,760
|
2
|
4. Extra kanslisekreterare ................................
|
|
5,050
|
2
|
5. Extra föredragande m. m............................
|
|
4,000
|
2
|
B. Lanthruksstyrelsen.
|
|
|
|
[1.] 1. Lanthruksstyrelsen ........................................
|
79,900
|
|
3
|
2. Ingenjörsbiträden ...........................................
|
|
3,500
|
66
|
G. Lanthushållningen.
|
|
|
|
1. Befrämjande i allmänhet av jordbruk och
|
|
|
|
lantmannanäringar.
|
|
|
|
a. Befrämjande i allmänhet av jordbruk och
|
|
|
|
lantmannanäringar ................................
|
412,450
|
|
66
|
[2.] b. Elektriska ledningar vid centralanstalten
|
|
|
|
för försöksväsendet på jordbruksområdet
|
|
14,500
|
67
|
[3.] 2. Lantbruksingenjörer och deras biträden.
|
101,900
|
|
69
|
3. Undervisningsanstalter.
|
|
|
|
a. Undervisningsanstalter för jordbruk och
|
|
|
|
lantmannanäringar ................................
|
637,300
|
|
87
|
b. Undervisningsmateriel för lantbruks- och
|
|
|
|
• mejeriinstitutet vid Alnarp....................
|
|
3,000
|
87
|
c. Hovbeslagsskola vid Alnarp ....................
|
|
3,500
|
87
|
d. Ändringsarbeten vid Alnarps veterinär-
|
|
|
|
institution ...............................................
|
|
3,100
|
87
|
334
Nionde huvudtiteln.
|
|
Ordinarie
|
Extra
|
|
|
|
anslag
|
anslag
|
Sid.
|
|
|
Kronor
|
Kronor
|
|
[4.] e.
|
Museibyggnad vid Alnarp ........................
|
|
20,950
|
87
|
f.
|
Utbildningskurser för kontrollassistenter
|
|
14,800
|
91
|
g-
|
Utbildningskurser för ladugårdsförmän ...
|
|
18,800
|
91
|
h.
|
Jordbrukskonsulenter ................................
|
|
62,500
|
91
|
i.
|
Yandringsrättare ........................................
|
|
36,000
|
91
|
j-
|
Stipendiat i boskapsskötsel och mejeri-
|
|
|
|
|
hushållning..............................................
|
|
1,500
|
92
|
k.
|
Fredrika-Bremer-förbundets lanthushåll-
|
|
|
|
|
ningsskola vid Rimforsa .......................
|
|
8,000
|
92
|
1.
|
Lanthushållningsskolan å Brogård............
|
|
5,500
|
92
|
4. Hästaveln.
|
|
|
|
a.
|
Hästavelns förbättrande ...........................
|
370,470
|
|
92
|
b.
|
Ersättning till statens hingstdepåer för
|
|
|
|
|
viss minskning i inkomster år 1914 . ..
|
|
20,100
|
92
|
c.
|
Extra personal vid Flyinge hingstdepå...
|
|
4,630
|
92
|
d.
|
Åtgärder för inhemska häststammar........
|
|
20,000
|
92
|
e.
|
Stamboksföring rörande hästar ................
|
|
10,000
|
92
|
5.
|
Boskapsskötsel m. m.
|
|
|
|
a.
|
Förekommande och hämmande av smitt-
|
|
|
|
|
samma sjukdomar bland husdjuren ....
|
50,000
|
|
93
|
b.
|
Statsinspektör över köttkontrollen............
|
|
5,600
|
93
|
c.
|
Karantänsanstalten i Haparanda för hus-
|
|
|
|
|
djur............................................................
|
|
750
|
93
|
d.
|
Avelscentra för nötboskap ........................
|
|
25,000
|
93
|
e.
|
Nötboskapsaveln i Norrbottens län ........
|
|
5,000
|
93
|
f.
|
Förekommande och hämmande av tu-
|
|
|
|
|
berkelsjukdomar hos nötkreaturen........
|
|
100,000
|
93
|
g-
|
Svinavelns höjande ...................................
|
|
40,000
|
93
|
h.
|
Fjäderfäavelns befrämjande........................
|
|
20,000
|
93
|
6. Lantbruksmöten.
|
|
|
|
|
Bidrag till kostnaderna för allmänna
|
|
|
|
|
lantbruksmöten........................................
|
|
7,500
|
94
|
|
Prisbelöningar vid allmänna lantbruks-
|
|
|
|
|
möten.......................................................
|
|
17,500
|
94
|
7. Redskapsprovningsanstalter ............................
|
|
21,000
|
94
|
Nionde huvudtiteln.
335
|
Ordinarie
|
Extra
|
|
|
anslag
Kronor
|
anslag
Kronor
|
Sid.
|
8. Kemiska stationer m. m.
|
|
|
|
a. Kemiska stationer ....................................
|
|
48,000
|
94
|
b. Kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norr-
|
|
|
|
bottens län................................................
|
|
13,750
|
94
|
9. Svenska mosskulturföreningen........................
|
|
50,000
|
94
|
10. Befrämjande av fröodlingen.
|
|
|
|
a. Frökontrollanstalter....................................
|
|
10,000
|
94
|
b. Befordrande av inhemsk fröodling............
|
|
20,000
|
94
|
c. Statskonsulent i fröodling .......................
|
|
6,500
|
95
|
d. Sveriges utsädesförening............................
|
|
66,000
|
95
|
11. Mindre jordbruket.
|
|
|
|
a. Höjande av det mindre jordbruket ........
|
|
270,000
|
95
|
b. Statskonsulent för det mindre jordbruket
|
|
6,500
|
95
|
c. Ordnad bokföring vid mindre jordbruk ...
|
|
15,000
|
95
|
12. Smörprovningar m. m.....................................
|
|
16,000
|
95
|
13. Vattenavtappningar m. m.
|
|
|
95
|
a. Norrländska avdikningsanslaget................
|
|
1,900,000
|
b. Allmänna avdikningsanslaget....................
|
|
450,000
|
95
|
14. Torvtillgångarnas tillgodogörande.
|
|
|
95
|
a. Torvingenjörer och torvassistent ............
|
|
27,000
|
b. Torvskola ...................................................
|
|
7,000
|
96
|
15. Husslöjden.
|
|
|
96
|
a. Befrämjande av husslöjden........................
|
25,000
|
|
b. Andre instruktör i husslöjd ....................
|
|
3,500
|
96
|
16. Lindring av fraktkostnader för kalk............
|
|
380,000
|
96
|
Fiskeriväsendet.
|
|
|
|
1. Fiskerinäringens understöd............................
|
111,000
|
|
96
|
2. Undervisningskurser i navigation för bohus-
|
|
|
|
länska fiskare................................................
|
|
1,400
|
96
|
3. Södra Sveriges fisker iförening........................
|
|
18,500
|
96
|
4. Hydrografisk-biologiska havsundersökningar.
a. Hydrografisk-biologiska undersökningar
|
|
|
|
av de Sverige omgivande haven............
|
|
30,100
|
96
|
b. Underhålls- och driftkostnad för fartyget
|
|
|
|
Skagerak....................................................
|
|
36,000
|
97
|
336
Nionde huvudtiteln.
|
|
Ordinarie
|
Extra
|
|
|
|
anslag
|
anslag
|
Sid.
|
|
|
Kronor
|
Kronor
|
|
|
c. Försäkring av fartyget Skagerak ............
|
|
5,200
|
97
|
[5.]
|
d. Hydrografisk-biologiska undersökningar i
|
|
|
|
|
Atlantiska oceanen ................................
|
|
11,000
|
97
|
|
5. Underhålls- och driftkostnad för fartyget
|
|
|
|
|
Eystrasalt ....................................................
|
|
8,500
|
98
|
|
6. Ett armerat ångfartygs stationerande vid
|
|
|
|
|
rikets kuster ................................................
|
|
33,000
|
98
|
|
7. Fiskehamnar....................................................
|
|
620,000
|
98
|
|
8. Fiskehamn vid Östra Torp............................
|
|
100,000
|
98
|
E. Skogsväsendet.
|
|
|
|
|
1. Skog sundervisning m. m.
|
|
|
|
|
a. Skogshögskolan och statens skogsför-
|
|
|
|
|
söksanstalt................................................
|
|
|
98
|
[6.]
|
I. Skogshögskolan ....................................
|
|
|
100
|
[7-]
|
II. Statens skogsförsöksanstalt ................
|
|
|
202
|
[8.]
|
Anslag ...................................................
|
141,662
|
|
217
|
[9.]
|
b. Skogsinstitutet ............................................
|
|
17,100
|
217
|
|
c. Personligt lönetillägg åt lektorn T. W.
|
|
|
|
|
Jonson ........................................................
|
|
500
|
217
|
[10.]
|
d. Resestipendier åt vissa lärare vid skogs-
|
|
|
|
|
högskolan ................................................
|
|
3,300
|
217
|
[11.]
|
e. Inventarier m. m. för skogshögskolan ....
|
|
135,000
|
218
|
[12.]
|
f. Inventarier in. m. för statens skogsför-
|
|
|
|
|
söksanstalt..............................................
|
|
40,100
|
227
|
[13.]
|
g. Skogsundervisning och skogshushållning
|
|
|
|
|
i allmänhet................................................
|
114,600
|
|
233
|
L14.]
|
h. Förberedande skogsskoloma vid Omberg
|
|
|
|
|
och Kloten................................................
|
|
8,667
|
247
|
|
i. Skogsodlingens befrämjande ....................
|
|
100,000
|
247
|
|
j. Skogsvårdsstyrelsemas verksamhet ........
|
|
67,500
|
247
|
|
2. Reglering av flottleder....................................
|
|
285,000
|
247
|
F. Lantmäteriväsendet.
|
|
|
|
|
1. Lantmäteristaien.
|
|
|
|
|
a. Lantmäteristaten ........................................
|
536,400
|
|
248
|
|
b. Lantmäteriundervisningen ........................
|
|
36,300
|
248
|
Nionde huvudtiteln.
337
|
Ordinarie
|
Extra
|
|
|
anslag
|
anslag
|
sid. :
|
|
Kronor
|
Kronor
|
1
1
|
c. Distriktslantmätares tjänsteresor m. m.
d. Reparation och renovation av kartor i
|
|
30,000
|
248
|
lantmäterikontoren i länen ..................
|
|
20,000
|
248 :
|
e. Nya registratur och arkivens ordnande i
|
|
|
1
|
lantmäterikontoren i länen ....................
|
|
10,000
|
00
CM
|
f. Inbindning av handlingar i lantmäteri-
|
|
|
|
kontoren i länen ..................................
|
|
5,000
|
248 i
|
g. Anskaffande till lantmäterikontoret i Umeå
|
|
|
|
av kopior av vissa kartor m. m........
|
|
9,000
|
248!
|
h. Skrivhjälp å lantmäterikontoren i länen
i. Försök med fotomekanisk reproduktion av
|
|
12,000
|
248;
|
lantmäterikartor ..................................
|
|
15,500
|
248
|
2. Skiften och avvittringar ................................
|
|
|
|
[15.] a. Statsbidrag till laga skifte i Ljungdalens by
|
|
|
249
|
b. Skiften och avvittringar............................
|
63,000
|
|
259
|
3. TJtflyttningshjålp efter skiften........................
|
50,000
|
|
259
|
6. Rikets allmänna kartverk.
|
|
|
|
1. Rikets allmänna kartverk ............................
|
340,800
|
|
259
|
2. Namngranskning ............................................
3. Instrument m. m. för kartverkets geodetiska
|
|
3,000
|
259 i
|
avdelning ...................................................
|
|
13,400
|
259
|
H. Geologiska och hydrografiska undersökningar.
|
|
|
|
1. Sveriges geologiska undersökning.
|
|
|
|
260 |
|
[16.] a. Sveriges geologiska undersökning ............
|
101,530
|
|
[17.] b. Fältarbeten m. m...........v........................
[18.] c. Ökade expenser för Sveriges geologiska
|
|
43,500
|
293
, 298 i
|
undersökning ............................................
|
|
8,800
|
d. Inredning i Sveriges geologiska undersök-
|
:
■
|
|
|
nings nybyggnad m. m.........................
|
|
97,700
|
; 301
|
e. Kostnader för transport av Sveriges geo-
|
|
|
|
logiska undersöknings samlingar m. m
|
|
8,675
|
301
|
2. Hydrografiska undersökningar.
|
|
|
|
[19.] a. Hydrografiska undersökningar av Sveriges
|
|
|
färskvatten...............................................
|
|
64,900
|
302
|
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt.
|
|
43
|
338
Nionde huvudtiteln.
|
Ordinarie
|
Extra
|
|
|
anslag
|
anslag
|
Sid.
|
|
Kronor
|
Kronor
|
|
I. V eterinärväsendet.
|
|
|
|
1. Veterinärundervisning sanstalter.
|
|
|
|
a. Veterinärundervisningen ............................
|
179,000
|
|
314
|
b. Statens veterinärbakteriologiska anstalt
|
|
38,520
|
314
|
2. Veterinär stat en................................................
|
232,500
|
|
314
|
J. Vägunderhållet och skjutsväsendet.
|
|
|
|
1. Vägunderhållet.
|
|
|
|
a. Bidrag till vägunderhållet på landet........
|
1,250,000
|
|
315
|
b. Kostnad för vägdelningar .......................
|
|
35,000
|
315
|
c. Understöd åt synnerligt betungade väg-
|
|
|
|
hållningsdistrikt........................................
|
|
150,000
|
315
|
2. Färjor och färjkarlar ....................................
|
379
|
|
315
|
3. Bidrag till skjutsentreprenader ...................
|
250,000
|
|
315
|
4. Gästgivares friheter ........................................
|
19,129
|
|
315
|
K. Fattigvård.
|
|
|
|
1. Fattigvården i Stockholm och landsorten
|
9,564
|
|
316
|
2. Fattigvården i allmänhet ............................
|
350,000
|
|
316
|
3. Svenska fattigvårdsförbundet........................
|
|
17,000
|
316
|
L. Diverse.
|
|
|
|
1. Ålderstillägg ....................................................
|
100,000
|
|
316
|
2. Odlingshjälp åt krononybyggare ................
|
4,500
|
|
316
|
[20.] 3. Odlingshjälp åt innehavare av skogstorp
|
|
|
|
och odlingslägenheter ................................
|
20,000
|
|
316
|
4. Belöningar för rovdjurs dödande ................
|
38,000
|
|
329
|
5. Jordförmedlingsbyråer för egnahemsrörelsen
|
|
20,000
|
329
|
6. Jordbruksstatistiken........................................
|
|
25,000
|
329
|
7. Befrämjande av avsättning i främmande län-
|
|
|
|
der av alster av svenska lantbruket och
|
|
|
|
dess binäringar samt fiskerinäringen........
|
|
29,000
|
329
|
8. Internationella lantbruksinstutet i Rom ....
|
|
7,000
|
329
|
9. Ersättning till hushållningssällskapen för till
|
|
|
|
statsverket indragna brännvinsförsäljnings-
|
|
|
|
medel ............................................................j
|
2,100,000
|
|
329
|
Nionde huvudtiteln.
339
|
Ordinarie |
|
Extra
|
|
|
anslag
|
anslag
|
Sid.
|
|
Kronor
|
Kronor
|
|
10. Ersättning för av statskontoret gjorda för-
|
|
|
|
skott ............................................................
|
|
144,244
|
329
|
11. Rese- och traktamentspenningar ................
|
150,000
|
|
329
|
12. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.
|
60,000
|
|
330
|
13. Extra utgifter ...............................................
|
10,000
|
|
330
|
14. Extra lönetillägg ............................................
|
|
5,000
|
330
|
[21.] 15. Tryckningskostnader........................................
|
32,120
|
|
330
|
Summa
|
8,017,504
|
6,167,196
|
|
Tionde huvudtiteln.
1
Tionde huvudtiteln.
Utdrag av 'protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 14
maj 1914.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Yennersten anförde:
I den till riksdagen den 14 januari 1914 avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov under år 1915 framlade Kungl.
Magt förslag till reglering av utgifterna under riksstatens tionde huvud¬
titel för sistnämnda år. I skrivelse den 3 mars 1914, nr 10, har riks¬
dagen anmält sina beslut i anledning av vissa av de sålunda gjorda
framställningarna ävensom åtskilliga inom riksdagen väckta motioner
rörande anslag under samma huvudtitel. Denna riksdagens skrivelse
anmäldes för Kungl. Maj:t den 2 april 1914, därvid Kungl. Maj:t
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 1
2
Tionde huvudtiteln.
godkände riksdagens beslut, i vad de skilde sig från vad Kungl. Maj:t
föreslagit, samt fattade övriga av skrivelsen föranledda beslut.
Emellertid innefattade statsverkspropositionen vissa punkter under
tionde huvudtiteln, i vilka fullständig utredning då ännu icke erhållits,
och därför föreslog Kungl. Maj:t i dessa punkter riksdagen att i avbidan
på kommande särskilda propositioner beräkna vissa belopp för de i
samma punkter avsedda ändamål. Sådana propositioner hunno dock
icke avlåtas till riksdagen före dess upplösning. Framställningar i flere
av dessa ämnen skola enligt Eders Kungl. Majrts beslut föreläggas in¬
stundande riksdag, varjämte Eders Kungl. Maj:t beslutat åtskilliga till
denna huvudtitel hörande nya framställningar.
Jag anhåller nu att få i ett sammanhang anmäla de frågor, som
tillhöra regleringen av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel för
år 1915, därvid jag, jämte det jag erinrar om nämnda av Kungl. Maj:t
beslutade framställningar, dels i behörig ordning angiver de ordinarie
anslag, beträffande vilka ändring icke ifrågasatts och beslut icke av
riksdagen meddelats, dels ock omförmäler de på regleringen av utgifterna
under nu ifrågavarande huvudtitel inverkande beslut, som riksdagen
redan anmält i ovanberörda skrivelse.
A. Det civila pensionsväsendet.
1. Pensionering av civila tjänstinnehavare, av sistlidna riksdag
höjt ordinarie förslagsanslag ................................................ kronor 1,550,000.
2. Förvaltningsbidrag till en ny änke- och pupillkassa för civil¬
staten, oförändrat ordinarie anslag .................................... kronor 35,000.
3. För gäldande av statens andel i kostnaden för pensionering
av extra provinsialläkare, oförändrat ordinarie förslags¬
anslag ............................................................................................. kronor 15,000.
4. För gäldande av statens andel i kostnaden för pensionering
av lasarettsläkare, oförändrat ordinarie förslagsanslag ... kronor 25,000. 5
5. Bidrag till sjuksköterskors pensionering, oförändrat ordinarie
förslagsanslag .............................................................................. kronor 6,700.
Tionde huvudtiteln.
3
6. Till bestridande av statens bidrag till pensionering av barn¬
morskor, oförändrat ordinarie förslagsanslag ..................... kronor 30,000.
7. Till gäldande av kostnaden för förvaltningen av barnmorskornas
pensionsanstalt, oförändrat ordinarie förslagsanslag, högst kronor 11,000.
8. Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, oförändrat ordinarie
förslagsanslag ....................................................................... kronor 101,000.
9. Till förbättring av pensioneringen från handelsflottans pensions¬
anstalt, av riksdagen på extra stat för år 1915 anvisat
förslagsanslag ......................................................................... kronor 31,000.
10. Till förbättring av pensioneringen inom de tre första klas¬
serna av handelsflottans pensionsanstalt, av riksdagen på extra stat för
år 1915 anvisat anslag ........................................................... kronor 31,000.
11. Bidrag till pensionering av änkor och barn efter lärare vid
allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m., oförändrat ordinarie
anslag ......................................................................................... kronor 144,554.
12. Bidrag till pensionering av den kvinnliga lärarpersonalen
vid enskilda läroanstalter, oförändrat ordinarie förslags¬
anslag .......................................................................................... kronor 68,000.
13. Bidrag till dövstumlärarnes pensionsanstalt, oförändrat ordi¬
narie förslagsanslag................................................................... kronor 35,000.
14. Bidrag till folkskollärares pensionering, oförändrat ordinarie
anslag............................................................................................ kronor 681,892.
15. Understöd åt vissa äldre behövande, med låg pension av¬
gångna folkskollärare och folkskollärarinnor, av riks¬
dagen för år 1915 anvisat extra anslag ............................. kronor 36,637.
16. Extra pensionsavgifter till folkskollärarnes pensionsinrättning,
av riksdagen på extra stat för år 1915 anvisat förslags¬
anslag ............................................................................................ kronor 104,000.
4
Tionde huvudtiteln.
17. Bidrag till folkskollärarnes änke- och pupillkassa, oförändrat
ordinarie anslag........................................................................ kronor 73,725.
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
18. Bidrag till folkskollärarnes änke- och pupillkassa.
[1.] (se bil. 1 vid detta prot., sid. 15)
mra^m riksdagen måtte, i avbidan på proposition angående omorganisa-
foiktkoiutrar- tion av folkskolinspektionen, å extra stat för år 1915
nes änke- och beräkna ett belopp av........................................................... kronor 2,700
pupillkassa. förstärkande av det under riksstatens tionde huvudtitel å ordinarie
stat uppförda anslaget å 73,725 kronor till bidrag till folkskollärarnes
änke- och pupillkassa.
19. Tillfälliga understöd åt pensionerade kronojägare, av riksdagen
på extra stat för år 1915 anvisat förslagsanslag.............. kronor 3,400.
20. Bidrag till kungl. hovkapellets pensionsinrättning, oförändrat
ordinarie anslag...... ................................................................ kronor 3,000.
21. Till bestridande av statsverket på grund av lagen angående
olycksfall i arbete åliggande utgifter för livräntor m. m., oförändrat
ordinarie förslagsanslag ......................................................... kronor 5,000.
B. Det militära pensions väsende t.
1. Ersättning till arméns pensionskassa för mistade löneinne-
hållningar, oförändrat ordinarie anslag................................. kronor 4,640.
2. Ersättning till arméns pensionskassa för nådårs- och begrav-
ningshjälpsbesparingar, oförändrat ordinarie anslag........ kronor 28,080. 3
3. Bidrag till pensionering av änkor och barn efter befäl och
underbefäl med vederlikar vid armén m. m., av sistlidna riksdag höjt
ordinarie anslag......................................................................... kronor 122,190.
Tionde huvudtiteln.
5
4. Förstärkande av det i 1914 års riksstat för sistnämnda ända¬
mål uppförda anslaget, av riksdagen på extra stat för år 1915 anvisat
nnslnn ............................................................................... kronor 738.
5. Extra anslag till upprätthållande av arméns pensionskassas
egen pensionering med fastställda pensionsbelopp samt till fyllnads¬
pensioner, av riksdagen på extra stat för år 1915 anvisat förslags¬
anslag ........................................................................................ kronor 3,300,000.
6. Tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare och veder¬
likar vid armén, av riksdagen å extra stat för år 1915 beviljat förslags¬
anslag ............................................................................................. kronor 22,000.
7. Vadstena krigsmanshuskassa,
narie anslag .................................................
oförändrat ordi-
.............................. kronor 243,640.
8. Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militär tjänstgöring, oförändrat ordinarie anslag... kronor 30,000.
på lantförsvarsdepartementets föredragning:
9. Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap.
(se bil. 2 vid detta prot., sid. 17)
att Riksdagen måtte i avbidan på den proposition, som kan komma
att avlåtas i ämnet, beräkna en ökning av det å ordinarie stat uppförda
anslaget till förhöjning i gratialen åt avskedat manskap
nu ... ............................ ... ................................................. kronor 294,000
mPH ....................... » 500,000
till...:::::.:::::::.:................................................................ » 794,000.
10. Tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare, av riksdagen
å extra stat för år 1915 anvisat anslag.............................. kronor 1,661.
11. Ersättning till flottans pensionskassas pensionsfond för minskade
inkomster, oförändrat ordinarie anslag................................. kronor 36,320.
12. Ersättning till flottans pensionskassas gratialfond för minskade
inkomster, oförändrat ordinarie anslag................................. kronor 16,650.
[2-]
Angående
förhöjning i
gratialen åt
avskedat man¬
skap.
6
Tionde huvudtiteln.
[3.]
Angående
förslags¬
anslaget till
pensionering
av flottans
befäl och
underbefäl
med veder¬
likar.
[4-]
Angående
förslags¬
anslaget till
pensionering
av flottans
och lotsverkets
gemenskap.
13. Bidrag till flottans pensionskassas gratialfond, av sistlidna
riksdag höjt ordinarie anslag................................................... kronor 26,300.
14. Till förstärkande av det i 1914 års riksstat för det härovan
under nr 13 omförmälda ändamål uppförda anslaget, av riksdagen
på extra stat för år 1915 anvisat anslag ........................... kronor 200.
på sjö försvarsdepartementets föredragning:
15. Pensionering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar.
(se bil. 3 vid detta prof, sid. 19).
att riksdagen måtte, i avvaktan på den proposition angående be¬
viljande av anslag för lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstal-
terna, Kungl. Maj:t må komma att till riksdagen avlåta, i det å ordi¬
narie stat under tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till pensio¬
nering av flottans befäl och underbefäl med vederlikar,
nu ................................................................................................ kronor 270,000
beräkna en minskning med ................................................. » 16,700
och sålunda beräkna anslaget till.......................................... » 253,300.
16. Pensionering av Ilottans och lotsverkets gemenskap.
(se bil. 4 vid detta prot., sid. 21)
att riksdagen måtte dels, i avvaktan på deu proposition angående
förbättring av pensioner åt avskedat manskap från marinen, Kungl.
Maj:t må komma att till riksdagen avlåta, i det å ordinarie stat under
tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till pensionering av flottans
och lotsverkets gemenskap, nu................................................ kronor 189,600
beräkna en förhöjning av................................................... » 111,000
och dels, i avvaktan på den proposition angående beviljande av anslag
för lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna, Kungl. Maj:t
må komma att till riksdagen avlåta, uti ifrågavarande anslag beräkna
en minskning med.................................................................... kronor 46,900,
samt således tillsvidare beräkna detta anslag i dess helhet
till ............................................................................................... » 253,700.
Tionde huvudtiteln.
7
17. Tillfälliga understöd åt f. d. daglönare vid marinen, av riks¬
dagen på extra stat för år 1915 anvisat förslagsanslag ... kronor 22,200.
18. Pension till förre båtsmannen Ä. W. Löfgren.
(se bil. 5 vid detta prof,., sid. 24)
att förre båtsmannen vid Östergötlands kompani nr 163 Adolf
Werner Löfgren må tilldelas pension såsom hade han tjänat i tjugu år,
från tjugu års ålder räknat.
19. Invalidhusfonden, oförändrat ordinarie anslag, kronor 60,350.
20. För blesserade över- och underofficerare, oförändrat ordinarie
reservationsanslag........................................................................... kronor 2,400.
Beträffande därefter
C. Allmänna indragningsstaten
erinrade föredragande departementschefen om Kungl. Maj:ts på nedan-
nämnda departements föredragning förut fattade beslut om avlåtande till
riksdagen av följande framställningar, nämligen:
på utrikesdepartementets föredragning:
1. Pension åt kavassen vid beskickningen i Konstantinopel Alis änka.
(se bil. 6 vid detta prot., sid. 26)
att kavassen Alis änka Zanfira må från och med år 1914, så
länge hon i sitt nuvarande änkestånd förbliver, å allmänna indragnings-
staten åtnjuta eu årlig pension av ............................................. kronor 400.
[5.]
Angående
pension Ull
förre båts¬
mannen A.
TF. Löfgren.
[6.]
Angående
pension åt
kavassen vid
beskiekn ingen
i Konstanti¬
nopel Alis
änka.
8
Tionde huvudtiteln.
Angående
förhöjd
pension till
förre under-
officers-
korpralen K.
O. Grönberg.
[8-J
Angående
pension till
musikdirek¬
tören F. F.
Heimdahl.
[9.1
Angående
pension åt
skrivbiträdet
Hilma Julia
Augusta
Åkersten.
[10.J
Angående
tillällig pen¬
sionsförbätt-
på sjö för svar sdepartementets föredragning:
2. Förhöjd pension till förre underofficerskorpralen K. O. Grönberg.
(se bil. 7 vid detta prot., sid. 29)
att förre underofficerskorpralen vid 2:a eldarkompaniet nr 129
Karl Otto Grönberg må, utöver honom från flottans pensionskassa till¬
kommande pension å 360 kronor, från allmänna indragningsstaten under
sin återstående livstid uppbära ett årligt understöd av ...... kronor 90,
att utgå från och med år 1914.
3. Pension till musikdirektören F. F. Heimdahl.
(se bil. 8 vid detta prot., sid. 34)
att musikläraren vid sjömans- och skeppsgossekårerna vid flottans
station i Karlskrona, musikdirektören Frans Ferdinand Heimdahl, må från
och med månaden näst efter den, varunder avsked från musiklärarbe-
fattningen varder honom beviljat, under sin återstående livstid, utöver
honom från arméns pensionskassa tillkommande pension, å allmänna in¬
dragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp av kronor 1,340.
på civildepartementets föredragning:
4. Pension åt skrivbiträdet Hilma Julia Äugusta Åkersten.
(se bil. 9 vid detta prot., sid. 37)
att skrivbiträdet Hilma Julia Augusta Åkersten må från och med
månaden näst efter den, då hennes anställning såsom skrivbiträde i
civildepartementet kan komma att upphöra, under sin återstående livstid
å allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp
av...................................................................................................... kronor 1,000.
5. Tillfällig pensionsförbättring åt fögderiförvaltningarnas
tjänstemän.
(se bil. 10 vid detta prot., sid. 40)
att kronofogde, häradsskrivare eller länsman, som enligt nu gällande
bestämmelser är eller under år 1915 bliver pensionsberättigad, må under
Tionde huvudtiteln.
9
villkor, att lian under loppet av nämnda år ingiver ansökan om avsked,
äga åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten till belopp, mot¬
svarande den lön jämte ålderstillägg, han vid avgången från tjänsten
uppbär å såväl ordinarie som extra stat.
6. Pension åt förre extra provinsialläkaren Ä. Hollierz.
(se lil. 11 vid detta prot., sid. 49)
att förre extra provinsialläkaren Anders Hollierz må från och med
den 1 januari 1914 under sin återstående livstid å allmänna indragnings-
staten uppbära en årlig pension av ...................................... kronor 1,500.
7. Pension åt uppsyningsmannen vid Växjö hospital J. Bengtsson
Härds änka Eva Härd.
(se lil. 12 vid detta prot., sid. 53)
att uppsyningsmannen vid Växjö hospital Jöns Bengtsson Härds
änka Eva Härd, född Nyländer, må från och med den 1 januari 1914
under sin återstående livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av .................... kronor 300.
på ecklesiastikdepartementets föredragning:
8. Pension åt skriv- och räknebiträdet Ernestine Helena Elisabeth
Bäckström.
(se lil. 13 vid detta prot., sid. 57)
att skriv- och räknebiträdet vid meteorologiska centralanstalten
Ernestine Helena Elisaleth Bäckström må från och med månaden näst
efter den, varunder hennes ifrågavarande anställning upphör, under sin
återstående livstid uppbära å allmänna indragningsstaten en årlig pension
av ....................................................................................................... kronor 800.
Bihang till senare riksdagens 'protokoll 1914. 1 samt. 2
ring åt fög¬
deriförvalt¬
ning ar Tias
tjäyistemän.
[ii.]
Angående
pension åt
förre extra
provinsial¬
läkaren .4.
Hollierz.
[12.]
Angående
pension åt
uppsynings¬
mannen vid
Växjö hospital
J. Bengtsson
Härds änka.
[!3.]
Angående
pension åt
skriv- och
räknebiträdet
Ernestine
Helena Elisa¬
beth Bäck¬
ström.
10
Tionde huvudtiteln.
[14-]
Angående
pension åt
lärarinnan
vid gymnas¬
tiska central¬
institutet
Wendela
Lovisa Ulrika
Andersson
Falck.
[lo.]
Angående
pension åt
vaktmästaren
E. T. Lilje¬
gren.
[16.]
Angående
pension åt
förre fiskeri-
tillsynings-
mannen N.
Jonsson.
9. Pension åt lärarinnan vid gymnastiska centralinstitutet Wendela
Lovisa Ulrika Ändersson Falck.
(se bil. 13 vid detta prot., sid. 59)
att lärarinnan i frisk- och sjukgymnastik vid gymnastiska central¬
institutet Wendela Lovisa XJlrika Andersson Falck må från och med
månaden näst efter den, varunder hon efter uppnådd ålder av 60 år
avgår från sin tjänst, under sin återstående livstid å allmänna indrag-
ningsstaten uppbära pension till det belopp, vartill avkortad pension
enligt lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension skulle uppgå, därest nämnda lag vore tillämplig å henne.
10. Pension åt vaktmästaren E. T. Liljegren.
(se bil. 13 vid detta prot., sid. 62)
att vaktmästaren vid högre realläroverket i Göteborg Ernst Teodor
Liljegren må från och med månaden näst efter den, i vilken han varder
entledigad från sin vaktmästarsyssla, under sin återstående livstid å all¬
männa indragningsstaten uppbära pension till belopp av...... kronor 500
årligen.
på jordbruksdepartementets föredragning:
11. Pension åt förre fiskeritillsyningsmannen N. Jonsson.
(se bil. 14 vid detta prot., sid. 66)
att förre tillsyningsmannen vid fiskodlingsanstalten vid Finspång
Nils Jonsson må från och med den 1 april 1914 under sin återstående livs¬
tid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig pension
av ........................................................................................................kronor 450.
Tionde huvudtiteln.
11
Föredragande departementschefen anförde slutligen:
12. Anslaget till allmänna indragningsstaten.
Förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten är i nu gällande
riksstat upptaget till 2,401,095 kronor.
Utgifterna från detta anslag hava i runda tal nedannämnda år
uppgått till följande belopp:
[17.].
Anslaget till
allmänna in¬
dragnings¬
staten.
år 1904 ..........................
» 1905 ..........................
j> 1906 ..........................
» 1907 .........................
» 1908 ..........................
j> 1909 ........................
» 1910 .........................
» 1911 ..........................
» 1912 ..........................
......... kronor 2,299,2^0: —
......... » 2,403,800: —
........ » 2,488,900: —
......... » 2,596,600: —
......... » 2,609,600: —
......... » 2,483,200: —
......... » 2,420,000: —
......... » 2,336,200: —
......... » 2,208,600: —
I yttrande till statsrådsprotokollet den 14 januari 1914 meddelade
dåvarande chefen för finansdepartementet, att enligt vad han inhämtat
chefen för civildepartementet ärnade föreslå Kungl. Maj:t att förelägga
den då instundande riksdagen en proposition rörande omorganisation av
och lönereglering för fögderiförvaltningarna, vilken proposition avsåge,
bland annat, eu till 356,400 kronor beräknad ökad belastning av anslaget
till allmänna indragningsstaten. Härtill togs hänsyn vid beräknandet av
detta anslag för år 1915, ehuruväl med anledning av andra, av be-
mälde departementschef antydda omständigheter, någon höjning av an¬
slaget icke ansågs behöva ifrågakomma.
Det sålunda bebådade förslaget till omorganisation av och löne¬
reglering för fögderi! örvaltningarna hann icke framläggas före riks¬
dagens upplösning.
Med erinran härom har chefen för civildepartementet vid under¬
dånig föredragning denna dag av förslag till reglering av utgifterna
under sjätte huvudtiteln på anförda skäl förklarat sig anse, att nämnda
fråga icke borde göras till föremål för behandling vid den nu snart
sammanträdande riksdagen.
12
Tionde huvudtiteln.
Den omständigheten, att frågan om lönereglering för fögderiför¬
valtningarna icke kan bringas till slutlig lösning under innevarande år,
har föranlett Eders Kungl. Maj . t att besluta den framställning om
pensionsförbättring under vissa villkor för kronofogdar, häradsskrivare
och länsmän, varom jag erinrat härovan under punkt 10. Kostnaden
för nämnda pensionsförbättring har, på sätt framgår av bil. 10 till
detta protokoll, beräknats till 49,500 kronor för år. Härtill bör vid
beräknandet av anslaget till allmänna indragningsstaten för år 1915
givetvis tagas hänsyn. Å andra sidan har man anledning att beakta,
hurusom utgifterna under anslaget på senare tid kännetecknats av en
bestämd nedåtgående tendens. Desamma hava under åren 1908 — 1912
befunnit sig i jämnt sjunkande med i avrundat medeltal för år 100,250
kronor. Med hänsyn härtill föreslog Eders Kungl. Maj:t i statsverks¬
propositionen till sistlidna riksdag — trots ovanberörda, då beräknade
ökade belastning av ifrågavarande anslag med 356,400 kronor — en
nedsättning av samma anslag med i runt tal 52,000 kronor. Av ena¬
handa skäl kunde nu ifrågasättas en sänkning av anslaget med omkring
350,000 kronor. Då man emellertid torde böra räkna med, att förslag
till lönereglering för fögderiförvaltningarna kan komma att föreläggas
nästa års riksdag, synes vid anslagets bestämmande redan nu någon
hänsyn böra tagas till den ökade belastning, som härav skulle följa.
I anslutning till vad jag nu anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, att ordinarie förslagsanslaget till
allmänna indragningsstaten måtte minskas med ett belopp, som för
jämnande av riksstatens slutsumma torde få sättas
till ..................................................... kronor 180,672: —
eller sålunda nedsättas från ...... » 2,401,095: —
till.................................................... » 2,220,423: —
Beträffande här ovan upptagna ordinarie anslag, vid vilka jag
icke gjort någon framställning, har jag icke att föreslå någon för¬
ändring.
Av tionde huvudtitelns ordinarie anslag, som för innevarande år
uppgå till ........................................................................... kronor 6,059,198: —
komma med anledning av sistlidna riksdags beslut
och vid bifall till de av mig ovan omförmälda
eller framställda förslag följande anslag att höjas,
nämligen
Tionde huvudtiteln.
13
till pensionering av civila
tjänstinnehavare ......... med kronor
» bidrag till pensio¬
nering av änkor och
barn efter befäl och
underbefäl med ve¬
derlikar vid armén » »
» förbö jning i gratialen
åt avskedat manskap » »
» bidrag till flottans
pensionskassas gra-
tialfond....................... » »
» pensionering av flot¬
tans och lotsverkets
gemenskap .............. » )>
450,000: —,
738:—,
500,000: —,
200: —,
64,100:—.
Summa kronor 1,015,038:—.
Om från denna summa dragés
dels ovan omförmälda
minskning i förslagsansla¬
get till pensionering av
flottans befäl och underbefäl
med vederlikar..................... » 16,700:—,
dels den av mig föreslagna
minskningen av förslags¬
anslaget till allmänna in-
draguingsstaten.................. » 180,672: —
eller inalles kronor 197,372:—,
skulle de ordinarie anslagen ökas med..................... kronor 817,666: —
och sålunda för år 1915 komma att uppgå till...... » 6,876,864: —
Summan av de av mig ovan omförmälda extra
anslagen för år 1915 ..................................................... » 3,555,536: —
överstiger med ........................................... y> 383,234: —
vad under tionde huvudtiteln anvisats å extra stat
för år 1914, nämligen................................................ » 3,172,302: —
Huvudtitelns slutsumma, som utgör för inne¬
varande år........................................................................... kronor 9,231,500: —
skulle under förutsättning av bifall till mitt för¬
slag uppgå för år 1915 till.................................. » 10,432,400: —
14
Tionde huvudtiteln.
Vad departementschefen sålunda rörande tionde
huvudtiteln hemställt biträddes av statsrådets övriga
ledamöter och blev av Hans Maj:t Konungen gillat
och godkänt.
Ur protokollet:
Einar Hennings.
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
15
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stock¬
holms slott den 8 maj 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Frhs,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
31:o.
Departementschefen, statsrådet Westman anförde härefter:
I anslutning till det förslag angående omreglering av folkskol-
inspektionen, som år 1913 förelädes riksdagen men då icke blev av
riksdagen slutligt behandlat, ämnar jag inom den närmaste tiden föreslå
Kungl. Maj:t att till nu stundande riksdag avlåta proposition i nämnda
ärende. Det är min avsikt att därvid hemställa, att för framtiden
rätt till pension beredes folkskolinspektörerna såväl för dem själva
som för deras änkor och barn. Verkställd utredning har givit vid
handen, att änke- och pupillpensioneringen lämpligast torde ordnas
på det sätt, att folkskolinspektörerna vinna inträde i folkskollärarnas
[1.]
Bidrag till
folkskola
lärarnes
änke- och
pupillkassa
16
Tionde huvudtiteln: bil. 1.
änke- och pupillkassa. För möjliggörande härav erfordras en förstärk¬
ning av statens årliga bidrag till ifrågavarande kassa, vilken förstärk¬
ning enligt den gjorda utredningen för år 1915 kan beräknas till 2,700
kronor.
Då jag torde komma i tillfälle att, när frågan om avlåtande till
riksdagen av proposition i ärendet föreligger till behandling, lämna en
mera ingående motivering för det ifrågasatta anslaget, inskränker jag
mig nu till att hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, i avbidan på proposition angående omorga¬
nisation av folkskolinspektionen, å extra stat för år
1915 beräkna ett belopp av 2,700 kronor till förstärk¬
ande av det under riksstatens tionde huvudtitel å
ordinarie stat uppförda anslaget å 73,725 kronor till
bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-
Regenten i nåder lämna bifall; och skulle utdrag av
protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande av förslag till reglering
av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel.
Ur protokollet:
Christer d’Älbedyhll.
Tionde huvudtiteln: bil. 2.
17
Utdrag av protokoll över lantförsvarsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stock¬
holms slott den 13 maj 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, hans excellens herr statsministern Hammar¬
skjöld, anförde vidare:
»Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 3 september 1912 hava sär- [2.]
skilda sakkunniga varit tillkallade för att biträda med verkställande av i
utredning och avgivande av förslag rörande höjning av de till avskedat gratiaien åt
manskap vid armén och flottan från Vadstena krigsmanshuskassa och “jftukap
flottans pensionskassa utgående underhåll och pensioner.
Den 9 december 1913 hava de sakkunniga avgivit betänkande och
förslag i ämnet beträffande avskedat manskap vid armén, över detta
förslag hava yttranden avgivits av vederbörande myndigheter.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml.
3
18
Tionde huvudtiteln: bil. 2.
Ehuru ärendet ännu icke är i det skick, att det kan föredragas
för Kungl. Maj:t, torde det dock böra göras till föremål för prövning av
nu sammanträdande riksdag; och då för ändamålet kan förutsättas komma
att erfordras en ökning med omkring 500,000 kronor i det å ordinarie
stat under tionde huvudtiteln uppförda anslaget å 294,000 kronor till
förhöjning i gratialen åt avskedat manskap, får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i avbidan på den proposition, som kan komma att avlåtas i
ämnet, beräkna en ökning av detta anslag
nu..
med
till
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter bi¬
trädda hemställan täcktes Hans Kungl. Höghet Kron-
prinsen-Regenten lämna bifall; och skulle utdrag av
protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörande av förslag till reglering
av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel.
kronor 294,000: —
_j>_ 500,000: —
kronor 794,000: —
Ex protocollo:
Kurt Beifrare.
Tionde huvudtiteln: bil. 3.
19
Utdrag av protokollet över sjöförsvar särenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den
14 maj 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg.
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman.
Broström.
Departementschefen, statsrådet Broström anförde:
På sätt framgår av Kungl. Maj ds beslut denna dag rörande fram¬
ställningarna till riksdagen under femte huvudtiteln, avser Kungl. Maj:t
att, om möjligt, till den nu sammanträdande riksdagen avlåta proposition
om lönereglering för personalen vid lots- och fyrinrättningen, och har
Kungl. Maj:t därvid föreslagit riksdagen att i avvaktan på slutlig pro¬
position i ämnet taga i beräkning höjning med visst belopp i det nu
till lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna uppförda ordi¬
narie anslaget. I nämnda belopp hava i enlighet med förslag av stats¬
kontoret upptagits samtliga kostnader för pensionering av omförmälda
personal. Ett godtagande av detta förslag skulle sålunda, bland annat,
medföra, att ordinarie förslagsanslaget till pensionering av flottans befäl
[3.]
Ang. förslags¬
anslaget till
pensionering
av flottans
befäl och
u nderbefäl
med veder¬
likar.
20
Tionde huvudtiteln: bil. 3.
och underbefäl med vederlikar icke vidare kom me att tagas i anspråk
för pensionering av lots- och fyrpersonal och därför skulle kunna ned¬
sättas med ett av statskontoret angivet belopp av 16,700 kronor.
Med hänsyn härtill hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå riksdagen att, i avvaktan på den proposition angående beviljande
av anslag för lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna,
Kungl. Maj:t må komma att till riksdagen avlåta, i det å ordinarie stat
under tionde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till pensionering av
flottans befäl och underbefäl med vederlikar, nu 270,000 kronor, beräkna
en minskning med 16,700 kronor och sålunda beräkna anslaget till
253,300 kronor.
Till vad departementschefen sålunda hemställt
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av stats¬
rådets övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle ut¬
drag av detta protokoll tillställas finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande av förslag till reglering
av riksstatens tionde huvudtitel.
Ur protokollet:
B. Sundin.
Tionde hurudtiteln: bil. 4.
21
Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj;t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den
14 maj 1914.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet Broström yttrade därefter:
I utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden för den 14 januari Ang. försiags-
1914, bilaga punkt 17 av tionde huvudtiteln i statsverkspropositionen an*levet m
samma dag, meddelades, att de jämlikt nådigt bemyndigande den 3 sep- av flottans och
tember 1912 tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning och Iotsjfrkse^ ge~
avgivande av förslag beträffande ifrågasatt höjning av de till avskedat ’
manskap vid armén och flottan utgående underhåll och pensioner då
ännu ej avgivit betänkande i fråga om flottans avskedade manskap,
men att de sakkunniga under hand till 110,600 kronor angivit den
ökning i det å tionde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till pensio¬
nering av flottans och lotsverkets gemenskap, som skulle föranledas av
de sakkunnigas förslag angående förbättring av pensioner åt f. d. båts¬
män och marinsoldater.
Med anledning härav föreslog Kungl. Maj:t riksdagen, att i avvak-
22
Tionde huvudtiteln: bil. 4.
tan på den proposition angående förbättring av pensioner åt avskedat
manskap från marinen, Kungl. Maj:t kunde komma att till riksdagen
avlåta, uti ifrågavarande anslag, nu 189,600 kronor, beräkna en förhöj¬
ning av 110,600 kronor och sålunda beräkna anslaget i dess helhet till
300,200 kronor.
De sakkunnigå hava sedermera den 20 april 1914 avgivit utred¬
ning och förslag i fråga om höjning av underhåll och pensioner till
avskedat indelt manskap vid marinen.
Detta ärende har remitterats till statskontoret, marinförvaltningen,
pensionsstyrelsen och direktionen över flottans pensionskassa för avgi¬
vande av utlåtanden. Samtliga sålunda infordrade utlåtanden hava ännu
icke inkommit. Ärendet är därför icke i det skick, att det nu kan
underställas Kungl. Maj:ts prövning. Likväl synes mig vid fram¬
ställningarna till riksdagen om anslagsbehoven för år 1915 höra tagas
i beräkning den höjning av ifrågavarande anslag, som de sakkunniga
för samma år angiva såsom behövlig för genom {'(frände av deras förslag.
Denna höjning upptages nu av dem till 111,000 kronor.
På sätt framgår av Kungl. Maj:ts beslut denna dag rörande fram¬
ställningarna till riksdagen under femte huvudtiteln, avser Kungl. Maj:t
att, om möjligt, till den nu sammanträdande riksdagen avlåta propo¬
sition om lönereglering för personalen vid lots- och fyrinrättningen,
och har Kungl. Maj:t därvid föreslagit riksdagen att i avvaktan på
slutlig proposition i ämnet taga i beräkning höjning med visst belopp
i det nu till lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna upp¬
förda ordinarie anslaget. T nämnda belopp hava i enlighet med för¬
slag av statskontoret upptagits samtliga kostnader för pensionering av
nyss omförmälda personal. Ett godtagande av detta förslag skulle
sålunda, bland annat, medföra, att ifrågavarande anslag till pensione¬
ring av flottans och lotsverkets gemenskap icke vidare komme att tagas
i anspråk för pensionering av lotsverkets gemenskap och därför skulle
kunna nedsättas med ett av statskontoret angivet belopp av 46,900
kronor.
I punkten 20 under tionde huvudtiteln i förra statsverkspropo¬
sitionen föreslog Kung]. Maj:t, att riksdagen måtte, i avvaktan på den
proposition angående beviljande av anslag för lots- och fyrinrättningen
med livräddningsanstalterna, Kungl. Maj:t kunde komma att avlåta till
riksdagen, såsom höjning i ponsioneringskostnader m. m. för personalen
vid lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna bland de extra
anslagen under tionde huvudtiteln beräkna ett belopp av 185,000 kro-
Tionde huvudtiteln: bil. 4.
23
nor. Genom Kungl. Maj:ts beslut under femte huvudtiteln att bland
utgiftsbehoven under sistnämnda huvudtitel taga i beräkning samtliga
peusioneringskostnader för nämnda personal, har, såsom jag anhåller
få erinra, omförmälda förslag i förra statsverkspropositionen förfallit.
Vad förevarande anslag till pensionering av flottans och lots-
verkets gemenskap beträffar, torde, på sätt förut anförts, däri böra tagas
i beräkning dels en ökning med 1 i 1,000 kronor, dels ock en minskning
med 46,900 kronor, varav således skulle framgå en ökning i anslagets
belopp med 64,100 kronor.
På grund av det anförda hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
att dels, i avvaktan på den proposition angående förbättring av
pensioner åt avskedat manskap från marinen, Kungl. Maj:t må komma
att till riksdagen avlåta, i det å ordinarie stat under tionde huvudtiteln
uppförda förslagsanslaget till pensionering av flottans och lotsverkets
gemenskap, nu 189,600 kronor, beräkna en förhöjning av 111,000 kronor,
och dels, i avvaktan på den proposition angående beviljande av anslag
för lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna, Kungl. Maj.-t
må komma att till riksdagen avlåta, uti ifrågavarande anslag beräkna eu
minskning med 46,900 kronor,
samt att således tillsvidare beräkna detta anslag i dess helhet till
253,700 kronor.
Till vad departementschefen sålunda hemställt
täcktes Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan av stats¬
rådets övriga ledamöter, lämna bifall; och skulle utdrag-
av detta protokoll tillställas finansdepartementet för.
iakttagande vid uppgörande av förslag till reglering
av riksstatens tionde huvudtitel.
Ur protokollet:
R. Sundin.
24
Tionde huvudtiteln: bil.
[5.]
Ang. pension
till förre
båtsmannen
A. W. Löfgren.
Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den
20 mars 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Härefter anförde departementschefen, statsrådet Broström:
Direktionen över flottans pensionskassa har till Kungl. Maj:ts
prövning hänskjuta en av förre båtsmannen vid Östergötlands kompani
nr 163 Adolf Werner Löfgren gjord ansökning att komma i åtnjutande
av pension; och har direktionen därvid anfört bland annat följande.
Löfgren vore född den 8 september 1858 och avskedades den 13
november 1897 efter en tjänstetid av 204/i2 år, därav 19 år 2 månader
5 dagar från 20 års ålder, och med vitsord att han under tjänstetiden
sig redligt och väl skickat.
Enär sökanden icke tjänat i 20 år från 20 års ålder, kunde direk¬
tionen reglementsenligt icke tilldela honom någon pension, men då han
emellertid tjänat kronan över 20 år med gott vitsord om uppförandet
och allenast 9 månader 25 dagar fattades honom i pensionsberättigande
tjänstetid, hemställde direktionen i underdånighet, att han måtte få till¬
delas pension såsom hade han tjänat i 20 år från 20 års ålder.
Tionde huvudtiteln: bil. 5.
25
Enligt § 85 av Kungl. Maj:ts förnyade nådiga förordning och
reglemente angående styrelsen och förvaltningen av amiralitetskrigs-
manskassan den 26 oktober 1838 erfordras för att båtsman må kunna
tilldelas pension i femte eller lägsta klassen, att han uppnått 55 lev¬
nadsår och innehar 20 tjänstår från 20 års ålder.
Vid 1859—1860 års riksmöte framlade Kungl. Maj:t förslag om
förbättrade pensioner för flottans gemenskap, varvid förutsattes, att de
i nyssnämnda reglemente fastställda grunder fortfarande skulle vara
gällande; och beslöt riksdagen att, med bifall till pensionerings förslaget,
anvisa ett av Kungl. Magt äskat årligt kreditiv att för ändamålet an¬
vändas. Härefter utfärdades nådigt cirkulär den 20 november 1860
angående förbättrade pensioner för flottans gemenskap m. m., enligt
vilket cirkulär, som ännu äger tillämpning i fråga om båtsmän, pension
för båtsman i femte klassen utgör 30 kronor.
Sökanden är, såsom direktionen över flottans pensionskassa anfört,
reglementsenligt icke berättigad till erhållande av någon pension, men
billighetsskäl synas mig tala för att han, i likhet med vad tidigare i
dylika fall ägt rum, därav må komma i åtnjutande. I sådan händelse
lärer med tillämpning av nådiga kungörelsen den 13 augusti 1909 an¬
gående förhöjning i pensioner, som från flottans pensionskassa utgå till
avskedat manskap, sökanden jämväl få åtnjuta höjning av pensionen
med 25 kronor årligen.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
att förre båtsmannen vid Östergötlands kompani nr 163 Adolf
Werner Löfgren må tilldelas pension såsom hade han tjänat i tjugu år,
från tjugu års ålder räknat.
Till denna departementschefens hemställan, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, täcktes Hans
Maj:t Konungen lämna nådigt bifall; och skulle proto¬
kollsutdrag i ärendet expedieras till finansdepartementet
för iakttagande vid uppgörande av förslag till reglering-
av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel.
Ur protokollet:
It. Sundin.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt.
4
26
Tionde huvudtiteln: bil. 6.
C6-]
Pension åt
kavassen vid
beskickningen
i Konstanti¬
nopel Alis
änka.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 18 april 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Herr ministern yttrade:
Med skrivelse den 25 sistlidne februari har Kungl. Maj:ts minister
i Konstantinopel insänt en av avlidne kavassen vid beskickningen i
Konstantinopel Alis änka Zanfira gjord underdånig ansökning om er¬
hållande av årligt understöd åt sig och sina tvenne oförsörjda döttrar.
Till stöd för ansökningen har hon anfört, att hon, efter att hennes man,
som i 27 år varit i svenska beskickningens tjänst, avlidit den 30 juni
1913, lämnats alldeles oförsörjd, samt att hon på grand av sjuklighet
vore oförmögen att genom arbete förtjäna sitt dagliga uppehälle eller
försörja sina två döttrar, av vilka den ena lede av paralysi och den
andra jämväl vore svag till hälsan.
Vid ansökningens insändande har ministern till frågans utredande
meddelat följande upplysningar.
Tionde huvudtiteln: bil. 6. 27
Kavassen Ali var ottomansk undersåte, till börden albanes och av
muselmansk religion. Sedan hans inträde i svenska beskickningens
tjänst torde minst ett fjärdedels sekel hava förflutit. Under de närmaste
åren före sin död uppbar han av svenska statsmedel i årlig lön Ltq. 48: —,
till kläder m. m. Ltq. 16: 21, gratifikationer Ltq. 2: — samt till lyse och
uppvärmning av kavasslogen Ltq. 2: 6 0, alltså i allt per år endast Ltq.
68:81, motsvarande kronor 1,142:2 5. Hans efterlämnade änka, som
vore född 1863, vore av grekisk härkomst, och såväl hon själv som
döttrarna, av vilka den ena vore 22 och den andra 19 år, bada ogifta,
tillhörde den grekisk-ortodoxa religionen. Ankan, som vore för sjuklig
för regelbundet arbete, kunde endast då och då förtjäna 7 å 10 piaster
för en dags arbete. Av döttrarna förtjänade den äldre i en cigarrett¬
fabrik högst 80 piaster i månaden, under det att den yngre, som vore
lam, icke kunde förtjäna mer än möjligen 40 å 60 piaster i månaden
på handarbeten. För hyra av ett rum för sig och döttrarna måste
änkan betala 120 piaster i månaden. För sitt nödtorftiga uppehälle
torde familjen behöva minst 240 piaster (kr. 39: 8 4) i månaden, var¬
till komme utgifter för hyra, kläder och bränsle. Det vore endast
tack vare flera varmhjärtade svenskars hjälpsamhet, som man hittills
lyckats rädda familjen från den svåraste nöd. De insamlade medlen,
av vilka ett icke obetydligt belopp (Ltq. 5: —) åtgått till betalande av
begravningsomkostnaderna, vore nu emellertid i det närmaste slut, och
då man icke kunde ånyo anlita denna utväg, och det å andra sidan icke
kunde anses förenligt med vårt lands värdighet och anseende, att de
anhöriga efter en så länge i beskickningens tjänst anställd person pris-
gåves åt nöden, såge ministern sig nödsakad att på det livligaste för¬
orda bifall till änkans anhållan om ett visst årligt understöd.
