67
Sjätte huvudtiteln.
ordförande deltaga i dessa frågors handläggning, merendels leda förhandlingarna vid
nämndens sammanträden. Redan nu fullt sysselsatt, som denne ledamot är, torde
snarare en ökning än minskning av hans arbete kunna i framtiden förväntas, ju mer
beredningen av de rättsmedicinska ärendena fördjupas. Något ytterligare arbete torde
således icke kunna påläggas denna byrå.
Samma förhållande anser styrelsen vara med hospitalsbyrån. Visserligen kommer
inrättandet av den kamerala byrån att inverka fördelaktigt på behandlingen av de ekono¬
miska hospitalsärendena, men därav följer ingalunda, att arbetet för hospitalsreferenten
minskas. Tvärtom torde man kunna förvänta, att den kamerala byråchefen, om han
skall kunna utföra något nydaningsarbete på det ekonomiska området, behöver stän¬
dig samverkan med chefen för hospitalsbyrån, och att således den senare, trots det
att föredragningen av de ekonomiska ärendena avlyftes från honom, icke därför kan
bliva befriad från att deltaga i handläggningen av dem. I övrigt lärer det arbets¬
fält, som fortfarande blir referenten för hospitalsärenden förbehållet, nämligen hospi¬
tals nybyggnad och underhåll, giva honom tillfälle till snart sagt obegränsad arbets¬
prestation.
Då härtill kommer, att hans ledamotskap av den rättspsykiatriska nämnden
likaledes fordrar allt mer och mer tid och arbete samt ständig kontakt med vetenska¬
pens framsteg, finner styrelsen det orimligt att vilja betunga denne föredragande med
ärenden av annan art än sådana, som falla inom hans specialområde.
Det är således, enligt medicinalstyrelsens mening, uteslutet att vare sig den
s. k. medicinalbyrån eller hospitalsbyrån kunna påföras nagra andra ärenden av be¬
tydelse än de, som redan nu tillhöra motsvarande rotlar. Återstå således nuvarande
apoteks- och lasarettsroteln samt hälsovårdsroteln. På dessa skulle, om verkets
egna angelägenheter m. m. föredragas på kameralbyrån, komma följande ärenden,
nämligen rörande lasarett, sjukstugor, tuberkulosanstalter, vanföreanstalter, allmän
hälsovård och hälsovårdsstadgans tillämpning, karantänsanstalter, epidemivården,
skyddskoppympningen och statsmedicinska anstalten, och dessutom föredragningen
av ärenden rörande militärläkare, gymnaster, tandläkare, barnmorskor, fältskärer,
brunnar och bad m. m. Vinner förslaget om särskild byrådirektör för apoteks-
ärenden icke bifall, tillkomma dessutom en mångfald ärenden rörande apotek och
läkemedel.
Vid bedömandet av medicinalrådens arbetsbörda anser styrelsen även böra tagas
hänsyn till dels att generaldirektörens ställföreträdare får sig ålagt ett icke obetydligt
arbete och dels att generaldirektören, alltsedan rättsmedicinska och rättspsykiatriska
nämnderna bildades, uppdragit åt annan ledamot i styrelsen än föredraganden att i gene¬
raldirektörens ställe deltaga i dessa nämnders arbete, ett uppdrag, som för sagda
ledamot är både tidskrävande och ansvarsfullt.
Att icke en person, han må nedlägga aldrig så mycken möda pa sin tjänst, kan
gå i land med allt det ovan angivna arbetet, anser styrelsen vara uppenbart. Redan
den allmänna hälsovården samt epidemivården kräver sin man, och styrelsen fram¬
håller i detta sammanhang på det bestämdaste den trängande nödvändigheten av, att
möjligheter för en mera ingående behandling av dessa dag för dag allt mera bety¬
delsefulla och svårskötta angelägenheter måtte beredas styrelsen. Det är också, med¬
delar styrelsen, med hänsyn till behovet härav, som styrelsen har för avsikt att gorå
framställning om inrättandet av ett hygieniskt laboratorium vid den statsmedicinska
anstalten och som styrelsen nu föreslår, att ett så långt ske kan enhetligt verksam¬
hetsområde tilldelas föredraganden å hälsovårdsbyrån, på det att han måtte bliva
"i tillfälle att med odelade krafter ägna sig åt de frågor, som röra allmänna hälso-
68
Sjätte JiuYudtiteln.
[5.]
Apoteke-
ärendenn.
vården och epidemivården och vad därmed närmast står i samband. Att på denne
föredragande därutöver lägga de ärenden, som i styrelsens förslag förts till den fjärde
läkarbyrån, kan styrelsen därför på intet vis tillstyrka.
Styrelsen påpekar härvid, hurusom tid efter annan för allmänheten synnerligen
viktiga frågor just på det hygieniska området träda i förgrunden och fordra åtgö¬
rande från medicinalstyrelsen vid sidan av den dagliga tillsynen över rikets hälso¬
vård. Än inträder t. ex. den från öster ständigt hotande kolerafaran i akut skede,
än uppstå barnförlamnings- eller smittkoppsepidemier, än uppkomma utbredda och
svårtydda fall av vissa förgiftningar m. m., omständigheter, vilka tidvis förorsaka be¬
tydande arbete.
Ett arbetsfält, som i vårt land föga bearbetats, men för vars utforskande åtskil¬
liga röster på sista tiden höjts, är kontrollen över beskaffenheten av vissa livsmedel.
Skulle någon lagstiftning härom, vilket medicinalstyrelsen livligt hoppas, komma till
stånd, blir tillämpningen av dessa författningar en ytterligare uppgift för hälsovårds-
byråns chef, liksom denne torde få åtskilligt att biträda med under förberedandet
av denna lagstiftning.
Beträffande övriga av ovanberörda ärenden är det särskilt två, som styrelsen
anser förtjäna omnämnande, nämligen de, som angå tuberkulos- och vanföreanstalter.
De förra kräva redan nu betydligt arbete såväl med granskning av ritningar som
med avsyningen av anstalter, och de senare komma tvivelsutan, sedan vanförevården
allt mera kommit på dagordningen och då vanföreanstalterna numera erhållit stats¬
bidrag, att ytterligare öka arbetet å den byrå, där dessa ärenden skola förberedas.
I detta sammanhang yttrar styrelsen i fråga om behandlingen av lasarettsären-
dena, att styrelsen i likhet med organisationskommittén anser det särdeles önskvärt,
att ärendena angående länslasaretten och därmed jämförliga anstalter kunna tillför¬
säkras en sakkunnig och ingående behandling. Styrelsen tror sig kunna vinna detta
genom deras anförtroende åt en föredragande, vars arbete i huvudsak kommer att
fördela sig allenast mellan sjukhus- och apoteksväsendet. Styrelsen hänvisar där¬
jämte till, att styrelsen genom tillkomsten av det vetenskapliga rådet numera har
långt större förutsättningar för en sakkunnig handläggning av ifrågavarande ärenden,
då ju flera sjukhusläkare äro medlemmar av rådet och detta därjämte förfogar över
en i viktiga grenar av sjukhushygienen väl förfaren person.
Yad inspektionerna beträffar, hyser styrelsen den grundade förhoppningen, att
föredraganden enligt styrelsens organisationsförslag skall få tid och tillfälle att mera
än nu företaga sådana. I särskilt viktiga fall torde för övrigt även vid inspektioner
styrelsen kunna anlita ledamot av sitt vetenskapliga råd. Mot styrelsens sakkunskap
i lasarettsärenden anser styrelsen således numera någon anmärkning icke kunna med
fog riktas. Överlämnandet i regel av inspelrtionsskyldigheten till föredraganden har
till följd, att särskilt anslag för ändamålet icke är erforderligt.
Såsom av det föregående framgår, sammanhänger frågan om antalet
läkarbyråer inom styrelsen i viss mån med behandlingen av apoteks-
ärendena.
Organisa¬
tions¬
kommittén.
Av organisationskommittén anfördes i nämnda hänseende, bland
annat, följande.
Röster hade i senare tid höjts för att apotekarna skulle erhålla större inflytande
på administrationen av apoteksväsendet än som för närvarande vore dem medgivet.
Sjätte huvudtiteln. 69
I sådant avseende hade framkastats tanken såväl på en från medicinalstyrelsen av- [5.]
skild förvaltning av apoteken som på insättande i styrelsen av en ledamot, som skulle
vara apotekare och vilken där skulle handlägga och föredraga apoteksärenden.
Det kunde helt naturligt, anförde kommittén vidare, vara av vikt för medicinal¬
styrelsen att på apoteksväsendets område äga tillgång till större sakkännedom än som
i allmänhet står styrelsen själv till huds. Hittills hade behovet av sådan tillgodo
setts därigenom att styrelsen, där den ansett behövligt, i förekommande frågor in¬
hämtat yttranden från apotekarsocietetens direktion och från farmaceutiska institutet,
i vars styrelse för övrigt det medicinalråd, som handlade apoteksärenden, vore själv¬
skriven ledamot. Även hade generaldirektören vid behov begagnat sig av den honom
tillerkända rätt att för upplysningars meddelande tillkalla apotekare. Yttrande;'.,
som nyss nämnts, hade i senare tid i stor utsträckning inhämtats från apotekarsocie¬
tetens direktion, så att i allmänhet kunde sägas, att direktionen hördes i alla viktigare
apoteksfrågor. Dess yttranden inhämtades, bland annat, alltid i frågor rörande apoteks-
privilegiers bortgivande. Vid den årliga granskning av medicinaltaxa;;, som enligt
bestämmelserna i instruktionen ålåge medicinalstyrelsen, biträdde alltid två enligt de
av Kungl. Maj:t fastställda stadgarna för apotekarsocieteten i riket, av direktionen
inom eller utom sig utsedda ledamöter.
Nämnda förfaringssätt syntes kommittén fortfarande böra uppehållas, så länge
stadgar för apotekarsocieteten efter medicinalstyrelsens hörande fastställdes av Kung!.
Maj:t, varjämte för att tillföra styrelsen den ytterligare farmaceutiska sakkännedom,
varav den på nära håll kunde vara i behov, en apotekare borde erhålla plats i det
vetenskapliga rådet.
Det kunde visserligen — yttrade kommittén — anföras skäl, som talade för att,
på sätt kommitténs inom apotekarväsendet sakkunnige ledamot föreslagit, inom sty¬
relsen inrätta en särskild byrå för apoteksärendenas handläggning med en apotekare
såsom chef och ledamot av styrelsen. Kommittén hade dock icke ansett sig böra
tillstyrka en dylik förändring redan av det skäl, att apoteksärendenas omfattning för
närvarande ingalunda betingade en sådan anordning, vilken dessutom, vid det för¬
hållandet att de apotekare, som anställdes å en sådan byrå, icke kunde tillåtas sam¬
tidigt innehava apotek, skulle kunna åsamka statsverkets väsentliga kostnader. Någon
ingående förändring av apoteksväsendets administration syntes kommittén i allt fall
icke böra ifrågakomma, innan den pågående amorteringen av apoteksprivilegierna
med år 1920 blivit slutförd.
I fråga om apoteksärendena uttala departementalkommitterade såsom Departement
sin uppfattning, att nämnda ärendens beredning för närvarande icke talk™™tu
kan anses tillfredsställande och att en ändring härav bör snarast möj¬
ligt komma till stånd.
Väl finnes, yttra departementalkommitterade, fog för att med organisations¬
kommittén anse, att en ingående förändring av apoteksväsendets administration först
bör upptagas i sammanhang med de åtgärder, som böra påkallas i anledning av slut¬
amorteringen av apoteksprivilegierna. Men kravet på att inom medicinalstyrelsen få
tillgång till en på det farmaceutiska området särskilt utbildad person synes ej böra
helt undanskjutas för den mera genomgripande omorganisation av apoteksväsendet,
som snart förestår. Kan genom tillfälliga anordningar det nämnda behovet fyllas,
bör så ock ske. Kommitterade anse därför, att i medicinalstyrelsen bör inrättas en
70
Sjätte huvudtiteln.
[5.] byrådirektörstj äust med självständig föredragning av apoteksärenden,
vilken befattnings innehavare bör vara en erfaren och skicklig examinerad apotekare.
Genom medicinalstyrelsens organisation såsom departementsavdelning, varmed
följer föredragning av regeringsärenden rörande apoteksväsendet (närmast tilldelande
av privilegier å apotek) i statsrådsberedningen, finna kommitterade en dylik sakkunnig
ledamot med självständig föredragningsrätt särskilt påkallad; men jämväl i styrelseären¬
den på apoteksväsendets område bör denne föredragande bliva styrelsen till gagn och
stöd. Då emellertid den föreslagna anordningen måste anses vara ett provisorium i
avbidan på en fullständigare reglering av hela apoteksväsendet, bör denne byrådirektör
enligt kommitterades mening blott tillsättas på förordnande och mot arvode, vilket
synes dem böra bestämmas till 7,000 kronor. Det borde kunna förväntas, att fullt kom¬
petent person skall kunna erhållas för nämnda belopp, helst med befattningens tillsät¬
tande allenast på förordnande, då möjligheten ej bör vara utesluten, att denna kan
bestridas av en apoteksinnehavare, vilken erhölle tillstånd att av sitt apoteks avkast¬
ning behålla viss del, som ej erfordrades för handhavandet av apotekets rörelse.
Vid bedömande, huruvida vid anställande av nämnde byrådirektör en minsk¬
ning av de i 1911 års statsverksproposition upptagna tjänstebefattningar i medicinal¬
styrelsen kan äga rum, hava kommitterade kommit till den uppfattning, att med den
inskränkning i medicinalrådens antal, som Kungl. Maj:t, med anslutning till reser¬
vanterna inom organisationskommittén, föreslagit och till vilket förslag kommitterade
ansluta sig, medicinalråden bliva ganska starkt betungade med göromål. Då medicinal¬
råden synas väl behöva den lindring i arbetsbörda, som uppkommer genom den
ifrågasatta byrådirektörsbefattningens inrättande, torde någon minskning i styrelsens
ordinarie arbetskrafter icke kunna ifrågasättas i följd av tillkomsten av nämnde byrå¬
direktör. Dock torde anslaget till biträde för granskning av medikamentsräkningar
kunna inbesparas genom att nämnda granskning ålägges byrådirektören, som bör
kunna få tid därtill. Denne byrådirektör bör också åligga att i vissa fall, efter
medicinalstyrelsens särskilda förordnande, verkställa den inspektion av apotek, som
tilläventyrs kan påkallas utöver de apoteksvisitationer och avsyningar, som veder¬
börande förste provinsialläkare hava att förrätta.
Med anledning' av departementalkommitterades berörda förslag har
medicinalstyrelsen infordrat yttranden i ämnet från centralstyrelsen för
Sveriges farmaceutförbund samt apotekarsocietetens direktion.
CmtraUtyrei- Centralstyrelsen för Sveriges farmaceutförbund bär i det hela till-
g7$ farmaceut- 8tyrkt departementalkommitterades förslag i denna del, men bestrider på
förbund, det bestämdaste lämpligheten av den av departementalkommitterade fram¬
kastade tanken, att byrådirektören skulle kunna samtidigt vara inne¬
havare av apoteksprivilegium.
Centralstyrelsen anser det sålunda vara ett oeftergivligt villkor, för att den
föreslagna anordningen skall medföra det avsedda gagnet för apotekaryrkets utövare
i gemen, att bemälde byrådirektör gent emot apotekarkåren intager en fullt fri och
självständig ställning. En byrådirektör, som därjämte innehade privilegium å apotek,
vore, även om han utarrenderade detsamma, självskriven medlem av apotekarsocieteten
och kunde tänkas invald i dess direktion; i varje fall kunde han känna sig bunden
av dess uppfattningar och beslut. Centralstyrelsen anser ej heller lämpligt, att
71
Sjätte huvudtiteln.
byrådirektören tillätes samtidigt innehava lärarbefattning vid farmaceutiska institutet,
i vars styrelse han ju skulle bliva självskriven ledamot.
Apotekarsocietetens direktion liar i sitt yttrande förklarat sig anse
den av departementalkommitterade föreslagna anordningen för apoteks-
ärendenas handläggning icke bliva tillfyllestgörande. Direktionen har
för den skull föreslagit, att inom medicinalstyrelsen skulle för apoteks¬
väsendet upprättas eu fullt så självständig och med fackkunnig personal
utrustad byrå som för andra områden av hälso- och sjukvården.
Apoteksbyrån bör således — yttrar direktionen — tillgodoses med tillräckliga
inom apotekaryrket utbildade arbetskrafter och byråns chef jämställas med cheferna
för övriga byråer. Därigenom skulle också tillfälle skapas för medicinalstyrelsen att
genom byråns personal kunna utföra behövliga apoteksinspektioner utan att under
tiden andra byrån åliggande göromål åsidosattes. Vad departementalkommitterades
förslag beträffar, uttalar direktionen såsom sin mening, att detsamma skulle snarare
skada än gagna apoteksväsendet, därest icke den utvidgning skulle kunna åvägabringas
som direktionen föreslagit, och direktionens övriga anmärkningar bleve beaktade.
Medicinalstyrelsen liar, såsom förut är nämnt, i utlåtandet den 30
september 1913 avstyrkt den av departementalkommitterade föreslagna
byrådirektörsbefattningen.
I berörda hänseende har medicinalstyrelsen anfört följande.
De regeringsärenden, som beröra apoteksväsendet, äro i huvudsak av två slag:
dels frågor om inrättande av apotek dels tilldelande av apoteksprivilegi,er. I intetdera
av dessa avseenden torde byrådirektörens farmaceutiska sakkunskap få tillfälle att i
någon större mån göra sig gällande.
Med avseende på anläggningen av apotek gäller, att behovet av ny apoteks-
inrättning skall prövas ur allmänna synpunkter. 1 avseende på bedömandet av möj¬
ligheten för en apoteksinrättning att bära sig representera de två grupperna av apo¬
tekare — privilegieinnehavare och obefordrade — såsom fyrfaldiga gånger framgått av
skrivelser från å ena sidan apotekarsocietetens direktion, å andra sidan farmaceut¬
förbundets centralstyrelse, så olika uppfattning, att det åtminstone för närvarande
icke synes rådligt att taga föredraganden ur någotdera lägret, då det eljest lätt kunde
hända, att förslagen till Kungl. Maj:ts beslut komme att i alltför hög grad bära prägel
av föredragandens speciella kårsynpunkter. För närvarande torde således ett objektivt
bedömande av skäl och motskäl bäst kunna ske av en utom kårintressena stående
föredragande efter de olika apotekarkorporationernas eller en, såsom centralstyrelsen
för Sveriges farmaceutförbund föreslagit, eventuellt inrättad apotekarrepresentations
hörande.
Då föredragningen gäller tilldelandet av privilegier och därmed samman¬
hängande bedömande av de sökandes meriter och lämplighet, torde man väl få anse,
att nämnda meriter bedömas lika samvetsgrann! på nu praktiserade sätt, som de skulle
komma att bedömas av en farmaceutisk! utbildad föredragande. Den sistnämndes
farmaceutiska sakkunskap eller erfarenhet och skicklighet såsom farmaceut eller apo¬
tekare torde nämligen icke kunna giva några väsentligt nya synpunkter. Bedömandet
[5.]
Ajjotekar-
societetens
direktion-
Medicinal¬
styrelsen.
72
Sjätte huvudtiteln.
av de sökandes lämplighet eller rättare påpekande av vissa sökandes
olämplighet fordrar en vidsträckt personalkännedom, vilken snarare torde vara att
påräkna hos en korporation av yrkesmän, sådan som exempelvis en apotekarre-
presentation, än hos en enskild, om än så erfaren och skicklig apotekare.
Däremot medgiver styrelsen, att för styrelseärendenas behandling farmaceutisk
sakkunskap ofta är av största vikt, och styrelsen har också under den tid det veten¬
skapliga rådet varit i verksamhet haft stort gagn av den ledamot i rådet, som repre¬
senterar farmaci och apoteksväsende. Någon större fördel för styrelsen av att eu
farmaceutisk! bildad person även skulle föredraga ärendena, torde icke kunna för¬
utsättas.
Härtill komma åtskilliga olägenheter, som givetvis skulle göra sig kännbara,
därest departementalkommitterades förslag till ordnande av ifrågavarande tjänstemans
arbete skulle fastställas. Kommitterade förutsätta nämligen, att byrådirektören kan
åläggas att i vissa fall, efter medicinalstyrelsens särskilda förordnande, verkställa deri
inspektion av apotek, som tilläventyrs kan påkallas utöver de apoteksvisitationer och
avsyningar, som vederbörande förste provinsialläkare hava att förrätta. Om byrå¬
direktören skulle utföra apoteksinspektioner i den omfattning, som medicinalstyrelsen
under senare år ansett påkallad, skulle detta medföra hans frånvaro från huvud¬
staden under minst 3 månader av året utöver semestertiden. Detta synes icke vara
förenligt med befattningens tillbörliga skötande.
Av medicinalstyrelsen framhålles ock, att kompetensfordran på den person, som
verkställer dylika inspektioner, nämligen att äga särskild erfarenhet och sakkunskap
såsom laborant, i regel icke torde kunna uppfyllas av en ur helt andra synpunkter
utsedd föredragande för apoteksärenden. Denne lär nämligen i allmänhet bliva vald
bland de i administrativt hänseende mest skolade legitimerade apotekarna och icke
bland de praktiserande farmaceuterna. Att han kunde i särskilda enstaka fall utföra
sådana inspektioner, torde däremot icke möta något hinder och kunde vara av viss
fördel. Någon avsevärd minskning av kostnaderna för apoteksinspektionerna kunde
emellertid ej ens i sådant fall tänkas uppkomma genom ifrågavarande tjänstemans
anställande.
Huru föredragningen av apoteksärendena skulle ordnas vid byrådirektörens
frånvaro på inspektionsresor ävensom under semester finnes ej i departementalkom¬
mitterades utlåtande antytt. Medicinalstyrelsen anser, att det utan tvivel bleve nödigt
att inom styrelsen anställa ytterligare åtminstone en apotekare med ungefär samma
ställning som medicinalrådsassistenterna.
I sin diskussion angående apotekarföredragande uttalade organisationskom¬
mittén, vilken avstyrkte en särskild föredragande för apoteksärendena, den mening,
att, om en sådan tjänsteman skulle finnas, han icke borde få vara apoteksinnehavare,
antagligen på den grund, att han icke antogs samtidigt kunna såväl tillgodose sin
statstjänst som sköta sitt apotek.
Att apoteksarrenden icke äro önskvärda, har styrelsen framhållit för Kungl. Maj:t
vid flera tillfällen, och har styrelsen hemställt, att de måtte tolereras endast där och
så länge som möjlighet att pensionera en ej längre tjänstduglig apotekare saknas,
och häri har även den nu arbetande apotekskommittén instämt. Genom en sådan
anordning som den nu föreslagna skulle möjligen ytterligare ett slag av arrende
legaliseras, vilket icke av styrelsen kan tillstyrkas.
Skulle byrådirektören innehava apotek i Stockholm, vore visserligen arrende
icke nödvändigt, men möjligheten att till apoteksdirektör utse den lämpligaste skulle
i väsentlig grad minskas, om ingen annan apoteksinnehavare kunde därtill utses än
sådan, som hade sitt apotek i Stockholm.
Sjätte huvudtiteln. 73
Skall en sådan befattning som den föreslagna inrättas, anser medicinalstyrelsen
därför, i likhet med farmaceutförbundets centralstyrelse, att det bör föreskrivas, att
innehavaren icke må innehava apotek.
Delvis i motsats härtill framhåller apotekarsocietetens direktion, att, som byrå¬
chefen å den av direktionen föreslagna apoteksbyrån bör hava erfarenhet jämväl
angående apotekens ekonomiska förvaltning, han skall vara en erfaren och skicklig
apoteksinnehavare eller annan apotekare, vilken under längre tid på eget ansvar
handhaft den ekonomiska skötseln av apotek. Mot en sådan bestämmelse som den
av medicinalstyrelsen föreslagna torde åter kunna invändas, att den möjligen kunde
medföra ett alltför ofta inträffande och för kontinuiteten skadligt ombyte av befatt¬
ningens innehavare ävensom att föredraganden lätt kunde fä svårighet att gent emot
de obefordrades intressekrav göra sin självständighet gällande.
Medicinalstyrelsen upptager i detta sammanhang till behandling
frågan om sättet för inhämtande av yttrande från apotekarkåren, och
anför styrelsen härutinnan följande.
Då det med hänsyn till ärendenas mängd och beskaffenhet i medicinalstyrelsen
synes styrelsen omöjligt att undgå inrättande av en fjärde medicinsk byråchefsbefatt¬
ning och då i sådant fall en läkarledamot torde komma att fortfarande föredraga
apoteksärendena samt då härigenom utan tvivel erliålles en föredragande, som gent
emot kåren och dess för närvarande starkt söndrade intressen kan intaga en opartisk
och fullt självstäudig ställning, har medicinalstyrelsen ansett sig böra tillse, om icke
en fullt tillfredsställande beredning av apoteksärendena kan erhållas genom någon
ändring i de nuvarande anordningarna för inhämtande av apotekarkårens mening och
önskningar.
Medicinalstyrelsen har beträffande denna fråga för sin del kommit till den
uppfattningen, att man skulle vinna mycket, om man kunde åstadkomma en bättre
representation för apotekarkåren i dess helhet än apotekarsocietetens direktion kan
anses utgöra. Denna måste nämligen anses företrädesvis representera den del av
kåren, som innehar apotek. En verklig kårrepresentation borde utgöras antingen av
nämnda direktion och centralstyrelsen för Sveriges farmaceutförbund gemensamt eller,
därest en sådan sammanslutning såsom varande för manstark skulle anses medföra
för stora anledningar till splittring och strid, av ett mindre antal legitimerade apo¬
tekare, utsedda till lika del av apotekarsocieteten och av Sveriges farmaceutförbunds
centralstyrelse, under ordförandeskap av någon opartisk, av Kungl. Maj:t utsedd
person.
Den omständigheten, att Sveriges farmaceutförbunds stadgar ej äro fastställda
av Kungl. Maj:t, torde ej böra utgöra hinder för att betrakta clenna förening såsom
representant för de obefordrade apotekarna, då en mycket avsevärd del av dem såsom
medlemmar tillhöra denna förening. Medicinalstyrelsen erinrar, hurusom såväl Kungl.
Maj:t som medicinalstyrelsen vid flera tillfällen inhämtat förbundets, respektive dess
centralstyrelses yttrande i frågor, som varit av intresse även för denna del av apo¬
tekarkåren.
En så sammansatt apotekarrepresentation med ett fåtal ledamöter skulle dispo¬
nera över större personalkännedom än apotekarsocietetens direktion något som
skulle komma till nytta vid förslags upprättande till apotek — och skulle dit remit¬
terade frågor utan tvivel bliva allsidigare belysta, än som kan bliva fallet genom be¬
handling endast av direktionen, på samma gång behandlingen torde bliva snabbare,
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 10
74
Sjätte huvudtiteln.
[5.] än om frågorna skulle remitteras till såväl apoteksinnekavarnas som de obeforårades
förening var för sig.
Medicinalstyrelsen båller före, att en sådan anordning som den nyss antydda
med en verklig kårrepresentation, som företrädde de olika grupperna inom kåren,
skulle bliva en god hjälp för regeringen och medicinalstyrelsen vid frågornas utred-
Möjligen skulle den även kunna bidraga att minska den spänning mellan
privilegieinnekavare och obefordrade, som under senare år tagit sig uttryck vid flera
tillfällen och som måste anses ofördelaktigt för ett lugnt övervägande av frågorna.
Sakkunniga. Då bestämmandet av antalet läkarbyråer utöver hospitalsbyrån i
viss mån är beroende av det sätt, varpå apoteksärendena må komma
att behandlas inom styrelsen, hava de sakkunniga ansett detta spörsmål
böra först upptaga» till prövning.
I nämnda hänseende har, såsom nämnt, föreslagits, dels att inom
styrelsen skulle inrättas en fullständig byrå uteslutande för apoteksvä¬
sendet, dels att en särskild tjänsteman, byrådirektör, skulle självständigt
föredraga apoteksärenden, dels ock att dessa ärenden skulle tillhöra en
av läkarbyråerna.
Vad den föreslagna anordningen med en särskild byrå uteslutande
för apoteksärenden beträffar, synes den näppeligen böra komma i fråga,
enär dessa ärenden icke äro av den mängd och omfattning, att de be¬
tinga en dylik anordning; och även om så vore förhållandet, torde i
varje fall den omständigheten, att en fullständig omläggning av hela
apoteksväsendet kan efter utgången av år 1920 tänkas komma till stånd,
lägga hinder i vägen för att redan nu besluta en så dyrbar admini¬
stration.
I fråga om den föreslagna byrådirektörsbefattningen för apoteks¬
ärenden hava de sakkunniga under hänvisning till de erinringar, som
av medicinalstyrelsen gjorts mot berörda anordning, funnit sig icke
kunna tillstyrka densamma.
De sakkunniga anse sig för sin del böra förorda, att apoteksären¬
dena förläggas till en av de nu ifrågavarande läkarbyråerna. Och hava
de sakkunniga så mycket mer funnit anledning härtill, som ovissheten
huru administrationen av apoteksväsendet kan komma att gestalta sig
efter år 1920 torde böra mana till en viss försiktighet i avseende å
inrättandet av särskilda tjänstebefattningar för dessa ärenden.
Vad angår det av medicinalstyrelsen i detta sammanhang väckta
förslaget att för inhämtande av apotekarkårens yttrande rörande vissa
frågor hänskjuta dessa till en särskild delegation, bestående av repre¬
sentanter för såväl apoteksinnehavare som obefordrade apotekare, har
detta förslag synts de sakkunniga vara värt beaktande. Då ännu icke
någon större erfarenhet vunnits ifråga om en dylik anordning, torde det
Sjätte huvudtiteln.
75
emellertid knappast vara lämpligt att i instruktionen för medicinal- [5.]
styrelsen meddela någon bestämd föreskrift i nämnda hänseende.
Efter att sålunda hava angivit sin ståndpunkt beträffande behand¬
lingen av apoteksärendena inom medicinalstyrelsen, övergå de sakkun¬
niga till frågan om antalet läkarbyråer.
Beträffande detta spörsmål hava de sakkunniga efter moget över¬
vägande kommit till den bestämda övertygelsen att, därest det nyss
förordade förslaget i avseende å apoteksärendenas förläggning till en
av ifrågavarande byråer vinner bifall, det icke låter sig göra att bestämma
antalet läkarbyråer, hospitalsbyrån inberäknad, till mindre än fyra.
I sådant hänseende må särskilt framhållas, att den arbetsbörda, som
vilar på medicinalstyrelsen, under de senaste åren vuxit i hög grad.
Om till grund för bedömandet av arbetsbördan lägges antalet utgående
expeditioner — något som torde giva en bättre bild än antalet inkom¬
mande ärenden, av vilka en stor del utgöres av räkningar — befinnes,
att antalet expeditioner utgjort:
|
|
Allmänna
|
Hospitals-
|
Veterinär-
|
Summa.
|
|
|
serien.
|
serien.
|
serien.
|
|
år
|
1908.................................
|
............ 3,778
|
1,654
|
390
|
5,822
|
»
|
1910..................................
|
............ 4,856
|
1,699
|
412
|
6,967
|
5)
|
1912...............................
|
............ 5,574
|
2,311
|
1,043
|
8,928
|
y>
|
1913 (Vi—31/io) ............
|
............ 4,892
|
1,748
|
782
|
7,422
|
Allmänna seriens expeditioner, vilka avse ärenden tillhörande apo¬
teks- och hälsovårdsrotlarna samt civila roteln hade alltså år 1912 i
jämförelse med år 1908 ökats med 47 %. Då till grund för organisa¬
tionskommitténs förslag lågo förhållandena under år 1908 och kommit¬
téns majoritet redan då ansåg sig böra förorda inrättandet av, jämte
hospitalsbyrån, ytterligare tre läkarbyråer, bär det synts de sakkunniga,
som skulle något tvivel numera icke kunna förelinnas angående behovet
av sistnämnda tre läkarbyråer.
Det är två frågor, som här föreligga till avgörande, den ena om Departamonts
antalet läkarbyråer i medicinalstyrelsen och den andra om apoteksären- chefen
denas beredning och föredragning inom styrelsen. I dessa frågor, vilka
äga ett nära sammanhang med varandra, hava tre förslag framställts.
Det ena av organisationskommitténs majoritet, medicinalstyrelsen och de
sakkunniga, vilket avser att — utom hospitalsbyrån, från vilken jag i
det följande helt och hållet bortser, då det torde vara klart, att denna
byrå icke kan tåla större arbetsbelastning — inrätta tre läkarbyråer, av
76
Sjätte huvudtiteln.
vilka en skulle omhänderhava jämväl beredning av apoteksärendena. Det
andra förslaget, som omfattats av en minoritet i organisationskommittén
och av Kungl. Maj:t i proposition till 1911 års riksdag, avser att in¬
skränka nämnda läkarbyråers antal till två med apoteksärendena förlagda
till en av dessa. Och slutligen hava departementalkommitterade före¬
slagit att tills vidare stanna vid två läkarbyråer, men inrätta en särskild
byrådirektörsbefattning för föredragning av apoteksärenden.
Vid avgörande av dessa frågor anser jag huvudvikten böra läggas
därpå, huruvida de hithörande ärendena äro av den betydelse och om¬
fattning, att de kräva tre läkarledamöter eller icke. Jag vill härvid
först och främst framhålla, att för närvarande ifrågavarande ärenden äro
fördelade på tre rotlar eller föredragande och att alltså förslaget om två
läkarbyråer innebär en minskning i jämförelse med det nuvarande för¬
hållandet. Granskar man då arbetsområdet för de av organisations¬
kommitténs minoritet föreslagna två läkarbyråerna, ter sig detta på föl¬
jande sätt. Medicinalbyrån skulle omhänderhava rättsmedicinska ärenden,
som ej röra sinnesbeskaffenhet, ärenden, som röra läkarkonstens ut¬
övande, läkardistrikt och tjänstläkare, vilka icke äro anställda vid sjuk¬
hus samt apoteksväsendet och läkemedelshandeln. Hälsovård sbyrån åter
skulle omfatta de allmänna hälso vårdsärendena d. v. s. ärenden, som röra
allmän hälsovård, hälsovårdsstadgans tillämpning, dödsorsaksstatistik,
epidemisjukhusvård, skyddskoppsympning, karantänsanstalter, inrättningar
och åtgärder i övrigt mot smittosamma sjukdomars införande till och
utbredning i landet, statsmedicinska anstalten samt ärenden rörande läns¬
lasarett, sjukstugor, sanatorier, tuberkulos- och andra sjukhus.
Redan denna nakna uppräkning ter sig efter mitt förmenande synner¬
ligen respektingivande, men intrycket förstärkes än mer vid en gransk¬
ning av hithörande ärendens kvalitet. I detta avseende må framhållas,
att chefen för medicinalbyrån skulle på sin lott få dels de rättsmedicinska
ärendena med undantag av dem, som röra sinnesbeskaffenhet, en grupp,
som torde kunna betecknas såsom mycket viktig och tillika i hög grad
tyngande för arbetet, och dels en mängd löpande ärenden rörande de
stora tjänstläkar- och apotekarkårerna. Hälsovårdsbyrån åter skulle hava
tillsyn, bland annat, över de för hela landet så viktiga ärendena rörande
skydd mot epidemier och dylikt samt, med undantag av hospitalen, alla
sjukanstalters byggnader, vilka tilltagit i antal och omfattning till följd
av den stora offervillighet, som visats inom såväl riksdag som landsting
och städer.
För min del kan jag ej finna annat, än att det vore ett allvarligt
missgrepp att belasta hälsovårdsbyrån med en mängd tidskrävande göro¬
mål. som icke hava närmare sammanhang med egentliga hälsovårdsfrågor.
77
Sjätte huvudtiteln.
Hälsovården, som avser att förebygga sjukdomar och begränsa deras
omfattning, är eller borde åtminstone vara en av medicinens allra vikti¬
gaste grenar. Den har länge intagit en mera undanskjuten plats. Under
senare årtionden har den dock alltmera trätt i förgrunden. I Sverige
har intresset för den allmänna hälsovården alltmera vidgats. Mycket
återstår dock ännu att gorå, och särskilt gäller detta landsbygden, där
hälsovårdsarbetet ännu kan sägas befinna sig i sin första början. Hälso¬
vården står alltså inför en ytterligare utveckling, och i detta arbete bör
medicinalstyrelsen intaga en ledande ställning. Enligt min mening är det
sålunda, med hänsyn till önskvärdheten av, att ingenting underlåtes, som
kan vara ägnat att stärka folkhälsan, högeligen angeläget, att den hög¬
sta hälsovårdsmyndigheten i riket utrustas med sådan arbetskraft, att
den blir i stånd att icke blott handhava löpande hälsovårdsärenden utan
även taga initiativ till hälsovårdens förbättrande och utarbeta förslag till
åtgärder i sådant syfte. Detta kan tydligen ej ske på annat sätt än
genom inrättande av en väl ordnad hälsovårdsbyrå inom medicinal¬
styrelsen.
Ser jag slutligen på den starka tillväxt av antalet hithörande ären¬
den, som framgår av ovan intagna, av de sakkunniga meddelade siffror
för de senaste åren, är det mig också ganska klart, att den minskning i
det nuvarande antalet läkarbyråer, som, om än med en mycket stor tvekan,
föreslogs i propositionen år 1911, numera bestämt måste anses vara ett
icke tillrådligt experiment.
Då jag sålunda anser mig böra förorda bibehållande av de tre ifråga¬
varande läkarbyråerna, är det givet, att jag är mindre benägen att inrätta
ytterligare en byrå, uteslutande eller huvudsakligen avsedd för apoteks-
ärendena — något som vid upprepade tillfällen från apotekarhåll fram¬
hållits såsom ett önskemål och i vilket syfte, sedan de sakkunniga av-
gåvo sitt yttrande, ytterligare framställningar inkommit från apotekar-
societetens direktion, centralstyrelsen för Sveriges apotekarförbund, farma-
ceutiska föreningen, Stockholms apotekar förening samt Göteborgs apotekar-
förening. Såväl medicinalstyrelsen som departementalkommitterade fram¬
hålla, att apoteksärendena icke äro av den omfattning, att de kräva en
särskild byrå. Med den anordning jag föreslagit, torde de utan större svårig¬
het kunna tilldelas den ledamot, som föredrager ärenden rörande lasaretts-
väsendet, sjukvårdsanstalter m. m. Eu särskild anledning att icke för
närvarande inrätta eu speciell tjänst för apoteksärendena är också, att det
icke nu kan överskådas, i vad mån den slutliga organisationen av apoteks¬
väsendet kan komma att minska eller öka de hit hörande ärenden, som
78
Sjätte huvudtiteln.
ankomma på apoteksväsendets centrala ledning. Det berättigade kravet på
sakkunskap inom apoteksväsendets område torde i alla händelser tillsvidare
kunna tillgodoses beträffande personfrågorna, genom att man, såsom
medicinalstyrelsen föreslagit, hör kårernas båda grupper, och i sakfrå¬
gorna genom att anlita en ledamot i vetenskapliga rådet, vilket redan
nu torde hava skett i betydande utsträckning och med mycket gott resultat.
Jag vill slutligen även nämna, att apotekarsocietens direktion i en
den 31 oktober 1913 till Kungl. Maj:t avlåten skrift, däri direktio¬
nen anhållit om upprättande av eu särskild byrå för apoteksärenden,
utrustad med en byråchef, en assistent och eu amanuens, tillika uttalat,
att direktionen för sin del föredrager det nuvarande handläggningssättet
framför den av departementalkommittén föreslagna anordningen med
en byrådirektör.
Bifalles mitt nu gjorda förslag om inrättande inom medicinalstyrel¬
sen av, förutom hospitalsbyrån, tre andra läkarbyråer, eu kameralbyrå
och tillsvidare en veterinärbyrå, synes fördelningen av ärendena mellan
de olika byråerna böra bliva i huvudsak följande, därvid jag ansluter
mig till ett av medicinalstyrelsen i dess utlåtande den 30 september 1913
framlagt och av de sakkunniga i allt väsentligt förordat förslag:
l:a byrån (medicinalbyrån): ärenden rörande civila läkarbefattningar
och läkarkonstens utövning samt militärläkare ävensom rättsmedicinska
ärenden, som icke angå sinnesbeskaffenhet;
2:a byrån (hospitalsbyrån): ärenden angående hospitalsväsendet, sin¬
nessjukas vård och sinnesslöa samt ärenden angående sinnesbeskaffenhet
ävensom alkoholistanstalter, i den mån medicinalstyrelsen behöver anlitas
för deras vidkommande;
3:e byrån (hälsovårdsbyrån): ärenden, som röra allmän hälsovård,
födoämneskontroll, epidemivård, smittsamma könssjukdomar, skyddskopp¬
ympning, spetälska, epidemisjukhus, karantänsanstalter samt statsmedi-
cinska anstalten;
4:e byrån (allmänna byrån, närmast motsvarande lasaretts- och apo-
teksbyrån enligt organisationskommitténs förslag): ärenden, som angå
lasarettsväsendet, apoteksväsendet, tuberkulossjukvårdsanstalter, vanföre-
anstalter, tandläkare, sjukgymnaster, barnmorskor, fältskärer, brunnar
och bad, läkar- m. fl. matriklar, styrelsens bibliotek och läkarpersonal;
5:e byrån (veterinärbyrån): ärenden beträffande civila veterinärbe¬
fattningar samt militärveterinärer, åtgärder mot smittsamma husdjurs¬
sjukdomar, köttbesiktning och slakthus, exportslakterier, veterinära karan¬
tänsanstalter, inspektioner, verkets veterinära personal samt veterinär¬
bakteriologiska anstalten;
79
Sjsitte huvudtiteln.
6;e byrån (kameralbyrån): ärenden, som avse uppbörd, utbetalningar, [5.]
redovisning, anmärkningsmål, revisionsmål, styrelsens arkiv, ekonomiska
hospitalsärenden, kontrakt och dylikt samt verkets övriga personal.
Den sålunda angivna fördelningen torde emellertid få anses endast
såsom ett förslag och bör efter sig företeende omständigheter kunna
jämkas.
Såsom förut omförmälts biträdes medicinalstyrelsen av eu ombuds- Ombuds¬
man Och fiskal. “ manneni och
För denne tjänsteman gäller fortfarande av sundhetskollegium den 5
januari 1843 fastställd instruktion.
Enligt denna, kompletterad av senare tillkomna föreskrifter, åligger
det denne tjänsteman huvudsakligen
att föra styrelsens matriklar över läkare och apotekare i riket, vete¬
rinärer, tandläkare, barnmorskor och sjukgymnaster;
att vid befordringsmål förvara inkomna, till honom överlämnade an¬
sökningshandlingar samt efter ansökningstidens utgång desamma hos
styrelsen skriftligen anmäla jämte utlåtande över de sökandes tjänste-
ålder och kompetens, grundat på medföljande meritförteckningai-, jäm¬
förda med matriklarna, samt vid fråga om apoteksprivilegier i förekom¬
mande fall även över åtkomsthandlingarna;
ätt i pensionsfrågor rörande tjänsteläkare avgiva yttranden beträffande
vederbörandes tjänstetid i statens tjänst;
att emottaga och förvara från vederbörande läkare och veterinär
inkommande berättelser samt protokoll över förrättade apoteksinspektio-
ner och visitationer och över avsyningar av apotek samt vaka över att
sådana berättelser och protokoll till styrelsen vederbörligen inkomma
ävensom hos styrelsen göra anmälan om vidtagande av åtgärd, vartill
dessa handlingars innehåll kan föranleda;
att vaka över, att de under medicinalstyrelsens inseende varande
personer ställa sig vederbörande instruktioner och reglementen till efter¬
rättelse ävensom över att obehöriga personer icke befatta sig med läkar¬
verksamhet eller utöva veterinär-, tandläkar-, barnmorske- eller sjuk¬
gymnastyrkena ;
att yttra sig över de anledningar till anmärkningar, som kunna före¬
komma emot läkare och övriga under styrelsens inseende varande per¬
soner i utövningen av deras tjänstebefattningar och vilka till ombuds¬
mannens handläggning av styrelsen överlämnas, ävensom att i övrigt
80
Sjätte huvudtiteln.
[5.] hos styrelsen till beivrande anmäla de fel och försummelser, vilka av
sådana personer äro begångna och som kunna komma till hans känne¬
dom, jämte överträdelser av medicinalförfattningar i allmänhet;
att årligen ombesörja tryckning och utgivande av förteckning på
svenska läkare, veterinärer och tandläkare järnte uppgift å läkar- och
veterinärtjänster samt å apoteksinrättningar, apoteksinnehavare och apo-
teksföreståndare; samt
att årligen till civilstatens pensionsinrättning insända uppgifter å
under året skedda förändringar med avseende å till medicinal- och vete¬
rinärstaterna hörande delägare.
Organisationskommittén ansåg någon huvudsaklig förändring ej böra
ske med avseende å denna tjänstebefattning. Att dess innehavare borde
vara legitimerad läkare syntes kommittén följa av de honom tillkommande
göromål, vilka merendels vore av rent tekniskt medicinsk art och alltså
fordrade sådana kunskaper. Med avseende särskilt å förenämnda matriklar,
som äro urkunder till ledning för styrelsen vid förordnanden, tjänstårsbe-
räkning, pensionsberäkning m. m., måste förutsättas, anmärkte kommittén,
för deras riktiga förande icke blott särskild noggrannhet och säkerhet utan
även en ingående sakkunskap på de områden, matriklarna röra. En
önskvärd förändring med avseende å denne tjänsteman — vilken vore
behövlig för styrelsen även för att inom densamma skulle finnas tillgång
till en där utbildad ordinarie tjänsteman såsom vikarie eller ersättare
för medicinalråd — vore emellertid, syntes det kommittén, att åt honom
kunde uppdragas att i styrelsen föredraga vissa ärenden av mindre vikt
och omfattning, varom närmare ansågs kunna bestämmas i arbetsord¬
ningen. Därigenom skulle eu besparing av styrelsens ledamöters ar¬
betskraft kunna erhållas utan avsevärd ökning av ombudsmannens och
fiskalens arbete. Ökningen skulle dock mer än uppväga den relativt
obetydliga arbetsminskningen för honom genom upphörande av hans
befattning med veterinärärendena, vadan han, såsom övriga andra gradens
tjänstemän, skulle bliva fullt upptagen å tjänsterummet under samma tid
som de.
Beträffande organisationskommitténs förslag i fråga om ombuds¬
mannen och fiskalen förklarade dåvarande departementschefen vid fram¬
läggandet av 1911 års proposition, att han funnit sig kunna biträda det¬
samma. Särskilt syntes honom värt taga i övervägande förslaget att
uppdraga åt ombudsmannen och fiskalen att föredraga vissa ärenden av
mindre vikt och omfattning.
Sjätte huvudtiteln.
81
Departementalkommitterade hava uttalat, att de hyst någon tvekan,
om ej ombudsmans- och fiskalstjänsten, vilkens innehavare skulle vara
läkare, kunde ersättas med en person i annan tjänsteställning. Emeller¬
tid hava kommitterade icke ansett sig så övertygade härom, att de vågat
föreslå en ändring i organisationskommitténs förslag. Ombudsmannen
borde enligt kommitterades mening biträda med sådant statistiskt arbete
med avseende å medicinalväsendet, som fordrar läkarutbildning.
Medicinalstyrelsen har uti sitt den 30 september 1913 avgivna ut¬
låtande ifrågasatt indragandet av ifrågavarande befattning.
Styrelsen har i sådant hänseende anfört.
Det biträde, huvudsakligen av formell art, styrelsen alltsedan ombudsmans-
tjänsten inrättades, haft av denne tjänsteman, och den trygghet, dennes granskning
av vissa ärenden givit, har alltid av styrelsen skattats högt. Det förefaller styrelsen
dock icke omöjligt, att ombudsmannens mångahanda åligganden, sedan byråsystem
införts och under vissa av styrelsen angivna förutsättningar, skulle utan alltför stor
olägenhet kunna uppdelas på respektive byråer och tjänsten sålunda kunna indragas.
Första villkoret härför är dock, yttrar styrelsen, att ansvaret för det maktpå¬
liggande och stor noggrannhet fordrande arbetet med förandet av styrelsens matriklar
lägges i händerna på någon av läkarledamöterna. Styrelsen tänker härvid närmast
på chefen för 4:e (allmänna) byrån. Denne skulle då även hava ansvaret för medici¬
nalstyrelsens officiella matrikel över läkare m. fi., vars utgivande utgör ett särdeles
omfattande och för det allmänna synnerligen viktigt arbete, och för avgivandet
av tjänsteniemorial i pensions- och lönefrågor rörande i matrikeln upptagna personer.
De fiskala ärendena, som nu åligga ombudsmannen, synas styrelsen däremot
lämpligen böra utredas och föredragas av byråchefen å den byrå, varunder ärendet hör.
Huvudparten av ombudsmannens nuvarande arbete skulle emellertid falla å
chefen för allmänna byrån. Styrelsen anser det under sådana förhållanden bliva er¬
forderligt, att denne byråchef erhåller befrielse från den del av arbetet, som omfattar
förandet av styrelsens matriklar. Detta arbete, som är av största vikt och särskilt
kräver ytterlig noggrannhet och gott omdöme, bör helst ombesörjas av en person,
som har tillfälle och intresse att under en längre följd av år ägna sig åt detsamma.
Täta ombyten å en sådan plats som en matrikelförares hava visat sig mycket olämp¬
liga. Med hänsyn härtill har styrelsen icke ansett sig kunna förorda, att en manlig
amanuens vare sig med läkar- eller annan utbildning anställes för arbetet ifråga, enär
erfarenheten visat, att sådan amanuens mycket snart skulle söka bättre avlönat och
mera meriterande arbete, utan har styrelsen stannat vid förslaget att överlämna ar¬
betet ifråga åt en kvinnlig befattningshavare med nödiga förutsättningar för det¬
samma.
För att emellertid försäkra sig om det kvinnliga biträdets kvarstannande å be¬
fattningen, föreslår styrelsen, att lönen göres jämförelsevis god, så att befattningen
även ur den synpunkten blir begärlig. Lönebeloppet anser styrelsen böra sättas till
2,000 kronor med två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor efter respektive 5 och 10 års
tjänstgöring, eller, om så anses lämpligare, till 1,600 kronor, i likhet med vad som
föreslagits för kvinnliga skrivbiträden av högre avlöningsgrad, dock att till lönen
böra läggas, icke två, utan fyra löneförhöjningar var och eu å 200 kronor efter
respektive 3, 6, 9 och 12 års tjänstgöring.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt.
11
82
Sjätte huvudtiteln.
[5.]
Sakkunniga.
Det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget att indraga den be¬
fattning, vars innehavare för närvarande benämnes ombudsman och
fiskal, har hos de sakkunniga väckt starka betänkligheter.
I likhet med medicinalstyrelsen hava de sakkunniga visserligen an¬
sett de fiskala ärenden, som nu åligga nämnda befattningshavare,
kunna med stor fördel fördelas på de byråer, till vilka ärendena när¬
mast höra.
Likaledes vilja de sakkunniga icke bestrida, att själva införandet av
uppgifter uti matriklarna över läkare m. fl. synes kunna utan olägenhet
uppdragas åt ett kvinnligt biträde, dock under ständigt övervakande av
en tjänsteman med därför erforderliga kvalifikationer. Erinras må emel¬
lertid, att nämnda matriklar utgöra urkunder i fråga om förordnanden,
tjänstårsberäkning och pensionsförhållanden, vadan det är av största
vikt, att de äro i alla hänseenden fullt tillförlitliga, samt att, ehuru för
deras riktiga förande i regeln ej fordras någon särskild sakkunskap,
likväl ej sällan förekomma fall, då en mera ingående kännedom om för¬
fattningar och även praxis är nödvändig. Om än sålunda själva föran¬
det av matriklarna skulle kunna anförtros åt ett biträde, bör dock enligt
de sakkunnigas mening ansvaret för de utdrag, som göras ur matrik¬
larna, vila på en person i tjänstemannaställning.
Åven beträffande de övriga åligganden, som tillkomma nu ifråga¬
varande tjänsteman i hans egenskap av ombudsman och fiskal, torde
det utan större svårigheter låta sig göra att överflytta dem på andra
befattningshavare inom styrelsen.
Vad som emellertid hos de sakkunniga väckt betänkligheter
mot indragningen av befattningen i fråga, är att medicinalstyrelsen
genom en sådan åtgärd skulle berövas möjligheten att städse hava till¬
gång till fullt kompetent person att vid behov kunna inträda såsom vikarie
för medicinalråd, som till följd av semester, tjänsteresa, särskilt uppdrag,
sjukdom eller eljest är förhindrad att bestrida sin tjänst. Att märka är,
att för närvarande ombudsmannen är den enda ordinarie tjänsteman
inom medicinalstyrelsen, som vid förfall för medicinalråd kan uppehålla
dennes befattning.
Om nu ombudsmansbefattningen indroges, skulle å samtliga fyra
läkarbyråer icke finnas en enda läkarutbildad ordinarie tjänsteman utom
medicinalråden.
Vid sådant förhållande bleve man vid förfall för medicinalråd å nå¬
gon av dessa byråer nödsakad att alltid tillgripa den utvägen att såsom
vikarie förordna antingen medicinalrådsassistent eller möjligen läkarama-
nuens eller ock utom ämbetsverket stående person.
83
Sjätte huvudtiteln.
Vad medicinalrådsassistenterna beträffar, var visserligen avsikten
med anställandet av dylika befattningshavare, bland annat, att erhålla
tillgång till vikarier för medicinalråd. Det synes emellertid kunna be¬
faras, att, då dessa assistentbefattningar givetvis måste hava karaktären
av bisysslor, innehavarna av befattningarna till följd av enskild praktik
eller annan sysselsättning mången gång icke skulle vara i tillfälle att
utan vidare mottaga dylikt förordnande. Särskilt är därjämte att märka,
att assistentbefattning i allmänhet icke torde komma att under någon
längre följd av år uppehållas av en och samma person, vadan någon
större erfarenhet om ärendenas behandling inom styrelsen näppeligen
torde kunna av vederbörande vinnas. Vad nu är sagt i fråga om assistent
gäller även beträffande läkaramanuens.
Av utom styrelsen stående personer torde väl i stort sett endast förste
provinsialläkare och provinsialläkare samt hospitalsläkare kunna ifråga¬
komma till förordnande för medicinalråd å läkarbyrå. Genom förord¬
nande av sådana läkare skulle enligt de sakkunnigas mening visserligen
kunna ernås synnerligen avsevärda fördelar, särskilt med hänsyn till den
praktiska erfarenhet på en del områden, som härigenom skulle tillföras
styrelsen. De sakkunniga hava fördenskull, såsom i det följande närmare
kommer att omförmälas, ansett sig böra föreslå vissa särskilda anord¬
ningar för att vid längre sammanhängande förordnanden sådan tjänste¬
läkare må, där så befinnes lämpligt, kunna inkallas. Däremot lärer detta
system endast undantagsvis kunna tillämpas, då fråga är allenast om
kortare förordnanden, enär med undantag för de läkare, som hava sin
stationsort i eller invid Stockholm, övriga av ifrågavarande läkare äro
bosatta på större eller mindre avstånd från huvudstaden. I varje fall
måste inkallandet av läkare från ort utom huvudstaden medföra en del
kostnader.
Med hänsyn till de sålunda anförda omständigheterna hava de sak¬
kunniga kännt sig övertygade därom, att det för arbetets behöriga gång
inom medicinalstyrelsen med nödvändighet kräves, att inom styrelsen
fortfarande finnes tillgång till en ordinarie läkarutbildad tjänsteman utom
medicinalråden.
Det torde i detta sammanhang böra erinras, att, därest byråveteri-
närsbefattningen varder uppförd såsom ordinarie tjänst, skulle å yeteri-
närbyrån bliva på tillfredsställande sätt sörjt för vikarie för medicinal¬
rådet därstädes.
I avseende å ombudsmannen hava de sakkunniga dock tänkt sig,
att han skulle erhålla eu något olika ställning mot den han nu intager.
Han skulle enligt de sakkunnigas mening närmast tillhöra 4.e byrån
84
Sjätte huvudtiteln.
[5.] (allmänna byrån) och där vara ansvarig för de nuvarande ombudsmauna-
göromålen, dock med biträde för matriklarnas förande av en kvinnlig
befattningshavare, vilken senare emellertid i sådant fall skulle kunna
avlönas lägre än medicinalstyrelsen ifrågasatt. Vidare skulle det åligga
ombudsmannen att bereda dem bland de fiskala ärendena, som på grund
av sin natur närmast äro att hänföra till denna byrå. Därjämte skulle
han biträda vid övriga till denna byrå hörande ärendens beredning och
utredning samt i sådant hänseende utföra de åligganden, som eljest till¬
komma medicinalrådsassistent. Slutligen skulle han vid behov inträda
såsom vikarie för medicinalråd.
Då ifrågavarande tjänsteman, Afilken torde böra benämnas allenast
ombudsman, måste vara legitimerad läkare, och han icke lärer kunna
genom enskild praktik bereda sig inkomst utöver avlöningen, synes det
nödvändigt, att befattningen såsom hittills sättes i andra avlöningsgraden.
Biträdande Såsom medicinska biträden hos medicinalstyrelsen äro på grund av
PeiMarutbiid-d beslut vid 1912 års riksdag från 1913 års ingång anställda två medici-
ning. nalradsassistenter mot arvoden, vilka utgå av anslag å extra stat. Där¬
jämte tjänstgör i styrelsen en läkar amanuens med arvode av anslag till
tillfälliga biträden.
Innan anordningen med anställandet av medicinalrådsassistenter hade
träffats, tjänstgjorde i styrelsen fyra läkarutbildade amanuenser.
Förslaget om anställande av medicinalrådsassistenter framlades redan
av organisationskommittén, som i sitt utlåtande anförde följande.
På grund av göromålens inom medicinalstyrelsen oftast uteslutande läkartekniska
art vore det nödvändigt för styrelsen och dess läkarledamöter att till sitt biträde vid
ärendenas beredning och utredning äga tillgång till läkarutbildade personer. Även¬
ledes vore nödvändigt, att inom styrelsen funnes läkarkrafter att vid ledighet för
medicinalråd fungera som ställföreträdare för dem. I detta avseende hade anlitats
vid ledighet eller semester för medicinalrådet för hospitalsärendena överinspektören
för sinnessjukvården, men eljest i främsta rummet ombudsmannen och fiskalen och
sedan läkaramanuenserna. i mån av lägenhet och lämplighet. Med det låga arvode,
som dessa amanuenser åtnjutit, hade det arbete, vilket ansetts kunna av dem be¬
gäras, enligt vad kommittén påpekade, ofta blivit för ringa, och skyldighet att för¬
rätta arbete viss tid å tjänsterummet hade merendels icke ålegat dem. Svårigheter
vid vikariat hade med detta system även förekommit, då amanuenserna ju haft sin
huvudsakliga sysselsättning utom medicinalstyrelsen. Kommittén föreslog, att i stället
för de dåvarande fyra ifrågavarande amanuenserna skulle anställas två medicinalråds¬
assistenter med så mycket högre arvode än läkaramanuenserna, att skyldighet kunde
åläggas dem, förutom att mottaga förordnanden såsom byråchefer å läkarbyråerna,
att under den övriga delen av året varje dag tjänstgöra viss tid av till exempel tre
timmar i medicinalstyrelsen.
Sjätte huvudtiteln.
85
Vidkommande avlöningen till medicinalrådsassistenterna ansåg orga¬
nisationskommittén, att man för att erhålla lämpliga personer, som vore
väl kvalificerade såväl i allmänhet för sina göromål som särskilt, då så
erfordrades, att vikariera för medicinalråd, icke borde sätta arvodet för
vardera av dem lägre än till 3,000 kronor om året.
Medicinalstyrelsen anförde i utlåtandet den 5 augusti 1910, att, då
på assistenterna ställts den fordran, att de skulle vara förbundna till tre
timmars daglig tjänstgöring å ämbetslokalen — en anordning, som enligt
styrelsens uppfattning i själva verket icke alltid torde bliva för deras
arbete lämplig — man borde sätta deras avlöning något högre, än som
skett. Styrelsen framhöll tillika, att, då medicinalrådsassistent skulle
vara skyldig att vid behov inträda såsom medicinalråds ställföreträdare,
denna skyldighet skulle i assistentens övriga verksamhet medföra en
rubbning, som understundom kunde bliva för honom synnerligen känn¬
bar. Det vore därför enligt styrelsens mening att befara, att man icke
lätt skulle finna för uppdraget väl kvalificerade personer, som vore villiga
att mot det av kommittén föreslagna arvodet åtaga sig ett för vanlig
läkarverksamhet så störande arbete som medicinalrådsassistentens. Under
sådana förhållanden ansåg styrelsen, att man borde göra dessa befattningar
mera lockande genom att avlöna dem med åtminstone 4,000 kronor
om året.
I propositionen till 1911 års riksdag föreslogs i anslutning till
medicinalstyrelsens förslag och med hänsyn till de kompetensfordringar,
som måste ställas på medicinalrådsassistenterna och den arbetsbörda,
som skulle påläggas dem, att medicinalrådsassistenternas arvode icke
måtte sättas lägre än 4,000 kronor.
Organisationskommittén hade tänkt sig, att med inrättandet av
assistentbefattningarna behovet av läkaramanuenser skulle bortfalla. På
hemställan av medicinalstyrelsen upptogs emellertid i 1911 års propo¬
sition en läkaramanuens.
Då vid 1912 års riksdag anslag till provisorisk förstärkning av
medicinalstyrelsens arbetskrafter beviljades å extra stat för år 1913,
beräknades två medicinalrådsassistenter, vardera med arvode av 4,000
kronor, samt eu läkaramanuens.
I enlighet härmed har jämväl vid 1913 års riksdag anslag å extra
stat för år 1914 blivit anvisat.
Departementalkommitterade hava hemställt, att anslaget för bestri¬
dande av arvoden åt de två medicinalrådsassistenterna måtte överflyttas å
ordinarie stat.
86
Sjätte huvudtiteln.
Medicinalstyrelsen, har uti utlåtandet den 30 september 1913 före¬
slagit, att antalet medicinalrådsassistenter måtte höjas till fyra, varvid
dock arvodet skulle sänkas till 3,000 kronor för en var av dem. Till
stöd för sitt förslag, vilket jämväl innebär överflyttande av ifrågavarande
anslag å ordinarie stat, anför medicinalstyrelsen följande.
Dessa assistenter, vilka för närvarande äro två och vardera åtnjuta ett årsarvode
av 4,000 kronor, hava skyldighet dels att tjänstgöra å ämbetsrummet minst 3 timmar
per dag, förlagda i en följd mellan kl. 11—4 på dagen, dels att utföra hemarbete,
om så erfordras. Styrelsen vitsordar lämpligheten och nyttan av dessa tjänstemän.
De förhoppningar, som fästes vid tjänsternas inrättande, hava dock icke kunnat helt
uppfyllas.
De två assistenternas tjänstgöring är nämligen nu förlagd så, att en assistent
tjänstgör å två rotlar. Denna anordning orsakar, att den ena roteln måste nöja sig
med en assistent, som icke har erfarenhet på det fält av medicinalväsendet, roteln
företräder. Att finna personer med sådan föregående utbildning, att de behärska två
rotlars verksamhetsområden, torde icke vara möjligt. Skall en rotel, respektive byrå, hava
verklig nytta av en assistent, bör denne vara inne i det slag av ärenden, han skall
behandla och utreda. Denna fordran på sakkunskap gör sig naturligen mest gällande,
då vederbörande assistent enligt sin instruktion har att såsom vikarie för medicinalråd
självständigt utreda och föredraga byråns ärenden.
Styrelsen har med hänsyn härtill ansett sig böra framställa krav på, att varje
läkarbyrå i styrelsen erhåller sin egen assistent. Då emellertid det torde bliva svårt
att förvärva kompetenta personer under upprätthållandet av villkoret av 3 timmars
förmiddagstjänstgöring, har styrelsen tänkt sig tjänstgöringsskyldigheten böra omfatta
allenast 2 förmiddagstimmar å tjänsterummet men därjämte arbete i hemmet till
myckenhet, motsvarande arbetet å tjänsterummet. Med sådana villkor för tjänst¬
göringen tror sig styrelsen kunna få assistentplatserna väl besatta, även om arvodet,
såsom styrelsen avsett, nedsättes till 3,000 kronor om året.
Den ökning i kostnaderna, som anställandet av fyra assistenter, om än med
något lägre arvode, oundgängligen kommer att medföra, har styrelsen emellertid sökt
att på en annan väg något reducera. För närvarande utgår alltsedan år 1912 ett anslag,
senast beviljat genom kungl. brev den 31 december 1912, av 10 kronor för dag
till en läkare mot skyldighet att, då karantänsinrättningen å Fejan öppnas, bestrida
karantänsläkarbefattningen därstädes mot en förhöjning av dagavlöningen till 20
kronor. Det är tydligtvis nödvändigt, säger medicinalstyrelsen, att läkare finnes, som
är skyldig att genast och när som helst träda i tjänst vid karantänsinrättningen, när
denna på grund av utbruten farsot måste ofördröjligen öppnas.
Styrelsen har tänkt sig, att samma fördel, som nu vinnes genom nämnda
exspektansarvode, skulle kunna stå till buds, genom att skyldigheten att tjänstgöra å
Fejan överflyttades å assistenten vid hälsovårdsbyrån. Karantänsinrättningen skulle
icke därav sättas i nämnvärt sämre ställning, då den ju i assistenten städse hade
läkare tillgänglig. Ur byråns synpunkt åter måste man förutsätta, att assistenten
icke någon längre tid bindes av tjänstgöringen å Fejan. Några större svårigheter
anser styrelsen ej heller möta att kort efter inrättningens öppnande anskaffa annan
karantänsläkare mot stadgat arvode.
Vid förordnande å Fejan skulle enligt styrelsens förslag assistenten å hälsovårds¬
byrån avstå eget arvode och i stället uppbära ersättning enligt för karantänsläkare
Sjätte huvudtiteln.
87
gällande bestämmelser. Vid förordnande å högre tjänst inom styrelsen för tid över- [5.]
stigande sex veckor skulle medicinalrådsassistent erhålla tjänstgöringspenningarna å
denna högre tjänst samt dessutom av eget arvode den del, som skulle motsvara lön,
eller efter 2,000 kronor för år. Återstoden av assistentens arvode eller 1,000 kronor,
motsvarande tjänstgöringspenningar, skulle uppbäras av den, som uppehåller assistent¬
tjänsten. Avser förordnandet å högre tjänst kortare tid än sex veckor, anser styrelsen
assistenten böra få behålla hela assistentarvodet, varvid dock icke någon vikarie
förordnas å assistenttjänsten, utan uppdrages åt en läkaramanuens att ställa sig med
den honom åliggande dagliga tjänstgöringen till vederbörande byrås förfogande.
Med hänsyn till nödvändigheten av att äga tillgång till vikarie för
och biträde åt medicinalrådsassistenterna har medicinalstyrelsen, i lik¬
het med departementalkommitterade, ansett den nuvarande läkaramanu-
ensen böra bibehållas.
Hans arvode för år har medicinalstyrelsen ansett böra bestäm¬
mas till 1,500 kronor. Med anledning därav synes styrelsen endast
en timmes daglig närvaro å tjänsterummet kunna fordras av honom.
Han bör sålunda enligt styrelsens mening hava skyldighet att utföra
det arbete, som enligt särskild av styrelsen fastställd arbetsordning skall
åligga honom, ävensom att därutöver dels vid tillfälligt förfall för assi¬
stent biträda å vederbörande bjrrå utan särskild ersättning, dels ock vid
behov vikariera för assistent mot åtnjutande förutom eget arvode av
den del av assistentarvodet, som motsvarar tjänstgöringspenningar. I
sistnämnda fall skall han ställa sig till efterrättelse de för assistent¬
tjänstgöring gällande bestämmelser.
Styrelsen påpekar vidare, hurusom ytterligare en medicinsk arbets¬
kraft än en tid framåt synes vara att påräkna för styrelsen. Den lä¬
kare, som har styrelsens uppdrag att förestå det med styrelsen före¬
nade vaccinationskontoret och som dels uppbär arvode från anslaget för
vaccinationens befrämjande dels ock erhåller viss procent av för försåld
vaccin inflytande medel, anser nämligen styi’elsen kunna vid behov an¬
litas såsom biträde å byrå eller såsom vikarie för assistent på liknande
villkor som styrelsens läkaramanuens. Dock erinrar styrelsen, att för¬
slag föreligger om förändrad anordning av skyddskoppympningen i
riket, varvid en förflyttning av vaccinationskontoret från medicinalsty¬
relsen ifrågasatts.
De två s. k. medicinalrådsassistenterna tjänstgöra för närvarande, Sakkunniga.
såsom nämnt, vardera å två rotlar. Medicinalstyrelsen har emellertid på
grund av vunnen erfarenhet framhållit det olämpliga i en sådan anord¬
ning. Två av de fyra rotlarna måste nämligen nöja sig med biträde av
personer, som icke hava särskilda insikter på det område av medicinal-
88
Sjätte huvudtiteln.
väsendet, vederbörande rotel omfattar. Skall en rotel, respektive byrå —
yttrar styrelsen — hava verklig nytta av en assistent, bör denne vara inne
i det slag av ärenden, han skall behandla och utreda. Styrelsen yrkar för
den skull, att var och en av läkarbyråerna må erhålla sin egen assistent.
De sakkunniga hava icke heller kunnat undgå att finna den nu¬
varande anordningen i nämnda hänseende mindre tillfredsställande, och
synes dem fördenskull assistent böra i regel tjänstgöra allenast å en
byrå. Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle för sådant ändamål er¬
fordras fyra assistenter i stället för såsom för det närvarande två.
Därest emellertid de sakkunnigas förslag i fråga om ombudsmanstjän-
stens bibehållande vinner bifall, skidle härigenom behovet av läkarutbildat
biträde å 4:e byrån (allmänna byrån) vara fyllt. Av övriga tre läkar-
byråer synes, enligt vad de sakkunniga inhämtat, hospitalsbyrån kunna
nöja sig med en läkarutbildad amanuens, enär å denna byrå någon hjälp
lärer vara att påräkna av överinspektören för sinnessjukvården i riket.
I sådant hänseende torde i instruktionen för sistnämnde befattnings¬
havare böra föreskrivas skyldighet att utan särskild ersättning vid behov
inträda såsom vikarie för medicinalrådet å denna byrå.
För medicinalbyrån och hälsovårdsbyrån skulle sålunda erfordras
två assistenter, vadan enligt de sakkunnigas förslag någon ökning av
det nuvarande antalet assistenter i medicinalstyrelsen icke skulle påkallas.
Beträffande den av dessa assistenter, som skulle tilldelas hälsovårds¬
byrån, har medicinalstyrelsen föreslagit, att han skulle tillika hava skyl¬
dighet att, då karantänsinrättningen å Fejan på grund av utbruten farsot
måste öppnas, genast inträda såsom karantänsläkare därstädes, intill dess
att annan läkare kan anskaffas. Härigenom skulle, framhåller styrelsen,
kunna inbesparas det nu till en särskild läkare utgående exspektansarvode
av 10 kronor per dag för de tider, då denne icke tjänstgör vid Fejan.
Den sålunda föreslagna anordningen, varigenom statsverket i all¬
mänhet skulle göra en avsevärd besparing, har synts de sakkunniga
synnerligen välbetänkt.
1 detta sammanhang hava de sakkunniga till behandling upptagit
frågan om minskning i assistents tjänstgöringstid ävensom därav för¬
anledd sänkning av hittills utgående arvode.
Medicinalstyrelsen har i sådant hänseende erinrat, att assistenterna
för närvarande hava skyldighet dels att tjänstgöra å ämbetsrummet
minst 3 timmar per dag, dels att utföra hemarbete, om så erfordras,
samt att de härför åtnjuta ett arvode av 4,000 kronor för år räknat.
Styrelsen framhåller emellertid, att svårigheter syntes möta att erhålla
Sjätte huvudtiteln.
89
kompetenta personer för ifrågavarande befattningar, därest villkoret om
3 timmars förmiddagstjänstgöring upprätthålles. Med hänsyn härtill har
styrelsen tänkt sig, att tjänstgöringsskyldigheten skulle omfatta allenast
2 förmiddagstimmar å ämbetsrummet men därjämte arbete i hemmet till
myckenhet, motsvarande arbetet å ämbetsrummet. Arvodet skulle vid
sådant förhållande sänkas till 3,000 kronor om året, av vilket belopp
1,000 kronor skulle anses motsvara tjänstgöringspenningar. För det fall
att assistent uppehåller ordinarie befattning inom medicinalstyrelsen, har
av styrelsen ifrågasatts, att ersättning till assistent skulle, därest förord¬
nandet omfattar tid överstigande sex veckor, utgå efter enahanda grun¬
der, som vid vikariat tillämpas beträffande ordinarie befattningshavare,
under det att ett annat förfaringssätt skulle användas, då förordnandet
avser tid understigande sex veckor.
Mot förslaget i fråga om tjänstgöringstiden för assistent hava de
sakkunniga icke haft något att anmärka, dock under förutsättning dels
att den angivna tjänstetiden å ämbetsrummet är att anse såsom minimi¬
tid och dels att styrelsen tillser det assistenternas arbetskraft i skälig om¬
fattning verkligen utnyttjas.
Vad beträffar det föreslagna arvodesbeloppet, 3,000 kronor, har
detta under angivna förhållanden synts de sakkunniga vara skäligt.
Vidkommande däremot frågan om ersättning till assistent, som uppe¬
håller ordinarie befattning inom styrelsen, hava de sakkunniga velat ut¬
tala såsom sin mening, att dylik ersättning bör, så vitt möjligt, i varje
fall utgå efter grunder liknande dem, som gälla för ordinarie befattnings¬
havare, och att alltså vikarie i allmänhet bör, mot åtnjutande av de på
vikariatstiden belöpande tjänstgöringspenningar i den ordinarie befatt¬
ningen eller däremot svarande belopp, avstå någon del av eget arvode.
De sakkunniga hava i detta sammanhang funnit sig böra framhålla
önskvärdheten av, att, på sätt beträffande åtskilliga verk redan är för¬
hållandet, grunderna för avlöningen till extra ordinarie befattningshavare
inom medicinalstyrelsen varda, efter förslag av styrelsen, fastställda av
Kungl. Maj:t.
För den av de sakkunniga föreslagna läkaramanuensen å hospitals-
byrån, vilken synes böra åtnjuta ett arvode av 2,000 kronor, skulle for¬
dringarna i avseende å den dagliga sammanlagda arbetstiden kunna något
inskränkas.
Utöver nämnda amanuens torde fortfarande behövas ännu en läkar-
amanuens, särskilt för att bereda tillgång till vikarie för assistent. Sty-
relsen har för denne amanuens föreslagit ett arvode av 1,500 kronor
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml.
12
90
Sjätte huvudtiteln.
[5-]
Departements¬
chefen.
samt en tjänstgöringstid å ämbetsrummet av i allmänhet endast en timme.
Detta förslag har icke givit de sakkunniga anledning till erinran.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle den biträdande personalen med
läkarutbildning utgöras av en ombudsman, två medicinalrådsassistenter,
en läkaramanuens på hospitalshjon och en annan läkaramanuens.
Den sålunda föreslagna anordningen har hos mig uppväckt en
viss tvekan. Vad först beträlfar ombudsmannatjänsten har jag icke
kunnat undgå att fästa mig vid styrelsens utlåtande den 30 september
1913, däri styrelsen ifrågasätter möjligheten att kunna undvara nämnda
befattningshavare. Det synes mig också vara tämligen klart, att icke
de åligganden, som enligt de av mig här ovan meddelade instruktions-
föreskrifterna för närvarande ankomma på ombudsmannen och fiskalen,
motivera tjänstens bibehållande. En närmare undersökning har emeller¬
tid lett mig i likhet med de sakkunniga till den uppfattningen, att ett
indragande av denna befattning skulle medföra ganska betydande svå¬
righeter. Det är nämligen nödvändigt, att medicinalråden må kunna erhålla
ledighet från styrelsen för utförande av inspektioner, förberedande undersök¬
ningar för anläggningar av anstalter av olika slag, tillsyn under gången av
vissa arbeten eller i övrigt förhandlingar på ort och ställe med veder¬
börande. Det kan icke antagas, att denna del av deras verksamhet kommer
att minskas, snarare tvärtom med den livliga utveckling inom sjukhus¬
väsendet och på hälsovårdsområdet, som för närvarande pågår och i vilken
styrelsens ledamöter vid många tillfällen på ett lyckligt sätt kunna utöva
en ledande verksamhet, samtidigt som det för ledamöterna otvivelaktigt är
en stor fördel att själva se och bilda sig ett omdöme om de av dem pla¬
nerade anordningarnas praktiska tillämpning samt över huvud taget att
stå i den närmaste kontakt med det praktiska livets män. Understun¬
dom torde ock beredningen av större ärenden föranleda, att en ledamot
bör erhålla någon kortare ledighet, utan att därför övriga löpande ären¬
den på hans byrå få eftersättas. Vid dylika ledigheter på en eller några
få dagar, skulle det uppenbarligen vara synnerligen svårt att för erhål¬
lande av vikarie nödgas anlita enskild läkare utom styrelsen. Åven
assistenter och amanuenser, vilka alltid måste hava verksamhet på annat
håll och i regel äro praktiserande läkare i huvudstaden, äro av natur¬
liga skäl mindre hågade för dylika avbrott i sin verksamhet och kunna
icke räcka till att fylla vikariatsbehovet, ehuru de i ganska stor utsträck¬
ning anlitats härför. Det är då så gott som oundgängligt för styrelsen att
hava åtminstone en tjänsteman, som ständigt är beredd att rycka in vid
förfall för medicinalråd. Enligt mig lämnad uppgift har i själva verket
den, som nu är förordnad å tjänsten, de senare åren haft vikariatsförord-
Sjätte huvudtiteln.
91
nande under sammanlagt flera månader om året, till stor del i småposter [5.J
om några få dagar.
Ser man vidare på kostnadsfrågan skulle besparingen genom ombuds-
mannatjänstens indragning bliva ganska obetydlig. Den torde kunna
beräknas till skillnaden mellan å ena sidan ombudsmannens och ett kvinn¬
ligt biträdes av andra graden avlöning, tillhopa 7,400 kronor, samt å andra
sidan arvode till en medicinalrådsassistent för allmänna byrån och avlö¬
ningen till ett kvinnligt biträde av tredje graden eller sammanlagt 5,000
kronor. Besparingen, således omkring 2,400 kronor, anser jag icke upp¬
väga den olägenhet, som jag befarar av tjänstens indragning. Emeller¬
tid vill jag framhålla, att det bör tillses, huruvida ombudsmannen icke
med den fulla tjänstgöring på ämbetsrummet, som bör krävas av honom,
understundom kan medhinna en större arbetsprestation än att, förutom
att vikariera för medicinalråd, biträda å allmänna byrån och att leda och
övervaka arbetet med matriklarnas förande. För den händelse denna min
tanke skulle visa sig riktig, anser jag det böra åläggas ombudsmannen
att självständigt bereda och föredraga ärenden, vare sig större eller
mindre, som generaldirektören bestämmer skola överlämnas till honom.
Jag vill redan i detta sammanhang påpeka, att, oaktat ombudsman¬
nen enligt mitt förslag skall behålla inseendet över matriklarnas förande
och svara för de ur dem lämnade uppgifterna, jag kommer att föreslå
ett kvinnligt biträde av andra graden för den närmaste skötseln av dessa
matriklar. Att en dylik biträdesbefattning väljes torde vara i överens¬
stämmelse med den uppdelning av de kvinnliga biträdenas uppgifter på
de olika biträdesgraderna, som planlades av löneregleringskommittén och
sedan godkändes av Kungl. Maj:t och riksdagen.
Vad medicinalrådsassistenterna beträffar, var nog tanken vid inrät¬
tandet av dessa befattningar och höjande av avlöningen från det av or¬
ganisationskommittén föreslagna beloppet 3,000 kronor till 4,000 kronor,
att de skulle i högre grad kunna ägna sin tid åt arbete inom själva sty¬
relsen. Den korta erfarenhet, man hittills haft, synes emellertid redan
hava pekat på vissa svårigheter i praktiken. Assistenternas arbete, frånsett
de tider då de vikariera för ledamöter, består i regel av granskning av
inkomna rapporter och berättelser och annan behandling av dylika mindre
men tidsödande och tyngande ärenden, som oundgängligen fordra läkar¬
utbildning. Detta arbete, hur maktpåliggande det än i och för sig kan
vara och hur nödvändigt det är för medicinalråden att erhålla sådan
hjälp för att befrias från allt för mycket detaljarbete, ter sig naturligt¬
vis icke synnerligen lockande för en läkare. Å andra sidan torde arbe¬
tet vara av den art, att det fordrar en viss praktisk erfarenhet av lä-
92
Sjätte huvudtiteln.
[SO
Biträdande
personal med
veterinär ut¬
bildning,
karverksamheten. Man är därför hänvisad till att söka aspiranter bland
yngre praktiserande läkare i huvudstaden, vilka emellertid för att icke
alltför mycket inskränkas i sin praktik hava svårt att binda sig vid en
längre tjänstgöring än två timmar å ämbetsrummet. På grund av dessa
omständigheter torde de av sakkunniga föreslagna åtgärderna att
minska nämnda tjänstgöringstid samt nedsätta arvodet till 3,000 kronor
vara lämpliga. Då kostnaderna för assistenten för hälsovårdsbyrån, så¬
som jag längre fram skall omnämna, mer än till fullo motsvaras av en
besparing av det å staten för Fejan upptagna expektansarvodet, skulle
hela kostnaden för de två medicinalrådsassistenterna icke uppgå till fullt
3,000 kronor. Man torde således kunna anse, att ej heller ur bespa-
ringssynpunkt tillräckliga skäl föreligga att göra någon annan ändring
beträffande assistentbefattningarna än de sakkunniga nu föreslagit.
De sakkunnigas utlåtande i övrigt i denna del har icke givit mig
anledning till någon erinran. Frågan om grunderna för avlöning till
extra ordinarie befattningshavare torde efter medicinalstyrelsens hörande
framdeles få underställas Kungl. Maj:ts prövning.
För de veterinära ärendenas handläggning i medicinalstyrelsen har
intill utgången av år 1913 funnits där anställd, förutom ett medicinalråd,
allenast en amanuens med årligt arvode av 1,200 kronor. Såväl medicinal¬
rådet som amanuensen skola vara legitimerade veterinärer. I samman¬
hang härmed må erinras, att för tuberkulinärendenas handläggning och
föredragning i lantbruksstyrelsen årligen förordnas en legitimerad
veterinär såsom extra ledamot av styrelsen. Denne åtnjuter arvode,
varjämte ett belopp anvisats till ersättning åt ett veterinärt utbildat
biträde till honom.
Organisationskommittén, som förordade veterinärväsendets över¬
förande till lantbruksstyrelsen, hemställde, bland annat, att å veterinärbyrån
i sistnämnda styrelse skulle under byråchefen anställas ännu en ordinarie
tjänsteman med benämning byråveterinär, vilken borde åtnjuta andra nor¬
malgradens avlöning, jämte den från medicinalstyrelsen överflyttade vete-
rinäramanuenseu, för vilken föreslogs ett årligt arvode av 2,000 kro¬
nor. Den nuvarande tuberkulinföredraganden i lantbruksstyrelsen borde
jämväl underordnas den veterinära byråchefen samt benämnas extra
byråveterinär; hans avlöning borde hädanefter som dittills utgå på
extra stat.
I sin framställning till 1911 års riksdag vidtog Kungl. Maj:t den
förändring i kommitténs förslag, att den hittillsvarande veterinäramanu-
Sjätte huvudtiteln.
93
ensen ersattes allenast med en andra gradens tjänsteman — i stället för,
såsom kommittén föreslagit, en andra gradens tjänsteman och en med
2,000 kronor avlönad amanuens. Om den sålunda ifrågasatta ökningen
av arbetskrafter visade sig otillräcklig, ansågs den utvägen med fördel
kunna tillgripas att för tjänstgöring å byrån för veteriuärärenden an¬
vända civila veterinärstipendiater.
På byrån borde ock tills vidare tjänstgöra tillförordnade föredragan¬
den i tuberkulinärenden och dennes biträde. Kungl. Maj:t fann nämligen
ej skäl att i samband med förslaget om veterinärbyråns inrättande fatta
definitivt beslut angående föredragningen av tuberkulinärendena, utan
borde frågan härom årligen prövas vid framställning om anslag för
åtgärder till förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar hos
nötkreaturen.
I avvaktan på lösningen av frågan om medicinalstyrelsens omorga¬
nisation gjorde medicinalstyrelsen i underdånig skrivelse den 2 oktober
1912 framställning om proposition till riksdagen för erhållande av an¬
slag å extra stat i och för anställande inom styrelsen av en byråvete¬
rinär med arvode motsvarande den för tjänstemän i andra normalgraden
bestämda avlöningen.
Behovet av en förstärkning av det veterinära elementet hos medicinalsty¬
relsen ansåg styrelsen ådagalagt genom den styrelsen med avseende å veterinärären¬
dena åliggande arbetsbördan. Därvid borde icke tagas i betraktande allenast dessa
ärendens antal, vilket högst väsentligt stegrats, utan måste härvidlag även en bety¬
dande hänsyn tagas till målens inre art och beskaffenhet.
Under särskilt de senare åren hade, yttrade styrelsen, en avsevärd om- och ny¬
daning av det veterinära författningsväsendet ägt ram, och härav hade föranletts ett
i motsvarande mån ökat arbete inom styrelsen. Ävenså hade det tillmötesgående mot
trafikens och handelns krav, vilket allt mer gjorde sig gällande, medfört, att mål,
som berördes av detta krav — och detta vore just fallet med en hel del veterinär¬
ärenden — måste behandlas med en alldeles speciell skyndsamhet, något som genom
sitt förryckande av den vanliga behandlingsordningen verkade icke så litet betung¬
ande och för de återstående ärendena besvärande. Stegringen av det material, som
måste av styrelsen såsom ledare av landets veterinärväsen handhavas, fortginge så¬
ledes alltjämt och syntes bliva än mer kännbar, så snart verkningarna gjorde sig
gällande av 1911 års riksdagsbeslut rörande statsbidrag till distriktsveterinärers av¬
löning, varigenom inemot 200 distriktsveterinärer komme att träda i en mera direkt
förbindelse med medicinalstyrelsen.
Styrelsen framhöll ock, att den föreslagna byråveterinären skulle kunna påräk¬
nas för att vid alla tillfällen, där så behövdes, rycka upp i det veterinära medicinal¬
rådets ställe. Detta senare ansåg styrelsen vara av icke så liten betydelse. Såsom
hithörande förhållanden nu vore ordnade, kunde man ej rimligen begära, att den
lågt avlönade veterinäramanuensen städse skulle stå till hands för att, mot åtnjutande
94
Sjätte huvudtiteln.
av allenast ett belopp motsvarande tjänstgöringspenningarna, vikariera för det veteri¬
nära medicinalrådet. Amanuensens vikariat hade också inskränkts till dels de tider,
då hans förman oundgängligen måst företaga tjänsteresor, dels dennes semester eller
tjänstledighet för sjukdom. På en byråveterinär åter med hans högre avlöning kunde
man ställa det berättigade anspråket, att han vid alla tillfällen, då det veterinära
medicinalrådet vore hindrad närvara i styrelsen, skulle uppehålla dennes åligganden
inom ämbetsverket.
Medicinalstyrelsen tänkte därvidlag särskilt på tvenne omständigheter. Den
ena vore den, att det veterinära medicinalrådet i vidsträcktare mån än hittills varit
fallet borde få tillfälle företaga resor för inspektion, till exempel av karantänsanstal-
ter för husdjur, länsveterinärers verksamhet med mera. Den andra, som vore ännu
viktigare, vore den, att det visat sig synnerligen angeläget och fördelaktigt, att vid
utbrott av svårare smittosamma kreaturssjukdomar, till exempel vid mul- och klöv¬
sjuka, det veterinära medicinalrådet finge i uppdrag att på ort och ställe och således
på ett mera direkt och effektivt sätt övertaga ledningen av dessa farsoters bekäm¬
pande; önskemål i denna riktning hade för övrigt vid 1912 års riksdag fram¬
kommit. Enligt § 35 i instruktionen för medicinalstyrelsen den 31 december 1900 vore
det också styrelsen medgivet att i särskilda fall, där det vore angeläget, att upplys¬
ningar angående hälso- och sjukdomsförhållanden bland husdjur på stället inhämta¬
des, uppdraga åt kompetent person att för sådant ändamål avresa till stället etc.
Ett sådant fall vore givetvis ett utbrott av till exempel smittosam mul- och klöv-
sjuka, och den person, åt vilken ifrågavarande uppdrag då borde givas, ansåg sty¬
relsen i främsta rummet vara styrelsens egen föredragande för veterinärärenden. Till
följd av svårigheten beträffande vikariat för honom hade emellertid dylika uppdrag
icke hittills kunnat meddelas honom i all önskvärd utsträckning. Där sådant upp¬
drag emellertid kunnat givas veterinärföredraganden, till exempel vid en del av ut¬
brotten under senaste mul- och klövsjukepizootien i Skåne, hade ett dylikt personligt
övervakande av åtgärderna mot sjukdomen varit till stort gagn.
I ytterligare ett hänseende skulle enligt styrelsens mening en byråveterinärs
anställande vara till nytta för styrelsens veterinära verksamhet. Till följd av det
hopade arbetet å veterinärroteln hade dess föredragande ej kunnat i tillräcklig om¬
fattning ägna sin uppmärksamhet åt utlandets veterinära förhållanden, vilka dock
— särskilt våra grannländers — på grund av den allt livligare samfärdseln och
handelsutbytet folken emellan började bliva av ökad betydelse för oss. Anställandet
av en dylik veterinärassistent skulle möjliggöra ett mera ingående studium av dessa
utländska förhållanden med därav följande gagn för våra egna veterinärförhållanden.
Anställandet av en byråveterinär ansåg medicinalstyrelsen icke göra
den nuvarande amanuensen å veterinära roteln överflödig. Styrelsen
framhöll, att den granskning av veterinärers rapporter och reseräkningar
med mera, som i första hand ålåge den nuvarande amanuensen, på
sista tiden blivit till den grad omfattande, att den, sammanlagt med
amanuensens arbete med det statistiska materialet, mer än väl motive¬
rade förefintligheten av en särskild amanuens härför. Därest emellertid
dennes åligganden i huvudsak inskränktes till de nyss angivna, ansåg
styrelsen det till honom nu utgående arvodesbeloppet, 1,200 kronor,
vara tillräckligt.
95
Sjätte huvudtiteln.
Då fråga förevar om avlåtande av proposition i ämnet till 1913 års
riksdag, yttrade dåvarande departementschefen, att det av medicinalstyrel¬
sen framlagda förslaget om anställande av en byråveterinär väckt vissa be¬
tänkligheter, enär därmed ett nytt provisoriskt led skulle fogas till medici¬
nalstyrelsens organisation. Då emellertid behov av ökade arbetskrafter för
veterinärärendenas behandling syntes vara ådagalagt och det torde vara
klart, att, var än dessa ärenden genom den nya organisationen bleve för¬
lagda — vare sig till medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen eller en sär¬
skild styrelse — en mot den föreslagne svarande tjänsteman alltid bleve
erforderlig, hade han funnit sig kunna frånse de antydda betänklig¬
heterna och biträda medicinalstyrelsens framställning i huvudsaken.
Mot det av medicinalstyrelsen begärda arvodet, 5,800 kronor, hade
departementschefen icke annat att erinra, än att från nämnda belopp
borde avdragas i avrundat tal ett mot avgiften för egen pensionering för
andra gradens tjänsteman svarande belopp eller 200 kronor.
Beträffande frågan, huruvida den hittillsvarande veterinäramanuensen,
med beviljande av det föreslagna anslaget, borde bibehållas eller ej, erin¬
rade departementschefen, att organisationskommittén ansett en sådan ama¬
nuens behövlig även efter tillkomsten av en b}7råveterinär. Medicinal¬
styrelsen hade föreslagit till och med eu notariebefattning å den tilltänkta
veterinärbyrån. Dåvarande chefen för jordbruksdepartementet hade däremot
icke ansett ifrågavarande amanuens erforderlig, men motiverade detta
med, att genom veterinärbyråns förläggande till lantbruksstyrelsen biträde
kunde erhållas av tillförordnade föredraganden i tuberkulinärenden och
dennes biträden i lantbruksstyrelsen. Då dylik extra hjälp icke under
nuvarande förhållanden kunde påräknas, ansågs det avsedda syftet med
byråveterinärbefattningen kunna förfelas, om man indroge amanuens¬
tjänsten. Byrå veterinären kunde därmed bliva så mycket upptagen
av det mindre betydelsefulla arbetet med granskningen av räkningar
och rapporter, att han icke kunde lämna veterinärföredraganden det
påkallade biträdet med ärenden av viktigare art. Anslagsbeloppet till
tillfälliga biträden åt medicinalstyrelsen ansågs fördenskull böra bibehållas
vid samma belopp som hittills.
Efter framställning av Kungl. Maj:t beviljade riksdagen för anstäl¬
lande av en byråveterinär i medicinalstyrelsen på extra stat för år 1914
ett anslag å 5,600 kronor.
Departementalkommitterade, vilka föreslagit, att veterinärärendena
.— såväl de, som nu tillhöra medicinalstyrelsen, som ock tuberkulin-
ärendena — skulle behandlas av ett veterinärkontor inom jordbruks¬
departementet, hava ansett, att, förutom en byråchef, skulle i kontoret
96
Sjätte huvudtiteln.
såsom ledamöter anställas två byråveterinärer jämte eu juridiskt bil¬
dad sekreterare. Byråveterinärerna skulle i huvudsak handhava, den
ene medicinalstyrelsens veterinärärenden och den andre tuberkulinärenden.
I den mån behov av extra biträde med veterinär sakkunskap gjorde
sig gällande, hava departementalkommitterade ansett i första hand kunna
för tjänstgöring i kontoret tillitas civila veterinärstipendiater.
Medicinalstyrelsen har uti sitt utlåtande den 30 september 1913 be¬
träffande den veterinära byrån framhållit, att, därest nämnda byrå skall
kunna inom den omorganiserade medicinalstyrelsen ordnas så, att den
må kunna dels utan svårighet framdeles, om så anses lämpligt, skiljas
från denna styrelse, dels beredas den självständiga ställning, som hand¬
läggningen av åtskilliga veterinärärenden kräver, det fordras, att den
bliver avsevärt bättre utrustad, särskilt med hänsyn till personal, än
den nu befintliga veterinära roteln inom styrelsen.
Veterinärbyråns behov av sakkunnigt biträde måste fördenskull en¬
ligt styrelsens mening sorgfälligt tillgodoses, om icke ändamålet med
veterinärbyrån skall alldeles förfelas. Sedan år 1910 har antalet veteri-
närärenden i medicinalstyrelsen ökats, och de nya köttkontrollförfatt-
ningarna samt inrättandet av åtskilliga nya distriktsveterinärbefattningar
borga för att arbetet å byrån skall än mer tilltaga.
I betraktande härav äro av styrelsen de veterinära ordinarie ar¬
betskrafterna beräknade att utom byråchefen utgöra eu byråveterinär
och en statsinspektör för köttkontroll. Medicinalstyrelsen hemställer näm¬
ligen, att den länge ifrågasatta och av såväl medicinalstyrelsen som lant-
bruksstyrelsen förordade statsinspektörsbefattningen för köttkontroll
m. m. måtte få inrättas och uppföras å ordinarie stat såsom tjänstebe¬
fattning av andra graden.
Erforderlig extra arbetskraft har medicinalstyrelsen ansett böra
erhållas genom anställandet av en amanuens med veterinär utbildning,
i stället för — såsom departementalkommitterade ifrågasatt — anlitande
av civila veterinärstipendiater.
Medicinalstyrelsen betvivlar nämligen på det högsta ändamålsenligheten av
departementalkommitterades berörda förslag. Redan nu, då stipendiaterna hava möj¬
lighet och i regel tillfälle att under sina kommenderingar erhålla avsevärda inkomster
genom därunder bedriven enskild praktik — inkomster, som till och med kunna vara
betydligt större än det erhållna dagtraktamentet, sex kronor — är det, säger sty¬
relsen, synnerligen svårt att hålla stipendiatplatserna besatta ens med nyexaminerade
veterinärer. Härtill kommer, att flertalet av dessa stipendiater innehava distrikts¬
veterinär- eller annan tjänst under mellantiden mellan kommenderingarna, som för
övrigt i allmänhet äro ganska kortvariga. Att under sådana förhållanden kommenderi
dem till tjänstgöring i ett ämbetsverk, beläget i huvudstaden, där så gott som intet
tillfälle till enskild praktik gives, skulle med all säkerhet medföra den påföljden, att
97
Sjätte huvudtiteln.
de anhölle om entledigande, för så vitt det ej möjligen vore fråga om helt tillfälliga ["51
korta kommenderingar, vilka väl knappast skulle vara till nytta för medicinalstyrelsen.
Styrelsen håller således före, att nämnda stipendiater icke böra tagas i anspråk för ut¬
förande av veterinärt arbete i styrelsen, utan att i stället eu amanuens med veterinär
utbildning bör anlitas och såmedelst även trygga möjligheten till vikarie å byrå-
veterinärtjänsten.
I fråga om behovet av nämnda amanuens åberopar medicinalstyrelsen i övrigt
vad styrelsen anfört i förenämnda underdåniga skrivelse den 2 oktober 1912 angå¬
ende anställande av eu byråveterinär.
För ifrågavarande amanuens har styrelsen beräknat ett arvode av
1,200 kronor.
Enligt det av 1913 års riksdag godkända förslaget till provisoriskt Sakkunniga.
ordnande av veterinärförvaltningen inom medicinalstyrelsen skulle me¬
dicinalrådet för veterinärärendena biträdas av en byråveterinär och en
veterinäramanuens.
Behovet av byråveterinärsbefattningen lärer alltså med den nuvarande
organisationen av den centrala veterinärförvaltningen få anses fastslaget;
och därest berörda förvaltning framdeles skulle komma att förläggas
annorstädes, exempelvis till ett särskilt kontor inom jordbruksdeparte¬
mentet, torde någon minskning av veterinärt utbildad personal för
behandlingen av veterinärärendena så mycket mindre kunna ifrågakomma
som veterinärväsendet och vad därmed äger sammanhang är statt i eu
stark utveckling
De sakkunniga hava fördenskull icke tvekat att föreslå, det byrå¬
veterinärsbefattningen må å staten uppföras såsom ordinarie tjänst av
andra lönegraden.
Vidkommande det av departementalkommitterade väckta förslaget
att i stället för veterinäramanuensen civila veterinärstipendiater skulle
kunna anlitas, hava de sakkunniga på de . av medicinalstyrelsen anförda
skäl funnit genomförandet av detsamma förenat med högst avsevärda
svårigheter samt fördenskull ansett sig böra avstyrka förslaget.
Då emellertid på veterinärbyrån fortfarande kommer att förefinnas
behov av en biträdande extra tjänsteman med veterinärutbildning, hava
de sakkunniga förordat, att veterinäramanuensen må bibehållas; och
synes icke något vara att erinra mot det för honom beräknade arvodet
1,200 kronor.
Medicinalstyrelsen har uti utlåtandet den 30 september 1913, såsom
nämnt, föreslagit, att å veterinärbyrån skulle anställas ytterligare eu
ordinarie befattningshavare nämligen en statsinspektör för köttkontroll.
Vidkommande berörda förslag hava de sakkunniga — som inhämtat, att
å jordbruksdepartementets föredragning framställning komme att göras till
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 13
98
[5.]
Departements¬
chefen.
Biträdande
tjänstemän
med kameral
och juridisk
utbildning.
Kameral¬
hy rån.
Sjätte huvudtiteln.
1914 års riksdag om beviljande av anslag å extra stat för anställande
av en statsinspektör för köttkontroll — ansett sig kunna inskränka sig
till att understryka behovet av eu dylik befattning.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle veterinärbyrån i avseende å
fackutbildad arbetskraft erhålla samma utrustning, som den äger för
närvarande på grund av riksdagens medgivande att från och med år
1914 anställa en byråveterinär i medicinalstyrelsen. Beträffande skälen
för inrättandet av nämnda befattning torde jag kunna hänvisa till min
företrädares här ovan återgivna yttrande till statsrådsprotokollet sistlidet
år, allenast med det tillägg, att jag i likhet med de sakkunniga icke finner
det möta några betänkligheter att uppföra befattningen på ordinarie stat.
Med den livliga utveckling, som pågår för uppdrivande av vår kreaturs- och
köttexport samt i sammanhang därmed inom veterinärväsendet i dess
helhet, är det snarare antagligt, att ytterligare tjänstemän inom den
centrala veterinärförvaltningen framdeles skola erfordras, än att byrå-
veterinärsbefattningen skulle komma att visa sig onödig. Ett bibehål¬
lande av denna befattning utövar ock, såsom jag sedan skall omnämna,
en viss inverkan på kansliets personal.
Beträffande veterinäramanuenser har den av medicinalstyrelsen och
de sakkunniga lämnade utredningen ytterligare styrkt mig i min upp¬
fattning, att behovet av biträdande veterinära arbetskrafter å byrån icke
lämpligen kan fyllas genom att anlita civila veterinärstipendiater, utan
att en ständigt tjänstgörande amanuens är nödvändig för ändamålet.
Vad slutligen angår statens inspektör för köttkontroll, erinrar jag,
att innevarande års riksdag, under nionde huvudtiteln, till arvode för
en sådan tjänsteman å extra stat för år 1915 anvisat ett anslag av
5,600 kronor.
Enligt föreliggande förslag skulle kameralbyrån fylla vissa medicinal¬
styrelsen tillkommande uppgifter med avseende å hospitalens ekonomi
samt handhava stjrrelsens räkenskapsväsende m. m.
För hospitalens räkenskaper m. in. finnas för närvarande anställda
en kamrerare och på extra stat eu kontrollant av hospitalens ekono¬
miska förvaltning.
Å nuvarande räkenskapskontoret tjänstgöra eu kamrerare, en kassör
och bokhållare samt en amanuens.
Med avseende å de behövliga arbetskrafterna å kameralbyrån före¬
slog organisationskommittén, att under byråchefen skulle — förutom
kontrollanten av hospitalens ekonomiska förvaltning — vara anställd en
kamrerare samt, utom kassören och bokhållaren, ytterligare en första gra-
99
Sjätte huvudtiteln.
dens tjänsteman, benämnd notarie och bokhållare, varjämte eu amanuens
skulle tjänstgöra å byrån.
Beträffande nämnda tjänstemän anförde organisationskommittén, bland
annat, följande.
Kamreraren skulle utföra de kamreraren å räkenskapskontoret för närvarande
tillkommande åligganden, dock endast i den mån de ej vore av beskaffenhet att
lämpligen böra överlämnas åt tjänsteman av lägre grad. Därjämte skulle han med
biträde dels av kassören och bokhållaren, i vad på denne ankomme, dels ock av den
nye första gradens tjänstemannen övertaga den nuvarande kamrerarens för hospitals-
ärenden åligganden, vilka ej upptagits av chefen för kameralbyrån. Endera av de
nuvarande kamrerartjänsterna skulle därigenom försvinna. Den nytillkomna första gra¬
dens tjänstemannen skulle biträda, förutom med en stor del av bokföringen av räken¬
skapen, med räkningsgranskningen, uppsättningar av från byrån utgående expeditio¬
ner och övriga förekommande göromål. Å byrån borde fortfarande finnas en amanu¬
ens till biträde med uppsättning av expeditioner och med den här särskilt vidlyftiga
expedieringen och med åliggande därjämte att biträda registratorn och aktuarien.
Genom upphörande, på sätt organisationskommittén föreslagit, av medicinal¬
styrelsens befattning med den veterinära räkenskapen, genom den förenkling i bok¬
föringen, som borde kunna ske genom hospitals- och den övriga räkenskapens sam¬
manförande, och andra förenklingsåtgärder samt slutligen genom utnyttjande till fullo
av tjänstemännens arbetstid å tjänsterummet fann kommittén vid denna anordning
den nye kamreraren ej bliva för tungt belastad.
Beträffande kontrollantbefattningen av hospitalens ekonomiska för¬
valtning ansåg organisationskommittén denne tjänsteman böra bibehållas
vid i huvudsak samma åligganden som för närvarande.
Med hänsyn såväl till den ringa erfarenhet, vilken då ännu vunnits
angående nyttan och behovet av denna tjänst, som till beskaffenheten
av det med densamma förenade arbetet syntes det kommittén, som om
denna tjänst fortfarande borde uppehållas endast tills vidare eller för
viss tid.
I fråga om personalen å kameralbyrån anslöt sig 1911 års proposi¬
tion till organisationskommitténs förslag.
Detsamma är ock förhållandet beträffande departementalkommitte-
rades förslag.
Medicinalstyrelsen, som icke haft något att erinra mot organisa¬
tionskommitténs förslag i nämnda hänseende, har dock uti utlåtan¬
det den 30 september 1913 hemställt, att befattningen såsom kontrollant
av hospitalens ekonomiska förvaltning måtte uppföras såsom ordinarie
tjänst. Till stöd härför har medicinalstyrelsen åberopat, att under
den tid av nära fem år, kontrollantbefattningen ägt bestånd, nyttan
och lämpligheten av densamma alltmer framträtt. Tiden synes nu
100
Sjätte huvudtiteln.
[5.1 medicinalstyrelsen vara inne, att befattningen, som för närvarande är
uppförd å extra stat, erhåller en mera stadigvarande karaktär. Då
kontrollantens arvode, utgörande 5,800 kronor, därav 4,000 kronor
skola motsvara lön och 1,800 kronor tjänstgöringspenningar, utgår i
ungefär samma former som för tjänstemän av andra graden enligt
normalstaten och då, enligt medicinalstyrelsens mening, intet hinder i
beskaffenheten av kontrollantens verksamhet föreligger för tjänstens till¬
sättande under fastare former än hittills, har medicinalstyrelsen ansett
sig vid uppgörande av sitt organisationsförslag böra uppföra bemälde
tjänsteman å ordinarie stat.
Sakkunniga. På de av medicinalstyrelsen anförda skäl hava de sakkunniga ansett
sig böra tillstyrka, att befattningen såsom kontrollant av hospitalens
ekonomiska förvaltning uppföres å styrelsens stat såsom ordinarie tjänst
i andra .lönegraden.
I fråga om den föreslagna personalen i övrigt å kameralbyrån hava
de sakkunniga icke funnit anledning till erinran.
Departement.*- Mot de sakkunnigas förslag beträffande kameralbyråns personal har
chefen. jag. jntet att invända. Jag vill allenast erinra, att kontrollant av hospi¬
talens ekonomiska förvaltning förordnades först från och med år 1909
samt således varit i tjänst, vid tiden för avgivandet av organisations¬
kommitténs utlåtande, ej fullt ett år, och vid tiden för avlåtande av
Kungl. Maj:ts proposition till 1911 års riksdag allenast två år, vadan
tillräcklig erfarenhet då saknades för att med säkerhet kunna bedöma
det framtida behovet av befattningen. Då detta behov numera torde
få anses konstaterat och den medelsförvaltning, som faller på de sär¬
skilda hospitalens driftkostnadskonto, redan är mycket betydande och
säkerligen kommer att växa alltjämt, anser jag det riktigt att, såsom de
sakkunniga föreslagit, uppföra befattningen på ordinarie stat.
Kansliet. Å medicinalstyrelsens kansli finnas för närvarande följande ordinarie
tjänstemän, nämligen en sekreterare, andra gradens tjänsteman, och
tre notarier. Till kansliet hör jämväl registratorskontoret, vilket emel¬
lertid kommer att särskilt behandlas.
Av notarierna har enligt instruktionen en att biträda vid handlägg¬
ning av ärenden rörande sinnessjukvården och därvid tillika, i den om¬
fattning styrelsen bestämmer, ombesörja sekreterargöromål.
Genom kungl. brev den 26 april 1912 bemyndigades medicinal¬
styrelsen i anledning av då rådande mul- och klövsjukepizooti att tills
vidare, så länge behov förefunnes, eller intill dess Kungl. Maj:t annor¬
ledes bestämde, förordna en av notarierna hos styrelsen att i egenskap
Sjätte huvudtiteln. 101
av sekreterare biträda vid handläggning av veterinärärenden mot viss
ersättning.
Det på grund härav utfärdade förordnandet upphörde enligt medi¬
cinalstyrelsens beslut med utgången av februari månad 1913.