Över ifrågavarande ansökning har statskontoret den 3 innevarande
månad avgivit underdånigt utlåtande och därvid anfört, att, med hänsyn
till kavassen Alis långvariga, väl vitsordade tjänst hos svenska beskick¬
ningen i Konstantinopel, det syntes billigt, att hans efterlämnade änka
erhölle något årligt understöd såsom bidrag till sitt och sina sjukliga
döttrars uppehälle. Beträffande beloppet av detta understöd erinrade
statskontoret därom, att 1908 års riksdag med bifall till Kungl. Maj:ts
framställning beviljade kanslivaktmästaren vid svenska beskickningen i
Berlin Franz Dillers änka Florentine Diller en årlig pension av 400
kronor. Då kavassen Alis tjänst och avlöning varit ungefär jämnställd
med Dillers, samt hans tjänsteålder betydligt högre än dennes, torde
samma belopp böra beviljas Alis änka; och har statskontoret hemställt,
det täcktes Kungl. Maj:t i nådig proposition föreslå riksdagen att för
28
Tionde huvudtiteln: bil. 6.
kavassen Alis änka Zanfira måtte å allmänna indragningsstaten uppföras
en årlig pension till belopp av 400 kronor, att utgå från och med inne¬
varande år.
På grund av vad sålunda förekommit, anser jag, i likhet med
statskontoret, att änkan Zanfira skäligen bör tillerkännas årlig pension
till samma belopp, som den, vilken år 1908 beviljades kanslivaktmästaren
vid beskickningen i Berlin Dillers änka; och får jag därför hemställa,
det Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att kavassen Alis änka Zanfira må från och med år 1914, så länge
hon i sitt nuvarande änkestånd förbliver, å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension av 400 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade hans Kungl. Höghet Kroprinsen-
Regenten lämna nådigt bifall; och skulle utdrag av
protokollet överlämnas till finansdepartementet för be¬
hörigt iakttagande vid uppgörande av förslag till regle¬
ring av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel.
Ur protokollet:
E. Holmgren.
Tionde huvudtiteln: bil. 7.
29
Utdrag av protokollet över sjöförsvar särenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 18 april 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet Broström anförde därefter:
I en till Kungl. Maj:t ställd och av stationsbefälhavaren vid flottans
station i Stockholm den 31 mars 1913 ingiven skrift har förre under-
officerskorpralen vid 2:a eldar kompani et nr 129 Karl Otto Grönberg
med bifogande av läkarbetyg, avskedspass, pensionsbrev samt utdrag ur
krigsrättsprotokoll anhållit om tilläggspension utöver den pension, han
åtnjuter från flottans pensionskassa.
Häröver har direktionen över flottans pensionskassa den 26 maj
1913 avgivit infordrat underdånigt utlåtande och därvid anfört följande:
Grönberg, som vore född den 6 november 1880, avskedades den
12 oktober 1912 på grund av kassation efter en tjänstetid av 11 8/u
[7-3
Ang. förhöjd
pension tUl
förre under¬
officer skor p-
rulen K. O.
Grönberg.
30
Tionde huvudtiteln: bil. 7.
år från 20 års ålder och med vitsord, att han under tjänstetiden skickat
sig redligt och utmärkt väl. Enligt avskedspasset kunde Grönberg icke
bidraga till sitt uppehälle. Jämlikt resolution den 24 oktober 1912 hade
direktionen funnit med sannolika skäl ådagalagt, att Grönberg år 1907
genom utövning av kronans tjänst ådragit sig kronisk ledgångsreumatism
och obotligt hjärtfel, så att han enligt förste läkaren vid flottans station
1 Stockholm J. Kjellbergs intyg av den 23 maj 1912 vore oförmögen
till vidare verksamhet. På grund härav tilldelade direktionen Grönberg
den 23 januari 1913 pension från och med november 1912 i l:a klassen
med 360 kronor. Enär Grönberg således erhållit den högsta pension,
som från flottans pensionskassa kunde tilldelas underofficerskorpral, kunde
direktionen reglementsenligt icke tilldela honom något tillägg till samma
pension.
Statskontoret avgav infordrat underdånigt utlåtande i ärendet den
2 augusti 1913 och yttrade därvid:
Om utredning kunnat åvägabringas, varav med säkerhet framgått,
att Grönberg ådragit sig ifrågakomna sjukdom under arbete i kronans
tjänst, skulle statskontoret, med hänsyn till de ömmande omständigheter,
i vilka Grönberg befunne sig, samt på grund av övriga i ärendet före¬
kommande omständigheter, varit benäget att förorda, det något ytter¬
ligare understöd måtte varda honom beviljat; men då tillfyllestgörande
dylik utredning saknades och sålunda ovisshet om grunden till Grön¬
bergs iråkade sjukdom fortfarande måste anses råda, saknade statskon¬
toret anledning tillstyrka den underdåniga ansökningen.
Sedan marinförvaltningen under den 22 augusti 1913 anbefallts
att inkomma med närmare utredning i ärendet, har förvaltningen avgivit
underdånigt utlåtande av den 31 januari 1914 och därvid anfört bland
annat.
Av en från stationsbefälhavaren vid flottans station i Stockholm
infordrad utredning inhämtades:
att Grönberg, enligt ett av stadsläkaren Gustav Ericsson den 11
september 1913 utfärdat intyg, till följd av kronisk ledgångsreumatism
och organiskt hjärtfel vore oförmögen och med all säkerhet även för¬
bleve urståndsatt, att för framtiden genom eget arbete kunna bidraga till
sitt livsuppehälle; samt
att Grönberg, enligt av vederbörande borgmästare och kyrkoherde
den 12 september 1913 meddelat medellöshetsintyg, saknade egna till¬
gångar och icke ägde annan inkomstkälla än pensionen från flottans
pensionskassa.
Tionde huvudtiteln: bil. 7.
31
Enligt vad remisshandlingarna gåve vid handen, hade Grönberg-
under sin militärtjänstgöring ådragit sig ifrågavarande sjukdom, var¬
igenom han syntes hava blivit för all framtid urståndsatt att i någon
mån bidraga till sitt livsuppehälle. Därest nådiga förordningen om er¬
sättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
den 18 juni 1909, vilken förordning icke ägde tillämpning i fråga om
skada, som före nämnda dag uppkommit, varit å Grönberg tillämplig,
torde han enligt nämnda lags 4 § hava varit berättigad att komma i
åtnjutande av en årlig livränta till belopp av 450 kronor med avdrag
av de 360 kronor, som på grund av skadan tillerkänts honom från
flottans pensionskassa. Med avseende härå och då den till Grönberg
från flottans pensionskassa utgående pensionen, vilken vore hans enda
inkomstkälla, givetvis icke vore tillräcklig för att bereda honom nöd¬
torftig bärgning, syntes det marinförvaltningen, att billighet och rättvisa
fordrade, att Grönberg tilldelades något ytterligare understöd. Sådant
understöd kunde utgå antingen med ett lämpligen avvägt belopp för en
gång eller, på sätt av Grönberg själv ifrågasatts, såsom en årlig tilläggs¬
pension, vilken i så fall borde bestämmas till ett belopp motsvarande
skillnaden mellan ovannämnda livränta 450 kronor och pension 360
kronor eller 90 kronor.
Marinförvaltningen ansåge sig emellertid ej böra förorda ett under¬
stöd av sistnämnda slag för sökanden på den grund att riksdagen år
1912 vid beslut i anledning av nådig proposition om pension åt skadade
värnpliktige O. M. Karlsson icke haft något att erinra mot vad till det
statsrådsprotokoll, varav utdrag bilagts den nådiga propositionen, an¬
förts av föredragande departementschefen därom att, då de ersättningar,
som i särskilda fall beviljats i anledning av kroppsskador, ådragna under
militär tjänstgöring före ingången av år 1910, plägat bestämmas efter
grunderna i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till
följd av olycksfall i arbete, departementschefen icke ansåge sig kunna
biträda myndigheternas förslag att åt Karlsson, vilken drabbats av skada
under år 1909, skulle beredas ersättning enligt de grunder, som fast¬
ställts i nådiga förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anled¬
ning av kroppsskada, ådragen under militär tjänstgöring. Jämväl i nu
förevarande fall skulle, med tillämpning av de av departementschefen
sålunda uttalade grunder, ersättningen till sökanden på grund av kropps¬
skadan bedömas enligt lagen den 5 juli 1901 och alltså bestämmas till
en livränta av 300 kronor om året. Då Grönberg på grund av skadan
redan tilldelats pension, överstigande sistnämnda belopp, syntes emeller¬
tid någon ytterligare pension ej kunna beredas honom.
32
Tionde huvudtiteln: bil. 7.
På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till i ärendet
föreliggande ömmande omständigheter, finge marinförvaltningen i under¬
dånighet hemställa, att Grönberg måtte tilldelas ett understöd för en
gång av 150 kronor, att, enligt vad förut i liknande fall ägt rum, utgå
av femte huvudtitelns anslag till extra utgifter.
Härefter har statskontoret inkommit med förnyat underdånigt ut¬
låtande i ämnet av den 4 mars 1914 och därvid huvudsakligen anfört:
Den i marinförvaltningens nyssberörda skrivelse angivna ståndpunkt,
som intagits av 1912 års riksdag, hade emellertid icke vidhållits av
riksdagen 1913, såsom framginge av behandlingen av det i då avgivna
statsverksproposition framlagda förslag om understöd till förre 3:e klass
kustartilleristen O. H. Berg. Sedan Kungl. Maj:t i överensstämmelse
med de grunder, som gjorts gällande i ovanberörda uttalande, föreslagit
riksdagen medgiva, att Berg, som under år 1908 skadats i tjänsten, finge,
utöver honom från flottans pensionskassa tillkommande pension å 100
kronor, från allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd av
50 kronor, hade riksdagen, som funnit det vara billigt att i överens¬
stämmelse med föreskrifterna i nådiga förordningen den 18 juni 1909
för Berg beräknades ett årligt understödsbelopp av tillhopa 225 kronor,
bestämt understödet till sådant belopp, att detsamma jämte pensionen
från flottans pensionskassa skulle uppgå till 225 kronor.
På grund av vad sålunda förekommit och med hänsyn till de
synnerligen ömmande omständigheter, som beträffande Grönberg förelåge,
ansåge sig statskontoret böra hemställa, huruvida icke skäl kunde anses
förefinnas att i nådig proposition föreslå riksdagen medgiva, att Grön¬
berg finge utöver sin pension å 360 kronor tillerkännas ett årligt under¬
stöd från allmänna indragningsstaten till belopp av 90 kronor, varigenom
sammanlagda beloppet skulle motsvara vad som enligt förenämnda för¬
ordning utginge i ersättning vid fullständig invaliditet.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit finner jag lika med stats¬
kontoret ett årligt understöd av 90 kronor böra beredas Grönberg ut¬
över den honom tillkommande pension: och får jag därför hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,
att förre underofficerskorpralen vid 2:a eldarkompaniet nr 129
Karl Otto Grönberg må, utöver honom från flottans pensionskassa till¬
kommande pension å 360 kronor, från allmänna indragningsstaten under
sin återstående livstid uppbära ett årligt understöd av 90 kronor, att
utgå från och med år 1914.
Tionde huvudtiteln: bil 7.
38
Vad departementschefen sålunda hemställt beha¬
gade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, på
tillstyrkan av statsrådets övriga ledamöter, gilla och
bifalla; och skulle protokollsutdrag i ärendet expedieras
till finansdepartementet för iakttagande vid uppgörande
av förslag till reglering av utgifterna under riksstatens
tionde huvudtitel.
Ex protocollo:
Elis Rahmn.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914.
1 samt
5
Tionde huvudtiteln: bil. 8:1
34
)
1*.fn ■ ,
'it- ■<\
■r «•-».. . •.;-!»»*'»lil N 4
! • . ' . •• t,. >t Vi.
. ■*(!.it' fha liif.tii
ill'; ,i’J
Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stock¬
holms slott den 18 april 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow.
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
[8.]
Ang.
pension till
musikdirek¬
tören F. F.
Ilcimdahl.
Departementschefen, statsrådet Broström anförde:
I en hos stationsbefälhavaren vid flottans station i Karlskrona
gjord och av denne med underdånig skrivelse den 16 januari 1914
överlämnad ansökning har musikläraren vid sjömans- och skeppsgosse¬
kårerna vid stationen, musikdirektören Frans Ferdinand Heimdahl hem¬
ställt, att honom måtte vid avskedstagandet beredas pension från stats¬
verket.
För egen del har stationsbefälhavaren, med bifogande jämväl av
särskilda yttranden från direktionen för flottans musikkassa, chefen för
underofficers- och sjömanskårerna samt chefen för skeppsgossekåren,
däri pensionsansökningen förordats, anfört följande:
Tionde huvudtiteln: bil. 8.
; 35
Såsom handlingarna utvisade, hade Heimdahl alltsedan den- 1
januari 1874 haft förordnande att vara musiklärare vid flottans station
i Karlskrona, vilken tjänst han fortfarande bestrede på grund av senast
erhållna förordnande av den 6 december 1902. Då Heimdahl alltså nu
innehade en tjänstetid vid flottan av 40 år och då han, som vore född
den 1 maj 1848, under år 1913 uppnått en levnadsålder av 65 år, syn¬
tes betingelserna härutinnan vara fyllda för att söka bereda Heimdahl
en välförtjänt pension på ålderns dagar; och vore det stationsbefäl-
havarens avsikt att låta Heimdahls förordnande upphöra med 1914
års utgång.
Beträffande Heimdahls tjänstgöring vid flottan vore denna väl värd
att belönas med pension, och det vore stationsbefälhavaren ett nöje att
kunna bekräfta de utmärkta vitsord, som chefen för underofficers- och
sjömanskårerna samt chefen för skeppsgosse kåren lämnat Heimdahl för
hans långa och synnerligen hedrande arbete i flottans tjänst.
Pensionsbeloppets storlek syntes stationsbefälhavaren — oberoende
därav att Heimdahl uppbure 900 kronor från arméns pensionskassa —
böra sättas till 1,600 kronor, eller samma belopp, som skolat utgå
om Heimdahl varit delägare i flottans pensionskassa, vilket emellertid
mött hinder uti nämnda kassas reglementsbestämmelser. För pension
till minst detta belopp talade först och främst Heimdahls mångåriga och
utmärkt vitsordade tjänstgöring, men därjämte den omständigheten att
han, såsom framginge av handlingarna, ända till år 1911, då hans
arvode jämlikt 1910 års riksdags beslut höjdes från 1,200 till 2,000
kronor, onekligen varit svagt avlönad och sålunda torde kunna anses
berättigad att i stället nu på äldre dagar av staten lönas med en icke
allt för knappt tilltagen pension. Såsom en behjärtansvärd omständig¬
het anhölle stationsbefälhavaren tillika få erinra, att Heimdahl enligt
prästbetyget hade familj att försörja, däribland två minderåriga döttrar.
På grund härav finge stationsbefälhavaren hemställa, att Kungl.
Maj:t täcktes avlåta nådig proposition till riksdagen om pension åt
Heimdahl vid hans avgång från tjänsten.
Statskontoret har med anledning härav den 29 januari 1914 av¬
givit infordrat underdånigt utlåtande och därvid anfört följande:
På grund av vad i detta ärende blivit meddelat och anfört syntes
goda skäl föreligga att söka bereda Heimdahl någon pension för hans
långvariga, synnerligen väl vitsordade tjänstgöring såsom musiklärare
vid flottans station i Karlskrona. Heimdahl innehade emellertid redan
pension för statstjänst till belopp av 900 kronor från arméns pensions¬
kassa, vilken pension, enligt vad statskontoret inhämtat, komme att utgå
Tionde huvudtiteln: bil. 8.
36
oavkortad, även om han skulle komma i åtnjutande av annan pension
av statsmedel till föreslaget belopp av 1,600 kronor. Med hänsyn här¬
till och då beträffande förslaget att bestämma pensionen till 80 procent
av Heimdahls nuvarande arvode torde böra erinras, att nämnda procent¬
tal enligt reglementet för flottans pensionskassa icke beräknades på av¬
löningen i dess helhet utan endast på den fasta lönen med uteslutande
av dagavlöning, tjänstgöringspenningar och dylikt, ville det synas stats¬
kontoret, som om i detta fall pensionen borde anpassas efter den i så¬
dant avseende i den civila pensionslagen meddelade bestämmelsen för
det fall, att avlöningen icke vore fördelad i lön och tjänstgöringspen¬
ningar, och alltså bestämmas till två tredjedelar av arvodet, 2,000 kronor,
eller således, efter avrundning, till ettusentrehundrafyrtio kronor.
Lika med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag, att med av¬
seende å Heimdahls långa och väl vitsordade tjänstgöring såsom musik¬
lärare vid sjömans- och skeppsgossekårerna i Karlskrona pension bör
honom beredas; och finner jag i likhet med statskontoret beloppet av
pensionen lämpligen böra bestämmas till 1,340 kronor.
Jag hemställer alltså, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riks¬
dagen medgiva,
att musikläraren vid sjömans- och skeppsgossekårerna vid flottans
station i Karlskrona, musikdirektören Frans Ferdinand Heimdahl må från
och med månaden näst efter den, varunder avsked från musiklärar-
befattningen varder honom beviljat, under sin återstående livstid, utöver
honom från arméns pensionskassa tillkommande pension, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension till belopp av 1,340 kronor.
Till vad departementschefen sålunda hemställt
täcktes Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
på tillstyrkan av statsrådets övriga ledamöter, lämna
bifall; och skulle protokollsutdrag i ärendet expedieras
till finansdepartementet för iakttagande vid uppgörande
av förslag till reglering av utgifterna under riksstatens
tionde huvudtitel.
Ex protocollo:
Elis Bahmn.
Tionde hårnät!teln: bil. 9.
3T
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-JRegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 1 maj 1914.
Narv arande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
vox Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde: [9.]
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har skrivbiträdet i civildeparte- ±n3- pen»*»
mentet Hilma Julia Augusta Åkersten, under förmälan att hon varit ntmiirt
anställd i statens tjänst under 38 år, nämligen i Svea hovrätt åren Hilma Jukt-
1875—19/9 1895 samt i civildepartementet från 2% 1895 och allt fort-
farande, anhållit att komma i åtnjutande av pension med det belopp,
Kungl. Maj:t täcktes finna skäligt.
Vid sin skrift har sökanden fogat dels prästbetyg, utvisande att
hon är född den 5 november 1853, dels ock ett den 26 april 1889 av
dåvarande advokatfiskal i Svea hovrätt utfärdat, den 28 november
1913 med påskrift av hovrättens sekreterare försett intyg, varav framgår,
att sökanden, på sätt uppgivits, biträtt med renskrivningsarbete i hov¬
rätten; och har av advokatfisk alen tillika lämnats sökanden det vitsord,,
att hon under sin tjänstgöring ådagalagt utmärkt flit, ordentlighet och
noggrannhet i sitt arbete, vadan hon såväl därigenom som medelst sitt
38
Tionde huvudtiteln: "bil. 9.
Statskontoret.
Departements*
chefen.
uppförande i övrigt tillvunnit sig aktning och förtroende av alla, som
med arbete anlitat henne.
I civildepartementet inträdde sökanden i tjänstgöring den 20 sep¬
tember 1895, och har hon sedermera oavbrutet tjänstgjort därstädes i
berörda egenskap mot ett arvode, som från och med den 1 januari
1911 utgår med 1,600 kronor för år och under i det närmaste hela
tiden dessförinnan utgjort 1,200 kronor för år.
Till följd av remiss har statskontoret den 23 december 1913 av¬
givit utlåtande i ärendet. Statskontoret har därvid anfört följande.
»Av handlingarna framgår, att sökanden, skrivbiträdet i civildepartementet,
fröken Hilma Julia Augusta Åkersten är född den 5 november 1853 och sålunda
60 år gammal samt att hon tjänstgjort såsom skrivbiträde i Svea hovrätt från
och med år 1875 till och med den 19 september 1895 och därefter innehaft sin
nuvarande anställning såsom skrivbiträde i nämnda departement.
Det är visserligen icke uppgivet, att sökanden icke längre kan uppehålla sin
befattning; men med hänsyn till sökandens framskridna ålder lärer det få anses
sannolikt, att hon icke länge förmår på ett tillfredsställande sätt sköta befatt¬
ningen, och torde därför tiden kunna anses vara inne att taga i övervägande, huru¬
vida och till vilket belopp pension må kunna henne beredas.
Vad beträffar den tid av något över 20 år, varunder hon tjänstgjort såsom
skrivbiträde i Svea hovrätt, synes sökanden böra med stöd av 1912 års riksdags
beslut om pensioner åt vissa skrivbiträden i Svea hovrätt få räkna sig denna tid
till godo såsom tillbragt i statens tjänst, ehuru ersättningen för renskrivningen i
hovrätten då huvudsakligen bekostats av vederbörande tjänstemän och avlöningen
alltså endast indirekt utgått av statsmedel. Med inräknande av nämnda tid skulle
sökanden alltså innehava inemot 38 tjänstår.
Den långa tid sökanden sålunda tjänat staten synes böra föranleda, att
pension beredes henne, då hon icke längre kan bibehållas i sin befattning.
På grund härav och då med hänsyn till beloppet av det arvode av 1,600
kronor, som nu utgår och enligt sökandens uppgift sedan början av år 1911 utgått
till henne, pensionsbeloppet skäligen torde böra bestämmas till 1,000 kronor årligen,
motsvarande vad i allmänhet under senare åren beviljats i pension åt kvinnligt
skrivbiträde, hemställer i underdånighet statskontoret, det täcktes Kungl. Maj:t i
nådig proposition föreslå riksdagen medgiva, att sökanden må å allmänna indragnings-
staten under sin återstående livstid åtnjuta en årlig pension av ettusen kronor, att
utgå från och med månaden näst efter den, under vilken sökanden befinnes icke
längre kunna på ett tillfredsställande sätt sköta sin befattning och därför entledigas.»
Enligt gällande pensionslag är kvinnlig tjänstinnehavare i allmänhet
berättigad att komma i åtnjutande av. hel pension vid uppnådda 60
levnadsår och 30 tjänstår.
På sätt statskontoret framhållit, torde sökanden med hänsyn till
1912 års riksdags beslut om pensioner åt vissa skrivbiträden i Svea
Tionde huvudtiteln: bil. 9, y 39s
hovrätt böra få tillgodoräkna sig sin tjänstgöringstid därstädes, 20 år,
såsom tillbragt i statens tjänst. Då sökanden därutöver under snart
19 år tjänstgjort såsom skrivbiträde i civildepartementet, skulle alltså
sökanden, därest hon vore ordinarie tjänstinnehavare, mer än uppfylla
fordringarna för erhållande av hel pension.
Sökanden har under sin långa tjänstgöringstid i civildepartementet
städse ådagalagt stort ordningssinne, samvetsgrannhet och skicklighet
ävensom på ett plikttroget sätt och till synnerlig belåtenhet fullgjort
henne lämnade uppdrag. Vid den ålder, sökanden uppnått, torde det
ej kunna förväntas, att hon allt fortfarande någon a-vsevärdare tid skall
förmå med samma kraft som hittills uppfylla sina åligganden, varför
det snart nog kan komma att visa sig önskvärt att få henne ersatt
med ett yngre skrivbiträde. Då sökanden nu vid en ålder, som något
överstiger den, då ordinarie kvinnliga befattningshavare äga komma i
åtnjutande av pension, efter en långvarig och plikttrogen verksamhet i
statens tjänst börjat känna behov av vila, torde det också vara rätt
och billigt, att staten bereder henne pension under hennes återstående
levnadsdagar.
Pensionens belopp torde i enlighet med vad under senare år be¬
viljats för kvinnliga skrivbiträden, som ej varit uppförda på stat, böra
bestämmas till ettusen kronor.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skrivbiträdet Hilma Julia Augusta Åkersten
må från och med månaden näst efter den, då hennes
anställning såsom skrivbiträde i civildepartementet kan
komma att upphöra, under sin återstående livstid å
allmänna indragningsstaten uppbära en årlig pension
till belopp av 1,000 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi¬
trädda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kron-
prinsen-Regenten lämna bifall; och skulle utdrag av
protokollet härom tillställas finansdepartementet för
iakttagande vid uppgörandet av förslag till reglering
av utgifterna under riksstatens tionde huvudtitel.
Ur protokollet:
Cour. Falkenberg.
40
Tionde humdtiteln: bil. 10.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 13 maj 1914.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
[10.] Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
Ang. tillfällig Kungl. Maj:t har förut denna dag på min hemställan beslutit före-
PbmringÖ<n slå riksdagen att på extra stat för år 1915 bevilja länsmän, som därtill
fögderiförvait- prövas berättigade, ett ytterligare ålderstillägg, vartill medel beräknats
tjänsteman 1 sammanhang med det belopp, som Kungl. Majrt samtidigt förklarat
sig vilja av riksdagen utverka för beredande åt fögderiförvaltningarnas
tjänstemän av tillfällig löneförbättring för år 1915.
Vid föredragning av detta ärende erinrade jag, hurusom den om¬
ständigheten, att frågan om fögderiförvaltningarnas organisation icke
heller under innevarande år lärer kunna bringas till slutlig lösning,
kommer, om icke annat åtgöres än beredande av sådan tillfällig löne¬
förbättring, som under de senare åren ägt rum, att för tjänstemännen än
ytterligare öka olägenheterna av det nuvarande interimistiska tillståndet.
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
41
Dröjsmålet med löneregleringen gör sig särskilt ogynnsamt gällande
för de tjänstemän, som av åldersskäl nödgas avgå från tjänsten, innan
den i utsikt ställda löneregleringen träder i kraft. Den pension, som
de därvid enligt nu gällande bestämmelser erhålla, måste nämligen med
hänsyn till nuvarande levnadskostnader anses alltför knapp. Också
hava särskilda framställningar inkommit till Kungl. Maj:t därom, att
fögderitjänsteman, som efter 1909 års ingång avgått från tjänsten med
pension, måtte få sina pensionsvillkor satta i förhållande till den av-
löningsstat för nämnda tjänstemän, som föreslagits riksdagen i nådiga
propositionen den 21 februari 1908 angående lönereglering för lands¬
staterna i länen m. m., med beräkning jämväl av därvid ifrågasatt andra
ålderstillägg eller åtminstone, därest nämnda framställning funnes icke
böra bifallas, att pensionsvilllcoren för omförmälda tjänstemän måtte
sättas i förhållande till den för dem senast beviljade löneförbättring.
Jag bär därför ansett det böra tagas i övervägande, i vad mån
de sålunda gjorda framställningarna böra vinna avseende.
I skrivelse den 13 sistlidne mars anmodade jag därför, såsom jag
tidigare denna dag vid föredragning av utgifterna under sjätte huvud¬
titeln meddelat, landssekreteraren Herman Uddén och landskamreraren
Robert Hagen att, i anslutning till det dem meddelade uppdrag att
inom civildepartementet biträda vid ytterligare beredning av frågan om
fögderiförvaltningarnas omorganisation, till mig inkomma med yttrande
och förslag i, bland annat, nu angivna hänseende; och hava nämnda
sakkunniga i skrivelse den 31 sistlidne mars lämnat den äskade ut¬
redningen.
De sakkunniga hava till en början dels erinrat, att fögderi förvalt¬
ningskommittén i sitt den 27 augusti 1912 avgivna betänkande (sid.
448) på anförda skäl förklarat sig anse det böra tagas under över¬
vägande »huruvida icke de under dröjsmålet med avgörandet av frågan
om den nya löneregleringen avgångna eller avgående fögderitjänste¬
männen borde beredas en förhöjning av dem enligt nu gällande be¬
stämmelser tillkommande pension», dels ock fäst ytterligare uppmärk¬
samhet vid de redan av mig här ovan antydda, till Kungl. Maj:t in¬
komna framställningar i ämnet från föreningen »Sveriges landsstat» m. fl.
Vidare hava de sakkunniga åberopat, att Kungl. Maj:ts befallnings-
havande i Norrbottens län, i sammanhang med sitt underdåniga utlå¬
tande den 12 februari 1913 över fögderiförvaltningskommitténs nämnda
betänkande samt över särskilt tillkallade sakkunnigas den 19 december
1912 avgivna betänkande rörande lönereglering för och omorganisation
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 6
Särskilda
sakkunnigas
utlåtande.
42
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
av fögderiförvaltningarna, understrukit det behjärtansvärda i fögderi-
förvaltningskommitténs ovan återgivna yttrande angående en förböjning
av de enligt nu gällande bestämmelser utgående pensioner, som till-
komme de under dröjsmålet med avgörande av organisationsfrågan av¬
gångna eller avgående fögderitjänstemännen.
Enahanda uppfattning synes ock, enligt vad de nu anlitade sak¬
kunniga anmärka, hava gjort sig gällande i Kungl. Maj:ts befallniugs-
havandes i Alvsborgs län underdåniga utlåtande i samma ämne den 8
februari 1913.
Efter att hava erinrat, att lön och intjänat ålderstillägg på ordi¬
narie stat bildade de faktorer, som bestämde pensionsbeloppet, och att
dessa faktorer icke ändrats för någon av fögderiförvaltningens tjänste¬
mannagrupper, sedan löneregleringen av åren 1878 och 1880 genom¬
fördes, hava de sakkunniga i följande sifferuppställning velat visa, huru
den egentliga slutlönen, inklusive ålderstillägg, framträder enligt nu
gällande stat och i de under de senare åren framkomna förslag.
f
|
Enligt nu gäl¬
lande avlönings-
stat.
Kr.
|
Enligt nådiga
propositionerna
1908 och 1909.
Kr.
|
Enligt fögderi-
föryaltningskom-
mitténs förslag
1912.
Kr.
|
Enligt de sak¬
kunnigas av år
1912 förslag.
Kr.
|
För kronofogdar .....................
|
3,500
|
4,200
|
V
4,500
|
|
» hiiradsskrivare..................
|
2,500
|
3,200
|
3,400
|
3,600
|
» länsmän...........................
|
1,200
|
2,100
|
2,100
|
2,200
|
Oavsett de billighetsskäl, som i här ovan åberopade yttranden an¬
förts för en tillfällig pension sförbättring, hava de sakkunniga betraktat
frågan även ur en annan synpunkt, nämligen med hänsyn till stats¬
förvaltningens eget bästa, och i sådant avseende anfört följande, som
jag tillåter mig återgiva:
»Såsom bekant, stadgas icke bland villkoren för åtnjutande av de
genom 1878 och 1880 årens ännu gällande lönereglering bestämda löne¬
förmåner någon skyldighet för fögderi tjänstemännen att vid viss upp¬
nådd tjänste- och levnadsålder avgå med pension på allmänna indrag-
ningsstaten, om än sedermera en dylik skyldighet blivit genom kungl.
kungörelsen i ämnet den 31 mars 1900 införd för de tjänstemän, som
därefter utnämnts. Det ligger därför nära till hands att förmoda, att
mången ålderstigen tjänsteman skall, såvitt hälsa och krafter icke all¬
deles tvinga honom till avgång med nu gällande pension, söka i det
längsta kvarstå i akt och mening att på sina gamla dagar komma i
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
43
åtnjutande av de förbättrade pension svillkor, som i varje under senare
åren framkommet löneregleringsförslag ställts i utsikt.
Denna förmodan bär ock besannats. Enligt uppgifter, hämtade
från statskalendern för år 1914, komma under år 1915, såframt avgång
dessförinnan ej sker, fögderitjänstemän till följande antal att överskrida
en åldersgräns av 67 år, nämligen 5 kronofogdar, 13 häradsskrivare
och 31 länsmän. Bland kronofogdarna är en född 1845, en 1846, två
1847 och en 1848; bland häradsskrivarna är en född 1840, tre 1841,
två 1842, en vart och ett av åren 1843, 1845 och 1847 samt fyra 184S;
bland länsmännen är en född 1838, en 1839, två 1841, två 1842, tre
1844, fem 1845, en 1846, sex 1847 och tio 1848. För alla gäller att
tjänsten kräver hälsa och kroppslig vigör, men i all synnerhet fordras
detta av kronofogdar och länsmän, särskilt med hänsjm till deras av
poliskallet föranledda ansträngande resor. År en förbättrad pension för
fögderitjänstemännen redan ur billighetens synpunkt påkallad, lärer
detta således, enligt vår mening, gälla än mera, när man tar i betrak¬
tande statens krav på en fullt tjänsteduglig personal.
Ett annat förhållande torde ock i detta sammanhang böra upp¬
märksammas. Den omständigheten, att för de tjänstemän, som utnämnts
före den 31 mars 1900, skyldighet att vid viss ålder avgå icke finnes
utsatt, föranleder till ojämnhet och orättvisa. Sålunda kan det hända,
att en länsstyrelse, av nitälskan för att staten skall betjänas av en fullt
tjänsteduglig personal, övar påtryckning i en eller annan form på sina
ålderstigna tjänstemän i syfte att förmå dem till avskedstagande, när
rätt till pension inträtt, under det att en annan länsstyrelse av hänsyn
till tjänstemännens ekonomi låter förmå sig att begagna deras tjänste¬
verksamhet, änskönt ålder och skröplighet göra denna mindervärdig.
Ett sådant skiljaktigt förhållande synes oss ägnat att rubba förtroendet
till statsförvaltningens värdighet och anseende, som bör vara höjt över
all orättvisa och mannamån, liksom det knappast torde kunna försvaras,
att staten i sin tjänst, enkannerligen när denna i hög grad fordrar
tjänstemännens förmåga av rörlighet och kroppslig vigör, bibehåller
dem utöver skälig ålder.»
I fråga om beloppet av pensionsförhöjningen hava de sakkunniga
på anfört skäl föreslagit, att pensionen borde motsvara tjänstemannens
lön och ålderstillägg enligt 1908 års proposition i ämnet (nr 71). Detta
skulle innebära, att kronofogdar och häradsskrivare skulle i sina pen¬
sionsund erlag få inräkna det andra ålderstillägg, som föreslogs för dem
i 1908 års proposition, men varav de icke kommit i åtnjiitande. Vidare
hava de sakkunniga hemställt, att pensionsregleringen skulle retroaktivt
44
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
Statskontoret.
tillämplig på fögderitjänstemän, som under tiden från och med år 1909
avgått ur tjänsten med pension på allmänna indragningsstaten.
De sakkunniga hava sålunda tillstyrkt, att pension från och med
år 1915 för kronofogde, häradsskrivare och länsman, som under tiden
från och med år 1909 avgått ur tjänsten med pension på allmänna
indragningsstaten eller som hädanefter, intilldess ny lönereglering var¬
der för dessa tjänstemän av riksdagen antagen och trätt i tillämpning,
erhåller avsked från sin befattning efter uppnådd föreskriven levnads-
och tjänstålder, skull utgå med ett belopp, som motsvarar den i av-
löningsstaten uti 1908 års nådiga proposition, nr 71, för en var av dem
föreslagna lön med därtill, enligt grunderna i samma proposition, hö¬
rande ålderstillägg. Följaktligen skulle i varje fall prövas, om och i
vad män tjänstemannen, därest nämnda propositions bestämmelser varit
ior honom gällande, enligt nyssnämnda grunder skall för sin pension
tillgodoräknas i avlöningsstaten upptaget ålderstillägg.
Efter nådig remiss den 2 april 1914 har statskontoret avgivit
underdånigt utlåtande den 9 i samma månad.
Statskontoret har däri erinrat om sitt underdåniga utlåtande den
7 februari 1913 angående en av en tjänsteman i Kungl. Majits kansli
gjord ansökning om förhöjning av blivande pension i förhållande till
den provisoriska löneförbättring, varav han vore i åtnjutande. I detta
utlåtande anförde statskontoret angående befattningshavare inom stats-
departementeu och en del ämbetsverk, för vilka provisorisk lönereglering
beviljats, att betänkligheterna mot att bevilja pensionsförhöjning på grund
av provisorisk lönereglering försvagades i mån, som tidsutdräkten med
den definitiva löneregleringen bleve större, ävensom att det icke syntes
finnas någon som helst anledning antaga, att de lönesatser, som en
gång komme att definitivt fastställas för ifrågavarande befattnings¬
havare, skulle komma att understiga de belopp, som betecknade summan
av avlöningarna enligt gamla staten och den provisoriska löneregleringen.
Vidare anförde statskontoret, att, då de å provisorisk lönestat uppförda
avlöningsbeloppen vore fördelade i lön, tjänstgöringspenningar och
eventuellt ortstillägg, ingen svårighet mötte för bestämmandet av de
belopp, som enligt en provisorisk pensionsreglering skulle utgå såsom
pension. Med åberopande härav hemställde statskontoret om rätt för
avgående befattningshavare inom statsdepartementen eller något av ifråga¬
varande ämbetsverk att såsom pension erhålla sammanlagda beloppet av
den lön, han ägde åtnjuta enligt den ordinarie lönestaten, och den på
grund av den provisoriska löneregleringen till honom utgående lön.
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
45
Förenämnda hemställan hade, såvitt det vore statskontoret bekant,
icke lett till någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Statskontoret vidhölle emeller¬
tid sin sålunda uttalade ståndpunkt och ansåge vad som i berörda ut¬
låtande yttrats om befattningshavare inom statsdepartementen tillämpligt
även på fögderi tjänstemän, då för dessa senare definitiv lönereglering,
medförande avsevärd pensionsförhöjning, två gånger blivit i nådig pro¬
position till riksdagen föreslagen och i huvudsak lämnats utan anmärk¬
ning av statsutskottet, ehuru sedermera vid ärendets behandling i kam¬
rarna riksdagen med hänsyn till väckt fråga om landsstatens omorga¬
nisation icke bifallit propositionerna. Om således statskontoret redan av
vid föregående tillfällen framhållna skäl föranleddes att tillstyrka be¬
viljande av pensionsförhöjning åt fögderi tjänstemännen, läge dock, enligt
statskontorets åsikt, det starkast talande skälet för en sådan åtgärd i
den även av de sakkunniga framhållna omständigheten, att staten hade
intresse av, att överåriga fögderi tjänstemän måtte till följd av dem be¬
viljad pensionsförbättring finna med sin fördel förenligt att, ehuru icke
därtill förpliktade, utan uppskov avgå med pension.
Av statskontorets principiella ståndpunkt följde emellertid, att stats¬
kontoret icke kunde biträda de sakkunnigas förslag, att kronofogdar
och häradsskrivare skulle i sina peusionsunderlag få inräkna det andra
ålderstillägg, som i 1908 års proposition föreslogs för dem, men varav
de icke kommit i åtnjutande. Härigenom skulle pension sförhöjningen
för nyssnämnda tjänstemän visserligen komma att inskränkas till 200
kronor, men då det enligt statskontorets mening vore framförallt läns¬
männen, som uti ifrågavarande avseende behövde tillgodoses, och dessas
pensionsförhöjning skulle för dem, som komme i åtnjutande av nu före¬
slagna ålderstillägg, uppgå till 900 kronor, och för de övriga till 600
kronor, torde ur denna synpunkt den föreslagna normen för beloppets
bestämmande hava skäl för sig.
Vad angår de sakkunnigas förslag, att pensionsregleringen skulle
retroaktivt tillämpas på fögderi tjänstemän, som under tiden från och
med år 1909 avgått ur tjänsten med pension på allmänna indragnings-
staten, ville statskontoret visserligen icke bestrida, att vissa billighets-
skäl kunde anses tala för en dylik bestämmelse, men då å andra sidan
densamma skulle innebära ett anmärkningsvärt och till sina konse¬
kvenser synnerligen betänkligt avsteg från principen, att pensionsregle-
ringar icke böra föranleda förhöjning av redan avgångna tjänstinnehavares
pensioner, kunde statskontorot icke tillstyrka förslaget i denna del.
Statskontoret tillstyrker således, att pensionsförhöjning med ett
46
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
Departements¬
chefen.
belopp, som motsvarar å extra stat åtnjuten löneförbättring av löns
natur, däri inberäknat ålderstillägg, måtte beredas kronofogdar, härads-
skrivare och länsmän, som, efter det Kungi. Maj:t och riksdagen med¬
delat beslut i nu föreliggande ärende, komme att avgå under innevarande
eller nästföljande år.
Vad statskontoret sålunda förordat betingar, enligt statskontorets
beräkning, högst följande kostnad för år räknat:
pensionsförhöjning för
10 kronofogdar å 200 kronor.................................... 2,000: —
17 häradsskrivare å 200 kronor .............................. 3,400: —
49 länsmän å 900 kronor .......................................... 44,100: — 49 50O:_
Pensionsförhöjningen anser statskontoret böra utgå, liksom själva
pensionen, från allmänna indragningsstaten.
På grund av vad ovan anförts hemställer statskontoret, att, under
förutsättning att proposition om tillfällig löneförbättring åt fögderi¬
tjänstemännen förelägges innevarande års riksdag, Kungl. Maj:t måtte
tillika föreslå riksdagen medgiva, att kronofogde, häradsskrivare eller
länsman, vilken, när Kungl. Maj:t och riksdagen meddelat beslut i nu
föreliggande ärende, redan uppfyllt villkoren för erhållande av pension
enligt nu gällande bestämmelser, må, om han omedelbart inkommer
med ansökan om avsked, äga åtnjuta pension från allmänna indrag¬
ningsstaten till belopp, motsvarande den lön jämte ålderstillägg, han
vid avgången från tjäusten uppbär å såväl ordinarie som extra stat,
samt att samma förmån tillerkännes även den kronofogde, häradsskrivare
eller länsman, som sedermera bliver pensionsberättigad före utgången
av år 1915, under villkor att han omedelbart efter uppnådd pensionsålder
ingiver ansökan om avsked.
Såsom jag förut påpekat framträda olägenheterna av dröjsmålet med
löneregleringen för fögderiförvaltningarnas tjänstemän i synnerlig grad
med avseende å pensionsförhållandena. Det kan ej framstå annat än
såsom en av omständigheterna icke tillräckligt motiverad obillighet, att
tjänstemän skola år efter år gå i mistning av pensionsförmåner, som i
alla framkomna förslag ansetts rättmätiga. Ur synpunkten av stats¬
förvaltningens eget intresse måste det nuvarande läget också anses
synnerligen otillfredsställande. Det är nämligen uppenbart, att förvalt¬
ningen skall lida därav, att tjänstemän, som uppnått och i åtskilliga
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
47
fall betydligt överskridit den vanliga pensionsåldern men icke kunna
tvingas att avgå, kvarstanna i tjänsten i avvaktan på de förväntade
bättre pensionsvillkoren. Denna synpunkt, som framhållits av de sak¬
kunniga, har jämväl av statskontoret starkt betonats.
Vad nu angår förslagets detaljer, så hava de sakkunniga först
och främst förordat, att såsom norm för den ifrågasatta pensionsförbätt-
ringen skulle uppställas de belopp samt de villkor och bestämmelser i
övrigt, som innefattas i Kungl. Maj:ts proposition nr 71 till 1908 års riks¬
dag. Detta skulle innebära, att även kronofogdar och liäradsskrivare skulle
i sina pensionsunderlag få inräkna det andra ålderstillägg, som var för dem
föreslaget i 1908 års proposition, men varav de icke kommit i åtnjutande.
Vidare hava de sakkunniga hemställt, att pensionsregleringen skulle
retroaktivt tillämpas på fögderi tjänstemän, som uuder tiden från och
med år 1909 avgått ur tjänsten med pension på allmänna indragningsstaten.
Statskontoret har av principiella skäl motsatt sig det förra yrkandet
och gjort gällande, att pensionsförhöj ningen borde svara mot den lön,
tjänstemannen enligt provisorisk lönereglering äger åtnjuta. Väl skulle,
med statskontorets sålunda tillkännagivna ståndpunkt, pensiousförhöj-
ningen för kronofogdar och häradsskrivare komma att inskränkas till
200 kronor, men då det enligt ämbetsverkets mening framför allt vore
länsmännen, som uti ifrågavarande hänseende borde tillgodoses, och dessas
pensionsförhöjning skulle för dem, som komma i åtnjutande av det före¬
slagna ålderstillägget, uppgå till 900 kronor och för de övriga till 600
kronor, torde ur denna synpunkt den föreslagna normen för beloppets
bestämmande, enligt statskontorets uppfattning, hava skäl för sig.
Vad angår det senare yrkandet i de sakkunnigas utlåtande, näm¬
ligen i fråga om pensionsregleringens retroaktiva tillämpning, bär stats¬
kontoret visserligen icke velat bestrida, att vissa billighetsskäl kunna
anses tala för en dylik bestämmelse. Men då å andra sidan detta skulle
innebära ett anmärkningsvärt och till sina konsekvenser synnerligen
betänkligt avsteg från principen, att pensionsregleringar icke böra för¬
anleda förhöjning av redan avgångna tjänstinnehavares pensioner, har
statskontoret icke kunnat tillstyrka förslaget i denna del.
Efter övervägande av vad sålunda förekommit får jag, med er¬
kännande av de billighetsskäl, som bestämt de sakkunnigas hemställan,
likväl tillkännagiva min anslutning i huvudsak till statskontorets mening.
I ett hänseende anser jag mig dock böra något avvika från stats¬
kontorets hemställan.
Enligt den formulering, som givits åt denna, skulle efter min upp¬
fattning alla redan år 1914 eller dessförinnan pensionsberättigade nödgas,
48
Tionde huvudtiteln: bil. 10.
för att komma i åtnjutande av den ifrågavarande förmånen, omedelbart
efter riksdagsbeslutets promulgerande ingiva avskedsansökan. Men då
inträffar, att, om riksdagen bifaller propositionen om ålderstillägg för
länsmännen, samtliga de länsmän, som år 1914 erhålla avsked, komma
i en väsentligt ofördelaktigare ställning än deras kamrater, som först
år 1915 uppnå pensionsåldern, enär först med sistnämnda år ålderstillägg
på extra stat skulle ifrågakomma.
Detta synes mig innebära en obillighet emot dem, som bliva pen-
sionsberättigade innevarande år, och sådant torde genom en jämkning i
bestämmelserna böra undvikas.
Kostnaden för pensionsförbättringen har av statskontoret beräknats
högst sålunda för år räknat: pensionsförhöjning för
10 kronofogdar å 200: —.................. kronor 2,000: —
17 häradsskrivare å 200: —............ » 3,400: —
49 länsmän å 900: —........................ » 44,100: —
Kronor 49,500: —
Jag hemställer alltså,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen med¬
giva, att kronofogde, häradsskrivare eller länsman, som
enligt nu gällande bestämmelser är eller under år 1915
bliver pensionsberättigad, må under villkor, att han
under loppet av nämnda år ingiver ansökan om avsked,
äga åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten
till belopp, motsvarande den lön jämte ålderstillägg,
han vid avgången från tjänsten uppbär å såväl ordinarie
som extra stat.
Vad departementschefen sålunda hemställt, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, behagade Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten gilla och bifalla;
och skulle utdrag av detta protokoll tillställas finans¬
departementet för iakttagande vid uppgörande av förslag
till reglering av utgifterna under riksstatens tionde
huvudtitel.
Ur protokollet:
Nils Ädelgren.
Tionde huvudtiteln: bil. 11.
49
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 1 maj 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
I en till Kungl. Maj:t ingiven skrift den 10 september 1913 har
dåvarande tillförordnade extra provinsialläkaren i Tärna distrikt Anders
Hollierz, vilken är född den 20 juni 1848, under åberopande av att han
tjänstgjort dels såsom tillförordnad provinsialläkare, dels såsom extra
provinsialläkare, dels ock från och med den 1 januari 1913 såsom till¬
förordnad extra provinsialläkare i nämnda distrikt, där bidrag av stats¬
medel utgår till tjänstens avlönande, anhållit om pension jämlikt nådiga
kungörelsen den 30 december 1911 angående rätt till pension för vissa
extra provinsialläkare, som icke äro delägare i extra provinsialläkarnas
pensionskassa.
Enligt åberopade kungörelsen är extra provinsialläkare, vilkens
levnadsålder vid 1912 års ingång, då nämnda pensionskassa trädde i
verksamhet, översteg 45 år och som icke blivit delägare i kassan samt
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 7
[11.].
Ang. pension
åt förre extra
provinsial¬
läkaren
A. Hollierz.
50
Tionde huvudtiteln: bil. 11.
omedelbart vid uppnådda 65 år avgår från sin tjänst, berättigad att vid
avskedstagandet erhålla eu årlig pension av statsmedel till belopp av
1,500 kronor.
Enligt vad medicinalstyrelsen meddelat, har Hollierz icke blivit
delaktig i extra provinsialläkarnas pensionskassa. Emellertid lär Hollierz
i vissa andra avseenden ej uppfylla ovan angivna villkor för erhållande
av pension enligt nådiga kungörelsen den 30 december 1911.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Kungl. Maj:t den 1 maj
1908 för tiden intill 1912 års utgång beviljade ifrågavarande distrikt
statsbidrag till avlönande av en extra provinsialläkare samt medgav
denne rätt att åtnjuta tjänstårsberäkning lika med civila läkare i statens
tjänst. Hollierz, vilken tjänstgjorde såsom extra provinsialläkare i
distriktet till utgången av sistnämnda år, förordnades den 27 december
1912 av medicinalstyrelsen att från och med den 1 januari 1913 tjänst¬
göra såsom extra läkare inom området för nämnda distrikt, till dess
Kungl. Maj:ts beslut angående fortbestånd av distriktet bleve känt.
Sedan Västerbottens läns landsting gjort underdånig framställning-
om distriktets fortbestånd, meddelade Kungl. Maj:t beslut i ämnet genom
nådigt brev den 9 maj 1913. Genom detta biföll Kungl. Maj:t berörda
framställning allenast beträffande år 1913. Enligt beslutet beviljades
ifrågavarande distrikt för sagda nr såsom bidrag till avlönande av en i
den ordning, 41 § 2 mom. av läkarinstruktionen den 30 december 1911
föreskriver, tillsatt extra provinsialläkare för distriktet ett för år beräknat
belopp av 1,500 kronor jämte tilläggsarvode av 1,300 kronor att utgå
för den del av år 1913, varunder tjänsten behörigen uppehölles och av
landstinget utfäst avlöningsbidrag jämte stadgad avgift till ovannämnda
pensionskassa vederbörligen utgjordes samt fri bostad därjämte tillhanda-
hölles läkaren, med rättighet för denne att i sin tjänstgöring åtnjuta
tjänstårsberäkning på sätt ovan sagts.
Kungl. Maj:ts ifrågavarande beslut tillhandakom medicinalstyrelsen
den 27 påföljande juni, från vilken dag Hollierz enligt beslut av sty^-
relsen den 6 augusti 1913 förordnades att under ledighet av extra
provinsialläkartjänsten i distriktet bestrida denna tjänst, intill dess den
bleve tillsatt och den antagne läkaren skulle tillträda tjänsten. Sist-
berörda förordnande var således endast ett vakansförordnande, som med¬
delades utan iakttagande av de i 41 § 2 mom. av läkarinstruktionen
givna föreskrifter. Dessa innehålla nämligen beträffande tillsättande av
extra provinsialläkartjänst, till vilken statsbidrag beviljats, att medicinal¬
styrelsen på anmälan av den i instruktionen omförmälda, av landstinget
för distriktet utsedda styrelsen skall utfärda kungörelse om tjänstens till-
Tionde huvudtiteln: bil. 11.
51
sättande samt att, sedan ansökningstiden tilländagå^, de inkomna ansök¬
ningshandlingarna skola av medicinalstyrelsen, med bifogande av dess
yttrande om de sökandes kompetens, överlämnas till förenämnda, av
landstinget utsedda styrelse, som bär att, med förordande av eu bland
de sökande, återställa handlingarna, varefter medicinalstyrelsen till tjän¬
stens bestridande förordnar den, som med hänsyn till det givna förordet
ävensom skicklighet och förtjänst anses böra främst komma i åtanke.
Medicinalstyrelsen har, efter remiss, den 24 september 1913 avgivit
utlåtande i ärendet. Styrelsen har därvid, då Hollierz i själva verket
uppehållit extra provinsialläkares åligganden även efter år 1912, från
den 27 juni såsom tillförordnad extra provinsialläkare, ansett sig för sin
del kunna tillstyrka bifall till ansökningen. Skulle emellertid Kungl.
Maj:t finna den omständigheten, att Hollierz, formellt sett, icke sedan
utgången av sistnämnda år varit anställd såsom extra provinsialläkare,
utgöra hinder för beviljande av pension jämlikt nådiga kungörelsen den
30 december 1911, har medicinalstyrelsen hemställt om avlåtande av
proposition till riksdagen, att berörda kungörelse måtte få tillämpas å
Hollierz.
Statskontoret har uti infordrat utlåtande av den 1 december 1913
framhållit, hurusom vid meddelandet av omförmälda från den 27 juni
1913 gällande förordnande för Hollierz den uti 41 § 2 mom. i läkar-
instruktionen föreskrivna ordning för tillsättande av’ extra provinsial¬
läkare icke iakttagits. Vid sådant förhållande har statskontoret funnit
åberopade kungörelsen den 30 december 1911 icke kunna tillämpas på
Hollierz.
Då emellertid hans entledigande med 1912 års utgång från extra
provinsialläkartjänsten i Tärna distrikt varit beroende på omständigheter,
på vilka han icke ägt förmåga att inverka, har statskontoret ansett
billigt, att Hollierz, vilken beträffande levnadsålder uppfyllde villkoren
för pensions erhållande enligt ovannämnda kungörelse, finge i pensions-
hänseende komma i åtnjutande av samma förmån, som skulle tillkommit
honom, därest han ännu kvarstode vid extra provinsialläkartjänst.
Såsom av handlingarna framgår, har Hollierz, som den 20 juni
1913 uppnådde 65 år, redan med 1912 års utgång upphört att tjänstgöra
såsom i författningsenlig ordning förordnad extra provinsialläkare. På
grund härav lär Hollierz icke kunna komma i åtnjutande av pension
enligt ovannämnda kungörelse den 30 december 1911. Enligt vad
Medicinal¬
styrelsen.
Statskontoret.
Departements¬
chefen.
52
Tionde huvudtiteln: bil. 11.
handlingarna utvisa, har Hollierz emellertid en tjänstetid av mer än 21
år, vilken så gott som uteslutande förvärvats i tjänstgöring såsom pro¬
vinsialläkare eller extra provinsialläkare i distrikt inom övre Norrland.
Då Hollierz nu på den grund, att de för honom givna förordnanden,
som avse år 1913, icke meddelats uti den i läkarinstruktionen i sådant
avseende stadgade ordning — ett sakförhållande, som icke förorsakats
genom något Hollierz’ åtgörande — icke anses vara utan vidare berättigad
att erhålla den pension, som enligt den åberopade kungörelsen eljest
står äldre extra provinsialläkare till huds, torde det få anses rätt och
billigt, att pension av statsmedel ändock beredes Hollierz.
Medicinalstyrelsens den 6 augusti 1913 för Hollierz meddelade för¬
ordnande såsom extra provinsialläkare i nämnda distrikt avsåg allenast
den tid, under vilken ifrågavarande tjänst var ledig. Enligt inhämtad
upplysning anmälde sig emellertid efter skedd kungörelse icke någon
sökande till tjänsten (Hollierz hade då redan uppnått stadgad pensions¬
ålder). På den grund att Kungl. Maj:ts åberopade beslut av den 9 maj
1913 innebar tjänstens bibehållande endast under år 1913, måste nyss¬
nämnda förordnande anses hava utgått med sistnämnda års slut, och då
nytt förordnande för tid därefter, enligt vad jag hos medicinalstyrelsen
inhämtat, icke meddelats för Hollierz, torde pension böra tillerkännas
honom från och med den 1 januari 1914.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att förre extra provinsialläkaren Anders Hollierz
må från och med den 1 januari 1914 under sin åter¬
stående livstid å allmänna indragningsstaten uppbära
en årlig pension av 1,500 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-
Regenten lämna bifall; och skulle utdrag av protokollet
härom tillställas finansdepartementet för iakttagande
vid uppgörandet av förslag till reglering av utgifterna
under riksstatens tionde huvudtitel.
Ur protokollet:
Cour. Falkenberg.
Tionde huvudtiteln: bil. 12.
53
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 13 maj 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet von Sydow anförde:
I en till direktionen för Växjö hospital ställd, av nämnda direktion
med eget yttrande till medicinalstyrelsen ingiven och av styrelsen med
underdånig skrivelse den 26 oktober 1910 överlämnad skrift anhöll upp-
syningsmannen vid nämnda hospital Jöns Bengtsson Härds änka Eva
Härd, född Nyländer, att pension av statsmedel måtte tillerkännas
henne.
Genom beslut den 30 december 1910 fann Kungl. Maj:t emellertid
den underdåniga framställningen icke till någon Kungl. Maj:ts vidare
åtgärd föranleda.
I en till Kungl. Maj:t den 8 december 1913 ingiven skrift har änkan
[12.].
Ang. pension
åt upp¬
sy ning s-
mannen J.
Bengtsson
Härds änka
Eva Härd.
54
Tionde huvudtiteln: bil. 12.