Sedermera har Kungl. Maj:t den 9 maj 1913 bemyndigat medicinal¬
styrelsen att tills vidare, intill utgången av samma år förordna en av
de hos styrelsen anställda notarier eller extra ordinarie tjänstemän att i
egenskap" av sekreterare biträda vid handläggning av de ärenden, sty¬
relsen ägde bestämma.
Med föranledande av sistberörda bemyndigande har styrelsen upp¬
dragit åt en av de ordinarie notarierna att biträda vid handläggningen
av apoteks- och veterinärärenden.
Därjämte tjänstgöra å kansliet fyra amanuenser med fast arvode,
av vilka en har till åliggande, bland annat, att biträda registrator)! och
aktuarien.
Enligt 39 § af styrelsens instruktion tillhör den egentliga kansli¬
personalen på grund av den arbetsfördelning tjänstemännen emellan,
som i arbetsordningen bestämmes, dels protokollsföringen och dels
med undantag av vad räkenskapskontoret i sådant avseende åligger
uppsättandet av de i styrelsen beslutade utlåtanden, skrivelser och andra
utgående expeditioner, till vilka koncept icke avlämnats av föredragan¬
den, ävensom, sedan de blivit renskrivna och undertecknade, deras av¬
sändning eller utlämning.
Beträffande kanslipersonalen anförde organisationskommittén huvud¬
sakligen följande.
En följd av den betydande ökningen av antalet ärenden och utgående expedi¬
tioner i medicinalstyrelsen hade blivit, att medicinalstyrelsens kansli och särskilt
sekreteraren, vilken haft att svara för och kontrollera alla utgående expeditioner med
undantag av mera oviktiga sådana i hospitalsärenden, blivit alltför betungade. I all¬
mänhet hade, enligt vad kommittén meddelade, sistnämnda tjänsteman icke medhunnit
mer än fördelandet och övervakandet av arbetet, justerandet av de utav kansliets
övriga tjänstemän i första hand uppsatta expeditioner samt det formella utarbetandet
av medicinal- och veterinärväsendet rörande författningar och allmänna cirkulär. De
dåliga befordringsutsikterna för de juridiskt utbildade tjänstemännen i medicinalsty¬
relsen, där läkarutbildning varit oundgängligen nödvändig för alla ledamöterna, och
den därmed sammanhängande stora omsättningen av notarier och amanuenser å kan¬
sliet hade bidragit att öka arbetet och ansvaret för sekreteraren.
Den lindring, om ock mindre betydande, som skulle beredas kansliet genom
veterinärärendenas överflyttande från medicinalstyrelsen och genom protokollens er¬
sättande i allmänhet till följd av byråsystemets införande med de enklare föredrag¬
ningslistorna, likasom ock de förenklingar för övrigt av arbetssätt och arbetsmetoder
inom styrelsen, som redan skett och även för framtiden borde i största möjliga ut¬
sträckning iakttagas, syntes emellertid kommittén böra sätta styrelsen i stånd att
fullgott fylla sin uppgift utan ökning av antalet av de tjänstemän, som för när-
102
Sjätte huvudtiteln.
varande funnes å kansliet, eller av den sammanlagda arbetskraft, som enligt styrel¬
sens nuvarande organisation där vore anställd — därvid även tagen i betraktande
den ökning av tjänstgöringstiden å tjänsterummet, som bleve en följd av den nya
löneregleringen.
Av byråsystemets införande borde, anförde organisationskommittén vidare, följa,
att det nuvarande kansliet ersattes med byråtjänstemän, som sorterade direkt var
under sin byråchef. Det nuvarande förfaringssättet, att expeditionerna uppsattes av en
tjänsteman och sedermera genomginges och rättades av andra, som därför även nödgades
sätta sig in i ärendet, för att slutligen justeras av vederbörande ledamot och av sty¬
relsen, ansåg kommittén böra i möjligaste mån upphöra. För åstadkommande härav
och även för övrigt vore helt visst enligt kommitténs mening lämpligast, om å varje
av de medicinska byråerna funnes en ordinarie tjänsteman av andra graden till byrå¬
chefens biträde. En sådan anordning skulle emellertid bliva ganska kostsam. Den
syntes kommittén icke heller oundgängligen erforderlig inom medicinalstyrelsen med
dess ärenden av ofta rent läkarteknisk art.
Kommittén föreslog därför, att för kansligöromålen såsom byråtjänste¬
män skulle anställas en sekreterare — andra gradens tjänsteman -— å hospi¬
talshjon och en å hälsovårdsbyrån samt en notarie å vardera av medi-
cinalbyrån samt lasaretts- och apoteksbyrån. Ärendenas beskaffenhet å
hospitalshjon, särskilt det stora antalet rättsmedicinska ärenden angå¬
ende sinnesbeskaffenhet, gjorde nämligen enligt kommitténs åsikt en
tjänsteman av andra graden för kansligöromålen där nödvändig, likasom
arten och beskaffenheten av ärendena å hälsovårdsbyrån gjorde en tjänste¬
man med enahanda utbildning synnerligen behövlig även där. De ur
kansli synpunkt vanligen enklare målen å medicinalbyrån samt lasaretts- och
apoteksbyrån gjorde, enligt vad kommittén anförde, tjänstemän av
första graden för uppsättningar av utgående expeditioner och andra
förekommande kansligöromål där i allmänhet tillräckliga, under förut¬
sättning dock att vederbörande byråchef i vissa fall kunde få anlita
sekreteraren å hälsovårdsbyrån. Direkt under vardera av de båda sekre¬
terarna ansåg kommittén böra tjänstgöra en amanuens med juridisk
utbildning, den ena å hospitals- och den andra å hälsovårdsbyrån.
Till följd av den utav reservanterna inom kommittén föreslagna
minskning av byråernas antal ansågo dessa, att i stället för de båda av
kommitténs majoritet föreslagna notarierna borde anställas ytterligare en
sekreterare och ytterligare en amanuens, varigenom var och en av de
tre medicinska byråerna skulle erhålla en sekreterare och en amanuens.
Det vid 1911 års riksdag framlagda förslaget, vilket i fråga om
byråernas antal anslöt sig till reservanternas mening, upptog en
sekreterare och en amanuens såväl å hospital sbyrån och å hälsovårds¬
byrån som ock å medicinalbyrån.
103
Sjätte huvudtiteln.
Å veterinärbyrån i lantbruksstyrelsen upptogs däremot icke någon
sekreterare vare sig i organisationskommitténs förslag eller i Kungl.
Maj:ts proposition till 1911 års riksdag.
Å departementalkommitterades förslag till stat för medicinalstjn-elsen
är uppförd samma kanslipersonal som enligt 1911 års proposition. I
samma kommitterades förslag till personal för veterinärkontoret har
däremot upptagits en sekreterare.
Uti medicinalstyrelsens den 30 september 1913 avgivna utlåtande
har föreslagits, att å eu var av medicin albyrån, hospitalsbyrån och allmänna
byrån samt veterinärbyrån skulle finnas en sekreterare samt å hälso-
vårdsbyrån en notarie.
Med hänsyn till omfattningen av veterinärbyråns verksamhet bär medicinalsty¬
relsen ansett sekreterargöromålen å denna byrå böra bestridas av en tjänsteman i
andra lönegraden.
Styrelsen framhåller vidare, att, då styrelsen oaktat den stora ökning av arbets¬
bördan, som kommit till synos under de senaste åren, för övriga byråer kunnat nöja
sig med allenast en tjänsteman i första graden, utöver den av departemental-
kommitterade föreslagna personalen med juridisk och kameral utbildning, detta
emellertid beror därpå, att styrelsen samtidigt föreslagit inrättandet å ordinarie stat
av två kvinnliga biträdesbefattningar — förutom den av styrelsen ifrågasatta kvinn¬
liga matrikelföraren — för utförande av, bland annat, vissa kansli- och registrerings-
göromål.
Till hjälp åt tjänstemännen å samtliga byråer, undantagandes vete¬
rinärbyrån, och för beredande av tillgång till vikarier vid ledigheter
för dem har styrelsen tänkt sig att anställa fyra juridiskt utbildade
amanuenser mot årliga arvoden.
I sammanhang med byråsysteinets införande bör, såsom organisa- Sakkunniga.
tionskommittén framhållit, det nuvarande kansliet ersättas med byråtjänste-
män, sorterande direkt under vederbörande byråchefer. Fördelaktigast
skulle naturligen vara, om å varje byrå funnes en sekreterare, andra
gradens tjänsteman. Men då detta med hänsyn till kostnaderna näppe¬
ligen låter sig göra, torde man å vissa byråer få nöja sig med tjänste¬
män av lägre grad, notarier.
Vad medicinal- och hospitalsbyråerna beträffar, hava de sakkunniga
funnit, att för uppsättningen av expeditioner i de å dessa byråer allt¬
mera talrikt förekommande rättsmedicinska och rättspsykiatriska ären¬
dena erfordras särskilt väl kvalificerade personer och att för den skull
å dessa byråer böra inrättas sekreterare’änster.
Organisationskommittén avsåg för hälsovårdsbyrån en sekreterare
och för den fjärde läkarbyrån en notarie, varvid dock förutsattes, att
Utlåtande av
medicinal¬
styrelsen.
Särskilt ytt¬
rande av
medicinal-
rådetKjerrulf.
104 Sjätte huvudtiteln.
byråchefen å sistnämnda byrå i vissa fall kunde få anlita sekreteraren
å kälsovårdsbyrån. Medicinalstyrelsen har nu emellertid i stället före¬
slagit, att en sekreterare skulle placeras å fjärde läkarbyrån (allmänna
byrån) och en notarie å hälsovårdsbyrån. Mot sistnämnda förslag hava
de sakkunniga icke funnit anledning till erinran.
Däremot hava de sakkunniga åtminstone för det närvarande icke
kunnat tillstyrka medicinalstyrelsens förslag om uppförande av en sekre-
terartjänst å veterinärbyrån. Då genom den nya byråveterinärstjänsten
denna byrå skulle erhålla en tjänsteman i andra graden, vilken bör kunna
biträda även med uppsättningsarbeten, har det synts de sakkunniga som
skulle en notariebefattning där kunna vara tillfyllest.
För kameralbyrån har icke föreslagits någon särskild kanslitjänsteman.
I sitt den 16 januari 1914 avgivna utlåtande över de sakkunnigas
förslag har medicinalstyrelsen anfört, att styrelsen visserligen liölle före,
att det av styrelsen i dess ovannämnda skrivelse den 30 september 1913
framlagda förslaget till omorganisation innebure vissa fördelar framför
de sakkunnigas, varför styrelsen ock helst önskat, att detta kunnat i
huvudsak oförändrat framläggas för riksdagen. Styrelsens majoritet
gjorde emellertid i nu ifrågavarande del icke någon anmärkning mot
de sakkunnigas förslag.
Från beslutet härutinnan var veterinärledamoten, medicinalrådet
Kjerrulf skiljaktig. Han erinrade först om ovan nämnda med Kungl.
Maj:ts medgivande meddelade förordnande av biträdande sekreterare för
ärendena angående veterinärväsendet och apoteksväsendet och anförde
därefter följande:
»Ifrågavarande tjänstemans huvudsakligaste arbete har emellertid måst ägnas
åt styrelsens veterinäravdelning, i det han, förutom att han bestritt alla å denna
avdelning förekommande sekreterargöromål, uppsatt så gott som samtliga de därstädes
erforderliga, inför styrelsen justerade expeditionerna. Huru dessas antal på senare åren
ökats framgår därav, att medan de år 1878 icke överstego 75 och år 1901 (från och
med vilket år en särskild, ordinarie föredragande för veterinärärendena i styrelsen
funnits) utgjorde 140 samt ännu år 1911 voro så få som 477 (allt uträknat ur medi¬
cinalstyrelsens serier för i styrelsen justerade expeditioner), så steg antalet under år
1912 — till stor del genom då rådande mul- och klövsjuka — till 1,043 och år 1913,
oaktat mul- och klövsjukan upphört, till 1,508. Någon minskning tycks icke vara
att förvänta, att döma av antalet expeditioner under januari månad, vilket synes
komma att uppgå till c:a 200. De omständigheter, som för det närvarande föranleda
detta betydligt ökade arbete på veterinäravdelningen, äro dels den från och med år 1913
i kraft trädda omregleringen av distriktsveterinärväsendet, dels ock tillämpningen av
de under oktober 1913 utfärdade författningarna angående slakthus- och köttbesikt-
ningsväsendet, export av kött m. in. — allt omständigheter, som — för så vitt saken
Sjätte huvudtiteln.
105
nu kan bedömas — komma att allt framgent förorsaka styrelsens veterinära avdel¬
ning ett mycket betydligt arbete.
Vad jag ovan anfört giver mig grundad anledning antaga, det sekreterargöro-
målen å veterinäravdelningen hädanefter komma att fullt kräva sin egen man och
detta framför allt utan sammanblandning med sekreterargöromål å någon annan av¬
delning.
Beträffande då frågan huruvida denne tjänsteman bör vara tjänsteman av första
eller andra graden, d. v. s. i detta fall notarie eller sekreterare, ber jag få hänvisa
först till ett par uttalanden i styrelsens förenämnda underdåniga utlåtande av den
30 september 1913.
'För att den veterinära byrån inom den omorganiserade styrelsen’ ■—• säger
styrelsen — 'skall kunna ordnas så, att den må kunna dels utan svårighet fram¬
deles, om så anses lämpligt, skiljas från medicinalstyrelsen, dels beredas den själv¬
ständiga ställning, som handläggningen av åtskilliga veterinärärenden kräver, fordras
det emellertid, att den bliver avsevärt bättre utrustad, särskilt med hänsyn till per¬
sonal, än den nu befintliga veterinära roteln inom styrelsen.’ Och längre fram
heter det: 'För veterinärbyrån synes vidare eu särskild sekreterare icke kunna und¬
varas. Med hänsyn till omfattningen av byråns verksamhet bör denne tillhöra andra
lönegraden.’ Styrelsen upptog därför också i sitt skrivelsen bifogade statförslag 4
sekreterare (tjänstemän av 2:a graden), av vilka en, såsom framgår av eu till sty¬
relsens nyssnämnda skrivelse fogad personalförteckning, skulle vara sekreterare för
veterinärärenden. Yad för övrigt beträffar den av styrelsen avsedda 'bättre utrust¬
ningen’ å veterinäravdelningen, så bestod denna dessutom av 1 statsinspektör för
köttkontrollen (med nödvändighet betingad av, bland annat, den ökade, numera i
detalj reglerade köttexporten) samt ett kvinnligt skrivbiträde, befattningar emellertid,
som på intet vis äro ägnade att minska behovet av en kvalificerad sekreterare, utan
snarare, vad statsinspektören angår, tvärtom.
Detta styrelsens då gjorda uttalande om behovet av en tjänsteman av 2:a gra¬
den såsom sekreterare å veterinäravdelningen anser jag styrelsen hava haft allt skäl
att fortfarande uttryckligen vidhålla, så mycket mer som styrelsen ju på senare åren
haft tillfälle själv iakttaga den alltjämt fortgående utveckligen av veterinärväsendet.
Även den s. k. departementalkommittén har insett behovet av en dylik sekre¬
terare, då den (i del II: 6, sid. 184) säger sig hålla före, ’att innehavaren av den före¬
slagna sekreterarbefattningen’ (d. v. s. å det av densamma ifrågasatta veterinärkontoret
i jordbruksdepartementet) 'kommer att få sig tillmätt en arbetsbörda, som ger fullt
stöd för att tillerkänna honom 2:a gradens avlöningsförmåner’. Visserligen är här
att märka, att kommitterade föreslagit, att jämväl de nu till lantbruksstyrelsen
hörande s. k. tuberkulinärendena skulle sammanföras med övriga veterinära ärenden
å detta kontor, men ingalunda torde de därmed hava avsett, att just dessa jämförel¬
sevis enkla och lätt behandlade, om också till antalet många tuberkulinärenden skulle
vara av beskaffenhet att böra, vad sekreterargöromklen beträffar, handläggas av eu
2:a gradens tjänsteman. För min del kan jag av departementalkommitterades ovan
citerade yttranden icke draga annan slutsats härvidlag, än att dessa ansett, det de
nu medicinalstyrelsen tillhörande veterinärärendena ofta nog äro och ännu mera komma
att bliva av den art och vikt, att de fordra en mera kvalificerad sekreterare.
Vad de sakkunnigas utlåtande i denna del angår, så — ehuru de å sid. 64 an¬
givit sig hava fått den ux>pfattningen, att 'veterinärväsendet och vad därmed äger
sammanhang är statt i en stark utveckling’ —- hava de likväl förklarat sig icke
kunna 'åtminstone för det närvarande’ tillstyrka medicinalstyrelsens förslag om
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 14
[5.1
Tjänsteman av
l:a eller 2:a
graden
Medicinal¬
styrelsens
yttrande den
30 scpt. 1913.
Departemen¬
tal ko mm i-
terade.
Sakkunniga
av den 12
sept. 1913.
106
Sjätte huvudtiteln.
[5.] uppförande av en sekreterartjänst å veterinärbyrån. Av dessa ord 'för det närvarande’
att döma, synes det icke oberättigat att antaga, att de sakkunniga själva förutse
den av dem föreslagna anordningen (med endast en notarie för samtliga veterinära
kansligöromål) icke skola så synnerligen länge vara tillfyllest. Såsom skäl för sitt
förslag anföra emellertid de sakkunniga, att inrättandet av sekreterartjänster å alla
byråerna med hänsyn till kostnaderna 'näppeligen låter sig gorå’, ävensom att den
nyligen tillkomna byråveterinären i medicinalstyrelsen skulle kunna biträda med upp¬
sättning. Den relativt obetydliga kostnadsfrågan synes mig dock ej böra tillmätas
allt för stor roll i en så viktig fråga som denna, då det gäller att vinna en till¬
fredsställande omorganisation av den veterinära överledningen. Och vad byrå-
veterinären beträffar, må det vara sant, att han, om hans tid så tillåter, kan lämna
visst sekreterarbiträde, men avsikten med inrättandet av denna nya (byråveterinär-)
befattning har dock allt från början varit den, att därigenom förskaffa en kraft, som
skulle kunna vid behov ersätta det veterinära medicinalrådet, icke minst vid de
hädanefter talrika tillfällen, då denne senare på grund av tjänstförrättningar måste
vara från styrelsen frånvarande.
I detta sammanhang vill jag även yttra något med anledning av en i de sak¬
kunnigas utlåtande förekommande sifferuppgift, som antagligen i sin mån påverkat
de sakkunnigas ståndpunkt beträffande veterinärbyråns juridiskt bildade biträde. De
uppgiva nämligen, att antalet utgående expeditioner i veterinärserien under tiden
1/1 ■— 31/10 1913 utgjorde 782. Detta är nu alldeles riktigt. Såsom ovan anförts
utgjorde emellertid antalet (av inför styrelsen justerade skrivelser) den 31/i2 ~
1,508, en betydande ökning således, vilken till väsentlig del är att tillskriva de nya
köttbesiktningslagarnas ikraftträdande den 1/1 1914, varigenom en mångfald expedi¬
tioner erfordrades.
Såsom redan här ovan angivits, synes denna ökning ej vara uteslutande av
tillfällig art, i det att de veterinära expeditionernas antal visat sig icke blott hastigt
utan ock stadigt ökas. Hade dessa omständigheter kunnat tagas i betraktande av de
sakkunniga, synes det mig icke blott otänkbart utan även sannolikt, att de fått en
annan uppfattning.
För veterinär- För ett bedömande av den kanslipersonal, som enligt de sakkunnigas betänkande
avdelningen borde stå till buds, å ena sidan för den veterinära byrån, å den andra för de övriga
föreslagen fyra (läkar-) byråerna sammanlagt, vill jag försöka lämna sifferberäkningar. De sak-
kansbpcr- kunniga föreslå ett antal sekreterare, notarier och juridiskt bildade amanuenser. Om
föTd med man nu, för att vinna eu beräkningsgrund, får satta 1 amanuens såsom 1 enhet, en
övrig dylik, notarie såsom 2 och en sekreterare såsom 3 — något som i själva verket icke torde
vara så oegentligt — så visar sig då, att för veterinärbyrån föreslagits 2 enheter (1
notarie) och för de fyra läkarbyråerna 14 enheter (3 sekreterare, 1 notarie och 3
juridiskt bildade amanuenser). Då nu de veterinära expeditionernas antal under år
1913 voro 1,508, de övriga läkarbyråernas expeditioner 8,054, så framgår härav, att
på var enhet å veterinärroteln skulle komma 754 expeditioner, på varje övrig enhet
endast 575 expeditioner. Och därvid må framhållas, att, frånsett att bland de sista
tre månadernas stora mängd veterinära expeditioner funnits en del enklare, de vete¬
rinära expeditionerna likväl i allmänhet äro mycket skiftande och individuella; sär¬
skilt finnes bland dem ett betydligt antal underdåniga utlåtanden ävensom författ¬
ningar eller författningsförslag. Just dessa senare hava på de senare åren, med
därunder framträdande starka utveckling av veterinärväsendet (omreglering av distrikts¬
veterinärväsendet och köttbesiktningen, ordnandet av köttexporten m. m.), krävt icke
så litet extra arbete utöver det mera löpande utan även just juridisk utbildning hos
sekreteraren.
Sjätte huvudtiteln.
107
Med vad jag ovan anfört har jag velat påvisa, dels att arbetet å den veterinära [5.]
avdelningen hastigt och stadigt ökats, dels att, efter allt att döma, all sannolikhet
finnes för att detta arbete med den veterinära administrationens jämna utveckling fattning
under framtiden kommer att alltjämt ökas, dels ock att detta arbetes natur är såclajit,
att det måste vara ett oavvisligt behov av att till den veterinära administrationens
förfogande ställes så kvalificerad, juridiskt bildad arbetskraft, att den veterinära led¬
ningen även med avseende på vad densamma i detta avseende tillkommer, måtte
kunna fylla sin ansvarsfulla uppgift.
Jag anser således att, i enlighet med vad ej mindre departementalkommitterade
än även medicinalstyrelsen i dess ovannämnda underdåniga utlåtande av den 30
september 1913 föreslagit, på den veterinära avdelningen bör anställas en sekreterare
(2:a gradens tjänsteman) och icke såsom av de sakkunniga för medicinalstyrelsens
omorganisation i deras utlåtande av den 20 december 1913 ifrågasatts en notarie
(l:a gradens tjänsteman).»
Vad först läkarbyråerna beträffar, hava de sakkunniga, oaktat ök- Dep«tement«-
ningen av nämnda byråers antal, ansett sig kunna stanna vid det antal che,en
av tre sekreterare, som föreslogs år 1911, varvid emellertid den före¬
slagna nya allmänna byrån skulle erhålla en sekreterarbefattning i stället
för liälsovårdsbyrån, å vilken en notarie skulle placeras.
Beträffande veterinärbyråns kansliutrustning båller jag för ganska
sannolikt, att utvecklingen av de veterinära ärendena kommer att fram¬
kalla inrättandet av en sekreterartjänst å byrån. För närvarande anser
jag mig emellertid, oaktat de skäl, som av referenten i hans nyss be¬
rörda yttrande anförts, icke kunna framlägga något sådant förslag. Jag
föranledes härtill såväl av medicinalstyrelsens och de sakkunnigas ut¬
låtande som av den omständigheten, att det icke för närvarande med
säkerhet kan beräknas, vilken hjälp i det formella arbetet, som kan
lämnas av byråveterinärsbefattningen, vilken först från och med år 1914
trätt i verksamhet. Därtill kommer, att hela organisationen av veterinär¬
ärendenas ledning tillsvidare är mera provisorisk och sålunda icke bör
erhålla andra arbetskrafter än dem, som visa sig vara oundgängligen
nödvändiga.
A registratorskontoret tjänstgöra en registrator, tillika aktuarie, och Registrators-
en amanuens, vilka bägge befattningshavare hava juridisk utbildning. kontoret.
Enligt gällande arbetsordning åligger det registratorn och aktu-
arien huvudsakligen
att mottaga till styrelsen inkommande handlingar;
att över inkomna ärenden föra diarium med därtill hörande register,
skolande i regel uti diariet införas alla mål samma dag de inkomma till
registratorn och målen vara inregistrerade uti registret senast 14 dagar
efter det de diariiförts;
108
Sjätte huvudtiteln.
att före februari månads utgång avlämna alla till nästföregående
året hörande, från Kungl. Maj:t till styrelsen ankomna kungl. brev m. m.
vederbörligen registrerade och inbundna;
att tillhandagå ämbetsmyndigheter och enskilda med de upplys¬
ningar i tjänsten, vilka registratorn är i tillfälle att lämna;
att på begäran meddela och bestyrka avskrifter av tillgängliga hand¬
lingar;
att mottaga och ordna styrelsens handlingar i avgjorda mål samt
ansvara för vården av styrelsens arkiv;
att hava vård om och distribuera styrelsens blanketter och skriv-
materialier;
att förvara och, där ej sådant av kansliet ombesörjes, distribuera
styrelsens årsberättelser och läkarförteckning, författningar och andra
dylika trycksaker; samt
att ombesörja
dels att till internationella hälsovårdsbyrån i Paris, regelbundet och
omedelbart efter offentliggörandet, översändas vissa författningar och
publikationer;
dels att av de exemplar av internationella hälsovårdsbyråns »Bulle¬
tin», vilka bliva styrelsen tillställda, utdelning sker till vissa verk och
myndigheter.
Amanuensen å registratorskontoret åligger det enligt arbetsord¬
ningen :
att biträda registratorn med införandet i vederbörande diarium av
alla inkommande medikamentsräkningar och läkares reseräkningar;
att upprätta vederbörliga register till årsbanden av från Kungl. Maj:t
till styrelsen ankomna kungl. brev m. in.;
att tillse det utkomna numren av svensk författningssamling varda
utan dröjsmål utdelade till styrelsens ledamöter; samt
att i övrigt lämna registratorn det biträde, som av honom äskas.
I motsats till vad fallet är beträffande registratorer hos åtskilliga
andra myndigheter, har registratorn hos medicinalstyrelsen icke någon
medelsförvaltning.
Enligt organisationskommitténs förslag skulle hos medicinalstyrelsen
fortfarande finnas en registrator och aktuarie — i första normalgraden
— varjämte amanuensbiträde åt honom skulle tillgodoses av samma
person, som förrättade amanuensgöromål å räkenskapskontoret.
Det vid 1911 års proposition fogade statförslaget var ock upprät¬
tat i anslutning härtill.
Varken uti departementalkommitterades betänkande eller i medicinal-
Sjätte huvudtiteln.
109
styrelsens utlåtande av den 30 september 1913 har ifrågasatts någon
ändring i avseende å organisationskommitténs förslag i nämnda hänseende.
Med hänsyn till den åsikt, som alltmera gör sig gällande, att
för ett arbete icke bör användas högre kvalificerad arbetskraft, än som
arbetets art kräver, hava de sakkunniga emellertid ansett sig böra under¬
söka, huruvida icke registrators- och de därmed sammanhängande
aktuariegöromålen inom medicinalstyrelsen skulle kunna utföras av kvinn¬
lig arbetskraft.
Vid berörda undersökning hava de sakkunniga kommit till den
övertygelsen, att samtliga de registratorn och aktuarien nu tillkommande
åligganden skulle kunna utan större svårighet anförtros åt kvinnligt bi¬
träde, dock av högre grad än de vid 1912 och 1913 årens riksdagar
å vissa ämbetsverks stater uppförda kvinnliga »biträden av högre av-
löningsgrad». Den enda mera avsevärda olägenhet, som genom en dylik
anordning kan befaras inträffa, är, enligt de sakkunnigas mening, att det
kvinnliga biträdet icke skulle vara i stånd att i samma omfattning som
en juridiskt bildad tjänsteman tillhandagå ämbetsmyndigheter och en¬
skilda med upplysningar i tjänsten. Detta synes dock vara av mindre
betydelse, då väl även för närvarande registratorn i åtskilliga fall nöd¬
gas hänvisa vederbörande för erhållande av önskad upplysning till den
tjänsteman inom styrelsen, som närmast har befattning med ärenden av
den art frågan gäller.
Tanken att på kvinnliga biträden överflytta göromål, som hittills
bestritts av registratorer, har beträffande vissa andra förvaltningsområ¬
den framkommit i departementalkommitterades förslag.
Dessa hava sålunda ansett, att inom de av dem föreslagna departe-
mentskanslierna med undantag av utrikesdepartementets kansli diarie¬
föringen jämte någon del av nuvarande departementsregistratorer ålig¬
gande bestyr av ekonomisk art, arkivariegöromål m. in. skulle kunna an¬
förtros åt kvinnliga befattningshavare med benämning registratorer och
med avlöning av lägst 2,000 kronor och högst 2,400 kronor. Därjämte
hava departementalkommitterade uttalat, att den föreslagna förändringen
i fråga om nämnda registratorsplatsers beklädande syntes även på grund¬
valen av nuvarande förvaltningsorganisation låta sig göra, dock med vissa
modifikationer.
Befattningar, avsedda att åtminstone i regel innehavas av kvinnor
och med avlöning lika med den för departementskansliernas registratorer
föreslagna, skulle enligt departementalkommitterades förslag även inom
vissa till departementen hörande byråer eller kontor inrättas uteslutande
eller delvis för utförande av registratorsgöromål.
[5.]
Sakkunniga■
no
Sjätte huvudtiteln.
Likaledes hava kommerskollegiikommittén och departementalkommit-
terade i sitt gemensamt avgivna betänkande angående inrättande och
organiserande av ett handelsdepartement hemställt dels om inrättande
vid departementskansliet av en kvinnlig registratorstjänst med nyss¬
nämnda avlöning, dels ock att inom ett omorganiserat kommerskollegium
måtte inrättas en del kvinnliga registratorsbefattningar.
Jämväl de sakkunniga, vilka den 15 augusti 1913 avgivit betän¬
kande med förslag till inrättande av ett riksrevisionsverk, hava ansett
registratorsgöromålen i det föreslagna ämbetsverket lämpligen böra an¬
förtros åt en kvinnlig befattningshavare, för vilken ifrågasatts en något
avvikande avlöning mot vad departementalkommitterade föreslagit.
Vad beträffar medicinalstyrelsen hava de sakkunniga, såsom nämnt,
funnit sig böra föreslå, att en kvinnlig registratorsbefattning därstädes
inrättas. I avseende å den tjänsteställning, som ifrågavarande befattnings¬
havare skulle intaga, erinra de sakkunniga, att löneregleringskommittén uti
sitt den 13 oktober 1913 avgivna betänkande (delen XL) angående ny
avlöningstyp för kvinnliga biträden hos vissa ämbetsverk uttalat sig för
inrättandet av kvinnliga biträdesbefattningar i en tredje lönegrad med
en begynnelseavlöning av 2,000 kronor, därav 1,100 i lön, 750 i tjänst-
göringspenningar och 150 i ortstillägg, vartill skulle kunna komma två
ålderstillägg till lönen å 200 kronor efter respektive 5 och 10 år; och har
löneregleringskommittén avsett denna avlöningstyp för, bland annat,
kvinnliga registratorsbefattningar.
De sakkunniga hava ansett den av löneregleringskommittén sålunda
föreslagna typen böra tillämpas jämväl i avseende å den kvinnliga re-
gistratorn hos medicinalstyrelsen.
I den mån biträde må vid särskilda tillfällen bliva erforderligt för
den kvinnliga registrator^ synes sådant kunna lämnas av något utav
de kvinnliga skrivbiträden av lägre grad, som må varda anställda hos
styrelsen.
De sakkunnigas förslag att besätta registratorsplatsen med en kvinnlig
tjänst-innehavare i stället för en tjänsteman av första lönegraden innebär
icke endast en besparing, utan är ock en fullföljd av den tanke, som
man på senare åren sökt mer och mer tillämpa, att ej använda juridiskt
utbildad eller eljest överkvalificerad arbetskraft, där icke arbetets be¬
skaffenhet sådant kräver. Några större olägenheter av den föreslagna
anordningen torde knappast kunna befaras, naturligtvis under förutsätt¬
ning att man förvärvar en lämplig person för tjänsten. Medicinalstyrelsen
har själv ej gjort gällande några sådana farhågor.
Sjätte liUYudtiteln. 111
Den av de sakkunniga föreslagna avlöningen överensstämmer med
vad Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen av den 14 januari 1914 före¬
slagit och riksdagen godkänt för vissa kvinnliga biträden i tredje graden
å socialstyrelsens stat.
Inom styrelsen tjänstgöra vidare en granskare av medikamentsräk-
ningar och ett biblioteksbiträde, vilka åtnjuta arvoden från det å styrel¬
sens stat uppförda anslaget till medikamentsräkningars granskning, vi-
kariatsersättning, renskrivning, flitpenningar och tillfälliga biträden. Bägge
dessa befattningshavare skulle även efter omorganisationen bibehållas.
Den av nyssberörda anslag avlönade statistikern har av departe-
mentalkommitterade föreslagits skola indragas. I sammanhang med sitt
förslag i fråga om inrättandet av socialavdelningen inom civildeparte¬
mentet ifrågasatte nämligen departementalkommitterade, att de statistiska
delarna av medicinalstyrelsens berättelse skulle övertagas av njrssberörda
avdelnings statistiska byrå. Det biträde, som medicinalstyrelsen måste
tillhandahålla socialavdelningen, borde, enligt departementalkommitterades
förmenande, kunna lämnas av inom medicinalstyrelsen befintlig personal,
närmast ombudsmannen, vilken enligt departementalkommitterades för¬
slag skulle bibehållas.
Mot förslaget angående medicinalstatistikens bearbetning inom
socialavdelningen har medicinalstyrelsen i utlåtandet den 30 september
1913 förklarat sig icke hava något att erinra. Styrelsen framkastar
dock den förmodan, att, då ledamöterna framdeles måste antingen själva
eller genom sina assistenter insamla och tillhandahålla socialavdelningen
allt det material, som erfordras, och då deras medicinska sakkunskap
lika mycket om icke mera än nu skulle behöva anlitas för materialets
bearbetande, någon minskning av byråernas inom medicinalstyrelsen arbete
härigenom icke skulle följa.
Vad angår det av departementalkommitterade väckta förslaget be¬
träffande socialavdelningens övertagande av medicinalstatistiken torde
böra erinras om ett uttalande av de särskilda sakkunniga, vilka på sin tid
erhöllo i uppdrag att överarbeta det av departementalkommitterade och
kommerskollegiikommittén avgivna förslaget om upprättande inom ett
omorganiserat civildepartement av en avdelning för sociala ärenden (social¬
styrelsen). Dessa sakkunniga påpekade, att den inom nämnda styrelse
föreslagna byrån för socialstatistiken under förhandenvarande förhållanden
icke kunde eller borde (såsom de nämnda kommittéerna i samband med
departementalreformen tänkt sig) erhålla någon direkt befattning med
andra statistiska arbeten än verkets egna, och att — för att citera ifråga-
[5.]
Granskare ar
medikaments-
räkningar.
Biblioteks¬
biträde.
Statistiker.
Sakkunniga.
112
Sjätte huvudtiteln.
[5.] varande sakkunniga — »socialstyrelsen följaktligen icke nu bör erhålla
till uppgift att utföra de statistiska delarna av medicinalstyrelsens och
försäkringsinspektionens berättelser samt att ombesörja offentliggörandet
av dessa och departementets publikationer».
Uti den till 1912 års riksdag framlagda propositionen (n:r 108) an¬
gående anslag till ett centralt ämbetsverk för sociala ärenden, social¬
styrelsen, åberopades (sid. 118, 119) den av bemälda sakkunniga uttalade
uppfattningen i nämnda hänseende, och gjordes häremot icke någon
erinran från riksdagens sida.
Vad nu beträffar statistikerbefattningen hos medicinalstyrelsen, torde
med hänsyn till det anförda denna befattning i avvaktan pa prövningen
eller genomförandet av departementalreformen böra tills vidare bibe¬
hållas och sålunda någon ändring icke vidtagas i avseende å nuvarande
förhållanden.
Departements- Vad de sakkunniga i dessa delar föreslagit föranleder från min sida
chefen. ingen anmärkning.
Arkitekt. I fråga om medicinalstyrelsens arkitekt samt överinspektören för sin-
överinspektor nessjukvården i riket, vilka åtnjuta avlöning i form av arvoden från an-
Tukvården. slaget till hospitals underhåll, föreslås icke någon ändring.
Kvinnliga bi- För medicinalstyrelsen erforderlig renskrift utföres genom försorg
traden. av ett kvinnligt skrivbiträde.
Förutom det nämnda skrivbiträdet hava under år 1913 på försök
anställts ytterligare två kvinnliga biträden, vilka sysselsatts med enklare
kansligöromål samt även renskrivning.
Uti det år 1911 framlagda statförslaget för medicinalstyrelsen var
upptaget ett ordinarie skrivbiträde med avlöning enligt den nuvarande
lägre avlöningstypen för dylika biträden. Så är ock förhållandet i det
av departementalkommitterade avgivna förslaget.
Medicinalstyrelsen har uti sitt utlåtande av den 30 september 1913
framhållit behovet av uppförande å stat av flera kvinnliga biträden.
Det skrivbiträde, styrelsen för närvarande har och som utför allt
arbete mot styckebetalning enligt särskild taxa, har, enligt vad styrel¬
sen meddelar, sedan flera år måst anlita avsevärd extra hjälp för att
kunna medhinna allt erforderligt skrivarbete. Skall nu detta omfattande
skrivarbete utföras av fast anställda skrivbiträden med en tjänstgörings¬
skyldighet av 6, högst 7 timmar om dagen, blir det enligt styrelsens
uppfattning alldeles nödvändigt, att antalet skrivbiträden väsentligen ökas.
113
Sjätte huvudtiteln.
Med hänsyn till införandet av byråsystemet bär styrelsen ansett [5.]
lämpligast, att var och en av styrelsens sex byråer, således även vete¬
rinärbyrån, skulle erhålla sitt skrivbiträde. Om därvid å någon byrå
det för byrån erforderliga skrivarbete icke kunde utfylla den stadgade
arbetstiden, borde lämpligen åt skrivbiträdet även uppdragas vissa kansli-
göromål såsom registrering av utgående skrivelser, expediering in. m.
De sålunda av sfyrelsen föreslagna sex skrivbiträdena skulle samt¬
liga tillhöra den nuvarande lägre avlöningstypen.
Förutom dessa biträden har styrelsen, såsom förut är nämnt, ansett
tre kvinnliga biträden av högre typer böra anställas, nämligen en
matrikelförare och två biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter.
Av de två sistnämnda biträdena skulle det ena dels åt general¬
direktören verkställa stenografering och renskrivning in. in. dels ock
utföra visst kansliarbete. Det andra biträdet skulle tjänstgöra å registra-
torskontoret och biträda med registreringen, särskilt av räkningar, samt
av samtliga veterinärärenden; hon skulle vidare enligt registratorns an¬
visningar ombesörja ordnandet och registreringen av kungl. brev, varvid
de veterinära skulle ordnas och registreras för sig, samt distribuera för¬
fattningar och cirkulär m. in.
Kostnaderna för renskrivning och dylikt har i sammanhang med Sakkunniga.
ökningen av arbetet inom styrelsen under de senaste åren stigit i hög grad.
Under det att för renskrift för medicinalstyrelsens räkning — under
olika anslagstitlar — år 1908 utgavs ett sammanlagt belopp av 1,907
kronor 83 öre, hava kostnaderna för nämnda ändamål för år 1912 upp¬
gått till 4,187 kronor 46 öre och för de tre första kvartalen år 1913
till 3,753 kronor 19 öre, vadan beloppet för år 1913 i dess helhet torde
komma att ej oväsentligt överstiga siffran för år 1912.
I fråga om det antal kvinnliga biträden som må böra å medicinal¬
styrelsens stat uppföras såsom ordinarie, torde till eu början få erinras,
att enligt de sakkunnigas förut uttalade mening skulle å allmänna byrån
tjänstgöra ett kvinnligt biträde med uppgift att under ombudsmannens
ledning föra de särskilda matriklarna över läkare, veterinärer, apotekare
m. fl. Med hänsyn till att för detta ansvarsfulla arbete fordras icke blott
god omdömesförmåga och synnerligen stor noggranhet utan även en viss
grad av författningskunskap, hava de sakkunniga ansett detta biträde
böra uppföras i den hittillsvarande högre avlöningsgraden för kvinnliga
biträden hos vissa ämbetsverk, eller med en begynnelseavlöning av 1,600
kronor och eu slutavlöning av 2,000 kronor.
I samma avlöningsgrad torde böra sättas det skrivbiträde, som skulle
hava till uppgift att åt generaldirektören verkställa stenografering och
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 15
114
SJ ätte huvudtiteln.
[5.] renskrivning m. in. samt att utföra visst kansliarbete. Detta biträde,
vilket ej synes bliva fullt sysselsatt med nämnda arbetsuppgifter, bör
enligt de sakkunnigas mening även kunna medhinna en del arbete för
någon av byråerna.
Såsom redan i det föregående blivit antytt, hava de sakkunniga
däremot icke ansett det vara av behovet påkallat att, såsom medicinal¬
styrelsen föreslagit, till hjälp åt registrator!! avses ett särskilt kvinnligt
biträde av nuvarande högre graden.
Vad beträffar kvinnliga biträden av lägre grad, har medicinalstyrelsen
beräknat ett dylikt för varje byrå, alltså tillhopa sex sådana biträden.
Dessa biträden skulle sysselsättas icke blott med skrivarbete utan även
med utförande av vissa kansligöromål, såsom registrering av utgående
skrivelser, expediering in. m.
Att en del enklare kansligöromål, vilka nu utföras av ordinarie och
extra ordinarie tjänstemän, varda anförtrodda åt kvinnliga biträden,
överensstämmer med numera gängse uppfattning. Emellertid hava de sak¬
kunniga, särskilt vid aktgivande å det för renskrift m. m. nu utgående
beloppet, icke funnit sig övertygade, att ett så stort antal ordinarie skriv¬
biträden bör, innan ännu tillräcklig erfarenhet vunnits i fråga om det
arbete, som kan uträttas av ett mindre antal dylika biträden, upptagas
å staten. Vid sådant förhållande hava de sakkunniga ansett, att fyra
kvinnliga biträdesbefattningar av lägre grad böra å staten uppföras
såsom ordinarie, men att därutöver eventuellt erforderligt skrivbiträde
må kunna erhållas genom anlitande av extra biträden, för vilket ändamål
tillräckligt belopp skulle avses i staten.
Departemeuts- Enligt de sakkunnigas förslag skulle, bortsett från det kvinnliga
chefen. biträde av tredje graden, som avses för den nuvarande registratorsbefatt-
ningen, å medicinalstyrelsens stat uppföras två kvinnliga biträden av andra
graden och fyra kvinnliga biträden av första graden. Det kan synas, som om
kostnaderna för renskrivning och dylikt, vilka under år 1913 uppgingo till
mellan 4,000 och 5,000 kronor, härigenom skulle komma att stegras till
alltför högt belopp. Jag hyser emellertid den föreställningen, att för
närvarande i medicinalstyrelsen åtskilliga göromål av beskaffenhet att
väl kunna utföras av kvinnliga befattningshavare skötas av juridiskt
bildade ordinarie eller extra tjänstemän, vilket naturligtvis innebär en
olämplig användning av arbetskraften. Häri torde man kunna förvänta
en ändring, om de nu föreslagna kvinnliga tjänsterna tilldelas styrelsen.
Jag anser mig alltså böra förorda de sakkunnigas förslag, som i varje
fall innebär en avsevärd inskränkning i medicinalstyrelsens fordringar på
kvinnliga ordinarie biträden.
115
Sjätte huvudtiteln.
Å medicinalstyrelsens stat äro för närvarande uppförda avlöningar
till 1 förste vaktmästare och 2 vaktmästare. Därjämte har från och
med år 1908 på extra stat anvisats medel till avlönande av 1 extra
vaktmästare hos styrelsen.
I enlighet med vad organisationskommittén föreslagit upptogs i
1911 års statförslag 1 förste vaktmästare och 3 vaktmästare.
Jämväl departementalkommitterade hava ansett berörda antal ordi¬
narie befattningshavare i nämnda grader erforderligt.
I utlåtandet den 30 september 1913 har medicinalstyrelsen hemställt,
att en av de tre föreslagna ordinarie (andre) vaktmästarna måtte utbytas
mot två extra befattningshavare, nämligen 1 kvinnlig telefonist, tillika
expedient av cirkulär m. m., med ett årsarvode av 900 kronor, samt en
»ordonnans» (till vilken befattning en yngling borde utses) för kring-
bärande av s. k. stadsbrev samt för övriga budskickningar mot ett års¬
arvode av 800 kronor.
Medicinalstyrelsen erinrar i detta sammanhang, att hos styrelsen
vidare är anställd en kvinnlig portvakt, tillika städerska. Hennes arvode
är för närvarande 375 kronor för år jämte fri bostad, men synes sty¬
relsen den kontanta ersättningen böra höjas till 500 kronor. Som er¬
sättningen utgår av det för sjätte huvudtiteln gemensamma expensanslaget,
har intet anslag för ändamålet beräknats i medicinalstyrelsens stat.
Enligt medicinal styrelsens föreliggande förslag skulle antalet ordi¬
narie vaktmästare bibehållas vid sitt nuvarande antal. I stället för den
från anslag å extra stat sedan flera år tillbaka avlönade vaktmästaren
har medicinalstyrelsen tänkt sig två extra befattningshavare, vilka allenast
skulle åtnjuta arvode, nämligen en kvinnlig telefonist samt en »ordon¬
nans», vilken senare lämpligare torde kunna benämnas »vaktmästarbiträde».
Då sammanlagda arvodesbeloppet för sistnämnda bägge befattnings¬
havare, 1,500 kronor, endast skulle obetydligt överstiga avlöningen till
en (andre) vaktmästare, hava de sakkunniga icke funnit anledning att
motsätta sig detta förslag.
Anmärkas må, att den ena av de ordinarie andre vaktmästarbefatt-
ningarna för närvarande icke är besatt med ordinarie innehavare.
Den föreslagna höjningen av ersättningen till portvakten har synts
de sakkunniga skälig.
Mot vad de sakkunniga här föreslagit har jag intet att erinra.
Såsom förut är nämnt, har genom beslut vid 1912 års riksdag
upprättats ett vetenskapligt råd vid medicinalstyrelsens sida. På grund
[5.]
Vaktmästare
m. fl.
Sakkunniga.
Departements
chefen.
Vetenskapligt
råd.
Veterinärråd.
1 Hi
Sjätte huvudtiteln.
av den svävande frågan om medicinalstyrelsens omorganisation har emel¬
lertid anslag för detta råd hittills anvisats endast å extra stat och leda¬
möterna förordnats för allenast ett år i sänder.
Departementalkommitterade hava ansett detta råd avgjort böra bibe¬
hållas och kostnaden för detsamma uppföras på ordinarie stat.
Medicinalstyrelsen ansluter sig härtill men föreslår en utvidgning
av detsamma.
För närvarande äro i rådet representerade följande vetenskapsgrenar
eller specialfack, nämligen: psykiatri, rättsmedicin, hygien, medicin,
kirurgi, obstetrik samt farmaci och apoteksväsende.
Enligt styrelsens mening föreligger emellertid ett givet behov av
tillgång till en jurist med högre juridisk utbildning och erfarenhet än
den, som styrelsen kan väntas erhålla genom sin juridiska ledamot,
kam eral byråchefen. Vid behandlingen av svårare rättsmedicinska och
rättspsykiatriska fall, särskilt då fainiljerättsliga intressen äro satta
ifråga, anser styrelsen att tillkallandet av en erfaren jurist i flera avse¬
enden skulle vara till fördel för frågans behandling. Målets utredning
skulle utan tvivel bliva allsidigare och de juridiska spörsmålen vinna en
riktigare tolkning samt styrelsens slutliga utlåtande erhålla en för dom¬
stolens avgörande bättre lämpad avfattning.
Styrelsens behov av juridisk sakkunskap gör sig, enligt vad styrel¬
sen framhåller, även gällande vid behandlingen av de många författnings-
förslag, som komma under styrelsens handläggning vare sig på remiss¬
vägen eller på grund av styrelsens eget initiativ. Ej heller i dessa fall
anser sig styrelsen kunna i någon nämnvärd omfattning påräkna biträde
av sin kameralbyråchef, vars stora arbetsfält icke torde lämna honom
någon avsevärd tid övrig för dylikt arbete.
För tillgodoseende av den brist på juridisk sakkunskap, som på
sätt blivit antytt, föreligger för medicinalstyrelsen, har styrelsen tänkt
sig inrättandet av eu ytterligare ledamotsplats i vetenskapliga rådet,
och att denna plats skulle lämnas åt en framstående domstolsjurist.
Av organisationskommittén hade föreslagits, att vid veterinär förvalt¬
ningens sida skulle ställas ett av framstående veterinärer, representerande
skilda fack inom veterinärväsendet, bestående veterinärråd. Genom ett
sådant råd skulle veterinärförvaltningen enligt kommitténs mening ständigt
hållas i nära förbindelse med de krafter utom densamma, som gå i spet¬
sen för den veterinära fackkunskapens framåtskridande. Medlemmarna
i rådet syntes kommittén böra utses av Kungl. Maj:t och vara till antalet
117
Sjätte huvudtiteln.
tre, en för husdjurssjukvården, en för husdjurshygienen och karantäns-
väsendet samt en för slakthus- och köttkontrollväsendet.
Vid framläggandet år 1911 av förslag angående den centrala
veterinärförvaltningen yttrade dåvarande chefen för jordbruksdeparte¬
mentet i fråga om det föreslagna veterinärrådet följande:
»Kommittén har vidare föreslagit, att vid lantbruksstyrelsens sida skulle ställas
ett veterinärråd och såsom stöd för detta sitt förslag anfört skäl, vilka jag icke kan
frånkänna ett visst berättigande. Mig synes emellertid tvivelaktigt, huruvida det
verkligen kali vara behövligt att tillgripa även denna utväg för att tillföra lantbruks-
styrelsen den sakkunskap, varav den vid vissa veterinära ärendens handläggning kan
vara i behov, utöver den som måste anses förefinnas inom den i förevarande hänse¬
ende obestridligen väl utrustade veterinärbyrån. Såsom stöd för denna min uppfatt¬
ning tillåter jag mig framhålla, dels att kommittén föreslagit, ej endast att på lant-
bruksstyrelsen måtte överflyttas den medicinalstyrelsen nu medgivna rätten att från
veterinärinstitutet erhålla upplysningar, utan ock att den nu lantbruksstyrelsen till¬
erkända rätten att vid behov, för erhållande av råd och utredningar från särskilda
specialister, anlita sakkunnigt biträde måtte få tillämpas jämväl beträffande veterinära
ärenden samt att lantbruksstyrelsen måtte erhålla uttrycklig rätt att från veterinärer
och övriga underordnade, från offentliga och kommunala myndigheter samt från
enskilda sammanslutningar, som hava att i något avseende taga befattning med den
veterinära verksamheten i riket, äska och erhålla de upplysningar, det biträde och
den handräckning, som ligga inom vars och ens befogenhet, dels att alla ärenden
rörande inrikes födoämneskontrollen och vad därmed står i samband i enlighet med
medicinalstyrelsens förslag skulle göras till föremål för gemensam handläggning med
medicinalstyrelsen, dels slutligen att det ingår i den veterinärbakteriologiska anstaltens
uppgift att tillhandagå veterinärförvaltningen med nödiga vetenskapliga undersök¬
ningar och andra arbeten inom de områden, som äro föremål för anstaltens verksamhet.
Lantbruksstyrelsens behov av sakkunnigt bistånd synes mig på här nämnda vägar
även utan tillgång till ett veterinärråd kunna anses väl tillgodosett.»
I propositionen vid 1911 års riksdag upptogs icke anslag för något
veterinärråd.
Departementalkommitterade hava föreslagit inrättandet av ett lant-
bruksråd till jordbruks förvaltningens biträde. Enligt kommitterades upp¬
fattning skulle lantbruksrådets verksamhet omfatta jämväl de med jord¬
bruket nära förbundna ärenden som röra veterinärväsendet. Kom-
mitterade anse så mycket större skäl härtill föreligga, som enligt kom¬
mitterades förslag för veterinärväsendet skulle bildas ett särskilt kontor
inom jordbruksdepartementet, och det ifrågasatta rådet med den sålunda
föreslagna omfattningen otvivelaktigt skulle vara ägnat att i sin mån
bidraga till en livligare förbindelse mellan målsmännen för å ena sidan
lantbrukets samt å andra sidan veterinärväsendets intressen.
I enlighet härmed hava departementalkommitterade tänkt sig en
särskild sektion inom lantbruksrådet för veterinärväsendet.
118
Sjätte huvudtiteln.
Medicinalstyrelsen har uti sitt utlåtande den 30 september 1913
förmält, att inom styrelsen ifrågasatts utvidgande av medicinalstyrelsens
vetenskapliga råd med en veterinär såsom ledamot. Då styrelsen emel¬
lertid ansett sig i sin veterinära ledamot äga veterinär sakkunskap, har
styrelsen avstått från att framlägga förslag i ämnet. Skulle de veteri¬
nära ärendena komma att skiljas från medicinalstyrelsen, anser styrelsen
däremot förhållandet bliva ett annat.
Ehuru ett veterinärt vetenskapligt råd således icke ansetts för när¬
varande böra förordas, har medicinalstyrelsen dock icke släppt tanken
på att vid medicinalstyrelsens sida ställa ett särskilt råd för erhållande
av biträde vid de praktiska veterinärärendenas handläggning. Den vete¬
rinära byråchefen kan icke, säger styrelsen, oavsett den erfarenhet och
duglighet, som möjliggjort hans ställande å den ansvarsfulla posten
såsom chef för veterinärbyrån, väntas äga speciell sakkunskap och er¬
farenhet på alla de områden, som byråns verksamhet omfattar, och i
varje fall icke beträffande en hel del jordbruksekonomiska intressen,
som ju anses icke böra hållas utom den veterinära centralförvaltningen.
Medicinalstyrelsen anför vidare.
Det veterinärt vetenskapliga biträde, styrelsen understundom kan behöva anlita,
erhålles antingen genom tillkallande av chefen för veterinärbakteriologiska anstalten
eller genom hänvändelse till veterinärinstitutet med begäran om yttrande. Beträf¬
fande lantbruksnäringen och den veterinära praktiska verksamheten åter saknas för
närvarande möjlighet för medicinalstyrelsen att samarbeta med en representant för
sagda näring eller verksamhet, ett samarbete som otvivelaktigt skulle vara av största
gagn. Yad särskilt lantbruksnäringen angår, har dennas nära samband med veteri¬
närväsendet upprepade gånger framhållits och väl även legat till grund för de förslag
om veterinärväsendets överflyttande till lantbruksstyrelsen, som redan framställts.
Medicinalstyrelsen håller emellertid före, att gemensamma sammanträden mellan lant¬
bruksstyrelsen och medicinalstyrelsen skulle vara en synnerligen olämplig anordning
till frågans lösning.
För att tillförsäkra styrelsen samarbete med representanter för lant¬
bruksnäringen och den veterinära praktiska verksamheten föreslår sty¬
relsen inrättandet av ett veterinärråd. Detta skulle bestå av två leda¬
möter, av vilka den ene skulle representera lantbruksnäringen och den
andra tjänsteveterinärernas verksamhet. Skulle den av medicinalstyrel¬
sen förut förordade statsinspektörsbefattningen för köttkontroll icke
kunna komma till stånd, anser styrelsen rådet böra utvidgas med en
tredje ledamot såsom representant för sagda köttkontroll och för slakt¬
husväsendet.
Ledamöterna i det nya veterinärrådet anser styrelsen böra i allo
likställas med ledamöterna i det vetenskapliga rådet och således, bland
119
Sjätte huvudtiteln.
annat, medgivas rätt att, där deras mening avviker från styrelsens beslut [5.]
i den fråga, för vilken de kallats, till protokollet anteckna denna sin
avvikande mening.
Då, enligt vad de sakkunniga inhämtat, det försöksvis inrättade Sakkunniga.
vetenskapliga rådet visat sig synnerligen väl fylla de uppgifter, som
avsetts för detsamma, hava de sakkunniga änsett sig böra tillstyrka, att
nämnda institution erhåller permanent karaktär och att anslaget för det¬
samma varder överflyttat till den ordinarie staten för medicinalstyrelsen.
1 sammanhang härmed torde medlemmarna av rådet böra erhålla för¬
ordnande icke såsom nu allenast för ett år i sänder, utan på längre tid,
exempelvis tre år.
De sakkunniga hava tillika velat förorda, att inom vetenskapliga
rådet även de juridiska fackinsikterna erhålla en särskild representant.
De skäl, som av medicinalstyrelsen anförts härför, hava nämligen synts
synnerligen vägande; och äro de sakkunniga livligt övertygade om, att
genom en sådan utvidgning av vetenskapliga rådet väsentliga fördelar
skulle kunna vinnas.
Då enligt föreliggande förslag den centrala veterinärförvaltningen
skulle bibehållas i medicinalstyrelsen, har det synts de sakkunniga väl¬
betänkt att genom inrättandet av ett särskilt veterinärråd med represen¬
tanter dels för lantbruksnäringen och dels för den veterinära praktiska
verksamheten bereda styrelsen möjlighet att tillgodogöra sig den speciella
sakkunskap och den erfarenhet inom nämnda områden, som i flera fall
måste vara av den största betydelse vid behandlingen av veterinära
frågor. Att redan nu i veterinärrådet insätta en särskild representant
för köttkontroll och slakthusväsende hava de sakkunniga icke ansett sig
kunna tillstyrka.
Eu av de sakkunniga, herr Lindblad, har avgivit följande särskilda
yttrande:
"Med tillsättandet av ett vetenskapligt råd har medicinalstyrelsen
erhållit en välbehövlig förstärkning av läkarkrafter för fullgörandet av
sitt uppdrag som läkekonstens och den allmänna hälsovårdens högsta
myndighet i landet. Detta råd föreslås nu utökat, för särskilt de veteri¬
nära ärendena, med en veterinär och en lantbrukare.
Det synes mig emellertid, som läge det vikt uppå, att vid om¬
organisationen av sådana verk, som hava att handlägga frågor, vilka
särskilt nära beröra den stora allmänheten, det skapades en förmedlande
länk mellan dessa och samma allmänhet. Så har gjorts inom statens
120
Sjätte huvudtiteln.
[5.] järnvägar och telegrafverket, nämligen genom tillsättandet av fullmäktige,
valda utom verken och den speciella fackkunskapen. Att den stora allmän¬
heten ävenledes i fråga om hälsovården har stora och ofta synnerligen
ömtåliga intressen att tillvarataga; torde vara otvivelaktigt. Jag har
därför yrkat på tillsättandet av tvenne fullmäktige, som skulle hava
att framföra den stora allmänhetens synpunkter, där dessa icke i allo
sammanfölle med den speciellt medicinska fackkunskapen eller i övrigt
kunde vara av betydelse. Därigenom komme medicinalstyrelsen att till¬
försäkras ständig kontakt med det levande livet utanför verket och
kunde med större säkerhet träffa de rätta åtgärderna. Och allmänheten
skulle likaledes känna sig i mera förtrolig samverkan med medicinal*
styrelsen.
Det har emellertid visat sig svårt att på förhand uppgöra ett färdigt
program för en fullmäktigeinstitution inom medicinalstyrelsen, sådan
som till exempel telegrafverkets. Frågornas säregenhet, deras ofta helt
eller till största delen medicinska karaktär, har föranlett mig att avstå
från framförandet av förslag om fasta fullmäktige. Men jag har dock
trott, att medicinalstyrelsen har åtskilliga frågor att handlägga — och
får kanske flera i en nära framtid — som gör det önskvärt att sådana
fullmäktige finnas. Jag vill blott erinra därom, att vi stå inför fragan om
obligatorisk sjukförsäkring och att vi väl lika litet här som i Tyskland
då komma att undgå konflikter mellan sjukkassorna och läkarna. Detta
blott för att nämna en, men en stor fråga.
Säkerligen skulle därför ett försök med fullmäktige, valda till
exempel efter samma principer som det vetenskapliga rådet och till¬
kallade, när medicinalstyrelsen fann sig böra höra deras mening i några
större allmänna frågor, visa sig fördelaktigt. Och snart skulle då också
ett program utformas för dessas verksamhet. Ett sådant försök har ju
den fördelen, att kostnaderna för staten bliva ringa och beroende på i
vad mån möjlighet förefinnes att i den nu föreslagna organisationen
inpassa en fullmäktigeinstitution.))
Departements- Det vetenskapliga rådet har varit i verksamhet allenast från och
chefeD med år 1913. Emellertid torde erfarenheten redan hava givit vid handen,
att denna anordning varit mycket lämpligt funnen, och att det knappast
kan ifrågasättas, att den icke kommer att behövas i framtiden. Det
synes mig därför icke kunna göras någon invändning mot att anslag
för ändamålet uppföres på ordinarie stat. Häruti inbegriper jag då även
kompletteringen av rådet med en representant för den juridiska sak¬
kunskapen samt inrättandet av ett veterinärråd i den omfattning de sak¬
kunniga föreslagit.
Sjätte huvudtiteln.
121
Häremot liar jag icke kunnat ansluta mig till den av herr Lindblad [5.]
omfattade meningen, att medicinalstyrelsens organisation borde ytterligare
utbyggas med en, låt vara till en början provisorisk, fullmäktiginstitution.
En sådan anordning bär hittills endast tillgripits i några få verk. I järn¬
vägsstyrelsen. och telegrafstyrelsen har den till syfte att lämna dessa i
eminent mening affärsdrivande verk tillgång till den praktiska sakkun¬
skapen. I socialstyrelsen ger den vissa befolkningsgrupper tillfälle att
tillvarataga sina särskilda intressen. Tillsvidare existerar också en i viss
mån jämförlig anordning i pensionsstyrelsen för att tillförsäkra denna
den erfarenhet om förhållandena i olika delar av landet, som är nöd¬
vändig för att kunna från början ordna folkpensioneringens organisation
på det lämpligaste sättet.
Vad. åter medicinalstyrelsen beträffar, synas knappast andra förhål¬
landen . föreligga än vid liera andra verk, vilkas åtgöranden hava bety¬
delse för allmänheten och där dennas intressen få anses tillräckligt be¬
vakade genom pressen och den offentliga diskussionen. Förslagsställaren
har ej heller närmare kunnat angiva, i vilka fall den ifrågasatta anord¬
ningen skulle visa sig behövlig. Det av honom omnämnda exemplet
torde, om och när en dylik konflikt kan tänkas uppkomma hos oss, få
sin förberedande behandling genom samarbete mellan socialstyrelsen, med
dess fullmäktige och sociala råd, samt medicinalstyrelsen, dag förordar
alltså det av de sakkunnigas majoritet omfattade förslaget.
Enligt den av mig nu föreslagna organisationen skulle i medicinal- iMicinatsty-
styrelsen finnas, förutom generaldirektören, följande personal: ntsem^
1. Medicinalbyrån.
Ordinarie:
Ett medicinalråd,
En sekreterare.
Extra:
En medicinalrådsassistent,
En juridiskt bildad amanuens.
2. Hospitalsbyrån.
Ordinarie:
Ett medicinalråd,
En sekreterare.
Bihang till senare
Extra:
En läkaramanuens,
En juridiskt bildad amanuens.
(En överinspektör för sinnessjuk vården
i riket).
(En arkitekt).
3. Hälsovårdsbyrån.
Ordinarie:
Ett medicinalråd,
En notarie.
Extra:
En medicinalrådsassistent.
riksdagens protokoll 1914. 1 samt.
16
122
Sjätte huvudtiteln.
4. Allmänna byrån.
Ordinarie:
Ett medicinalråd,
En ombudsman,
En sekreterare,
Ett kvinnligt biträde i mellangrad.
Extra:
En juridiskt bildad amanuens.
Ett biträde för medikamentsräkningars
granskning.
5. Veterinärbyrån.
Ordinarie:
Ett medicinalråd,
En byråveterinär,
En notarie.
Extra:
En veterinäramanuens.
6. Kameralbyrån.
En kontrollant av hospitalens ekonomiska
förvaltning,
En kassör och bokhållare,
En bokhållare tillika notarie.
Extra:
En juridiskt bildad amanuens.
Utom byråerna.
Ordinarie:
Ett kvinnligt biträde i högsta grad (regi¬
strator),
Ett kvinnligt biträde i mellangrad,
Fyra kvinnliga biträden i lägsta grad,
En förste vaktmästare,
Två andre vaktmästare.
Extra:
En läkaramanuens,
En statistiker,
Ett biblioteksbiträde,
En telefonist,
Ett vaktmästarbiträde,
(En portvakt).
Ordinarie: Vetenskapliga rådet.
En byråchef,
En kamrerare, Veterinärrådet.
Huru än i blivande instruktion och arbetsordning arbetena må
varda, mer eller mindre detaljerat, fördelade mellan de biträdande be¬
fattningshavarna i styrelsen, torde det vara angeläget, att, i anslutning
till föreskrifter i åtskilliga andra instruktioner, uti blivande ny instruktion
för styrelsen det uttryckligen föreskrives, att, då behovet så fordrar, en
var sådan befattningshavare skall, utan avseende å stadgad arbetsför¬
delning, lämna det biträde, som påkallas av vederbörande.
I detta sammanhang vill jag här endast omnämna, att, därest den
omorganisation, för vilken jag sålunda redogjort, kommer till stånd och
avlöningsvillkoren för befattningshavare hos styrelsen så avfattas, som
i det följande föreslås, de sakkunniga framhållit, att vad medicinalstyrel¬
sen beträffar, ett genomförande av den utav departementalkommitterade
ifrågasatta departementalreformen icke bör försvåras eller hindras.
Sjätte huvudtiteln.
123
I likhet med medicinalstyrelsen hava de sakkunniga dock uttalat
den uppfattningen att, i händelse berörda reform skulle beslutas, härav
måste föranledas en ökning av arbetskrafterna hos styrelsen.
Avlöningsförmåner för den ordinarie personalen i
medicinalstyrelsen.
För generaldirektören och medicinalråden å läkarbyråerna, vilka
samtliga skola vara legitimerade läkare, hade organisationskommittén
föreslagit högre avlöningar än som i allmänhet för motsvarande ämbeten
inom centrala verk blivit vid nyare löneregleringar bestämda.
Kommittén hade sålunda föreslagit för generaldirektören eu avlö¬
ning av 15,000 kronor och för medicinalråden en avlöning av 9,400
kronor jämte ett ålderstillägg för de sistnämnda efter fem år med 600
kronor. Enligt detta förslag skulle såväl generaldirektören som medici¬
nalråden erhålla fullmakt på sina befattningar.
Till stöd för förslaget anförde organisationskommittén, vad angår
medicinalråden å läkarbyråerna, följande:
»Om kommittén också finner det i högsta grad önskvärt, att likformigheten
mellan de olika ämbetsverken även vad medicinalstyrelsen vidkommer hade kunnat
bibehållas i detta hänseende, och om det än med visst fog kan invändas, att den
arbetsprodukt, som de ifrågavarande ämbetsmännen lämna, kan finna motsvarighet
inom andra verk, så hava dessa skäl likväl endast ett rent teoretiskt värde och måste
givetvis, när man räknar med realiteter, falla inför de sakskäl, att det hittills stött
på de allra största svårigheter att till sagda befattningar erhålla de bästa krafterna
eller åtminstone så goda krafter, som äro oundgängligen erforderliga för det rätta
handhavandet av medicinalväsendet. Dessa svårigheter skulle enligt kommitténs
mening icke undanröjas genom en löneförhöjning, som ej går utöver den, normal¬
staten innefattar.
Den säregna arten av de ärenden, som bero på medicinalstyrelsens handlägg¬
ning och vilka äro för vanlig ämbetsverksamhet så främmande, att styrelsens perso¬
nal, i den mån denna är juridiskt eller endast administrativt utbildad, ej kan äga
eller ens genom erfarenhet vinna för deras handläggning nödig kompetens, har lett
till fordran på, att generaldirektören och medicinalråden skola vara legitimerade
läkare. Skall emellertid medicinalstyrelsen på ett tillfredsställande sätt kunna fylla
sin funktion, måste även fordras, att de ifrågavarande ämbetsmännen vid tillträdet till
ämbetet äga den medicinska utbildning, att de kunna väntas äga förmåga att, även
då deras tid till största delen upptages av arbetet inom styrelsen, i huvuddragen
följa vetenskapens framåtskridande inom det område, de inom styrelsen skola repre¬
sentera. Lägges så härtill, att såväl av generaldirektören som av medicinal¬
råden måste fordras särskild praktisk duglighet och en viss formell talang — av
generaldirektören dessutom de personliga egenskaper, som närmast äro önskvärda hos
chefen för ett ämbetsverk med stor underlydande personal av läkarkårens bildnings¬
[5.]
Generaldirek¬
tören och
medicinal¬
råden.
Organisa¬
tionskom¬
mittén.
124
Sjätte huvudtiteln.
grad — blir den kompetensfordran, som bör uppställas å tjänstemännen i fråga,
ganska stor. Det gäller då att så bestämma deras löner, att eftergifter härutinnan
ej behöva göras, utan det sökta målet verkligen nås. Därvid måste tagas i betrak¬
tande de faktiska förhållanden, med vilka man här har att räkna och som i allmän¬
het sakna motsvarighet inom andra grenar av administrationen.
Vid besättandet inom andra ämbetsverk av tjänster av den grad, varom här
är fråga, innebär befordran till tjänsten i ekonomiskt avseende i allmänhet ej något
annat än en uppflyttning från eu enligt fastställd stat närmast lägre lönegrad. Ilär
åter måste lämplig person i allmänhet sökas från alldeles främmande håll. Vänder
man sig härvid till de mer prövande och ekonomiskt mer givande befattningar i det
allmännas tjänst, vilkas innehavare här närmast lära böra komma i fråga och vilka
även stå öppna för andra till medicinalråd tilläventyrs dugliga tjänstläkare, utvisar en
jämförelse, att inkomsterna å nämnda befattningar i allmänhet bliva ej obetydligt
större än tredje gradens tjänstemäns enligt normalstaten i ämbetsverken. Enligt det
av kommittén, jämlikt särskild nådig befallning, i underdånigt utlåtande av den 19
oktober 1909 avgivna förslaget till lönereglering för tjänstemännen vid statens hospi¬
tal skulle överläkarna där komma att i allmänhet erhålla fast avlöning å 7,500 kronor
jämte ålderstillägg å 600 kronor efter 10 år samt därjämte fri bostad med bränsle
och belysning. De skulle därjämte i viss omfattning äga rätt till enskild praktik.
Enligt vad kommittén för rikets indelning i läkardistrikt m. in. i sitt betänkande
föreslagit, skulle visserligen avlöningen till förste provinsialläkarna i de fall, där dessa
ej tillika skulle innehava provinsialläkardistrikt, ej sättas högre än till 6,000 kronor
med ålderstillägg å 500 kronor efter 5 och ytterligare 500 kronor efter 10 års tjänst¬
göring. Provinsialläkarna skulle endast erhålla 4,000 kronors avlöning jämte enahanda
ålderstillägg som förste provinsialläkarna. Men härvid är att beakta, att första pro¬
vinsialläkarna fortfarande som hittills skulle tillåtas utöva enskild praktik och att
beträffande provinsialläkarna eu väsentlig del av deras inkomst beräknats skola bestå
i ersättning för lämnad enskild läkarvård. Läkarnas vid de vanliga större allmänna
lasaretten och sjukhusen inkomster överstiga i allmänhet vida de, som en tredje gra¬
dens tjänsteman enligt normalstaten åtnjuter. Aven med professorsbefattningarna
vid högskolorna får förenas enskild medicinsk praktik. Går man alldeles utom de
nu nämnda kategorierna och söker finna till medicinalråd lämplig person med den
erforderliga utbildningen inom de endast enskilt praktiserande läkarnas krets, ställer
sig jämförelsen i fråga om ekonomiska förmåner, i den män en sådan är möjlig, helt
visst lika ogynnsam för statens ifrågavarande löntagare, i synnerhet när man, såsom
även i de ovan anförda fallen bör ske, tager i betraktande de drygare levnadsom¬
kostnaderna i Stockholm än i allmänhet i landsorten.
Att de dugligare läkarna faktiskt åtnjuta och vissa tjänstläkare av statsmakterna
även tillförsäkrats eller lära komma att tillförsäkras jämförelsevis stora inkomster av
sitt arbete måste i viss mån anses påkallat av deras långa utbildningstid för sitt
kall, vilken är längre än den, som i regel kräves för inträde i och befordran i all¬
mänhet inom statsförvaltningen.
Vill man nu förvänta, att medicinalrådsbefattningarna, vilka icke alls lämna
tillfälle till inkomst av enskild praktik, skola — förenade som de äro med ett ej
obetydligt ansvar och arbete — kunna besättas med därtill fullt kvalificerade personer
eller med verkliga krafter bland läkarkåren och att alltså generaldirektören skall
kunna, i enlighet med vad kommittén i sitt förslag till ny instruktion för medicinal
styrelsen uttalar, till medicinalrådsbefattnings erhållande föreslå »legitimerad läkare
med erkänd skicklighet och erfarenhet» på de områden, som därom förmälas, utan
Sjätte huvudtiteln.
125
att talet därom skall bliva en tom fras, så finnes enligt kommitténs övertygelse intet [5.1
annat medel än att bereda medicinalråden löneförmåner, vilka, åtminstone med in¬
tjänat ålderstillägg, uppgå till 10,000 kronor om året. Även med dessa inkomster
kommer mottagandet av ett medicinalrådsämbete utan tvivel att innebära en ekono¬
misk uppoffring för en framstående förmåga, som alltid å annan plats kan påräkna
större inkomster. Men en sådan avlöning — och minst eu sådan — skulle enligt
kommitténs mening i allmänhet göra det möjligt att besätta medicinalrådsbefattnin-
garna med läkare, vilka därtill besitta de kvalifikationer, som böra erfordras, och
icke, såsom hittillsvarande löner ofta gjort, föranleda avböjande svar från flera av de
mest kompetenta.»
Beträffande generaldirektören anförde organisationskommittén.
»Den nuvarande generaldirektören1), vilken genom föregående verksamhet för¬
värvat sådan erfarenhet, som ansågs särskilt ägnad att komma arbetet i medicinal¬
styrelsen till godo, hade icke kunnat mottaga förtroendeämbetet, därest han ej till-
1 ätits behålla enskilda biinkomster, så att hans sammanlagda inkomster uppgingo till
ett i varje fall med hänsyn till den efter tiden för hans utnämning inträfEade
stegringen av levnadskostnaderna i Stockholm — störe belopp än det, kommitterade
ämna föreslå för generaldirektören. En synnerligen lång tid förflöt också mellan in¬
lämnandet av den nästföregående generaldirektörens avskedsansökan och utfärdandet
av det förordnande för den nuvarande generaldirektören, vilket föregick hans utnäm¬
nande — eu tid, som, enligt vad kommittén har sig bekant, användes till att succes¬
sivt söka för ämbetet, erhålla ett antal olika läkare, därvid, såsom naturligt är, kom¬
petensvillkoren måst modifieras, till dess slutligen, då överallt avböjande svar erhöllos,
de ursprungligen hysta betänkligheterna med avseende å biinkomsternas behållande
måste fara. Med de fordringar på mångsidig förmåga och chefsegenskaper, som böra
ställas på generaldirektören, bliva de kretsar, inom vilka han kan sökas, ganska
trånga, och utsikterna att utan tillräcklig avlöning erhålla kompetent person små.
Även om det kan påräknas, att en person med de egenskaper, som böra känneteckna
generaldirektören, kan antagas vara beredd att för statens skull göra en ekonomisk
uppoffring, så torde det icke kunna förväntas, att han är villig till eu större sådan,
än han finner förenlig med det ansvar och de skyldigheter av olika slag, han såsom
chef för medicinalstyrelsen och underlydande kårer kallas att ikläda sig. Därför
tvekar kommittén ej att uttala, att en årlig inkomst av 15,000 kronor är det minsta
med vilken det kan påräknas att erhålla kompetent generaldirektör i medicinalstyrelsen.»
Inom kommittén uttalade herr Carl Persson i Stallerhult i avseende Skiljaktig
å de föreslagna lönebeloppen, till generaldirektören och medicinalråden orgäniLtioZ-
en avvikande mening, i det han ansåg normalstaten böra tillämpas äveil kommittén.
i fråga om nämnda befattningshavare.
Med avseende härå erinrade reservanten, att, då lönereglering för medicinal¬
styrelsen (sundhetskollegium) år 1877 skedde, liknande krav framställdes men utan
resultat — den gången från sundhetskollegii egen sida. Sedan dess hade, frånsett
behovet i och för sig av eu löneförhöjning, enligt reservantens mening ingenting in-
*) Detta uttalande avsåg generaldirektören K. M. Linroth, vilken emellertid numera efter
uppnådd pensionsålder erhållit avsked.
126
Sjätte huvudtiteln.
L5-J
Medicinal¬
styrelsens
utlåtande
den Vs 1910.
träffat, som skulle kunna föranleda att nu avvika från vad härutinnan då uttalades
och blev gällande. En sådan avvikelse syntes honom fastmer så mycket mindre
erforderlig, som de krav, vilka dittills kunde hava behöft ställas på speciell utbildning
och sakkunskap hos medicinalråden, genom organisationskommitténs förslag om till¬
sättande av ett vetenskapligt råd med flera anordningar för framtiden uppenbarligen
— såväl absolut sett som jämfört med andra motsvarande tjänstebefattningar —
snarare minskades än ökades.
Då de lönebelopp, normalstaten innehölle, innebure en väsentlig höjning i av¬
löningen till såväl generaldirektören som medicinalråden, ansåg reservanten även
kommitténs resonemang, att dessa belopp ej skulle komma att för framtiden bliva
tillräckliga för erhållande av till befattningarna skickliga personer, ingalunda över¬
tygande. Detta desto mer, som de personer, varom vid besättandet av de ifråga¬
varande befattningarna kunde bliva fråga, helt visst i allmänhet icke komme att bliva
de var inom sina områden mest erkända och framstående bland de praktiserande
läkarna, Vore meningen att förvärva dessa, av sin enskilda verksamhet högt lönade
läkare, såsom ledamöter för medicinalstyrelsen, skulle enligt reservantens mening
även de av organisationskommittén föreslagna lönebeloppen visa sig otillräckliga.
Att de ifrågavarande befattningsinnehavarnas utbildningstid för sitt kall skulle
vara längre än utbildningstiden för motsvarande befattningar i allmänhet, torde, sade
reservanten, knappast vara riktigt.
Vidare framhöll reservanten, att, om de ifrågavarande tjänstemännen å sina
befattningar skulle tillerkännas högre avlöningar ensamt därför, att de tillhörde en
annan kategori personer än de, som oftast rekryterade ämbetsverken, högre pensioner
än de in. m., tillämpningen av den ifrågavarande principen rättvisligen skulle komma
att krävas i många andra fall och sålunda dels leda till en uppdelning mellan olika
grupper av tjänstemän, som så långt möjligt borde undvikas, dels ock ställa sig
ganska dyrbar för statsverket. Att göra ortstilläggen för medicinalråden högre än för
andra byråchefer, ansåg reservanten ej rimligt. Under alla omständigheter fann han
det olämpligt, att tre eller fyra ledamöter i ett ämbetsverk skulle i fråga om avlöning
ställas förmånligare än en annan, med avseende å arbete och ansvar med dem full¬
komligt likställd ledamot — här chefen för den föreslagna kameralbyrån. Ett sådant
förhållande torde även, såvitt reservanten kände, alldeles sakna motsvarighet inom
annat verk.
Reservanten fann sålunda skäl ej vara anförda, som gåve tillfredsställande stöd
för att vid bestämmande av lönebeloppen för generaldirektören och medicinalråden
avvika från de senast fastställda lönestaterna för statskontoret m. 11. ämbetsverk, och
de orsaker, som föranlett till särskilda löneskalor och lönebelopp beträffande de s. k.
kommunikationsverken, vilkas chefer och tjänstemän anställdes under särskilda villkor
och med avseende å vilka även andra särskilda omständigheter vore rådande, ägde
här ej tillämpning.
Medicinalstyrelsen ställde sig i sitt utlåtande den 5 augusti 1910
på majoritetens inom kommittén sida.
Styrelsen framhöll särskilt den större skicklighet och erfarenhet, som fordrades
och det större ansvar, som med byråsystemets införande komme att vila på veder¬
börande medicinska byråchefer i styrelsen, ett ansvar som icke kunde uppbäras av
vederbörande utan att de fastställda kvalifikationerna verkligen uppfylldes. En in¬
komst, som något så när motsvarade vad en till medicinalråd eller generaldirektör
Sjätte huvudtiteln.
127
väl kvalificerad läkare kunde i annan tjänst påräkna, ansåg styrelsen även staten £5.]
böra tillförsäkra dessa sina tjänstemän. Skulle ej den förbättring, som av det nya
systemet väntades, äventyras, så borde, menade styrelsen, den föreslagna lönestaten
i denna del fastställas oförändrad. Styrelsen kunde ej finna den av reservanten inom
kommittén framställda åsikten, att det vetenskapliga rådets inrättande skulle minska
behovet av sakkunskap hos byråcheferna vara riktig. Sakkunskap för byråcheferna
skulle enligt styrelsens mening erfordras i lika hög, ja, i högre grad än dittills för
var och en på hans speciella område. Det vore visserligen, anmärkte styrelsen slut¬
ligen, ovanligt, att tre eller fyra ledamöter i ett ämbetsverk i fråga om avlöning
ställdes förmånligare än en annan ledamot i samma verk, men det olämpliga däri
ansåg styrelsen vara svårt att förstå, då det väl vore en alldaglig företeelse, att arbete
betalades olika allt efter den kompetens som fordrades för utförandet av detsamma.
Uti 1911 års proposition upptogs generaldirektörens avlöning till i9ii å,s
15,000 kronor i form av arvode; det förutsattes nämligen, att denne Pro>'ol'lt‘on
befattningshavare skulle förordnas allenast å viss tid.
För medicinalråden föreslogs däremot enahanda avlöning som be¬
stämts för tjänstemän i tredje normalgraden.
Till det vid propositionen i utdrag fogade statsrådsprotokollet hade
dåvarande chefen för civildepartementet i nämnda hänseende anfört
följande.
Departementschefen underskattade ingalunda de svårigheter, som för framtiden
torde komma att möta för att erhålla till medicinalråd fullt skickliga personer allenast
mot de avlöningsförmåner, som upptoges å den s. k. normalstaten. Med stor sanno¬
likhet skulle det emellertid även med den av organisationskommittén föreslagna av¬
löning i regel bliva förenat med ekonomisk uppoffring för en läkare att emottaga ett
sådant ämbete, och departementschefen höll före, att det avlöningstillskott av 1,300
kronor, som kommitténs förslag innebure i förhållande till normalstaten, i allmänhet
icke skulle vara avgörande för vederbörande, när det gällde att träffa ett val. På
grund av de störa principiella betänkligheterna mot att tillerkänna tjänstemän i fullt
liknande ställning, allra helst inom samma ämbetsverk, olika avlöningsförmåner hade
departementschefen därför ansett sig icke kunna biträda kommitténs förslag utan
anslöt sig till reservationen, enligt vilken avlöningen till medicinalråden skulle utgå
efter normalstaten.
Vad åter anginge generaldirektören förelåge här alldeles särskilda förhållanden,
som berättigade till ett undantag. De för samhället såväl som för individen utom¬
ordentligt viktiga uppgifter, som det ålåge medicinalstyrelsen att omhänderhava, gjorde
det nödigt att på generaldirektören ställa mycket stora fordringar i avseende å förmåga,
erfarenhet, initiativkraft och chefsegenskaper. Å andra sidan vore, såsom kommittén
påpekat, de kretsar, inom vilka han kunde sökas, jämförelsevis trånga, och i regel
torde han hava hunnit den ålder och levnadställning, att han icke utan tillräckligt
ekonomiskt vederlag åtoge sig det stora ansvar ifrågavarande ämbete medförde. De¬
partementschefen påpekade även, att medicinalstyrelsen hade en betydande ekonomisk
förvaltning, som ställde stora anspråk på praktisk duglighet hos verkets chef. Dessa
omständigheter hade gjort, att departementschefen anslutit sig till kommitténts förslag
om en avlöning till generaldirektören av 15,000 kronor eller motsvarande vad som
128
Sjätte huvudtiteln.
[5-]
Departemen-
talkomrnit-
terade■
Medicinal¬
styrelsens
utlåtande
den 8% 1913.
bestämts för generaldirektören och chefen för telegrafverket. Det belopp, 4,000 kro¬
nor, varmed denna avlöning skulle överskjuta vad som å normalstaten upptoges för
generaldirektör, vore av den storlek, att det också borde kunna vara av betydelse för
vederbörande vid träffande av ett val.
Men då således, enligt departementschefens mening, generaldirektören och chefen
för medicinalstyrelsen borde i likhet med cheferna för post-, telegraf- och järnvägs¬
styrelserna tillförsäkras högre avlöning än cheferna för de administrativa ämbetsver¬
ken i allmänhet, syntes denne också böra likställas med förenämnda tre chefer i
avseende å sättet och villkoren för sin anställning och således förordnas endast för
viss bestämd tid i stället för att, såsom vid statstjänst eljest vore vanligt, erhålla
fullmakt å sin befattning. Den tid, förordnandet borde omfatta, ansågs lämpligen
kunna bestämmas till sex år eller densamma, för vilken ovannämnda chefer för¬
ordnades.
Denna anordning förutsatte emellertid liknande föreskrifter beträffande chefens
för medicinalstyrelsen pensionering som de, vilka träffats i fråga om pensionering av
cheferna för post-, telegraf- och järnvägsstyrelserna.
Vad beträffar medicinalrådsbefattuiugen för veterinärärenden skulle
denna enligt organisationskommitténs förslag och 1911 års proposition
ombildas till en byrå chefsbefattning i lantbruksstyrelsen med enahanda
avlöning som övriga byråchefer därstädes.
Uti departementalkommitterades förslag hava avlöningarna upptagits
åt generaldirektören och medicinalråden till enahanda belopp som uti
1911 års proposition samt åt byråchefen i det föreslagna veterinärkon¬
toret såsom för byråchefer i allmänhet, varjämte i avseende å general¬
direktörens tillsättande och pensionering framställts samma förslag som i
nämnda proposition.
Medicinalstyrelsen har uti sitt utlåtande den SO september 1913
uttalat, att generaldirektörens likställande i löne- och tillsättningshän-
seende med cheferna för de affärsdrivande verken syntes styrelsen väl
motiverat och för övrigt betingat av styrelsens ställning såsom direkt
ingripande i åtskilliga det praktiska livets förhållanden, såväl kommer¬
siella som industriella.
Lämpligheten av att verkets chef under sådana förhållanden ställdes
fullt ekonomiskt oberoende, har styrelsen ansett ligga i öppen dag.
Samma skäl talade enligt styrelsens mening för, att verkets föredra¬
gande i läkarärenden, medicinalråden, erhölle en i ekonomiskt avseende
tryggad ställning. Detta hade ock av organisationskommittén tillbörligt
beaktats, i det den för medicinalråden föreslagit eu avlöning, uppgående
till 9,400 kronor samt med ålderstillägg till 10,000 kronor om året,
alltså avlöningsförmåner högre än å den s. k. normalstaten upptagna
Sjätte huvudtiteln.
129
löner för tredje gradens tjänstemän i de centrala ämbetsverken. Sty¬
relsen har hemställt, att löneförmånerna för samtliga medicinalråden,
föredraganden för veterinärärenden inberäknad, måtte bestämmas till
nämnda belopp.
Till stöd härför har styrelsen åberopat de skäl som av organisationskommittén
och av styrelsen i dess den 8 augusti 1910 avgivna yttrande anförts; och har styrelsen
i ämnet ytterligare anfört följande.
Vederbörande departementschef, som biträdde kommittéförslaget, i vad det avsåg
generaldirektörens löneförmåner, förordade av principiella skäl, enär det vore betänk¬
ligt att tillerkänna ämbetsmän i fullt liknaude ställning, allra helst inom samma, ämbets¬
verk, olika avlöningsförmåner, i proposition till 1911 års riksdag normalstaten även
för medicinalråden. Departementschefen framhöll därvid, att, då det även med den
av organisationskommittén föreslagna avlöningen i regel bleve förenat med ekonomisk
uppoffring att emottaga medicinalrådsämbete, enär de mera anlitade läkarna ändock
hade vida högre inkomster, det avlöningstillskott av 1,300 kronor, som kommitténs
förslag innebure i förhållande till normalstaten, i allmänhet icke skulle vara avgö¬
rande för vederbörande, när det gällde att träffa ett val.
Häremot har medicinalstyrelsen nu erinrat, att med större löneförmåner den
ekonomiska uppoffringen i allt fall bleve mindre och att 1,300 kronor om året inga¬
lunda kunde anses såsom ett så ringa lönetillskott, att icke detsamma skulle äga
ganska stor betydelse, da det gällde att träffa ett avgörande i fråga om emottagande
av ett ämbete, ekonomiskt sett jämförelsevis så föga fördelaktigt som medicinalrådets,
och detta särskilt för den, som utan att äga egen förmögenhet vågade sig på att
emottaga ett sådant ämbete.
Man finge ej heller lämna obeaktat, att kretsen av dem, som kunde komma i
fråga till aspiranter å medicinalrådsämbete, icke oväsentligt vidgades, om löneförmå¬
nerna höjdes med förenämnda belopp, och att sålunda möjligheten att välja den för
sådant ämbete lämpligaste och bäste i proportion därefter ökades.
Styrelsen har vidare framhållit, att, som organisationskommittén anfört, det
vore bland de läkare, som i det allmännas tjänst förvärvat någon vana vid och skick¬
lighet i att handlägga medicinskt-administrativa ärenden, som man i regel hade att
söka för medicinalrådsämbete lämpliga personer, och icke eller endast undantagsvis
bland de enskilt praktiserande läkarna. Man finge i främsta rummet vända sig till
de mera framstående bland de civila tjänsteläkarna på olika områden. De för me¬
dicinalråd föreslagna löneförmånerna räckte emellertid, oavsett den hänsyn som måste
tagas till de högt uppdrivna, ständigt ökade levnadsomkostnaderna i huvudstaden,
icke på långt när till att uppväga de inkomster, som även de nämnda läkarna kunde
påräkna av sina tjänstebefattningar med därmed förenade biinkomster, såsom av prak¬
tik, av särskilda undersökningar m. m. Förvärv genom enskild praktik vore för
ordinarie medicinalråd uteslutet. Styrelsen ansåg sig i detta avseende blott behöva
åberopa, att för medicinalråd liksom för andra ämbets- och tjänstemän i de centrala
verken minst sex timmars arbetstid på ämbetsrummet vore lagstadgad.
Svårigheterna att med löneförmåner enligt normalstaten besätta ifrågavarande
maktpåliggande befattningar med fullt kvalificerade personer borde enligt styrelsens
mening icke underskattas. Då det gällde att för en måhända lång tid framåt fast¬
ställa lönestaten för medicinalstyrelsen, vore det av allra största vikt för en framtida
fullgod skötsel av dess verksamhet, att lönesatserna icke sattes så låga, att medicinal-
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt.
17
130
Sjätte huvudtiteln.
[5.]
rådsämbetena endast med största svårighet eller alldeles icke kunde besättas med
kompetenta personer.
Vidkommande de anförda betänkligheterna mot att ämbetsmän av enahanda
grad skulle tillerkännas olika avlöningsförmåner, anförde styrelsen, att medicinalråden
intoge en särställning, i det att den, som emottoge sådant ämbete, måste efter de
stora kostnader, som lian fått vidkännas för sin läkarutbildning, så gott som full¬
ständigt lägga om sin förutvarande verksamhet. Detta syntes medicinalstyrelsen icke
eller åtminstone icke i samma utsträckning kunna sägas om flertalet andra ämbetsmän
av motsvarande grad. Emellertid fordrades för medicinalrådsbefattning förutom dug¬
lighet för administrativa värv just en stor, ingående sakkunskap i medicinens olika
grenar ävensom omfattande erfarenhet rörande hälso- och sjukvård samt rörande
läkarverksamhet, en erfarenhet, som knappast torde kunna förvärvas på annat sätt än
genom föregående flerårig tjänstgöring som läkare. Något principiellt hinder mot att
tillerkänna tjänstemän i liknande ställning olika löneförmåner ansåg styrelsen icke
föreligga. I sådant hänseende åberopade styrelsen, att inom departementalkommit-
terade och den s. k. kommerskollegiikommittén, på sätt framginge av deras gemen¬
samma utlåtande om inrättande av ett handelsdepartement, förslag framställts om två
olika avlöningar för byråchef, den ena avlöningen utgörande 10,000 kronor vitan
ålderstillägg och den andra bestämd enligt normalstaten.
Tillkomsten av ett vetenskapligt råd vid styrelsens sida, av allra största värde
för en grundlig sakkunnig utredning av frågor med vetenskaplig innebörd, som vore
på medicinalstyrelsens handläggning beroende, hade enligt styrelsens mening ingalunda
minskat behovet av specialutbildning hos vederbörande referenter i styrelsen, var på
sitt område. Hans tid och sakkunskap toges, särskilt vad anginge utredning av de
rättsmedicinska och rättspsykiatriska ärendena, tvärtom ännu mera i anspråk nu än
tillförene. Då medicinalstyrelsens beslut i de nämnda och andra viktiga ärenden ägde
avgörande betydelse, vore det högst angeläget att till dess sakkunniga ledamöter vinna
de bästa förmågorna. Med tillfredsställande löneförmåner bleve naturligtvis, såsom
framhållits, möjligheten till urval större.
De skäl, som anförts för höjande av de medicinskt utbildade medicinalrådens
avlöningsförmåner från 8,100 kronor till 9,400 kronor, ansåg medicinalstyrelsen i det
stora hela tillämpliga, även då det gällde fastställandet av det veterinära medicinal¬
rådets avlöningsförmåner till sistnämnda belopp. Om till chef för veterinärbyrån
skulle kunna erhållas en veterinär, som genom föregående veterinär verksamhet för¬
värvat erkänd skicklighet och omfattande praktisk erfarenhet och som dessutom hade
tillräcklig administrativ förmåga att kunna på ett tillfredsställande sätt omhänderliava
ledningen av landets veterinärväsende inåt och utåt, kunde denna befattning icke
anses vara vederbörligen avlönad, med mindre utgångsavlöningen bestämdes på sätt
nyss sagts eller till 9,400 kronor. Styrelsen ansåg detta belopp alls icke vara för
högt tilltaget, om man vare sig jämförde avlöningen med den, som gåves i andra be¬
fattningar med motsvarande arbete och ansvar, eller toge hänsyn till de belopp, var¬
med kommunala veterinärtjänster av betydenhet i regel ersattes.
Sakkunniga. Vid övervägandet av de avlöningsförmåner, som må böra bestämmas
för generaldirektören och chefen för medicinalstyrelsen, har det för de
sakkunniga framstått såsom uppenbart, att alldeles särskilda kompetens¬
fordringar måste ställas på innehavaren av ifrågavarande befattning,
Sjätte huvudtiteln.
131
detta med hänsyn till den ofantliga utveckling, som den medicinska
vetenskapen undergått under tidernas lopp, och den allt större betydelse,
ett väl ordnat medicin alväsende utövar på de flesta av livets områden,
samt den avsevärda medelsförvaltning, som antingen direkt handhaves
av medicinalstyrelsen eller över vilken styrelsen övar kontroll.
Man måste sålunda av den person, som skall bekläda detta ämbete,
fordra icke blott en hög vetenskaplig utbildning och en genom praktisk
läkarverksamhet vunnen erfarenhet på det medicinska området utan även
en stor förmåga av initiativ och en god blick för praktiska förhållanden
samt en genom vana förvärvad administrativ skicklighet — egenskaper,
vilka mera sällan torde vara förenade hos en person och som i varje
fall knappast kunna påräknas annat än hos en till mogen ålder hunnen
man. Då emellertid den förmåga av initiativ och den andliga spän¬
stighet i övrigt, vilka äro oundgängliga för ett tillfredsställande hand-
havande av denna befattning, väl i allmänhet icke kunna väntas kvarstå
oförminskade ända fram till den ålder, vid vilken enligt gängse bestäm¬
melser en ordinarie befattningshavare erhåller avsked med pension, och
då det torde bliva förenat med synnerligen stora svårigheter att för
den avlöning, som är bestämd enligt normalstaten, för generaldirek-
törsbefattningen i medicinalstyrelsen förvärva och där någon längre tid
bibehålla en person med ovan antydda kvalifikationer, hava de sakkun¬
niga funnit sig böra förorda det i 1911 års proposition framlagda och
av departementalkommitterade upptagna förslaget, att generaldirektören
och chefen för medicinalstyrelsen förordnas allenast på viss tid, exem¬
pelvis sex år, och att vid sådant förhållande avlöningen må sättas till
15,000 kronor i form av arvode.
Generaldirektören och chefen för medicinalstyrelsen skulle alltså en¬
ligt detta förslag komma att jämställas med cheferna för generalpost-
och telegrafstyrelserna. I likhet med vad som gäller för sistnämnda
chefer torde ock särskilda föreskrifter böra utfärdas beträffande pensio¬
nering av chefen för medicinalstyrelsen.
Generaldirektör, vilken minst 12 år innehaft generaldirektörs förord¬
nande, bör sålunda vara berättigad att i pension uppbära 6,000 kronor. Om
generaldirektör, innan han uppnått 12 tjänstår, antingen på grund av
sjukdom befinnes oförmögen till nöjaktig vidare tjänstgöring eller ock
utan egen begäran nödgas avgå från sin befattning, utan att på grund
av tjänstefel hava förverkat densamma, bör han vara berättigad att i
pension uppbära 5,000 kronor, då avgången sker före eller vid 6 tjänst¬
år, samt 5,500 kronor, då avgången sker efter 6 men före 12 tjänstår.
Pensionen torde böra utgå å allmänna indragningsstaten.
132
Sjätte huvudtiteln.
[5.J
Skiljaktiga
meningar.
Såsom pensionsavgift synes ett belopp av 360 kronor årligen böra
avdragas å det för generaldirektören bestämnda arvodet eller den honom,
intill dess han uppnått 67 år, tillkommande pension.
Därest vad sålunda föreslagits vinner bifall, skulle erfordras eu änd¬
ring i 5 § av gällande lag om civila tjänstinnehavares rätt till pension.
Vidkommande däremot avlöningen till medicinalråden hava de sak¬
kunniga, ehuru åtskilliga omständigheter synts tala för att avlöningen
i avseende å dessa befattningshavare måhända borde mätas efter andra
grunder än beträffande rent administrativa tjänstemän i byråchefsgrad,
likväl icke tilltrott sig att för medicinalråden föreslå högre avlöning än
enligt normalstaten.
Generaldirektör Buhre anförde:
»Då jag icke deltagit i de sakkunnigas överläggningar angående
generaldirektörens och medicinalrådens avlöningsförmåner, anser jag
mig böra genom detta särskilda yttrande framhålla mina farhågor för,
att de lönesatser, som föreslagits för medicinalrådeu, skola visa sig alltför
låga och därigenom omöjliggöra ämbetenas besättande med fullt lämp¬
liga personer.
Vad som i betänkandet säges om de kvalifikationer generaldirek¬
tören bör äga, gäller även medicinalstyrelsens övriga ledamöter. Av
dem fordras nämligen icke blott grundlig vetenskaplig bildning och
omfattande praktisk erfarenhet utan även fallenhet för och vana vid
administrativa värv.
De läkare, som fylla dessa anspråk och som således böra ifråga¬
komma vid tillsättandet av medicinalrådsbefattning, kunna emellertid
nästan undantagslöst — av sina innehavande befattningar och med dessa
följande uppdrag jämte enskild praktik — påräkna betydligt större in¬
komster, än som enligt förslaget skulle tillerkännas medicinalstyrelsens
ledamöter.
Helt visst kommer därför flertalet av de läkare, som vid upp¬
kommen ledighet erbjudas anställning i medicinalstyrelsen, att avböja
detta med hänvisning till de knappa löneförmånerna och till det kända
förhållandet, att medicinalrådens arbetsbörda är synnerligen tryckande.
Pensionen är ju visserligen eftersträvansvärd, dock är den icke så
stor, att den i och för sig kan innebära någon särskild lockelse, vartill
kommer, att tjänsteläkare redan på grund av sina innehavande befatt¬
ningar äga rätt till pension.
Jag kan slutligen icke finna den uppfattning riktig, som i allt vill
jämställa medicinalråden med övriga byråchefer i administrativa verk.
Sjätte huvudtiteln.
133
Skillnaden är tvärtom enligt min mening betydande. En byråchef, som fo.]
är jurist, har nämligen vanligen hela sin tjänstetid tillhört verket och
erhållit all sin utkomst av staten. En rådsplats har för honom oftast
varit icke blott den högsta utan även den mest inkomstbringande befatt¬
ning, han tänkt sig kunna uppnå. Till medicinalråd måste däremot tagas
fackmän, som dittills utövat fri och oberoende verksamhet och som nu
skola övergiva denna och ställa sina specialinsikter till förfogande och
påtaga sig ökat arbete för en lön, som svårligen kan anses motsvara
deras kompetens och i allt fall icke de förvärvsutsikter de eljest hava.
Jag anser det därför vara av yttersta vikt med hänsyn såväl till
en god organisation av ämbetsverket som — och icke minst — till det
allmännas intresse av medicinalärendenas sakkunniga och upplysta be¬
handling, att medicinalrådens lönesatser höjas, så att fullt kompetenta
läkare kunna förvärvas till dessa maktpåliggande ämbeten, d. v. s.
åtminstone till de belopp som av organisationskommittén på sin tid
föreslogos.»
Herr Odqvist yttrade:
»Vidkommande avlöningen till generaldirektören och chefen för
medicinalstyrelsen är jag av annan mening än de övriga sakkunniga.
I sådant hänseende får jag erinra, hurusom, då under de senare
åren framställningar gjorts angående högre avlöning än efter normal¬
staten åt generaldirektörer vid centrala verk, riksdagen i regeln av¬
slagit dessa framställningar. Det är — med undantag i viss mån för
den förste innehavaren av chefsbefattningen i pensionsstyrelsen — alle¬
nast för de s. k. kommunikations- och affärsdrivande verkens chefer,
som riksdagen ansett sig böra frångå normalstaten. Att emellertid
jämställa chefen för medicinalstyrelsen med cheferna för dessa verk
har synts mig icke vara möjligt, om än det icke torde kunna förnekas,
att vissa omständigheter anförts, som tala för, att man måhända borde
tillämpa en annan måttstock i fråga om chefen för medicinalstyrelsen
än beträffande chefer i generaldirektörsgrad i rent administrativa verk.
Jag har dock icke ansett mig böra för generaldirektören i medicinal¬
styrelsen föreslå högre avlöning än den i normalgrad eller 11,000 kronor.
Vid sådant förhållande bör han, enligt min mening, erhålla fullmakt på
befattningen och icke, såsom eljest varit ifrågasatt, allenast förordnande
på viss tid.
Därest min uppfattning vinner beaktande, böra i stat och avlönings-
villkor vidtagas de jämkningar, som därav betingas.»
I sitt yttrande över de sakkunnigas förslag har styrelsen, frånsett MeUdnai-
medicinalrådet Kjerrulfs ovan intagna yttrande, inskränkt sig till att rikta *tyrei»«n.
134 Sjätte huvudtiteln.
uppmärksamheten på medicinalrådens löner. Härom anför styrelsen
följ ande:
»Med beklagande av att de sakkunniga icke tilltrott sig utdraga konsekvenserna
av nyss nämnda medgivande, får medicinalstyrelsen, under åberopande av de enligt
styrelsens förmenande tungt vägande skäl, som av organisationskommittén liksom
ock av medicinalstyrelsen vid upprepade tillfällen såväl tidigare som nu under arbetet
med ämbetsverkets omorganisation framlagts, ytterligare i ämnet anföra följande.
I fråga om generaldirektören har i de sakkunigas yttrande framhållits, bland
annat, hurusom man av den person, som skall bekläda detta ämbete, måste fordra
icke blott en hög vetenskaplig utbildning och en genom praktisk läkarverksamhet
vunnen erfarenhet på det medicinska området utan även en god blick för praktiska
förhållanden samt en genom vana förvärvad administrativ skicklighet.
Även på medicinalrådens läkarbildning och erfarenhet, deras praktiska duglighet
och vana vid administrativa värv måste man emellertid ställa stora fordringar. Och
långt ifrån att den nu föreslagna organisationen av ämbetsverket skulle komma att
föranleda någon minskning av fordringarna i nämnda hänseenden, kommer den i
stället att för dem medföra än mera krävande uppgifter, då det stöd bortfaller, som
det kollegiala behandlingssättet av ärendena utan tvivel hittills lämnat.
Kan man vid sådant förhållande verkligen förvänta sig att allt framgent för de
maktpåliggande befattningarna förvärva fullt kompetenta personer, villiga till avse¬
värd ekonomisk uppoffring för befattningens emottagande? Säkerligen icke.
Det är nämligen väl att märka och har åter och åter med styrka framhållits,
att de läkare, som äga förutsättningar för att kunna ifrågakomma till medicinalråds-
befattning, av sina innehavande sysslor med därmed förenade uppdrag och läkar-
praktik allmänt hava större inkomster, än som enligt den s. k. normalstaten till¬
kommer byråchef, vilket har så mycket större betydelse, som hänsyn även måste
tagas till de högre och högre uppdrivna levnadsomkostnaderna i huvudstaden.
Förste provinsialläkarnas årliga avlöning stiger visserligen icke till mer än 7,000
kronor — i Stockholm därtill ortstillägg på 600 kronor — men de kunna därutöver
påräkna tillskott, bland annat, av det med tjänsten oftast förenade uppdraget att
vara besiktningsläkare för minderåriga.
Provinsialläkarnas löner uppgå numera till 5,000 kronor om året, vartill kom¬
mer inkomst av läkarpraktik, så att det för visso är allenast ett mindre antal pro¬
vinsialläkare, vilka få åtnöjas med en inkomst av tjänsten understigande eller mot¬
svarande medicinalrådens. För många provinsialläkare uppgå inkomsterna till betyd¬
ligt högre belopp.
Förste stadsläkarna i Stockholm och Göteborg åtnjuta, även de, bättre löneför¬
måner än medicinalråden. Jämväl ett stort antal stadsläkare i medelstora och mindre
städer, där den av kommunen utgående lönen visserligen oftast är mindre än för
ovanberörda läkare, men där i regel andra avsevärda inkomster tillkomma av praktik
och annan läkarverksamhet, har bättre ställt med avseende å inkomster än medicinal¬
råden.
Hospitalsöverläkarnas löner utgå i flertalet fall med 7,500 kronor samt fri bostad
med bränsle och lyse — vilka förmåner under nuvarande förhållanden torde kunna
uppskattas till åtminstone 1,500 kronor — jämte ett ålderstillägg å 600 kronor efter
tio års tjänstgöring. Dessutom äga dessa läkare att idka praktik beträffande nerv-
och sinnessjukdomar, vilken för vissa av dem medför en ökad inkomst.
Känt är likaledes, att läkarna vid större länslasarett och sjukhus hava ojäm¬
förligt högre årliga inkomster än medicinalråd.
Sjätte huvudtiteln.
135
Det har sagts, att medicinalråd med avseende å löneförmåner måste jämställas
med byråchefer i andra ämbetsverk. Häremot har medicinalstyrelsen tidigare anfört
och får nu åter framhålla, att styrelsen utan tvivel intager en särställning i det av¬
seendet, att dess läkarmedlemmar icke blott alla behöva en god allmän läkarutbild¬
ning, praktisk duglighet och vana vid administrativa värv, utan därutöver en special¬
utbildning, olika för de olika rotlarna eller byråerna. Kravet på specialutbildning
framträder isynnerhet i det avseendet, att medicinalstyrelsen har att avgiva en del
vetenskapliga utlåtanden särskilt i rättsmedicinska och rättspsykiatriska frågor.
Inom de andra administrativa verken utnämnas i allmänhet till byråchefs¬
posterna juridiskt utbildade personer, som under en mer eller mindre lång tjänste¬
mannabana i domstolar eller ämbetsverk förvärvat skicklighet i administrativa värv.
Givetvis utses byråcheferna i sådant ämbetsverk merendels bland de tjänstemän,
som någon längre tid hört till det ifrågavarande verket, med vana vid just det ar¬
bete, som tillkommer verket. Även utom verket kunna emellertid kompetenta och
lämpliga personer uppsökas. I fråga om medicinalstyrelsen åter är man vid ledighet
av medicinalrådsämbete hänvisad att välja emellan allenast några få läkare, i mycket
sällan förekommande undantagsfall inom ämbetsverket. Vid sådant förhållande och
då den, som inom de andra administrativa verken befordras till byråchef, ernår icke
endast en större och självständigare verksamhet utan även en avsevärt förbättrad
inkomst, under det — såsom ovan anförts — en läkare, som emottager ett erbjudet
medicinalrådsämbete, däremot så gott som alltid får vidkännas eu icke obetydlig
minskning i inkomst, inses, huru svårt det redan är och med de för framtiden före¬
slagna lönesatserna för medicinalråd blir att för dessa ämbeten finna kompetenta och
och lämpliga personer.
Vad här ovan sagts om nödvändigheten av ökade löneförmåner åt styrelsens
medicinskt utbildade ledamöter måste, enligt styrelsens åsikt, i det stora hela gälla
även beträffande det veterinära medicinalrådet.
Då medicinalstyrelsen, i likhet med vad undertecknad Buhre i sin reservation till
de sakkunnigas betänkande anfört, anser det vara av den allra största vikt, att
medicinalrådsrådslönerna sättas så högt, att fullt kompetenta läkare kunna förvärvas
till dessa viktiga ämbeten, får medicinalstyrelsen i underdånighet hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t med hänsyn härtill täcktes i nådig proposition till riksdagen angående
stat för medicinalstyrelsen för medicinalråden upptaga de avlöningsförmåner, som av
den s. k. organisationskommittén föreslagits.»
[5.]
För generaldirektörens ställföreträdare har föreslagits ett arvode av
1,000 kronor.
Då ställföreträdaren icke skulle erhålla särskild vikariatsersättning
för de tider, han uppehåller generaldirektörsämbetet under generaldirek¬
törens semester eller av denne företagna tjänsteresor, har ett arvode
av 1,000 kronor synts de sakkunniga fullt skäligt.
Enahanda arvode är bestämt för motsvarande befattningshavare i
telegrafstyrelsen.
Generaldirek¬
törens ställ¬
företrädare.
För kameralbyråchefen samt tjänstemännen i andra lönegraden — Kameralbyrå-
j 9 o chefen om -
ombudsman, byråveterinär, sekreterare, kamrerare och kontrollant för budsmannen
hospitalens ekonomiska förvaltning — ävensom tjänstemännen i första m- fl■
136
[5.]
Kvinnliga bi¬
träden.
Vaktmästare
Departements¬
chefen.
Sjätte huvudtiteln.
lönegraden — notarier och bokhållare — hava avlöningarna föreslagits
till samma belopp som för befattningshavare i motsvarande grader i
statskontoret och andra enligt normaltypen reglerade centrala ämbetsverk
blivit bestämda.
Såsom redan i det föregående omförmälts, skulle enligt de sakkun¬
nigas förslag ett kvinnligt biträde (registratorn) erhålla den av riks¬
dagen för kvinnliga biträden i högsta lönegrad numera beslutade avlö¬
ningen av 2,000 kronor, därav lön 1,100, tjänstgöringspenningar 750
och ortstillägg 150, vartill skulle kunna komma två ålderstillägg till
lönen vartdera å 200 kronor efter respektive 5 och 10 år.
För två kvinnliga biträden skulle avlöningen utgå enligt hittills¬
varande högre typ och för fyra sådana biträden enligt lägsta typen.
Vad angår förste vaktmästaren och de bägge andra vaktmästarna
hemställa de sakkunniga, att avlöningen bestämmes på sätt som vid
senaste årens riksdagar skett i fråga om motsvarande befattningshavare
vid centrala verk.
Beträffande generaldirektörens avlöning, har chelen lör civildeparte¬
mentet år 1911 ävensom de sakkunnigas majoritet i ovan intagna yttranden
så utförligt angivit skälen för densammas sättande till ett belopp, högre än
de vanliga generaldirektörslönerna, att jag i huvudsak kan inskränka mig
till att sammanfatta de sålunda anförda grunderna. Det är här fråga om
en chefsbefattning av ovanligt stor betydelse för det allmänna, samtidigt
som dess arbetsbörda är mycket tyngande. För besättande av denna
post är man hänvisad till en krets av personer, vilkas speciella utbild¬
ning, erfarenhet och arbetsförmåga tillförsäkra dem en ekonomiskt och
socialt fördelaktig ställning. För dem innebär därlör en utnämning till
generaldirektör i medicinalstyrelsen i många fall en ekonomisk förlust
och ter sig i övrigt ej särskilt lockande. För att undvika svårigheten
att finna en lämplig person för denna plats kan naturligtvis icke staten
höja lönen upp till belopp, svarande mot framstående praktiserande läkares
inkomster, men det är dock nödvändigt att utmäta avlöningen efter till en
viss grad andra synpunkter än dem, som räcka, då rekryteringen sker
huvudsakligen eller uteslutande ur ämbetsmannavärlden. Var den _ rätta
siffran här skall fixeras, kan naturligtvis vara föremål för olika meningar.
Emellertid synes mig ett lämpligt mått vara funnet med det för telegraf¬
verkets chef fastställda arvodet, 15,000 kronor. Väljes detta belopp,
kan därmed också förenas det villkoret, att befattningen tillsättes genom
137
Sjätte huvudtiteln.
förordnande på viss tid, och därigenom vinner man alltså den betydande
fördelen, att ombyte å befattningen kan ske, om innehavarens krafter
tidigare än den vanliga pensionsåldern anger, skulle visa sig ej längre
räcka till att fylla tjänstens uppgifter.
Vad åter medicinalråden angår, inser jag visserligen, att även här
goda skäl tala för en avlöning, utöver den vanliga typen. Dessa skäl
hava dock icke samma styrka, som när det gäller verkets chef. Jag
kan ej heller bortse från den lönetekniska svårigheten att bestämma
olika avlöningar till samma befattningsgrader inom ett verk. På de
grunder i övrigt, som år 1911 uttalades av dåvarande departementschefen,
anser jag mig nödsakad att för närvarande stanna vid den för tredje
gradens tjänstemän fastställda avlöningen.
För övrigt instämmer jag i de sakkunnigas förslag beträffande åter¬
stående nu behandlade arvoden och avlöningar.
Anslag till arvoden åt vetenskapliga rådet, veterinärrådet,
extra tjänstemän m. m.
För bestridande av utgifterna för ett vetenskapligt råd vid medici- vetenskapliga
nalstyrelsens sida samt för anställande av två medicinalrådsassistenter har rädet
riksdagen för vartdera året 1913 och 1914 å extra stat anvisat ett an¬
slag av 17,650 kronor. Av nämnda anslag har ett belopp av 8,300
kronor avsetts för vetenskapliga rådet.
Genom kungl. bref till medicinalstyrelsen den 6 december 1912 är i
fråga om medlem av det vetenskapliga rådet tillkommande ersättning
föreskrivet,
att medlem skall för varje gång, han efter kallelse inställer sig hos
medicinalstyrelsen för att deltaga i handläggning av ärende hos styrelsen,
erhålla ersättning med 25 kronor,
att, därest medlem skall verkställa särskild utredning i ärende eller
hos styrelsen föredraga ärende, medlem skall äga att, utöver den honom
för inställelse hos styrelsen tillkommande gottgörelse, där sådan instäl¬
lelse påfordras, åtnjuta den ersättning, som för varje fall bestämmes av
styrelsen, dock ej mera än 75 kronor för ett och samma ärende,
att medlem, som ej är bosatt i Stockholm eller i dess omedelbara
närhet, skall, då han efter kallelse inställer sig hos styrelsen, åtnjuta
resekostnads- och traktamentsersättning enligt gällande resereglemente,
samt
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt.
18
138
Sjätte huvudtiteln.
Veterinär¬
rådet.
[5.] att en psykiatriker och en rättsläkare i vetenskapliga rådet må,
utöver dem sålunda tillkommande ersättningar, efter styrelsens prövning,
kunna tilldelas arvoden, vilka arvoden dock tillsammans icke må överstiga
2,600 kronor för år räknat.
I händelse av bifall till det föreliggande förslaget om utvidgning av
det vetenskapliga rådet med ytterligare en medlem ökas givetvis kost¬
naden för rådet. I sådant hänseende har medicinalstyrelsen beräknat eu
höjning av kostnaden till 9,250 kronor.
Då den nya medlemmen av rådet torde komma att i stor utsträck¬
ning tagas i anspråk, hava de sakkunniga icke funnit anledning till
erinran mot det föreslagna beloppet.
För veterinärrådet, till vars medlemmar ersättning skulle utgå en¬
ligt samma grunder som beträffande ledamöterna av vetenskapliga rådet,
har medicinalstyrelsen, under antagande att ledamöterna skulle bliva två,
beräknat ett belopp av 1,850 kronor. Detta belopp har däremot synts
de sakkunniga vara väl högt tilltaget och kunna nedsättas med 600
kronor eller till 1,250 kronor.
Medicinal- Såsom redan i det föregående blivit antytt, skulle i arvode utgå
rådterSochn~ ^ värdera av de bägge medicinalrådsassistenterna 3,000 kronor, till
amanuenser. läkaramanuensen å hospitalsbyrån 2,000 kronor, till den andra läkar-
amanuensen 1,500 kronor samt till veterinäramanuensen 1,200 kronor.
För de fyra juridiskt bildade amanuenserna torde i anslutning till
de grunder som vid regleringar under senare år plägat följas, böra be¬
räknas i medeltal 1,800 kronor för varje, dock att härigenom naturligen
hinder icke bör möta att för vissa av dessa amanuenser sätta arvodet
till något högre och för andra till något lägre belopp.
Vid regleringen av löneförhållandena vid flera av de centrala äm¬
betsverken har för uppehållande av amanuensbefattning under sjukdom
och semester samt, då amanuens förordnats att bestrida ordinarie tjänst
under innehavarens semester och tjänstledighet, beräknats omkring 450
kronor för varje amanuens. Med tillämpning härav skulle för de juri¬
diskt bildade amanuenserna i medicinalstyrelsen böra beräknas tillhopa
omkring 1,800 kronor.
Motsvarande beräkning torde ock böra göras beträffande de bägge
läkaramanuenserna och veterinäramanuensen samt de två medicinalråds¬
assistenterna; och har för sådant ändamål avsetts ett sammanlagt belopp
av i runt tal likaledes 1,800 kronor.
139
Sjätte huvudtiteln.
För medicinalrådsassistenter och amanuenser skulle alltså böra be¬
räknas ett belopp av tillhopa 21,500 kronor.
För statistikern har medicinalstyrelsen, i anslutning till vad orga¬
nisationskommittén i sådant hänseende föreslagit, beräknat ett arvode
av 2,000 kronor.
Till biblioteksbiträdet, som har två ordinarie mottagningstimmar
varannan dag och dessutom får använda någon extra tid till katalogise¬
ring m. in., utgår numera en ersättning av 600 kronor om året, och
har medicinalstyrelsen i sin beräkning upptagit jämväl detta belopp.
Granskaren av medikamentsräkningar uppbär för närvarande en
ersättning av 1,200 kronor om året; och har detta belopp bibehållits i
styrelsens förslag.
Mot vad sålunda för de nämnda befattningshavarna beräknats, hava
de sakkunniga icke haft något att erinra.
Till flitpenningar åt extra tjänstemän och extra vaktmästare och
ersättning åt andra tillfälliga biträden ävensom till bestridande av kost¬
nader för sådant renskrivningsarbete, som tilläventyrs icke kan med¬
hinnas av de föreslagna ordinarie skrivbiträdena, hava de sakkunniga
beräknat ett belopp av 3,000 kronor.
Vid bifall till förslaget om inrättande av fyra läkarbyråer skulle
icke erfordras något anslag till arvode åt särskilt förordnad person för
inspektioner av lasarett. Sådana skulle nämligen kunna förrättas av
vederbörande medicinalråd samt i vissa fall av generaldirektören.
Däremot skulle vid beräknande av ifrågavarande anslag böra avses
ett belopp för apoteksinspektioner.
Enligt gällande instruktion, som i förevarande del ej är avsedd att
ändras genom det nya förslaget, tillhör det medicinalstyrelsen att låta
genom någon sin ledamot eller annan lämplig person, på särskild an¬
ledning, inspektera visst apotek eller, tid efter annan, apoteksinrätt-
ningarna inom större eller mindre delar av riket. Inspektioner, som
företagas av särskild anledning och vanligen avse utredning rörande
bestämt angivna missförhållanden, förekomma mera sällan och utföras i
allmänhet av vederbörande föredragande i medicinalstyrelsen. De all¬
männa apoteksinspektionerna åter, som hava till syfte en fullständig
undersökning av apoteken med prövning av varornas beskaffenhet, hava
under de senare årtiondena måst anförtros åt särskilda personer framför
allt med hänsyn till de stora anspråk, som måste ställas på inspektions-
[5-J
Statistikern,
biblioteks¬
biträdet och
medikaments-
räknings-
granskaren.
Flitpenningar,
tillfälliga
biträden m. m.
Anslag för
inspektioner.
140
Sjätte huvudtiteln.
[5.] förrättarens kunskaper i kemi och drogkännedom. Arvodet, utom rese-
och traktamentsersättning, har för uppdragen av Kungl. Maj:t utanord-
nats under förskottstitel. Åven för framtiden lärer bliva nödvändigt
att för de allmänt förekommande apotek sinspektionerna förordna sär¬
skilda personer, och lämpligt synes då vara, att vid beräkning av nu
förevarande anslag hänsyn tages till att arvoden för sådant ändamål
därav kunna utgå.
För ifrågavarande ändamål har utgått under år 1912 ett belopp
av 2,800 kronor och under år 1913 ett belopp av 3,640 kronor. Med
hänsyn härtill och då dessa apoteksinspektioner visat sig medföra avse¬
värd nytta, hava de sakkunniga efter samråd med medicinalstyrelsen för
ändamålet beräknat ett belopp av 3,500 kronor. Häri är ej inräknad
rese- och traktamentsersättning, vilken torde böra utgå av sjätte huvud¬
titelns gemensamma anslag till rese- och traktamentspenningar.
Vikariats- För att den medicinalstyrelsen åliggande högsta tillsynen över den
ersattnmgar. a[]niär)T)a hälso- och sjukvården i riket må kunna på ett tillfredsställande
sätt utövas, erfordras, att såväl generaldirektören som medicinalråden
i ganska stor utsträckning företaga inspektions- och andra tjänsteresor.
Med styrelsens nuvarande organisation och med de arbetskrafter, som
hittills stått styrelsen till buds, har det emellertid icke varit möjligt att
i erforderlig omfattning företaga sådana resor.
Till gottgörelse åt de vikarier, som under dylika tjänsteresor måste
förordnas i styrelsen, hava de sakkunniga beräknat ett belopp av 1,200
kronor.
För beredande av semesterledighet för befattningshavare hos sty¬
relsen måste finnas tillgång till vikariatsersättningar, i allmänhet mot¬
svarande vederbörande befattningshavare tillkommande tjänstgörings-
penningar; för vikarie för kvinnligt biträde i högsta grad torde emel¬
lertid böra beräknas 125 kronor och för biträde i mellangrad 100 kronor
samt för biträde i lägsta grad 75 kronor, allt per månad, varjämte till
vikarie för vaktmästare en ersättning av högst 3 kronor per dag bör
avses. Vid anslagets beräknande bör jämväl hänsyn tagas till eventuellt
behov av medel utöver tjänstgöringspenningar till avlönande av vikarie
för ordinarie kvinnligt biträde och vaktmästare under sjukdom.
I det föregående har omförmälts, hurusom enligt de sakkunnigas
mening förste provinsialläkare, provinsialläkare eller hospitalsläkare borde
lämpligen kunna i vissa fall inkallas såsom vikarier för medicinalråd. Det
framhölls därvid, att synnerligen avsevärda fördelar skulle kunna ernås
genom en sådan anordning, särskilt med hänsyn till den praktiska erfarenhet
141
Sjätte huvudtiteln.
på en del områden, som härigenom skulle tillföras styrelsen. Det torde
ock böra uppmärksammas, att även för vederbörande tjänsteläkare en när¬
mare kännedom om arbetssätt och dylikt inom styrelsen i många fall
skulle vara till stor nytta vid utövandet av hans ordinarie verksamhet.
Beträffande vissa andra områden inom statsförvaltningen har jäm¬
väl vid flera tillfällen betonats önskvärdheten av en dylik växelverkan
mellan den centrala och den lokala förvaltningen.
Vad nu emellertid dem av ifrågavarande tjänsteläkare beträffar,
vilka hava sin stationsort utom Stockholm eller dess närmaste omnejd,
skulle ett dylikt förordnande, därest allenast vanlig vikariatsersättning finge
uppbäras, givetvis medföra en kännbar uppoffring. De sakkunniga hava
med hänsyn härtill ansett sig böra föreslå, att sådan läkare må —
förutom rese- och traktamentsersättning för resan till och från huvud¬
staden enligt tredje klassen i gällande resereglemente — kunna under
förordnande å medicinalrådsbefattning tilldelas ett särskilt arvode av tio
kronor om dagen utöver den vikarie eljest tillkommande ersättning.
Däremot hava de sakkunniga icke funnit dylikt särskilt dagarvode böra
utgå, då medicinalrådsbefattning uppehälles av tjänsteläkare, som är bo¬
satt i Stockholm eller dess närmaste omnejd.
För dylika dagarvoden till vikarier för medicinalråd har beräknats
ett belopp av 900 kronor.
På grund av de sålunda anförda förhållandena hava de sakkunniga
ansett ett sammanlagt belopp av 7,600 kronor böra avses för vikariats-
ersättningar.
Enligt de antydda beräkningarna skulle alltså erfordras:
till vetenskapliga rådet.......................................
|
............... kronor
|
9,250
|
—
|
» veterinärrådet ................................................
|
............... »
|
1,250
|
—
|
» medicinalrådsassistenter och amanuenser
|
............... »
|
21,500
|
—
|
» statistikern .......................................................
|
............... »
|
2,000
|
—
|
D biblioteksbiträde..............................................
|
................ »
|
600
|
—
|
» medikamentsräkningars granskning.........
|
................ »
|
1,200
|
—
|
» flitpenningar, tillfälliga biträden .............
|
................ »
|
3,000
|
—
|
» apoteksinspektioner........................................
|
................ )>
|
3,500
|
—
|
d vikariatsersättningar.....................................
|
................ »
|
7,600
|
—
|
|
Summa kronor
|
49,900
|
—
|
Anslaget till vetenskapliga rådet, veterinärrådet, medicinalrådsassi-
stenter, amanuenser, statistiskt biträde, biblioteksbiträde, medikaments-
räkningars granskning, apoteksinspektioner, vikariatsersättningar, flitpen-
[5.]
142
Sjätte huvudtiteln.
L5.]
Departomente-
chefen.
ningar och tillfälliga biträden torde sålunda böra bestämmas till 49,900
kronor.
Vad de sakkunniga anfört beträffande anslaget till vetenskapliga
rådet, veterinärrådet, extra tjänstemän m. m. har icke föranlett någon
erinran från min sida. Jag ber blott ytterligare få betona lämpligheten
av, att, på sätt de sakkunniga föreslagit, möjlighet beredes styrelsen att
inkalla praktiserande tjänsteläkare från landsorten till tjänstgöring i sty¬
relsen. Denna anordning anser jag kunna medföra synnerligen stort
gagn för styrelsen, som därigenom tillföres intimare kännedom om åt¬
skilliga praktiska förhållanden och speciella erfarenheter från olika delar
av landet. Åven för tjänsteläkarna bör ett sådant vikariat bliva till stor
nytta, då de därigenom erhålla en mera vidgad blick för hälsovårdens
olika delar, ökad författningskunskap m. m. Om förslaget godkännes av
Kungl. Maj:t och riksdagen och behov i sådant avseende yppas, torde
hinder icke möta att redan under år 1914 för samma ändamål anvisa er¬
forderliga medel från sjätte huvudtitelns anslag till extra utgifter eller från
allmänna besparingarna. I detta sammanhang tillåter jag mig emellertid
påpeka, att de här ifrågasatta anordningarna endast kunna avse längre
vikariat och sålunda ingalunda göra åtgärderna för beredande av till¬
fällig ställföreträdare inom själva styrelsen överflödiga.
I avseende å anslaget till apoteksinspektioner anser jag mig böra
erinra, att därifrån böra utgå kostnaderna icke blott för inspektioner
utan även för visitationer samt jämväl för avsyningar av apotek i Stockholm.
Avlöningsvillkor m. m.
Beträffande de ordinarie befattningshavare, vilka må komma att
uppföras å den nya staten för medicinalstyrelsen, lära allmänna villkor
och bestämmelser för avlöningsförmånernas åtnjutande böra stadgas i
huvudsaklig överensstämmelse med vad för de under senare år ny-
reglerade centrala ämbetsverken blivit i sådant hänseende föreskrivet,
dock med skärpning i fråga om skyldighet för vederbörande tjänsteman
att vara underkastad förflyttning till annan befattning, detta särskilt
med hänsyn till eu framdeles möjligen skeende omläggning av den
centrala veterinäradministrationen.
Avlöningsvillkoren torde i tillämpliga delar jämväl böra gälla för
generaldirektören, ehuru dennes befattning icke skulle bliva i egentlig
mening ordinarie. Med hänsyn till vad i det föregående nämnts röran¬
de generaldirektörens pensionsförhållanden, lära ock bestämmelser härom
böra intagas bland avlöningsvillkoren.
143
Sjätte huvudtiteln.
Därjämte bör iakttagas vad som stadgats genom kungl. kungörelsen
den 10 juni 1912 angående vissa biträdesbefattningar ävensom vad i
statsverkspropositionen den 14 januari innevarande år anförts av dåva¬
rande chefen för finansdepartementet i anledning av inrättandet av tredje
gradens biträdesbefattningar.
I enlighet med vad sålunda anförts, skulle för åtnjutande av de
avlöningsförmåner, som i blivande ny stat varda upptagna för general¬
direktören och ordinarie befattningshavare i medicinalstyrelsen, fastställas
följande villkor och bestämmelser:
dels för befattningshavare utom kvinnliga biträden:
att befattningshavare skall, i den mån ej undantag kunna anses
böra stadgas eller för särskilda fall efter prövning medgivas, vara å
tjänsterummet tillstädes minst sex timmar varje söckendag;
att innehavare av befattning i medicinalstyrelsen skall vara under¬
kastad icke allenast de i gällande instruktion givna bestämmelser utan
ock den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åliggan¬
den, som vid eu möjligen inträdande förändrad organisation av ämbets¬
verket eller dess särskilda avdelningar eller eljest i allmänhet kan varda
stadgad, samt i sådant hänseende, ävensom därest ämbetsverkets ställ¬
ning inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan
såsom självständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande
ämbetsverk tillhörande göromål överflyttas till annat ämbetsverk, vara
pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning, han
innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befattnin¬
gen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra
i det verk, till vilket göromålen överlämnas; skolande befattningshavare
i medicinalstyrelsen slutligen, likaledes med bibehållande av nyssnämnda
förmåner, vara underkastad att, när helst så av Kungl. Maj:t prövas
lämpligt, förflyttas till annan befattning inom förvaltningen med lik¬
nande arbetsuppgifter;
att med befattning i medicinalstyrelsen icke må förenas annan tjänst
å rikets, riksdagens eller kommuns stat;
att med befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas vare
sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller
bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktie¬
bolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller
bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt ej,
vad angår generaldirektören eller byråchef, Kungl. Maj.'t och, vad angår
innehavare av annan befattning, medicinalstyrelsen uppå därom gjord
[5.]
144
Sjätte huvudtiteln.
[5.] framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänste¬
befattning ej må anses inverka ^underligt för tjänstgöringen i ämbets¬
verket, finner uppdraget eller befattningen kunna få tills vidare motta¬
gas och bibehållas;
att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den
särskilda befattning inom graden, där medicinalstyrelsen, till befordrande
av arbetets oavbrutna gång, finner honom lämplig och behövlig;
att, där generaldirektören beviljats ledighet och vikarie för honom
förordnats, på prövning av Kungl. Maj:t beror, huru stor del av arvo¬
det må avstås till vikarien;
att tjänstgöringspenningar få, liksom arvode till generaldirektörens
ställföreträdare, uppbäras endast för den tid, befattnings innehavare verk¬
ligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit
befriad från tjänstgöring, skola utgå till den, som uppehållit befattningen,
där ej, vad berörda arvode beträffar, annorlunda varder av Kungl. Maj:t
bestämt;
att ordinarie befattningshavare, som av sjukdom hindras att förrätta
sin befattning, äger uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den,
som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter,
tjänstgöring hos rikdagen, dess utskott eller revisorer eller andra sär¬
skilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller
eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att
under ledigheten utöver tjänstgöringspenningar och i förekommande fall
arvode avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;
att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhål¬
lit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del av hans aflöning, som icke prövas böra använ¬
das till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida
ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras till följd av tjänste¬
resor eller för beredande av semester, befattningshavare av lägre grad
skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i medici¬
nalstyrelsen, bestrida densamma, mot åtnjutande i stället för egna tjänst-
göriugspenningar, i det förstnämnda fallet av de för befattningen an¬
slagna tjänstgöringspenningar, men eljest av däremot svarande belopp,
dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår;
att emellertid, därest byråchef till följd av tjänsteresa eller för
handläggning av särskilda ärenden är under allenast några få, högst
Sjätte huvudtiteln. 145
fyra dagar, hindrad att sköta sin befattning, tjänsteman av lägre grad [5.]
skall vara pliktig att utan särskild ersättning sköta de till byråchefs-
befattningen börande löpande göromål;
att det medicinalråd, som förordnats att vara generaldirektörens
ställföreträdare, skall, därest han för den tid, han bestrider general-
direktörsämbetet, måste till vikarie å medicinalrådsbefattningen avstå egna
tjänstgöringspenningar, äga såsom ersättning därför åtnjuta däremot
svarande belopp;
att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innebavande
av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänste¬
tid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord
bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst
eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras
honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för full¬
görande av värnplikt, och
för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem
år, på samma villkor, samt
för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare
fem år, ävenledes på samma villkor,
under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av
kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit
uppnådd;
att löntagare för åtnjutande av löneförhöjning genom ålderstillägg
bör tillgodoräknas den tid, som före den nya avlöningsstatens trädande
i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen eller annan samma
lönegrad tillhörande befattning i medicinalstyx-elsen, vare sig på grund
av fullmakt eller konstitutorial eller på grund av förordnande i följd av
frågan om medicinalstyrelsens omorganisation;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänstålder, som be¬
rättigar honom till pension, icke må tillträda samma förhöjning;
att semester årligen må, när sådant utan hinder för görom ålens
behöriga gång kan ske, åtnjutas av generaldirektören, byråcheferna
och tjänstemännen av andra lönegraden under en och en halv månad
samt av tjänstemännen av första lönegraden under en månad även¬
som av förste vaktmästaren och de övriga vaktmästarna under femton
dagar;
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand.
19
146
Sjätte huvudtiteln.
att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av generaldirektören bestäm¬
mes, begagna sig av semester;
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledi¬
gande eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till må¬
nadens slut;
att generaldirektör, vilken minst 12 år innehaft generaldirektörs-
förordnande, skall vara berättigad att å allmänna indragningsstaten i
pension uppbära 6,000 kronor;
att, om generaldirektör, innan han uppnått 12 tjänstår, antingen
på grund av sjukdom finnes till nöjaktig vidare tjänstgöring oförmögen
eller ock utan egen begäran nödgas avgå från sin befattning, utan att
på grund av tjänstefel hava förverkat densamma, han skall vara be¬
rättigad att, likaledes å allmänna indragningsstaten, i pension uppbära
5,000 kronor, då avgången sker före eller vid 6 tjänstår, samt 5,500
kronor, då avgången sker efter 6, men före 12 tjänstår;
att såsom pensionsavgift skall avdragas ett belopp av 360 kronor
årligen å det för generaldirektören bestämda arvodet eller den honom,
intill dess han uppnått 67 år, tillkommande pension;
att beträffande övriga tjänstinnehavare skall i fråga om skyldighet
att från tjänsten avgå ävensom i fråga om rätt till pension gälla vad
i särskild lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är vid
tiden för den nya lönestatens ikraftträdande eller, såvitt angår inne¬
havare av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattnin¬
gen stadgat; samt
att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;
dels och för kvinnliga biträden å styrelsens stat:
att, då vid uppförande i stat av biträdesbefattning till innehavare
av densamma befordras person, som omedelbart före sin befordran inom
styrelsen utfört samma arbete som det till befattningen hörande mot
fäst arvode under föregående år till belopp, överstigande vad enligt
staten skall utgå till befattningens innehavare, styrelsen skall äga be¬
reda fyllnad i avlöningen för dess uppbringande till nämnda arvodes
belopp; dock att biträdet genom dylik avlöningsfyllnad ej må i något
fall tillgodoföras avlöning till högre belopp, än som motsvarar beloppet
147
Sjätte huvudtiteln.
av den med befattningen i fråga förenade slutavlöningen, tjänstgörings-
penningar och ortstillägg däri inräknade;
att i fråga om biträdes av tredje graden arbetstid å tjänste¬
rummet skall gälla vad här, ovan föreskrivits för andra ordinarie befattnings¬
havare i styrelsen samt att biträdes av första eller andra graden arbets¬
tid å tjänsterummet skall, i den mån ej undantag kunna anses böra
stadgas eller för särskilda fall efter prövning medgivas, vara 6 timmar,
dock att sådant biträde skali vara pliktigt att i särskilda fall, när arbe¬
tets behöriga gång det kräver, kvarstanna i arbetet å tjänsterummet
intill ytterligare en timme;
att biträde må åtnjuta semester under en månad om året, när
sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske;
att biträde av lägre grad, som efter intjänande av båda ålders-
tilläggen i denna grad befordras till biträdesbefattning av närmast högre
grad, må omedelbart komma i åtnjutande av ett ålderstillägg i sist¬
nämnda grad;
att biträde av lägre grad skall vara skyldigt att, om det för¬
ordnas såsom biträde av högre grad hos styrelsen, bestrida befattningen
som sådant, dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett och
samma kalenderår; ägande sålunda förordnat biträde av lägre grad att
därunder i stället för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta, om förord¬
nandet erfordras i följd av sjukdomsfall, de med den tjänstledigas be¬
fattning förenade tjänstgöringspenningar, men, då förordnandet erfordras
för beredande av semester, ett mot den semesterledigas tjänstgörings¬
penningar svarande belopp;
att gift kvinna må till biträdesbefattning befordras allenast efter
av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat med¬
givande;
att, där kvinnlig innehavare av biträdesbefattning ingår äkten¬
skap, hon icke skall vara skyldig att av sådan anledning avgå från
tjänsten, därest icke styrelsen med hänsyn till tjänstens behöriga upp¬
rätthållande finner det nödigt;
att biträdesbefattning skall av styrelsen tillsättas medelst kon¬
stitutorial och att tillsättningen skall ske efter tjänstens ledigförklarande
genom kungörelse;
att rörande tillsättningen i övrigt, kompetensfordringar, ord¬
ningen för meddelande av tjänstledighet och avsked samt för åtal och
disciplinär bestraffning och dylikt skola gälla de närmare stadganden,
som må varda av Kungl. Maj:t bestämda; samt
148 Sjätte huvudtiteln.
att i övrigt de för andra ordinarie befattningshavare i styrelsen
stadgade villkor och bestämmelser för avlöningsförmånernas åtnjutande
skola i tillämpliga delar och i den mån de icke stå i strid mot vad
här blivit föreskrivet lända till efterrättelse.
Övergångsförhållanden.
Enligt det av mig här ovan framlagda förslaget skulle vid omor¬
ganisationen av medicinalstyrelsen den ena av de bägge kamrerarbefatt-
ningarna indragas. Vilken av de nuvarande innehavarna av nämnda befatt¬
ningar må komma att bestrida den å den nya staten uppförda kamrerar-
tjänsten, torde böra bestämmas sålunda, att, sedan vederbörande tjänstemän
beretts tillfälle att anmäla, huruvida de önska övergå på den nya staten,
Kungl. Maj:t, efter förslag av medicinalstyrelsen, fattar beslut i frågan.
Därvid skulle antagligen den ena kamreraren bliva övertalig. Att
överflytta honom å indragningsstat, synes ingalunda bliva erforderligt.
Då de göromål, som skulle utföras av bokhållarna, huvudsakligen torde
bliva sådana, som nu ingå i kamrerarnas åligganden, bör den övertaliga
kamreraren lämpligen kunna åläggas att uppehålla den ena bokhållar-
befattningen. Att skyldighet föreligger för vederbörande att underkasta
sig en sådan förändring, torde icke kunna vara föremål för tvekan. Uti
kungl. kungörelse den 1 juni 1877 stadgas nämligen, att ämbete- eller
tjänsteman i styrelsen skall vara underkastad den vidsträcktare tjänst¬
göringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid en möjligen in¬
trädande förändrad organisation av medicinalstyrelsen eller dess särskilda
avdelningar eller eljest i allmänhet kan varda stadgad.
Erinras må i sådant hänseende, hurusom vid 19il års omorganisation
av nedre justitierevisionen övertaliga protokollssekreterare ansågos kunna
åläggas att uppehålla till och med amannuensbefattningar i revisionen.
Vad den övertalige kamreraren i medicinalstyrelsen beträffar, skulle
han givetvis få bibehålla sin titel och å ordinarie stat hittills uppförda
avlöning samt övriga honom tillförsäkrade förmåner, exempelvis i fråga om
semestertidens längd.
Såsom nämnt skulle enligt förslaget även den nuvarande befatt¬
ningen såsom registrator och aktuarie vid omorganisationen indragas.
I likhet med vad som ifrågasatts beträffande den övertaliga kamrera¬
ren, bör den nuvarande innehavaren av registratorsbefattningen, för så
vitt honom icke beredes annan befattning å den nya staten — något
som efter vad de sakkunniga meddelat torde kunna utan svårighet ske —
Sjätte huvudtiteln.
140
åläggas att med bibehållande av sin titel och sin å ordinarie stat upp¬
förda avlöning fortfarande bestrida registrators- och aktuariegöromålen,
vilka enligt förslaget eljest skulle övertagas av ett kvinnligt biträde.
De avlöningsförmåner, vilka sålunda fortfarande skulle utgå till en
kamrerare och registrator^ torde böra uppföras å särskild övergångsstat.
Ålderstilläggen skulle fortfarande utgå från huvudtitelns allmänna anslag
till sådana tillägg.
Därest emellertid den ifrågavarande kamreraren och registratorn
allenast bleve bibehållna vid dem hittills tillkommande ordinarie av¬
löning, skulle de till följd av den för vart och ett av åren 1912, 1913
och 1914 beviljade provisoriska löneregleringen komma att lida minskning
i innehavande avlöningsförmåner. I betraktande härav har det synts de
sakkunniga skäligt, och jag ansluter mig jämväl i detta avseende till
deras uppfattning, att, i analogi med vad som beträffande extra löne¬
tillägg medgivits i vissa likartade fall, nämnda tjänstemän, må, utöver
de å övergångsstaten upptagna avlöningsförmåner, komma i åtnjutande
av avlöningstillägg å extra stat till belopp, motsvarande vad som vid
provisorisk lönereglering skolat dem tillkomma, dock under enahanda
villkor som föreskrivits i fråga om de provisoriska avlöningstilläggen.
Så länge en bokhållareänst och en kvinnlig biträdesbefattning bliva
på detta sätt uppehållna, komma naturligen de å den nya staten för
dessa befattningar upptagna avlöningsbeloppen att besparas.
I fråga om det sedan mer än 16 år tillbaka hos styrelsen anställda
skrivbiträdet Anna Marin har styrelsen erinrat, att, därest hon antages
till skrivbiträde i lägsta grad å den nya staten och därvid genast till-
erkännes två ålderstillägg, hennes avlöning icke skulle uppgå till högre
belopp än 1,600 kronor. Då emellertid hon genom träget och oavlåtligt
arbete för styrelsens räkning kunnat under de senare åren förskaffa sig
en väsentligt högre inkomst, har styrelsen ansett billigheten kräva att,
då hon såsom skrivbiträde å ordinarie stat skulle bliva urståndsatt att
för styrelsens räkning utföra särskilt ersatt extra arbete, någon gott-
görelse måtte givas henne för den minskning i inkomst, hon sålunda
skulle lida; och har styrelsen i sådant hänseende föreslagit ett personligt
avlöningstillägg för henne å 400 kronor.
De sakkunniga hava tillstyrkt styrelsens förslag i detta avseende.
Enligt en av skrivbiträdet Anna Marin på heder och samvete av¬
given uppgift hava hennes behållna inkomster från medicinalstyrelsen
utgjort:
150
Sjätte huvudtiteln.
år 1910 ...................................................... kronor 1,967: 08
» 1911 .................................................... » 2,386: 57
» 1912 ..................................................... » 2,799: 98
i) 1913 (Vi—31/io).................................... » 2,426:09
Med hänsyn till vad sålunda blivit upplyst, h^r även jag funnit det
vara skäligt, att — under förutsättning att nämnda skrivbiträde antages
till biträde å den nya staten — henne tillerkännes ett personligt avlönings-
tillägg till sådant belopp, att hennes sammanlagda avlöning uppgår till
2,000 kronor; och har för sådant ändamål i förslaget till övergångsstat
uppförts ett belopp av 400 kronor.
Erinras må, hurusom 1911 års riksdag, på framställning av Kungl.
Maj:t, under liknande förhållanden medgivit, att ett personligt avlönings-
tillägg finge utgå till det hos folkskollärarnas pensionsinrättning anställda
skrivbiträdet.
I detta sammanhang må erinras, att minera överläkaren vid Väster¬
viks hospital Gustaf Richard Stenbeck samt ombudsmannen och fiskalen
hos medicinalstyrelsen Edvard Sederholm på grund av Kungl. Maj:ts för¬
ordnanden under eu följd av år bestritt värdera ett medicinalrådsämbete,
den förre från 1902 års ingång och den senare från 1908 års ingång.
Genom beslut första gången den 18 januari 1908 har Kungl. Maj:t
förordnat medicine licentiaten Erik Olof Åberg att under den tid, Seder¬
holm uppehölle ledamotsbefattningen i styrelsen, bestrida ombudsmans-
och fiskalstjänsten därstädes.
På framställningar av Kungl. Maj:t har riksdagen sedermera på
extra stat beviljat medel till personliga lönetillägg, motsvarande medi¬
cinalråd tillkommande ålderstillägg, att utgå åt Stenbeck från och med
år 1907 och åt Sederholm under år 1914. Därjämte har riksdagen,
likaledes efter framställning av Kungl. Maj:t, på extra stat anvisat medel
till personligt lönetillägg åt Åberg, motsvarande ett första ålderstillägg
i ombudsmansbefattningen att utgå under år 1914.
Med tillämpning härav torde det böra medgivas Stenbeck och Seder¬
holm rätt att, därest de utnämnas till medicinalråd å den nya staten, genast
komma i åtnjutande av ålderstillägg. Därjämte synes Åberg höra —
under förutsättning att han utnämnes till ombudsman å den nya staten
— i fråga om ålderstillägg få räkna sig till godo den tid, han på grund
av Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgjort såsom tillförordnad ombudsman,
vadan han alltså vid övergången till den nya staten skulle äga uppbära
första ålderstillägget.
151
Sjätte huvudtiteln.
Likaledes torde befattningshavare, som vid den nya statens ikraft¬
trädande är anätälld såsom kontrollant av hospitalens ekonomiska för¬
valtning eller bytåveterinär och utnämnes till motsvarande ordinarie be¬
fattning å den nya staten, skäligen böra medgivas att för åtnjutande av
avlöningsförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräkna sig den' tid veder¬
börande därförut pa grund av Kungl. Majits förordnande bestritt samma
å extra stat uppförda befattning.
I anslutning till vad som medgivits i fråga om skrivbiträden hos
nedre justitierevisionen torde det böra få ankomma på Kungl. Maj:ts
prövning, om och i vad mån skrivbiträde, som vid nya statens ikraft¬
trädande är anställt hos medicinalstyrelsen och antages till ordinarie bi¬
träde å den nya staten, må äga för åtnjutande av löneförhöjning räkna
sig till godo den föregående tjänstgöringen hos styrelsen.
Slutligen synes den vaktmästare, till vars avlönande riksdagen från
och med år 1908 anvisat medel på extra stat, böra, därest han antages
till annan vaktmästarbefattning å den nya staten än såsom förste vakt¬
mästare, få i fråga om ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han
därförinnan tjänstgjort som extra vaktmästare mot ersättning från så¬
lunda av riksdagen beviljat särskilt anslag.
Stater och kostnadsberäkning.
I anslutning till det av mig sålunda framlagda förslaget skulle för
medicinalstyrelsen komma att gälla följande ordinarie stat och över¬
gångsstat.
A. Ordinarie stat.
|
|
Tjänst-
|
|
|
|
|
Lön.
|
görings-
|
Orts-
|
Summa.
|
|
|
|
pennin-
|
tillägg.
|
|
|
|
gar.
|
|
|
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
|
1 generaldirektör, arvode ................
Generaldirektörens ställföreträdare, ar-
|
—
|
—
|
—
|
15,000
|
|
vode ..........................................
|
—
|
—
|
—
|
1,000
|
|
1 medicinalråd och byråchef
|
5,000
|
2,500
|
600
|
8,100
|
]
|
4 medicinalråd och byråchefer .........
|
20,000
|
10,000
|
2,400
|
32,400
|
1 Efter 5 fir kan lönen
1 höjas med 600 kr.
|
1 kameralbyråchef..........................
|
5,000
|
2,500
|
600
|
8,100
|
152
Sjätte huvudtiteln,
|
Lön.
|
Tjänst¬
görings-
|
Orts-
|
Summa.
|
|
|
pennin-
|
tillägg.
|
|
|
|
|
gar.
|
|
|
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
|
1 ombudsman................................
|
3,600
|
1,800
|
400
|
5,800
|
|
1 byråveterinär ..............................
|
3,600
|
1,800
|
400
|
5,800
|
|
1 sekreterare ................................
|
3,600
|
1,800
|
400
|
5,800
|
Efter 5 år kan lönen
|
2 sekreterare .................................
|
7,200
|
3,600
|
800
|
11,600
|
höjas med 500 kr.
och eftor 10 år med
|
| 1 kamrerare..................................
1 kontrollant av hospitalens ekonomiska
|
3,600
|
1,800
|
400
|
5,800
|
ytterligare 500 kr.
|
förvaltning ..............................
1 tjänsteman i första lönegraden (no-
|
3,600
|
1,800
|
400
|
5,800
|
|
tarie).......................................
|
2,200
|
1,500
|
300
|
4,000
|
Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr.,
|
1 3 tjänstemän i första lönegraden (no-
|
|
|
|
|
efter 10 år med yt-
|
tarie, bokhållare, tillika kassör,
|
|
|
|
|
’ terligure 500 kr. och
efter 15 år med eu
|
bokhållare, tillika notarie) .........
|
6,600
|
4,500
|
900
|
12,000
|
ytterligare 500 kr.
|
1 kvinnligt biträde i tredje lönegraden
|
|
|
|
|
|
(registrator).............................
|
1,100
|
750
|
150
|
2,000
|
|
1 kvinnligt biträde i andra lönegraden
|
900
|
550
|
150
|
1,600
|
Efter 5 år kan lönen
|
1 d:o ..................................
|
900
|
550
|
150
|
1,600
|
höjas med 200 kr.
|
|
|
|
|
och efter 10 år med
|
1 kvinnligt biträde i första lönegraden
|
700
|
350
|
150
|
1.200
|
ytterligare 200 kr.
|
j 3 kvinnliga biträden i första lönegraden
|
2,100
|
1,050
|
450
|
3,600
|
|
| 1 förste vaktmästare .......................
|
900
|
450
|
150
|
1,500
|
f Efter 5 år kan lönen
\ höjas med 100 kr.
|
1 1 vaktmästare..........................
|
700
|
350
|
150
|
1,200
|
] Efter 5 år kan lönen
|
|
700
|
350
|
150
|
1,200
|
(■ höjas med 100 kr.
|
|
|
|
|
|
' och efter 10 år med
|
Till vetenskapliga rådet, veterinärrådet,
|
|
|
|
|
ytterligare 100 kr.
|
vikariatsersättningar och extra tjänste-
|
|
|
|
|
|
män m. in.....................................
|
—
|
-
|
—
|
49,900 |
|
Summa
|
—
|
1 -
|
|
|
185,000
|
*
|
Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna för¬
mån kvarstår, ortstillägg oj till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
Sjätte huvudtiteln.
B. övergångsstat.
153
[5.]
|
|
|
Tjänst-
|
|
|
|
|
Lön.
|
gorings-
pennin-
|
Summa.
|
|
|
|
|
gar.
|
|
|
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
|
1 kamrerare.................................
|
|
3,000
|
1,500
|
4,500
|
Efter 5 är kan lönen
höjas med 500 kr.
|
1 registrator och aktuarie ............
|
|
1,800
|
1,400
|
3,200
|
och efter 10 år med
|
Till personligt avlöningstillägg åt
|
skrivbiträdet
|
ytterligare 500 kr.
|
Anna Marin, därest hon antages
skrivbiträde å den nya staten ......
|
till ordinarie
|
|
|
400
|
|
Summa
|
—
|
-i
|
8,100
|
|
Sammanlagda beloppet av ordinarie stat och övergångsstat uppgår
alltså till 193,100 kronor.
Till personliga avlöningstillägg för å övergångsstat uppförda befatt¬
ningshavare skulle enligt förut åberopade grunder för år 1915 böra
beräknas för kamreraren 1,300 kronor, varav 600 skulle anses såsom lön,
300 såsom tjänstgöringspenningar och 400 såsom ortstillägg, samt för
registratorn och aktuarien 800 kronor, varav 400 skulle anses såsom lön,
100 såsom tjänstgöringspenningar och 300 såsom ortstillägg, eller alltså
för bägge 2,100 kronor.
Den nu gällande ordinarie staten för medicinalstyrelsen slutar å en
summa av 95,550 kronor.
På extra stat för år 1914 hava — förutom personliga lönetillägg
åt vissa befattningshavare, motsvarande ålderstillägg •
till provisorisk lönereglering för befattningshavare i
medicinalstyrelsen, förslagsanslag.............................
3> avlönande av en extra vaktmästare hos styrelsen
för bestridande av utgifterna för ett vetenskapligt råd
vid medicinalstyrelsens sida samt för anställande
av två medicinalrådsassistenter...................................
till provisorisk höjning av anslaget till medikaments-
räkningars granskning, vikariatsersättning, ren¬
skrivning, flitpenningar och tillfälliga biträden ...
för anställande av en byrå veterinär i medicinalstyrelsen
till arvode för en kontrollant av hospitalens ekonomiska
förvaltning ........................................................................
anvisats:
kronor 19,690:
» 1,175:
d 17,650: —
2,000: —
5,600: —
5,800: —
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt.
tillhopa kronor 51,915: —
20
Kostnads¬
beräkning.
154
Sjätte huvudtiteln.
Berörda å ordinarie stat och å extra stat för år 1914 beviljade an-
slagsbelopp uppgå till sammanlagt 147,465 kronor.
Det nu framlagda förslaget till ordinarie stat för medicinalstyrelsen
upptager en slutsumma av 185,000 kronor, och skulle alltså ett bifall
till detta förslag medföra en kostnadsökning av 37,535 kronor.
Uppmärksammas må emellertid, att Kungl. Maj:t under förskottstitel
utanordnat ersättning för apoteksinspektioner, och har i sådant hänseende
år 1913 utgått 3,640 kronor. Vidare torde böra erinras, att genom den
nu föreslagna organisationen av medicinalstyrelsen det till en karantäns-
läkare vid Fejan av särskilda medel utgående exspektansarvodet skulle be¬
sparas. Under år 1912 utanordnades ett belopp av 3,660 kronor i sådant
arvode. Med hänsyn härtill torde från den beräknade kostnadsökningen
37,535 kronor kunna avdragas ett sammanlagt belopp av över 7,000 kronor,
vadan ökningen i själva verket skulle belöpa sig på cirka 30,500 kronor.
Vid förestående beräkningar hava icke å någondera sidan ålders-
tillägg och hittills utgående personliga lönetillägg ävensom anslag å
övergångsstat tagits i betraktande. Ålderstillägg, vilka för närvarande
utgå från det å sjätte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ålders-
tilfägg, böra givetvis allt fortfarande bestridas från samma anslag.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kung].
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna ovan intagna förslag till ordi¬
narie stat och övergångsstat för medicinalstyrelsen,
att tillämpas från och med år 1915, ävensom förut
angivna allmänna villkor och bestämmelser för åt¬
njutande av de i avlöningsstaten upptagna avlönings¬
förmåner ;
dels förklara,
att en var, som med eller efter ingången av år
1915 tillträder befattning såsom generaldirektör och
chef för medicinalstyrelsen eller ordinarie befattning
därstädes, skall vara pliktig att underkasta sig ovan¬
berörda villkor och bestämmelser,
att, sedan av Kungl. Maj:t bestämts, vilkendera
av de bägge nuvarande kamrerarna å hittills gällande
stat skall vid 1915 års ingång övertaga den å den
nya ordinarie staten upptagna kamrerarbefattningen,
den andre kamreraren ävensom den nuvarande regi-
stratorn och aktuarien skola såsom övertaliga uppföras
å övergångsstaten,
155
Sjätte huvudtiteln.
att de ordinarie innehavare av befattningar å den
gamla staten — utom nämnda övertaliga tjänstemän
—, vilka icke före den 1 december 1914 anmäla, att
de äro villiga övergå till den nya staten samt under¬
kasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade vill¬
kor och bestämmelser, och som icke lagligen kunna
därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem en¬
ligt dittills gällande ordinarie stat tillkommande av¬
löningsförmåner ävensom, i den män ej annat föran-
ledes av bestämmelserna i lagen angående civila tjänst¬
innehavares rätt till pension, vid den rätt till pension,
som dittills tillkommit dem;
dels stadga, att kamrerare samt registrator och
aktuarie, som uppförts å övergångsstaten, skall vara
skyldig inom styrelsen bestrida, den förre en bokhållar-
befattning och den senare den befattning, som är av¬
sedd att innehavas av ett kvinnligt biträde i tredje
lönegraden, samt att, så länge befattningar å den nya
staten på detta sätt uppehållas, de i den nya ordinarie
staten för dem uppförda avlöningsbelopp skola besparas;
dels medgiva,
att, därest tillförordnade medicinalråden, över¬
läkaren vid Västerviks hospital Gustaf Richard Sten¬
beck samt ombudsmannen och fiskalen hos medicinal¬
styrelsen Edvard Sederholm utnämnas till medicinalråd
och byråchefer å den nya staten, de må genast komma
i åtnjutande av ålderstillägg,
att medicine licentiaten Erik Olof Åberg må, därest
han utnämnes till ombudsman å den nya staten, för
åtnjutande av löneförhöjning räkna sig till godo den tid,
han därförinnan på grund av Kungl. Maj:ts förordnande
tjänstgjort såsom ombudsman och fiskal hos styrelsen,
att befattningshavare, som vid den nya statens
ikraftträdande är anställd såsom kontrollant av hos¬
pitalens ekonomiska förvaltning eller byråveterinär hos
medicinalstyrelsen och utnämnes till motsvarande ordi¬
narie befattning å den nya staten, må för åtnjutande
av löneförhöjning tillgodoräkna sig den tid, veder¬
börande därförut på grund av Kungl. Maj:ts förord¬
nande bestritt samma å extra stat uppförda befattning,
156
[5.]
[6.]
Personliga
avlöning s-
tillägg till
vissa befatt¬
ningshavare i
medicinal¬
styrelsen.
(Extra anslag.)
Sjätte huvudtiteln.
att beträffande skrivbiträde, som vid den nya sta¬
tens ikraftträdande är anställt bos medicinalstyrelsen
och antages till ordinarie biträde å den nya staten, det
må ankomma på Kungl. Maj:ts prövning, om och i
vad mån biträdet äger att för åtnjutande av löneför¬
höjning räkna sig till godo den föregående tjänstgörin¬
gen hos styrelsen, samt
att extra vaktmästare, som vid den nya statens
trädande i kraft är anställd hos medicinalstyrelsen och
antages till annan vaktmästarbefattning å den nya
staten än såsom förste vaktmästare, må äga att för åt¬
njutande av löneförhöjning räkna sig till godo den tid,
han därförinnan tjänstgjort såsom extra vaktmästare
mot ersättning från särskilt av riksdagen beviljat anslag;
dels ock höja det å riksstaten uppförda ordinarie
anslaget till medicinalstyrelsen från 95,550 kronor med
97,550 kronor eller till 193,100 kronor, därav 8,100
kronor å övergångsstat.
2. Personliga avlöningstillägg till vissa befattningshavare i medicinalstyrelsen.
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört,
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att på extra stat för år 1915 anvisa ett anslag
av 2,100 kronor för beredande av personliga avlö-
ningstillägg under nämnda år för ä övergångsstat upp¬
förda befattningshavare hos medicinalstyrelsen i enlighet
med de för provisorisk lönereglering för befattnings¬
havare i medicinalstyrelsen för år 1914 gällande grun¬
der och villkor.
3. Statsmedicinska anstalten, av riksdagen be¬
slutat ordinarie anslag ......................................................... kronor 59,150: —
Sjätte huvudtiteln.
157
4. Farmaceutiskt laboratorium vid statsmedicinska anstalten.
Det ordinarie anslaget till statsmedicinska anstalten har av årets [7.]
första riksdag ökats till kronor 59,150. inrättande
Emellertid föreligger ett förslag om utvidgande av anstalten, vilket ZZfuuZ*.
delvis är av den brådskande natur, att jag anser mig höra redan nu ratorium. vid
underställa detsamma Kungl. Maj:ts prövning. ZiZkZ
Statsmedicinska anstalten, som tillkom på grund av beslut vid 1907 anstalten.
års riksdag och som började sin verksamhet år 1909, består av två av-(Extraanslae )
delningar, en medicinsk bakteriologisk och en rättskemisk. Den fram¬
ställning, som i ämnet gjordes till 1907 års riksdag, innehöll förslag om
upprättande av ytterligare två avdelningar, nämligen en veterinärbak-
teriologisk samt en tekniskt-hygienisk, vilka emellertid av riksdagen
ansågos ej vara av trängande behov påkallade, varför framställningen
i den delen ej vann riksdagens bifall.
Redan till 1908 års riksdag avläts emellertid på chefens för jord¬
bruksdepartementet föredragning proposition med förslag om upprät¬
tande av en från statsmedicinska anstalten skilld veterinär bakteriologisk
anstalt. Det framställda förslaget godkändes av riksdagen, och den
nya anstalten anordnades så, att samarbete mellan densamma och vete¬
rinärinstitutet i viss mån skulle äga rum.
De behov, som skulle tillgodoses genom statsmedicinska anstalten
enligt det ursprungliga förslaget, hava sålunda fyllts, utom vad angår
den föreslagna tekniskt-hygieniska avdelningen. I underdånig skrivelse
den 26 februari 1914 har nu medicinalstyrelsen gjort framställning om
utvidgande av nämnda anstalt dels med en hygieniskt-teknisk avdelning,
dels med ett farmaceutiskt laboratorium, vilket senare skulle ställas
under tillsyn och vård av föreståndaren för den rättskemiska avdel¬
ningen.
Beträffande den erfarenhet, som vunnits under den tid, statsmedi¬
cinska anstalten varit i verksamhet, anför medicinalstyrelsen följande:
»Då nu fem år gått, sedan anstalten öppnades, liar tillräcklig erfarenhet
vunnits för att på den grunda ett omdöme om anstaltens hittillsvarande verk¬
samhet. Detta omdöme är, att såväl den rättskemiska som den medicinskt-
bakteriologiska avdelningen väl motsvarat de fordringar, som ställts på dem, och
att det för medicinalstyrelsen har varit till den största nytta att förfoga över de
båda avdelningarna. De äro för styrelsen helt säkert omistliga.
Yad särskilt den medicinskt-bakteriologiska avdelningen beträffar, må erinras
om de stora arbeten, som vid densamma utförts. Där beredes animal vaccin och
158
Sjätte huvudtiteln.
rn i antidifteriserum, varjämte påbörjats beredning av ett serum mot epidemisk cere
brospinal-meningit; i och för bekämpande av nervfeber utföres vid anstalten, år¬
ligen ett stort antal undersökningar i och för diagnosticerandet av denna sjuk¬
dom; serologiska undersökningar (Wassermanns reaktion) hava under senare tiden
utförts i rätt stor utsträckning i och för diagnosen av syfilis; beträffande den
akuta barnförlamningen hava mycket omfattande vetenskapliga arbeten utförts
rörande denna sjukdoms orsak, dess spridningssätt m. m. vid fall av misstänkt
kolera hava erforderliga bakteriologiska undersökningar verkställts vid avdel¬
ningen och densamma är även rustad för de bakteriologiska undersökningar, som
kunna erfordras vid uppträdande av pest vare sig bland människor eller råttor.
Alla dessa olika slag av vetenskapliga arbeten hava haft praktiskt syfte och
givit resultat, som i väsentlig mån blivit eller komma att bliva vägledande vid
åtgärders vidtagande. . ..
Ett stort antal vetenskapliga undersökningar hava dessutom utiorts aven pa
flera andra än här omnämnda områden tillhörande avdelningens arbetsfält och
kan avdelningen alltså anses hava hittills på ett i allo förtjänstfullt sätt löst sm
uppgift.»
Av det anförda finner medicinalstyrelsen det framgå, att statsme-
dicinska anstalten väl motsvarat de förväntningar, som ställts pa den¬
samma, och synes styrelsen tiden nu vara inne för anstaltens vidare ut¬
veckling.
Hygieniskt- Styrelsen upptager först till behandling frågan om inrättande av en
teknisk hygieniskt-teknisk avdelning vid ifrågavarande anstalt. De skäl, me¬
dicinalstyrelsen anför till stöd för sin framställning i denna del, synas
mig ådagalägga, att kännbart behov av en dylik avdelning vid anstalten
föreligger. Emellertid synes frågan härom ej vara av så brådskande be¬
skaffenhet, att den med nödvändighet måste föreläggas instundande
riksdag, och då förhållandena nu ansetts kräva en viss begränsning
vid avlåtandet av framställningar till riksdagen, torde denna fråga så¬
som icke varande av trängande behov påkallad utan allt för stor olä¬
genhet kunna anstå till följande års riksdag. Detta kan däremot ej
anses vara förhållandet med frågan om inrättande av ett farmaceutiskt
laboratorium vid anstalten.
Medicinal- I detta avseende åberopar medicinalstyrelsen till en början föl-
Btyreisen jan(je uttalande i det den 30 november 1899 avgivna kommittébetän-
farmaceutUkt kande, som låg till grund för beslutet om inrättande av den statsme-
laboratorinm. ^minska anstalten:
»Enligt medicinalstyrelsens instruktion tillhör det styrelsen dels att över¬
vaka medikamentshandeln å rikets apotek, så att endast goda och verksamma
läkemedel därifrån försäljas, dels att granska gällande farmakopéer och i avse-
159
Sjätte huvudtiteln.
ende på dem företaga de ändringar, vilka tid efter annan finnas nödiga. I första
hand övervakas apoteksväsendet därigenom, att vederbörande förste provinsial¬
läkare en gång årligen visiterar varje apoteksinrättning inom länen samt därvid
även undersöker förefintliga läkemedel. Utom dess tillkommer det varje provin -
sial-, extra provinsial- och stadsläkare att, var och en inom sitt tjänstgörings-
område, övervaka apotekshandeln samt ägna uppmärksamhet åt beskaffenheten
och taxeringen av utlämnade läkemedel. Därest felaktigheter i ett eller annat
avseende förekomma, insändes meddelande härom till medicinalstyrelsen, som
vid behov låter genom lämplig person inspektera de apotek, styrelsen finner för
gott. Aro visitator och apotekare av olika mening om något läkemedels be¬
skaffenhet, äger apotekaren rättighet att låta med det vid visitationen förda pro¬
tokoll följa ett förseglat prov av medlet att av medicinalstyrelsen till sin beskaffen¬
het bestämmas.
Emellertid är det uppenbart, att bland de mångahanda läkemedel, som måste
finnas å ett apotek, en del skola vara av den beskaffenhet, att de icke vid de
ordinarie visitationerna eller tillfälliga inspektionerna kunna nöjaktigt prövas,
enär därför erfordras kvantitativa bestämningar, för vilkas utförande förutsättas
bättre redskap m. m. samt vida längre tid, än som i allmänhet står förrättnings-
mannen till buds, även om denne skulle vara fullt kompetent att utföra dessa
stundom rätt svåra undersökningar. Detta är också förhållandet med flera bland
de viktigaste och dyraste läkemedlen, och då det såväl för allmänheten som för
läkaren är av stor betydelse att just få dessa mycket begagnade läkemedels
styrka och lagenliga beskaffenhet nöjaktigt utrönta, vilket åter endast kan ske å
ett väl försett kemiskt laboratorium, så har medicinalstyrelsen med nådigt till¬
stånd låtit vid visitationer och inspektioner å apotek taga prov av vissa preparat,
vilka översänts till styrelsen för att genom dess försorg undersökas av kompetent
person mot särskild från förslagsanslaget till allmän hälso- och sjukvård utgående
ersättning. Då dylika undersökningar äro synnerligen tidsödande och kostsamma,
hava likväl dessa provsändningar, oaktat de visat sig vara till stor nytta för
kontrollen över medikamentshandeln, endast undantagsvis kunnat förekomma.
Onskligt vore emellertid, att prov oftare kunde på detta sätt tagas för att av
kompetent person noga undersökas. Därest medicinalstyrelsen ägde tillgång till
ett för ändamålet utrustat laboratorium och skickliga arbetskrafter, skulle detta
önskningsmål utan svårighet kunna uppfyllas och övervakandet av medikaments¬
handeln alltså bliva mera effektivt, än vad hittills kunnat vara förhållandet.
Vid fullgörande av medicinalstyrelsens skyldighet att granska gällande far-
makopéer och i avseende på dem företaga de ändringar, vilka tid efter annan
befinnas .nödiga, är ävenledes ett dylikt laboratorium väl behövligt. Nya läke¬
medel uppträda nu för tiden i rask följd på den utländska drogmarknaden och
uttränga alltmera forna tiders droger och preparat. Flertalet av dessa nyheter
håller visserligen icke i längden stånd mot en allvarlig prövning, utan glömmes
snart åter av både läkare och allmänhet, men åtskilliga värdefulla erövringar
göras dock årligen även på detta område av medicinen, och grundliga samt tids¬
ödande laboratoriearbeten krävas då för att bestämma de fordringar, som böra
ställas på de nya preparaten. Vid den betydande konkurrens, som råder på
drogmarknaden, kan det nämligen ej förekommas, att en del underhaltiga och
därför mindre värdefulla varor utsläppas i handeln, för vilka det gäller att i
möjligaste mån skydda allmänheten. För den skull föreskrivas i farmakopéerna
vissa prov, vilka det åligger apotekaren att underkasta de läkemedel, han för sitt
160
Sjätte huvudtiteln.
apotek inköper. Men för av att avgöra, vilka prov varje särskilt preparat måste
hålla för att kunna anses dugligt för det därmed avsedda ändamålet, erfordras
vetenskapliga undersökningar, som måste utföras av särskilt sakkunniga per¬
soner. .
Men även om nödiga ändringar tid efter annan införas i gällande farmako-
péer, kan ej undvikas, att dessa handböcker ändock förr eller senare bliva för¬
åldrade och kräva en fullständig omarbetning. Detta är emellertid ett ytterst
mödosamt och maktpåliggande arbete, enär varje preparat, som skall intagas i
den nya farmakopéupplagan, måste omsorgsfullt prövas och dess egenskaper noga
analyseras. Under sådana förhållanden är det ganska förklarligt, att en omar¬
betning av farmakopéen icke kan annat än skrida långsamt framåt, i synnerhet om de
personer, som erhållit uppdrag att verkställa detta, arbete och som naturligtvis
i regel äro samtidigt upptagna av annan verksamhet, icke biträdas av medhjälpare,
vilka kunna ägna sin tid något mera odelat åt farmakopégranskningen. Om me¬
dicinalstyrelsen däremot kunde ställa ett laboratorium med lämpliga arbetskrafter
till dessa personers förfogande, skulle därigenom deras arbete högst väsentligt
underlättas och påskyndas. Såsom belysande för här anmärkta förhållande vill
kommittén anföra, att den kommitté, som för närvarande förehar svenska farma¬
kopéen till omarbetning och som varit upptagen härmed från början av år 1894,
för någon tid sedan nödgats åt särskild person lämna i uppdrag att verkställa
de nödiga förarbetena till denna farmakopégranskning, emedan arbetet till följd
av bristande arbetskrafter så långsamt framskridit under de gångna fem åren, att
man endast medhunnit ungefär halva antalet av de preparat, som i den nya farma-
kopén komma att ingå. Även för dessa högst nödvändiga undersökningar
komme alltså ett kemiskt-fysikaliskt statslaboratorium att bliva till stort gagn,
oavsett att ganska avsevärda utgifter, som nu icke kunna undvikas vid verk¬
ställande av varje omarbetning av farmakopéerna, genom detsamma skulle kunna
inbesparas.
I samband härmed anser sig kommittén även böra påpeka ett annat ar¬
bete, som synes följdriktigt böra falla inom området för den patänkta statsan-
staltens verksamhet, nämligen kontrollen över tillverkning och försäljning av så
kallade hemliga läkemedel.
Med anledning härav har kommittén även tagit denna fråga under ompröv¬
ning och, då kommittén för sin del icke vågar hoppas, att man på lagstiftnings¬
väg skall kunna stävja den onekligen på senaste åren väsentligt tilltagande han¬
deln med så kallade hemliga läkemedel, men i stället antager för visst, att många
skola upphöra med att inköpa dylika medel, därest tillförlitliga upplysningar om
de utbjudna varornas sammansättning och värde bringas till offentligheten, anser
kommittén lämpligt att bland föremålen för den ifrågasatta statsanstaltens verk¬
samhet även upptagas undersökningar och analyser av allmänt utbjudna så kal¬
lade hemliga läkemedel, för vilket arbete den person, som i övrigt, sysselsätter
sig med den ovan förordade läkemedelskontrollen, bör vara synnerligen ägnad».
Härefter framhåller medicinalstyrelsen, att utöver de sålunda av
kommittén angivna skälen ytterligare ett viktigt sådant tillkommit för
inrättande av ett farmaceutiskt (eller som det härovan i kommittébe¬
tänkandet benämnts kemiskt-fysikaliskt) laboratorium, i vilket avseende
styrelsen anfört:
Sjätte huvudtiteln.
161
»Genom den apoteksvarustadga, som, efter mångårig utredning och sedan
senaste riksdag däröver uttalat sig, den 14 november 1913 av Kungl. Maj:t på¬
bjudits till efterlevnad från den 1 juli 1914, kommer nämligen en de! undersök¬
ningar att föranledas. Yisserligen har genom denna stadga handel med hemliga
läkemedel helt och hållet förbjudits, enär från den 1 juli 1914 endast läkeme¬
del, vilkas sammansättning deklareras, få försäljas. Men en följd av detta stad¬
gande torde bliva, bland annat, att undersökningar av läkemedelsberedningar
oftare än förr och till och med i avsevärd utsträckning måste företagas.
Yisserligen är övervakandet av apoteksvarustadgans efterlevnad ålagd all¬
män åklagare, men svårligen torde denne utan att hava tillgång till sakkunnig hjälp
kunna fullgöra detta åliggande. En del av bestämmelserna i denna stadga ford¬
rar nämligen ett övervakande av sakkunnig myndighet. Statsmedicinska anstal¬
ten, förstärkt med ett kemiskt-farmaceutiskt laboratorium, vore i detta avseende
den lämpligaste myndigheten.
Medicinalstyrelsen syftar här på bestämmelserna i stadgans § 2 mom. 3,
där det föreskrives, att, om vara, varom förmäles i mom. 1 (kosmetiska medel
och andra till den allmänna handeln frigivna läkemedel), beiinnes på grund av
tillsättning med häftigt verkande ämne eller av annan orsak vara av sådan be¬
skaffenhet att varans bruk för uppgivet ändamål medför hälsofara, på framställ¬
ning av medicinalstyrelsen antingen må meddelas förbud mot införsel och för¬
säljning av sådan vara eller ock förordnas, att den skall anses såsom apoteks¬
vara. Övervakande av att den mycket stora mängden av jämlikt § 2 mom. 1 fri¬
givna varor icke innehåller sådana ämnen, som äro enligt samma mom. 1 för¬
bjudna, är redan det ett stort arbete. Vidare behövas numera särskilda labora-
torieundersökningar i och för den kontroll, som föranledes av bestämmelserna
i §§ 10, 11 och 12, där det föreskrives, att apoteksvarors art och sammansättning
skall tydligt och riktigt angivas samt att deras försäljningspris icke må sättas
högre, än det kan beräknas enligt de av Kungl. Maj:t fastställda grunder för
apoteksvarors taxering. Väsentliga avvikelser från dessa bestämmelser kunna
medföra förbud mot införsel och försäljning av varor.
Enligt medicinalordningarna och apoteksvarustadgan åligger detta visserligen
apotekarna, som ensamma hava rätt att försälja varan till allmänheten, men det
tillkommer även medicinalstyrelsen att å statens vägnar utöva den högsta tillsy¬
nen i detta hänseende, vilket icke lär kunna ske, om icke styrelsen har till sitt
förfogande ett statens laboratorium av här ifrågavarande art. Då vidare, såsom
styrelsen redan förut i underdånighet framhållit, erforderlig utrustning för att i
varje fall kunna utföra de ifrågavarande läkemedelsundersökningarna saknas å ett
stort antal apotek och svårigheter även i övrigt möta härför, bör det för apote¬
karna och icke minst för allmänheten vara av betydelse att tillfälle till utförande
av sådana undersökningar i viktigare fall kan beredas vid ett statens laboratorium.
Vidare torde den kontroll å fabrikation av och grosshandel med apoteks¬
varor, som föreskrives i § 9, icke kunna effektivt handhavas utan tillgång till ett
officiellt undersökningslaboratorium, och synes det medicinalstyrelsen, som om
en sådan avdelning av statsmedicinska anstalten, som här avses, vore för detta
ändamål det lämpligaste.
En del apoteksvaror, upptagna i förteckning 3 vid stadgan, må hållas till
salu av vem som helst. Dock gälla för dessa varors beskaffenhet och samman¬
sättning samt deklarationen av deras beståndsdelar vissa föreskifter, av vilka en
del äro av den beskaffenhet, att laboratorieundersökning är för kontrollen behöv-
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 21
162
Sjätte huvudtiteln.
[7-]
Laboratoriets
organisation.
lig. Även för denna kontroll torde statsmedicinska anstaltens farmaceutiska
laboratorium bäst lämpa sig.
Slutligen vill medicinalstyrelsen fästa uppmärksamheten på, att för den i
§ 3 styrelsen ålagda granskningen av stadgans bilagor sakkunnig lijälp är allde¬
les nödvändig. Även för granskningen av giftstadgans förteckningar är sådan
hjälp understundom nödvändig. Och synes en sådan avdelning av statsmedicinska
anstalten som den nu föreslagna vara härtill synnerligen lämplig och torde behöv¬
lig hjälp billigare kunna erhållas från denna, än om styrelsen skulle behöva an¬
lita annat (enskilt eller universitetslaboratorium) inom riket eller andra sak¬
kunniga. »
Slutligen framhåller styrelsen, att utövande av en fullgod kontroll
av å apoteken tillsaluhållna varor, såsom apotekshandeln under senare
tid utvecklat sig, i vissa fall fordrar tillgång till verkliga laboratorie-
undersökningar eller i allt fall vissa prövningar, som icke kunna i till¬
räcklig omfattning utföras å apoteket vid visitations- eller inspektions-
tillfället. Sådana undersökningar äro t. ex.
1) undersökning av eteroljor;
2) undersökning av vissa alkaloidhaltiga preparat och droger: alka-
loidbestämningar;
3) mikroskopisk undersökning (växtpulver);
4) undersökning av extrakter;
5) undersökning av feta oljor;
6) undersökning av tinkturer och viner;
7) » » syruper;
8) » » övriga galenska preparat såsom piller, pulver,
gelatiner m. fl.; undersökning på halt av verksam beståndsdel.
Ett farmaceutiskt statslaboratorium bör enligt medicinalstyrelsens
mening även hava till uppgift att verkställa självständiga vetenskapliga
arbeten inom farmaciens område, t. ex. undersökning av nyare läkeme-
medel från farmaceutisk-kemisk synpunkt, fastställa deras egenskaper
och reaktioner, identilets- och renhetsprov, ävensom i allmänhet att ut¬
arbeta förslag till förbättringar inom området för laboratoriets verk¬
samhet.
Beträffande sättet för anordnande och organisation av laboratoriet
anför medicinalstyrelsen följande:
»Då staten redan har ett kemiskt laboratorium med utbildad personal, vilket
förut haft att, ehuru visserligen icke som dess huvudsakliga uppgift, utföra så¬
dana undersökningar, synes det böra tagas under omprövning, huruvida icke det
föreslagna laboratoriet lämpligen kan inordnas under den statsmedicinska anstal¬
tens rättskemiska avdelning. Detta synes styrelsen låta sig göra, och skulle ge¬
nom ett sådant sammanförande av de båda laboratorierna under gemensam led-
163
Sjätte huvudtiteln.
uing dels den erfarenhet, som redan förefinnes hos rättskemiska avdelningens
tjänstemän och som särskilt är av värde i sådana fall, där medicinsk sakkunskap,
som endast undantagsvis torde kunna förutsättas hos tjänstemännen vid det far-
maceutiska laboratoriet, kunna komma det nja laboratoriet till godo, dels en
avsevärd besparing kunna vinnas. Huruvida det för all framtid kan ordnas på
detta sätt eller om möjligen framdeles en utvidgning av detta laboratorium kan
visa sig behövlig, är något, som ej nu kan förutses.
Med den omfattning, som laboratoriets arbetsområde skulle få och med de
uppgifter, som ställa sig för detsamma, synes dess föreståndare, som skulle sub¬
ordinera ^ under föreståndaren för den rättskemiska avdelningen, rättskemisten,
böra erhålla ställning som laborator och erhålla till biträde en assistent samt
rätt att eventuellt anställa ett laborationsbiträde (kvinnligt). Vaktmästare torde
kunna vara gemensam för detta och det rättskemiska laboratoriet. Med det ökade
arbete och ansvar, som kommer att vila på föreståndaren för avdelningen, synes
ett särskilt arvode av 500 kronor för år böra tillerkännas denne.
Om laboratorierna förläggas intill och i sammanhang med varandra, kunna
eu del rum och redskap vara gemensamma för dem bägge, såsom mörkrum, väte-
svavlerum, vågrum, rum för elektrolytiska arbeten, skriv- och läsrum, mikroskop¬
rum, vaktrum m. m. Utom dessa rum behöver avdelningen förfoga över:
ett laboratorium och ett arbetsrum för föreståndaren,
ett laboratorium för rättskemiska undersökningar, bestående av ett större
och ett mindre rum,
ett laboratorium för det farmaceutiska laboratoriets personal, bestående av
3 rum samt
ett laborationsrum för tillfälliga medarbetare.
Antalet rum måste därför beräknas (förutom toalettrum) till 13, av vilka 3
böra vara tämligen stora.
Allt sedan statsmedicinska anstalten inrättades, har den arbetat i förhyrda
lokaler. Olägenheter härav hava upprepade gånger framträtt, i det att det dels
visat sig svårt att erhålla för anstaltens olika verksamhetsområden lämpliga lo¬
kaler, dels varit omöjligt att förlägga laboratorierna i sammanhang med tillhö¬
rande djurstallar, varigenom såväl kostnad som oskälig tidsförlust för förestån¬
daren för den medicinskt-bakteriologiska avdelningen uppkommit. Medicinal¬
styrelsens önskemål har därför varit, att i sammanhang med att eu ny ämbets-
lokal beredes medicinalstyrelsen plats även bereddes för laboratorier och even¬
tuellt djurstallar på samma ställe. I överensstämmelse härmed ingav medicinal¬
styrelsen den 8 april 1908 underdånigt förslag om upplåtande av veterinärinsti¬
tutet vid Karlavägen till ämbetslokal för styrelsen och lokal för statsmedicinska
anstalten. Ehuru detta icke kunde medgivas, har medicinalstyrelsen icke upp¬
givit sina förhoppningar, att styrelsens lokalfråga snart nog kan ordnas i antydd
riktning.
Det synes därför, då i alla fall statsmedicinska anstalten ännu under någon
tid kommer att vara _ på _ samma sätt provisoriskt anordnad som nu, allvarligt
höra övervägas, huruvida icke det synnerligen behövliga farmaceutiska laborato¬
riet kunde omedelbart inrättas, åtminstone provisoriskt, och träda i verksamhet,
även om för en tid anordningarna bleve mindre fullständiga än ovan angivits.
Styrelsen har, då såsom ovan anförts det farmaceutiska laboratoriet synes böra
samarbeta med det rättskemiska, hört sig för, om icke möjligen någon lokal för
164
Sjätte huvudtiteln.
detsamma kunde få förhyras i samma hus, där det rättskemiska laboratoriet för
närvarande är inrymt, nämligen huset nr 18 vid Regeringsgatan. En lokal, som
förut av ägaren använts till bakteriologiskt laboratorium och som således utan
större svårighet kan aptera» till kemiskt laboratorium, skulle enligt vad styrelsen
erfarit från den 1 juli innevarande år kunna upplåtas för ändamålet mot en årlig
hyra av 1,000 kronor. Den är visserligen ganska liten: består endast av två rum,
av vilka det större skulle kunna uppdelas i två avdelningar, så att två arbets¬
platser skulle kunna anordnas, varvid det mindre rummet skulle kunna användas
till våg- och skrivrum.
Utan tvivel skulle ett utrymme sådant som det angivna icke bliva tillräck¬
ligt för laboratoriets alla ovan som önskemål angivna verksamhetsområden, men
det torde, åtminstone för tillfället, och för en kortare tid framåt möjliggöra den
del av laboratoriets verksamhet, som har avseende på den nya apoteksvarustad-
gans tillämpning, varav behovet är ovillkorligt och synnerligen trängande.»
För ett på nu angivet sätt anordnat provisoriskt farmaceutiskt stats-
laboratorium har medicinalstyrelsen uppgjort följande plan:
I. Verksamhetsområde.
Laboratoriet bör erhålla utrustning, möjliggörande kemiska och biologiska
undersökningar.
De arbeten, som tillkomma laboratoriet, äro:
1) undersökningar av enligt apoteksvarustadgans § 2 mom. 1 fria handels¬
varor, särskilt med avseende på i mom. 1 fastställda allmänna villkor samt med
avseende på bestämmelserna i mom. 3; ....
2) undersökningar till kontrollerande av åtlydnaden av bestämmelserna i
samma stadgas §§ 10, 11 och 12;
3) utförande av kontrollundersökningar å sådana apoteksvaror, som finnas
upptagna i förteckning 3 vid stadgan;
De under 1, 2 och 3 nämnda undersökningarna utföras dels på
laboratoriets initiativ, dels där medicinalstyrelsen i särskilda fall därom
förordnat.
4) utförande av inspektioner å fabriker och grosshandelsaffärer för apoteks¬
varor, som avses i stadgans § 9, ävensom av undersökningar, som föranledas av
inspektion eller kontroll å dessa inrättningar, eller som av medicinalstyrelsen
förordnas; .
5) utförande på medicinalstyrelsens uppdrag av undersökningar av sadana
vid apoteksvisitationer eller inspektioner tillvaratagna prov, som insänts till me¬
dicinalstyrelsen för speciella undersökningar; samt
6) biträde åt medicinalstyrelsen vid förekommande revision av apoteksvaru¬
stadgans förteckningar.
II. Personalen.
För laboratoriets verksamhet med den inskränkta omfattning, som ovan
framställts, erfordras följande personal:
en föreståndare, vartill föreståndaren för den rättskemiska avdelningen bor
förordnas;
165
Sjätte huvudtiteln.
en laborator, som bör åtnjuta avlöning i likhet med laboratorer å karolinska
institutets stat;
en assistent med samma löneförmåner som nu anställda assistententer vid
statsmedicinska anstalten;
en vaktmästare, gemensam för detta och rättskemiska laboratoriet.
Såsom kompetens för laboratorstjänsten bör fordras grundlig utbildning i
kemi, särskilt inom den farmaceutiska kemiens område, samt i farmakognosi
jämte erfarenhet och vana vid utförande av dithörande undersökningar.
Assistenten bär äga goda kunskaper i kemi.
[7-]
III. Kostnadsberäkning.
Kostnaden för laboratoriets uppsättning i den provisoriska lokalen består
av kostnaden för den fasta inredningen, för så vitt sådan ej redan finnes, och
den lösa utrustningen.
Den fasta inredningen, som bör vara av sådan beskaffenhet att den i hu¬
vudsak kan användas även på annan plats, såsom väggskåp, hyllor, kapell, gas-,
vatten- och elektriska ledningar med armatur, torde kunna anskaffas för en kost¬
nad ej överstigande.................................................................................. kr. 2,000: —
Möbler till laboratoriet och skrivrummet .................................... » 600: —
Lös utrustning för laboratoriet och en första uppsättning av
förbrukningsartiklar kunna uppskattas till följande belopp:
böcker och tidskrifter.......................
|
.............. kr.
|
800: -
|
vågar ..................................................
|
............... »
|
450: —
|
optiska instrument.............................
|
............... »
|
900: —
|
platina .............................................
|
............ »
|
1,100: —
|
reagensflaskor, förvaringskärl och
ningsartiklar ..................................
|
förbruk-
.............. J>
|
4,750: —
|
Kronor 10,600: —
IY. Statförslag för det farmaceutiska laboratoriet.
|
Lön.
|
Tjg- pgr.
|
Arvode.
|
Summa.
|
1
|
Föreståndaren...................................
|
|
|
500
|
500
|
|
1 laborator .......................................
|
3,600
|
2,000
|
|
5,600
|
Efter 5 år kan lö¬
nen höjas med
500 kr. och efter
10 år med ytter¬
ligare 500 kr.»
|
1 assistent .......................................
|
—
|
—
|
3,000
|
3,000
|
|
För tillfälliga biträden (däri inräknade semesterpengar
för laborator och assistent) och renskrivning ..............
|
a, 250 kr.
|
1,500
|
|
Hyra för lokal..................................
|
|
|
|
1,000
|
|
Till instrument, apparater, reagens, böcker, tidskrifter, skrivmate-
rialier och diverse...............................................................
|
2,000
|
|
Elektricitet, gas, vatten ......................
|
|
|
|
300
|
|
Förbrukningsartiklar och diverse..........
|
|
|
|
1,700
|
|
|
|
Summa kronor
|
15,600
|
|
166
Sjätte huvudtiteln.
[7-]
Särskilda
uttalanden
inom medici¬
nalstyrelsen.
Med stöd av sålunda lämnad utredning har medicinalstyrelsen hem¬
ställt om avlåtande av proposition till riksdagen rörande utvidgande av
statsmedicinska anstalten med ett farmaceutiskt laboratorium, ställt
under tillsyn och vård av föreståndaren för den rättskemiska avdel¬
ningen, och har medicinalstyrelsen därvid tillika hemställt om beviljande
av medel för laboratoriet, nämligen
dels till inredning och utrustning (provisoriskt) att utgå redan under
år 1914 ............................................................................................ kr. 10,600: —
dels till laboratoriets drift från den 1 oktober 1914
till den 31 december 1915 samt hyra från den 1 juli
1914 ................................................................................................. » 19,750: —,
varav 4,150 kronor för innevarande år.
I ärendets behandling hos medicinalstyrelsen hava bl. a. deltagit före¬
ståndaren för statsmedicinska anstaltens rättskemiska avdelning, rättske-
misten, professor V. Lindberger och apotekaren K. A. Ahlberg, den sist- 4
nämnde såsom medlem av styrelsens vetenskapliga råd. Dessa avgåvo
därvid ett särskilt yttrande, i vilket de framhålla, bland annat, att den
verksamhet som skulle tillkomma det tilltänkta laboratoriet vore av så
omfattande art, att densamma enligt all möjlig beräkning krävde inrät¬
tandet av en ny, självständig avdelning vid den statsmedicinska anstal¬
ten, vid vilken, i likhet med vad förhållandet är vid de redan befintliga
avdelningarna, borde anställas en föreståndare såsom ledare av och
ansvarig för det hela, varjämte borde ställas till hans förfogande, för¬
utom ett tidsenligt inrett och med nödiga hjälpmedel försett laborato¬
rium, tillräckliga arbetskrafter i och för fullgörandet av de den nya
avdelningen tillkommande uppgifterna.
Efter att hava närmare utvecklat sin mening om de ökade arbets¬
krafter, som för ändamålet skulle er fördas, anföra reservanterna vidare:
Medicinalstyrelsen hade synbarligen irtgått därifrån, att det vore absolut
nödvändigt, att ett laboratorium ofördröjligen inrättades för åtminstone en del
av de arbeten, som skulle tillkomma eu särskild farmaceutisk avdelning, nämligen
för dem, vilkas införande under för handen varande omständigheter — apoteks-
varustadgans utfärdande m. m. — snart torde bliva en pockande nödvändighet,
och vilkas åsidosättande rentav skulle kunna omintetgöra vissa medicinalstyrelsen
tillkommande åligganden. Och då styrelsen av vissa skäl, som stode i samman¬
hang med frågan om nya ämbetslokaler för såväl styrelsen själv som för den
statsmedicinska anstalten i sin helhet, för närvarande ansett det lämpligt att
endast göra framställning om en provisorisk lösning av denna fråga, omfattande
blott det som syntes alldeles oeftergivligt, ville reservanterna för närvarande
inskränka sig till att framhålla, att det av styrelsen framställda förslaget torde
Sjätte huvudtiteln.
167
kunna godkännas såsom ett provisorium och som ett medel att få företaget i
gång samt att det i praktiken ej torde visa sig ohållbart för så vitt det gällde
endast någon kortare tid. Reservanterna ville dock alltjämt och med all kraft
betona, att enligt all beräkning det föreslagna laboratoriets verksamhetsområde
inom kort tid torde komma att bliva så omfattande, att detta för den t. f. före¬
ståndaren — föreståndaren för den rättskemiska avdelningen — måste medföra
sådant tillskott i arbete, att förstärkning av biträde vid den rättskemiska under¬
sökningen bleve en nödvändighet.
Reservanterna vidhölle därjämte att, då denna fråga en gång skulle få sin
definitiva lösning, det enda rätta och för framtiden tryggande vore, att en sär¬
skild farmaceutisk avdelning inrättades vid anstalten.
Vid reservationen är fogad följande av professor Lindberger upp¬
gjorda förteckning över de åligganden, som böra vila å farmaceutiska
avdelningen:
Statsmedicinska anstaltens farmaceutiska avdelning åligger:
I. att verkställa farmaceutiska undersökningar, då sådana påfordras för bedö¬
mande av på medicinalstyrelsens handläggning beroende ärenden eller av
annat skäl av medicinalstyrelsen äskas;
II. att verkställa undersökning av läkemedel:
a) av kvacksalvarmedicin vid åtal för kvacksalveri och olaga medikaments-
handel;
b) av i vanlig handel beslagtagna varor för att avgöra, huruvida apoteks¬
vara föreligger eller ej eller varan må betraktas som humbugsmedicin;
c) vid förfrågningar om, huruvida rätt vara blivit utlämnad från apotek
t. ex. acetylsalicylsyra i stället för aspirin samt vid förfrågningar om
huruvida riktig vara — fullgod vara — blivit utlämnad (om varan håller
farmakopéns prov eller ej);
III. att biträda vid apoteksvisitationer eller inspektioner:
a) föreståndaren skall äga kompetens att utföra samt vara skyldig att på
medicinalstyrelsens förordnande utföra apoteksinspektioner samt
b) att, där visitator och apoteksföreståndare vid visitation stannat vid olika
mening om preparats eller drogers provhaltighet, verkställa undersök¬
ning av dessa och avgiva yttrande däröver;
c) utföra kontrollundersökningar av sådana i farmakopén upptagna pre¬
parat m. m., vilkas undersökning ej lämpligen kan vid visitation eller
inspektion å apotek utföras t. ex.:
1) eteroljor: specifik rotation m. m.,
2) alkaloidbestämningar i alkaloidhaltiga preparat och droger,
3) mikroskopisk undersökning av växtpulver, bestämning av deras fuk¬
tighet och •askhalt,
4) smältpunktsbestämningar,
5) undersökning av extrakter: vattenhalt, extrakthalt, aska, alkaloidbe¬
stämningar i narkotisk extrakt,
6) feta oljor: förtvålningstal, jodtal m. m.,
7) tinkturer: extraktbestämning, spritbestämning m. m.,
8) syruper: sockerhalten;
168 Sjätte huvudtiteln.
IV. att biträda medicinalstyrelsen i granskningen av gällande farmakopé, om¬
fattande
a) kritik av gällande farmakopé, upptagande:
1) förslag till strykningar i gällande farmakopé,
2) förslag till upptagande i densamma av nya preparat eller droger,
3) kritik av och anmärkningar mot gällande prövningsmetoder,
4) utarbetning av förslag till nya prövningsmetoder;
V. att verkställa självständiga vetenskapliga arbeten inom farmaciens område
t. ex. undersökning av nyare läkemedel från farmaceutiskt kemisk synpunkt,
fastställa deras egenskaper och reaktioner, identitets- och renhetsprov;
VI. att på anmodan av medicinalstyrelsen utföra de undersökningar, som kunna
förorsakas av Kung! Maj:ts apoteksvarustadga, omfattande
a) undersökningar jämlikt dess § 2 mom. 3,
b) » » » § 6 jämförd med § 18,
c) kontroll av att de enligt § 9 jämförd med § 10 avgivna deklarationer
äro riktiga;
VII. att verkställa den inspektion och kontroll, som omförmäles i § 8 m. m.;
VIII. att utarbeta förslag till förbättringar inom området för avdelningens verk¬
samhet.
I ovan omförmälda kommittébetänkande av den 30 november 1899
föreslogs inrättandet av ett gemensamt laboratorium för hygieniska och
farmaceutiska undersökningar. De myndigheter, som yttrade sig över
kommitténs förslag, uttalade icke någon tvekan om behovet av ett
laboratorium för ovannämnda ändamål, men i avseende å sättet för dess
anordnande voro meningarna något delade. Särskilt medicinska fakul¬
teten i Uppsala och karolinska institutets lärarkollegium funno, att
laboratoriet skulle komma att få så olikartade och omfattande arbeten,
att dessas verkställande på ett enda laboratorium skulle bliva outförbart,
helst erforderlig kompetens inom farmaci och hygien med dessa veten¬
skapers nuvarande utveckling icke syntes stå att finna hos samma per¬
son. De föreslogo därför, att två särskilda laboratorier måtte inrättas,
det ena för farmaceutiska och det atidra för hygieniska arbeten. Jäm¬
väl medicinska fakulteten i Lund fann ett sammanförande av farmaci
och hygien, på sätt kommittén föreslagit, vara outförbar^ Medicinal¬
styrelsen åter biträdde kommitténs förslag under framhållande, bland
annat, att såsom föreståndare för laboratoriet mindre behövdes en
vetenskapligt medicinskt utbildad fackman i hygien, respektive far¬
maci än en tekniskt utbildad laborator, som hade grundlig underbygg¬
nad i den moderna hygienens viktigare hjälpvetenskaper och före¬
trädesvis i kemi.
Departementschefen anslöt sig i sitt anförande till statsrådsproto¬
kollet den 12 januari 1907 till den meningen, enligt vilken det ansågs
outförbar att med det hygieniska laboratoriet förbinda ett farmaceutiskt,
samt anförde bl. a., att hygienen och farmacien vore så vitt skilda
Sjätte huvudtiteln.
169
vetenskaper, att någon mera djupgående utbildning inom båda icke
torde förefinnas hos samma person, flan ansåg ej heller behovet av
ett laboratorium för farmaci vara alltför påträngande, helst de under¬
sökningar i detta hänseende, som kunde erfordras, torde kunna utföras
på det föreslagna rättsmedicinska laboratoriet. I anledning härav hem¬
ställde departementschefen om farmaciens uteslutande ur programmet
för anstalten och att vid denna måtte upprättas ett laboratorium, ute¬
slutande avsett för hygieniska arbeten.
Sedan detta yttrande avgavs, hava emellertid förhållandena blivit i
flera avseenden förändrade. Behovet av ett farmaceutiskt laboratorium har
sedan dess i allt högre grad framträtt och torde nu få anses alldeles oav¬
visligt. De skäl, medicinalstyrelsen anfört till stöd för dess omedelbara
inrättande, synas mig vara fullt övertygande. Särskilt torde det vara nöd¬
vändigt, att en dylik institution kommer till stånd, om styrelsen skall
kunna på ett tillfredsställande sätt möta de krav, som ställas på den¬
samma genom den nya apoteksvarustadgans ikraftträdande. För att man
skall vinna den ordning i läkemedelshandeln, som med nämnda stadga
avses, är det av största vikt, att de erforderliga farmaceutiska under¬
sökningarna företagas av fullt sakkunniga personer och utan onödig
tidsutdräkt.
Det torde vara på sin plats att här lämna en kort översikt av de
bestämmelser i apoteksvarustadgan, vilkas tillämpande särskilt kommer
att medföra ovillkorligt behov av ett farmaceutiskt laboratorium.
I § 2 mom. 1 angivas ett flertal slag av varor (kosmetiska medel,
liktornsmedel etc.), som äro undantagna från att anses såsom apoteks¬
varor, ehuru de skulle vara att betrakta såsom sådana enligt den i § 1
intagna definitionen. Förutsättning för dessa medels frigivande för den
allmänna handeln är emellertid, att varorna icke äro försatta med ämne,
vars försäljning på grund av föreskrift i nådiga förordningen angående
handel med eter samt eter- eller sprithaltiga läkemedel den 8 december
1876, nådiga giftstadgan den 7 december 1906-eller annan särskild för¬
fattning är förbehållen apoteksföreståndare. Skulle vara av ifrågava¬
rande slag på grund av tillsättning med häftigt verkande ämne eller av
annan orsak vara av sådan beskaffenhet, att varans bruk för uppgivet
ändamål medför hälsofara, kan förbud meddelas mot införsel och för¬
säljning av sådan vara eller ock förordnas, att den skall anses såsom
apoteksvara (mom. 3).
Enligt § 10 i apoteksvarustadgan skall vid försäljning av apoteks¬
varor samt vissa andra beredningar varans art eller sammansättning
tydligt och riktigt angivas, och i § 11 föreskrives, att apoteksvara samt
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 22
170
Sjätte huvudtiteln.
i bilaga III upptagen vara ej må vid försäljning åsättas högre pris, än
som motsvarande vara enligt gällande grunder för apoteksvarors taxe¬
ring skulle betinga, om den vore tillredd å inrikes apoteksinrättning.
överträdelse av dessa föreskrifter är belagd med bötesansvar, och svå¬
rare överträdelser kunna enligt § 12 medföra förbud mot införsel och
försäljning av sådan vara.
Å bilaga III till stadgan finnas upptagna åtskilliga såsom läkemedel
allmänt använda varor, som icke skola anses såsom apoteksvara, men i
avseende å flera av dem uppställas vissa villkor i fråga om samman¬
sättningen m. m. Om de ej uppfylla farmakopéns fordringar i fråga
om sammansättning, renhet m. m., skall detta angivas genom särskild
påskrift.
Tillsyn å efterlevnaden av dessa bestämmelser tillkommer visser¬
ligen, på sätt medicinalstyrelsen framhållit, närmast vederbörande
åklagarmyndighet, men för att åklagare och domstolar skola kunna
bedöma hithörande frågor, är det i de flesta fall nödvändigt, att varorna
bliva undersökta av sakkunniga personer. Härför bör medicinalsty¬
relsen anlitas, men styrelsen måste då för ändamålet förfoga över en
anstalt med kompetenta och tillräckliga arbetskrafter.
Enligt apoteksvarustadgan medgives, under vissa förutsättningar,
frihet även för andra än apotekare att idka fabriksmässig tillverkning-
av samt grosshandel med apoteksvaror. I § 9 stadgas skyldighet för
dylik fabrikant och grosshandlare ävensom i visst fäll för apotekare
att underkasta sig den särskilda inspektion och kontroll, som kan komma
att föreskrivas. För detta ändamål ävensom för den allmänna kontroll
och uppsikt, som är nödvändig för åstadkommande av noggrannhet och
trj^gghet i läkemedelshandeln, erfordras på området särskilt sakkunnig
hjälp i stor omfattning.
I de till apoteksvarustadgan fogade tre bilagorna äro upptagna olika
slags ämnen och beredningar. Dessa bilagor skola minst vart tredje
år av medicinalstyrelsen i samråd med vissa andra myndigheter gran¬
skas och därefter hos Kungl. Maj:t anmälas till fastställelse. Vid denna
granskning har styrelsen stort behov av sakkunniga personers biträde.
Och att styrelsen för detta ändamål skulle nödgas vända sig till vare
sig enskilda eller universitetslaboratorier, torde ej vara lämpligt.
Då således ett trängande behov av laboratoriets inrättande får anses
föreligga, återstår frågan, huru det lämpligast bör organiseras. Mot
det förslag, som i detta avseende framlagts av medicinalstyrelsen, synes
mig med hänsyn till föreliggande förhållanden intet vara att erinra.
Att åstadkomma ett dylikt laboratorium för mindre kostnader än de av
styrelsen beräknade, synes mig icke vara möjligt och å andra sidan
Sjätte huvudtiteln.
171
bliver vid genomförande av ifrågavarande förslag åtminstone det närmast
föreliggande behovet avhjälpt. Kommer förslaget till utförande, kan
därigenom ock erfarenhet vinnas, innan mera omfattande och dyrbara
åtgärder vidtagas.
Mot medicinalstyrelsens kostnadsberäkningar har jag ej funnit något
att anmärka, och vad styrelsen föreslagit därom, att lokal måtte för¬
hyras redan från den 1 juli 1914 och laboratoriets verksamhet sättas
i gång snarast möjligt därefter, synes mig hava fullt fog för sig. Med
hänsyn till organisationens provisoriska karaktär bör emellertid anslaget
uppföras å extra stat. I följd härav torde från det beräknade arvodet
för laboratorn böra avdragas ett mot avgift för pensionering svarande
belopp å 200 kronor. Någon nedsättning i anslagsbeloppet torde dock
ej härav böra föranledas. Enligt § 9 i apoteksvarustadgan äro vissa till¬
verkare av apoteksvaror och vissa personer, som idka grosshandel med
apoteksvaror, skyldiga att i den ordning, som kan komma att föreskrivas,
bestrida kostnaderna för nödig inspektion och kontroll över ifrågavarande
tillverkning och handel. På detta sätt kan antagligen i framtiden någon
del av kostnaderna för det föreslagna farmaceutiska laboratoriet bestridas,
men då några bestämmelser om dylik inspektion och kontroll ännu ej
finnas och all möjlighet saknas att beräkna, vad därigenom kan inflyta,
anser jag, att anstaltens utgiftsstat för denna gång bör bestämmas utan hän¬
syn till eventuella avgifter från nyssnämnda fabrikanter och grosshandlare.
På grund av vad jag sålunda anfört, får jag alltså hemställa, att
Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för inredning, utrustning och drift av ett i
huvudsaklig överensstämmelse med ovan angivna plan
vid den statsmedicinska anstalten tillsvidare inrättat
farmaceutiskt laboratorium, vilket ställes under tillsyn
och vård av föreståndaren för den rättskemiska avdel¬
ningen, å extra stat för år 1915 anvisa ett belopp av
30,350 kronor, med rätt för lvungl. Maj:t att låta
förskottsvis under år 1914 av tillgängliga medel ut¬
anordna 14,750 kronor.
Frovinsialläkarstaten.
5. Förste provinsialläkare och provinsialläkare,
av riksdagen beslutat ordinarie anslag............................. kronor 865,200: —
6. Till resestipendier åt förste provinsialläkare,
provinsialläkare, extra provinsialläkare, biträdande
provinsialläkare och stadsläkare, oförändrat ordinarie
anslag, reservationsanslag........................................................ »
2,500: —
172
Sjätte huvudtiteln.
[7.]
7. Till avlöning åt femton civila läkarstipen-
d i åter, oförändrat ordinarie anslag, reservationsanslag kronor 22,500: —
8. Bidrag till extra provinsialläkares avlönande,
oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag........................
9. Tilläggsarvode åt extra provinsialläkaren i
Malå distrikt, av riksdagen pa extra stat för år 1915
anvisat anslag ..........................................................................
10. Tilläggsarvode åt extra provinsialläkaren i
Bjurholms och Örträsks extra provinsialläkardistrikt,
av riksdagen på extra stat för år 1915 anvisat anslag
» 30,000: —
» 800: -
» 750: —
Sj ukvårdsanstalterna.
Sinnessjukvårdsanstalterna.
11. Hospitals underhåll.
[8.J I enlighet med Kungl. Maj:ts hemställan höjdes förslagsanslaget
Höjning av till hospitals underhåll av 1911 års riksdag från 3,100,000 kronor till
aZ'Såll11 3,500,000 kronor.
underhåll. Vid undersökning har det emellertid visat sig, att från och med
av anslaget är erforderlig. I sådant
^ ^ a en av föredraganden för liospitalsären-
den i medicinalstyrelsen, t. f. medicinalrådet R. Stenbeck överlämnad
promemoria av följande innehåll:
»Amnodad att lämna en beräkning över statens utgifter för hospitalens under¬
håll för år 1915, får jag härmed vördsamt anföra följande.
Till en början lämnas en översikt av utgifter och inkomster för åreu 1910
—1912.
(Ordinarie
anslag.)
år 1915 ytterligare förhöjning
hänseende ber iae- att få åberon
År.
|
Medeltal
vårdade.
|
S:ma utgifter
för hospitalens
underhåll.
Kronor.
|
S:ma inkomster
vid hospitalen.
Kronor.
|
Erforderligt
statsbidrag.
Kronor.
|
Medelkostnad
per år och
statsmedel.
Kronor.
|
1910 ...........
|
7,146
|
4,717,535
|
2,040,341
|
2,677,194
|
374
|
1911 ............
|
7,252
|
5,128.781
|
2,116,465
|
3,012,316
|
415
|
1912 ............
|
8,068*)
|
6,159,374
|
2,357,684
|
3,801.690
|
471
|
Summa
|
22,461
|
16,005,690
|
6,514,490
|
9,491,200
|
422
|
*') därav 150 å Säters och Västerviks hospitals vanföreavdelningar.
Sjätte huvudtiteln.
173
Antalet sjukplatser å statens hospital — Korsbergakoloniens och länsplat-
serna medräknade — uppgår f. n. till 8,960. A Östersunds hospital kan belägg¬
ning påbörjas de första månaderna av år 1915 och medeltalet sjuka å nämnda
hospital för år 1915 kan beräknas till 250. Medeltalet sjuka å samtliga anstal¬
ter för år 1915 blir alltså (8,960 + 250) 9,210.
Den höga medelkostnaden för år 1912 torde till stor del hava sin orsak i de
stora utgifterna för utredningar av 2:ne stora hospital, Säters och Västerviks.
Man torde alltså icke göra någon större felberäkning, om man som grund för
kostnad för år 1915 per sjukplats tager medelkostnaden för åren 1910—1912 eller
422 kronor.
Det erforderliga statsbidraget för år 1915 blir alltså 9,210 X 422 — 3.886,620
eller i jämt tal 3,800,000».
Enligt denna beräkning skulle den årliga medelkostnaden av statsmedel
för år och patient vid en medelbeläggning av 8,960 patienter uppgå
till omkring 422 kronor. Då jag erinrar, att motsvarande kostnad vid
den år 1911 framlagda beräkningen upptogs till omkring 444 kronor,
torde det vara klart, att en lägre siffra än den nu uppgivna icke gärna
kan antagas. Enligt från statskontoret numera inkommen uppgift utgör
bristen å ifrågavarande anslag för år 1913 över 400,000 kronor. I be¬
traktande av att det är i någon mån ovisst, huru hastigt beläggningen
av platserna å Östersunds hospital kan fortgå, anser jag emellertid, att
man för närvarande kan stanna vid ett belopp av 3,850,000 kronor.
I detta sammanhang ber jag få erinra, att min företrädare i äm¬
betet vid avlåtande av förra statsverkspropositionen under motsvarande
punkt (p. 28) uttalade förhoppning att under innevarande års riksdag
kunna framlägga slutligt förslag rörande reglering av den vid statens
sinnessjukanstalter anställda personalens avlöningsförhållanden m. m.
Av min företrädare jämlikt nådigt bemyndigande tillkallade särskilda
sakkunniga hava avgivit ett den 29 september 1913 dagtecknat betän¬
kande i ämnet, över vilket betänkande medicinalstyrelsen sedermera
inkommit med infordrat utlåtande. Betänkandet har därefter för under¬
gående av ytterligare granskning remitterats till löneregleringskom-
mittén. Enligt vad jag inhämtat, förefinnes icke någon utsikt, att
kommittén skall kunna inkomma med sitt yttrande i denna fråga, som
är av mycket vidlyftig beskaffenhet, inom så snar framtid, att den kan
föreläggas instundande riksdag.
På grund av det anförda hemställer jag alltså, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen medgiva,
174
Sjätte huvudtiteln.
att det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till hospitals underhåll måtte från och med år 1915
höjas med 350,000 kronor eller från 3,500,000 kro¬
nor till 3,850,000 kronor.
I sammanhang med förevarande anslag her jag att dels få om¬
nämna, att, på sätt framgår av framställningen under punkt 5 här¬
ovan, det under senare åren beviljade extra anslaget å 5,800 kro¬
nor till arvode för eu kontrollant av hospitalens ekonomiska förvaltning
överflyttats till det ordinarie anslaget för upprätthållande av medicinal¬
styrelsens verksamhet dels ock hänvisa till den i förra statsverkspro¬
positionen under punkt 28 intagna, av föredragande departementschefen
till riksdagen gjorda anmälan rörande försäljning av kronans andel i
den till roten n:r 9 Grahn av Piteå kompani vid Norrbottens regemente
hörande torplägenhet i Pitholmens by.
12. Till resestipendier åt vid rikets hospital och
asyler anställda läkare, oförändrat ordinarie anslag, re¬
servationsanslag ............................................................................. kronor 500: —
13. För uppförande av ekonomibyggnad, bostads¬
hus för överläkaren och två bostadshus för gift per¬
sonal ävensom för ny värmeledning m. m. vid Stock¬
holms hospital, av riksdagen på extra stat för år 1915
anvisat belopp ..................................................................... kronor 140,000: —
14. För uppförande av en för 800 sinnessjuka
avsedd statsanstalt å biskopsbostället Sund by n:r 1
om 2 mantal i Strängnäs socken av Södermanlands
län m. m., av riksdagen på extra stat för år 1915
anvisat belopp ..................................................................... » 800,000:
15. För uppförande av tre bostadshus för be¬
tjäning vid Vänersborgs hospital och asyl, av riks¬
dagen på extra stat för år 1915 anvisat anslag............ » 8,200:
Sjätte huvudtiteln.
175
16. Läkarbostad vid Vänersborgs hospital och asyl.
I skrivelse den 29 september 1913 gjorde medicinalstyrelsen fram¬
ställning om anslag till uppförande av en läkarbostad vid Vänersborgs
hospital och asyl i enlighet med ett vid skrivelsen fogat förslag. Detta
var i huvudsak grundat på den nya typ för läkarbostäder And hospitalen,
som föreslagits skola komma till användning vid Strängnäs hospital,
som är under uppförande. Då statsverkspropositionen den 14 januari
1914 avläts till riksdagen, var emellertid bostadstypen, på sätt före¬
dragande departementschefen anmälde, ännu under utarbetande inom
medicinalstyrelsen i sammanhang med granskningen a\r byggnadsrit¬
ningarna till sistnämnda hospital. I anledning härav beräknades alle¬
nast tillsvidare i nämnda proposition för uppförandet av en läkarbostad
vid Vänersborgs hospital och asyl ett anslag på extra stat för år 1915
av 28,700 kronor.
Sedan medicinalstyrelsen nu i skrivelse den 25 februari 1914 av¬
givit utlåtande beträffande ovannämnda nya typ för läkarbostäder vid
hospitalen, är jag i tillfälle att framlägga slutligt förslag i ämnet.
Medicinalstyrelsens här ovan omförmälda framställning ansluter sig
till en av direktionen för Vänersborgs hospital och asyl i ämnet gjord
hemställan, och åberopar styrelsen en från t. f. överläkaren ATid Väners¬
borgs hospital och asyl E. Lauritzen inkommen skrivelse, däruti denne
i huvudsak anfört följande:
Behovet av ytterligare en familjebostad för läkare vid anstalten hade gjort
sig allt mera gällande. Under år 1912 kunde bostad anordnas för gift biträdande
läkare blott därigenom, att hospitalsläkaren åt honom avstod sin familjebostad.