Härd förnyat sin ansökning samt därvid anhållit, att pension måtte
beredas henne från den 4 maj 1908, då hennes bemälde man avled.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att uppsyningsmannen Härd,
vilken var född den 10 april 1852, efter anställning vid armén, fång¬
vården och statens järnvägar tjänstgjorde såsom uppsyningsman vid
Växjö hospital från och med den 1 januari 1881 till sin död den 4 maj
1908, därav under tiden från och med den 1 januari 1906 vid hospitalets
kriminalavdelning.
Såsom uppsyningsman vid hospitalet åtnjöt Härd, enligt av hospi-
talsdirektionen meddelad uppgift, förutom husrum, ved, lyse, tvätt och
första klass kost, en kontant avlöning, som i början uppgick till 600
kronor och sedermera efter hand ökades till 800 kronor. Direktionen
har givit Härd det vitsordet, att han under sin tjänstgöringstid vid hos¬
pitalet »med i högsta grad berömvärt nit, outtröttligt tålamod och aldrig
sviktande plikttrohet uppfjdlt sina ansvarsfulla åligganden». Beträffande
tjänstgöringen vid armén, fångvården och statens järnvägar hade Härd
jämväl erhållit de bästa vitsord därför.
Enligt bifogat prästbetyg är änkan Härd född den 29 april 1866.
Hospitalsdirektionen har upplyst, att hon flera gånger till följd av perio¬
disk sinnessjukdom vårdats å offentliga och enskilda sinnessjukanstalter.
Under sina friskhetsperioder har hon icke förmått att i nämnvärd grad
bidraga till sitt uppehälle.
Av den efter Härd upprättade bouppteckningen, som i avskrift före-
tetts, framgår, att Härd såsom dödsbodelägare efterlämnat, förutom änkan,
tre syskon samt att behållningen i boet uppgått till 10,689 kronor 40
öre, däribland en till 9,000 kronor upptagen fastighet i Växjö. Enligt
bouppteckningen åtecknat bevis har änkan Härd sedermera erhållit lag¬
fart å sin på grund av giftorätt bekomna hälft av fastigheten. Emellertid
har det upplysts, att änkan Härd genom i vederbörlig ordning bevakat
inbördes testamente bekommit hela behållningen i boet.
I sin nu föreliggande ansökning har änkan Härd uppgivit, att en
stor del av det kapital, hon bekommit efter mannen, gått förlorat för
henne, särskilt för bestridande av kostnader för rättshjälp, som hon
nödgats anlita för vinnande av befrielse från förmynderskap, som efter
mannens död påtvungits henne.
Enligt vad hospitalsdirektionen uti sitt över änkan Härds första an¬
sökning avgivna yttrande meddelat, torde behållningen i boet efter mannen
på grund av hennes sjukdom i väsentlig grad hava minskats. I samma
yttrande hemställde direktionen, som med hänsyn till ovan angivna om-
Tionde huvudtiteln: bil. 12.
55
ständigheter fann änkan Härd vara i stort behov av understöd, att en
årlig pension av 300 kronor måtte tillerkännas henne.
Medicinalstyrelsen har uti infordrat utlåtande av den 15 december Medicinal-
1913 över den förnyade ansökningen hänvisat till sitt över ankan Hards
första ansökan avgivna yttrande, däri styrelsen, under åberopande att
statsmakterna i två angivna föregående fall beviljat pension åt änkor
efter hospitalsuppsyningsmän, hemställde om en årlig pension åt änkan
Härd med det av hospitalsdirektionen föreslagna beloppet.
Statskontoret hemställde uti det över änkan Härds första ansökning statskontoret.
infordrade utlåtandet, att, enär tillfälle att genom inbetalning i någon
av staten understödd pensionskassa bereda sin änka pension icke torde
hava stått mannen Härd till buds, pension å allmänna indragningsstaten
till årligt belopp av 300 kronor borde beredas änkan Härd under hennes
återstående livstid, så länge hon levde ogift. I nu avgivet utlåtande
har statskontoret förklarat sig vidhålla sin uppfattning, att pension av
billighetshänsyn bör beredas henne med angivna belopp. Dä emellertid
änkan Härds föregående framställning om erhållande av pension enligt
meddelat beslut icke föranlett någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd, synes
det likväl statskontoret nu icke föreligga anledning att ifrågasätta, att
den föreslagna pensionen skall utgå för tid före 1914 års ingång.
De upplysningar beträffande änkan Härds ekonomiska ställning, som Dep“£j™"ts'
numera vunnits, synas mig giva vid handen, att hennes tillgångar icke
äro så stora, att hon därmed kan försörja sig. Tydligen har hon på
grund av den sjukdom, varav hon tidvis lider, icke heller förmåga att
genom arbete i nämnvärd män bidraga till sitt uppehälle. Ett verkligt
behov av understöd synes sålunda föreligga. På grund härav och med
hänsyn till mannen Härds långvariga och synnerligen väl vitsordade
verksamhet i statens tjänst torde rättvisa och billighet kräva, att pension
av statsmedel beredes änkan, och detta så mycket hellre, som mannen
i livstiden icke lärer kunnat genom avgiftsinbetaluingar tillförsäkra sin
änka pension från uågon offentlig pensionskassa. Jag erinrar i detta
sammanhang att, på sätt av medicinalstyrelsen blivit antytt, riksdagen
efter därom avlåtna propositioner beviljat pension i två med det före¬
liggande ganska likartade fall, nämligen dels år 1902 till belopp av
350 kronor åt uppsyningsmannen vid Uppsala hospital K. J. Malis änka
och dels år 1905 med 250 kronor åt uppsyningsmannen vid Vadstena
hospital P. A. Hvarfners änka.
56
Tionde huvudtiteln: bil. 12.
Varken mot det i nu ifrågavarande ärende föreslagna beloppet, 300
kronor, eller den av statskontoret föreslagna tidpunkten, från vilken
pension skulle utgå, har jag funnit något att anmärka.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att uppsyningsmannen vid Växjö hospital Jöns
Bengtsson Härds änka Eva Härd, född Nyländer, må
från och med den 1 januari 1914 under sin återstå¬
ende livstid, så länge hon förbliver änka, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 300
kronor.
Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däruti statsrådets övriga, ledamöter instämde,
behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifalla; och skulle utdrag av protokollet härom till¬
ställas finansdepartementet för iakttagande vid upp¬
görandet av förslag till reglering av utgifterna under
riksstatens tionde huvudtitel.
Ur protokollet:
Nils Ädelgren.
Tionde huvudtiteln: bil. 13.
57
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stock¬
holms slott den 24 april 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet Westman anförde:
31:o.
I skrivelse den 14 januari 1914 har vetenskapsakademien gjort
framställning om beredande av pension åt skriv- och räknebiträdet vid
meteorologiska centralanstalten Ernestine Helena Elisabeth Bäckström,
född den 9 april 1843.
Föreståndaren för meteorologiska centralanstalten, professor Nils
Ekholm har i en av anstaltens inspektor, f. d. generaldirektören R.
Åkerman tillstyrkt, till akademien ingiven framställning i ämnet anfört:
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 8
Pension åt
skriv- och
räknebiträdet
Ernestine
Helena
Elisabeth
Bäckström.
58
Tionde huvudtiteln: bil. 13.
Ernestine Bäckström hade i mer än 24 år på ett utmärkt sätt tjänstgjort
såsom skriv- och räknebiträde vid meteorologiska centralanstalten, och Ekholm
anhölle därför, att akademien måtte söka bereda henne en mot hennes långvariga
och trogna tjänst vid anstalten svarande löneförbättring eller pension.
Då det arbete, som Ernestine Bäckström utfört vid meteorologiska central¬
anstalten, motsvarade det, som enligt den är 1913 för anstalten fastställda nya
staten skulle åligga ett kvinnligt biträde av högre lönegrad, och då Ernestine Bäck¬
ström ännu vore fullt arbetsför, ville Ekholm hos akademien helst föreslå henne
till erhållande av berörda ordinarie befattning. Skulle detta på grund av hennes
höga ålder emellertid icke låta sig göra, hemställde Ekholm om utverkande åt
henne av en mot samma befattning svarande årlig pension av 1,300 kronor.
Vid ifrågavarande framställning funnos fogade dels frejdebetyg
för Ernestine Bäckström, dels ett för henne av förutvarande föreståndaren
för meteorologiska centralanstalten, f. d. professorn H. E. Hamberg utfärdat
tjänstgöringsbetyg i avskrift. Enligt detta senare intyg, vari Ekholm för¬
klarat sig till fullo instämma, hade Ernestine Bäckström, som från och
med den 17 september 1889 oavbrutet varit anställd som skriv-och räkne¬
biträde vid meteorologiska centralanstalten, under denna tid med nog¬
grannhet, pålitlighet och intresse för arbetet till föreståndarens fulla
belåtenhet utfört de göromål, som varit åt henne anförtrodda.
I sin förutberörda skrivelse yttrar vetenskapsakademien huvud¬
sakligen :
Under sin tjänstetid vid meteorologiska centralanstalten hade Ernestine Bäck¬
ström skött de åligganden, som enligt anstaltens nya stat från och med år 1914
skulle utföras av ett kvinnligt biträde av högre lönegrad. På grund av sin ålder
kunde hon ej befordras till den nya tjänsten. Hennes dagliga tjänstgöring hade
uppgått till 5 å 6 timmar och hennes årsinkomst i medeltal för de sista åren till
1,069 kronor. På grund härav ansåge sig vetenskapsakademien visserligen ej kunna
tillstyrka det av anstaltens föreståndare framställda förslaget om samma pension
för Ernestine Bäckström som för ett skrivbiträde av högre lönegrad, men med hänsyn
till hennes långvariga och väl vitsordade tjänstgöring vid anstalten, hennes höga
ålder och den jämförelsevis låga ersättning, hon för sitt arbete uppburit, anhölle
akademien, att Kung!. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att bevilja Ernestine Bäck¬
ström under hennes återstående livstid en årlig pension av 1,000 kronor.
På grund av remiss har statskontoret den 28 januari 1914 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid anfört:
Riksdagen hade vid flera tillfällen beviljat pension till belopp av 1,000 kronor
till i centralt ämbetsverk anställt skrivbiträde, som uppnått 60 års ålder och räknat
en tjänstetid av minst 30 år, men däremot vid lägre antal tjänstår jämkat pen¬
sionsbeloppet efter detta antal. På grund härav och då Ernestine Bäckström väl
överskridit 60 års ålder men blott räknade 24 tjänstår, hemställde statskontoret,
det henne måtte beredas en årlig pension till belopp, motsvarande -4/,i0 av 1,000
kronor, eller alltså 800 kronor.
Tionde huvudtiteln: bil. 13.
59
Då på grund av de ändrade förhållanden, som med den nya statens Departement*.
tillämpning inträtt vid meteorologiska centralanstalten, Ernestine Bäck- chefen-
ström ej kommer att fortsätta med sitt arbete vid anstalten och då hon
för övrigt uppnått en levnadsålder, som gör hennes tillbakaträdande
berättigat, torde billigheten bjuda, att förmånen av pension beredes
henne efter hennes mångåriga och väl vitsordade arbete i det allmännas
tjänst. I fråga om pensionsbeloppet har statskontoret, med åberopande
av den i likartade fall vanliga beräkningsgrunden, föreslagit detsamma
till 800 kronor. Jag anser mig böra biträda detta förslag och hem¬
ställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skriv- och räknebiträdet vid meteorologiska
centralanstalten Ernestine Helena Elisabeth Bäckström
må från och med månaden näst efter den, varunder
hennes ifrågavarande anställning upphör, under sin
återstående livstid uppbära å allmänna indragnings-
staten en årlig pension av 800 kronor.
32:o.
Lärarinnan i frisk- och sjukgymnastik vid gymnastiska central- [14.]
institutet Wendela Lovisa Ulrika Andersson Falck har i en till direktionen Pension åt
över nämnda institut ingiven skritt anhallit att med utgången av augusti r!-<j gymnas¬
ial^ varda entledigad från sin lärarinnebefattning med åtnjutande
av pensionsförmåner i enlighet med lagen angående civila tjänstinne- wendela
havares rätt till pension den 11 oktober 1907. vinka
Av handlingar, bifogade denna ansökning, inhämtas, att sökanden Andenson
är född den 6 augusti 1854, att hon tjänstgjort såsom extra ordinarie Fa,ck-
lärarinna vid gymnastiska centralinstitutet från den 4 september 1896
till den 3 juni 1899 samt att hon sistnämnda dag utnämnts till den
lärarinnebefattning, hon nu innehade vid institutet. Från och med under¬
visningsåret 1910—1911 har hon varit tjänstledig på grund av sjukdom,
alltmera tilltagande nevrasteni.
Med utlåtande den 20 december 1913 insände direktionen ansök¬
ningen till Kungl. Maj:t. Direktionen hemställde därvid, att sökanden,
jämlikt ovannämnda pensionslag, måtte vid avskedet från tjänsten komma
i åtnjutande av de pensionsförmåner, denna lag stadgar.
Sedan ärendet remitterats till statskontoret, anmärktes hos denna myndighet,
att sökanden icke i enlighet med 18 § a) i civila pensionslagen vederbörligen anmält,
att lagens bestämmelser finge vinna tillämpning å henne; ej heller vore hon på
60
Tionde huvudtiteln: bil. 13.
grund av .särskilda föreskrifter skyldig att underkasta sig förändrade bestämmelser
angående rätt till pension. Vid sådant förhållande vore lagens stadganden, på grund
av innehållet i nyssnämnda lagrum, icke gällande för sökanden, vilken innehaft sin
tjänst vid den tid, då lagen trätt i kraft, eller den 1 januari 1908.
Under nu omförmälda omständigheter skola i fråga om sökandens
skyldighet att avgå från sin tjänst och hennes rätt till pension tillämpas
äldre, ännu gällande bestämmelser, meddelade i kungl. brev den 16 mars
1858. Detta stadgar, att gymnastiklärare, vilka antingen vid gymnas¬
tiska centralinstitutet eller vid elementarläroverk oförvitligen tjänstgjort
i 30 år och uppnått 60 års ålder, skola vara berättigade att uppföras å
allmänna iudragningsstnten med sin fulla lön såsom pension.
Enligt nu gällande, den 30 maj 1879 fastställda avlöningsstat. för
gymnastiska centralinstitutet utgör avlöningen för lärarinna 1,500 kronor,
därav lön 1,200 kronor och tjänstgöringspenningar 300 kronor. Härtill
har på senaste tiden kommit en tillfällig avlöningsförbättring på extra
stat av 500 kronor, därav 250 kronor lön och 250 kronor tjänstgörings-
penni ngar.
Skall nu sökandens pensionsrätt bedömas enligt 1858 års brev,
dröjer det länge, innan hon kan överflyttas å pensionsstat. Ty väl
fyller hon år 1914 60 år, men då hon för närvarande blott kan räkna
17 tjänstår, skulle hon först efter inemot 13 år eller år 1926 komma
att uppnå 30 tjänstår.
Under tiden skulle, efter allt att döma, sökandens tjänst, som
alltsedan undervisningsåret 1910—1911 måst uppehållas på förordnande,
komma att fortfarande bestridas av vikarier. Genom ett till ecklesiastik¬
departementet inkommet, den 3 februari 1914 dagtecknat läkarintyg är
nämligen vitsordat, att sökanden, som alltsedan år 1910 vant oavbrutet
tjäustledig på grund av ovannämnda sjukdom, höggradig nevrasteni,
fortfarande lider av samma sjukdom och med all säkerhet aldrig kan
bliva så återställd, att hon kan sköta sin tjänst. Att tjänstens fortsatta
uppehållande genom vikarier lätt kan medföra men för undervisningen
vid centralinstitutet, säger sig självt.
En dylik anordning innebär ock ur ekonomisk synpunkt särskild
kostnad för staten. Under tjänstledigheten avstår nämligen sökanden
allenast den på tiden för ledigheten belöpande andelen av tjänstgörings-
penningarna. De såsom lön utgående avlöningsmedlen, tillhopa 1,450
kronor, behåller hon utan avdrag; åtnjuter hon fri bostad, minskas dock
detta belopp enligt särskilda föreskrifter med 450 kronor. Det har
emellertid ej varit möjligt att endast med anlitande av de tjänstgörings¬
penningar, sökanden avstår, erhålla vikarie till tjänstens bestridande,
Tionde huvudtiteln: bil. 13.
61
utan därutöver ha av allmänna medel anvisats särskilda tillskott, mot¬
svarande i förstone den egentliga lönen enligt 1879 års stat. 1,200
kronor för helt år. Under de senaste åren, då på extra stat ett belopp
av 250 kronor utgått såsom lön, har tillskottet utgjort 1,450 kronor för
år räknat.
Sökanden, som fått kännedom om statskontorets ovan omförmälda
uppfattning rörande hennes förhållande till 1907 års pensionslag, har
trott sig finna en utväg, som skulle undanröja ovan antydda olägen¬
het^ för det allmänna. 1 en den 10 januari 1914 till Kungl. Maj:t
ingiven skrift har hon nämligen anhållit, att framställning måtte göras
till riksdagen därom, att bestämmelserna i 1907 års pensionslag måtte
förlänas tillämplighet på henne. Under förutsättning av bifall härtill
kunde hennes nu gjorda ansökning om avsked med pension vinna av¬
seende.
Denna ansökning har direktionen över gymnastiska centralinstitutet i skri¬
velse den 21 januari 1914 tillstyrkt. Direktionen har därvid uttalat, att det utan
tvivel skulle för institutet och dess undervisning vara till stor fördel, att sökanden,
genom att 1907 års pensionslag bleve tillämplig på henne, kunde erhålla det be¬
gärda avskedet.
Sedan även sistberörda ansökning remitterats till statskontoret,
har statskontoret den 27 januari 1914 avgivit utlåtande i anledning av
båda de av lärarinnan Falck gjorda ansökningarna. I detta utlåtande
anföres:
Om pensionslagen bleve å sökanden tillämplig, skulle hon, som vid uppnående
av den levnadsålder av 60 år, då skyldighet att avgå skulle inträda, syntes kunna
räkna endast 17 tjänstår, bliva berättigad till en pension, motsvarande l7/30 av
pensionsunderlaget, 1,200 kronor, eller alltså 680 kronor.
Även om sökanden genom anmälan enligt 18 § pensionslagen fått bestäm¬
melserna i nämnda lag å sig tillämpade, hade hon dock ej varit skyldig erlägga
pensionsavgifter, enär hon alltjämt åtnjutit avlöning enligt lönestat, som fastställts
före den 1 april 1900.
Ehuru av sjukdom urståndsatt att tjänstgöra, ägde sökanden rätt att i tjänsten
kvarstå till uppnådd tjänstålder av 30 år och därunder åtnjuta den med tjänsten
förenade lön. Bifall till hennes ansökning, att pensionslagen måtte å henne tillämpas,
skulle alltså medföra en icke obetydlig förlust för henne, men måste, såsom direk¬
tionen över gymnastiska centralinstitutet framhållit, under föreliggande förhållanden
anses vara till institutets fördel.
På grund härav hemställde statskontoret, det Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att sökanden må från och med månaden näst efter den, varunder
hon efter uppnådd ålder av 60 år avginge från tjänsten, å allmänna indragnings-
staten uppbära pension till det belopp, vartill avkortad pension enligt lagen den 11
oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension skulle uppgå, därest
nämnda lag vore å henne tillämplig.
62
Tionde huvudtiteln: bil. 13.
Departements¬
chefen.
[is-]
Pension åt
vaktmästaren
is. T. Liljegren.
Då sökanden själv önskar lämna sin tjänst samt därigenom möjlighet
vinnes att undanröja den ovan anmärkta olägenheten vid centralinstitutets
undervisning, torde åtgärd nu höra, vidtagas för att sökanden må kunna
redan inom den närmaste framtiden komma i åtnjutande av pension.
Det av statskontoret i avseende härå framställda förslaget, vilket på en
annan väg än den sökanden tänkt sig leder till samma mål, anser jag
mig böra biträda. Att anordningen även innebär en ekonomisk fördel
för staten torde framgå av det redan anförda.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
medgiva,
att lärarinnan i frisk- och sjukgymnastik vid
gymnastiska centralinstitutet Wendela Lovisa Ulrika
Andersson Falck må från och med månaden näst efter
den, varunder hon efter uppnådd ålder av 60 år avgår
från sin tjänst, under sin återstående livstid å allmänna
indragningsstaten uppbära pension till det belopp, var¬
till avkortad pension enligt lagen den 11 oktober 1907
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension skulle
uppgå, därest nämnda lag vore tillämplig å henne.
33:o.
Med utlåtande den 25 februari 1914 har läroverksöverstyrelsen till
Kungl. Maj:t överlämnat en ansökning, däri vaktmästaren vid högre
realläroverket i Göteborg Ernst Teodor Liljegren, med förmälan att han
alltsedan den 1 oktober 1884 varit anställd som vaktmästare vid sagda
läroverk men nu på grund av ålder och sjuklighet ej längre kunde på
ett tillfredsställande sätt sköta sin befattning, anhållit att vid sitt tillbaka-
trädande från befattningen erhålla pension till det belopp, som kunde
prövas skäligt.
Ifrågavarande ansökning, som av läroverkets rektor överlämnats
till läroverksöverstyrelsen, var åtföljd dels av frejdbetyg, utvisande att
sökanden är född den 7 februari 1845, dels av ett utav rektor den 5
februari 1914 utfärdat intyg av innehåll:
att Liljegren från den 1 oktober 1884 tjänstgjort som ordinarie vaktmästare
vid Göteborgs högre realläroverk med undantag för de fyra sista åren, då befatt¬
ningen på grund av innehavarens sjuklighet huvudsakligen uppehållits av hans son
David Liljegren;
att Liljegren städse på ett synnerligen plikttroget och samvetsgrant sätt
skött sin befattning och fort en hedrande vandel;
Tionde huvudtiteln: bil. 13.
63
att han från den 22 november 1867 till den 30 september 1884 varit anställd
vid statens järnvägar såsom stationskarl;
att han icke innehar någon annan tjänst eller åtnjuter pension för annan
tjänst; samt
att hans ekonomiska ställning är sådan, att den gör hans framställning om
pensionering synnerligen behjärtansvärd.
Överstyrelsens skrivelse åtföljdes tillika av två andra utav läro¬
verkets rektor till överstyrelsen insända handlingar, nämligen dels ett
av förutvarande revisorn i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning T.
Hamnell den 20 februari 1914 utfärdat intyg, dels ock en den 24 februari
1914 dagtecknad skrivelse av Liljegren. Av intyget inhämtas:
att Liljegren såsom stationskarl vid statens järnvägar var delägare i statens
järnvägstrafiks pensionsinrättning från och med den 4 december 1872 till och med
utgången av september månad 1884, under vilken tid han i avgifter till nämnda
inrättning erlagt tillsammans 176 kronor 63 öre.
Liljegrens skrivelse innehåller:
att hans årliga lön utgör 1,600 kronor jämte fri bostad — två rum och
kök — värme och lyse, medan hans extra inkomster belöpte sig till i genomsnitt
100 kronor för år;
att sedan 4 år tillbaka hans ekonomiska ställning oupphörligt försämrats på
grund av hans hustrus död och hans egen sjukdom, enär han dels haft stora utgifter
för sjukvård, operationer, medicin m. m., dels måst använda en avsevärd del —
240 kronor om året — av sina inkomster för avlöning av hushållerska;
att han ej själv kunde sköta sin plats, utan att denna uppehållits av hans
yngste son, som därigenom hindrats att på annat sätt bidraga till familjens uppehälle;
samt att nämnda förhållanden vållat, att han, som före sin hustrus död hade
ett sparat kapital på omkring 600 kronor, i närvarande stund befunne sig i skuld
till ungefär samma belopp.
I sitt ovannämnda utlåtande har läroverksöverstyrelsen anfört:
Med hänsyn därtill, att riksdagen i åtskilliga fall beviljat pension åt vakt¬
mästare vid allmänt läroverk, samt till de sakförhållanden, som framginge av hand¬
lingarna, borde pension även uti ifrågavarande fall beviljas. Härför talade ytterligare
dels den omständigheten, att sökanden under en längre tid erlagt avgift till statens
järnvägstrafiks pensionskassa, dels den, att Liljegren på grund av långvarig sjukdom
m. m. för närvarande befunne sig i synnerligen ömmande ekonomiska omständigheter,
vilka gjorde ett understöd av allmänna medel av behovet påkallat.
Beträffande det eventuella beloppet av pensionen erinrade överstyrelsen därom,
att överstyrelsen i skrivelse den 12 september 1911 angående Sveriges allmänna
vaktmästarförenings ansökning i fråga om vissa ändringar i de för vaktmästarna
vid de allmänna läroverken gällande bestämmelser om anställning i tjänst m. m.
för vaktmästare av den pensionsklass, sökanden skulle hava tillhört, föreslagit ett
årligt pensionsbelopp av 1,000 kronor, detta under förutsättning bland annat, att
64
Tionde huvudtiteln: bil. 13.
Departements-
chefen.
kostnaden för sådan vaktmästares pensionering bestritts genom mot pensionsbeloppet
svarande bidrag av pensionstagaren själv såväl som av vederbörande läroverk och
staten. För nu i tjänst varande vaktmästare av nämnda klass, vilka uppnått 65
års ålder och räknade 30 tjänstår och för vilka intet bidrag till pension erlagts, hade
beräknats en statspension av 500 kronor. I det fall då av eller för sådan
tjänstinnehavare inbetalts vissa avgifter för hans pensionering, skulle nämnda summa
höjas med ett belopp, som motsvarade värdet av de erlagda avgifterna.
Till sistnämnda belopp, 500 kronor, hade även pensionsbeloppet bestämts vid
de tillfällen, då riksdagen förut tillerkänt pension åt vaktmästare vid högre allmänt
läroverk. Av handlingarna framginge emellertid vidare, att sökanden under sin
förenämnda anställning som stationskarl vid statens järnvägar under tiden från och
med den 4 december 1872 till och med utgången av september månad 1884 varit
delägare i den numera upphörda statens järnvägstrafiks pensionsinrättning och där¬
vid i avgifter till nämnda inrättning erlagt tillsammans 176 kronor 63 öre. För
dessa avgifter, som sålunda erlagts till en statens pensionsanstalt, hade sökanden
icke erhållit någon ersättning i form av pension eller annan förmån. Det syntes
därför vara billigt, att sagda avgifter i någon mån räknades sökanden till godo vid
bestämmande av nu förevarande pensionsbelopp. Beräknades enligt försäkringstekniska
grunder storleken av det pensionsbelopp, som årligen skulle från och med år 1915
utgå till en då 69-årig man och motsvara värdet av summan av de erlagda pensions¬
avgifterna eller 176 kronor, inbetald år 1884, befunnes detta pensionsbelopp utgöra
111 kronor. Då i nyssnämnda beräkning någon förvaltningskostnad icke medtagits,
syntes pensionsbeloppet böra sättas något lägre, förslagsvis till 100 kronor. Över¬
styrelsen skulle sålunda anse billigt, att det förut angivna pensionsbeloppet, 500
kronor, ökades med nyssnämnda summa och att sålunda för sökanden en årlig
pension av 600 kronor utginge från och med år 1915.
På grund av vad sålunda blivit anfört hemställde överstyrelsen, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Liljegren måtte från och med den 1
januari 1915 under sin återstående livstid uppbära pension till belopp av 600
kronor årligen.
Vidare liar statskontoret den 23 mars 1914 yttrat sig i ärendet
och därvid förklarat sig icke kunna finna den omständigheten, att Lilje¬
gren på sin tid i egenskap av stationskarl vid statens järnvägar erlagt
vissa avgifter till statens järnvägstrafiks pensionsinrättning, höra föranleda,
att pensionen för honom bestämdes till högre belopp än det vanliga,
eller 500 kronor. Om beviljande av detta pensionsbelopp borde fram¬
ställning göras till riksdagen.
Såsom min företrädare i statsrådsämbetet erinrat i yttrande till
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 19 december 1913, vid
anmälan av ett då föreliggande ärende angående pension åt vaktmästaren
B. Holmqvist, är frågan om läroverksvaktmästarnas pensionering för
närvarande under utredning, och den kan icke föreläggas 1914 års riks¬
dag. Då riksdagen likväl förut vid olika tillfällen beviljat pension åt
Tionde huvudtiteln: bil. 13.
65
vaktmästare vid allmänna läroverk, synes även i föreliggande fall sökan¬
den, vilken uppnått en ålder av över 69 år och mer än 46 år varit
anställd i allmän tjänst, böra tillerkännas pension av allmänna medel.
Vad pensionsbeloppet beträffar anser jag, att det bör sättas till 500 kronor.
Jag delar nämligen statskontorets mening, att tillräckliga skäl icke före¬
ligga för äskande av ett högre pensionsbelopp. Det må erinras, att då
Liljegrens anställning såsom stationskarl upphörde, han jämlikt veder¬
börande reglemente förlorade sin pensionsrätt i omförmälda pensionsinrätt-
ning och samtidigt rättigheten att återfå sina i inrättningen gjorda insatser.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,
att vaktmästaren vid högre realläroverket i Göte¬
borg Ernst Teodor Liljegren må från och med månaden
näst efter den, i vilken han varder entledigad från sin
vaktmästarsyssla, under sin återstående livstid å all¬
männa indragningsstaten uppbära pension till belopp
av 500 kronor årligen.
Vad föredragande departementschefen i de under
punkterna 31:o—33:o här ovan upptagna ärendena
hemställt behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-
Regenten, på tillstyrkan av statsrådets övriga leda¬
möter, bifalla; och skulle utdrag av protokollet härom
tillställas finansdepartementet för iakttagande vid upp¬
görande av förslag till reglering av utgifterna under
riksstatens tionde huvudtitel.
Ur protokollet:
Gunnar Holmström.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt.
9
66
Tionde huvudtiteln: bil. 14.
[16.]
Ang. 'pension
åt förre fiskeri-
tillsynings-
mannen N.
Jonsson.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 24 april 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde härefter
följande.
Den 5 september 1890 bemyndigade Kungl. Maj:t lantbruksstyrelsen
att anordna en fiskodlingsanstalt vid Finspång i Östergötlands län samt
att sluta avtal med vederbörande ägare om förhyrande av erforderligt
mark- och vattenområde. Denna anstalt har därefter varit i verksamhet.
Enär densamma på grund av särskilda förhållanden befanns mindre
ändamålsenlig samt av andra skäl väcktes förslag att nedlägga denna
anstalt och i stället inrätta en större anstalt vid Motala samt därtill dispo¬
nera kronan tillhörigt fiskvatten. År 1912 föreslog Kungl. Maj:t riks¬
dagen att bevilja nödiga medel för den nya anstaltens anläggning,
vilket förslag ock bifölls av riksdagen.
Tionde huvudtiteln: bil. 14.
67
Sedan lantbruksstyrelsen i anledning härav uppsagt förberörda
avtal angående nyttjanderätt till visst jordområde jämte vatten till fisk-
odlingsanstalten vid Finspång, bemyndigade Kungl. Maj:t den 24 januari
1914 lantbruksstyrelsen att försälja de till samma fiskodlingsanstalt
hörande byggnader. Anstalten har i följd härav numera upphört.
På grund av mellankommande omständigheter har anläggningen
av den nya fiskodlingsanstalten vid Motala måst tillsvidare uppskjutas,
och har det för densamma avsedda fiskvatten utarrenderats för inne¬
varande år.
I skrivelse den 27 mars 1914 har nu lantbruksstyrelsen gjort
framställning om beredande av pension för den alltsedan den 20 februari
1896 såsom tillsyningsman vid fiskodlingsanstalten vid Finspång anställde
förre fiskaren Nils Jonsson och därvid med bifogande av två av pastors¬
ämbetet i Risinge socken utfärdade intyg anfört huvudsakligen följande.
Jonsson, som vore född den 12 juli 1853 och således numera
uppnått en ålder av nära 61 år, hade under den tid av över 18 år, han
varit anställd såsom tillsyningsman vid anstalten, skött denna sin be¬
fattning på ett samvetsgrant sätt till styrelsens fulla belåtenhet. Då
Jonsson, som saknade egna tillgångar och som icke numera kunde tänka
på att återtaga sitt förutvarande yrke, nu vid framskriden ålder nödga¬
des till följd av anstaltens upphörande lämna sin tjänst utan utsikt att
kunna erhålla annan anställning, varigenom han skulle kunna försörja
sig, hustru och minderåriga barn, syntes billigheten fordra, att staten
för hans återstående livstid beredde honom säkerhet för att han jämte
familj icke behövde lida nöd. Jonssons familj utgjordes av hustrun
Johanna Olsson samt fem barn, av vilka en dotter, född 1896, vore
sjuklig och klent begåvad och ett annat barn vore minderårigt. Jonsson
hade i egenskap av tillsyningsman åtnjutit jämte fri bostad och bränsle
ett årligt arvode av 1,200 kronor.
På grund av vad sålunda blivit anfört, ville styrelsen hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att bevilja Jonsson under hans
återstående livstid en pension från allmänna indragningsstaten till belopp
av 600 kronor att utgå från och med den 1 juli 1914.
Tillika har lantbruksstyrelsen i särskild skrivelse den 27 mars
1914 föreslagit, att Jonssons avlöning, 100 kronor i månaden, måtte få
utgå till den 1 juli 1914.
Statskontoret har i fråga om den föreslagna pensionen i infordrat
utlåtande den 11 april 1914 anfört följande.
Då Jonsson genom nedläggandet av den anstalt, vid vilken han
under 18 års tid haft anställning, ginge i mistning av nödiga existens-
68
Tionde huvudtiteln: bil. 14.
Departements-
chefen.
medel för sig och sin familj, syntes med avseende jämväl å de goda
vitsord, som av lantbrnksstyrelsen lämnats angående hans tjänstgöring,
billigheten bjuda, att något årligt understöd bleve honom beviljat. Det
av lantbruksstyrelsen föreslagna pensionsbeloppet, 600 kronor, syntes
emellertid få anses för högt tilltaget, i det att detsamma överstege vad
som enligt pensionslagen skolat tillkomma Jonsson, därest han med
endast 18 tjänstår avginge från ordinarie tjänst med samma avlöning
som hans nuvarande. 1 nämnda fall skulle han, med ett beräknat värde
å förmånen av fri bostad och vedbrand av 150 kronor samt med ut¬
gående från att av de sammanlagda avlöningsförmånerna, 1,350 kronor,
två tredjedelar eller 900 kronor motsvarade lön, i pension erhålla 18/3b
av sistnämnda belopp eller, efter vederbörlig avjämning uppåt, 470 kronor.
Vid sådant förhållande syntes pensionen nu skäligen kunna bestämmas
till 450 kronor.
Vad angår det ifrågasatta medgivandet att Jonsson måtte få upp¬
bära full avlöning till den 1 juli 1914, vill jag erinra, att Kungl. Maj:t
förut denna dag fattat beslut i denna fråga. Då Jonsson, enligt vad
lantbruksstyrelsen upplyst, blivit från och med den 1 april 1914 upp¬
sagd från sin anställning vid den nedlagda tiskodlingsanstalten och icke
sedermera haft annan allmän befattning eller allmänt uppdrag, fann jag
mig icke kunna tillstyrka bifall till framställningen i detta avseende
och Kungl. Maj:t beslöt i enlighet härmed. Vid detta förhållande torde
billigheten kräva, att den pension, som synes böra beviljas Jonsson,
skall utgå från och med sistnämnda dag. Mot det av statskontoret
föreslagna beloppet torde icke något vara att erinra. Jag hemställer
därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre tillsyningsmannen vid liskodlingsanstalten vid Finspång
Nils Jonsson må från och med den 1 april 1914 under sin återstående livs¬
tid åtnjuta från allmänna indragningsstaten en årlig pension av 450 kronor.
Till denna departementschefens hemställan, däri
statsrådets övriga ledamöter instämde, lämnade Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifall; och skulle
utdrag av protokollet härom tillställas finansdeparte¬
mentet för iakttagande vid uppgörande av förslag till
reglering av utgifterna under riksstatens tionde huvud¬
titel.
Ur protokollet:
Herman Schlytern.
Tionde huvudtiteln.
69
Innehållsförteckning.
Ordinarie Extra
anslag anslag
Kronor Kronor
A. Det civila pensionsväsendet.
Pensionering av civila tjänstinnehavare ............ 1,550,000
Förvaltningsbidrag till en ny änke- och pupill¬
kassa för civilstaten ....................................... 35,000
För gäldande av statens andel i kostnaden för
pensionering av extra provinsialläkare ........ 15,000
För gäldande av statens andel i kostnaden för
pensionering av lasarettsläkare........................ 25,000
Bidrag till sjuksköterskors pensionering ........ 6,700
Till bestridande av statens bidrag till pensio¬
nering av barnmorskor.................................... 30,000
Till gäldande av kostnaden för förvaltningen
av barnmorskornas pensionsanstalt................ 11,000
Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt 101,000
Till förbättring av pensioneringen från handels¬
flottans pensionsanstalt .................................... 31,000
Till förbättring av pensioneringen inom de tre
första klasserna av handelsflottans pensions¬
anstalt ................................................................ 31,000
Bidrag till pensionering av änkor och barn efter
lärare vid allmänna läroverk, pedagogier,
seminarier m. m................................................. 144,554
Bidrag till pensionering av den kvinnliga lärar¬
personalen vid enskilda läroanstalter ............ 68,000
Bidrag till dövstumlärarnes pensionsanstalt .... 35,000
Bidrag till folkskollärares pensionering ............ 681,892
.
i
i
Sid.
2
2
2
2
2
3
3
3
3
3
3
3
3
3
70
Tionde huvudtiteln.
Punkt.
Ordinarie
anslag
Kronor
Extra
anslag
Kronor
Understöd åt vissa äldre behövande, med låg
pension avgångna folkskollärare och folk¬
skollärarinnor ....................................................
Extra pensionsavgifter till folkskollärames pen-
sionsinrättning....................................................
Bidrag till folkskollärames änke- och pupill¬
kassa ...................................................................
[1.] Förstärkande av anslaget till bidrag till folk-
skollärarnes änke- och pupillkassa ................
Tillfälliga understöd åt pensionerade kronojägare
Bidrag till kungl. hovkapellets pensionsinrätt-
ning ....................................................................
Till bestridande av statsverket på grund av
lagen angående olycksfall i arbete åliggande
utgifter för livräntor m. m.............................
36,637 j
104,000 i
73,725
2,700
3,400
3.000
5.000
B. Det militära pensionsväsendet.
Ersättning till arméns pensionskassa för mistade
löneinhållningar ................................................
Ersättning till annéns pensionskassa för nådårs-
och begravningshjälpsbesparingar...................
Bidrag till pensionering av änkor och barn efter
befäl och underbefäl med vederlikar vid armén
m. m..................................................................
Förstärkande av det i 1914 års riksstat för
sistnämnda ändamål uppförda anslaget ........
Extra anslag till upprätthållande av arméns
pensionskassas egen pensionering med fast¬
ställda pensionsbelopp samt till fyllnadspen¬
sioner ...................................................................
Tillfälliga understöd åt avskedade underofficerare
och vederlikar vid armén ................................
Vadstena krigsmanshuskassa................................
Bidrag till ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militär tjänstgöring ................
4,640
28,080
122,190
738
3,300,000 j
I
22,000 i
243,640
I
30,000
Tionde huvudtiteln.
Punkt.
Ordinarie
anslag
Kronor
[2.] Förhöjning i gratialen åt avskedat manskap .... 794,000
Tillfälligt understöd åt f. d. förrådsvaktmästare
Ersättning till flottans pensionskassas pensions¬
fond för minskade inkomster............................ 36,320
Ersättning till flottans pensionskassas gratial-
fond för minskade inkomster............................ 16,650
Bidrag till flottans pensionskassas gratialfond.... 26,300
Till förstärkande av det i 1914 års riksstat för
det sist omförmälda ändamål uppförda anslaget
[3.] Pensionering av flottans befäl och underbefäl
med vederlikar.................................................... 253,300
[4.] Pensionering av flottans och lotsverkets gemen¬
skap .................................................................... 253,700
Tillfälliga understöd åt f. d. daglönare vid
marinen................................................................
[5.] Pension till förre båtsmannen A. W. Löfgren
Invalidhusfonden ....................................... 60,350
För blesserade över- och underofficerare............ 2,400
C. Allmänna indragningsstaten.
[6.] Pension åt kavassen vid beskickningen i Kon-
stantinopel Alis änka.......................................
[7.] Förhöjd pension till förre underofficerskorpralen
K. O. Grönberg ................................................
[8.] Förhöjd pension till musikdirektören F. F.
Heimdahl ..........................................................
[9.] Pension åt skrivbiträdet Hilma Julia Augusta
Åkersten ............................................................
[10.] Tillfällig pensionsförbättring åt fögderiförvalt¬
ningarnas tjänstemän ........................................
[11.] Pension åt förre extra provinsialläkaren A.
Hollierz...............................................................
[12.] Pension åt uppsyningsmannen vid Växjö hospi¬
tal Jöns Bengtsson Härds änka Eva Härd....
Kxtra
anslag
Kronor
1,661
200,1
22,200 i
72
Tionde huvudtiteln.
Punkt.
Ordinarie
anslag
Kronor
[13.] Pension åt skriv- och räknebiträdet Emestine
Helena Elisabeth Bäckström............................
[14.] Pension åt lärarinnan vid gymnastiska central¬
institutet Wendela Lovisa Ulrika Andersson
Falck....................................................................
[15.] Pension åt vaktmästaren E. T. Liljegren ........
[16.] Tilläggspension åt förre fiskeritillsyningsmannen
N. Jonsson .......................................................
[17.] Anslaget till allmänna indragningsstaten............ 2,220,423
Extra
anslag
Kronor
STOCKHOLM, XSAAC MARCUS' BOKTRYCKEK1-AKTIEBOLAG, 1914.
Riksdags- och rcyisionskostnader. Räntor å statsskulden.
1
Riksdags- och revisionskostnader.
Räntor å statsskulden.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den
14 maj 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena WALLENBERG,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet Vennersten anförde vidare:
Jag tillåter mig nu anmäla frågan om anvisande av anslag å
riksstaten till riksdags- och revisionskostnader in. m. ävensom till betal¬
ning av räntor å statsskulden m. m., vilken fråga icke blivit av den
tidigare riksdagen innevarande år behandlad.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt.
1
2 Riksdags- och revisionskostnader. Räntor å statsskulden.
I skrivelse den 11 december 1913 med förslagsberäkningar rörande
sådana riksgäldskontorets inkomster och utgifter under år 1915, som
böra upptagas i nämnda års riksstat, vilken skrivelse fogats såsom bilaga
vid det statsverkspropositionen av den 14 januari 1914 tillhörande stats¬
rådsprotokollet angående statsverkets inkomster, hava fullmäktige i riks¬
gäldskontoret meddelat, att 1915 års förslagsanslag till riksdags- och
revisionskostnader m. in. beräknats till 1,518,000 kronor samt att räntorna
å statsskulden m. m. för samma år beräknas komma att uppgå till
26,242,063 kronor.
Vad det förra anslaget beträffar, hade det i nyssnämnda proposi¬
tion upptagits med 13,000 kronor högre belopp för att möta de ökade
kostnader, som kunde komma att föranledas av det den 8 november
1913 av särskilda sakkunniga avgivna förslaget om utvidgning av riks¬
dagens bibliotek till ett centralt förvaltningsbibliotek, rörande vilken
fråga proposition till riksdagen bebådades. Då det emellertid funnits
nödigt att över nämnda förslag höra samtliga de ämbetsmyndigheter,
som beröras av detsamma, och dessa ännu ej inkommit med utlåtanden,
lärer frågan ej kunna slutberedas i sådan tid, att förslag hinner före¬
läggas nästinstundande riksdag. Anslag för ifrågavarande ändamål torde
alltså icke böra nu beräknas.
Beträffande anslaget för betalning av räntor å statsskulden in. in.
hava fullmäktige i riksgäldskontoret i den av mig i sammanhang med
beräkningen av statsverkets inkomster för år 1915 omförmälda skrivelsen
av den 23 april 1914 givit tillkänna, att anslaget i fråga borde av
angivna orsaker beräknas med 170,200 kronor högre belopp, än vad i
fullmäktiges skrivelse den 11 december 1913 ifrågasattes.
Med avseende å de nya lånebehov, som för år 1915 göra sig gäl¬
lande och i fråga om vilka jag har för avsikt att senare i dag göra
vederbörliga underdåniga framställningar, torde utöver vad av fullmäk¬
tige i riksgäldskontoret angivits såsom erforderligt för betalning av rän¬
torna å statsskulden böra för ändamålet beräknas ytterligare ett belopp
av 800,000 kronor, vilket för jämnande av förevarande utgiftstitels slut¬
summa torde upptagas till 800,037 kronor.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels för bestridande av riksdags- och revisions¬
kostnader m. in. för år 1915 anvisa ett förslagsanslag
å 1,518,000 kronor,
Riksdags- och revisionskostnader. Räntor å statsskulden. 3
dels ock för betalning av räntor å statsskulden
m. m. för samma år anvisa likaledes ett förslagsanslag
å 27,212,300 kronor.
Vad departementschefen sålunda hemställt bi¬
träddes av statsrådets övriga ledamöter och blev av
Hans Maj:t Konungen gillat och godkänt.
Ur protokollet:
Einar Hennings.
Utgifter för kapitalökning.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den
14 maj 1914.
Närvarande:
Hans excellens lien- statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Sedan frågorna om statsverkets verkliga utgifter blivit på föredrag¬
ning av vederbörande departementschefer prövade, anhöll chefen för
finansdepartementet, statsrådet Vennersten, att få anmäla de frågor, som
berörde regleringen av statens
utgifter för kapitalökning.
Departementschefen anförde härvid till en början:
Den del av den till riksdagen den 14 januari 1914 avlåtna propo¬
sitionen angående statsverkets tillstånd och behov under år 1915, som
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 1
2
Utgifter för kapitalökning.
Inköp av
inventarier.
Nybyggnad
nåder.
Inköp ock
bebyggande
av fastighe¬
ter.
Fortsatt ut¬
veckling av
statens te¬
lefon- och
telegraf¬
väsende.
(L&nems del.)
gällde utgifterna för kapitalökning, hann före riksdagens upplösning att
av riksdagen behandlas allenast i de delar, som gällde Kungl. Maj:ts då
gjorda framställningar beträffande, postverket och telegrafverket.
I skrivelse den 2 mars 1914 anmälde riksdagen nämligen, att riks¬
dagen, med bifall till Kungl. Maj:ts framställningar, beslutat
A. Postverket.
att för inköp av inventarier för postverkets behov för år 1915
anvisa......................................................................................... kronor 300,000: —
att till uppförande å den ännu icke för centralpostkontoret i Stock¬
holm disponerade delen av postverkets tomt inom kvarteret Riddaren
i Stockholm, efter rivning av därå uppförda byggnader, av en tillbyggnad
samt för vidtagande i sammanhang därmed av vissa förändringar å den
nuvarande posthusbyggnaden i samma kvarter för år 1915 anvisa ett
belopp av ................................................................................. kronor 60,000: —
att till inköp av vissa tomter i Uddevalla samt uppförande därå av
posthusbyggnad, inrymmande jämväl lokaler för telegrafverkets behov,
för år 1915 anvisa ett belopp av.................................. kronor 115,000: —
att till uppförande å den postverket tillhöriga tomten i Norrköping
av ny posthusbyggnad, inrymmande jämväl lokaler för riksbankens behov,
för år 1915 anvisa ett belopp av...................................... kronor 200,000: —
B. Telegrafverket.
att till inköp och bebyggande av fastigheter för telegrafverkets
räkning för år 1915 anvisa ett anslag av..................... kronor 400,000: —
att för fortsatt utveckling av statens telefon- och telegrafväsende
för år 1915 anvisa ett anslag av ................................ kronor 4,650,000: —
Utgifter för kapitalökning. 3
att till anordnande av telefonförbindelse mellan Gottland och fast¬
landet anvisa för år 1915 ett belopp av........................ kronor 150,000: —
Då Kungl. Maj:ts övriga framställningar i denna del sålunda icke
varit föremål för riksdagens behandling, torde desamma, med undantag
av den som avsåg anslag för ombyggnad av Södertälje kanal, böra
ånyo underställas riksdagen jämte de nya förslag, som Kungl. Maj:t
förut denna dag beslutat framlägga.
Vad först angick
statens affärsverksamhet,
erinrade departementschefen härefter, att Kungl. Maj:t på civildeparte¬
mentets (se bil. 1 vid detta protokoll) och jordbruksdepartementets (se
bil. 2) föredragning förut denna dag besluta avlåtande till riksdagen
av följande framställningar, nämligen:
A. Postverket.
dels medgiva, att för postverkets räkning må inköpas ett område
om 5,583,1 kvadratmeter av tomten nr 67 A i Göteborgs stads tolvte
rote för en köpeskilling ej överstigande 711,304 kronor 31 öre,
dels ock för inköp av sagda område för år 1915 anvisa ett an¬
slag av.................................................................................... kronor 250,000: —
(bil. 1 sid. 15);
B. Telegrafverket,
(ingen ny framställning);
C. Statens järnvägar.
att till utförande av nya byggnader och anläggningar vid statens
trafikerade järnvägar anvisa för år 1915 ett belopp
av............................................................................................. kronor 4,060,200: —
med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1914 av till¬
gängliga medel utanordna ett belopp av........................ kronor 650,200: —
(bil. 1 sid. 17);
Telefon,
babel till
Gottland.
[!•]
Uppförande
av nytt
central,
posthus
i Göteborg.
[2.]
Nya bygg¬
nader och
anlägg,
ningar vid
statens
järnTägar.
4
Utgifter för kapitalökning.
[3.]
Anslag till
ombyggnad
ar Malmö
stats-
bangård.
(Lånemedel.)
[4-]
Anslag till
markför¬
värv.
(Lånemedel.)
[5.]
Anslag till
inventarier
och förlag.
[6.]
Anslag till
ny rullande
materiel
för statens
järnvägar.
(Lånemedel.)
[7-]
Utläggning
av ytter¬
ligare ett
järnvägs¬
spår mellan
Rönninge
och Järna
in. m.
(Lånemedel.)
[8.]
Utläggning
av dubbel¬
spår mellan
Göteborg
och
Alingsås.
(Lånemedel.)
[9-13.]
Anslag till
vissa stats-
banebygg-
nader.
(Lånemedel.)
att för fortsättande av arbetena med ombyggnad av Malmö stats-
bangård för år 1915 anvisa ett belopp av .............. kronor 1,000,000: —
''bil. 1 sid. 17);
att för inköp av mark, som erfordras för utvidgning av vissa järn¬
vägsstationer, för år 1915 anvisa ett anslag av......... kronor 300,000: —
(bil. 1 sid. 17);
att för nya inventarier och ökat förlag vid statens järnvägar anvisa
ett anslag för år 1915 av................................................ kronor 2,000,000: —
(bil. 1 sid. 17);
att för år 1915 till anskaffande av ny rullande materiel vid statens
järnvägar bevilja ett anslag av ................................ kronor 3,900,000: —
(bil. 1 sid. 17);
att för fortsättande av arbetet med utläggning av ytterligare ett
järnvägsspår mellan Rönninge och Järna samt utläggande av bispår till
Södertälje stad och ombyggnad av stationen därstädes för år 1915 an¬
visa återstående beloppet .................................................. kronor 574,200: —
(bil. 1 sid. 18);
att för fortsättande av arbetet med utläggning av ytterligare ett
järnvägsspår mellan Göteborg och Alingsås och därmed sammanhängande
arbeten för år 1915 anvisa ett belopp av.................. kronor 1,750,000: —
(bil. 1 sid. 18);
I. att till fortsättning av statsbanan Järna—Norrköping för år
1915 anvisa återstående beloppet ................................. kronor 1,612,000: —
med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel redan under år
1914 förskjuta ..................................................................... kronor 500,000: —
(bil. 1 sid. 18);
5
Utgifter för kapitalökning.
II. att besluta anläggande av ytterligare ett järnvägsspår mellan [9—13.]
Norrköping och Miölby för en beräknad kostnad av
sammanlagt........................................................................... kronor 7,400,000:
samt för nämnda anläggning och därmed sammanhängande arbeten för
år 1915 anvisa ett belopp av ....................................... kronor 1,000,000: —
med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1914 av till¬
gängliga medel utanordna................................................... kronor 500,000: —
(bil. 1 sid. 18);
III. att dels till fortsättning av statsbanan Ulriksfors—Volgsjön
för år 1915 anvisa ett anslag av ................................ kronor 1,300,000: —
dels ock medgiva att därutöver må för enahanda ändamål användas
de besparingar intill ett belopp av ................................ kronor 700,000:
som uppkommit å det till anläggning av en statsbana från Östersund
till Ulriksfors anvisade anslaget (bil. 1 sid. 18);
IV. att för fortsättande av statsbanan Ålvsby—Piteå för år 1915
anvisa återstående beloppet ............................................... kronor 93o,000:
med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1914 av tillgängliga
medel förskottsvis utanordna ........................................... kronor 500,000:
(bil. 1 sid. 18);
V. att till fortsättning av statsbanan Sveg—Brunflo för år 1915
anvisa ett anslag av ......................................................... kronor 1,800,000:
med rätt för Kungl. Maj:t att redan år 1914 av tillgängliga medel för¬
skottsvis utanordna ett belopp av.................................. kronor 500,000: —
(bil. 1 sid. 19);
att för år 1915 anvisa dels för avslutande av arbetena å en stats- [14.]
bana från Karungi till Haparanda ett anslag av ... kronor 1,042,400:— Karungi-
dels ock för anläggande av utfartsvägar till landsvägen Boden—Lapp- Haparanda
träsk från stationer och mötesplatser å statsbanan Boden—Lappträsk ett fnrtsyägar
anslag av ............................................................ kronor 172,600: — till lands-
(bil. 1 Sid. 39). Boden-
Lappträsk.
(1,042,400
, kronor av
lånemedel.)
[15.]
Anläggnin-
gar å linjen
Kiruna—
Kiksgrän-
sen för
malm*
transport.
[16-]
Anläggnin¬
gar å linjen
Gällivare —
Svartön
för ökad
malm-
transport.
[17-]
Anslag till
stats¬
banorna
för militära
ändamål.
[18.]
Bangårds-
byggnaderi
Stockholm.
(Lånemedel.)
6 Utgifter för kapitalökning.
att till anläggningar å linjen Kiruna—Riksgränsen för ökad malm¬
transport för år 1915 bevilja ett anslag av.................. kronor 400,000: —
(bil. 1 sid. 39).
att för anläggningar å linjen Gällivare—Svartön för ökad malm¬
transport för år 1915 bevilja ett anslag av.................. kronor 300,000: —
(bil. 1 sid. 39).
att till vissa anläggningar vid statsbanorna för militära ändamål
för år 1915 anvisa ett anslag av .................................... kronor 150,000: —
(bil. 1 sid. 39).
att för utförandet av vissa förändringar av spårsystemet vid central¬
stationen i Stockholm jämte därmed sammanhängande arbeten bevilja
ett anslag av.................................................................... kronor 5,480,000: —
samt därav på extra stat för år 1915 anvisa... » 2,480,000: —
med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1914 av tillgängliga
medel utanordna............................................................... kronor 2,000,000: —
att medgiva, att de å den statsverkspropositionen den 14 januari
1914 bifogade karta (bil. 7) med högröd färg utmärkta områden dels av
kronolägenheten Tomteboda dels ock av Karlbergs kungsgård och den
därunder lydande s. k. Solnaskogen må överlåtas å statens järnvägar;
att medgiva, att den ersättning, som i anledning av omförmälda
områdens överlåtelse å statens järnvägar kan finnas böra utgå, må, i den
mån det nu beviljade anslaget ej därtill lämnar tillgång, förskjutas av
statsmedel.
(bil 1 sid. 56).
Utgifter lör kapitalökning.
7
att för år 1915 ett belopp av .............................. kronor 5,000,000: —
avsättes till en särskild fond att användas till fortsättande, enligt
framtida beslut av riksdagen, av inlandsbanan norr om Ångerman¬
älven (Volgsjön) och andra järnvägsanläggningar i övre Norrland, vilken
fond ställes under statskontorets förvaltning;
(bil. 1 sid. 64).
D. Statens vattenfallsverk,
att av det för anläggning av ny farled mellan Vänersborg och
Göteborg av riksdagen beviljade anslaget å ......... kronor 22,800,000: —
för år 1915 anvisa ett belopp av .............................. j> 3,000,000: —
(bil. 1 sid. 65).
att för påbörjande av vissa arbeten för en tredje utbyggnad av
Trollhätte kraftstation för år 1915 anvisa ett anslag av kronor 300,000 —
med rätt för Kungl. Maj:t att därav förskottsvis länder år 1914 av till¬
gängliga medel utanordna.................................................. kronor 200,000: —
(Bil. 1 sid. 79).
att för inköp av inventarier för Porjus kraftverk för år 1915 an¬
visa ett anslag av................................................................ kronor 100,000: —
med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1914 av till¬
gängliga medel utanordna..................................................... kronor 50,000: —
(bil. 1 sid. 79).
att av det för reglering av Stora Lule älvs vattensystem ovanför
Porjus beviljade anslaget å högst................................ kronor 1,000,000: —
för år 1915 anvisa återstående beloppet.................... » 500,000: —
med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1914 av till¬
gängliga medel utanordna beloppet.