Under år 1913 med dess många läkarvakanser vid anstalten hade denna gått
miste om en eller kanske två väl meriterade läkare, som måst avstå från att
söka de lediga platserna på grund av obefintligheten av familjebostad. Anord¬
nande av en sådan, även provisorisk, hade icke kunnat ske. I anstaltens närhet
funnes ingen möjlighet att förhyra lämplig bostad.
Vänersborgs hospital och asyl med 1,080 patienter hade, utom överläkar¬
bostaden, endast en familjebostad för läkare, under det att anstalterna i Uppsala
och Lund, med 1,264 respektive 1,227 patienter, hade vardera tre och anstalterna
i Kristinehamn, Säter och Västervik med omkring 800 patienter, hade ATardera
två sådana bostäder. Av större anstalter vore endast den i Vadstena, med 800
patienter, i detta hänseende jämställd med Vänersborgs. Ingen av landets övriga
anstalter med mer än en läkare, med undantag av Nyköpings hospital (186 pa¬
tienter och för övrigt beläget inom staden), vore sämre lottad med avseende på
antalet familjebostäder för läkare än Vänersborgs.
[9.]
Läkarbostad
vid Väners¬
borgs hospital
och asyl.
(Extra anslag.)
T. f. över¬
läkaren vid
Vänersborgs
hospital och
asyl.
176
Sjätte huvudtiteln.
[9.]
Förslag av
arkitekten
G. Wickman.
Å anstaltsområdet funnes många lämpliga platser för en läkarbostad. Den
bästa syntes vara den å en bifogad plankarta med ett blått kors utmärkta, enär
grannskapet till annan byggnad där skulle underlätta framdragandet av vatten-,
avlopps- och belysningsledningar till nybyggnaden.
Det nya huset, som komme att erbjuda fördelen av »enfamiljshus», syntes
böra uppföras som bostad för hospitalsläkaren, vilkens nuvarande våning finge
innehavas av en biträdande läkare.
Med anledning av direktionens berörda hemställan uppdrog medi¬
cinalstyrelsen åt sin arkitekt Gustaf Wickman att uppgöra ritning och
kostnadsberäkning till ett bostadshus för hospitalsläkare vid ifrågava¬
rande hospital och asyl, och har Wickman till styrelsen överlämnat
sådan ritning jämte kostnadsberäkning.
över ifrågavarande av Wickman upprättade förslag till bostadshus
har direktionen för anstalten på anmodan av medicinalstyrelsen i skri¬
velse den 25 september 1913 avgivit yttrande och därvid överlämnat
ett yttrande i ärendet av t. f. överläkaren Lauritzen samt för egen del
anfört, att den ifrågasatta byggnaden för att kunna tjäna till bostad åt
hospitalsläkare enligt direktionens förmenande borde innehålla ytterligare
ett rum ävensom ökat utrymme för sovrummen.
Kostnaden för byggnadens uppförande skulle enligt arkitekten
Wickmans kostnadsberäkning uppgå till 22,500 kronor. Kostnaden för
värmeledningsanordningar i sagda bostadshus beräknades av ingenjören
Hugo Theorell i ett av honom den 27 september 1913 avgivet förslag
till 2,400 kronor. Kostnaden för vatten- och avloppsledningar skulle
enligt en av kaptenen Carl J. Insulander uppgjord beräkning uppgå till
sammanlagt 2,300 kronor; och kostnaden för belysningsanläggning i
byggnaden beräknas av ingenjören Carl A. Rossander i ett av honom
den 28 september 1913 avgivet förslag till approximativt 1,500 kronor.
Hela kostnaden för byggnaden skulle alltså kunna beräknas till 28,700
kronor.
Medicinal¬
styrelsen.
För egen del har medicinalstyrelsen anfört följande:
»Vid Vänersborgs hospital och asyl äro från och med år 1914 anställda
1 överläkare, 1 hospitalsläkare och 3 biträdande läkare. För de två förstnämnda
läkarna finnas anordnade familjebostäder, för överläkaren i särskilt bostadshus
och för hospitalsläkaren i administrationshuset. För de tre biträdande läkarna
finnas lägenheter avsedda för ogifta. Det vore nu meningen att anskaffa ytter¬
ligare en bostadslägenhet för gift läkare.
Svårigheten att hålla läkartjänsterna vid hospitalen besatta har vid ingen
anstalt varit större än vid Vänersborgs hospital och asyl. Såsom styrelsen i
underdånig skrivelse den 20 augusti 1913 framhållit, hade biträdande läkar-
177
Sjätte huvudtiteln.
befattningen och båda nuvarande underläkarbefattningarna sedan början av år
1913 varit vakanta och, oaktat befattningarna flera gånger kungjorts lediga, både
ingen sökande till desamma anmält sig. Sjukvården vid anstalten hade därför
sedan nämnda tid bestritts nästan uteslutande av överläkare och hospitalsläkaren.
Det är sålunda nödvändigt, att åtgärder vidtagas för att läkartjänsterna
vid Vänersborgs hospital och asyl må bliva mera begärliga för sökande. Visser¬
ligen hava biträdande läkarna genom den med ingången av år 1914 ikraft¬
trädande nya avlöningsstaten fått sina avlöningsförmåner förbättrade, men sty¬
relsen håller före, att åstadkommandet av ytterligare en familjebostad för gift
läkare vid anstalten skulle bidraga till, att sökande till läkarbefattningarna in¬
funne sig.
Vad ritningarna till den ifrågasatta bostadsbyggnaden beträffar, har styrelsen
låtit vidtaga den ändring från föregående typer för bostadshus av omskrivna
slag, att jungfrukammaren flyttats till våningen en trappa upp, varigenom bygg-
ytan kunnat begränsas till 140 kvadratmeter, en veranda dock ej häri medräknad.
Antalet rum i nämnda byggnad är detsamma som i andra dylika läkarbostäder
vid hospitalen; å nedre botten finnas herrum, vardagsrum och matsal samt kök
och serveringsrum; våningen en trappa upp innehåller tvenne sovrum, jungfru¬
kammare och badrum.
Med anledning av vad direktionen anfört angående behovet av ytterligare
ett rum samt ökat utrymme för sovrummen, därest lägenheten skulle upplåtas
till hospitalsläkaren, får styrelsen i underdånighet anföra, dels att ritningen till
förevarande bostadshus är uppgjord med iakttagande, i möjligaste mån, av de
uttalanden angående nu omskrivna bostadstyp, som under senare åren gjorts i
riksdagens kammare, dels ock att rumsantalet är detsamma, som förefinnes i den
för hospitalsläkare hittills använda typen.
I fråga om disponerandet av bostaden för hospitalsläkaren eller biträdande
läkare torde detta kunna få bero på framtida provning.
Ifrågavarande bostadshus är avsett att uppföras av sten. Det föreslagna
läget för byggnaden i omedelbar närhet till sjukpaviljonger och administrations-
hus synes styrelsen böra vara bestämmande för, att huset utföres av sten. Dess¬
utom torde böra framhållas, att bostadshus av sten kräva mindre underhåll, var¬
för de i längden bliva mera ekonomiska.»
På grund av det sålunda anförda har medicinalstyrelsen hemställt,
det täcktes Kungl. Maj:t avlåta proposition till riksdagen om ett anslag
å extra stat för år 1915 av 28,700 kronor för uppförande vid anstalten
i fråga av ett bostadshus för läkare i huvudsaklig överensstämmelse
med den av arkitekten Wickman upprättade ritning.
Till följd av remiss har överintendentsämbetet den 25 november
1913 avgivit utlåtande i ärendet och därvid anfört, att ämbetet icke
funnit anledning till andra erinringar mot förslaget än, vad beträffar
ritningarna, att byggnadens ytmått vore synnerligen knappt tilltagna,
vilket särskilt vore fallet i fråga om kök, tambur och herrum, samt,
vidkommande de föreliggande kostnadsförslagen, att däri ej upptagits
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 23
[9.]
Över-
intendenta-
ämbetet.
178
Sjätte huvudtiteln.
den till varmvattenberedningen hörande kopparcisternen, men att, under
förutsättning att vid byggnadens uppförande komme att iakttagas
nödig sparsamhet, den för bygget beräknade kostnadssumma av 28,700
kronor syntes kunna bestrida jämväl den för en cisterns anbringande
nödiga utgift.
Såsom ovan nämnts, bar föreliggande förslag visst samband med
den vid behandlingen av frågan om Strängnäs hospital ifrågasatta nya
typen för läkarbostad vid hospitalen. Med hänsyn till detta förhållande
må här erinras om följande.
Genom nådigt brev den 22 juni 1911 uppdrog Kungl. Maj:t åt
medicinalstyrelsen, att med biträde, där så erfordrades, av särskilda sak¬
kunniga, dem styrelsen ägde tillkalla, uppgöra och till Kungl. Maj:t
avgiva fullständigt, av ritningar och kostnadsberäkning åtföljt, förslag
till en å biskopsbostället Sundby förlagd vårdanstalt för sinnessjuka,
avsedd för 800 patienter (Strängnäs hospital). Sedan styrelsen i an¬
ledning härav uppdragit åt dåvarande generaldirektören K. Linroth och
r. f. medicinalrådet R. Stenbeck att jämte styrelsens arkitekt Ture Sten¬
berg, överinspektören för sinnessjukvården i riket A. Petrén samt t. f.
överläkaren Lauritzen uppgöra plan till ifrågavarande anstalt, över¬
lämnade medicinalstyrelsen med skrivelse den 20 mars 1912 ett av
de kommitterade uppgjort förslag till ifrågakomna hospitalsanläggning.
För hospitalsläkaren liksom för sysslomannen föreslogo de kom¬
mitterade egen villa i stället för bostad i administrationshuset. Där¬
vid anfördes, att fördelarna härav för platsens innehavare vore så
påtagliga och väsentliga, att de väl syntes berättiga till den ökning i
kostnad, som därav till äventyrs uppstode. Särskilt betonade de kom¬
mitterade därvid, att, med nuvarande stora anstalter och därav betingad
inskränkning av antalet anstaltschefer i förhållande till antalet under¬
ordnade läkare, hospitalsläkartjänsten för mången komme att bliva slut¬
stationen på läkarbanan. Att förmånen av egen villa komme honom
till del, syntes de kommitterade vid sådant förhållande rimligt, och
vid åtskilliga äldre anstalter hade sådan uppförts för hospitalsläkare.
Byggnaden planerades så, att å nedre botten skulle finnas liorrum,
vardagsrum, matsal, jungfrukammare och kök och i våningen en trappa
upp tvenne sovrum och badrum, således 5 eldstäder å nedre botten
och 2 eldstäder i våningen en trappa upp. Byggnaden, som därjämte
skulle förses med en loggia, beräknades för en byggyta av 204 kvadrat¬
meter. Till byggnadsmaterial avsågs sten skola användas.
Sjätte huvudtiteln.
ITP
Kostnaderna för själva byggnaderna beräknades till 51,000 kronor,
vartill kom för värmeanordning, vatten- och avloppsledningar samt
elektrisk belysning 10,625 kronor 50 öre, vadan totalkostnaden sålunda
skulle uppgå till 61,625 kronor för bägge byggnaderna och 30,812
kronor 50 öre för vardera byggnaden.
Då de utav de kommitterade beräknade kostnaderna föreföllo synner¬
ligen höga och förslaget, med hänsyn till de inom överintendentsämbetet
framställda anmärkningar, syntes böra undergå ytterligare granskning,
begärde och erhöll dåvarande departementschefen den 29 juni 1912
Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga för att tillse, huru¬
vida byggnadskostnad erna för hospitalet kunde nedbringas, och utsåg
departementschefen därefter ledamoten av riksdagens andra kammare Knut
Tengdahl, byggmästaren John Sjöquist och byggnadsingenjören Hjalmar
Cederström att jämte arkitekten Stenberg verkställa den ifrågasatta
utredningen. Sedan den sistnämnde begärt entledigande från sitt upp¬
drag, avgåvo de sakkunniga efter en detaljerad granskning av försla¬
gets plan och kostnadsberäkningar den 28 februari 1913 utlåtande i
ärendet.
Beträffande hospitalsläkar- och sysslomansbyggnaderna, vilka voro
avsedda att uppföras efter samma typ, föreslogo dessa sakkunniga, att
jungfrukammaren skulle förläggas i våningen en trappa upp, detta för
•att byggjrtan skulle kunna minskas. Denna beräknades av de sak¬
kunniga till 140 kvadratmeter. Såsom byggnadsmaterial avsågs trä
skola användas. I avseende å de beräknade kostnaderna funno de
sakkunniga anledning att dels i vissa avseenden göra avdrag med
14,100 kronor, därav 13,600 kronor å själva byggnadskostnaden och
500 kronor å övriga kostnader, dels i andra avseenden göra tillägg med
5,625 kronor, därav 4,600 kronor å själva byggnadskostnaden och 1,025
kronor å andra kostnader. De sakkunniga kommo sålunda till eu
totalkostnad av för bägge bj^ggnaderna 53,150 kronor och således för
vardera byggnaden 26,575 kronor, varav 21,000 kronor i ren bygg¬
nadskostnad.
Sedan Kungl. Maj:t därefter genom nådigt brev den 19 september
1913 bemyndigat medicinalstyrelsen att vid granskning av det yttrande,
som sålunda avgivits av de utav departementschefen tillkallade sak¬
kunniga, och uppgörande av anbefallt förslag tillkalla ej mindre arki¬
tekten Stenberg än även två andra sakkunniga personer, har styrelsen
anmodat, förutom Stenberg, f. d. generaldirektören Linroth och t. f.
överläkaren Lauritzen att såsom sakkunniga deltaga i behandling av
ifrågavarande ärende, varjämte styrelsen uppdragit åt föredraganden
180
Sjätte huvudtiteln.
[9.] för hospitalsärenden i styrelsen, t. f. medicinalrådet Stenbeck, samt över¬
inspektören Petrén att jämväl deltaga i behandling av omförmälda
ärende.
Med skrivelse den 25 februari 1914 har medicinalstyrelsen över¬
lämnat av de utav styrelsen sålunda tillkallade sakkunniga den 17
januari 1914 avgivet särskilt yttrande beträffande det ifrågavarande för¬
slaget till fristående familjebostäder för en hospitalsläkare och sysslo¬
mannen vid Strängnäs hospital ävensom av arkitekten Wickman upp¬
rättade, den 24 januari 1914 daterade ritningar till sådan byggnad. De
sakkunniga anföra följande:
»Rörande här ifrågavarande bostadstyp riktas civildepartementets sakkun¬
nigas anmärkningar, liksom ifråga om överläkarbostaden, liuvudsakhgen mot
»byggytans» storlek (204 kvadratmeter), vilken anses böra nedbringas till 140
kvadratmeter.
Först må erinras, att anmärkarna utgå från föreställningen, att byggna¬
derna skola uppföras av trä, under det att — såsom nedan angives — styrelsens
sakkunniga ansett sig höra föreslå stenbyggnader, och sådana byggnader kräva
alltid i någon mån större byggyta. Emellertid ligger den väsentligaste anled¬
ningen till större byggyta enligt det ursprungliga förslaget, såsom av anmärkarna
riktigt framhålles, däri att av de 7 eldstäderna 5 förlagts till bottenvåningen och
endast 2 till övre våningen. Denna anordning innebär vissa fördelar (jungfru¬
kammarens förläggande invid köket samt gott vindsutrymme, väl behövligt för
en växande familj), som visserligen äro avsevärda men dock icke äga den bety¬
delse, att vi anse oss böra fasthålla vid det ursprungliga, kostbarare förslaget
gentemot den av civildepartementets sakkunniga förordade prisbilligare anord¬
ningen med 4 uppvärmda lägenheter i bottenvåningen och 3 i den övre, vilken
således även vi biträda.
Sistnämnda sakkunniga foga till sitt utlåtande ett av undertecknad Sten¬
berg med iakttagande av den sålunda förordade modifikationen omritat förslag
med 180 kvadratmeters byggyta. Detta förslag hava vi därför lagt till grund för
ett av oss godkänt, av arkitekten Wickman utarbetat nytt förslag, vari byggytan,
huvudsakligen genom borttagande av det ursprungliga förslagets loggia, kunnat
nedbringas till 160 kvadratmeter, en mindre yttre träveranda oräknad. En sådan
byggnad lärer också kunna utföras för den ursprungligen beräknade kostnaden i
motsats till en byggnad med 180 kvadratmeters byggyta, som enligt civil¬
departementets sakkunniga skulle betinga 2,300 kronor därutöver.
Eu än ytterligare minskning av byggnaden anse vi oss icke kunna förorda.
Allt för trånga bostäder för tjänstemannafamiljer hava nämligen, i mån som flera
barn tillkommit, visat sig medföra en otrevnad, som hos bostadsinnehavaren
alstrar missnöje med dess följeslagare ohåg i arbetet och strävan efter förmån¬
ligare anställning. I denna vår mening hava vi ej heller kunnat rubbas genom
studiet av en i övrigt likartad plan av arkitekten Wickman uppgjord och av
medicinalstyrelsen såsom bostad för en underordnad läkare vid Vänersborgs
hospital accepterad byggnadsritning med den av anmärkarna påyrkade, till 140
kvadratmeter inskränkta storleken av byggytan. Densamma kan nämligen på
181
Sjätte huvudtiteln.
grund av för små mått å de flesta av rummen, trång och mörk tambur m. fl. [9.]
olägenheter icke betraktas såsom tillfredsställande som norm för de här avsedda
båda bostadshusen, även om den motsvarar det nuvarande behovet i Vänersborg.
I detta sammanhang torde böra erinras därom, att från läkarpersonalens
vid hospitalen sida krav på förbättrade villkor framställts, bland annat inne¬
fattande rymligare familjebostäder för särskilt hospitalsläkare, vilka krav moti¬
verats huvudsakligen därmed, att dessa tjänster för många hädanefter måste
komma att bliva sluttjänster, icke övergångsplatser till bättre avlönade och loge¬
rade överläkartjänster. Vi hava dock icke ansett oss nu kunna föreslå så stora
bostäder som fordrats (6 rum, jungfrukammare och kök), isynnerhet som liospi-
talsläkarnas lönereglering ännu icke är genomförd, utan hava trott oss böra
stanna vid eu byggnadstyp av medelstorlek. Skulle, såsom antagligt är, fram¬
deles behövas fristående familjebostäder för en del biträdande läkare vid hospi¬
talen, så kan den nu föreslagna bliva en synnerligen god sådan bostad, och vid
Strängnäs hospital en ny rymligare bostad uppföras åt överläkarens närmaste
man, hospitalsläkaren.
Vad slutligen det av civildepartementets sakkunniga även diskuterade
spörsmålet om läkar- och sysslomansbostädernas uppförande av sten eller trä
angår, så anse vi, att med i orten rådande priser merkostnaden för, stenhus torde
komma att uppvägas av mindre framtida underhållskostnader. Även estetiska
hänsyn hava, i betraktande av bostadshusens läge nära intill de av sten uppförda
sjukhusbyggnaderna, ansetts böra beaktas. Vi få därför obetingat uttala oss för
byggnader av sten.»
För egen del har medicinalstyrelsen med åberopande av vad i sist
återgivna yttrande anförts hemställt, att Kung!. Maj:t måtte fastställa
de av Wickman upprättade, den 24 januari 1914 daterade ritningarna
till bostadshus för hospitalsläkare.
Uti ett den 7 april 1914 avgivet utlåtande har överintendents-
ämbetet anmält, att ämbetet vid skedd granskning av sist omförmälda,
av medicinalstyrelsen tillstyrkta förslag ej funnit anledning till anmärk¬
ning mot detsamma.
På sätt ovan anförts, är förslaget till läkarbostad vid Vänersborgs Departemenu-
hospital i huvudsak grundat på det inom medicinalstyrelsen utarbetade chefen,
slutliga förslaget till bostadshus för hospitalsläkaren vid Strängsnäs
hospital. Sålunda föreslås uppförande av fristående bostadshus; rum¬
mens läge och antal skulle i bägge fallen bliva detsamma och å nedre
botten skulle alltså finnas herrum, vardagsrum och matsal samt kök och
serveringsrum, medan våningen en trappa upp skulle innehålla två sov¬
rum, jungfrukammare och badrum. Härutinnan äro medicinalstyrelsen
och de särskilda för frågorna beträffande byggnadsanordningar vid
Strängnäs hospital tillkallade sakkunniga ense. För egen del finner jag
ej heller anledning föreligga att i dessa avseenden uttala avvikande
mening.
182
Sjette huvudtiteln.
Byggytan åter har för det ifrågavarande bostadshuset vid Strängnäs
hospital av de utav departementschefen tillkallade sakkunniga föreslagits
till 140 kvadratmeter, under det att medicinalstyrelsen i likhet med de
av styrelsen tillkallade sakkunniga förordat dess bestämmande till 160
kvadratmeter. För läkarbostaden vid Vänersborgs hospital föreslår
medicinalstyrelsen däremot en byggyta av 140 kvadratmeter, detta enär
bostad för hospitalsläkaren därstädes redan finnes, ehuru disponerad av
en biträdande läkare, samt frågan, huruvida den nu tillämnade bygg¬
naden skall disponeras av hospitalsläkaren eller en biträdande läkare
enligt medicinalstyrelsens mening bör få bero på framtida prövning.
Skilda förutsättningar föreligga sålunda i de förevarande båda tallen.
Frågan om lämpligaste byggytan för läkarbostaden vid Strängnäs
hospital bör emellertid icke i detta sammanhang komma under be¬
dömande. Beträffande åter den för läkarbostaden vid Vänersborgs
hospital förordade byggytan, 140 kvadratmeter, synes mig densamma,
då bostaden i första hand torde böra avses för eu biträdande läkare,
bliva tillfyllest. I fråga om byggnadsmaterialet delar jag medicinal¬
styrelsens uppfattning, att sten lämpligen bör användas. Skillnaden i
kostnad mellan ett stenhus och ett trähus torde nämligen här mer än
uppvägas av byggnadens större varaktighet och den mindre underhålls¬
kostnad, ett bostadshus av sten kräver.
Kostnaden för det föreslagna bostadshuset, uppfört av sten, har
beräknats till 28,700 kronor, därav 22,500 kronor för själva byggnaden
och 6,200 kronor för värmeledningsanordningar, vatten- och avlopps¬
ledningar samt belysningsanläggning. Till jämförelse må erinras att,
på sätt ovan framhållits, de ovannämnda, av departementschefen till¬
kallade sakkunniga beräknat kostnaden för bostadshus tör hospitals¬
läkare vid Strängnäs hospital, uppfört av trä å en byggyta av 140
kvadratmeter, till 26,575 kronor, därav 21,000 kronor för själva bygg¬
naden och 5,575 kronor för värmeledningsanordningar, vatten- och av¬
loppsledningar samt belysningsanläggning. Den i och för sig jämfö¬
relsevis obetydliga skillnaden mellan kostnadsbeloppen för värmeled¬
ningsanordningar m. m. torde vara beroende därpå, att det vid Sträng¬
näs hospital gäller större entreprenader, däri anläggningarna inom
hospitalsläkarbyggningen ingå, vadan där något lägre priser kunnat
beräknas. Kostnadsskillnaden för själva byggnaden, 1,500 kronor, torde
betingas därav, att dyrare byggnadsmaterial, sten i stället för trä, kom¬
mer till användning. I fråga om kostnadsberäkningen har jag således
icke funnit någon anledning till erinran.
Sjätte huvudtiteln.
183
På grund av vad jag sålunda anfört tillåter jag mig hemställa, att [9.]
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen,
att för uppförande av en läkarbostad vid Väners¬
borgs hospital och asyl på extra stat för år 1915 an¬
visa ett anslag av 28,700 kronor.
17. För uppförande av tre bostadshus för be¬
tjäning vid Lunds hospital och asyl, av riksdagen på
extra stat för år 1915 anvisat anslag................................. kronor 82,000: —
18. För uppförande av tre bostadshus för be¬
tjäning vid Kristinehamns hospital, av riksdagen på
extra stat för år 1915 anvisat anslag................................ » 63,000: —
19. Anstalter för obildbara sinnesslöa, av riks¬
dagen beslutat ordinarie förslagsanslag ............................ » 180,000: —
20. Anstalter för bildbara sinnesslöa.
Under åttonde huvudtiteln, punkten 199, i statsverkspropositionen [10.]
den 14 januari 1914 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att i avvaktan på Anstalter för
proposition angående höjning av förslagsanslaget till uppfostririgsanstal- bimara
ter för sinnesslöa barn, nu 255,000 kronor, i riksstaten för år 1915 å
ordinarie stat beräkna en ökning av ifrågavarande anslag med 95,000 anslag.)
kronor till 350,000 kronor.
Nu gällande bestämmelser rörande understöd till dylika anstalter
innehållas i nådiga kungörelsen den 13 juni 1908 angående anslag av
allmänna medel åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn och åt ar-
betshem för sinnesslöa. Genom denna kungörelse är, i enlighet med
riksdagens beslut i ämnet, föreskrivet, att från och med år 1909 må
av nämnda förslagsanslag utgå:
dels till uppfostringsanstalt för icke fallandesjuka sinnesslöa barn,
vilken av landsting eller stadsfullmäktige i stad, som ej i landstiug
deltager, anordnas och understödes samt står under inseende av en utav
landsting eller stadsfullmäktige utsedd styrelse, för varje lästermin ett
understöd av 125 kronor för vart och ett vid lästerminens början in¬
taget barn, som i anstalten eller på dess bekostnad njuter underhåll,
och ett understöd av 62 kronor 50 öre för varje annat i anstalten in¬
taget barn, som från lästerminens början deltagit i undervisningen;
184
Sjätte huvudtiteln.
dels till enskild uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn, däri inbe¬
gripna även blinda sinnesslöa, för varje lästermin ett understöd av
högst 125 kronor för vart och ett i anstalten vid lästerminens början
intaget barn, som i anstalten eller på dess bekostnad njuter underhåll,
och högst 62 kronor 50 öre för varje annat i dylik anstalt intaget
barn, som från lästerminens början deltagit i undervisningen;
dels ock till arbetshem för' sinnesslöa ett årligt understöd av 100
kronor för varje i arbetshemmet intagen sinnesslö elev, som genomgått
en med statsbidrag understödd uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn
eller annorledes förvärvat utbildning motsvarande den, som sådan an¬
stalt avser att meddela, intill dess sådan elev anses kunna överlämnas
till enskild vård eller tjänst eller befinnes kunna utan det skydd och
den ledning, som åtnjutes i arbetshemmet, bibehålla de färdigheter och
goda seder, eleven under sin utbildning förvärvat.
Förutom nämnda å åttonde huvudtiteln uppförda anslag, vilket
avser bildbara sinnesslöa, d. v. s. sådana, som äro mottagliga för under¬
visning och uppfostran, finnes under sjätte huvudtiteln å ordinarie stat
upptaget ett förslagsanslag till anstalter för obildbara sinnesslöa (asyler).
Beträffande utdelning av understöd från detta anslag, som i 1914 års
riksstat är uppfört med 120,000 kronor och enligt beslut vid inneva¬
rande års riksdag skall för år 1915 uppföras med ett till 180,000 kro¬
nor förhöjt belopp, äro föreskrifter meddelade i nådiga kungörelsen
den 31 december 1904 angående understöd av statsmedel åt anstalter
för obildbara sinnesslöa.
Av anstalterna för obildbara sinnesslöa äro några fristående, men
andra anordnade i samband med uppfostringsanstalter för sinnesslöa
barn och arbetshem för sinnesslöa. Frågor om dylika kombinerade
anstalter, avsedda för såväl bildbara som obildbara sinnesslöa, komma
således under nuvarande förhållanden att tillhöra delvis civildeparte¬
mentets och delvis ecklesiastikdepartementets handläggning. Då emel¬
lertid även vården om de bildbara sinnesslöa till betydande del omfattar
spörsmål av medicinsk och allmänt social natur, har jag, efter över¬
läggning med chefen för ecklesiastikdepartementet, funnit lämpligt, att
samtliga frågor rörande sinnesslöanstalter överflyttas till civildeparte¬
mentet, dock med iakttagande därav, att hithörande ärenden av peda¬
gogisk natur och särskilt sådana, som angå utbildning av anstalternas
lärarpersonal, handläggas efter gemensam beredning med ecklesiastik¬
departementet.
Den nu föreliggande frågan om ökat anslag till uppfostringsan¬
stalter för sinnesslöa barn har, såsom av statsrådsprotokollet över eckle¬
Sjätte huvudtiteln.
185
siastikärenden den 14 januari 1914 framgår, blivit väckt därigenom, att
styrelsen för Drottning Sofias stiftelse, vilken vid sin i Vänersborg be¬
lägna anstalt till uppfostran och vård mottager blinda dövstumma och
blinda sinnesslöa, anhållit om höjning av det för anstaltens arbetshems-
elever hittills utgående statsbidraget.
Styrelsen har i sin den 10 september 1913 dagtecknade skrivelse i ärendet
anfört, att de ekonomiska förhållandena vid stiftelsens arbetsliem år för år bleve
allt mera bekymmersamma. Detta berodde till stor del därpå, att för de blinda
sinnesslöa eleverna inom arbetshemmet erhölles ett allt för ringa understöd av
statsmedel.
För en var av de blinda dövstumma eleverna i arbetshemmet utginge årligen
ett statsbidrag av 500 kronor (jämlikt riksdagens beslut år 1908). För några
inom arbetshemmet befintliga blinda sinnesslöa utginge årligt statsunderstöd med
250 kronor för elev, nämligen för en del elever, som egentligen ännu tillhörde
stiftelsens skolavdelning men som funnits kunna lämpligast erhålla sin upp¬
fostran och undervisning inom arbetshemmet. Men för de övriga eleverna i
arbetshemmet, d. v. s. de blinda sinnesslöa, som efter erhållen åttaårig skol¬
undervisning övergått till att bliva arbetshemselever i egentlig bemärkelse, er¬
hölles statsunderstöd med allenast 100 kronor om året för var och en.
Angående otillräckligheten härav åberopade styrelsen dels eu av styrelsen
i september 1906 ingiven skrivelse i ämnet, dels ock vissa framställningar, som
gjorts från arbetsliem för seende sinnesslöa och av vilka, enligt styrelsens mening,
otillräckligheten av det nu utgående bidraget av 100 kronor för varje däri intagen
sinnesslö elev torde vara bevisad. Yore detta bidrag otillräckligt, när det gällde
seende sinnesslöa, måste dess otillräcklighet vara ännu större, då det gällde så¬
dana sinnesslöa, som tillika vore blinda.
I september 1913 vore i stiftelsens arbetsliem intagna 14 elever, och vid
höstterminens början komme att dit överflyttas 9 ä 10 skolelever. Elevantalet
komme då att där utgöra 23 ä 24. För icke mindre än 11 av dessa elever finge
anstalten från och med år 1914 icke beräkna större understöd än 100 kronor för
elev. Kostnaderna för varje elev hade år 1909 uppgått till 865 kronor 89 öre,
därav ensamt för hyra av lokal 122 kronor 20 öre, år 1910 till 878 kronor 46
öre (för hyra 125 kronor) samt år 1911 till 825 kronor 20 öre (för hyra omkring
100 kronor). För år 1912 kunde icke någon sådan beräkning göras, enär skolans
och arbetshemmets räkenskaper numera fördes gemensamt. Arbetshemmets hyra
från och med den 1 augusti 1913 utginge med 2,500 kronor för år, således mer
än 100 kronor för elev.
Vid styrelsens skrivelse hava fogats sammandrag- av arbetshemmets
räkenskaper för åren 1909, 1910 och 1911. Enligt dessa sammandrag
hava arbetshemmets utgifter år 1909 utgjort 7,793 kronor 5 öre och
dess inkomster samma år 7,715 kronor 39 öre, därav målsmäns och
enskilda personers bidrag 982 kronor 75 öre, bidrag från »Föreningen
för vård av vuxna blinda, som äro dövstumma eller sinnesslöa» 2,029
kronor, extra inkomster 211 kronor och kontant lån av skolhemmet
650 kronor; år 1910 hava utgifterna utgjort 10,541 kronor 58 öre och
inkomsterna 10,563 kronor 25 öre, därav målsmäns och enskilda perso-
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 24
186
Sjätte huvudtiteln.
10.] ners bidrag 1,055 kronor, bidrag från nyssnämnda förening samt års¬
avgifter 2,028 kronor, extra inkomster 325 kronor och kontant lån av
asylen 600 kronor; år 1911 hava utgifterna utgjort 12,378 kronor 11
öro och inkomsterna 12,757 kronor 52 öre, därav enskilda personers
bidrag 300 kronor, föreningens bidrag 1,900 kronor och extra inkomster
400 kronor.
Arbetshemmet hade således måst upptaga lån för utgifternas täckande. Av
sammandragen framginge även, hurusom inkomsterna till stor del utgjordes av
gåvor och av bidrag från ovannämnda förening samt från enskilda personer.
Dessa inkomster vore ju av tillfällig art, och man hade ingen garanti för att
de fortfarande komme att utgå med samma belopp.
Av det sålunda anförda framginge, att inkomsterna relativt minskades, då
däremot utgifterna komme att ökas icke blott till följd av det ökade elevantalet
utan ock på grund av alltjämt stegrade hyror och övriga levnadsomkostnader.
Aven om staten skulle komma att övertaga anstalten, kunde detta näppeligen
ske, förrän de för anstalten nödiga byggnaderna hunnit uppföras. Bekymren
för arbetshemmet bleve med varje år större, och det vore därför av nöden, att
det understöd, som stiftelsen åtnjöte för sina alumner i arbetshemmet, snarast
möjligt måtte få utgå med högre belopp, än som nu vore fallfet.
Styrelsen hemställde, att åtgärder måtte vidtagas i syfte, att understödet
för sådana blinda sinnesslöa alumner i Drottning Sofias stiftelse, som tillhörde
arbetshemmet, finge utgå med samma belopp som för de övriga sinnesslöa, vilka
vore intagna i skolan eller asylen, eller med 250 kronor för år i stället för det
hittillsvarande beloppet av 100 kronor för år.
Över denna styrelsens framställning har inspektören över sinnesslö-
anstalterna, överinspektören för sinnessjukvården Alfred Petrén den 30
november 1913 avgivit utlåtande och därvid anfört i huvudsak följande.
Såsom i motiveringen till föreliggande ansökning från styrelsen för Drott¬
ning Sofias stiftelse vore omnämnt, hade styrelsen en gång förut, nämligen år
1906, gjort framställning om höjning av det för anstaltens arbetshemselever ut¬
gående anslaget. Denna framställning, som avsåg en höjning från 100 till 200
kronor för år och arbetshemselev, blev emellertid avstyrkt av dåvarande inspek¬
tören för sinnesslövården, medicinalrådet Schuldheis, som därvid dock erkände,
att det för arbetshemselever utgående statsbidraget vore väl litet, men på samma
gång framhöll, att detta gällde icke endast Drottning Sofias stiftelse utan samt¬
liga sinnesslöanstalter. I själva verket rådde också bland sinnesslövårdens måls¬
män en allmän önskan att få statsbidraget för sinnesslöanstalternas arbetshems¬
elever avsevärt höjt. Att icke någon petition härom från anstalterna för seende
sinnesslöa blivit ingiven, torde uteslutande bero därpå, att initiativ i frågan vän¬
tats från Petrén, som vid det sommaren 1910 i Göteborg hållna 5:e allmänna
svenska mötet med representanter och intresserade för vården om de sinnesslöa
anmodats att verka för förhöjt statsbidrag till arbetshemselever. Det Petrén så¬
lunda lämnade uppdraget syntes hava naturligt samband med den anbefallda upp¬
giften att avgiva yttrande över nu föreliggande framställning, och tilläte sig
Petrén för den skull utvidga sitt yttrande till att omfatta frågan om statsbidrag
åt arbetshemselever vid samtliga sinnesslöanstalter i riket.
Sjätte huvudtiteln.
187
Till en början ville då Petrén beträffande frågans förhistoria erinra, att an¬
slag åt arbetshem vid sinnesslöanstalter beviljades första gången av 1897 års riks¬
dag och att därvid — i överensstämmelse med den kling! propositionen i ären¬
det — statsbidragets storlek för arbetshemselev bestämdes till 100 kronor om
året i högst 5 år. Den för uppgörande av förslag till ordnandet av de sinnes-
slöas undervisning år 1893 tillsatta kommittén, vilkens betänkande låg till grund
för ifrågavarande kung! proposition, hade föreslagit denna tidsbegränsning i
fråga om statsbidrag för arbetshemselever, då den utgick ifrån att längre tid än
5 år icke skulle behövas »för att befästa den utveckling av själsförmögenheterna
och det mått av arbetsskicklighet, som under lärotiden i skolorna kunnat bi¬
bringas de sinnesslöa». Erfarenheten hade emellertid i hög grad jävat denna
uppfattning, såsom till fullo framginge av en utav Schuldheis år 1903 fram¬
lagd utredning i ämnet. Denna utredning gav nämligen tydligt vid handen,
att av de sinnesslöa, som avslutat sin utbildning å uppfostringsanstalten,
endast ett ringa antal kunde med säker utsikt till gott resultat lämnas utan fort¬
satt anstaltsvård, medan det stora flertalet utav dem allt fortfarande behövde
ledning och vård i anstalt, om ej deras uppfostran och utbildning skulle hava
varit förgäves. Av från sinnesslöanstalterna infordrade uppgifter angående de
utskrivna arbetshemselevernas tillstånd och förhållanden framgick nämligen, att
endast ett fåtal utav dem kunnat försörja sig själva helt eller delvis, och de sär¬
skilda yttranden, som av en del anstaltsstyrelser avgåvos i samband med dessa
uppgifters insändande, gingo samstämmigt ut på angelägenheten därav, att den
utbildning, de sinnesslöa i skolorna vunnit, måtte kunna i arbetshem uppehållas
och bevaras, och betonades härvid, hurusom i saknad av arbetshem skolornas
verksamhet tjänade till föga eller intet. På grund av vad som anförts i denna
utredning framlades vid 1904 års riksdag proposition därom, att anslaget till
sinnesslöanstalternas arbetshemselever måtte utgå till dess eleven antingen ansåges
kunna överlämnas till enskild vård eller tjänst eller befunnes kunna utan det
skydd och den ledning, som åtnjötes i arbetshemmet, bibehålla de färdigheter
och goda seder, eleven under sin utbildning förvärvat. Denna framställning blev
ock av riksdagen bifallen, vadan alltså från och med år 1905 för varje å sinnes-
slöanstalt intagen arbetshemselev utgått ett anslag av 100 kronor för år utan
annan tidsgräns än den här nämnda.
Det var ju att antaga, att denna förändring av villkoren för meddelande av
statsunderstöd skulle öka intresset för anordnande av platser för arbetshems¬
elever vid sinnesslöanstalterna. Nedanstående tablå angåve den ökning i såväl
skolelevernas som arbetshemselevernas antal vid landets samtliga sinnesslöanstalter,
som ägt rum, sedan nämnda förändring med 1905 års ingång inträtt.
|
|
|
|
Antalet skol-
|
Antalet arbets-
|
Summa.
|
|
|
|
|
elever.
|
iemselever.
|
vid
|
1904 års
|
slut....................
|
....................... 643
|
207
|
850
|
|
1905
|
|
» ....................
|
........................ 676
|
246
|
922
|
»
|
1906
|
»
|
» .....................
|
....................... 717
|
256
|
973
|
r>
|
1907
|
»
|
» .....................
|
........................ 735
|
279
|
1,014
|
»
|
1908
|
»
|
» .....................
|
.................... 799
|
307
|
1,106
|
|
1909
|
|
» .....................
|
........................ 862
|
318
|
1,180
|
s>
|
1910
|
»
|
» ..................
|
........................ 895
|
349
|
1,244
|
|
1911
|
|
» .....................
|
....................... 949
|
359
|
1,308
|
■»
|
1912
|
»
|
» .....................
|
...................... 1,025
|
383
|
1,408
|
[10.]
188 Sjätte huvudtiteln.
Siffrorna för år 1912 tedde sig, fördelade på de olika anstalterna, på föl¬
jande sätt:
Skololever.
|
Arbetsliems-
elevev.
|
Summa.
|
Skolan å Slagsta, Fittja ........................................
|
112
|
13
|
125
|
» vid Södertälje................................................
|
13
|
6
|
19
|
Arbetshemmet å Rickomberga, Uppsala ...............
|
—
|
34
|
34
|
» » Hornsberg, Stockholm ..............
|
—
|
20
|
20
|
Margaretahemmet, Akesliov. Stockholm ...............
|
8
|
4
|
12
|
Epileptikerhemmet å St. Sköndal, Stockholm.....
|
—
|
13
|
13
|
Stockholms läns anstalt .........................................
|
46
|
19
|
65
|
Uppsala » » ..........................................
|
31
|
19
|
50
|
Södermanlands läns anstalt ...................................
|
29
|
25
|
54
|
Östergötlands » » ....................................
|
38
|
16
|
54
|
Norrköpings stads » ...................................
|
32
|
—
|
32
|
Smålands » ....................................
|
70
|
11
|
81
|
Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka sinnesslöa
(vid Jönköping) ...................................... .......
|
29
|
15
|
44
|
Blekinge och Gottlands läns anstalt .....................
|
45
|
5
|
50
|
Kristianstads » » .......................
|
31
|
14
|
45
|
Malmöhus ' » » ........................
|
45
|
11
|
56
|
Hallands » » ........................
|
24
|
1
|
25
|
Göteborgs och Bohus läns samt Göteborgs stads
sinnesslöanstalt, Stretered.............................
|
104
|
15
|
119
|
Betaniahemmet, Göteborg .......................................
|
21
|
18
|
39
|
Drottning Sofias stiftelse, Vänersborg ..................
|
45
|
4
|
49
|
Skaraborgs och Älvsborgs läns sinnesslöanstalt,
Johannesberg ..................................................
|
75
|
59
|
134
|
Värmlands läns anstalt...................................
|
29
|
10
|
39
|
Örebro » » ....................................
|
43
|
3
|
46
|
Västmanlands » » ...................................
|
30
|
12
|
42
|
Kopparbergs » » .......................<............
|
13
|
2
|
15
|
Gävle stads » ....................................
|
14
|
9
|
23
|
Gävleborgs » » ....................................
|
38
|
20
|
58
|
Västernorrlands » » ....................................
|
22
|
—
|
22
|
Västerbottens » » ..................................
|
23
|
4
|
27
|
Norrbottens » » ...................................
|
15
|
1
|
16
|
Summa 1,025
|
383
|
1,408
|
Om nu också antalet arbetsliemselever, såsom syntes, nästan fördubblats
under bär ifrågavarande 8-års period, tydde dock redan den liögst^ varie¬
rande proportionen mellan antalet skolelever och arbetsliemselever även å äldre
anstalter därpå, att det ännu icke å alla anstalter kunde beredas plats för samt¬
liga de sinnesslöa, som efter erhållen utbildning vid skolan alltjämt kunde be¬
höva tvärstanna å anstalten. För att erhålla närmare upplysningar i detta hän¬
seende hade Petrén infordrat uppgifter angående antalet sinnesslöa, som under
åren 1905—1912 blivit utskrivna vare sig omedelbart efter genomgången åttaårig
Sjätte huvudtiteln.
1811
skolkurs eller såsom arbetsliemselever, ävensom angående orsakerna till utskriv¬
ningen i samtliga här ifrågavarande fall. Av de sålunda erhålla uppgifterna
framginge, att från de för bildbara sinnesslöa avsedda anstalter (med undantag
av några, som av särskild anledning uteslutits) antalet under nämnda tidsperiod
utskrivna arbetsliemselever — med frånräknande av 3 dödsfall — utgjort 290,
därvid orsaken till utskrivningen varit i 49 fall obehövlighet att tvärstanna å
anstalt (vare sig med hänsyn till den sinnesslöes tillstånd eller hemmets be¬
skaffenhet), i 74 fall målsmans önskan att hemtaga eleven, i 13 fall kommunens
vägran att vidare erlägga någon avgift, i 85 fall platsbrist å anstalten, i 33 fall
den sinnesslöes olämplighet för anstalten (på grund av vanartighet, våldsamhet
o. s. v.), i 14 fall arbetsoförmåga (alltså berättigade till vård å asyl), i 9 fall
kroppslig sjukdom (väl i de flesta fall tuberkulos), i 2 fall uppträdandet av epi-
leptiska anfall, i 2 fall inträdande av sinnessjukdom, i 7 fall hemmahörande i
annat län respektive föräldrarnas flyttning till annat län, medan i 2 fall närmare
specificerad orsak ej är angiven. Den vanligaste orsaken till utskrivningen hade så¬
ledes varit platsbrist, som förekommit i cirka 29 % av samtliga fall, medan den
därnäst vanligaste orsaken varit målsmans önskan att hemtaga den sinnesslöe,
förekommande i cirka 26 °/0 av fallen. Att kvarstannandet i anstalt varit be¬
hövligt även i fråga om eu stor mängd av sistnämnda fall vore emellertid otvivel¬
aktigt. Det vore nämligen en ganska vanlig erfarenhet, att föräldrar, som hem¬
tagit sina barn, inom kort önskade att få dem återintagna å anstalten, då de
kommit till insikt om, att de överskattat deras utvecklingsgrad och arbetsduglig¬
het samt funnit, att de fortfarande vore i behov av anstaltsvård.
Då till grund för den ovannämnda, av Scliuldheis igångsatta utred¬
ningen syntes hava legat allenast på skriftlig väg inhämtade uppgifter, hade
Petrén tänkt sig, att det kunde vara av ett visst intresse att få densamma kom¬
pletterad med en såvitt möjligt på vederbörande anstaltsföreståndares egna iakt¬
tagelser grundad undersökning' av de utskrivna arbetshemselevernas tillstånd,
uppförande, sysselsättning m. m. Härvid hade Petrén valt Göteborgs stads samt
Göteborgs och Bohus läns anstalt å Stretered såsom varande den för en sådan
undersökning lämpligaste, i det att mer än hälften av de därifrån utskrivna vore
hemmahörande i eu och samma stad, Göteborg. Det övervägande flertalet av
dessa hade föreståndaren för nämnda anstalt Håkan Jönsson också lyckats att
komma i personlig kontakt med. Av den sålunda verkställda undersökningen,
som omfattade 57 personer, framginge, att åtskilliga, som. å anstalten kunde göra
avsevärd nytta, efter utskrivningen i hög grad försämrats. Enligt vad ett när¬
mare studium av primäruppgifterna gåve vid handen, hade därvid icke sällan
»bristen på lämplig sysselsättning» varit orsak till försämringen. Sammanlagda
antalet av dem, i fråga om vilka vore upplyst, att de efter utskrivningen föga
eller intet arbete uträttat, utgjorde 19 — däri ej inräknade 3 på grund av van¬
artighet utskrivna, beträffande vilka vore anmärkt, att de väl kunnat, men icke
velat arbeta. I samtliga ovannämnda 19 fall hade sålunda kvarstannande å an¬
stalt varit behövligt. Samma syntes ock gälla om 5 fall, angående vilka inga upp¬
lysningar alls kunnat erhållas. 3 av de utskrivna hade sedermera blivit in¬
tagna som arbetshemselever å annan sinnesslöanstalt, medan 3 måst intagas å
sinnessjukanstalt och 2 avlidit. I fråga om återstående 22 fall vore upplyst,
att de 7 kunnat i mer eller mindre avsevärd grad bidraga till sitt uppehälle,
medan de 15 kunnat helt försörja sig själva. Beträffande flertalet av de till förra
gruppen hörande (av vilka en på grund av svårt lynne tidvis måst intagas å
[10-
190
Sjätte huvudtiteln.
[10.]
Göteborgs försörjningsinrättning) vore emellertid anmärkt, att de icke bort lämna
anstalten eller i varje fall icke bort komma i avsaknad av skydd och kontroll
från dennas sida. Samma vore synbarligen förhållandet beträffande några till
sistnämnda grupp hörande flickor. Om en av dessa vore sålunda upplyst, att
hon till en början innehade jungfruplats men snart började förfalla i sedligt av¬
seende, fick ett barn och därpå måste omhändertagas av släktingar. Det vore
ju givet, att denna, som i övrigt blev Utskriven på föräldrarnas begäran, aldrig
bort lämna anstalten, där hon för övrigt varit till god nytta. Detsamma gällde
om tre av de utskrivna flickorna, som alltjämt innehade platser (å fabrik eller
som jungfru) och beträffande vilka, med hänsyn därtill att de vore karaktärise¬
rade som mycket lättledda och enfaldiga eller opålitliga, ett liv i full frihet jäm¬
väl syntes innebära en stor risk för sedligt förfall.
Sålunda hade denna mera begränsade, men till större delen på direkt per¬
sonliga iakttagelser grundade undersökning givit samma resultat som den förut
verkställda, mera omfattande utredningen i frågan, nämligen att större delen av
sinnesslöanstalternas arbetshem selever för all framtid behövde anstaltsvård, om
hos dem skulle kunna vidmakthållas de färdigheter och goda seder, de under sin
utbildningstid förvärvat. Då nu i varje fall, där den sinnesslöes utskrivning från
anstalten resulterade uti intellektuellt eller sedligt förfall, de på dennes utbild-
ding offrade kostnaderna blivit till intet gagn utgivna, krävdes jti av en rationellt
ordnad sinnes slövård, att ingen arbetshemselev, som fortfarande vore i behov av an¬
staltsvård, av bristande plats bleve utskriven, likaväl som att för en var av måls¬
man hemtagen arbetshemselev, för vilken plats å sinnesslöanstalt åter önskades,
sådan ock kunde beredas.
Nu läge det ju i sakens natur, att en avsevärdare höjning av det allt hit¬
intills så låga statsbidraget för arbetshemselever skulle verka främjande på sin-
nesslövårdens utveckling med avseende på dessa. I själva verket kunde det
starkt betvivlas, att man någonsin kunde uppnå ett sådant sakernas tillstånd, att
överallt vid sinnesslöanstalterna städse funnes nödigt antal platser för vårdbe-
hövande arbetshemselever, med mindre statsbidraget för dessa höjdes. För öv¬
rigt borde i detta samband framhållas, hurusom kravet härpå måste betecknas
som mycket rimligt, när hänsyn toges till i vilken grad levnadskostnaderna ökats
sedan den tid (år 1897), då storleken av nu utgående statsbidrag till såväl skol¬
elever — i varje fall beträffande flertalet anstalter — som arbetshemselever blev
bestämt. Sålunda vore i det av ovannämnda kommitté år 1894 avgivna utlåtan¬
det omnämnt, hurusom under närmast föregående år kostnaden för varje i sin-
nesslöskola intagen elev i medeltal irtgjort omkring 400 kronor, medan för år
1912 — såsom framginge av uppgifter, som vore lämnade i Petréns till statsrå¬
det och chefen för ecklesiastikdepartementet ingivna redogörelse för de med
statsmedel understödda uppfostringsanstalterna för sinnesslöa barn och arbets-
hemmen för sinnesslöa beträffande nämnda år — medelkostnaden för samtliga
dessa anstalter utgjort cirka 500 kronor för elev (därvid kostnaden för hyra,
byggnaders underhåll o. d. ej inräknade).
Vad så beträffade storleken av höjningen uti statsbidraget till arbetshems¬
elever, hade vid den diskussion i frågan, som förekom vid ovannämnda möte
med representanter och intresserade för sinnesslövården, allmänt uttalats önsk¬
värdheten därav, att nämnda bidrag sattes till samma belopp som det, vilket nu ut-
ginge till såväl uppfostringsanstalternas skolelever som asylernas obildbara sinnes¬
slöa, eller 250 kronor för år. Som motivering härför anfördes, att arbetshems-
191
Sjätte huvudtiteln.
eleverna, om de också i tillsyn och ledning krävde relativt ringa personal, till gengäld,
såsom i allmänhet varande vuxna personer, kostade anstalterna mera än skol¬
eleverna såväl i underhåll som för beklädnad, detta senare särskilt gällande i ut¬
arbete deltagande manliga arbetshemselever. Med hänsyn till det icke obetyd¬
liga arbete, inånga av såväl de manliga som de kvinnliga arbetshemseleverna,
anstalterna till gagn, kunde utföra, ansåge Petrén det dock icke böra ifrågakomma, att
statsbidraget, vad beträffade sinnesslöanstalterna i allmänhet, bleVe alldeles det¬
samma för arbetshemselever som för skolelever och asylister. Däremot syntes i
fråga om de anstalter, som vore avsedda för dem, hos vilka sinnesslöheten vore
komplicerad med vare sig blindhet eller fallandesot, skäl tala för att samma
statsbidrag utginge till samtliga alumner.
Så kunde ju de blinda sinnesslöa, för vilka den huvudsakligaste sysselsätt¬
ningen vore vävning, helt naturligt icke efter slutad skolkurs göra anstalten lika
mycket gagn som mangen arbetshemselev vid anstalterna för seende sinnesslöa,
medan de å andra sidan städse behövde vida mera ledning och tillsyn än dessa
senare, på grund av vilka förhållanden deras vård och underhåll bleve relativt
dyrt, varom ock de i ansökningen anförda siffrorna beträffande kostnaderna
för elev (i vilka dock även inginge utgifterna för hyra o. d.) tydligt bure
vittne. Vad åter de epileptiska sinnesslöa beträffade, behövde dessa med
hänsyn till sina anfall och den med dessa ofta förbundna lynnesretligheten även¬
ledes mera tillsyn, vartill komme, att arbetsförmågan, om (ten också till en bör¬
jan hos mången fallandesjuk sinnesslö arbetshemselev kunde vara rätt stor, ofta
så småningom under inverkan av anfallen alltmera avtoge och tidvis, när dessa
uppträdde mera hopade, alldeles försvunne. Därtill komme ännu ett skäl för
beviljande av högre statsbidrag till arbetshemselever vid nu avhandlade än vid
övriga sinnesslöanstalter.
Medan de vanliga uppfostringsanstalterna för sinnesslöa barn och arbets-
liemmen för sinnesslöa, vilka icke mottoge vare sig blinda eller fallandesjuka,
på några få undantag när vore upprättade av landstingen (respektive städer, som bilda
eget landstingsområde), vilka också till stor del bestrede deras driftkostnader,
hade icke från det allmännas sida något initiativ blivit taget till upprättande av
uppfostringsanstalter för nämnda kategorier av sinnesslöa, utan hade de anstal¬
ter av sådan art, som funnes (Drottning Sofias stiftelse för blinda sinnesslöa,
Margaretahemmet och Vilhelmsro för fallandesjuka sinnesslöa samt svenska
diakonanstaltens epileptikerliem, som mottoge jämväl sinnesslöa), samtliga blivit
anordnade av för ändamalet stiftade föreningar. Nu läge det emellertid i sakens
natur, att dessa maste sätta avgifterna sa högt, att utgifterna för anstalten bleve
betäckta genom dessa och statsbidraget tillsammantagna. Härav följde, att ju
mindre detta senare vore, desto högre avgift måste anstalten betinga sig. Så¬
lunda både vid Vilhelmsro, den största av de två uppfostringsanstalterna för
fallandesjuka sinnesslöa, till vilken flertalet landsting numera erlade ett bidrag
av 200 kronor för år för varje där intagen, som tillhörde länet i fråga, avgiften
för skolelev (för vilken statsbidraget utgjorde 250 kronor) kunnat sättas så lågt
som till 100 kronor för. år, medan den däremot för arbetshemselev (för vilken
statsbidraget hittills varit allenast 100 kronor) utgjorde 250 kronor för år. Att
kommunerna skulle behöva betala vida mer för de fallandesjuka sinnesslöas vård
efter själva utbildningen än under densamma måste ju betecknas som en något
egendomlig ordning, vilken för övrigt lätt torde kunna få till följd, att en kom¬
mun hellre än att betala den högre avgiften hemtoge den fallandesjuke arbetshems-
10.]
192 Sjätte huvudtiteln.
eleven, trots det lian fortfarande vore i behov av anstaltsvård, både för att lian
under de sjukdomsperioder, som lios den fallandesjuke icke sällan inträffade,
särskilt i samband med anfallen, skulle kunna få nödig skötsel och för att hans
under utbildningstiden förvärvade färdigheter såvitt möjligt skulle kunna bi¬
behållas. .
Medan det alltså på här anförda grunder syntes vara fullt i sm ordning,
att statsbidraget för arbetsliemseleverna vid anstalterna för såväl blinda smnes-
slöa som fallandesjuka sinnesslöa bleve detsamma som för skolelever, ansage
Petrén av skal, som ovan anförts, detta icke böra ifrågakomma vid övriga sinnes-
slöanstalter. Å andra sidan vore dock en avsevärd höjning av statsbidraget till
arbetsliemseleverna även vid dessa högeligen önskvärd, da detta, som ovan när¬
mare utvecklats, otvivelaktigt skulle verka befordrande på sinnesslövårdens ratio¬
nella utveckling, en verkan som givetvis bleve större, ju högre höjningen i fråga
gjordes. Med hänsyn härtill vore det synnerligen önskvärt, om statsbidraget for de ar-
betshemselever, hos vilka sinnesslölieten icke vore komplicerad med vare sig
blindhet eller fallandesjuka, bleve höjt till 200 kronor för år.
Här föreslagna höjningar uti statsbidraget till sinnesslöanstalternas arbets-
liemselever krävde naturligtvis en ökning uti det för uppfostringsanstalterna och
arbetshemmen för sinnesslöa beviljade förslagsanslaget. Hetta, som för närva¬
rande utgjorde 255,000 ' kronor, hade för övrigt redan med nu gällande bestäm¬
melser angående statsbidrag till ifrågavarande anstalter ^ under senare år visat
sig vara allt för knappt. För åren 1911 och 1912 hade sålunda Petrén tillstyrkt
statsbidrag till uppfostringsanstalterna för sinnesslöa barn och arbetshemmen för
sinnesslöa till belopp av respektive 260,537 kronor 50 öre och 279,862 kronor 50 öre,
och för år 1913 hade tillstyrkts statsbidrag för samma anstalter till ett belopp av
294,062 kronor 50 öre. Då bland dem, för vilka statsbidrag tillstyrkts för höst¬
terminen 1913, funnes 426 arbetsliemselever, därav sammanlagt 46 å anstalt för
blinda eller fallandesjuka sinnesslöa (nämligen 11 å Drottning Sofias stiftelse, 4
å Margaretahemmet, 15 å Vilhelmsro samt 16 å svenska diakonanstaltens epileptikei-
hem), skulle — om man utginge ifrån dessa siffror — med de föreslagna höjnin¬
garna i statsbidraget till arbetshemselever behövas en ökning utav detta med 46
X 150 + 380 x 100 kronor eller sammanlagt 44,900 kronor. Emellertid torde man
hava att räkna med någon ökning i antalet av saväl skol- som aibetshemselever
å sinnesslöanstalterna även under år 1914, då en ny anstalt med sammanlagt över
ett 50-tal platser för skol- och arbetshemselever tillsammantagna kornme att öpp¬
nas inom Kopparbergs län, som hittills endast haft en liten provisorisk anstalt
med allenast 18 platser. För år 1915 syntes därför — under ovan nämnda förut¬
sättningar — ett förslagsanslag å 350,000 kronor för här ifrågavarande ändamål
bliva behövligt. ..
Att anslaget för närvarande kunde begränsas till detta belopp berodde
därpå, att åtskilliga planerade nybyggnader och utvidgningar, som vore avsedda
att bli färdiga till år 1915, blivit försenade. Detta gällde sålunda om nybyggna¬
der för Jämtlands, Yästernorrlands och Norrbottens län ävensom utvidgningar
av Yilhemsro samt Malmöhus läns och Västerbottens läns anstalter. Givet vore
emellertid, att under följande år, i mån som de planerade nybyggnaderna och
utvidgningarna bleve verklighet, ytterligare ökning av statsbidraget till uppfost¬
ringsanstalterna för sinnesslöa barn och arbetshemmen för sinnesslöa bleve nöd¬
vändig.
Sjätte huvudtiteln.
193
I någon mån torde emellertid av ^tillträdande arbetshemselever betingad
ökning uti statens utgifter för sinnes slö vår den kunna motvägas av minskad ut¬
gift för en del av anstalternas äldre arbetsliemselever, om under anstalternas kon¬
troll stående familjevård bleve anordnad för alla de arbetsliemselever, för vilka
denna vårdform kunde lämpa sig. I det föregående både framhållits, hurusom
erfarenheten visat, att flertalet av de sinnesslöa, som efter avslutad utbildning i
uppfostringsanstalt hemsändes, inom kort alltmera försämrades och så småningom
förlorade de under utbildningstiden förvärvade färdigheterna. Orsaken härtill
torde i allmänhet vara den, att de icke kunde få någon för dem lämplig syssel¬
sättning eller att de bleve i saknad av den ledning i arbetet och tillsyn i all¬
mänhet, som så ofta vore en nödvändig betingelse för att de icke skulle gå till¬
baka i såväl intellektuellt som sedligt hänseende. Där denna ledning och tillsyn
kunde åstadkommas utanför anstalten, på samma gång lämplig sysselsättning
vore att tillgå för den sinnesslöa arbetshemseleven, kunde denne emellertid icke
sällan undvara den anstaltsplats, som för honom eljest vore behövlig. Till spa¬
rande av platser för arbetshemselever borde det för den skull vid varje anstalt
för bildbara sinnesslöa finnas en i anslutning till denna organiserad familjevård.
Sådan hade sedan flera år tillbaka varit anordnad i Danmark, föregångslandet på
sinnesslövårdens område. Vid en resa, som Petrén våren 1912 företagit till detta
land för studiet av dess sinnesslövård, inhämtades, att det då fanns cirka ett par
hundra (på få undantag när manliga) arbetshemselever, emot ersättning (av högst
200 kronor för år) och under kontroll av anstalternas funktionärer utackorde¬
rade i enskilda hem, mestadels smärre lantbrukarhem, där arbetet kunde skötas
utan egentligt tjänstfolk.
Icke heller i vårt land saknades alldeles erfarenhet om kontrollerad familje¬
vård för sinnesslöa. Sålunda hade föreståndarinnan vid Norrköpings stads
sinnesslöanstalt, vilken vore uteslutande externat och alltså även saknade
arbetshem, sedan många år sökt att såvitt möjligt skaffa de utgående eleverna
någon plats eller sysselsättning samt fortsatt att alltjämt kontrollera deras
hem. Av övriga sinnesslöanstalter i vårt land vore det huvudsakligast Malmö¬
hus läns, som försökt ifrågavarande vårdform. Dess familjevård omfattade nu 8
sinnesslöa, därav 7 manliga och 1 kvinnlig. För eu var av 4 bland de man¬
liga eleverna erlades av anstaltens styrelse en årsavgift av 100 kronor, för
en var av de andra 3 åter 50 kronor; däremot erlades ingen avgift för den
nämnda flickan, som i dess ställe finge eu lön å 50 kronor om året. Utom nämnda
avgifter till vårdarfolken lämnade anstaltens styrelse varje elev 50 kronor om
året till kläder. Då anstalten för dessa under dess hägn utackorderade sinnes¬
slöa icke erliölle någon avgift av vederbörande målsman eller kommun — något
som i dylika fall icke heller framdeles torde vara att räkna med — och då hit¬
tills icke utgått något statsbidrag till familjevård för sinnesslöa, hade styrelsen
för Malmöhus läns anstalt av landstinget beviljats ett särskilt anslag till bestri¬
dande av utgifterna för dessa utackorderingar.
Något bidrag av staten även till sådana arbetshemselever, som mot särskild
ersättning och under kontroll från anstalten bleve utackorderade i för uppgiften
särskilt kvalificerade hem, syntes dock vara eu nödvändig betingelse för att
denna vårdform skulle på allvar kunna tränga igenom i vårt land. Detta hade
även från flera håll betonats i den diskussion, som å meromnämnda möte följde
efter ett inledningsanförande över ämnet: »Kan och bör något göras för en orga¬
niserad eftervård av sinnesslöa utanför arbetshemmet?» Också gällde den liem-
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 25
[10.]
194
Sjätte huvudtiteln.
ställare som vid detta möte riktades till Petrén, icke endast att verka för förhöj¬
ning i nu utgående bidrag till å sinnesslöanstalterna intagna arbetshemsele-
ver utan tillika för att statsbidrag måtte erhållas ävenledes för arbetshemsele-
ver, som under anstaltens kontroll utackorderades i enskilda hem. I detta sam¬
manhang borde nämnas, att i Danmark statsbidrag utginge med ett belopp av 100
kronor för varje i kontrollerad familjevård befintlig sinnesslö. Om nu för dylikt
fall statsbidrag till högst denna summa bleve beviljat, medan statsbidraget för
de i de vanliga sinnesslöanstalterna intagna arbetshemseleverna bleve höjt till
200 kronor, skulle detta innebära en besparing för statsverket av minst 100 kro¬
nor för varje arbetshemselev, som i brist på kontrollerad familjevård behövde
kvarstanna å sinnesslöanstalten, men där sådant med denna vårdforms införande
icke längre bleve nödigt. Till belysande av detta förhållande nämndes, att i den
från sinnesslöskolan å Slagsta erhållna uppgiften angående utskrivna arbetshems-
elever vore särskilt anmärkt, hurusom i fråga om icke mindre än 8 av de 15 arbets-
hemselever, som därifrån överflyttats till arbetshem, denna överflyttning skulle
varit obehövlig, om tillgång funnits på kontrollerad familjevård. I övrigt borde
härvid även framhållas, hurusom föreståndaren för sinnesslöanstalten å Stretered
i sin redogörelse för de undersökningar, han — som ovan nämnts — verkställt
beträffande därifrån utskrivna arbetshemselever, betecknat ett avsevärt antal av
dessa såsom lämpliga för ^ackordering.
På grund av vad sålunda blivit anfört hemställde Petrén, det Kung! Maj:t
täcktes föreslå riksdagen
dels att höja statsunderstödet till arbetshemselev vid Drottning Sofias stif¬
telse och vid anstalter för fallandesjuka sinnesslöa från 100 kronor till 250 kro¬
nor för år samt understödet till arbetshemselev vid andra sinnesslöanstalter från
100 kronor till 200 kronor för år;
dels ocJc att bevilja statsunderstöd till bestridande av sinnesslöanstalternas
kostnader för anordnande av kontrollerad familjevård med ett belopp av högst
100 kronor för år för varje från dylik anstalt utackorderad sinnesslö.
Yttrande i ärendet har vidare infordrats från statskontoret, som i
skrivelse den 16 december 1913 anfört:
Statskontoret delade den av inspektören över uppfostringsanstalter för sin¬
nesslöa barn uttalade meningen, att de förändringar i nu gällande bestämmelser
angående statsunderstöd åt arbetshemmen för sinnesslöa, som kunde anses böra
vidtagas, icke allenast borde gälla Drottning Sofias stiftelse utan komma att avse
alla de arbetshem, vilka understöddes från förslagsanslaget till uppfostringsan¬
stalter för sinnesslöa barn. De av inspektören föreslagna understödsbeloppen
för elev — 250 kronor vid arbetshemmen för blinda eller fallandesjuka sinnes¬
slöa och 200 kronor vid anstalter för sinnesslöa, som icke tillhörde någon av
dessa båda kategorier —■ måste väl anses synnerligen höga i förhållande till det
nuvarande understödet, 100 kronor för elev, men med hänsyn till vad i ärendet
vore upplyst angående svårigheten för vederbörande anstalter att utan en högst
väsentlig ökning i understödet hålla tillräckligt många elevplatser å arbetshem¬
men tillgängliga kunde statskontoret, under förutsättning att beredande av an-
staltsvård åt största möjliga antal sinnesslöa ansåges vara ett statsintresse av vikt,
icke tilltro sig att påyrka någon nedsättning i de föreslagna beloppen.
Sjätte huvudtiteln.
195
Mot den ifrågasatta anordningen med ett lägre understöd, 100 kronor för [10.1
elev, som beretts kontrollerad familjevård, hade statskontoret intet att erinra. "J
För närvarande funnes ingen bestämmelse om att vederbörande kommun
eller enskild person skulle i avgift för elev, för vilken statsunderstöd begärdes,
erlägga något visst minimibelopp; och i allmänhet vore val ett sådant villkor
obehövligt, då i de flesta fall förhållandenas egen natur torde tvinga anstalterna
att för eleverna uttaga avgifter, som minst motsvarade det nu utgående stats¬
understödets belopp. Kom me' detta att undergå den nu föreslagna väsentliga
förhöjningen, syntes det emellertid starkt kunna ifrågasättas, om icke såsom vill¬
kor för understödets utgående borde uppställas skyldighet för vederbörande
kommun eller enskild att i avgift för elev erlägga, vid statsunderstöd av 250
kronor minst 150 kronor och vid statsunderstöd av 200 kronor minst 100
kronor.
Den av inspektören verkställda beräkningen av anslagsbehovet för år 1915,
slutande å 350,000 kronor, hade icke givit statskontoret anledning till erinran.
Den utredning- i denna fråga, som framlagts av inspektören över Departemenu-
sinnesslöanstalterna, synes mig till fullo ådagalägga nödvändigheten av chtfen-
att snarast möjligt vidtaga åtgärder i syfte, att arbetshemmen för sin-
nesslöa må kunna bättre än nu är fallet fylla sin uppgift.
1 gällande författning rörande understöd åt uppfostringsanstalter
för sinnesslöa barn och åt arbetshem för sinnesslöa är visserligen för¬
utsatt, att elev vid arbetshem må kunna där kvarstanna, intill dess
eleven »anses kunna överlämnas till enskild vård eller tjänst eller be-
finnes kunna utan det skydd och den ledning, som åtnjutes i arbets-
henimet, bibehålla de färdigheter och goda seder, eleven under sin ut¬
bildning förvärvat». Såsom inspektören i sitt yttrande framhållit, kom¬
mer emellertid denna förutsättning i talrika, fall icke att motsvaras av
verkligheten. Tillgången på platser vid arbetshemmen fyller icke be¬
hovet, och till följd därav inträffar det ofta, att elever, vilka varit i
stort behov av vård å ett arbetshem, icke kunnat där mottagas eller
att redan intagna elever måst i förtid lämna arbetshemmet. Påtagligt
torde vara, att dylika endast på grund av platsbrist utskrivna elever
icke sällan kunna komma in i förhållanden, som äro ägnade att snart
nog omintetgöra resultatet av deras anstaltsvistelse. Den möda och de
kostnader, som nedlagts på dessa elevers utbildning vid anstalterna,
äro givetvis i sådana fäll bortkastade.
En tillräcklig ökning i antalet platser å arbetshem torde emellertid
icke vara att förvänta, därest icke statsbidraget till arbetshemmen höjes.
Såsom av handlingarna i ärendet framgår, har ock en ökning i under--
stödet till arbetshemmen särskilt påyrkats från sinnesslövårdens måls¬
män. Denna ökning måste, synes det mig, bliva rätt avsevärd, därest
syftet med densamma skall vinnas. Skäligt torde emellertid vara, såsom
196
Sjätte huvudtiteln.
ock från inspektörens sida föreslagits, att ett större bidrag lämnas till
arbetsliem för blinda sinnesslöa och fallandesjuka sinnesslöa än till
arbetsbem för sinnesslöa i allmänhet.
Jag finner mig på nu anförda grunder kunna biträda inspektörens
förslag, att understödet för arbetshemselev sättes till 250 kronor för
år vid anstalter för blinda sinnesslöa och fallandesjuka sinnesslöa samt
till 200 kronor för år vid övriga anstalter. Enligt vad tillgängliga
upplysningar giva vid handen, komma i alla händelser dessa understöds-
belopp att väsentligt understiga den kostnad, som anstalterna själva hava
att vidkännas för sina ifrågavarande elever.
Inspektören över sinnesslöanstalterna har ytterligare bragt på tal
en fråga, som synes mig vara värd allt beaktande, nämligen den om
beredande av familjevård åt därtill lämpade sinnesslöa genom deras in¬
ackordering i enskilda hem. Efter vad inspektören omförmält, har dylik
familjevård i vårt land hittills förekommit i jämförelsevis ringa utsträck¬
ning men däremot med framgång praktiserats i Danmark. Fördelarna
av en dylik vårdform, där densamma eljest kan komma i tillämpning,
sjmas mig vara påtagliga, och anser jag därför alla skäl tala för
att försök göras i den av inspektören angivna riktningen. För
varje elev, som på detta sätt utackorderas, har inspektören föreslagit
ett understödsbelopp av högst 100 kronor för år — således vida mindre
än för de å själva anstalterna internerade eleverna — och synes mig
intet vara att däremot erinra.
Från statskontorets sida har ifrågasatts, att i sammanhang med för¬
höjning av det nu utgående statsunderstödet borde föreskrivas skyldig¬
het för vederbörande kommun eller enskild att i avgift för elev erlägga
visst minimibelopp. Statskontorets sålunda uttalade mening kan jag
emellertid icke biträda. Flertalet av ifrågavarande anstalter, som med tå
undantag äro kombinerade uppfostringsanstalter och arbetshem, ägas av
landsting, och det torde vara tydligt, att det beträffande sådana an¬
stalter icke föreligger något statsintresse att tvinga landstingen att ut¬
taga viss minimiavgift av vederbörande kommuner eller enskilda. Det
torde tvärtom ligga i sakens natur, att landstingen själva böra i vä¬
sentlig mån bidraga till driftkostnaden för dessa anstalter. Enligt
vad jag inhämtat, uttaga landstingen i flertalet fall av vederbörande
kommun eller enskilda en årlig avgift av allenast 50 kronor för varje
.elev, ett belopp, som således understiger de av statskontoret föreslagna
minimiavgifterna. I en del fall uppgår nämnda avgift till 100 kronor
och endast undantagsvis till 120 å 150 kronor. Någon anledning att
beträffande de av landstingen ägda anstalterna meddela föreskrift i den
Sjätte huvudtiteln.
197
av statskontoret angivna riktningen synes mig alldeles icke föreligga.
De enskilda anstalterna, d. v. s. de icke av landsting upprättade, äro
långt färre till antalet och ägas av föreningar. För att dessas ekonomi
skall gå ihop, måste de av kommuner och enskilda uttaga den del av
driftkostnaden, som ej täckes av statsunderstödet i förening med det
bidrag, som av vederbörande landsting eller på frivillig väg, genom
medlemsavgifter, gåvor m. m., må lämnas. Det ligger således själv¬
fallet i föreningarnas intresse att av kommuner och enskilda uttaga så
höga avgifter, som betingas av hänsynen till vederbörande anstalts
ekonomi. Att stadga någon minimiavgift synes mig därför icke heller
beträffande enskilda anstalter vara av behovet påkallat. Det är ju för
övrigt uppenbart, att med ju högre belopp statsunderstödet utgår, med
desto lägre bidrag kunna anstalterna nöja sig från annat håll. Det
synes mig därför snarare kunna ifrågasättas att i samband med stats¬
bidragets höjande uti ifrågavarande hänseende meddela föreskrift om
viss maximiavgift till de statsunderstödda arbetshemmen, på sätt i ovan
åberopade nådiga kungörelse den 13 juni 1908 redan är stadgat be¬
träffande mindre bemedlade föräldrars bidrag till barns kosthåll vid
uppfostringsanstalt för sinnesslöa barn; givetvis borde också begräns¬
ningen av avgift till arbetshem avse allenast bidrag för barn av obe¬
medlade eller mindre bemedlade föräldrar (enligt nämnda kungörelse
får avgiften i angivna fall icke överstiga 50 kronor). Finnes icke före¬
skrift om viss maximiavgift, är det fara värt, att vederbörande föräldrar
med hänsyn till den höga avgift, som arbetshemmen äro oförhindrade
att fordra, hemtaga elever, som fortfarande äro i behov av anstalts-
vård, ett missförhållande som givetvis bör motarbetas. Då följaktligen
statskontorets förslag i denna del synes mig så långt ifrån att främja
sinnesslövårdens utveckling, att det i stället torde kunna verka i viss
mån hämmande för anstalternas verksamhet, har jag, såsom nämnts, icke
kunnat biträda detsamma.
Jag ber vidare att få uttala mig i frågan om inspektion av de
ifrågavarande anstalterna och därvid till en början erinra om följande.
I statsverkspropositionen till 1897 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t,
att det under åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget »uppfost¬
ringsanstalter för sinnesslöa barn» måtte, med förändring av anslagets
benämning, höjas från dess dåvarande belopp, 25,000 kronor, med
135,000 kronor till 160,000 kronor. Av det sålunda äskade anslags-
beloppet var en summa av 3,000 kronor avsedd för inspektion av de
ifrågavarande anstalterna. Riksdagen fann emellertid det för inspektionen
beräknade beloppet vara för högt tilltaget, då därmed skulle beredas
198
Sjätte huvudtiteln.
avlöning för två inspektörer. Enligt riksdagens mening borde denna
inspektion åtminstone till en början kunna fullgöras av eu person. På
dessa och andra grunder fann riksdagen anslagsbeloppet kunna begrän¬
sas till 150,000 kronor.
Genom nådig kungörelse den 28 maj 1897 förordnades därefter,
bland annat, att anstalter av ifrågavarande slag, som underhölles med
bidrag av statsmedel, skulls vara underkastade den inspektion, som
chefen för ecklesiastikdepartementet bestämde. I sammanhang därmed
fann Kungl. Maj:t jämlikt nådigt brev den 28 januari 1898 gott med¬
giva, att den person, som av bemälde departementschef förordnades
att utöva inspektionen över dylika anstalter, finge för detta uppdrag
åtnjuta dels ett årligt arvode av 1,500 kronor, dels ock resekostnads-
och traktamentsersättning för sina inspektionsförrättningar enligt be¬
stämmelserna för tredje klassen i gällande resereglemente. Ifrågavarande
arvode skulle utgå av anslaget till uppfostringsanstalter för sinnesslöa
barn, under det att ersättningen för resekostnad och traktamente skulle
bestridas av det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till rese-
och traktamentspenningar.
Föreskriften om skyldighet för anstalterna att vara underkastade
inspektion har upprepats i sedermera utfärdade författningar i ämnet,
senast i förutnämnda'kungörelse den 13 juni 1908.
Ifrågavarande inspektionsuppdrag har mer än ett årtionde varit an¬
förtrott åt överinspektören för sinnessjukvården, vilken därför ägt åt¬
njuta den genom nådiga brevet den 28 januari 1898 bestämda ersätt¬
ningen.
I sitt den 20 december 1912 avgivna betänkande angående över¬
styrelse för folkundervisningsväsendet har folkunxlervisningskommittén
till behandling upptagit frågan om inspektion av sinnesslöanstalterna.
Därvid har styrelsen' anfört, att den inspektion, som för närvarande utövas
över sagda anstalter, vore uteslutande av meaicinsk-psykiatrisk karaktär och att
det otvivelaktigt vore en brist i nuvarande förhållanden, att någon inspektion
i pedagogiskt avseende av dessa anstalter, närmast skolorna, icke förefunnas. Att
en sådan inspektion endast kunde utövas av en person, som genom praktisk
verksamhet och särskilda studier vunnit erfarenhet på sinnesslöundervisningens
område, läge i sakens natur, så mycket mera som med bildbarhet hos här ifråga¬
varande lärjungar icke blott borde förstås mottaglighet för teoretisk utbildning
utan även och ej mindre mottaglighet för utbildning i praktiskt avseende. Kom¬
mittén hade visserligen funnit, att fördelar skulle vara att vinna, därest ett när¬
mande mellan dessa anstalter och övriga undervisnings- och uppfostringsanstal¬
ter komme till stånd, men dock insett de stora olägenheter, som ur administra¬
tiv synpunkt under nuvarande förhållanden härvid skulle möta. Om dessa an¬
stalter på ett eller annat sätt bringades att sortera under den föreslagna över
Sjätte huvudtiteln. 199
stjielsen, skulle detta medföra, att överstyrelsen finge att syssla med frågor,
som läge allt för fjärran från dess egentliga verksamhetsområde. I vårdeiT av
dessa anstalter inginge nämligen icke blott uppfostringsfrågor utan även frågor
som folie in under dels sociala, dels psykiatriska synpunkter. Att beträffande ifråga¬
varande anstalter skilja skolorna å ena sidan från arbetshemmen och asylerna5 å
den andra och ställa dem i administrativt avseende under olika myndigheter läte
srg pa grund av det nära sammanhang, vari skolorna stode till arbetshemmen
och asylerna, ej heller genomföra. I betraktande av dessa omständigheter hade
kommittén ansett sig böra inskränka sig till att uttala önskvärdheten av att ifråga¬
varande anstalter underkastades, förutom den medicinsk-psykiatriska inspektio¬
nen, vilken givetvis .på detta område vore och bleve den viktigaste, jämväl den
inspektion i pedagogiskt avseende, som Kungl. Maj:t kunde finna erforderlig.
I_ likhet, med folkundervisningskommittén finner jag starka skäl
tala för att inspektionen över sinnesslöanstalterna bör vara tvåfaldig
dels medicinsk-psykiatrisk, dels ock pedagogisk.
• Såsom jag nyss antytt, ifrågasattes redan i det förslag, som före¬
lädes 1897 års riksdag, att för ändamålet skulle anställas två inspek¬
törer. Om än riksdagen för det dåvarande fann sig icke böra bi¬
träda denna tanke, enär enligt riksdagens mening inspektionen åtmin¬
stone till en början kunde fullgöras av en person, torde den utveck¬
ling av sinnesslövården, som sedan dess försiggått, hava bragt frågan
i ett sådant läge, att anställandet av två inspektörer, en var med sina
särskilda uppgifter, kan anses vara av behovet påkallat.
Beträffande den medicinsk-psykiatriska inspektion, som för när-
varande utövas över dessa anstalter och vilken givetvis fortfarande är
nödvändig, har jag icke anledning att ifrågasätta någon ändring.
Vad angår den av folkundervisningskommittén ifrågasatta pedago¬
giska inspektionen, vill jag särskilt betona, att denna art av inspektion
är att betrakta såsom en i hög grad viktig förutsättning för den bästa
möjliga utbildningen av de sinnesslöa barnen. När fråga är om bild¬
bara sinnesslöa, måste uppfostringsmomentet givetvis jämväl intaga eu
synnerligen viktig plats, och den verksamhet, som utövas vid dessa
anstalter, blir därför till väsentlig del uppfostrarens och lärarens.
Under sådana förhållanden är det av vikt, att anstalterna förfoga över
en för dylik verksamhet , utbildad personal. En av den pedagogiska
inspektörens främsta uppgifter torde ock bliva att tillse, att anstalternas
personal ^ motsvarar de krav, som nr pedagogiska synpunkter måste
ställas på densamma, liksom det även bör tillhöra honom att övervaka,
att undervisningen anordnas och bedrives på ett tillfredsställande sätt!
Sedan numera en folkskolöverstyrelse inrättats och trätt i verk¬
samhet, torde den pedagogiska inspektionen lämpligen böra anförtros
[10.]
200
Sjätte huvudtiteln.
åt denna styrelse. I den för folkskolöverstyrelsen gällande, den 21
november 1913 dagtecknade instruktionen bär ock i § 5 införts en be¬
stämmelse därom, att överstyrelsen skall beträffande anstalter för sinnes-
slöa utöva den inspektion, som Kungl. Maj:t kan komma att uppdraga
åt överstyrelsen.
Den pedagogiska inspektören synes böra tillerkännas, förutom rese¬
kostnads- och traktamentsersättning, arvode till enahanda belopp, 1,500
kronor som tillkommer den nuvarande inspektören för sinnesslöanstal-
terna. ' Åven detta arvodesbelopp torde böra utgå från förslagsanslaget
till uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn.
Till jämförelse torde jag få erinra, att arvodet till inspektören över
dövstumskolorna, vilkas antal vida understiger antalet a,v de anstalter,
som nu äro i fråga, enligt riksdagens beslut är fastställt till nämnda
belopp, 1,500 kronor, samt att såväl detta arvode som liknande ersätt¬
ningar till folkhögskolinspektören och till konsulenten för populär¬
vetenskapliga föreläsningar utgå från de av riksdagen beviljade ansla¬
gen till respektive dövstumundervisningen, folkhögskolor och populär¬
vetenskapliga föreläsningar.
I ovan åberopade nådiga kungörelse den 31 december 1J04 an¬
gående understöd av statsmedel åt anstalter för obildbara sinnesslöa är
stadgat, att understöd må tillkomma allenast sådan anstalt, som blivit föi
sitt ändamål av Kungl. Maj :t godkänd. Det föreligger givetvis icke någon
anledning att i detta avseende göra skillnad mellan anstalter för bildbara
sinnesslöa och sådana för obildbara sinnesslöa, allra helst som ett flertal
av ifrågavarande anstalter, såsom jag ovan framhållit, äro avsedda för
sinnesslöa av båda slagen. Erfarenheten har dessutom givit vid handen,
att saknaden av ett dylikt stadgande beträffande anstalter för bildbara sinnes¬
slöa kan medföra direkta olägenheter. Kungl. Maj:ts godkännande torde
därför böra föreskrivas såsom villkor för statsunderstöds erhållande
jämväl beträffande sistnämnda anstalter. Det är uppenbart, att därmed
skapas större garanti för att dessa anstalter bliva på ett tillfredsstäl¬
lande sätt anordnade.
Såsom i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 14 januari
1914 omförmälts, har förslagsanslaget till uppfostringsanstalter för
sinnesslöa barn, vilket för närvarande utgör 255,000 kronor, under de
senare åren överskridits, i det å detsamma anvisats under år 1911
260,537 kronor 50 öre, under år 1912 279,612 kronor 50 öre och under
år 1913 294,187 kronor 50 öre. Härtill kommer, att man under .åren
1914 och 1915 antagligen har att räkna med någon ökning i antalet
av såväl skol- som arbetshemselever å sinnesslöanstalterna. Genom¬
Sjätte huvudtiteln.
201
förandet av den ändring i grunderna för anslagets utgående, som jag
i det föregående förordat, kommer vidare att medföra ökade utgifter
från detta anslag. På grund härav och i anslutning till den beräkning,
som framlagts av inspektören över sinnesslöanstalterna, anser jag mig
böra förorda en höjning av anslaget för år 1915 till 350,000 kronor.
Då efter den nu företagna överflyttningen till civildepartementet av
frågor rörande anstalter för bildbara sinnesslöa, två olika anslag rörande
sinnesslövården hädanefter komma att upptagas under sjätte huvudtiteln,
torde det nu ifrågavarande anslaget för vinnande av större likformig¬
het i benämningarna och för undvikande av förväxling lämpligen böra
upptagas under rubrik »anslag till anstalter för bildbara sinnesslöa».
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t ville föreslå riks¬
dagen att
dels medgiva sådan ändring i avseende å de för
beviljande av understöd från förslagsanslaget till an¬
stalter för bildbara sinnesslöa gällande grunder, att
från och med år 1915 må av samma förslagsanslag
såsom årligt understöd utgå
till arbetshem för blinda sinnesslöa och fallande¬
sjuka sinnesslöa 250 kronor och till arbetshem för
andra sinnesslöa 200 kronor för varje i arbetshemmet
intagen elev samt
till arbetshem, som anordnar kontrollerad familje¬
vård för sinnesslöa, arbetshemmets kostnad därför,
dock högst 100 kronor för varje sålunda utackorde¬
rad elev,
dels ock frän och med år 1915 höja det å ordi¬
narie stat uppförda förslagsanslaget till anstalta• för
bildbara sinnesslöa från dess nuvarande belopp, 255,000
kronor med 95,000 kronor till 350,000 kronor.
Övriga sjnkvårdsanstalter:
21. Lasaretts underhåll, oförändrat ordinarie
anslag ................................................................................... kronor 15,774: —
22. Till resestipendier åt ordinarie läkare vid
länslasarett och därmed likställda sjukhus, oförändrat
ordinarie anslag, reservationsanslag................................... » 1,500: —
23. Till underhåll av Järvsö sjukhus för spe¬
tälska, oförändrat ordinarie anslag.................................. » 22,000: —
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 26
[10.]
202
Sjätte huvudtiteln.
[10.]
24. Till bidrag för uppförande eller inrättande
av tuberkulossjukvårdsanstalter, företrädesvis tuber¬
kulossjukstugor, tuberkulossjukhus och tuberkulos¬
avdelningar på andra sjukvårdsanstalter, av riksdagen
på extra stat för år 1915 anvisat anslag .......................
25. Till bidrag för driftkostnaderna vid tuber¬
kulossjukvårdsanstalter, av riksdagen på extra stat för
år 1915 anvisat förslagsanslag ..........................................
26. För beredande av bidrag till medellösa eller
mindre bemedlade personer för resor till och från de
vid västkusten belägna statsunderstödda kustsanato¬
rierna, av riksdagen på extra stat för år 1915 anvisat
förslagsanslag.......................................................................
27. Till stipendier för läkare, som genomgå
utbildningskurser i tuberkulossjukvård, av riksdagen
på extra stat för år 1915 anvisat anslag.......................
28. Till resestipendier för läkare, som anmäla
sig vilja i utlandet studera tuberkulosens igenkän¬
nande, behandling eller hygien, av riksdagen på or¬
dinarie stat från och med år 1915 uppfört reservations¬
anslag ....................................................................................
29. Till upprätthållande av verksamheten vid
de genom medel ur Konung Oscar II:s jubileumsfond
inrättade folksanatorierna, av riksdagen på extra stat
för år 1915 anvisat anslag ................................................
kronor 600,000: —
» 687,000: —
» 10,000: —
» 2,700: —
1,000: —
» 200,000: —
30. Understödjande av dispensärverksamhet.
m i -i I punkt 42 av statsverkspropositionen den 14 januari 1914 har
Under- Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition,
stödjande av Som kunde komma att avlåtas angående statsbidrag till understödjande
verksamhet, av det medel i striden mot tuberkulosen, som benämnes dispensär-
(Extra anslag.) verksamhet, tills vidare för ändamålet beräkna ett anslag på extra stat
för år 1915 av 60,000 kronor.
Då jag nu har att anmäla frågan om statsbidrag till understödjande
av dispensärverksamhet till slutlig behandling, vill jag först med några
ord redogöra för dispensärverksamhetens mål och innebörd, hänvisande
i övrigt till den mera ingående redogörelse, som lämnas i den
skrivelse från nationalföreningen mot tuberkulos av den 3 december
1913, som jag får tillfälle anmäla här längre fram.
203
Sjätte huvudtiteln.
Dispensären är till sitt ursprung, så vitt jag har mig bekant, en
huvudsakligen fransk institution, dess upphovsman är en läkare Calmetto
i Lille. Det förnämsta målet för dispensären angavs av Oalmette
vara, att genom en förståndigt driven propaganda i de folkrika kvar¬
teren uppsöka, draga till sig och kvarhålla arbetare, angripna av eller
misstänkta lör tuberkulos; att så ofta och så länge de hava behov därav
giva råd åt de sjuka och deras familjer; att, då de nödgas upphöra med
sitt arbete, utdela understöd i form av föda, kläder, sängkläder, fick-
spottkoppar och antiseptiska medel; att göra bostäderna sundare genom
ofta återkommande rengöring och på regelbunda mellantider verkställda
desinfektioner samt att, om det är nödvändigt, anskaffa en mera hälsosam
bostad; att gratis tvätta de sjukas linnekläder för att förhindra smitta
i och utom familjen samt att vidtaga åtgärder för att erhålla hjälp av
den privata välgörenheten, arbetsgivarna m. in., för att möjliggöra, att
den sjuke, om han ej är alltför svårt angripen, blir återställd till hälsan
och kan återgå till arbetet. Emellertid framhöll Oalmette, att dispen¬
sären icke kunde betraktas såsom ett verksamt kurmedel mot tuber¬
kulos och i detta hänseende ersätta sanatorier.
Idén har sedan vunnit stor utbredning i Frankrike, Belgien och
Tyskland, där man särskilt i Baden synes ha åstadkommit en systema¬
tiskt genomförd och väl ordnad organisation av dispensärverksamheten.
I Sverige har dispensären benämnts upplysnings- och under-
stödsbyrå för tuberkulossjuka. Med detta namn äro dess huvud¬
uppgifter också på ett lyckligt sätt angivna. Dispensärverksamheten
syftar i första hand till upplysning och det i två riktningar: upplys¬
ning för samhället, för den allmänna hälsovården och dess funktionärer
om de befintliga fallen av tuberkulos samt upplysning och råd för den
sjuke och hans omgivning och medelbart även för eu större krets om
de åtgärder, som kunna vidtagas för att uppehålla den sjukes krafter
och förebygga smitta. Men denna upplysande och rådgivande verk¬
samhet måste givetvis för att bliva effektiv kombineras med en under¬
stödjande verksamhet. Allenast därmed kan man i regel vinna tillräcklig
benägenhet hos de sjuka att anlita dispensären och således utsikt att
komma närmare ett viktigt önskemål i kampen mot tuberkulosen: eu
görligast fullständig kännedom om tuberkulosens utbredning och smitto-
vägar. Med hänsyn till den med dispensären förenade understödsverksam-
heten kan man även hoppas, att de råd och anvisningar, som lämnas, mot¬
tagas och följas med större villighet. Och slutligen, även med den
bästa insikt och vilja, äro ofta för den fattige sjuke vägarna stängda
till förbättring och smittofarans neutralisering, om ej de materiella förut¬
sättningarna ställas till hans förfogande.
[11.]
204
Sjätte huvudtiteln.
Det är hemmen, som äro dispensärens verksamhetsområde. Då de
flesta tuberkulossjuka vistas i sina hem och måste så göra, icke endast
på grund av platsbrist å sanatorierna, utan redan av den anledning,
att de under vissa stadier av sjukdomen äro arbetsföra och försörja sig
och de sina, är det klart, att dispensärerna ha en synnerligen viktig
uppgift uti att söka dels förhindra sjukdomens framsteg före inträde
på sanatorium eller vidmakthålla en vunnen förbättring efter tillända-
lupen sanatorievistelse och dels motverka smittans spridning i hem¬
men. Men sjukdomens framfart och smittofaran äro i hög grad be¬
roende på trångboddhet, bristande tillgång till sol och luft och andra
hygieniska missförhållanden i bostaden. Då det därför gäller att förbättra
bostadsförhållandena, skaffa den sjuke eget rum eller åtminstone egen
sovplats, hygieniska utensilier, spottkoppar m. in., närande föda, ved,
kol och dylikt, kan detta alltför ofta icke ske utan direkt ekonomiskt
bistånd. Bland dem, som vistas i hemmen, äro barnen mest mottagliga
för smitta. Understundom kan det därför även visa sig nödvändigt
att förflytta barnen ur den smittofarliga omgivningen och skaffa dem
bostäder på annat håll, vartill den sjuke, som anlitar dispensären, själv
saknar tillgångar. Alla dessa förhållanden torde tillräckligt ådagalägga,
huru oundgängligt det är för fullföljd av dispensärverksamheten, att
dispensären blir i tillfälle utöva en ekonomiskt understödjande verksamhet.
Dispensärverksamhetens viktigaste funktionärer äro dispensärläkaren
och sjuksköterskan. Den senare har i första hand att utöva den viktiga
verksamheten i hemmen. På hennes insikt, praktiska förmåga, omdöme
och takt beror därför en god del av dispensärens framgång.
Hittills har dispensärverksamheten hos oss till övervägande del
bedrivits i städerna, där den också är lättast att ordna, på samma gång
som de ogynnsamma bostadsförhållandena därstädes göra ett ingripande
särskilt påkallat. På landsbygden befinner sig verksamheten ännu på
ett försöksstadium. Olika former kunna tänkas och komma också sannolikt
att arbeta sig fram, anknutna antingen till sanatorierna eller till den all¬
männa läkarvården.
Den bild, jag sålunda sökt lämna av dispensärens mål och verk-
samhetsmetoder, torde också vara ägnad att klargöra skälen för att
staten bör understödja denna verksamhet. Dispensären är vid sidan av
sanatoriet och kompletterande detta — genom att i tid upptäcka sjuk¬
domens förekomst, stödja den sjukes krafter utom sanatoriet och före-
bygga eller inskränka smittofaran för hans närmaste omgivning ett
viktigt led i kampen mot tuberkulosen. Samma skäl som tala för att
staten understödjer byggande och driften av sanatorierna eller tuberku-
205
Sjätte huvudtiteln.
losens karaktär av folksjukdom tala således även för, att staten genom
ekonomiskt stöd söker främja och utveckla den dispensärverksamliet, som
redan på enskilt initiativ, främst genom nationalföreningen mot tuber¬
kulos, igångsatts och hunnit visa rätt vackra resultat.
Sedan det under förarbetena till den lag angående vissa åtgärder
mot utbredning av lungsot, som Kung]. Maj:t beslutat framlägga för
riksdagen, blivit klart, att denna lagstiftning för att bli till verklig
nytta måste kombineras med positiva åtgärder, däribland ett upptagande
bland statens omsorger för tuberkulosens bekämpande av dispensär-
verksamhetens understödjande, anmodade min företrädare i ämbetet
medicinalstyrelsen att inkomma med utredning, huruvida, på vad sätt
och under vilka villkor staten skulle kunna lämna bidrag till dispensär-
verksamhet för tuberkulossjuka.
I anledning härav har medicinalstyrelsen i skrivelse av den 15
december 1913 avgivit utlåtande i ämnet och därvid överlämnat ett till
styrelsen på begäran avgivet yttrande av nationalföreningen mot tuber¬
kulos av den 3 december 1913.
Föreningen anför här följande.
»Dispensärverksamheten som vapen i tuberkuloskampen vann först efter 1899
års internationella kongress i Berlin mera allmänt erkännande såväl i Tyskland som
i Frankrike, framför allt sedan Calmette år 1901 upprättat sin mönsterdispensär i
Lille och Baden organiserat ett utbrett system av »Fiirsorgestellen».
Under det att i vårt land sanatorieväsendet på jubileumsfondens grundval ut¬
vecklade sig, började också dispensäridén vinna terräng och fick sin första praktiska
tillämpning år 1905, då i Uppsala eu »understödsbyrå för tuberkulösa» öppnades med
bidrag från nationalföreningen; den är typen för en »akademisk» dispensär, intimt
bunden vid universitetets invärtespoliklinik och avsedd endast för staden, som be
kostar dess budget. Samtidigt fattade nationalföreningen beslut om sitt social-liygi-
eniska försök i Neder-Luleå, som nyligen utvidgats till det första fullt genomförda
dispensärsystemet för ett helt län. Såsom följd av en likaledes samma år framförd
motion anvisade Stockholms stadsfullmäktige ett förslagsanslag av 25,000 kronor för
upprättande av en »upplysnings- och understödsbyrå för tuberkulösa» i huvudstaden,
vilken började sin verksamhet 1907; sedan 1909 äger Stockholm tvenne dylika byråer,
vilka stå i nära samarbete med hälso- och fattigvårdsnämnderna, och vilkas gemen¬
samma budget under år 1912 belöpte sig till nära 56,000 kronor, varav 32,000 kronor
utgingo i understöd.
Till belysande av de olikartade vägar, på vilka dispensärrörelsen brutit sig igenom,
må följande exempel anföras:
Den 1 januari 1906 öppnades i Sundsvall en dispensär, avsedd endast förstaden;
den har arbetat i tämligen liten skala (ett 40-tal årligen undersökta) och upprätt¬
hållits av en lokal välgörenhetsförening (900—1,000 kronors årligt anslag). Vid starten
beviljades 1,000 kr. av nationalföreningen. Läkaren har utan ersättning utfört under¬
sökningarna och besöken i hemmen gjorts av en från annat håll avlönad diakonissa.
Sedan stadens fattigvård i större utsträckning börjat taga hand om de tuberkulösa,
har dispensärverksamheten varit stadd i tillbakagång och synes alltså kräva en om¬
organisation.
206
Sjiitte huvudtiteln.
[11.]
Västerås stads förening mot tuberkulos har sedan 1905 utdelat understöd åt
tuberkulösa och deras familier, underhållit ett sommarsanatorium och anordnat sommar¬
kolonier för barn från tuberkulösa familjer. Från 1910 finnes särskild byrå under
ledning av en diakonissa, och sedan hösten 1911 förestås byrån av en avlönad
läkare (300 kronor årligen). Inkomsterna, som från början uteslutande bestodo av
välgörenhetsmedel, ökades år 1911 med 2,000 kronors anslag från staden, vilka dock
skola disponeras för sanatorievård åt meddellösa.
Inom Västmanlands län ha vidare sedan 1910 resp. början av 1911 tvenne
lokalföreningar, i Norberg och Västanfors, utövat dispensärverksamhet; de förfoga
vardera över egen lokal samt bistånd av ortsläkaren, medan sköterskan omväxlande
tre dagar i veckan tjänstgör å bägge platserna och gemensamt avlönas med 1,200
kronor. Inkomsterna under 1912 utgjorde för Norberg 5,650 kronor, för Västanfors
3,175 kronor, varuti ingingo smärre anslag från landsting och kommuner samt från
nationalföreningen (vardera 100 kronor) och länsföreningen mot tuberkulos.
Karlstads upplysnings- och understödsbyrå, i arbete sedan mars 1910, är förlagd
till stadens tuberkulossjukhus, vilket i försörjningsinrättningen förfogar över 23 sängar
och vars sköterska, avlönad med 500 kronor och fri station, även besöker de tuber-
kulösas hem; anslag har för nästkommande år begärts till en särskild dispensärskö¬
terska; läkararvodet för hela företaget utgår med 1,000 kronor. Verksamheten be-
drives med anslag av drätselkammaren, i år 5,700 kronor; förhöjning är för 1914
begärd till 7,000 kronor.
I Linköping är sedan 1908 en dispensär verksam för Östergötlands län (utom
Norrköping). Dess inkomster, som från början utgjordes av välgörenhetsmedel, upp-
gingo år 1912 till något över 7,000 kronor, varaf 1,000 kronor från nationalföreningen
och lika stort belopp från länsföreningen mot tuberkulos; såsom understöd utdelades
under året 3,214 kronor. Läkaren avlönas med 500 kronor, sköterskan f. o. m. 1913
med 1,000 kronor (förut 900) och fri bostad.
Norrköpingsdispensären, som startades i oktober 1911, har av staden ett anslag
å 5,000 kronor jämte fri lokal, vilket visat sig tillräckligt för nuvarande behov; läkaren
och sköterskan avlönas med vardera 1,500 kronor.
I Blekinge län äro sedan 1 V2 resp. 1/2 år tvenne ambulerande dispensärer i
arbete med Nettraby och Karlshamn som huvudstationer. Särskilda byråer saknas,
undersökningarna utföras hos ortsläkarne (utan ersättning), sköterskorna erhålla var¬
dera 1,200 kronors lön jämte fria järnvägsresor men ej fri bostad. Inkomsterna, som
innevarande år beräknas till 3,000 kronor för bägge dispensärerna, utgöras, förutom
av gåvor, av kommunala bidrag, utgående efter 4 öre per mantalsskriven person.
För Stockholms län inrättades 1912 en dispensär, förlagd till huvudstaden, med
ett organisationsauslag från landstinget å 1,000 kronor. För första årets drift be¬
viljade landstinget 3,500 kronor, länsföreningen mot tuberkulos anslog 500 kronor,
från kommunerna inflöto 2,105 kronor, varjämte nationalföreningen för barnavården
bidrog med något över 900 kronor. Under 1913 ha inkomsterna från samma källor
stigit till ungefär 10,750 kronor, varav från landstinget 4,900 kronor, från länsföre¬
ningen 1,200, från kommunerna 2,145 kronor och från nationalföreningen 2,000 kronor
för barnavården. Läkaren har i år avlönats med 600 kronor, två sköterskor med var¬
dera 1,200 kronor och fri bostad; hyra och underhåll av lokalen belöpa sig till något
över 1,100 kronor. För åren 1914—16 har landstinget höjt sitt anslag till 5,300
kronor på villkor dels att en dispensärbyrå upprättas i Södertälje, dels att en dispen¬
särsköterska för ambulerande tjänst inom länets norra delar förlägges till Norrtälje;
för organisation av dessa företag anslogos dessutom 1,200 kronor.
Sjätte huvudtiteln.
207
För Norrbottens län har senaste landsting godkänt och beviljat anslag till
en hela länet omfattande dispensärverksamliet, organiserad enligt i korthet följande
principer. Länet är uppdelat i 20 distrikt med vartdera en dispensär. Centralled¬
ningen handhaves av ett 5-mannautskott, valt av landstinget; dess löpande arbete
överlämnas åt överläkaren vid Sandträsks sanatorium, som emottager rapporter från
och företager inspektionsresor till de olika dispensärerna (denna överläkarens uppgift
förutsätter anställandet av en underläkare vid sanatoriet). Dessa stå under ledning
av en lokal dispensärnämnd, som tillika övervakar epidemivården; såsom sköterskor
antagas i första rummet redan befintliga epidemisköterskor, som därtill äro lämpliga;
samtliga sköterskor skola ha genomgått av nationalföreningen anordnad dispensär-
kurs. På anmälan av de inom länet praktiserande läkarna skall sköterska besöka
tuberkulösa i deras hem, vidtaga erforderliga åtgärder och därom avlägga rapport;
rörande vidare åtgärder för sjukhusvård, utdelande av understöd m. in. äger dispen-
särnämnden att fatta beslut. För bedrivande av denna verksamhet beräknas en årlig
utgiftsstat å cirka 37,700 kronor, varav löner å 1,000 kronor till 20 sköterskor, för
ledning och kontroll 3,000 kronor, för läkarundersökningar 1,200 kronor, för under¬
håll av 10 badstugor 1,000 kronor samt till understöd, resor m. m. ungefär 12,500
kronor; den. sistnämnda postens storlek angiver, att understödsverksamheten, som
måste kräva betydligt större belopp, ej ännu blivit tillfullo ordnad. Täckandet av
dessa kostnader är under de närmaste 5 åren garanterat genom följande anslag:
landstinget 10,000 kronor, kommunala bidrag 6,685 kronor, Nationalföreningen 8,000
kronor, Grängesbergsbolaget 12,000 kronor samt enskild person 500 kronor, allt år¬
ligen. Norrbottens län disponerar över inalles cirka 120 sanatorieplatser.
Även Kopparbergs läns senaste landsting har godkänt en för hela länet upp¬
gjord plan till dispensärverksamhet och därtill beviljat anslag. Enligt denna plan
uppdelas länet i 23 distrikt, vilka stå under central ledning av en till Falun förlagd
dispensärstyrelse jämte en dispensärbyrå å Högbo sanatorium; de enskilda dispen¬
särerna handledas av en lokal nämnd med hjälp av en sköterska, som skall ha genom¬
gått dels dispensärkurs, dels allmän sjukvårdskurs; i främsta rummet böra antagas
kvalificerade läns- (epidemi) sköterskor. Under år 1914 har man tänkt sig upprättande
av 6 dispensärer, för vilka landstinget anslagit 7,000 kronor; sköterskorna skola av¬
lönas med 1,000 kronor, varav hälften från kommuner eller enskilda; till dispensär-
föreståndaren i Högbo anslås 500 kronor, till den med honom samarbetande över-
sköterskan 1,500 kronor. För beredande av understöd skola hänvändelser göras till
kommunalstämmorna och välgörenhetsföretag. I nyligen inkommen skrivelse har
anhållan gjorts om bidrag från nationalföreningen. Länet äger f. n. ungefär 150
sanatorieplatser, vilka komma att inom kort ökas genom utvidgning av Högbo sana¬
torium.
Av nu anförda, kortfattade översikt framgår, huru olikartade de förhållanden
äro, under vilka dispensärverksamheten i vårt land kommit till stånd och fortfarande
bedrives. Då nationalföreningen sistlidet år anslog 100,000 kronor för befrämjande
av dispensärverksamheten, avsåg den ock att beträffande nya företag åstadkomma
större enhetlighet genom att för sitt anslagsbeviljande, huvudsakligen åsyftande lands¬
orten inklusive de mindre städerna, uppställa vissa villkor, som tillförene icke till¬
räckligt beaktats; de stora städerna med särskild administration, egen tnberkulossjuk-
vård och bekväm tillgång till såväl specialläkare som väl kvalificerade sköterskor
måste i detta hänseende intaga en särställning och skärskådas för sig. Även om de
villkor, som staten skulle anse sig förpliktad att uppställa för sitt anslagsbeviljande
till dispensärverksamheten, i vissa avseenden kunna bliva avvikande från de av
[11.]
208
Sjätte huvudtiteln.
nationalföreningen föreslagna, så torde dock dessa senare kunna i princip antagas
såsom utgångspunkt för en vidare utveckling.
“Vid det diskussionsmöte om ordnande av dispensärväsendet å landsbygden,
som nationalföreningen i mars 1912 föranstaltade för sina ombud och andra in¬
tresserade och som vann livlig tillslutning, framlades de synpunkter på denna fråga,
vilka här nedan anföras såsom för dispensärverksamheten önskvärda riktlinjer.
Dispensärens huvuduppgift är att rikta sin uppmärksamhet mot hemmen, att
uppsöka de lungsiktiga, som anmäla sig eller anmälas, i deras familjer och i humani¬
tetens tecken där vidtaga de åtgärder, som bäst uttryckas i det tyska ordet »Fiirsorge»:
skaffa vård åt de sjuka, hjälpa upp hemmets hygieniska förhållanden, utdela under¬
stöd in natura eller kontanter, rädda barnen från hotande smittfara etc. — en mång¬
fald av åtgärder, som icke här kunna närmare utvecklas; på dispensärens andel faller
sålunda framför allt det profylaktiska, förebyggande arbetet inom tuberkuloskampen
medan den kurativa lungsotsbehandlingen endast i ringa mån tillhör dess uppgifter,
huvudsakligen i form av medikamentsanskaffning. Självfallet kan sålunda dispen-
sären aldrig bliva en ersättning för sanatorierna eller annan tuberkulosvård — sana¬
toriet, tillgången till sjukhusplatser, är tvärtom en av de viktigaste förutsättningarna
för ett framgångsrikt dispensärarbete — och en kraftigare utveckling av detsamma
torde vara möjlig endast i de delar av landet, som redan nöjaktigt eller åtminstone
nödtorftigt sörjt för sin tuberkulosvård. En annan lika viktig förutsättning är, att
dispensären till sitt förfogande äger de ekonomiska resurser, som äro oundgängligen
nödvändiga för arbetets utförande och som mer än annat öppnar hemmen för dess
åtgärder; så länge dispensären härutinnan är hänvisad till växlande, osäkra hjälp¬
källor, blir ock dess verksamhet osäker eller otillförlitlig. Ehuru dispensären förvisso
alltjämt måste vädja till den enskilda välgörenheten, erfordras dock, då fråga är om
en fastare organisation för hela landet, en mera, pålitlig, ekonomisk grundval för
understödsbudgeten i form av fixerade anslag från kommuner, landsting eller andra
bestående korporationer, uti vilkas intresse dispensären närmast fullgör sitt uppdrag.
Med utgångspunkt från redan befintliga förhållanden synes dispensärernas orga¬
nisation länsvis vara den lämpligaste och deras gruppering kring länets tuberkulos¬
sjukhus såsom en från vårdsynpunkt naturlig central böra eftersträvas, även om den
administrativa ledningen icke med nödvändighet lägges hos sanatorieläkaren, utan i
vissa fall med lika stor eller större fördel kan anförtros åt annan läkare. Initiativet
till dispensärverksamhet inom ett län torde väl alltjämt få överlämnas åt den enskilda
företagsamheten, i främsta rummet åt länsföreningarna mot tuberkulos, medan däremot
starten ställes i beroende av landstingens och kommunernas anslagsvillighet, varvid
hänsyn till de föreslagna distriktens storlek, folktäthet och geografiska beskaffenhet
måste tagas. Först då dessa förutsättningar nöjaktigt blivit tillgodosedda, bör statens
ekonomiska bistånd kunna påräknas.
Dispensärens inre organisation måste i åtskilliga avseenden bliva beroende av
lokala förhållanden. Storstadstypen bör visserligen så långt möjligt utgöra mönstret
även för landsortsdispensären, men växlingar äro oundvikliga till följd av väsentligen
avvikande arbetsmetoder inom å ena sidan ett hopgyttrat stadssamhälle, a andra
sidan en vidsträckt landsbygd eller skärgård. Sålunda torde den ambulerande typen
— då dispensärsköterskan under årets lopp flyttar från den ena läkarstationen till
den andra — tills vidare, så länge de ekonomiska förutsättningarna för ett mera
vittutgrenat dispensärnät inom flertalet län saknas, utgöra den lämpligaste formen
i vidsträckta skärgårdstrakter, såsom Bohuslän, Blekinge och Stockholm—Östergöt¬
lands yttre skärgård — dock även här under förutsättning att principerna för dispen-
209
Sjätte huvudtiteln.
särverksamheten upprätthållas. A deri övriga landsbygden bör dispensären äga fast
station med egen byrå, belägen så centralt som möjligt inom sitt verksamhetsområde
och med tillgång till goda kommunikationer.
Valet av läkare som föreståndare för en dispensär eller ett dispensärsystem
torde väl alltjämt böra ske förnämligast med hänsyn till personligt intresse för upp¬
giften, alltså på frivillighetens väg. Då sanatorieläkaren inom ett län äger denna
förutsättning, och då hans sjukhusarbete tillåter honom ägna tid och krafter även åt
annan sysselsättning, torde han i första rummet hora ifrågakomma som dispensär-
ledare.
Viktigt är emellertid, att provinsialläkarna dragas in uti tuberkuloskampen, att
de erhålla ledarskapet för enskilda dispensärer och att genom dem en systematisering
av länens tuberkulosvård åvägabringas; ej heller de enskilt praktiserande läkarna
böra i detta hänseende förbigås, då deras medverkan ej sällan är av stor betydelse
för begränsande av smitthärdar, vilka endast genom dispensärens åtgärder kunna på
ett rationellt sätt angripas.
Av den största betydelse för dispensärens existensberättigande är valet av
sköterska. På henne vilar det största ansvaret vid genomförande av dispensärens
program; hon måste äga de personliga egenskaper, som fordras av en god »social
arbetare»: samhälleliga intressen, praktisk duglighet, energi och tålamod, taktfullhet
i utförandet av sin ofta ömtåliga uppgift samt dessutom god allmän och speciell
sjukvårds utbildning. Med hänsyn till dessa stora krav på sköterskans person har
ock nationalföreningen såsom villkor för deltagande i de 3 kurser, som under sista
åren anordnats till utbildande av särskilda dispensärsköterskor och i vilka 35 sköterskor
deltagit, föreskrivit, att de sökande skola ha erhållit högre skolbildning och fullgod
allmän sköterskeutbildning; undantag har dock gjorts vid de båda förkortade kurser,
vilka givits för till Norrbottens län avsedda 24 sköterskor, med hänsyn till där rådande
säregna förhållanden.
För ett rutinerat dispensärarbete fordras i första hand, att sköterskan i största
möjliga utsträckning ägnar sina krafter däråt; ju större eller mera svårskött hennes
distrikt är, desto skarpare framträder kravet på, att hon uteslutande ägnar sig åt
dispensärens tjänst, eller att ytterligare sköterskekrafter i mån av behov ställas till
förfogande. Ehuru sålunda i princip särskilda dispensärsköterskor äro av nöden,
torde väl dock under vissa omständigheter en kombination med annan likartad verk¬
samhet, företrädesvis epidemivården, icke utan prövning böra förkastas, då fråga är
om en fullständig länsorganisation och då varje distrikt är så begränsat, att sköterskan
under normala förhållanden kan beräknas utan svårighet vara i stånd att fylla sin
dubbla uppgift; vid utbrytande epidemier måste dock i dessa fall extra arbetskrafter
vara tillgängliga och dispensärsköterskan uteslutas från epidemivården.
Av bifogade tablå, som upptager dispensärernas ekonomistat, i den mån upp¬
gifter kunnat erhållas, framgår, att läkares och sköterskors lönevillkor inom dispensär-
väsendet utgå efter väsentligt växlande principer. Läkararvodet, som på derå håll
alldeles saknas, växlar mellan 300 och 1,500 kronor upp till 4,000 kronor i Stockholm.
För en organiserad dispensärverksamhet torde emellertid fast avlöning för läkarens
arbete vara av nöden, om än till växlande belopp för olika trakter och förhållanden.
I samband därmed har dispensärens utgiftsstat att räkna med de skäliga ersättningar,
som för av andra läkare i dispensärens intresse företagna undersökningar böra utgå,
men som endast förslagsvis kunna i förväg beräknas för varje dispensär. Även
sköterskornas avlöning växlar icke oväsentligt på olika platser; enviss standard synes
emellertid härutinnan ha vunnit anslutning under sista tiden, i det dispensärerna
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 27
[11.]
210
Sjätte huvudtiteln.
numera i allmänhet erbjuda sköterskorna en årlig lön av 1,200 kronor jämte fri
bostad, ljus och värme eller därmed likvärdiga villkor (1,500 kronor utan bostad,
600 kronor med fri station); för Norrbottens och Kopparbergs län ha dock de kontanta
lönerna satts till endast 1,000 kronor. För landsorten i allmänhet torde väl det
förstnämnda alternativet med sköterskans bostad ansluten till dispensärbyrån vara
det bäst lämpade; dessutom bör årlig semester beredas för henne liksom för läkaren
(vid Stockholms läns dispensär utgå 200 kronor till semesterarvode åt läkaren). För
sina tjänsteresor bör dispensärsköterskan erhålla ersättning efter fastställd taxa och
till byråns underhåll (inventarier, expeditionskostnader, bränsle, lyse, renhållning
m. m.) ett förslagsanslag upptagas i budgeten, vare sig lokalen förhyres eller gratis
upplåtes.
Vid Nationalföreningens ovannämnda ombudsmöte framhölls från olika håll
önskvärdheten av, att staten skänkte dispensärverksamheten sitt bistånd; om så bleve
förhållandet ansåges landstingen villiga att ingripa, liksom man även förväntade, att
i så fall kommunerna skulle till understöden bidraga med vissa, till deras folkmängd
proportionella belopp. Utgående från att dessa förutsättningar äro riktiga, torde
såsom villkor för statens anslagsbeviljande till dispensärverksamheten böra före¬
skrivas :
att den för ett län planerade dispensärverksamheten av dess landsting, länsförening
eller annan bestående korporation beviljats såväl organisationsanslag som bidrag
till driftkostnaderna under viss tid;
att, för denna verksamhets bedrivande, av vederbörande kommuner eller andra be¬
stående korporationer garanterats erforderliga understödsbelopp i viss proportion
till dispensärdistriktens folkmängd;
att länets tuberkulosanstaltsvård redan blivit nöjaktigt ordnad; samt
att de för verksamheten avsedda sköterskorna erhållit såväl fullgod allmän sjukvårds-
utbildning som ock undervisning vid särskilda dispensärkurser.
De utgiftsposter, till vilka staten under dessa förutsättningar borde bidraga, äro
i huvudsak följande:
1) läkare- och sköterskearvodem,
2) kostnader för resor i dispensärens tjänst,
3) hyra och underhåll av dispensärlokaler,
4) expeditionskostnader och nödvändiga sjukvård sartiklar,
5) den organiserade barnavården.
Den föregående framställningen ger vid handen, att för närvarande inga norme¬
rande beräkningar kunna framläggas rörande storleken av ovannämnda poster för
de särskilda dispensärerna. Utgiftsstaten för storstadsdispensärerna eller för enstaka
dispensärer inom ett län måste ställa sig annorlunda än medelkostnaden för varje
dispensär inom ett så utvecklat system som t. ex. i Norrbottens län.
Man torde emellertid förslagsvis kunna beräkna, att nämnda driftkostnader i
medeltal för varje enligt angivna grunder organiserad dispensär skulle belöpa sig till
omkring 6,000 kronor årligen, om vid beräkningen Norrbottens län undantages.
Under förmodan att år 1914 25 dispensärer skola befinna sig i verksamhet och
sättas i stånd att uppfylla de föreskrivna villkoren, skulle sålunda utgifterna för
hela verksamheten belöpa sig till 150,000 kronor med cirka 30,000 kronors tillägg
för Norrbottens län, inalles i runt tal 180,000 kronor. Om staten vore villig att
bidraga med eu tredjedel av detta belopp, skulle alltså erfordras ett anslag av cirka
60,000 kronor.
211
Sjätte huvudtiteln.
Under hänvisning till ovan framlagda utredning får nationalföreningen hem¬
ställa, att kungl. medicinalstyrelsen ville efter omprövning förorda, att Kungl. Maj:t
måtte genom proposition till riksdagen föreslå, att till befrämjande av dispensär-
verksamhetens utveckling i landet för år 1915 anvisas ett förslagsanslag av 60,000
kronor.»
Vid föreningens yttrande vore fogade följande två tablåer:
Tablå över några dispensärers anslags- och utgiftsposter i den mån
de för närvarande äro tillgängliga.
1
|
|
Anslag.
|
Utgifter.
|
År.
|
Dispensär.
|
Lands-
ting.
|
Kom¬
mun.
|
Natio¬
nal-
|
Läns-
|
|
Arvoden.
|
Lokal-
hvra
|
Rese-
|
Barna¬
vård.
|
1
Under-!
stöd.
|
|
|
föro-
nin-
gen.1)
|
före¬
ning.
|
Övriga.
|
Läkare.
|
Sköterskor.
|
och
byrå¬
drift.
|
kost¬
nader.
|
1912
|
Stockholms norra..
|
—
|
31,000
|
|
—
|
—
|
4,000
|
( Bostad
\ 1,200
|
4,050
|
210
|
20,000 !
|
1913
|
» läns...
|
4,900
|
2,145
|
|
1,200
|
—
|
2) 800
|
( Bostad
12x1,200
|
2,675
|
350
|
1,600
|
1.700!
|
1912
|
Uppsala.............
|
—
|
3,800
|
—
|
—
|
—
|
500
|
(120)
|
(65)
|
—
|
—
|
12,400|
|
1912
|
Linköpings .........
|
—
|
—
|
1,000
|
1,000
|
—
|
500
|
f Bostad
\ 1,000
|
—
|
—
|
—
|
3,20o!
|
1912
|
Norrköpings.........
|
—
|
5,000
|
—
|
—
|
—
|
1,500
|
1,500
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1912
|
Gottlands............
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
( Bostad
l 850
|
—
|
35
|
1,332
|
132
|
1913
|
Blekinge ............
|
—
|
s)3,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,200
|
—
|
—
|
—
|
450
|
1912
|
Malmö ...............
|
—
|
6,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
_
|
1913
|
Lunds ................
|
—
|
5,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1913
|
Göteborgs............
|
—
|
10,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1913
|
Orusts och Tjörns..
|
1,700
|
250
|
1,000
|
—
|
—
|
—
|
1 Bostad
\ 1,200
|
250
|
160
|
—
|
610
|
1913
|
Karlstad ............
|
—
|
5,700
|
—
|
—
|
—
|
1,000
|
(Fri station
\ 500
|
460
|
—
|
—
|
2.400j
|
1912
|
Västerås .............
|
|
2,000
|
|
|
|
300
|
Diakonissa
1 Bostad
|
|
|
820
450
|
2,540
1,0201
|
1912
|
Västanfors ..........
|
—
|
100
|
200
|
—
|
—
|
_
|
1912
|
Norbergs ............
|
300
|
500
|
100
|
200
|
|
—
|
( 1,200
|
—
|
—
|
340
|
660i
|
J) Obs.! Nationalföreningens anslag till barnavård se tabell II.
*) Därav kronor 200 i semesterarvode.
•) Utgår med 4 öre per mantalsskriven person i flertalet kommuner.
212
Sjätte huvudtiteln.
Clio
Nationalföreningens barnavårdsunderstöd.
Förslagsanslag 75,000 kronor.
|
|
1906.
|
1907.
|
1908.
|
1909.
|
1910.
|
1911.
|
1912.
|
1913.
|
Summa.
|
Stockholms stad......
|
|
_
|
_
|
72, a s
|
|
|
_
|
_
|
_
|
72, ss
|
» län ......
|
|
3,000
|
—
|
_
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2,000
|
5,000
|
Södermanlands
|
län.........
|
3,000
|
3,000
|
—
|
__
|
—
|
—
|
—
|
—
|
6,000
|
Östergötlands
|
)> ........
|
—
|
—
|
—
|
1,000
|
1,000
|
|
—
|
—
|
2,000
|
Kronobergs
|
» .........
|
2,000
|
2,000
|
—
|
2,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
6,000
|
Kalmar
|
)) .........
|
3,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
6,000
|
—
|
—
|
9,000
|
Gottlands
|
» .........
|
2,000
|
2,000
|
—
|
—
|
2,000
|
—
|
2,000
|
—
|
8,000
|
Göteborgs och Bohus
|
» .........
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,000
|
1,000
|
Skaraborgs
|
)) .........
|
2,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2,000
|
Örebro
|
)) ........
|
1,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,000
|
Västmanlands
|
» .........
|
2,000
|
2,000
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2,000
|
—
|
6,000
|
Jämtlands
|
») .........
|
3,000
|
3,000
|
—
|
—
|
—
|
3,000
|
—
|
—
|
9,000
|
|
Summa
|
21,000
|
12,000
|
72,32
|
3,000
|
3,000
|
9,000
|
-1,000
|
3,000
|
55,072,32
|
Medeltal årligen c:a C,900 kronor.
Modicinai- För egen del yttrar medicinalstyrelsen:
styrelsen.
»Såsom villkor för statens anslagsbeviljande hava i yttrandet följande villkor
föreslagits:
1. ’att den för ett län planerade dispensärverksamheten av dess landsting, läns-
förening mot tuberkulos eller annan bestående korporation beviljats såväl organisations-
anslag som bidrag till driftkostnaderna under viss tid.’
Mot detta villkor torde ingen invändning vara att göra.
2. ’att för denna verksamhets bedrivande av vederbörande kommuner eller
andra bestående korporationer garanterats erforderliga understödsbelopp i viss propor¬
tion till dispensärdistriktens folkmängd.’
Såsom synes, angives icke, i vilken proportion till folkmängden understöds-
beloppen skola utgå. Det torde även möta avsevärd svårighet att bestämma denna
proportion. Därtill må erinras, att, även om utdelningen av understöd intager en
mera sidoordnad ställning, dispensärverksamhet utan medel till understöd knappast
är tänkbar, varför överallt, där sådan verksamhet anordnas, även medel för detta
ändamål måste anskaffas. Sättet för detta anskaffande torde komma att i hög grad
växla; sålunda kan det antagas, att, såsom flerstädes skett, kommunerna, i den mån
intresset för verksamheten väckes, komma att lämna sådant bidrag, samt att väl¬
görenhetsinrättningar och enskilda likaledes komma att bidraga. Även torde det vara
att vänta, att länsföreningarna och andra för verksamheten intresserade samman-
Sjätte huvudtiteln.
213
slutningar genom välgörenhetsfester, basarer, försäljning av lista majblommor o. s. v.
söka anskaffa medel för här ifrågavarande ändamål. Det synes därför vara tillräck¬
ligt, att villkoret 2. endast ersättes med ett bestämt förbud mot användandet av
statsbidraget till lämnande av understöd.
3. ’att länets tuberkulosanstaltsvård redan blivit nöjaktigt ordnad.’
För att ett sådant villkor skall kunna uppställas är det nödigt att närmare an¬
giva vad som menas med 'nöjaktigt ordnad’ vård.
I detta avseende vill styrelsen erinra därom, att det, för att en dispensär skall
kunna göra avsedd nytta utöver vanliga hygieniska åtgärders vidtagande, måste sam¬
tidigt förefinnas möjlighet för isolering av smittfarliga fall av tuberkulos. En god
isolering av sådana fall vinnes emellertid endast på, anstalt, avsedd för vård av
tuberkulösa. Inom de län, där anstaltsvårdplatser ej finnas i sådan utsträckning, att
personer, som.äro i behov av anstaltsvård, kunna utan längre dröjsmål bliva intagna
å vårdanstalt, synes därför ej heller en tuberkulosdispensär kunna medföra fullt gagn
och synes icke böra erhålla statsunderstöd.
Som mätare av, huruvida anstaltsvården är nöjaktigt ordnad eller ej, torde den
väntetid, de inträdessökande nödgas underkasta sig, kunna tjäna och bör därför vid
ansökan om statsbidrag för dispensärverksamhet lämnas uppgift om, huru lång vänte¬
tiden i medeltal varit under närmast föregående år samt göras till beräkning av
huru lång den kan beräknas bliva under den tid, för vilken anslag begärts.
Såsom många gånger framhållits kan nämligen dispensärverksamheten ingalunda
ersätta anstaltsvården, den är däremot avsedd att medverka till, att det med isole¬
ringen å vårdanstalterna avsedda syftet bättre och fullständigare tillgodoses, särskilt
genom hjälpande och rådgivande verksamhet efter utskrivning från vårdanstalt.
Skulle ordnandet av dispensärverksamheten inom ett län företagas, innan
anstaltsfrågan lösts, är det dessutom fara värt, att man kunde anse sig hava gjort
tillräckligt, och frestas att till en oviss framtid uppskjuta byggandet av behövliga an¬
stalter, varigenom tuberkulosbekämpandet säkerligen skulle komma att lida svårt men.
Medicinalstyrelsen vill för den skull biträda förslaget, att villkoret 3. uppställes.
4. ’att de för verksamheten avsedda sköterskorna erhållit såväl fullgod allmän
sjukvårdsutbildning, som ock undervisning vid särskilda dispensärkurser.’
För fullständighetens skull torde i samma moment böra tillfogas det villkoret,
att dispensären skall förestås av legitimerad läkare; i övrigt intet att anmärka.
De utgiftsposter, till vilka enligt det ifrågavarande förslaget staten under ovan
sagda förutsättningar borde bidraga, äro huvudsakligen följande:
1) läkar- och sköterskearvoden,
2) kostnader för resor i dispensärens tjänst,
3) hyra och underhåll av dispensärlokaler,
4) expeditionskostnader och nödvändiga sjukvårdsartiklar samt
5) den organiserade barnavården.
Vidare göres den beräkningen, att dessa utgiftsposter för varje dispensär, grundad
i enlighet med i förslaget angivna grunder, skulle belöpa sig till omkring 6,000
kronor årligen, Norrbottens län dock undantaget på grund av de säregna förhållan¬
dena därstädes.
Medicinalstyrelsen finner det även lämpligt, att staten bidrager till de ovan
uppräknade utgiftsposterna. Beträffande kostnadsberäkningen, 6,000 kronor årligen
för varje dispensär, är den givetvis ungefärlig, men torde dock träffa någorlunda rätt,
om man nämligen avser dispensärer med den utveckling, de för närvarande äga eller
under år 1914 kunna antagas komma att ernå, och har medicinalstyrelsen därför
[HO
214 Sjätte huvudtiteln.
intet att erinra mot, att denna summa lägges till grund för beräkning av stats¬
bidrag under år 1915.
Emellertid torde det vara skäl att fästa uppmärksamheten därpå, att, om och
när dispensärverksamheten nått den bättre utveckling, som är önskvärd och väl även
möjlig, så kommer ovannämnda summa attj betydligt höjas; särskilt torde den orga¬
niserade barnavården kräva avsevärda medel.
För 1915 års anslag spelar emellertid denna omständighet icke någon omedelbar
roll, men har den dock ansetts böra här omnämnas, enär den tyder på, att framdeles
annan beräkningsgrund för statsanslaget kan bliva nödvändig.
Beträffande dispensärverksamhetens utveckling under 1914 uttalar national¬
föreningens styrelse den förmodan, att 25 dispensärer under år 1914 skola befinna
sig i verksamhet och uppfylla föreskrivna villkor; utgifterna för verksamheten skulle
alltså belöpa sig till 150,000 kronor, vartill för Norrbottens län komma 30,000 kronor
eller tillsammans 180,000 kronor.
Om staten vore villig, säger nämnda Styrelse, att bidraga med en tredjedel av
detta belopp, skulle alltså ett statsanslag av omkring 60,000 kronor erfordras.
Då nationalföreningens styrelse väl bättre än någon annan har kännedom om
befintliga eller till år 1914 planerade dispensärer, bör denna beräkning vara den säk¬
raste, som kan erhållas.
På grund av de betydligt svårare förhållanden, under vilka landsbygdsdispen-
sären arbetar jämfört med stadsdispensären, torde det böra tagas i övervägande, huru¬
vida icke statsbidraget uteslutande borde komma de dispensärer till godo, vilka hu¬
vudsakligen äro avsedda för landsbygden.
Nationalföreningens styrelse yttrar sig icke bestämt i frågan, men synes dock
hava gjort sina beräkningar i enlighet med en sådan uppfattning. Medicinalstyrelsen
finner för sin del, att skiljaktigheterna mellan stad och landsbygd äro så pass stora,
att statsbidraget åtminstone i första hand bör tillkomma landsbygdens dispensärer,
och på denna uppfattning vilar även medicinalstyrelsens förslag.
Med hänvisning till det ovan anförda får medicinalstyrelsen alltså förorda, att
för år 1915 ett förslagsanslag av 60,000 kronor måtte beviljas att användas till
främjande av dispensärverksamheten i riket.
Statsbidragets storlek föreslås till en tredjedel av det bidrag, dispensär åtnjuter
från landsting eller annan korporation, dock att bidrag avsett för understödsverksam-
het icke därvid medräknas.
Vid anslagets fördelning torde böra iakttagas:
att bidrag icke beviljas åt dispensär, som uteslutande eller huvudsakligen berör
stad eller stadsliknande samhälle, samt att
för åtnjutande av statsbidrag fordras uppfyllande av ovan angivna villkor,
nämligen
a) att den för länet planerade dispensärverksamheten av dess landsting, länsföre-
ning eller annan bestående korporation beviljats såväl organisationsanslag som
bidrag till driftkostnaderna under viss tid;
b) att länets tuberkulosanstaltsvård redan blivit nöjaktigt ordnad; samt
c) att dispensären förestås av legitimerad läkare och att de vid densamma an¬
ställda sköterskorna erhållit såväl fullgod allmän sjukvårdsutbildning som ock under¬
visning vid särskilda dispensärkurser.
Ansökan om statsbidrag bör insändas till medicinalstyrelsen och skall vara åt¬
följd av handlingar utvisande, att ovan nämnda villkor uppfyllts, samt uppgift å de
ändamål, för vilka medlen under år 1915 äro avsedda att användas.
215
Sjätte huvudtiteln.
Dispensär, som kommer i åtnjutande av statsbidrag, bör tillförbindas
1) att använda bidraget till något eller några av följande ändamål:
a) läkar- och sköterskearvoden,
b) kostnader för resor i dispensärens tjänst,
c) hyra och underhåll av dispensärlokal,
d) expeditionskostnader och nödvändiga sjukvårdsartiklar, samt
e) den organiserade barnavården, varande det sålunda bestämt förbjudet att
använda bidraget till lämnande av understöd;
2) att över dispensärens verksamhet under det år statsbidrag åtnjutes till ve¬
derbörande förste provinsialläkare senast den 1 mars nästföljande år insända till
medicinalstyrelsen ställd årsberättelse enligt av styrelsen fastställt formulär.
Dessutom torde höra föreskrivas, att dispensär, som åtnjuter statsbidrag, skall
stå under vederbörande förste provinsialläkares och kungl. medicinalstyrelsens över¬
inseende.»
Därjämte överlämnade styrelsen följande särskilda yttrande av t. f. skiljaktiga
medicinalrådet Bissmark, med vilken medicinalrådet Petersson instämt: meningar.
»Såsom referent i ärendet föreslog jag vid föredragningen, att det av national¬
föreningens styrelse uppställda villkoret för statsbidrags åtnjutande, att länets tuber-
kulosvårdanstalt vore nöjaktigt ordnad, skulle utgå. Jag anförde därvid följande:
För att ett sådant villkor skall kunna uppställas, fordras att närmare angiva vad som
menas med 'nöjaktigt ordnad’ vård.
Det kan ° vidare ifrågasättas, huruvida detta villkor överhuvud bör uppställas.
Skall anstaltsvården i ett län vara nöjaktigt ordnad, innan stadsbidrag till dispensär¬
verksamheten lämnas, torde det dröja avsevärd tid, innan åtskilliga län i riket
komma i åtnjutande av sådant bidrag. Det torde icke heller kunna förväntas, att
ett landsting kommer att anslå medel till sanatorier för att komma i åtnjutande av
ett i förhållande till kostnaderna för sanatoriernas uppbyggande och drift så ytterst
obetydligt anslag till dispensärverksamheten, som det här är fråga om. Helt säkert
icke. Därjämte må erinras om, att dispensärverksamheten, allt efter som den blir
känd och erfarenhet från densamma erhålles, klart och tydligt påvisar behovet av
vårdanstalter för tuberkulösa och därigenom kraftigt verkar just för anordnandet av
sådan vård.
Det föreslagna villkoret skulle sålunda motverka dispensärverksamheten^ utveck-
ling utan att gagna anstaltsvården.
Det må även här framhållas, att tuberkuloskampen i olika länder förts på skilda
sätt och att full enighet om detaljer ingalunda är rådande. Det torde därför icke
hgga någon fara uti, att landstingen i denna fråga gå fram efter olika linjer, helst
de säkert alla äro besjälade av den allra bästa vilja att var på sitt håll göra det
basta Härigenom samlas erfarenhet till gagn för den stora gemensamma saken.
Det föreslagna villkoret 3) torde alltså böra utgå.’
Medicinalstyrelsen beslöt att för sin del föreslå, att villkoret uppställdes.
Frånsett det enligt min mening olämpliga uti att uppställa ett så obestämt
tormulerat villkor som det ifrågavarande, enär det måste medföra stor osäkerhet vid
bedömandet av, huruvida ansökning om statsbidrag bör bifallas eller avslås, får jag
i anledning av medicinalstyrelsens motivering göra ett tillägg till vad lag ovan
anfört. J 6
216
Sjätte huvudtiteln.
njl Dispensärens förnämsta och huvudsakliga uppgift är att uppfostra till renlighet
L och snygghet, att hos sitt klientel inpränta grunderna för hemmets och den enskil¬
des hälsovård, att i hemmen anordna och anvisa åtgärder, avsedda att hindra smitt¬
spridning från de tuberkulösa till deras omgivning samt att övervaka, att lämnade
anvisningar så vitt möjligt bliva iakttagna. Det är uppenbart, att detta arbete är
betydelsefullt, även om de sjuka sakna tillfälle att en eller flera gånger erhålla vård
å sanatorier. Även andra grenar av dispensärverksamheten, såsom barnavårdsverk-
samheten, den kostnadsfria undersökningen av personer, som kunna misstänkas lida
av tuberkulos, utdelandet av understöd m. m., hava sin betydelse, vare sig tuberku-
losanstaltsvården är nöjaktigt ordnad eller icke.
På grund av vad jag sålunda anfört och med allt erkännande av vikten av en
god och tillräcklig sanatorievård, anser jag fortfarande det riktigaste vara, att det
omskrivna villkoret utgår.»
Departements- I mitt anförande här ovan har jag framhållit, att dispensärverksam-
ohefen. ^eten l10s oss, åtminstone delvis, ännu befinner sig på försökets stadium,
och detta intryck torde bekräftas av de handlingars innehåll, jag nyss åter¬
givit. Det möter därför ganska stora svårigheter att redan från början
komma till de lämpligaste reglerna för statsbidragets utgående. För
min del har jag fattat saken så, att den ledande tanken bör vara, att
staten med sitt bidrag skall söka verka så att säga stimulerande på
dispensärverksamheten och därför bör uppställa så enkla och få regler
som möjligt, i det man tills vidare lämnar åt den praktiska verksam¬
heten att finna de bästa formerna, törhända växlande efter olika lands¬
delars skilda förhållanden. Två restriktioner måste dock uppehållas, den
ena, att endast den dispensär erhåller understöd, som är utrustad med
verkligt sakkunniga och fackutbildade funktionärer, emedan därförutan,
hela verksamhetens resultat måste anses ganska ovisst, och den andra,
att statsbidraget ej bör utsträckas till den egentliga understödsverk-
samheten, som, hur nödvändig den än är för dispensärens verksamhet,
dock, såsom gränsande till och delvis fallande inom fattigvårdens om¬
råde, torde böra lämnas åt kommunala omsorger.
Utgående från dessa synpunkter har jag känt en viss tvekan be¬
träffande lämpligheten av det av medicinalstyrelsen föreslagna villkoret
b) Datt länets tuberkulosanstaltsvård redan blivit nöjaktigt ordnad».
Såsom av handlingarna framgår hava också olika meningar härom yppat
sig inom styrelsen. Om t. ex. anstaltsvården i Norrbottens län ej skulle
anses motsvara behovet i nöjaktig grad, vilket ju i betraktande av tuber¬
kulosens utbredning inom detta län törhända är tvivel underkastat, skulle
detta medföra, att dispensärverksamheten i länet, oaktat allt vad som
gjorts för densamma, ej komme i åtnjutande av statsbidrag, ett resultat
som knappast kunde anses lyckligt.
217
Sjätte huvudtiteln.
Det torde ej heller kunna förnekas, att vissa positivt goda produk¬
ter av dispensärverksamheten kunna framgå, oberoende av anstalts-
vården. Jag syftar då på sådant som utrotande av vissa mindre hygi¬
eniska vanor och kanske framför allt den gren av verksamheten, som
berör barnavård. Den sistnämnda, om den kan väl organiseras, vilket
naturligtvis möter stora svårigheter av kostnadsskäl och till följd av det
ingripande i familjelivet, som kan bli nödvändigt, torde dock vara ett av
de mest hoppgivande uppslagen i striden mot tuberkulosen. Den nutida
läkaruppfattningen torde närmast ansluta sig till den mening, att tuber¬
kulosen visserligen ej är ärftlig, men att däremot barnaåldern är särskilt
mottaglig för smitta, så att de flesta fall av tuberkulossjukdom antagas
vara grundlagda i barndomen. Om också den barnavård, varåt en mera
utvecklad dispensärverksamhet bör ägna sig, torde komma att kräva
avsevärda kostnader, lära dessa emellertid fä anses väl använda, om
man därmed kan komma åt att hos ett större antal kväva sjukdomen
i dess linda.
Emellertid måste det å andra sidan fasthållas, att, för att bestående
nytta av dispensärverksamheten skall vinnas, den sjukes mottagande på
tuberkulosanstalt ej bör dröja en längre tid. Detta huvudvillkor kan
ej fyllas av län, som ännu ej vidtagit åtgärder för sin sanatorievård.
Jag anser mig därför böra vidhålla medicinalstyrelsens syfte med före¬
varande villkor, men att villkoret härutinnan bör ungefär så formuleras,
att statsbidrag för dispensärverksamhet kan erhållas allenast av län,
som så ordnat sin tuberkulosanstaltsvård, att väntetiden för sjukas in¬
tagande å vårdanstalt icke är så lång, att syftet med dispensärverksam¬
heten äventyras. Genom de grunder, som härutinnan torde bli nor¬
merande, lära vederbörande landsting eller kommuner, som vilja igång¬
sätta dispensärverksamhet, kunna i förväg vinna säkerhet, om de kunna
påräkna statsbidrag eller ej.
Medicinalstyrelsen har vidare hemställt, att bidrag icke skulle
beviljas åt dispensär, som uteslutande eller huvudsakligen berör stad
eller stadsliknande samhälle. Vad styrelsen här vill undvika är
närmast, att de större städerna, som väl må anses äga resur¬
ser att sörja för ifrågavarande gren av sjukvården utan statsbidrag, skulle
konsumera en god del av de till dispensärverksamheten avsedda stats¬
medlen. Denna tanke är uppenbarligen riktig. Däremot synes det mig
knappast vara skäl att förneka mindre städer, köpingar eller municipa!-
samhällen bidrag till dispensärverksamheten. Göres undantaget så vid¬
sträckt, faller en god del av de i gång varande dispensärerna utom
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 28
218
Sjätte huvudtiteln.
ramen för statsbidraget. Jag vill även påpeka, att en naturlig utveck¬
lingsform för dispensären synes kunna vara, att den till eu början
verkar på eu dylik ort och så småningom utsträcker verksamheten till
den angränsande landsbygden. Rörande en dylik dispensär skulle med
medicinalstyrelsens förslag råda ovisshet, om den vore berättigad till stats¬
bidrag eller ej. Att på detta sätt undantaga allenast storstäderna överens¬
stämmer ej heller illa med den tankegång, som varit ledande vid stats¬
makternas beslut att vid anslag till uppförande av tuberkulosanstalter
införa eu begränsning med hänsyn till invånarantalet, vilken begräns¬
ning just är riktad mot de stora städerna.
Jag har av dessa grunder ansett allenast de städer böra undan¬
tagas, som ej deltaga i landsting, ehuru jag ej förbiser, att härigenom
kanske även sådana städer kunna komma i åtnjutande av statsbidrag,
för vilka detta knappast är erforderligt.
I övrigt har jag endast vidtagit några formella ändringar i medici¬
nalstyrelsens förslag.
Såsom villkor och bestämmelser för statsbidragen torde sålunda
böra stadgas:
l:o) statsbidrag beviljas icke åt dispensär, som allenast eller huvud¬
sakligen är avsedd för stad, vilken icke deltager i landsting;
2:o) statsbidrag utgår allenast under villkor, att länets tuberkulos-
anstaltsvård blivit så ordnad, att syftet med dispensärverksamheten icke
äventyras genom alltför lång väntetid för de sjukas intagande å anstalt;
3:o) för statsbidrag förutsättes, att dispensären åtnjuter understöd
för inrättande och drift av landsting, kommun, länsförening eller annan
bestående korporation samt att dispensären förestås av legitimerad
läkare och att de vid densamma anställda sjuksköterskorna erhållit så¬
väl fullgod allmän sjukvårdsutbildning som ock undervisning vid sär¬
skild dispensärkurs;
4:o) statsbidrag utgår med högst en tredjedel av det understöd,
dispensären åtnjuter från landsting eller annan korporation, som nyss
nämnts, däri icke inberäknat vad som må vara avsett för lämnande av
understöd åt personer, som anlita dispensären;
5:o) statsbidraget må allenast avse kostnader av följande slag:
a) läkar- och sjuksköterskearvoden,
b) kostnader för resor i dispensärens tjänst,
c) hyra och underhåll av dispensärlokal,
d) expeditionskostnader och nödvändiga sjukvårdsartiklar, samt
e) den organiserade barnavården;
Sjätte huvudtiteln.
219
och är det sålunda förbjudet att använda statsbidraget till lämnande
av understöd;
6:o) ansökan om statsbidrag skall före den 1 mars året efter det,
för vilket bidraget ifrågasättes, (bidragsåret) insändas till medicinal¬
styrelsen och åtföljas av:
intyg om storleken av understöd för bidragsåret från landsting,
kommun, länsförening eller annan korporation, som ovan nämnts,
av förste provinsialläkaren utfärdat intyg, att under bidragsåret
dispensären föreståtts av legitimerad läkare samt att de vid dispensären
anställda sjuksköterskor ägt sådan utbildning, som ovan föreskrivits,
uppgifter angående dispensärens kostnader för do i 5:o) a)—e) om-
förmälda ändamål under bidragsåret,
årsberättelse för bidragsåret enligt av medicinalstyrelsen fastställt
formulär;
7:o) dispensär, som åtnjuter statsbidrag, skall stå under vederbö¬
rande förste provinsialläkares och medicinalstyrelsens överinseende.
Den av nationalföreningen och medicinalstyrelsen lämnade utred¬
ningen visar, att det för närvarande är så gott som omöjligt att be¬
räkna, huru stort statsbidrag, som under dessa villkor kan komma att
tagas i anspråk. De erforderliga medlen torde därför böra beviljas i
form av förslagsanslag.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att på extra stat för år 1915 bevilja ett förslags¬
anslag å 60,000 kronor att användas till statsbidrag
till understödjande av dispensärverfcsamhet under vill¬
kor i huvudsaklig överensstämmelse med vad i stats¬
rådsprotokollet angivits.
31. Till bekostande av behandling enligt den
s. k. ljusmetoden av medellösa, med sjukdomen
»lupus vulgaris» behäftade personer från landsorten,
av riksdagen pa extra stat för år 1915 anvisat förslags¬
anslag ....................................................................................... kronor 15,000: —
[11.]
220
Sjätte huvudtiteln.
Vanföreväsendet.
[11.] 32. För anordnande av kliniker vid vanförean-
stalterna i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg och
för anordnande av polikliniker vid nämnda anstalter,
av riksdagen på extra stat för år 1915 anvisat anslag kronor 85,650: —
33. Bidrag till underhåll av i samband med
vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg och Häl¬
singborg anordnade skol- och uppfostringshem, av
riksdagen på extra stat för år 1915 anvisat anslag...... »
34. För bidrag till de vanföras jämte vårdares
resor till eller från de i samband med vanföreanstal¬
terna i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg an¬
ordnade skol- och uppfostringshem och för bidrag
till resor för de vanföra jämte vårdare till eller från
nämnda vanföreanstalter, av riksdagen på extra stat
för år 1915 anvisat förslagsanslag................................... »
35. Till föreningen för bistånd åt lyfta och van¬
föra i Stockholm såsom bidrag till kostnaderna för
uppförande av en anstalt för vanföra, av riksdagen
på extra stat för år 1915 anvisat belopp....................... »
36. Till understöd åt de i Göteborg, Hälsing¬
borg och Stockholm av föreningarna för bistånd åt
vanföra inrättade undervisningsanstalterna för vanföra
samt för bekostande av dessa anstalters inspek¬
tion, av riksdagen på extra stat för år 1915 anvisat
anslag ....................................................................................... y>
32,900: —
15,000: —
50,000: —
30,000: —
37. Understöd åt undervisningsanstalter för vanföra.
[12]. Sedan år 1900 har riksdagen anslagit medel till bidrag åt förenin-
YtterUgare garnas för understöd åt vanföra undervisningsverksamhet. 1905 års
Understöd r^8(^aS höjde det dittills för ifrågavarande ändamål utgående beloppet
åt undervis- till 12,000 kronor. Detta på extra stat anvisade anslag har an-
ningsanstaiter vänts dels i överensstämmelse med de av vederbörande departements-
''BxtraTnsUg.) °liei' angivna grunder till understöd åt de i Göteborg, Hälsingborg
Sjätte huvudtiteln.
221
och Stockholm av respektive föreningar för bistånd åt vanföra inrät- [12.]
tade undervisningsanstalterna för vanföra, dels ock för bekostande av
av dessa anstalters inspektion. Sedermera har 1910 års riksdag, i anled¬
ning av Kung!. Maj:ts i ämnet gjorda framställning och en inom riks¬
dagen väckt motion, på extra stat för år 1911 anvisat ett belopp av
30,000 kronor att användas dels i överensstämmelse med i motionen
angivna grunder till understöd åt ovanberörda undervisningsanstalter
för vanföra, dels ock för bekostande av dessa anstalters inspektion.
Dessa grunder voro: bidrag av statsmedel skulle utgå med 125 kronor
för år räknat för varje person, som uti någon av ifrågavarande anstalter
erhölle undervisning, samt därutöver för varje person, åt vilken av veder¬
börande förening anskaffades förmån av middagsspisning, bostad eller
fullt underhåll, ett däremot avpassat belopp, dock ej överstigande 125
kronor. Riksdagens ifrågavarande beslut, i vad det icke överensstämde
med Kung!. Maj:ts framställning, blev genom nådigt beslut den 18 juni
1910 godkänt.
Jämväl för vartdera av åren 1912, 1913, 1914 och 1915 har riks¬
dagen på extra stat, efter Kungl. Maj:ts framställning, anvisat ett be¬
lopp av 30,000 kronor att användas dels i överensstämmelse med förut¬
nämnda grunder till understöd åt ifrågavarande undervisningsanstalter,
dels ock för bekostande av dessa anstalters inspektion.
I en den 15 april 1914 till Kungl. Maj:t ingiven skrift hava nu
styrelserna för ovannämnda tre föreningar för bistånd åt vanföra gjort
framställning dels om ifrågavarande anslags höjning till 45,000 kronor
att utgå enligt samma normer som hittills, d. v. s. med 250 kronor per
år för intern elev och 125 kronor per år för extern elev, dels ock om
ett extra anslag- för täckande av den brist, som på grund av det nu¬
varande anslagets otillräcklighet med säkerhet under år 1914 kommer
att uppstå, enligt gjord beräkning högst 15,000 kronor.
I nämnda skrift hava föreningarnas styrelser till stöd för sin an- Föreningarna
hållan anfört följande. för bi8.tånd kt
Genom de beviljade statsbidragen, såväl som genom bidrag från landstingen
och en storartad offervillighet från allmänhetens sida, hade föreningarna under åren
1912 och 1913 kunnat efter ny- och ombyggnader betydligt utvidga verksamheten
i föreningarnas statsunderstödda vanföreanstalter, och detta såväl i fråga om den
ortopediska sjukvårdsverksamheten som i fråga om yrkesskolorna för vanföra. I an¬
stalterna funnes sålunda nu sammanlagt 140 platser i sjukavdelningarna och i
skolorna 148 platser för interna elever och 67 platser för externa elever. I stats¬
understöd utginge för de å sjukavdelningarna vårdade per dag 1 krona 50 öre,
varjämte vardera av de 3 anstalterna i statsbidrag för poliklinikernas drivande
222
Sjätte huvudtiteln.
[12.]
Inspektören
för ifråga¬
varande
anstalter.
åtnjutit 3,000 kronor per år. Anstalterna erhölle i statsbidrag för intern elev
250 kronor per år och för extern elev 125 kronor per år. Detta anslag hade
under anstalternas tidigare skede, således före de stora utvidgningarna och ny¬
byggnaderna 1912—1913, räckt synnerligen val till, och inga tendenser till över¬
skridande hade någonsin gjort sig gällande. Med det ökade antalet elevplatser,
som nu kommit till stånd, kunde detta anslag emellertid ej räcka, och redan
1913, vilket första verksamhetsår sedan om- och nybyggnaderna nu kunde över¬
skådas, hade ej anstalterna kunnat fullt erhålla det vanliga bidraget, alldenstund
den förefintliga summan ej räckt till. Efter den fastslagna beräkningsgrunden
skulle anstalterna för år 1913 hava erhållit 30,250 kronor, men hade erhållit blott
29,171 kronor 25 öre. Föreningarna hade således redan under 1913 haft olägenhet
av anslagets otillräcklighet. Med det stora uppsving, som anstalternas verksamhet
företett under det gångna året, och det stora antal av på grund av platsbrist
ännu ej beviljade ansökningar, som hopat sig å de tre anstalterna, kunde man
emellertid redan nu säga, att anslaget redan under 1914 och ännu mera under
följande år komme att visa sig vida mera otillräckligt. Anstalterna rymde vid
fullbeläggning 148 interna och 67 externa elever. I fråga om de interna plat¬
serna kunde redan nu med säkerhet förespås, att de komme att i regel vara full-
besatta, varemot antalet externa elever komme att variera och möjligen ej kon¬
tinuerligt fylla maximiantalet platser.
För att anstalterna under dessa förhållanden för framtiden skulle få åtnjuta
samma statsunderstöd för skoldriften som förut — 250 kronor för intern, 125
kronor för extern elev per år — skulle således fordras en ökning av anslaget
från nuvarande 30,000 kronor till 45,375 kronor (maximisumma under förutsätt¬
ning av ständigt utnyttjande av alla platsmöjligheter, däri dock ej inberäknat
inspektionskostnader).
Efter remiss till medicinalstyrelsen har denna infordrat yttrande
från inspektören för ifrågavarande anstalter, medicine doktorn Alfred
Petrén, vilken i sitt den 26 april 1914 avgivna yttrande, efter att hava
erinrat därom, att av ifrågavarande anslag å 30,000 kronor jämväl be¬
kostas anstalternas inspektion, anför följande:
»Arvodet för inspektionen har utgått med 200 kronor, vadan ett belopp av
29,800 kronor varit disponibelt till understöd åt nämnda anstalter. Beträffande
åren 1911 och 1912 har denna summa varit tillräcklig för understödets utgående
enligt ovannämnda grunder. Så har däremot icke varit fallet beträffande år 1913.
Att utgå för höstterminen 1913 har sålunda icke funnits kvar mer än 16,956 kronor
25 öre (beviljade jämlikt nådigt brev den 20 mars 1914) av årsanslaget, medan
understödet med tillämpande av ovannämnda, av riksdagen godkända grunder för
höstterminen 1913 skulle utgjort 18,250 kronor. Någon höjning i anslaget ägde
emellertid icke rum vid förra årets riksdag, vadan detsamma även för 1914 utgör
allenast 30,000 kronor. Denna summa var också upptagen uti innevarande års
statsverksproposition samt blev av riksdagen beviljad före dess upplösning. Av
de uppgifter, som uti förevarande underdåniga framställning äro lämnade angående
det nuvarande platsantalet vid arbetsskolorna för vanföra, framgår emellertid, att
årsanslaget till dessa behöver höjas till 45,000 kronor, om understödet skall
kunna utgå enligt hittills (från och med år 1911) gällande grunder. För möjlig¬
görande härav kräves allstå för vartdera av åren 1914 och 1915 ett tillägg av 15,000
kronor utöver redan beviljade anslag.»
Sjätte huvudtiteln. 223
På grund av det sålunda anförda har inspektören tillstyrkt den
underdåniga framställningen, varjämte han uttalat önskvärdheten därav,
att ifrågavarande anslag ändras till förslagsanslag.
Medicinalstyrelsen har i utlåtande den 27 april 1914, under åbe¬
ropande av vad inspektören för anstalterna anfört, tillstyrkt bifall till
den gjorda framställningen samt därvid tillika hemställt, att det nu
äskade beloppet måtte anvisas såsom förslagsanslag.
Innevarande års första riksdag har visserligen redan beviljat anslag
för det ändamål, varom här är fråga, men fullgiltiga skäl torde dock
föreligga att till instundande riksdag ånyo göra framställning om an¬
visande av medel tör samma ändamål. Av handlingarna i ärendet fram¬
går nämligen, att de hittills anslagna medlen redan under år 1914 och
ännu mera under följande år bliva otillräckliga för sitt ändamål. Därest
icke ytterligare medel ställas till föreningarnas förfogande, skulle dessa
följaktligen hämmas i sin verksamhet. Med hänsyn till det behjärtans-
värda syfte, i vilket dessa föreningar arbeta, och den offervillighet,
riksdagen förut visat för att ordna sjukvård och undervisning för de
vanföra, hyser jag ingen betänklighet att föreslå riksdagen att ytterli¬
gare understödja föreningarna i deras verksamhet. Då ifrågavarande
anstalter genom under åren 1912 och 1913 verkställda ny- och om¬
byggnader i väsentlig grad utvidgats och avsevärt ökat antal elever
därigenom nu kunna mottagas å anstalterna, är det uppenbarligen all¬
deles nödvändigt att i motsvarande mån höja statsunderstödet, därest
detla skall kunna utgå med samma belopp som hittills för varje elev.
På nu anförda grunder finner jag mig böra förorda en ökning av anslaget.
Med hänsyn till vad föreningarnas styrelser anfört rörande det
platsantal, som anstalterna nu kunna rymma, anser jag någon nedsätt¬
ning av det belopp, varmed anslaget föreslagits böra ökas, icke skäligen
kunna ifrågakomma.
Inspektörens för vanföreanstalterna av medicinalstyrelsen under¬
stödda hemställan, att de behövliga medlen måtte anvisas såsom för¬
slagsanslag, finner jag väl motiverat, då riksdagen prövat grunderna
för anslagets utgående. Jag ansluter mig därför till förslaget.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj.'t täcktes föreslå riksdagen
att, utöver det av innevarande års första riksdag
på extra stat för år 1915 anvisade beloppet av 30,000
kronor, på extra stat för år 1915 bevilja ett förslags¬
anslag av likaledes 30,000 kronor att användas i över-
[12.]
Medicinal¬
styrelsen.
Departements¬
chefen.
224
Sjätte huvudtiteln.
[12.]
ensstämmelse med hittills gällande grunder till under¬
stöd åt de i Göteborg, Hälsingborg och Stockholm av före¬
ningarna för bistånd åt vanföra inrättade undervisnings¬
anstalterna för vanföra, med rätt för Kungl. Maj:t att
av tillgängliga medel förskottsvis redan under år 1914
utanordna erforderligt belopp.
38. För förhyrande under år 1914 av lokal för
en provisorisk vanföreanstalt i Hälsingborg i sam¬
manhang med den där befintliga kliniken för vanföra
och till beredande vid nämnda vanföreanstalt under
erforderlig tid av vård för personer, som till
följd av barnförlamning under senaste årens epide¬
mier lida av vanförhet, ävensom till inspektion och
tillsyn av anordningar därför, av riksdagen på extra
stat för år 1915 beviljat förslagsanslag.......................... kronor 39,200:
Hälsovård i allmänhet.
39. Till bestridande av kostnader för allmän
hälso- och sjukvård, av riksdagen höjt ordinarie för¬
slagsanslag .............................................................................. »
40. Ortopediska institutet, oförändrat ordinarie
anslag........................................................................................ »
41. Vaccinationens befrämjande, oförändrat or¬
dinarie anslag, reservationsanslag....................................... »
42. Karantänsinrättningen på Känsö, oförändrat
ordinarie anslag, förslagsanslag, högst ........................... »
43. För bestridande av kostnaderna för skötseln
av den å karantänsanstalten å Känsö befintliga kol¬
oxidapparaten, av riksdagen på extra stat för år 1915
anvisat anslag......................................................................... »
44. Till personligt lönetillägg åt karantänsläkaren
vid karantänsinrättningen på Känsö Gustaf Ernst
Hjortzberg, av riksdagen på extra stat för år 1915
anvisat anslag ....................................................................... »
45. Svenska läkarsällskapet, oförändrat ordi¬
narie anslag............................................................................ »
225,000: —
8,250: —
7,700: —
16,600: —
1,400: —
500: —
3,000: —
Sjätte huvudtiteln.
9 9
2.)
46. Resestipendier åt civila läkare, oförändrat
ordinarie anslag ..................................................................... kronor 3,500: —
47. Till stipendier för i statens, landstings eller
kommuns tjänst anställda läkare för bevistande av
medicinska fortsättningskurser i Stockholm, av riks¬
dagen på extra stat för år 1915 anvisat anslag........... » 4,500:-—
48. Till gäldande av Sveriges andel i kostna¬
derna för den internationella hälsovårdsbyrån i Paris,
oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag..................... » 7,000: —
G. Sociala verk och inrättningar.
Båksförsäkringsanstalten.
1. För upprätthållande av riksförsäkringsan-
staltens verksamhet, av riksdagen på extra stat för
år 1915 beviljat förslagsanslag .......................................... kronor 213.645: —
2. Till ersättning åt postsparbanken för dess
bestyr med uppbörd och utbetalningar för riksför-
säkringsanstalten, av riksdagen på extra stat för är
1915 anvisat förslagsanslag ............................................... » 31,000: —
3. Till bestridande av statens bidrag till fiska¬
res försäkring, oförändrat ordinarie anslag, förslags¬
anslag ................................................................'..................... » 16,000: —
So clalstyr els en.
4. Till socialstyrelsen, av riksdagen höjt ordi¬
narie anslag.............................................................................
)) 148,200:
5. Ökning av arbetskrafterna hos socialstyrelsen.
Enligt vad jag inhämtat, lärer chefen för finansdepartementet komma
att för Kungl. Maj:t framlägga ett inom nämnda departement utarbetat
förslag till lag om tillsyn å fartyg, vilket förslag avses att föreläggas
nu instundande riksdag. Enligt detta förslag skulle ifrågavarande till¬
syn utövas av kommerskollegium i egenskap av fartygsinspektionens
chefsmyndighet samt under dess överinseende och ledning av särskilda
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt.. 29
[12.]
_ [13.]
Ökning av
arbetskraf¬
terna hos
socialsty¬
relsen.
226
Sjätte huvudtiteln.
[13.] fartygsinspektörer eller andra därtill av kollegium förordnade personer.
Kollegiets tillsyn skulle emellertid enligt förslaget i vissa avseenden
utövas under samverkan med socialstyrelsen såsom yrkesinspektionens
chefsmyndighet, en samverkan, vars former framdeles skulle närmare
bestämmas av Kung!. Maj:t.
För att bereda socialstyrelsen möjlighet att verksamt deltaga i de
sjöfartstekniska detaljernas bedömande skulle hos styrelsen, enligt före¬
dragande departementschefens anförande till statsrådsprotokollet över
hnansärenden den 30 januari 1914, tillsvidare anställas en särskild tjän¬
steman med nautisk eller eventuellt fartygsteknisk utbildning.
I infordrat utlåtande den 28 april 1914 har socialstyrelsen emeller¬
tid anfört, att med anställandet av en dylik tjänsteman (byråassistent
för sjöfartsärenden) kunde styrelsens behov av ökad arbetskraft med
hänsyn till den ifrågasatta fartygsinspektionen ej anses fyllt. Enligt
styrelsens, mening torde bliva erforderligt att för ändamålet hos styrel¬
sen anställa, förutom nyssnämnde tjänsteman, ytterligare ett manligt
biträde (amanuens) och ett kvinnligt biträde, varjämte någon höjning i
anslagsposten till extra biträden, vikariatsersättningar m. m. bleve er¬
forderlig. Socialstyrelsen har förty uttalat, att det i styrelsens stat upp¬
förda extra anslaget skulle för ändamålet kräva en ökning av 10,000
kronor.
Då ifrågavarande lagärende ännu är under beredning inom finans¬
departementet, hemställer jag för närvarande allenast, att Kungl. Maj:t,
måtte föreslå riksdagen,
att i avbidan på den proposition, som kan komma
att avlåtas angående ökning av arbetskrafterna hos social-
styrelsen, för ändamålet beräkna ett anslag på extra
stat för år 1915 av 10,000 kronor.
6. För upprätthållande av socialstyrelsens verk¬
samhet, av riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat
anslag ...................................................................................... kronor
7. Till ersättning åt förlikningsmän för med¬
ling i arbetstvister, av riksdagen på extra stat för år
1915 anvisat förslagsanslag ................................................ »
8. För befrämjande och organiserande av den
offentliga arbetsförmedlingen i riket, av riksdagen på
extra stat för år 1915 anvisat förslagsanslag ............... »
35,000: -
25,000: —
55,000:
Sjätte huvudtiteln.
227
9. Till täckande av viss del av de utgifter
arbetsförmedlingen nödgas vidkännas för förskotte-
ring av resekostnader för medellösa arbetssökande,
som av arbetsförmedlingsanstalt anvisats plats å annan
ort, av riksdagen på extra stat för år 1915 anvisat
förslagsanslag, högst ............................................................ kronor 10,000: —
10. Bidrag till det mellanfolkliga arbetsamtet i
Basel, av riksdagen på extra stat för år 1915 anvisat
anslag ....................................................................................... » 750: —
Arbetarskydd.
11. Till yrkesinspektionen, av riksdagen höjt
ordinarie anslag .................................................................... » 81,680: - -
12. För upprätthållande av yrkesinspektionens
verksamhet, av riksdagen på extra stat för år 1915
anvisat anslag ....................................................................... » 88,000: —
13. Bidrag till bestridande av kostnaderna
under år 1915 för den av föreningen för arbetar¬
skydd i Stockholm anordnade permanenta utställ¬
ningen av skyddsanordningar mot olycksfall och
ohälsa i arbetet, av riksdagen på extra stat för år
1915 anvisat belopp.............................................................. )> 4,000: -
Socialförsäkring.
14. Till sjukkasseväsendets befrämjande, oför¬
ändrat ordinarie anslag, förslagsanslag........................... » 1,256,800: —
15. För understödjande av sjukkassor, som
meddela moderskapsunderstöd, av riksdagen på extra
stat för år 1915 anvisat förslagsanslag........................... » 50,000: —
16. För uppehållande av tillsyn över under¬
stödsföreningarna, av riksdagen på extra stat för år
1915 anvisat anslag .......................................................... » 6,000: —
[13.
228
Sjätte huvudtiteln.
[13.]
Arbetslös
hetens
bekämpande.
17. Arbetslöshetens bekämpande.
I sammanhang med föredragning den 14 januari 1914 av övriga
frågor rörande reglering av utgifterna under riksstatens sjätte huvud¬
titel anmälde dåvarande departementschefen, att han hyste förhoppning-
att under riksdagens lopp bliva i tillfälle att framlägga förslag om
åtgärder till arbetslöshetens bekämpande. I enlighet med hans hem¬
ställan föreslog också Kungl. Maj:t i den samma dag avlåtna statsverks¬
propositionen riksdagen att för ändamålet beräkna ett anslag på extra
stat för år 1915 av 300,000 kronor.
Proposition i ämnet hann emellertid ej avlåtas, innan riksdagen
upplöstes.
Efter mitt tillträde till ämbetet har jag ägnat frågan min upp¬
märksamhet och därvid, efter närmare övervägande, funnit lämpligast,
att saken icke förelägges nu sammanträdande riksmöte utan upptages
till avgörande först vid 1915 års riksdag.
Vad som härvidlag varit för mig bestämmande har ingalunda varit
tvivel om angelägenheten, att något åtgöres uti ifrågavarande hänseende.
Om nödvändigheten av social förtänksamhet från statens sida torde i
våra dagar knappast råda mer än en mening. Och för min del anser
jag i hög grad önskvärt, att denna art av statlig verksamhet kommer
att sträcka sig även till här avsedda område. Ty givet är, att det i
hög grad ligger i statens intresse icke blott att i möjligaste mån för¬
hindra uppkomsten av arbetslöshet utan också att verksamt bidraga till
lindrande av de ekonomiska följderna av den oförvållade arbetslösheten
för därav drabbade individer.
Då man söker utvägar mot arbetslöshetens sociala onda, stöter man
emellertid på mycket stora svårigheter. Erfarenheten från andra länder
visar också, att meningarna äro mycket splittrade rörande sättet för
arbetslöshetsförsäkringens förverkligande. Det har därför synts mig
angeläget att, såvitt möjligt, icke betunga den nu sammanträdande riks¬
dagen med arbetet på denna invecklade fråga. Skulle förhållandena
på den svenska arbetsmarknaden varit sådana, att allvarliga farhågor
för en snart inträdande arbetslöshet kunnat anses föreligga, lärer, trots
nämnda svårigheter, frågan dock i någon form nu bort upptagas till
behandling. Enligt från socialstyrelsen inhämtade upplysningar torde
man emellertid icke hava anledning att befara några av ekonomiska or¬
Sjätte huvudtiteln. 229
saker föranledda avsevärda rubbningar på den svenska arbetsmarknaden
under.loppet av år 1914.
Skulle mot förmodan tecken till sådan försämring på arbetsmark¬
naden visa sig under instundande höst, att avsevärd arbetslöshet vore
att förvänta under därpå följande vinter, torde, såsom tidigare skett,
särskilda åtgärder från Kungl. Maj:ts sida böra vidtagas.
Den inom civildepartementet pågående utredningen, som ännu ej
slutförts, kommer givetvis att fortsättas, därvid uppmärksamhet kommer
att ägnas jämväl åt erfarenheterna från den nyinförda obligatoriska ar¬
betslöshetsförsäkringen i England.
Jag tillåter mig i detta sammanhang påpeka, att i avseende å eu
stor grupp av arbetssökande möjligheterna för den offentliga arbetsför¬
medlingen att fylla sin viktiga socialpolitiska uppgift att bidraga till att
hindra uppkomsten av arbetslöshet komma att avsevärt ökas genom de
anordningar för systematisk platsförmedling för utryckande värnpliktige
medelst de offentliga arbetsförmedlingsanstalterna, vilka äro avsedda att
ingå som ett led i den nya härordningen. Med hänsyn till den ifråga¬
satta in- och utryckningstiden för huvudmassan av infanteriets värnplik¬
tige komma även att skapas nu ej förefintliga förutsättningar för ett
effektivt dylikt förmedlingsarbete.
I en till ministern för utrikes ärendena ställd skrift har presi¬
denten för internationella föreningen för arbetslöshetens bekämpande
Léon Bourgeois hemställt, att Sverige i likhet med en del andra stater
måtte lämna ett anslag till understödjande av föreningens verksamhet.
Med anledning därav har utrikesdepartementet i skrivelse den 13
december 1913 till chefen för civildepartementet anhållit att bliva satt
i tillfälle att avlåta svar å berörda framställning.
Beträffande tillkomsten av nyssnämnda förening må till en början
erinras om följande.
Den allmänna nedgång inom näringslivet, som inleddes genom
den ekonomiska krisen på hösten 1907, medförde, som bekant, inom alla
industriländer svåra rubbningar på arbetsmarknaden. Under intrycket
av den rådande massarbetslösheten under särskilt åren 1908 och 1909
kom arbetslöshetsfrågan att träda i förgrunden bland aktuella social¬
politiska spörsmål. Härvid gjorde sig ett starkt behov gällande av ett
internationellt institut för fördjupade studier av arbetslösheten och olika
staters arbetslöshetspolitik, ett organ av samma art alltså som arbetar-
[13.]
[14.]
Bidrag till
i nternatio¬
nella för¬
eningen för
arbetslös¬
hetens bekäm-
j)ande.
(Extra anslag.)
230
Sjätte huvudtiteln.
[14.] skyddslagstiftningen äger i den internationella föreningen för lagstadgat
arbetarskydd med dess byrå i Basel. För detta syfte sammanträdde på
hösten 1910 på inbjudan av framstående socialpolitici en internationell
konferens i Paris, vid vilken regeringarna i de flesta europeiska stater,
kommunalförvaltningarna i vissa storstäder, arbetsgivar- och arbetar¬
organisationer m. fl. voro representerade. Aven Sverige var talrikt
företrätt vid denna konferens. På grundval av värdefulla och innehålls¬
rika rapporter om arbetslöshetsfrågans läge inom olika länder, varav den
för Sverige utarbetats inom kommerskollegii dåvarande avdelning för
arbetsstatistik, diskuterades å konferensen arbetslöshetsfrågans olika sidor,
och beslöt konferensen bildandet av en internationell förening för arbets¬
löshetens bekämpande (Association internationale pour la lutte contre le
chomage).
Enligt de för föreningen antagna stadgarna är syftet med denna
förening att sammanfatta de i olika länder framträdande strävandena att
bekämpa arbetslösheten. För att förverkliga sitt program har föreningen
upprättat ett permanent internationellt sekretariat, som systematiskt
samlar och ordnar alla dokument och upplysningar rörande arbetslös¬
hetens bekämpande i olika länder och ställer dem till intresserades för¬
fogande. Vidare anordnar föreningen offentliga eller enskilda internatio¬
nella konferenser, verkställer specialundersökningar rörande vissa sidor
av arbetslöslietsproblemet och offentliggör resultaten därav ävensom av
andra studier samt utgiver en tidskrift. I föreningens uppgift ingår att
hos enskilda föreningar eller offentliga myndigheter i alla länder göra
framställningar om reformer på arbetslagstiftningens område, upptagandet
av internationellt jämförbar statistik m. m. ävensom eventuellt genom¬
förande av överenskommelser eller fördrag rörande arbetslöshetsfrågan.
Som medlem i föreningen äger envar att inträda, som deltagit i
1910 års konferens; övriga inträdesansökningar prövas av styrelsen.
Föreningen ledes av en styrelse, som väljes av medlemmarna från
de särskilda nationerna eller, i de fall då nationella sektioner finnas, av
dessa sektioner. Varje land eller varje nationell sektion, som liar minst
10 medlemmar, äger rätt till en representant i styrelsen, för varje nytt
25-tal medlemmar ytterligare en, dock högst sju. Styrelsen väljer ett
verkställande utskott, som skall bestå av en ordförande, en vice ord¬
förande, en förste och en andre sekreterare samt en skattmästare. Verk¬
ställande utskottets ledamöter äro självskrivna medlemmar av styrelsen.
Verkställande utskottet består för närvarande av följande personer,
samtliga bärare av inom nutida socialpolitik mycket bemärkta namn,
nämligen förutvarande franske konseljpresidenten Leon Bourgeois, tillika
Sjätte huvudtiteln.
231
styrelsens ordförande, tyska arbetsförmedlingsförbundets ordförande
Landesrat d:r Richard Freund, advokaten Louis Varlez — det så kallade
Gentsystemets skapare — den belgiske arbetarledaren och kooperatören
Edouard Anseele samt den franske socialstatistikern d:r Max Lazard.
Sekretariatets säte är Gent.
Vidare må nämnas, att medlems minimiavgift är för enskild person
10 francs, för offentliga och enskilda institutioner 25 francs samt för
offentliga myndigheter 50 francs. Avgifterna berättiga till erhållande av
en, respektive två och tre exemplar av föreningens publikationer.
Beträffande verksamheten inom de olika länderna är stadgat, att
medlemmarna inom ett land kunna sammansluta sig till en nationell
sektion. Efter förslag av verkställande utskottet avgör styrelsen fråga
om godkännande av nationell sektion. Sektionerna äro autonoma inom
ramen av föreningens stadgar. Utskottet överenskommer med de natio¬
nella sektionerna om deras anpart av kostnaderna för den internationella
avdelningen.
Slutligen är föreskrivet, att föreningen skall söka samverkan med
den internationella, ständiga kommittén för arbetarförsäkring, den inter¬
nationella föreningen för lagstadgat arbetarskydd ävensom med andra
föreningar, som fullfölja likartade syften; åt sådana föreningar kan till¬
erkännas rätt till representation på konferenserna, i styrelsen samt even¬
tuellt även i verkställande utkottet.
Vid förenämnda, till ministern för utrikes ärendena ställda skri¬
velse, vari hemställes om årligt anslag från svenska staten till här
ifrågavarande förening, är som bilaga fogad en kortare, av verkställande
utskottet avfattad redogörelse för föreningens syften och arbetssätt samt
dess utveckling och verksamhet under åren 1911—1913.
I sådant avseende anföres, hurusom den kamp mot arbetslösheten,
som är föreningens uppgift, icke kan betecknas som ett utopiskt före¬
tag, utan tvärtom utgör ett positivt arbetsprogram av betydande prak¬
tiskt värde. Föreningen verkställer sålunda genom vetenskapliga specia¬
lister ingående undersökningar om arbetsmarknadens problem, arbets¬
förmedling, arbetslöshetsförsäkring, säsongvandringar o. s. v. i akt och
mening att därvid gagna den offentliga socialpolitiken på dessa om¬
råden. Å andra sidan följer föreningen noggrannt alla de åtgärder mot
arbetslösheten, som vidtagas i olika länder, införskaffar officiella doku¬
ment och övriga upplysningar samt söker att till ledning för intresserade
kritiskt granska och värdesätta varje nytt uppslag och rön på hela
arbetslöshetspolitikens vidsträckta fält.
[14.]
232
Sj Sitte huvudtiteln.
[14.] För fullgörandet av dessa krävande uppgifter har föreningen
organiserat sitt arbete på följande sätt. Sekretariatet i Gent tjänstgör,
under ledning av föreningens sekreterare Louis Varlez, som upplysnings-
central med stöd av ett internationellt bibliotek och arkiv, som redan
nu omfattar stora samlingar rörande arbetslöshetsfrågan. Från Paris ut-
gives vidare sedan 1911 under redaktion av d:r Max hazard en kvartals¬
tidskrift, »Bulletin trimestriel de 1’Association internationale pour la lutte
contre le chomage», vilken, förutom ovannämnda vetenskapliga uppsatser
och undersökningar rörande arbetslöshetsproblemet, innehåller redogörelse
för arbetslöshetsfrågan s läge i olika länder, avtryck av aktstycken,
recensioner m. m.
Föreningens behjärtansvärda syfte samt effektiva arbetsmetoder hava
också krönts med motsvarande yttre framgångar, i det att efter knappt
treårig tillvaro sektioner av föreningen redan bildats i sexton länder
nämligen Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Holland, Italien, Luxem¬
burg, Norge, Spanien, Storbritannien, Schweiz, Sverige, Tyskland,
Ungern, Österrike samt Förenta Staterna. Dessa sektioner äro, på samma
gång de äro autonoma föreningar för arbetslöshetens bekämpande inom
respektive länder, samtidigt avdelningar av den internationella föreningen,
i vars styrelse de äro representerade i förhållande till sitt medlemsantal
och till vilken de betala en årlig avgift. Den ekonomiska förbindelsen
med moderorganisationen är, efter vad jag inhämtat, i allmänhet ordnad
så, att sektionen till den internationella föreningen avstår 30 % av sina
årsavgifter från medlemmarna samt dessutom betalar 5 francs för varje
exemplar av tidskriften, som rekvireras av sektionen. Genom årliga
styrelsesammanträden har den internationella föreningens verkställande
utskott, vilket städse uppehåller livlig skriftlig förbindelse med de sär¬
skilda nationella sektionerna, även åstadkommit personlig kontakt och
tillfälle till ingående muntliga överläggningar mellan sektionernas repre¬
sentanter inom styrelsen.
Föreningen avhöll sin första ordinarie kongress i Gent i september
1913, varvid 22 stater voro officiellt representerade. Sverige represen¬
terades av chefen för socialstyrelsen, varjämte tre andra svenskar när-
voro, företrädande Stockholms stad, svenska arbetsgivarföreningen samt
landsorganisationen i Sverige.
Beträffande föreningens ekonomiska ställning må upplysas, att, enligt
vad förenämnda redogörelse från verkställande utskottet utvisar, följande
8 stater årligen bidraga med nedannämnda belopp, nämligen Belgien
16,000 francs, därav staden Gent med 6,000 francs, Frankrike 11,000
, francs, därav Paris med 3,000 francs och Seinedepartementet med 2,000
Sjätte huvudtiteln.
233
francs, Spanien 4,000 francs, Ungern 1,800 krönen, Italien och Schweiz, [14.]
vardera 1,000 francs, Norge 400 kronor, vilket belopp föreslagits skola
ökas till 500 kronor, samt Luxemburg 150 francs. Vidare hava bidrag
erhållits från 30 provinser och departement, 130 kommuner, 80 officiella
institutioner, 42 arbetsgivar- och 57 arbetarorganisationer, 51 föreningar
med sociala och filantropiska syften samt 647 enskilda personer. Trots
dessa talrika bidrag äro dock föreningens inkomster, enligt vad verk¬
ställande utskottet upplyser, icke tillräckliga för fyllande av föreningens
uppgifter. Utskottet anser, att föreningen icke kan erhålla eu fullt
bärig ekonomi, förrän Europas stater och huvudstäder i än vidare mån
än som skett understödja densamma med belopp, som svara mot
vikten av föreningens verksamhet. Verkställande utskottet uttalar därför
det önskemålet, att jämväl de stater, som hittills icke lämnat bidrag
till föreningen, måtte göra detta, samt betonar därvid, att det å varje
land belöpande bidraget i så fall bliver ringa i förhållande till de för¬
delar, som föreningens verksamhet kan medföra.
Socialstyrelsen har den 7 januari 1914 avgivit infordrat yttrande i sooiai-
ärendet. styrelsen.
Socialstyrelsen anför däri:
»En viktig förutsättning för verksamhetens framgång är givetvis säkerstäl¬
landet av föreningens ekonomi, och styrelsen har därför ansett sig böra främst
ordna denna fråga. Visserligen inflyta regelbundna årsavgifter från de talrika
medlemmarna, varjämte ett antal stater och storstäder i Europa lämna årliga
bidrag. Icke desto mindre hava dock städse på grund av de dryga kostnader,
som särskilt utgivandet av den för föreningens verksamhet oumbärliga tidskriften
medför, föreningens utgifter överstigit dess inkomster.
Riktigheten av den framställning rörande föreningens program och redan
ernådda praktiska resultat, som dess verkställande utskott givit, kan av social¬
styrelsen efter vunnen kännedom om föreningens arbetssätt och publikationer
till alla delar vitsordas. Själv har styrelsen för sitt arbete haft fördel av för¬
eningens värdefulla publikationer och upplysningsverksamhet i övrigt. Enligt
styreisens uppfattning kan föreningen redan nu, trots sin korta tillvaro, anses
hava nått sitt mål att bliva en mellanfolklig medelpunkt för de beaktansvärda
strävanden, som åsyfta arbetslöshetens bekämpande. Härtill har bidragit, för¬
utom föreningens sällsynt insiktsfulla och initiativkraftiga ledning, i all synner¬
het den förträffligt redigerade tidskriften, vilken genom sitt rikhaltiga innehåll
och vida överblick blivit en arbetslöshetsfrågans encyklopedi, samt ävenledes den
intima samverkan mellan intresserade och experter för denna fråga inom olika
länder, som genom förmedling av huvudsekretariateh i Gent äger rum mellan de
olika nationella sektionerna.
I samband härmed vill styrelsen erinra därom, att sedan under ett år den
svenska sektionen av internationella föreningen för lagstadgat arbetarskydd
fungerat som ombud i Sverige för den internationella föreningen för arbetslös-
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30
234
Sjätte huvudtiteln.
n 4 1 lietens bekämpande, fattades på sammanträde i juni 1912 beslut om bildande av
L en särskild svensk sektion av sistnämnda förening, vars stadgar godkändes vid
styrelsesammanträdet i Ziiricli i september 1912. Den svenska sektionens ord¬
förande är förre generaldirektören lierr Alfr. Lagerheim. I fråga om övriga de¬
taljer av föreningens och den svenska sektionens uppgifter hänvisas till deras
respektive stadgar.
Beträffande den internationella föreningens ekonomiska ställning har social¬
styrelsen inhämtat, att under åren 1911 och 1912 dess inkomster belöpte sig till
respektive 11,382 och 17,852 samt dess utgifter respektive 24,215 och 34,238, allt
i francs. Det deficit, som sålunda uppkommit, har täckts på enskild väg av en
grupp franska vänner till föreningen, vilka även utlovat sitt stöd för aren 1913
och 1914, under vilka med all sannolikhet utgifterna komma att överstiga in¬
komsterna, ehuru ej i samma grad som under de första organisationsåren. De
beräknade inkomsterna och utgifterna för år 1913, respektive 23,250 och 37,000
francs, antyda redan någon förbättring. Kostnaderna för årets kongress i Gent
täcktes genom frivilliga bidrag från deltagarnas sida samt genom ett extra anslag
från staden Gent. Till år 1915 hoppas man kunna betrygga föreningens ekonomi,
så att den ej för sin tillvaro blir beroende av något mecenatskap. Den föreva¬
rande framställningen utgör ett led i dessa föreningens strävanden att ställa sina
finanser på säkra fotter.
Vid övervägande, huruvida ett årligt anslag från svenska statens sida bor
beviljas ifrågavarande förening, har socialstyrelsen kommit till den uppfattning,
att svenska staten ej bör undandraga sig att lämna föreningen sitt stöd.
Åtskilliga ovan uppräknade stater, bland dem Norge, giva redan understöd,
och ännu flera torde under den närmaste tiden komma att följa deras föredöme,
så att slutligen varje stat, vari den internationella föreningen har en sektion,
subventionerar moderorganisaiionens verksamhet. Dessutom anser socialstyrelsen
vägande positiva skäl tala för bifall till föreningens hemställan. Av den i det
föregående lämnade skildringen av föreningens syften och arbeten torde näm¬
ligen framgå, att föreningen på ett så erkännansvärt sätt fyllt sin uppgift, att
densamma, trots sin kortvariga existens, på sitt område val kan jämföras med
det internationella arbetsamtet i Basel, efter vars förebild den internationella
föreningen för arbetslöshetens bekämpande med hänsyn till principer bland
annat sträng politisk neutralitet — och arbetssätt är organiserad. Till arbets¬
amtet i Basel lämnar svenska staten sedan år 1906 ett årligt bidrag av 750
kronor.»
Under åberopande av vad sålunda anförts och då arbetslöshets-
frågan under den närmaste framtiden torde komma att bliva föremål för
särskild uppmärksamhet även i Sverige, har socialstyrelsen hemställt,
att ett årligt anslag om 750 kronor från och med år 1914 tilldelas in¬
ternationella föreningen för arbetslöshetens bekämpande mot villkor, att
till socialstyrelsen regelbundet översändas 25 exemplar av föreningens
tidskrift, i den mån den utkommer.
Departement!!- Den uppfattning om statens förpliktelser i socialt avseende, som
chefen. numera slagit igenom, har såsom en naturlig följd medfört en mängd
Sjätte huvudtiteln.
235
åtgärder till förbättrande i olika avseende av de sämst lottade samhälls¬
medlemmarnas ställning. Med hänsyn till den allmänna beskaffenheten
av de sociala olägenheter, för vilka det gäller att råda bot, samt dessas
förekomst i samma eller likartad gestaltning i alla eller åtminstone ett
flertal länder, bliva dessa frågor ofta nog föremål för internationell be¬
handling.
Bildandet av den nu ifrågavarande internationella föreningen för
arbetslöshetens bekämpande är ett utan tvivel synnerligen beaktansvärt
utslag av detta allmänna humanitärt-sociala intresse. Ett flertal främ-
> mande stater hava ju ock genom beviljande av årliga bidrag till före¬
ningen visat sig behjärta dess allmännyttiga syfte och uppskatta dess
verksamhet. Enligt socialstyrelsens uttalade mening har föreningen på
ett erkännansvärt sätt fyllt sin uppgift; och då resultatet av dess verk¬
samhet tvivelsutan torde kunna vara till gagn jämväl för vårt land, särskilt
då frågan om införande av arbetslöshetsförsäkring eller däremot sva¬
rande åtgärder nu här står på dagordningen, anser jag, att svenska
staten icke bör undandraga sig att i likhet med andra länder under¬
stödja föreningen. Ett ytterligare skäl till sådant understöd finner jag
däri, att sedan år 1912 funnits en särskild svensk sektion av föreningen,
vilken sektion samarbetar med moderföreningen.
Vad beloppet beträffar, har socialstyrelsen föreslagit ett årligt
anslag å 750 kronor eller samma belopp, varmed svenska staten under¬
stödjer det i viss mån likartade mellanfolkliga arbetsamtet i Basel, och
har styrelsen tillika föreslagit, att såsom villkor för anslagets utgående
föreningen skulle tillförbindas att årligen till socialstyrelsen överlämna
25 exemplar av föreningens tidskrift. Mot detta förslag synes mig intet
vara att erinra. Då det vore önskvärt, att bidrag till föreningen ut-
ginge redan under år 1914, lärer nu av riksdagen böra äskas medel
jämväl härtill, således för åren 1914 och 1915 sammanlagt 1,500 kro¬
nor. Ehuruväl ifrågavarande anslagskrav torde återkomma under en
längre följd av år, finner jag lämpligt, att anslaget, i likhet med det
till arbetsamtet i Basel, tills vidare anvisas på extra stat.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att på ovan angivna villkor såsom bidrag för åren
1914 och 1915 till internationella föreningen för arbets¬
löshetens bekämpande på extra stat för år 1915 anvisa
ett belopp av 1,500 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t
att av tillgängliga medel förskottsvis redan under år
1914 utanordna ett belopp av 750 kronor.
[14.]
230
Sjätte huvudtiteln.
[15.]
Främjande
av nykterhet
och mot¬
arbetande av
dryckenska¬
pens följder.
(Extra anslag.)
[16.]
Statsanstalt
för alkoholist -
vård.
(Extra anslag.)
ETykterhetsverksamlieteiis befrämjande.
18. Anslag till främjande av nykterhet och motarbetande av
dryckenskapens följder.
Under punkt 68 i statsverkspropositionen den 14 januari 1914 an¬
förde min företrädare i ämbetet, att proposition angående anslag till
främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens följder
var avsedd att efter skedd utredning avlåtas till riksdagen inneva¬
rande år.
Utredningen i ämnet hann dock ej avslutas före riksdagens upp¬
lösning. Sedan i ärendet infordrade utlåtanden från såväl medicinal¬
styrelsen som socialstyrelsen numera inkommit, är det min avsikt att
med det snaraste för Kungl. Maj:t framlägga förslag till proposition i
ämnet. Enligt den verkställda utredningen skulle ett belopp av 249,746
kronor vara erforderligt för ändamålet.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i avvaktan på den proposition, som kan
komma att avlåtas angående anslag till främjande av
nykterhet och motarbetande av dryckenskapens följder, för
ändamålet beräkna ett anslag å extra stat för år 1915
av 249,746 kronor.
19. Statsanstalt för alkoholistvård.
Under punkt 69 i statsverkspropositionen den 14 januari 1914 omför-
mäldes av föredragande departementschefen, att utredning påginge
genom särskilda sakkunniga angående inrättande av en statsanstalt för
alkoholistvård, att först med en dylik anstalts tillkomst den under fjol¬
året av statsmakterna beslutade lagen om internering av alkoholister
torde böra träda i kraft samt att det således vore angeläget, att vid
årets riksdag få till stånd beslut om upprättande av en dylik stats¬
anstalt.
Då nämnda utredning nu nalkas sitt slut, är det min avsikt att
med det snaraste för Kungl. Maj:t framlägga förslag till proposition i
ämnet.
Sjätte huvudtiteln.
237
För närvarande hemställer jag allenast, att Kungl. Maj:t måtte före¬
slå riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående in¬
rättande av en statsanstalt för alkoholistvård, som kan
komma att avlåtas, tills vidare för ändamålet beräkna
ett anslag å extra stat för år 1915 av 415,000 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel
redan under år 1914 utanordna därav erforderligt
belopp.
Allmänna pensionsförsäkringen.
20. Avlönings- och omkostnadsstat för pensionsstyrelsen.
I förra statsverkspropositionen omförmäles under punkt 70, att
pensionsstyrelsen i underdånig skrivelse den 18 december 1913 avgivit
förslag till avlöningsstat för styrelsen samt beräkning av vissa andra
administrationskostnader, att detta förslag tillika innefattade en grund¬
läggande lönereglering av styrelsen samt att förslaget till följd därav
remitterats till löneregleringskommittén.
Dess betänkande har nu inkommit, och upptages däri, utom ett å
ordinarie stat uppfört anslag, tillika ett förslagsanslag å extra stat för
år 1915 för upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet m. m.
Över detta betänkande har yttrande infordrats från pensionssty¬
relsen.
För närvarande hemställer jag fördenskull allenast, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående löne¬
reglering för pensionsstyrelsen m. m., som kan komma
att avlåtas till riksdagen, tillsvidare beräkna en höj¬
ning av ordinarie anslaget till pensionsstyrelsen från
och med år 1915 med 205,400 kronor eller från 28,900
kronor till 234,300 kronor.
[16.]
[17.]
Avlönings-
och omkost¬
nadsstat för
pensions¬
styrelscn.
(Ordinarie
anslag.)
238
Sjätte huvudtiteln.
[18.]
Upprätt¬
hållande av
pensions-
styrelsens
verksamhet
in. m.
(Extra anslag.)
[19.]
Pensions¬
försäkringens
genom¬
förande.
(Extra anslag.)
21. Anslag för upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet in. m.
Under åberopande av vad av mig i nästföregående punkt anförts
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående löne¬
reglering för pensionsstyrelsen in. m., som kan komma
att avlåtas till riksdagen, tills vidare beräkna, utöver
anslaget på ordinarie stat, ett förslagsanslag å extra
stat för år 1915 för upprätthållande av pensionsstyrel¬
sens verksamhet m. m. av 374,000 kronor.
22. Anslag till pensionsförsäkringens genomförande.
Under åberopande av vad min företrädare i ämbetet under punkt
72 i förra statsverkspropositionen anfört, därtill jag i alla delar ansluter
mig, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för år 1915 på extra stat bevilja dels ett för¬
slagsanslag av 3,600,000 kronor för bestridande av
den på staten belöpande kostnad för pensionstillägg och
understöd jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring
dels ock ett förslagsanslag av 125,000 kronor till gäl¬
dande av statens bidrag för samma är till den jämlikt
nämnda lag anordnade, på frivilliga avgifter grundade
försäkring.
23. Till ersättning till postsparbanken för be¬
styret med pensionsutbetalningar samt biträde med
den frivilliga försäkringens genomförande, av riks¬
dagen på extra stat för är 1915 beviljat förslags¬
anslag .................................................................................. kronor 50,000: —
Sjätte huvudtiteln.
239
24. Ersättning till mantalsskrivningsförrättare för uppgörande av den i
14 § av pensionsförsäkringslagen omförmälda förteckning m. m.
Genom kungörelse den 21 november 1913 bär Kungl. Maj:t fast¬
ställt formulär till den i 14 § av lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring omförmälda förteckning.
Vid utarbetandet av detta formulär, vilket skedde i samråd med de
för avgivande av förslag till fögderiförvaltningarnas omorganisation till¬
kallade. sakkunniga, visade det sig, att en väsentlig besparing i arbete
och således även i kostnad skulle vinnas, om för förteckningen enligt
14 § och uppgifterna enligt 15 § i nämnda lag anordnades en gemen¬
sam blankett. Detta förutsatte emellertid, att den kommunala uppbörds-
myndigheten, i stället för att enligt 14 § inom utgången av juli månad
sända förteckningen till pensionsstyrelsen, finge avlämna densamma till
kronouppbördsmyndigbeten, som, sedan anteckning gjorts om de enligt
15 § erlagda eller indrivna pensionsavgifterna, före den 1 september
skulle insända förteckningen till pensionsstyrelsen. Denna anordning
fordrar emellertid en lagändring, och är förslag i sådant syfte utar¬
betat samt torde inom den närmaste tiden kunna föreläggas riks¬
dagen.
Samtidigt med den fråga, jag nu berört, behandlades även en av
pensionsstyrelsen i skrivelse den 25 oktober 1913 gjord framställning
om anskaffande av avskrifter av de i 14 § omförmälda förteckningar.
I anledning härav förordnade Kungl. Maj:t den 21 november 1913,
att det skulle åligga häradsskrivarna att till pensionsstyrelsen före
utgången av mars månad 1914 insända avskrifter av avdelningen »man-
talsskrivningsförrättarnas anteckningar» i de upprättade förteckningarna.
Beträffande gottgörelse till häradsskrivarna för nämnda arbeten för¬
klarade sig Kungl. Maj:t framdeles vilja meddela beslut.
I skrivelse den 23 december 1913 har pensionsstyrelsen gjort
framställning om sådan ersättning och därvid hemställt, att Kungl. Maj:t
måtte till riksdagen avlåta proposition om beviljande för ifrågavarande
ändamål av ett förslagsanslag å 40,000 kronor.
Då det ifrågasatta förslaget till lönereglering för fögderiförvaltnin-
garna, på sätt jag ovan uttalat, icke kommer att framläggas för instun-
[20.1
Ersättning
till mantals¬
skrivnings¬
förrättare för
uppgörande
av den i 14 §
av pensions¬
försäkrings-
lagen omför¬
mälda för¬
teckning
m. m.
(Extra anslag.)
240
Sjätte huvudtiteln.
[20.] dande riksdag, torde ifrågakomna ersättning böra utgå för såväl år
1914 som år 1915 med belopp, som av Kungl. Maj:t lärer få bestäm¬
mas. Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för beredande av ersättning åt mantalsskrivnings-
förrättare för upprättande av de i 14 § av lagen om allmän
pensionsförsäkring omförmälda förteckningar samt av¬
skrifter därav på extra stat för år 1915 bevilja ett för¬
slagsanslag å 80,000 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att redan under år 1914 av tillgängliga medel
utanordna erforderligt belopp.
Diverse sociala ändamål.
25. För understödjande av nationalföreningens
mot emigrationen verksamhet, av riksdagen på extra
stat för år 1915 beviljat anslag ....................................... kronor 10,000:
26. Till understöd åt stiftelsen »Hemmet Fri¬
stad», av riksdagen på extra stat för år 1915 anvisat
belopp ...................................................................................... 10,000:
H. Försäkringsinspektioiien.
Till upprätthållande av försäkringsinspektionens
verksamhet, att av bidrag till försäkringsinspektionen
direkt utgå, oförändrat ordinarie anslag, reservations¬
anslag ....................................................................................... ® 53,000:
I. Diverse.
1. För verkställande av undersökningar och
arbeten för åstadkommande av en skematisk förteck¬
ning och beskrivning över Sveriges vattenfall, av
riksdagen på extra stat för år 1915 anvisat anslag ... » 42,500:
Sjätte huvudtiteln.
241
2. För anordnande av inspektion över elektri¬
ska anläggningar för belysning eller arbetsöver-
föring, av riksdagen på extra stat för år 1915 anvisat
anslag ...................................................................................... kronor
3. Till bestridande av utgifterna för statens
biografbyrå att utgå i första hand av inflytande av¬
gifter för granskning av biografbilder, på extra stat
för år 1915 anvisat förslagsanslag ................................ )>
4. Till understöd åt Sveriges riksförbund av
frivilliga brandkårer, av riksdagen på extra stat för
år 1915 anvisat anslag............... »
5. Gratifikation till professor G. Sundbärg för
utredning av emigrations frågan, av riksdagen på extra
stat för år 1915 beviljat anslag......................................... »
6. Till täckande av vissa av statskontoret för¬
skottsvis bestridda utgifter, av riksdagen på extra
stat för år 1915 anvisat anslag......................................... »
7. Till beredande av extra lönetillägg för inne¬
varande år åt en del tjänstemän och betjänte i till
civildepartementet hörande ämbetsverk och kårer,
av riksdagen på extra stat för år 1915 anvisat för¬
slagsanslag .............................................................................. »
8. Till ålderstillägg, av riksdagen höjt ordinarie
förslagsanslag........................................................................... »
26,200: —
26,000: —
2,500: —
6,000: —
500,102: —
20,000: —
375,000: —
9. Rese- och traktamentspenningar, oförändrat
ordinarie anslag, förslagsanslag..........................................
» 150,000: -
10. Postavgiffer för tjänstebrev och dylika försändelser.
Till postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser är å ordi¬
narie stat uppfört ett förslagsanslag, som av 1909 års riksdag bestäm¬
des till 860,000 kronor, men sedan stått oförändrat.
Enligt av statskontoret lämnad uppgift hava utgifterna å anslaget
uppgått till nedanstående belopp i hela krontal:
1908 1909 1910 1911 1912
717,943 782,938 679,021 904,081 958,687
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 31
[20. j
[21.]
Postavgifter
förtjänstebrev
och dylika
försändelser.
(Ordinarie
anslag.)
242
Sjätte huvudtiteln.
[21.]
[22.]
Trycknings¬
kostnader.
(Ordinarie
anslag.)
[23.]
För mötande av de stegrade kraven å detta anslag, som berör
icke allenast civildepartementet utan jämväl statsförvaltningen i övrigt,
synes anslaget böra ökas till 1,000,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att från och med år 1915 höja det å ordinarie
stat uppförda förslagsanslaget till postavgifter för tjän¬
stebrev och dylika försändelser med 140,000 kronor
eller från 860,000 kronor till 1,000,000 kronor.
11. Extra utgifter, oförändrat ordinarie anslag,
reservationsanslag.................................................................... kronor 12,000: —
12. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.,
oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag.................... x> 350,000: —
13. Tryckningskostnader.
Beträffande anslaget till tryckningskostnader, som för år 1914 är
upptaget till 198,285 kronor, torde för utjämning av huvudtitelns slut-
Bumma en minskning böra ske med 6 kronor.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att för bestridande av tryckningskostnader under
sjätte huvudtiteln uppföra ett ordinarie förslagsanslag
av 198,279 kronor.
Beträffande de här ovan upptagna, icke av riksdagen beslutade
ordinarie anslag, vid vilka jag icke gjort något yrkande, har jag ej
någon ändring att föreslå.
Sjätte huvudtitelns ordinarie anslag, som för innevarande år upp¬
gå till ............................................................................. kronor 12,102,013: —
Sjätte huvudtiteln.
243
komma efter iakttagande av vad riksdagen redan
beslutat och vid bifall till de av mig framställda
förslagen, att ökas med .......................................
och sålunda för år 1915 att uppgå till ..................
Summan av de extra anslagen, som för inneva¬
rande år uppgår till ............................................
kommer, efter iakttagande av vad riksdagen
redan beslutat och därest de av mig fram¬
ställda förslagen vinna bifall, att ökas med .
och kommer sålunda för år 1915 att uppgå till
Huvudtitelns slutsumma för innevarande år............
skulle, efter iakttagande av vad riksdagen
redan beslutat och under förutsättning av bifall
till av mig framställda förslag, för år 1915
uppgå till ...........................................................
och skulle ökningen sålunda bliva ..................
kronor 1,372,734: —
» 13,474,747: —
» 11,212,587: —
» 2,980,566: —
» 14,193,153: —
» 23,314,600: —
» 27,667,900: -
j) 4,353,300: —
Huvudtitelns slutsumma enligt den vid årets första
riksdag framlagda statsverkspropositionen ut¬
gjorde ....................................................................... » 27,466,700: •—
och föreslås sålunda nu en ökning av............ )> 201,200: —
Härvid är dock att märka, att i den slutsumma, huvudtiteln nu
utvisar, ingår ett förut under åttonde huvudtiteln upptaget anslag, näm¬
ligen anslaget till anstalter för bildbara sinnesslöa, uppgående till 350,000
kronor; med hänsyn till överflyttningen av detta anslag föreslås i själva
verket nu en minskning i den förra statsverkspropositionens slutsumma
med 148,800 kronor.
I vad föredragande departementschefen hemställt
och föreslagit beträffande anslagen under sjätte huvud¬
titeln instämde statsrådets övriga ledamöter; och be¬
hagade Hans Maj:t Konungen bifalla vad sålunda bli¬
vit av statsrådet tillstyrkt samt förordnade tillika, en¬
ligt statsrådets hemställan, att utdrag av detta pro¬
tokoll skulle till finansdepartementet överlämnas till
ledning vid författandet av Kungl. Maj:ts nådiga
proposition till riksdagen angående statsverkets till¬
stånd och behov.
[23.]
Ur protokollet:
Nils Adelgren.
Punkt.
244
Sjette huvudtiteln,
Sammandrag och register
till
Sjätte huvudtiteln.
■
|
|
|
Ordinarie
|
Extra
|
|
Ordinarie
|
Extra
|
|
&
|
Öl
|
|
anslag.
|
|
anslag.
|
|
anslag.
|
|
anslag.
|
|
|
A. Departementet.
Statsministern, lönefyllnad, förslagsanslag,
högst.................................................
|
Kronor.
|
Ö.
|
Kronor.
|
Ö.
|
Kronor.
|
Ö,
|
Kronor.
|
’Ö.
|
2
|
1
|
6,500
|
|
|
|
|
|
|
•
|
2
|
2
|
Statsråden utan departement, 3 å 15,000 kronor,
|
45,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
2
|
3
|
Departementschefen ....................................
|
17,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
2
|
4
|
Departementets avdelning av Kung]. Majrts
kansli...................................................
|
93,300
|
_
|
|
|
|
|
|
|
2
|
5
|
Till avlönande av en handsekreterare hos stats¬
ministern .............................................
|
_
|
_
|
>) 3,000
|
_
|
|
|
|
|
1
|
3
|
6
|
Till provisorisk lönereglering för departemen¬
tet, förslagsanslag .................................
|
_
|
_
|
>) 13,835
|
__
|
|
|
|
|
3
|
7
|
Till avlönande av en extra föredragande inom
departementet.......................................
|
_
|
_
|
1 7,000
|
_
|
|
|
|
|
3
|
8
|
Till avlönande av ytterligare en särskild före¬
dragande inom departementet ...............
|
_
|
_
|
tf*.
o
|
_
|
|
|
|
|
3
|
9
|
Till avlönande av en biträdande föredragande
inom departementet ..............................
|
_
|
_
|
•) 3,000
|
_
|
|
|
|
|
3
|
10
|
Till förhöjning av de inom departementet an¬
ställda amanuensernas arvoden m. m. ...
|
__
|
_
|
>) 24,000
|
_
|
|
|
|
|
|
|
Säger för departementet
|
—
|
_
|
-
|
—
|
161,800
|
—
|
54,835
|
_j
|
|
|
B. Kegeringsrätten.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3
|
|
Regeringsrätten ..........................................
|
93,700
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Säger för regeringsrätten
|
—
|
_
|
|
—
|
93,700
|
|
|
|
|
|
C. Överståthållarämbetet.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3
|
1
|
Överståthållarämbetet ................................
|
97,822
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Transport
|
97,822
|
—
|
—
|
-
|
255,500|—
|
54,835
|
—
|
*) Anslaget är av riksdagen redan anvisat.
Punkt.
Sjätte huvudtiteln.
245
Ordinarie
|
Extra
|
Ordinarie
|
Extra
|
anslag.
|
|
anslag.
|
anslag.
|
anslag.
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor. | ö.
|
Kronor, j ö.
|
Kronor, ö. 1
1
|
31 21
! I
i
Transport
Till provisorisk förbättring av de bos över-
ståthållarämbetet anställda manliga och
kvinnliga extra tjänstinnehavares avlö¬
ningsförmåner .......................................
Till utgivande av tidningarna »Polisunderrät¬
telser» och »Meddelanden angående auto-
mobiltrafik» .........................................
Säger för överståthållarämbetet
5! 5
5|
ö!
15
16
D. Landsstaten.
Landshövdingarna.......................................
Tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna
Övergångsstat............................................
Till arvoden åt extra länsnotarie^ extra läns¬
bokhållare och övriga extra biträden vid
länsstyrelserna, till avlöning åt extra vakt-
betjäning därstädes samt till vikariats-
ersättning under semester för därtill be¬
rättigade tjänstemän, reservationsanslag ...
Till vikariatsersättning under semester för
skrivbiträden vid länsstyrelserna under år
1914.....................................................
Fögderiförvaltningarna.................................
Till beredande av tillfällig löneförbättring åt
kronofogdar, häradsskrivare och länsmän,
förslagsanslag ......................................
Till polisväsendet på landsbygden, förslags¬
anslag ..................................................
Till ersättning för juridiskt biträde åt de
svenska lapparna i Norge samt till lapp¬
fogdar och lappförmän ävensom ordnings¬
män inom lappbyarna ...........................
Säger för landsstaten
97,8
— ') 10,300;-
!
- ') 31,550;-
i
E. Väg- och vattenbyggnadsväsendet.
16 1 Väg- och vattenbyggnadsstaten:
Bestämt anslag.......................................
Transport
*) Anslaget är av riksdagen redan anvisat.
318,500!—
020,525
56,800
*) 213,000 -
1,625,635
923
425.
.075!-
.
.700:-
ooo'-
i !
! 20,500j—|
255.500-
97.822
1137,800|-
137.800l-
3,134.460-
54,835:—(
41.850 —
1.372.275 -
I
-i 3,487,7821—1 1,468,960?-
Punkt,
246
Sjätte huvudtiteln,
16 2
21 5
21] 6
2l| 7
22| 8
251 9
; 7
26
156
156
157
|
Ordinarie
|
Extra
|
|
Ordinarie
|
Extra
|
|
anslag.
|
|
anslag.
|
|
anslag.
|
anslag.
|
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
Transport
|
|
_
|
|
_
|
3,487,782
|
|
1,468,960
|
|
Reservationsanslag:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Till expenser för allmänna arbeten......
|
45,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
Till vägundersökningar .....................
|
45,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
Till tillfällig förstärkning av arbetskrafterna
hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ...
|
—
|
—
|
3,600
|
_
|
|
|
|
|
Till anordnande av inspektion å enskilda järn¬
vägars rullande materiel.......................
|
|
_
|
') 7,400
|
_
|
|
|
|
|
Vägar och kommunikationer ........................
|
12,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
Till undersökningar av mindre hamnar och
farleder m. m........................................
|
—
|
—
|
•; 10,000
|
-
|
|
|
|
|
Till understödjande av brobyggnader och, före¬
trädesvis mindre, hamnbyggnader samt
upprensning av åar och farleder ............
|
|
|
») 600,000
|
|
|
|
|
|
Till upprensning av ett grund vid Prästör ...
|
—
|
—
|
16,500
|
—
|
|
|
|
|
Till bidrag för anläggning av nya samt för¬
bättring eller omläggning av backiga eller
eljest mindre goda vägar .....................
|
|
|
32,500,000
|
|
|
|
|
|
Till anläggande av enklare vägar i Norr¬
bottens, Västerbottens och Jämtlands län
|
_
|
_
|
>) 500,000
|
_
|
|
|
|
|
Jordförluster genom kanal- och väganlägg-
ningar, förslagsanslag:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Direkt anvisning .............................
|
2,700
|
—
|
|
|
|
|
|
|
Ersättningar.......................................
|
4.567
|
—
|
|
|
|
|
|
|
Till gäldande av Sveriges bidrag till den stän¬
diga internationella föreningen för frågor
rörande vägväsendet, förslagsanslag.........
|
365
|
|
|
|
|
|
|
|
Säger för väg- och vattenbyggnadsväsendet
|
,
|
—
|
-
|
—
|
247,432
|
|
3,637,500
|
|
F. Medicinalstaten samt hälso-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och sjukvården.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Medicinalstyrelsen med dithörande stater.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
193,100
|
__
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Till personliga avlöningstillägg till vissa be¬
fattningshavare i medicinalstyrelsen ......
|
—
|
—
|
2,100
|
—
|
|
|
|
|
Statsmedicinska anstalten ..........................
|
') 59,150
|
—
|
—
|
—
|
|
|
|
|
Farmaceutisk avdelning vid statsmedicinska
anstalten ...............................................
|
|
|
30,350
|
_
|
|
|
|
|
Transport
|
252,250
|
—
|
32,450
|
—
|
3,735,2141—
|
5,106,460
|
_
|
Anslaget är av riksdagen redan anvisat.
Punkt.
Sjätte huvudtiteln,
247
:
!
I
.
Sid.
Punkt.
|
%
!
|
!
|
Ordinarie
anslag.
|
Extra
anslag.
|
Ordinarie
anslag.
|
Extra
anslag.
|
Kronor.
|
Ö
|
Kronor.
|
ö.
|
| Kronor, j ii.
|
^ I !
Kronor. J 8.
|
|
|
Transport
|
252,25C
|
—
|
32,450
|
—
|
3,735,2141—
|
5,106,460
|
171
|
5
|
Förste provinsialläkare och provinsialläkare
|
*) 865,20C
|
—
|
!
i
|
|
i
|
1 |
|
171
|
6
|
Till resestipendier åt förste provinsialläkare,
|
|
|
|
|
|
I
|
|
|
provinsialläkare, extra provinsialläkare,
|
|
|
|
|
1 j
|
|
|
biträdande provinsialläkare och stads-
|
|
|
|
!
|
|
|
|
läkare, reservationsanslag ............
|
2,500
|
—
|
|
|
|
172
|
i 7
|
Till avlöning åt femton civila läkarstipendiater,
|
|
|
|
|
i
|
|
|
reservationsanslag...................................
|
22,500
|
—
|
|
|
j i | |
|
172
|
8
|
Bidrag till extra provinsialläkares avlönande,
|
|
|
|
|
|
|
|
förslagsanslag .......................
|
30,000
|
—
|
|
|
! j
|
172
|
i 9
|
Tilläggsarvode åt extra provinsialläkaren i
|
|
|
|
|
■ !
|
|
|
Malå distrikt ......
|
—
|
—
|
») 800
|
—
|
: j :
|
172
|
10
|
Tilläggsarvode åt extra provinsialläkaren i
|
|
|
|
|
|
|
|
Bjurholms och Örträsks distrikt ............
|
|
|
») 750
|
—
|
1 1
|
|
|
Sjukvårdsanstaltcrna.
|
|
|
|
|
j : * {
|
|
|
Sinnessj ukvårdsanstalterna:
|
|
|
|
|
; 1
|
8172
|
11
|
Hospitals underhåll, förslagsanslag............
|
3,850,000
|
—
|
|
|
1 1
|
1 j
|
174
|
12
|
Till resestipendier åt vid rikets hospital
|
|
|
|
|
! j j
|
|
|
och asyler anställda läkare, reservations-
|
|
|
|
|
|
|
|
anslag ................................................
|
500
|
|
|
|
; | 1 |
|
174
|
13
|
Till ny ekonomibyggnad och bostad för
|
|
|
|
|
! ! j i
|
|
|
överläkaren m. m. vid Stockholms hospi-
|
|
|
|
|
j j
|
|
|
tal.....................
|
—
|
—
|
') 140,000
|
_i
|
|
174
|
14
|
Till uppförande av ett nytt hospital å
|
|
|
|
|
|
|
|
biskopsbostället Sundby n:r 1 i Sträng-
|
|
|
|
|
| |
|
|
|
näs socken av Södermanlands län m. m.
|
—
|
—
|
') 800,000
|
_
|
i i
|
174
|
15
|
Bostäder för betjäning vid Vänersborgs j
|
|
|
|
i
|
:
|
|
|
hospital..........................
|
—
|
—
|
') 8,200
|
—j
|
! i
|
9175
|
16
|
Läkarbostad vid Vänersborgs hospital...... [
|
—
|
—
|
28,700
|
_i
|
|
183
|
17
|
Bostäder för betjäningen vid Lunds hospital
|
—
|
|
82,000
|
_!
|
! |
|
183
|
18
|
Bostäder för betjäning vid Kristinehamns
|
|
|
|
i
|
i j >
|
|
|
hospital ...............
|
—
|
—
|
') 63,000
|
_
|
1 1 ! i
|
183
|
19
|
Anstalter för obildbara sinnesslöa, förslags-
|
|
!
|
|
|
|
|
|
anslag ......................
|
‘) 180,000
|
—
|
|
|
;l j i
|
0183
|
20
|
Anstalter för bildbara sinnesslöa, förslags-
|
|
|
|
|
|
|
|
anslag ...................
|
350,000
|
|
|
|
i j
|
|
|
Övriga sjukvårdsanstalter:
|
|
|
|
|
! I M
|
201
|
21
|
Lasaretts underhåll.........
|
15,774
|
|
|
|
II ii
|
|
|
Transport
|
5,568,724
|
-|
|
1,155,900
|
-|
|
3,735,214)—1
|
5,106,460—i
|
*) Anslaget är av riksdagen redan anvisat.