(bil. 1 sid. 79).
[19.]
Avsättning
till fort-
sättande ht
inlands*
banan m. m.
[20.]
Anslag för
anläggning
aY ny far¬
led mellan
Vänersborg
och Göte¬
borg.
(Lånemedel.)
[21.]
Anslag till
påbörjande
av en tredje
utbyggnad
av Troll¬
hätte kraft¬
station.
(Lånemedel.)
[22.]
Inköp aT
inventarier
för Porjus
kraftverk.
[23.]
Anslag till
reglering
av Stora
Lille älvs
vatten¬
system
ovanför
Porjus.
(Lånemedel.)
[24.]
Anslag för
anläggande
ay ett sta¬
tens kraft-
..verk vid
Älvkarleby.
(Lånemedel.)
[25.]
Ångkraft-
central vid
Älvkarleby.
(Lånemedel.)
[26.]
Ledningar
för distri-
bnering av
elektrisk
energi från
statens
kraftverk.
(Lånemedel.)
[27.]
Utvidgning
av Söder¬
tälje kanal
ft delen
Maren—
Saltsjön.
(Lånemedel.)
[28.]
Inköp av
inventarier
och materi¬
al er; för
Södertälje
kanalverk.
[29.]
Inköp av
skogbä¬
rande eller
till skogs-
börd tjänlig
mark.
8 Utgifter för kapitalökning.
att av det av riksdagen för anläggande av ett statens kraftverk
vid Älvkarleby beviljade anslaget å ........................... kronor 9,210,000: —
för år 1915 anvisa återstoden ....................................... » 1,110,000: —
(bil. 1 sid. 79).
att för anläggande av en ångkraftsstation för statens kraftverk vid
Älvkarleby bevilja ett anslag av ................................. kronor 1,000,000: —
samt därav för år 1915 anvisa ett belopp av ......... » 400,000: —
(bil. 1 sid. 80).
att för år 1915 anvisa ett belopp av.................. kronor 2,200,000: —
att enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t meddelar, användas för
anläggning av ledningar, avsedda att distribuera elektrisk energi från
statens kraftverk, samt för därmed sammanhängande arbeten med rätt
för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1914 av tillgängliga
medel utanordna.................................................................. kronor 1,000,000: —
(bil. 1 sid. 80).
att för utvidgning av den mellan Maren och Saltsjön belägna de¬
len av Södertälje kanal bevilja ett anslag av............... kronor 550,000: —
samt därav för år 1915 anvisa ett belopp av ... » 300,000: —
(bil. 1 sid. 80).
att för inköp av inventarier och materialier för Södertälje kanal¬
verk för år 1915 anvisa ett anslag av .............................. kronor 5,000: —
(bil. 1 sid. 82).
E. Statens domäners fond.
att för inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark samt
till inlösen av ströängar å kronoparkerna i Norrland och Dalarna för
år 1915 anvisa ett anslag av .................................... kronor 1,000,000: —
(bil. 2 sid. 2).
Utgifter för kapitalökning.
9
att för inköp och iståndsättande av lägenheten Hedeberga inom
Gällivare municipalsamhälle till jägmästarbostad m. m. för år 1915 an¬
visa ett anslag av ................................................................. kronor 25,000: —
med rätt för Kungl. Maj it att förskottsvis av tillgängliga medel under
innevarande år utanordna beloppet.
(bil. 2 sid. 2).
att för inköp av ett tomtområde vid Hoting för uppförande av-
bostad åt jägmästaren i Tåsjö revir för år 1915 anvisa ett anslag
av ................................................................................................. kronor 2,500: —
med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis av tillgängliga medel under
innevarande år utanordna beloppet.
(bil. 2 sid. 4).
Beträffande det av riksdagen redan beviljade anslaget för fortsatt ut¬
veckling av statens telefon- och telegrafväsende samt angående de för år
1915 ifrågasatta anslagen för fortsättande av arbetena med ombyggnad
av Malmö statsbangård, för inköp av mark, som erfordras för utvidg¬
ning av vissa järnvägsstationer, för anskaffande av ny rullande materiel
vid statens järnvägar, för fortsättande av arbetet med utläggning av
ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge och Järna samt utläggande
av bispår till Södertälje stad och ombyggnad av stationen därstädes, för
fortsättande av arbetet med utläggning av ytterligare ett järnvägsspår
mellan Göteborg och Alingsås och därmed sammanhängande arbeten,
för fortsättning av statsbanan Järna—Norrköping, för anläggande av
ytterligare ett järnvägsspår mellan Norrköping och Mjölby, lor fortsät¬
tande av statsbanorna Ulriksfors—Volgsjön, Älvsby—Piteå och Sveg—
Brunflo, för avslutande av arbetena på en statsbana från Karungi till Hapa¬
randa, för utförande av vissa förändringar av spårsystemet vid centralsta¬
tionen i Stockholm jämte därmed sammanhängande arbeten, för anlägg¬
ning av ny farled mellan Vänersborg och Göteborg, för en tredje ut¬
byggnad av Trollhätte kraftstation, för reglering av Stora Lule älvs
vattensystem ovanför Porjus, för anläggande av ett statens kraftverk
vid Älvkarleby, för anläggande av en ångkraftsstation vid statens kraft¬
verk vid Älvkarleby, för anläggning av ledningar, avsedda att distri¬
buera elektrisk energi från statens kraftverk, samt därmed sammanhän¬
gande arbeten ävensom för utvidgning av den mellan Maren och Salt¬
sjön belägna delen av Södertälje kanal hemställde föredragande departe¬
mentschefen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att vart och ett av dessa anslag finge utgå av lånemedel.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 2
[30.]
Kostnader
för anord¬
nande av
jägmästare
bostad i
Gällivare.
[31.]
Kostnad för
inköp av
tomtplats
vid Hoting
för uppfö¬
rande av
bostad åt
jägmästaren
i Tåsjö
revir.
10
Utgifter för kapitalökning.
[31.') Vid bifall härtill skulle alltså av samman¬
lagda beloppet ................................................................ kronor 44,843,900: —
av samtliga för nu ifrågavarande statsregle-
ringsperiod erforderliga anslag till utgifter för
statens affärsverksamhet ett belopp av..................... » 30,153,600: —
bestridas av lånemedel.
Vidkommande d ärefter
statens utlåningsfonder
erinrade departementschefen till en början om Kungl. Maj:ts på civil¬
departementets föredragning (bil. 1) förut fattade beslut att föreslå
riksdagen:
1. Fond för bibanor i vissa delar av riket.
[32.] att för avsättning till fonden för att underlätta åstadkommande av
Ä bibanor i vissa delar av riket i riksstaten för år 1915 upptaga ett be-
fi>r bibanoH lopp av ............................................................................... kronor 2,000,000: —
Vii3 * Sriketal' (biL 1 sid‘ 82)-
(Lånemedel.)
2. Allmänna järnvägslanefonden.
[33.] att för avsättning till allmänna järnvägslånefonden i riksstaten för
Avsättning ^ ^9^5 upptaga ett belopp av....................................... kronor 1,500,000: —
manna järn- (bil. 1 sid. 83).
vägsläne-
(Lånemedel.) Härefter anförde departementschefen:
3. Hantverkslänefonden.
[34.] Under åberopande av innehållet i min företrädares i ämbetet anfö-
av*fonden rande till statsrådsprotokollet över finansärenden den 14 januari 1914
för befräm- i fråga om fonden för befrämjande av hantverk och därmed jämförlig
jande av mindre industri hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
och därmed riksdagen
mfndre^hf de/.s besluta, att för lån, som av Kungl. Maj:t
dustri. " beviljas från fonden för befrämjande av hantverk och
(Lånemedel.)
Utgifter för kapitalökning. 11
därmed jämförlig mindre industri, skola gälla följande
allmänna villkor och bestämmelser:
l:o) Av Kungl. Maj:t beviljat statslån må av låne-
förmedlaren på en gång eller i skilda delar lyftas i
statskontoret emot avlämnande av en utav låneförmed-
laren till statskontoret eller order ställd, av statskon¬
toret godkänd skuldförbindelse, som skall innefatta
låneförmedlarens åtagande att återbetala lånet i här
nedan omförmäld ordning, varjämte, innan någon del
av statslånet må utbekommas, godkänd säkerhet för
den avgivna skuldförbindelsens uppfyllande skall till
statskontoret avlämnas. Låneförmedlaren må icke för¬
vägras att under lånetiden utbyta avlämnad säkerhet
mot annan, som kan av statskontoret godkännas.
Därest statskontoret under lånetiden skulle finna
ställd säkerhet icke vidare vara nöjaktig, skall låne¬
förmedlaren inom av statskontoret förelagd tid, dock
minst tre månader, avlämna nya säkerhetshandlingar,
som av statskontoret godkännas.
2:o) Sedan från fonden undfånget lån innehafts
under ett år från lyftningsdagen, skall under de därpå
följande fem åren återbetalas en femtedel av det ur¬
sprungliga lånebeloppet, så att hela lånet varder se¬
nast inom utgången av det sjätte året till fullo guldet.
Å lyftat statslånebelopp skall erläggas årlig ränta
från lyftningsdagen med fyra procent, dock med skyl¬
dighet för låneförmedlaren att, därest förfallet kapital¬
belopp icke inom föreskriven tid inbetalas, å det för¬
fallna beloppet erlägga sex procent årlig ränta från
förfallodagen, till dess inbetalning sker.
3:o) Ställer sig låneförmedlaren icke till efterrät¬
telse meddelade bestämmelser i fråga om rånte- och
kapitalavbetalning, eller underlåter han att inom före¬
skriven tid fullgöra av statskontoret erhållet föreläg¬
gande att avlämna nya säkerhetshandlingar, äger stats¬
kontoret att därom göra anmälan hos Kungl. Maj:t,
som bestämmer, huruvida oguldet statslånebelopp jämte
ränta skall anses vara till återbetalning genast för¬
fallet.
[34.]
Utgifter för kapitalökning.
4:o) Låneunderstöd, som av låneförmedlaren ut¬
lämnas, skall utgöra minst 300 kronor och för en och
samma låntagare högst 5,000 kronor samt må under
inga förhållanden uppgå till mera än nio tiondelar av
värdet å det eller de för inköp avsedda eller redan
inköpta föremål, för vilkas betalande lån sökes.
5:o) Lån må icke tilldelas för betalande av maskin
eller annat föremål, som anskaffats tidigare än sex
månader före låneansökningens ingivande till låneför¬
medlaren.
6:0) Rörande låneunderstöd, som av låneförmed¬
laren utlämnas, skall, innan någon del därav må av
låntagaren uppbäras, mellan låneförmedlaren och lån¬
tagaren upprättas fullständigt lånekontrakt, vari be¬
stämmelser i följande avseenden skola finnas intagna,
nämligen:
beträffande beskaffenhet och värde av arbets¬
maskin, motor eller annat arbetsredskap, för beta¬
lande varav låneunderstöd är avsett, samt, därest före¬
målet i fråga ännu icke är inköpt, tid och sätt för
anskaffningen därav;
rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren
i fråga om ränta och återbetalning;
huruvida lånet må på en gång eller i särskilda
terminer lyftas samt angående sättet och villkoren för
lånets utbekommande;
angående viss tid, inom vilken lånet skall vara
till fullo uttaget, vid äventyr att rätten till utbekom¬
mande av ej lyft belopp skall vara förverkad;
angående kontroll från låneförmedlarens sida, som
låntagaren skall vara skyldig underkasta sig;
därom, att möjligen uppkommande tvister mellan
låneförmedlare och låntagare beträffande tillämpningen
av lånekontraktets bestämmelser skola avgöras av
skiljemän i enlighet med lagen om skiljemän den 28
oktober 1887, samt att klander mot skiljemännens
beslut icke må äga rum.
7:o) Vid uppgörande av omförmälda lånekontrakt
skall lända till efterrättelse:
13
Utgifter för kapitalökning.
att andra villkor icke må betingas i fråga om
ränta och återbetalning, än som angående statslånet
stadgats, dock med undantag i följande avseenden,
nämligen:
att låntagare skall äga att, därest han så önskar,
även före lånetidens utgång på eu gång inbetala ogul¬
den del av låneunderstödet; samt
att låneförmedlaren må kunna förbehålla sig rätt
att under nedan angivna förutsättningar uppsäga läm¬
nat låneunderstöd till inbetalning å tid, som låneför¬
medlaren bestämmer, nämligen:
a) om låntagaren ej fullgör vad i kontraktet före¬
skrivits i fråga om anskaffandet av viss arbetsmaskin,
motor eller annat arbetsredskap;
b) om låntagaren visar sig försumlig i att erlägga
föreskriven rånte- och kapitalavbetalning;
c) om låntagaren genom bedräglig uppgift för¬
anlett lånets beviljande;
d) om sådana förhållanden inträffat, att låntaga¬
ren, med hänsyn till det med lånet avsedda ändamål,
uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta det¬
samma.
8:o) Lånekontrakt skall upprättas i två exemplar,
av vilka vardera kontrahenten skall taga ett.
9:o) Låneförmedlaren vare obetaget att under
lånetiden medgiva låntagare de lindringar i avseende
å lånets återbetalning eller låntagarens skyldigheter i
övrigt, vilka icke strida mot meddelade föreskrifter
eller eljest äro oförenliga med lånets ändamål.
10:o) Låneförmedlaren skall årligen före april
månads utgång till kommerskollegium avgiva redo¬
görelse för lånerörelsen under det nästföregående året,
vilken redogörelse kollegium har att med det egna
underdåniga utlåtande, vartill anledning må förefinnas,
till Kungl. Maj:t överlämna.
dels ock till ökning av fondens för befrämjande
av hantverk och därmed jämförlig mindre industri kapi¬
tal för år 1915 anvisa ett anslag av kronor 25,000: —
att utgå av lånemedel.
14
Utgifter för kapitalökning.
[34.] Slutligen vill jag erinra om nedannämnda av Kungl. Maj:t på jord¬
bruksdepartementets (bil. 2) föredragning förut denna dag beslutade fram¬
ställningar till riksdagen, nämligen
4. Odlingslånefonden.
[35.]
Odlings-
lånefonden.
(Lånemedel.)
dels medgiva, att under år 1915 ett belopp av kronor 1,000,000: —
må av Kungl. Maj:t disponeras såsom lån från odlingslånefonden;
dels ock till kapitalökning för odlingslånefonden för år 1915 anvisa
ett anslag av.......................................................................... kronor 450,000: —
(bil. 2 sid. 4).
5. Egiiaheinslånefoiiden.
[36.] dels medgiva, att för år 1915 ett belopp av... kronor 7,500,000: —
Egnahems- må av Kungl. Makt enligt gällande bestämmelser disponeras såsom lån
lånefonden. från egnahemslånefonden?
dels ock till kapitalökning för egnahemslånefonden för år 1915 an¬
visa ett anslag av............................................................ kronor 5,200,000: —
(bil. 2 sid. 4).
6. Fonden för fiskerinäringens befrämjande.
[37.]
Fonden för
fiskeri -
näringens
befräm¬
jande.
(Lånemedel.)
dels medgiva, att under år 1915 ett belopp av kronor 750,000: —
må av Kungl. Maj:t disponeras såsom lån från fonden för fiskerinä¬
ringens befrämjande;
dels ock till kapitalökning för samma fond under år 1915 anvisa
ett anslag av.......................................................................... kronor 100,000: —-
(bil. 2 sid. 5).
7. Norrländska nyodlingsfouden.
[38.] att medgiva att från och med år 1915 tillsvidare ett belopp
ländsk a av ........................................................................................ kronor 300,000: —
nyodlings- må enligt gällande bestämmelser årligen disponeras såsom lån från norr-
fonden. ländska nyodlingsfonden;
(bil. 2 sid. 5).
Utgifter för kapitalökning.
15
8. Jordförmedlingsfonden.
att till kapitalökning för jordförmedlingsfonden för år 1915 anvisa
ett anslag av........................................................................... kronor 200,000: —
(bil. 2 sid. 5).
9. Täckdikningslånefonden.
[39.]
Jordrör-
inedlings-
fonden.
(Lånemedel.
att såsom kapitalökning till täckdikningslånefonden för år 1915
anvisa ett anslag av ........................................................... kronor 200,000: —
(bil. 2 sid. 5).
[40.]
Täckdik-
ningrslåne-
fonden.
(Lånemedel.)
10. Lånefonden för inköp av ädla avelsston.
att såsom kapitalökning för lånefonden för inköp av ädla avelsston [41.]
för år 1915 anvisa ett anslag av .................................... kronor 100,000: — Lånefonden
/VI o -j c \ for inköp
(bil. 2 Sid. 5.) aT adla
avelsston.
Beträffande ovanberörda anslag för avsättning till fonden för att
underlätta åstadkommande av bibanor i vissa delar av riket och för
avsättning till allmänna järn vägslånefonden samt för ökning av odlings-
låne-, egnahemslåne-, fiskerilåne-, jordförmedlings- och täckdikningslåne-
fondernas kapital, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att vart och ett av dessa anslag må utgå av lånemedel.
Under förutsättning av bifall till vad jag härovan föreslagit, skulle
av utgifterna för statens lånefonder ett belopp av kronor 9,675,000: —
komma att täckas av lånemedel och ett belopp av » 100,000: —
att täckas av andra medel.
I fråga om de medel, som för år 1915 borde utgå för
avbetalning å statsskulden
erinrade departementschefen härefter om och åberopade det yttrande i ämnet,
som funnes intaget i statsrådsprotokollet över finansärenden den 14 januari
[42.]
Avbetalning
å statsskul¬
den.
IG Utgifter för kapitalökning.
[42.] 1914 av dåvarande chefen för finansdepartementet, samt anförde där¬
efter:
I statsverkspropositionen av nyssnämnda den 14 januari 1914 före¬
slogs, att för år 1915 skulle anvisas ett förslagsanslag å 6,935,600
kronor för avbetalning å statsskulden.
Av fullmäktiges i riksgäldskontoret i statsrådsprotokollet för inkomst¬
beräkningen omförmälda skrivelse den 23 april 1914 framgår, att be¬
rörda belopp bör ökas med 356,400 kronor.
Jag hemställer sålunda, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riks¬
dagen
att för år 1915 anvisa ett förslagsanslag
å ........................................................... kronor 7,292,000: —
att tillhandahållas riksgäldskontoret för avbetalning å
statsskulden.
[43.] Slutligen yttrade departementschefen, statsrådet Vennersten angå-
Avsättning’ ende avsättning till
till stats- &
verkets
fond ar statsverkets fond av rusdrycksmedel
rusdrycks- följande:
medel. J TT
Under åberopande av det anförande angående avsättning till stats¬
verkets fond av rusdrycksmedel, som enligt förutnämnda statsrådsproto¬
koll den 14 januari 1914 hållits av min företrädare i ämbetet, och då
mina beräkningar rörande statsverkets inkomster under år 1915 av skatter
å rusdrycker överensstämma med de av honom verkställda, hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till en statsverkets fond av rusdrycksmedel för
år 1915 anvisa ett förslagsanslag å kronor 5,200,000: —
Vad föredragande departementschefen sålunda hem¬
ställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämde, be¬
hagade Hans Maj:t Konungen gilla och bifalla.
Ur protokollet:
Einar Hennings.
Utgifter för kapitalökning.
17
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
till
utgifter för kapitalökning.
Punkt.
Statens affärsverksamhet.
Att täckas av
andra stats-
lånemedel.
Kronor.
inkomster.
Kronor.
Sid.
A. Postverket.
no
1. Inköp av inventarier.....
2. Nybyggnad i Stockholm . . .
3. » » Uddevalla . . .
4. » » Norrköping . . .
5. Nytt centralposthus i Göteborg
*) 300,000; —
*) 60,000: —
*) 115,000: -
*) 200,000; —
250,000: —
2.
o
A».
2.
2.
3.
B. Telegrafverket.
1.
2.
3.
Inköp och bebyggande av fastigheter......... .
Fortsatt utveckling av statens telefon- och telegraf¬
väsende ......................*)4,650,000: —
Telefonkabel till Gottland.............. .
*) 400,000: —
*) 150,000: —
2.
2.
3.
[2-1
[3.]
[4.1
[5.1
[6.]
[7.1
[8.]
C. Statens järnvägar.
1. Nya byggnader och anläggningar vid statens järnvägar -
2. Anslag till ombyggnad av Malmö statsbangård .... 1,000,000: —
3. Anslag till markförvärv................ 300,000: —
4. Anslag till inventarier och förlag........... .
5. Anslag till ny rullande materiel för statens järnvägar . 3,900,000: —
6. Utläggning av ytterligare ett järnvägsspår mellan Bön-
ninge och Jama m. m................ 574,200: —
7. Utläggning av dubbelspår mellan Göteborg och Alingsås 1,750,000: —
4,060,200: —
2,000,000: —
3.
4.
4.
4.
4.
4.
4.
*) .Anslaget är av riksdagen redan anvisat.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml.
3
18
Utgifter för kapitalökning
Punkt.
[9.] 8.
[10.]
[11]
[12.]
[13.]
[14.]
9.
10.
11.
12.
13.
[15.]
14.
[16.]
[17.;
[18.;
[19.]
[20
[21.]
[22.]
[23.]
[24.]
15.
16.
17.
18.
[25.] 6.
[26.] 7.
[27.] 8.
128.) 9.
[29.] 1.
[30.] 2.
3.
Att täckas av
.. . , andra stats-
lanemedel. . ,
inkomster.
Kronor. Kronor.
Anslag till fortsättande av statsbanan Järna—Norr¬
köping ...................... 1,612,000: — -
D:o d:o Norrköping—Mjölby............. 1,000,000: — -
D:o d:o Ulriksfors—Yolgsjön............. 1,300,000: — -
D:o d:o Älvsby—Piteå................ 935,000:— -
D:o d:o Sveg—Brunflo................ 1,800,000:— -
Statsbanan Karungi—Haparanda samt utfartsvägar till
landsvägen Boden—Lappträsk........... 1,042,400: — 172,600: —
Anläggningar å linjen Kiruna—Riksgränsen för malm¬
transport ..................... . 400,000: —
Anläggningar å linjen Gällivare—Svartön för ökad malm¬
transport ..................... . 300,000: —
Anslag till statsbanorna för militära ändamål..... . 150.000:_
Bangårdsbyggnader i Stockholm........... 2,480,000:_ __
Avsättning till fortsättande av inlandsbanan m. m. . . _ 5,000,000:_
I). Statens vattenfallsverk.
Anslag för anläggning av ny farled mellan Vänersborg
och Göteborg...........
|
3,000,000: —
|
|
Anslag till påbörjande av en tredje utbyggnad av Troll-
hätte kraftstation........
|
300,000: —
|
|
Inköp av inventarier för Porjus kraftverk ....
|
—
|
100,000:
|
Anslag till reglering av Stora Lule älvs vattensystem
ovanför Porjus .............
|
500,000: —
|
|
Anslag för anläggande av ett statens kraftverk vid Älv¬
karleby ...............
|
1,110,000: —
|
|
Angkraftcentral vid Älvkarleby........
|
400,000: —
|
—
|
Ledningar för distribuering av elektrisk energi från
statens kraftverk............
|
2,200,000: —
|
|
Utvidgning av Södertälje kanal å delen Maren—Saltsjön
|
300,000: -
|
—
|
Inköp av inventarier och materialier för Södertälje ka¬
nalverk ................
|
.
|
5,000:
|
E. Statens domäners fond.
Inköp av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig
mark....................... . 1,000,000: —
Kostnader för anordnande av jägmästarebostad i Gälli¬
vare ........................ . 25,000: -
Kostnad för anordnande av jägmästarbostad i Tåsjö revir - 2,500: —
Sid.
4.
5.
5.
5.
5.
5.
6.
6.
6.
6.
7.
7.
7.
7.
7.
8.
8.
8.
8.
8.
8.
9.
9.
[31.]
Utgifter för kapitalökning
19
Punkt.
[32.] 1.
[33.] 2.
[34.] 3.
[35.] 4.
[36.] 5.
[37.] 6.
[38.] 7.
[39.] 8.
[40.] 9.
[41.] 10.
[42.)
[43.]
Att täckas av
Statens utlåningsfonder.
lånemedel.
andra stats¬
inkomster.
Kronor. Kronor.
Avsättning till fonden för bibanor i vissa delar av riket 2,000,000: — -
Allmänna jämvägslånefonden............. 1,500,000: -
Hantverkslånefonden................. 25,000: — -
Odlingslånefonden.................. 450,000: — -
Egnahemslånefonden................. 5,200,000: — -
Fonden för fiskerinäringens befrämjande....... 100,000: — -
Norrländska nyodlingsfonden............. ....... .
Jordförmedlingsfonden................ 200,000: — -
Täckdikningslånefonden................ 200,000: — -
Lånefonden för inköp av ädla avelston........ . 100,000:
Avbetalning å statsskulden..... — 7,292,000:
Statsverkets fond av rusdrycksmedel — 5,200,000:
Sid.
10.
10.
10-13.
14.
14.
14.
14.
15.
15.
15.
15-16.
16.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
1
Bil. 1.
Utgifter för kapitalökning.
Utdrag av protokollet över civilärenden, liället inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den
14 maj 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden Hasselrör
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
'Westman,
Broström.
Chefen för civildepartementet, statsrådet von Sydow anförde vidare:
I den till riksdagen den 14 januari 1914 avlåtna propositionen
angående statsverket^ tillstånd och behov under år 1915 framlade Kungl.
Maj:t jämväl förslag till reglering av statens utgifter för kapitalökning
för de till civildepartementet hörande affärsdrivande verk och produktiva
fonder. I skrivelse den 2 mars 1914, nr 4, har riksdagen anmält sina
beslut i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående utgifter för kapitalökning i avseende å post-
och telegrafverken, vilka framställningar genom nämnda beslut blivit
bifallna. Denna riksdagens skrivelse anmäldes för Kungl. Maj:t den 8
maj 1914, därvid Kungl. Maj:t fattade av skrivelsen föranledda beslut.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 1
2 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Kungl. Maj:ts framställningar angående statens järnvägar och vatten-
fallsverk samt de till civildepartementet hörande lånefonder blevo där¬
emot ej av riksdagen behandlade före dess upplösning.
Emellertid innefattade statsverkspropositionen vissa punkter under
utgifter för kapitalökning för de till nämnda departement hörande verk,
i vilka punkter fullständig utredning då ännu icke erhållits, och före¬
slog Kungl. Maj:t därför i dessa punkter riksdagen att i avbidan på
kommande särskilda propositioner beräkna vissa belopp för de i samma
punkter avsedda ändamål. Sådana propositioner hunno dock icke avlåtas
till riksdagen före dess upplösning. Framställningar i dessa ämnen
synas mig med ett undantag (ombyggnad av Södertälje kanal) ånyo
böra göras till riksdagen. Därjämte finner jag mig böra tillstyrka några
nya anslagsäskanden.
Jag anhåller mi att få i ett sammanhang anmäla de frågor, som
tillhöra regleringen av utgifterna för kapitalökning för år 1915, såvitt
desamma avse de till civildepartementet hörande verk och fonder, därvid
jag dels ånyo gör framställning i de ämnen, som ej av riksdagen hunnit
upptagas till slutlig behandling, dels framlägger nyssnämnda nya
äskanden, dels ock omförmäler de på regleringen av ifrågavarande utgifter
inverkande beslut, som riksdagen redan anmält i ovanberörda skrivelse.
Postverket.
1. Inköp av inventarier för postverkets behov,
av riksdagen för år 1915 anvisat anslag........................ kronor 300,000: —
2. Till uppförande å den ännu icke för central¬
postkontoret i Stockholm disponerade delen av post¬
verkets tomt inom kvarteret Riddaren i Stockholm,
efter rivning av därå uppförda byggnader, av eu
tillbyggnad samt för vidtagande i sammanhang där¬
med av vissa förändringar å den nuvarande post¬
husbyggnaden i samma kvarter, av riksdagen för år
1915 anvisat belopp ............................................................. » 60,000: —
3. Till inköp av vissa tomter i Uddevalla samt
uppförande därå av posthusbyggnad, inrymmande
jämväl lokaler för telegrafverkets behov, av riksdagen
för är 1915 anvisat belopp ............................................. i> 115,000: —
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
3
4. Till uppförande å den postverket tillhöriga
tomten i Norrköping av ny posthusbyggnad, inrym¬
mande jämväl lokaler för riksbankens behov, av riks¬
dagen för är 1915 anvisat belopp .................................... kronor 200,000: —
5. Nytt centralposthus i Göteborg. [1]
Vid avgivande av förslag i fråga om anslag till utgifter för kapi- Nytt centrai-
talökning beträffande postverket för år 1915 anmälde generalpoststyrel- g°ös/c&oV
sen, att, enligt dess förmenande, de krav, som sedan länge gjort sig
gällande å erhållande av ett nytt centralposthus i Göteborg, icke längre
kunde undanskjutas. Vid avlåtandet av förra statsverkspropositionen an¬
mälde föredragande departementschefen, att underhandlingar om inköp
av tomt för ett dylikt posthus påginge med vederbörande stadsmyndig¬
heter och att fördenskull anslag ej kunde för det dåvarande äskas för
ifrågavarande tomtköp.
Sedermera har emellertid generalpoststyrelsen inkommit med skri¬
velse i ämnet den 28 april 1914 och däri anfört följande.
De nuvarande lokalerna i Göteborgs posthus fylla icke på långt när de fordringar,
vare sig i avseende å utrymmen eller i övrigt, som böra uppställas på ett central¬
posthus i en stad av den betydelse som Göteborg.
Titt och ofta hava också från såväl allmänhetens som postpersonalens sida an¬
märkningar av allvarlig beskaffenhet kommit till synes beträffande nämnda lokaler.
Anmärkningarna hava riktat sig icke endast däremot, att lokalerna icke erbjuda till¬
räckligt utrymme för en behörig avveckling av posttrafiken utan även däremot, att
lokalerna haft ett oändamålsenligt och splittrat inbördes läge, som försvårat arbetet, ar¬
betsledningen och kontrollen. Särskilt gäller detta då en och samma avdelning måst
förläggas inom två våningar, samt i övrigt beträffande expeditioner, mellan vilka en
oupphörlig växelverkan måste uppehållas. Genom lokalernas olämpliga belägenhet har
ock motarbetats ett rationellt tillgodogörande av arbetskrafterna. Erforderliga lokaler
hava vidare icke kunnat åstadkommas annat än där tillträdet till dem bleve för all¬
mänheten synnerligen obekvämt. Och slutligen är därjämte i fråga om en del av
lokalerna nästan varje möjlighet utesluten att anordna eller inreda dem på ett sätt,
som stämmer överens med nutida fordringar ur hygienisk synpunkt.
Posthuset i fråga är beläget invid Packhusplatsen med flyglar åt Kronhusgatan
och Postgatan å tomterna nr 56 A och 56 D inom Göteborgs stads 7:e rote. Huvud¬
byggnaden, åt Packhusplatsen, uppfördes under åren 1870 och 1871.
Under loppet av år 1872 inflyttade Göteborgs huvudpostkontor dit. Lokalerna
hade beräknats uteslutande för detta postkontors behov. Då därför år 1874 dåva¬
rande postinspektionen i västra järnvägspostdistriktet inrättades och förlädes till Göte¬
borg, måste för denna förhyras lokal inom annan fastighet.
Emellertid blev postbyggnaden efter hand mer och mer otillräcklig för postkon¬
torets eget behov. År 1893 såg man sig också nödsakad att skaffa jämväl den till
postkontoret hörande tidningsavdelningen lokaler i annan byggnad.
4
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Den lokalutvidgning, som härigenom beretts postkontorets övriga avdelningar,
tillgodosåg emellertid endast det allra mest trängande behovet för tillfället. Redan
inom få år därefter var det rrppenbart, att behövligt ytterligare lokalutrymme icke
kunde erhållas inom själva posthusbyggnaden. Möjlighet till erforderlig utvidgning
fanns emellertid icke inom dåvarande posthustomten. Vid sådant förhållande och
och då staten ägde eu bredvidliggande tomtdel, som förut disponerats av det i Göte¬
borg förlagda artilleriregementet, men dåmera icke behövdes för regementets räkning,
överläts denna tomtdel, omkring 430 kvadratmeter, till postverket. På den sålunda
tillökade tomten utfördes under åren 1896—1898 en tillbyggnad, på samma gång som
en del förändringar vidtogos beträffande själva den ursprungliga byggnaden. Nu er-
höllo såväl postkontorets samtliga avdelningar som ock postinspektionen i västra post¬
distriktet tjänstelokaler i posthuset, inom vilket därjämte inreddes, förutom två bo-
ställslägenheter för vaktmästare, en bostadsvåning, som uthyrdes åt postinspektören
i sagda postdistrikt.
Vid bebyggandet av tomten — såväl den ursprungliga som den tillagda — och
byggnadens disponerande hava tomtens snedhet och, efter utökningen, oändamålsen¬
liga form städse erbjudit svårigheter både med hänsyn till behovet att skaffa varje
särskild postkontorsavdelning lokaler, som motsvarade avdelningens uppgift, och med
hänsyn till nödvändigheten av bekväm förbindelse mellan de skilda avdelningarne
inbördes. Svårighet har ock mött att med åren ordna sig inom byggnaden på ett
sätt, som motsvarat den alltjämt starkt stegrade trafiken, på grund därav att den
ursprungliga byggnaden planerats vid en tidpunkt, då man svårligen kunde förutse
och räkna med den utveckling i fråga om såväl omfattning som former, vilken känne¬
tecknat de senare årens poströrelse.
Också såg sig postdirektören i Göteborg redan 1898 — således samtidigt med
avslutande av ovannämnda om- och tillbyggnad — föranledd att hemställa om ytter¬
ligare ökat utrymme för postkontorets ankommande avdelning, en fråga som emeller¬
tid då måste ställas på framtiden.
Under 1900-talets början inkommo gång efter annan från såväl respektive av-
delningsföreståndare som personalen direkt framställningar om ökat lokalutrymme för
själva posttjänstens behov, om anordnande av toalettrum, frukostrum eller dylikt
eller om andra inredningar, som ansågos påkallade för att tillgodose berättigade krav
på nutida hygien och bekvämlighet. I juli 1908 ifrågasatte dåvarande postdirektören
i Göteborg en betydligare omläggning av lokalerna, huvudsakligen avseende att be¬
reda ökat utrymme genom att för posttjänstens eget behov disponera den av postin-
spektören i västra postdistriktet förhyrda bostadslägenheten. Därvid framhöll post¬
direktören uttryckligen, att genom en sådan anordning erforderligt lokalutrymme en¬
dast kunde beredas för de år, som behövdes för att planera för och även uppföra ett
nytt posthus.
Emellertid ansåg generalpoststyrelsen sig då icke böra omedelbart vidtaga åt¬
gärder i syfte att införliva omskrivna boställsvåning med postlokalerna och än mindre
att träffa förberedande åtgärder för uppförande i Göteborg av nytt posthus. Då näm¬
ligen det av 1907 års postkommission framlagda, av Kungl. Maj:t då biträdda för¬
slaget till omorganisation i vissa delar av postverket bland annat berörde förhållan¬
dena i Göteborg sålunda, att Göteborgs postdistrikt, som dittills föreståtts av en sär¬
skild postdirektör, skulle inordnas under västra postdistriktet, ansåg man det riktigt
att dröja, till dess erfarenhet vunnits, i vilken mån en sådan omreglering kunde
komma att utöva inflytande på lokalfrågan.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 5
Sedan ett år under den nya organisationsformen gått till ända och förhållan¬
dena således ansågos kunna med tillförlitlighet bedömas, togs frågan åter upp.
Efter noggranna prövningar blev det tydligt, att det icke vore att tänka på, att
posthuset även efter mycket vidlyftiga förändringsarbeten och omläggningar skulle
kunna bereda lämpliga lokaler för postkontoret Göteborg 1 för någon längre tid
framåt.
Generalpoststyrelsen lät fördenskull i samband med nödvändiga reparationer
vidtaga endast de minsta möjliga ändringar, som kunde ske för att hjälpligt tillgo¬
dose behoven för de allra närmaste åren, samtidigt som styrelsen upptog till omedel¬
bar prövning, på vilket sätt den slutliga lösningen av denna lokalfråga lämpligast
borde ske.
Den av postinspektören i västra distriktet förut disponerade bostadsvåning togs
nu i anspråk för postverkets eget behov. I övrigt bestodo förändringarna huvudsak¬
ligen uti en del omflyttningar i syfte att utjämna de svåraste olägenheterna av lo¬
kalernas mindre tillfredsställande inbördes läge.
Av den nuvarande tomtens areal upptagas
av posthuset .................................................... 1,425 m2
» garaget ................................... 75 »
» fri gård................................................ 250 »
Summa 1,750 m2
Efter förändringen år 1898 uppgick den nyttiga golvytan för postkontorets
expeditionsrum, allmänhetens plats och kassavalv, men icke vestibul, toaletter, garde¬
rober och passager, till ungefär 800 m2.
Genom omläggningen år 1911 ökades den nyttiga golvytan till omkring 1,150
kvadratmeter och fördelar sig på följande sätt:
|
|
|
|
|
bottenvåning.
|
1 tr. upp.
|
|
avgående avdelningen........................................
|
333
|
|
|
paketexpeditionen............................................
|
94
|
125
|
= 219
|
ankommande avdelningen ................................
|
130
|
|
|
brevbärareexpeditionen .......................................
|
225
|
|
|
tidningsexpeditionen .......................................
|
24
|
216
|
= 240
|
|
= 806
|
341
|
= 1,147
|
Denna ökning utgjorde omkring 40 %. Någon ytterligare ökning har därefter
icke kunnat åstadkommas.
Efterföljande sammanställning giver eu bild av trafikökningen vid postkontoret
under de senaste tio åren. Material för eu liknande statistik för åren 1898—1903
finnes icke att tillgå.
6
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Försändelseslag.
|
Antal inlämnade försän¬
delser år
|
Ökning (+) eller
minskning (—)
|
1903.
|
1913.
|
absolut.
|
relativ (%).
|
Brev och brevkort . ..
|
5,898,412
|
8,451,768
|
+ 2,553,356
|
+ 43,3
|
Korsband, alla slag .........
|
724,100
|
3,151,044
|
+ 2,426,944
|
-t- 335, i
|
Assurerade brev.......................................
|
17,612
|
29,733
|
+ 12,121
|
4* 68.8
|
Assurerade paket ..................................
|
3,647
|
6,824
|
+ 3,177
|
+ 87,1
|
Oassurerade paket....................................
|
28,429
|
149,396
|
+ 120,967
|
+ 425,5
|
Postanvisningar .......................................
|
72,981
|
113,707
|
+ 40,726
|
+ 55,s
|
Postabonnerade tidningar och tidskrifter samt
|
|
|
|
|
avgiftspliktiga bilagor ..........................
|
8,053.084
|
12,433,029
|
+ 4.379,945
|
+ 54,3
|
Summa
|
14,798,265
|
24,335,501
|
+ 9,537,236
|
-f* 64,4
|
I överensstämmelse med vad som framgått i andra liknande fall är ökningen
här störst beträffande sådana slag av försändelser, som mer än andra inkräkta på
utrymmet, nämligen korsband och paket. Uttryckt i procent är den för dessa för¬
sändelseslag 335,1 resp. 425.5 %. För alla försändelseslag tillsammans uppgår ök¬
ningen till 64,4 %, eller för den beräknade perioden till nära 6 % om året. Om man
med hänsyn till de under denna period inträffade portonedsättningarna för paket och
i korsband försända, hos utgivare rekvirerade tidningar, s. k. utgivarekorsband, be¬
räknar ökningen under åren 1898—1902 något lägre, skulle i alla händelser den ge¬
nomsnittliga ökningen under hela denna period, 1898—1913, som bör tagas i betrak¬
tande, kunna beräknas till åtminstone omkring 80 %.
Under det att sålunda posttrafiken vuxit med åtminstone 80 % för alla försän¬
delseslag tillsammanslagna och med 300 å 400 % för sådana rörelsegrenar, som i
synnerhet inkräkta på lokalutrymmet, har detta ökats med allenast omkring 40 %.
Det torde vara uppenbart, att denna lokalutökning icke står i rimligt förhållande till
trafikstegringen, detta så mycket mer om behörigt avseende fästes därvid, att de år
1898 erhållna lokalerna icke voro rymligare än som nätt och jämt motsvarade ögon¬
blickets krav.
Härtill kommer emellertid vad som inledningsvis antyddes, eller dels att post¬
kontorets såväl tidningsavdelning som paketavdelning äro fördelade på två våningar
samt att postkontorets båda andra avdelningar, eller avdelningarna för avgående och
ankommande brevposter, mellan vilka en ständig sam- och växelverkan måste äga
rum, äro alldeles skilda från varandra genom den i huvudbyggnadens mitt befintliga
stora vestibulen, dels ock att lokalerna till stor del få anses synnerligen osunda för
den däri arbetande personalen.
Det torde under sådana förhållanden vara givet, att generalpoststyrelsen måste,
i vad på styrelsen beror, vidtaga åtgärder för att postkontorets Göteborg 1 lokalfråga
icke längre må varda undanskjuten.
Den nuvarande tomten är fullstängigt bebyggd, vadan ingen möjlighet finnes
att genom tillbyggnad bereda de i bottenvåningen belägna avdelningarna erforderlig
lokaltillökning.
Ej heller finnes möjlighet att genom omflyttningar eller andra anordningar
åstadkomma nödvändiga lokalförbättringar inom nuvarande posthuset.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Emellertid har styrelsen givetvis jämväl undersökt möjligheten och lämpligheten
att, såsom skall ske i Norrköping, låta riva den nu befintliga byggnaden och i stället
uppföra en fullständigt ny, som sålunda ända från grunden skulle kunna planeras
och disponeras på ett mot den nuvarande posttrafikens krav bättre svarande sätt.
En tillfredsställande lösning på denna väg är dock heller icke möjlig. Hur praktiskt
en eventuell nybyggnad än planerades, skulle det ändock icke bliva möjligt att er¬
hålla tillfredsställande postlokaler.
Under sådana förhållanden torde, med nödigt aktgivande å såväl allmänhetens
som posttjänstens berättigade krav, ingen annan antaglig utväg för frågans lösning
finnas än uppförande av ett nytt posthus på en tomt, som, med ett lämpligt läge,
erbjuder det för en god byggnadsplan erforderliga utrymmet.
Vid bestämmande av den tomtareal, som kunde erfordras för den nya posthus-
byggnaden, måste hänsyn tagas därtill, att postkontorets samtliga för allmänheten av¬
sedda lokaler ävensom egentliga expeditionslokaler böra vara förlagda så, att de er¬
bjuda ett bekvämt tillträde. Lokalerna böra naturligtvis redan från början tillmätas
så stora, att de, vid den tid då inflyttning äger rum, äro tillräckliga för en följd av
år framåt. Men därjämte är det angeläget, att möjlighet finnes att genom ytterligare
utbyggnad i samma plan erhålla den lokaltillökning, som till följd av poströrelsens
vidare utveckling kan bliva oundgänglig inom en ej alltför kort tid framåt.
Slutligen måste så ordnas, att posttransporterna till och från postkontoret kunna
utan svårighet utföras.
Förhandlingar inleddes nu på olika håll, dels med Göteborgs stad och dels med
enskilda tomtägare om förvärvande av med avseende å angivna synpunkter tillfreds¬
ställande tomt. Under 1911 förelåg förslag om inköp ifrån staden av f. d. Sahlgren¬
ska sjukhusets tomt, för vilken begärdes en köpeskilling av 158 kronor 25 öre per
kvadratmeter. Detta förslag förföll emellertid, i det att stadsfullmäktige i Göteborg,
vägrade godkänna köpet. För de enskilda tomterna betingades än högre priser.
Exempelvis ifrågasattes av enskild tomtägare ett tomtpris av 226 kronor 90 öre per
kvadratmeter.
Allt efter som tiden gick, blev emellertid behovet av en förändring i avseende
å centralpostkontoret allt mer och mer trängande.
Efter ytterligare undersökningar och förhandlingar i ämnet samt övervägande
av alla på frågan inverkande omständigheter fann generalpoststyrelsen sig slutligen
böra stanna vid att såsom lämpligaste plats för det nya centralposthuset ifrågasätta
endera av följande två tomter, av vilka Göteborgs stad var i besittning, nämligen
antingen vid Drottningtorget eller en annan tomt, enligt ett av förste stadsingenjören
uppgjort förslag till ändring i stadsplanen för Göteborg, belägen mitt på Heden vid
norra sidan av den utdragna Vasagatan, sålunda ej långt ifrån den plats, där, såvitt
man hade sig bekant, en planerad sammanslagen station för samtliga Göteborg be¬
rörande järnvägar vore avsedd att förläggas. Generalpoststyrelsen vände sig förden¬
skull åter till Göteborgs stad och anhöll hos drätselkammaren om dess yttrande,
huruvida staden kunde befinnas villig att för ett centralposthus i Göteborg till post¬
verket å endera av ifrågavarande två platser överlåta behövlig tomt.
Härpå meddelades från drätselkammarens sida, att den icke ansåge sig kunna
förorda försäljning till postverket av den omskrivna tomten å Heden. Däremot vore
drätselkammaren villig att tillstyrka försäljning av en tomt vid Drottningtorget av
omkring 5,600 kvadratmeters storlek mot ett pris, som efter förhandlingar sattes till
125 kronor per kvadratmeter, och på de villkor i övrigt, som vid eventuella förhand¬
lingar kunde överenskommas.
[I-]
B Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Vid ärendets behandling därefter av Göteborgs stadsfullmäktige, bemyndigade
dessa drätselkammaren att med generalpoststyrelsen träffa förberedande avtal om
försäljning av 5,583,1 kvadratmeter av tomten nr 67 A vid Drottningtorget inom
Göteborgs stads tolvte rote.
Tomten är belägen mitt emot huvudbangården emellan Stenbocks- och Stamp¬
gatorna. Vid jämförelse med ovan omnämnda priser, torde köpeskillingen få anses
skälig.
Tomtens storlek motsvarar vad som är av behovet påkallat för att kunna på
ett fullt tidsenligt och i övrigt tillfredsställande sätt ordna postkontorets olika lokaler
ej blott för tillfället utan även för avsevärd tid framåt. De lokaler, som tills vidare
icke behöva tagas i anspråk av postverket, torde utan svårighet kunna uthyras mot
god hyresavkastning.
Tomten är visserligen icke belägen mitt uti själva affärscentrum, men dock så,
att ett därstädes förlagt postkontor torde kunna med fördel användas av ett över¬
vägande antal av stadens större affärer. Uti detta hänseende erbjuder läget den för¬
delen, att, såvitt nu kan bedömas, i mån som stadens och affärsverksamhetens till¬
växt m. m. nödvändiggör en utvidgning av och utflyttning från de nuvarande egent¬
liga affärskvarteren, denna utvidgning och utflyttning just kommer att draga sig mot
det område, där den utbjudna tomten ligger. Efter hand sålunda som affärsverksam¬
heten tillväxer, skulle tomten bliva för samma verksamhet mer och mer välbelägen.
Ett avgjort företräde vid den nuvarande tomten är dess nära grannskap intill
huvudbangården. Detta bereder nämligen möjlighet till anordningar, som medgiva
direkt överföring av posten mellan postkontoret och de postförande bantågen. På
samma gång som härigenom den årliga kostnaden för de lokala transporterna kan
nedbringas, medför tillvägagångssättet omedelbara fördelar för den korresponderande
allmänheten genom att största möjliga snabbhet uti posttransporterna ernås och att
risken av skada å bräckligt postgods inskränkes genom minskning av antalet omlast¬
ningar. Om postverket dessutom kan föranleda, att sådana verksamhetsgrenar som
paketrörelsen och tidningsrörelsen, vilka kräva, utom stora lokalutrymmen, jämväl
vidlyftiga transporter, så vitt möjligt centraliseras till huvudpostkontoret, bliva möj¬
ligheterna till minskade driftkostnader än större.
Möjligen skulle nu emellertid betänkligheter mot läget kunna resas med tanke
på tidigare vidrörda planer på en förändring i bangårdsförhållandena i Göteborg.
Denna fråga lärer dock få anses vara för en lång tid framåt undanskjuten. Om och
när emellertid bangårdssammanslagningen skulle komma till stånd, torde med nuva¬
rande transportmedel förbindelsen mellan ett huvudpostkontor vid Drottningtorget och
den nya bangården på ett fullt tillfredsställande sätt kunna upprätthållas. Skulle
icke desto mindre i en framtid, som dock nu rimligtvis icke kan tagas i beräkning,
Göteborgs stad och dess poströrelse växa i sådan grad, att för postutväxlingens be¬
höriga uppehållande kommer att framstå ett oavvisligt behov av ett postkontor i
omedelbar förbindelse med en eventuell gemensam huvudbangård, löses frågan då
lätt genom inrättande, på sätt flerestädes i utlandet skett, av ett särskilt bangårds-
postkontor.
Generalpoststyrelsen upprättade nu kontrakt med Göteborgs drätselkammare
angående inköp av ifrågavarande tomtområde, vilket kontrakts giltighet dock var
beroende på, bland annat, det villkor, att det godkänts av Kungl. Maj:t före den 1
juni 1914.
På grund av mellankommande omständigheter har det emellertid icke varit
generalpoststyrelsen möjligt att under den korta tid, som förflutit efter den slutliga
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
9
överenskommelsen med staden medhinna att fatta bestämd ståndpunkt till frågan,
hur den planerade byggnaden skulle i detalj disponeras.
Efter det generalpoststyrelsen i allmänna drag angivit den plan,
som styrelsen i detta avseende tänkt sig och enligt vilken en ej obe¬
tydlig del av lokalutrymmet skulle reserveras för framtida behov och
sålunda ej omedelbart tagas i anspråk för postverkets egen räkning, an¬
för styrelsen vidare:
Med hänsyn till posthusets i affärshänseende synnerligen gynnsamma läge skulle
det tills vidare till buds stående utrymmet till väsentlig del disponeras för kontors¬
lokaler att uthyras. Jämväl synas förefinnas möjligheter att med fördel tills vidare
anordna vissa delar av våningarna till hotell, och i varje fall ordna så, att postverket
genom uthyrning av lokaler erhölle räntegottgörelse för belöpande byggnadskostnad.
I senare tid hava planer framkommit på utvidgning av Göteborgs ångbåtsför-
bindelser såväl med England som Nordamerika, avseende jämväl att direkt post¬
befordran mellan Sverige och nämnda länder skulle anordnas över Göteborg. Därest
dessa planer komma till utförande, vilket väl kan antagas inom en icke avlägsen
framtid bliva fallet, kommer givetvis de ifrågavarande utländska posternas behandling
å postkontoret Göteborg 1 att kräva sin del av utrymmet i den nya byggnaden jäm¬
väl vad beträffar de övre våningarna.
I anseende till inträdda förskjutningar i riksdagsarbetet lärer nu emellertid
Kungl. Maj:ts godkännande av kontraktet icke kunna påräknas redan till den 1 näst¬
kommande juni. Då vid sådant förhållande någon ändring i kontraktet i varje fall
måste ske, och generalpoststyrelsen vidare, med hänsyn till vad nyss anförts ifråga
om byggnadsplanen, icke kan hava behov av att tillträda tomten förr än den 1 ok¬
tober 1915, har styrelsen inlett nya förhandlingar i ämnet med drätselkammaren i
Göteborg. Vid dessa förnyade förhandlingar har ansetts, att för styrelsens del det
uttalande borde lända till iakttagande, som vederbörande statsråd haft vid föredrag¬
ning inför Kungl. Maj:t den 14 januari 1914 av frågan om anslag till kapitalökning
för de till civildepartementet hörande affärsdrivande verk och produktiva fonder.
Statsrådet framhöll därvid med avseende å förslagen till byggnader vid post- och
telegrafverken, att det vore synnerligen önskvärt, att anslagen för dessa nybyggnader
något så när jämnt fördelades på de olika statsregleringarna, varför statsrådet
ansåge sig böra föreslå väsentliga nedsättningar i generalpoststyrelsens äskanden för
byggnadsändamål för år 1915. Kungl. Maj:t behagade finna skäl biträda vad stats¬
rådet sålunda föreslagit.
Med avseende å dessa tillkomna omständigheter ifrågasatte generalpoststyrelsen
hos Göteborgs stads drätselkammare följande ändringar i det första köpekontraktet,
nämligen:
att tillträdet av tomten skulle äga rum den 1 oktober 1915,
att av köpeskillingen tvåhundrafemtiotusen (250,000) kronor skulle erläggas vid
tillträdet och återstoden den 2 januari 1917, samt
att Kungl. Maj:ts beslut om godkännande skulle meddelas före den 1 september
1914, vid vilket sistnämnda förhållande jämväl någon framflyttning av dagen för
Kungl. Maj:ts godkännande av vederbörande stadsplan ansågs böra äga rum. Från
stadens sida gjordes då gällande, att, därest de ifrågasatta förändrade betalnings¬
terminerna fastställdes, staden, för att kunna biträda desamma fordrade, att det be
lopp, som skulle erläggas den 2 januari 1917, bestämdes till 461,304 kronor 31 öre.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 2
10
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Därest det postliusbygge, som generalpoststyrelsen nu i underdånighet ifrågasatt,
kommer till utförande, bliver postverkets nuvarande fastighet i Göteborg icke vidare
erforderlig för verkets behov. Under hand har styrelsen hört sig för om det pris,
densamma skulle kunna betinga vid eventuell försäljning, och därvid erfarit, att
detta kan beräknas falla mellan 350,000 och 400,000 kronor. I verkligheten torde
sålunda det belopp, som statsverket skulle, i förekommande fall, få vidkännas för det
föreslagna tomtköpet, komma att begränsas till 310,000 å 360,000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen dels medgiva att för
postverkets räkning må inköpas ett område om 5,583,1 kvadratmeter av
tomten nr G7 A i Göteborgs stads tolvte rote för en köpeskilling ej
överstigande 711,304 kronor 31 öre, dels ock för år 1915 anvisa 250,000
kronor för ifrågavarande tomtförvärv.
Sedermera har generalpoststyrelsen i skrivelse den 5 maj 1914 an¬
mält, att drätselkammaren i Göteborg numera godkänt det av styrelsen
upprättade förslag till nytt köpekontrakt angående ifrågavarande tomt,
av vilket kontrakt bestyrkt avskrift ingivits till Kungl. Maj:t, samt att
ärendet skall av drätselkammaren, enligt vad den meddelat styrelsen,
snarast möjligt underställas stadsfullmäktiges i Göteborg prövning.
Generalpoststyrelsen har därvid tillika meddelat, att, enligt erhållet
tillkännagivande från drätselkammaren, denna, i likhet med generalpost¬
styrelsen och generaltullstyrelsen, anser det önskvärt, att lokaler för
expeditionen av tullpostpaket beredas i det njm centralposthuset.
Enligt nämnda kontrakt överlåter staden åt styrelsen med full
äganderätt det område av nuvarande tomten nr 67 A i stadens 12:te
rote och av angränsande mark, som enligt förslag till ändrad stadsplan
är avsett att bilda ett reglerat byggnadskvarter, innefattande 5,583.1
kvadratmeter, och som finnes närmare angivet å en av t. f. förste stads-
ingenjören A. Södergren år 1913 upprättad karta. Tillträdet skulle
ske den 1 oktober 1915. Det försålda området skulle å tillträdesdagen
av staden överlämnas till styrelsen fullständigt gravationsfritt samt får
icke vara besvärat av servitut, nyttjanderättsavtal eller annat avtal, som
i något avseende inskränker styrelsens ägande- och dispositionsrätt. Det
åligger staden att genom gravationsbevis styrka detta. Köpeskillingen
utgör 711,304 kronor 31 öre. Styrelsen berättigas att, med iakttagande
av de föreskrifter, som kunna varda av vederbörande myndigheter med¬
delade, å Stenbocksgatan i dess sträckning utmed det försålda området
anordna spår eller annan transportväg för mindre vagnars framförande mel¬
lan posthuset och statens järnvägars område. Viss närmare angiven mark
invid det till styrelsen överlåtna området utarrenderas till styrelsen från och
11
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
med den 1 oktober 1915 till och med den 31 september 1940 och därefter [1.]
tills vidare till dag, som infaller sex månader efter uppsägning, under vill¬
kor att den årliga arrendeavgiften, som utgår med 500 kronor, erlägges
årsvis och i förskott samt att utarrenderad mark, varå genom styrelsens
försorg och på dess bekostnad skall anordnas och vidmakthållas plantering,
icke får för annat ändamål i vidare mån disponeras, än att styrelsen be¬
rättigas att, om den så finner lämpligt, ävenledes på egen bekostnad därå
låta anordna körväg. Staden förbinder sig att, så länge den försålda fastig¬
heten användes för postverkets behov och således även efter utgången av
omförmälda arrende, icke för bebyggande eller upplag upplåta eller själv
disponera den mark, som avses att arrenderas av styrelsen. Kontraktet
är giltigt endast under förutsättning, dels att det blivit godkänt av stads¬
fullmäktige i Göteborg före utgången av maj månad 1914 samt att
Kungl. Maj:t före den 1 september 1914 godkänt detsamma, och dels
att Kungl. Maj:t före den 1 november 1914 fastställt sådan ändring i
gällande stadsplan, att det med äganderätt överlåtna området bliver i
planen upptaget såsom ett reglerat byggnadskvarter.