Punkt.
248
Sjätte huvudtiteln.
Ordinarie
anslag.
|
Extra
anslag.
|
Ordinarie
anslag.
|
Extra
anslag.
|
Kronor.
|
i>.
|
Kronor.
|
Ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
5,568,724
|
—
|
1,155,900
|
—
|
3,735,214
|
|
5,106,460
|
|
1,500
|
—
|
|
|
|
|
|
|
fe!
1201
I
22
■201 j 23
I
i202
:202
!
202
|202
;202
i 202
j 111202
i219
; |
1220 32
i 220
220
|220
;220
12 220
Transport
Till resestipendier åt ordinarie läkare vid
länslasarett och därmed likställda sjuk¬
hus, reservationsanslag...........................
Till underhåll av Järvsö sjukhus för spetäl¬
ska ....................................................
Till bidrag för uppförande eller inrättande
av tuberkulossjukvårdsanstalter............
Till bidrag för driftkostnaderna vid tuber¬
kulossjukvårdsanstalter, förslagsanslag ...
Besebidrag till vissa patienter vid kust¬
sanatorierna, förslagsanslag ..................
Till stipendier för läkare, som genomgå
utbildningskurser i tuberkulossjukvård
Besestipendier åt läkare för studier i tu¬
berkulossjukvård, reservationsanslag ......
Till upprätthållande av verksamheten vid
de genom medel ur Konung Oscar II:s
jubileumsfond inrättade folksanatorierna
Statsbidrag till understödjande av dispen-
särverksamhet, förslagsanslag ...............
Till bekostande av behandling enligt den
s. k. ljusmetoden av medellösa, med sjuk¬
domen »lupus vulgaris» behäftade per¬
soner från landsorten, förslagsanslag......
Vanföreväsendet:
Till anordnande av kliniker och polikliniker
vid vanföreanstalterna i Stockholm, Göte¬
borg och Hälsingborg . ......................
Till underhåll av skol- och uppfostrings-
hem för vanföra .................................
Bidrag till resor för vanföra jämte vårdare,
förslagsanslag,.......................................
Till föreningen för bistånd åt lytta och
vanföra i' Stockholm, såsom bidrag till
kostnaderna för uppförande av en anstalt
för vanföra.........................................
Till understöd åt de i Göteborg, Hälsing¬
borg och Stockholm av föreningarna för
bistånd åt vanföra inrättade undervis¬
ningsanstalterna för vanföra ävensom
för bekostande av dessa anstalters in¬
spektion, därav 30,000kronor förslagsanslag
Transport
22,000
*) 1,000
5) 600,000
!) 687,000
*) 10,000
i) 2,700
') 200,000
60,000
l) 15,000 -
>) 85,65oj—
i
>) 32,9001-
») 15,000
■) 50,000
5,593,2241—
2) 60,000 -
2,974,15o!—| 3,375,214|—| 5,106,460|-‘
*■) Anslaget är av riksdagen redan anvisat.
2) Av anslaget är ett belopp av 30,000 kronor av riksdagen redan anvisat.
Punkt.
Sjätte huvudtiteln.
249
GG
P-’
|
|
|
Ordinarie
|
Extra
|
|
Ordinarie
|
Extra
|
|
%
►i
|
|
anslag.
|
|
anslag.
|
|
anslag.
|
|
anslag
|
|
|
|
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
Ö.
|
Kronor.
|
Ö .
|
|
|
Transport
|
5,593,224
|
|
2,974,150
|
|
3,735,214
|
1
|
5.106,460
|
|
224
|
38
|
Till beredande vid provisorisk vanförean*
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
stalt av vård för personer, som till följd
av barnförlamning lida av vanförhet,
ävensom till inspektion av anordningar
härför, förslagsanslag ..........................
|
|
|
*) 39,200
|
|
|
|
|
|
|
|
Hälsovård i allmänhet.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
224
|
39
|
Till bestridande av kostnader för allmän hälso-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och sjukvård, förslagsanslag..................
|
') 225,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
224
|
40
|
Ortopediska institutet .......
|
8.250
|
|
|
|
|
|
|
|
224
|
41
|
Vaccinationens befrämjande, reservationsanslag
|
7,700
|
—
|
|
|
|
|
|
|
224
|
42
|
Karantän sinrättningen på Känsö, förslagsanslag,
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
högst .....
|
16,600
|
—
|
|
|
|
|
|
|
224
|
43
|
Till bestridande av kostnaderna för skötseln
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
av den å karantänsinrättningen på Känsö
befintliga koloxidapparaten ..................
|
_
|
—
|
») 1,400
|
_
|
|
|
|
|
224
|
44
|
Personligt lönetillägg åt karantänsläkaren på
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Känsö Gustaf Ernst JdLjortzberg............
|
—
|
—
|
') 500
|
—
|
|
|
|
|
224
|
45
|
Svenska läkarsällskapet .............................
|
3,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
225
|
46
|
Resestipendier åt civila läkare .....................
|
3,500
|
—
|
|
|
|
|
|
|
225
|
47
|
Stipendier för bevistande av medicinska fort-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
sättning skurs er....................................
|
—
|
-
|
‘) 4,500
|
—
|
|
|
|
|
225
|
48
|
Till gäldande av Sveriges andel i kostnaderna
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
för den internationella hälsovårdsbyrån
i Paris, förslagsanslag....................
|
7,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Säger för medicinalstaten samt hälso- och
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
sjukvården ..........................................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
5,864,274
|
|
3.019,750
|
—
|
|
|
G. Sociala verk och inrättningar.
Riksförsäkringsan stalten s
|
|
|
|
|
|
|
|
|
225
|
1
|
Till upprätthållande av riksförsäkringsan-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
staltens verksamhet, förslagsanslag.........
|
* -
|
—
|
■) 213,645
|
—
|
|
|
|
|
225
|
2
|
Till ersättning åt postsparbanken för dess
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
bestyr med uppbörd och utbetalningar
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
för riksförsäkringsanstalten, förslagsan¬
slag ...................................................
|
—
|
—
|
') 31,000
|
—
|
|
|
|
|
225
|
3
|
Till bestridande av statens bidrag till fiska-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
• res försäkring, förslagsanslag ...............
|
16,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Transport
|
16,000
|
—
|
244,645
|
|
9,599,488
|
|
8,126.210
|
—
|
1) Anslaget Ur av riksdagen redan anvisat.
Bihang till riksdagens senare protokoll 1914. 1 samt.
32
Punkt.
250
Sjätte huvudtiteln.
13
225
225
226
226
226
227
227
227
227
227
227
227
227
229
236
236
Ordinarie
anslag.
Kronor, ö
Transport
Socialstyrelsen:
Socialstyrelsen ....................................
Ökning av arbetskrafternahos socialstyrelsen
Till upprätthållande av socialstyrelsens
verksamhet .......................................
Medling i arbetstvister, förslagsanslag ......
Till befrämjande och organiserande av
den offentliga arbetsförmedlingen i riket,
förslagsanslag ....................................
Till täckande av viss del av de utgifter,
arbetsförmedlingen nödgas vidkännas
för förskottering av resekostnader för
medellösa arbetssökande, som av arbets-
förmedlingsanstalt anvisats plats å an¬
nan ort, förslagsanslag, högst...............
Bidrag till detmellanfolkliga arbetsamtet iBasel
Arbetarskydd:
Yrkesinspektionen .......................................
Till upprätthållande av yrkesinspektionens
verksamhet ..........................................
Bidrag till bestridande av kostnaderna under
år 1915 för den av föreningen för arbetar¬
skydd i Stockholm anordnade permanenta
utställningen av skyddsanordningar mot
olycksfall och ohälsa i arbetet...............
Socialförsäkring:
Till sjukkasseväsendets befrämjande, för¬
slagsanslag.........................................
Till understödjande av sjukkassor, som
meddela moderskapsunderstöd, förslags¬
anslag ................................................
Till uppehållande av tillsyn över under¬
stödsföreningarna ..............................
Bidrag till den internationella föreningen
för arbetslöshetens bekämpande .........
Nykterhetsverknamhet:
Främjande av nykterheten och motarbe¬
tande av dryckenskapens följder .........
Stats anstalt för alkoholistvård ...............
Transport
16,000
J) 148,200
Extra
anslag.
|
Ordinarie
anslag.
|
Extra
anslag.
|
Kronor, ö.
|
Kronor, ö.
|
Kroor.
|
i5.
|
') 81,680
1,256,800
244,645
10,000
>) 35,000
■) 25,000
l) 55,000 —
») 10,000
») 750
») 88,000
') 4,000
9,599,488
>) 50,000
‘) 6,000
1,500
249,746
415,000
8,126,210
1,502,680 —1 l,194,64l|—I 9,599,488|—
8,126,210]-
*) Anslaget är av riksdagen redan anvisat.
Sjätte huvudtiteln.
251
fri
|
|
|
|
Ordinarie
|
Extra
|
|
Ordinarie
|
Extra
|
|
P
§
Pt
|
CG
S
|
fe!
|
|
anslag.
|
|
anslag.
|
|
anslag.
|
|
anslag.
|
|
|
|
|
|
Kronor.
|
Ö.
|
Kronor.
|
Ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
|
ö. j
|
|
|
|
Transport
|
1,502,680
|
—
|
1,194,641
|
—
|
9,599,488
|
—
|
8,126,210
|
_j
|
|
|
|
Allmänna pensionsförsäkringen:
|
|
|
|
|
|
|
|
i
|
17
|
237
|
20
|
Pensionsstyrelsen .................................
|
234,300
|
—
|
|
|
|
|
|
|
18
|
238
|
21
|
Till upprätthållande av pensionsstyrelsens
verksamhet, förslagsanslag ..................
|
—
|
—
|
374,000
|
—
|
|
|
|
i
|
li)
|
238
|
22
|
Till bestridande av på staten belöpande
kostnad för genomförande av en allmän
pensionsförsäkring, förslagsanslag,.........
|
|
|
3,600,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
samt till statsbidrag till frivilliga pensio¬
neringen, förslagsanslag.......................
|
—
|
—
|
125,000
|
—
|
|
|
|
|
|
238
|
23
|
Ersättning till postsparbanken för bestyret
med pensionsutbetalningar m. m., för¬
slagsanslag..........................................
|
|
|
>) 50,000
|
|
|
|
|
|
20
|
239
|
24
|
Ersättning till mantalsskrivningsförrättare
för pensionsförteokningar m. m., förslags¬
anslag ...............................................
|
—
|
—
|
80,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
Diverse social» ändamål:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
210
|
25
|
Till understödjande av nationalföreningens
mot emigrationen verksamhet ...............
|
_
|
_
|
*) 10,000
|
|
|
|
|
|
|
240
|
26
|
Understöd åt stiftelsen »Hemmet Fristad» ...
|
—
|
—
|
>) 10,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
Säger för sociala verk och inrättningar
•
H. Försäkringsinspektionen.
|
|
|
|
|
1,736,980
|
~
|
5,443,643
|
•
|
|
240
|
|
Till upprätthållande av försäkringsinspektio-
nens verksamhet, reservationsanslag, att av
bidrag till försäkringsinspektionen direkt
utgå ...................................................
|
53,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Säger för försäkringsinspektionen
|
—
|
—
|
—
|
—
|
53,000
|
—
|
|
|
|
|
|
I. Diverse.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
240
|
1
|
Till verkställande av undersökningar och ar¬
beten för åstadkommande av en skematisk
förteckning och beskrivning över Sveriges
vattenfall ...........................................
|
|
|
') 42,500
|
|
|
|
|
i
|
|
|
|
Transport
|
—
|
|
42,500
|
|
11,389,468
|
-
|
13,569,851
|
-|
|
j Anslaget Sr av riksdagen redan anvisat.
Punkt.
252
Sjätte huvudtiteln.
|
|
|
Ordinarie
|
Extra
|
|
Ordinarie
|
Extra
|
|
ep
|
fe!
t-;
|
|
anslag.
|
|
anslag.
|
|
anslag.
|
|
anslag.
|
|
|
|
|
Kronor.
|
<5.
|
Kronor.
|
Ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
Ö.
|
|
|
Transport
|
_
|
—
|
42,500
|
—
|
11,389,468
|
—
|
13,569,851
|
—
|
241
|
2
|
Till anordnande av inspektion över elek¬
triska anläggningar för belysning eller
arbetsöverföring m. m............................
|
_
|
_
|
») 26,200
|
—
|
|
|
|
|
241
|
3
|
Till bestridande av utgifterna för statens bio¬
grafbyrå, förslagsanslag, att utgå i första
hand av inflytande avgifter för granskning
av biografbilder....................................
|
|
|
<) 26,000
|
|
|
|
|
|
241
|
4
|
Till understöd åt Sveriges riksförbund av fri¬
villiga brandkårer.................................
|
—
|
—
|
») 2,500
|
—
|
|
|
|
|
241
|
5
|
Gratifikation till professor G. Sundbärg för
utredning av emigrationsfrågan ............
|
—
|
—
|
>) 6,000
|
—
|
|
|
|
|
241
|
G
|
Till täckande av vissa utav statskontoret för¬
skottsvis bestridda utgifter ..................
|
—
|
—
|
') 500,102
|
—
|
|
|
|
|
241
|
7
|
Extra lönetillägg för år 1914, förslagsanslag...
|
—
|
—
|
») 20,000
|
—
|
|
|
|
|
241
|
8
|
Ålderstillägg, förslagsanslag.........................
|
l) 375,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
241
|
9
|
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag
|
150,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
241
|
10
|
Postavgifter för tjänstebrev och dylika för¬
sändelser, förslagsanslag ........................
|
1,000,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
242
|
11
|
Extra utgifter, reservationsanslag ..................
|
12,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
242
|
12
|
Skrivmaterialier och expenser, ved m. m., för¬
slagsanslag............................................
|
350,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
242
|
13
|
Tryckningskostnader, förslagsanslag...............
Säger för diverse
Summa
|
198,279
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
_
|
—
|
—
|
—
|
2,085,279
|
—
|
623,302
|
—
|
|
|
—
|
|
-
|
|
13,474,747
|
—
|
14,193,153
|
—
|
Summa för huvudtiteln kronor 27,667,900: —
*) Anslaget är av riksdagen redan anvisat.
Stockholm, K. L. Beckmans boktr., 1914.
BIHANG
TILL
RIKSDAGENS PROTOKOLL
VID
SENARE LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅR 1914.
FÖRSTA SAMLINGEN.
FÖRSTA BANDET. III.
De till Kung!. Maj:ts Proposition Nr 1 angående statsverkets tillstånd och behov
hörande bilagorna: sjunde och åttonde huvudtitlarna.
Sjunde huvudtiteln.
1
Sjunde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den
14 maj 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Vennersten anförde:
I den till riksdagen den 14 januari 1914 avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov under år 1915 framlade Kungl.
Maj:t förslag till reglering av utgifterna under riksstatens sjunde huvud¬
titel för sistnämnda år. I skrivelse den 3 mars 1914, nr 7, har riks¬
dagen anmält sina beslut i anledning av vissa av de sålunda gjorda
framställningarna. Denna riksdagens skrivelse anmäldes för Kungl. Maj:t
den 2 april 1914, därvid Kungl. Maj:t godkände riksdagens beslut, i vad
de skilde sig från vad Kungl. Maj:t föreslagit, samt fattade övriga av
skrivelsen föranledda beslut.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt.
1
3 Sjunde huvudtiteln.
Emellertid innefattade statsverkspropositionen deu 14 januari inne¬
varande år vissa punkter under sjunde huvudtiteln, i vilka då icke full¬
ständig utredning erhållits, och föreslog därför Kung!. Maj:t i dessa
punkter riksdagen att i avbidan på kommande särskilda propositioner
beräkna vissa belopp för de i samma punkter avsedda ändamål. Sådana
propositioner hunno emellertid icke avlåtas till riksdagen före dess upp¬
lösning. Framställningar i åtskilliga av dessa ämnen synas mig nu böra
göras till riksdagen, varjämte jag finner mig böra tillstyrka framförande
ånyo av det i senaste statsverksproposition framlagda, men av riksdagen
ej behandlade förslaget till förändrad organisation av patent- och registre¬
ringsverket ävensom avlåtande av en framställning i ett i nyssnämnda
proposition icke berört ämne.
Jag anhåller nu att få i ett sammanhang anmäla de frågor, som
tillhöra regleringen av utgifterna under riksstatens sjunde huvudtitel
för år 1915, därvid jag, jämte det jag gör nyssnämnda framställningar,
dels i behörig ordning angiver de ordinarie anslag, beträffande vilka
ändring icke ifrågasatts och beslut icke av riksdagen meddelats, dels
omförmäler de på regleringen av utgifterna under nu ifrågavarande
huvudtitel inverkande beslut, som riksdagen redan anmält i förenämnda
skrivelse, dels ock angiver ett par frågor, i vilka förslag till riksdagen
framdeles torde böra avlåtas.
A. Departementet.
1. Departementschefen, oförändrat ordinarie andag kronor 17,000.
2. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts
kansli, oförändrat ordinarie anslag .......................................... kronor 58,000.
3. Provisorisk lönereglering för departementet, av
riksdagen å extra stat för är 1915 beviljat förslagsanslag kronor 7,865.
4. Extra föredragande i departementet, av riks¬
dagen ä extra stat för år 1915 anvisat anslag..................... kronor 7,000.
5. Extra kanslisekreterare i departementet, av riks¬
dagen å extra stat för år 1915 anvisat anslag ................. kronor 5,250.
Sjunde huvudtiteln.
6. Biträde inom finansdepartementet, vid beredning
av ärenden rörande bankväsendet m. in., oförändrat ordi¬
narie förslag san slag, högst .......................................................
kronor
4,300.
B. De centrala ämbetsverken.
Kammarkollegium.
1. Kammarkollegium, oförändrat ordinarie anslag kronor 128,000.
2. Anställande av en extra advokatfiskal hos
kammarkollegium, av riksdagen å extra stat för år 1915
beviljat anslag...................................................................... kronor 6,000.
3. Ordnande av vissa kammarkollegii aktuarie-
kontor tillhörande handlingar, av riksdagen å extra stat
för år 1915 anvisat anslag.................................................... kronor 1,500.
Statskontoret.
4. Statskontoret.
Under hänvisning till vad jag längre fram kommer att anföra
rörande uppskov med frågan om inrättande av ett riksrevisionsverk,
upptages här
Statskontoret, oförändrat ordinarie anslag ............ kronor 173,500.
5. Förstärkning av arbetskrafterna inom statskontoret.
Till förstärkning av ai'betskrafterna inom statskontoret är lör inne¬
varande år å extra stat anvisat ett belopp av 13,250 kronor, därav
10,250 kronor för stämpelexpeditionen och 3,000 kronor för en extra
revisorstjänst å riksbokslutsbyrån. Beträffande användningen härav hava,
i enlighet med av statskontoret i skrivelse den 24 oktober 1913 avgivet
förslag, bestämmelser meddelats genom nådiga brevet den 14 november
[!•].
Förstärkning
av arbetskraf¬
terna inom
statskontoret.
(extra anslag.)
[1.]
Statskontoret
d Sjunde huvudtiteln.
1913, däri föreskrivits, bland annat, att av det till avlöning: åt den
extra revisorn avsedda beloppet 1,200 kronor skola anses såsom tiänst-
goringspennmgar samt att i fråga om tjänstledighet och vikariat för
der\ e^ra reVSOr,n ska11 1 tillämpliga delar gälla vad om tjänsteman i
törsta lönegraden hos statskontoret är i berörda hänseende stadgat.
...... 1 särskild skrivelse nyssnämnda den 24 oktober har statskontoret
därjämte gjort framställning om anvisande av anslag till förstärkning
av arbetskrafterna inom ämbetsverket även för nästkommande år: och
bär statskontoret härvid anfört följande.
De skal, som föranlett uppförande å extra ordinarie stat för år 1914 av ifråea-
3!? Tit8, n°7siSåviti kunde b,odömas’ att ä§a oförminskad giltighet även
Kntfi fn 19»lj' Da,fe allgSande.n> som komme att påvila den till anställning å riks-
S,Äran a;sedda,.extra 1JeviS0™- vore fullt jämförliga med dem, som tillkomme
tjänstemännen l forsta lönegraden inom ämbetsverket, ansåge sig statskontoret emeller-
Tak a-l 0enahanda semesterförmån, som sistnämnda tjänstemän åtnjöte,
I pSaVe“ ifrågavarande extra revisor, i vilket sammanhang statskontoret
„ I- Iia f att dy lk forman niedg!vits de i kammarrättens revisionsavdel-
mng anstallda extra revisorer. Vid bifall härtill skulle utöver förut å extra ordi¬
nat fat anvisade. ™edeJ erfordras ytterligare ett belopp, motsvarande vad som
dw imf i SaS°m tjffSts/>1jIJgspennin8ar för hemälda extra revisor under en månad
g. • , , krono,‘ Da statskontoret ansåge, att den extra revisorn borde komma i
åtnjutande av den ifrågasätta semesterförmånen redan under år 1914, hemställde
statskontoret, det tacktes Kungl. Maj:t av riksdagen äska ett anslag för år 1915
verke!™ * "H ?’45f kr?n°i förstarkninS av arbetskrafterna inom ämbets-
kronor ^ att for KunSb MaJ:t att därav redan under år 1914 disponera 100
VePcuZnU' + ä,skan.det av ausIag til! stämpelexpeditionen har statskontoret
utgått tran den förutsättningen, att ämbetsverkets befattning med stämpel-
forsalj ningen kommer att fortfara. Jag vill då erinra, att det förslag
1 ^ stämpelförordning, som av Kungl. Maj:t framlades för nästlidet
ärs riksdag, avsåg, bland annat, att helt överflytta bestyret med stämplars
tillhand ahallande åt allmänheten till postverket och i det vid proposi¬
tionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över finansärenden den
. mars 1913 var framhållet, hurusom vid bifall till propositionen det
Tldi™ -,?r propositionens avlåtande redan beviljade extra anslaget för
" j , förstärkning av arbetskrafterna hos statskontoret komme att
till den del, det avsåge stämpelexpeditionen, bliva obehövligt. Till följd
av bristande tid och då med prövningen av förslaget i vad det gällde,
bland annat, stämpelförsäljningsväsendet ansågs kunna utan olägenhet
anstå till en påföljande riksdag, föranledde emellertid förslaget i nu
omhandlade del ingen vidare åtgärd från riksdagens sida. Då det är
Sjunde huvudtiteln. 5
min avsikt att under den närmaste framtiden inför Eders Kungl. Maj:t
återupptaga frågan om ny stämpelförordning samt därvid föreslå förnyat
framläggande för riksdagen av 1913 års förslag, och då, därest detta
vinner riksdagens bifall, den förändrade organisationen av stämpelför¬
säljningen kan antagas komma att träda i kraft med ingången av år
1915, synes mig statskontorets ifrågavarande framställning, såvitt den
angår stämpelexpeditionen, för närvarande icke böra föranleda något
anslagsäskande hos riksdagen.
Vidkommande däremot den extra re visors tjänsten å riksboksluts-
byrån torde anslag därtill vara erforderligt jämväl för år 1915. Jag
tillåter mig att i detta avseende hänvisa till vad det vid 1913 års stats-
verksproposition fogade statsrådsprotokollet över hnansärenden i hit¬
hörande del innehåller; och finner jag statskontorets begäran om an¬
visande av medel lör beredande av semester åt den extra revisorn fullt
befogad.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Ma:jt måtte föreslå riks¬
dagen
att för anställande av en extra revisor å stats¬
kontorets riksbokslutsbyrå på extra stat för år 1915
anvisa ett belopp av................................... kronor 3,200,
med rätt för Kungl. Maj:t att därav under år 1914
disponera ......................................................... kronor 100.
Mynt- och justeringsverket.
Enligt reglementet för myntverket den 30 april 1836, vid vilken
tid mynt- och kontrollverken voro ställda under gemensam chef, fordrades
för kompetens till kamrerarbefattningen vid myntverket att hava under¬
gått kameral- eller hovrättsexamen samt äga skicklighet i räkenskapers
förande. I anslutning härtill bestämdes genom kungörelsen den 12 maj
1865 angående förändrade villkor för anställning i statens civila tjänst-
befattningar, att till kamrerarbefattningen vid mynt- och kontrollverken
vunnes behörighet genom examen till rättegångsverken eller till Kungl.
Maj:ts kansli.
1874 års löneregleringskommitté, som i sitt den 30 december 1875
avgivna betänkande angående lönereglering m. m. för mynt- och kontroll¬
verken föreslog, att verken skulle organiseras såsom självständiga ämbets-
[1-]
Ändring av
kompetcnsvill-
korcn för
kamrerarbe¬
fattningen vid
mynt- och
justerings¬
verket.
6 Sjunde huvudtiteln.
verk under val sin chef, samt att vid myntverket skulle utom chefen
finnas allenast en tjänsteman, nämligen kamreraren, framhöll i samman¬
hang härmed, att då enligt kommitténs förslag myntkamreraren jämväl
komme att verkställa proberingar och borde kunna vid behov förordnas
att bestrida annan tjänst vid mynt- eller kontrollverket, enahanda kompe¬
tensvillkor borde föreskrivas för erhållande av denna befattning, som
bleve stadgade med avseende å övriga tjänster, d. v. s. teknisk kompetens.
Sedan den av nämnda kommitté föreslagna löneregleringen för
mynt- och kontrollverken genomförts vid 1876 års riksdag, föreskrevs
i instruktionen för myntverket den 8 december 1876 för myntkamrera¬
ren samma kompetens som för myntdirektören.
På förslag av 1902 års löneregleringskommitté blevo mynt- och
kontrollverken vid lönereglering, som verkställdes av 1909 års riksdag,
åter sammanförda till ett ämbetsverk, benämnt mynt- och justeringsverket.
Enligt den för detta ämbetsverk fastställda staten åtnjuter kamreraren,
förutom fri bostad och bränsle, kontant avlöning till belopp av 4 600
kronoi med rätt till två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, efter respek¬
tive fem och tio års tjänstgöring. Av begynnelseavlöningen utgöra
3,000 kronor lön och 1,600 kronor tjänstgöringspenningar. Pensions-
underlaget för tjänsten utgöres av lönen ökad med 100 kronor.
I huvudsaklig överensstämmelse med vad i det till grund för löne¬
regleringen liggande kommittébetänkandet anförts beträffande mynt-
kamrerarbefattningen, hava sedermera i instruktionen för mynt- och
justeringsverket den 18 juni 1910, i vissa delar ändrad genom kungörelse
den 18 oktober 1912, meddelats bestämmelser rörande villkoren för
erhållande av anställning såsom kamrerare vid ämbetsverket samt om¬
fattningen av kamrerarens tjänståligganden. I förra hänseendet äro i
4 § för kamreraren föreskrivna enahanda kompetensvillkor som för mynt¬
direktören, förste ingenjören och ingenjören eller sålunda att antingen
vid universitet eller högskola inom riket hava avlagt filosofisk ämbets-
examen eller filosofie kandidat- eller licentiatexamen med vitsord om minst
godkända insikter i ämnena fysik och kemi eller ock från tekniska hög¬
skolans fackskola för bergsvetenskap hava avlagt fullständig avgångsexamen
med vitsord om minst godkända insikter i ämnena fysik, bergskemi och
metallurgi samt att därjämte äga praktisk skicklighet vid utförandet av
sådana proberingar och justeringar, som vid ämbetsverket förekomma, var¬
jämte för att kunna utnämnas till kamrerare erfordras att hava ådagalagt
förfarenhet i bokföring. Vad beträffar kamrerargöromålen åligger honom
enligt 8 § att hava uppsikten över bokföringen vid verket och med biträde
av kassören verkställa bokslut, att debitera avgifter till verket, vilka stå i
Sjunde huvudtiteln. 7
samband med mynt- och medalj ti II verk ningen, att föra smältböckerna, att
själv utföra eller övervaka in- och utvägningarna vid verkstäderna samt
fora anteckningar däröver, att övervara de präglade myntens uppräkning,
granskning och uppvägning samt föra journal över uppräkningen och upp-
vägningen, att föra erforderliga förteckningar över guld, silver och mynt,
som finnas i verkets förvaringsvalv, samt över inventarier, medaljstämplar
o. d., att efter uppdrag ombesörja upphandlingen av förbrukningsartiklar
samt att biträda myntdirektören vid vården av den statsverkets egendom,
som upplåtits åt verket. Det är därjämte att märka, att jämlikt 6 § mynt¬
direktören äger vid avgörande av vissa ärenden rådpläga med förste
ingenjören och kamreraren. Sadana ärenden äro utlåtanden och fram¬
ställningar till Kungl. Maj:t, med undantag av förslag till besättande av
förste ingenjörs- och kamrerarbefattningarna, fastställande av arbetsord¬
ning samt sådana instruktioner, tariffer och andra allmänna föreskrifter,
som det ankommer på myntdirektören att meddela, antagande av mynt-
gravör och vaktmästare samt anställande av och bestämmande av arvo¬
den åt vid verket behövliga extra ordinarie tjänstemän, verkmästare,
arbetare och biträden, tillsättande av kontrollstämplingsförrättare, juste-
ringskontrollÖrer och justerare samt frågor om befattningshavares för¬
summelse i tjänsten. Såsom av det nu anförda framgar, deltage) kamrerare?!
mimer a icke i proberingsgöromålen.
Med anledning av kamrerareu hos ämbetsverket E. I. Kellbergs
ansökning om avsked med pension, har nu mynt- och justerings ver ket
i skrivelse den 27 januari innevarande år gjort framställning, i syfte
att ändrade bestämmelser måtte meddelas rörande kompetens till kam-
rerarbefattniugen. Med de i gällande instruktion intagna föreskrifterna
härutinnan hade, anför ämbetsverket, asyftats, att kamreraren skulle vid
behov kunna biträda vid den tekniska ledningen av myntets verkstäder.
Detta hade emellertid under de fyra år, som förflutit, sedan ämbets¬
verket erhöll sin nuvarande organisation, aldrig varit behövligt, varemot
behovet av eu juridiskt bildad rådgivare och ämbetsman vid många
tillfällen framträtt. Ämbetsverket hemställde därför, att 4 § i instruk¬
tionen måtte ändras därhän, att för kamreraren annan kompetens än för
myntdirektören, förste ingenjören och ingenjören måtte bliva föreskriven
och bestå i, förutom förfarenhet i bokföring, avlagd juridisk examen.
I sammanhang med beviljande den 28 sistlidna mars av avsked
för Kellberg med utgången av april månad innevarande år föreskrev
också Kungl. Maj:t i anledning av mynt- och justeringsverkets berörda
framställning, att kamrerarbefattningen icke skulle kungöras ledig utan
8 Sjunde huvudtiteln.
uppehållas medelst förordnande tillsvidare, intilldess densamma, efter det
Kungl. Maj:t fattat beslut beträffande den ifrågasatta ändringen i mvnt-
och jus terings ve rkets instruktion, efter kungörande och ansökning i vanlig
ordning bleve besatt med ordinarie innehavare.
_ Sedermera har i en till chefen för finansdepartementet ställd
skrivelse _ den 6 nästhdne april mynt- och justeringsverket vidare ut¬
vecklat sina skal for den föreslagna ändringen i dess organisation.
böter att hava redogjort för kamrerarens åligganden och den kom¬
petens, som enligt instruktionen för deras fullgörande av honom ford¬
rades framhåller häri ämbetsverket, det man vid en granskning av
namnda ahgganden lätt funne, att nu föreskriven kompetens icke vore
nödvändig Däremot hade erfarenheten givit vid handen, att det för
ämbetsverket skulle vara synnerligen fördelaktigt, om där bleve anställd
en tjänstemän med administrativa och juridiska kunskaper, vilken kunde
i fall av behov vara rådgivare åt myntdirektören och åt vilken kunde
uppdragas att uppsätta skrivelser, för vilka erfordrades utbildning av
nyss angiven art. Såsom kompetensvillkor för erhållande av kamrerar-
befattningen syntes därför böra uppställas fordran på avlagd hovrätts-
efler juns kandidatexamen. Då kamrerartjänsten icke krävde större in¬
sikter i matematik, fysik och kemi än dem, som förvärvats genom stu¬
dentexamen, samt fordran på förfarenhet i bokföring naturligtvis borde
bibehållas, syntes eu person med nu angivna kvalifikationer'bliva fullt
kompetent såsom kamrerare vid mynt- och justeringsverket.
1Q_. Pä sätt iag' förut omnämnt, arbetade mynt- och kontrollverken före
18 i b ars omorganisation under gemensam ledning och äro ju, efter att
under åren 1877—1909 hava varit åtskilda, genom den med år 1910
ikralttradda organisationen numera sammanförda till ett ämbetsverk.
Anledningen till att man i 1876 års instruktion för myntkamreraren ut-
bytte den jundiskt-administrativa kompetensen mot teknisk sådan, lärer
va icke hava vant annan än den, att man, då mvntdirektören givetvis
vid sin sida behövde en tekniskt bildad person, men någon öknino- i
antalet tjänster icke ifrågasattes, fann företräde böra givas åt den
tekniska sakkunskapen. Enligt verkets nuvarande organisation ställer
sig saken helt annorlunda, i det att den för ämbetsverket erforderliga
tekniska sakkunskapen representeras icke blott av myntdirektören utan
aven av förste ingenjören och ingenjören. Under sådana förhållanden
och i ovngt pa de av mynt- och justeringsverket anförda skäl tvekar
jag för min del icke att beteckna den av ämbetsverket föreslagna änd-
Sjunde huvudtiteln. 9
ringen i instruktionen såsom ägnad att på ett lämpligt, sätt fullständig»
den åt ämbetsverket givna organisationen.
Då man emellertid vid genomförandet av nu gällande lönereglering
för mynt- och justeringsverket utgått från, att kamrerare'änsten vore
avsedd för tekniskt utbildad innehavare, synes det önskvärt, att, innan
frågan av Eders Kungl. Maj:t företages till avgörande, densamma bringas
till riksdagens kännedom.
Det är i sådant syfte jag tillåtit mig att i detta sammanhang om¬
nämna mynt- och justeringsverkets ifrågavarande framställning.
Beträffande anslaget till mynt- och justeringsverket har jag icke
någon förändring att föreslå, vadan det här upptages sålunda:
6. Bestridande av de med mynt- och justeringsverkets drift för¬
enade kostnader, oförändrat ordinarie reservationsanslag kronor 915,000.
Kommerskollegium.
7. Kommerskollegium, oförändrat ordinarie anslag kronor 144,165.
8. Provisorisk lönereglering för befattningshavare
i kommerskollegium, av riksdagen å extra stat för år 1915
beviljat förslagsanslag ............................................................... kronor 12,440.
9. Förstärkning av arbetskrafterna å kommers-
kollegii industribyrå, av riksdagen å extra stat för år 1915
anvisat anslag .......................................................................... kronor 10,532.
10. Teknisk konsulent å kommerskollegii industri¬
byrå, av riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat anslag kronor 5,825.
11. Handläggning hos kommerskollegium av ären¬
den rörande svenska fartygs registrering m. m., av riks¬
dagen på extra stat för år 1915 anvisat anslag ............... kronor 10,050.
12. Arvode till ett sjötekniskt biträde hos kommers¬
kollegium, av riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat
anslag............................................................................................ kronor 3,000.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1911. 1 samt 2
10
Sjunde huvudtiteln.
■ 13. Utgivande av en periodisk publikation »Korn-
mersiella meddelanden», av riksdagen å extra stat för ■ \
år 1915 anvisat anslag ................,...............................kronor 12 000
14. Arvode till en vaktmästare hos kommers-
kollegium, av riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat , *
anslag........................................................................................... kronor , 1,17,5.
Kammarrätten.
15. Kammarrätten.
Med hänvisning till vad jag längre fram kommer att anföra rörande
frågan om uppskov med inrättande av ett riksrevisionsverk, upptages här
Kammarrätten, oförändrat ordinarie anslag ........... kronor 258,300.
16. Anställande å kammarrättens revisionsavdelning av tre extra revisorer
och fyra räknebiträden.
[2.j På Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning har 1912 års riksdag
^kammar- a.extra stat för år 1913 för anställande å kammarrättens revisionsavdel-
rättens revi- nmg under tiden från och med den 1 juli 1912 till och med den 31
ningaa^L 1913 j.av tre. extra revisorer och fyra räknebiträden beviljat
extra revisorer -3,o00 kronor, därav högst 800 kronor finge avses till vikariatsersättning
°rhJne-a unc!er ?emester> med rätt för Kungl. Maj:t att av nämnda belopp redan
biträden, under år 1912 disponera 7,500 kronor.
(extra anslag.) För beredande av enahanda förstärkning av arbetskrafterna å
kammarrättens revisionsavdelning jämväl för innevarande år beviljade
1913 års riksdag, med bifall till Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
därom gjorda framställning, å extra stat för år 1914 ett anslag av 15,800
kronor, därav högst 800 kronor till vikariatsersättning under semester.
I skrivelse den 9 oktober 1913 har nu kammarrätten, under fram¬
hållande att behovet av förstärkning av arbetskrafterna å ämbetsverkets
revisionsavdelning kvarstode oförändrat, gjort framställning om anvisande
av medel för anställande jämväl under år 1915 av extra personal i
samma utsträckning som under innevarande år. . ,
För de omständigheter, som föranlett behovet av ökade arbets¬
krafter inom kammarrättens revisionsavdelning, har närmare redogjorts
i min företrädares yttrande till statsrådsprotokollet i detta ämne den 13
januari 1912. Till detta yttrande, som finnes fogat till sistnämnda: års
Sjunde huvudtiteln.' 11
»tatsverksproposition, tillåter jag mig hänvisa. Vad däri anförts till
Stöd för förslaget angående avlåtande av proposition till riksdagen om
anvisande av medel för att tillgodose ifrågavarande behov lärer fort¬
farande äga full giltighet.
Med avseende å vad jag anfört och då anslag för ändamålet bör
beräknas efter samma grunder som för år 1914, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att å extra stat för år 1915 för anställande å
kammarrättens revisionsavdelning av tre extra revisorer
och fyra räknebiträden bevilja............... kronor 15,800,
därav högst.............................................. » 80(1
må avses till vikariatsersättning under semester.
Statistiska centralbyrån.
17. Avlöningsmedel för statistiska centralbyrån.
18. Arvoden åt tillfälliga biträden samt vikariatsersättningar.
I skrivelse den 29 september 1913 har statistiska centralbyrån,
bland annat, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1914 års riks¬
dag att
dels höja anslaget till avlöningsmedel i statistiska centralbyrån
med 37,600 kronor till 76,900 kronor och i sammanhang därmed till
staten för ämbetsverket foga följande tillägg: _
|
|
Tjänst-
|
|
|
|
L
i
\
:
|
Lön
|
görings-
penningar
|
Ortstillägg
|
Summa
|
|
i
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
|
1 kvinnligt biträde av
|
|
|
|
|
■
|
högre avlöningsgrad
|
900
|
550
|
150
|
1,600
|
Efter 5 år kan lönen
|
12 kvinnliga biträden
|
|
|
|
|
höjas med 200 kro-
■ nor, efter 10 år
|
av högre avlönings-
|
|
|
|
|
med ytterligare
|
|
10,800
|
6,600
|
1.800
|
19.200
|
200 kronor.
|
1 kvinnligt biträde av
|
|
|
|
lägre avlöningsgrad ..
|
700
|
850
|
150
|
1,200
|
Efter 5 år kan lönen
|
13 kvinnliga biträden
|
|
|
|
|
höjas med 200 kro-
> nor. eder 10 år
|
. av lägre avlönings-
|
|
|
|
|
1 med ytterligare
|
!■• grad.......
|
9,100
|
4,550
|
1,950
|
15,600
|
J 200 kronor.
|
[3, 4],
Avlönings¬
medel för
statistiska
centralbyrån
ävensom
arvoden åt
tillfälliga bi¬
träden samt
vikariats¬
ersättningar.
(Ordinarie
anslag.)
12
[3, 4.]
Biträdet
Hesseldals
ifrågasätta
uppförande å
allmänna
indragnings-]
staten.
Statistiska
centralbyrån.
Sjunde huvudtiteln.
dels å allmänna indragningsstaten uppföra avlöning till biträdet i
statistiska centralbyrån Vilhelm Edvard Adrian Hesseldal med 2,400
kronor, varav 1,600 kronor lön, 600 kronor tjänstgöringspenningar och
200 kronor ortstillägg, med tjänstgöringsskyldighet för honom såsom
för ordinarie biträden i ämbetsverket kunde komma att stadgas;
dels höja ordinarie reservationsanslaget till arvoden åt tillfälliga
biträden samt vikariatsersättningar med 2,350 kronor till 22,790 kro¬
nor; och
dels till förstärkning av de till arvoden åt tillfälliga biträden m. m.
anslagna medel på extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av 7,500
kronor.
över denna framställning har statskontoret den 23 oktober 1913
avgivit infordrat utlåtande, varefter ärendet, i vad det rörde uppförande
å statistiska centralbyråns ordinarie stat av de kvinnliga biträdena, för
vidare utredning överlämnades till löneregleringskommittén, som den
2 mars 1914 inkommit med yttrande i frågan.
I avbidan på den igångsatta utredningens slutförande föreslogs i
den till riksdagen den 14 januari 1914 avlåtna statsverkspropositionen
under punkterna 19, 20 och 23 av sjunde huvudtiteln, att riksdagen
måtte beräkna
dels det ordinarie anslaget till avlöningsmedel för statistiska cen¬
tralbyrån till ett belopp av 76,900 kronor,
dels det ordinarie reservationsanslaget till arvoden åt tillfälliga
biträden samt till vikariatsersättningar till ett belopp av 22,790 kronor,
dels ock till förstärkning av sistnämnda anslag ett anslag å extra
stat för år 1915 till ett belopp av 16,500 kronor.
Jag tillåter mig nu att till behandling först upptaga frågan om
biträdet hos statistiska centralbyrån Hesseldals uppförande å allmänna
indragningsstaten. Härom anför statistiska centralbyrån i nyssnämnda
skrivelse följande:
»Vid flera tillfällen och jämväl av departementalkommitterade har ifrågasatts
inrättandet i ämbetsverken av förste kontorsskrivare- eller bokhållarebefattningar
med en begynnelselön av 2,000 och slutlön av 2,400 kronor. Därest i andra sta¬
tistiska verk sådana befattningar skulle bliva beslutade, lärer jämväl i statistiska
centralbyrån dylika böra inrättas. För närvarande torde dock ej vara behövligt,
att någon sådan befattning uppföres på ämbetsverkets stat. Emellertid finnes i
centralbyrån anställt ett manligt biträde, studenten Vilhelm Edvard Adrian Hessel¬
dal, rörande vilkens anställning särskilda åtgärder behöva vidtagas. Hesseldal, som
är född 1856, anställdes såsom biträde i statistiska centralbyrån år 1889 och har
där utfört ett maktpåliggande och högt kvalificerat arbete. Saknaden av formell
Sjunde huvudtiteln. l;s
kompetens bär dock förhindrat hans befordrande till tjänsteman i verket, men har [8, 4.]
i stället hans biträdesavlöning successivt ökats, så att den numera utgår med 2,400
kronor för år eller samma avlöning, som ifrågasatts för förste kontorsskrivare (bok¬
hållare) i högsta lönegraden. Då även Hesseldal synes med fullt skäl böra komma
i åtnjutande av ordinarie anställning torde saken bäst kunna ordnas så, att på all¬
männa indragningsstaten för honom uppföres en avlöning av 2,400 kronor, varav
1,600 kronor lön, 600 kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor ortstillägg,
med tjänstgöringsskyldighet, som för ordinarie biträden i ämbetsverket kan komma
att stadgas.»
Statskontoret yttrar i nu förevarande avseende, att statskontoret stat»kont«rtt.
icke ansåge sig böra förorda den av statistiska centralbyrån ifrågasatta
åtgärden, helst Hesseldal, enligt av statistiska centralbyrån i dess skri¬
velse meddelad uppgift och av statskontoret införskaffad upplysning,
icke blott i arvode redan uppbure det belopp, som föreslagits såsom
avlöning å den ifrågasatta tjänsten, utan även erhållit rätt att årligen
åtnjuta semester under eu månad ävensom att vid förfall på grund av
sjukdom bibehålla viss del av sitt arvode. Vidare syntes det enligt stats¬
kontorets förmenande med avseende å frågan om pension för Hesseldal
kunna förutsättas, att riksdagen på därom i sinom tid av Kung], Maj:t
gjord framställning komme att bevilja Hesseldal dylik förmån. Hessel-
dals arvode anser statskontoret böra fortfarande utgå av statistiska cen¬
tralbyråns medel till arvoden åt tillfälliga biträden.
Vad statskontoret i denna punkt yttrat anser jag mig böra biträda. Dtp^^ta'
Jag övergår nu till frågan om uppförande å statistiska centralbyråns Uppröra»^ i
stat av kvinnliga biträdesbefattningar. centralbyråns
Å gällande avlöningsstat för statistiska centralbyrån finnas icke stat av kyinn-
uppförda några kvinnliga biträdesbefattningar. Ersättning till de hos befattningar,
centralbyrån anställda kvinnliga skriv- och räknebiträden har utgått dels
från det å centralbyråns ordinarie stat uppförda reservationsanslaget till
arvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar dels ock
under åren 1906—1914 av de utav riksdagen till förstärkande av sist¬
nämnda anslag för nyssberörda år å extra stat anvisade belopp.
Då vid 1905 års riksdag anslag å extra stat för år 1906 beviljades
för omförmälda ändamål, hade det blivit upplyst, att avsikten med begäran
om ökat anslag var att bereda möjlighet att höja den till andra extra
biträden än amanuenser då utgående ersättningen av respektive 60, 75
eller 90 kronor i månaden till i medeltal 90 kronor för dem var, utan
att dock alla biträden skulle erhålla lika avlöning.
Vid beviljande av anslagen å extra stat för åren 1907, 1908 och
14
Sjunde huvudtiteln.
[3,- 4.] 1909- synes enahanda beräkningsgrund i fråga om ersättningen till ifråga^
vätande extra biträden hava följts. °
I fmderdånig skrivelse den 20 oktober 1908 framlade statistiska
centralbyrån följande beräkning beträffande kostnaderna för år 1910 för
arvoden åt tillfälliga biträden samt vikariatsersättningar:
till amanuenser................... kronor 10,000: —
» tillfälliga biträden m. in.
j ,.v . . till 1 manligt biträde..................... kronor 1,110
» 7 kvinnliga biträden å 1,260 » 8,820
» 8 » » å 1,080 i) 8,640
» 1 kvinnligt biträde.................. » 900 . 47q. _
» extra och betingsarbete ............................................... » 3 goO:_
vikariatsersättningar ................................................... » 1,112: so
Summa kronor 34,182: 50.
Efter avdrag av vad som beräknades inflyta för försålda publika¬
tioner, ansågs anslagsbeloppet böra beräknas till, i runt tal, 34,000
kronor.. Utöver det å ämbetsverkets stat för ändamålet då uppförda
ordinarie anslaget å 20,000 kronor, behövdes alltså ett extra anslag' å
14,000 kronor.
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade
ock 1909 års riksdag till förstärkning av de till arvoden åt tillfälliga
biträden hos centralbyrån samt till vikariatsersättningar därstädes å ordi¬
narie stat anslagna medel på extra stat för år 1910 ett anslag av 14,000
kronor.
Enahanda belopp beviljades sedermera av riksdagen på extra stat
för år 1911.
I underdånig skrivelse den 8 december 1910 anmälde statistiska
centralbyrån behov av ökat anslag för år 1912 för ifrågavarande ändamål.
Därvid beräknade centralbyrån till arvoden åt amanuenser 12,500
kronor.
I fråga om övriga tillfälliga biträden anfördes i skrivelsen följande.
Erforderliga antalet tillfälliga biträden hade i centralbyråns förut
omförmälda skrivelse av den 20 oktober 1908 beräknats till 17, därav ett
manligt. Frånsett sistnämnda biträde, vars avlöning till en del utginge
i form av ersättning för betingsarbete, utgjorde för det dåvarande
avlöningen för biträde i centralbyrån 75 kronor i månaden, vilket belopp
efter fem ars tjänstgöring höjdes till 90 och efter ytterligare fem års
;tjänstgöring till 105 kronor i månaden.
Sjunde huvudtiteln. IT»
På'grund av de alltjämt-stegrade levnadskostnaderna kunde dock, ’[&, 4.’j
enligt centralbyråns mening, berörda avlöningsbelopp icke längre anses
tillräckliga. En höjning av den dåvarande begynnelseavlöniugen, 75
kronor i månaden, ansåg sig emellertid centralbyrån icke bota ifråga¬
sätta, utan syntes för det dåvarande endast »ålderstilläggens» belopp
böra ökas till 25 kronor i månaden för varje, varigenom månadsavlönin¬
gen skulle komma att uppgå till 100 kronor efter fem års tjänstgöring
och 125 kronor efter ytterligare fem års tjänstgöring. Det för avlöning-
till kvinnliga biträden för år 1912 behövliga beloppet skulle under
sådana omständigheter bliva följande:
för 15 biträden å 1,500 ...................................................... kronor 22,500: —
'> 1 biträde å 1,200 ...................................................... » 1,200: —
Summa kronor 23,700: —-
Övriga utgifter från anslag till tillfälliga biträden m. m. hade
beräknats till 5,847 kronor 50 öre. Med inräknandet av arvodena till
amanuenser och kvinnliga biträden stege beloppet till 42,047 kronor
50 öre, eller, med avdrag för vad som kunde beräknas inflyta för för¬
sålda publikationer, till i runt tal 41,800 kronor. Då ordinarie stats¬
anslaget för ändamålet utgjorde 20,000 kronor, skulle sålunda erfordras
ett extra anslag av 21,800 kronor.
Vid föredragning inför Kuugl. Maj:t den 13 januari 1911 av
statistiska centralbyråns ifrågavarande skrivelse förordade vederbörande
departementschef — utan att dock göra något uttalande om de belopp,
med vilka avlöningarna till de kvinnliga skrivbiträdena i särskilda fall
kunde böra höjas — att eu rund summa ställdes till centralbyråns för¬
fogande för att användas till beredande av ökade arvoden åt nämnda
biträden; dock ansåg departementschefen, att det av centralbyrån för
ändamålet beräknade beloppet borde reduceras med 300 kronor.
I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl.
Maj:t uti statsverkspropositionen vid 1911 års riksdag, att riksdagen
måtte, till förstärkning av det till arvoden åt tillfälliga biträden hos
statistiska centralbyrån samt till vikariatsersättningar därstädes å ordi¬
narie stat anvisade anslag, å extra stat för år 1912 anvisa ett anslag av
21,500 kronor.
Denna framställning blev av riksdagen bifallen.
Vid 1912 års riksdag hemställde Kungl. Maj:t om anvisande å
extra stat för år 1913 för ifrågavarande ändamål av ett anslag av 29,200
kronor. Det belopp, 7,700 kronor, varmed ökning av anslaget sålunda
18 Sjunde huvudtiteln.
[8, 4.] begärdes, var avsett bland annat till arvoden för sex nya kvinnliga
biträden, efter 1,200 kronor för varje.
Riksdagen anvisade å extra stat för år 1913 ett anslag, som med
hänsyn till av riksdagen fattat beslut i fråga om en extra aktuariebe-
fättning hos statistiska centralbyrån bestämdes till 29,300 kronor.
Det torde i detta sammanhang böra omförmälas, att vid 1912 års
riksdag det å den ordinarie staten för statistiska centralbyrån uppförda
reservationsanslaget till arvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariats-
ersättningar höjdes från 20,000 till 20,250 kronor. Denna höjning erford¬
rades för vikariatsersättning under semester för en vid samma riksdag
nytillkommen byråchefbefattning i centralbyrån.
I fråga om behovet och storleken av extra anslag för år 1914 till
förstärkning av det till arvoden åt tillfälliga biträden hos statistiska
centralbyrån m. m. å ordinarie stat anvisade anslaget framhöll central¬
byrån i skrivelse den 8 oktober 1912, att en ökning utöver det för år
1913 anvisade extra anslaget å 29,300 kronor erfordrades med hänsyn
därtill, att under år 1914 uppgifterna till den nya fiskeristatistiken och
den omorganiserade jordbruksstatistiken beräknades för första gången
skola i hela sin omfattning bliva föremål för bearbetning. Det däri¬
genom uppkommande behovet av ökad personal vore emellertid enligt
centralbyråns mening svårt att noggrannt beräkna, då ifrågavarande
arbetes omfattning först efter ett års erfarenhet kunde fullt bedömas.
För år 1914 syntes erfordras 6 biträden över det antal, för vilket anslag
beviljats för år 1913. Avlöningen till varje biträde kunde beräknas till
i medeltal 1,200 kronor.
I skrivelse den 14 december 1912 gjorde statistiska centralbyrån
framställning i avseende å anslag för biträden vid rättsstatistiken. Under
erinran att ett av särskilda sakkunniga utarbetat förslag i ämnet avsåge
en fullständig omläggning av den dåvarande rättsstatistiken och därtill
inrättandet av ett nytt s. k. kreditregister, framhöll centralbyrån, att en
fullt tillförlitlig utredning av personalbehovet uppenbarligen kunde fram-
" läggas, först sedan någon tids erfarenhet vunnits om arbetets omfatt¬
ning. För så vitt för det dåvarande kunde bedömas, erfordrades för¬
utom en förste aktuarie och en amanuens sex biträden, därav ett för
kreditregistret.
Statistiska centralbyrån, som uttalade sig för att erforderligt anslag
borde för det dåvarande beviljas på extra stat, yttrade i sådant hänse¬
ende vidare, att för år 1914 mellan det för kreditregistret erforderliga
biträdet och övriga biträden annan åtskillnad icke borde göras än att,
med hänsyn till den särskilt ansvarsfulla uppgift, som skulle åligga först-
(Sjunde, huvudtiteln. IP
nämnda biträde,-detsamma syntes höra Utöver sin vanliga avlöning till- [>, 4-j
delas ett särskilt arvode,, vilket lämpligen kunde bestämmas till 900
kronor för ar. • - ■ ■ ; • •:
Avlöningen beräknades av centralbyrån skola utgöra för den um-
förmälda amanuensen 2,500 kronor och för de kvinnliga biträdena 1,200
kronor, vartill för biträdet, vid kreditregistret skulle komma det särskilda
arvodet å 900 kronor.
I)å ovanberörda två framställningar den 14 januari 1913 föredrogos
inför Kung! Maj:t, yttrade vederbörande departementschef, bland annat,
att de nya arbetskrafter, för vilka medel begärdes, syntes vara erfor¬
derliga, 1 fråga om de av centralbyrån beräknade arvodesbelopp hade
departementschefen icke annan erinran att göra, än att man icke syntes
bära bestämma något särskilt tilläggsarvode åt det för kreditregistret
avsedda biträdet. Däremot ansåg han med hänsyn till de mera makt¬
påliggande uppgifter, som skulle tillkomma ifrågavarande biträde, skäl
finnas för att beräkna arvodet för detsamma till det belopp, som utginge
till biträde av högre avlöningsgrad i vissa ämbetsverk eller 1,G00 kronor.
Under angivna förutsättningar skulle enligt departementschefens
beräkning erfordras 40,600 kronor.
I enlighet med departementschefens hemställan, föreslog Kungl.
Maj:t vid 1913 års riksdag, att till förstärkning av det till arvoden åt
tillfälliga biträden hos statistiska centralbyrån samt till vikariatsersätt-
ningar därstädes å ordinarie stat anvisade anslag måtte å extra stat för
år 1914 anvisas ett anslag av 46,600 kronor.
Sedan anmält blivit, att förslag om anordnande av ett centralt
kreditregister icke komme att föreläggas 1913 års riksdag samt att för¬
denskull det för nämnda register avsedda kvinnliga biträdet bleve obe¬
hövligt, anvisade riksdagen för ovan omförmälda ändamål a extra stat
för år 1914 ett anslag av 45,000 kronor.
Med anledning därav, att å den ordinarie staten för centralbyrån
uppfördes ytterligare en förste aktuariebefattning höjdes reservations¬
anslaget till arvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättnin-
gar med 190 kronor till 20,440 kronor.
Uti en till överdirektören och chefen för statistiska centralbyrån
ställd skrift hava nu tjugufem kvinnliga biträden gjort framställning kvinnliga
om åtgärders vidtagande för förbättring av deras ställning och därvid biträden.
anfört följande.
Enär det syntes sökandena som om statistiska centralbyråns om¬
organisation ställdes i samband med departementalkommitterades reform-
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 3
[S, 4.]
Statiitiilca
centralbyrån.
18 Sjunde huvudtiteln.
förslag och således centralbyråns omorganisation bleve uppskjuten på
obestämd tid, befarade sökandena, att deras anställande på ordinarie stat
ävenledes komme att fördröjas flera år. Då de ej kunde inse, att någon
olägenhet uppstode genom att anställa dem på ordinarie stat före om¬
organisationen, och då i de flesta centrala ämbetsverk de kvinnliga
biträdena — av vilka många endast få år varit i statens tjänst — redan
vunnit ordinarie anställning, funne sökandena det mycket hårt, att ej
samma förmåner kommit dem till del, isynnerhet som de flesta av sökan¬
dena kunde se tillbaka på ett mångårigt arbete i ämbetsverket. På
grund därav anhöllo sökandena, att framställning måtte göras om deras
snara överflyttande å ordinarie stat eller, därest denna begäran icke
kunde bifallas, om ökat anslag, så att sökandena åtminstone komme i
åtnjutande av samma löneförmåner, som i andra centrala ämbetsverk
tillerkänts å ordinarie stat anställda kvinnliga biträden.
Beträffande berörda framställning har statistiska centralbyrån i före-
nämuda skrivelse den 29 september 1913 uttalat sig i huvudsak på
följande sätt.
På grund av sambandet mellan ämbetsverkets blivande organisation och den
ifrågasatta omorganisationen av den centrala förvaltningen hade centralbyrån över
huvud icke ansett sig för närvarande böra framlägga förslag till ämbetsverkets
omorganisation i allmänhet. Enligt centralbyråns åsikt uteslöte detta emellertid
icke, att i ett avseende en förändring i organisationen redan nu kunde och borde
vidtagas.
Det förhållandet, att centralbyråns samtliga kvinnliga biträden saknade fast
anställning och avlönades med belopp, som betydligt understege avlöningarna i de
nyreglerade verken, både för ämbetsverket medfört högst allvarliga olägenheter.
De fördelar, som ordinarie anställning innebure, och den högre avlöning, som be¬
talades i de nyreglerade statistiska verken, hade haft till följd, att flera av central¬
byråns dugligare biträden övergivit eller stode i begrepp att övergiva ämbetsverket
för att vinna fördelaktigare anställning på annat håll. Att arbetet inom central¬
byrån skulle bliva lidande därpå, läge i öppen dag.
För närvarande vore ställningen hart när kritisk. Ej mindre än 13 av
centralbyråns kvinnliga biträden hade under de sista två månaderna uttagit tjänst¬
göringsbetyg för sökande av anställning på annat håll, huvudsakligen i den nya
pensionsstyrelsen. Säkerligen skulle ytterligare ett stort antal biträden följt exemplet,
därest icke chefen för statistiska centralbyrån utlovat att hos Kungl. Maj:t föreslå
uppförande på centralbyråns stat av erforderligt antal ordinarie biträdesbefattningar.
Några svårigheter med hänsyn till en blivande omorganisation av den offici¬
ella statistiken kunde enligt statistiska centralbyråns mening uppförandet av ett
antal ordinarie biträdesbefattningar på centralbyråns stat omöjligen medföra, därest
antalet befattningar icke gjordes större, än som under alla omständigheter för
Sjunde huvudtiteln. 19
framtiden måste erfordras, och biträdena i sina konstitutorial förpliktades att under- [3, 4.]
kasta sig förflyttning till annat ämbetsverk.
Frågan bleve då, huru stort antal befattningar för närvarande lämpligen
borde uppföras på stat. För år 1914 vore anslag beviljade för sammanlagt 34
biträden, varav 5 för rättsstatistiken, 8 för jordbruks- och fiskeristatistiken, 6 för
finansstatistiken och återstående 15 för centralbyråns arbeten i övrigt, huvudsak¬
ligen befolkningsstatistikon. Med hänsyn därtill, att en fullt säker beräkning av
personalbehovet för rättsstatistiken, jordbruks- och fiskeristatistiken samt finans-
statistiken ännu icke kunde ske, och med hänsyn jämväl till att centralbyrån gjorde
hemställan om särskild befattning för ett manligt biträde samt att ur rekryterings-
hänsyn behov förelåge att vid sidan av de ordinarie biträdena funnes ett antal
extra biträden, ansåg centralbyrån antalet ordinarie befattningar för kvinnliga bi¬
träden för närvarande kunna begränsas till 27.
Centralbyrån erinrade i detta sammanhang, att departementalkommitterade
för statistiska centralbyrån samt de finans- och jordbruksstatistiska kontoren inom
vederbörande statsdepartement föreslagit ett sammanlagt antal av 40 ordinarie
kvinnliga kontorsskrivare, oberäknat en för registratorsgöromal i statistiska central¬
byrån avsedd förste kontorsskrivare.
Med hänsyn till avlöningsbeloppen vore de kvinnliga biträdena i de nyreg-
lerade verken i allmänhet fördelade i två grupper; en lägre med en begynnelse-
avlöning av 1,200 kronor årligen och en högre, för mera kvalificerat arbete, med
en begynnelseavlöning av 1,600 kronor, bådadera med tva ålderstillägg å 200 kronor.
Då för samtliga de ifrågasatta biträdena i statistiska centralbyrån arbetet till stor
del måste anses såsom i hög grad kvalificerat, borde egentligen samtliga biträdes-
befattningar bliva av den högre graden.
En sådan anordning, yttrade centralbyrån, syntes dock av atskilhga skäl
icke vara lämplig, utan kunde det vara tillräckligt, att 13 befattningar bleve av
högre och återstående 14 av lägre grad. Departementalkommitterade hade för
statistiska centralbyrån, i dess av kommitterade tilltänkta starkt reducerade arbets¬
område, föreslagit 10 kontorsskrivare av högre och 10 av lägre grad. Enligt sta¬
tistiska centralbyråns nyssberörda förslag skulle sammanlagda begynnelseavlöningen
för ifrågavarande biträden sålunda utgöra 37,600 kronor, med vilket belopp ordi¬
narie anslaget till avlöningar skulle behöva ökas.
Därest vad statistiska centralbyrån sålunda ifrågasatt jämväl vad anginge
biträdet Hesseldals uppförande å allmänna indragningsstaten vunne avseende, kunde
givetvis en betydlig minskning ske i de för närvarande utgående anslagen till arvo¬
den åt tillfälliga biträden samt vikariatsersättningar, för år 1914 uppgående till
sammanlagt 65,440 kronor. De från nämnda anslag för år 1915 behövliga utgifterna
kunde beräknas på följande sätt:
för 6 amanuenser å 2,500 kronor .................................................... kronor 15,000:
» 6 extra biträden å i medeltal 1,200 kronor :> 7,200:
» extra arbete i övrigt och betingsarbete ................................... > 3,600:
„ vikariatsersättningar under tjänstemännens semester ............ » 2,175:
» vikariatsersättningar under biträdenas semester (med undantag
beträffande biträdet Hesseldal, för vilket ingen vikarie be¬
räknades) ....................................................................... 1 2.350:
Summa kronor 30,325: —.
tö
Statskontoret.
30
Sjunde' huvudtiteln»
• ©et ordinarie' anslaget för ifrågavarande ändamål, utgjorde 20,440 kronor,
och skulle sålunda erfordras ett ytterligare anslag av 9,385 kronor. Då vikariats-
ersäftningen föT biträdenas semester syntes böra uppföras på ordinarie stat, vore
det lämpligast, att ordinarie anslaget ökades med 2,350 kronor till 22,790 kronor,'
varvid erforderligt extra ordinarie anslag skulle bliva 7,535 kronor eller i avrundat
tal 7,500 kronor.
Statskontoret har i sitt underdåniga utlåtande över statistiska central¬
byråns berörda framställning anfört huvudsakligen följande.
Vidkommande det föreslagna uppförandet av 27 kvinnliga biträdesbefattningar
å statistiska centralbyråns ordinarie avlöningsstat, ansåg statskontoret av den före-
bragta utredningen till fullo framgå behovet av en dylik åtgärd. Med hänsyn såväl
till nödvändigheten av att åt statistiska centralbyrån tillförsäkra dugande och
erfarna arbetskrafter som ock till rättvisa och billighet, kände sig statskontoret
visserligen övertygat om önskvärdheten av, att de hos statistiska centralbyrån
anställda kvinnliga biträden måtte komma i åtnjutande av samma avlöningsförmåner,
som genom beslut vid 1912 års riksdag tillerkänts dylika biträden hos vissa dom¬
stolar, ämbetsverk och myndigheter. Med fäst avseende emellertid på den under
senare tider tillämpade praxis att under pågående löneregleringar och omorganisa¬
tioner nya befattningar icke uppfördes å ordinarie stat, ansåg statskontoret sig dock
icke kunna förorda, att ifrågavarande biträdesbefattningar uppfördes å sådan stat
förr än i samband med reglering av ämbetsverket i dess helhet. Statskontoret
föreslog i stället, att åtgärder måtte vidtagas för anvisande på extra stat av för
ändamålet erforderligt anslagsbclopp, varvid dock såsom vanligt i dylika fall avdrag
med hänsyn till den pension, som kunde komma att längre fram beviljas, syntes
höra göras å avlöningen motsvarande de sådan ordinarie tjänstinnehavare åliggande
pensionsavgifter, skäligen avrundade för en var till 50 kronor. Vid bedömandet av
det för berörda löneförbättring erforderliga beloppet borde jämväl tagas hänsyn till
den omständigheten, att åtskilliga av ifrågavarande biträden, enligt vad i liknande
fall förut medgivits, syntes böra få räkna sig till godo sin föregående tjänstgöring
hos ämbetsverket för erhållande av ålderstillägg enligt de grunder, som fastställts
beträffande dylika biträden hos de centrala ämbetsverken, vilkas befattningar vore
uppförda å ordinarie stat. Någon höjning av pensionsavdraget utöver vad ovan
föreslagits vore icke av denna anledning erforderlig.
Oberäknat det för ålderstillägg erforderliga beloppet, vilket statskontoret
icke vore i tillfälle att kunna beräkna, skulle enligt statskontorets förslag för om¬
reglering av avlöningsförhållandena för de kvinnliga biträdena hos statistiska central¬
byrån komma att erfordras följande belopp:
för 13 kvinnliga biträden ä 1,550 kronor....................................... kronor 20,150: —
å 1,150 kronor....................................... » 16,100: —
Summa kronor 36,250: —.
14 kvinnliga biträden
Därjämte syntes böra stadgas, att för ifrågavarande befattningar skulle i
tillämpliga delar gälla de uti kung], kungörelsen den 10 juni 1912 (svensk för¬
fattningssamling nr 151) meddelade allmänna villkor och bestämmelser för å vissa
domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.
I sammanhang med framläggandet av sitt förslag hade statistiska centralbyrån
beräknat det blivande medelsbehovet för beredande under år 1915 av arvoden åt
Sjunde huvudtiteln.
tillfälligt biträden samt vikariatsersättningar under tjänstemännens och de kvinnliga
biträdenas semestrar till kronor 30,325: — .
Lädes härtill arvodet åt biträdet Hesseldal * 2,400: —
och det till avlöningar åt förenämnda 27 kvinnliga biträden be¬
räknade beloppet............................................................................._______*_ do,250: —
så erliölles en utgiftssumma av kronor 68,975:
För bestridande av dessa utgifter syntes statskontoret i första rummet böla
tagas i anspråk det ordinarie reservationsanslaget till arvoden åt tillfälliga biträden
samt vikariatsersättningar 20,440 kronor, och skulle således, vid bifall till. stats¬
kontorets förslag, oberäknat vad till beredande av ålderstillägg åt de kvinnliga
biträdena kunde bliva behövligt, därutöver erfordras ett anslag & extra stat av
48,535 kronor, ett belopp, som med 3,535 kronor överstege beloppet av det i 1914
års riksstat uppförda extra anslag till förstärkning av de till arvoden åt tillfälliga
biträden m. in. anslagna medel. ,, „
Statskontoret hemställde, att Kung!. Maj:t måtte föreslå riksdagen att såsom
extra anslag för år 1915 anvisa det belopp, som, med hänsyn tagen jämväl till
behovet av ålderstillägg för de hos statistiska centralbyrån anställda kvinnliga oi-
träden, kunde Unnas erforderligt till förbättring av nämnda biträdens avlönings¬
förmåner och till förstärkande av det ordinarie reservationsanslaget till arvoden åt
tillfälliga biträden samt vikariatsersättningar.
L3, 4.]
Med anledning' av statskontorets yttrande har cheien för statistiska
centralbyrån till finansdepartementet inkommit med en den 8 november
1913 dagtecknad promemoria, däri han anför följande.
Den av statskontoret åberopade praxis att icke under pågående löneregleringar
och omorganisationer uppföra nya befattningar å ordinarie stat hade ingalunda
blivit undantagslöst tillämpad. o
Sålunda hade å statistiska centralbyråns stat uppförts ar 1912 en byråchef
och år 1913 eu förste aktuarie, och enligt beslut vid 1912 års riksdag hade för
kommersköllegii avdelning för näringsstatistik på ordinarie stat uppförts ett stort antal
befattningar, utan hänsyn till att verket i dess helhet komme att omorganiseras.
Det syntes chefen för statistiska centralbyrån som om lika starka skäl skulle kunna
anföras för uppförande på ordinarie stat av de ifrågavarande biträdesbefattningarna
hos statistiska centralbyrån som för de nyssnämnda undantagen från den av stats¬
kontoret åberopade praxis. .... ,
Skulle det oaktat hinder möta mot biträdesbefattmngarnas uppförande pa
ordinarie stat, syntes föga vara att erinra vid vad statskontoret föreslagit. De
mot pensionsavgifter svarande avdragen från avlöningen ansåg chefen för central¬
byrån dock icke böra bestämmas till så högt belopp som 50 kronor, utan borde i
analogi med vad som vore fastställt i fråga om vaktmästare, som atnjöte piovisonskt
lönetillägg, utjämnas till närmast högre femtal kronor. Avdraget skulle således
komma att utgöra för biträde av högre grad 30 kronor och för biträde av lägie
grad 25 kronor jämte ytterligare 5 kronor för värjo ålderstillägg.' Vidare syntes
det önskvärt, att avlöningen för de ifrågavarande biträdena, i likhet med vad talför
vore - beträffande de tjänstemän i centralbyrån, vilkas avlöning vore anvisad pa
Chefen för
statistiska
centralbyrån.
22
Sjunde huvudtiteln.
[3, 4.] extra stat, särskilt uppfördes på extra stat utan sammanblandning med övriga
anskg Lämpligast syntes detta kunna ske sålunda, att på extra stat uppfördes
dds till avlöning åt 13 kvinnliga biträden av högre och 14 dylika av lägre grad
ett anslag av 36,860 (37,600-390-350) kronor, dels ett särskilt anslag tffl ålders-
tillägg för nämnda biträden. Då av de centralbyråns biträden, som skulle komma
att erhålla dessa befattningar, 13 hade från 33 till 12 tjänstår och 7 från 8 till 6
tjänstår (vid början av år 1915), skulle i allt komma att utgå 33 ålderstillägg å
195 (200—5) kronor, vadan det erforderliga anslaget skulle belöpa sig till 6,435
kronor. Det läge i sakens natur, att sistnämnda anslag måste erhålla karaktär av
förslagsanslag.
\ad avlöningen till det manliga biträdet beträffade, kunde denna inräknas i
det extra ordinarie anslaget till förstärkning av de till arvoden åt tillfälliga biträden
m. m. anslagna medel, vilket anslag således skulle höjas med 2,400 kronor Dess¬
utom behövde nämnda anslag höjas med 2,350 kronor, eller det belopp varmed
centralbyrån föreslagit det ordinarie anslaget skola ökas. Det extra anslagets hela
belopp skulle alltså belöpa sig till 12,250 kronor. Någon förändring i det ordinarie
anslagets nuvarande belopp skulle däremot icke erfordras.
Vid överdirektörens promemoria finnes fogad en specifik uppgift å de kvinn¬
liga biträden i statistiska centralbyrån, vilka den 1 januari 1915 skulle komma att
hava mer än fem års tjänstetid.
Den 5 december 1913 anbefallde fvungl. Maj:t löneregleringskom-
mitten att avgiva utlåtande i förevarande fråga och förordnade samtidigt
överdirektören och chefen för statistiska centralbyrån Ludvig Widell
att under den tid, frågan utgjorde föremål för kommitténs behandling,
vara ledamot i kommittén.
1 siu förut omförmälda skrivelse den 2 mars 1914 anför nu löne-
regleringskommittén, efter att hava redogjort för vad i ärendet tidigare
förekomm it, följ ande:
»På grund av det nära sambandet mellan, å ena sidan, statistiska central¬
byråns organisation å ny stat och, å andra sidan, den av de s. k. departemental-
kommitterade ifrågasatta omorganisation av den centrala förvaltningen överhuvud
samt den av statistiska kommittén föreslagna förändrade anordningen av rikets
officiella statistik, har frågan om ny lönereglering för statistiska centralbyrån allt
hitintills mast undanskjutas, utan att det ännu torde med någon som helst visshet
kunna sägas när denna fråga kan komma till vidare behandling och avgörande.
Att detta förhållande varit och fortfarande är i flera avseenden ogynnsamt
för statistiska centralbyrån lärer ej kunna förnekas.
Genom provisoriska löneregleringar och genom andra anslag på extra stat
har man visserligen sökt mildra olägenheten av uppskovet med den avsedda löne¬
regleringen; ju längre emellertid det måste anstå med denna reglering, dess mera
framträda olägenheterna för ämbetsverket av uppskovet.
I synnerlig grad hava olägenheterna visat sig i vad den kvinnliga tjänste¬
personalen angår.
De kvinnliga biträdena i statistiska centralbyrån hava hittills icke åtnjutit
Sjunde huvudtiteln. 23
förmånen av ordinarie anställning, oaktat ett stort antal av dem, såsom i den [3, 4.]
föreliggande ansökningen uttryckes, kunna so tillbaka på ett mångårigt arbete i
Ämbetsverket.
Dessa biträden hava ock beträffande beloppen av dem tillkommande fasta
avlöningar varit sämre ställda än ordinarie biträden i normalgrad inom andra
centrala ämbetsverk, ehuru flertalet av de mera fast anställda biträdena i statistiska
centralbyrån hava att vare sig helt och hållet eller huvudsakligen utföra arbete av
kvalificerad beskaffenhet.
Att det under sådana omständigheter för den kvinnliga personalen inom
.statistiska centralbyrån måste framstå såsom en obillighet, därest hela denna personal
ännu under en oviss tid framåt skulle förbliva i den ogynnsammare belägenhet som
en icke-ordinarie anställning medför, torde icke kunna eller böra förvåna, i all
synnerhet om i betraktande tages, att en mängd kvinnliga biträden, vilka inom
andra ämbetsverk, exempelvis socialstyrelsen och kommerskollegii avdelning för
näringsstatistik, syssla med statistiskt arbete, redan vunnit ordinarie anställning, i
flera fall med högre avlöning än enligt normalgrad.
Också hava, enligt vad statistiska centralbyrån meddelat, flera bland central¬
byråns dugligare biträden vidtagit anstalter för erhållande av befattninngar inom
andra verk, där förmånligare villkor kunna erbjudas dem.
Med hänsyn till de angivna förhållandena torde det icke kunna bestridas, att
såväl ur synpunkten av rättvisa och billighet som ock för arbetets behöriga gång
inom statistiska centralbyrån det måste anses vara särdeles önskligt, att vid detta
ämbetsverk må kunna så snart som möjligt inrättas ett antal ordinarie kvinnliga
biträdesbefattningar.
Statskontoret, som visserligen även uttalat önskvärdheten av att nu ifråga¬
varande kvinnliga biträden måtte komma i åtnjutande av samma avlöningsförmåner
som tillerkänts dylika ordinarie biträden i allmänhet, har likväl under åberopande
av den under senare tider tillämpade praxis att under pågående löneregleringar och
omorganisation nya ordinarie befattningar icke inrättas, förklarat sig icke kunna
förorda, att ifrågavarande befattningar i statistiska centralbyrån uppföras å ordinarie
stat förr än i samband med reglering av ämbetsverket i dess helhet.
Kommittén vill ingalunda förneka, att en dylik praxis i allmänhet blivit
tillämpad; men exempel i motsatt riktning kunna dock anföras. I sådant hänseende
har chefen för statistiska centralbyrån erinrat, hurusom riksdagen ansett sig oför¬
hindrad dels att åren 1912 och 1913 besluta uppförande å statistiska centralbyråns
ordinarie stat av en byråchefstjänst och en försteaktuariebefattning (vilka befatt¬
ningars innehavare jämte ordinarie avlöning å gällande stat blivit delaktiga av den
provisoriska löneregleringen för ämbetsverkets ordinarie personal) dels ock att år
1912 företaga ny lönereglering beträffande en särskild avdelning av kommers-
kollegium, nämligen den för näringsstatistik, och att därvid uppföra, bland annat,
ett antal ordinarie kvinnliga biträdesbefattningar i olika grader.
Den av statskontoret åberopade praxis har givetvis haft sin grund däri, att
man icke velat genom inrättande av nya ordinarie befattningar föregripa eller försvåra
en förestående omorganisation och nyreglering av vederbörande ämbetsverk. Att
så icke under några förhållanden bör ske finner kommittén vara alldeles i sin
ordning. De befarade olägenheterna i sådant hänseende torde dock kunna även på
annat sätt undvikas, om nämligen det tillses, att de nya tjänsterna icke bliva till
24 ^qnde huvudtiteln.
[3, 4.] antalet flera än som under alla förhållanden kan anses.erforderligt för arbetena, .i
fråga och att sädana avlöningsvillkor föreskrivas att befattningshavarna varda
underkastade en långt gående skyldighet ätt, i händelse av behov i följd av. om-
reglering eller andra omständigheter, låta sig förflyttas till annat ämbetsverk med
motsvarande eller likartade arbetsuppgifter ävensom att eljest utföra de förändrade
göromål, som kunna bliva vederbörande befattningshavare ålagda. Kommittén till-
låter sig att i detta avseende hänvisa till avlöningsvillkoren för socialstyrelsen.
Därest de nu angivna försiktighetsmåtten iakttagas, har kommittén ansett
hinder icke behöva möta mot att å statistiska centralbyråns stat uppföres ett antal
ordinarie kvinnliga biträdesbefattningar.
För det normala arbetet vid statistiska centralbyrån — alltså oavsett sär¬
skilda utredningar, periodiskt återkommande folkräkningar o. d. — har för år 1914
beräknats ett antal av 33 kvinnliga biträden med i allmänhet följande placering:
6 biträden å finansstatistiska byrån,
14 » » avdelningen för befolkningsstatistik m. m.,
8 » » avdelningen för jordbruksstatistik m. m. samt
5 » » rättsstatistiska avdelningen.
33.
Erinras må, att hela antalet kvinnliga biträden vid statistiska centralbyrån
för närvarande uppgår till 60, varutöver under den närmaste tiden lärer komma
att anställas 10 å 20 biträden.
Statistiska centralbyrån har föreslagit, att av de förenämnda 33 biträdena
27 skulle erhålla ordinarie anställning under det att återstående 6 biträden fortfarande
skulle hava extra anställning.
Då ett antal av 27 biträden under alla omständigheter torde kunna beräknas
hava stadigvarande sysselsättning inom de nämnda grenarna av den officiella stati¬
stiken, har kommittén ansett detta antal kvinnliga biträdesbefattningar böra kunna,
utan att föregripa en kommande omorganisation av den officiella statistiken, upp¬
föras på statistiska centralbyråns ordinarie stat.
De mera fast anställda kvinnliga biträdena vid centralbyrån hava hittills
samtliga åtnjutit arvoden, bestämda efter enhetliga grunder. Sålunda hava sedan
början av år 1912, då i sammanhang med den provisoriska löneregleringen för
ämbetsverkets ordinarie tjänstemän jämväl för nyssnämnda kvinnliga biträden eu
arbetstid av i allmänhet sex timmar bestämdes, årsarvodena till dessa utgått med
i begynnelsen 1,000 kronor och efter fem år 1,200 kronor samt efter ytterligare
fem år 1,500 kronor.
Det må emellertid erinras, att åtskilliga bland dessa biträden utöver det
fasta arvodet uppburit ersättning för arbete å övertid och att dylika ersättningar i
några fall utgått med avsevärda belopp. Sålunda har under år 1913 ett biträde för
sådant arbete erhållit 713 kronor 25 öre och ett amiat biträde 289 kronor o. s. v.
Statistiska centralbyrån har nu föreslagit, att av de biträden, som skulle
uppföras å stat, 13 skulle hänföras till den högre av de för dylika biträden i
centrala ämbetsverk hittills gällande avlöningsgraderna eller med en begynnelse-
avlöning av 1,600 kronor och en slutavlöning av 2,000 kronor. De övriga 14
ordinarie biträdena skulle erhålla den för biträden i normalgrad bestämda avlöningen
eller lägst 1,200 och högst 1,600 kronor.
Enligt hittills avsedda regler skall biträde med arbetsuppgifter av mera kvalifi-
25
Sjunde huvudtiteln.
cerad art hänföras till den högre graden och övriga biträden till den lägre. Vad [3, 4.
statistiska centralbyrån beträffar, torde åtminstone för närvarande eu fullt genom¬
förd skillnad icke kunna göras i avseende å biträdenas arbetsuppgifter. På grund
av arbetets beskaffenhet därstädes måste nämligen flertalet av nu ifrågavarande
biträden under vissa tider av året syssla med kvalificerat arbete och under andra
tider jämväl med okvalificerat eller mindre kvalificerat arbete. Vid sådant för¬
hållande lärer man få skilja mellan, å ena sidan, de biträden, vilka utföra ett i
mera betydande mån kvalificerat arbete eller kvalificerat arbete i större omfattning
och, å andra sidan, övriga biträden. De förra skulle då hänföras till den nuvarande
högre graden av kvinnliga biträden och de senare till biträden i normalgrad.
Kommittén har för att söka bilda sig en uppfattning om vilka av biträdena,
som böra hänföras till den ena eller andra graden, besökt statistiska centralbj rån
och där tagit kännedom om det arbete, som utföres av biträdena i fråga. Kommittén
har därvid funnit, att det antal av 13 biträden, som centralbyrån ansett böra upp¬
föras i högre grad, icke är större än vad som kan anses skäligt.
Kommittén får alltså föreslå, att å staten för statistiska centralbyrån må
från och med år 1915 uppföras dels 13 kvinnliga biträdesbefattningar med avlöning
av 1,600 kronor, därav lön 900, tjänstgöringspenningar 550 och ortstillägg 150,
vartill skulle kunna komma två ålderstitlägg till lönen, det ena med 200 kronor
efter fem år och det andra likaledes med 200 kronor efter ytterligare fem år, dels
ock 14 kvinnliga biträdesbefattningar med avlöning av 1,200 kronor, därav lön 700,
tjänstgöringspenningar 350 och ortstillägg 150, vartill skulle kunna komma två ålders-
tillägg till lönen, vartdera å 200 kronor, efter respektive fem och tio år.
Genom kungl. kungörelse den 23 maj 1879 (bihang till svensk författnings¬
samling n:r 43) äro stadgade villkor för åtnjutande av de från och med 1880 års
början fastställda löneförmånerna för statistiska centralbyrån. För åtnjutande av
provisoriska avlöningstillägg för vart och ett av åren 1912, 1913 och 19i4 åt befatt¬
ningshavare i centralbyrån hava vidare fastställts vissa villkor (jämför beträffande
år 1914 kungl. kungörelse den 20 juni 1913, införd under n:r 163 i svensk författ¬
ningssamling).
Då för de nu ifrågasatta ordinarie kvinnliga biträdesbefattnmgarna vid statis¬
tiska centralbyrån skulle tillämpas de avlöningssatser, som vid nyare regleringar
blivit bestämda för dylika befattningar inom andra ämbetsverk, torde för åtnjutandet
av de sålunda föreslagna avlöningsförmånerna böra fastställas villkor och bestäm¬
melser, avfattade i nära anslutning till vad i sådant hänseende plägat under senare
år föreskrivas beträffande ordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk.
De avlöningsvillkor, kommittén nu går att föreslå för kvinnliga biträden vid
statistiska centralbyrån, torde kunna tjäna till ledning vid avfattandet av avlömngs-
villkoren för samtliga ordinarie befattninghavare vid ämbetsverket, då detsamma
varder i sin helhet reglerat i avlöningshänseende.
Under hänvisning jämväl till vad kommittén i det föregående anfört i fråga
om skyldighet för kvinnliga biträden vid centralbyrån att underkasta sig förflyttning
till annat ämbetsverk m. m. får kommittén föreslå,
att för åtnjutande av de avlöningsförmåner, som må varda bestämda för
ordinarie kvinnliga biträden i statistiska centralbyrån, fastställas följande villkor och
bestämmelser:
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 4
2 6
Sjunde huvudtiteln.
[•% 4.]
att innehavare av ordinarie biträdesbefattning i statistiska centralbyrån skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i ålig¬
ganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation av ämbetsverket eller
dess särskilda avdelningar eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant
hänseende, ävensom därest ämbetsverkets ställning så förändras, att detsamma ei
längre kan anses såsom självständigt ämbetsverk, eller därest vissa ifrågavarande
ämbetsverk tillhörande göromål överflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att
med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning befattningshavaren innehar, efter
ny eller förändrad arbetsordning sköta de göromål, som anförtros befattningshavaren,
etter_Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra inom det ämbetsverk, till vilket
goromalen överlämnas; skolande biträde i statistiska centralbyrån slutligen, likaledes
med bibehållanae av nyssnämnda förmåner, vara underkastat att, närhelst så av
ungi. Maj:t, prövas lämpligt, förflyttas till annan befattning inom förvaltningen
med arbetsuppgifter på det statistiska området;
,att med biträdesbefattning vid statistiska centralbyrån icke må förenas annan
tjänst ä rikets, riksdagens eller kommuns stat;
„.. att med sådan befattning ej heller må förenas vare sig uppdrag såsom ord-
torande eiier ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts
oktroj, tersett eller blivit såsom aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tiänste-
man i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst,
sä framt ej statistiska centralbyrån, uppå därom gjord framställning och efter
provning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
underligt tor tjänstgöringen vid ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen
kunna få tills vidare mottagas och bibehållas;
.... . atl, tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid biträde verkligen
tjänstgjort eller åtnjutit semester, men skola för den tid, biträdet eljest varit befriat
trän tjänstgöring, utgå till den, som uppehållit befattningen;
att, därest biträde av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, biträdet
ager uppbara hela lönen jämte ortstillägg, men att, därest biträde undfår ledighet
+ 1 hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess
utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges
tran tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen, biträdet
an torpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så
mycket av lonen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest prövas skäligt;
att avlöning ej må utgå till biträde för tid, varunder det avhållit sig från
tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller kunna
styrka giltigt förfall;
att därest biträde varder avstängt från tjänstgöring eller i häkte taget, den
biträdets avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens uppe-
något därav^ mnehällas’ sävida eJ Prövas skäligt låta biträdet uppbära
att vid sjukdomsförfall eller för beredande av semester biträde av lägre grad
skall vara skyldigt att om det förordnas till sådan befattning av högre grad i
m?rWtlSii cenh'albyran’ bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader
under ett och samma kalenderår; ägande biträde därvid att, i stället för egna
tjänstgöringspenningar, åtnjuta, vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna
tjänstgöringspenningar, men eljest däremot svarande belopp;
27
Sjunde huvudtiteln.
att ifråga om medgiven förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt inne- [3, 4. |
havande av biträdesbefattning i samma lönegrad tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda etter fem är, under villkor att
innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att
vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av för¬
ordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att
härvid icke må föras biträde till last den tid, biträdet åtnjutit semester, och
för andra förhöjningen efter ytterligare fem år på samma villkor;
under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar angår,
att den högre avlöningen ej får tillträdas förr iln vid början av kalenderåret näst
efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd;
att, därest kvinnligt biträde, som vid ingången av år 1915 är anställt vid
statistiska centralbyrån och befordras till ordinarie biträde vid ämbetsverket från
samma tidpunkt, omedelbart före sin befordran mot fast arvode utfört arbete av
motsvarande eller jämförlig beskaffenhet därstädes, biträdet må äga att för åtnju¬
tande av löneförhöjning räkna sig till godo den tid biträdet utfört sådant arbete
vid ämbetsverket;
att biträde av lägsta graden, som efter intjänande av båda ålderstilläggen i
denna grad befordras till biträdesbefattning i andra graden, må omedelbart komma
i åtnjutande av ett ålderstillägg i sistnämnda grad;
att likväl biträde, som, då det intjänat stadgad tid för erhållande av löne¬
förhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänsteålder, som berättigar biträdet till
pension, icke må tillträda samma förhöjning;
att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas av biträde under en månad;
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller
dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens slut;
att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt
till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension är vid tiden för de nya avlöningsbestännnelsemas ikraftträdande eller, sä
vitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till be¬
fattningen stadgat;
att den, som tillträder biträdesbefattning, skall vara skyldig underkasta srg,
efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra inkomster,
som kunna åtfölja befattningen eller utgå för bestyr i sammanhang därmed; samt
att beträffande ifrågavarande kvinnliga befattningshavare skola i övrigt lända
till efterrättelse de föreskrifter, som äro eller kunna varda utfärdade angående all¬
männa villkor och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och
myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.
Såsom ett av villkoren för åtnjutande av de beviljade provisoriska avlönings-
tilläggen för ordinarie befattningshavare vid statistiska centralbyrån har Kungl. Maj:t
föreskrivit, att samtliga ordinarie (manliga) befattningshavare skola, i den mån ej
undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall efter prövning medgivas,
vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar varje söckendag.
Beträffande de mera fast anställda kvinnliga biträdena vid ifrågavarande
ämbetsverk har från ingången av år 1912 varit bestämt, att den dagliga arbetstiden
28
Sjunde huvudtiteln.
skall vara sex timmar, dock med viss inskränkning under sommarmånaderna. Därest
biträde utfört arbete utöver nämnda tid har utgått övertidsersättning.
Genom kungl. kungörelse den 10 juni 1912 angående allmänna villkor och
bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater
uppförda biträdesbefattningar (svensk författningssamling nr 151) är stadgat, att i
verk, där arbetstiden å tjänsterummet är för tjänstemännen bestämd till sex timmar,
biträdes arbetstid skall vara nämnda tid men biträdet vara pliktigt att i särskilda
fall, när arbetets behöriga gång det kräver, {tvärstanna i arbetet å tjänsterummet
intill ytterligare en timme.
Då emellertid omförmälda föreskrift beträffande arbetstiden för ordinarie man¬
liga befattningshavare i statistiska centralbyrån allenast gives för ett år i sänder i
sammanhang med beviljande av provisorisk lönereglering, synes i avseende å ordi¬
narie kvinnliga _ biträden i verket uttrycklig föreskrift böra givas om den dagliga
arbetstiden och i sådant hänseende meddelas bestämmelse därom, att sådan befattnings¬
havare skall, i den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda
fall efter prövning medgivas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar varje
söckendag, dock att arbetstiden för kvinnligt biträde icke må i något fall utsträckas
med mera än en timme.
I sammanhang härmed torde få erinras, att till ordinarie kvinnligt biträde
icke får av ämbetsverket utgivas ersättning för arbete över den normala arbetstiden.
Därest förslaget om uppförande å statistiska centralbyråns stat av ett antal
oidmarie kvinnliga biträdesbefattningar vinner bifall, påkallas därav givetvis en
höjning av den i centralbyråns ordinarie anslag ingående posten till vikariats-
ersättningar.
I fråga om medelsbehovet i sistnämnda hänseende torde få erinras om vad
a\ kommittén i dess betänkande (delen XXXIX) angående uppförande i stat av vissa
biträden hos ämbetsverk och myndigheter anförts i avseende å ersättning till vikarie
för dylikt biträde.
Beträffande gottgörelse till vikarie för biträde, som avlönas efter normaltypen,
upprepade kommittén uti nämnda betänkande sin förut i annat sammanhang uttalade
åsikt _ att vikariatsersättningen vid semester eller sjukdomsförfall (i sistnämnda fall
med inberäknande av belöpande tjänstgöringspenningar) borde upptagas till 75 kronor
per månad.
Vidkommande åter gottgörelsen till vikarie för biträde i den uti nyssnämnda
betänkande föreslagna högre graden (1,600—2,000 kronor) syntes det kommittén att
— i händelse till vikarie ej kunde förordnas sådant biträde inom verket, som åt-
njöte avlöning efter normaltypen — ersättningen till vikarie vid semester eller
sjukdomsförfall (i sistnämnda fall med inberäknande av belöpande tjänstgörings¬
penningar) borde beräknas till belopp intill och med 100 kronor per månad.
Vad nu beträffar statistiska centralbyrån, har det synts kommittén, som skulle
det av centralbyrån till vikariatsersättningar åt de kvinnliga biträdena därstädes
beräknade beloppet 2,350 kronor kunna anses tillfyllest, särskilt med hänsyn därtill
att vid vikariat å biträdesbefattning av den högre graden i allmänhet torde kunna
påräknas biträden av normalgrad inom verket.
Anslagsposten till vikariatsersättningar vid verket, vilken för närvarande är
beräknad till 2,175 kronor, skulle alltså komma att höjas till 4,525 kronor.
29
Sjunde huvudtiteln.
Dä avlöningarna till de kvinnliga biträdena hittills utgått av anslag till arvoden [<>, 4 ]
åt tillfälliga biträden samt vikariatsersättningar, skulle, å andra sidan, genom upp¬
förandet å stat av de föreslagna 27 kvinnliga biträdesbefattningarna föranledas eu
betydande minskning av nämnda anslag.
Statistiska centralbyrån har emellertid ansett, att för extra kvinnliga biträden
borde för år 1915 avses ett belopp av 7,200 kronor, och har ämbetsverket därvid
beräknat sex sådana biträden med en avlöning av i medeltal 1,200 kronor lör vält
och ett. .
Mot det sålunda föreslagna beloppet 7,200 kronor har kommittén visserligen
icke något att erinra, men kommittén har dock velat framhålla angelägenheten av
att vid bestämmande av de fasta arvodena till extra biträden sådant arvode i varje
fall sättes till lägre belopp än begynnelseavlöningen till ordinarie biträde.
Övriga under anslagsrubriken till arvoden åt tillfälliga biträden samt vikariats-
ersättningar ingående poster hava av statistiska centralbyrån för år 1915 beräknats
till samma belopp som för år 1914 eller för amanuenser 15,000 kronor samt för
extra arbete i övrigt och betingsarbete 3,600 kronor.
Till arvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättmngar skulle alltså
enligt angivna beräkning för år 1915 erfordras anslag å sammanlagt 30,325 kronor.
Under förutsättning emellertid, att, såsom statskontoret hemställt, avlöningen till
förut omförmälda manliga extra biträde fortfarande skulle bestridas frän ifråga¬
varande anslag, torde nyssberörda anslagsbelopp böra höjas med 2,400 kronor eller
till 32,725 kronor. .
Det ordinarie reservationsanslaget till arvoden åt tillfälliga biträden samt vika-
riatsersättningar uppgår för närvarande till 20,440 kronor, vadan alltså under nyss
angivna förutsättning ett ytterligare belopp av 12,285 kronor skulle vara för ända¬
målet erforderligt. Då det nämnda reservationsanslaget torde böra höjas med det
till vikariatsersättmngar för de ordinarie kvinnliga biträdena beräknade beloppet
2,350 kronor eller till 22,790 kronor, skulle alltså, likaledes under förut angiva för¬
utsättning, därutöver erfordras för år 1915 anslag på extra stat till belopp av 9,935
kronor eller i avrundat tal 9,900 kronor.
I händelse att kommitténs föreliggande förslag skulle vinna bifall,^ skulle
därav föranledas höjning av den ordinarie staten för statistiska centralbyrån med
dels sammanlagda beloppet av begynnelseavlöningarna till de ordinarie kvinnliga
biträdena 37,600 kronor och dels förberörda belopp 2,350 kronor till vikariats-
ersättningar för samma biträden eller tillhopa 39,950 kronor.
Å andra sidan skulle anslagsbehovet å extra stat till förstärkning av det
ordinarie reservationsanslaget till arvoden åt tillfälliga biträden samt vikariatsersätt-
ningar kunna för år 1915 minskas från det för år 1914 anvisade beloppet 45,000
kronor till 9,900 kronor eller med 35,100 kronor.
Den verkliga anslagsökningen skulle alltså uppgå till allenast 4,850 kronor.
Uppmärksammas må dock, att härvid hänsyn icke tagits till ålderstillägg för de
ordinarie kvinnliga biträdena. Kommittén har nämligen förutsatt, att dessa ålders¬
tillägg skola, i "likhet med vad som är fallet med ålderstillägg för övrig ordinarie
personal vid statistiska centralbyrån, utgå av sjunde huvudtitelns gemensamma förslags¬
anslag till ålderstillägg, vilket anslag i statsverkspropositionen av den 14 januari
1914 bibehållits vid sitt nuvarande belopp 55,000 kronor.»
30
Sjuude huvudtiteln.
vlwrtwlu A- A^lagenheten °ch riktlé?!ieten av att på statistiska centralbyråns
PTc}cn ordmari° stat uppföres ett antal kvinnliga biträdesbefattningar synes mi -
genom den verkställda utredningen vara ådagalagd. Jag anser mig så-
lunda hora förorda en sådan åtgärd. Ej heller har jag något att erinra
i råga om det föreslagna antalet befattningar och deras fördelning med
14 stycken i lägre lönegraden och 13 stycken i högre lönegraden, vilka
önegrader emellertid torde böra benämnas respektive första och andra
lönegraden.
For åtnjutande av de avlöningsförmåner, som bestämmas för
ifrågavarande biträden, synes böra godkännas de av lönereglerings-
kommittén föreslagna villkoren och bestämmelserna.
. Vad beträffar den förändring av anslagen till statistiska central-
yran, som betingas av de nya ordinarie befattningarnas inrättande,
hanvisar jag till de av statistiska centralbyrån och lönereglerings-
kommitten verkställda beräkningarna och vill här endast sammanfattnings¬
vis erinra, att det ordinarie anslaget till avlöningsmedel behöver höjas
med 37,600 kronor eller från 39,300 kronor till 76,900 kronor, att det
ordinarie reservationsanslaget till arvoden åt tillfälliga biträden samt till
vikanatsersattnmgar bör höjas med 2,350 kronor eller från 20,440
kronor till 22,790 kronor, samt att det extra anslaget till förstärkning
av sistnämnda anslag bör nedsättas från 45,000 kronor till 9,900 kromrr
eller med 35,100 kronor. Den verkliga anslagsökningen skulle alltså,
pa sätt löneregleringskommittén erinrar, bliva allenast 4,850 kronor den
okade kostnaden för ålderstillägg dock oräknad.
I fråga om nyssberörda extra anslag vill jag omförmäla, att an-
e ningen därtill, att det beräknades något högre i statsverkspropositionen
c en 14 januari 1914, var att, lör den händelse statskontorets förslag till
förbättring av de kvinnliga biträdenas ställning vunnit godkännande,
särskilda medel erfordrats för bestridande av kostnaderna för ålders-
tillägg. Rörande det extra anslaget ber jag att framdeles få göra fram¬
ställning.
^®d åberopande av vad i detta ärende anförts, hemställer jag, att
Eders Kung], Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels medgiva,
att i staten för statistiska centralbyrån må ujip-
föras avlöning för ej mindre 13 kvinnliga biträden av
andra graden med 1,600 kronor till en var av dem,
därav lön 900 kronor, tjänstgöringspenningar 550 kro¬
nor och ortstillägg 150 kronor, än även 14 kvinnliga
Sjunde huvudtiteln. 31
biträden av första graden med 1,200 kronor till en
var av sistnämnda biträden, därav lön 700 kronor,
tjänstgöringspenningar 350 kronor ocdi ortstillägg 150
kronor, samt
att en var av nämnda 27 tjänstinnehavare må
äga rätt till två ålderstillägg å lönen, vartdera å 200
kronor, efter 5 och 10 års tjänstgöring;
dels förklara, att berörda ålderstillägg skola utgå
av det under sjunde huvudtiteln uppförda förslags¬
anslaget till ålderstillägg;
dels godkänna de av mig för åtnjutande av dessa
avlöningsförmåner föreslagna villkor och bestämmelser;
dels ock höja det ordinarie reservationsanslaget
till arvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariats-
ersättningar i statistiska centralbyrån med ett be¬
lopp av .................................................... kronor 2,350.
Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit komma att höjas följande
ordinarie anslag, nämligen
avlöningsmedel för statistiska centralbyrån, nu utgörande kronor 39,300,
med.............................................................................................. )) 37,600
till.............................................................................................. )> 76,900
och arvoden åt tillfälliga biträden samt vikariatsersätt-
ningar, nu utgörande ...................................................... » 20,440,
med......................................................................................... x> 2,350
till................................................................................................... » 22,790.
19. Arvoden åt en extra ordinarie förste aktuarie
och fyra extra ordinarie aktuarie!- i statistiska central¬
byrån, av riksdagen på extra stat för år 1915 anvisat anslag kronor 21,200.
20. Provisorisk lönereglering för befattningshavare
i statistiska centralbyrån, av riksdagen å extra stat för
år 1915 beviljat förslagsanslag............................................... kronor 10,370.
32
Sjunde huvudtiteln.
[5.J
Förstärkning
av de till
arvoden åt till¬
fälliga biträden
m. m. hos
statistiska
centralbyrån
anslagna medel.
(extra anslag.)
21. Förstärkning av de till arvoden åt tillfälliga biträden m. m. hos
statistiska centralbyrån anslagna medel.
Med åberopande av vad jag under punkterna 3 och 4 anfört,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till förstärkning av det till arvoden åt till¬
fälliga biträden hos statistiska centralbyrån samt till
vikariatsersättningar därstädes å ordinarie stat anvisade
anslag å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag-
av ..................................................................... kronor 9,900.
22. Bibliotekets underhållande, oförändrat ordinarie
■reservationsanslag...................................................................... kronor 2,000.
Överintendentsäm betet.
23. Överintendentsämbetet.
I statsverkspropositionen av den 14 sistlidne januari under punkt
24 av sjunde huvudtiteln föreslog Eders Kungl. Maj:t riksdagen att, i
avbidan på proposition angående omorganisation av överintendents¬
ämbetet och lönereglering för befattningshavare därstädes, till ämbetet
bland de ordinarie anslagen under sjunde huvudtiteln beräkna ett be¬
lopp av 160,000 kronor. Proposition i berörda syfte blev emellertid
icke till riksdagen före dess upplösning avlåten och lärer ej heller, så¬
som under punkten 25 här nedan vidare förmäles, kunna avlåtas till
förestående riksdag. Det ordinarie anslaget till överintendentsämbetet
torde därför böra upptagas med oförändrat belopp eller sålunda:
Överintendentsämbetet, oförändrat ordinarie an¬
slag ............................................................................................... kronor 50,600.
Sjunde huvudtiteln.
3:
24. Provisorisk lönereglering för befattningshavare i överintendents-
iimbetet.
Med anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning [6.]
har 1913 års riksdag till provisorisk lönereglering för befattningshavare
i överinteudentsämbetet, med undantag av kassören och bokhållaren,^ 1 /«,- över¬
enlighet med angivna grunder och på vissa villkor, å extra stat för år
1914 anvisat såsom förslagsanslag ett belopp av C,745 kronor, darav analag)
högst 145 kronor (inge användas till höjning av vikariatsersättning
under semester.
Den 20 juni 1913 utfärdades nådig kungörelse angående provi¬
soriska avlöningstillägg för år 1914 åt befattningshavare i överintendents-
ämbetet, vilken kungörelse innehåller nämnda grunder och villkor.
I underdånig skrivelse den 30 september 1913 har överintendents-
ämbetet anhållit, att, därest ämbetsverket icke bleve föremål för löne¬
reglering å ordinarie stat, framställning till riksdagen måtte göras om
beredande, i enlighet med vad som gäller för innevarande år, av provi¬
sorisk lönereglering för befattningshavare i ämbetsverket jämväl för
år 1915.
Då förslag till definitiv lönereglering för övenntendentsambetet ej
kan, såsom under näst föregående punkt antytts, föreläggas näst sam¬
manträdande riksdag, torde provisorisk lönereglering för ^befattnings¬
havare i ämbetsverket böra åvägabringas jämväl för år 1915. En sådan
lönereglering bör givetvis äga rum i enlighet med de grunder och på
de villkor, som äro i enahanda hänseende gällande för år 1914.
Det belopp, som för ifrågavarande löneregleriug bör beräknas a
1915 års stat, utgör — enär eu av förste intendenterna bliver berättigad
till andra ål der stillägget från och med sistnämnda år samt följaktligen
det pensionsavgift motsvarande belopp, som enligt gällande bestämmelser
skall vid utbetalande till honom av det provisoriska avlöningstillägget
avdragas å lönen, ökas med femtio kronor — 6,695 kronor eller den å
1914 °års stat för ändamålet uppförda summan, minskad med berörda
belopp, 50 kronor.
Jag får alltså hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
riksdagen
att till provisorisk lönereglering för befattnings¬
havare i överinteudentsämbetet, med undantag av
kassören och bokhållaren, i enlighet med de av mig
Bihang till senare, riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 5
34 Sjunde huvudtiteln.
L6-] tillstyrkta grunder och på de av mig i övrigt för¬
ordade villkor, på extra stat för år 1915 bevilja ett
förslagsanslag av......................................... kronor 6,695,
därav högst ................................................... j> 145
må användas till höjning av vikariatsersättning under
semester.
25. Förstärkning av arbetskrafterna hos överintendentsämbetet.
[7-] I underdånig skrivelse den 5 maj 1914 har överintendentsämbetet
1av‘arbets-1'' SI01’*' framställning om anvisande av medel för förstärkning av ämbets-
kraf ter na hos verkets arbetskrafter; och har ämbetet i sådant avseende anfört följande:
över- '
*“f‘ , , j>Säsom överintendentsämbetet redan förut upprepade gånger haft tillfälle
framhålla, har ämbetets arbetsbörda under tiden sedan nu gällande organisation och
(extra anslag.) lönereglering för ämbetsverket fastställdes, högst avsevärt vuxit. Ämbetet, som
länge känt behov av effektiva åtgärder för mötande av demia ökning av göromålen,
hade därför för avsikt att hos Eders Kung! Maj:t göra framställning om äskande
hos den under sistlidne januari sammanträdda riksdagen av anslag för beredande av
förstärkning av ämbetets arbetskrafter. Men då anledning fanns att antaga, att
proposition med definitivt förslag till omorganisation och lönereglering av ämbetet
skulle avlåtas till berörda riksdag, ansåg ämbetet sig icke böra inkomma med fram¬
ställning i förenämnda syfte.
Enligt vad överintendentsämbetet erfarit lärer emellertid ej ens till den nu
sammanträdande riksdagen vara att förvänta förslag till omorganisation och löne¬
reglering av ämbetet. Vid sådant förhållande har ämbetet ansett sig ej längre
kunna underlåta att göra framställning om provisoriskt avhjälpande av de mest
kännbara olägenheterna av ämbetets nuvarande, utvecklingen av dess verksamhets¬
område långt efterblivna organisation.
I dåvarande löneregleringskommitténs den 16 oktober 1877 avgivna betän¬
kande och förslag angående lönereglering m. m. för överintendentsämbetet, från
vilket betänkande den nu gällande organisationen härleder sig, finnes intagna en del
uppgiher om antalet ärenden, som ar 1876, d. v. s. vid tiden för berörda reglering
av ämbetsverket, inkommit till detsamma ävensom om dessa ärendens fördelning 1
olika grupper. Uppgifter i så vitt möjligt enahanda avseenden för år 1912 äro
samlade med anledning av det pågående arbetet för den nu förestående regleringen
av ämbetet. En sammanställning av dessa på ämbetets diarier grundade uppgifter
får följande utseende:
Sjunde huvudtiteln.
35
År 1876
År 1912
Kungi. brev angående fastställelse å ritningar ocli kostnadsförslag
D:o angående beslutade ombyggnader och reparationer, disposition!
av lägenheter i kronans bus m. m...........................
Kungl. remisser angående ändring i fastställda byggnadsplan!-, dis¬
position av lägenheter i kronans hus m. in............................I
För granskning överlämnade ritningar och kostnadsförslag angående
nya kyrkor .....................................................................|
reparation och restauration av kyrkor................................|
nya husbyggnader...........................................................|
reparationer, om- och tillbyggnader av hus .......................j
tornbyggnader, orgelfasader, altare, altarprydnader, vapenhus
och läktare m. m......................................................
värme- eller vattenlednings anbringande m. m..................
husfasader ..................................................................
lagförslag, materialundersökning in. m..............................
stadsplaner .....................................................................
Ämbetsverks och myndigheters skrivelser med
begäran om erhållande av ritningar och kostnadsförslag angående
nya kyrkor.....................................................................
nya husbyggnader.............................................................
tornbyggnader, orgelfasader, kyrkoreparationer m. m..........
hemställan om vidtagande av reparationer, inredningar, besikt¬
ningar, värderingar m. ..................................................
infordrade förklaringar, yttranden och handlingar.....................
anmälande!! ......................................................................
Intendenters och arkitekters memorial
angående granskning av ritningar och kostnadsförslag till
nya kyrkor ....................................................................
nya husbyggnader............................................................
om- och tillbyggnader samt inredning av hus .....................
restaurering av kyrkor................ ..................................
stadsplaner m. m.........................................................
med nya eller omarbetade ritningar och kostnadsförslag till
nya kyrkor .....................................................................
nya husbyggnader............................................................
tornbyggnader, orgelfasader, ältare, altarprydnader, vapenhus
och läktare m. m.......................................................
husinredningar, värmelednings anbringande in. m................
med generalförslag, renritningar och kopior..............................
med infordrade utlåtanden, inspektionsberättelser m. in.............
med anmälanden och hemställ anden.......................................
Konungens befallningshavandes skrivelser med
årsredogörelser angående kronans hus i länen ........................
årsbesiktningsinstrument och reparationsförslag........................
priskuranter, markegångstaxor m. m..................................
rekvisitioner å priskurantblanketter, medelsförskott in. m.........
hemställanden om inköp av inventarier, om disposition av lägen¬
heter i kronans hus m. m.................................................
Kamrerarens eller kassörens skrivelser rörande diverse..................
D:o skrivelser med infordrade yttranden, med uppgifter om kassa¬
ställningen. med årsräkenskapen m. m..................................
Ansökningar om antagande till extra ordinarie arkitekt och om
tjänstledighet m. m.............................................................
D:o om anstånd med leveranser m. m..................................
Anbud å varjehanda arbetens verkställande............................
Räkningar .........................................................................
Kvittenser .......................................................................
Anordningar ......................................................................
Diverse...............................................................................
Tillsammans
|
08
|
|
224
|
|
40
|
|
134
|
|
20
|
|
95
|
12
|
|
15
|
|
9
|
|
224
|
|
20
|
|
31
|
|
07
|
|
28
|
|
22
|
|
94
|
|
4
|
|
36
|
|
2
|
|
—
|
|
|
|
02
|
|
12
|
124
|
187
|
077
|
7
2
|
|
—
|
|
7
|
16
|
1
|
1
|
|
55
|
|
167
|
|
73
|
|
7
|
|
13
|
|
23
|
2
|
|
4
|
|
9
|
1
|
97
|
|
8
|
|
372
|
|
2
|
|
58
|
|
13
|
34
|
51
|
582
|
13
|
|
2
|
|
7
|
|
2
|
|
18
|
|
43
|
|
5
|
|
6
|
|
0
|
49
|
3
|
56
|
|
18
|
|
20
|
|
7
|
|
3
|
|
28
|
|
72
|
|
23
|
|
98
|
|
41
|
|
26
|
|
7
|
|
18
|
|
9
|
|
42
|
|
7
|
|
14
|
|
0
|
|
30
|
|
4
|
|
19
|
|
13
|
|
1
|
|
19
|
|
98
|
|
30
|
|
533
|
|
26
|
|
15
|
|
15
|
|
—
|
|
5
|
|
13
|
|
751
|
| 2,908
|
36 Sjunde huvudtiteln.
De sålunda angivna siffrorna för de båda åren torde i allmänhet motsvara
varandra; det torde dock böra framhållas, att »förklaringar, yttranden och hand¬
lingar» i mycket stor utsträckning numera infordras direkt av ämbetets tekniska
avdelning utan att diarieföras, vilket förklarar den låga siffran under denna rubrik
för år 1912.
Av förestående sammanställning framgår, att ärendenas antal under tiden
sedan nu gällande reglering utarbetades ungefär fyrdubblats Och att denna ökning
ej är att anse såsom tillfällig torde ådagaläggas av följande jämväl från ämbetets
diarier hämtade uppgifter om hela antalet av de för vart och ett av åren 1870—
1913 till ämbetet inkomna ärenden.
| År
|
Antal
ärenden
|
År
|
Antal
ärenden
|
År
|
Antal
ärenden
|
År
|
Antal
ärenden 1
|
1870
|
649
|
1881
|
830
|
1892
|
1,047
|
1903
|
1.618
|
1871
|
633
|
1882
|
1,022
|
1893
|
1,072
|
1904
|
1,648
|
1872
|
667
|
1883
|
1,074
|
1894
|
1,028
|
1905
|
1,534
|
1873
|
663
|
1884
|
1.101
|
1895
|
981
|
1906
|
1,716
|
1874
|
696
|
1885
|
861
|
1896
|
1,163
|
1907
|
1,940
|
1875
|
703
|
1886
|
1,018
|
1897
|
1,226
|
1908
|
2,273
|
1876
|
751
|
1887
|
814
|
1898
|
1,327
|
1909
|
2,853 '
|
1877
|
948
|
1888
|
1,016
|
1899
|
1,350
|
1910
|
2,392
|
1878
|
775
|
1889
|
969
|
1900
|
1,370
|
191 l
|
2,534
|
1870
|
762
|
1890
|
1,132
|
1901
|
1,444
|
1912
|
2,968
|
1880
|
822
|
1891
|
995
|
1902
|
1,641
|
1913
|
3,710
|
Den stegring av ärendenas antal, som enligt det ovan sagda ägt rum, angiver
emellertid ej ensamt för sig den verkliga ökningen av ämbetets arbetsbörda. Ty
ökningen är ej endast kvantitativ utan även i avsevärd grad kvalitativ. Ärendena,
särskilt de av teknisk natur, hava nämligen med den raska utveckling, som byggnads¬
konsten i vidsträcktaste mening under de senare decennierna undergått, blivit av
betydligt mera invecklad och krävande beskaffenhet och fordra på grund härav men
även till följd av de efter hand stegrade anspråken på beskaffenheten av utredningar
och dylikt i allmänhet en långt mera ingående och tidsödande beredning än tillförne.
För mötande av denna starka ökning av arbetsbördan, som, vad ärendenas
antal beträffar, enligt den ovan intagna senare tabellen till ungefär två tredjedelar
infallit under tiden efter det 1902 års löneregleringskommitté tillsattes, har, mången
gång till men för ärendenas behandling inom ämbetet, det må villigt medgivas, men
av nära till hands liggande skäl några mera omfattande åtgärder icke vidtagits.
Vissa smärre sådana äro däremot att anteckna. Sålunda har ämbetet blivit i till¬
fälle att för underlättandet av de löpande göromålen anställa några fasta biträden,
dock med förhållandevis låg avlöning, ävensom beretts ökade medel för ersättning
åt ämbetets arkitekter utom stat, vilkas arbete i denna egenskap givetvis ökats
med tillväxten av ämbetets arbetsbörda. Den ytterligare ökning av arbetsbördan,
som år 1913 har att uppvisa, gör emellertid, helst intet tyder på, att med denna
ökning kulmen för någon tid skulle vara uppnådd än mindre, att ökningen skulle
vara endast tillfällig, det oundgängligen nödvändigt att, därest ämbetets verksamhet
skall kunna under den närmaste tiden uppehållas på ett även i betraktande av de
rådande förhållandena någorlunda tillfredsställande sätt, omedelbart vidtaga i möj-
Sjunde huvudtiteln. 07
lig as to män effektiva åtgärder för att tillföra ämbetet ökad arbetskraft, varvid
ämbetets båda nuvarande avdelningar, såväl den tekniska som den administrativa,
torde böra tillgodoses. _
De ärenden, som handläggas av överintendentsämbetet, tillhöra fem särskilda
genom de senare årtiondenas utveckling alltmer från varandra avgränsade huvud¬
grupper, nämligen dels de egentliga byggnadsärendcna (uppgörande och granskning
av ritningar och kostnadsförslag samt verkställande av byggnadsföretag in. m.), dels
stadsplaneärendena (granskning av förslag till stadsplaner och bestämmelser för be¬
byggandet av städer och stadsliknande samhällen m. in.), dels kyrkobyggnadsären-
dena (granskning av förslag till nybyggnad av kyrka eller förändring av befintlig
kyrka m. in.), dels ärendena rörande underhållet och vården av kronans under
ämbetets inseende ställda byggnader, dels slutligen de ämbetet tillhörande admini¬
strativa och kamerala ärendena. De tre första gruppernas ärenden tillhöra den
tekniska och de två sistnämnda gruppernas den administrativa avdelningen.
Inom den tekniska avdelningen utgöra sedan gammalt de egentliga byggnads-
ärendena den centrala delen av avdelningens arbetsbörda. \ id sidan av dessa hava
under senare tid de båda andra avdelningen tillhörande ärendesgrupperna — stads-
plane- och kyrkobyggnadsärendena — genom ökning i mängd och betydelse vuxit
ut till jämbördig ställning och kräva numera pa grund härav ävensom i ej lingare
grad med hänsyn till de för handläggningen av dessa ärenden oundgängligen nöd¬
vändiga speciella kvalifikationerna vardera sin särskilda företrädare inom ämbets¬
verket, Handläggningen av ett stadsplane- eller kyrkobyggnadsärende innebar näm¬
ligen ej ens tillnärmelsevis detsamma vid den gällande organisationens uppgörande
som det nu gör. Under den mellanliggande tiden har stadsplanekonsten utbildats
till eu mycket uppmärksammad och fördjupad gren av arkitekturen, å vars tillämp¬
ning allt större anspråk ställas i mån som insikten om stadsplanens oerhörda eko¬
nomiska och sociala betydelse vunnit allmännare insteg; och för den rätta behand¬
lingen av ett kyrkobyggnadsärende kräves i allmänhet numera, efter det de moderna
principerna för restaurering av gamla byggnadsverk av. historiskt värde trängt
igenom, ett djupgående kulturhistoriskt vetande, som ej bör fa saknas hos den
granskande statsmyndigheten, så mycket mindre som det i regel icke förefinnes hos
de arkitekter eller andra personer, som i första hand uppgöra förslag till kyrko¬
byggnader och restaureringar av kyrkor.
Stadsplane- och kyrkobyggnadsärendena, som enligt den ovan först meddelade
tabellen år 1876 uppgingo till ett antal av ungefär 25 respektive 90 stycken, hava
under perioden 1905—1912 tillväxt sålunda:
stadsplaneärendena------
kyrkobyggnadsärendena
1905
|
1906
|
ISO?
|
1908
|
1909
|
1910
|
1911 i 1912
|
55
|
55
|
55
|
62
|
93
|
98
|
101
|
120
|
181
|
183
|
211
|
198
|
229
|
251
|
307
|
311
|
Den i ögonen fallande ökningen från och med år 1908 av stadsplaneärendenas
antal är en följd av stadsplanelagens antagande år 1907.
Såsom ovan antytts, har vardera av sistnämnda två grupper ärenden kommit
att intaga ett sådant rum i ämbetets arbetsbörda, att det knappast kan anses möjligt
för en person att längre på ett utvecklingen motsvarande sätt jämte byggnads-
ärendena sköta de till någondera gruppen än mindre de till båda grupperna hörande
38 Sjunde huvudtiteln.
ärendena Det är därför en ofrånkomlig nödvändighet, att ämbetet omedelbart be-
redes tillfälle att på åtminstone två personer uppdela de nu på föredraganden ä
tekniska avdelningen fallande göromålen. Och därvid är särskilt att beakta den
fördel, som för såväl ämbetsverket självt som för allmänheten skulle kunna uppnås
genom att handläggningen av samtliga stadsplaneärendena samlades hos en person.
®om så vitt möjligt bleve i tillfälle att helt ägna sig däråt Det är nämligen dessa
ärenden, som vid den nuvarande sambehandlingen av den tekniska avdelningens
ärenden framför andra splittra och tynga arbetet å avdelningen; och det torde väl
även av alla på överintendentsämbetet ankommande ärenden vara just dessa, som
på grund av deras ekonomiska innebörd — innan ett stadsplaneärende avgjorts kan
som bekant i stort sett annan byggnadsverksamhet än för underhåll ej äga rum å
det omiåde ärendet avser — i särskilt hög grad fordra hastigt avgörande. Över-
mtendentsämbetet får därför i underdånighet hemställa, att medel ställas till ämbetets
j ™r.. an®^ållande av en extra föredragande å den tekniska avdelningen.
Beträffande ersättningen till demie extra föredragande, torde densamma å ena sidan
ej få tillmätas för knappt, då föredraganden måste innehava höga kvalifikationer
och kommer att bliva fullt sysselsatt av sin tjänst, men å andra sidan ej kunna
sättas högre än förste _ intendenternas nuvarande begynnelseavlöning enligt stat
jämte reducerat provisoriskt avlöningstillägg, eller således tillsammans för år 5,600
kronor, däiay 1,800 kronor lämpligen torde höra anses såsom tjänstgöringspenningar.
r extra föredraganden torde även böra i likhet med de ordinarie föredragandena
i ämbetsverket tillerkännas halvannan månads semester.
Förste intendenten å administrativa avdelningen, som tillika är ämbetsverkets
sekreterare, har i sådan egenskap skyldighet att ombesörja uppsättningen och expe¬
dierandet av samtliga från verket utgående skrivelser. För fullgörandet av detta
åliggande är han nödsakad att i allmänhet övervara föredragningarna även av de
till den tekniska avdelningen hörande ärendena. I mån som ämbetsverkets arbets¬
lös „. as> 51 snarf sagt vilken punkt det än må ske, i samma grad blir givetvis
också förste intendenten å administrativa avdelningen ytterligare betungad. Ifråga¬
varande tjänstemans arbetsbörda har nu, trots den lindring som beretts honom där¬
igenom, att överintendenten själv nödsakats i stor utsträckning övertaga den omedel¬
bara handläggningen av de till avdelningen hörande ärendena av teknisk natur så
vuxit att, om lämpligt biträde ej med det snaraste sättes vid hans sida, omedelbar
tara för ämbetsverkets behöriga funktion föreligger. Överintendentsämbetet hem¬
ställer därför, att medel måtte beviljas för anställande å administrativa avdelningen
av en extra tjänsteman med uppgift att biträda förste intendenten med uppsättning
av ämbetsverkets utgående expeditioner och liknande göromål. Denne tjänsteman,
vilkens ställning i det närmaste komme att motsvara en notaries, torde också i av-
lonmgshänseende höra ungefärligen likställas med första gradens tjänsteman i de
reglerade verken. Överintendentsämbetet föreslår för ifrågavarande biträde, som
?1oaai måste ägna sig åt sin tjänst, en avlöning av för år 6,800 kronor, varav
■y.. ® kronor lämpligen bör betraktas såsom tjänstgöringspenningar. Även denne
tjänsteman torde böra tillerkännas semester, dock ej för längre tid än en månad
Kostnaderna för de ovan ifrågasatta åtgärderna skulle för år belöpa sig till:
Sjunde huvudtiteln. 39
för extra föredraganden å tekniska avdelningen ........
» vikariatsersättning för honom under semester .....
» ett biträde, notarie, å administrativa avdelningen
» vikariatsersättning för honom under semester .....
|
.............. kronor 5,600: —
.............. » 225: —
.............. » 3,800: —
.............. » 100: —
|
[7
|
|
Summa kronor 9,725: —
|
|
Utöver medel för berörda ändamål är överintendentsämbetet även i stort behov
av förstärkning av anslaget till vikariatsersättning, arvoden åt extra biträden och
extra ordinarie arkitekter samt renskrivningskostnad m. m., vilket anslag, för när¬
varande 23,500 kronor, visat sig mycket otillräckligt. Då emellertid anslaget höjts
så nyligen som år 1910 och definitiv reglering av ämbetsverket är att emotse inom
en ej allt för avlägsen framtid, har överintendentsämbetet ej nu velat ifrågasätta
anvisande för de med anslaget avsedda ändamål av större belopp än att nu förevarande
anslagskrav kunna begränsas till sammanlagt 10,000 kronor, eller således 275 kronor,
vilket sistnämnda belopp ungefär torde motsvara den ökning av renskrivningskostna-
dema, som till följd av det genom de föreslagna åtgärderna förväntade snabbare
avarbetandet av en del till ämbetet inkomna ärenden är att emotse.
På grund av det ovan anförda tillåter sig överintendentsämbetet att i under¬
dånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t måtte till näst sammanträdande riksdag
avlåta proposition om anvisande på extra stat för år 1915 av ett anslag å 10,000
kronor för förstärkning av arbetskrafterna inom överintendentsämbetet.»
Över denna framställning hava de jämlikt nådigt bemyndigande Sakkunniga
den 24 oktober 1913 av dåvarande chefen för finansdepartementet den
29 berörda oktober tillkallade sakkunniga med uppdrag att, efter verk¬
ställd utredning, avgiva förslag till omorganisation av överintendents¬
ämbetet jämte lönereglering för befattningshavare i ämbetsverket avgivit
infordrat underdånigt utlåtande, däruti de sakkunniga, under vitsordande
av det trängande behovet av förstärkning av överintendentsämbetets
arbetskrafter, tillstyrkt framställningen.
Enligt vad jag från ovannämnda sakkunniga inhämtat är betänkande Departement
och förslag icke att förvänta från dem inom sådan tid, att förslag till c^e"'
definitiv omorganisation och lönereglering av överintendentsämbetet kan
föreläggas instundande riksdag. Den förutsättning för vidtagandet av
provisoriska åtgärder för förstärkning av ämbetets arbetskrafter, vari¬
från ämbetsverket vid sin ifrågavarande framställning utgått, är alltså
förhanden.
Vad överintendentsämbetet anfört till stöd för sitt anslagskrav
finner jag övertygande, särskilt i betraktande av att ämbetets ordinarie
tjänstemannapersonal — överintendenten, två förste intendenter, 2 inten¬
denter och en kassör och bokhållare — förblivit oförändrad allt sedan
den ännu gällande organisationen av ämbetsverket år 1879 genomfördes.
Jag har därför intet att erinra vare sig emot det begärda anslagets
40 Sjunde huvudtiteln.
[7.] storlek eller i huvudsak emot den ifrågasatta användningen av detsamma.
Sålunda synes det mig vara riktigt, att den tekniska avdelningen för-
stärkes med en extra föredragande och att denne tillerkännes ett arvode
av 5,600 kronor, därav 1,800 kronor anses såsom tjänstgöringspenningar,
ävensom att vikariatsersättningen under semester för honom bestämmes
till 225 kronor. Likaså har jag intet att erinra mot inrättandet av en
extra notariebefattning å den administrativa avdelningen. Däremot synes
mig arvodet för ifrågavarande befattningshavare böra jämkas till större
överensstämmelse med avlöningen för en tjänsteman i första lönegraden.
Jag ifrågasätter sålunda, att arvodet för den extra notarien bestämmes
till 3,900 kronor och att därav 1,500 kronor räknas såsom tjänstgörings¬
penningar. Vikariatsersättningen under semester för denne tjänsteman
bör då utgå med 125 kronor. Med iakttagande härav kommer den före¬
slagna förstärkningen av anslaget till vikariatsersättning, arvoden åt
extra biträden och extra ordinarie arkitekter samt renskrivningskostnad
m. m. att utgöra 150 kronor.
För åtnjutande av de avlöningsförmåner, som tillerkännas ifråga¬
varande extra tjänsteman, torde i tillämpliga delar böra gälla de villkor
och bestämmelser, som i liknande avseende äro eller kunna varda stad¬
gade för de ordinarie befattningshavarna i ämbetsverket.
Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till förstärkning av arbetskrafterna hos över-
intendentsämbetet i huvudsaklig överensstämmelse med
av mig härovan angivna grunder på extra stat för år
1915 bevilja ett anslag av..................... kronor 10,000.
Patent- och registreringsverket.
26. Patent- och registreringsverket.
[8.] Under punkten 25 av sjunde huvudtiteln i den till riksdagen den
Patent- och 14 januari 1914 avlåtna statsverkspropositionen hade framlagts förslag
iegverket 0'' till förändrad organisation av patent- och registreringsverket samt regle-
(ordinarie ring av löneförhållandena vid ämbetsverket.
anslag.) Detta förslag blev icke föremål för beslut av nästlidna riksdag.
Jag anhåller nu, att berörda förslag måtte ånyo föreläggas riks¬
dagen. I detsamma ingick följande förslag till
Sju »do huvudtiteln.
Utgiftsstat för Kungl. patent- och registreringsverket.
41
|
Lön.
|
Tjänst-
görings-
|
Orts-
tillägg.
|
Missräk¬
nings-
|
Summa j
|
|
pen-
|
pen-
|
|
A. Avlöningar.
|
|
ningar.
|
|
ningar.
|
|
|
|
|
|
|
1 generaldirektör....................................
|
7,000
|
3,000
|
1,000
|
—
|
11,000
|
1 byråchef............................................
|
5,000
|
2,500
|
600
|
—
|
8,100
|
5 byråchefer..........................................
|
25,000
|
12,500
|
3,000
|
--
|
40,500
|
1 byrådirektör.......................................
|
4,200
|
2,000
|
600
|
—
|
6,800
|
16 byrådirektörer .................................
|
67,200
|
32,000
|
9,600
|
—
|
108,800
|
1 förste byråingenjör..............................
|
3,600
|
1,800
|
400
|
—
|
5,800
|
4 » byråingenjörer...........................
|
14,400
|
7,200
|
1,600
|
—
|
23,200
|
1 bibliotekarie.......................................
|
3,600
|
1,800
|
400
|
—
|
5,800
|
1 sekreterare .......................................
|
3,600
|
1,800
|
400
|
—
|
5,800
|
1 byråingenjör.......................................
|
2,200
|
1,500
|
300
|
—
|
4,000
|
4 byråingenjörer....................................
|
8,800
|
6,000
|
1,200
|
—
|
16,000
|
1 kassör och räkenskapsförare ...............
|
2,200
|
1,500
|
300
|
300
|
4,300
|
1 registrator ..........................................
|
2,200
|
1,500
|
300
|
—
|
4,000
|
1 föreståndare för granskning av varumärken
|
2,200
|
1,500
|
300
|
—
|
4,000
|
1 notarie .......................................
|
2,200
|
1,500
|
300
|
—
|
4,000
|
1 » .............................................
|
2,200
|
1,500
|
300
|
—
|
4,000
|
1 kvinnligt biträde av högre avlöningsgrad
|
900
|
550
|
150
|
—
|
1,600
|
4 kvinnliga biträden » » »
|
3,600
|
2,200
|
600
|
—
|
6,400
|
1 kvinnligt biträde » lägre »
|
700
|
350
|
150
|
—
|
1,200
|
10 kvinnliga biträden» » >
|
7,000
|
3,500
|
1,500
|
—
|
12,000
|
1 förste vaktmästare..............................
|
900
|
450
|
150
|
—
|
1,500
|
1 vaktmästare .......................................
|
700
|
350
|
150
|
—
|
1,200
|
3 » .......................................
|
2,100
|
1,050
|
450
|
—
|
§j
coj
|
Ålderstil lägg.
Efter 5 år kan lö¬
nen höjas med 600
kr.
I Efter 5 år kan lö¬
nen höjas med 500
}kr. och efter 10 år
[med ytterligare 500
j kr.
Efter 5 år kan lö¬
nen höjas med 500
kr., efter 10 år med
ytterligare 500 kr.
och efter 15 år med I
än ytterligare 500
kr.
| Efter 5 år kan lö¬
nen höjas med 200
^kr. och efter 10 år
[med ytterligare 200
[ kr.
, Efter 5 år kan lö-
jnen höjas med 100
t kr.
Efter 5 år kan lö-
Inen höjas med 100
/kr. och efter 10 år
..........I ",xw 1,vuv | | ytterligare 100 kr.
Anslag till ålderstillägg, förslagsvis................................................................................................
B. Omkostnader.
Förslagsanslag.
Till adjungerade ledamöter, biträdande ingenjörer, amanuenser,
vikariatsersättningar, extra biträden, extra vaktmästare m. m.................................................
Till renskrivning och skrivmaterialier, postavgifter, hyror, bränsle, lyse, renhållning och städning samt
inventariers anskaffande och underhåll m. m.........................................................................
Till böcker och tidskrifter, tryckning och bindningskostnader, kungörelser och publikationer m. m. efter
avdrag av influtna prenumerationsavgifter och dylikt...............................................................
Till återställda registreringsavgifter...............................................................................................
Till bidrag till patentunionens internationella byrå i Bern .............................................................
C. Pensioner åt avskedade tjänstinnehavare.
Förslagsanslag ................................................................................................. ..........
särskilt tillkallade tekniska biträden.
283,600
4,700
64,760
55.000
115,000
15.000
1,600
288,300
251,360
940
Summa kronor 540,600
Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, orts
tillägg ej utgå till honom ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 6
42 Sjunde huvudtiteln.
För åtnjutande av de i staten upptagna avlöningsförmåner före¬
slogos att fastställas följande villkor och bestämmelser, nämligen:
att innehavare av ordinarie tjänst i patent- och registreringsverket
skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller
jämkning i åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad orga¬
nisation av ämbetsverket eller dess särskilda avdelningar eller eljest i
allmänhet kan varda stadgad, samt i sådant hänseende, ävensom därest
ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras, att det¬
samma ej längre kan såsom självständigt ämbetsverk anses, eller därest
vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål överflyttas till annat
ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande av den tjänstegrad och
den avlöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta
de med befattningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts för¬
ordnande, tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen överlämnas;
att med ordinarie befattning i patent- och registreringsverket icke
må förenas annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för¬
verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit
såsom aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst,
så framt ej, vad angår generaldirektören, byråchef eller byrådirektör,
Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare av annan befattning, patent-
och registreringsverket, uppå därom gjord framställning och efter pröv¬
ning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses in¬
verka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget
eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas;
att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra å den
särskilda befattning inom graden, där patent- och registreringsverket,
till befordrande av arbetets oavbrutna gång, finner honom lämplig och
behövlig;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befatt¬
ningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den
tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som
uppehållit befattningen;
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag
eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest är lag-
Sjunde huvudtiteln. 4,->
ligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledig¬
heten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller
ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest
prövas skäligt; . ,
att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, vaiunaei
lian avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att\ därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke provas hora
användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för ämbetsresor
eller för beredande av semester, innehavare av lägre befattning skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i patent- och
registreringsverket, densamma mot åtnjutande, i förstnämnda fall av de
för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar men eljest av däremot
svarande belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock
ej längre än sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår,
att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten föi
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att
innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras
för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sill egen
eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst, eller fullgjort annat
offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den
tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger
rum, efter vtterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöj¬
ningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, äfvenledes på
samma villkor under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneför¬
höjningar angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än rad
början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldein
blivit uppnådd; börande löntagare vid bestämmandet av rätten till löne¬
förhöjning tillgodoräknas ej mindre den tid, som före den nya avlönings-
statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befattningen
eller annan, samma lönegrad tillhörande befattning i patent- och regi¬
streringsverket, vare sig på grund av fullmakt eller på grund av för¬
ordnande i följd av patent- och registreringsverkets omorganisation, än
även den tid före 1915 års ingång, varunder han som adjungerad leda¬
mot eller tjänsteman över stat varit å befattning av samma lönegrad
anställd hos patent- och registreringsverket;
[8.]
Departements¬
chefen .
Sjunde huvudtiteln.
att likväl löntagare, som, då lian intjänat stadgad tid för erhål¬
lande av löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänstålder,
som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;
att befattningshavarna äga årligen, när sådant utan hinder för
göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generaldirektören,
byråcheferna och byrådirektörerna samt tjänstemännen av andra löne¬
graden envar under en och en halv månad, tjänstemännen av första
lönegraden och kvinnliga biträdena envar under en månad samt vakt¬
mästarna en var under 15 dagar;
att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av generaldirektören bestäm¬
mes, begagna sig av semester;
avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, ent¬
ledigande eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till
månadens slut; &
att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga
om lätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänst-
lnnehavares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraft¬
trädande . eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter till¬
trädes, vid tillträdet till befattningen stadgat;
att deri, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skvldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller
mmsunmg i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;
atl kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande är
anstalt hos patent- och registreringsverket och antages till biträde å
denna stat, äger att för åtnjutande av löneförhöjning genom ålderstillägg
räkna sig till godo den tid, biträdet därförinnan innehaft stadig anställ¬
ning hos ämbetsverket; samt
att för kvinnliga biträden å patent- och registreringsverkets stat
skola lända till efterrättelse föreskrifterna uti Kungl. Maj:ts den 10 juni
1912 utfärdade nådiga kungörelse angående allmänna villkor och be¬
stämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och myndig-
heteis statei uppförda biträdesbefattningar; dock att biträde av lägre
grad, som efter intjänande av båda ålderstilläggen i denna grad be¬
fordras till biträdesbefattning av högre grad, må omedelbart komma i
åtnjutande av ett ålderstillägg- i den högre graden.
Jag anhåller att fa hänvisa till och åberopa vad min företrädare
i ämbetet enligt statsrådsprotokollet för förenämnda den 14 januari 1914
Sjunde huvudtiteln. 45
anfört till stöd för nu ifrågavarande förslag och ber att allenast la ytter¬
ligare tillägga följande.
De i utgiftsstaten upptagna kvinnliga biträdesbefattningarna av
högre och lägre avlöningsgrad torde numera, sedan riksdagen godkänt
Kungl. Maj:ts förslag rörande ytterligare en avlöningstyp för kvinnliga
biträden hos vissa ämbetsverk, böra benämnas kvinnliga biträdesbefatt-
ningar i respektive andra och första lönegraden.
Den ifrågasatta tiden, före vilken ordinarie befattningshavare i
ämbetsverket skall anmäla, huruvida han vill övergå till den nya av-
löningsstaten, torde böra framflyttas från den 1 november till den 1
december 1914.
I en vid förra riksdagen med anledning av det da framlagda för¬
slaget till omorganisation av patent- och registreringsverket väckt motion
föreslogs, bland annat, att antalet byråchefer å patentavdelningen skulle
nedsättas från fyra till två och såsom motiv härför anfördes, att besvärs-
avdelningen, som patentlagstiftningskommittén föreslagit skulle inrättas
i ämbetsverket och å vilken byråcheferna skulle vara ledamöter, icke
upptagits i Kungl. Maj:ts förslag.
Kommittén har beräknat antalet mål, som årligen skulle kommit
att handläggas av besvärsavdelningen, till 75, och då i regel endast en
av patentavdelningens byråchefer skulle deltagit i varje besvärsmål, skulle
på en var av dessa fyra byråchefer kommit omkring 19 mål. Enligt
förslaget avses att 4,000 patentärenden årligen skola slutbehandlas; alltså
1,000 på varje avdelning. Byråchefen skall deltaga i avgörandet av
alla ärenden på hans avdelning. Minskades antalet byråchefer å patent¬
avdelningen från fyra till två, skulle alltså varje byråchef komma att
deltaga i avgörandet av 2,000 patentärenden årligen. Att ökningen av
1,000 patentärenden skulle motsvara 19 besvärsmål, därav en icke obe¬
tydlig del utgöres av de vida enklare varumärkesmålen, är orimligt. Att
byråcheferna enligt Kungl. Maj ds f örslag erhålla ökat arbete, som fullt
motsvarar den minskning för dem i arbetet, som besvärsavdelningens
borttagande medför, är förut framhållet.
Det torde för övrigt tillåtas mig att i detta sammanhang betona,
att varje minskning i det föreslagna antalet ledamöter skulle, även om
en motsvarande ökning i antalet underordnade tjänstemän ägde rum,
innebära en betänklig rubbning i en av huvudprinciperna för den nya
organisationen, den nämligen att i möjligaste mån undanröja det dubbel¬
arbete vid patentärendenas behandling, som måste betecknas såsom en av de
största olägenheterna i den nuvarande organisationen. I varje ärende
meddelas i medeltal 3 å 4 beslut, och för varje besluts fattande skall
46 Sjunde huvudtiteln.
för närvarande ärendet behandlas i så att säga tre instanser: förste
granskaren, ledamoten och ämbetsverkets chef. Enligt föreliggande för¬
slag skola förste granskarna bliva ledamöter, vilka hava att självständigt
och på eget ansvar meddela alla förberedande beslut samt deltaga i
ärendets slutliga avgörande. Att detta skall medföra en stor besparing
i tid och arbetskraft, är uppenbart. För att emellertid möjliggöra en
god rekrytering till de synnerligen viktiga ledamotsbefattningarna är det
nödvändigt, att underordnade tjänstemän anställas såsom biträden åt
ledamöterna. Ur denna synpunkt upptager förslaget även ett begränsat
antal tjänstemän av lägre avlöningsgrad. Varje förskjutning i propor¬
tionen mellan antalet ledamöter och antalet underordnade tjänstemän
i sådan riktning, att ledamöternas antal minskas och de andra tjänste¬
männens ökas, skulle med nödvändighet medföra ett ökat dubbelarbete,
något som, på samma gång det vore oekonomiskt, givetvis skulle för¬
dröja ärendenas avgörande.
Under åberopande av vad i detta ärende blivit anfört, hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels, med iakttagande av omförmälda ändring
beträffande benämningarna å de kvinnliga biträdenas
aviöningsgrader, godkänna ifrågavarande förslag till
utgiftsstat för patent- och registreringsverket att till-
lämpas tillsvidare från och med år 1915, ävensom de
av mig angivna villkor och bestämmelser för åtnjutande
av de i samma stat upptagna avlöningsförmåner,
dels förklara,
att en var, som med eller efter ingången av år
1915 tillträder ordinarie befattning i patent- och regi¬
streringsverket, skall vara pliktig att underkasta sig
ovanberörda villkor och bestämmelser, samt
att de förutvarande innehavare av ordinarie be¬
fattningar i patent- och registreringsverket, vilka icke
före den 1 december 1914 anmäla, att de vilja övergå
till den nya avlöningsstaten samt underkasta sig de
för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och be¬
stämmelser, och som icke lagligen kunna därtill för¬
bindas, skola varda bibehållna vid dem enligt dittills
gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner
ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestäm-
Sjunde huvudtiteln.
melserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension, vid den rätt till pension, som dittills till¬
kommit dem, dock att i stället för sportler, som i sam¬
manhang med löneregleringen indragas, skall utgå gott-
görelse, beräknad efter medeltalet av den inkomst
tjänstinnehavare må anses hava åtnjutit av sålunda
indragna sportler under den senast förflutna tid, såvitt
möjligt ej understigande fem år, därför denna inkomst
kan utrönas,
och dels till upprätthållande av patent- och regi¬
streringsverkets verksamhet å ordinarie stat uppföra ett
reservationsanslag av 540,600 kronor att utgå ej mindre
av de till patent- och registreringsverket inflytande av¬
gifter för patent, för registrering av varumärken samt
av mönster och modeller, ävensom för registrering av
aktiebolag, försäkringsbolag och solidariska bankbolag
samt för andra uppgifter till de hos verket förda bolags-
och försäkringsregistren, än även av nettoinkomsten
av ämbetsverkets fastighet nr 6 i kvarteret Rännilen
och övriga till ämbetsverket inflytande inkomster, under
förutsättning tillika att de å dessa inkomster uppkom¬
mande överskott fortfarande såsom hittills skola efter
vederbörligt tillstånd användas uteslutande för det med
anslaget avsedda ändamål.
27. Kostnader, som förauledas av överståthållar-
ämbetets och länsstyrelsernas befattning med vissa slag
av registrering, av riksdagen å extra stat för år 1915
anvisat förslagsanslag ............................................................ kronor 4,000.
Bankinspektionen.
28. Upprätthållande av bankinspektionens verk¬
samhet, av riksdagen beviljat ordinarie reservationsanslag kronor 58,000.
48
Sjunde huvudtiteln.
27. Ifrågasatt inrättande av ett riksrevisionsverk.
Under punkt 28 av sjunde huvudtiteln var i senast avgivna
statsverksproposition beräknat ett bidrag till kostnaden för inrättande
av ett riksrevisionsverk av 25,000 kronor. Jag anhåller att härutinnan
få erinra om följande:
Jämlikt nådigt bemyndigande den 29 juni 1912 tillkallade dåva¬
rande chefen för finansdepartementet två sakkunniga personer, stats-
kommissarien Chr. L. Tenow och revisionskommissarien Richard Vide för
att inom finansdepartementet efter verkställd utredning avgiva förslag
i syfte att åvägabringa ökad enhetlighet och effektivitet i statens cen
träla räkenskaps- och revisionsväsende. Under den 15 augusti 1913 av¬
lämnade dessa kommitterade betänkande och förslag till inrättande av
ett riksrevisionsverk.
Över förslaget avgåvos infordrade utlåtanden av statskontoret
och kammarrätten, varvid ämbetsverken, under medgivande att vissa
reformer i nu förevarande hänseende äro av behovet påkallade, dock
avstyrkte det framlagda förslaget. Med anledning härav utverkade de¬
partementschefen Eders Kung]. Maj:ts bemyndigande att tillkalla 4 sak¬
kunniga personer för att inom finansdepartementet biträda vid gransk¬
ningen av det framlagda förslaget till inrättande av ett riksrevisionsverk
och de mot samma förslag framställda anmärkningar samt avgiva det
utlåtande och förslag, vartill granskningsarbetet kunde föranleda.
Sistnämnda sakkunniga, f. statsrådet Carl Swartz, f. förste deputeraden
i riksbanken friherre K. Langenskiöld, professoren G. Cassel och stats-
kommissarien Chr. L. Tenow hava under den 10 sistlidne februari in¬
kommit med sitt utlåtande, som i huvudsak innefattar ett tillstyrkande
av kommitterades förslag, dock med viss ändring beträffande sättet för
avdömande av de vid räkenskapsgranskningen uppkommande och andra
därmed sammanhörande mål.
Detta de sakkunnigas utlåtande har remitterats till statskontoret
och kammarrätten, som hade att yttra sig över detsamma i vad det
avveke från det förslag, som framställts av kommitterade.
Med sina sålunda infordrade yttranden hava ämbetsverken nu
inkommit, statskontoret den 11 nästlidne april och kammarrätten den 9
innevarande månad; och hava ämbetsverken därvid avstyrkt jämväl de
sakkunnigas förslag.
(Inskligt hade varit, om denna för statsförvaltningen viktiga fråga
Sjunde huvudtiteln. 49
kunnat föreläggas den nu sammanträdande riksdagen till prövning och
avgörande. Men sedan kammarrättens utlåtande över de sakkunnigas
förslag inkommit, har jag icke hunnit underkasta frågan ett så grundligt
övervägande, att jag anser mig kunna förelägga Eders Kungl. Maj:t
förslag i ämnet. Och med hänsyn till riksdagens särskilda karaktär
anser jag det icke heller lämpligt att sedermera under riksdagens lopp
förelägga riksdagen sådant förslag. Med anledning härav behöves ej
något belopp beräknas i 1915 års riksstat för ifrågavarande ändamål. Det
är emellertid av vikt, att den slutliga handläggningen av denna reform¬
fråga icke uppskjutes längre än vad som är av förhållandena påkallat.
C. Bergsbruket.
1. Bergsstaten, oförändrat ordinarie anslag ........ kronor
2. Provisorisk lönereglering för bergmästarna, av
riksdagen å extra stat för år 1915 beviljat förslagsanslag kronor
3 a och b. Befrämjande i allmänhet av bergs¬
bruket, oförändrat ordinarie anslag (därav 6,000 kronor
reservationsanslag)....................................................................... kronor
4. Bergsskolorna i Filipstad och Falun, av riks¬
dagen A extra stat för år 1915 anvisat anslag.................. kronor
D. Handel och sjöfart.
1. Befrämjande i allmänhet av handel och sjöfart,
oförändrat ordinarie anslag .................................................. kronor 11,500.
2. Bidrag till underhållande av handelshögskolan
i Stockholm, av riksdagen å extra stat för år 1915 an¬
visat anslag .....................................................................>.......... kronor 30,000.
33,000.
11,250.
8,700.
25,100.
8. Handelsunderrisningsanstalter.
I statsverkspropositionen av den 14 januari 1914 har under punk¬
terna 32 och 33 av sjunde huvudtiteln Kungl. Maj:t, i av bidan på pro¬
position i frågan, föreslagit riksdagen
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 7
[9.]
Handels-
undervisnings-
anstalter.
(ordinarie
anslag.)
Sjunde huvudtiteln.
att under rubriken handelsundervisningsanstalter bland de ordinarie
anslagen under sjunde huvudtiteln beräkna ett belopp av 109,000 kronor,
samt att till understöd åt Hälsingborgs handelsgymnasium bland
de extra anslagen under sjunde huvudtiteln för år 1915 beräkna ett
belopp av 10,000 kronor.
Frågan om berörda anslag torde nu ånyo fä anmälas inför
Kungl. Maj:t.
Såsom närmare inhämtas av nedan omförmälda betänkande angå¬
ende upprättande av nya handelsgymnasier, framlades för 1913 års
riksdag proposition rörande handelsundervisningens ordnande och under¬
stödjande genom statsanslag. Propositionen bifölls av riksdagen i huvud¬
sak, i vad den angick de högre handelsundervisningsanstalterna eller de så
kallade handelsgymnasierna, men avslogs tills vidare i fråga om de lägre
handelsskolorna. Därvid framhöll emellertid riksdagen, bland annat, i
sin skrivelse i ärendet den 30 maj 1913, nr 7 under punkt 29, att,
sedan sålunda genom statens ökade'understöd och kraftigare ingripande
i övrigt den viktigaste av de tre föreslagna skoltyperna — handels-
gymnasiet fått sina utvecklingsmöjligheter för framtiden tryggade,
tidpunkten syntes vara inne att taga i förnyat övervägande, i vilken
omfattning och på vad sätt staten borde bereda jämväl de lägre handels-
undervisningsanstalterna sitt stöd; att riksdagen föreställde sig, att därvid
särskilt frågan om den lägre handelsundervisningens lämpligaste anord¬
ning i organisatoriskt avseende skulle komma under ny omprövning;
samt att riksdagen beträffande Kungl. Maj:ts förslag om anvisande för
år 1914 av 15,000 kronor till ett väntat nytt handelsgymnasium funne
sig höra avslå detta under förväntan, att Kungl. Maj:t "skulle sätta riks¬
dagen i tillfälle att i sammanhang med prövningen av förslag om anslag
till ett eller eventuellt två nya handelsgymnasier även få uttala Be¬
rörande dessa gymnasiers förläggningsort.
Sedan i anledning härav Kungl. Maj:t på därom gjord framställning-
funnit gott bemyndiga chefen för finansdepartementet att tillkalla högst
fyra personer med uppdrag att inom nämnda departement, dels under
gi\en förutsättning att utöver det antal handelsgymnasier, för vilkas
uppehållande 1913 års riksdag uppfört anslag å ordinarie stat, ytterligare
två dylika läroanstalter här i riket med statsunderstöd av enahanda slag
upprättades från 1915 års ingång, verkställa utredning, vilka orter med
hänsyn närmast till graden av föreliggande behov av en ordnad handels-
undervisning och det intresse för frågans lösning, som kunde förefinnas
u särskilda orter, i främsta rummet borde tjäna som förläggningsorter
Sjunde huvudtiteln. 51
för ifrågavarande handelsgymnasier, dels ock i övrigt biträda med ut¬
redning av frågan om den lägre handelsundervisningens ordnande, har
min företrädare i ämbetet den 29 augusti 1913 uppdragit åt tre personer,
av vilka jag varit en, att med iakttagande av de av Kungl. Magt i
nu förevarande avseende meddelade bestämmelser biträda vid ifråga¬
varande utredning.
Nämnda kornmitterade hava den 22 december 1913 avgivit en
första del av sitt betänkande, innehållande utredning och förslag i fråga
om upprättande av nya handelsgymnasier.
1 den inledande skrivelsen framhålla kornmitterade, bland annat,
följande:
»Såsom av ärendets föregående behandling framgår, har frågan om den lägre
handelsundervisningens anknytning och förhållande i övrigt till folkskolan visat sig
utgöra ett av de viktigaste och tillika mest svårlösta spörsmålen i handelsunder-
visningsfrågan. Härtill kommer, att nämnda spörsmål nära sammanhänger med
frågan om våra folkskolors blivande gestaltning, och att kornmitterade under hand
inhämtat, att det förslag till ny undervisningsplan för folkskolorna, som folkunder-
visningskommittén för närvarande är sysselsatt med att utarbeta, icke är att för¬
vänta förrän i början av år 1914. Då på grund härav utredning av frågan om
den lägre handelsundervisningen icke kan medhinnas så tidigt, att densamma skulle
kunna av 1914 års riksdag behandlas, ha kornmitterade funnit ändamålsenligt att
huvudsakligen ägna sig åt frågan om de ifrågasatta två nya handelsgymnasiernas
förläggning, vilken synes böra förekomma till avgörande redan vid nämnda riksdag.
Under sådana förhållanden har det ansetts lämpligt att överlämna utredningen
häröver såsom en särskild första del av betänkandet. Av samma skäl ha kom-
mitterade funnit lämpligt att icke nu ingå på frågan om eventuell förbindelse mellan
vissa handelsgymnasier å ena sidan samt lägre handelsskolor å den andra. Så snålt
kornmitterade emellertid blivit i tillfälle att taga kännedom om sagda förslag till
undervisningsplan för folkskolorna, skola kornmitterade övergå till närmare behand¬
ling av frågan om den lägre handelsundervisningens ordnande.»
Sedan kornmitterade därefter redogjort för handelsundervisnings-
frågans behandling vid 1913 års riksdag m. m., meddelas med ledning-
av hittills vunnen erfarenhet om högre handelsskolor en undersökning
angående de orter, till vilka de två ifrågasatta nya handelsgymnasierna
böra förläggas. De grunder, efter vilka förläggningsfrågan bör bedömas,
sammanfattas på följande sätt (sid. 11 av betänkandet):
»På grund av vad sålunda blivit framhållet anse kornmitterade följande syn¬
punkter i huvudsak böra tagas i betraktande vid bedömande av frågan om en stads
lämplighet såsom förläggningsort för ett handelsgymnasium:
[9.]
Kommitté-
rades betän¬
kande.
Grunder för
förläggnings-
frågans be¬
dömande.
52
Sjunde huvudtiteln.
[9.J 1) folkmängden i staden och trakten däromkring;
2) stadens egenskap att vara säte och medelpunkt för en livlig affärsverksamhet;
3) intresset å orten för högre handelsundervisning;
4) ekonomiska förutsättningar i fråga om lokaler, undervisningsmateriel och
lärarpersonalens avlöning m. m.;
5) pedagogiska förutsättningar i fråga om lärarpersonalens kompetens och
läroanstaltens skötsel i övrigt;
6) utsikterna för läroanstalten att på grund av ovanstående förvärva ett
tillräckligt lärjungeantal.»
NgymnaZdrli' Med tillämPnillg' av nämnda grunder komma kommitterade till det
Örebro och 1 csultatet, att i främsta rummet Örebro och därnäst Norrköping böra
Norrköping, ifrågakomma såsom förläggningsorter för de två ifrågasatta nva handels-
gymnasierna.
Hälsingborgs
handels-
gymnasium.
Vidare upptaga kommitterade, särskilt i anledning av nådig remiss
av en framställning från styrelsen för Hälsingborgs handelsgvmnasium,
frågan om förhöjt statsunderstöd åt nämnda läroanstalt. Kommitterade
finna det icke vara tvivel underkastat, att Hälsingborg, om frågan ses från
ovannämnda grundläggande synpunkter, borde i främsta rummet komma
i fråga såsom förläggningsort för ett av de nya handelsgymnasierna.
Men då båda statsmakterna vid 1913 års riksdag med sådan*bestämdhet
till och med visat ifrån sig tanken på att förskaffa det nuvarande handels-
gymnasiet därstädes eu av kommerskollegium föreslagen mellanställning
med ett statsunderstöd på extra stat å 10,000 kronor och inskränkt detta
till förut utgående 3,000 kronor, säga sig kommitterade för närvarande
anse utsiktslöst att framkomma med ett för läroanstalten ännu fördel¬
aktigare förslag. Däremot finna de sig oförhindrade att återupptaga
förstnämnda förslag, för vilket nedan anförda skäl åberopas (sid. 15—16
av betänkandet).
Efter att hava omförmält nyssnämnda framställning från styrelsen
för Helsingborgs handel sgymnasium angående förhöjt statsunderstöd
yttra kommitterade:
»I framställningen framhålles, bland annat, att, då Hälsingborgs handelsgym-
nasium i likhet med de övriga läroanstalterna av detta slag måste sänka sina
terminsavgifter, kommer härigenom att uppstå en direkt förlust å 2,000 å 3,000
kronor (se närmare bil. H); att läroanstalten enligt intyg av statens inspektör
arbetar val och förtjänstfullt; att densamma under sex läsår å rad, åren 1908—1914,
haft en lärjungefrekvens överstigande den, som riksdagen ansett erforderlig för
statsunderstöds utgående; samt att det intresse, som varit stort nog att åstad¬
komma och vidmakthålla nämnda läroanstalt, borde vara förtjänt av att verksamt
stödjas av staten.
Sjunde huvudtiteln. 58
I anledning av denna framställning har kommerskollegium i sitt däröver av¬
givna utlåtande föreslagit, att i avvaktan på resultatet av kommitterades utredning
ett statsunderstöd å 6,000 kronor på extra stat borde beredas läroanstalten för år 1915.
Kommitterade få till eu början om handelsgymnasiet i Hälsingborg lämna
följande upplysningar. Läroanstalten upprättades år 1904 och åtnjuter förutom
förmånen av fria lokaler ett årligt understöd å 4,000 kronor från kommunen,
varjämte enskilda vid olika tillfällen lämnat bidrag till dess uppehållande. Den
stål1 under statsinspektion sedan år 1906 och har i allo betraktats såsom jämnställd
med de övriga handelsgymnasierna. Lärjungeantalet har, såsom närmare framgår
av bil. D, i medeltal uppgått till 32 eller, räknat från den tid anstalten var färdig¬
bildad, 34. På grund av riksdagens beslut år 1912 beviljades läroanstalten för¬
törsta gången statsunderstöd för läsåret 1912—1913 med högst 3,000 kronor.
Härav uppbars ett belopp å 2,950 kronor. För höstterminen 1913 erhåller handels¬
gymnasiet understöd enligt samma grunder, och på grund av 1913 års riksdags
beslut utgår för kalenderåret 1914 ett understöd å 3,000 kronor.
Då ett anslag å 3,000 kronor bestämdes av 1912 års riksdag, voro handels¬
gymnasierna oförhindrade att i terminsavgifter upptaga de belopp, som de funno
lämpliga, och uppgingo dessa vid läroanstalten i Hälsingborg till 250 kronor om
året. På grund av beslut av 1913 års riksdag' att vid de övriga läroanstalterna av
samma slag såsom villkor för statsunderstödet bestämma terminsavgifterna till högst
150 kronor om året, blir emellertid handelsgymnasiet i Hälsingborg nödsakat att,
därest det vill behålla sina lärjungar, sänka sina avgifter i motsvarande grad.
Enligt infordrade närmare upplysningar från läroanstalten (bil. H) kan den
härigenom åsamkade förlusten uppskattas till i runt tal 2,700 kronor årligen.
Dä det icke kan vara rättvist och billigt och icke heller med riksdagens
senaste beslut avsett, att läroanstaltens ställning på detta sätt skulle försämras,
föreställa sig även kommitterade, att åtgärder först och främst böra vidtagas för¬
beredande av skälig ersättning.
Men redan i det föregående ha framhållits skäl, som tala för att förskaffa
Hälsingborgs handelsgymnasium en ställning så vitt möjligt likartad med de övriga
statsunderstödda handelsgymnasiernas, under det att invändningarna mot en sådan
tanke blivit utförligt bemötta (sid. 9—12).
Nämnda skäl kunna i korthet sammanfattas på följande sätt: handels¬
gymnasiet i Hälsingborg har framvuxit ur ett på orten förefintligt behov av högre
handelsundervisning, vilket behov förklaras av ortens och länets starka förut¬
sättningar i kommersiellt avseende; läroanstalten har uppburits av ett livligt intresse
inom samhället, vilket, bland annat, bevisas av de för densamma gjorda ekonomiska
uppoffringar från kommunens och enskildas sida; undervisningen har hållits uppe på
en nivå, jämnställd med vara bästa läroanstalters av detta slag; läroanstalten har
sedan sex år kunnat uppvisa det av riksdagen fordrade lärjungeantalet, och dess
behövlighet kan anses även officiellt erkänd genom det år 1912 beviljade stats¬
understödet; dess tillvaro har icke hindrat uppkomsten och fortvaron i samma län
av ännu ett handelsgymnasium. . .
På grund härav och med hänsyn till omsorgen om handelsundervismngs-
väsendets rationella utveckling i vårt land anse sig kommitterade icke kunna under¬
låta att föreslå åtgärder, varigenom en av våra få i full verksamhet stadda högre
handelsskolor må kunna erhålla en jämväl i ekonomiskt avseende tryggad ställning,
54
Sjunde huvudtiteln.
[9.] och finna därför ett tilläggsbelopp utöver nämnda ersättning böra föreslås för
handelsgymnasiet i Hälsingborg.
Såsom framgår av bil. B, jämförd med bil. H och J, den sistnämnda inne-
hällande av kommitterade infordrade närmare uppgifter, kräves, för att läroanstalten
skall fa små utgifter i det närmaste betäckta, inalles ett belopp icke understigande
det, som av kommerskollegium föreslogs i dess utlåtande den 30 september 1912
över handelsundervisningskommitténs betänkande, eller 10,000 kronor för år.
Kommitterade komma sålunda att föreslå, att för ändamålet må begäras ett
anslag å 10,000 kronor, vilken summa i överensstämmelse med sagda kommers-
kollegn förslag bör uppföras å extra stat, och hålla kommitterade före, att genom
det mindre beloppet och dess mera provisoriska beskaffenhet all möjlig hänsyn är
tagen till den tvekan, som tilläventyrs ännu kan förefinnas rörande lämpligheten
att i högre grad än för närvarande understödja handelsgymnasiet i Hälsingborg.»
anslagens . Angående storleken av statsanslagen till de nya handelsgymnasierna
storlek. finna kommitterade, under hänvisning till verkställd närmare beräkning
(bilaga K till betänkandet), intet skäl att frångå det av 1913 års riksdal
lör handelsgymnasiet i Malmö beviljade anslagsbeloppet å högst 15,000
kronor för år. Då emellertid ingen av de blivande nya läroanstalterna
under vårterminen 1915 kommer att ha mer än den första av de båda
årskurserna i verksamhet, bör enligt kommitterades mening statsunder¬
stödet för nämnda år utgå med endast tre fjärdedelar och således för
båda handelsgymnasierna med tillsammans högst 22,500 kronor.
Ijantalet' sist framkalla kommitterade, att kravet på ett antal av minst
lo lärjungar i vaidera klassen bör under de tre första åren begränsas
till ett antal av minst 10. Kommitterades motivering i denna punkt
är av följande lydelse (sid. 17—18 av betänkandet):
»Kommitterade, som äro av den meningen, att utvecklandet av vår handels-
undei visning är ett av vara mest trängande behov, därest vi på allvar vilja arbeta
för höjandet av vårt näringsliv, ha emellertid i det föregående icke velat dölja, att
den högre handelsundervisningens största svårighet ligger däruti, att den icke är
tillräckligt uppskattad och eftersökt av vårt folk och att det icke låter sig göra
att i ett slag undanröja de fördomar, som resa sig mot densamma.
Under sadana förhallanden synes det kommitterade välbetänkt att även taga
hänsyn till den eventualiteten, att de blivande gymnasierna icke genast vid början
av sin verksamhet kunna uppvisa ett lärjungeantal av 15 i varje avdelning. Erfa¬
renheten från våra mindre handelsgymnasier samt från handelsinstitutet i Gävle gör
det till eu bjudande nödvändighet att räkna med nämnda möjlighet.
Men då det icke kan vara med klok beräkning förenligt att kväva utveck¬
lingen därför, att den i början visar sig svag, anse kommitterade, att uppfyllandet
av meranämnda fordran bör sä till vida uppskjutas, att ett något mindre lärjunge-
antal ma kunna göra tillfyllest under den första treårsperioden.
Sjunde huvudtiteln. 55
Kommitterade hålla före, att det fordrade minimiantalet i varje årskurs bör
kunna under nämnda övergångsperiod sänkas till 10. Eu viss frihet i detta av¬
seende är så mycket mer önskvärd som det kan inträffa, att en läroanstalt under
vårterminen 1915, då endast första årskursen är i verksamhet, har 15 lärjungar i
denna men måhända icke får 15 i vardera årskursen under höstterminen eller senare
terminer. Härvid må icke förglömmas, att nämnda begränsade lärjungeantal från
pedagogisk synpunkt icke innebär någon olägenhet utan tvärtom, i all synnerhet när
det gäller fackundervisning, som i liera ämnen kräver, att läraren mera individuellt
sysselsätter sig med var och en av lärjungarna. Kommitterade få slutligen i detta
avseende hänvisa därtill, att bland villkoren för erhållande av statsunderstöd till
högre flickskolor och enskilda mellanskolor är föreskrivet, att skolan i fyra års¬
klasser skall under de senaste tre åren hava haft i medeltal sammanlagt minst 32
lärjungar (se kungl. kung. den 29 oktober 1909 angående avlöning av lärarinnorna
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt angående understöd åt dessa läro¬
anstalter m. m.).
Skulle emellertid lärjungeantalet vid något handelsgymnasium efter dessa
tre övergångsår icke visa sig kunna uppgå till 15 i värjo årskurs, finna kommitte¬
rade ur ekonomisk synpunkt i sin ordning, att statsunderstöd icke vidare utgår i
den omfattning, som nu ifrågasättes.»
På grund av den lämnade utredningen hemställa kommitterade:
att ett statsunderstött handelsgymnasium av den tvååriga normal¬
typen må förläggas till var och eu av städerna Örebro och Norrköping;
att statsunderstödet må tillsvidare utgå med ett belopp, beräknat
efter 15,000 kronor om året för färdigbildat handelsgymnasium, och
kunna åtnjutas från och med kalenderåret 1915;
att var och en av nämnda städer skall hava skyldighet att själv
eller genom enskilda donatorer tillhandahålla erforderliga lokaler för
undervisningen samt årligen lämna ett kontant bidrag, motsvarande
minst en tredjedel av statsunderstödet;
att nämnda två handelsgymnasier skola vara underkastade ena¬
handa grunder i övrigt, som gälla för de statsunderstödda liaudels-
gymnasierna i Göteborg, Stockholm och Malmö, samt de ytterligare
villkor, som Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma;
att handelsgymnasiet i Hälsingborg må för år 1915 erhålla ett
statsunderstöd å 10,000 kronor med skyldighet för kommunen att till
läroanstalten lämna understöd till minst samma belopp, som hittills
utgått från kommunen, samt på de villkor i övrigt, som Kungl. Maj:t
kan finna skäligt bestämma; samt
att på grund härav erforderliga åtgärder må vidtagas
dels för att det under riksstatens sjunde huvudtitel till handels-
yymnasier uppförda förslagsanslaget må för beredande av statsunderstöd
åt handelsgymnasierna i Örebro och Norrköping höjas för år 1915 med
56 Sjunde huvudtiteln.
[9.] 22,500 kronor eller från högst 85,000 kronor till högst 107,500 kronor
och för år 1916 med ytterligare 7,500 kronor eller från högst 107,500
kronor till högst 115,000 kronor,
dels för att på extra stat för år 1915 må beviljas ett anslag å
10,000 kronor till understöd åt Hälsingborgs handelsgymnasium.
Kommers¬
kollegium.
Över kommitterades förslag har kommerskollegium den 14 januari
1914 avgivit infordrat underdånigt utlåtande.
Kollegium framhåller däri ytterligare den av kommitterade (sid.
0—7 av betänkandet) påpekade svårigheten i allmänhet att på förhand
angiva, till vilka orter nya handelsundervisningsanstalter böra förläggas,
men betonar, att kollegium anser nämnda svårighet icke föreligga i
förevarande fall utan finner kommitterades utredning tillräckligt allsidig
och deras motivering fullt övertygande. På grund härav anser kolle¬
gium Örebro böra obetingat äga företräde såsom förläggningsort för ett
nytt handelsgymnasium och hyser ej heller någon tvekan om lämplig¬
heten därnäst att förlägga ett ytterligare handelsgymnasium till Norr¬
köping. Kollegium finner icke heller anledning till erinran mot kom¬
mitterades förslag om de belopp, som böra utgå såsom understöd till
de ifrågasatta nya handelsgymnasierna eller mot de villkor, som böra
med understöden förenas, samt biträder därför i allo kommitterades för¬
slag, utom vad angår det för Hälsingborgs handelsgymnasium avsedda
statsunderstödet, vilket kollegium anser böra uppföras på ordinarie stat.
Angående nämnda läroanstalt yttrar sig kollegium på följande sätt:
»Beträffande Hälsingborgs handelsgymnasium vill kollegium framhålla, huru¬
som 1913 års riksdagsbeslut angående statsunderstöd åt detsamma och om bestäm¬
mande av terminsavgifternas storlek för med sig som en konsekvens, att detta
handelsgymnasium får under år 1914 vidkännas en inkomstminskning, ungefärligen
motsvarande statsunderstödets belopp, vadan gymnasiets ekonomiska ställning i
själva verket blivit som följd av nämnda beslut i avsevärd mån försämrad. Denna
för läroanstalten menliga påföljd har emellertid givetvis icke kunnat vara åsyftad.
Beträffande själva frågan om understödjande av Hälsingborgs handelsgym¬
nasium vill kollegium som sin mening uttala, att platsen väl fyller alla de betin¬
gelser såsom förläggningsort för ett handelsgymnasium, vilka ansetts böra fordras
beträffande övriga handelsgymnasier. Särskilt vill kollegium tillmäta avgörande
betydelse åt den omständigheten, att inom kommunen lagts i dagen för denna läro¬
anstalt ett kraftigt intresse, varav hämtas ytterligare stöd för läroanstaltens behöv¬
lighet och en garanti för dess fortbestånd. Kollegium anser därför och på grand
jämväl av de av kommitterade i övrigt åberopade sakskäl handelsgymnasiet i Häl¬
singborg synnerligen väl förtjänt av att komma i åtnjutande av det av kommit¬
terade ifrågasatta statsunderstödet av 10,000 kronor för år. Då enligt kollega
uppfattning fullt tillräcklig erfarenhet i frågan numera föreligger och inga sakliga
Sjunde huvudtiteln. 57
skäl eljest finnas för att detta handelsgynniasiinn skall fortfarande vara försatt i [9.]
en annan ställning än de övriga handelsgymnasierna, hemställer kollegium, att an¬
slaget jämväl till Hälsingborgs handelsgymnasium uppföres å ordinarie stat.»
Dessutom liar Östergötlands och Södermanlands industri- och
handelskammare till chefen för finansdepartementet inkommit med eu land* indu-
skrivelse den 31 januari 1914, vari handelskammaren visserligen ger
sitt erkännande åt kommitterades utredning och åt de synpunkter, var¬
ifrån de utgått, men anser, att de slutsatser, som böra dragas ur kom¬
mitterades premisser, giva vid handen, att Norrköping och ej Örebro
äger de största förutsättningarna som förläggningsort för ett handels¬
gymnasium och i främsta rummet bör såsom sådan ifrågakomma. Till
stöd härför framhålles, bland annat, att Norrköpings stad redan i tre år
beviljat kommunalt understöd åt ett därvarande handelsinstitut och där¬
med ådagalagt sitt intresse för handelsutbildningen; att Norrköping över¬
träffar Örebro i fråga om folkmängd ävensom i betydelse såsom import-
och exportplats; att Östergötlands län har företräde framför Örebro län
beträffande folktäthet, antal handelsidkande och inkomst av handels¬
rörelse; samt att Norrköping med hänsyn jämväl till lärjungeantalet i
sjätte realskoleklassen vid högre allmänna läroverket därstädes ävensom
till ungdomens från Östergötland och Småland tillströmning till handels¬
gymnasierna i Stockholm och Göteborg har de större förutsättningarna
för att kunna lämna ett tillräckligt lärjungeantal åt den nya läro¬
anstalten.
Slutligen hava den 12 innevarande maj från styrelsen för Örebro
handelsgymnasium inkommit dels en underdånig skrivelse med anhållan
om proposition till riksdagen om anslag till ett handelsgymnasium i
Örebro dels ock eu till mig ställd skrivelse, däri åtskilliga av de utav
nyssnämnda handelskammare lämnade uppgifterna bemötas.
Vad först beträffar den ordning, i vilken handel sundervisnings- Dep“$™nt’'
frågans olika delar böra bliva föremål för utredning och förslag, åbe¬
ropar jag kommitterades i detta avseende gjorda uttalanden.
Vid frågans behandling vid 1913 års riksdag blev nämligen uppen¬
bart, att det särskilt var spörsmålet om den lägre handelsundervisningens
förhållande till folkskolan, som ansågs böra komma under förnyad om¬
prövning. Men då lösningen av nämnda spörsmål i dess nuvarande läge
förutsätter kännedom om folkskolans och fortsättningsskolans blivande
undervisningsplan och jämväl, enligt min mening, kan komma att kräva en
omläggning av vissa till folkskoleväsendet hörande läroanstalters, de så
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 8
58 Sjunde huvudtiteln.
kallade högre folkskolornas, organisation och förhållanden i övrigt, finner
jag nödvändigt, att dessa frågor, vilka var för sig fordra en noggrann
utredning, i ett sammanhang upptagas till prövning. Då emellertid
sagda prövning, bland annat, på den grund att förslag till ny under-
visningsplan för folkskolan och fortsättningsskolan icke hinner att av
folkundervisningskommittén utarbetas förr än under loppet av innevarande
vår, icke kan väntas bliva slutförd under instundande riksdag, torde
frågan om den lägre handelsundervisningen böra anstå till en kommande
riksdag.
Den mening angående de två ifrågasatta handelsgynmasiernas för¬
läggning, som av kommitterade uttalats och varuti kommerskollegium
instämt, vill jag nu förorda, liksom ock kommitterades förslag om be¬
loppet av erforderligt statsanslag till nämnda gymnasier.
Vad angår den frågan, huruvida Örebro eller Norrköping bör i
främsta rummet ifrågakomma som förläggningsort för ett handels-
gymnasium, synes mig densamma till övervägande del falla inom om¬
rådet för den speciellt pedagogiska sakkunskapen. I varje fall måste
en mycket avsevärd betydelse tillmätas det förhållandet, att Örebro stad
redan besluta åtaga sig den förpliktelse i fråga om bidrag från kom¬
munens sida, som i dylika fall erfordras, och jämväl kan hänvisa till en
del redan föreliggande garantier i andra avseenden. Jag inskränker
mig i övrigt till att hänvisa till kommitterades utredning och kommers-
kollegii däröver avgivna utlåtande. Först och sist är dock att märka,
att därest mitt nedan Iramställda förslag att i lika män understödja
handelsgymnasier i Örebro och Norrköping vinner statsmakternas god¬
kännande, förevarande tvistefråga alldeles bortfaller.
Givetvis böra även de nya läroanstalterna vara underkastade de
grunder, som gälla för de nuvarande handelsgymnasierna i Göteborg,
Stockholm och Malmö och som finnas intagna i nådiga kungörelsen
den 28 november 1913 angående villkor och bestämmelser för åtnju¬
tande av de åt handelsgymnasier anvisade statsunderstöd. Bestämmel¬
serna i nämnda kungörelse överensstämma i sak med kommerskollegii
av kommitterade refererade förslag (sid. 3—5 av betänkandet).
Dock torde med hänsyn till de av kommitterade framhållna svårig¬
heter, med vilka handelsundervisningen har att kämpa, ävensom i be¬
traktande av bestämmelserna i sådant avseende för vissa enskilda stats¬
understödda skolor det för statsunderstöds erhållande föreskrivna minimi¬
antalet lärjungar kunna under de tre första åren sänkas från 15 till 10
i varje klass för de nyupprättade gymnasierna.
Sjunde huvudtiteln. 59
Beträffande förhöjt statsunderstöd från nu å extra stat utgående
3,000 kronor till 10,000 kronor för år åt handelsgymnasiet i Hälsingborg
uttalade min företrädare i ämbetet i sitt yttrande till nästlidet års pro¬
position rörande handelsundervisningsanstalter en viss tvekan i denna
punkt och fann sig böra föreslå bibehållande av det mindre beloppet.
Sedan emellertid terminsavgifternas sänkning från förut utgående
250 å 300 kronor för år till högst 150 kronor för år blivit satt som
villkor för statsunderstöd åt de övriga handelsgymnasierna och därav
följt en nödtvungen sänkning av motsvarande avgifter vid handels-
gymuasiet i Hälsingborg, har redan härigenom eu ny omständighet
tillkommit, som talar till läroanstaltens förmån i fråga om höjt under¬
stöd. Densamma har nämligen på nämnda sätt åsamkats en förlust
å 2,000 å 3,000 kronor, för vilken skälig ersättning lärer böra beredas.
Härtill komma följande omständigheter, som enligt min mening
äro ägnade att inverka på denna frågas bedömande.
Vid föregående års riksdag gällde det att anslå medel för att på
ett verksamt sätt understödja de redan befintliga handelsgymnasierna, var¬
jämte upprättande av nya sådana läroanstalter ställdes i utsikt. Chefen
för finansdepartementet gav då, i nämnda yttrande, uttryck åt den far¬
hågan, att, om ett så stort anslag bleve bundet vid Hälsingborg, denna
omständighet kunde komma att för en avsevärd framtid utgöra hinder
för upprättande av handelsgymnasium i annan stad, där staten skulle
anse sig hava större intresse av att stödja en dylik undervisningsanstalt.
Av kommitterades betänkande framgår emellertid ganska otvetydigt, att
landets behov av handelsgymnasier blir fyllt genom bibehållandet av
läroanstalterna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg samt
genom upprättandet av nya sådana i Örebro och Norrköping. Under
förutsättning av riksdagens bifall till förslaget om upprättande av de
båda sistnämnda och med hänsyn jämväl till befintligheten av ett
med enskilda medel tillgodosett handelsinstitut i Gävle, torde det därför
komma att förflyta en mycket ansenlig tid, innan behov yppar sig av
handelsgymnasium i någon annan stad .än de nu uppräknade. Genom
den utredning, som sedan föregående riksdag åvägabragts, och de förslag,
som av kommitterade avgivits, synes mig sålunda denna fråga ha
kommit i ett förändrat läge.
Under sådana förhållanden och med hänvisning till de skäl, som
av kommitterade åberopats för det berättigade uti, att handelsgymnasiet
i Hälsingborg så vitt möjligt likställes med de övriga handelsgymnasierna,
tvekar jag icke att förorda kommitterades av kommerskollegium till¬
styrkta förslag att höja ifrågavarande understöd till 10,000 kronor.
60
Sjunde huvudtiteln.
Däremot finner jag mig för närvarande icke kunna omfatta kom-
merskollegii förslag, att det för Iiandelsgymnasiet i Hälsingborg avsedda
understödet må uppföras å ordinarie stat. En sådan åtgärd har icke
ifrågasatts av läroanstaltens styrelse i dess senaste underdåniga fram¬
ställning angående statsunderstöd för år 1915. Jag hänvisar för övrigt
till kommitterades uttalande, att genom det — i jämförelse med de till
andra handelsgymnasier utgående statsunderstöden — mindre beloppet
å 10,000 kronor och dess mera provisoriska beskaffenhet hänsyn är
tagen till den tvekan, som tilläventyrs ännu kan förefinnas i fråga om
höjt understöd åt ifrågavarande läroanstalt, och anser därför lämpligast
att tills vidare i detta avseende vidhålla den medelväg, som av kommit-
terade föreslagits.
Rörande grunderna för det till Hälsingborgs handelsgymnasium
föreslagna höjda statsunderstödet anser jag dem böra i tillämpliga delar
bestämmas i likhet med vad som gäller för de övriga statsunderstödda
handelsgymnasierna; dock torde, på sätt kommitterade framhållit, läro¬
anstalten, med hänsyn till anslagets beskaffenhet och begränsade belopp,
icke böra åläggas enahanda skyldighet som de övriga i fråga om an¬
ställande av ordinarie lärare utan synes böra i detta hänseende behålla
samma frihet som förut.
Om erforderligt anslag till Iiandelsgymnasiet i Hälsingborg skall
jag tillåta mig göra särskild framställning under eu följande punkt,
Frånräkuat de 30,000 kronor på extra stat, som utgå som under¬
stöd till handelshögskolan i Stockholm, skulle således i anslag för handels-
undervisningsväsendet under år 1915 erfordras: å ordinarie stat nu ut¬
gående 85,000 kronor till handelsgymnasierna i Göteborg, Stockholm
och Malmö samt 1,500 kronor till handelsundervisningsinspektionen —
i vilket senare anslag ändring nu icke föreslås — jämte 22,500 kronor
för de två nya handelsgymnasierna i Örebro och Norrköping eller till¬
sammans 109,000 kronor samt å extra stat 10,000 kronor till Hälsing¬
borgs handelsgymnasium eller inalles 119,000 kronor. Då samtliga
anslag för nyssnämnda ändamål under år 1914 belöpa sig till 86,500
kronor å ordinarie stat och 24,000 kronor å extra stat — därav 3,000
kronor till Iiandelsgymnasiet i Hälsingborg och 21,000 kronor till de
övriga handelsgymnasierna för övergångstiden höstterminen 1913 —
eller inalles 110,500 kronor, skulle alltså kostnaderna för handel sunder¬
visningsväsendet för år 1915 ökas med 8,500 kronor.
Övriga punkter i kommitterades förslag giva mig icke för när¬
varande anledning till något yttrande.
Sjunde huvudtiteln. 61
På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels höja det ordinarie förslagsanslaget till handels-
gymnasier,
nu ................................................. högst kronor 85,000,
med ................................................ x» » 22,500
till .................................................. » » 107,500;
dels besluta, att av nämnda anslag skola för
kalenderåret 1915 utgå till ett handelsgymnasium i
Örebro högst 11,250 kronor och till ett handels¬
gymnasium i Norrköping högst 11,250 kronor, med
skyldighet för vardera av nämnda städer att, så länge
handelsgymnasiet därstädes åtnjuter statsunderstöd, själv
eller genom enskilda donatorer tillhandahålla erforder¬
liga lokaler för undervisningen samt årligen lämna ett
kontant bidrag, motsvarande minst en tredjedel av
statsunderstödet, samt på de villkor i övrigt, som Kungl.
Maj:t kan finna skäligt bestämma.
4. Handelsundervisningsinspektionen, oförändrat ordi¬
narie förslagsanslag högst ........................................................kronor 1,500.
5. Understöd till Hälsingborgs handelsgymnasium.
Med åberopande av vad jag under punkten 9 anfört, hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till understöd åt Hälsingborgs handelsgym¬
nasium på extra stat för år 1915 bevilja ett anslag
4 ..................................................................... kronor 10,000,
med skyldighet för Hälsingborgs kommun att själv
eller genom enskilda donatorer till läroanstalten lämna
understöd till minst samma belopp, som hittills utgått
från kommunen, samt på de villkor i övrigt, som
Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma.
6. Exportstipendier, av riksdagen å extra stat för
år 1915 anvisat reservationsanslag ....................................... kronor 20,000.
7. Handelsstudiestipendier, av riksdagen å extra
stat för år 1915 anvisat reservationsanslag ...................... kronor 20,000.
[10.]
Understöd till
Hälsingborgs
handels¬
gymnasium.
(extra anslag.)
62
[ilo
Bidrag till
eu internatio¬
nell byrå i
Bryssel för
handels¬
statistik.
(extra anslag. )
Sjunde huvudtiteln.
8. Bidrag till Sveriges allmänna exportförenings
verksamhet under år 1914, av riksdagen å extra stat för
år 1915 anvisat anslag .................................................... kronor 16,800.
9. Bidrag till en internationell byrå i Bryssel för handelsstatistik.
På inbjudning av belgiska regeringen hölls i Bryssel den 11—14
november 1913 en internationell konferens för handelsstatistik. Såsom
ombud för Sverige deltog i kongressens förhandlingar, enligt nådigt
uppdrag, svenska ministern i Bryssel och Haag, envoyén C. Fr. af
Klercker.
På grund av vad vid konferensen förekommit avslöts sedermera
den 31 december samma år mellan de flesta av de stater, vilka varit
vid konferensen representerade, ett avtal rörande åstadkommande av en
internationell handelsstatistik.
Jämlikt bemyndigande har envoyén af Klercker för Sveriges del
undertecknat berörda avtal. Ratifikation av detsamma skall ske före
den 1 juli 1914.
Enligt avtalet skall i Bryssel inrättas en internationell handels-
statistisk byrå, vilken skall stå under belgiska regeringens överinseende
och hava till ändamål att vid sidan av den särskilda, av varje land
upprättade handelsstatistiken verkställa en på gemensam beteckning för
ett visst antal av de viktigaste import- och exportvarorna med angivande
av deras värde och om möjligt även vikt m. in. grundad statistik. Till
byrån skall varje till avtalet anslutet land årligen insända två exemplar
av sin årsberättelse över handeln samt till Belgiens utrikesminister under
första kvartalet av varje år inbetala sitt efter handelsomsättningens storlek
bestämda bidrag till byråns underhåll, för Sverige för närvarande be¬
löpande sig till 900 francs för år. Å andra sidan erhåller varje land av
byråns årsbulletin tio exemplar för varje summa av 100 francs, varmed
det bidrager till byråns underhåll, jämte årsberättelse om byråns ekonomi
och verksamhet. Avtalet är gällande för en tid av sju år, räknat från
den 1 juli 1914, med rätt för varje till avtalet anslutet land att tolv
månader före utgången av nyssnämnda tid hos belgiska regeringen upp¬
säga sin anslutning till avtalet, i vilket fall likväl meddelaktighet i byråns
gemensamma fond förloras. Uteblir uppsägning inom nyss angiven tid,
är avtalet utan vidare gällande under ytterligare sju år och så undan
för undan.
Sjunde! huvudtiteln. 63
Förutom Sverige hava tjugonio länder, bland dem Storbritannien, [11-]
Frankrike, Tyskland, Ryssland, Italien, Spanien, Belgien, Japan, Dan¬
mark och Norge, redan låtit underteckna avtalet, varjämte åtskilliga
andra länder, däribland Turkiet, Egypten, Argentina, Nordamerikas För¬
enta Stater, Canada och Brittiska Indien, vilka icke varit i tillfälle att
låta sig representeras å konferensen, tillkännagivit sig i princip biträda
de konferensen förelagda törslag. Anledning- linnes således antaga, att
byråns bulletin redan från början kommer att innehålla jämförbart material
rörande flertalet av de ur kommersiell synpunkt viktigare ländernas
handelsutbyte.
I skrivelse den 21 mars 1914 har kommerskollegium avgivit in-
fordrat utlåtande i ämnet. Kollegium har därvid förklarat sig icke
hava något att erinra mot, att berörda avtal för Sveriges vidkommande
bleve ratificerat, samt hemställt, att kollegium måtte erhålla i uppdrag
att i behörig tid varje år, så länge avtalet gällde, till den internationella
byrån för handelsstatistik överlämna de överenskomna uppgifterna. Där¬
jämte har kollegium hemställt om beredande av medel för täckande av
de på Sverige belöpande kostnaderna för byrån.
Otvivelaktigt ' torde en anslutning till ifrågavarande avtal med- Dep%£™nt”
föra beaktansvärda fördelar. Efter samråd med herr ministern för
utrikes ärendena anser jag mig därför böra tillstyrka, att avtalet för
Sveriges del varder ratificerat. Under antagande, att en dylik ratifikation
i sinom tid kommer till stånd, anser jag mig emellertid redan nu böra
vidtaga åtgärder till anskaffande av medel för gäldande av Sveriges
andel i kostnaderna för den internationella byrån. Mot storleken av det
för Sverige beräknade bidraget synes skälig erinran icke vara att
göra. Då frågan om anslag för ändamålet torde, på sätt av det ovan
anförda framgår, årligen återkomma under en följd av år, synes mig
lämpligast, att framställning till riksdagen göres om erhållande av
erforderliga medel i berörda avseende. I betraktande därav, att utgiften
i fråga skall utgå i francs och kursen därå är något växlande, torde
ett anslag för ändamålet böra givas karaktären av förslagsanslag. Jag
hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen,
att, under förutsättning av att förenämnda avtal
av den 31 december 1913 bliver av vederbörande
stater ratificerat, till täckande av den å Sverige belö¬
pande delen av kostnaderna för en internationell byrå
[11.]
64
Sjunde huvudtiteln.
Bidrag till
byggandet av
en flytdocka
i Göteborg.
(extra anslag.)
i Bryssel för handelsstatistik såsom förslagsanslag
på extra stat för år 1915 anvisa ett belopp
av .................................................................. kronor 650.
10. Ersättning åt sjömanshusen, av riksdagen å
extra stat för år 1915 anvisat anslag ................................ kronor 40,000.
11. Arvoden till två dispaschörsassistenter, av
riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat anslag............ kronor 4,000.
12. Anordnande av stormvarningar vid rikets
kuster, av riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat
anslag ........................................................................................ kronor 28,640.
13. Bidrag till byggandet av en flytdocka i Göteborg.
För sjöfartens och skeppsbyggnadsindustriens utveckling intres¬
serade personer i Göteborg hava stiftat ett aktiebolag, vars första uppgift
skulle vara att omedelbart söka anskaffa en flytdocka i Göteborgs hamn.
I skrivelse den 22 december 1913 hava stiftarna av berörda dock¬
aktiebolag hemställt, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder för an¬
skaffande åt dockaktiebolaget av ett statsbidrag å 625,000 kronor till
byggandet av en flytdocka.
Med anledning av denna framställning, över vilken vederbörande
myndigheters utlåtande skulle inhämtas, föreslogs i den till riksdagen
den 14 januari 1914 avlåtna statsverkspropositionen i punkten 40
under sjunde huvudtiteln, att såsom bidrag till byggandet av en flyt¬
docka i Göteborg måtte bland de extra anslagen under sjunde huvud¬
titeln för år 1915 beräknas ett belopp av 200,000 kronor.
Sedan myndigheternas utlåtanden numera inkommit, anhåller jag,
att denna fråga måtte få återupptagas.
I den till 1913 års riksdag avlåtna nådiga propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att till
understöd för byggandet av en flytdocka i Göteborg bevilja ett anslag
å 725,000 kronor. * ö
Kungl. Maj:ts berörda framställning var föranledd av en utav
Göteborgs nya verkstads aktiebolag i skrivelse av den 15 november 1911
hos Kungl. Maj:t gjord ansökning om bidrag av statsmedel för omför-
Sjunde huvudtiteln. G»
inälda ändamål med ett belopp av 900,000 kronor att utgå under fyra | 12.]
år, under villkor att Göteborgs stad lämnade fri plats och fri muddring
samt ombesörjde järnvägsförbindelse till dockan, att genom Göteborgs
stad och enskilde anskaffades, varom närmare finge avtalas, de ytterligare
medel, som utöver statsanslaget erfordrades för ändamålet, att Göteborgs
Nya verkstads aktiebolag byggde järnvägsspår till dockan genom sitt
varv och lämnade nödig mark för betryggande broförbindelse med dockan
samt att statens fartyg skulle äga företräde vid dockning och staten i
övrigt lämna de garantier, som funnes nödiga att av staten uppställas.
Till stöd för denna sin framställning anförde Göteborgs Nya verk- onteiorgsNya
• aktiebolags
»Den utveckling, som Sveriges sjöfart fått genom öppnandet av transmarina
linjer, har medfört, att dimensionerna å de fartyg, som trafikera våra hamnar, vuxit
betydligt mera än man för några år sedan kunde förutse. Göteborg trafikeras
sålunda redan nu av fartyg, tillhörande de subventionerade linjerna, som ej kunna
intagas i Lindholmens docka, den enda som för närvarande finnes i Göteborg, och
antalet sådana fartyg tyckes ökas för varje år. Det är därför eu nödvändighet,
att något göres med det första, för att de reguljära linjernas fartyg må kunna
dockas i Göteborg.
Ett sätt vore att förstora Lindholmens docka. Om en sådan utvidgning på
det hela taget läte sig göra, vore dock härmed förknippade så stora sprängnings-
och fångdamsarbeten, att dessa tillsammans med ny dockport skulle medföra bety¬
dande kostnader. Dessutom bleve Göteborg helt utan dockningsmöjligheter under
den tid detta arbete utfördes.
Till dessa kostnader böra ock läggas kostnaderna för nytt pumpverk. Den
länsanordning, som nu finnes, kräver nämligen allt för lång tid för att motsvara
sjöfartens nutida berättigade krav på snabb dockning. Vid en eventuell utvidgning
av dockan ökas pumpningstiden, alldenstund densamma växer i proportion med
dockans storlek. Härtill kommer, att ju mindre fartyget är, som dockas i en fast
docka, ju mera vatten måste pumpas ut för att få fartyget torrt. En fast torr¬
docka av tillräckligt stora dimensioner för de största fartyg, som inom den närmaste
tiden kunna väntas bliva byggda för vår handels- eller örlogsmarin, blir sålunda
oproportionerligt dyr i drift för de vanliga mindre fartyg, som huvudsakligen
begagna dockan.
En flytande torrdocka däremot har fördelen av att pumpningskostnaderna stå
i mera direkt proportion till fartygets storlek och kan därför utnyttjas i högre grad
för småfartyg, samtidigt med att man har möjligheten att docka de största fartyg,
för vilka den blivit byggd. Dessutom kan den med måttliga kostnader förlängas,
då utvecklingen av sjöfarten kräver ökade dockningsmöjligheter.
Då det dessutom av handels-, sjöfarts- och assuransskäl är av största vikt
att i Göteborg finnas två dockor av för fartyg, som användas i våra trader, lämplig
storlek, så hava såväl Göteborgs hamnstyrelse och drätselkammare som stadsfull¬
mäktiges i Göteborg arbetsutskott för frihamnsfrågan påvisat önskvärdheten av en
sådan dockanläggning och framhållit, att Göteborgs stad för sin del bör kunna
ekonomiskt bidraga till att få en flytande docka inom sitt hamnområde.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 saml.
stads aktiebolag följande
9
66 Sjunde huvudtiteln.
Då en sådan dockanläggning i ej obetydlig män skulle bidraga att höja
möjligheterna för oss att ej endast hålla varvsdriften vid makt utan även giva en
värdefull impuls till det nu avtynande skeppsbyggeriets återupplivande, så äro vi
jämte en del för sjöfarten och skeppsbyggnadsindustrien intresserade villiga att i
vår mån med rimligt belopp bidraga till att få dockan till stånd.
Enligt vad som framgår av (en skrivelsen) bifogad utredning, i vilken samt¬
liga i Göteborg registrerade fartyg, som ej kunna upptagas å i Göteborg befintliga
slipar, beräknats använda den nya dockan, uppgå brutto årliga dockavgifterna, incl.
3 dagars dockhyra enligt nu i Göteborg vanliga debiteringar till 46,779 kronor,
säger maximum 50,000 kronor. Ehuru häri ej upptagits fartyg, som besöka Göte¬
borg utan att vara där registrerade, måste dock denna inkomst tillsvidare beräknas
som ett maximum för en ny docka, alldenstund Lindholmens docka naturligtvis
måste antagas bliva lika sysselsatt som hittills. Den ökade dockningsmöjligheten i
Göteborg utnyttjas väsentligen endast av fartyg, som besöka hamnen.
De dockintäkter, som kunna fås av å annan ort inregistrerade fartyg, torde
uppgå till högst de belopp, som Lindholmens docka för närvarande erhåller.
Då av detta beräknade maximum 50,000 kronor driftkostnader och underhåll
skola betalas, återstå högst 15,000 kronor till förräntning av de i den nya dockan
nedlagda pengarna.
Verkstadsbolaget har beräknat, att totalkostnaden för en flytande docka av
tillräckliga dimensioner för att kunna mottaga fartyg upp till 8,000 tons vikt och
6.5 å 7 meters djupgående med en längd av 140 ä 150 meter och en bredd av 21
meter samt med modernaste pumpningsanordningar, bör uppgå till 1,750,000 kronor,
incl. kostnader för nödig mark, muddring, spårförbindelse etc. Denna docka skulle
helt säkert möta de krav, som kunna framställas av såväl vår handels- som örlogs-
marin under nu överskådlig tid framåt.
Om man närmare studerar de förutsättningar, som äro nödvändiga för att
vår nu spirande export skall utveckla sig och möjliggöra ett mera direkt och för
landet fördelaktigare utbyte av dess naturtillgångar och industrialster, så blir bety¬
delsen av en dylik anläggning i Göteborg ur nationell synpunkt uppenbar, i det att
Göteborg av naturliga" skäl utgör den hamn i vårt land, varifrån de stora atlantiska
linjerna utgå och som således bör hava fullt tidsenliga dockor, så att de fartyg,
som mest lämpa sig för att till billigaste priser föra varorna, kunna utan risker
angöra hamnen.
Då det således för staten bör vara av stor vikt såväl ur synpunkten av
handelns och sjöfartens utveckling, som för tillgodoseende av svenska flottans
intressen, att en flytande docka av tillräckliga dimensioner anlägges i Göteborgs
hamn, hava vi ansett, att staten kunde väntas vilja stödja företaget genom ett
anslag av 900,000 kronor, fördelade att utgå med 200,000 kronor per år under åren
1913 och 1914 samt 250,000 kronor under åren 1915 och 1916. Därest ett dylikt
anslag erhålles, torde med säkerhet kunna beräknas, att Göteborgs stad komme att
lämna fri plats, fri muddring, ombesörja järnvägsspår till dockan samt ingå i ett
blivande dockbolag med en viss summa. Verkstadsbolaget för sin del tillhandahåller
och utför järnvägsspår inom verkstadsområdet samt lämnar nödig mark för för¬
bindelsebro med dockan.
Det belopp, som utöver de 900,000 kronor behöver anskaflas, skulle erhållas
genom tillskott från kommunen och av enskilde, vilka hava intresse av företagets
tillkomst. En lämplig form för anskaffandet av sistberörda belopp vore att lör
Sjunde huvudtiteln.
ändamålet bilda ett aktiebolag, vari staden Göteborg tankes bliva stamaktieägare [12.]
och de enskilde ägare av preferensaktier, vilka sistnämnda ägare skulle tilltör-
säkras företrädesrätt till en utdelning, motsvarande skalig ränta a de av dem gjorda
tillskott.»
Över Göteborgs Nya verkstadsaktiebolags ovanberörda framställning Kommet
avgav kommerskollegium, på grund av nådig remiss, den 28 september
1912 infordrat underdånigt utlåtande, därvid kollegium anförde följande.
,>För ett rätt bedömande av denna fråga gäller i första hand att avgöra,
huruvida något behov av ytterligare dockningsmöjligheter i vårt land an de nuvarande
verkligen förefinnes och i så fall, om detta behov kan anses vara sa trängande, att
staten bör hjälpande träda emellan för dess tillgodoseende.
Härvid torde man icke behöva taga i betraktande de mindre eller medelstora
fartygen, för vilka tillräckliga dockningsmöjligheter lära finnas och rörande vilka i
övrigt klagomål aldrig försports, att man för desammas torrsattnmg mast anlita i
främmande länder belägna dockor. ... ., , , . , ..
Utgår man emellertid från en storlek av 2,000 bruttotons, daivid det i detta
sammanhang naturligen endast är fråga om handelsfartyg, finner man, att det för
närvarande i vårt land finnes 8 fasta torrdockor eller flytdockor av tillräcklig stol lek
för att möjliggöra torrsättning av fartyg av nyssnämnda storlek och därunder.
Dessa dockor äro följande, därvid dockorna ordnats efter storleken och uppgifterna
Dockans namn och läge.
|
Största längd.
|
Bredd i port¬
öppningen.
|
Vattendjup på
blocken.
|
meter.
|
(eng. fot.)
|
meter.
|
(eng. fot.)
|
meter.
|
(eng. fot.)
|
Malmö Nya tomlocka, Malmö .......
|
158.0
|
(518)
|
24.26
|
(79.6)
|
7.28
|
(23.9)
|
i Galérvarvets torrdocka, Stockholm .
|
129.c
|
(425)
|
17.83
|
(58.5)
|
7.oi
|
(23.0)
|
Lindholmens lorrdocka, Göteborg ...
|
128.1
|
(420)
|
17.83
|
(58.3)
|
5. os
|
(19.6) i
|
Oscar Il:s kronodocka, Karlskrona ■
|
125.0
|
(410)
|
20.7 s
|
(68.2)
|
7.53
|
(24.7)
|
Oskarshamns torrdocka, Oskarshamn
|
108.3
|
(355)
|
14.66
|
(48.il)
|
4.57
|
(15.0)
|
Östra Beckholmsdockan, Stockholm...
|
103.7
|
(340)
|
15.86
|
(52.0)
|
5.18
|
(17.o) |
|
\ Finnboda Pontoner, Stockholm .........
|
|
Lyftkraft
|
2,200 ton.
|
|
i Sölvesborgs torrdocka, Sölvesborg......
|
86.9
|
S (285)
|
13.7 3
|
(45.0)
|
8.6 6
|
| (12.0)
|
_£? U1 dill bil g cl min* vyj ---7-------
än den minsta av de här ovan angivna dockorna. . . . .,
Av ovannämnda 8 dockor lära likväl de bägge kronodockoma icke utan vidare
kunna tagas med i beräkningen, enär desamma esomoftast äro upptagna av krono-
fartyg, vilka helt naturligt hava företrädesrätt framför handelsfartygen. Det torde
alltså ofta kunna inträffa, att ett handelsfartyg på grund av ett mellankommande
örlogsfartyg icke kan bliva torrsatt i någon av kronodockoma på tid, som eljest
varit beräknad. Härtill kommer, att den ena av de här ovan angivna krono-
68 Sjunde huvudtiteln.
[12.] dockorna är belägen i eu hamnstad, som icke utmärker sig för någon livligare sjöfart,
åtminstone ej vad beträffar sjöfart med större fartyg, samt att det alltid är förenat
med vissa besvärande formaliteter för en privat verkstad eller enskild person att
för ett sitt fartyg få tillträde till kronodockorna.
Den här ovan angivna längden för varje docka är största längden mellan
dockans ändbegränsningar och angiver alltså den största längd över allt, ett fartyg,
som skall kunna intagas i någon av dockorna, må hava. Den längd, som finnes
angiven i Sveriges skeppslista för de olika fartygen, eller den registrerade igen-
känningslängden, är emellertid icke längden överallt utan längden i mätningsdäckets
överkant mellan innerkantema av garneringen för och akter, vilken senare längd
understiger längden över allt med i medeltal mellan 2 och 3 meter. Man har alltså,
om man utgår från registreringslängden, att räkna med en effektiv längd av dockorna,
som är i runt tal 3 meter mindre än den här ovan uppgivna längden.
Undersöker man då. huru de här ovan nämnda dockornas kapacitet förhåller
sig till storleken av de fartyg, som för närvarande finnas i den svenska handels¬
flottan, och därvid medtager alla 8 dockorna, det vill säga utgår från den minsta
av dem eller Sölvesborgs torrdocka med en effektiv längd av cirka 84 meter, finner
man, att i den svenska handelsflottan finnas enligt senaste upplagan av Sveriges
skeppslista, på grundvalen varav kommerskollegium utarbetat en utlåtandet bifogad
förteckning över svenska handelsflottans ångfartyg med en registrerad längd av
mera än 84 meter, icke mindre än 95 ångfartyg, som äro av den storlek, över 84
meter i längd, att de icke kunna torrsättas i alla de här ovan omnämnda dockorna.
Undantagas återigen av skäl, som här ovan anförts, kronodockorna, bliver
den största dockan på Sveriges ostkust Oskarshamns torrdocka med en verklig längd
av 108.3 meter och alltså en effektiv längd av cirka 106 meter. Härav följer,
såsom framgår av nyssnämnda förteckning, att torrsättning på ostkusten av Sverige
för närvarande är omöjlig för 27 stycken av den svenska handelsflottans nu existe¬
rande fartyg.
Aven den största av de här ovan angivna färdiga dockorna, Lindholmens
torrdocka, är trots en effektiv längd av 125 meter icke tillräckligt stor för torr¬
sättning av följande tre svenska ångare:
Ceylon .......................................................... längd 129.9 5 meter,
Japan ........................................................... » 129.95 »
Sir Ernest Cassel ........................................ » 138.5 0 »
Så snart den nu under arbete varande torrdockan i Malmö blivit färdigbyggd,
kunna emellertid även dessa tre fartyg torrsättas i Sverige.
Det är härvid att märka, att den ansökningshandlingarna åtföljande förteck¬
ningen över fartyg, som icke kunna upptagas å i Göteborg befintliga slipar, har
tillämpning allenast på sliparna, men ej på Lindholmens torrdocka, i vilken kunna
intagas alla i Göteborg hemmahörande fartyg med undantag av de ovannämnda
ångarne Ceylon och Japan.
Ehuru Malmö torrdocka synes vara tilltagen för att även för en längre tid
framåt vara tillräcklig att kunna möjliggöra dockning av den svenska handelsflottans
samtliga fartyg, torde kunna ifrågasättas, om så verkligen bliver förhållandet. Man
behöver såsom stöd för sina tvivelsmål härutinnan endast bringa i erinran ej blott
den hastiga ökningen i fartygens storlek, som kännetecknar de senaste åren av den
svenska handelsflottans utvecklingsskeden, utan även de nya transmarina svenska
sjöfartsförbindelser, som efter hand inrättats.
Sjunde huvudtiteln. b9
Om exempelvis deri föreslagna direkta svenska linjen till Amerikas iörenta
stater inom en överskådlig framtid bliver verklighet, kommer densamma med all
sannolikhet att betjänas av fartyg av den storlek, att de icke kunna torrsättas i
någon av de nu befintliga eller under arbete varande torrdockorna i Sverige.
Redan av dessa skäl synas anstalter böra vidtagas för möjliggörandet av
även sådana större fartygs torrsättning i Sverige.
Det är emellertid för ett rätt tillgodoseende av den svenska sjöfartens intressen
knappast tillfyllest, att tillgång i vårt land finnes till endast eu torrdocka, till¬
räckligt stor att betjäna alla svenska fartyg, som idka sjöfart på svenska hamnar.
Helst borde minst en sådan docka finnas i varje hamn av någon betydenhet. För
Göteborgs hamn, från vilken flera av de direkta linjernas ångare utgå, synas
tvenne fullt moderna dockor av dylika dimensioner vara väl behövliga, då det ju
lätteligen kan inträffa och verkligen plägar inträffa, att flera än ett fartyg behöva
samtidigt dockas. Den tid, som i allmänhet står fartygen till buds, medgiver icke
någon väntan, varjämte bör tagas i betraktande den kostnad, som en eller ett par
dagars uppehåll för särskilt de stora fartygen alltid medför.
Under nu rådande förhållanden nödgas de större svenska fartygens redare
merendels låta torrsätta sina fartyg i främmande hamnar och detta ej endast därför,
att icke tillräckligt stora dockor finnas i hemlandet, utan i än högre grad av den
grund, att antalet dockor i vårt land är otillräckligt.
Denna olägenhet drabbar emellertid icke uteslutande svenska fartyg. Det
inträffar nämligen esomoftast, att främmande fartyg, åtminstone havererade sådana,
söka dockningsutväg i Sverige. Fall hava jämväl inträffat, då främmande fartyg
på grund av de svenska dockornas otillräcklighet i antal och framför allt i storlek
måst avgå för torrsättning till andra länder, ehuru de varit i skadat skick. Detta
förhållande är alltså ogynnsamt redan ur säkerhetssynpunkt, vartill kommer den
minskning i arbetsförtjänst för svensk varvsindustri, som härigenom vållas. Den
senast åsyftade synpunkten, nämligen den svenska varvsindustriens utsikt till ökad
sysselsättning med därav betingad ökad arbetsförtjänst för svenska arbetare genom
ytterligare dockningsmöjligheter, måste anses vara av stor betydelse.
Behovet av" ytterligare en eller flera stora torrdockor än de nu befintliga
torde således få anses ådagalagt, och bliver detta behov naturligen än mera
kännbart i samma mån som sjöfarten, särskilt å de transmarina länderna, allt mera
utvecklats och kommer att sysselsätta allt större och större fartyg.
En annan omständighet, som nästan med nödvändighet kan komma att
kräva inrättandet av flera och större torrdockor i Sverige än de nu befintliga, är
den eventuellt blivande fartygsinspektionen. Även om denna, vilket man väl har
anledning antaga, skulle så ordnas, att den kommer att medgiva och godkänna
besiktning av fartygsbottnar i dockor, belägna i andra länder än Sverige, exempelvis
i England och Holland, vilka äro de länder, där det övervägande antalet torr-
dockningar av svenska fartyg för närvarande äger rum, kommer det alltid att
framstå såsom i hög grad önskvärt, att de i den eventuellt blivande nya lagen om
tillsyn å fartyg föreskrivna besiktningarna i torrdocka av svenska fartyg komma
att äga rum i svenska torrdockor och förrättas av svenska besiktningsmän. Jämväl
av denna orsak synes det böra vara för statsmakterna en angelägenhet av stor vikt,
att, då de ålägga de svenska fartygen denna obligatoriska torrsättningsskyldighet
med åtföljande besiktning, de på samma gång och genom direkta bidrag till bygg¬
andet av tillräckliga torrdockor bereda tilltälle till torrsättning av fartygen i hemlandet.
70 Sjunde huvudtiteln.
[12.] Ett ytterligare skäl för ett sådant direkt understödjande från statens sida
till byggandet av dockor ligger i den ökade möjlighet till torrsättning av kronans
fartyg, som varje nyinrättad docka självfallet måste medföra.
Vad beträffar frågan om den lämpligaste platsen för anläggandet av en ny
torrdocka, har redan förut antytts, att Göteborg synes vara synnerligen lämplig
härför i betraktande av den omständighet, att alla nu befintliga och sannolikt även
eventuellt blivande direkta transmarina sjöfartslinjers fartyg använda Göteborg såsom
första ankomst- och sista avgångshamn.
Det förtjänar emellertid att i detta sammanhang framhållas, att även Stock¬
holm synes vara i synnerligt behov av en ny tidsenlig torrdocka, enär kronodockan
aldrig kan tjänstgöra annat än som reserv och någon annan docka, tillräcklig för
de största fartyg, som besöka Stockholm, icke där finnes. Detta behov kommer att
bliva allt mera kännbart, i samma mån som de direkta linjernas ångare allt mera
komma att söka sig upp i Östersjön och använda Stockholm såsom sista avlastnings¬
hamnen, ett förhållande, som redan nu är i ganska hög grad förhanden.
Vidkommande typen för en eventuell ny docka synes en flytande ponton-
docka erbjuda åtskilliga fördelar, bland andra den, att, då tillräckligt vattendjup
finnes inom hamnområdet och alltså dockan kan förflyttas vart som helst inom
detsamma, dockan är oberoende av eventuella ändringar i strandrätts- och tomt-
ägoförhållanden, vilket ej är fallet med en fäst torrdocka. Vidare kan eir flytande
pontondocka lättare förlängas för ytterligare ökat behov än en grävd eller sprängd
docka. Den fördel, som av sökandebolaget uppgives ligga däruti, att pumpnings-
kostnaderna vid en flytande docka stå i mera direkt proportion till det torrsatta
fartygets storlek än vid en fast docka, är ju obestridlig och jämväl av viss betydelse.
Beträffande dockans storlek synes den av Göteborgs stads drätselnämnd samt
av Göteborgs Nya verkstads aktiebolag föreslagna bredden, 21 meter (70 eng. fot),
samt en lyftförmåga av 8,000 ton vara att föredraga framför mindre dimensioner
och lyftkraft. Det kan till och med ifrågasättas, om ej även denna bredd och
denna lyftkapacitet måhända rätt snart skola visa sig vara för knappt tilltagna.
Då emellertid lyftkraften kan framdeles utan svårighet ökas genom dockans till¬
byggande, synes intet härutinnan vara att erinra, försåvitt bredden från början
göres tillräcklig.
Frågan om staten bör hjälpande träda emellan för dockans anskaffande är
naturligen i första hand beroende på företagets egen ekonomiska bärkraft.
Kostnaden för byggandet av en flytande docka av föreslagen storlek har av
Göteborgs Nya verkstads aktiebolag beräknats till 1,750,000 kronor, i vilket belopp
ingå kostnader för nödig mark, muddring, spårförbindelse m. m. Från de sak¬
kunniga på området, som stått till kollegii förfogande, har uttalats den uppfatt¬
ning, att ett belopp av minst 1.450,000 kronor skulle erfordras för byggande av
själva dockan. Ett belopp av 300,000 kronor för marklösen, för muddring, för
utläggning av spår m. m. synes icke vara oskäligt beräknat, vadan den uppgivna
kostnaden 1,750,000 kronor icke torde vara för hög, särskilt om man tager i be¬
traktande den på senare tid inträdda avsevärda höjningen i materialpris.
I fråga om räntabiliteten av den ifrågasatta flytdockan har Göteborgs Nya
verkstads aktiebolag icke förebragt någon fullt uttömmande utredning, och kollegium
saknar för sin del tillräckliga primäruppgifter för att föranstalta om en dylik utredning.
Likväl vill kollegium i detta sammanhang betona nödvändigheten av att
71
Sjunde huvudtiteln.
dockningsavgifterna icke sättas för liöga. Då fastställandet av taxa å desamma | l^-j
ankommer på Kungl. Maj:t, lärer därvid en väl avvägd reglering kunna ernås.
Det bör i detta avseende framförallt ej lämnas ur sikte, att den ifrågasätta
dockan icke är avsedd att bliva något vinstbringande företag i sig själv, utan
endast att medföra vissa fördelar, såsom ökad arbetstillgång för verkstaden åven-
som ökad inkomst för kommunen genom den tillväxt i de besökande fartygens
antal, som av tillgången till en sådan docka bör bliva en följd. Men löi att dessa
och övriga med en docka förbundna fördelar skola kunna fullt ernås, synes av
nöden, att staten lämnar ekonomiskt stöd. På grund härav och med hänsyn till
företagets stora betydelse för det allmänna anser sig kollegium äga fullgdtig an¬
ledning tillstyrka, att sådant stöd lämnas detsamma.
Kollegium har härvid tänkt sig, att ett statsbidrag av halva kostnaden tor
nyanskaffning av dockan, oberäknat kostnad för mark, muddring m. m., kunde anses
skäligt, och skulle detsamma då uppgå till 725,000 kronor, vilket belopp lämpligen
torde, såsom sökandebolaget självt ifrågasatt, böra utgå i fyra terminer, nämligen.
1) sedan kölplåten lagts,
2) sedan bordläggningen är färdignitad,
3) sedan dockan sjösatts, och
4) sedan dockan anmälts färdig och blivit avsynad.
Statsbidraget bör dock medgivas endast under de villkor, bolaget självt an-
visst eller *
1) att Göteborgs stad lämnar fri plats, verkställer muddring och ombesörjer
järnvägsförbindelse till dockan; , .
2) att genom Göteborgs stad eller enskilde anskaffas de ytterligare medel,
som utöver statsanslaget för ändamålet erfordras;
3) att Göteborgs Nya verkstads aktiebolag lämnar nödig mark för betryg¬
gande förbindelse med dockan.
Beträffande de ytterligare villkor, som höra föreskrivas för statsbidraget,
synas de villkor, som fastställts beträffande den nu under arbete varande torrdockan
i Malmö kunna i tillämpliga delar bestämmas att gälla även beträffande nu lfiaga-
varande anläggning.
Därjämte synes böra föreskrivas,
att fullständiga ritningar å den nya dockan med dess pumpsystem ävensom
utförliga stabilitetsberäkningar och uppgift å materialdimensioner skola insändas till
kommerskollegium för granskning och godkännande,
att dockan skall om möjligt byggas efter klass i vederbörligen godkänt klassi-
ficeringssällskap och i varje fall under tillsyn av sådant sällskaps inspektör, samt
att denne senare och en av kommerskollegium för tillfället särskilt förordnad
inspektör skola avsyna och godkänna dockan före utbetalandet av sista posten av
statsbidraget.»