Vad generalpoststyrelsen anfört angående beskaffenheten av de nu- Departements¬
varande lokalerna i Göteborgs posthus synes mig uppenbart giva vid chefen'
handen, att ovillkorligt och trängande behov av nya lokaler för ändamålet
föreligger. Varken ur hygieniska eller ur utrymmessynpunkter fylla de
nu av postverket använda byggnaderna de anspråk, som måste ställas
på ett centralposthus i en stad av Göteborgs storlek. Åven posttrafiken
måste givetvis i hög grad försvåras därigenom, att postlokalerna äro
oändamålsenligt anordnade och med splittrat inbördes läge. Av general¬
poststyrelsens utredning framgår, att förbättring av förhållandena ej
står att vinna genom om- eller tillbyggnad av det nuvarande post¬
huset. Den tablå över trafikstegringen vid ifrågavarande postkontor,
som för de 10 sista åren lämnats av styrelsen, visar nämligen, att
lokalutökningen måste bliva högst avsevärd, om förhållandena skola
bliva tillfredsställande. Under sådana förhållanden torde det vara ofrån¬
komligt, att ny posthusbyggnad uppföres. Att riva den nu befintliga
och låta uppföra nytt posthus å samma grund torde icke med hän-
svn till tomtens ringa utrymme innebära en tillfredsställande lösning av
frågan. Det lärer således vara erforderligt att för ändamålet inköpa ny
tomt. Denna bör då givetvis vara så stort tilltageu, att därå kan upp¬
föras icke blott eu byggnad, tillgodoseende nu föreliggande behov av
utrymmen, utan även de tillbyggnader, som på grund av posttrafikens
skeende stegring beräknas framdeles bliva oundgängliga.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Från nu angivna synpunkt torde det till inköp föreslagna tomtom¬
rådet erbjuda tillräckligt utrymme. Återstår då i första hand att be-
döma, huruvida tomtens läge kan anses tillfredsställande för ändamålet.
Därvid kommer framför allt i betraktande tomtens nära belägenhet intill
centralbangården i Göteborg. Generalpoststyrelsen har betonat de stora
fördelarna häiav, och dessa torde också utan vidare inses. Dessa för¬
delar skulle emellertid försvinna, därest tillämnad förflyttning av central-
bangarden framdeles kommer till stånd, kraga därom föreligger visser¬
ligen icke nu under omprövning men torde sannolikt under de närmaste
åren bliva aktuell. Enligt förslag, som föreligger, skulle bangården komma
att flyttas till eu plats, belägen nordost om Exercisheden i Bohusgatans
förlängning. Frågan är då, om posttransporterna mellan en där förlagd
bangård och ett. posthus å den nu till inköp föreslagna tomten kunna
ordnas på fullt tillfredsställande sätt. Därvid är att märka, att, därest
huvudbangården blir förlagd å antydd plats, avsikten lärer vara att
uppdraga en ny bred gata mellan denna och Drottningtorget, därvid tillika
torde avses att bygga en bro över den kanal, som skär den tilltänkta
gatan (Fattighusån). Vid sådant förhållande skulle det bliva möjligt att
anordna direkt spårvägsförbindelse mellan bangården och posthuset, och
torde i så fall avståndet dem emellan icke vara av någon större betydelse.
Därtill kommer att, på sätt generalpoststyrelsen antytt, ett särskilt post¬
kontor framdeles kan inrättas i eller invid den planerade nya bangårds-
byggnaden, ^ därest så skulle visa sig erforderligt. Närbelägenheten till
centralbangården kan för övrigt icke vara ensamt avgörande. Ett huvud¬
önskemål äi tillika, att centralposthuset förlägges i stadens affärscentrum
eller åtminstone i närheten av detsamma. Från denna synpunkt torde
det föieslagna läget vid Drottningtorget icke lämna rum för någon an¬
märkning, varemot ett posthus, förlagt i närheten av den planerade
bangården, skulle komma att ligga ganska avlägset från nämnda centrum,
således ett för allmänheten obekvämt läge. Väger man nu angivna
synpunkter emot varandra, synes mig det föreslagna läget icke lämna
rum för befogade erinringar.
Slutligen återstår frågan om skäligheten av det pris, som preliminärt
avtalats, för områdets inköpande. Ifrågavarande fastighet, som i dess
helhet innefattar omkring 13,900 kvadratmeter, är taxeringsvärderad,
tomten till 750,000 kronor och byggnaderna till 158,400 kronor, till¬
hopa alltså 908,400 kronor. Postverket skulle inköpa 5,583,1 kvadrat¬
meter till ett pris av 711,304 kronor 31 öre samt för 500 kronor om
året till öppen gård arrendera 1,600 kvadratmeter. De till inköp och
13
utgifter för kapitalökning: bil. 1.
till arrendering avsedda områdena utgöra tillsammans, enligt vad gene¬
ralpoststyrelsen meddelat, den ojämförligt bästa delen av tomten. Åter¬
stående delen därav kommer att i väsentlig omfattning tagas i anspråk
för gator, vadan staden synes kunna påräkna endast en jämförelsevis
obetydlig inkomst av den utav postverket icke disponerade tomtdelen.
Det pris, som postverket skulle betala, motsvarar i det närmaste
127 kronor 40 öre för kvadratmeter.
Tomtpriser å närbelägna tomter framgår av denna
Tablå.
Fastighet.
|
Taxeringsvärde.
|
Areal
i
kvadrat¬
meter.
|
Tomtvärde
per
kvadrat¬
meter.
|
Tomt.
|
Byggnader.
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
|
Kronor.
|
A. Vid Drottningtorget.
|
|
|
|
|
Drottningtorget 3 och 4 ............
|
114,600
|
470,000
|
1,042
|
109
|
Norra Hamngatan 40.....................
|
100,000
|
350,000
|
360
|
277
|
Göta Källare.................................
|
120,700
|
■ 300,000
|
710
|
170
|
B. I närheten av nuvarande
|
|
|
|
|
posthuset.
|
|
|
|
|
»Hertzia» ....................................
|
200,000
|
600,000
|
954
|
209
|
Packhusplatsen 5........................:..
|
100,000
|
200,000
|
659
|
151
|
» 6...........................
|
100,000
|
210,000
|
680
|
147
|
Under de senare åren bar, enligt av styrelsen lämnad upplysning,
endast en av de nämnda fastigheterna vid Drottningtorget varit föremål
för försäljning, och betingade denna därvid ett tomtpris av inemot 700
kronor per kvadratmeter.
De i övrigt angivna tomternas taxeringsvärde anser styrelsen näppe¬
ligen kunna läggas till grund för en jämförelse beträffande det pris,
staden fordrar för den ifrågasatta posthustomten, enär tomternas försälj¬
ningspris säkerligen kommer att vida överstiga deras taxeringsvärde.
Man kan i stället söka jämförelse med andra nyligen för offent¬
liga byggnader försålda tomter i Göteborg. I sådant hänseende kan
14
Utgifter för kapitalökning: bil. 1,
nya telegrafhusets tomt vid Kaserntorget utgöra lämpligt jämförelse¬
objekt. Den innefattar eu areal av 3,592 kvadratmeter och försåldes
av Göteborgs stad till telegrafverket för ett pris av omkring 125 kronor
för kvadratmeter. Med hänsyn härtill synes mig det för posthustomten
nu begärda priset icke kunna anses vara för högt tilltaget. Beträffande
priset har jag följaktligen ej någon erinran att göra.
Med anledning därav, att betalningsterminen för större delen av
köpeskillingen skulle framflyttas till den 2 januari 1917, har staden be¬
tingat sig gottgörelse för därav föranledd ränteförlust med 4 Va % av
den del av den ursprungligen bestämda köpeskillingen, som komme att
erläggas först berörda den 2 januari. Enligt det tidigare upprättade
förslaget till kontrakt skulle nämligen köpeskillingen, som då föreslagits
till 697,887 kronor 50 öre, erläggas med ena hälften den 1 oktober
1914 och med andra hälften den 1 juli 1915.
Likviden för tomten skulle nu ske på följande sätt:
den 1 oktober 1915 erlägges............................................. kronor 250,000: —
» 2 januari 1917 »
dels återstående köpeskillingen................................. » 447,887: 50
dels räntegottgörelse å kronor 98,943: 75 för
tiden 1 oktober 1915—31 december 1916.................... » 5,565: 58
samt dylik gottgörelse å kronor 348,943: 75 för
tiden 1 juli 1916—31 december 1916 .......................... »_7,851: 23
Den sammanlagda summa, som i så fall skulle
betalas för tomten, komme sålunda att uppgå till förut
angivna belopp...................................................................... kronor 711,304:31
I detta sammanhang ber jag få erinra, att, på sätt generalpost¬
styrelsen framhållit, postverkets nuvarande fastighet i Göteborg vid för¬
säljning kan beräknas betinga ett pris av 350,000 å 400,000 kronor,
samt att följaktligen statsverkets verkliga utgift för det föreslagna tomt¬
inköpet skulle uppgå till allenast ungefär 310,000 å 360,000 kronor.
Vad angår den blivande byggnadskostnaden har generalpoststyrelsen
beräknat denna till omkring 25, högst 30 kronor för kubikmeter.
Denna kostnadssumma, som synes ganska hög, skulle emellertid,
enligt vad styrelsen uppgivit, betingas därav, att den yta, som skulle
bebyggas, är avsevärt stor, nämligen 5,583,1 kvadratmeter, samt att kost¬
naden för grundläggningen till följd av markens beskaffenhet kommer
att bliva en hög utgiftspost.
I den beräknade kostnadssumman ingå för övrigt vissa säkerhets¬
anordningar m. m.
Utgifter tör kapitalökning: bil. 1. 15
Slutligen vill jag erinra därom, att i det planerade posthuset, som
skulle byggas så, att det motsvarar jämväl framtida krav på lokalut¬
ökning, betydande utrymmen tillsvidare skulle bliva obehövliga för post¬
verket och fördenskull kunna uthyras till kontorslokaler och hotell.
Byggnadens från stadens affärscentrum ej så avlägsna läge skulle bliva
synnerligen tjänligt härför. Jag har från generalpoststyrelsen låtit in¬
förskaffa uppgift å de hyror, som med den av generalpoststyrelsen till¬
tänkta byggnadsplanen beräknas kunna inflyta av fastigheten till den
del, postverket ej självt skulle taga densamma i anspråk, och uppgår
det sålunda beräknade sammanlagda hyresbeloppet till 61,100 kronor.
Med detta belopp, som får anses ganska avsevärt, skulle följaktligen
en väsentlig del av byggnadskostnaden kunna förräntas.
På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
dels medgiva, att för postverkets räkning må in¬
köpas ett område om 5,583,1 kvadratmeter av tomten
n:r 67 A i Göteborgs stads tolfte rote för en köpe¬
skilling, ej överstigande 711,304 kronor 31 öre;
dels ock för inköp av sagda område för år 1915
anvisa ett anslag av 250,000 kronor.
Telegrafverket.
1. Till inköp och bebyggande av fastigheter för
telegrafverkets räkning, av riksdagen för år 1915
anvisat anslag........................................................................ kronor 400,000: —
2. För fortsatt utveckling av statens telefon-
och telegrafväsende, av riksdagen för år 1915 anvisat
anslag.......................................................................................... » 4,650,000: —
3. Till anordnande av telefonförbindelse mellan
Gottland och fastlandet, av riksdagen för år 1915
anvisat belopp........................................................................ » 150,000: —
[1-]
I skrivelse den 2 maj 1914 har telegrafstyrelsen hemställt, att Telefonkabel
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för anordnande av direkt tele- uu Tvskland-
16
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[1.] fonförbindelse mellan Sverige och Tyskland med anslutningsledningar
till Stockholm och Göteborg för år 1915 anvisa ett anslag å 900,000
kronor.
Telegrafstyrelsens hemställan är föranledd av en till styrelsen från
statssekreteraren för kejserliga tyska rikspostamtet inkommen skrivelse,
däri föreslås utläggande av en de båda länderna direkt förenande under-
vattenstelefonkabel.
Som bekant förmedlas telefonförbindelsen mellan Sverige och Tysk¬
land för närvarande över Köpenhamn. Det är uppenbart, att telefontrafi¬
ken mellan nämnda länder skulle i hög grad vinna på anläggandet av
en dylik direkt kabelförbindelse. Särskilt för handel och industri skulle
tillkomsten av en sådan givetvis hälsas med tillfredsställelse. För egen
del finner jag också att, då nu tekniken på hithörande område nått en
sådan fulländning, att telefonsamtal tydligt kunna framföras även på
det avsevärda avstånd, varom här är fråga, det framställda förslaget i
och för sig är värt allt beaktande. Frågan om direkt telefonförbindelse
mellan Sverige och Tyskland har, som bekant, stått på dagordningen
sedan några år tillbaka, och det stigande intresset för förbindelsens
åstadkommande har, enligt vad telegrafstyrelsen meddelat, tillbakahållits
endast i avvaktan på ytterligare utveckling av tekniken. Då denna nu,
som nämnts, nått erforderlig fulländning, anser jag i likhet med tele¬
grafstyrelsen och vederbörande tyska myndighet, att från nu berörda
synpunkter tidpunkten kan vara kommen att åvägabringa den önskade
förbättringen i telefonförbindelsen mellan länderna. Att förbättring i
angivna avseende är behövlig, framgår därav, att det förefintliga tra¬
fikbehovet, enligt vad som blivit upplyst, med nu rådande förhållanden
icke kan på tillfredsställande sätt tillgodoses.
Jag tror mig med det nu anförda tydligt hava betonat det stora
intresse, jag hyser för denna frågas snara lösning. Av statsfinansiella
skäl finner jag det dock svårt att nu tillmötesgå telegrafstyrelsen i denna
sak. Med hänsyn till de synnerligen stora anspråk, som vid statsregle-
ringens uppgörande i övrigt ställas på statsverket, särskilt för främ¬
jande av statens affärsdrivande verksamhet, hyser jag betänkligheter mot
att anslagsäskande för ifrågavarande ändamål göres till nu instundande
riksdag. Det belopp, som anses erforderligt för år 1915, är ganska av¬
sevärt, och för övrigt torde det med hänsyn till föreliggande förhållanden
icke vara lämpligt att till denna riksdag avlåta andra framställningar
av mera omfattande räckvidd än sådana, som äro av så pass trängande
natur, att de icke gärna kunna uppskjutas. Därtill kommer att, även
IT
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
om anslag för ändamålet skulle beviljas innevarande år, arbetet med
kabelns anläggande sannolikt ej skulle kunna påbörjas förrän under år
1915. Uppskjutes frågan till nästa års riksdag, torde ju saken ändock
kunna sättas i verket under sistnämnda år, därest detta då befinnes
lämpligt.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag mig icke böra nu
upptaga föreliggande fråga till närmare behandling.
Statens järnvägar.
I överensstämmelse med förslag i punkterna 6—17 i motsvarande
del av statsverkspropositionen den 14 januari 1914 och med åberopande
av vad föredragande departementschefen i dessa delar anfört, därtill jag
i alla delar ansluter mig, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte före¬
slå riksdagen
att till utförande av nya byggnader och anlägg¬
ningar vid statens trafikerade järnvägar anvisa för år
1915 ett belopp av 4,060,200 kronor, med rätt för
Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år 1914
av tillgängiiga medel utanordna ett belopp av 650,200
kronor;
att för fortsättande av arbetena med ombyggnad av
Malmö statsbangård för år 1915 anvisa ett belopp av
1,000,000 kronor;
att för inköp av mark, som erfordras för utvidg¬
ning av vissa järnvägsstationer, för år 1915 anvisa ett
anslag av 300,000 kronor;
att för nya inventarier och ökat förlag vid statens
järnvägar anvisa ett anslag för år 1915 av 2,000,000
kronor;
att för år 1915 till anskaffande av ny rullande
materiel vid statens järnvägar bevilja ett anslag av
3,900,000 kronor;
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml.
3
[7-]
18
[8.]
[9.]
[10-]
[11.]
[12-]
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
att för fortsättande av arbetet med utläggning
av ytterligare ett järnvägsspår mellan Rönninge och
Järna samt utläggande av bispår till Södertälje stad
och ombyggnad av stationen därstädes för år 1915 anvisa
återstående beloppet, 574,200 kronor;
att för fortsättande av arbetet med utläggning av
ytterligare ett järnvägsspår mellan Göteborg och Alingsås
och därmed sammanhängande arbeten för år 1915 an¬
visa ett belopp av 1,750,000 kronor;
att till fortsättning av statsbanan Järna—Norr¬
köping för år 1915 anvisa återstående beloppet, 1,612,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga
medel redan under år 1914 förskjuta 500,000 kronor;
att besluta anläggande av ytterligare ett järnvägs¬
spår mellan Norrköping och Mjölby för en beräknad
kostnad av sammanlagt 7,400,000 kronor samt för
nämnda anläggning och därmed sammanhängande ar¬
beten för år 1915 anvisa ett belopp av 1,000,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan
under år 1914 av tillgängliga medel utanordna 500,000
kronor;
dels till fortsättning av statsbanan Ulriksfors—
Volgsjön för år 1915 anvisa ett anslag av 1,300,000
kronor;
dels ock medgiva, att därutöver må för enahanda
ändamål användas de besparingar intill ett belopp av
700,000 kronor, som uppkommit å det till anläggning
av en statsbana från Östersund till Ulriksfors anvisade
anslaget;
att för fortsättande av statsbanan Ålvsby—Piteå
för år 1915 anvisa återstående beloppet, 935,000 kro¬
nor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1914
av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 500,000
kronor; samt
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 19
att till fortsättning av statsbanan Sveg—Brunflo för [13.j
år 1915 anvisa ett anslag av 1,800,000 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att redan år 1914 av tillgäng¬
liga medel förskottsvis utanordna.ett belopp av 500,000
kronor.
Statsbanan Kamngi—Haparanda.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i nådig proposition den 7 mars 1913 P-^.]
(nr 115) gjorda framställning bar riksdagen — enligt vad dess skrivelse Ka^mgi—
den 31 maj 1913 (nr 252) utvisar — under förbehåll att vissa villkor Haparanda
om kostnadsfri upplåtelse av mark m. m. iakttoges, dels beslutat an- saf£ga?tM
läggning av statsbana från Karungi till Haparanda för en beräknad landsvägen
kostnad av 1,495,000 kronor, med rätt för Kung!. Maj:t att närmare z,appträsk.
förordna om de orter, järnvägen borde genomgå, samt för påbörjande
av nämnda anläggning för år 1914 anvisat ett anslag av 600,000 kronor,
dels ock beslutat anläggning av utfartsvägar till landsvägen Boden—
Lappträsk från stationer och mötesplatser å statsbanan Boden—Lapp¬
träsk för en kostnad av 172,600 kronor.
I underdånig skrivelse den 24 oktober 1913 har järnvägsstyrelsen
gjort framställning angående anslag för år 1915 till, bland annat, stats¬
banan Karungi—Haparanda ävensom till omförmälda utfartsvägar.
Innan jag redogör för järnvägsstyrelsens hemställan i nämnda hän¬
seende, torde jag få något närmare beröra frågan om sträckningen
av nämnda statsbana.
Vid föredragning inför Kungl. Magt den 7 mars 1913 av frågan Departement a-
orn anläggning av omförmälda statsbana erinrade dåvarande chefen för yttrande den
civildepartementet, att 1911 års riksdag beslutat anlägga en stats- i mars ma.
bana från Veittijärvi till Karungi samt från Karungi till Matarengi.
Med denna handels fullbordande komine alltså norra stambanan att på
eu punkt nå fram till riksgränsen. Det återstode att avgöra, huruvida
den svenska huvudorten i Tornedalstrakten, Haparanda, skulle sättas i
förbindelse med det svenska järnvägsnätet.
Om man än, fortsatte departementschefen, vore tämligen ense om
önskvärdheten, att så måtte ske, skilj de sig dock meningarna beträf¬
fande sträckningen av den järnväg, som härför skulle erfordras. Åt¬
skilliga förslag förelåge, men meningsskiljaktighet rådde dåmera endast
mellan två huvudalternativ, det ena, förordat av järnvägsstyrelsen och
20
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[14.] Kungl. Maj:ts befallningskavande i länet, utgående från Karungi och
löpande genom Tornedalen i sydlig riktning till Haparanda, och det
andra, påyrkat av generalstabschefen, med utgångspunkt i närheten av
Lappträsks station och med sträckning i sydlig eller sydostlig riktning
till Säivitsviken samt därifrån öster ut fram till Haparanda.
Sedan departementschefen därefter redogjort för vad som -före¬
kommit beträffande dessa två olika sträckningar, samt lämnat en skil¬
dring av den terräng, som de konkurrerande linjerna skulle genom¬
löpa, anförde han vidare:
Då man visste, vilka svårigheter kulturarbetet i Norrbotten hade
att kämpa med, även där jordmånen vore som bäst, syntes det honom
ingalunda vara välbetänkt att, såsom chefens för generalstaben förslag
mnebure, med statsbanan uppsöka de för odling mindre väl lämpade
trakterna, i stället för att giva dem, vilkas naturliga förutsättningar
vore störst, en ytterligare kraftig stöt framåt genom att underlätta om¬
sättningen med det övriga Sverige.
Såge man alltså frågan ur den synpunkten, vilken av de föreslagna
sträckningarna vore bäst ägnad att stödja den befintliga och uppamma
ny utveckling inom jordbruket, syntes det otvivelaktigt, att den av
järnvägsstyrelsen förordade linjen hade företräde.
Men den materiella odlingen krävde icke endast eu utvecklings-
kraftig bygd, utan även en centralpunkt, där den jordbrukande befolk¬
ningen kunde avsätta sina produkter och själv förse sig med de för¬
nödenheter, som måste införas från annat håll. Ett sådant centrum
hade sedan gammalt funnits i Haparanda, som emellertid på senare
åren syntes till följd av konkurrens från grannstaden på finska sidan
hava begynt att gå tillbaka. Erhölle nu hela Tornedalens befolkning
genom en längsgående bana direkt förbindelse med Haparanda, syntes
det departementschefen dock otvifvelaktigt, att denna stad åter skulle
kunna uppblomstra.
Därmed skulle också vinnas ett mål, som ur försvarspolitisk syn¬
punkt, minst lika mycket som ur ekonomisk, torde vara av stor bety¬
delse, nämligen att inrikta hela gränstraktens finsktalande befolknings
förbindelser på en huvudort, som allt mer försvenskades, och därigenom
på ett så att säga mera livskraftigt sätt underlätta spridningen av
svenska språket i dessa bygder, än som kunde ske enbart genom de
svenska skolorna. Ett sadant fastknytande av denna gränsmark vid
moderlandet torde böra skattas mycket högt och vore alltså enligt de¬
partementschefens uppfattning ett synnerligen betydande företräde hos
järnvägsstyrelsens förslag. Huru något liknande skulle kunna vinnas
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
21
med generalstabschefens förslag, hade departementschefen svårt att inse,
då enligt detsamma banan till allra största delen skulle gå utom den
finsktalande bygden och hänvisa Tornedalens befolkning att söka sig
förbindelser söder ut på samma sätt som hittills eller till äventyrs
framdeles å en bana på finska sidan. En utveckling av sist antydda
slag kunde så mycket mera befaras, som handeln och rörelsen i Hapa¬
randa skulle komma att ytterligare gå tillbaka undpr konkurrens med
något mindre samhälle vid Säivitsviken eller annan hamnplats. Någon
större uppblomstring av den sistnämnda torde väl knappast kunna för¬
väntas, utan resultatet skulle sannolikt bliva två tynande, konkurre¬
rande samhällen på svenska sidan samt ett livskraftigt tillväxande på
den finska.
Stode det således klart, att ur ekonomiska och kulturella synpunkter
sträckningen från Karungi till Haparanda vore att föredraga, återstode
dock alltid frågan, huruvida strategiska skäl både hinder i vägen för
nämnda sträckning. Departementschefen erinrade till en början, att järn¬
vägsstyrelsen och Kungl. Maj:ts befallningshavande såväl 1903 som 1906
förordat, att stambanan skulle dragas från Lappträsk direkt till Hapa¬
randa, men att generalstabschefen då av strategiska skäl yrkade, att
stambanan skulle få sin slutpunkt i Karungi. Detta sistnämnda önske¬
mål hade helt och hållet blivit tillgodosett genom statsmakternas beslut
år 1911. Då sedermera generalstabschefen tillstyrkte, att banan i den
av honom förordade riktningen skulle framdragas till Haparanda, inne-
bure detta i själva verket att genom en från Lappträsk utgående sido-
bana skaffa stambanan en ny slutpunkt vid gränsen. Järnvägsstyrelsens
förslag däremot syntes departementschefen kunna betraktas sålunda, att
man, med bibehållande av ändpunkten i Karungi, gåve Tornedalen en
tertiärbana för fyllande av dess lokala kommunikationsbehov.
Departementschefen fortsatte:
»Beträffande sträckningen av bandelen Karungi—Haparanda samt
stationsplatsen i Haparanda torde densamma få närmare bestämmas av
Kungl. Maj:t. Dock anser jag mig böra uttala den mening, att banan
visserligen bör framdragas nära själva dalgången men dock så västligt,
att den faller utanför den egentliga odlade marken och att vissa mili¬
tära hänsyn varda tillgodosedda. Stationen i Haparanda bör förläggas
söder om staden. En framtida anknytning med det finska nätet, kan
enligt min mening icke ifrågasättas annat än söder om Haparanda i
närheten av Neder Torneå kyrka på finska sidan.
Med iakttagande av vad sålunda uttalats, torde avgörande strate¬
giska betänkligheter icke finnas mot en järnväg från Karungi i Torne-
[14.]
22
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
älvens floddal till Haparanda; och då mycket starka skäl ur synpunkten
av odlingens och den svenska kulturens befrämjande tala för denna
sträckning, anser jag mig böra tillstyrka järnvägsstyrelsens förslag.!)
Kungl. Maj:ts förenämnda proposition (n:r 115) vid 1913 års riks¬
dag var ock grundad på den förutsättning, att den av järnvägssty¬
relsen föreslagna linjen skulle komma till utförande. Å en propositionen
bifogad karta hade ifrågavarande linje utmärkts med brun färg.
Då riksdagen uti sin förenämnda skrivelse den 31 maj 1913, nr
252, anmälde sitt beslut beträffande ifrågavarande statsbana, anfördes,
bland annat, följande.
Såsom av 1911 års riksdag uttalats, hade de synpunkter, ur vilka
frågan om norra stambanans fortsättning emot finska gränsen vid dess
behandling inom riksdagen blivit bedömd, varit, dels huru man måtte
kunna genom anordnande av förbättrade kommunikationsförhållanden
på bästa sätt ej blott underlätta ifrågavarande trakters ekonomiska
utveckling och framåtskridande utan även på samma gång i största
möjliga mån bidraga till att med det övriga landet förbinda den till
större delen finsktalande befolkningen i denna landsända samt där¬
städes söka utbreda svenskt språk och svensk kultur, dels huru man
skulle kunna vid strävan efter detta mål vederbörligen tillgodose de
militära intressena. Dessa synpunkter syntes riksdagen också böra
läggas till grund vid bedömande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag
till banans sträckning.
Vad då beträffade den förstnämnda av dessa synpunkter, syntes
det riksdagen otvivelaktigt, att denna bleve avgjort bättre tillgodosedd
genom den av Kungl. Maj:t föreslagna, av järnvägsstyrelsen och Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län förordade sträckningen
Karungi—Haparanda än genom den av generalstabschefen påyrkade
sträckning med utgångspunkt i närheten av Lappträsks station i sydlig
eller sydostlig riktning till Säivitsviken samt därifrån österut fram till
Haparanda. De trakter, som skulle uppsökas av banan sådan general¬
stabschefen tänkt sig densamma dragen, syntes givetvis till följd av
jordmånens i det hela mindre goda beskaffenhet ej hava tillnärmelsevis
samma möjlighet till ekonomisk utveckling och framåtskridande som
Tornedalen med dess avsevärt större naturliga förutsättningar. Genom
att, på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, medelst en bana Karungi—Hapa¬
randa förbinda järnvägslinjen Karungi—Matarengi med Haparanda
skulle man också vinna fördelen att förskaffa befolkningen i hela den
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
23
i jordbruksavseen.de ingalunda obetydliga Tornedalen en centralpunkt i
Haparanda, där den kunde avsätta sina jordbruksprodukter och själv
förse sig med de förnödenheter, som måste hämtas från annat håll;
och Haparanda skulle på sådant sätt åter kunna utvecklas till att
kraftigt upptaga den alltmera växande konkurrensen med den på finsk
sida belägna staden Torneå.
Denna möjlighet för Haparanda att bestå i konkurrensen med Tor¬
neå syntes däremot ingalunda tillgodosedd genom en bana från Lapp-
träsk till Säivitsviken och därifrån till Haparanda. Tvärtom syntes fara
föreligga, att handeln och rörelsen i Haparanda skulle än ytterligare
gå tillbaka i konkurrens med, utom Torneå, jämväl en hamnplats på den
svenska sidan.
Vidkommande därefter angelägenheten att med det övriga landet
förbinda den finsktalande befolkningen i denna landsända samt att där¬
städes söka utbreda svenskt språk och svensk kultur, vilken även ur
försvarspolitisk synpunkt syntes värd allt beaktande, funne riksdagen
jämväl denna angelägenhet väl tillvaratagen genom Kungl. Maj:ts för¬
slag. Genom banans dragande enligt detta förslag skulle nämligen
åstadkommas, att hela gränstraktens fiusktalande befolknings förbindelser
inriktades på en svensk huvudort, varigenom, såsom också av departe¬
mentschefen framhållits, på ett livskraftigt sätt underlättades sprid¬
ningen av svenskt språk och svensk kultur i dessa bygder.
I dylikt avseende syntes däremot den andra sträckningen såsom
gående genom svensktalande bygd icke kunna tillmätas någon större
betydelse, utan skulle man snarare kunna befara, att denna sträckning,
då den vore av beskaffenhet att förminska Haparandas betydelse, också
komme att bidraga till att förbindelserna från svensk sida med Torneå
ytterligare ökades.
Om det sålunda syntes riksdagen uppenbart, att ur nu berörda
synpunkter den av Kungl. Maj:t föreslagna sträckningen hade avgjort
företräde, återstode att bedöma, huruvida de erinringar, som ur strategisk
synpunkt blivit däremot gjorda, vore av beskaffenhet att uppväga detta
företräde.
1 sådant avseende hade riksdagen till en början beaktat, hurusom
järnvägsstyrelsen och Kungl. Maj:ts befallningshavande såväl 1903 som
1906 förordat, att stambanan skulle dragas från Lappträsk direkt till
Haparanda, men att generalstabscliefen då av strategiska skäl yrkat, att
stambanan skulle få sin slutpunkt i Karungi, vilket sistnämnda önskemål
helt och hållet blivit tillgodosett genom statsmakternas beslut år 1911;
14-]
Chefen för
generalstaben.
24 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
ävensom vad av departementschefen anförts om, att, då generalstabs-
chefen tillstyrkte banans framdragande i av honom förordad riktning
till Haparanda, detta i själva verket innebure att genom eu från
Lappträsk utgående sidobana skaffa stambanan en ny slutpunkt vid
gränsen, under det att järnvägsstyrelsens förslag syntes kunna betraktas
sålunda, att man, med bibehållande av ändpunkten i Karungi, gåve
Tornedalen en tertiärbana för fyllande av dess lokala kommunika¬
tionsbehov.
Riksdagen biträdde den av departementschefen uttalade mening,
att, därest man iakttoge, att banan framdroges nära själva dalgången
men något västligare, så att vissa militära hänsyn i ändamål att taktiskt
skydda banan tillgodosåges, att vidare stationen i Haparanda förlädes
söder om staden samt att slutligen en framtida anknytning med det
finska järnvägsnätet skedde söder om Haparanda i närheten av Neder
Torneå kyrka på finska sidan, avgörande strategiska betänkligheter
icke torde finnas mot den av Kungl. Maj:t föreslagna sträckningen från
Karungi till Haparanda.
Då riksdagen sålunda icke funnit de erinringar, som i sådant av¬
seende gjorts mot denna sträckning, uppväga dess enligt riksdagens
förmenande avgjorda företräde ur synpunkten av odlingens och den
svenska kulturens befrämjande, funne sig riksdagen böra besluta den¬
samma.
Med anledning av riksdagens beslut gjorde chefen för general¬
staben uti underdånig skrivelse den 5 juni 1913 framställning beträf¬
fande berörda statsbanas blivande sträckning.
Chefen för generalstaben erinrade därvid, att riksdagen, såsom
förut är nämnt, förklarat sig biträda den av departementschefen uttalade
mening, att, därest man iakttoge, att banan framdroges nära själva dal¬
gången men något västligare, så att vissa militära hänsyn i ändamål
att taktiskt trygga banan tillgodosåges, att vidare stationen i Hapa¬
randa förlädes söder om staden samt att slutligen en framtida anknyt¬
ning med det finska järnvägsnätet skedde söder om Haparanda i när¬
heten av Neder-Torneå kyrka på finska sidan, avgörande strategiska
betänkligheter icke torde finnas mot den av Kungl. Maj:t föreslagna
sträckningen.
Under hänvisning till berörda uttalande framhöll generalstabschefen,
att den av järnvägsstyrelsen föreslagna sträckningen av banan från
Karungi till Haparanda icke tillgodosåge nyss angivna fordran. Det
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 2^>
vore på grund därav erforderligt att giva banan ett något olika läge [14.]
mot vad järnvägsstyrelsen föreslagit.
1 annan underdånig skrivelse av nämnda den 5 juni 1913 angav
chefen för generalstaben villkoren för, att banan skulle uppfylla de
uttalade önskemålen.
Jämlikt beslut den 30 juni 1913 anbefallde Kungl. Maj:t järnvägs¬
styrelsen att, efter det ytterligare undersökningar blivit verkställda,
inkomma med förslag till definitiv plan för den beslutade järnvägs¬
anläggningen från Karungi till Haparanda, och skulle styrelsen hava
att vid upprättandet av sådant förslag såväl taga under övervägande
vad i chefens för generalstaben berörda underdåniga skrivelser anförts
som i övrigt samråda med chefen för generalstaben.
I sammanhang därmed anbefallde Kungl. Maj:t väg- och vatten-
byggnads styrel sen att, efter samråd med järnvägsstyrelsen, lotsstyrelsen
samt chefen för generalstaben, verkställa undersökning samt till Kung].
Maj:t inkomma med utredning och förslag beträffande möjligheten dels
att genom förbättring av Haparandas nuvarande uthamn Salmis åstad¬
komma en hamn, som åtminstone för någon tid framåt kunde anses
fylla skäliga anspråk i fråga om skyddat läge, djuplek och rymlighet,
och dels att genom anordnande av annan hamnplats tillgodose ifråga¬
varande orters behov av sjökommunikationer ävensom beträffande
kostnaderna för de olika alternativ, som kunde ifrågakomma.
Tillika anbefallde Kungl. Maj:t järnvägsstyrelsen att till Kungl.
Maj:t inkomma med utredning rörande järnvägsförbindelse mellan hamn¬
platserna ifråga och statsbanan, därest sådant skulle befinnas erforderligt.
Därjämte förständigades Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norr¬
bottens län att vidtaga erforderliga åtgärder för utrönande, huruvida
länets landsting utfäste sig att uppfylla vissa villkor om kostnadsfri
upplåtelse av mark m. m. för statsbanan Karungi—Haparanda och för¬
berörda ut.fartsvägar.
I underdånig skrivelse den 26 november 1913 har järnvägsstyrelsen
avgivit förslag till definitiv plan för ifrågavarande bana.
Styrelsen har i nämnda skrivelse anfört huvudsakligen följande.
De ytterligare undersökningar beträffande den beslutade järnvägs¬
anläggningen, vilka blivit genom nådiga brevet den 30 juni 1913 an¬
befallda, hava genom styrelsens försorg utförts under år 1913, därvid
såsom ombud för chefen för generalstaben närvarit kaptenen vid samma
stab E. M. H. G:son Testrup. I enlighet med de anvisningar, som av
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. t
Järnvägs¬
styrelsen.
26
Utgifter lör kapitalökning: bil. 1.
[14.] nämnda ombud lämnats, bar uppstakats och undersökts en sträckning Tossa
—Pitkäjärvi—Vähä Karsikkojärvi—Vuono—Haparanda. Denna sträck¬
ning, som å en bifogad översiktskarta utmärkts med röd linje, samman¬
faller å den södra delen från Hietahario till trakten av Nikkala i huvud¬
sak med den linje Samuli—Vasemanjänkkä—Hietahario—Karsikkojärvi
—Nikkala—Haparanda, vilken blivit under 1910 års undersökningar
efter framställning av chefens för generalstaben ombud definitivt under¬
sökt, varemot samma sträckning å den norra delen förlagts västligare,
än vad förhållandet var med nämnda linje från Samuli över Hietahario
till Haparanda, vilken var uppstakad på ett avstånd av ungefär 2 kilo¬
meter väster om den i 1913 års proposition föreslagna sträckningen
Karungi—Haparanda. Yad beträffar berörda linje från Samuli över
Hietahario till Haparanda, har Kungl. Maj:ts befallnings!)avande i Norr¬
bottens län i till styrelsen den 5 november 1910 avgivet utlåtande
yttrat, att densamma syntes komma att motverka de utvecklingsmöjlig¬
heter, som annars torde förefinnas beträffande trakterna ifråga, och
att den skulle komma att gå igenom trakter, som till allra största delen
vore obebodda och vilkas uppodling länge torde dröja.
Styrelsen åberopar, hurusom vid behandlingen år 1913 i riksdagens
första kammare av frågan om anläggning av statsbanan Karungi—
Haparanda dåvarande departementschefen — i anledning av vad i en
avgiven reservation till statsutskottets utlåtande anmärkts emot, att ut¬
redning icke förelåg om banans framdragande, på sätt departements¬
chefen ställt i utsikt, något västligare, än man från början tänkt sig
lör tillgodoseende av vissa militära hänsyn — anfört, att reservanterna
torde en smula hava missförstått hans yttrande, att den västliga
linje, varom han talat, i allt fall avsåge en linje i Tornedalen; att han
därmed icke avsett, att den skulle dragas så långt från älven som till
exempel uppe i Keräsjoki-dalgången, där man förut utstakat linjer,
vilka ur kulturell och ekonomisk synpunkt befunnits alldeles omöjliga,
samt att han blott tänkt sig möjligheten att kunna draga banan alle¬
nast en smula västligare, än kartan till propositionen visade, vilket dock
varit svårt att åskådliggöra på en karta i så liten skala.
Vidare har, yttrar styrelsen, undersökts en sträckning Karungi—
Kukkola—Vojakala—Mattila—Nasua—Haparanda, varav ett alternativ
med Karungi station belägen öster om och ett med stationen väster
om Vähävaara. Vid utstakningen av denna sträckning, vilken, å före-
nämnda översiktskarta utmärkt med grön linje, i huvudsak överens¬
stämmer med den av styrelsen förut föreslagna sträckningen Karungi—
Haparanda, har man sökt att, så långt hänsynen till den trafikerande
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. ->
allmänheten och i övrigt lämpliga trafiktekniska anordningar det med¬
givit, framdraga linjen något västligare än enligt sistberörda sträck¬
ning, och är detta särskilt förhållandet nedanför Vojakala by och vid
Haparanda, dit banan inkommer med en tämligen stor s\äng från
väster. ,
Sedan styrelsen hos chefen för generalstaben anhållit om med¬
delande, huruvida han godkände ovanberörda, enligt anvisningen av
hans ombud undersökta sträckning Tossa—Haparanda, samt om något
vore att erinra mot sträckningen Karungi—Kukkola—Vojakala—Mattila
—Nasua—Haparanda, i vad avsåge banans beskaffenhet i tekniskt hän¬
seende, har generalstabschefen dels meddelat, att. den förra sträcKningen
godkändes samt att beträffande den senare sträckningen inga särskilda
militära fordringar torde böra uppställas, vadan det icke funnes något
att erinra mot samma sträckning, i vad avsåge banans beskaffenhet i
tekniskt hänseende, dels ock framhållit, att sistnämnda sträckning icke
fyllde det av riksdagen uppställda villkoret beträffande statsbanan
Karungi—Haparanda, nämligen att den skulle framdragas taktiskt
skyddad. _ . .
För erhållande av upplysning, hurudana betingelserna för jordbruket
vore inom de områden, genom vilka de nu ifrågavarande sträck¬
ningarna för statsbanan till Haparanda skulle framdragas, har styrelsen
från jordbrukskonsulenten W. L. Wanhainen i Luleå införskaffat ytt¬
rande, däruti han förklarat sig anse den östliga av de ifrågasätta
sträckningarna ur jordbrukssynpunkt vara avgjort att föredraga framför
den västliga sträckningen.
Vad angår kostnaderna för sträckningen Tossa—-Haparanda, med¬
delar styrelsen, att desamma belöpa sig enligt det uppgjorda kostnads-
förslaget till 2,036,000 kronor eller således^ 541,000 kronor mera än
vad den av riksdagen beslutade statsbanan från Karungi till Haparanda
beräknats kosta. Till berörda kostnadssumma anser styrelsen därjämte
böra lägga3 det belopp av 54,000 kronor, vartill, däiest sträckningen
Tossa—Haparanda skulle väljas, kostnaderna beräknats för förändring
av den nuvarande provisoriska stationen vid Karungi till permanent
håll-, last- och mötesplats, enär man, om huvudbanans station förlägges
till Tossa, icke gärna kan tänka sig att i så fall borttaga helt och hållet
de nuvarande å bibanan belägna stationsanordningarna.
Styrelsen upplyser vidare, hurusom från generalstabens sida fram¬
hållits, att, vilken sträckning än väljes, för militära ändamål i allt
fall kräves en station vid Tossa. Detta krav på militärstation vid sist¬
nämnda plats, som först nyligen blivit för styrelsen känt och som så-
[14.]
28
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[14.] ledes icke förefunnits vid de tidigare gjorda utredningarna för järn-
vägsfrågans lösning i dessa trakter, föranleder, att kostnaden för sträck¬
ningen Veittijärvi—Karungi—Haparanda ökas med 147,500 kronor.
Därest järnvägen beslutas sköka framdragas i sträckningen Karungi —
Haparanda, kommer styrelsen, enligt vad i skrivelsen meddelas, att i
vanlig ordning vid angivande av anslagsbehov för statens järnvägs-
kyg£nader lör år 1916 hos Kungl. Maj:t gorå framställning om äskande
av det för ifrågavarande militärstation erforderliga beloppet.
Kostnaderna för de nu avhandlade båda olika sträckningarna skulle
ställa sig sålunda:
Karungi—Kukkola—Haparanda inberäknat en militär¬
station vid Tossa ......................................................... 1,642,500 kronor
Tossa—Pitkäjärvi—Vuono—Haparanda............................. 2,090,000 »
således den förra 147,500 kronor och den senare 595,000 kronor mera,
än som var beräknat, då riksdagen fattade sitt beslut om banans
byggande.
I detta sammanhang erinrar styrelsen, att, för den händelse
framdeles skulle beslutas byggande av ett spår till hamnplats någon¬
städes väster om Salmis, kostnaderna för ett sådant spår skulle ställa
sig ungefär 150,000 kronor billigare, om det komme att utgå från
Vuono, än om det skulle dragas från Haparanda.
Vad angår avstånden mellan Tossa och Haparanda enligt de olika
sträckningarna samt mellan Matarengi och Haparanda över Karungi
respektive Tossa, har styrelsen meddelat följande tablå:
Tossa—Karungi—Kukkola—Haparanda............................... 31,4 kilometer
® —Pitkäjärvi—Vuono— » ................................. 31,7 »
Matarengi—Karungi—Kukkola—Haparanda ..................... 73 »
» — » —Tossa—Pitkäjärvi—Vuono—Hapa¬
randa ................................................. 82,4 »
Huvudbanan mellan Tossa och Haparanda skulle, enligt vad sty¬
relsen framhåller, i det närmaste få samma längd, vilken sträckning
än väljes, men förbindelsevägen mellan Haparanda och dess uppland
längs Torneälven ovanför Karungi blir i senare fallet 9,4 kilometer
längre än i det förra.
Då riksdagen beslutat — fortsätter styrelsen — att ifrågavarande
järnvägsanläggning skall utgå från Karungi och framdragas nära själva
dalgången, ehuru av militära skäl något västligare än det förslag,
som förelåg, då Kungl. Maj:t avlät proposition till riksdagen om banans
byggande och detta, som ovan nämnts, i stort sett är fallet med den
Utgifter för kapitalökning: bil. l.
29
vid 1913 års undersökningar utstakade linjen Karungi—Kukkola—Voja- [14.]
kala—Mattila—Nasua—Haparanda, men däremot den av chefen för
generalstaben påyrkade sträckningen utgår från Tossa omkring 4,5
kilometer väster om Karungi och är framdragen på ett så stort avstånd
som mellan 3 och 7 kilomer från Torneälven, kan styrelsen för sin
del icke finna, att sistberörda sträckning uppfyller de fordringar, som
av riksdagen uppställts för järnvägsanläggningen, i synnerhet som denna
sträckning framgår genom trakter, som till allra största delen äro obe¬
bodda och ur jordbrukssynpunkt underlägsna trakterna i själva Torne¬
dalen, varvid enligt styrelsens förmenande skulle till stor del förfelas
det av riksdagen uttalade huvudändamålet med banans byggande, näm¬
ligen att först och främst befordra jordbruket och de kulturella in¬
tressena i Tornedalen.
Styrelsen erinrar tillika, hurusom såväl Kungl. Maj:ts befallnings-
havande som ortsbefolkningen — vilka tidigare yttrat sig över eu
ifrågasatt sträckning mellan Samuli och Nikkala, nära sammanfallande
med den nu av chefen för generalstaben förordade, ehuru i sin nord¬
liga del liggande ännu västligare än denna — uttalat sig för järn¬
vägens framdragande genom själva Tornedalen, en sträckning, som ur
synpunkten av odlingens och den svenska kulturens befrämjande hade
avgjorda företräden framför nyssnämnda sträckning mellan Samuli och
Nikkala, vilka uttalanden således kunna anses gälla även den av chefen
för generalstaben påyrkade linjen. Med förmälan att styrelsen till alla
delar vidhåller, vad styrelsen förut i denna fråga anfört, förklarar sig
styrelsen för sin del anse det alternativa stationsläget vid Karungi öster
om Vähävaara vara att föredraga framför alternativet väster om nämnda
berg, vilket senare alternativ, utstakat uteslutande med hänsyn till
strategiska förhållanden, i allt fall icke godtagits av chefen för general¬
staben, och hemställer styrelsen att Kungl. Maj:t måtte godkänna ifråga¬
varande sträckning Karungi (öster om Vähävaara)—Kukkola—Vojakala
—-Mattila—Nasua—Haparanda.
I utlåtande den 6 december 1913 över järnvägsstyrelsens berörda Befälhavaren
framställning förklarar befälhavaren för generalstaben, att den för- ^tben'*1
flyttning västerut, som det av järnvägsstyrelsen nu förordade förslaget
innebär, ingalunda varit av den art, att det syfte — banans taktiska
skyddande — som riksdagen avsett med en dylik förflyttning, i någon
som helst mån därav befrämjats.
Den västliga sträckningen från trakten av Karungi (Tossa) över
Pitkäjärvi, Vähä Karsikkojärvi och Vuono till Haparanda uppfyller där¬
emot riksdagens nyssnämnda krav.
30
[14.]
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Den huvudsakliga orsaken till att järnvägsstyrelsen, utan hinder av
det av riksdagen uppställda kravet på taktiskt skydd, förordat den
östra sträckningen, anser befälhavaren för generalstaben vara att söka i de
båda sträckningarnas olika förmåga att befordra ortsintressena i Torne-
dalen. Ur denna i sin mån betydelsefulla synpunkt, måste emellertid
det västra alternativet på grund av de, särskilt beträffande banans södra
sträckning delvis ganska betydande avstånden mellan stationerna och
bygden, givetvis vara det östra underlägset.
En jämförelse mellan de båda sträckningarnas förutsättningar att
tillgodose befolkningens i Tornedalen intresse med hänsyn till trafiken
1 nämnda älvdal giver enligt befälhavarens för generalstaben mening i
stort sett följande resultat.
1. För Ivarungi, norra Kukkola — denna del av byn kommer
sannolikt att begagna sig av Karungi station — samt för älvdalen ovan¬
för Karungi kommer den västliga sträckningens antagande att innebära
en förlängning av järnvägsresan till Haparanda med 9,4 km.
2. För mellersta och södra Kukkola medför det västra alternativet,
att avståndet till stationen i allmänhet kommer att ökas med omkring
2 kilometer samt järnvägsresans till Haparanda längd dessutom med
omkring 1,5 kilometer, varjämte som eu ytterligare olägenhet kan an¬
föras, att stationen enligt nämnda alternativ förlägges till en plats, som
för närvarande är fullkomligt obebyggd och ouppodlad.
3. Vojakala och Mattila komma vid det västra alternativet att
praktiskt taget bliva utan järnvägsförbindelse med Haparanda.
Vid bedömande av det nu angivna resultatet av ifrågavarande, ur orts-
intressenas synpunkt företagna jämförelse anser emellertid befälhava¬
ren för generalstaben, att hänsyn bör tagas till följande synpunkter.
Olägenheten av det enligt västra alternativet förlängda avståndet
från Kukkola till Kukkola station förminskas i själva verket genom
nämnda bys stora utsträckning i norr och söder. Till följd härav måste
nämligen Kukkolaborna, även vid det av järnvägsstyrelsen förordade
stationsläget, i avsevärd utsträckning komma att begagna sig av skjuts
för att komma till stationen. Erfordras väl en gång skjuts, torde en
eller annan kilometers ökad väglängd ej hava allt för stor betydelse.
Givetvis hade emellertid icke desto mindre varit önskvärt, om det västra
alternativet hade kunnat bjuda Kukkola, vilket samhälle — det största
mellan Karungi och Haparanda — vid 1910 års ingång räknade en be¬
folkning av 694 personer, ett fördelaktigare stationsläge, än som nu
kunnat ske. Enligt det västra alternativet uppgår nämnda avstånd till
omkring 2,5 kilometer. Att förlägga stationsläget längre österut än västra
banförslaget förutsätter, har visat sig vara omöjligt, såvida man ej helt
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 31
skolat uppgiva fordran på banans taktiska skyddande. Beträffande det en¬
ligt västra alternativet föreslagna stationsläget för Ivukkola station torde
för övrigt kunna framhållas, att avståndet från denna station till Jylhäkoski
kommer att understiga motsvarande avstånd vid den östra sträckningen.
Att Vo jakal a och Mattila enligt det västra alternativet komma att
vara i saknad av järnvägsstation synes befälhavaren för generalstaben
ej böra tillmätas alltför stor vikt. Dels ligga nämligen dessa orter helt
nära Haparanda, ett förhållande vilket tydligtvis måste bidraga till att för
dem förminska behovet av järnvägsstation, dels äro nämnda samhällen
helt obetydliga. (Vid 1910 års ingång utgjorde antalet invånare i
Mattila 218 samt i över- och Neder Vojakala sammanlagt 278 personer.)
Beträffande frågan rörande ortsintressenas tillgodoseende torde vidare
böra framhållas, att den föreslagna stationen vid Vuono säkerligen skulle
vara mycket välkommen för Salmis, Vuono och Nikkala, under det att
nämnda samhällen med hänsyn till samfärdseln med Haparanda ej skulle
hava någon nytta av den östliga sträckningen.
Befälhavaren för generalstaben framhåller vidare, att kostnaderna,
vare sig det ena eller andra alternativet väljes, komma att överstiga
det av 1913 års riksdag beräknade beloppet, men att det västligaste
alternativet ur ekonomisk synpunkt ställer sig ofördelaktigare. Den be¬
räknade kostnaden överstiger nämligen med 447,500 kronor nämnda
kostnad för linjen Karungi—Kukkola—Haparanda. Befälhavaren erinrar
emellertid, att ett eventuellt b}rggande av ett spår till hamnplats någon¬
städes väster om Salmis ställer sig omkring 150,000 kronor billigare,
om det västliga alternativet kommer till stånd, än om den östliga
sträckningen bliver godtagen. Den verkliga kostnadsökningen kommer
i så fall endast att uppgå till 297,500 kronor.
Vid bedömande av frågan, vilkendera av de båda här ifrågava¬
rande linjerna som bör föredragas, gäller det tydligen att avgöra, huru¬
vida de företräden, vilka den östliga sträckningen äger i ekonomiskt
hänseende samt med avseende på förmågan att tillgodose ortsintressena
i Tornedalen, böra tillmätas större betydelse än önskemålet, att banan
i enlighet med riksdagens beslut framdrages taktiskt skyddad. Enligt
befälhavarens för generalstaben åsikt kan denna fråga icke annat än
besvaras nekande.
Under erinran att den av järnvägsstyrelsen förordade linjen icke
kan anses taktiskt skyddad, framhåller befälhavaren för generalstaben
att de försvarsintressen, varom fråga är, synas honom vara av den vikt,
att möjligheten av deras tillgodoseende bör anses mer än väl uppväga
sistnämnda alternativa sträcknings — i jämförelse med den östliga linjen
— ökade anläggningskostnader och underlägsna förmåga att befordra
[14.]
32
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[14.] ortsintressena i Tornedalen, särskilt som nyssnämnda intressen med
hänsyn till befolkningens i ifrågavarande älvdal fåtalighet enligt hans
förmenande ingalunda äro av den vikt, att do i för handen varande
fråga böra tillmätas en avgörande betydelse.
Befälhavaren för generalstaben hemställer, att Kungl. Maj:t måtte
fastställa bansträckniugen Tossa vid Karungi—Pitkäjärvi—VähäKarsikko-
järvi—Vuono—Haparanda.
Kungi. Haj:ts Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län har den 31
^havande8" ,januari 1914 avgivit utlåtande i fråga om de sålunda föreslagna olika
sträckningarna av banan.
Därvid har Kungl. Maj:ts befallningshavande till en början på¬
pekat, att Kungl. Maj:ts befallningshavande icke ansett sig höra ut¬
tala sig angående de militära synpunkter, som kunna öva inverkan på
sakens slutliga bedömande, då Kungl. Maj:ts befallningshavande i detta
avseende icke äger nödig sakkunskap.
Gäller emellertid frågan att med hänsyn till lokala förhållanden
avgöra, vilken av de båda föreslagna sträckningarna skall äga företräde,
finner Kungl. Maj:ts befallningshavande valet lätt att träffa.
Det anföres vidare i utlåtandet:
Den östra linjen —- den av järnvägsstyrelsen förordade — går från
Karungi i huvudsakligen sydlig riktning på ett avstånd av mellan 0,5
och 2 kilometer från Torneälven i gränsen mellan den odlade eller till
odling särskilt tjänliga marken och skogsmarken. Mellan järnvägen
och älven utbreder sig den bördiga Tornedalen med dess rika bygd
och stora byar, Kukkola, Vojakala och Mattila. 1 förhållande till de
bebyggda delarna av dessa byar ligga de å linjen föreslagna håll-,
last- och mötesplatserna så, att byarnas befolkning skulle få omedelbar
nytta av järnvägen. Om man bortser från Karungi samt Haparanda
stad och by, vilka ju under alla förhållanden skulle erhålla direkt järn¬
vägsförbindelse, torde omkring 1,300 personer på nyss nämnt sätt
kunna draga fördel av denna sträckning.
Den västra linjen åter, som förordas av chefen för generalstaben,
framgår på ett avstånd av 3—7 kilometer från älven. Sedan linjen
lämnat utgångspunkten Tossa med Karhuvaara, genomlöper den ända
fram till Vuono så gott som obebodda trakter; mellan Karhuvaara och
Vuono ligga således invid järnvägslinjen icke flera än fem gårdar.
Tager man icke hänsyn till Tossa och Karhuvaara, vilka byar, även om
den östra sträckningen skulle komma till utförande, skulle tillgodoses
med en hållplats, och ej heller till Vuono och Nikkala med Salmis,
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
33
som ju alltid tänkts skola genom ett blivande hamnspår komma i för¬
bindelse med Haparanda, skulle endast några små byar med sammanlagt
omkring 350 invånare erhålla samma nytta av hållplatserna utefter den
västra linjen som Kukkola, Vojakala och Mattila av den östra.