Marinförvaltningen, som jämväl yttrade sig i ärendet, framhöll,
bland annat, följande:
»Ur sjöförsvarets synpunkt är det helt naturligt en angelägenhet av allra
största vikt, att skeppsdockor, lämpliga att användas för flottans stridsfartyg, komma
till stånd utefter rikets långsträckta kuster. Norr om Malmö finnes å västkusten
endast Lindholmens docka i Göteborg, i vilken flottans fartyg kunna dockas. Där-
72 Sjunde huvudtiteln.
[12.] emot kan under nuvarande förhållanden dockning av den beslutade pansarbåten av
F-typ icke försiggå i mer än två dockor i hela landet, nämligen i dockorna i Karls¬
krona och i Malmö. Av vikt är därför, att ökade dockningsmöjligheter beredas för
flottans fartyg av större typ, varför den ifrågasatta flytdockans dimensioner böra
bliva sådana, att fartyg av den storlek, verkstadsbolaget angivit, däri kunna intagas.
Med tanke likväl på, att fartyg i skadat tillstånd skola kunna begagna dockan, bör
densamma avses för ett djupgående av 7.5 meter, och har ämbetsverket ansett sig
böra understödja den föreliggande framställningen, dock med den begränsning av
statsbidragets storlek, som kommerskollegium ifrågasatt.
För statsbidragets åtnjutande torde från flottans sida böra uppställas följande
villkor, nämligen:
att dockan icke erhåller mindre dimensioner än att fartyg med ett deplace-
ment av 8,000 tons, en längd av 140 å 150 meter, en bredd av 21 meter och ett
djupgående av 7.5 meter kunna däri intagas, i anledning varav uppmuddring till
erforderligt djup av segelrännan till kajen för dockans förläggningsplats måste
verkställas;
att ägaren av dockan erhåller obehindrad och fri spårförbindelse till dockans
förläggningsplats, oavsett om förbindelseleden dragés genom Göteborgs Nya verk¬
stads aktiebolags område eller ej;
att fullständiga ritningar å den nya dockan med dess pumpsystem skola
insändas till marinförvaltningen för granskning, innan arbetet påbörjas;
att plåtarbetet för dockan skall vara påbörjat senast den 1 oktober 1914;
att avgifterna för fartygs intagning i dockan skola utgå enligt av Kungl.
Maj:t fastställd taxa;
att, så snart det allmännas behov sådant kräver, kronans fartyg skola äga
förmånsrätt till dockans begagnande framför enskilda, även i det fall att dessa blivit
tidigare anmälda;
att för kronans fartyg avgiftsfrihet varje år skall äga rum intill ett belopp,
motsvarande tre procent av ovanberörda statsanslag;
att, därest dockan skulle komma att icke vidare användas för det avsedda
ändamålet, ägaren av dockan skall vara skyldig återbära det utbetalade statsanslaget
jämte fyra procent årlig ränta från den dag, dockans begagnande för det avsedda
ändamålet upphörde;
att marinförvaltningen äger utse kontrollant ej mindre rörande iakttagande
av de föreskrivna villkoren i avseende å tiden för arbetets påbörjande och dockans
dimensioner än även för styrkande av arbetets fortgång med hänsyn till ifrågasatta
terminer för statsanslagets utbetalande samt för dockans avsynande, med skyldighet
för kontrollanten att även göra anmälan till marinförvaltningen, ifall han anser
arbetet icke utföras på fullgott och betryggande sätt.»
Departements¬
chefen 1913.
Vid föredragning av ifrågavarande ärende i statsrådet den
14 januari 1913 yttrade dåvarande statsrådet och chefen för finans¬
departementet följande:
»Värdet av att just i Göteborg beredes tillgång till en docka av den storlek,
som i förevarande fall ifrågasättes, är omisskännligt. Det är icke heller allenast
ett lokalt intresse, varom här är fråga, utan ett intresse av betydligt större räck¬
vidd. Den nationalekonomiska betydelsen av en sådan inrättning till sjöfartens
Sjunde huvudtiteln. 73
tjänst i vår viktigaste sjöstad har på ett fullt belysande sätt blivit framhållen av
kommerskollegium. Vår i blomstrande utveckling stadda sjöfart kan ej utan häm¬
mande olägenhet undvara dockan, och skeppsbyggnadsindustrien komme den att
tillföra ett välbehövligt tillskott av beställningar och arbete. Marinförvaltningen
har därjämte givit uttryck åt den uppfattningen, att det föreligger ett verkligt
behov för den svenska flottan av en större docka på landets västkust. Alldeles
oavsett sistnämnda synpunkt framstår det som en angelägenhet av stor vikt, att
den planerade dockan snarast möjligt kommer till stånd, och framför allt gäller
detta med hänsyn till de stora ekonomiska värden, som äro beroende av dess
tillkomst.
Såsom den i ärendet förebragta utredningen får anses utvisa, utesluter icke
tillkomsten av den nyligen i bruk tagna torrdockan i Malmö behovet av utvidgade
dockningsmöjligheter i Göteborg. Man torde till och med kunna säga, att detta
behov över huvud taget i rätt ringa grad beröres av den nya anordningen i Malmö.
Bägge dockorna torde i stort sett vara lika nödvändiga för samfärdselns ohindrade
utveckling.
Jag har med vad jag sålunda anfört velat konstatera statens intresse av att
den ifrågasatta dockan kommer till stånd, och jag anser det vara ur statens syn¬
punkt klokt att med verksamma medel befordra dess tillkomst. I sådant avseende
torde i stort sett samma skäl, som varit bestämmande för meddelande av stats¬
understöd för torrdockan i Malmö, även i förevarande fall föreligga.
Jag är i tillfälle att meddela, att handelsrådet, med vilket jag samrått i detta
ärende, enstämmigt förordat anvisande av statsanslag för ändamålet.
Vad beträffar det belopp, med vilket staten bör bidraga till inrättandet av
en docka i Göteborg, är det rimligt, att detta sättes icke obetydligt högre än det
statsunderstöd, som utgått till dockan i Malmö — det var 300,000 kronor. Kost¬
naderna för den förra dockans byggande såsom en flytdocka, en typ, som, enligt
vad från sakkunnigt håll framhållits, i Göteborg är att föredraga framför en sprängd
eller grävd docka, måste nämligen komma att väsentligt överstiga det belopp, vartill
kostnaderna för Malmödockan på sin tid beräknades.
Byggnadspriserna äro ock avsevärt högre nu än då dockan i Malmö planerades.
Vidare måste den föreslagna dockan i Göteborg för det allmänna anses hava
icke oväsentligt större betydelse än dockan i Malmö, detta med hänsyn såväl till
betydelsen av att äga en större docka i Göteborgs, i motsats mot Malmö, av fäst¬
ningsverk och skärgård skyddade hamn som ock till behovet av ökade docknings¬
möjligheter för den alltjämt sig utvecklande oceantrafiken på Göteborg med alltjämt
ökad storlek å de därför använda fartygen.
Slutligen kommer jag att föreslå, att såsom villkor för understödets åtnju¬
tande fastställes, att dockan skall byggas i Sverige, och detta kan enligt vad jag
inhämtat icke undgå att kräva högre kostnader, än om dockan byggdes exempelvis
i England eller Skottland. I någon mån torde så ock bliva fallet, om, såsom jag
anser önskligt, till dockan användes svenskt material i största möjliga utsträckning.
I betraktande av nu anförda förhållanden anser jag mig vad beträffar stats¬
understödets storlek kunna biträda ämbetsverkens förslag, i följd varav staten skulle
lämna ett understöd av i allt 725,000 kronor. Detta belopp torde böra fördelas
på fyra år sålunda, att 175,000 kronor för ändamålet utgå under vart och ett av
de tre första åren och 200,000 kronor under det fjärde.
På sätt förhållandet varit i fråga om statsunderstödet till dockan i Malmö
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 10
[12.]
74 .Sjunde huvudtiteln.
[12.J och såsom jag redan antytt, böra givetvis vissa villkor även i förevarande fall
fästas vid statsbidraget. Med avseende å vad i saken förekommit förutsätter jag,
att såsom villkor för understödets åtnjutande skall gälla:
att Göteborgs stad lämnar fri plats, verkställer muddring och ombesörjer
järnvägsförbindelse till dockan,
att genom Göteborgs stad eller enskilda anskaffas de ytterligare medel, som
utöver statsanslaget för ändamålet erfordras,
att ägaren av dockan visar sig äga obehindrad och fri spårförbindelse till
dockans förläggningsplats,
att dockan bygges vid varv i Sverige,
att dockan icke erhåller mindre dimensioner än att fartyg med ett deplace-
ment av 8,000 tons, en längd av 140 å 150 meter, en bredd av 21 meter och ett
djupgående av 7.5 meter kunna däri intagas,
att ritningarna till dockan med dess pumpsystem ävensom arbetets utförande
skola vara underkastade den granskning och kontroll, som Kungl. Maj:t bestämmer,
att plåtarbetet för dockan skall vara påbörjat den 1 oktober 1914,
att avgifterna för dockans begagnande skola utgå enligt av Kungl. Maj:t
fastställd taxa,
att, så snart det allmännas behov sådant kräver, kronans fartyg skola äga
företrädesrätt till dockans begagnande framför enskildas fartyg även i det fall, att
dessa blivit tidigare anmälda,
att för kronans fartyg avgiftsfrihet varje år skall äga rum intill ett belopp,
motsvarande tre procent av det beviljade statsanslaget, samt
att, därest dockan skulle komma att icke vidare användas för det avsedda
ändamålet, ägaren skall vara skyldig återbära det utbetalade statsanslaget jämte
fyra procent årlig ränta från den dag, dockans begagnande för det avsedda ända¬
målet upphör.
Vad kommerskollegium föreslagit i fråga om de terminer, på vilka utbetal¬
ningen av anslaget bör fördelas, kan jag biträda, dock med det tillägget att första
utbetalningen i intet fall må äga rum förr än år 1914.»
Riksdagens I skrivelse till Konungen den 30 maj 1913, nr 7 under punkt 36,
* nve se . 'anmälde riksdagen, att riksdagen icke bifallit Kungl. Maj:ts ovanberörda
framställning. Riksdagen anförde i frågan:
»Att den föreslagna flytdockan i Göteborg skulle i och för sig innebära ett
önskvärt tillskott i avseende å dockningsmöjlighetema inom landet torde vara uppen¬
bart. Något principiellt skäl emot att staten träder hjälpande emellan för tillkomsten
av en ny större docka på västkusten torde därför icke föreligga. Men för ett bifall
till en framställning därom torde oundgängligen erfordras dels att mera ingående
kännedom erhålles om, i vilken omfattning numera, efter det en med den här före¬
slagna, till storleken likartad docka i Malmö under föregående år kommit till stånd,
behov av ytterligare en sådan förefinnes, dels ock att tillräckliga garantier erbjudas
för företagets utförande och vidmakthållande i fortsättningen samt för de allmänna
intressenas behöriga tillgodoseende.
Ingendera av dessa förutsättningar syntes emellertid i detta fall i erforderlig
mån vara för handen.
Det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna statsbidraget synes även enligt riks-
75
Sjunde huvudtiteln.
dagens förmenande vara till storleken lixerat utan att tillräckligt fasta hållpunkter
för bedömandet av, huru stort bidrag som från statens sida skäligen bör ifråga¬
komma, kunnat erhållas.
Det lärer nämligen av den nu föreliggande framställningen, vartill initiativet
utgått från ett enskilt bolag, icke vara möjligt att avgöra, i vad mån statens
mellankomst är för frågans lösning erforderlig. Man äger sålunda, ehuru frågan
om flytdockans anordnande givetvis är av stort lokalt intresse och det därför kunnat
förväntas, att frågan från början tagits om hand och i den mån sig gorå låtit fram¬
förts av staden Göteborg, icke ens säker kännedom om stadens ställning till den¬
samma och till de villkor, som i statsrådsprotokollet äro uppställda för understödets
åtnjutande, och således icke heller om den uppoffring för dess lösande, vartill staden
eventuellt är villig. Stadens drätselkammare och hamnstyrelse ävensom Göteborgs
stadsfullmäktiges arbetsutskott för frihamnsfrågan lära visserligen, enligt råd av
propositionen framgår, hava påvisat finsk väi-dheten av den ifrågasatta dockans an¬
läggande och framhållit, att staden Göteborg för sin del bör kunna ekonomiskt
bidraga därtill. Men några åtgärder från stadens sida hava, såvitt riksdagen har
sig bekant, icke för frågans lösning hittills företagits. Först om så sker och staden
antingen själv bygger dockan eller angiver det belopp, varmed staden kan befinnas
villig att lämna bidrag till flytdockans anordnande, synes man, liksom i fråga om
torrdockan i Malmö, kunna erhålla nödig utgångspunkt för bedömande av, huruvida
och i vad mån bidrag är jämväl från statens sida för ändamålet erforderligt. Enligt
vad riksdagen inhämtat av handlingarna rörande anvisande av medel från handels-
och sjöfartsfonden till sistnämnda torrdocka, lag nämligen till grund därför en fram¬
ställning från stadsfullmäktige i Malmö, däri stadsfullmäktige hemställt om ett
anslag av 1,031,500 kronor för berörda torrdocka, eller hälften av det belopp, vartill
hela anläggningen beräknats; och hade stadsfullmäktige för erhållande härav å stadens
vägnar förklarat sig villiga att anlägga torrdockan. Kommerskollegium tillstyrkte,
under erinran att själva anläggningskostnaden för torrdockan vore beräknad till
1,440,000 kronor, jämväl i detta fall ett anslag till hälften av själva anläggnings¬
kostnaden eller 720,000 kronor. Efter särskilda förhandlingar befanns emellertid,
att beloppet kunde nedsättas till 300,000 kronor, vilket belopp jämväl för ända¬
målet beviljades. En liknande underhandling torde kunna föranstaltas även vid
prövningen av anslagsbehovet för den nu ifrågavarande flytdockan.
Men även de förhållanden, under vilka företaget enligt föreliggande framställ¬
ning skulle anordnas, hava givit riksdagen anledning till vissa erinringar. Redan
den omständigheten, att dockanläggningen skulle övertagas av ett enskilt aktie¬
bolag, har sålunda synts riksdagen vara ägnad att väcka betänksamhet, enär staten,
sådant ärendet nu föreligger, icke synes bliva tillförsäkrad nödig garanti för före¬
tagets utförande och användningen av de statsmedel, som därför kunde bliva be¬
viljade. Därtill kommer, att det aktiebolag, som är avsett att företaga^ denna
dockanläggning, ännu icke är bildat, vadan fullkomlig ovisshet sålunda är rådande,
om vem eller vilka ansvaret för anläggningens utförande komme att påvila. Jäm¬
väl i denna omständighet torde ett skäl till avslag för närvarande kunna anses
förefinnas. Slutligen torde kunna ifrågasättas, huruvida den för dockan beräknade
bredden är tillräcklig för att motsvara sådana krav i detta avseende, som kunna
inom en överskådlig framtid uppstå.»
[12.]
[12.]
Ny framställ
ning om stats
bidrag från
stiftame av
ett doekaktie-
bolag.
‘6 Sjunde huvudtiteln.
Nu har fragan om anskaffandet av en fiytdocka i Göteborgs hamn
ånyo framförts i den redan omförmälda skrivelsen den 22 december 1913,
däri stiftarna av ett för ändamålet bildat dockaktiebolag hemställt, att
Kungl. Maj:t. måtte vidtaga åtgärder för anskaffande åt dockaktiebolaget
av ett statsbidrag å 625,000 kronor till byggandet av en fiytdocka med
närmare beskrivna dimensioner och anordningar, att utbetalas till doek-
aktiebolaget på de tider och under de villkor, Kungl. Maj:t täcktes
närmare bestämma. I skrivelsen anföres, bland annat, följande:
»Kostnaden för dockan beräknas uppgå till 1,750,000 kronor. Detta belopp
vore avsett att anskaffas dels genom det stiftade aktiebolagets kapital femhundra¬
tusen kronor, dels genom ett 40-årigt obligationslån å 625,000 kronor, för vilket
dockan skulle utgöra pant och Göteborgs stad lämna sin garanti, samt dels genom
statsbidrag av 625,000 kronor. Dockan skulle förläggas i hamnen nära Göteborgs
Nya verkstads aktiebolags varv. Den skulle uthyras till nämnda verkstadsaktiebolag,
emot en årlig hyra. som skulle räcka till att betala räntan och amorteringen å
obligationslånet, en skälig utdelning å aktiekapitalet, kostnaden för dockans under¬
hållande i fullgott skick ävensom kostnaden för assurans m. m. Göteborgs stad
skulle åtaga sig — utom ovanberörda garanti för obligationslånet — att på sin
bekostnad verkställa den för dockans förläggande i hamnen och dess bibehållande
där nödiga muddringen.
Rörande dockans dimensioner och anordningar upplyses följande:
Dess dimensioner skulle bliva:
Längd för deplacement ................................................ 140 m.
» över allt ............................................................ 148 »'
Bredd utvändigt ............................................................ 33 »
» invändigt vid ponton ........................................ 25 »
» » » sidovallarnas överkant ............ 26 »
Pontonens mallhöjd ........................................................ 3 7 »
Kölblockens höjd ............................................................ 1.2 »
Det dockade fartygets djupgående ............................ 7.5 >
Dockans max. djupgående ............................................ 12.5 »
» höjd på sidovallarna .................................... 14.5 »
Fribord vid max. sänkning av dockan........................ 2 »
Dockans bärkraft och dimensioner skulle vara så avvägda, att i densamma
kunde torrsättas ett fartyg av följande dimensioner:
Fartygets längd ............................................................ 165 m.
» bredd ............................................................ 23.5 »
» djupgående.................................................... 7.5 >
» dockningsvikt............................................... 10,000 tons.
Den skulle byggas såsom en s. k. U-docka i 3 sektioner på lämpligt sätt
sammanfogade och konstruerade, så att 2 av sektionerna kunde användas för att
Sjunde huvudtiteln. 77
docka den tredje. Varje avdelning skulle medelst vattentäta tvär- och långskopps-
skott vara uppdelad i lämpligt antal vattentäta rum, så avvägda, att fullkomlig
säkerhet mot kantring erhölles.
I sidovallarna skulle anordnas på lämpliga ställen invid pontondäcket genom¬
gångar eller öppningar dels för kommunikation med yttersidan, dels för att under¬
lätta vattenflödet till och från pontondäcket vid dockans sänkning och lyftning.
I vardera sidovallcn skulle anordnas 2 st. däck. Ovanpå det översta däcket
skulle placeras å vardera sidovallen ett manöverhus, där alla apparater skulle
sammanföras för dockans länspumpning och fyllande samt fartygets uppstöttning
medelst mekaniska slagblock, med ett ord alla apparater, som vore nödiga för
dockans skötande och fartygets uppstöttning. Behövliga gångspel, pollare, halkipar
etc. skulle uppsättas å översta däcket på sidovallarna.
Ovanpå vardera sidovallen skulle byggas spår, på vilka uppställas 2 st.
elektriska svängkranar om vardera 5 tons lyftkraft.
Mellan sidovallarna skulle vid ena ändan svängbroar vara placerade för
kommunikation mellan sidovallarna. Kölblocken skulle göras av trä och placeras
på c:a 1.25 meters avstånd med möjlighet att, om så skulle visa sig nödvändigt, i
speciella fall placera ett extrablock mellan vardera.
Sido- eller slagblocken av järn med träskoning skulle skötas mekaniskt från
sidovallarnas översta däck. De skulle placeras på högst 3 meters avstånd från var¬
andra. Under dessa skulle inbyggas i pontonen såväl tvär- som långsgaende skott.
Pumpningen skulle ske medelst elektriskt drivna centrifugalpumpar med vertikal
axel och av tillräckligt antal och kapacitet att kunna torrsätta ett fartyg om 10,000
tons dockningsvikt på c:a 11/2 å 2 timmar. I dockan skulle anordnas dessutom
mindre vattenpumpar för spolning och eldsläckning.
Samtliga pumpar, kranar, slagblock, förhalningsspel och övriga mekaniska
anordningar i dockan skulle drivas med elektrisk ström, som skulle tagas från
Trollhättan genom Göteborgs stad samt transformeras ned till lämplig spänning i
en härför särskilt byggd elektrisk station.
Dockan skulle byggas helt av mjuk Siemens Martin plåt. Grova avvisare-
lister av furu.
Dockan skulle förläggas i Göteborgs hamn strax utanför Göteborgs Nya
verkstads aktiebolags slipar såsom visat å bifogad ritning, uppgjord av Göteborgs
stads byggnadschef. Den skulle förankras medelst 4 eventuellt 8 ankare med kablar
av tillräckliga dimensioner att säkert hålla dockan i alla de väderleksförhållanden,
som skulle kunna förekomma i Göteborgs hamn.
En docka av ovannämnda dimensioner och specifikation kan. enligt gjorda
kalkyler i Sverige byggas och förankras samt avprovas pa ovan angivna plats till
ett pris av kronor 1,750,000: — inklusive för dockan behövlig elektrisk transformators¬
station, men exklusive nödig muddring och landförbindningar.
Om dockan tages från utlandet, torde en besparing av cirka 10 procent av
denna summa kunna göras.
Då emellertid plåtslageriarbete av den art, som förekommer vid byggandet
av en flytdocka, är särdeles lämpligt för uppövande av den yrkeskunniga arbetare-
stam, av vilken vår skeppsbyggnadsindustri sedan länge varit i trängande behov,
och för vilket ändamål statsunderstöd blivit sökta och av statsmakterna behjärtade,
torde det högre priset med fog kunna tillstyrkas, alldenstund skeppsbyggerinäringen
[12.]
78
Sjunde huvudtiteln.
ris.]
Avtal med
verkstads
aktiebolag.
härigenom skulle få en ny impuls i dess arbete att skaffa sig den ställning, som
som vår ökade sjöfart kräver av densamma..
Av vid skrivelsen fogade handlingar framgår, bland annat, att det
i stiftelseurkunden för det tilltänkta dockaktiebolaget angivna minimi-
aktiekapital 500,000 kronor fulltecknats samt att samtliga tecknare av
nämnda aktiekapital träffat överenskommelse med Göteborgs nya verkstads
aktiebolag, varigenom kontrahenterna förbunde sig att ingå avtal i en¬
lighet med uppgjort förslag.
Enligt detta förslag uthyrde dockaktiebolaget till Göteborgs Nya verkstads
verkli^ aktiebolag den föreslagna nya dockan under villkor, utom andra att dockan över¬
lämnades till det senare bolaget, förankrad i närheten av verkstadsområdet å plats,
som funnes närmare angiven å upprättad planritning, att dockan förhyrdes från och
med den dag. överlämnandet ägde rum, för en tid av 20 år och att, om uppsägning
ej skedde inom ett år före utgången av denna tidsperiod, överenskommelsen vore
förlängd på ytterligare 5 år med enahanda bestämmelser om uppsägning, dock med
rätt för verkstadsbolaget att, därest bolaget så önskade och sådant tillkännagåve
sist ett år före^ första tjugoårsperiodens slut, få överenskommelsen då förlängd på
ytterligare 20 år, att verkstadsbolaget vid hyresavtalets upphörande ersatte dock-
aktiebolaget för de skador och brister, som å dockan förefunnes och icke vore att
hänföra till vanligt slitage, att dockaktiebolaget hade att ombestyra, att den för
dockans förläggning och användande för avsett ändamål erforderliga muddring vore
utförd före dockans överlämnande, att verkstadsbolaget betalade i årlig hyra för dockan
en summa av dels under de första 20 åren 25,000 kronor och under de därefter följande
åren 30,000 kronor samt dels ett belopp, motsvarande ränta och amortering å det
lån, som utöver aktiekapitalet erfordrades för dockans åstadkommande, därest amor¬
teringen av lånet icke skedde hastigare än på 40 år, allt under föi-utsättning att
Göteborgs stad lämnade sin garanti för lånet och att staten till dockans åstad¬
kommande beviljade ett anslag till samma belopp som obligationslånet, att verk¬
stadsbolaget hade att på sin bekostnad bestrida årliga underhållet och nödiga repara¬
tioner av dockan med alla dess maskiner och tillbehör, att gälda alla driftkostnader,
av vad beskaffenhet de vara månde, däri inberäknade eventuella assuranspremie^
och att anlägga nödig förbindelse emellan verkstaden och dockan samt framdraga
elektrisk ledning till dockan, att dockaktiebolagets skatter samt arvode till dess
styrelse och revisorer, om sådant komme att utgå, skulle betalas av detta bolag,
att verkstadsbolaget frikallade sig från skyldighet att underhålla den för dockans
användning nödiga muddringen, att, därest såsom villkor för anslag till dockan
föreskreves rätt för Kungl. Maj:t att fastställa taxa för dockningsavgifter, verk¬
stadsbolaget förbunde sig att ställa sig till efterrättelse sådan taxa, samt att verk¬
stadsbolaget förbunde sig att ställa sig till efterrättelse jämväl vad Kungl. Maj:t
kunde föreskriva med avseende på avgifterna för dockning av kronans fartyg.
Vidare inhämtas av vid skrivelsen fogade handlingar, att Göte¬
borgs stadsfullmäktige, efter enhälligt tillstyrkande av stadens hamn¬
styrelse och drätselkammare, den 11 december 1913 utan votering
beslutit
Göteborgs
ttadsfull-
mäktiges
beslut.
79
Sjunde huvudtiteln.
l:o) att medgiva, att en fiytdocka finge förläggas i stadens hamn antingen
utanför Göteborgs Nya verkstads aktiebolags varv å plats, som, jämlikt hamnstyrel-
sens betänkande i ärendet, av byggnadschefen och hamnkaptenen förordats och
vilken plats funnes närmare angiven å en samma betänkande bilagd ritning, eller
ock å annan lämplig plats, som av hamnstyrelson och dockaktiebolaget godkändes;
2:o) att tillåta, att dockan finge å .sålunda anvisad plats utan avgift kvarligga
under den tidrymd av 40 år, för vilken staden, enligt vad i mom. 5:o) här nedan
omförmäldes, iklädde sig garanti för ett av ett blivande dockaktiebolag upptaget
obligationslån å högst 625,000 kronor;
3:o) att uppdraga åt hamnstyrelsen att verkställa ej mindre, för en beräknad
kostnad av 40,000 kronor, den muddring i Göta älv, som vore erforderlig för dockans
förläggning till förenämnda plats och för dess användande till avsett ändamål, än
även den muddring, som bleve nödvändig för bibehållande av det genom förstnämnda
muddring åstadkomma vattendjup i älven;
4:o) att gälda nyssnämnda utgift ä 40,000 kronor, som skulle upptagas å
hamnstyrelsens stat för år 1915, av medel, upplånade på längre återbetalningstid,
men, i avbidan på upptagande av dylikt lån, tills vidare ur medel, som vore för
drätselkammaren tillgängliga eller av drätselkammaren anskaffades medelst upplåning,
i den mån sådan upplåning kunde ske utan underställning hos Kungl. Maj:t;
5:o) att bemyndiga drätselkammaren att — på ansökan av dockaktiebolaget
och efter prövning av betingade lånevillkor — iklädda Göteborgs stad garanti till
kapital och ränta för av bolaget utgivna obligationer till ett sammanlagt kapital¬
belopp av högst 625,000 kronor, under villkor, att dessförinnan hos drätselkammaren
styrktes:
a) att lånet vore ställt att återbetalas under en tidrymd av högst 40 år:
b) att dockan blivit uthyrd till Göteborgs Nya verkstads aktiebolag på villkor,
som i allt huvudsakligt överensstämde med ovanberörda förslag till avtal;
c) att dockan med alla dessa maskiner och tillbehör pantsatts till säkerhet
för förut omförmälda obligationslån på villkor, som av drätselkammaren ansåges
fullt betryggande för staden såsom garanti för lånet;
d) att av stadsfullmäktige för deras del godkänts en i vederbörlig ordning
antagen bolagsordning för dockbolaget, innefattande, utom annat, föreskrifter dels
därom, att stadsfullmäktige ägde rätt att, åtminstone så länge garantien vore gällande,
utse en ledamot med suppleant i bolagets styrelse och en revisor med suppleant för
granskning av dess räkenskaper och förvaltning, och dels därom, att under ovan
angivna tidrymd ändring i den sålunda godkända bolagsordningen icke finge före¬
tagas utan stadsfullmäktiges samtycke;
e) att förenämnda två bolag, vartdera bolaget i den mån sådant å bolaget
ankomine, underkastat sig de villkor för ett eventuellt statsanslag, som av Kungl.
Maj:t kunde uppställas; och
f) att dessa bolag avgivit för staden betryggande utfästelser därom, att
dockan med maskiner och tillbehör utan kostnad för staden hölles försäkrad mot
sjöskada under den tid, stadens garanti för obligationslånet vore gällande;
6:o) att göra giltigheten av de under mom. l:o) — 5:o) här ovan antecknade
beslut beroende dels därav, att ett anslag, ej understigande 625,000 kronor, bleve
av 1914 års riksdag beviljat för anordnande i Göteborg av en fiytdocka, som minst
innehölle 140 meter i längd och 25 meter i invändig bredd samt vore konstruerad
för intagning av fartyg om 10,000 tons vikt med 7.5 meters djupgående och dels
80 Sjunde huvudtiteln.
[12.] därav att Kung! Maj:t lämnade sitt tillstånd därtill, att staden iklädde sig den under
mom. 5:o) omförmälda lånegarantien; samt
7:o) att framdeles, på framställning av drätselkammaren och under förutsätt¬
ning, att sagda statsanslag bleve av 1914 års riksdag bevisa!, ingå till Fungl.
Maj:t med underdånig ansökan om erhållande av det för lånegarantien nödiga till¬
ståndet.
Göteborgs Till frågans belysande tillåter jag mig åberopa utdrag av Göte-
hamnstyreise. porgS hamnstyrelses i .ärendet till drätselkammaren därstädes avgivna
yttrande. Hamnstyrelsen anför däri. bland annat, följande:
»Då----- riksdagens beslut i ärendet — — — synes huvudsakligen
haft sin grund däri, att det ansetts önskvärt, att åtgärder från stadens sida vid-
toges för frågans lösning samt att staden antingen själv byggde dockan eller angåve
det belopp, staden kunde vara villig lämna såsom bidrag till dockans anordnande,
sökte en av hamnstyrelsen redan förut för denna fråga tillsatt beredning, efter
erhållen kunskap om riksdagens beslut, att utreda möjligheten av frågans lösning
på det sätt, att en neutral, d. v. s. för alla lika tillgänglig docka åstadkommes
antingen genom att staden själv byggde och dreve dockan eller såsom huvuddel¬
ägare inginge i ett för sådant ändamål bildat aktiebolag. Denna beredning har
därefter under nämnda förutsättning undersökt dels ett år 1906 hos styrelsen upp¬
gjort förslag till fäst torrdocka vid Rya Nabbe, dels ett förslag till ny sådan docka
vid Lindholmen å Lindholmens verkstadsaktiebolag tillhörig mark, dels ock förslag
om flytande docka vid Göteborgs Nya verkstads aktiebolags område; och har bered¬
ningen dessutom närmare övervägt möjligheten, att annorstädes inom hamnområdet
finna plats för en docka av sistsagda slag.
Beträffande förslaget om fast torrdocka vid Rya Nabbe anser hamnstyrelsen
i likhet med beredningen, att därför avsedda platsen är väl långt avlägsen från de
verkstäder, som huvudsakligen kunna antagas komma att taga dockan i bruk för
arbeten å fartyg; och platsens jämförelsevis oskyddade belägenhet synes också böra
föranleda, att densamma endast i brist på bättre lösning av frågan användes för
en dockanläggning av den storlek och betydelse i övrigt, varom är fråga.
Förberedande underhandlingar med representant för Lindholmens verkstads¬
aktiebolag giva vid handen, att detta bolag lärer komma att som villkor för upp¬
låtelse av nödig mark för den nya anläggningen fordra, bland annat, sådan före¬
trädesrätt till användande av dockan, att densamma ej kunde anses vara av neutral
beskaffenhet.
Av underhandlingar med Göteborgs Nya verkstads aktiebolag framgår, att
under enahanda förutsättning av en för alla lika tillgänglig docka bolaget ej såge
sig i stånd att ingå såsom delägare i aktiebolag för dockans byggande och drift
med så stort belopp, som vore nödigt för att därmed jämte övriga enskildes insatser
samt statsanslaget komma upp till en summa, vilken tillika med stadens bidrag
kunde trygga företaget, utan att kommunens medel behövde allt för hårt anlitas
för sistsagda bidrag.
Utredningen i sin helhet har också ådagalagt, att beträffande åstadkom¬
mande av vare sig fast eller flytande docka under kommunal ledning eller eljest
under neutral förvaltning, svårigheterna att genom aktieteckning erhålla bidrag av
enskilda till något så när avsevärda belopp äro synnerligen stora och att, även
Sjunde huvudtiteln. Hl
under förutsättning av statsanslag till det av Kungl. Maj:t förordade belopp, staden
för genomförande av företaget under sådan förutsättning skulle nödgas ikläda sig
iner än rimligt stora utgifter. Den huvudsakliga anledningen, varför bidrag i större
utsträckning genom enskildes aktieteckning ej kan påräknas, är uppenbarligen att
söka däri, att dockverksamheten i och för sig är föga givande samt att utdelning
å aktier, tecknade i sådant företag, säkerligen bliver ringa, om ens någon. Nu
anmärkta förhållanden hava samverkat därtill, att ovannämnda beredning tvekat
att förorda något av de uppkomna förslagen till frågans lösning under nu angivna
förutsättning och hamnstyrelsen har även för sin del ansett, att med nämnda för¬
utsättning förknippats sådana stora krav på offervillighet från stadens sida, att
stadens representanter näppeligen torde vara villiga att tillmötesgå dem, i synnerhet
som med visshet kan antagas, att stadens inkomster av hamnavgifter icke få an¬
vändas till förräntande och amortering av skuld, som staden för sådant ändamål
påtoge sig. Med tillfredsställelse har därför hamnstyrelsen tagit del av de planer
på beredande av annan utväg för den åstundade nya dockans anskaffande, för vilka
närmare redogöres uti den hos stadsfullmäktige väckta motionen i ämnet.
Som av ifrågavarande motion närmare framgår, innebär däri omförmälda
planer för anskaffande av medel till en flytdocka, avsedd för Göteborg, helt andra
förutsättningar för företagets ekonomiska bärighet än som äro att räkna med, i
fall kravet på åstadkommande av en neutral docka vidhålles. Huru önskligt det
än må anses i vissa hänseenden hava varit att tillgodose sistsagda krav, hyser
likväl hamnstyrelsen obetingat den mening, att det enligt ifrågavarande motion
framkomna förslaget innebär så betydliga fördelar i ekonomiskt avseende, att hamn¬
styrelsen finner sig böra tillstyrka detsamma.
Från hamnstyrelsens synpunkt sett är sålunda det föreliggande förslaget att
anse såsom en synnerligen lycklig lösning av den för staden och dess hamn sedan
länge betydelsefulla frågan om beredande av ökade dockningsmöjligheter. Sedan
tillkomsten av Lindholmens docka har stadens sjöfart flerdubblats och genom anord¬
nandet av allt flera transoceana fartygslinjer, som beröra Göteborg, har också ej
blott fartygens antal utan deras storlek ökats så betydligt, att sjölartsintresset ej
längre kan vara nog tillgodosett med den enda docka, som nu här finnes. Nöd¬
vändigheten att fylla behovet av ökade dockningsmöjligheter torde även bjuda, att
mindre hänsyn tages till de former, under vilka eu ytterligare fartygsdocka här i
staden må kunna förvaltas, och således ej oeftergivligen fordras, att den skall ut¬
göra ett kommunalt företag. Dess upplåtande till en särskild verkstad ställer den
i alla händelser icke oberoende av andra verkstäders konkurrens. Endast ett fåtal
av de fartyg, som trafikera Göteborgs hamn, äro så stora, att de ej kunna intagas
i Lindholmens docka, och oavsett konkurrensen med denna kvarstår i allt fall den
betydligt skarpare konkurrens, som torde vara att förvänta från jämförelsevis när¬
liggande fartygsdockor i utlandet. Av dockans förenande med verkstadsrörelse
uppstå dessutom, som i saken blivit upplyst, så betydliga fördelar i ekonomiskt
avseende, att med hänsyn till dem det synes ej vara tillrådligt att vidhålla kravet
på den eljest tilltalande anordningen med en under kommunens eller eljest neutral
förvaltning stående fartygsdocka. Huvudvikten torde alltså böra läggas därpå, att
en docka av den storlek och beskaffenhet i övrigt, som motionen åsyftar, kommer
till stånd härstädes och kan tjäna sitt ändamål. Någon svårighet att vinna nödig
garanti och kontroll beträffande företagets framtida skötsel torde ej möta.»
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. I samt.
[12-j
11
82 Sjunde huvudtiteln.
På grund av nådig remiss har marinförvaltningen den 2 januari
1914 i ärendet avgivit yttrande och därvid anfört huvudsakligen:
»Under åberopande av de skäl, som föranlett marinförvaltningen att till¬
styrka Göteborgs Nya verkstads aktiebolags ovannämnda underdåniga hemställan
om beredande av statsbidrag till ifrågavarande dockbygge, får marinförvaltningen
så mycket hellre tillstyrka nu föreliggande underdåniga framställning, som dels det
nu begärda statsanslaget är mindre än det, varom föregående år gjorts hemställan,
dels den nu föreslagna dockans bärkraft och dimensioner äro större, dels ock de
skäl, som föranlett riksdagen att ej bevilja förut begärt statsanslag nu ej längre
synas förefinnas. Då det emellertid är dockaktiebolagets mening att för eu längre
tid uthyra dockan till Göteborgs Nya verkstads aktiebolag och då detta förhållande
skulle kunna leda till att annan verkstad än Göteborgs Nya verkstads aktiebolag ej
lämnades tillfälle att utföra förekommande reparationer å i dockan intagna fartyg,
torde för anslagets erhållande böra, bland andra, sådant villkor uppställas, att kon¬
kurrens emellan olika verkstäder, vad beträffar arbeten å kronans i dockan intagna
fartyg, icke förhindras.
För statsbidragets erhållande torde sålunda från flottans sida böra uppställas
följande villkor:
att ägaren resp. arrendatorn av dockan erhåller obehindrad och fri spår¬
förbindelse till dockans förläggningsplats, oavsett om förbindelseleden dragés genom
Göteborgs Nya verkstads aktiebolags område eller ej;
att fullständiga ritningar å den nya dockan med dess pumpsystem skola in¬
sändas till marinförvaltningen för granskning, innan arbetet påbörjas;
att plåtarbetet för dockan skall vara påbörjat senast den 1 oktober 1915;
att avgifterna för fartygs intagning i dockan skola utgå enligt av Eders
Kungl. Maj:t fastställd taxa;
att kronans fartyg skola äga förmånsrätt till dockans begagnande framför
enskilda, även i det fall att dessa blivit tidigare anmälda;
att för kronans fartyg avgiftsfrihet varje år skall äga rum intill ett belopp
motsvarande tre procent av ovanberörda statsanslag;
att kronan skall äga rätt att, själv eller genom den enskilda verkstad, som
vederbörande myndighet bestämmer, utföra reparationsarbeten å kronan tillhörande
i dockan intagna fartyg, samt därvid erhålla fri och obehindrad spårförbindelse till
närmast belägna järnvägsspår;
att, därest dockan skulle komma att icke vidare användas för det avsedda
ändamålet, ägaren av dockan skall vara skyldig återbära det utbetalade statsansla¬
get jämte fyra procent årlig ränta från den dag, dockans begagnande för det av¬
sedda ändamålet upphörde;
att marinförvaltningen äger utse kontrollant ej mindre rörande iakttagande
av de föreskrivna villkoren i avseende å tiden för arbetets påbörjande och dockans
dimensioner än även för styrkande av arbetets fortgång med hänsyn till ifrågasatta
terminer för statsanslagets utbetalande samt för dockans avsynande med skyldighet
för kontrollanten att även göra anmälan till marinförvaltningen, ifall han anser
arbetet icke utföras på fullgott och betryggande sätt.»
Sjunde huvudtiteln.
83
I anledning
av
inarinförvi
sökandena sedermera till kommerskollegium,
■järnviil infordrats, eu skrivelse av följande lydelse
ningens om förmälda utlåtande ingåvo
[12.]
v»" i «"»**
marinfor vatt¬
ningen före-
»Ilo) Vidkommande det av kungl. marinförvaltningen föreslagna villkoret *%"“vilkor.
rörande spårförbindelse till dockans förläggningsplats tå vi framhålla, att någon
bestämd förläggningsplats för dockan i älven ännu ej blivit definitivt fastställd,
men har Göteborgs hamnstyrelse vid behandling av frågan utgått ifrån, att dockan
skulle förläggas i älven cirka 100 meter utanför kajen till Göteborgs Nya verkstads
aktiebolags varv. Denna kaj skulle medelst ett spår genom bolagets mai k för¬
bindas med stadens hamnbana på Hisingssidan av älven, så att ägaren resp. arren-
datorn av dockan erhåller fri och obehindrad spårförbindelse med statens järnvägsnät.
Om dockan av en eller annan anledning skulle komma att förläggas på annan
plats, i vilken händelse Göteborgs Nya verkstads aktiebolags spår ej kan få använd¬
ning, torde dock liknande spårförbindelse och strandkaj komma att ställas till
dockans förfogande. , ..... , ,
En dylik anordning av förbindelsespår torde bliva fullt tillfredsställande och
motsvara vad kungl. marinförvaltningen genom det i detta avseende uppställda vill-
korst volat ernå.
2:o) Beträffande det av kungl. marinförvaltningen framställda villkoret, att
kronans fartyg skola äga förmånsrätt till dockans begagnande framför enskilda,
även i det fall att dessa blivit tidigare anmälda, få vi hemställa, att följande ändring
i villkoret må göras, nämligen att kronans fartyg icke skola hava förtursrätt fram¬
för anmäld haverist eller annat enskilt fartyg, som är i trängande behov av att
intagas i docka, därest ej överhängande fara för kronans fartyg förefinnes.
3:o) Det av kungl. marinförvaltningen uppställda villkor, att kronan skall
äga rätt att själv eller genom den verkstad, som vederbörande myndighet bestäm¬
mer, utföra reparationsarbeten å kronan tillhörande i dockan intagna fartyg samt
därvid erhålla fri och obehindrad spårförbindelse till närmast belägna järnvägsspår,
synes oss ej innebära något oriktigt, om bestämmelsen begränsas att avse allenast
fartyg av sådana dimensioner, att de äro för stora att intagas i annan i Göteborg
befintlig docka eller att upptagas å där befintliga slipar, och vidare under den förut¬
sättning att arrendatom av dockan erhåller ersättning för den förlust, han lider
därigenom att dockan sålunda är för annan verkstads arbete upptagen.
Yi hemställa därför om följande formulering av villkoret
Kronan äger rätt beträffande dess fartyg, vilka äro av för stora dimensioner
för att kunna intagas i annan i Göteborg befintlig docka eller upptagas på där be¬
fintliga slipar, att själv eller genom annan verkstad, som vederbörande myndighet
bestämmer, utföra reparationsarbeten å fartyg, intaget i dockan. Kronan eller den
verkstad, som utför arbetet, är skyldig att kontant ersätta arrendator^ av dockan
kostnader för dockans arrendering incl. assurans, underhåll och avlöning till fasta
dockpersonalen under den tid, dockan för dylik genom kronan eller annan enskild
verkstad utförd reparation är upptagen, efter avdrag av den enligt fastställd taxa
utgående avgiften för dockan under samma tid. Sistnämnda avgift skall avgå å det
belopp, för vilket kronan äger rätt att fritt disponera dockan.
Om vid bestämmandet av storleken av det ersättningsbelopp, som kronan
eller annan enskild verkstad sålunda skall betala till arrendatorn, och för vars be-
84 Sjunde huvudtiteln.
[12.] räknande hänsyn endast skall tagas till de dagar av året, som dockan varit i bruk
för dockning av fartyg, ej enighet kan uppnås, så överlämnas saken till kung!
kommerskollegiums avgörande.
4:o) För den händelse att kungl. kommerskollegium, som i främsta rummet
torde hava att pröva de detta ärende angående rent ekonomiska frågorna, skulle
finna sig i någon mån vilja biträda kungl. marinförvaltningens villkor, att, därest
dockan skulle komma att icke vidare användas för det avsedda ändamålet, ägaren
av dockan skall vara skyldig återbära det utbetalda statsanslaget jämte fyra procent
årlig ränta från den dag, dockans begagnande för det avsedda ändamålet upphör,
hemställa vi dock, att den skäliga inskränkning i villkoret göres, att återbetalnings-
skyldighet av statsanslaget icke inträder i det fall, att dockan, oaktat den på ett
omsorgsfullt sätt underhållits, förslites och på grund därav ej längre kan för sitt
ändamål användas.»
Marinför- Över ovanberörda skrivelse avgav marinförvaltningen den 4 februari
dtnéfebruar/ 1914 till kommerskollegium yttrande, däri marinförvaltningen förklarade
1914. sig i anledning av skrivelsen endast hava följande att erinra,
nämligen beträffande villkoren i punkterna 2 och 3 av stiftames yttrande,
vilka villkor borde erhålla denna lydelse:
punkt H. Kronans fartyg skola äga förmånsrätt till dockans begagnande
framför enskilda, även i det fall att dessa blivit tidigare anmälda, dock skall kro¬
nans fartyg icke hava sådan rätt framför anmäld haverist eller annat enskilt far¬
tyg, som är i trängande behov av att intagas i docka, därest ej kronans fartyg
ävenledes är haverist;
punkt 3. Kronan äger rätt beträffande dess fartyg, vilka äro av för stora
dimensioner för att kunna intagas i annan i Göteborg befintlig tillgänglig docka,
att själv eller genom annan verkstad, som vederbörande myndighet bestämmer,
utföra reparationsarbeten å fartyg, intaget i dockan. Kronan eller den verkstad,
som utför arbetet, är därvid skyldig att kontant ersätta arrendatorns av dockan
kostnader för dockans arrendering inklusive assurans, underhåll och avlöning till
fasta dockpersonalen under den tid, dockan för dylik genom kronan eller annan
enskild verkstad utförd reparation är upptagen, efter avdrag av den enligt fast¬
ställd taxa utgående avgiften för dockan under samma tid. Sistnämnda avgift
skall avgå å det belopp, för vilket kronan äger rätt att fritt disponera dockan.
Kommers- Kommerskollegium har i utlåtande av den 18 februari 1914 anfört
kollegium i , j i i •
1914: li UVUdSäKll^GIl.
Då de skäl, kollegium i sitt underdåniga utlåtande av den 28 september 1912
anförde till stöd för sitt tillstyrkande av statsbidrag till byggande av en flytdocka
i Göteborg, fortfarande i oförminskad grad ägde giltighet, funne kollegium, under
hänvisning till nämnda utlåtande, så mycket större anledning tillstyrka förevarande
framställning i samma syfte som, samtidigt med det att kravet på statens bidrag
ej oväsentligt reducerats, den nu föreliggande planen för företaget därjämte i be¬
tydelsefulla hänseenden erbjöde företräden framför det till prövning av 1913 års
riksdag framställda förslaget.
Sjunde huvudtiteln. 85
Beträffande det för statsbidragets erhållande föreslagna villkoret om före- [12.]
trädesrätt för kronans fartyg till dockans begagnande framför enskilde tillhöriga
fartyg ansåge sig kollegium böra biträda det av marinförvaltningen i dess senast
avgivna yttrande gjorda förslag till formulering.
Jämväl beträffande villkoret om kronans rätt att själv eller genom den en¬
skilda verkstad, som vederbörande myndighet bestämde, utföra reparationsarbeten å
kronan tillhörande i dockan intagna fartyg biträdde kollegium marinförvaltningens
senaste förslag till avfattning av villkoret. Kollegium ansåge dock, att därtill borde
fogas en föreskrift om sättet för avsedd ersättnings beräknande i händelse av tvist.
Den av sökandena föreslagna anordningen, att saken skulle avgöras av kommerskolle¬
gium, syntes emellertid föga lämplig. Kollegium föresloge i stället, att tvist av före¬
varande beskaffenhet skulle hänskjutas till avgörande av skiljemän i enlighet med
lagen den 28 oktober 1887.
I fråga om det av marinförvaltningen föreslagna villkoret, att, därest dockan
skulle komma att icke vidare användas för det avsedda ändamålet, ägaren skulle
vara skyldig återbära det utbetalda statsanslaget jämte viss ränta, funne kollegium,
som ansåge förevarande villkor lämpligt, den av sökandena föreslagna inskränkningen
i villkoret obehövlig. Enligt kollega mening måste nämligen åt villkoret ifråga,
redan med den av marinförvaltningen föreslagna avfattningen, givas den tolkning,
att återbetalningsskyldighet icke inträdde på grund därav, att dockan, oaktat den på
ett omsorgsfullt sätt underhållits, som följd av tidens förstörande inverkan blivit
obrukbar för sitt ändamål.
Beträffande övriga villkor för statsbidraget åberopade kollegium i tillämpliga
delar vad kollegium härutinnan föreslagit i sitt ovannämnda utlåtande av den 28
september 1912 angående då föreliggande framställning i ämnet.
Den förut lämnade framställningen torde till fullo utvisa den stora Departements.
nationalekonomiska betydelsen av att den ifrågasatta dockan kommer chefen-
till stånd. Lika med min företrädare i ämbetet anser jag det vara ur
statens synpunkt klokt att med verksamma medel befordra dess tillkomst.
Att behovet av en ny docka i Göteborg icke i någon avsevärd grad
förminskas i följd av tillkomsten av den nyligen i bruk tagna torr¬
dockan i Malmö, synes mig kunna för visst antagas och lärer framgå redan
av den alltjämt sig utvecklande ocean trafiken på Göteborg och därmed
ökat dockningsbehov för större fartyg. Då riksdagen i sin ovanberörda
skrivelse ej heller ansett något principiellt skäl mot ett statsanslag före¬
ligga, tillåter jag mig här endast något vidröra de invändningar, som
blivit av riksdagen framställda mot 1913 års proposition i ämnet.
Riksdagens beslut att avslå nämnda proposition har väsentligen
haft sin grund däri, att det ansetts önskvärt, att åtgärder vidtoges från
Göteborgs stads sida för frågans lösning samt att staden antingen själv
byggde dockan eller angåve det belopp, staden kunde vara villig lämna
såsom bidrag till dockans anordnande. Enligt vad av den föregående
86 Sjunde huvudtiteln.
redogörelsen framgår, hava stadsfullmäktige i Göteborg numera, sedan
ett särskilt bolag stiftats i avsikt att anskaffa den ifrågasatta dockan,
medgivit, att dockan finge förläggas i stadens hamn, ävensom beslutit
verkställa erforderliga muddringsarbeten och att ikläda staden garanti
för av nämnda bolag utgivna obligationer till ett sammanlagt kapital¬
belopp av högst 625,000 kronor. Handlingarna torde utvisa, att en
anordning, enligt vilken staden själv skulle bygga dockan eller som
huvuddelägare ingå i ett för ändamålet bildat bolag, skulle för staden
medföra alltför stora olägenheter för genomförandet av företaget. En
sådan anordning torde ock desto mindre behöva ifrågasättas, som det
nu föreliggande förslaget synes innebära fullgoda garantier för företagets
ekonomiska bärighet och vidmakthållande i fortsättningen.
Vidare har jag att erinra därom, att den av riksdagen uttalade
farhågan, att dockans beräknade bredd till äventyrs ej vore tillräcklig,
beträffande det nu framlagda förslaget, enligt vilket i dockan skulle
kunna intagas fartyg med en bredd av 23.5 meter, ej vidare synes kunna
göras gällande.
Beträffande statsunderstödets storlek vill jag framhålla, hurusom
det nu begärda statsanslaget är mindre än det, varom föregående år
gjorts hemställan, ävensom att det med hänsyn till företagets stora all¬
männa betydelse synes rimligt, att staten bidrager med lika stort belopp
som det, varför Göteborgs stad iklätt sig garanti. Det belopp av
625.000 kronor, som staten sålunda skulle lämna i understöd, torde i
enlighet med vad av sökandena lärer hava beräknats böra fördelas på
tre år sålunda, att 200,000 kronor för ändamålet utgå under det första,
225.000 kronor under det andra och 200,000 kronor under det tredje året.
Med hänsyn till fördelarna av att dockan förenas med verkstads-
rörelsen synes som fordran för beviljande av statsbidrag böra uppställas,
att dockan uthyres till Göteborgs Nya verkstads aktiebolag på villkor,
som i allt huvudsakligt överensstämma med det handlingarna i ärendet
bilagda förslag till avtal.
I fråga om de villkor i övrigt, som böra fästas vid statsbidraget,
ansluter jag mig i huvudsak till vad därutinnan föreslogs i 1913 års
proposition i ämnet. Med hänsyn till det förändrade läge, vari frågan
kommit, samt på grund av vad kommerskollegium och marinförvaltningen
i sina i ärendet avgivna utlåtanden föreslagit böra dock några för¬
ändringar i nu ifrågavarande avseende vidtagas. Härutinnan vill jag
endast framhålla, att jag beträffande ersättnings beräknande för visst
fall, då kronan själv eller genom annan enskild verkstad utför reparations¬
arbeten i dockan, ävensom angående det av sökandena ifrågasatta till-
87
Sjunde huvudtiteln.
lägget till bestämmelsen om återbäring av statsanslaget ansluter mig
till vad kommerskollegium i dessa hänseenden anfört.
Jag förutsätter sålunda, att såsom villkor för understödets åt¬
njutande skall gälla:
att Göteborgs stad i enlighet med sitt åtagande medgiver, att
dockan förlägges i stadens hamn, samt verkställer och underhåller för
ändamålet erforderlig muddring i Göta älv ävensom, under förutsättning
av Kungl. Maj:ts tillstånd, ikläder sig garanti till kapital och ränta för
av omförmälda dockaktiebolag utgivna obligationer till ett sammanlagt
belopp av minst 625,000 kronor;
att dockan uthyres till Göteborgs Nya verkstads aktiebolag på
villkor, som i allt huvudsakligt överensstämma med det handlingarna i
ärendet bilagda förslag till avtal;
att ägaren respektive arrendatorn av dockan visar sig äga obe¬
hindrad och fri spårförbindelse till dockans förläggningsplats;
att dockan bygges vid varv i Sverige;
att dockan icke erhåller mindre dimensioner än att fartyg med
en dockningsvikt av 10,000 tons, en längd av 165 meter, en bredd av
23.5 meter och ett djupgående av 7.5 meter kunna däri intagas;
att ritningarna till dockan med dess pumpsystem ävensom arbetets
utförande skola vara underkastade den granskning och kontroll, som
Kungl. Maj:t bestämmer;
att plåtarbetet för dockan skall vara påbörjat den 1 oktober 1915;
att avgifterna för dockans begagnande skola utgå enligt av Kungl.
Maj:t fastställd taxa;
att kronans fartyg skola äga företrädesrätt till dockans begagnande
framför enskildas fartyg, även i det fall att dessa blivit tidigare anmälda,
dock att kronans fartyg icke skall hava sådan rätt framför anmäld
haverist eller annat enskilt fartyg, som är i trängande behov av att in¬
tagas i docka, därest ej kronans fartyg ävenledes är haverist;
att för kronans fartyg avgiftsfrihet varje år skall äga rum intill
ett belopp, motsvarande tre procent av det beviljade statsanslaget;
att kronan beträffande dess fartyg, vilka äro av för stora dimen¬
sioner för att kunna intagas i annan i Göteborg befintlig docka, skall
äga rätt att själv eller genom annan verkstad, som vederbörande myn¬
dighet bestämmer, utföra reparationsarbeten i dockan, därvid kronan
eller den verkstad, som utför arbetet, är skyldig att kontant ersätta
arrendatorns av dockan kostnader för dockans arrendering inklusive
assurans, underhåll och avlöning till fasta dockpersonalen under den
tid, dockan för dylik genom kronan eller annan enskild verkstad utförd
ri*.]
[13.]
Anordnande
av utvidgad
statskontroll
å fartygs
sjövärdighet
m. m.
(extra anslag.)
88
Sjunde huvudtiteln.
reparation är upptagen, efter avdrag av den enligt fastställd taxa ut¬
gående avgiften för dockan under samma tid, vilken avgift skall avgå
å det belopp, för vilket kronan äger rätt att disponera dockan;
att, om vid bestämmandet av storleken av det ersättningsbelopp,
kronan eller annan enskild verkstad sålunda skall betala till arrendatorn,
och vid vars beräknande hänsyn endast skall tagas till de dagar av året,
som dockan varit i bruk för dockning av fartyg, enighet ej kan uppnås,
tvisten skall hänskjutas till avgörande av skiljemän i enlighet med lagen
om skiljemän den 28 oktober 1887; samt
att, därest dockan skulle komma att icke vidare användas för det
avsedda ändamålet, ägaren skall vara skyldig återbära det utbetalade
statsanslaget jämte fyra procent årlig ränta från den dag, dockans be¬
gagnande för det avsedda ändamålet upphör.
Det ifrågasatta statsbidraget torde lämpligen böra utgå i tre ter¬
miner, nämligen:
1) sedan kölplåten lagts,
2) sedan dockan sjösatts, och
3) sedan dockan anmälts färdig och blivit avsynad.
Den första utbetalningen bör dock i intet fall äga rum förrän år
1915.
På grund av vad jag anfört hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till understöd för byggandet av en flytdocka
i Göteborg bevilja ett anslag å......... kronor 625,000
att disponeras enligt de av mig nu angivna grunder
och på de av mig förordade villkor; samt
att till beredande av sådant understöd under år
1915 på extra stat för samma år anvisa ett belopp
av.................................................................. kronor 200,000.
14. Anordnande av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet m. m.
Under punkten 41 av sjunde huvudtiteln i statsverkspropositionen
den 14 januari 1914 föreslog Kungl. Maj:t riksdagen att, i avbidan på
proposition i frågan, för anordnande av utvidgad statskontroll å fartygs
sjövärdighet m. m. bland de extra anslagen för år 1915 beräkna ett
belopp av 170,000 kronor.
Sjunde huvudtiteln. 89
Då jag- har för avsikt att inom kort förelägga Kungl. Magt förslag [13.]
i detta ärende, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att, i avbidan å proposition i ämnet, för anord¬
nande av utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet
m. m. bland de extra anslagen under sjunde huvud¬
titeln för år 1915 beräkna ett belopp av kronor 170,000.
15. Bidrag till internationell patrulleringstjänst i Norra Atlanten.
Å den i London senaste vinter hållna internationella sjösäkerhets- [14.]
konferensen hava nödiga anstalter träffats för anskaffande genom Nord- • B/draa9t
amerikas Förenta staters försorg av två fartyg, avsedda för internationell patruUeHngs-
patrulleringstjänst i de av is hemsökta trakterna av Atlantiska Oceanens J’änst^t
norra del. I planen ingår, att för denna patrulleringstjänst, som redan tanten.
tagit sin början i mitten av februari 1914, utgifterna skola i viss pro- (extra anslag.)
portion erläggas av olika stater, därvid på Sveriges lott skulle komma
två procent av de till ett årligt belopp av högst 40,000 pounds sterl.
beräknade kostnaderna.
Kommerskollegium har i avgivet underdånigt utlåtande hemställt
om anslutning från Sveriges sida till företaget.
Då den härmed förbundna anslagsfrågan emellertid ännu icke är
tillräckligt utredd för att kunna i slutligt skick nu föreläggas riksdagen,
får jag — med erinran att det torde bliva erforderligt att i år begära
anslag till sådant belopp, att därav kunna utgå Sveriges bidrag för såväl
1914 som 1915 — hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att, i avbidan på den proposition om anvisande
av medel för ändamålet, som kan bliva förelagd riks¬
dagen, såsom bidrag från Sveriges sida till omförmälda
internationella patrulleringstjänst i Norra Atlanten bland
de extra anslagen under sjunde huvudtiteln för år 1915
beräkna ett belopp av ........................ kronor 28,000.
16. Understöd åt aktiebolaget Svenska Amerika
—Mexikolinjen för uppehållande av regelbunden ång-
fartygsförbindelse mellan Sverige och Nordamerika, av
riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat anslag ...... kronor 150,000.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 12
Ifrogasatt
understöd för
främjande av
sjöfart s-
förbindelserna
mellan Sverige
och Stor¬
britannien.
90 Sjunde huvudtiteln.
17. Understöd till rederiaktiebolaget Nord¬
stjärnan för uppehållande under åren 1911—1915 av
regelbunden ångbåtsförbindelse mellan Sverige samt
La Plataländerna och Brasilien, av riksdagen å extra
stat för år 1915 anvisat anslag ........................................ kronor 80,000.
18. Understöd till Aktiebolaget Svenska Ost¬
asiatiska kompaniet för fortsatt upphållande av regel¬
bunden ångfartygsförbindelse mellan Sverige och Ost¬
asien, av riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat
förslagsanslag högst............................................................... kronor 210,000.
19. Understöd till rederi aktiebolaget Trans-
atlantic för uppehållande av regelbunden ångfartygs¬
förbindelse mellan Sverige och Australien, av riksdagen
å extra stat för år 1915 anvisat anslag ........................... kronor 100,000.
Ifrågasatt understöd för främjande av sjöfartsförbindelserna mellan
Sverige och Storbritannien.
På sätt närmare inhämtas av det vid statsverkspropositionen till
nästlidna riksdag fogade statsrådsprotokollet över tinansärenden rörande
sjunde huvudtiteln, hade Kungl. Maj:t, enligt punkten 46 i nämnda
protokoll, föreslagit riksdagen att, i avbidan på proposition i ämnet, till
understöd för främjande av sjöfartsförbindelserna mellan Sverige och
Storbritannien bland de extra anslagen under sjunde huvudtiteln för år
1915 beräkna ett belopp av 140,000 kronor.
Framställning om dylikt understöd har nu i skrivelse den 31 mars
1914 gjorts av de för frågans utredande jämlikt nådigt bemyndigande
den 18 juli 1913 inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga. Denna
framställning, som remitterats till kommerskollegium, går emellertid ut
på, att understöd till vissa rederier skall av angivna skäl lämnas först
från och med år 1916. Under sådana förhållande lärer icke krävas, att
anslag för ändamålet upptages i 1915 års riksstat, utan torde frågan
härom få förfalla.
Sjunde huvudtiteln.
91
E. Industri, hantverk och slöjd.
1. Befrämjande i allmänhet av slöjderna, oför¬
ändrat ordinarie reservationsanslag ................................... kronor 121,500.
2. Bidrag till upprätthållande av vävskolan i
Borås, av riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat
anslag.................................................................................... kronor 7,100.
3. Personlig löneförbättring åt föreståndaren
och förste läraren vid vävskolan i Borås A. Krebs
samt biträdande lärarinnan därstädes Hilma Stenwall,
av riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat anslag ... kronor 1,050.
4. Understöd till Sveriges hantverksorganisa-
tion, av riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat
anslag.................................................................................... kronor 4,000.
5. Understöd åt föreningen för svensk hemslöjd,
av riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat anslag... kronor 15,000.
F. Skatteomkostnadei*.
1. Tullverket, av riksdagen beslutat ordinarie
förslagsanslag ...................................................................... kronor 6,797,650.
2. Förstärkning av arbetskrafterna bos general¬
tullstyrelsen, av riksdagen å extra stat för år 1915 an¬
visat förslagsanslag högst .................................................... kronor 16,000.
3. Förstärkning av arbetskrafterna vid tull¬
verkets lokalförvaltning, av riksdagen å extra stat för
år 1915 anvisat förslagsanslag högst ................................ kronor 198,530.
92 Sjunde huvudtiteln.
4. Kontrollstyrelsen, oförändrat ordinarie anslag kronor 34,200.
5. Kontroll å tillverkningsavgifter, oförändrat
ordinarie förslagsanslag ........................................................ kronor 900,000.
6. Stämpelomkostnader, oförändrat ordinarie
förslagsanslag ......................................................................... kronor 420,000.
7. Kostnader för taxering till skatt å inkomst
och förmögenhet, oförändrat ordinarie förslagsanslag... kronor 720,000.
8. Observations- och uppbördsprocent^’ m. m.,
oförändrat ordinarie förslagsanslag ..................................
kronor
10,000.
6. Kronans publika hus.
1. Lyshållning m. 11. utgifter för kronans publika
hus i Stockholm, oförändrat ordinarie förslagsanslag... kronor 50,000.
2. Byggnader och reparationer.
[15.] Sedan Kung! Maj:t, i anledning av överintendentsämbetets därom
BreparaZmrh feJ01^ hemställan, föreslagit 1899 års riksdag att höja det under riks-
(Ordinarie statens sjunde huvudtitel uppförda reservationsanslaget till byggnader
anslag.i och reparationer med 100,000 kronor eller från 200,000 kronor till
300.000 kronor, biföll riksdagen på det sätt detta förslag, att riksdagen
dels höjde nyssberörda reservationsanslag med 50,000 kronor, eller från
200.000 kronor till 250,000 kronor, dels ock till underhåll och repara¬
tioner av publika byggnader anvisade för år 1900 på extra stat 50,000
kronor. Efter det extra anslag för ändamålet utgått med enahanda
belopp under åren 1900—1909, beslöt sistnämnda års riksdag, med
bifall till Kungl. Maj:ts, i anledning av överintendentsämbetets begäran,
i ämnet gjorda framställning, att höja förenämnda reservationsanslag
från 250,000 kronor till 300,000 kronor.
Med erinran härom har överintendentsämbetet i underdånig skri¬
velse den 16 december 1913 vidare anfört följande.
Sjunde huvudtiteln. 93
»Erfarenheten under den tid, som förflutit sedan överintendentsämbetet, efter
vad ovan förmäles, haft att, för underhållet av de i ämbetets vård lämnade krono-
egendomar, tillgå — om ock till eu början på olika stater — eu summa av 300,000
kronor, bär emellertid givit vid lianden, att detta belopp icke är på långt när till¬
räckligt för att därmed bestrida hithörande utgifter, något som tydligen ådaga-
lägges av den omständighet, att i tredje klassen i ämbetets generalförslag för åren
1900-1913 — i vilken klass upptagas arbeten, till vilka, om än nödiga och nyttiga,
anslaget till byggnader och reparationer ej lämnar tillgång eller som tåla något
uppskov — vid vederbörliga besiktningar påsynade arbeten måst intagas till beräk¬
nade medelkostnadsbelopp av, i generalförslagen rörande husen i huvudstaden, cirka
94,900 kronor och i enahanda förslag för landsorten omkring 51,600 kronor. Också
har överintendentsämbetet redan i skrivelse av den 30 april 1912 till första för-
svarsberedningen med infordrat utlåtande beträffande behövlig ökning av för äm¬
betets ämbetsförvaltning utgående anslagsbelopp under 10 år, räknat från och med
1914, förklarat sig anse, att här omförmälda anslag inom sagda tid måste efter
hand höjas till 400,000 kronor. Anledningarna till detta förhållande äro flerfaldiga
och lär i sådant avseende främst böra framhållas, att ett betydande antal nya
byggnader såväl i huvudstaden som i landsorten kommit under ämbetets förvalt¬
ning, vilka påkalla mer eller mindre betydande underhåll, såsom, utom andra, det
gamla om- och tillbyggda riksdagshuset å Riddarholmen, riksgäldskontorets förra
hus, riksbankens båda gamla byggnader vid Skeppsbron, fastigheten nr 1 i kvar¬
teret Sjöhästen — åtminstone tillsvidare —, högre lärarinneseminariets byggnad,
nya seminarier i Stockholm, Strängnäs, Landskrona, Luleå och Murjek, förstorade
sådana — antingen redan färdiga, under anläggning eller under förberedelse — i
Härnösand, Växjö, Göteborg, Falun, Uppsala och Lund, samt landsarkivbyggnader
i Lund, Visby och Göteborg in. in. Därtill kommer, att några gamla byggnader
genom förändrade inredningar — exempelvis Uppsala slott — kommit att förorsaka
ökade underhållskostnader och att vissa byggnader, som ersatt äldre för samma
ändamål — t. ex. landshövdingeresidenset i Karlskrona och landsstatshuset i
Härnösand — genom sin mera betydande storlek in. m. likaledes bliva dyrare i
underhållet. Härförutom är att märka, dels att i våra dagar kraven på detta
underhåll och på byggnaders inredning i olika hänseenden så väsentligt — och
detta helt naturligt — stigit, att kostnaderna härför redan blivit och för framtiden
lära komma att bliva högre utan att därför skattas åt något som helst otillbörligt
överflöd, dels ock att arbets- och materialpris för visso alltjämt komma att stiga;
och torde även böra uppmärksammas, att antagligt är, att under de närmaste åren
efter hand allt flera statsegendomar komma att ställas under ämbetets inseende,
t. ex. riksmuseibyggnaderna.
I detta sammanhang finner överintendentsämbetet det böra tagas under all¬
varligt övervägande, om icke skäl må anses föreligga, att statsverket bekostar full¬
ständig möblering av matsal jämte två å tre av de rum i de åt rikets landshöv¬
dingar anslagna bostadslägenheter, som måste betraktas såsom de för erforderlig
representation behövliga rum. Rättvisan härav synes ämbetet påtaglig och det vill
förefalla ämbetet att denna fråga lämpligen skulle kunna lösas på sådant sätt, att,
därest anslaget till byggnader och reparationer erhåller önskvärd förhöjning, ett
belopp, som ämbetet, efter gjorda beräkningar, finner sig böra föreslå till 10,000
kronor, upptagas i varje års generalförslag för att användas till ovannämnda
94
Sjunde huvudtiteln.
[15.]
Departements
chefen.
möblering vid förefallande ombyten av boställshavare till dess att denna möblering
hunnit bliva genomförd.»
Med åberopande av vad överintendentsämbetet sålunda anfört och
särskilt med hänsyn till sistnämnda av ämbetet ifrågaställda nya utgift
har ämbetet hemställt, att framställning måtte göras till 1914 års riks¬
dag att redan nu höja det på riksstatens sjunde huvudtitel uppförda
reservationsanslaget till byggnader och reparationer med 100,000 kronor
eller från 300,000 kronor till 400,000 kronor.
Överintendentsämbetets ovan intagna skrivelse föranledde enligt
statsrådsprotokollet den 14 januari 1914, punkten 57 av sjunde huvud¬
titeln, dåvarande chefen för finansdepartementet att — under förklarino-
att lian icke vore beredd att då underställa förslaget Kungl. Majrts
prövning, men att proposition i ämnet givetvis måste avlåtas°till årets
riksdag hemställa, att Kungl. Maj:t, i avbidan på sådan proposition,
måtte föreslå riksdagen att till byggnader och reparationer bland de
ordinarie anslagen under sjunde huvudtiteln beräkna ett belopp av
320,000 kronor, vilket belopp även upptogs i statsverkspropositionen till
sistlidna riksdag.
1 likhet med förutvarande chefen för finansdepartementet har även
jag funnit, att vad överintendentsämbetet i sin skrivelse i ämnet anfört
ger goda stöd för antagandet, att en höjning av anslaget till bvggnader
och reparationer är av behovet påkallad. En mera ingående prövning
av frågan har ytterligare bekräftat riktigheten av denna uppfattning och
tillika bibragt mig den övertygelsen, att den i nyssnämnda statsverks-
proposition provisoriskt beräknade höjningen av berörda anslag icke kan
anses erbjuda en tillfredsställande lösning av frågan.
Jag tillåter mig nu att i korthet redogöra för den utredning i
ämnet, som jag föranstaltat.
Överintendentsämbetet framhåller i sin merberörda skrivelse såsom
en av anledningarna till det ökade anslagsbehovet den omständigheten,
att ett betydande antal nya byggnader kommit under ämbetets förvalt¬
ning. För att erhålla en närmare belysning av frågan ur nu angivna
synpunkt har jag från överintendentsämbetet begärt uppgifter rörande
dels värdet av de byggnader, som för närvarande äro ställda under
ämbetets inseende, dels ock den ökning i värde, som representeras av
ny-, om-. eller tillbyggnader under den tid, ett årsanslag av 300,000
kronor statt till ämbetets förfogande, eller sedan ingången av år 1900.
Med anledning härav har överintendentsämbetet meddelat följande upp¬
gifter, vilka samtliga avse byggnadernas brandförsäkringsvärden:
95
Sjunde huvudtiteln.
Nuvarande värden:
Husen i landsorten ................................. 19,151,860 kronor
» » Stockholm................................. 29,940,000 ><
Summa 49,091,860 kronor.
Sedan ingånuen av år 1900 tillkomna värden:
Husen i landsorten ................................ 5,443,700 kronor,
» » Stockholm ................................ 9,261,600 »
Summa 14,705,300 kronor.
De senare värdena motsvara sålunda för landsorten över 28 pro¬
cent, för Stockholm nära 31 procent och för hela landet i det närmaste
30 procent av de totala värdena.
Om man nu aktgiver på dessa siffror och tillika tar med i räk¬
ningen de stegrade kraven på underhåll och inredning och de höjda
priserna på materiel och arbetskraft — varom överintendentsämbetet i
sin skrivelse talat — så torde man finna, att den höjning av anslaget
till byggnader och reparationer med 33.3 3 procent, som överintendents¬
ämbetet föreslagit, icke förefaller för högt tilltagen.
Givet är emellertid, att de siffror, som uttrycka ökningen i bygg¬
nadsvärde, icke utgöra någon exakt mätare av den ökning i underhålls¬
kostnader, som härav påkallas. En mera konkret uppfattning av det
anslagsbehov, som numera gör sig gällande på ifrågavarande område,
torde kunna vinnas med ledning av de generalförslag rörande byggnads-
och underhållskostnader, som överintendentsämbetet varje år underställer
Kungl. Maj:ts prövning och fastställelse.
I tredje klassen i berörda förslag upptagas, på sätt överintendents¬
ämbetet i sin skrivelse erinrat, arbeten, till vilka, om än nödiga och
nyttiga, ifrågavarande anslag ej lämnar tillgång eller som tåla något
uppskov. Medelkostnadsbeloppet under åren 1900—1913 för de i tredje
klassen uppförda arbetena har, enligt vad ämbetet likaledes omnämner,
utgjort i fråga om husen i huvudstaden 94,900 kronor och beträffande
husen i landsorten 51,600 kronor, sammanlagt 146,500 kronor. En när¬
mare granskning av de fastställda general förslagen visar, att i tredje
klassen uppförda utgiftsposter ofta balanseras under två eller flere år,
innan arbetena komma till utförande. För att erhålla eu föreställning
om den anslagsökning, som vore erforderlig för att även de i tredje
klassen uppförda arbetena skulle varje år kunna komma till utförande
omedelbart, bär jag låtit räkna ut de belopp, som i vart och ett av general¬
förslagen under tioårsperioden 1905—1914 nyuppförts i tredje klassen.
[15.]
96
Sjunde huvudtiteln.
[15.]
Desamma hava befunnits utgöra i jämna krontal för:
|
Landsorten
|
1905
|
19,714
|
1906
|
36,679
|
1907
|
60,679
|
1908
|
76.902
|
1909
|
38'079
|
1910
|
45,456
|
1911
|
43,938
|
1912
|
10,279
|
1913
|
31,846
|
1914
|
33,925
|
Medeltalen för dessa år utgöra,
Huvudstaden
|
Summa
|
21,005
|
40,719
|
17,520
|
54,199
|
9,200
|
69,879
|
21,315
|
98,217
|
30,338
|
68,417
|
97.715
|
143,171
|
137'l82
|
181,120
|
73,345
|
83,624
|
61,727
|
93,573
|
40,840
|
74,765
|
likaledes i jämna krontal, för:
Landsorten Huvudstaden
39,750 51,018
Summa
90,768
På sätt framgår av överintendentsämbetets ovan intagna skrivelse
innefattar ämbetets förslag, att ett belopp av 10,000 kronor av ifråga¬
varande anslag skulle årligen avses såsom bidrag till möblering av de
för representationsskyldighetens fullgörande avsedda rummen i lands¬
hövdingarnas boställsvåningar. Lägger man sistnämnda belopp till det
ovan angivna medeltalet, 90,768 kronor, erhåller man ungefärligen den
siffra, med vilken överintendentsämbetet föreslagit att anslaget skulle ökas.
Om jag, trots de stöd ämbetets förslag sålunda vunnit i de av
mig gjorda beräkningarna, funnit mig böra stanna vid ett väsentligt lägre
belopp, har detta sin grund i omständigheter, för vilka jag nu går att
redogöra.
Till en början har jag icke ansett mig böra ifrågasätta, att an¬
slaget nu tillmätes med hänsyn till bekostande av möbleringen av lands-
hövdingeboställenas för representation avsedda rum. Vad överintendents¬
ämbetet härom anfört synes mig visserligen vara väl värt beaktande,
särskilt som kostnaderna för möblering av ifrågavarande boställsvåningar
kunna ställa sig så höga, att de omöjliggöra eller försvåra för den,
som icke har enskild förmögenhet, att antaga en erbjuden landsböv-
dingepost. Att kostnader av nämnda slag också ganska hårt drabbat
åtskilliga av de nuvarande landshövdingarna, framgår av en del upp¬
Sjunde huvudtiteln. 97
gifter härom, som införskaffats av överintendentsämbetet. Men frågan
tarvar enligt min mening ytterligare utredning. Särskilt synes det vara
av vikt att erhålla en såvitt möjligt klar överblick över de kostnader,
vilkas bestridande statsverket skulle åtaga sig genom den ifrågasatta
anordningen. Då den tid, över vilken jag haft att förfoga, endast med
svårighet skulle medgivit åstadkommandet av den erforderliga utred¬
ningen och då frågan synts mig icke vara av den art, att dess fram¬
förande vid nu instundande riksdag är med nödvändighet påkallat, har
jag nu velat inskränka mig till att, med omnämnande av överinten-
dentsämbetets förslag i denna punkt, uttala min anslutning i princip
till detsamma.
Med avförandet av den för ifrågavarande ändamål av överinten¬
dentsämbetet beräknade årliga utgiftsposten av 10,000 kronor följer en
nedsättning med samma belopp av den av ämbetet föreslagna ökningen
av anslaget.
Vid fortsatt övervägande, vid vilken anslagsökning man nu lämp¬
ligen bör stanna, har jag å ena sidan beaktat den störa betydelsen
därav, att tillräckliga medel stå till överintendentsämbetets förlögande
för vårdandet av de betydande värden, som kronans byggnader repre¬
sentera. Om ett alltför knappt tillmätt anslag tvingar ämbetet att låta
anstå även med sådana arbeten, som äro nödvändiga för ett rationellt
ordnat underhåll, ligger det nämligen i sakens natur, att härav i läng¬
den föranledas omjeke oersättliga förluster så åtminstone ökade kostnader
för statsverket. A andra sidan har jag ansett särdeles angeläget, att
anslaget icke tillmätes högre än med säkerhet kan anses erforderligt
för att möta de regelbundna behov av underhåll och förbättringar, för
vilkas tillfredsställande det är avsett. Då de årliga behoven — på sätt
framgår av ovan meddelade siffror för de under den senaste tioårs¬
perioden i tredje klassen årligen nyuppförda anslagsbeloppen — växla högst
betydligt, kunde det måhända tänkas, att, om man bestämde anslags¬
ökningen till en summa, motsvarande medeltalet av sistberörda belopp,
anslaget för något år kunde befinnas för rikligt tillmätt. Med hänsyn
till anslagets karaktär av reservationsanslag komme säkerligen eu
utjämning snart att äga rum. Men då detsamma bör hållas inom så
pass snävt tillmätta gränser, att en noggrann prövning av såväl behov
som kostnadsberäkningar i varje enskilt fall nödvändiggöres, har jag
ansett, att ökningen i anslaget bör sättas icke obetydligt lägre än det
nämnda medeltalet.
Åven eu anuan synpunkt förtjänar i detta sammanhang beaktande.
De arbeten, som av överintendentsämbetet upptagas under tredje klassen
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 13
ilo.]
98 Sjunde huvudtiteln.
[15.] i generalförslagen äro visserligen samtliga av ämbetets vederbörande
arkitekter påsynade och deras behövlighet sålunda fastställd. Men å ena
sidan pläga en del av dessa arbeten vara sådana, med vilkas utförande
utan olägenhet kan anstå ett eller flere år, och å andra sidan äro de
för desamma uppförda utgiftsposterna icke grundade på noggranna be¬
räkningar utan endast på överslag, som lätt kunna vara något för höga.
Med hänsyn till vad nu framhållits, har jag ansett anslagsökningen
böra bestämmas till ett belopp, som ungefär motsvarar två tredjedelar
av ovanberörda medeltal, eller till 60,000 kronor.
Sedan dessa mina beräkningar slutförts, har emellertid tillkommit
en omständighet, till vilken hänsyn måste tagas vid anslagets be¬
stämmande. Genom beslut den 1 maj 1914 har Kungl. Maj:t på därom
gjorda framställningar föreskrivit, att naturhistoriska riksmuseets och
Sveriges geologiska undersöknings nya byggnader vid Frescati ävensom
macerationsbyggnaden vid Värtan skola stå under tillsyn och vård av
överinteudentsämbetet. De härmed förenade kostnaderna hava av ämbetet
beräknats till för första året 10,500 kronor och sedermera 10,200 kronor.
Det tillägg, som i anledning av Kungl. Maj:ts nu berörda beslut bör
beräknas i förevarande anslag, har synts mig kunna bestämmas till
10.000 kronor.
Då jag, med åberopande av det nu anförda, tillåter mig föreslå,
att ifrågavarande anslag upptages i statsverkspropositionen med ett till
370.000 kronor höjt belopp, bär jag jämväl tagit den hänsyn till att
anslaget i den till sistlidna riksdag avlåtna statsverkspropositionen be¬
räknats till endast 320,000 kronor, som den numera åvägabragta utred¬
ningen i ämnet synts mig medgiva.
Jag hemställer sålunda, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen,
att höja det ordinarie reservationsanslaget till
byggnader och reparationer
nu.............................................................. kronor 300,000
med............................................................. J» 70,000
eller till ...................................................... » 370,000.
3. Reparation av Riddarholmskyrkan, av riks¬
dagen å extra stat för år 1915 anvisat anslag............... kronor 150,000.
Sjunde huvudtiteln. 99
4. Införande av värmeledning in. in. i stora
tull- och packhuset vid Skeppsbron, samt f. d. aecis-
huset vid Österlånggatan i Stockholm, av riksdagen å
extra stat för år 1915 anvisat anslag högst,.................... kronor 50,610.
5. Utvidgande och förbättrande av Värmlands
läns lantmäterikontors lokaler ävensom inredande av
arkivlokaler för länsstyrelsen i samma län in. in., av
riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat anslag......... kronor 35,500.
Fråga om anordnande av värmeledningar inom vissa länsresidens.
I en till chefen för finansdepartementet ställd skrivelse av den 16
december 1913 har överintendentsämbetet, efter anmodan av förutvarande
chefen för finansdepartementet, lämnat en redogörelse beträffande de
värmeledningsanläggningar, som antingen redan utförts eller ifrågasatts
till utförande inom landsstatens under ämbetets inseende ställda bygg¬
nader. I nämnda skrivelse har ämbetet tillika hemställt, huruvida icke
hos näst sammanträdande riksdag borde göras framställning om beredande
av medel för införande av värmeledningar inom länsresidensen i Lin¬
köping, Visby, Göteborg, Västerås och Umeå för en enligt uppgjorda
förslag beräknad kostnad av sammanlagt 90,250 kronor.
Med anledning av denna framställning upptogs i statsverkspropo¬
sitionen till sistlidna riksdag — i avvaktan på den proposition i ämnet,
som kunde komma att framdeles avlåtas — bland de extra anslagen
under sjunde huvudtiteln (punkt 61) ett belopp av 90,250 kronor för
anordnande av värmeledningar inom vissa länsresidens.
Då det emellertid synes önskvärt att för den inom kort samman¬
trädande riksdagen icke framläggas förslag, med vilkas framförande kan
utan större olägenheter anstå till en kommande riksdag, har jag sökt
göra mig underrättad, huruvida det kunde anses vara av trängande
behov påkallat, att de av överintendentsämbetet ifrågasatta värmeled-
ningsanläggningarna bleve omedelbart utförda. Sedan det visat sig att
så var förhållandet med anläggningen i residenset i Umeå men icke
med de övriga, har jag å ena sidan icke velat föreslå, att frågan i dess
helhet förelägges den nu sammanträdande riksdagen, och å andra sidan
icke heller ansett lämpligt att riksdagens uppmärksamhet påkallas för
den lösryckta frågan om värmelednings införande i ett länsresidens,
allrahelst de övriga omförmälda residensens förseende med anläggningar
Fråga om
anordnande av
värmeledningar
inom visa»
länar C8iden8.
100 Sjunde huvudtiteln.
av berörda slag med säkerhet torde kunna antagas bliva föremål för
proposition till en senare riksdag. Jag har därför velat tillse, huruvida
icke — i likhet med vad som ägt rum vid införande av värmeledning
i två andra norrländska länsresidens, nämligen i Östersund och Luleå
— medel för anläggningen i residenset i Umeå, för vilken kostnaden
beräknats till 17,000 kronor, kunde tagas från det å ordinarie stat
uppförda reservationsanslaget till byggnader och reparationer. Det visade
sig därvid, att enligt överintendentsämbetets redan avgivna general¬
förslag rörande anslaget för 1914 detsamma icke lämnade större belopp
övrigt för mötande av under året uppstående nya behov än som kunde
anses skäligt. Emellertid har jag, med hänsyn till det trängande
behovet att få värmeledning ofördröjligen införd i residenset i Umeå,
icke velat uppgiva tanken på den ifrågasatta utvägen. Och efter över¬
läggningar med överintendentsämbetet och i enlighet med dess seder¬
mera i ämnet avgivna förslag har jag ansett berörda anslag kunna,
med hänsyn till de omständigheter, för vilka jag redogjort, så hårt
anlitas, som erfordrats för att lämna tillgång till utförande av den ifråga¬
varande värmeledningsanläggningen.
Det för densammas utförande beräknade beloppet, 17,000 kronor,
har sålunda anvisats på anslaget till byggnader och reparationer för
år 1914.
Med anledning därav och med hänsyn jämväl till vad jag ovan i
övrigt anfört ifrågasätter jag icke nu någon framställning till riksdagen
om anvisande av medel till anordnande av värmeledningar inom ovan¬
berörda länsresidens.
Ifrågasatt anslag för uppförande av byggnad för en statens
provningsanstalt.
ifrågasatt av- I skrivelse den 7 sistlidne januari hade styrelsen för tekniska hög-
3iförl»d“av' 3^°lan hemställt, att Kung!. Maj:t måtte redan i statsverkspropositionen
byggnad för e>, till innevarande års riksdag upptaga ett anslag till påbörjande av bygg-
Tingsamtait ondsår beten för en statens provningsanstalt.
I avbidan på den proposition i ämnet, som kunde komma att fram¬
läggas för riksdagen, föreslog Kungl. Maj:t, på sätt inhämtas av det vid
statsverkspropositionen den 14 januari 1914 fogade statsrådsprotokollet
rörande sjunde huvudtiteln, punkten 62, riksdagen att för uppförande
av byggnad för eu statens provningsanstalt bland de extra anslagen
Sjunde huvudtiteln. 101
under sjunde huvudtiteln för år 1915 beräkna ett belopp av 240,000
kronor.
Över tekniska högskolans framställning i ärendet har yttrande in¬
fordrats från de, jämlikt nådiga bemyndigande^! den 29 juni 1912 och
den 31 oktober i913, tillkallade byggnadssakkunniga. Detta yttrande
har inkommit hirs t den 9 innevarande maj. Då härförutom i Irågan
måste höras såväl kommerskollegium som överintendentsämbetet, lärer
utredningen icke kunna slutföras i sådan tid, att förslag hinner före¬
läggas nästinstundande riksdag. Jag anser mig därför icke böra ifråga¬
sätta, att medel för här berörda ändamål reserveras i avvaktan på pro¬
position i ämnet.
H. De kung!. teatrarna.
1. Kung!. Operan, oförändrat ordinarie anslag... kronor 60,000.
2. Brandförsäkring av operabyggnaden och
dramatiska teaterns byggnad, av riksdagen å extra stat
för år 1915 anvisat anslag.................................................. kronor 40,175.
3. Brandförsäkring av staten tillhörig, i opera-
byggnaden förvarad lösegendom, av riksdagen å extra
stat för år 1915 anvisat anslag.......................................... kronor 3,668.
4. Brandförsäkring av staten tillhörig, i drama¬
tiska teaterns byggnad förvarad lösegendom, av riks¬
dagen åi extra stat för år 1915 anvisat anslag.............. kronor 1,735.
I. Diverse.
1. Ålderstillägg, oförändrat ordinarie förslags¬
anslag .................................................................................... kronor 55,000.
2. Ersättning till städerna för mistad tolag,
oförändrat ordinarie förslagsanslag ................................... kronor 3,000,000.
102
Sjunde huvudtiteln.
3. Städors friheter, oförändrat ordinarie förslags¬
anslag......................................................................................... kronor 44,700.
4. Ro stationer, oförändrat ordinarie förslags¬
anslag ...................................................................................... kronor 300,000.
5. Bidrag till landsting och städer, som icke
deltaga i landsting, av riksdagen å extra stat för år
1915 anvisat anslag............................................................... kronor 1,550,000.
6. Ersättning till vissa städer och köpingar för
till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel,
av riksdagen beslutat ordinarie anslag, för år 1915
bestämt till.............................................................................. kronor 5,606,928.
7. Ersättning till landsting och städer, som ej
deltaga i landsting, för till statsverket indragna
brännvinsförsäljningsmedel, av riksdagen beviljat ordi-
narie anslag ............................................................................
|
kronor
|
3,100,000.
|
8. Vederlag för nedlagda, utskänkningsrättig-
heter, av riksdagen beviljat ordinarie förslagsanslag......
|
kronor
|
100,000.
|
9. Bestridande av kostnad för Sveriges officiella
deltagande i en internationell utställning i San Fran¬
sisko år 1915 in. m., av riksdagen å extra stat för år
1915 anvisat anslag ..........................................................
|
kronor
|
300,000.
|
10. Ersättning för av statskontoret gjorda
förskott, av riksdagen å extra stat för år 1915 anvisat
anslag..........................................................................................
|
kronor
|
626,112.
|
11. Rese- och traktamentsersättning, oförändrat
ordinarie förslagsanslag .........................................................
|
kronor
|
50,000.
|
12. Skrivmaterialier och expenser, ved in. m.,
oförändrat ordinarie förslagsanslag....................................
|
kronor
|
100,000.
|
Sjunde huvudtiteln.
103
13. Tryckningskostnader.
För utjämning av huvudtitelns slutsumma hemställer jag, att Kungl. [16.]
Maj:t måtte föreslå riksdagen Trycknings-
•’ 0 kostnader.
att höja det å sjunde huvudtiteln uppförda ordi- (ordinarie
narie förslagsanslaget för bestridande av trycknings- anslag:.)
kostnader,
nu................................................................. kronor 133,040,
med .............................................................. » 5
till................................................................. » 133,045.
14. Extra lönetillägg för år 1914 åt en del
tjänstemän och betjänte i till finansdepartementet hö¬
rande ämbetsverk och kårer, av riksdagen å extra stat
för år 1915 anvisat förslagsanslag .................................. kronor 3,500.
15. Extra utgifter, oförändrat ordinarie reserva¬
tionsanslag ................................................................................. kronor 32,000.
Beträffande här förut omförmälda ordinarie anslag, i fråga om [17.]
vilka icke riksdagen redan meddelat beslut och vid vilka jag icke gjort
någon framställning, har jag icke att föreslå någon förändring.
Av sjunde huvudtitelns ordinarie anslag, som för innevarande år
uppgå till ...................................................................... kronor 14,727,495: —
komma med iakttagande av vad riksdagen redan
beslutat och vid bifall till de av mig fram¬
ställda förslag följande anslag att höjas, näm¬
ligen
till kammarkollegium med... kronor
» kommerskollegium........ »
» statistiska centralbyrån ))
» patent-och registrerings¬
verket................................ »
» bankinspektionen............ ))
» handelsundervisningsan-
stalter................................. »
» tullverket ........................ »
8,100
4,000
39,950
104,900: —
11,000: —
22,500: —
821,500: —
104
Sjunde huvudtiteln.
till byggnader och repara¬
tioner................................ kronor 70,000: —
)) bestridande av tryck¬
ningskostnader .............. » 5: —
varjämte å denna huvudtitel
komma att uppföras föl¬
jande nya ordinarie an¬
slag, nämligen
till ersättning till vissa städer
och köpingar för till stats¬
verket indragna bränn-
vinsförsäljningsmedel ... » 5,606,928: —
» ersättning till landsting
och städer, som ej del¬
taga i landsting, för till
statsverket indragna
brännvinsförsäljnings-
medel................................ » 3,100,000: —
)) beredande av vederlag-
för nedlagda brännvins-
försäljningsrättigheter... » 100,000: —
De ordinarie anslagen skulle
alltså ökas med .............. » 9,888,883: — » 9,888,883:_
och sålunda för år 1915 komma att uppgå till... kronor 24,616,378: —
Summan av de utav riksdagen redan beviljade
och av mig tillstyrkta extra anslag överstiger med » 157,617: —
vad under sjunde huvudtiteln anvisats å extra
stat för år 1914, nämligen ..................................... » 4,153,605: —
och utgör sålunda för år 1915.............................. » 4,311,222: —
Huvudtitelns slutsumma innevarande år...... » 18,881,100: —
skulle under förutsättning av bifall till mitt för¬
slag uppgå till .......................................................... » 28,927,600: —
I vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt och föreslagit instämde statsrådets övriga
ledamöter; och behagade Hans Maj:t Konungen bifalla
vad sålunda blivit tillstyrkt.
Dr protokollet:
Einar Hennings.
Sjunde huvudtiteln.
tor,
Innehållsförteckning.
|
Ordinarie
|
Extra
|
Punkt.
|
anslag
|
anslag
|
|
Kronor
|
Kronor
|
A. Departementet.
|
|
|
Departementschefen .........................................
Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts
|
17,000
|
1
|
kansli ..............................................................
Provisorisk lönereglering för departementet....
|
58,000
|
7,865
|
Extra föredragande i finansdepartementet
|
|
7,000
|
Extra kanslisekreterare i finansdepartementet
Biträde inom finansdepartementet vid bered-
|
|
5,250
|
ning av ärenden rörande bankväsendet m. in.
|
4,300
|
|
B. De centrala ämbetsverken.
|
|
|
Kammarkollegium.
|
|
|
Kammarkollegium................................................
Anställande av en extra advokatfiskal hos
|
128,000
|
|
kammarkollegium ............................................
Ordnande av vissa kammarkollegii aktuarie-
|
|
6,000
|
kontor tillhörande handlingar
|
|
1,500
|
Statskontoret.
|
|
|
Statskontoret........................................................
|
173,500
|
|
[l.j Förstärkning av arbetskrafterna inom stats-
|
|
|
kontoret ............................................................
|
|
3,200
|
Mynt- och justeringsverket.
|
|
|
Ändring av kompetensvillkoren för kamrerar-
befattningen vid mynt- och justeringsverket
Bestridande av de med mynt- och justerings-
|
|
|
verkets drift förenade kostnader....................
|
915,000
|
|
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand.
|
|
Sid.
2
2
2
2
2
3
3
3
3
3
3—5
5—9
9
14
106
Sjunde huvudtiteln.
Punkt.
Ordinarie Extra ;
anslag anslag j Sid.
Kronor Kronor I
Kommerskollegium.
Kommerskollegium ............................................ 144,165
Provisorisk lönereglering för befattningshavare
i kommerskollegium........................................ 12,440 j
Förstärkning av arbetskrafterna å kommers-
kollegii industribyrå........................................ 10,532 |
Avlönande av en teknisk konsulent å kommers-
kollegii industribyrå........................................ 5,825 j
Handläggning hos kommerskollegium av ären¬
den rörande svenska fartygs registrering
m. m................................................................ 10,050 j
Arvode till ett sjötekniskt biträde hos kommers¬
kollegium .................................... 3,000 j
Utgivande av en periodisk publikation, »kom¬
mersiella meddelanden».................................... 12,000
Arvode till en vaktmästare hos kommerskolle¬
gium .................. 1,175 j
9
9
9
9
9
9
10
10
Kammarrätten.
Kammarrätten ................................................... 258,300
[2.] Anställande å kammarrättens revisionsavdel-
ning av tre extra revisorer och fyra räkne-
biträden ...........................................................
10
15,800
10—11
Statistiska centralbyrån.
[3.] Avlöningsmedel för statistiska centralbyrån 76,900
[4.] Arvoden åt tillfälliga biträden samt vikariats-
ersättningar .................................................... 22,790
Arvoden åt en extra ordinarie förste aktuarie
och fyra extra ordinarie aktuarier i stati¬
stiska centralbyrån .......................................
Provisorisk lönereglering för befattningshavare
i statistiska centralbyrån................................
11—31
11—31
21,200 31
10,370 31
Sjunde huvudtiteln.
107
Flinkt.
[5. | Förstärkning av de till arvoden åt tillfälliga
biträden m. m. hos statistiska centralbyrån
anslagna medel ...............................................
Till bibliotekets underhållande............................
Ordinarie
|
Extra
|
anslag
|
anslag
|
Kronor
|
Kronor
|
|
9,900
|
2,000
Sid.
32
32
överintendentsämbetet.
Överintendentsämbetet ........................................
[6. | Provisorisk lönereglering för befattningshavare
i överintendentsämbetet ................................
[7.] Förstärkning av arbetskrafterna hos överin¬
tendentsämbetet ................................................
Patent- och registreringsverket.
[8.] Patent- och registreringsverket ........................ 540,600
Kostnader, som föranledas av överståthållar-
ämbetets och länsstyrelsernas befattning
med vissa slag av registrering ....................
Bankinspektionen.
Bankinspektionen ...............................................
Ifrågasatt inrättande av ett riksrevisionsverk
58,000
C. Bergsbruket.
Bergsstaten .....................................................
Provisorisk lönereglering för bergmästarna
Befrämjande i allmänhet av bergsbruket...
Bergsskolorna i Filipstad och Falun............
33,000
8,700
D. Handel och sjöfart.
Befrämjande i allmänhet av handel och sjöfart 11,500
Bidrag till underhållande av handelshögskolan
i Stockholm ....................................................
32
6,695 i
|
33—34
|
10,000
|
34—40
|
:
|
40—47
|
4,000
|
47
|
|
47
|
|
48—49
|
|
49
|
11,250
|
49
|
|
49
|
25,100
|
49
|
|
49
|
30,000
|
49
|
108
Sjunde huyudtitelu.
Punkt.
Ordinarie Extra
anslag anslag
Kronor Kronor
[9. | Handelsundervisningsanstalter............................
Handelsundervisningsinspektionen ....................
[10.] Understöd till Hälsingborgs handelsgymnasium
Exportstipendier ................................................
Handelsstudiestipendier.......................................
Bidrag till Sveriges allmänna exportförenings
verksamhet under år 1914 ...........................
[11.] Bidrag till en internationell byrå i Bryssel
för handelsstatistik ........................................
Ersättning åt sjömanshusen ............................
Arvoden till två dispaschörsassistenter...........
Anordnande av stormvarningar vid rikets kuster
[12.] Bidrag till byggandet av en flytdocka i Göteborg
[18.] Anordnande av utvidgad statskontroll å fartygs
sjövärdighet m. m.............................................
[14.] Bidrag till internationell patrulleringstjänst i
Norra Atlanten................................................
Understöd åt aktiebolaget Svenska Amerika
Mexikolinjen för uppehållande av regelbun¬
den ångfartygsförbindelse mellan Sverige och
Nordamerika ...................................................
Understöd till rederiaktiebolaget Nordstjärnan
för uppehållande under åren 1911—1915
av regelbunden ångbåtsförbindelse mellan
Sverige samt La Plata-länderna och Bra¬
silien ................................................................
Understöd till aktiebolaget svenska östasiatiska
kompaniet för fortsatt uppehållande av regel¬
bunden ångfartygsförbindelse mellan Sverige
och Ostasien ....................................................
Understöd till rederiaktiebolaget Transatlantic
för uppehållande av regelbunden ångfartygs-
förbindelse mellan Sverige och Australien ...
Ifrågasatt understöd för främjande av sjöfarts-
förbindelserna mellan Sverige och Stor¬
britannien ........................................................
107,500
1,500
10.000 j
20.000
20,000
16,800
650 S
40.000
4,000
28,640
200,000
170,000 :
28.000 ]
150,000
80,000
210,000
100,000
!
Sid.
49-61
61
61
61
61
62
62—64
64
64
64
64—88
88—89
89
89
90
90
90
90
Sjunde huvudtiteln.
109
Punkt.
Ordinarie Extra
anslag anslag
Kronor Kronor
Sid
E. Industri, hantverk och slöjd.
Befrämjande i allmänhet av slöjderna ............ 121,500
Bidrag till upprätthållande av vävskolan i Borås
Personlig löneförbättring åt föreståndaren och
förste läraren vid vävskolan i Borås A. Krebs
samt biträdande lärarinnan därstädes Hilma
St eu wall...........................................................
Understöd till Sveriges hantverksorganisation
Understöd åt föreningen för svensk hemslöjd
7,100 i
1,050
4,000
15,000
91
91
91
91
91
F. Skatteomkostnader.
Tullverket ...........................................................
Förstärkning av arbetskrafterna hos general¬
|
6,797,650
|
|
91
|
tullstyrelsen ....................................................
Förstärkning av arbetskrafterna vid tullverkets
|
|
16,000
|
91
|
lokalförvaltning...............................................
|
|
198,530
|
91
|
Kontrollstyrelsen ................................................
|
34,200
|
|
92
|
Kontroll å tillverkningsavgifter........................
|
900,000
|
|
92
|
Stämpelomkostnader............................................
Kostnader för taxering till skatt å inkomst och
|
420,000
|
|
92
|
förmögenhet ....................................................
|
720,000
|
|
92
|
Observations- och uppbördsprocenter m. m.....
|
10,000
|
|
92
|
6. Kronans publika hus.
Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika
hus i Stockholm...............................................
[15.] Byggnader och reparationer................................
Reparation av Riddarholmskyrkan....................
Införande av värmeledning m. m. i stora tull-
och packhuset vid Skeppsbron samt f. d.
accishuset vid Osterlånggatan i Stockholm
50,000
370,000
150,000
92
92—98
98
50,610
99
no
Sjunde huvudtiteln.
Punkt
Ordinarie Extra
anslag anslag
Kronor Kronor
Sid
Utvidgande och förbättrande av Värmlands
läns lantmäterikontors lokaler ävensom in¬
redande av arkivlokaler för länsstyrelsen i
samma län m. m............................................
Fråga om anordnande av värmeledningar inom
vissa länsresidens............................................
Ifrågasatt anslag för uppförande av byggnad
för en statens provningsanstalt....................
35,500 j 99
99-100
! loo—ioi
H. De kungl. teatrarna.
Kungl. operan........................................................
|
60,000
|
|
101
|
Brandförsäkring av operabyggnaden och dra¬
matiska teaterns byggnad ............................
|
|
40,175
|
101
|
Brandförsäkring av staten tillhörig, i opera¬
byggnaden förvarad lösegendom....................
|
|
3,668
|
101
|
Brandförsäkring av staten tillhörig, i drama¬
tiska teaterns byggnad förvarad lösegendom
|
|
1,735
|
101
|
I. Diverse.
Ålderstillägg ........................................................
|
55,000
|
|
101
|
Ersättning till städerna för mistad tolag ........
|
3,000,000
|
|
101
|
Städers friheter....................................................
|
44,700
|
|
102
|
Institutioner ........................................................
|
300,000
|
|
102
|
Bidrag till landsting och städer, som icke del¬
taga i landsting...............................................
|
|
1,550,000
|
102
|
Ersättning till vissa städer och köpingar för till
statsverket indragna brännvinsförsäljnings-
medel ...............................................................
|
5,606,928
|
|
i
102
|
Ersättning till landsting och städer, som ej
deltaga i landsting, för till statsverket in¬
dragna bränn vinsförsäljningsmedel................
|
3,100,000
|
|
,
102
|
Vederlag för nedlagda utskänkningsrättigheter
|
100,000
|
|
102
|
Sjunde huvudtiteln.
111
|
Ordinarie
|
Extra
|
|
anslag
|
anslag
|
|
Kronor
|
Kronor
|
Bestridande av kostnad för Sveriges officiella
deltagande i en internationell utställning i
|
San Francisco år 1915 m. m.........................
|
|
300,000
|
Ersättning för av statskontoret gjorda förskott
|
|
626,112
|
Rese- och traktamentsersättning........................
|
50,000
|
|
Skrivmaterialier och expenser, ved m. m.........
|
100,000
|
|
Bestridande av tryckningskostnader ................
|
133,045
|
|
Extra lönetillägg för vissa tjänstemän och
|
betjänte ............................................................
|
|
3,500
|
Extra utgifter........................................................
|
32,000
|
|
Sid.
102
102
102
102
103
103
103
Åttonde huvudtiteln
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majd Konungen i statsrådet d Drottningholms slott den
14 maj 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Hammarskjöld,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Wallenberg,
Statsråden: Hasselrot,
von Sydow,
friherre Beck-Friis,
Stenberg,
Linnér,
Mörcke,
Vennersten,
Westman,
Broström.
Departementschefen, statsrådet Westman anhöll att få föredraga de
frågor, som tillhörde regleringen av riksstatens åttonde huvudtitel för år
1915, samt anförde därvid följande:
Den proposition angående statsverkets tillstånd och behov, som den
14 januari 1914 avläts till riksdagen, innehöll under åttonde huvudtiteln
i 244 punkter särskilda framställningar angående anslag för tillgodoseende
av olika, till huvudtiteln hörande ändamål. När riksdagen den 5 mars
1914 upplöstes, hade emellertid åttonde huvudtiteln ännu icke kommit
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 1
2 1914. Åttonde huvudtiteln: Inledning.
under slutlig behandling, och till följd därav lärer det bliva nödvändigt
att till den riksdag, som kallats att sammanträda den 18 maj 1914, fram¬
lägga fullständigt förslag till reglering av nämnda huvudtitel för år 1915.
Under dessa förhållanden torde jag beträlfande de punkter av åttonde
huvudtiteln, i vilka slutliga förslag framlades i statsverkspropositionen
den 14 januari 1914, icke böra avvika från vad min företrädare i ämbetet
hemställt till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden nämnda dag.
Jag kommer därför att beträffande dessa punkter i allmänhet allenast upp¬
repa själva anslagsäskandena, sådana de på dåvarande departementschefens
hemställan förelädes riksdagen. Vad åter angår sådana frågor, som den
14 januari 1914 icke förelågo i utrett skick men vilka då anmäldes, för
att erforderliga belopp skulle kunna i statsverkspropositionen tagas i be¬
räkning. hava de flesta av dem numera blivit slutligt utredda, vadan jag
är i tillfälle att nu framlägga fullständiga förslag i dessa ärenden; andra
åter äro fortfarande föremål för utredning, vilken emellertid fortskridit så
långt, att jag torde kunna inom den allra närmaste tiden anmäla desamma
för Kungl. Maj:t; och slutligen hava beträffande några av dessa frågor
numera så förändrade förhållanden inträtt, att anledning icke föreligger
att innevarande år göra någon framställning till riksdagen.
Jag torde till en början få yttra mig om den sistnämnda gruppen.
1 punkten 17 av statsverkspropositionen den 14 januari 1914 föreslog
Kungl. Maj:t riksdagen att i avbidan på proposition om anslag till konst¬
inköp för nationalmuseets räkning vid Baltiska utställningen beräkna för
år 1915 ett extra anslag å 100,000 kronor.
Tiden för öppnandet av ifrågavarande utställning har blivit bestämd
till den 15 maj 1914, och det är sålunda uteslutet, att något beslut av
riksdagen skulle kunna i detta ärende utverkas inom vederbörlig tid. _
Då det emellertid synts angeläget att icke lämna å sido den möjlig¬
het, som vid Baltiska utställningen lärer erbjuda sig att för nationalmusei
räkning förvärva för dess samlingar värdefulla konstverk, har på annat
sätt en utväg öppnats till dylikt förvärv. Sedan nämligen genom nådigt
brev den 19 maj 1911 fastställts plan för ett penninglotteri till förmån
för Baltiska utställningen och genom nådigt brev den 19 januari 1912
meddelats vissa ändrade bestämmelser angående nämnda lotteri, har Kungl.
Maj:t genom beslut den 28 februari 1914 på min hemställan medgivit, att
en extra dragning i detta lotteri må av utställningens styrelse anordnas
för inköp genom vederbörande museimyndigheters försorg av svenska eller
utländska konstnärers å utställningen exponerade arbeten: och skulle enligt
samma beslut av behållningen å lotteriföretaget utgå för ifrågavarande