För byarna i nedre delen av den egentliga Tornedalen skulle
följaktligen den västra sträckningen icke få någon större betydelse; för
Karungi och ovanför liggande delar av Tornedalen skulle den medföra
en ej oväsentlig förlängning av järnvägsresan till Haparanda.
Om man sålunda beaktar de nuvarande förhållandena, yttrar Kungl.
Maj:ts befallningshavande, lärer någon tvekan ej råda därom, att den
östra sträckningen bör äga avgörande företräden.
Men även om man tager hänsyn till utvecklingsmöjligheterna ut¬
efter de båda linjerna, torde resultatet bliva detsamma.
Kungl. Maj:ts befallningshavande angiver därefter något mera i detalj
huru terrängen och jordmånen ter sig utefter de båda linjerna och särskilt
i närheten av de föreslagna håll-, last- och mötesplatserna. Uppgifterna
avse en sträcka av omkring en kilometers bredd på vardera sidan av
de båda linjerna.
Vad beträffar den östra linjen, erinras sålunda, att en station
vid Karungi alltid torde komma att anordnas, även om den östra
linjen väljes. Det synes därför vara nog att påpeka, att omkring
Karungi finnes nästan obegränsad tillgång på odlingsmark av utmärkt
beskaffenhet.
Å sträckan Karungi station—Kukkola håll-, last- och mötesplats
erbjuder den mellan järnvägen och älven belägna marken mycket goda
tillfällen till utvidgning av odlingarna. Här är nämligen rik tillgång
på ängsmark, som genom lämpliga kulturarbeten kan bringas att skänka
flerdubbelt större avkastning, än för närvarande är fallet. Här ligga
också stora vidder skogbevuxen, lättodlad, grund myrjord på lerbotten.
På västra sidan om denna sträcka av linjen skjuter skogsmarken i
uddar ända fram till järnvägen. Mellan dessa skogsuddar ligger myr¬
mark, delvis uppodlad, av samma goda beskaffenhet, som på andra
sidan av linjen. Särskilt är att märka, hurusom norr om Härkäniemi
utbreder sig en vik av myrmarken Vasikkajänkkä med flera kvadrat¬
kilometer synnerligen god odlingsmark.
Kukkola håll-, last- och mötesplats omgives närmast av skogs- och
myrmark, österut ned mot älven ligga stora odlade vidder och tätt
befolkad bygd.
På sträckan mellan Kukkola och Vojakala finnas på östra sidan
av järnvägslinjen inom Kukkola byområde avsevärda odlingsmöjligheter,
Bihang till sejlare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 5
[14.]
34
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[14.] likaså, om än mera begränsade, inom övre och Nedre Vojakala byar.
Inom dessa byar upptager den odlade delen av marken stor areal.
Mellersta delen av sträckan utgöres av skogsmark utan egentligt odlings-
värde. Väster om järnvägslinjen utbreder sig på denna sträcka skogs¬
mark ända fram mot den konkurrerande linjen.
Omedelbart öster om Vojakala håll-, last och mötesplats ligger
ett mindre skogsparti; i övrigt upptages området mellan järnvägen och
älven av odlade marker. Väster om hållplatsen finnas betydande arealer
ängsmark med goda odlingsmöjligheter.
Området öster om järnvägslinjen å sträckan Vojakala—Mattila
hållplats upptages dels av en stor bygd med gamla odlingar, dels av
mycket stora arealer äng av lättodlad beskaffenhet, framförallt vid
Nuoliniemi. Åven västra sidan av denna sträcka erbjuder rika odlings-
tillfällen å de störa ängsmarker, som här utbreda sig.
Mattila hållplats omgives i öster till stor del av åker och äng samt
delvis av skogsmark och till odling tjänlig lerjord.
På sträckan Mattila—Haparanda mellan järnvägen och älven träffar
man först ett skogsbälte av omkring eu halv kilometers bredd. I öv¬
rigt består terrängen av odlad jord samt ängsmark (omväxlande myr-
och lerjord) av högt odlingsvärde. Utefter linjen finnas talrika gårdar.
Väster om linjen ligger närmast ett skogsbälte utan odlingsvärde, men
längre bort ligga vidsträckta ängsmarker med slöra utvecklingsmöj¬
ligheter.
Vidkommande västra linjen, erinrar Kungl. Maj:ts befallningsha-
vande ånyo, att vid Tossa under alla förhållanden skulle komma att an¬
ordnas en hållplats. Omgivningarna till den station, som här skulle an¬
läggas, erbjuda emellertid mycket rika utvecklingsmöjligheter med stora
arealer myrmark av god beskaffenhet.
Vad beträffar sträckan Tossa—Kukkola håll-, last- och mötesplats,
upptages terrängen på östra sidan av linjen, frånsett de fyra första
kilometerna, av skogsmark med större eller mindre myrsänkor. Skogs¬
marken utgöres huvudsakligast av mycket stenbunden krosstensjord
med berggrunden i dagen på stora sträckor och är således i stort sett
alldeles värdelös för odlingsändamål. Myrsänkorna här äro i allmänhet
mycket svåra att torrlägga och därför av ringa eller intet värde. Västra
sidan av linjen upptages, med undantag av de fem första kilometerna,
av myrmark, som, frånsett de delar, som äro bevuxna med vitmossa,
erbjuder goda odlingstillfällen.
Vid Kukkola håll-, last- och mötesplats utbreder sig öster om järn¬
vägen en stenbunden fast mark av ringa eller intet odlingsvärde. På
, Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 35
västra sidan om mötesplatsen ligga väldiga myrmarker, vilka dock till
stor del utgöras av vitmossa. Efter nödig torrläggning torde emeller¬
tid även dessa kunna bliva tjänliga för odling.
Östra sidan av linjen mellan Kukkola och Vojakala håll- och last¬
plats erbjuder endast små utvecklingsmöjligheter. Västra sidan av
samma linje upptages å första sträckan av myrmarker, vilkas odlings-
värde dock i hög grad nedsättes genom förekomsten av vitmossa, samt
därefter invid Karsikkojärviträsken av skogsmark i det närmaste utan
odlings värde.
Omgivningarna vid Vojakala håll- och lastplats sakna, frånsett en
mindre areal ängsmark öster om platsen, helt och hållet utvecklings¬
möjligheter.
Sträckan Vojakala—Vuono håll-, last- och mötesplats framgår
genom en trakt av låga krosstensåsar, omväxlande med små myrsänkor,
oftast ytterst svåra att torrlägga.
Slutligen äro omgivningarna vid Vuono håll-, last- och mötesplats
fattiga på odlingslägenlieter, om man frånser ängsmarkerna vid Vuono-
noja och Vuonoperä.
Den sålunda i detalj genomförda jämförelsen mellan de båda lin¬
jerna anser Kungl. Maj:ts befallningshavande tydligt ådagalägga, att,
även om man tager hänsyn till framtida utvecklingsmöjligheter, den av
järnvägsstyrelsen förordade östra sträckningen har bestämda företräden
framför det västra alternativet.
Ur synpunkten av de intressen, som Kungl. Maj:ts befallnings¬
havande framförallt har att i detta hänseende bevaka, hemställer Kungl.
Maj:ts befallningshavande, att Kung). Maj:t måtte bestämma, att den
östra sträckningen Karungi—Haparanda skall komma till utförande.
Därjämte torde jag få omförmäla, att särskilda framställningar gjorts
av ortsinvånare i de trakter, som banan skulle kunna komma att beröra.
I sådant hänseende hava sågägaren L. Lathi, handlanden A. W.
Styrman och lantbrukaren R. Hollström, enligt dem å kommunalstämma
i Karl Gustavs socken den 17 augusti 1913 givet uppdrag, hos Kungl.
Maj:t anhållit, att det av järnvägsstyrelsen och Kungl. Maj:ts befall¬
ningshavande i Norrbottens län förordade förslaget beträffande järnvägens
sträckning måtte i sin helhet vinna bifall och att en station måtte an¬
ordnas i Kukkola by eller att, om detta icke kunde ske, banan i varje fall
måtte dragas så att en station kunde anläggas i omedelbar närhet av byn.
I särskild underdånig skrift hava 35 invånare i Kukkola by gjort
framställning i enahanda syfte.
Å andra sidan hava 21 jordägare i Mattila by i eu till chefen för
generalstaben ställd skrift, under framhållande att deras mulbeten skulle
[14.]
Framställnin
gar av orts
invånare.
36
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[14.] lida skada, därest den östliga linjen valdes, uttalat sig för den av be-
mälde chef förordade västligare linjen.
Med anledning av detta uttalande hava sedermera 5 hemmansägare
i Mattila by i en till mig insänd skrift förklarat, att de icke dela en
sådan uppfattning utan i likhet med invånarne i älfsbyarne önska, att
banan förlägges i den av järnvägsstyrelsen utstakade sträckningen.
Departe- Såsom av det sagda framgår, föreligga nu två förslag till definitiv
mentechefen. bräckning för grenbanan från stambanan Lappträsk-Karungi till Hapa¬
randa, nämligen
en östligare linje (å översiktskartan utmärkt med grön färg), vilken
förordas av järnvägsstyrelsen och Kungl. Maj:ts befallningshavande i
Norrbottens län, samt
en västligare linje (å översiktskartan utmärkt med röd färg), vars
utförande påyrkas av chefen för generalstaben.
Den gröna linjen skulle utgå från Karungi station, vilken skulle
förläggas antingen öster eller väster om berget Vähävaara, och från
nämnda station framdragas över Kukkola, Vojakala, Mattila och Nasua
fram till Haparanda. Av de bägge nämnda alternativa stationslägena
vid Karungi anser järnvägsstyrelsen det östligare vara att föredraga.
Den gröna linjen överensstämmer tämligen nära med den vid 1913
års riksdag i princip godkända linjen, men har dock den nu ifråga¬
varande linjen — för tillmötesgående av militära krav — förlagts något
väster om 1913 års linje, särskilt nedanför Vojakala by och vid Hapa¬
randa.
Å denna bansträcka skulle, förutom stationerna vid Karungi och
vid Haparanda, anordnas två håll-, last- och mötesplatser, den ena
vid Kukkola och den andra vid Vojakala, ävensom en hållplats vid
Mattila.
Den röda linjen skulle utgå från en punkt vid Tossa mellan Keräs-
joki hållplats och Karungi å stambanan och däiåfrån dragas förbi Pitkä-
järvi och Karsikkojärvi till Vuono, varifrån banan i östlig riktning
skulle framgå till Haparanda.
Planen upptager för denna linje en station vid förgreningspunkten
vid Tossa samt en station vid Haparanda, varjämte skulle anordnas
håll-, last- och mötesplatser vid Pitkäjärvi (Kukkola) och Vuono samt
en håll- och lastplats vid Karsikkojärvi (Vojakala).
Från generalstabens sida har framhållits, att, även om den av
järnvägsstyrelsen förordade östliga linjen skulle komma till utförande,
i allt fall för militära ändamål skulle erfordras en station vid Tossa å
Lappträsk-Karungibanan. Jag tillåter mig erinra, att kravet på en
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.. 37
dylik station framkommit först i sammanhang med frågan om Hapa-
randabanans definitiva sträckning, vadan kostnaden härför icke ingår i
den vid 1913 års riksdag framlagda kostnadsberäkningen för Karungi-
Haparand abanan.
Kostnaderna för de särskilda förslagen ställa sig sålunda:
Karungi—Kukkola—Haparanda (gröna linjen) ..................... 1,495,000 kr.
jämte en militär station vid Tossa .................................. 147,500 :?>
tillhopa 1,642,500 kr.
Tossa—Pitkäjärvi—Vuono—Haparanda (röda linjen)............ 2,090,000 kr.
Den för banan förut beräknade kostnadssumman skulle alltså,
oavsett vilken linje som än valdes, komma att överskridas. Merkost¬
naden skulle utgöra för den gröna linjen 147,500 kronor och för den
röda linjen 595,000 kronor.
Vid valet mellan de nu föreliggande förslagen till Haparandabanans
definitiva sträckning torde ungefär enahanda synpunkter kunna göras
gällande, som då beslut vid 1913 års riksdag fattades om denna banas
huvudsakliga sträckning.
För egen del kan jag åberopa innehållet i Kungl. Majtts befall-
ningshavandes utlåtande, vari jag såsom landshövding i Norrbottens
län haft tillfälle att uttala min uppfattning i frågan, sedd ur andra
synpunkter än de militära.
Jag vill endast tillägga, att ett skäl, som ytterligare talar för den
östligare linjen, är att densamma skulle draga väsenligt lägre kostnader
än den av generalstabschefen nu förordade västligare linjen.
Vad beträffar de militära betänkligheterna mot den östligare sträck¬
ningen, vilka föranlett kravet på den västligare linjen, anser jag mig
kunna gent emot deui åberopa de synpunkter i nämnda hänseende, vilka
synas hava legat till grund för riksdagens beslut i fråga om Haparanda¬
banans huvudsakliga sträckning. Det framhölls nämligen då, hurusom stam¬
banan för tillgodoseende av ett av generalstabschefen på sin tid uttalat
önskemål fått sin slutpunkt i Karungi och att Karungi-Haparandabanan
kunde betraktas sålunda, att man, med bibehållande av ändpunkten i
Karungi, gåve Tornedalen eu tertiärbana för fyllande av dess lokala
kommunikationsbehov.
Skulle man följa den av generalstabschefen förordade västligare
sträckningen, skulle detta följaktligen, såvitt jag kan finna, innebära
ett frångående av de synpunkter, som huvudsakligast varit bestämmande
för Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut år 1913. Det förutsattes ju
[14.]
38
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[14.] då, att järnvägen skulle framgå i eller, såsom riksdagen yttrade, nära
själva dalgången, medan den nu ifrågasatta västligare linjen i själva
verket knappast kan sägas beröra Torneälvens dalgång och till en del
går fram på andra sidan vattendelaren mellan Torneälvon och närmaste
vattendrag. Riksdagen hade visserligen tänkt sig, att järnvägen skulle
framdragas något västligare än den av järnvägsstyrelsen då förordade
linjen, så att vissa militära hänsyn i ändamål att taktiskt skydda banan
bleve tillgodosedda. Den linje, som järnvägsstyrelsen nu tillstyrker, är
också dragen något västligare än den sträckning, som styrelsen år 1913
ifrågasatte. Taktiskt skyddad är den dock ej. Det synes icke heller
vara möjligt att förena önskemålet om fullt taktiskt skydd med en
bana, som går fram så nära dalgången, att den talrika befolkningen i
dess stora byar, Kukkola och Vojakala, får omedelbar nytta av järnvägen
och de stora utvecklingsmöjligheterna där tillvaratagas. Med hänsyn
till vad tidigare förekommit i denna järnvägsfråga, synes man emeller¬
tid vid valet mellan de båda alternativen böra stanna vid den av järn¬
vägsstyrelsen förordade sträckningen.
Jag torde emellertid senare bliva i tillfälle att återkomma till
denna fråga.
Jag övergår nu till järnvägsstyrelsens uti underdåniga skrivelsen
den 24 oktober 1913 gjorda framställning beträffande anslag för år
1915 för järnvägen Karungi—Haparanda och utfartsvägarna till lands¬
vägen Boden—Lappträsk från stationer och mötesplatser å statsbanan
Boden—Lappträsk.
Styrelsen har i sådant hänseende till en början meddelat, att det
av riksdagen för år 1914 för banbyggnaden anvisade beloppet, 600,000
kronor, av styrelsen beräknats bliva huvudsakligen använt till utförande
av terrasserings-, trum- och brobyggnadsarbeten å delen Karungi—
Vojakala samt utläggning av spår å delen Karungi—Kukkola.
För arbetenas bedrivande under år 1915 anser styrelser} erfordras
dels för banan 800,000 kronor, med vilket belopp skulle utföras terras¬
serings-, trum- och brobyggnadsarbeten å delen Vojakala—Haparanda
samt utläggas spår å delen Kukkola—Haparanda, dels ock för utfarts-
vägarnas anordnande 172,600 kronor.
Såsom framgår av den tidigare redogörelsen, skulle även vid val
av den utav mig förordade östra linjen krävas ett belopp av 147,500
kronor utöver den förut beräknade kostnaden, 1,495,000 kronor för
järnvägsanläggningen, beroende därpå att en militärstation ansetts be¬
hövlig vid Tossa. Hela kostnaden för järnvägen skulle sålunda belöpa
sig till 1,642,500 kronor, varav redan anvisats 600,000 kronor. Då det
är angeläget, att järnvägen Karungi- Haparanda kan hinna fullbordas
ej alltför lång tid, efter det banan mellan Matarengi och Karungi öpp-
39
Utgifter för kapitalökning: bil. 1,
nate för trafik, synes önskvärt, att återstoden av det erforderliga an- [14.]
slagsbeloppet eller 1,042,500 kronor finnes tillgängligt under år 1915.
För utfartsvägaruas anordnande kräves, såsom nämnts, ett belopp
av 172,600 kronor.
Efter mindre avdrag å det förra beloppet skulle sålunda i jämnat
tal för dessa arbetens fullbordande erfordras ett anslag för år 1915 av
1,215,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att för år 1915 anvisa dels för avslutande av ar¬
betena på en statsbana frän Karungi till Haparanda ett
anslag av 1,042,400 kronor dels ock för anläggande av
utfartsvägar till landsvägen Boden—Lappträsk från sta¬
tioner och mötesplatser å statsbanan Boden—Lapp träsk
ett anslag av 172,600 kronor.
I likhet med förslag under punkterna 19—21 i motsvarande del av
statsverkspropositionen den 14 januari 1914 och med åberopande av
den där förebragta motivering hemställer jag vidare, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen
att till anläggningar å linjen Kiruna—Riksgrän- [15.]
sen för ökad malmtransport för år 1915 bevilja ett
anslag av 400,000 kronor;
att för anläggningar å linjen Gällivare—Svärson [16.]
för ökad malmtransport för år 1915 bevilja ett anslag
av 300,000 kronor; samt
att till vissa anläggningar vid statsbanorna för [17.]
militära ändamål för år 1915 anvisa ett anslag av
150,000 kronor.
Yissa förändringar vid centralstationen i Stockholm in. in.
I underdånig skrivelse den 13 november 1912 gjorde järnvägssty- [18.]
relsen framställning om anslag till vissa förändringar av spårsystemet vid
centralstationen i Stockholm m. fl. därmed sammanhängande arbeten. Stockholm.
40
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[18.] Detta förslag åsyftade icke att utgöra ett led i en definitiv lösning
av Stockholms bangårdsfrågor enligt något av de därvid föreliggande
förslagen, utan allenast att möjliggöra för trafikens behöriga uppehål¬
lande nödiga anordningar vid stationerna i Stockholm, intilldess hela
bangårdsspörsmålet och därav beroende anordningar kunna upptagas till
slutlig behandling.
i berörda skrivelse hemställde järnvägsstyrelsen om anslags utver¬
kande hos riksdagen för utförande av utvidgning av Stockholms central¬
station, ombyggnad av spårsystemet och uppförande av nya godsmagasin
vid norra stationen ävensom ombyggnad av stationerna Karlberg och
Tomteboda samt huvud- och godstågsspåren mellan dessa stationer.
Sedermera har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 16 december 1912 till
de särskilda delegerade, som stadsfullmäktige utsett för underhandling
i Stockholms bangårdsfrågor med särskilt utsedda representanter för
staten, väckt fråga därom att, då de tilltänkta anordningarna för sitt
genomförande krävde, att vissa Stockholms stad tillhöriga områden vid
Stockholms central- och norra station toges i anspråk för j ärnvägs-
ändamål, men det icke syntes styrelsen lämpligt, att rörande villkor
och bestämmelser för dessa områdens överlåtande särskild överenskom¬
melse träffades, medan förhandlingar påginge angående stadens med¬
verkande till ordnandet av Stockholms bangårdsfråga i dess helhet,
staden skulle, för den händelse anslag bleve beviljat för de avsedda
arbetenas utförande, ställa de behövliga områdena till statens järnvägars
förfogande, under förutsättning allenast att staden tillförsäkrades, att
denna markupplåtelse m. in. vid den blivande slutliga uppgörelsen i
bangårdsfrågan komme att tillgodoräknas staden på samma sätt, som om
den ägt rum först sedan denna uppgörelse blivit träffad. Därjämte
ifrågasatte styrelsen slopande av föreslagen förbindelseväg under ban-
gårdsspåren i Barnhusgatans förlängning.
Med anledning av järnvägsstyrelsens berörda underdåniga framställ¬
ning hemställde min företrädare i ämbetet under åberopande av den utred¬
ning, som innehålles i punkt 22 i motsvarande del av statsverkspropositio¬
nen den 14 januari 1914, om avlåtande av framställning till riksdagen rö¬
rande utförandet av vissa förändringar av spårsystemet vid centralstationen
i Stockholm jämte därmed sammanhängande arbeten, om beviljande av
anslag för ändamålet m. m.
Kungl. Maj:ts framställning i ämnet hann emellertid ej behandlas
av riksdagen, innan den upplöstes.
Då jag nu går att upptaga detta ärende till behandling, ber jag
att först få anmäla följande.
Järnvägsstyrelsens ifrågavarande framställning till stadens delege¬
rade blev av dessa överlämnad till stadsfullmäktige.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
41
Efter avlåtandet av nyssnämnda statsverksproposition hava stadsfnll- [18.]
mäktige den 27 april 1914 beslutat:
l:o) att i skrivelse till järnvägsstyrelsen meddela, att stadsfull¬
mäktige vore vidga medgiva, att till statens järnvägar för utvidgning-
av centralstationen och norra stationen upplåtas stadens i järnvägssty¬
relsens skrivelse till stadens delegerade den 16 december 1912 avsedda
markområden under de i järnvägsstyrelsens skrivelse angivna villkor och
förutsättningar samt i övrigt följande villkor:
att styrelsen förbinder sig att vidtaga sådana förändringar med den
av statens järnvägar byggda och underhållna viadukten från Torsgatan
till Klara Strand, att den breddas till elva meter samt att den förstärkes
så, att den kan upptaga trafik med tiotons lastautomobiler, allt efter
godkännande av drätselnämndens andra avdelning;
att staden förbehålles rätt att, om staden framdeles skulle vilja an¬
lägga eu bro över järnvägen i Tegnérgatans förlängning, verkställa
dessa arbeten och för den nämnda bron anbringa bropelare på lämpliga
ställen inom bangårdsområdet;
att statens järnvägar tillförbindes att så anordna det östra landfästet
för Kungsgatans viadukt, att densamma, om och när staden så fordrar,
kan breddas till 24 meter;
att staden förbehålles rätt att bibehålla sina befintliga ledningar av
olika slag under bangårdsområdet, med skyldighet för statens järnvägar
att vidtaga och bekosta de anordningar, som därav bliva eu följd, och
därvid iakttaga, att ledningarna väl skyddas;
att statens järnvägar vid grundläggning för det påtänkta nya maga¬
sinet för avgående gods bereder plats för en avloppstrumma från Norra
Bantorget till Klaraviken i stället för en nu befintlig dylik;
att staden förbehålles rätt att framdraga nya ledningar under statens
järnvägars anläggningar, där så framdeles kräves;
att plats för tillbyggande av pakettullhuset å dess norra sida och
anordnande av väg däromkring beredes;
att statens järnvägar ersätter styrelsen över gas- och elektricitets¬
verken för av upplåtelsen betingad rivning och ändring av byggnader
med 27,900 kronor; och
att den kostnad, staden kan komma att vidkännas för utfyllning i
i Klaraviken och ordnande av hamnplan, gata och kaj därstädes, vid
den i järnvägsstyrelsens framställning förutsatta uppgörelsen i bangårds-
frågan tillgodoräknas staden såsom en för statens järnvägar gjord ut¬
gift; samt
2:o) att uppdraga åt drätselnämndens första avdelning att, på vill¬
kor i huvudsaklig överensstämmelse med vad ovan under l:o) blivit sagt,
med järnvägsstyrelsen träffa uppgörelse om ifrågavarande markupplåtelse.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sant!. 6
42
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[18.] Med anledning- av stadsfullmäktiges berörda beslut har järnvägs¬
styrelsen inkommit med underdånig skrivelse den 11 maj 1914. Däri
anföres bland annat följande.
Den ifrågasatta breddningen och förstärkningen av den järnvägen tillhöriga
viadukten vid Torsgatan, som i alla händelser för den ifrågasatta bangårdsutvidg-
ningen skall på statens bekostnad förlängas, beräknar styrelsen komma att medföra
en kostnad av 46,000 kronor utöver de kostnader, som i järnvägsstyrelsens under¬
dåniga skrivelse den 13 november 1912 angivits för bangårdsombyggnaden och där¬
med sammanhängande arbeten. De synpunkter, som vid ärendets behandling av
stadens myndigheter anförts, för att statens järnvägar skulle vidkännas kostnaderna
för berörda ytterligare ändring av nu ifrågavarande viadukt, anser järnvägsstyrelsen
i viss mån vara beaktansvärda. Det av stadsfullmäktige uppställda villkoret måste
också vid jämförelse med vad förut föreslagits betecknas som en betydande modifi¬
kation. Då därjämte ovan angivna kostnadsbeloppet är av förhållandevis ringa be¬
tydelse, anser sig styrelsen av intresse för att en överenskommelse må komma till
stånd, icke böra avstyrka en eftergift från statens sida i förevarande hänseende.
Vad nyss anförts beträffande den statens järnvägar tillhöriga Torsgatuviadukten
äger icke sin tillämpning på stadsfullmäktiges villkor om vidgning av östra landfästet
för den staden tillhöriga Kungsgatuviadukten. Kostnaderna för den ifrågasatta vidg¬
ningen av denna viadukts ena landfäste beräknas emellertid bliva synnerligen ringa,
varjämte det efter all sannolikhet kommer att dröja mycket länge, innan en växande
gatutraftk gör en breddning av Kungsgatans viadukt nödvändig. Järnvägsstyrelsen
vill därför icke heller motsätta sig godkännande av nu behandlade villkor, särskilt
som ett godtagande av detsamma icke behöver innebära, att staten frånsäger sig rätt
att vid den förutsatta slutliga uppgörelsen mellan staten och staden i bangårdsfrågan
tillgodoräkna sig kostnaderna för ifrågavarande arbete.
I tidigare skrivelse till stadsfullmäktige hade järnvägsstyrelsen påpekat, att vid
en reglering av Klaraviken, utförd enligt 1910 års bangårdsförslag, största delen av
den nyvunna marken skulle erfordras för anordnandet av en för stadens del behövlig
kajgata av 30 meters bredd, och uttalade styrelsen i anslutning härtill, att på statens
järnvägar bör av regleringskostnaden komma endast så stor del, som svarar mot
storleken av den del av det genom utfyllningen vunna området, som vid en slutlig
utbyggnad av Norra stationen avses bliva tagen i anspråk för järnvägsändamål.
Styrelsen framhöll också, att med frågan om fördelningen mellan staten och staden
av kostnaderna för Klaravikens reglering enligt styrelsens förmenande torde lämp¬
ligast kunna anstå till den slutliga uppgörelsen i bangårdsfrågan, då dessförinnan
kännedom om storleken av det för statens järnvägars ändamål erforderliga utrymmet
icke kan föreligga. Mot ett principiellt uttalande från stadens sida angående nämnda
fördelning av kostnaderna i enlighet med vad styrelsen ovan angivit, förklarade sty¬
relsen sig emellertid intet hava att. erinra. Då villkoret beträffande Klaravikens
reglering är i överensstämmelse med järnvägsstyrelsens förut angivna uppfattning,
kan järnvägsstyrelsen tillstyrka, att detsamma bifalles, helst som i motiveringen till
stadsfullmäktiges beslut anförts, att det icke kan från stadens sida ifrågasättas att
vid den slutliga uppgörelsen belasta statens järnvägar med större anpart av regie,
ringskostnaden, än som svarar emot storleken av det nyvunna området, som dels tages
i direkt användning för järnvägsändamål dels skall ersätta för järnvägsändamål i
anspråk tagna delar av stadens nu befintliga område vid Klaraviken.
Utgifter tör kapitalökning: bil. 1.
Med nu behandlade fråga om ombyggnad och utvidgning av Stock¬
holms bangård sammanhänger, såsom framgår av punkt 22 i motsva¬
rande del av statsverkspropositionen den 14 januari 1914, frågan om
upplåtande av mark till statens järnvägar från Karlbergs krigsskola och
den av krigsskolan disponerade Solnaskogen.
1 skrivelse den 20 december 1912 gjorde järnvägsstyrelsen fram¬
ställning, att ifrågavarande områden skulle utan ersättning upplåtas för
ändamålet.
[18.]
Avstående till
statens järn¬
vägar av om¬
råden från
Karlbergs
krigsskola och
den av krigs¬
skolan dispo¬
nerade Solna¬
skogen.
Styrelsen framhåller därvid till en början, att de områden, som skulle tagas i
anspråk, utgjordes av dels ett mindre område av nordvästra delen av Karlbergs
slottspark, dels en del av det öster om huvudspåren och mellan förbindelsespåren till
Värtan belägna området, dels ett närmast norr om den för kontorsbyggnaden vid
Tomteboda avsedda marken beläget område samt dels slutligen en del av den för
Tomteboda blindinstitut upplåtna mark. Sammanlagda arealen av dessa områden be¬
räknades utgöra 45,900 kvadratmeter, varav 27,750 kvadratmeter tillhörde Karlbergs
kungsgård och återstoden 18,150 kvadratmeter kronolägenheten Tomteboda. Sam¬
tidigt angav järnvägsstyrelsen de områden, som enligt föreliggande bangårdsplaner
kunde förväntas bliva erforderliga vid framtida utvidgning av bangården, ävensom
ett område för en tilltänkt spårförbindelse mellan Tomteboda station och godsban¬
gården å Kungsholmen. Avstående av dessa sistnämnda områden är för närvarande
emellertid ej ifrågasatt.
Vad ersättningsfrågan angår, hade järnvägsstyrelsen allenast beräknat ett belopp
av sammanlagt 62,000 kronor för verkställande av husflyttningar samt eventuella
ersättningar till nuvarande arrendatorer till följd av de nu ifrågasatta bangårdsanord-
ningarna. Av nyssnämnda belopp, som ingick i den av järnvägsstyrelsen beräknade
slutsumman 6 miljoner kronor, belöpte 25,000 kronor på det av Tomteboda blind¬
institut disponerade området samt återstoden, 37,000 kronor, på husflyttningar inom
de till Karlbergs kungsgård hörande områden.
Slutligen framhöll järnvägsstyrelsen, att, i den händelse Kungl. Maj:t funne
sådant lämpligt, annan statens järnvägar tillhörig, å västra sidan av huvudspåren och
intill Karlbergs kungsgård belägen mark kunde lämnas i utbyte.
Arméförvaltningen överlämnade sedermera yttrande av inspektören u*^°djöraT
för militärläroverken, vilken instämde i ett av chefen lör krigsskolan krigsskolan
å Karlberg den 17 februari 1913 avgivet yttrande.
Den sistnämnde inlade däri sin gensaga mot att den föreslagna marköverlåtelsen
kominc till stånd på de av järnvägsstyrelsen föreslagna villkoren och framhöll såsom
nödvändigt, för att minsta möjliga förlust skulle uppkomma för krigsskolan, att icke
blott mark av samma ungefärliga värde som den av järnvägsstyrelsen fordrade åter¬
fördes till kungsgården utan att även en utvidgning ägde rum av krigsskolans övnings¬
område västerut över Ekelund och den s. k. Västra skogen.
Han framhöll även, att det vore av vikt, att för förbindelsen mellan Solnaskogen
och Karlbergs djurgård de nuvarande förbindelsevägarna mellan sagda områden för
såväl truppers framkomst som för körslor upprätthölles ävensom att för obehindrat
användande av närliggande rid- och hinderbana jämte parken i övrigt järnvägsstyrelsen
måtte med ett tillräckligt högt och väl skyddande plank inhägna under arbetet erfor¬
derligt område, från vilket utfartsväg genom parken eller över ridbanan icke finge
agas.
44
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Vidare anmärkte han, att ett krigsskolans boställshus, det s. k. gamla värds¬
huset, sannolikt ej skulle kunna bibehållas, sedan banvallen flyttats närmare. För in¬
kvartering av den personal, som för närvarande bodde i detsamma, vore det nöd¬
vändigt att uppföra en lika rymlig byggnad jämte tillhörande uthus.
Och slutligen krävdes uppförande av ett nytt boställshus för trädgårdsmästar-
bostället, varjämte nuvarande arrendatorn av bostället borde berättigas till ersättning
för markens avträdande.
För egen del anförde arméförvaltningen i utlåtande av den 1 mars
1913 huvudsakligen följande:
»Genom den markupplåtelse från Karlbergs kungsgård till statens järnvägar,
som enligt järnvägsstyrelsens ifrågavarande underdåniga framställning skulle dels
omedelbart dels framdeles äga rum, komma, såsom av chefens för skolan och inspek¬
törens för militärläroverken härvid bifogade yttranden framgår, så stora svårigheter
att uppstå för övningarnas bedrivande, att skolan sannolikt i anledning därav måste
flyttas till annan plats. Kommer den ifrågasatta marköverlåtelsen till stånd, skulle
nämligen Solnaskogen eller den östra delen av krigsskolans exercisfält fullständigt
avskäras från den västra delen eller den s. k. Djurgården medelst ett område, avsett
för järnvägsspår in. fl. för statens järnvägar avsedda anläggningar. Sistberörda del
av fältet eller den s. k. Djurgården skulle dessutom genom förbindelsespåret till
Kungsholmen ytterligare uppdelas i två skilda områden. Denna sönderdelning av
exercisfältet skulle utan tvivel i hög grad förminska skolans övningsmöjligheter vid
Karlberg, därest icke övningsfältet kan utvidgas genom nya markförvärv. För be¬
dömandet av, huruvida den i utbyte erbjudna marken ur övnings synpunkt är lämplig
eller tillräcklig för skolans behov, lämnar järnvägsstyrelsens framställning ej tillräcklig
ledning, då uppgift saknas över områdets storlek och exakta läge.
Emellertid kunna måhända även andra omständigheter än statens järnvägars
intrång på krigsskolans övningsområde utgöra bidragande orsaker till nödvändigheten
av krigsskolans förflyttning. Skulle så visa sig vara förhållandet, torde kostnaden
för uppförandet av nya byggnader för skolan och eventuellt inköp av erforderligt
markområde böra, enligt utredning och beräkning, fördelas mellan fjärde och sjätte
huvudtitlarna.
I detta sammanhang torde böra framhållas, att kostnaderna för skolans för¬
flyttning under alla omständigheter komme att betydligt understiga värdet av det
område, statens järnvägar erhåller från Karlbergs * kungsgård. Uppskattas detta
område, som enligt en ärendet bilagd karta slutligen skulle uppgå till omkring 82,585
kvadratmeter, till samma värde, som enligt närlagda intyg från uppbördskommis-
sarien i Matteus norra uppbördsdistrikt A. H. Whitlock vid sista fastighetstaxeringen
blivit åsatt de utefter Solnavägen i omedelbar närhet belägna och för övrigt, såsom
det vill synas, jämförbara s. k. Rörstrandstomterna, eller till 50 kronor per kvadrat¬
meter, skulle hela det för statens järnvägar behövliga området representera ett värde
av omkring 4,000,000 kronor. Härvid är dock att märka, att detta värde blivit fast¬
ställt för fem år sedan och att det vid nästinstundande taxering antagligen kommer
att ytterligare stegras.
Därest den uppfattning ifråga om bestridandet av kostnaderna för en eventuell
förflyttning, av krigsskolan, vilken av departementet sålunda uttalats, vinner Eders
Kungl. Maj:ts gillande, följer därav, att den för utvidgning av de i järnvägssty¬
relsens framställning omförmälda järnvägsstationerna m. m. erforderliga kostnaden
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 45
bliver högre än den av järnvägsstyrelsen nu beräknade. A andra sidan bör bemär¬
kas, att efter en eventuell förflyttning av krigsskolan vissa delar av den under kungs¬
gården nu lydande marken torde kunna avyttras och staten sålunda på denna väg
vinna ersättning för den förhöjda kostnaden.
I följd av den underdåniga framställning om krigsskolans förflyttning, som redan
lärer vara gjord, torde en fullständig utredning om alla på denna fråga inverkande
omständigheter, såsom ny plats för skolan, kostnaderna för nya byggnader, fördelning
av kostnaderna mellan fjärde och sjätte huvudtitlarna m. m. vara att motse. Vid
denna undersökning torde även komma att till prövning upptagas frågan, huruvida
det s. k. gamla värdshuset må kunna för sitt nuvarande ändamål användas någon
tid, även efter det järnvägsstyrelsen fått tillträda den i närheten belägna marken.
Om en förflyttning av skolan kommer till stånd inom en icke allt för avlägsen tid¬
punkt, synes det nämligen önskligt, att någon nybyggnad för ersättande av de lägen¬
heter, som finnas i gamla värdshuset, icke behövde ifrågakomma. Skulle emellertid
en nybyggnad icke kunna undvikas, torde det böra undersökas, huruvida den ej kan
utföras så, att den efter skolans förflyttning kan bliva användbar för annat statens
ändamål, exempelvis för statens järnvägars räkning.
På enahanda sätt torde ock frågan om den ersättning, som bör tillkomma
arrendatorn av trädgårdsmästarbostället, göras till föremål för ytterligare utredning.
Beträffande de åtgärder, som med hänsyn till skolans intressen böra iakttagas,
därest den föreslagna första marköverlåtelsen från kungsgården till statens järnvägar
kommer till stånd, får departementet i underdånighet åberopa, vad chefen för krigs¬
skolan i sådant avseende anfört.»
I anledning bärav avgav järnvägsstyrelsen nytt utlåtande av den 8
april 1913.
Järnvägsstyrelsen erbjöd sig därvid att till krigsskolan avstå ett å bifogad
karta utmärkt område om 102,000 kvadratmeter, dock först från och med den 15
mars 1915 samt under förbehåll, att statens järnvägar skulle äga rätt att för vidta¬
gande av reparationsarbeten m. m. å statens järnvägars över området framdragna
ledningar för vatten och avlopp äga tillträde till detsamma. Med hänsyn till områ¬
dets storlek samt därtill, att det vore beläget i omedelbar anslutning till Karlbergs
djurgård och alltså bildade eu direkt utökning av därvarande övningsområden, antog
styrelsen, att den för statens järnvägars behov begärda markupplåtelsen icke i och
för sig skulle kunna föranleda flyttning av krigsskolan till annan plats. Styrelsen
erbjöd sig tillika att för militärövningar upplåta till krigsskolans disposition en
bergshöjd, å vilken statens järnvägars vattentorn vore beläget och vilket område
jämväl är utmärkt på bifogad karta. Skulle det sålunda angivna området icke vara
till fyllest, ansåg styrelsen det böra tagas under övervägande huruvida icke ytter¬
ligare behövliga utrymmen för militärövningarnas verkställande skulle kunna erhållas
genom upplåtelse av lämplig del av de intill Karlbergs djurgård och statens järnvä
gar gränsande kronolägenheterna Ekelund och Västra skogen.
Styrelsen anförde tillika, att den nuvarande förbindelsen till Solnaskogen över
vägbron i södra ändan av Tomteboda bangård icke kunde bibehållas vid en ombygg¬
nad av bangården enligt föreliggande förslag. Huvudspåren skulle nämligen förläggas
i ett gent emot bangårdens spårsystem förhöjt läge i och för borttagande av nuva¬
rande plankorsning med spåren från Värtan, varigenom vägens framförande på hit¬
tillsvarande sätt skulle omöjliggöras.
[18.]
Utlåtande av
järnvägssty¬
relsen den
8 april 1913.
46
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
j 18/] Slutligen anförde styrelsen, att då olägenheterna för krigsskolan komme att
motvägas av upplåtelsen till övningsfält av statens järnvägars förutnämnda områden,
eventuellt ökade med nyssberörda kronolägenheter, anledning i eke syntes föreligga
att vid förflyttning av krigsskolan förutsätta bidrag från statens järnvägars sida.
Vad av arméförvaltningen anförts beträffande ersättning till arrendatorn av
trädgårdsmästarbostället, uppförande av nybyggnad i stället för det s. k. gamla värds¬
huset ävensom anordnande av lämpligt stängsel omkring arbetsplatsen föranledde
icke till någon erinran från styrelsens sida.
utlåtande av I Hytt utlåtande av den 9 maj 1913, i vilket inspektören för mili-
krigsskoiån lärläroverken instämt, anförde chefen för krigsskolan huvudsakligen
den 9 maj följande:
1913.
Den mark, som järnvägsstyrelsen erbjudit krigsskolan i utbyte mot den, som
skulle frångå Karlbergs kungsgård, kunde icke i något avseende uppväga de olägen¬
heter, som komme att förorsakas av bangårdsanläggningarna. Såsom skäl härför
anförde chefen för krigsskolan, att genom de tillämnade bangårdsanläggningarna varje
möjlighet att anordna en sammanhängande övning över både Solnaskogen och Karl¬
bergs djurgård upphört, i det att Solnaskogens gräns åt djurgården och Karlbergs¬
parken helt och hållet upptoges av järnvägen, utan att ens en bro förmedlade för¬
bindelsen mellan områdena i fråga. Den av järnvägsstyrelsen erbjudna marken, vars
bredd med undantag av dess närmaste och bortersta del allenast uppginge till 50 ä
75 meter, kunde uppenbarligen ur övningssynpunkt icke uppväga nämnda förlust.
Därjämte framhöll han svårigheterna av det blivande järnvägsspåret till Kungshol¬
men samt den blivande förflyttningen av järnvägens gräns inpå ridbanan och park¬
området.
Beträffande lägenheterna Ekelund och Västra skogen däremot an¬
förde chefen för krigsskolan följande:
Lägenheterna Ekelund och Ingenting med den s. k. västra skogen utgöra en
direkt fortsättning av Karlbergs djurgård västerut, och det av järnvägsstyrelsen till
utbyte mot krigsskolans mark föreslagna området om 102,000 kvm. sträcker sig längs
den östra gränsen av sagda lägenheter, bildande med dessa ett sammanhängande om¬
råde. En utvidgning av krigsskolans nuvarande övningsområde med den areal, som
dessa lägenheter omfatta, jämte de 102,000 kvm. från statens järnvägar skulle utan
tvivel innebära en väsentlig ökning i förhållande till de 102,000 kvm. i möjlig¬
heterna till övningars anordnande för krigsskolan. Den s. k. västra skogen utgör
ett för viss art av militära övningar fullt tillfredsställande område och upplåtandet
av densamma jämte Ekelund till krigsskolan skulle utan tvivel innebära en ersätt¬
ning för de förlorade övningsmöjligheter, som avstängandet av Solnaskogen från
Karlbergs djurgård, enligt vad ovan framhållits, komme att föranleda. Det öppna
område, som bildas av delar av Ekelunds ägor och den södra delen av det område,
statens järnvägar erbjudit krigsskolan, skulle även i viss mån kunna sägas ersätta
den genom förbindelsespåret till Kungsholmen styckade Djurgården, även om den
olägenheten, att sagda område är beläget något längre från krigsskoleetablissementet
än Djurgården, alltid kvarstår. Att detta nya och jämförelsevis stora område icke
kan ersätta vad krigsskolan förlorar genom Karlbergsparkens delvisa slopande är tyd-
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
47
ligt, men det torde icke kunna bestridas att genom en utökning av krigsskolans åter¬
stående område, sedan statens järnvägar erhållit vad järnvägsstyrelsen begär, med
hela det ovan berörda området, statens järnvägars vattenområde även inberäknat,
minst lika stora möjligheter till övningars anordnande skulle förefinnas som för när¬
varande är fallet.
För att det föreslagna området skall fylla sitt ändamål fordras emellertid, att
detsamma ställes till krigsskolans fulla disposition, ej minst ur den synpunkten, att
chefen för krigsskolan sättes i tillfälle att med hänsyn till områdets upplåtande för
tillfälliga ändamål åt utomstående personer och föreningar samt i fråga om utarrende-
ringen av de å området befintliga lägenheterna utöva bestämmanderätt. Vad de
öppna delarna av såväl Ekelund som södra delen av det av statens järnvägar erbjudna
området beträffar, äro dessa för närvarande odlade och kringgärdade med stängsel.
För att kunna tjäna krigsskolans övningar måste dessa delar förvandlas till gräs¬
bevuxen mark och de kringgärdande stängseln såväl som alla de smärre byggnader,
som i stort antal uppstått å desamma, avlägsnas. I fråga om den s. k. Västra skogen
är för närvarande i dess nordöstra del inrymd Stockholms folkpark, vilken längs hela
sin gräns är omsluten av ett högt plank. Genom sin belägenhet omöjliggör denna
folkpark övningars avhållande i hela den nordöstra delen av skogen och skulle, därest
densamma efter en upplåtelse av »Västra skogen» till krigsskolan allt fortfarande för¬
bliver å sin nuvarande plats, omöjliggöra användningen av det område, som krigs¬
skolan skulle erhålla från statens järnvägar. En flyttning av folkparken från det
område, som eventuellt blir krigsskolans övningsområde, är därför nödvändig.
I utlåtande av den 16 maj 1913 yttrade sig arméförvaltningen
sålunda:
Därest, på grund av vad chefen för krigsskolan anfört, Kungl. Maj:t skulle
komma att fatta beslut om den s. k. »Västra skogens» (kronolägenheterna Ingenting
och Ekelund) överlämnande till krigsskolan och sammanslagning med Karlbergs djur¬
gård för att jämte det av järnvägsstyrelsen i utbyte erbjudna område, på sätt chefen
för skolan ifrågasatt, användas för övningar vid skolan, samt skolan sålunda skulle
kunna bibehållas å Karlberg, ansåge arméförvaltningen, att de blivande utgifterna för
det nya övningsfältets anordnande, uppförande av ny ridbana och andra av bangårds-
anläggningarna föranledda nybyggnads- eller förändringsarbeten vid krigsskolan borde
bestridas av medel under sjätte huvudtiteln.
I härefter infordrat utlåtande av den 24 oktober 1913 anförde
domänstyrelsen huvudsakligen följande:
»Domänstyrelsen har icke något att erinra mot den föreslagna marköverlåtelsen
till statens järnvägar. Med hänsyn till de åsikter, som numera göra sig gällande
ifråga om de affärsdrivande verkens räkenskapsföring och förvaltning, anser emellertid
styrelsen, att statens järnvägar skola lämna full ersättning till domänfonden för den
mark, som genom överlåtelsen kommer att frångå fonden eller det närmast norr om
den för den nya kontorsbyggnaden vid Tomteboda avsedda marken belägna området,
vilket enligt ovannämnda planritning innehåller 9,825 kvadratmeter. Detta område
ingår icke, såsom chefen för krigsskolan och arméförvaltningen synes förutsätta, i den
del av Karlbergs kungsgård, som numera står till krigsskolans fulla disposition, utan
i Solnaskogen, vilken genom kungl. brev den 26 januari 1894 ställdes under skogs-
[18.]
Utlåtande av
arméförvalt¬
ningen den 16
maj 1913.
Utlåtande av
domänstyrel¬
sen den 24
oktober 1913.
48
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[18.] statens omedelbara vård och förvaltning. Att sistnämnda åtgärd innebär, att Solna-
skogen för framtiden skall behandlas som kronopark är för domänstyrelsen tydligt
och att chefen för krigsskolan icke har för skolans räkning annan rätt till Solna¬
skogen än att använda densamma till skolans övningar framgår av Eders Kungi. Maj:ts
nådiga brev den 10 juni 1910 angående markupplåtelser från Solnaskogen, genom
vilket nådiga brev frågan om dispositionsrätten till skogen må anses avgjord.
Vad sedan frågan om överlämnande till lantförsvaret av kronolägenheten Eke¬
lund och kronoparken Västra skogen beträffar, har domänstyrelsen, därest Eders Kungl.
Maj:t skulle finna nödigt lämna dessa områden till krigsskolans disposition för att
ersätta skolan de förluster i övningsmöjligheter, som bliva eu följd av beslut om
upplåtelse till statens järnvägar av de områden, som järnvägsstyrelsen ansett nu och
för den närmaste framtiden erforderliga för bangårdsanläggningen, icke något annat
mot en sådan åtgärd att erinra, än att tillbörlig hänsyn därvid bör tagas till de an¬
språk, som kunna framställas av arrendatorn av Ekelund och innehavare av upplåtna
områden och lägenheter å såväl Ekelund som Västra skogen, dock under förutsättning
även i detta fall att statens järnvägar lämna full ersättning till domänfonden, för
vad som frångår fonden.
Med hänsyn till förekommande uttalanden om krigsskolans snara förflyttande
till annan förläggningsplats tillåter sig dock styrelsen ifrågasätta, huruvida icke, i
avbidan på förläggningsfrågans utredning, plats för krigsskolans övningar skulle kunna
ordnas så, att skolan erhölle rätt att använda Ekelund och Västra skogen — jämte
de av järnvägsstyrelsen erbjudna områdena — för övningsändamål på enahanda vill¬
kor som för Solnaskogen s användande därtill nu gälla.
Slutligen får domänstyrelsen beträffande Ekelund och Västra skogen, vilka båda
tillhöra domänfondens tillgångar, lämna följande uppgifter.
Ekelund är på grund av föreskrift i Eders Kungl. Maj:ts nådiga brev den 26
januari 1912 genom domänstyrelsens kontrakt den 23 november 1912 upplåten till
trädgårdsmästaren Axel Lindqvist på nytt arrende under en tid av fem år, räknad
från den 14 mars 1914 till den 14 mars 1919, mot årligt arrende av 2,650 kronor.
Vid utarrenderingen har förbehåll gjorts om rätt för järnvägsstyrelsen till jord och
vattenledning med mera, som genom nådigt brev den 18 december 1896 och civil¬
departementets skrivelse den 14 april 1902 blivit samma styrelse tillförsäkrad, samt
arrendatorn tillförbundits att utan ersättning underkasta sig det intrång, som inom
de för vattenledningen upplåtna jordremsor kan uppkomma i följd av reparationer
av vattenledningen eller tillsyn över densamma. Lägenheten har en areal av 6 hektar
49.40 ar, därav 5 hektar 12.20 ar tomt och åker, 42,20 ar ängs- och odlingsmark,
59.10 ar skogs- och hagmark samt 35.90 ar impediment. Å lägenheten finnas fem
tomtlägenheter, som äro försedda med enskilda personer tillhöriga byggnader och till
vilka byggnadernas ägare erhållit besittningsrätt för tiden till den 14 mars 1919,
nämligen Alvik, bebyggd med två boningshus, det ena om 21 rum och 8 kök och
det andra om 4 rum och 4 kök; Johannishäll nr 1—3, försedd med tre boningshus
om respektive 5 rum och kök, 3 rum och kök samt 4 rum och 2 kök; Sjölunda, för¬
sedd med ett boningshus om 6 rum och 2 kök, samt ett boningshus om ett rum och
kök; Sjöudden, bebyggd med ett boningshus om 9 rum och 5 kök samt ett bonings¬
hus om 9 rum och 5 kök samt ett boningshus om 2 rum och kök; samt Fernströms
tomt, å vilken finnas fyra boningshus om respektive 12 rum och 3 kök, 8 rum och
2 kök, 6 rum och kök, 4 rum och kök samt tre boningshus om vartdera ett rum.
Dessutom finnas å tomterna en del uthusbyggnader.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
49
Kronopark©» Västra skogen har en areal av 44.6 2 hektar. A kronoparken har
upplåtits fem lägenheter, Furuberg, Sofiehem, Bergdalsvik nr 1, Bergdalsvik nr 2 och
Svantelund, vilka samtliga äro bebyggda med innehavarna tillhöriga hus. Dessa upp¬
låtelser gälla tillsvidare från den 14 mars 1901 utom vad Bergdalsvik nr 1 angår,
som är utarrenderad till den ' 14 mars 1918. Föreningen Folkets hus i Huvudsta
innehar tillsvidare sammanlagt 3 hektar av kronoparken att användas till frilufts-
park. Slutligen har aktiebolaget Frigator fått sig ett område om cirka 35 ar tills¬
vidare upplåtet å kronoparken till plats för isupplag.
Järnvägsstyrelsen anförde därefter i utlåtande av den 2 december
1913 bland annat följande:
De områden, som av järnvägsstyrelsen angivits erforderliga från Karlbergs
kungsgård för genomförande av de bangårdsomändringar vid Tomteboda, varom sty¬
relsen i sin underdåniga skrivelse av den 13 november 1912 gjort framställning, ut¬
göra, såsom ovan nämnts, 27,750 kvm. Av denna areal ingå 14,850 kvm. i nuva¬
rande övningsområdet medan 12,900 kvm. tillhöra det till trädgårdsmästare Gnat.
Österberg från Kungsgården utarrenderade området.
Den tillökning av krigsskolans övningsområde, som skulle uppkomma, därest
kronolägenheterna Ekelund och Ingenting med den s. k. Västra skogen jämte det av
styrelsen erbjudna, statens järnvägar tillhöriga området på västra sidan av Tomte¬
boda bangård upplätes för sådant ändamål, uppgår till c:a 610,000 kvm. Härtill bör
läggas det ävenledes av styrelsen för militärövningarnas utförande erbjudna, c:a
31,000 kvm. stora området, varå statens järnvägars vattenreservoir är belägen. Sam¬
manlagt skulle sålunda utökningen av övningsområdet komma att uppgå till 641,000
k v.-meter.
För framtida utvidgning av spårsystemet vid Tomteboda samt för framdragande
av ett godstågsspår till Kungsholmen har styrelsen angivit, att ytterliga ro områden
till en omfattning av inalles 54,835 kvm. skulle komma att erfordras från Karlbergs
Kungsgård. Härvid torde dock böra bemärkas, att detta område icke nu erfordras
varför frågan om ersättning till krigsskolan för det intrång å övningsområdet, som
vid utförandet av dessa framtida anordningar skulle uppkomma, icke synes styrelsen
böra för det närvarande behandlas. Styrelsen har emellertid fattat chefens för krigs¬
skolan yttrande så, att redan det i samband med nu ifrågavarande bangårdsutvidg-
ning skeende intrånget å övningsområdet anses vara av sådan beskaffenhet, att för
undvikande av en flyttning till annan plats av krigsskolan den önskade tillökningen
av övningsområdet måste äga rum. Då emellertid utförandet av de föreslagna ban-
gårdsomläggningarna icke kommer att föranleda inkräktande vare sig å ridbaneom-
rådet eller till någon avsevärd del å parkområdet och anordnandet av godstågsspår
till Kungsholmen icke ingår i förslaget, synes det styrelsen uppenbart, att anlednin¬
gen till det framställda kravet uteslutande måste vara att söka uti det föreslagna
slopandet av förbindelsevägen över Tomteboda bangård till Solnaslcogen, varigenom
den här belägna delen av övningsområdet, omfattande c:a 430,000 kvm., förlorar en
ur övningssynpunkt såsom nödvändig ansedd förbindelse med Karlbergs djurgård.
I sitt underdåniga utlåtande av den 24 oktober 1913 har domänstyrelsen för¬
klarat sig intet hava att erinra mot överlämnandet till lantförsvaret av kronolägen¬
heterna Ekelund och Ingenting med Västra skogen, men påyrkat, att statens järn¬
vägar vid sådant förhållande skulle lämna full ersättning till domänfonden, för vad
som sålunda skulle frångå fonden. Även om härvid denna ersättning till domän-
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 7
Utlåtande av
järnvägssty¬
relsen den 2
december
1913.
50
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[18.] fonden kornnie att beräknas efter ett jämförelsevis lågt pris per kvm., måste dock
densamma på grund av den betydande areal, som här är ifråga, bliva högst avse¬
värd; och då härtill komma ersättningar till arrendatorer och kostnad för iordnings-
ställandet av området för övningsfält m. in., synes det styrelsen, att den uppkom¬
mande utgiften måste bliva synnerligen betungande ■för statens järnvägar, i all syn¬
nerhet med hänsyn till att de för järnvägsanläggningar i ersättning erhållna områ¬
dena bliva av jämförelsevis ringa omfattning, även när däri inräknas de för fram¬
tida behov avsedda områdena.
Då emellertid, såsom ovan framhållits, de förlorade övningsmöjligheter för krigs¬
skolan, som angivits uppkomma genom den till utförande föreslagna bangårdsutvidg-
ningen, uteslutande bero av slopandet av förbindelsevägen över Tomteboda bangård
mellan Karlbergs djurgård och Solnaskogen, har styrelsen låtit verkställa utredning
angående möjligheterna för anordnandet av eu dylik viaduktförbindelse med samma
bredd å körbanan av 6 m. som den nuvarande sedan bangårdsomändringen verk¬
ställts. Härvid har framgått, att en sådan förbindelse skulle för en beräknad kost¬
nad av 130,000 kr. kunna erhållas på sätt närmare angivits å vidlagd ritning. Genom
utförandet av en dylik viadukt skulle sålunda nuvarande övningsmöjligheter för krigs¬
skolan komma att i huvudsak bevaras, och gäller detta även för den utvidgning av ban¬
gården styrelsen förutsett bliva av behovet påkallad c:a 5 år efter genomförandet av den
nu föreslagna, under förutsättning dock, att stödjemurar härvid anordnas för banksläntan
vid ridbanans nordöstra hörn, så att något intrång å ridbaneområdet ej förorsakas.
Å sistnämnda ritning är gränsen för den vid denna utvidgning erforderliga delen av
parkområdet angiven med gul streckad linje. Såsom ersättning för det oundvikliga
inkräktande å parkområdet ävensom å vissa andra delar av Karlbergs Kungsgård, som
måste ske för den utvidgning av bangården, som dels föreslås till omedelbart ut¬
förande, dels förutsättes komma att äga rum c:a 5 år efter den första utvidgningen,
har styrelsen tänkt sig, att till krigsskolan skulle överlämnas förut omhandlade om¬
råde om 102,000 kvm. väster om Tomteboda bangård, varjämte styrelsen är villig
att å de i underdåniga skrivelsen den 8 april 1913 angivna villkor tillika upplåta
för militärövningar det område, varå statens järnvägars vattenreservoir är belägen.
Då de områden av Kungsgården, som sålunda skulle avstås, endast uppgå till en
sammanlagd areal av c:a 39,500 kvm., torde otvivelaktigt den erbjudna ersättningen
även ur jordvärdesynpunkt vara fullt tillfredsställande. I detta sammanhang vill
styrelsen beträffande den värdesättning av områdena vid Karlberg, som gjorts av
arméförvaltningen i dess underdåniga skrivelse den 1 mars 1913, framhålla, att den¬
samma måste anses alldeles för hög. Det är nämligen icke riktigt att, såsom armé¬
förvaltningen gjort, direkt jämföra värdet av inom fastställd stadsplan invid gata
belägen tomtmark med utom stadsgränsen belägen mark, även om avståndet mellan
de båda platserna icke är synnerligen stort. Däremot torde värdeskillnaden för när¬
belägna markområden utom stadsgränsen icke kunna vara avsevärd. Det av chefen
för krigsskolan gjorda påståendet, att det av statens järnvägar i utbyte erbjudna
området vore av mångdubbelt lägre värde än de Karlbergs kungsgård tillhöriga om¬
råden, som skulle överlåtas till statens järnvägar, saknar därför allt fog.
Beträffande de anmärkningar, som av chefen för krigsskolan framställts mot
det i ersättning erbjudna områdets värde ur övningssynpunkt, särskilt på grund av
dess form, vill styrelsen framhålla, att det icke synes böra möta någon svårighet att
för vinnande av ur övningssynpunkt lämpligare form å det område, varmed Karl-
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
51
bergs djurgård skulle komma att utökas, verkställa byte mellan den bortre (norra)
delen av det från statens järnvägar erhållna området och för ändamålet lämpligt be¬
lägen mark, tillhörande Västra skogen.
I anslutning till vad ovan anförts får järnvägsstyrelsen sålunda i underdånig¬
het hemställa
att de delar i areal omfattande c:a 39,500 kvm. av Karlbergs kungsgård, som
erfordras för genomförande av dels de i styrelsens underdåniga skrivelse den 13 no¬
vember 1912 föreslagna bangårdsomändringarna, dels den utvidgning av Tomteboda
bangård styrelsen förutsatt krävas inom närmaste tid därefter, måtte till statens
järnvägar överlåtas under villkor,
att vägförbindelse ordnas över den nya bangården vid Tomteboda mellan Karl¬
bergs djurgård och Solnaskogen,
att vid arbetenas utförande stödjemurar för bankslänter uppföras, så att intrång
å krigsskolans ridbana undvikes,
att statens järnvägar i ersättning överlåta ett omkring 102,000 kvm. stort om¬
råde av statens järnvägar tillhörig mark väster om Tomteboda bangård ävensom
upplåta för militärövningars utförande c:a 31,000 kvm. av det område, varå statens
järnvägars vattenreservoir är belägen, samt
att statens järnvägar bekosta på grund av bangårdsanläggningarna erforderliga
husflyttningar samt gottgörelser åt arrendatorer.
Med hänsyn till de uttalanden, som av arméförvaltningen gjorts beträffande
förflyttning av krigsskolan till annan plats inom en nära framtid, har det emellertid
synts styrelsen kunna ifrågasättas, huruvida nedläggandet av en så stor kostnad som
ovan angivna å 130,000 kronor för ordnande av vägförbindelse till Solnaskogen skulle
kunna ur statsverkets synpunkt anses fullt motiverat, då denna förbindelse vid så¬
dant förhållande måhända endast komme att tjäna det avsedda ändamålet under
några få år och den därefter icke alls komme att erfordras eller åtminstone bleve av
jämförelsevis ringa betydelse. Skulle därför Eders Kungl. Maj:t med tanke härpå
komma att bestämma, att ersättning för de genom järnvägsanläggningarna förlorade
övningsmöjligheterna för krigsskolan skall lämnas genom upplåtelse till krigsskolan
för övningsändamål av såväl det av styrelsen erbjudna, statens järnvägar tillhöriga
området som kronolägenheterna Ekelund och Västra skogen, får styrelsen i underdå¬
nighet hemställa, att de ersättningar från statens järnvägar, som härvid eventuellt
komme att utgå, måtte bestämmas med hänsyn till att sammanlagda beloppet av
desamma, inbegripet kostnad för iordningsställandet av områdena för övningsändamål,
icke komme att överstiga ovannämnda kostnadssumma, 130,000 kronor, för viaduktens
anordnande.
Beträffande den framdeles 20 å 25 år härefter förutsedda utvidgningen av Tom¬
teboda växlingsbangård ävensom framdragandet av godstågsspårförbindelse till Kungs¬
holmen har chefen för krigsskolan framhållit, att dessa anordningar komme att för¬
anleda stora olägenheter för krigsskolan. Godsspåret komme sålunda att sönderdela
Karlbergs djurgård i tvänne delar, var för sig otillräcklig för utförandet av den art
militärövningar, vartill djurgården hittills kunnat användas, och utvidgningen av
bangården skulle föranleda avsevärt inkräktande å parkområde och ridbana. Såsom
styrelsen ovan uttalat, synes frågan om ersättning till krigsskolan för dessa i fram¬
tiden befarade olägenheter icke nu böra göras till föremål för närmare utredning, och
torde detta så mycket mindre böra bliva fallet som krigsskolans förflyttning till annan
plats sannolikt verkställts vid tiden för ifrågavarande spåranorduingars utförande.
För bedömandet av frågan om en sådan förflyttning torde det dock bland annat vara
im
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
av vikt, att kännedom om de tilltänkta spåranordningarna föreligger. För att om
möjligt minska ovan angivna olägenheter för krigsskolan genom dessa framtida an¬
ordningar och därigenom möjliggöra, att desamma ej i mera avsevärd grad komma
att inverka å behovet av skolans förflyttning, har styrelsen låtit verkställa omarbet¬
ning av förslagen till såväl framtida utvidgning av Tomteboda växlingsbangård som
anordnandet av gods tågsspår till Kungsholmen.
Genom dessa omarbetade förslag, enligt vilka godstågsspåret till Kungsholmen
framdrages i helt ny sträckning, vinnes dels att någon ur övningssynpunkt olämplig
sönderdelning av Karlbergs djurgård icke uppkommer, dels att inkräktandet å park¬
område och ridbana väsentligen kunnat minskas, så att något nödtvång för den sist¬
nämnda banans förflyttning på grund av järnvägsanläggningarna icke torde komma
att föreligga. De områden av Karlbergs kungsgård, som efter nu omförmälda
ändring av framtidsplanerna skulle erfordras för järnvägsanläggningen, äro angivna
å närlagd planritning, och omfatta dessa områden sammanlagt eu areal av 17,100 kvm.
Då de genom dessa markområdens avstående till statens järnvägar uppkommande olägen¬
heterna ur övningssynpunkt endast torde vara att hänföra till den inträdande areal¬
minskningen, torde ersättning, då behovet härav blir aktuellt, kunna lämnas genom
upplåtande av lämplig, intill Karlbergs djurgård belägen del av lägenheterna Ekelund
och Västra skogen. Skulle däremot vid angivna tid nämnda lägenheter redan vara
avträdda till krigsskolan för militärövningars hållande, på sätt ovan alternativt före¬
slagits, torde någon ytterligare ersättning i nya områden icke böra ifrågakomma,
I detta sammanhang vill styrelsen framhålla, att den föreslagna ändrade sträck¬
ningen för godstågsspåret medför, att av det statens järnvägar tillhöriga, c:a 102,000
kvm. stora området, som föreslagits att lämnas i utbyte mot markområden tillhörande
Karlbergs kungsgård, bör för statens järnvägar bibehållas den del, som erfordras för
nyssnämnda spårs framdragande. Arealen av sistnämnda område uppgår till c:a
2,200 kvm., vadan sålunda det till krigsskolan överlåtna området skulle komma att
uppgå till c:a 100,000 kvm.
1 sin underdåniga skrivelse av den 24 oktober 1913 har domänstyrelsen fram¬
hållit, att det område närmast norr om kontorsbyggnaden vid Tomteboda, som enligt
vad ovan angivits skulle till statens järnvägar överlåtas, icke ingår, såsom chefen
för krigsskolan och arméförvaltningen synes förutsätta, i den del av Karlbergs kungs¬
gård, som numera står till krigsskolans fulla disposition, utan i Solnaskogen, vilken
står under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, och att därför full ersätt¬
ning bör lämnas av statens järnvägar till domänfonden för den mark, som genom
överlåtelsen skulle frångå fonden, eller för 9,825 kvm. Med anledning härav vill
järnvägsstyrelsen framhålla att, då det av styrelsen som ersättning för överlåtandet
till statens järnvägar av c:a 39,500 kvm. mark av Karlbergs kungsgård och Solna¬
skogen erbjudna, statens järnvägar tillhöriga området om c:a 102,000 kvm. även
avser ersättning för omhandlade områdes avstående, synes av sistnämnda område i
så fall c:a 25,000 kvm. böra överlämnas till domänstyrelsen under villkor, att det¬
samma på motsvarande sätt, som för närvarande gäller för Solnaskogen, upplåtes till
krigsskolan för militärövningar. Storleken av detta område, 25,000 kvm., har härvid
erhållits enligt den beräkningen, att det till Solnaskogen hörande området om 9,835
kvm., som avses överlåtet till statens järnvägar, bör ersättas domänstyrelsen med
så stor del av hela det i ersättning för upplåtelsen av mark från Karlbergs kungsgård
och Solnaskogen erbjudna området, 102,000 kvm., som förstnämnda område förhåller
sig till totala arealen av den till statens järnvägar överlåtna marken, 39,500 kvm.
53
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Domänstyrelsen har vidare i sin underdåniga skrivelse anfört, att, om krigssko- [18.]
lan erhölle rätt att använda Ekelund och Västra skogen för övningsändamål på ena¬
handa villkor som för Solnaskogens användande därtill nu gälla, synes skolans rätt
att för övningar använda Solnaskogen böra upphöra. Emellertid framgår av de av
chefen för krigsskolan avgivna yttrandena, att kravet å överlåtandet av lägenheterna
Västra skogen och Ekelund till krigsskolan framställts såsom uteslutande ersättning
för det intrång å Kungsgården, de föreslagna bangårdsomändringarna anses medföra,
och att dessa områden för den skull erfordrades som tillökning till nuvarande öv¬
ningsområden sedan dessa minskats med den för järnvägsanläggningarna behövliga
marken. Vid sådant förhållande är styrelsen icke i tillfälle att bedöma möjligheten
för genomförandet av det av domänstyrelsen framställda förslaget, ehuruväl, då lägen¬
heterna Ekelund och Västra skogen omfatta c:a 51 har, under det att Solnaskogen
endast omfattar c:a 43 har, det synes styrelsen antagligt, att förstnämnda områden
även borde kunna utgöra full ersättning för avståendet av nuvarande krigsskolan
tillhörande dispositionsrätt över Solnaskogen för militärövningar.
I utlåtande av den 22 december 1913 har sedermera chefen för Ut[åetfae“de;ö*T
krigsskolan — efter bemötande av domänstyrelsens uppfattning angå- kngs^koiåu
ende förfoganderätten över Solnaskogen — uttalat, att järn vägsstyr el- de[c;21d9e1c3em'
sens förslag icke ur krigsskolans synpunkt kunde anses i någon mån
rimligt, men att, om krigsskolan till sitt nuvarande övningsområde er¬
hölle lägenheterna Ekelund och Västra skogen förutom de ovannämnda
102,000 kvadratmeter statens järnvägar tillhörig mark, vore krigssko¬
lan oförhindrad att ur övningssynpunkt fortsätta sin verksamhet vid
Karlberg.
Slutligen har arméförvaltningen i utlåtande av den 27 december a^fgd,^eal[',
1913 — efter att jämväl hava ingått på bemötande av domänstyrelsens ningen den 27
uppfattning angående dispositionsrätten över Solnaskogen — yttrat dej9™ber
följande:
»För egen del anser sig arméförvaltningens civila departement icke böra för de
markområden, som skola frångå Karlbergs kungsgård med Solnaskogen, ifrågasätta
någon annan ersättning än den, som tillföres lantförsvaret därigenom, att järnvägs¬
styrelsen till krigsskolan överlåter det område å 102,000 kvadratmeter, som finnes i
handlingarna angivet, och att skolans övningsmöjligheter tillgodoses genom överlåtelse
till skolan av kronolägenheterna Ekelund och Ingenting med Västra skogen. Då
marken tillhör kronan och är för ett statsändamål oundgängligen nödvändig, anser
nämligen arméförvaltningens civila departement sig icke böra försvåra genomförandet
av detta ändamål genom uppställande av anspråk på särskild ersättning för mark¬
värdet, om endast de kostnader, som därav följa för lantförsvaret, bliva ersatta och
uppkommande olägenheter för skolans övningar undanröjda.
Chefen för krigsskolan har anfört, att, om förenämnda kronolägenheter Ekelund
och Ingenting med Västra skogen överlämnas till skolan, dess övningsmöjligheter
bliva tillgodosedda på sådant sätt, att någon förflyttning av skolan icke behöver
ifrågasättas i anledning av ett nådigt bifall till järnvägsstyrelsens framställning.
54
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[18.] Vid bedömandet av denna fråga torde böra beaktas, att en kommande ändring av
härordningen kan påkalla en utvidgning av skolan och att dess nuvarande övnings¬
område får anses vara det minsta möjliga.
Med hänsyn till vad chefen för krigsskolan i fråga om övningsområde för skolan
yttrat och under åberopande av vad departementet förut i ärendet anfört får departe¬
mentet i underdånighet såsom sin åsikt uttala,
att den till Karlbergs kungsgård med Solnaskogen hörande mark, som erfordras
för genomförande av järnvägsstyrelsens förslag, kostnadsfritt bör överlämnas till
Järnvägsstyrelsen:
att, på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit, till skolan bör i stället överlämnas ovan
omförmälda, statens järnvägar tillhöriga område å 102,000 kvadratmeter;
att till skolan likaledes skall överlämnas utan ersättning men med full disposi¬
tionsrätt kronolägenheterna Ekelund och Ingenting med Västra skogen;
samt att järnvägsstyrelsen skall bestrida alla härigenom uppkommande kost¬
nader för krigsskolan såsom för anordnande av det nya övningsområdet, husflytt¬
ningar och ändringsarbeten, ersättning för mistade inkvarteringslägenheter, flyttning
av »Folkparken», borttagande av stängsel, ersättning åt arrendatorer m. m., därvid
från lantförsvarets sida tillmötesgående bör visas för undvikande av kostnader i den
mån omständigheterna det tillåta.»
Vad beträffar uppgörelse med Stockholms stad rörande den staden
tillhöriga mark, som behöver tagas i anspråk för anordningarna vid
centralstationen och norra stationen, synes detta kunna ske i huvudsaklig
överensstämmelse med de villkor stadsfullmäktige ifrågasatt.
Frågan om upplåtande av mark från Karlbergs krigsskola har nu¬
mera kommit i ett delvis nytt läge, i ty att Kungl. Maj:t förut denna
dag på chefens för lantförsvarsdepartementet föredragning beslutat att
till riksdagen avlåta proposition om krigsskolans förflyttande från Karl¬
berg till plats å Järvafältet. I propositionen föreslås, att Karlbergs
kungsgård och den därunder lydande Solnaskogen jämte särskilt åt krigs¬
skolan upplåtet område till de delar, som enligt en blivande stadsplan
erfordras till gator, torg m. in., kostnadsfritt upplåtas av kronan samt
i övrigt försäljas i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer. Härvid har
dock undantag gjorts för de delar av kungsgården med underlydande,
som finnas böra överlåtas till statens järnvägar. Under förutsättning
att denna Kungl. Maj:ts framställning vinner riksdagens bifall, förfaller
således för tiden efter krigsskolans förflyttande frågan om den verkan,
upplåtandet av mark från kungsgården skulle medföra i avseende å
krigsskolan och dess övningar, varigenom återigen det föreliggande
spörsmålet i väsentlig grad förenklas.
Emellertid är det å ena sidan antagligt, att krigsskolans förflyttning
med hänsyn därtill, att erforderliga byggnader först måste uppföras å
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
55
Järvafältet, icke kan äga rum förrän om några år, allra helst som frå- [18.]
gan om nytt etablissemangs uppförande därstädes, enligt uttalande i
propositionen, dessförinnan bör underställas Kungl. Maj:ts och riksdagens
prövning. Å andra sidan är statens järnvägars behov av markupplåtelsen
ganska trängande och torde svårligen kunna uppskjutas, tills krigsskolans
förflyttning verkligen kommer till stånd. För den interimistiska tid av
några år, som kan förflyta innan detta sker, torde det emellertid knappast
kunna anses lämpligt att beträffande krigsskolan vidtaga så pass genom¬
gripande anordningar, som vid avlåtandet av förra statsverkspropositio-
nen av dåvarande departementschefen ifrågasattes såsom en eventuell
lösning av frågan. Han anförde i detta avseende:
»Det markområde, som skulle erhållas från Karlbergs krigsskola,
torde visserligen i och för sig icke vara av någon avsevärd betydelse
för krigsskolan och dess övningar. Däremot snille järnvägsstyrelsens
förslag innebära den verkliga olägenhet för krigsskolan, att tillträdet till
den för övningar behövliga, av krigsskolan disponerade, öster om järn¬
vägsspåren belägna Solnaskogen bleve, med borttagande av nu befintlig
övergång över järnvägen, avsevärt svårtillgängligare. Visserligen skulle
detta kunna till väsentlig del avhjälpas genom anläggande av en ny
överfart, som dock skulle betinga en kostnad av omkring 130,000 kronor.
Bättre syntes således vara att bereda krigsskolan ersättning medelst
upplåtande av annan mark till övningsfält. Sådan finnes också i ome¬
delbart samband med Karlberg väster om parken å kronolägenheterna
Ekelund och Västra skogen, varjämte även statens järnvägar har mark
väster om Tomteboda bangård att avstå. En sådan anordning är också
tillstyrkt av chefen för skolan samt arméförvaltningens civila departe¬
ment; och har ej heller domänstyrelsen något att erinra mot densamma.»
Det utbyte av mark till övningsfält, som här ifrågasattes och vars
genomförande, såsom framgår av myndigheternas här ovan återgivna
skriftväxling i ämnet, skulle kunna föranleda uppkomsten av tvistiga
ersättningsfrågor och även i övrigt medföra ganska vittgående konse¬
kvenser, torde väl knappast behöva ske, åtminstone ej i samma utsträck¬
ning, för en jämförelsevis kort övergångstid. Huru man under denna
tid bäst skall tillgodose krigsskolans behov av övningsfält utan allt för
stora ingrepp i de bestående förhållandena, torde kunna överlämnas åt
Kungl. Maj:t att ordna. Skulle därvid uppkomma ersättnings- eller
andra frågor av beskaffenhet att böra hänskjutas till riksdagens pröv¬
ning, lärer framställning i sådant avseende framdeles böra ske.
På grund av vad sålunda anförts och under åberopande i övrigt av
innehållet i punkt 22 i motsvarande del av statsverkspropositionen den
56
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[18.]
[19.]
Avsättning
till fortsät¬
tande av in¬
landsbanan
in. in.
14 januari 1914 får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riks¬
dagen
att för utförandet av vissa förändringar av spar¬
systemet vid centralstationen i Stockholm jämte därmed
sammanhängande arbeten bevilja ett anslag av 5,480,000
kronor samt därav på extra stat för år 1915 anvisa
2,480,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
redan under år 1914 av tillgängliga medel utanordna
2,000,000 kronor;
att medgiva, att de å den statsverkspropositionen den
14 januari 1914 bifogade karta (bil. 7) med högröd
färg utmärkta områden dels av kronolägenheten Tomte¬
boda, dels ock av Karlbergs kungsgård och den där¬
under lydande s. k. Solnaskogen må överlåtas å sta¬
tens järnvägar; samt
att medgiva, att den ersättning, som i anledning-
av omförmälda områdens överlåtelse å statens järnvägar
kan finnas böra utgå, må, i den mån det nu beviljade
anslaget ej därtill lämnar tillgång och därest icke enligt
förut angivna grunder särskild framställning till riks¬
dagen bör ske, förskjutas av statsmedel.
Fond föi- fortsättande av inlandsbanan och andra järnvägsanläggningar
i övre Norrland.
Vid 1911 års riksdag framlades, i sammanhang med äskande av
anslag till anläggning av den del av inlandsbanan, som sträcker sig
mellan Ströms vattudal och Ångermanälven (Volgsjön), en plan för
järnvägsbyggnader i övre Norrland under åren 1912—1922.
Enligt denna plan skulle järnvägen Ströms vattudal—Ångerman¬
älven, varför beräknades eu kostnad av 9,050,000 kronor, byggas under
åren 1912—1916. Fortsättningen av inlandsbanan från Ångermanälven
till Porjus beräknades approximativt draga en kostnad av 24,580,000 kronor,
och skulle denna del av banan enligt planen fullbordas under åren
1916—1922.
I planen ingick även byggande av en tvärbana mellan lämplig
punkt å norra stambanan och inlandsbanan för en beräknad anlägg¬
ningskostnad av 11,650,000 kronor.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 57
Arbetet med statsbanan Ströms vattudal—Ångermanälven har något
fördröjts av den anledning, att anslag av budgetsskäl icke kunnat beviljas
i den utsträckning, som ursprungligen avsetts. Dock torde kunna antagas,
att banan blir färdig senast år 1917.
Då riksdagen år 1911 fattade beslut om anläggning av nyssnämnda
statsbana, tog riksdagen icke någon principiell ståndpunkt till frågan
om järnvägens fortsättande till Porjus.
Enligt min uppfattning får emellertid tanken på fullbordandet av
inlandsbanan icke övergivas.
Den stora betydelse, som måste tillmätas inlandsbanan för Norrlands
försvar och kultur, är redan i tidigare förebrakta utredningar och pro¬
positioner till riksdagen på det kraftigaste framhållen. Vad banans
betydelse ur försvarssynpunkt vidkommer, tillåter jag mig här erinra,
att chefen för generalstaben i ett den 27 februari 1904 avgivet utlåtande
betecknat såsom en angelägenhet av den allra största vikt, att eu järnväg
så snart som möjligt kommer till stånd från Sveg över Ströms vattudal
till den övre tvärbanan genom Norrland. Givetvis vore försvaret av
det övre Norrland ringa betjänt av banan, om densamma skulle norrut
avbrytas vid Ångermanälven, varifrån man räknar omkring 460 kilo¬
meter till statsbanan Luleå—Riksgränsen. Hela försvarsidén med inlands¬
banan, nämligen att densamma skall komma att utgöra eu andra upp¬
marschlinje med tryggat läge till de rika norrbottniska gruvfälten och
fästningen Boden, kräver oavvisligen en fortsättning av banan norrut
från Volgsjön, och en sådan fortsättning ingår därför som en viktig
länk i rikets allmänna försvarssystem.
För Norrlands kulturutveckling är banans angivna fortsättning även¬
ledes i synnerlig grad påfordrad. De socknar, som utfylla den stora
landytan mellan Ångermanälven och norra tvärbanan och som ur be¬
folknings- och näringssynpunkt kunna antagas helt eller delvis komma
att mera verksamt beröras av inlandsbanan i dess ifrågavarande sträck¬
ning, äro Vilhelmina, Stensele, Tärna, Sorsele, Arjeplog, Arvidsjaur och
Jokkmokk samt i någon mån även Lycksele, Malå och Gällivare. Med
uteslutande av de tre sistnämnda socknarna, som näppeligen kunna med
banans tilltänkta sträckning hänföras till dess egentliga trafikområde,
upptaga de återstående sju socknarna en sammanlagd areal av icke
mindre än 65,096 kvadratkilometer, varav emellertid bortåt 5,250 kvadrat¬
kilometer utgöra vatten, stora långsträckta fjällsjöar och deras tillflöden.
Det rör sig om ett område ungefär lika stort som Öster- och Väster¬
götland, Halland och Småland tillsammanslagna. Detta vidsträckta om¬
rådes mest avsevärda naturtillgångar utgöra de furu- och granskogar,
som utbreda sig från Kölens fjällstup österut. De bästa och vidsträck-
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 8
[19.]
58
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[19.] tåste skogsbestånden tillhöra staten, och det är satt utom allt tvivel,
att denna statsegendom skulle ansenligen tillökas i värde, om förbättrade
kommunikationer möjliggjorde ett rationellare skogsbruk än hittills. Den
värdefullaste delen av skogen utflottas visserligen nu — och så kommer
antagligen fortfarande att ske även efter järnvägens tillkomst — på de
ypperliga flottleder, som från fjällsjöarna leda ned till Bottniska havets
kust. Men mycket virke — toppar, grenar, stubbar o. dyl. — blir dock, så¬
som det nu är ställt, kvar på avverkningsplatsen. Detta virke skulle efter
järnvägens framdragande kunna med fördel tillgodogöras företrädesvis
genom kolning och tjärbränning. Den svenska järnhanteringen behöver
i stort sett så mycket träkol den kan få, och järnvägsstatistiken utvisar,
att träkol för närvarande fraktas järnvägsledes från det översta Norrland
ned till bergslagen. Genom milkolning och tjärbränning skulle öppna
sig välbehövliga förvärvskällor för den glesa och i ekonomiskt hänseende
mycket svaga befolkningen uti ifrågavarande bygder, på samma gång
som det tillskott i träkolsproduktionen inom riket, som banan skulle
skapa, otvivelaktigt skulle utöva en välgörande inverkan på vår inhemska
järnhantering. Genom järnvägens tillkomst är det att hoppas, att även
jordbruket i dessa avlägsna bygder skulle i någon mån kunna upphjälpas.
För närvarande äro blott omkring 60 kvadratkilometer d. v. s. endast
0,1 % av hela landarealen uppodlade. Vid de stora fjällsjöarnas strän¬
der och i floddalarna finnes odlingsjord av betydande utsträckning och
särskilt i Vilhelmina kring de övre delarne av Malgomajsjön, i Tärna
och å ömse sidor om Stor-Uman finnas ansenliga kalkförekomster. Om
ock det hårda klimatet och den stora höjden över havet lägga hinder
för ett lönande åkerbruk i egentlig mening, torde dock boskapssköt¬
seln, som redan nu, stödd som den är av riklig tillgång på naturliga
ängar och frodiga fjällbeten, kunna förväntas bliva kraftigt underhjälpt
genom de förbättrade avsättningsmöjligheter för ladugårasprodukter och
de underlättade tillförselmöjligheter för jordförbättringsmedel och jord¬
bruksredskap, som järnvägen erbjuder. Aven de näringskällor, som be¬
folkningen för närvarande äger i jakt och fiske, skulle naturligen genom
järnvägen vinna ett större avsättningsområde, och antagligen skulle just
sistnämnda näringskällor i förening med den flerstädes storslagna na¬
turen draga en avsevärd turistström till dessa hittills undangömda och
otillgängliga bygder. Att särskilt beakta är, att invånarna skulle genom
järnvägen beredas lättare tillgång till säd, potatis, salt och andra nöd¬
vändiga livsförnödenheter. Det är från Stensele kyrkoby 165, från Sor-
sele 174 och från Arjeplogs 156 kilometer till närmaste stationer å den
stora längdbanan genom Norrland. Ingen, som tagit kännedom om
dessa störa väglängder och tillika vet, att man inom lappmarkerna
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 59
beräknar landsvägsfrakten till 4 kronor per ton och nymil, torde vilja
bestrida, att ett skriande behov av förbättrade kommunikationer före¬
finnes för området i fråga. Man behöver blott besinna, att landsvägs¬
frakten för en ton havre, motsvarande omkring 20 hektoliter eller 12
tunnor och 4 kappar, enligt förestående uppgifter bör mellan exempel¬
vis Stensele och Hällnäs draga en kostnad av omkring 66 kronor per
ton eller närmare 5 kronor 60 öre per tunna för att inse, huru ona¬
turligt dyra livsförnödenheterna måste ställa sig inom orterna ifråga.
De svåra existensvillkoren hava under senare år tagit sig uttryck
i en växande utflyttning och en alltmer tryckande fattigvård. Detta till
trots uppvisa emellertid samtliga socknarna en ganska ansenlig tillväxt
i invånarnas antal under senare år, såsom följande ur den officiella be-
folkningsstatistiken hämtade siffror utvisa:
År
1900 1912
............. 6,578 7,596
.............. 2,929 3,705
.............. 1,190 1,537
.............. 2,933 3,561
.............. 5,220 6,476
............. 2,325 2,926
............. 4,372 6,123
Summa 25,547 31,924
Den folkökning, som den tilltagande emigrationen till trots sålunda
ägt rum, talar onekligen gott för befolkningens livskraft och förmåga
att draga sig fram med små hjälpmedel.
De skäl, som ovan anförts, torde tillräckligt motivera färdigbyggan¬
det av inlandsbanan i hela dess planerade sträckning. Men från allt
flera håll framhålles, såsom en nödvändighet för Norrlands allmänna
kultivering att åstadkomma icke blott en inlandsbana utan ock att
medelst bibanor förena den redan trafikerade stora kustbanan med in¬
landsbanan. Genom sådana bibanor sättes det förut omhandlade lapp-
marksområdet i genaste förbindelse med hamnar och större handelsplat¬
ser, på samma gång som folket på mellanbältet mellan de båda stora
längdbanorna genom sådana bibanor får sitt behov av förbättrade kom¬
munikationer tillgodosett. Befolkningen å nämnda mellanbälte är huvud¬
sakligen sammanträngd i älvdalarna, där den odlade jorden är att finna.
Mellan älvdalarna har bosättning visserligen även ägt rum, men till stor
del upptages detta område av öde skogar, myrar och berg. Ålvarna
äro till följd av täta forsar och fall ej i större utsträckning segelbara,
Vilhelmina ....
Stensele .........,
Tärna .............
Sorsele..............
Arvidsjaur.......
Arjeplog..........
Jokkmokk.......
[19.]
60
Utgifter för knpit»lökning: bil. 1.
fl 9.] och det är därför naturligt, att folket i floddalarna känner sig avstängt
från all livligare förbindelse med yttervärlden. Huru inånga bibanor,
som under en överskådlig framtid kunna visa sig vara av behovet på¬
kallade och i vilken utsträckning staten bör övertaga deras byggande,
har ännu icke varit föremål för slutlig utredning. En sådan bibana
torde emellertid under alla förhållanden så fort sig göra låter höra an¬
läggas av staten.
Jag tillåter mig här erinra, att inlandsbanan under alla förhållan¬
den kommer, åtminstone till alldeles övervägande del, att framgå nedan¬
för odlingsgränsen, där nomadlapparna endast under vintermånaderna äga
att uppehålla sig med sina renar. Något egentligt intrång på lapparnas
betesmarker torde fortsättningen av inlandsbanan således icke komma
att vålla.
Det järnvägssystem, som torde böra framställas såsom eftersträvans¬
värt för Norrlands fullständiga kultivering, äger sina hörnstenar i de
båda i stort sett parallella längdbanorna, den ena löpande längs kusten,
den andra, inlandsbanan, längs de stora fjällsjöarnas östspetsar. Från
kustbanan utgå redan grenbanor ned till de vid Bottenhavets kust be¬
lägna stadssamhällena och mellan de båda längdbanorna böra förenings-
banor framdragas företrädesvis i floddalarna, vilka föreningsbanor vid
fjällsjöarna anknyta sig till ångbåtsleder, de där underhålla trafik långt
upp mot rikets fjällgräns i väster.
Med ett på antytt sätt anordnat järnvägssystem såsom ett, om ock
avlägset framtidsmål i förening med de båda redan befintliga mellanriks-
banorna, som genombryta Kölens fjällrygg och utmynna vid alltid isfria
hamnar vid Atlantiska oceanen, torde Norrland med sina oerhörda natur¬
tillgångar i skogar, malmberg och vattenfall, mänskligt att döma, kunna
motse en storartad materiell utveckling.
Redan den 28 sistlidne mars var jag i tillfälle att inför Kungl.
Maj:t anmäla, vilka åtgärder enligt min mening borde vidtagas för att
påskynda utredningarna angående inlandsbanans fortsättning och där¬
med sammanhängande spörsmål. Jag anförde därvid, bland annat, föl¬
jande:
»Om problemet i dess helhet skall kunna föreligga vid 1915 års
riksdag, torde emellertid vara angeläget att redan nu företaga vissa
förberedande åtgärder. Såsom förut angivits voro de i 1911 års plan
upptagna kostnadsberäkningarna för sträckan mellan Angermanälven och
Porjus allenast approximativa. Det torde därför vara nödvändigt att,
innan definitiva förslag för byggande av nya delar av sistnämnda sträcka
framläggas, kostnadsförslagen bliva reviderade. Därvid bör givetvis
hänsyn tagas till de erfarenheter beträffande byggnadsarbetenas verk-
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. Öl
ställande, som vunnits efter år 1911, samt till de ändringar i konjunk¬
turerna på arbetsmarknaden, vilka under tiden ägt rum. I 1911 års
plan för inlandsbanan förutsattes också, att man skulle kunna nedbringa
kostnaderna därigenom, att trafikeringen på den blivande järnvägen ordna¬
des på enklare sätt än å statsjärnvägarna i allmänhet. Denna synpunkt
bör man även nu taga i betraktande. Banans typ och tekniska ut¬
rustning och alltså jämväl dess anläggningskostnad torde emellertid
bliva beroende på, huru den för banan avsedda enklare formen för dess
trafikerande kan komma att te sig. På grund därav synes frågan om
ordnandet av nämnda trafik böra göras till föremål för närmare utred¬
ning och i sammanhang härmed tagas under övervägande, vilka for¬
dringar böra uppställas på banans tracé, brobyggnader m. in., med
hänsyn såväl till önskvärdheten av kostnadernas begränsning som
den förväntade trafiken å banan. Givetvis bör härvid nödig upp¬
märksamhet ägnas åt inlandsbanans betydelse för militära transporter.
Det torde jämväl vara angeläget att slutligen utreda, vilka alter¬
nativa sträckningar för vissa delar av inlandsbanan, som böra föredra¬
gas. Detta gäller särskilt dels banans fortsättning närmast norr om
Volgsjön, dels sträckningen förbi Kasker eller Avaviken. Beträffande
banans fortsättning närmast Volgsjön bör särskilt utredas, på vilket
sätt järnvägsförbindelse lämpligast kan åstadkommas med Malgomaj-
sjön, vars sjöområde till följd av de omkringliggande trakternas bör¬
dighet anses kunna bliva en viktig trafikled i kombination med inlands¬
banan.
I förut omnämnda byggnadsplan upptogs, såsom nämnt, jämväl
anläggande av en tvärbana mellan lämplig punkt å norra stambanan
och inlandsbanan.
Med Eders Kungl. Maj:ts medgivande har också järnvägsstyrelsen
undersökt dels definitivt en sträckning Hällnäs—Lycksele, dels endast
okulärt olika linjer mellan Lycksele och Vilhelmina. Men därjämte före¬
ligger ett flertal framställningar om byggande av andra tvärbanor, vilka
samtliga remitterats till järnvägsstyrelsen för utlåtande.
Rörande dessa tvärbanor synes lämpligen böra verkställas en eko¬
nomisk utredning för att bilda underlag vid ett avgörande, vilken eller
vilka av de olika tvärbanesträckningarna, som med hänsyn till nyttan
för de orter, som närmast beröras, jämförd med nyttan för landet i öv¬
rigt, äro att föredraga framför andra ifrågasatta tvärbanor. Därvid bör
även tagas under omprövning, huruvida i den nu ifrågasatta planen mer
än en tvärbana lämpligen bör upptagas såsom avsedd att anläggas ge¬
nom statens försorg.
[19.]
62 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
De av mig sålunda ifrågasatta utredningarna böra givetvis utföras
av järnvägsstyrelsen. Styrelsen bör därvid tillika angiva sammanlagda
byggnadstiden för hela banan samt under vilka år olika bandelar anses
böra fullbordas och successivt öppnas för trafik. En förutsättning bör
vara, att så stort byggnadsanslag användes årligen, att arbetena kunna
bedrivas på ett i bvggnadshänseende ekonomiskt sätt, raskt, men utan
dyrbart forcerande. Byggnadsplanen, som alltså bör förslagsvis angiva
de enligt de olika alternativen erforderliga årliga anslagen, bör upprättas
under förutsättning vidare,
a) att arbetena bedrivas å inlandsbanan endast söderifrån och att
därvid: 1) staten icke samtidigt bygger tvärbana, 2) staten samtidigt
bygger tvärbana, samt
b) att arbetena å inlandsbanan bedrivas såväl söderifrån som norr¬
ifrån, med enahanda alternativ i t vårhane frågan. )>
I enlighet med min hemställan har också Ivungl. Maj:t uppdragit
åt järnvägsstyrelsen att verkställa de av mig sålunda ifrågasatta utred¬
ningarna rörande fortsättningen av inlandsbanan jämte anläggning av
tvärbanor mellan norra stambanan och inlandsbanan.
Min närmaste företrädare i ämbetet har också haft öppen blick för
betydelsen av de kommunikationsspörsmål, jag bär behandlat. Vid före¬
dragning den 14 januari 1914 av utgifterna för kapitalökning betecknade
han sålunda genomförandet av 1911 års plan för järnvägsbyggnader i
övre Norrland, med större eller mindre modifikationer, såsom en nödvän¬
dighet. För att kunna fullfölja nu ifrågavarande järnvägsbyggnader ansåg
han oavvisligt, att andra statsmedel än lånemedel i avsevärd utsträck¬
ning härtill användes, varför han ansåg påkallat, att man redan började
avsätta medel till ifrågavarande betydande statsutgift. I enlighet med
hans hemställan föreslog också Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen
riksdagen att för år 1915 avsätta ett belopp av 2,500,000 kronor till
fortsättande, enligt framtida beslut av riksdagen, av inlandsbanan norr
om Ångermanälven och andra järnvägsanläggningar i övre Norrland.
Förslaget härom hann emellertid ej behandlas, innan riksdagen
upplöstes.
Jag delar uppfattningen om angelägenheten att redan nu avsätta
medel för ifrågavarande ändamål. Med hänsyn till de betydande kost¬
nader, som dessa järnvägsbyggnader komma att draga, synes emellertid
högeligen önskvärt, om ett större belopp, än som i januaripropositionen
avsetts, nu kunde tagas i anspråk för ändamålet.
Chefen för finansdepartementet har förut denna dag, enligt vad
jag inhämtat, beträffande beräkningen av statsverkets tillgångar i ut¬
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
63
talande till statsrådsprotokollet fäst uppmärksamheten därvid, att stats¬
verkets kassafond numera vuxit så avsevärt, att densamma torde
hava icke obetydligt överskridit vad som även vid försiktig beräkning
synes vara oundgängligen nödvändigt för dess huvuduppgifter.
Redan vid framläggandet av statsverkspropositionen i januari 1914
antogs, att kassafonden vid 1913 års utgång uppgick till över 50
miljoner kronor, sannolikt till omkring 55 miljoner.
Sedermera hava dels de kassarapporter, som ingå till kommitterade
för granskning av statens bokföring m. m., dels ock de olika medels-
förvaltande ämbetsverkens och myndig!)eternas räkenskaper för år 1913
uppvisat, att kassafonden, som vid 1912 års utgång ägde en behållning
av 42,652,863 kronor 99 öre, vid slutet av år 1913 snarare över- än
understigit 65 miljoner kronor.
Då fonden nått eu sådan storlek, har chefen för finansdeparte¬
mentet ansett, att hänsynen till dess uppgift att tillhandahålla förlag
icke längre behöver lägga hinder i vägen för användande av någon
del av dess kapital för annat ändamål och att ej heller hänsynen
till fondens andra huvuduppgift — den att utgöra en regulator för
säkerställande av kommande statsregleringar —- numera med hänsyn till
fondens storlek kunde betraktas som ett hinder för särskild disposition
av en del av dess kapital.
I anslutning till den mening, som sålunda kommit till uttryck i nu
återgivna uttalande av chefen för finansdepartementet, har fråga väckts
att ur kassafonden uttaga visst belopp för att avsättas till en sär¬
skild fond att användas till fortsättande av inlandsbanan och andra järn¬
vägsanläggningar i övre Norrland. Statskontoret har i infordrat yttrande
uttalat den åsikten, att hänsynen till kassafondens uppgift att tillhanda¬
hålla förlag icke behöver lägga hinder i vägen för den ifrågasatta av¬
sättningen och att ej heller eljest ur principiell synpunkt något avgö¬
rande hinder torde finnas att på föreslaget sätt taga i anspråk en del
av det i kassafonden samlade statskapitalet under förutsättning, att så
äger rum blott undantagsvis och att därvid ej lämnas ur sikte den
eventualiteten att, därest genom en sedermera uppkommande brist i
någon statsreglering kassafondens kapital bliver alltför starkt medtaget,
åtgärder för fondens återställande till erforderligt belopp måste vidtagas.
Det torde så mycket mindre kunna göras befogad invändning mot
att en del av kassafonden användes för nu ifrågavarande ändamål, som
inlandsbanan även med den ringa avkastning, den autages komma att
lämna, torde få anses såsom ett produktivt företag. Jag vill i sådant
64
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[19.] avseende framhålla, att, även om järnvägen under en lång tid framåt
icke kommer att förränta det däri nedlagda kapitalet, den i allt fall
lärer bliva en hävstång för att även ekonomiskt höja stora delar av
vårt land. Den kommer sålunda att tjäna ett produktivt syfte. De
indirekta fördelar, som tillskyndas staten genom att möjliggöra bättre
utnyttjande av statsskogarna och skapande av produktiva företag i
dessa trakter, böra också i detta sammanhang komma i betraktande.
På nu anförda grunder anser jag lika med chefen för finans¬
departementet lämpligt, att ur statsverkets kassafond uttages ett belopp
av 2,500,000 kronor för att avsättas till en särskild fond att användas
till fortsättande, enligt framtida beslut av riksdagen, av inlandsbanan
norr om Ångermanälven och andra järnvägsanläggningar i övre Norr¬
land. Därtill kommer det i förra statsverkspropositionen i förevarande
avseende föreslagna beloppet, likaledes 2,500,000 kronor, så att fondens
hela belopp skulle komma att utgöra 5 miljoner kronor.
Förvaltningen av denna fond torde, på sätt statskontoret i sitt
yttrande föreslagit, böra uppdragas åt statskontoret och torde därvid
böra förordnas, att fonden tillhöriga medel, i den mån de ej behöva
anlitas för utbetalningar från fonden, skola förräntas särskilt för sig,
varvid skola lända till efterrättelse de i nådiga brevet den 31 augusti
1877, angående förvaltning av de under statskontorets vård ställda fonders
och kassors medel, givna föreskrifter, dock att, därest sådant skulle
finnas vara för fonden fördelaktigt, densamma tillhörande medel må kunna
i avbidan på annan placering insättas i bankinrättning med av Kungl.
Maj:t fastställd bolagsordning.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att för år 1915 ett belopp av 5,000,000 kronor
avsättes till en särskild fond att användas till fortsät¬
tande, enligt framtida beslut av riksdagen, av inlands¬
banan norr om Angermanälven (Volgsjön) och till andra
järnvägsanläggningar i övre Norrland, vilken fond
ställes under statskontorets förvaltning.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
65
Statens vattenfallsverk.
Trollhätte kanalverk.
I likhet med vad under punkt 24 i motsvarande del av statsverks¬
propositionen den 14 januari 1914 föreslagits, får jag med åberopande
av den utav föredragande departementschefen då anförda motivering hem¬
ställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att av det för anläggning av ny farled mellan
Vänersborg och Göteborg av riksdagen beviljade an¬
slaget å 22,800,000 kronor för år 1915 anvisa ett be¬
lopp av 3,000,000 kronor.
Trollhätte kraftverk.
I skrivelse den 28 februari 1914 har vattenfallsstyrelsen gjort
framställning om anslag för påbörjande av en tredje utbyggnad av
den till Trollhätte kraftverk hörande kraftstationen vid Trollhättan
samt därvid anfört följande.
»Såsom av de årligen till Kungl. Maj:t inlämnade berättelserna över vatten¬
fallsstyrelsens verksamhet framgår, har utvidgning av Trollhätte kraftverk suc¬
cessivt fortgått och blir kraftstationen under innevarande år fullt utbyggd i en¬
lighet med den plan, som den 17 oktober 1907 framlades och som utgör grund
för Kungl. Maj:ts och riksdagens sist fattade beslut i denna fråga.
Samtidigt med den successiva utbyggnaden har försäljningen av elektrisk
energi fortskridit ävensom redan anslutna kraftabonnenter ökat sin förbrukning
av kraft. Stationens belastning har därigenom stigit i så raskt tempo, att, om
stegringen fortsätter på det sätt, som synes sannolikt, man redan under närma¬
ste framtiden måste vidtaga erforderliga åtgärder för att kunna möta ökningen i
energibehovet.
Innan vattenfallsstyrelsen går att avgiva förslag till sådana åtgärder, torde
böra lämnas en kort redogörelse beträffande den nuvarande belastningen av kraft¬
stationen samt den ökning, som kan förväntas under de närmaste åren.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 9
[20.]
[21.]
Angående
anslag till
påbörjande av
en tredje ut¬
byggnad av
Trollhätte
kraftstation.
Vattenfalls¬
styrelsens
framställning.
66
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[21.]
Hittillsvarande belastning å kraftstationen belyses av bifogad grafisk tablå,
å vilken den under varje vecka alltsedan kraftverkets igångsättning inträffade
maximibelastningen är angiven. Den största Hittills observerade maximibelastnin-
gen inträffade den 23 januari 1914 kl. 5 o. m. samt uppgick till 35,100 kw. och
hade följande sammansättning:
Belastning å Skaralinjen........................................................................... 700 kw
» » Göteborgslinjen .................................................................. 11,600 »
* » linjen till fördelningsstationen vid Stallbacka industri¬
område .......................................................................... 9,000 »
» » linjerna till Trollhättans elektrothermiska aktiebolags
äldre och nyare anläggning inom Stallbacka indu¬
striområde .................................................................... 7,600 »
» » linjen till Stridsberg & Biörck m. fl............................... 684 »
» » linjen till omformarestationen .......................................... 2,024 »
» i oljeslageriet......................................................................... 32 »
» å isgrindtransformatorer......................................................... 2,660 »
Förluster i transformatorer ....................................................... 300 »
Differens mellan generator- och linjemätarna beroende på utjämning
under tiden mellan avläsningarna, felläsning, missvisning m. m. 500 »
35,100 kw.
Då enligt gällande kontrakt sammanlagt 13,242 kw. skola levereras till
Trollhättans elektrothermiska aktiebolag, men enligt ovanstående endast 7,600
uttagits vid sagda tidpunkt, kan en stegring i belastningen av minst 5,642 kw.
när som helst väntas. För firman Stridsberg & Biörck samt för Jonsereds fa¬
brikers aktiebolag måste vidare enligt träffade aftal 830 kw. reserveras.
På grund härav kan enligt gällande avtal, till följd av vilka energileverans
redan börjat tillhandahållas, en ökning i maximibelastningen av 6,470 kw. vara
att förvänta.
Med Yargöns aktiebolag och aktiebolaget Trollhättans elektriska masugn
äro nya avtal undertecknade angående levarans av 4,416 kw. Dessutom skola
enligt redan träffade avtal till en del mindre abonnenter inom Skara- och
Göteborgsdistrikten något över 100 kw. levereras redan innevarande år. På
grund av träffade avtal, enligt vilka energileverans inom den närmaste tiden
skall igångsättas, måste följaktligen förutses en belastningsökning av 4,520 kw.
Inom den närmaste tiden kan dessutom med säkerhet påräknas underteck¬
nandet av nya avtal om sammanlagt 500 kw.
Enligt ingångna avtal finnes eu del icke utnyttjade optioner, som med tiden
kunna tagas i anspråk. Dessa äro följande:
Trollhättans pappersbruk ................................................... 405 kw.
Statens järnvägar för lokaltrafik Göteborg—Alingsås 1,200 »
Städers och enskilda distributionsföretags optioner......... 10,445 »
Av dessa kunna de båda första uttagas ett år efter tillsägelse och
torde sannolikt komma att tagas i anspråk senast år 1918. Städernas och de en¬
skilda distributionsföretagens optioner gälla viss ökning per år utan särskild
överenskommelse, och måste man räkna med att de för tiden t. o. m. år 1918
kunna utnyttjas i enlighet med följande tablå:
67
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
År 1914.......................................... 675 kw.
» 1915........................................ 875 »
» 1916......................................... 825 »
* 1917......................................... 755 »
» 1918 ......................................... 725 »
Utöver den ökning i effektuttagningen, som består i utnyttjande av dessa
optioner, måste även hänsyn tagas till den naturliga stegringen i kraftförbruk¬
ning dels hos övriga redan anslutna abonnenter, dels hos nya kraftförbrukare
inom distributionsområdet, dels slutligen för energileveransens utsträckning till nya
trakter. För sådant ändamål bör för år ett ökat kraftbehov av c:a 1,000 kw. beräknas.
Vidare bör kraft finnas tillgänglig för nytillkommande elektrotermisk indu¬
stri eller utvidgning av redan ansluten sådan.
Under den tid kraftverket varit i gång hava leveranser av elektrisk energi
för elektrotermisk industri upptagits i nedanstående omfattning:
År 1910 till Vargöns aktiebolag.................................................. den **, j 2208 kw.
» » » Trollhättans elektrothermiska aktiebolag, lista
kontraktet............................................................ * Vn 5172 »
» » » Järnkontorets försöksverk ....................................... 8 15n 2208 »
» 1912 » Vargöns aktiebolag ................................................... » 18/s 2208 »
» » » Trollhättans elektrothermiska aktiebolag, 2: dra
kontraktet........................................................ 8 s,/i2 8070 »
» 1913 » A. B. Ferrolegeringar............................................... » 16/5 1100 »
Dessutom komma under loppet av år 1914 följande energi¬
leveranser att igångsättas:
till Vargöns aktiebolag................................................................................. 2,208 kw.
samt antagligen
till aktiebolaget Trollhättans elektriska masugn ................................. 2,208 »
eller totalt under loppet av fem år 25,382 kw.
tydande på, att en årlig ökning i leveransen av elektrisk energi för elektrome-
tallurgiska ändamål av c:a 5,000 kw. kan påräknas till acceptabla pris.
Av den i det föregående specificerade maximibelastningen härrörde om¬
kring 16,600 kilowatt från den elektrotermiska industrien och ett något mindre
kraftbelopp från all övrig avsättning. Då förbrukningen för icke elektrotermiska
ändamål inom distributionsområdet icke växer med mer än ett par tusen kilo¬
watt per år, är det tydligen för verkets ekonomi av vikt att avsätta kraft även
på annat sätt. I detta syfte utarbetades på sin tid ett förslag att överföra kraft
till Köpenhamn, vars realiserande dock stötte på motstånd, varför nu någon
annan väg än kraftförsäljning till elektrotermiska industrier knappast förefinnes
att stegra verkets räntabilitet utöver den, som så att säga automatiskt inträder.
På grund av vad sålunda anförts, måste vid ingången av år 1915 kraftver¬
ket vara i stånd att tillgodose nedanangivna kraftbehov:
Den 23 jan. 1914 förefintlig maximibelastning ....................................... 35,100 kw.
Kontraherad men ej då uttagen effekt..................................................... 6,470 »
För framtiden kontraherad men ej levererad effekt ............................. 4,520 »
Optioner.................................................................................................... 1,550 »
Sannolik ökning i enlighet med pågående förhandlingar .................... 500 »
Naturlig ökning i övrigt............................................................. 1,000 >
eller totalt 49,140 kw.
[21.]
68
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[21.] Härtill bör då framhållas, att i ovanstående sammanställning ingå 2,660 kw.
för den s. k. isgrindsuppvärmningen vilken användes endast undantagsvis, näm¬
ligen under iskravning i Göta älv. Emellertid har det under de gångna åren
visat sig vara till fördel för kraftverket att med Göteborgs stad träffa tillfälligt
avtal om användandet av ungefär lika stort kraftbelopp för den s. k. spetsbe¬
lastningen under vintermånaderna, vilken staden dock under de tider, då isgrinds-
uppvärmning pågår, kan uttaga från sin ånganläggning. Sådana avtal finnas, att
kraften för isgrindsuppvärmningen i nödfall kan erhållas genom reduktion i energi¬
leveranser för elektrometallurgiska ändamål. Genom kombinationen med Göte¬
borgs stads spetsbelastning finnes emellertid möjlighet att ekonomiskt utnyttja
det kraftbelopp, som avsetts för isgrindarna. Det torde få anses motiverat att
inräkna detta i det kraftbelopp, för vilket verket bör vara utbyggt, helst ett dy¬
likt förfarande bereder erforderlig marginal för oväntat stor ökning i kraft¬
behovet.
Den sannolika ökning i kraftbehovet inom distributionsområdet, vilken
Trollhätte kraftverk nu bör beräknas vara rustat att möta, blir i enlighet med det
förut anförda följande:
Under år 1915.
Elektrotermisk industri ..................................................... 5,000 kw.
Optioner till statens järnvägar och Trollhätte pappers¬
bruk ............................... 1,605 >
Optioner till städerna och enskilda distributionsföretag 825 »
Naturlig ökning därutöver................................................... 1,000 >
8,430 kw.
Under år 1916.
Elektrotermisk industri .......................................... 5,000 kw.
Optioner............................................................................... 755 »
Naturlig ökning därutöver.................................................. 1,000 »
6,755 kw.
Under år 1917.
Elektrotermisk industri ...................................................... 5,000 kw.
Optioner................................................................................. 725 »
Naturlig ökning därutöver................................................... 1,000 »
6,725 kw.
Om Trollhätte kraftverk skall vara i stånd dels att tillgodose det inom
distributionsområdet förefintliga behovet av elektrisk energi för belysning, hus-
hållsändamål, trafikleder, industriell drivkraft, jordbruk etc., dels att tillhanda¬
hålla energi för en årlig ökning av den elektrotermiska industrien (eller annan
ny storindustri) med i genomsnitt 5,000 kw., såsom hittills, så måste sålunda
verkets loveransförmåga i runda 1,000-tal kw. vara minst följande:
År 1915 ................................................................................. 49,000 kw.
» 1916................................................................................. 58,000 >
» 1917................................................................................ 64,000 »
» 1918................................................................................ 71,000 »
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
69
Kraftverkets leveransförmåga efter den nu snart färdiga utvidgningen är
högst c:a 56,000 kw.
Av det anförda torde med tydlighet framgå, att det med hänsyn till
konsumentkretsens kraftbehov är högeligen önskvärt, att en ökning av kraft¬
verkets leveransförmåga genomföres under de närmaste åren.
För att åtgärder i denna riktning skola vara motiverade ur statens syn¬
punkt, är det naturligtvis nödvändigt, att det ekonomiska resultatet av kraftverks-
rörelsen skall för staten bliva tillfredsställande, d. v. s. att staten får god av¬
kastning på det kapital, som nedlägges i kraftanläggningen. För belysande härav
må till en början anföras, att Trollhätte kraftverks nettoöverskott för år 1913,
efter avdrag av avsättning till förnyelsefonden, uppgår till 6,12 % på alla de av
Kungl. Maj:t och riksdagen för kraftverket anvisade och av kraftverket i medel¬
tal under år 1913 disponerade medel, ehuru verket under året togs i anspråk
till endast 60 % av sin leveransförmåga. Vid ökad belastning kommer naturligen av-
komstprocenten å den nu i det närmaste färdiga utbyggnaden att successivt ökas.
Därtill må läggas att efter genomförande av det förslag till utvidgning,
som av styrelsen i det följande framlägges, självkostnadspriset för kraften kom¬
mer att ställa sig så gynnsamt i förhållande till de kraftpris, som kunna be¬
tingas vid avsättning av energi från Trollhätte kraftverk, att minsta tvivel om, att den
föreslagna utvidgningen kommer att giva staten en god vinst, icke kan förefinnas.
En sammanställning av de beräknade anläggnings- och driftkostnaderna
samt den sannolika ökningen i inkomster och därav betingad nettovinst i % å
anläggningskapitalet för den planerade utvidgningen får nämligen följande utse¬
ende, därvid antages, att det ogynnsammaste av de i det följande angivna alter¬
nativen (3 maskinenheter med ny kraftkanal) kommer till utförande samt att en
ökning i kraftuttagningen av endast 20,000 hkr. kommer att inträda:
Anläggningskapital ......................................................... 6,380,000 kr.
Inkomster, minst ............................................................ 700,000 »
Driftkostnader, inklusive avskrivning........................... 245,000 »
Nettovinst vid 20,000 hkr. utnyttjning ........................ 7,1 %
Motsvarande siffror för det ekonomiskt gynnsammaste alternativet (4 en-
utan ny kanal) skulle gestalta sig på följande sätt:
Anläggningskapital ......................................................... 6,040,000 kr.
Inkomster, minst .......................................................... 1,050,000 »
Driftkostnader, inklusive avskrivning.......................... 278,000 »
Nettovinst vid 30,000 hkr. utnyttjning ........................ 12,8 %
Styrelsen vill emellertid icke underlåta att framhålla, att de inkomster, som
här ovan beräknats för de olika alternativen, eventuellt icke komma att uppnås
under ett eller annat år före genomförande av Yänerns reglering, i händelse vat-
tenföringen i Göta älv skulle bliva exceptionellt låg.
Under sådana förhållanden har vattenfallsstyrelsen ansett uppenbart, att åt¬
gärder böra vidtagas för ökning av Trollhätte kraftverks leveransförmåga, så att
ingen stagnation i utvecklingen behöver ske.
Det har därefter gällt att utreda, vilka dessa åtgärder böra vara.
Då den ytterligare erforderliga kraften, såsom beräkningarna i det följande
komma att påvisa, kan anskaffas genom utnyttjande av statens vattenkraft i Göta
älv med lägre årskostnad än medelst ånga eller på annat sätt, torde det ä priori
vara klart, att någon annan möjlighet för närvarande icke behöver undersökas.
[21.]
70
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[21.] Det är också påtagligt, att den erforderliga nyanläggningen bör utföras på
den plats och på det sätt, att anläggnings- och årskostnaden per kw. blir den
lägsta. De platser, som då eventuellt skulle kunna ifrågasättas, vore Yargön,
Lida Edet och Trollhättan. Då en anläggning vid Trollhättan i enlighet med
det i det följande närmare angivna förslaget både giver ett billigare pris per
kw. och kräver väsentligt kortare arbetstid än kraftanläggningar på de övriga
Elatserna, synes ingen tvekan kunna råda om att den anläggning, som närmast
räves, bör förläggas till Trollhättan.
De utredningar angående lämpligaste platsen för utvidgning av kraftverket
i Trollhättan, vilka verkställts såväl förut som i sammanhang med nu föreva¬
rande framställning, hava ävenledes givit vid handen, att den nya anläggningen
bör anknytas till den redan befintliga anläggningen på Göta älvs östra strand
på det sätt, som preliminärt angavs redan i det av styrelsen för Trollhätte ka¬
nal- och vattenverk den 20 december 1906 avgivna förslaget till det nuvarande
kraftverket. Då detta kraftverk färdigbyggts i två skeden, betecknade såsom den
första och den andra utbyggnaden, användes i det följande uttrycket tredje ut¬
byggnaden såsom benämning på den anläggning, som nu är ifrågasatt till ut¬
förande.
Storleken av den tredje utbyggnaden begränsas dels av den tillgängliga
vattenmängden, dels av det terrängutrymme, som finnes disponibelt.
Lågvattenmängden i Göta älv vid Trollhättan har av styrelsen för Trollhätte
kanal- och vattenverk i underdånig skrivelse den 26 mars i906 angivits till 320
sm3' Dägre vattenmängd har visserligen någon enstaka gång förekommit, men
dock så sällan, att det ej har någon verklig betydelse, när det gäller att bedöma
vattentillgången för kraftuttagningsändamål. Av denna vattenmängd ansåg sty¬
relsen år 1906 borde reserveras
för nuvarande trafikkanalen ............................. 6 sm3
» oljeslageriet c:a............................................ 1 »
» Nydqvist & Holm...................................... 2 »
» kanalverkets kraftstation ............................. 8 *
» en större slussled......................................... 20 »
» fallen, fiskanordningar, läckning m. m.....33 »
Summa 70 sm3
Emellertid framrinner i regel väsentligt större vattenmängd än 320 sm3.
Av den tabell, som var bifogad styrelsens ovan citerade underdåniga skrivelse
den 26 mars 1906, framgick, att framrinnande vattenmängden understigit de i
tabellen angivna värdena endast under de här nedan antecknade tiderna:
Q < 290
|
Bin3 dagar
|
1880
1
|
1881
|
1887
|
1888
|
1889
|
1890
|
1893
|
1901
|
1902
|
1903
|
1905
|
Q < 300
|
» ■»
|
1
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Q < 310
|
|
1
|
—
|
__
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Q< 320
|
|
|
4
|
32
|
—
|
_
|
_
|
_
|
_
|
_
|
_
|
_
|
_
|
Q < 330
|
»
|
»
|
6
|
69
|
1
|
—
|
—
|
—
|
_
|
_
|
26
|
_
|
_
|
Q< 340
|
|
|
13
|
118
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
97
|
—
|
—
|
Q < 360
|
» X>
|
48
|
137
|
4
|
4
|
—
|
2
|
—
|
12
|
142
|
—
|
—
|
Q < 380
|
|
»
|
62
|
138
|
12
|
61
|
—
|
2
|
—
|
35
|
153
|
—
|
4
|
Q < 400
|
»
|
|
74
|
141
|
38
|
131
|
1
|
3
|
2
|
52
|
194
|
1
|
22
|
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
71
Den vattenmängd, som numera behöver reserveras för andra ändamål än
vattenkraftuttagning, synes kunna reduceras till
för Nydqvist & Holm ....................................... 2 sm3
» slussleder ..................................................... 20 »
» fiskanordningar, läckning in. m.................. 8 »
Summa 30 sm3
Visserligen har därvid så gott som intet vatten reserverats för »fallen» under
vattenbristmånaderna, men det torde i själva verket vara ganska betydelselöst,
om till »fallen» reserveras 30 sm3 eller nära nog intet. På den estetiska effekten
blir det föga skillnad.
Med hänsyn därtill, att de vattenfattiga åren äro skilda genom fleråriga
perioder med god vattentillgång, samt därtill, att genomförandet av Vänerns
reglering, varigenom minimivattenmängden lär kunna uppbringas åtminstone till
420 sm3, icke bör vara alltför långt avlägset, har styrelsen ansett, att den totala
vattenkonsumtionen i den nuvarande kraftstationen och den tredje utbyggnaden
tillsammans skulle kunna tillåtas stiga till högst c:a 350 sm3. Aven före genom¬
förandet av Vänerns reglering synes det emellertid — förutsatt att den nu pla¬
nerade tredje utbyggnaden kommer till stånd — icke föreligga något hinder för
styrelsen att avsluta avtal om leverans av elektrisk energi till kraftbelopp, mot¬
svarande den vattenmängd upp till c:a 350 sm3, som erfordras vid fullt pådrag
av samtliga turbinaggregat i kraftverket, frånsett reserv, om blott i tillräckligt
antal av nämnda avtal inryckas bestämmelser om rätt för styrelsen att minska
leveransen vid exceptionellt låg vattenföring i älven.
Under sådana förhållanden blir terrängutrymmet bestämmande. Det måste
nämligen ur en hel del praktiska synpunkter, som det torde vara onödigt att här
utveckla, anses klart, att utvidgningen av kraftstationen bör ske med maskinenheter
av samma storlek som de hittills använda. Det tillgängliga terrängutrymmet
medgiver utan vidare uppställning av ytterligare 3 st. enheter (30,000 hkr.) Om
acceptabel överenskommelse kan träffas med firman Nydqvist & Holm om nödigt
markförvärv, kan plats beredas för ytterligare eu enhet. Vare sig ytterligare 3
eller 4 st. enheter installeras, kommer emellertid vattenförbrukningen, då en en¬
het beräknas stå i reserv, att hålla sig, i förra fallet alltid under, i senare fallet
ungefär vid 350 sm3.
Frågan, om utbyggnaden bör ske för 3 eller 4 enheter, måste dock hållas
öppen, tills de sedan åtskilliga månader inledda underhandlingarna med Nydqvist
& Holm givit något resultat. När detta kan förväntas, kan för närvarande icke
överskådas, ty, innan eventuell överenskommelse träffas, kräves utredning av eu
mångfald spörsmål. Preliminära förslag hava emellertid uppgjorts för installerande
av både 3 och 4 enheter, och då förslagen sammanfalla i de delar, som närmast
måste utföras, för att kraftuttagningen skall kunna ostört utvecklas, kan beslut
fattas om eu tredje utbyggnad av kraftstationen och de angelägnaste och mest
tidsödande arbetena påbörjas, utan att antalet enheter behöver vara bestämt.
Anläggningen är till sina huvuddrag skisserad redan i förslaget till den
nuvarande kraftstationen, vars intag och tilloppskanal i dess övre lopp också
från början dimensionerats för 350 sm3. Anläggningens huvudanordning belyses
av bifogad ritning, å vilken utbyggnad med 4 st. nya enheter är inritad.
[21.]
72
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Från den kanalmynning, som redan vid l:sta utbyggnaden gjordes i när¬
heten av den s. k. stora avstängningsluckan vid A å ritningen, dragés en kanal
1 rak riktning fram till gamla bergkanalen, som därefter följes förbi Oljeslageriet.
Från Oljeslageriet dragés tilloppskanalen i rak sträckning fram till fördelnings¬
bassängen, därvid den delvis får föras i tunnel under berget vid det s. k. Forslid.
Yid sidan av den nuvarande fördelningsbassängen och tätt intill dess södra
sida, som redan har öppningar för ändamålet, förlägges en ny fördelningsbassäng
med intag till tuberna. Vid den nya fördelningsbassängen anordnas ett brädd¬
avlopp, som får sitt utlopp genom den nuvarande bräddavloppstunneln. Från
tubintagen ledas tuber ned till turbiner, som uppställas i en tillbyggnad till
den nuvarande maskinstationen. Från de nya generatorerna lägges ett nytt
kabelknippe till ställverksliuset, som tillbygges för att bereda rum för den till¬
kommande elektriska utrustningen.
Anläggningens olika delar äro beräknade att utföras i huvudsaklig överens¬
stämmelse med motsvarande anordningar i den nu färdiga anläggningen och torde
därför ej nu tarva någon närmare beskrivning.
I fråga om tilloppskanalen är dock att märka, att den ej behöver utföras
redan från början, enär vatten kan tagas genom de i den nuvarande fördelnings-
bassängens södra vägg befintliga öppningarna till den nya fördelningsbassängen
från den redan färdiga kanalen, som erhållit något större vattenframledningsför-
måga än den strängt taget behövt hava för den nu färdiga anläggningen — be¬
roende dels därpå, att turbinerna för samma effektbelopp konsumera mindre
vatten, än man från början vågat beräkna, dels därpå, att vattenytan ovanför
Trollhättan höjes något i samband med Trollhätte kanals ombyggnad, varigenom
vattenarean i kraftkanalen något ökas. För att fullt riktigt bedöma, huru långt
den nuvarande kanalens avbördningsförmåga räcker, erfordras studier av förhål¬
landena under mera forcerad drift än hittills förekommit. Säkert är emellertid,
att åtminstone nio turbinaggregat tillsammans kunna drivas från den nuvarande
tilloppskanalen. Då en turbin alltid torde behöva stå i reserv, motsvarar detta
10 st. installerade enheter, d. v. s. utöver de 8 i den nuvarande kraftstationen
2 st. nyinstallerade i den tredje utbyggnaden. Det är även sannolikt, att åt¬
minstone i regel ytterligare en turbin skall kunna hållas i drift med vatten från
den nuvarande kraftkanalen. Blir resultatet av underhandlingarna med Nydqvist
& Holm sådant, att man finner sig böra begränsa tredje utbyggnaden till 3 st.
maskinaggregat, skulle sålunda eventuellt ingen tilloppskanal erfordras — åt¬
minstone under en god tid framåt. Kan däremot utrymme erhållas för ytter¬
ligare ett aggregat, kommer antagligen en ny tilloppskanal att visa sig er¬
forderlig.
I varje fall behöves sålunda från början ingen ny tilloppskanal, men kan
en sådan utföras, när behov därav uppstår.
Kostnaden för en tredje utbyggnad har preliminärt beräknats till:
I. 4 maskinenheter installeras.
Kostnad utan ny tilloppskanal.......................... kr. 6,040,000: —
» med j> » ........................... » 7,490,000: —
II. 3 maskinenheter installeras.
Kostnad utan ny tilloppskanal........................... kr. 4,930,000: —
» med » » .......................... » 6,380,000: —
73
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
Den tid, som åtgår till dess något maskinaggregat i en tredje utbyggnad
kan vara installerat och i verksamhet, uppgår till 2 ä 2 */2 år. Det är sålunda
omöjligt att till ingången av år 1916 hava kraft tillgänglig utöver den nuvarande
kraftstationens leveransförmåga. För att dock under loppet av år 1916 få ökad
krafttillgång, vilket i det föregående visats vara högeligen önskvärt, är det ound¬
gängligen nödvändigt att redan instundande sommar påbörja de delar av tredje
utbyggnaden, som äro mest tidsödande. De delar av anläggningsarbetet, som
sålunda först måste påbörjas, äro fångdammar i Olidehålan framför den utvid¬
gade kraftstationens utlopp samt jordschaktning och bergsprängning för kraft¬
stationen. Dessa arbeten kunna även till huvudsaklig del slutföras, utan att det
behöver definitivt avgöras, för huru många maskinaggregat utvidgningen skall
vidtagas. För bedrivande av samma arbeten erfordras under år 1914 och början
av 1915 ett belopp av 500,000 kronor.
Frågan är således enligt vattenfallsstyrelsens bedömande mogen för fattande
redan under innevarande års riksdag av beslut om ytterligare utvidgning av Troll-
hätte kraftstation, därvid för arbetenas påbörjande för närvarande bör anslås ett
belopp av 500,000 kronor, varav 300,000 kronor böra vara tillgängliga redan under
år 1914.
Beslut om beviljande av anslag till hela utbyggnaden bör däremot anstå,
till dess vattenfallsstyrelsen, efter avslutande av pågående underhandlingar, blivit
i tillfälle att inkomma med närmare utredning angående den omfattning tredje
utbyggnaden bör erhålla.»
[21.]
På grund av vad sålunda anförts har vattenfallsstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1914 års riksdag att för påbörjande av
en tredje utbyggnad av Trollhätte kraftstation anvisa ett belopp av
500,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att därav år 1914 förskotts¬
vis utanordna 300,000 kronor.
Innan jag övergår till granskning av motiven för vattenfallsstyrel- Departements
sens förslag att omedelbart påbörja en ytterligare utvidgning av Troll- chefen-
häfte kraftstation, den s. k. tredje utbyggnaden, tillåter jag mig anföra
några data rörande den nuvarande kraftstationens tillkomst, utbyggnad
och planläggning.
Sedan 1906 års riksdag anvisat 750,000 kronor för påbörjande av
den för vattnets framledande till kraftstationen erforderliga kraftkanalen,
inkom dåvarande styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk den 20
december 1906 med utarbetat förslag till kraftstation för 80,000 turbin-
hästkrafter, varav dock endast hälften skulle tillsvidare monteras, mot¬
svarande den s. k. första utbyggnaden. På Kungl. Maj:ts framställning
beslöt också riksdagen år 1907 anläggande av eu kraftstation i enlighet
med förslaget och beviljade för ändamålet ett anslag av 7,750,000 kro¬
nor utöver förut anvisade 750,000 kronor. Sedan underhandlingarna
rörande energileveranser givit vid handen, att vidare utbyggnad ganska
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt 10
74
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
snart kunde bliva erforderlig, gjorde nyssnämnda styrelse den 17 okto¬
ber 1907 underdånig framställning om anvisande av ytterligare 2,800,000
kronor för stationens utvidgning till en leveransförmåga av sammanlagt
80.000 turbinhästkrafter, motsvarande den s. k. andra utbyggnaden. 1908
års riksdag biföll på Kungl. Maj:ts framställning detta förslag, och
genom nådigt brev den 30 oktober 1908 medgavs, att denna andra ut¬
byggnad finge utföras.
Till omförmälda första och andra utbyggnaderna av kraftstationen
anvisade riksdagen sedermera år 1913 på förslag av Kungl. Maj:t ett till-
läggsanslag av 130,000 kronor samt medgav, att de till kraftverket under
byggnadstiden influtna inkomster å tillhopa 196,170 kronor 66 öre finge
användas till täckande av de återstående utgifter för kraftstationens första
och andra utbyggnad, som ej kunde bestridas med ovannämnda anslag
å 130,000 kronor. Samtidigt beviljade riksdagen 160,000 kronor för
vissa för en tredje utbyggnad av kraftstationen avsedda anläggningar,
vilka utförts i samband med andra utbyggnaden av den anledning, att
kostnaden därigenom blivit väsentligt mindre, än om arbetena uppskju-
tits till tredje utbyggnaden.
Energileverans från Trollhätte kraftstation påbörjades i mars månad
1910, och den andra utbyggnaden är numera i det närmaste färdig, så
att från stationen kunna levereras mot 80,000 turbinhästkrafter svarande
56.000 kilowatt, alstrade av 8 generatoraggregat om vartdera normalt
7.000 kilowatts effekt.
Den vattenmängd, som enligt laga kraftvunnen dom får från älven
avledas till kraftstationen, är 250 kubikmeter i sek. (sm3), medan älvens
lågvattenföring beräknats till 320 sm3. Kraftkanalen beräknades till
sin nedre och längre del för dessa 250 sm3. Emellertid för älven i
regel betydligt större vattenmängd än 320 sm3, och då man dessutom
hade att räkna med det tillskott i vattenmängd, som kunde vinnas an¬
tingen vid lågvatten genom en reglering av Vänern eller under den del
av dygnet, då förbrukningen är störst, genom dag- och nattreglering
av älven ovanför Trollhättan, utfördes redan från början intaget från
älven och den närmast därintill varande sträckan av kraftkanalen fram
till en omkring 350 meter nedströms om intaget anlagd avstängnings-
anordning för en vattenmängd av 350 sm3. Här må erinras, att de
inköp av fastigheter och vattenfall vid Göta älvs utlopp, bland annat
av fallen vid Vargön, vilka av Kungl. Maj:t och riksdagen på sin tid
beslötos, skedde huvudsakligast för att underlätta Vänerns reglering och
eu eventuell dag- och nattreglering av vattnet ovanför Trollhättan.
Framför nyssnämnda avstängningsanordning i nuvarande kraftka¬
nalen har redan vid första utbyggnaden anordnats en kanalmynning, från
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. T5
vilken en ny kraftkanal, avsedd för en tredje utbyggnad, kan framdragas [21.1
till den del av den nuvarande trafikkanalen, den s. k. »bergkanalen»,
som, efter det kanalombyggnaden avslutats, ej vidare kommer att an¬
vändas för trafik. Denna del av bergkanalen har beräknats kunna
tagas i anspråk såsom kraftkanal fram till oljeslageriet. Härifrån skulle
en ny kraftkanal kunna framdragas till kraftstationen, allt på sätt som
redan antytts i Troll!)ättestyrelsens förslag av den 20 december 1906.
I enlighet med vad i samma förslag även skisserats, finnes plats för fördel-
ningsbassäng, turbinintag och kraftstation till en tredje utbyggnad invid
de nuvarande anläggningarnas motsvarande delar. I den nuvarande
fördelningsbassängens södra begränsningsmur äro redan anordnade öpp¬
ningar för förbindelse med en ny fördelningsbassäng, och kraftstations-
byggnadens södra gavel är utförd med hänsyn till en blivande tillbygg¬
nad. Uppgörelser hava på sin tid träffats dels med firman Nydqvist &
Holm om rätt att framdraga vissa tilloppstuber för en tredje utbyggnad
över firman tillhörigt område, dels med Trollhättans oljeslageriaktie-
bolag om byte av mark och inlösen av byggnader för möjliggörande
av den ifrågasatta nya kraftkanalens framdragande. Eu tredje utbygg¬
nad på nyss antytt sätt har sålunda redan från början förutsatts, och
anstalter för dess möjliggörande hava tid efter annan vidtagits.
Det synes mig också uppenbart, att, om och när en tredje utbygg¬
nad vid Trollhättan av den storlek varom här är fråga skall företagas,
densamma bör utföras i huvudsaklig överensstämmelse med de av Troll-
hättestyrelsen skisserade och senare av vattenfallsstyrelsen utarbetade
förslagen. Lika uppenbart synes mig — på de skäl vattenfallsstyrelsen
anfört — att en ökad kraftuttagning i Göta älv närmast bör ske vid
Trollhättan, där kostnaden för densamma blir väsenligt lägre än vid
statens övriga fall i samma vattendrag.
Det gäller emellertid att först och främst bedöma, huruvida ett
beslut om påbörjande av en tredje utbyggnad vid Trollhättan behöver
omedelbart fattas, eller om det med hänsyn till de stora krav, som för
närvarande från alla håll ställas på statskassan, icke skulle kunna här¬
med utan större olägenhet uppskjutas. Jag utgår därvid från den, en¬
ligt min mening, självklara förutsättningen, att staten bör utvidga sin
kraftdistributionsrörelse vid Trollhättan, i den män detta kan ske så, att
skälig avkastning erhålles på disponerat kapital. Ty endast på sådant
sätt kan staten för sig nyttiggöra de storartade kraftkällor, som den
äger i Göta älvs vattenfall, på samma gång staten härigenom tillgodo¬
ser den befintliga industrins behov av utveckling och gynnar uppkomsten
av ny industri i dessa för ändamålet så lämpligt belägna delar av
76
Utgifter för kapitalökning: bil 1.
vårt land. Åven om statens direkta nettovinster på kraftförsäljningen
icke skulle bliva alltför stora, tillskyndas landet genom en dylik utveck¬
ling stora fördelar, som icke få underskattas.
Vid bedömande av nyss framställda spörsmål, är först att över¬
väga, huruvida ett verkligt behov av ökad energiproduktion, motsva¬
rande vad kraftstationen vid en tredje utbyggnad kan lämna, verkli¬
gen kan antagas föreligga vid den tidpunkt, då denna utbyggnad en¬
ligt vattenfallsstyrelsens förslag skulle bliva färdig, och om det finnes
avsättning för den genererade energien till för företaget betryg¬
gande pris.
Vattenfallsstyrelsen har i sin underdåniga skrivelse den 28 februari
1914 behandlat dessa frågor. I avseende på avkastningen av nuvarande
kraftverk meddelar styrelsen, att nettobehållningen för år 1913, sedan
föreskrivet belopp avsatts till förnyelsefonden, utgjorde 6,12 % å alla för
kraftverket anvisade anslag, beräknat efter medeltalet av de under samma
år disponerade medlen. Detta resultat synes mig kunna betecknas som
gott, särskilt med hänsyn till den omständigheten att kraftstationen
under år 1913 endast varit belastad till 60% av sin leveransförmåga, och
att den procentuella netto avkastningen givetvis stiger betydligt vid
ytterligare belastning, eftersom utgifterna därvid icke avsevärt ökas.
Räntabiliteten för en tredje utbyggnad beräknar vattenfallsstyrelsen
till 7,1 respektive 12,8 % å det därför erforderliga ökade anläggnings¬
kapitalet, allteftersom utbyggnaden sker enligt det ekonomiskt ogynn¬
sammaste eller det gynnsammaste av de framlagda alternativa utbygg¬
nadsförslagen. Allt givetvis under förutsättning att hela den framställda
kraften kan avsättas. Dessa siffror giva vid handen, att en tredje ut¬
byggnad icke bör kunna anses riskabel ur affärssynpunkt, om tillräck¬
ligt stor avsättning kan påräknas.
Förhandsberäkningar rörande energibehovet måste av naturliga skäl
alltid lida av en viss osäkerhet och resultaten bliva olika, i den mån
man anlägger en mer eller mindre optimistisk syn på saken. Mot vat¬
tenfallsstyrelsens beräkningar av förbrukningens tillväxt torde emeller¬
tid icke med skäl kunna göras någon annan erinran, än att den beräk¬
nade ökningen av avsättningen för elektotermisk industri eller 5,000
kilowatt för vart och ett av åren 1915, 1916 och 1917 måhända kan
vara något rundligt tilltagen. Å andra sidan har från vattenfallssty¬
relsen meddelats mig, att under april månad detta år nytt kontrakt
uppgjorts om leverans av ytterligare 2,300 kilowatt till en av de elektro-
termiska industrierna å statens industriområde vid Trollhättan, en ök¬
ning som ej är medtagen i styrelsens beräkningar den 28 sistlidna
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 77
februari. Det har även upplysts, att åtskilliga andra spekulanter redan
underhandlat om avsevärda energibelopp för liknande ändamål, ehuru
dessa underhandlingar icke ännu lett till resultat. Om man emellertid
beräknar den årliga ökningen för elektroteknisk industri till, i stället
för 5,000 kilowatt, endast 2,000, vilket ej lär vara överdrivet, skulle
följande ungefärliga siffror beteckna de energibelopp, som få anses
bliva erforderliga vid verket vid början av åren 1915—1918:
år 1915 ..................................................... 49,000 kilowatt
» 1916 ................................................. 55,000 »
» 1917 ................................................... 58,000 »
y> 1918 ...................................................... 62,000 »
Härav framgår, att i allt fall gränsen för den nuvarande kraft¬
stationens leveransförmåga, 56,000 kilowatt, är uppnådd redan år
193.6.
Då den tid, som kräves för en tredje utbyggnad, anslås till 2 till
21/s år, är det sålunda hög tid att påbörja utbyggnaden redan instun¬
dande sommar, om icke kraftdistributionens utveckling skall behöva
stoppas.
Jag vill i detta sammanhang icke underlåta att framhålla, att man
vid ett verk som det ifrågavarande lämpligen bör med avseende å
leveransförmågau ligga något framför förbrukningens storlek vid varje
tillfälle. Det har nämligen visat sig vara av största betydelse vid kon¬
kurrensen med andra kraftproducenter och särskilt med de norska, att
en spekulant kan erhålla sitt behov av energi inom jämförelsevis kort
tid och att han icke hänvisas att vänta den avsevärda tid, som en
utvidgning av kraftstationen, eventuellt nybyggnad av eu sådan, alltid
kräver. Denna omständighet talar i siu mån för att icke uppskjuta
den föreslagna utbyggnadens påbörjande, ty en något sangvinisk upp¬
skattning av den väntade förbrukningen har ur denna synpunkt icke
så avgörande betydelse. Finnes kraft tillgänglig, kominer lätt nog av¬
sättning av densamma till stånd, helst om den levereras till lågt pris.
Och ett pris, lägre än det normala, kan utan olägenhet bjudas exempel¬
vis för leveranser under kortare tid till bestående industrier, vilka le¬
veranser sedan avlösas med normala långtidsleveranser, i den mån det
mera stadigvarande behovet av kraft växer.
Eu annan omständighet, som talar för ett omedelbart påbörjande
av företaget, är, att enligt beräkningar, som gjorts med ledning av
gångna tiders erfarenheter, instundande sommar torde komma att
erbjuda ett jämförelsevis lågt vattenstånd i Göta älv, vilket i hög grad
[21.]
78
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
gynnar utförandet av arbetena i Olidehålan. Genom att företaget
redan i sommar igångsattes, kan också beredas fortsatt arbetstillfälle
för åtskilliga vid vattenfallsstyrelsens andra anläggningar tillsvidare
anställda och för ändamålet lämpliga arbetare, vilka annars måste
avskedas.
Jag har på grund av det anförda kommit till den slutsatsen, att
en tredje utbyggnad av Trollhätte kraftstation omedelbart bör påbörjas.
Dock synas endast de arbeten i och invid Olidehålan nu böra sättas i
gång, vilka angivas i vattenfallsstyrelsens underdåniga skrivelse den 28
sistlidne februari och vilka på grund av tidsödande beskaffenhet äro
angelägnast att påbörja. Enligt vattenfallsstyrelsens uppgift kunna
dessa arbeten tillsvidare bedrivas oberoende av vilket alternativ för en
tredje utbyggnad, som sedermera väljes. Kostnaden för desamma är
icke större, än att den ränteförlust, som skulle uppkomma, därest ut¬
byggnaden ej omedelbart fullföljdes, har en jämförelsevis ringa inver¬
kan på hela företagets räntabilitet, under det att å andra sidan deras
uppskjutande kan vålla större kostnader och minskat tillfälle till in¬
komster.
Jag anser sålunda — i likhet med vattenfallsstyrelsen — att beslut
om den tredje utbyggnaden i dess helhet ej nu bör fattas. Såsom sty¬
relsen anfört, är denna tredje utbyggnads omfattning i viss mån bero¬
ende på resultatet av ännu ej avslutade underhandlingar om visst mark¬
förvärv, om avlösning av rätt till vattenuttagning från trafikkanalen
med flera frågor. Dessa spörsmål inverka emellertid icke på frågan,
huruvida en tredje utbyggnad skall verkställas eller icke, utan endast
på sättet för dess utförande i vissa delar. Därtill kommer, att även
andra på saken inverkande omständigheter, särskilt kraftförsäljningens
utveckling, måhända kunna bättre överblickas och bedömas, om avgö¬
randet av huvudfrågan uppskjutes till år 1915.
I avseende å det belopp, som kräves för påbörjande av ovan
angivna arbeten i och invid Olidehålan, har vattenfallsstyrelsen hem¬
ställt om ett anslag för år 1915 av 500,000 kronor, varav 300,000
kronor borde vara tillgängliga redan under innevarande år. Behöv¬
liga belopp böra givetvis utgå av lånemedel. I ändamål att i möjli¬
gaste mån nedbringa lånebehovet har jag emellertid anmodat vatten¬
fallsstyrelsen att angiva det lägsta belopp, som vore för ändamålet er¬
forderligt. Från styrelsen har meddelats mig, att mindre än 300,000
kronor under inga förhållanden borde anslås, om ett planmässigt arbete
skall kunna åstadkommas, och att av dessa åtminstone 200,000 kronor
Utgifter för kapitalökning: Bil. 1. 79
borde kunna disponeras under år 1914. Mindre anslag synes ej heller mig
tillrådligt.
Under åberopande av vad sålunda anförts, får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,
att för påbörjande av vissa arbeten för en tredje
utbyggnad av Trollhätte kraftstation för år 1915 anvisa
ett anslag av 300,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att därav förskottsvis under år 1914 av till¬
gängliga medel utanordna 200,000 kronor.
Under åberopande av vad föredragande departementschefen under
punkterna 25—30 i motsvarande del av statsverkspropositionen den 14
januari 1914 anfört, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen, beträffande
Porjus kraftverk
att för inköp av inventarier för Porjus kraftverk
för år 1915 anvisa ett anslag av 100,000 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under år
1914 av tillgängliga medel utanordna 50,000 kronor;
samt
att av det för reglering av Stora Lule älvs vatten¬
system ovanför Porjus beviljade anslaget å högst
1,000,000 kronor för år 1915 anvisa återstående be¬
loppet, 500,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att förskottsvis redan under år 1914 av tillgängliga
medel utanordna beloppet; beträffande
Älvkarleby kraftverk
att av det utav riksdagen för anläggande av ett
statens kraftverk vid Älvkarleby beviljade anslaget
å 9,210,000 kronor för år 1915 anvisa återstoden
1,110,000 kronor; samt
80
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
[25-] att för anläggande av en ångkraftstation för sta¬
tens kraftverk vid Älvkarleby bevilja ett anslag av
1,000,000 kronor samt därav för år 1915 anvisa ett
belopp av 400,000 kronor; beträffande
Ledningar för distribuering av elektrisk energi från statens kraftverk
[26.] att för år 1915 anvisa ett belopp av 2,200,000
kronor att enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t
meddelar, användas för anläggning av ledningar, av¬
sedda att distribuera elektrisk energi från statens kraft¬
verk.t samt för därmed sammanhängande arbeten, med
rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under
år 1914 av tillgängliga medel utanordna 1,000,000
kronor; samt angående
Södertälje kanal
[27.] att för utvidgning av den mellan Maren och Salt¬
sjön belägna delen av Södertälje kanal bevilja ett an¬
slag av 550,000 kronor samt därav för år 1915 anvisa
ett belopp av 300,000 kronor.
Ombyggnad Under punkt 31 i motsvarande del av statsverkspropositionen den
av ^anaL ^ ^ jänuari 1914 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i avvaktan på
den proposition, som dåvarande departementschefen hoppades kunde
komma att avlåtas angående ombyggnad av Södertälje kanal, för ända¬
målet tillsvidare beräkna ett anslag av 200,000 kronor.
Jag erinrar i detta avseende, att stadsfullmäktige i Södertälje i
underdånig skrivelse den 28 oktober 1912 hemställt, att Kungl. Maj:t
täcktes till riksdagen avlåta nådig proposition därom, att Södertälje
kanal, som enligt beslut av 1912 års riksdag skulle inköpas av stats¬
verket, måtte ombyggas i samband med den av samma riksdag beslu¬
tade ombyggnaden av den i närheten av Södertälje belägna delen av stats¬
banan mellan Rönninge och Järna genom den härför organiserade bygg-
nadskommissionen.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1. 81
Denna framställning överlämnades jämlikt nådigt beslut den 15 no- [27.]
vember 1912 till vattenfallsstyrelsen, som från 1913 års ingång över¬
tagit den av statsverket inköpta kanalens förvaltning, för verkställande
av utredning och avgivande av förslag till ombyggnad av kanalen.
Med underdånig skrivelse den 16 januari 1914 har vattenfallsstyrel¬
sen till åtlydnad härav inkommit med utredning och förslag uti ifråga¬
varande avseende.
Sedermera hava infordrade utlåtanden i ärendet avgivits av cheferna
för generalstaben och marinstaben, lotsstyrelsen samt Kungl. Maj ds be-
fallningshavande i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Örebro och Väst¬
manlands län.
Ärendet har emellertid tillika remitterats till kommerskollegium för
avgivande av utlåtande, men har sådant ännu ej inkommit.
Vidare ber jag få erinra, att Stockholms stadsfullmäktige, som läm¬
nats tillfälle att före den 15 sistlidna mars till Kungl. Maj:t inkomma
med yttrande över vattenfallsstyrelsens ifrågavarande förslag, i under¬
dånig skrivelse den 16 i samma månad anfört, att handlingarna i
ärendet överlämnats till stadens hamnstyrelse för förberedande yttrande
samt att denna, som ännu icke hunnit slutbehandla ärendet, hoppades
att inom kort kunna inkomma med sitt yttrande i frågan. Då stads¬
fullmäktige finna det vara synnerligen önskvärt att få uppskjuta avgi¬
vandet av det begärda yttrandet, tills de hos stadsfullmäktige föreliggan¬
de, med spörsmålet om utvidgningen av Södertälje kanal onekligen i
sammanhang stående frågorna om ordnande av uppfartsvägarna från
staden inom broarna till Södermalm och om farled genom Årstaviken
och Hammarbysjö hunnit av stadsfullmäktige slutbehandlas, samt de
båda sistnämnda frågorna kommit i sådant skick, att desamma, såvitt
nu kan förutses, torde kunna framläggas till behandling hos stadsfull¬
mäktige före juni månads utgång, hava stadsfullmäktige i sin berörda
skrivelse anhållit att med avgivande av yttrande måtte få anstå till
sagda tid.
Vid ärendets remitterande till vattenfallsstyrelsen ställde dåvarande
departementschefen, såsom framgår av hans yttrande till statsrådsproto¬
kollet, i utsikt att föreliggande fråga kunde bliva liänskjliten till inne¬
varande års riksdag. Vad tidigare i detta ärende förekommit, särskilt
i sammanhang med frågan om ombyggnad av statsbanan mellan Rön¬
ninge och Järna, synes mig också innebära, att framför allt Södertälje
stad erhållit förhoppningar på att kanalen skall genom statens försorg
ombyggas. Det torde icke heller kunna förnekas, att det för den all¬
männa sjöfarten, för vissa av Mälarstäderna med tillhörande uppland
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 11
82 Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
samt för försvarsväsendet kan bliva av stor betydelse, att en även för
djupgående fartyg avsedd sjöfartsled anordnas genom Södertälje kanal.
Lika givet är emellertid, att frågan icke kan hänskjutas till riksdagens
prövning, förrän densamma blivit i alla avseenden tillbörligen utredd
och samtliga vederbörande myndigheter yttrat sig över det uppgjorda
förslaget till ombyggnad. Så är emellertid icke förhållandet, i det att
kommerskollegium, såsom ovan nämnts, ännu ej medhunnit att avgiva
sitt utlåtande i ärendet. Därtill kommer önskvärdheten av att erhålla
ett yttrande jämväl från Stockholms stadsfullmäktige, då frågan, såsom
av dem framhållits, måste sägas stå i visst samband med spörsmålen
om Hammarbyleden och uppfartsvägarna från Slussen till Södermalm.
Då utredningen i föreliggande ärende sålunda ännu icke är fullt
avslutad, samt förhållandena vid nu instundande riksdag påkalla en viss
begränsning vid avlåtandet av framställningar till densamma, synes det
mig knappast kunna ifrågasättas att framlägga proposition i ämnet,
även om den vidlyftiga utredningen skulle hinna slutföras under pågå¬
ende riksdag.
I överensstämmelse med förslag i punkt 32 i motsvarande del av
statsverkspropositionen den 14 januari 1914 och med åberopande av vad
föredragande departementschefen däri anfört, därtill jag ansluter mig,
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för inköp av inventarier och materialier för
Södertälje kanalverk för år 1915 anvisa ett anslag av
5,000 kronor.
I överensstämmelse med förslag under punkterna 33 och 34 i mot¬
svarande del av statsverkspropositionen den 14 januari 1914 hemställer
jag slutligen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen, beträffande
Fond för bibanor i vissa delar av riket
att för avsättning till fonden för att underlätta åstad¬
kommande av bibanor i vissa delar av riket i riksstaten
för år 1915 upptaga ett belopp av 2,000,000 kronor;
och beträffande
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
83
Allmänna järn vägslånefonden
att för avsättning till allmänna järnväg slånefon¬
den i riksstaten för år 1915 upptaga ett belopp av
1,500,000 kronor.
Vad föredragande departementschefen sålunda till¬
styrkt och hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämde, behagade Hans Maj:t Konungen gilla och
bifalla samt förordnade, att avtryck av detta protokoll
skulle överlämnas till finansdepartementet för att tjäna
till ledning vid författande av Kungl. Maj:ts nådiga
proposition till riksdagen angående statsverkets till¬
stånd och behov.
[30.
Ur protokollet:
Nils Adelgren.
84
Utgifter för kapitalökning: bil. I.
Sammandrag och register
till
utgifter för kapitalökning
för
de till civildepartementet hörande afifärsdrivande verk
och produktiva fonder.
|
|
|
|
Att täckas av
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Summa
|
Punkt
|
Sid.
|
N:r.
|
|
|
andra stats-
|
|
|
|
|
|
|
|
inkomster
|
|
|
|
|
A. Postverket.
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
ö.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2
|
1
|
Inventarier ............................................
|
—
|
—
|
*) 300,000
|
—
|
|
|
|
»
|
2
|
Nybyggnad i Stockholm...........................
|
—
|
—
|
*) 60,000
|
—
|
|
|
|
))
|
3
|
» i Uddevalla ...........................
|
—
|
—
|
*) 115,000
|
—
|
|
|
|
3
|
4
|
» i Norrköping..........................
|
—
|
—
|
*) 200,000
|
-
|
|
|
1.
|
»
|
5
|
» i Göteborg..............................
|
—
|
—
|
250,000
|
—
|
|
|
|
|
|
Säger för postverket
|
—
|
—
|
925,000
|
—
|
925,000
|
|
|
|
|
B. Telegrafverket.
|
|
|
|
|
|
|
|
15
|
1
|
Inköp och bebyggande av fastigheter.........
|
—
|
—
|
*) 400,000
|
—
|
|
|
|
))
|
2
|
Fortsatt utveckling av statens telefon- och
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
telegrafväsende ...................................
|
*>4,650.000
|
—
|
—
|
—
|
|
|
|
»
|
3
|
Telefonkabel till Gottland ........................
|
—
|
—
|
*) 150,000
|
—
|
|
|
|
|
|
Säger för telegrafverket
|
4,650,000
|
—
|
550,000
|
—
|
5,200,000
|
|
|
|
|
C. Statens järnvägar.
|
|
|
|
|
|
|
2.
|
17
|
1
|
Nya byggnader och anläggningar vid trafi-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
kerade järnvägar ................................
|
—
|
—
|
4,060,200
|
—
|
|
|
3.
|
»
|
2
|
Ombyggnad av Malmö statsbangård .........
|
1,000,000
|
—
|
—
|
—
|
|
|
4.
|
»
|
3
|
Markförvärv.............................................
|
300,000
|
—
|
—
|
—
|
|
|
5.
|
))
|
4
|
Inventarier och förlag..............................
|
—
|
—
|
2,000,000
|
—
|
|
|
6.
|
))
|
5
|
Ny rullande materiel ...............................
|
3,900,000
|
—
|
—
|
-
|
|
|
7.
|
18
|
6
|
Järnvägsspår Rönninge—Järna..................
|
574,200
|
—
|
—
|
—
|
|
|
8.
|
»
|
7
|
Dubbelspår Göteborg—Alingsås ...............
|
1,750,000
|
—
|
—
|
—
|
|
|
9.
|
»
|
8
|
Fortsättande av statsbanan Järna—Norr-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
köping ...............................................
|
1,612,000
|
—
|
—
|
—
|
|
|
*) Anslaget är av riksdagen redan anvisat.
Utgifter för kapitalökning: bil. 1.
85
|
|
|
|
Att
|
täckas av
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Summa
|
Punkt
|
Sid.
|
N:r.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
lånemedel
|
inkomster
|
|
|
|
|
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
10.
|
18
|
9
|
Dubbelspår Norrköping—Mjölby ...............
|
1,000.000
|
_
|
—
|
|
|
|
11.
|
))
|
10
|
Fortsättning av statsbanan Ulriksfors—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Volgsjön............................................
|
•)1,300,000
|
—
|
—
|
|
|
|
12.
|
»
|
11
|
Fortsättning av statsbanan Älvsby—Piteå
|
935,000
|
—
|
|
—
|
|
|
13.
|
19
|
12
|
Fortsättning av statsbanan Sveg—Brunflo
|
1,800,000
|
—
|
|
_
|
|
|
1.4.
|
»
|
13
|
Statsbanan Karungi—Haparanda m. m.....
|
1.042,400
|
—
|
172,600
|
_
|
|
|
15.
|
39
|
14
|
Anläggningar å riks grän sb anan för ökad
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
malm transport.......................................
|
—
|
—
|
400,000
|
|
|
|
16
|
»
|
15
|
Anläggningar å linjen Gällivare—Svartön
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
för ökad malmtransport ........................
|
—
|
—
|
300,000
|
—
|
|
|
17.
|
»
|
16
|
Anläggningar vid statsbanorna för militära
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ändamål .............................................
|
—
|
—
|
150,000
|
—
|
|
|
18.
|
»
|
17
|
Ombyggnad av Stockholms bangård m. m.
|
2,480,000
|
—
|
—
|
—
|
|
|
19.
|
56
|
18
|
Avsättning till inlandsbanan m. m............
|
—
|
—
|
5,000,000
|
—
|
|
|
|
|
|
Säger för statens järnvägar
|
17,693,600
|
|
12,082,800
|
—
|
29,776.400
|
|
|
|
|
D. Statens vattenfallsverk.
|
|
|
|
|
|
|
20.
|
65
|
1
|
Trollhätte kanalverk.................................
|
3,000,000
|
—
|
—
|
—
|
|
|
21.
|
»
|
2
|
Trollhätte kraftverk .................................
|
300,000
|
—
|
—
|
—
|
|
|
22.
|
79
|
3
|
Inventarier för Porjus kraftverk ...............
|
—
|
—
|
100,000
|
—
|
|
|
23.
|
»
|
4
|
Stora Lule älvs reglering.........................
|
500,000
|
—
|
—
|
—
|
|
|
24.
|
»
|
5
|
Älvkarleby kraftverk.. ............................
|
1,110,000
|
—
|
—
|
—
|
|
|
25.
|
80
|
6
|
Ångoentral för Älvkarleby kraftverk .........
|
400,000
|
—
|
—
|
—
|
|
|
26.
|
»
|
7
|
Till distributionsledningar ......................
|
2,200,000
|
—
|
—
|
—
|
|
|
27.
|
»)
|
8
|
Utvidgning av Södertälje kanal mellan Maren
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och Saltsjön..........................................
|
300,000
|
—
|
—
|
—
|
|
|
28.
|
82
|
9
|
Inventarier för Södertälje kanalverk .........
|
—
|
—
|
5,000
|
—
|
|
|
|
|
|
Säger för statens vattenfallsverk
|
7,810,000
|
—
|
105,000
|
—
|
7,915,000
|
|
|
|
|
E. Lånefonder.
|
|
|
|
|
|
1
|
29.
|
a
|
1
|
Avsättning till fonden för bibanor inom vissa
|
2,000,000
|
—
|
—
|
—
|
|
|
30.
|
83
|
2
|
delar av riket.......................................
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Avsättning till allmänna järnvägslånefonden
|
1,500,000
|
—
|
—
|
—
|
|
|
|
|
|
Säger för lånefonder
|
3,500,000
|
—
|
—
|
—
|
3.500,000
|
—
|
|
|
|
Summa
|
33,653,600
|
|
13,662,800
|
—
|
47,316,400
|
—1
|
*) Därjämte av besparingar å förut anvisat anslag till annan järnväg 700,000 kronor.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand.
12
r oart
*ivusaari
Kanin gi
.r. 52
iy o lans a ari
Jlnukfj,
steg*
s\S\nko*Vi
53
pp o lans k
lPA~R A~NT) a
IfjfedLTomeå
'äivits
il*. 59
Uuiåémt
ilmen
wmw&
ww&s
iåmM. \
mm
mm:
IIMJ
w»i?a8«?
Beteckningar’
Under byggnad varande statsbana.
År 1913 underläkt sträckning Karungi-Kukko/a -
Voja k alu - Matti la - tlasua- Haparanda / hufvudsak
åfvei-ensstämmande med den af Jörnvögsstyrei -
oen i underdånig skrifvelse den 20 mars 19/2
föie slagna sträckningen.
Alternativ sträckning väster om Väno varsna
Enligt anvisning af ombud för donera/statschefen
år 1913 uppstakad sträckning Tossa- Pitköfårvi-Våhå
karsikkofärvr - Vuono - Hagaranda.
■-$>—Hå//-Jas t-och mötesplats.
-®- ■Håll-och JastpJats.
Hållplats
**!'itXehtikari
l: 200000
0_1_!_£_*_?__i_I_S_ä_1° Kilometer
lMil
GEN STAB. LIT. ANST.
Utgifter för kapitalökning: bil. 2.
1
Bil. 2.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den
14 maj 1914.
Närva ran de:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet friherre Beck-Friis anförde.
Den del av den till riksdagen den 14 januari 1914 avlåtna propo¬
sitionen angående statsverkets tillstånd och behov under år 1915, som
gällde utgifterna för kapitalökning i vad angår jordbruksdepartementet,
hann icke före riksdagens upplösning att av riksdagen behandlas.
Med anledning härav och då jag icke finner mig böra föreslå
någon ändring i de förslag, omförmälda proposition härutinnan inne¬
håller, får jag, under åberopande av de utredningar i dessa hänseenden,
som innefattas i ett vid förenämnda proposition fogat utdrag av stats¬
rådsprotokollet över jordbruksärenden för den 14 januari 1914 (»utgifter
för kapitalökning: bil. 2»), tillstyrka, att samma förslag ånyo under¬
ställas riksdagen.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml.
1
2 Utgifter för kapitalökning: bil. 2.
Tillika torde förslag i en ny, här nedan under punkten 3 upptagen
fråga böra avlåtas till riksdagen.
Jag får därför i ett sammanhang nu göra följande framställningar
i fråga om denna del av statsregleringen.
Statens affärsverksamhet.
Statens domäners fond.
[!•]
Inköp av
skogbärande
eller till
skogsbörd
tjänlig mark.
[2-]
Kostnader för
anordnande
av jägmästar-
bostad i
Gällivare.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för inköp av skogbärande eller till skogsbörd
tjänlig mark samt till inlösen av ströängar å krono-
parkerna i Norrland och Dalarna för år 1915 anvisa
ett anslag av 1,000,000 kronor.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för inköp och iståndsättande av lägenheten
Hedeberga inom Gällivare municipalsamhälle till jäg-
mästarbostad m. m. för år 1915 anvisa ett anslag av
25,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskotts¬
vis av tillgängliga medel under innevarande år utan¬
ordna beloppet.
[3.] I skrivelse den 7 mars 1914 har domäustyrelsen gjort framställ-
1 Kostnad för ning om anvisande av medel för uppförande av bostad åt jägmästaren
plats vid°Ho" i Tåsjö revir samt därvid anfört, bland annat, följande,
iförande avP Tåsjö revir av Västernorrlands och Västerbottens län innehölle för
bostad åt jäg- närvarande 93,699 hektar 42 ar kronoparker, varav 35,455 hektar 59
mästaren i ar inom Västernorrlands och 58,243 hektar 83 ar inom Västerbottens
sjo revir. j^n Med hänsyn till att det ej funnits möjlighet för jägmästaren i
Tåsjö revir att förhyra lämplig bostad inom de delar av reviret, där de
flesta kronoparkerna vore belägna, hade han nödgats vara bosatt i Backe
(Fjällsjö). Såsom av en domänstyrelsens skrivelse bifogad karta över
Västernorrlands län, å vilken de allmänna skogarna inlagts, framginge,
läge Backe betydligt söder om det stora komplex av kronoparker, å
Utgifter för kapitalökning: bil. 2. 3
vilka jägmästaren i Tåsjö revir hade sitt huvudsakliga arbete. Detta
förhållande måste givetvis försvåra förvaltningen av statsskogarna samt
vore synnerligen betungande för revirförvaltaren.
Sedan under senare år genom förbättrade avsättningsförhållanden
möjlighet uppstått för ett intensivare utnyttjande och en noggrannare
vård av statsskogarna i dessa trakter, hade fråga uppstått om beredande
av bostad på lämplig centralt belägen plats åt jägmästaren i Tåsjö revir.
Genom inlandsbanans framdragande till dessa trakter komme med ökad
avsättning av förut osäljbart virke jägmästarens arbete att än ytterligare
ökas. Enligt domänstyrelsens förmenande borde därför frågan om be¬
redande av bostad åt jägmästaren nu upptagas till behandling, varvid
en i förhållande till kronoparkerna centralt belägen plats vid blivande
station vid inlandsbanan borde väljas. Ur dessa synpunkter ansåge
domänstyrelsen Hotings blivande, till sin belägenhet redan bestämda
station vara lämpligast. Denna plats läge särdeles centralt i förhållande
till revirets kronoparker, och där sammanlöpte fyra landsvägar. Skulle
eventuellt framdeles vid en blivande revirreglering revirets inom Dorotea
socken av Västerbottens län belägna del komma att avskiljas, skulle
likväl Hoting förbli den lämpligaste bostadsorten för den revirförvaltare,
som komme att handhava vården av de inom Västernorrlands län av
nuvarande Tåsjö revir belägna skogarna.
Då kronan i omedelbar närhet av Hotings station ej ägde någon
mark, hade domänstyrelsen ansett lämplig tomtplats därstädes böra för¬
värvas. Efter underhandlingar med vederbörande jägmästare hade Kungs-
gården-Mariebergs aktiebolag erbjudit kronan att mot en köpeskilling
av 2,500 kronor förvärva en bolaget tillhörig inom Hotings och Valå
byar belägen tomtplats om 1 hektars storlek. Belägenheten framginge
närmare av en styrelsens skrivelse bifogad kartecroquis. Det till inköp
erbjudna området hade avsöndrats dels från en torplägenhet under 7/s
seland litt. H nr 2 Hoting samt dels från ägostyckningslotten 1 V4 seland
litt. A Valån.
Domänstyrelsen har förklarat sig anse det hembjudna området vara
för ändamålet särdeles lämpligt, och ehuru priset måhända torde tå anses
något högt, har styrelsen, då bolaget förklarat sig ej vilja sänka det¬
samma, då vidare annan lämplig plats icke stode till buds samt då slut¬
ligen antagligen tomtprisen vid tiden för järnvägens fullbordande skulle
komma att än ytterligare stiga, hemställt om inköp av området.
I likhet med domänstyrelsen anser jag goda skäl föreligga för
anordnande åt jägmästaren i Tåsjö revir av bostad å en mera centralt
Departements¬
chefen.
4
Utgifter för kapitalökning: bil. 2.
belägen plats inom reviret än den, där han nu är bosatt. 1 betraktande
av de goda kommunikationerna å den av styrelsen föreslagna platsen
synes mig denna synnerligen lämplig. Priset för det nu ifrågavarande
området synes mig visserligen högt, men då annat område, såsom domän¬
styrelsen framhållit, ej stått till buds, finner jag mig kunna tillstyrka
köpet. Någon plan för områdets bebyggande har visserligen ännu icke
framlagts av domänstyrelsen, men då det synes vara av vikt, att köpet
av området icke fördenskull uppskjutes, hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj: t måtte föreslå riksdagen
att för inköp av ifrågavarande tomtområde vid
Hoting för uppförande av bostad åt jägmästaren i
Tåsjö revir för år 1915 anvisa ett anslag av 2,500
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis av
tillgängliga medel under innevarande år utanordna
beloppet.
Statens utlåningsfonder.
[4.]
Odlingslåne-
fonden.
[5.]
Egnahems-
lånefonden.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva, att under år 1915 ett belopp av
1,000,000 kronor må av Kungl. Maj:t disponeras såsom
lån från odlingslånefonden;
dels ock till kapitalökning för odlingslånefonden
för år 1915 anvisa ett anslag av 450,000 kronor att
utgå av lånemedel.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva, att för år 1915 ett belopp av
7,500,000 kronor må av Kungl. Maj:t enligt gällande
bestämmelser disponeras såsom lån från egnahems-
lånefonden;
dels ock till kapitalökning för egnahemslånefon-
den för år 1915 anvisa ett anslag av 5,200,000 kronor
att utgå av lånemedel.
5
Utgifter för kapitalökning: bil. 2.
Jag hemställer, att Eders Kung]. MajJ^måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva, att under år 1915 ett belopp av
750,000 kronor må av Kungl. Maj:t disponeras såsom
lån från fonden för fiskerinäringens befrämjande;
dels och till kapitalökning för samma fond under
år 1915 anvisa ett anslag av 100,000 kronor att utgå
av lånemedel.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att från och med år 1915 tillsvidare
ett belopp av 300,000 kronor må enligt gällande be¬
stämmelser årligen disponeras såsom lån från norr¬
ländska nyodlingsfonden.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till kapitalökning för jordförmedlingsfonden
för år 1915 anvisa ett anslag av 200,000 kronor att
utgå av lånemedel.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att såsom kapitalökning till täckdikningslåne-
fonden för år 1915 anvisa ett anslag av 200,000
kronor att utgå av lånemedel.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att såsom kapitalökning för lånefonden för inköp
av ädla avelsston för år 1915 anvisa ett anslag av
100,000 kronor att utgå av andra statsinkomster än
lånemedel.
Statsrådets övriga ledamöter instämde i vad departementschefen
sålunda hemställt.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt
[6.]
Fonden för
fiskeri¬
näringens
befrämjande.
[7-]
Norrländska
nyodlings¬
fonden.
[8.]
Jordförmed-
lingsfonden.
[9.]
Täckdiknings-
l&nefonden.
[10-3
Lånefonden
för inköp
av ädla
avelsston.
2
6
Utgifter för kapitalökning: bil. 2.
Hans Maj:t Konungen täcktes därtill lämna bifall
samt förordnade, att utdrag av detta protokoll skulle
överlämnas till finansdepartementet för iakttagande vid
uppgörandet av förslag till riksstat för år 1915.
[Jr protokollet:
Herman Schlytern.
STOCKHOLM, ISAAC MAECUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1914.
Statsverkspropositionens jlutering.
Utdrag av protokollet över ett finansärende, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18
maj 191é.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Yennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet Vennersten föredrog för justering
ett i överensstämmelse ' med Kungl. Maj:ts förut fattade, av statsrådet
enhälligt tillstyrkta beslut uppsatt förslag till Kungl. Maj:ts nådiga
proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov.
Hans Maj:t Konungen täcktes, enligt statsrådets
underdåniga tillstyrkande, i nåder gilla berörda för¬
slag, sådant det finnes detta protokoll bilagt; och
skulle i enlighet därmed omförmälda nådiga propo¬
sition till riksdagen avlåtas.
Ur protokollet:
Olof Ljungberg.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt.