Kung!.. Maj ds Nåd. Proposition Nr 50-
1
Nr 50.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag
till lag om ändrad lydelse av 2, 5, 25, 48, 77, .99,
101, 120—124, 126—128, 134, 139, 144 och 164 §§
i lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 och till
lag innefattande tillägg till lagen om försäkringsrörelse
den 24 juli 1903; given Stockholms slott den 24 januari
1914.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda proto¬
koll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse
av 2, 5, 25, 48, 77, 99, 101, 120—124, 126—128, 134, 139, 144 och
164 §§ i lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 och till lag inne¬
fattande tillägg till lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver Riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 käft. (Nr 50.)
1
2
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
Förslag
till
LAG
om ändrad lydelse av 2, 5, 25, 48, 77, 99,101,120—
124, 126-128, 134, 139, 144 och 164 §§ i lagen
om försäkringsrörelse den 24 juli 1903.
2 §•
De, som vilja stifta försäkringsbolag-, skola upprätta fullständig
bolagsordning samt därå söka Konungens stadfästelse. Avser bolagets
rörelse livförsäkring, eller avser rörelsen annat slag av försäkring för
all framtid eller för längre tid än tio år, skola tillika, enligt vad i 5
och 67 §§ sägs, upprättas bestämmelser angående vissa grunder för för-
säkringsverksamheten samt därå sökas Konungens stadfästelse. Konungen
prövar bolagsordningens och de övriga grundernas överensstämmelse med
denna lag samt lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån
särskilda bestämmelser därutöver må, med hänsyn till vidden och be¬
skaffenheten av bolagets rörelse, erfordras. Å beslut om ändring i stad¬
fäst bolagsordning eller i övriga stadfästa grunder för bolags verksamhet
skall ock sökas Konungens stadfästelse.
Stiftarna skola vara här i riket bosatta svenska undersåtar och till
antalet minst fem.
Med livförsäkring förstås i denna lag jämväl livränteförsäkring och
kapitalförsäkring för livsfall.
Vad i denna lag särskilt stadgas angående livförsäkring skall äga
motsvarande tillämpning ifråga om annan personförsäkring, som med¬
delas för livstid eller för längre tid än tio år.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
3
5 §•
Avser försäkringsaktiebolags rörelse livförsäkring, skola upprättas
bestämmelser angående följande grunder för livförsäkringsverksamheten,
nämligen:
1) grunderna för beräkning av försäkringspremier och premiereserv;
2) reglerna för återköp av försäkring samt för lämnande av förskott
mot säkerhet i försäkringsbrev, där sådant återköp eller förskott må
kunna beviljas;
3) reglerna för påföljd av försummelse att erlägga premie;
4) grunderna för beräkning och fördelning av den vinst, som må
tillkomma försäkringstagarna, så ock, där förutberäkning skall ske av de
belopp (premieåterbäring), som bolaget förväntas kunna av sin behåll¬
ning utbetala till försäkringstagare utöver de i försäkringsavtalet be¬
stämda, grunder för denna förutberäkning samt för avsättning till och
nedsättning av till tryggande av sådan premieåterbäring avsedd fond
(premieåterbäringsreserv);
5) huruvida bolaget må driva försäkringsrörelse i utlandet, samt,
i sådant fall, vilka beräkningsgrunder och försäkringsvillkor skola vid
den utländska rörelsen tillämpas.
Skall försäkringsaktiebolag meddela försäkring av annat slag än
personförsäkring, och skall sådan försäkring meddelas för all framtid
eller för längre tid än tio år, skola upprättas bestämmelser angående
grunderna för beräkning av försäkringspremier och premiereserv för
sådana försäkringar.
25 §.
Under försäkringsaktiebolags bestånd må ej till utdelning åt aktie¬
ägare eller försäkringstagare användas annat än den behållning, som
enligt vederbörligen prövad balansräkning finnes hava uppstått å rörelsen
i dess helhet, i den mån behållningen ej skall till reservfond, säkerhets¬
fond eller premieåterbäringsreserv avsättas.
Egen aktie må försäkringsaktiebolag ej förvärva, ej heller såsom
pant emottaga.
48 §.
De vid försäkringsaktiebolags bildande och därefter före utgången
av andra räkenskapsåret till organisation använda kostnader må, där
4
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 50.
sådant i bolagsordningen bestämmes, i bolagets balansräkning uppföras
som tillgång intill i bolagsordningen medgivet belopp; dock skola dessa
kostnader avskrivas med minst en åttondedel för varje efter andra räken¬
skapsåret följande år.
Innan organisationskostnaderna fullständigt avskrivits, må ej för
något år till aktieägare och försäkringstagare utdelas sammanlagt mera
än fem procent å det inbetalda aktiekapitalet.
77 §.
Under ömsesidigt försäkringsbolags bestånd må ej till utdelning
av ränta eller vinst åt garanter eller av vinst åt delägare användas
annat än den behållning, som enligt vederbörligen prövad balansräkning
finnes hava uppstått å rörelsen i dess helhet, i den mån behållningen
ej skall till säkerhetsfond eller premieåterbäringsreserv avsättas.
99 §.
De vid ömsesidigt försäkringsbolags bildande och därefter före
utgången av andra räkenskapsåret till organisation använda kostnader
må, där sådant i bolagsordningen bestämmes, i bolagets balansräkning
uppföras som tillgång intill i bolagsordningen medgivet belopp; dock
skola dessa kostnader avskrivas med minst en åttondedel för varje efter
andra räkenskapsåret följande år.
Innan organisationskostnaderna fullständigt avskrivits, må icke för
något år till garanter och delägare utdelas sammanlagt mera än fem
procent å inbetalt garantikapital till den del detta icke må hava blivit
till garanterna återbetalt.
101 §.
Finnas ömsesidigt försäkringsbolags tillgångar enligt vederbörligen
prövad balansräkning icke motsvara dess skulder, försäkringsfond, säker¬
hetsfond och premieåterbäringsreserv inberäknade, skall, där ej för
bolagets förbindelser häfta allenast dess tillgångar, det belopp, vartill
bristen, i den mån den ej varder täckt genom nedsättning av säker¬
hetsfond och premieåterbäringsreserv, uppgår, med tillägg av högst en
tiondedel ofördröjligen av styrelsen uttaxeras å dem, som varit delägare
i bolaget under hela eller någon del av den tid balansräkningen avser;
är delägarnas personliga ansvarighet till visst belopp begränsad, skall
uttaxeringen därefter jämkas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
5
Varder bristen ej genom uttaxering, på sätt nu är sagt, täckt, eller
häfta allenast bolagets tillgångar för dess förbindelser, skall i förra
fallet vad av bristen icke kunnat genom uttaxering täckas och i senare
fallet hela bristen, i den mån den ej varder genom nedsättning av
säkerhetsfond och premieåterbäringsreserv täckt, utjämnas genom ned¬
sättning av försäkringsbeloppen, där ej annorlunda är i bolagsordningen
föreskrivet.
Ej må dock, där garantikapital förskjutits, uttaxering eller nedsätt¬
ning av försäkringsbeloppen äga rum, så länge bristen ej överstiger det
inbetalda garantikapitalet till den del detta icke må hava blivit till
garanterna återbetalt.
120 §.
I försäkringsbolags balansräkning skall under benämningen försäk¬
ringsfond såsom skuld upptagas det för den tidpunkt, som balansräk¬
ningen avser, beräknade värdet av bolagets ansvarighet
1) på grund av redan inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv)
samt
2) på grund av löpande försäkringar (premiereserv).
Omfattar bolagets rörelse olika försäkringsgrenar, skall för varje
försäkringsgren särskild försäkringsfond upptagas.
Efter de grunder, som sålunda gälla för beräkningen av den på
försäkring belöpande andel i försäkringsfonden, beräknas även värdet
av försäkringstagarens fordran hos bolaget på grund av försäkrings¬
avtalet.
År försäkring återförsäkrad hos inländskt bolag, som enligt denna
lag är berättigat att driva försäkringsrörelse, eller hos utländsk försäk¬
ringsanstalt, som i sitt hemland med laga rätt driver sådan rörelse, må
det bolag, åt vilket återförsäkringen meddelats, upptaga såsom tillgång-
värdet av återförsäkringsbolagets ansvarighet på grund av återförsäk¬
ringen, dock högst det belopp, vartill försäkringsfonden för försäkringen
enligt bolagets egna beräkningsgrunder uppgår.
121 §.
De i 5 § omförmälda grunderna för beräkning av försäkringspre¬
mier och premiereserv för livförsäkring skola angiva den räntefot, det
dödlighetsmått eller andra riskmått och de antaganden beträffande om¬
kostnaderna, som skola läggas till grund för beräkningen.
lläntefoten må icke väljas högre än som, med hänsyn till kända
förhållanden, kan anses för framtiden betryggande. Dödlighetsmåttet
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
må, i fråga om försäkringar för dödsfall, icke väljas lägre, och, i fråga
om försäkringar för livsfall, icke högre än som på grund av tillgänglig
erfarenhet beträffande den ifrågavarande arten av försäkringsrörelse kan
anses betryggande. Omkostnaderna må icke antagas lägre än vad enligt
tillgänglig erfarenhet från försäkringsrörelse av den ifrågavarande arten
kan anses vara erforderligt för sådan rörelse.
Grunderna för premiereservens beräkning skola vara så avfattade,
att premiereserven för varje särskild försäkring framkommer såsom det
belopp, varmed kapitalvärdet av bolagets beräknade framtida utgifter
för försäkringen må överskjuta kapitalvärdet av härefter omförmälda
reservpremier, vilka ingå i de försäkringspremier, bolaget enligt för¬
säkringsavtalet må hava att ytterligare uppbära. Reservpremie beräknas
så, att vid försäkringsavtalets ingående kapitalvärdet av alla reservpre¬
mier är lika med kapitalvärdet av bolagets alla beräknade utgifter för
försäkringens anskaffande och förvaltning och för försäkringsförbindel-
sens fullgörande, dock med den inskränkningen att anskaffningskost¬
naden icke må vid denna beräkning antagas högre än som motsvarar
vid försäkring för dödsfall åtta procent och vid försäkring för livsfall
fyra procent av kapitalvärdet av bolagets beräknade utgifter för försäk-
ringsförbindelsens fullgörande samt vid kapitalförsäkring ej heller högre
än två och en halv procent av försäkringssumman.
Varda grunderna för beräkning av premiereserven ändrade, skola,
där ej Konungen fastställer särskilda grunder för beräkningen av pre¬
miereserven för äldre försäkring, de nya grunderna tillämpas jämväl å
sådan försäkring, dock att reservpremien skall så avpassas, att premie¬
reserven vid övergången blir minst lika stor som efter de äldre grun¬
derna.
122 §.
Hava särskilda inländska försäkringsbolag, som enligt denna lag
äro berättigade att driva försäkringsrörelse, övertagit försäkring under
gemensam ansvarighet en för alla och alla för en, vare vart och ett av
bolagen pliktigt att göra avsättning till försäkringsfond allenast för så
stor del av försäkringen, som, enligt avtal mellan bolagen, på det bolag
belöper.
123 §.
Ett belopp motsvarande försäkringsfonden för livförsäkringar skall
redovisas i följande slag av värdehandlingar:
7
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
1) obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten;
2) allmänna hypoteksbankens eller konungariket Sveriges stadshypo-
tekskassas obligationer;
3) fordringsbevis, utfärdade av riksbanken eller av annan bank, vars
reglemente blivit av Konungen fastställt;
4) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garan¬
terade av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande
erhållit Konungens tillstånd;
5) skuldförbindelser, för vilka bolaget äger säkerhet genom inteck¬
ning i fast egendom inom två tredjedelar av senast fastställda taxerings¬
värde, så ock med försäkringsinspektionens medgivande skuldförbindelser
med säkerhet av inteckning intill fulla taxeringsvärdet i bolaget till¬
hörig fastighet, som är avsedd för inrymmande av lokal för bolagets
rörelse, eller, där bolaget äger flera sådana fastigheter, i en av dem;
dock att i varje fall åbyggnad å egendom skall, för att inteckning i
egendomen må godkännas, vara brandförsäkrad i något med vederbör¬
ligen fastställd bolagsordning försett brandförsäkringsbolag inom riket;
6) sådana av enskilda järnvägar eller industriella inrättningar utfär¬
dade obligationer, utländska statsobligationer och andra värdehandlingar,
som till sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga
med några av de under 1)—5) nämnda;
eller ock i följande tillgångar av annan art:
7) reservpremier, ingående i förfallna obetalda premier;
8) belopp, som bolaget förskjutit mot säkerhet i försäkringsbrev
inom återköpsvärdet;
9) det värde av återförsäkringsbolags ansvarighet på grund av i
återförsäkring övertagna livförsäkringar, vilket enligt medgivandet i 120 §
upptagits som tillgång; dock att värdet av utländsk försäkringsanstalts
ansvarighet ej må i vidsträcktare mån användas till redovisning av pre¬
miereserven än försäkringsinspektionen på framställning av bolaget finner,
med hänsyn till försäkringstagarnas säkerhet, kunna medgivas.
124 §.
Meddelar försäkringsbolag försäkring av annat slag än personför¬
säkring, och meddelas sådan försäkring för all framtid eller för längre
tid än tio år, skola tillgångar motsvarande försäkringsfonden för sådana
försäkringar redovisas i värdehandlingar av den i 123 § under 1)—0)
omförmälda beskaffenhet.
8
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
126 §.
Försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, skall, på sätt
här nedan sägs, göra avsättning till säkerhetsfond.
Där säkerhetsfonden och den i 5 § omförmälda premieåterbärings-
reserven sammanlagda ej uppgå till ett belopp, motsvarande en tjugon¬
dedel av den del av försäkringsfonden för livförsäkringar, som icke är
redovisad på sätt i 123 § under 7)—9) sägs, så ock där säkerhetsfonden
ej uppgår till en tiondedel av premieåterbäringsreserven, skall till säker¬
hetsfond årligen avsättas minst hälften av bolagets årsvinst, sedan möj¬
ligen befintlig brist från föregående år täckts och avsättning gjorts till
den i 26 § omförmälda reservfond och till premieåterbäringsreserv. Ej
må återbetalning av garantikapital äga rum, där ej summan av nämnda
fonder uppgår till sagda belopp.
Vid beräkning av det belopp, som sålunda minst skall avsättas till
säkerhetsfonden, må ej från årsvinsten avdragas den andel däri, som
kan hava tillerkänts styrelseledamot eller annan såsom arvode (tantiem).
Nedsättning av säkerhetsfonden må icke utan särskilt tillstånd av
försäkringsinspektionen äga rum, där sådant ej erfordras för betäckande
av förlust, som ej kan täckas av befintliga till framtida förfogande av¬
satta medel eller genom nedsättning av reservfond.
Nedsättning av premieåterbäringsreserven må, utom till utbetalning
av premieåterbäring enligt för sådan utbetalning gällande grunder, icke
äga rum, där sådant ej erfordas för täckande av förlust, som ej kan
täckas på sätt i föregående stycke sägs.
127 §.
Har försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, redovisat
tillgångar motsvarande viss del av aktiekapital, dock ej överstigande
halva detta kapital, eller av garantikapital i sådana värdehandlingar, som
i 123 § är sagt, samt till livförsäkringstagarnas säkerhet satt dessa
värdehandlingar i pant på sätt i 125 § är angående försäkringsfond
stadgat, må det sålunda redovisade beloppet avräknas från den före¬
skrivna säkerhetsfonden.
Driver försäkringsbolag jämte livförsäkringsrörelse annan försäk¬
ringsrörelse, skola tillgångar motsvarande säkerhetsfonden och premie¬
återbäringsreserven, där sådan finnes, redovisas på sätt om försäkrings¬
fond är i 123 § föreskrivet; i fråga om värdehandlingar, i vilka till¬
gångarna sålunda redovisas, gälle vad i 125 § sägs om där avsedda
handlingar.
Kung1. Maj.ifi Nåd. Proposition Nr 50.
9
12S 5.
Driver försäkringsbolag rörelse i utlandet, äger Konungen i fråga
om försäkringsfond, säkerhetsfond eller premieåterbäringsreserv för de
utländska försäkringarna medgiva de avvikelser från stadgande^ i 120
—127 §§, som med hänsyn till utländsk lag prövas erforderliga, i den
mån sådant kan ske utan förfång för de inländska försäkringstagarnas
säkerhet. Medgives sådan avvikelse, förordnar Konungen tillika i vad
mån föreskrifterna i 139—144 §§ skola äga tillämpning beträffande de
försäkringar, som i medgivandet avses.
134 §.
Försäkringsbolag åligge att årligen inom en månad efter den i 30
eller 91 § omförmälda bolagsstämma till försäkringsinspektionen ingiva
1) styrelsens förvaltningsberättelse, balansräkningen, revisorernas
utlåtande ävensom de å bolagsstämman i anledning av nämnda hand¬
lingar fattade beslut;
2) en av styrelsen enligt av försäkringsinspektionen fastställt for¬
mulär upprättad och underskriven uppgift om bolagets verksamhet
under året och om dess ställning vid år-ets slut.
Om bolaget driver livförsäkringsverksamhet, skall bolaget därjämte
till försäkringsinspektionen med avseende å denna verksamhet ingiva
dels inom samma tid
3) en av bolagets aktuarie avgiven redogörelse för beräkning av
premiereserven och av premieåterbäringsreserven, där sådan finnes;
dels inom sex månader från ovan omförmälda bolagsstämma
ö
4) en av bolagets aktuarie gjord undersökning, i vad mån det
verkliga förloppet av verksamheten under året avvikit från de enligt 5
eller 67 § upprättade grunder för densamma.
Bolaget skall tillika inom en månad efter förenämnda bolagsstämma
låta i allmänna tidningarna införa den del av den under 2) omförmälda
uppgiften, som försäkringsinspektionen föreskriver.
Försäkringsinspektionen äger att meddela anvisningar för upprät¬
tande av de under 3) och 4) omförmälda handlingar.
Finner försäkringsinspektionen nödigt att infordra ytterligare upp¬
lysningar, skola sådana ofördröjligen lämnas.
139 §.
Har försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, kommit
under likvidation eller i konkurstillstånd, skall, för tillvaratagande av
Bihang till Riksdagens protokoll 1014. t sand. 30 käft. (Nr 50.) 2
10
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr SO.
livförsäkringstagarnas rätt, en särskild administration inträda. Förvalt¬
ningen av administrationsboet åligge försäkringsinspektionen.
Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen för livförsäkringstagarnas
räkning omhändertaga samtliga de värdehandlingar, i vilka livförsäk¬
ringstagarna enligt bestämmelserna i 125 och 127 §§ njuta panträtt.
Härmed övergå på administrationsboet alla bolagets rättigheter och
skyldigheter på grund av livförsäkringsavtalen ävensom, där livförsäk¬
ringar återförsäkrats, bolagets rättigheter och skyldigheter på grund av
återförsäkringarna.
För det belopp, varmed omförmälda värdehandlingar må finnas i
värde understiga livförsäkringsfonden ökad med en tjugondedel av samma
fond, äge administrationsboet fordringsrätt hos bolaget.
144 §.
Har försäkringsbolag, som meddelar försäkring av annat slag än
personförsäkring och meddelar sådan försäkring för all framtid eller för
längre tid än tio år, kommit under likvidation eller i konkurstillstånd,
skall försäkringsinspektionen utse ett ombud, som har att å försäkrings¬
tagarnas vägnar iakttaga och bevaka den panträtt, som jämlikt 125 §
tillkommer försäkringstagarna uti de enligt sagda paragraf till deras
säkerhet i särskilt förvar satta värdehandlingar, med iakttagande därav
att envar försäkringstagare njuter panträtt i nämnda värdehandlingar i
den mån han enligt bestämmelsen i 120 § 3 mom. äger fordran hos
bolaget på grund av försäkringsavtalet.
Ombudet äge av bolaget uppbära arvode till belopp, som bestämmes
av Konungen.
164 §.
I fråga om återförsäkring äger Konungen medgiva sådana avvikel¬
ser från vad denna lag innehåller, som prövas skäliga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1915.
Utan hinder av denna lags bestämmelser må grunder för försäk¬
ringsbolags livförsäkringsverksamhet, vilka fastställts före nämnda dag,
fortfarande tillämpas och mindre väsentliga ändringar i desamma med¬
givas i enlighet med förut gällande bestämmelser. Vid mera väsentliga
ändringar skola bestämmelserna i denna lag gälla. Hava grunder, som
fastställts före nämnda dag, icke ändrats eller endast mindre väsentliga
11
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
ändringar i dem vidtagits, äger bolaget, i senare fallet dock endast
med Konungens medgivande, att i balansräkning för tid före den
1 januari 1918, på sätt i 48 och 99 §§ enligt deras förutvarande lydelse
sägs, såsom tillgång uppföra kostnader för anskaffande av nya livförsäk¬
ringar, och gälle med avseende å sådant bolag vad i berörda lagrum
stadgas angående avskrivning av sådan tillgång samt angående utdel¬
ning åt delägare och garanter under tid, då sådan avskrivning icke är
slutförd.
Har försäkringsbolag i balansräkning för räkenskapsår, som utgår
före den 1 januari 1915, såsom tillgång uppfört organisationskostnad,
gälle vad i 48 och 99 §§ enligt deras förutvarande lydelse stadgas
angående avskrivning av sådan tillgång.
12
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 50.
Förslag
till
LAG
innefattande tillägg till lagen om försäkringsrörelse
den 24 juli 1903.
Om återförsäkring.
1 §•
Försäkringsbolag må icke utan försäkringsinspektionens medgivande
sluta avtal, varigenom bolaget förbinder sig att i återförsäkring avgiva
ännu icke tecknade livförsäkringar, där avtalet icke kan av bolaget
uppsägas att utan vederlag upphöra senast ett år efter uppsägningen.
Försäkringsbolag må ej heller utan försäkringsinspektionens medgivande
sluta avtal om avgivande i återförsäkring av redan tecknad livförsäkring,
där försäkringen vid avtalets ingående varit i kraft mera än ett halvt år.
Vad sålunda stadgats gäller icke med avseende på försäkringsbolag,
som allenast meddelar återförsäkring.
Om förbud mot viss premienedsättning och om ombud
för livförsäkringsbolag.
Å de livförsäkringspremier, som försäkringsbolag jämlikt fastställda
grunder bestämt, må till fördel för enskilda försäkringstagare eller
grupper av försäkringstagare varken direkt eller indirekt nedsättning
medgivas vare sig av bolaget eller av dess ombud annorledes än genom
premieåterbäring eller vinstutdelning i överensstämmelse med fastställda
grunder. *
13
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
3 §•
Försäkringsbolag, som meddelar livförsäkring, må icke lämna upp¬
drag att såsom bolagets ombud anskaffa eller förmedla anskaffning av
ansökningar om dylik försäkring åt annan än den, som kan anses äga
betingelser för att på ett värdigt och lämpligt sätt utöva sådan verk¬
samhet. När sådant uppdrag lämnas, så ock när givet uppdrag åter¬
kallas, skall anmälan därom ofördröjligen göras hos försäkringsinspek-
tionen. Återkallas uppdraget endast för viss tid, skall detta i anmälan
angivas.
Ersättning för anskaffning eller förmedling av anskaffning av an¬
sökningar om försäkring må icke, vare sig i form av provision eller
annorledes, av bolaget eller dess ombud givas åt annan än sålunda an¬
mält ombud.
Från skyldigheten att göra sådan anmälan, som här ovan sägs,
äger Konungen befria försäkringsbolag, som prövas hava vidtagit be-
tryggande åtgärder för övervakande av ombudens verksamhet eller som
meddelar allenast enstaka former av livförsäkring, där denna rörelse är
av ringa omfattning och icke utgör det huvudsakliga föremålet för bo¬
lagets verksamhet.
4 §■
Har någon, som innehar sådant uppdrag, som avses i 3 §, gjort
sig skyldig till handling, som strider mot stadgandet i andra stycket
av nyssnämnda paragraf eller mot 2 § eller som eljest prövas vara
oförenlig med ett värdigt och lämpligt utövande av verksamheten såsom
ombud, åligger det bolaget att återkalla uppdraget. Återkallandet må
kunna avse viss begränsad tid.
Ansvarsbestämmelser.
5 §.
Styrelseledamot eller annan, som bryter mot föreskrifterna uti 1
eller 2 § eller 3 § andra stycket eller underlåter att göra anmälan, som
i 3 § första stycket sägs, straffes med böter från och med femtio till
och två tusen kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1915.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 21
augusti 1912.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Statsråden: Petersson,
Bergström,
Stenström,
Sandström.
T. f. departementschefen, statsrådet Stenström anmälde försäkrings-
inspektionens underdåniga skrivelse den 6 augusti 1912, varmed för-
säkringsinspektionen överlämnat förslag till ändring av vissa paragrafer
i lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 ävensom förslag till
tillägg till samma lag; och anförde föredraganden härvid:
»I underdånig skrivelse den 12 maj 1905 hemställde Riksdagen,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t taga i övervägande, huruvida icke de
i lagen om försäkringsrörelse av den 24 juli 1903 givna stadganden rö¬
rande premiereservens beräkning, i vad de avsåge livförsäkring, be¬
hövde ändras eller förtydligas i syfte att fullt trygga försäkringstagar¬
nas intressen, samt för Riksdagen framlägga det förslag, vartill förhål¬
landena kunde giva anledning. I skrivelsen ifrågasattes, huruvida icke
för sådant ändamål bestämmelser rörande sättet för nettopremiens be¬
räkning borde inflyta i försäkringslagen.
Försäkringsinspektionen avgav i anledning härav underdånigt utlå¬
tande den 8 maj 1906, uti vilket försäkringsinspektionen, som fann
tillräckliga skäl icke föreligga för eu ändring av försäkringslagen i den
av Riksdagen angivna riktning, hemställde, att Kungl. Maj:t behagade
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 50.
15
finna Riksdagens ifrågavarande skrivelse icke böra för det dåvarande
föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Med underdånig skrivelse den 22 oktober 1907 överlämnade för-
säkringsinspektionen förslag till vissa ändringar i 120—126 samt 164
§§ i försäkringslagen, vilka ändringar huvudsakligen avsågo sättet för
försäkringsfondens beräkning.
De för utarbetande av förslag till ny lag om aktiebolag utsedda
kommitterade hade med underdånig skrivelse den 5 februari 1908 till
Kungl. Maj:t överlämnat jämväl förslag till ny lag om försäkrings¬
rörelse, och avgav försäkringsinspektionen uti skrivelse den 17 mars
1909 underdånigt utlåtande med anledning av detta förslag.
Samtliga här ovan omförmälda ärenden blevo med nådig remiss
den 22 juni 1910 överlämnade till försäkringsinspektionen för avgi¬
vande av förnyat underdånigt utlåtande, och har med anledning härav
inom försäkringsinspektionen utarbetats ett förslag till ny lag om för¬
säkringsrörelse, över vilket förslag försäkringsbolagens yttranden in¬
fordrats.
Då emellertid någon utsikt icke förefunnes, att sistnämnda lagför¬
slag i sin helhet skulle kunna bliva föremål för proposition till någon
av de närmaste riksdagarna, men försäkringsinspektionen ansåge vissa
missförhållanden inom livförsäkringsverksamheten böra avhjälpas så snart
ske kunde, utarbetades av försäkringsinspektionen de nu av mig anmälda
förslagen.
I utarbetandet av förslagen hade direktörer för livförsäkringsbolag
deltagit, nämligen i fråga om förslaget till ändringar i försäkringslagen
tre och i fråga om tilläggsförslaget dessa tre jämte ytterligare tre.
Samtliga hade utan meningsskiljaktighet biträtt de förslag, uti vilkas
behandling de deltagit.
De bestämmelser uti förslaget till ändringar i försäkringslagen, som
rörde livförsäkringsbolagens beräkningsgrunder, hade varit föremål för be¬
handling i Svenska aktuarieföreningen.
De nu ifrågavarande förslagen hava inom departementet fullständigats
med rubriker och bestämmelser rörande ikraftträdandet, och hava dess¬
utom i förslagen vidtagits vissa smärre ändringar av huvudsakligen
formell natur, varjämte såsom en följd av de föreslagna ändringarna
jämväl viss ändring funnits böra vidtagas uti försäkringslagens 101 §.»
Efter att hava redogjort för de sålunda upprättade förslagen till
lag om ändrad lydelse av 2, 5, 48, 99, 101, 120—123, 126, 127, 134
och 164 §§ i lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903 och till lag,
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
innefattande tillägg till lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903,
av den lydelse bilaga A till detta protokoll utvisar, hemställde före¬
draganden, att lagrådets utlåtande över förslagen måtte för det ändamål,
§ 87 regeringsformen omförmäler, genom utdrag av protokollet inhämtas.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Makt Konungen i nåder lämna
bifall.
Ur protokollet:
C. G. Hindbeck.
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 50.
17
Bilaga A.
Förslag
till
LAG
om ändrad lydelse av 2, 5, 48, 99, 101, 120—123,
126, 127, 134 och 164 §§ i lagen om för¬
säkringsrörelse den 24 juli 1903.
2 §■
De, som vilja stifta försäkringsbolag, skola upprätta fullständig
bolagsordning samt därå söka Konungens stadfästelse. Avser bolagets
rörelse livförsäkring, eller avser rörelsen annat slag av försäkring för all
framtid eller för längre tid än tio år, skola tillika, enligt vad i 5 och
67 §§ sägs, upprättas bestämmelser angående vissa grunder för försäk-
ringsverksamheten samt därå sökas Konungens stadfästelse. Konungen
prövar bolagsordningens och de övriga grundernas överensstämmelse med
denna lag samt lag och författning i övrigt, så ock om och i vad mån
särskilda bestämmelser därutöver må, med hänsyn till vidden och be¬
skaffenheten av bolagets rörelse, erfordras. Å beslut om ändring i stad¬
fäst bolagsordning eller i övriga stadfästa grunder för bolags verksamhet
skall ock sökas Konungens stadfästelse.
Stiftarna skola vara här i riket bosatta svenska undersåtar och till
antalet minst fem.
Med livförsäkring förstås i denna lag jämväl livränta- och kapitalför-
. säkring.
Vad i denna lag stadgas angående livförsäkring skall äga mot¬
svarande tillämpning jämväl ifråga om annan personförsäkring, som med¬
delas för längre tid än tio år.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 höft. (Nr 50.)
a
18
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
5 §•
Avser försäkringsaktiebolags rörelse livförsäkring, skola upprättas be¬
stämmelser angående följande grunder för livförsäkringsverksamheten,
nämligen:
1) grunderna för beräkning av försäkringspremier och premiereserv;
2) reglerna för återköp av försäkring samt för lämnande av förskott
mot säkerhet i försäkringsbrev, där sådant återköp eller förskott må kunna
beviljas;
3) reglerna för påföljd av försummelse att erlägga premie;
4) grunderna för förutberäkning, där sådan skall ske, av de belopp,
som bolaget förväntas kunna av sin behållning utbetala till försäkrings¬
tagare utöver de i försäkringsavtalet bestämda, samt för avsättning till
och användning av till tryggande av sådan premieåterbäring avsedd fond
(premieåterbäringsreserv);
5) grunderna för beräkning och fördelning av den vinst, som må
tillkomma försäkringstagare utöver den premieåterbäring, som må vara
förutberäknad;
6) huruvida bolaget må driva försäkringsrörelse i utlandet, samt,
i sådant fall, vilka beräkningsgrunder och försäkringsvillkor skola vid
den utländska rörelsen tillämpas.
Skall försäkringsaktiebolag meddela försäkring av annat slag än
livförsäkring, och skall sådan försäkring meddelas för all framtid eller
för längre tid än tio år, skola upprättas bestämmelser angående grun¬
derna för beräkning av försäkringspremier och premiereserv för sådana
försäkringar.
48 §.
De vid försäkringsaktiebolags bildande och därefter före utgången
av andra räkenskapsåret till organisation använda kostnader må, där
sådant i bolagsordningen bestämmes, i bolagets balansräkning uppföras
som tillgång intill i bolagsordningen medgivet belopp; dock skola dessa
kostnader avskrivas med minst en åttondedel för varje efter andra
räkenskapsåret följande år.
Innan organisationskostnaderna fullständigt avskrivits, må ej för
något år till aktieägare och försäkringstagare utdelas sammanlagt mera
än fem procent å det inbetalda aktiekapitalet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
19
99 §.
De vid ömsesidigt försäkringsbolags bildande och därefter före
utgången av andra räkenskapsåret till organisation använda kostnader
må, där sådant i bolagsordningen bestämmes, i bolagets balansräkning
uppföras som tillgång intill i bolagsordningen medgivet belopp; dock
skola dessa kostnader avskrivas med minst en åttondedel lör varje
efter andra räkenskapsåret följande år.
Innan organisationskostnaderna fullständigt avskrivits, må icke för
något år till garanter och delägare utdelas sammanlagt mera än fem
procent å inbetalt garantikapital till den del detta icke må hava bli¬
vit till garanterna återbetalt.
101 §.
Finnas ömsesidigt försäkringsbolags tillgångar enligt vederbörligen
prövad balansräkning icke motsvara dess skulder, de i 120 och 126 §§
föreskrivna fonder in beräknade, skall, där ej för bolagets förbindelser
häfta allenast dess tillgångar, det belopp, vartill bristen, i den mån den
ej varder täckt genom nedsättning av i 126 § omförmälda säkerhets¬
fond och premieåterbäringsreserv, uppgår, med tillägg av högst en
tiondedel ofördröjligen av styrelsen uttaxeras å dem, som varit delägare
i bolaget under hela eller någon del av den tid balansräkningen avser;
är delägarnas personliga ansvarighet till visst belopp begränsad, skall
uttaxeringen därefter jämkas.
Varder bristen ej genom uttaxering, på sätt nu är sagt, täckt,
eller häfta allenast boiagets tillgångar för dess förbindelser, skall i förra
fallet vad av bristen icke kunnat genom uttaxering täckas och i senare
fallet hela bristen, i den mån den ej varder genom nedsättning av i
126 § omförmälda säkerhetsfond och premieåterbäringsreserv täckt, ut¬
jämnas genom nedsättning av försäkringsbeloppen, där ej annorlunda
är i bolagsordningen föreskrivet.
Ej må dock, där garantikapital förskjutits, uttaxering eller nedsätt¬
ning av försäkringsbeloppen äga rum, så länge bristen ej överstiger det
inbetalda garantikapitalet till den del detta icke må hava blivit till
garanterna återbetalt.
20
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
120 §.
I försäkringsbolags balansräkning skall under benämningen försäk¬
ringsfond såsom skuld upptagas det för den tidpunkt, som balansräk¬
ningen avser, beräknade värdet av bolagets ansvarighet
1) på grund av redan inträffade försäkringsfall (ersättningsreserv)
samt
2) på grund av löpande försäkringar (premiereserv).
Omfattar bolagets rörelse olika försåt ringsgrenar, skall för varje
försäkringsgren särskild försäkringsfond upptagas.
Efter de grunder, som sålunda gälla för beräkningen av den på
försäkring belöpande andel i försäkringsfonden, beräknas även vär¬
det av försäkringstagarens fordran hos bolaget på grund av försäk¬
ringsavtalet.
År försäkring återförsäkrad hos inländskt bolag, som enligt denna
lag är berättigat att driva försäkringsrörelse, eller hos utländsk för¬
säkringsanstalt, som i sitt hemland med laga rätt driver sådan rörelse,
må det bolag, åt vilket återförsäkringen meddelats, upptaga såsom
tillgång värdet av återförsäkringsbolagets ansvarighet på grund av åter¬
försäkringen, dock högst det belopp, vartill försäkringsfonden för för¬
säkringen enligt bolagets egna beräkningsgrunder uppgår.
121 §.
De i 5 § omförmälda grunderna för beräkning av försäkringspre¬
mier och premiereserv för livförsäkring skola angiva den räntefot, det
dödlighetsmått eller andra riskmått och de antaganden beträffande om¬
kostnaderna, som skola läggas till grund för beräkningen.
Räntefoten må icke väljas högre än som, med hänsyn till kända
förhållanden, kan anses för framtiden betryggande. Dödlighetsmåttet
må, i fråga om försäkringar för dödsfall, icke väljas lägre, och, i fråga
om försäkringar för livsfall, icke högre än som på grund av tillgänglig
erfarenhet beträffande den ifrågavarande arten av försäkringsrörelse kan
anses betryggande. Omkostnaderna må icke antagas lägre än vad
enligt tillgänglig erfarenhet från försäkringsrörelse av den ifrågavarande
arten kan anses vara erforderligt för sådan rörelse.
Grunderna för premiereservens beräkning skola vara så avfattade,
att premiereserven för varje särskild försäkring framkommer såsom det
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
belopp, varmed kapitalvärdet av bolagets beräknade framtida utgifter
för försäkringen må överskjuta kapitalvärdet av härefter omförmälda
reservpremier, vilka ingå i de försäkringspremier, bolaget enligt för¬
säkringsavtalet må hava att ytterligare uppbära. Reservpremie beräknas
så, att vid försäkringsavtalets ingående kapitalvärdet av alla reservpre¬
mier är lika med kapitalvärdet av bolagets alla beräknade utgifter för
försäkringens anskaffande och förvaltning och för försäkringsförbindel-
sens fullgörande, dock med den inskränkningen att anskaffningskost¬
naden icke må vid denna beräkning antagas högre än som motsvarar
vid försäkring för dödsfall åtta procent och vid försäkring för livsfall
fyra procent av kapitalvärdet av bolagets beräknade utgifter för försäk-
ringsförbindelsens fullgörande samt vid kapitalförsäkring ej heller högre
än två och en halv procent av försäkringssumman.
Varda grunderna för beräkning av premiereserven ändrade, skola,
där ej Konungen fastställer särskilda grunder för beräkningen av pre¬
miereserven för äldre försäkring, de nva grunderna tillämpas jämväl å
sådan försäkring, dock att reservpremien skall så avpassas, att premie¬
reserven vid övergången blir minst lika stor som efter de äldre grun¬
derna.
122 §.
Hava särskilda inländska försäkringsbolag, som enligt denna lag
äro berättigade att driva försäkringsrörelse, övertagit försäkring under
gemensam ansvarighet en för alla och alla för en, vare vart och ett av
bolagen pliktigt att göra avsättning till försäkringsfond allenast för så
stor del av försäkringen, som, enligt avtal mellan bolagen, på det bolag
belöper.
123 §.
Ett belopp motsvarande försäkringsfonden för livförsäkringar skall
redovisas i följande slag av värdehandlingar:
1) obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten;
2) allmänna hypoteksbankens eller konungariket Sveriges stadshypo-
tekskassas obligationer;
3) fordringsbevis, utfärdade av riksbanken eller av annan bank, vars
reglemente blivit av Konungen fastställt;
22
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
4) obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garan¬
terade av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande
erhållit Konungens tillstånd;
5) skuldförbindelser, för vilka bolaget äger säkerhet genom in¬
teckning i fast egendom inom två tredjedelar av senast fastställda taxe¬
ringsvärde, så ock med försäkringsinspektionens medgivande skuldför¬
bindelser med säkerhet av inteckning intill fulla taxeringsvärdet i bola¬
get tillhörig fastighet, som är avsedd för inrymmande av lokal för bola¬
gets rörelse, eller, där bolaget äger flera sådana fastigheter, i en av dem;
dock att i varje fall åbyggnad å egendom skall, för att inteckning i
egendomen må godkännas, vara brandförsäkrad i något med vederbör¬
ligen fastställd bolagsordning försett brandförsäkringsbolag inom riket;
6) sådana av enskilda järnvägar eller industriella inrättningar utfär¬
dade obligationer, utländska statsobligationer och andra värdehandlingar,
som till sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga
med några av de under 1)—5) nämnda;
eller ock i följande tillgångar av annan art:
7) reservpremier, ingående i förfallna obetalda premier;
8) belopp, som bolaget förskjutit mot säkerhet i försäkringsbrev
inom återköpsvärdet;
9) försäkringsfond för livförsäkringar, som på grund av medgivande
i 120 § upptagits såsom tillgång; dock att försäkringsfond för i utländsk
anstalt återförsäkrad försäkring ej må i vidsträcktare mån användas till
redovisning av premiereserven än försäkringsinspektionen på framställ¬
ning av bolaget finner, med hänsyn till försäkringstagarnas säkerhet,
kunna medgivas.
126 §.
Försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, skall, på sätt
här nedan sägs, göra avsättning, till säkerhetsfond.
Där säkerhetsfonden och den i 5 § omförmälda premieåterbärings-
reserven sammanlagda ej uppgå till- ett belopp, motsvarande eu tjugonde¬
del av den del av försäkringsfonden för livförsäkringar, som icke är redo¬
visad på sätt i 123 § under 7)—9) sägs, så ock där säkerhetsfonden ej
uppgår till en tiondedel av premieåterbäringsreserven, skall till säkerhets¬
fond årligen avsättas minst hälften av bolagets årsvinst, sedan möjligen
befintlig brist från föregående år täckts och avsättning gjorts till reserv¬
fond och till premieåterbäringsreserv. Ej må återbetalning av garanti¬
kapital äga rum, där ej summan av nämnda fonder uppgår till sagda
belopp.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
23
Vid beräkning av det belopp, som sålunda minst skall avsättas till
säkerhetsfonden, må ej från årsvinsten avdragas den andel däri, som kan
hava tillerkänts styrelseledamot eller annan såsom arvode (tantiem).
Nedsättning av säkerhetsfonden må icke utan särskilt tillstånd av
försäkringsinspektionen äga rum, där sådant ej erfordras för betäckande
av förlust, som ej kan täckas av befintliga, till framtida förfogande av¬
satta medel eller genom nedsättning av reservfond.
Nedsättning av premieåterbäriugsreserven må, utom till utbetalning
av premieåterbäring enligt för sådan utbetalning gällande grunder, icke
äga rum, där sådant ej erfordras för täckande av förlust, som ej kan
täckas på sätt i föregående stycke sägs.
127 §.
Har försäkringsbolag, som driver livförsäkringsrörelse, redovisat
tillgångar motsvarande viss del av aktiekapital, dock ej överstigande
halva detta kapital, eller av garantikapital i sådana värdehandlingar, som
i 123 § är sagt, samt till livförsäkringstagarnas säkerhet satt dessa
värdehandlingar i pant på sätt i 125 § är angående försäkringsfond
stadgat, må det sålunda redovisade beloppet avräknas från den före¬
skrivna säkerhetsfonden.
Driver försäkringsbolag jämte livförsäkringsrörelse annan försäk¬
ringsrörelse, skola tillgångar motsvarande säkerhetsfonden och premie-
återbäringsreserven, där sådan finnes, redovisas på sätt om försäkrings¬
fond är i 123 § föreskrivet; i fråga om värdehandlingar, i vilka till¬
gångarna sålunda redovisas, gälle vad i 125 § sägs om där avsedda
handlingar.
134 §.
Försäkringsbolag åligge att årligen inom en månad efter den i 30
eller 91 § omförmälda bolagsstämma till försäkringsinspektionen in¬
giva
1) styrelsens förvaltningsberättelse, balansräkningen, revisorernas
utlåtande ävensom de å bolagsstämman i anledning av nämnda hand¬
lingar fattade beslut;
2) en av styrelsen enligt av försäkringsinspektionen fastställt for¬
mulär upprättad och underskriven uppgift om bolagets verksamhet
under året och om dess ställning vid årets slut.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
Om bolaget driver livförsäkringsverksamhet, skall bolaget därjämte
till försäkringsinspektionen med avseende å denna verksamhet ingiva
dels inom samma tid
3) en av bolagets aktuarie avgiven redogörelse för beräkning av
premiereserven och av premieåterbäringsreserven, där sådan linnes;
dels inom sex månader från ovan omförmälda bolagsstämma
4) en av bolagets aktuarie gjord undersökning i vad mån det verk¬
liga förloppet av verksamheten under året avvikit från de enligt 5 eller
67 § upprättade grunder för densamma.
Bolaget skall tillika inom en månad efter förenämnda bolagsstämma
låta i allmänna tidningarna införa den del av den under 2) omförmälda
uppgiften, som försäkringsinspektionen föreskriver.
Försäkringsinspektionen äger att meddela anvisningar för upprätt¬
ande av de under 3) och 4) omförmälda handlingar.
Finner försäkringsinspektionen nödigt att infordra ytterligare upp¬
lysningar, skola sådana ofördröjligen lämnas.
164 §.
I fråga om återförsäkring äger Konungen medgiva sådana avvi¬
kelser från vad denna lag innehåller, som prövas skäliga.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1914.
Försäkringsbolag, som före nämnda dag erhållit fastställelse å grun¬
der för bolagets livförsäkringsverksamhet, äger utan hinder av denna lags
bestämmelser att fortfarande tillämpa samma grunder ävensom att i
balansräkning för tid före den 1 januari 1917, på sätt i 48 och 99 §§
enligt deras förutvarande lydelse sägs, såsom tillgång uppföra anskail-
ningskostnader, och gälle med avseende å sådant bolag vad i berörda
lagrum stadgas angående avskrivning av sådan tillgång samt angående
utdelning åt delägare och garanter under tid, då sådan avskrivning icke
är slutförd.
Har försäkringsbolag i balansräkning för räkenskapsår, som utgår
före den 1 januari 1914, såsom tillgång uppfört organisationskostnad,
gälle vad i 48 och 99 §§ enligt deras förutvarande lydelse stadgas an¬
gående avskrivning av sådan tillgång.
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
25
Förslag
till
LAG
innefattande tillägg till lagen om försäkringsrörelse
den 24 juli 1903.
Om återförsäkring.
1 §•
Avtal, varigenom försäkringsbolag' förbinder sig att i återförsäkring
avgiva ännu icke tecknade livförsäkringar, skall, där avtalet icke kan
uppsägas att utan vederlag upphöra senast ett år efter uppsägningen,
underställas försäkringsinspektionens prövning. Lag samma vare i fråga
om avtal om avgivande i återförsäkring av livförsäkring, där försäkringen
vid avtalets ingående varit i kraft mera än ett halvt år.
Vad sålunda stadgats gäller icke med avseende på försäkrings¬
bolag, som allenast meddelar återförsäkring.
Om förbud mot viss premienedsättning och om ombud
för livförsäkringsbolag.
2 §•
Å de livförsäkringspremier, som försäkringsbolag jämlikt fastställda
grunder bestämt, må till fördel för enskilda försäkringstagare eller
grupper av försäkringstagare varken direkt eller indirekt (genom åter¬
lämnande av provision eller på annat sätt) nedsättning medgivas vare
sig av bolaget eller av dess ombud.
Bihang till Riksdagens protokoll 1911. 1 sand. HO haft. (Nr 50.)
4
26
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
3 §.
Försäkringsbolag, som meddelar livförsäkring, må icke lämna upp¬
drag att såsom bolagets ombud anskaffa eller förmedla anskaffning av
ansökningar om dylik försäkring åt annan än den, som kan anses äga
betingelser för att på ett värdigt och lämpligt sätt utöva sådan verk¬
samhet. När sådant uppdrag lämnas, så ock när givet uppdrag åter¬
kallas, skall anmälan därom ofördröjligen göras hos försäkringsinspek-
tionen. Återkallas uppdraget endast för viss tid, skall detta i anmälan
angivas.
Ersättning för anskaffning eller förmedling av anskaffning av an¬
sökningar om försäkring må icke, vare sig i form av provision eller
annorledes, givas åt annan än sålunda anmält ombud.
Från skyldigheten att göra sådan anmälan, som här ovan sägs,
äger Konungen befria försäkringsbolag, som meddelar allenast enstaka
former av livförsäkring, där denna rörelse är av ringa omfattning och
icke utgör det huvudsakliga föremålet för bolagets verksamhet.
4 §•
Har någon, som innehar sådant uppdrag, som avses i 3 §, gjort
sig skyldig till handling, som strider mot stadgandet i andra stycket
av nyssnämnda paragraf eller mot 2 § eller som eljest prövas vara
oförenlig med ett värdigt och lämpligt utövande av verksamheten såsom
ombud, åligger det bolaget att återkalla uppdraget. Återkallandet må
kunna avse viss begränsad tid.
Försäkringsinspektionen må, där så prövas nödigt, förelägga för¬
säkringsbolag att återkalla dylikt uppdrag; dock må försäkringsinspek¬
tionen icke besluta dylikt föreläggande, där ej nedan omförmälda nämnd
blivit hörd och förordat åtgärden.
Om livförsäkringsnämnd.
5 §.
En livförsäkringsnämnd, bestående av sju ledamöter, med tre supple¬
anter, vilka skola vara i fråga om livförsäkringsrörelse erfarna män,
skall utses på sätt här nedan sägs. Till ledamot i nämnden äger varje
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
försäkringsbolag, som är skyldigt att beträffande sina ombud göra
anmälan i enlighet med bestämmelserna i 3 §, föreslå en person.
Konungen utser nämndens ledamöter för en tid av ett år i sänder,
och skola minst fem ledamöter och minst två suppleanter utses bland
de sålunda föreslagna, där ej de föreslagnas antal understiger tolv.
År antalet föreslagna mindre än tolv, må antalet ledamöter, som utses
bland dem, nedsättas till det tal, som närmast understiger halva antalet
av de föreslagna, varjämte bestämmelsen att minst två suppleanter
skola utses bland de föreslagna bortfaller. Den, som varit ledamot i
nämnden två år i följd, må icke utses till ledamot eller suppleant för
det nästföljande året.
Nämnden sammanträder inför försäkringsinspektionen och är be¬
slutför, då minst fem ledamöter eller vid förfall för ledamot inkallade
suppleanter äro tillstädes. Åro endast fyra tillstädes, kan giltigt beslut
fattas endast ifall de äro om beslutet ense.
Efter nämndens beprövande må ledamot ej deltaga i behandling
av ärende, som berör bolag, vari han är styrelseledamot eller har an¬
ställning.
Kallelse till sammanträde med nämnden utfärdas av försäkrings¬
inspektionen.
Hava minst tre ledamöter hos försäkringsinspektionen anmält, att
fråga, som anses kunna föranleda föreläggande enligt 4 § eller åtal
enligt 6 §, föreligger och bör av nämnden behandlas, åligger det för¬
säkringsinspektionen att utfärda sådan kallelse.
I fråga om föreläggande enligt 4 § eller åtal enligt 6 § må ej
något i nämndens protokoll införas eller för utomstående yppas, annat
än de beslut nämnden må hava fattat att tillstyrka sådant föreläggande
eller åtal. Sådant beslut må ej anses fattat, där ej mer än hälften av
de vid sammanträdet närvarande förenat sig därom.
Nämndens ledamöter åtnjuta ej arvode, men reseersättning och
dagtraktamente enligt bestämmelser, som meddelas av Konungen.
Ansvarsbestämmelser.
6 §•
Styrelseledamot eller annan, som bryter mot föreskrifterna uti 1
eller 2 § eller 3 § andra stycket eller underlåter att göra anmälan,
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
som i 3 § första stycket sägs, eller att iakttaga av försäkringsinspektio-
nen jämlikt 4 § meddelat föreläggande, straffes med böter från och
med femtio till och med två tusen kronor.
Åtal för dylik förseelse väckes av allmän åklagare efter anmälan av
försäkringsinspektionen. Innan försäkringsinspektionen anmäler förseelse
enligt 2 eller 3 § till åtal, skall försäkringsinspektionen höra den uti
5 § omförmälda nämnden.
Allmän bestämmelse.
7 §•
Med livförsäkring förstås i denna lag jämväl livränte- och kapital¬
försäkring.
Vad i denna lag stadgas angående livförsäkring skall äga tillämp¬
ning jämväl i fråga om annan personförsäkring, som meddelas för
längre tid än tio år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1914.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
29
Utdrag ur protokollet, hållet i Kungl. Maj ds lagråd tisdagen
den 8 oktober 1912.
Närvarande:
Justitieråd en: Sundberg,
Borgström,
Skarstedt,
Regeringsrådet Ernberg.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över civilären¬
den, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 27 augusti 1912,
hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle, för det
ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inhämtas över upprättade
förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 5, 48, 99, 101, 120—123, 126,
127, 134 och 164 §§ i lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903
samt till lag, innefattande tillägg till lagen om försäkringsrörelse den
24 juli 1903.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet
föredragits av ledamoten och sekreteraren i försäkringsinspektionen Sper-
ling Stael von Holstein.
I anledning av förslagen avgåvos följande yttranden.
Förslaget till lag om ändrad lydelse av 2, 5, 48, 99, 101, 120—123, 126, 127,
134 och 164 §§ i lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1903.
2 §.
Lagrådet:
Med hänsyn därtill att redan i första stycket av förevarande § med
livförsäkring likställes i visst avseende, bland annat, sådan till livför¬
säkring icke hänförlig personförsäkring, som meddelas för längre tid än
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
tio år, torde, därest nämnda stycke skall bibehållas oförändrat, det före¬
slagna nya stycket i paragrafen böra underkastas jämkning i syfte att
utmärka, att här avses de i åtskilliga efterföljande paragrafer, enligt
deras nu gällande eller föreslagna lydelse, upptagna specialbestämmel¬
serna angående livförsäkring.
I sistnämnda stycke åsyftas uppenbarligen jämväl livstidsför-
säkring, en försäkringsform, som lärer få anses inbegripen i stadgandet
i andra punkten av första stycket. Då emellertid livstidsförsäkring en¬
dast i mera oegentlig mening kan hänföras till försäkring för längre
tid än tio år, hemställes om härutinnan nödigt, på lämpligt sätt av¬
fattat tillägg till det nya stycket. Tillika hemställes, att ordet »järnväll»
såsom överflödigt och måhända missvisande uteslutes.
Av sammanhanget mellan första och tredje styckena framgår, att
med det i tredje stycket använda uttrycket kapitalförsäkring åsyftas
kapitalförsäkring för livsfall. Samma ord begagnas däremot i 121 §
enligt dess nu föreslagna lydelse i en betydelse, som omfattar både ka¬
pitalförsäkring för dödsfall och sådan för livsfall. Mot användningen i
sistsagda § av nämnda ord i denna dubbla bemärkelse lärer med hän¬
syn till numera vedertagen försäkringsterminologi intet kunna anmärkas;
men om förslaget härutinnan skall bibehållas oförändrat, torde, till före¬
byggande av missförstånd, i tredje stycket av förevarande § uttrycket
livränte- och kapitalförsäkring böra utbytas mot annat uttryck, exem¬
pelvis livränteförsäkring och kapitalförsäkring för livsfall.
Lagrådet:
Föreskrifterna under 4) och 5) synas enligt sin ordalydelse inne¬
bära, att bolag, som är underkastat dessa föreskrifter, icke må erhålla
fastställelse å grunder för beräkning och fördelning av vinst åt försäk¬
ringstagarna enligt 5), med mindre därjämte fastställas sådana grunder,
som avses i 4). Då emellertid en dylik begränsning av ett bolags rätt
uti ifrågavarande hänseende icke lärer vara åsyftad, hemställes, att före¬
skrifterna i fråga måtte undergå något förtydligande.
Av bestämmelsen i det föreslagna nya stycket i 2 § följer, att sista
stycket av förevarande § för framtiden skulle komma att avse allenast
egendomsförsäkring, vadan ordet »livförsäkring» här bör ersättas med
»personförsäkring)); och lärer enahanda förändring böra vidtagas med
avseende å 124 och 144 §§, vilka i förslaget lämnats oberörda.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
31
101 §•
Justitieråden Borgström och Skarstedt samt regeringsrådet Ernberg:
Då vid utrönande huruvida fall föreligger, som avses i första stycket,
jämväl befintlig premieåterbäringsreserv skall enligt förslaget inräknas
bland bolagets skulder, men dylik fond icke är föreskriven vare sig i
120 eller i 126 §, torde någon jämkning i avfattningen vara erforderlig.
121 §.
Justitieråden Sundberg och Borgström samt regeringsrådet Ernberg:
Den ändring, som genom sista stycket av förevarande § i förslaget
vidtagits beträffande andra stycket av paragrafen enligt dess nuvarande
lydelse, avser, efter vad förslagets motivering giver vid handen, att, med
bibehållande i princip av rätt för bolag att vid övergång till ändrade
grunder för beräkning av premiereserven för äldre försäkring allenast
successivt vidtaga dennas höjning, då de nya grunderna kräva sådan —
vilken bolagets rätt enligt förslaget skall iakttagas vid reservpremiens
beräkning för den återstående premiebetalningstiden — tillika lämna
föreskrift om successiv sänkning av premiereserven för dylik försäkring
för det fall att densamma enligt ändrade grunder skulle bliva lägre än
enligt de förut gällande grunderna. Stadgandet härom har emellertid
fått en avfattning, som näppeligen lärer kunna åt detsamma giva annan
innebörd än att vid övergång till ändrade grunder för premiereservens
beräkning denna icke i något fall må för äldre försäkring upptagas lägre
än det belopp, vartill den uppgår enligt såväl de nya som de förut
gällande grunderna. En omredigering av stadgandet är alltså av nöden.
Lagrådet:
Omförmälda stadgande har, såsom av motiveringen framgår, avseende
å icke blott det fall att ändring skall ske i sådana grunder för premie¬
reservens beräkning, som äro avfattade i enlighet med de i första, andra
och tredje styckena av paragrafen givna bestämmelserna, utan jämväl
det fall att ett bolag, vars grunder för beräkning av premiereserven äro
upprättade enligt nu gällande lag, skall övergå till grunder överens¬
stämmande med förslaget. Sistnämnda förhållande bör emellertid reg¬
leras i sammanhang med de i slutet av förslaget intagna övergångs¬
bestämmelserna.
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
123 §.
Lagrådet:
Bland tillgångar, i vilka försäkringsfonden för livförsäkringar må
av försäkringsbolag redovisas, angives under 9) försäkringsfond för liv¬
försäkringar, som på grund av medgivande i 120 § upptagits såsom bo¬
lagets tillgång. Härmed åsyftas det i samma § omförmälda värdet av
den ansvarighet, som på grund av återförsäkring åligger annan för¬
säkringsanstalt. Då det uppenbarligen är stridande mot lagens termino¬
logi i övrigt, enligt vilken försäkringsfond utgör beteckning å en det
redovisande bolagets skuld, att använda enahanda benämning å en dess
tillgång, hemställes, att det i förevarande § begagnade uttrycket för
beteckning av ifrågavarande tillgång måtte utbytas mot ett annat, mot¬
svarande det i 120 § använda.
126 §.
Lagrådet:
Till förekommande av all tvekan torde det, liksom förhållandet är
enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse, böra uttryckligen utsägas,
att, såsom naturligtvis är åsyftat, vid beräkning av huru stor del av
årsvinsten skall avsättas till säkerhetsfonden avdrag för avsättning till
reservfond må ske allenast där denna fond är sådan, som omförmäles
i 28 §.
De i förslaget upptagna föreskrifter om avsättning till premieåter-
bäringsreserv och om ändrade grunder för avsättning till säkerhetsfonden
böra föranleda någon jämkning av de i förslaget icke berörda bestäm¬
melserna i 25 och 77 §§ samt 139 § sista stycket.
127 §■
Lagrådet:
Enligt föreskrift i 128 § äger Konungen, där försäkringsbolag
driver rörelse i utlandet, i fråga om försäkringsfond eller säkerhetsfond
för de utländska försäkringarna medgiva avvikelser från stadgandena i
120—127 §§. Enahanda skäl, som föranlett upptagandet av denna före¬
skrift, torde böra medföra motsvarande rätt för Konungen att i fråga
om premieåterbäringsreserv för utländska försäkringar medgiva avvikelse
från den i andra stycket av 127 § i förslaget stadgade skyldighet att,
där försäkringsbolag jämte livförsäkringsrörelse driver annan försäkrings-
33
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
rörelse, redovisa tillgångar motsvarande denna fond på sätt om för¬
säkringsfond är i 123 § föreskrivet; och hemställes förty, att omförmälda
föreskrift i 128 § måtte undergå omarbetning i antydd riktning.
Ju stitier ådet Sund berg:
Givet är, att då, på grund av stadgandet i förslagets 126 § andra
stycket, premieåterbäringsreserven kan träda i stället för säkerhetsfond
intill viss del av den för dessa båda fonder föreskrivna sammanlagda
storlek, premieåterbäringsreserven till den del densamma fyller nu om¬
förmälda ändamål måste uti det i andra stycket av 127 § förutsatta fall
redovisas lika med säkerhetsfonden. I vidsträcktare mån saknar dylik
redovisning betydelse, då den genom premieåterbäringsreserven tryggade
rätten till återbäring av premier icke må göras gällande förr än före¬
fintlig förlust på bolagets rörelse blivit betäckt och förty någon gentemot
bolagets övriga borgenärer gällande panträtt för försäkringstagarna i
fråga om fordran på premieåterbäring icke kan äga rum. Det synes
fördenskull vara riktigast, att den i 127 § av förslaget föreskrivna redo¬
visning av premieåterbäringsreserven inskränkes till att avse den del
därav, som tages i beräkning i stället för säkerhetsfond. Denna in¬
skränkning kan bliva av praktisk betydelse i de fall att antingen säker¬
hetsfonden ensam uppgår till det minimum, som i andra stycket av för¬
slagets 126 § stadgas för denna fond och premieåterbäringsreserven
sammanlagda, eller ock premieåterbäringsreserven allenast till ringa del
tages i beräkning enligt samma stadgande.
Övergångsbestämmelserna.
Lagrådet:
Näst sista stycket av förslaget lärer, i vad där talas om avskrivning
av anskaffningskostnad, vara så att förstå, att avskrivning av dylik
kostnad, vilken blivit uppförd såsom tillgång i balansräkning för tid före
den 1 januari 1917, även efter samma tidpunkt skall fortgå på sätt i 48
och 99 §§ enligt deras nu gällande lydelse sägs. Förutsättningen härför
är givetvis, att den del av anskaffningskostnaden, som ej är avskriven,
i balansräkningen fortfarande uppföres såsom tillgång. Detta är emellertid
enligt det föreslagna stadgandets ordalydelse ej tillåtet. Stadgandet
synes alltså böra genom någon omredigering förtydligas.
I sammanhang härmed torde böra tagas i övervägande, huruvida
icke i förslaget må inflyta bestämmelse, enligt vilken det kali tillåtas
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 höft. (Nr 50.) 5
34
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 50.
ett bolag, som begagnar sig av rätten att efter den 1 januari 1914
fortfarande tillämpa förut fastställda grunder för premiereservens be¬
räkning, att i någon mån jämka samma grunder och å beslutet därom
erhålla fastställelse, även om den ändring i grunderna, som sålunda
sker, icke bringar dem till överensstämmelse med föreskrifterna i 121 §
av förslaget.
Förslaget till lag, innefattande tillägg till lagen om försäkringsrörelse
den 24 juli 1903.
Justitieråden Borgström och Skarstedt samt regeringsrådet Ernberg:
Anledningen till att de i förevarande förslag intagna bestämmelser
erhållit formen av särskild lag i stället för att, såsom eljest synes hava
varit önskvärt, desamma inarbetats i lagen om försäkringsrörelse torde
vara att söka däri att man velat undvika att nu, då fråga är allenast om
vissa tillägg till nämnda lag, företaga en dylik inarbetning, som utom
andra svårigheter skulle medföra rubbning i lagens paragrafföljd. Oaktat
den särställning, förslagets bestämmelser sålunda erhållit, måste det
antagas vara åsyftat, att förslaget skall så förstås som vore detsamma
en integrerande del av lagen om försäkringsrörelse. Vore så ej fallet,
skidle sådana i samma lag förekommande bestämmelser som exempelvis
föreskrifterna om rätt till klagan över försäkringsinspektionens beslut,
om kronans rätt till ådömda böter och desammas förvandling samt om
undantag från lagens tillämplighetsområde icke i avseende å de i för¬
slaget reglerade förhållanden äga tillämpning. Vad sålunda åsyftats
lärer väl ock med erforderlig tydlighet framgå av den föreslagna lagens
rubrik, däri densamma angives såsom innefattande tillägg till lagen om
försäkringsrörelse. Men vid sådant förhållande är det överflödigt och
måhända missvisande att bibehålla bestämmelsen i 7 § av förslaget; och
hemställes förty, att sistnämnda § ur förslaget uteslutes.
Justitierådet Sundberg:
Genom att i en fristående lag inrymma de bestämmelser förslaget
innehåller kan lätt förorsakas tvekan, i vad mån åtskilliga stadganden i
lagen om försäkringsrörelse äga tillämplighet å sagda bestämmelser.
Jämväl av andra skäl är det givetvis önskvärt, att samtliga stadganden
angående försäkringsrörelse, såvitt möjligt, äro sammanförda i en enda
lag. 1 förevarande fall torde ej heller avsevärda hinder häremot möta.
35
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
Lämpligen synas de bestämmelser, om vilka nu är fråga, kunna inarbe¬
tas i lagen om försäkringsrörelse på det sätt, att de däri intagas såsom
§§ 167 och följande med rubrik »Tilläggsbestämmelser». Att med dylikt
tillvägagångssätt lagen om försäkringsrörelse under någon tid, intill
dess densamma kommer att undergå avsedd fullständig omarbetning, får
en i visst hänseende ej fullt systematisk uppställning, synes vara av
underordnad vikt vid jämförelse med de betydande praktiska fördelar,
som därmed vinnas.
1 §*
Lagrådet:
Med den av fattning, stadgandet i första punkten av första stycket
erhållit, måste detsamma enligt vanliga tolkningsregler anses innebära,
att avtal, som i förevarande § avses, icke blir bindande med mindre
avtalet efter underställning blivit av försäkringsinspektionen godkänt.
Detta lärer emellertid icke vara meningen; och med hänsyn till de för¬
vecklingar, som vid tillämpningen av ett dylikt stadgande lätt skulle
kunna uppstå, torde det icke heller böra ifrågakomma att på antytt
sätt göra avtalets giltighet beroende av villkor; utan torde man få
stanna vid den i 6 § upptagna ansvarsbestämmelsen såsom korrektiv
mot överträdelse. En omarbetning av berörda stycke är fördenskull
påkallad; och synes därvid, för vinnande av en säker hållpunkt för be¬
stämmandet av ansvarsskyldighetens inträdande, åt stadgandet böra
givas en avfattning, som utmärker, att det skall åligga vederbörande
försäkringsbolag att, innan bolaget sluter bindande avtal av ifrågavarande
beskaffenhet, hos försäkringsinspektionen söka tillstånd därtill. Dessutom
erinras, dels att beträffande avtal angående ännu icke tecknade försäk¬
ringar det bör tydligt utmärkas, att med avseende å skyldigheten att
söka tillstånd det saknar all betydelse huruledes det bolag, som skall
meddela återförsäkring, vill ordna frågan om uppsägningsrätt å sin sida,
dels att stadgandet i andra punkten av förevarande stycke såtillvida
oriktigt återgiver rätta meningen, som även här skyldigheten att under¬
ställa avtalet gjorts beroende av frågan om uppsägning, dels ock slut¬
ligen att sistnämnda punkt tarvar den redaktionella förbättring, att
framför ordet »livförsäkring» inskjutas orden »redan tecknad».
2 §.
Lagrådet:
Motiveringen till förevarande § hänför sig allenast till sådan ned¬
sättning av försäkringspremierna, som sker vid försäkringsavtalets ingå¬
36
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 50.
ende. Paragrafen innefattar emellertid enligt sin ordalydelse jämväl
förbud för bolag att under försäkringstiden för enskilda försäkringsta¬
gare eller grupper av försäkringstagare nedsätta premierna vare sig
direkt eller ock indirekt genom t. ex. vinstutdelning. Om nu dylikt
förbud överhuvudtaget anses lämpligt, synes åt stadgandet härom böra
beredas plats i lagen om försäkringsrörelse i sammanhang med föreskrif¬
terna angående grunder för försäkringsbolags verksamhet. Skall åter
bestämmelsen i förevararande § omfatta allenast premienedsättning vid
försäkringsavtalets ingående, bör för tydliggörande härav erforderlig om¬
redigering av paragrafen vidtagas. Härvid torde lämpligen böra iaktta¬
gas, att orden »återlämnande av provision» utbytas mot något uttryck,
vilket mera korrekt återgiver det förhållande, som åsyftas.
3 §.
Lagrådet:
Mot avfattningen av andra stycket må erinras, att därav ej med
önskvärd tydlighet framgår, att där upptagna förbud är avsett att gälla
såväl försäkringsbolag som ombud, vadan någon omredigering av stycket
synes erforderlig.
4-6 §.
Lagrådet:
I syfte att råda bot å missförhållanden, som uppgivas hava på liv¬
försäkringsverksamhetens område i hög grad yppat sig i form av an¬
vändandet av illojala konkurrensmedel, upptager förslaget åtskilliga
bestämmelser avseende kontroll å försäkringsagenternas verksamhet.
Förslaget innefattar sålunda först och främst förbud mot vissa bestämda
åtgärder från agenternas sida (2 § och 3 § andra stycket) och stadgar
ansvar för överträdelse av sådant förbud. Vidare ålägges försäkrings¬
bolag skyldighet att tillse, att inga andra än de, som kunna anses äga
betingelser att på ett värdigt och lämpligt sätt utöva verksamhet såsom
ombud för bolaget, må beklädas med eller bibehålla sådant ombudskap,
med förpliktelse tillika för bolaget att återkalla lämnat dylikt uppdrag
icke blott i händelse nyss angivna förbud överträdes utan även när eljest
ombud genom sitt handlingssätt visat sig sakna nämnda betingelser.
Såvitt angår omförmälda förbud, torde intet vara att erinra. I fråga
om de angivna skyldigheterna för bolaget synas ej heller i och för sig
några befogade erinringar kunna göras. Häremot resa sig starka be¬
tänkligheter mot den i förslaget vidtagna anordning, enligt vilken det
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
37
skall ankomma på försäkringsinspektionen att på närmare angivet sätt
hålla hand över att bolag i ett givet fall återkallar lämnat uppdrag.
Att, såsom förslaget innebär, en administrativ statsmyndighet skall
kunna vid hot om ansvar förelägga en privat inrättning att skilja en
person från hans tjänst i inrättningen och sålunda kunna vidtaga åtgärd,
varigenom denne tilläventyrs berövas möjligheten att utöva sitt lovliga yrke,
synes vara alltför stridande mot rådande rättsuppfattning i vårt land
för att böra vinna godkännande. Visserligen skall enligt förslaget försäk¬
ringsinspektionen i fråga om dylikt föreläggande vara bunden av att
den livförsäkringsnämnd, varom förslaget innehåller bestämmelser, för¬
ordat åtgärden; men den omständigheten att härigenom faran för miss¬
tag måhända komme att i det väsentliga förebyggas torde icke ensamt
för sig vara tillräcklig såsom stöd för att beträffande, ett speciellt om¬
råde och sålunda utan sammanhang med frågan om ordnandet av statens
ställning till illojal konkurrens överhuvud införa i lagstiftningen den
ifrågaställda nyheten. Och då härtill kommer, att den verksamhet, som
utövas av agenter för här i riket opererande utländska försäkringsan-
stalter, icke beröres av de ifrågavarande bestämmelserna, anser sig
lagrådet böra avstyrka vad förslaget innehåller angående föreläggande
för bolag att återkalla uppdrag av den i 3 § första stycket omförmälda
beskaffenhet. För den händelse denna hemställan vinner avseende, skulle
den uppgift, som i övrigt enligt förslaget tillkommer livförsäkringsnämn-
den, nämligen att avgiva yttrande i anledning av ifrågasatt åtal för
förseelse enligt 2 eller 3 § av förslaget, bliva alltför obetydlig för att
motivera inrättandet av en försäkringsnämnd.
Mot de i 5 § upptagna bestämmelserna kan i övrigt erinras, att de
icke samtliga äro av beskaffenhet att böra i 'civillag upptagas.
Ur protokollet:
Erik Öländer. -
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott den 24
januari 1914.
Närvarande:
Hans excellens lierr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvärd,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård, ,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anmälde i under¬
dånighet lagrådets genom utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden
för den 27 augusti 1912 inhämtade utlåtande över de vid samma proto¬
koll fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 5, 48, 99, 101,
120—123, 126, 127, 134 och 164 §§ i lagen om försäkringsrörelse den
24 juli 1903 samt till lag, innefattande tillägg till lagen om försäkrings¬
rörelse den 24 juli 1903.
Departementschefen anförde därvid:
»Innan jag redogör för innehållet av lagrådets utlåtande, ber jag
få anmäla, att ledamöter av Svenska aktuarieföreningen den 9 november
1912 inkommit med en underdånig skrift i ämnet, varöver försäkrings-
inspektionen, till följd av remiss, den 3 december 1912 avgivit under-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
39
dårligt utlåtande. Sedermera hava nämnda ledamöter av Svenska aktu-
arieföreningen inkommit med ytterligare en underdånig skrift i anled¬
ning av det av försäkringsinspektionen avgivna utlåtandet.
Vidare har försäkringsinspektionen i skrivelse den 18 mars 1913
ifrågasatt vissa ändringar i den föreslagna tilläggslagen. Till dessa
ändringar får jag tillfälle återkomma här nedan.
Förstnämnda ledamöters av Svenska aktuarieföreningen skrift ger mig
anledning hemställa, att försäkringsinspektionens vid det med underdå¬
niga skrivelsen den 6 augusti 1912 överlämnade lagförslaget fogade
motivering ävensom nyssberörda skrift och försäkringsinspektionens
utlåtande den 3 december 1912 måtte såsom bilagor få åtfölja detta
protokoll. (Bil. A, B, O.)»
Departementschefen redogjorde därefter för innehållet av lagrådets
ovan omförmälda utlåtande; och yttrade departementschefen i detta sam¬
manhang:
»I anledning av de anmärkningar, som inom lagrådet blivit fram¬
ställda beträffande förslagen, hava de blivit översedda inom civildepar¬
tementet och ändrade i flertalet av de avseenden, som de framställda
anmärkningarna åsyftat. Därvid hava tillika vidtagits en del andra
ändringar, väsentligen dock av allenast redaktionell innebörd. De så¬
lunda vidtagna ändringarna äro huvudsakligen följande:
Förslag till ändringar i lagen om försäkringsrörelse.
2 §•
Såsom lagrådet påpekat, avses med uttrycket kapitalförsäkring i
tredje stycket kapitalförsäkring för livsfall. Till förtydligande härav
hava orden »livränte- och kapitalförsäkring)) utbytts mot »livränteförsäk¬
ring och kapitalförsäkring för livsfall».
Vidare har genom inskjutande i fjärde stycket av ordet »särskilt»
framför »stadgas» markerats, att detta stycke åsyftar de i lagen upp¬
tagna specialbestämmelserna angående livförsäkring, samt tillägg skett i
syfte att klargöra, att jämväl livstidsförsäkring åsyftas i sistnämnda
stycke.
5 §•
I enlighet med de vid denna paragraf framställda anmärkningarna
hava mom. 4 och 5 sammanslagits och därvid fått byta plats, varige¬
nom lagtexten torde hava förtydligats.
40
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
Vidare har i paragrafens sista stycke ordet »livförsäkring» utbytts
mot det mer adekvata »personförsäkring».
25 §.
Lagrådets erinran vid 126 § synes böra föranleda, att jämväl pre-
mieåterbäringsreserven upptages bland de i denna paragraf uppräknade
fonderna.
77 §.
På samma sätt som i 25 § bör, på grund av lagrådets anmärkning-
vid 126 §, jämväl här premieåterbäringsreserven omnämnas.
101 §.
Såsom justitieråden Borgström och Skarstedt samt regeringsrådet
Ernberg framhållit, är vid utrönande, huruvida fall föreligger, som avses
i första stycket, jämväl befintlig premieåterbäringsreserv avsedd att in¬
räknas bland bolagets skulder.
Med hänsyn härtill torde lämpligen orden »de i 120 och 126 §§
föreskrivna fonder» i första stycket böra utbytas mot »försäkringsfond,
säkerhetsfond och premieåterbäringsreserv», varjämte orden »i 126 § om-
förmälda» uti första och andra styckena böra utgå.
123 §.
I anledning av lagrådets anmärkning har punkt 9) i denna § om¬
redigerats till överensstämmelse med den i 120 § använda terminologien.
124 §.
Lagrådets anmärkning vid 5 §, sista stycket, föranleder, att även
här ordet »livförsäkring» utbytes mot »personförsäkring».
126 §.
Till utmärkande, såsom lagrådet framhållit, att, vid beräknande av
huru stor del av årsvinsten skall avsättas till säkerhetsfonden, avdrag
41
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
för avsättning till reservfond må ske allenast där denna fond är sådan,
som omfärmäles i 26 §, har framför ordet »reservfond» i andra stycket
inskjutits orden »den i 26 § omförmälda».
128 §.
I anledning av lagrådets anmärkning har denna § kompletterats på
det sätt, att orden »försäkringsfond eller säkerhetsfond» ersatts med
»försäkringsfond, säkerhetsfond eller premieåterbäringsreserv».
139 §.
Lagrådets anmärkning vid 126 § torde böra föranleda en jämkning
av sista stycket i paragrafen.
144 §.
På grund av lagrådets anmärkning vid 5 §, sista stycket, har i
144 § på samma sätt som i 124 § ordet »livförsäkring» utbytts mot
ordet »personförsäkring».
Övergångsbestämmelserna.
Såväl under 121 § som under rubriken övergångsbestämmelserna
har lagrådet föreslagit redaktionella förbättringar av dessa sistnämnda
bestämmelser. Därjämte har lagrådet ifrågasatt, huruvida icke i för¬
slaget borde inflyta bestämmelse, enligt vilken det kunde tillåtas ett
bolag, som begagnar sig av rätten att efter det lagförslaget trätt i kraft
fortfarande tillämpa förut fastställda grunder för premiereservens beräk¬
ning, att i någon mån jämka samma grunder och å beslutet därom erhålla
fastställelse, även om den ändring i grunderna, som sålunda sker, icke
bringar dem till överensstämmelse med föreskrifterna i 121 § av för¬
slaget.
Det synes mig icke böra möta några betänkligheter att medgiva,
det grunder för försäkringsbolags livförsäkringsverksamhet, vilka fast¬
ställts före lagförslagets ikraftträdande, fortfarande må tillämpas, även
om mindre väsentliga ändringar vidtagits i desamma. För tillstånd att
under viss tid därefter i balansräkningen såsom tillgång uppföra anskaff¬
ningskostnader torde emellertid, då sådana mindre väsentliga ändringar i
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. SO höft. (Nr SO.) 6
42
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
grunderna vidtagits, böra fordras Konungens medgivande. I enlighet
härmed har andra stycket i övergångsbestämmelserna omredigerats.
Slutligen har, då lagförslaget icke, såsom avsett varit, kunnat före¬
läggas 1913 års Riksdag, tiden för ikraftträdandet och därmed samman¬
hängande tidsfrist måst framskjutas.
Förslaget till lag, innefattande tillägg till lagen om försäkringsrörelse.
1 §•
Lagrådet har ansett, att stadgandet i första punkten av första stycket,
med den formulering punkten erhållit, enligt vanliga tolkningsregler
måste anses innebära, att avtal, som i förevarande paragraf avses, icke
bliver bindande med mindre avtalet efter underställning blivit av för-
säkringsinspektionen godkänt. En sådan innebörd av stadgandet skulle,
såsom också lagrådet anfört, giva grundad anledning till betänkligheter
och har ej heller varit avsedd. Till förtydligande av stadgandets mening
har punkten omredigerats i den av lagrådet angivna riktningen.
Därjämte hava även övriga av lagrådet framställda anmärkningar
föranlett ändringar i redaktionen.
2 §•
Då den föreslagna redigeringen möjligen skulle kunna giva anled¬
ning till tvekan om bestämmelsens omfattning, hava tillagts orden »an¬
norledes än genom premieåterbäring eller vinstutdelning i överensstäm¬
melse med fastställda grunder». Därjämte har den på indirekt premie-
nedsättning syftande parentesen »genom återlämnande av provision eller
på annat sätt» ansetts lämpligen kunna uteslutas.
3-6 §§.
I 3 §, andra stycket, har i anledning av lagrådets anmärkning skett
ett förtydligande tillägg.
Såsom jag här ovan omnämnt, har försäkringsinspektionen i skri¬
velse den 18 mars 1913 ifrågasatt vissa ändringar i förslaget till lag,
innefattande tillägg till lagen om försäkringsrörelse. Dessa ändringar
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
43
hänföra sig till de bestämmelser, som avse att råda bot på vissa inom
livförsäkringsverksamheten förefintliga missförhållanden. Denna fråga,
yttrar försäkringsinspektionen, har emellertid numera kommit i ett något
ändrat läge på grund av en mellan livförsäkringsbolagen träffad över¬
enskommelse angående övervakande av agenternas verksamhet, en över¬
enskommelse, vilken biträtts av samtliga livförsäkringsbolag, som för
sin verksamhet i större utsträckning använda sig av agenter, med un¬
dantag av ett. Jämväl detta bolag torde enligt försäkringsinspek-
tionens förmodan komma att så snart ske kan biträda överenskommelsen
ifråga.
Enär denna överenskommelse synes vara ägnad att avhjälpa de
avsedda missförhållandena, anser försäkringsinspektionen, att livförsäk¬
ringsbolag, som biträtt densamma, må kunna tillsvidare befrias från
den i 3 § stadgade skyldigheten att till försäkringsinspektionen anmäla
sina ombud.
Då vidare överenskommelsen mellan bolagen upptager skyldighet
för dem att avskeda agent, som gjort sig skyldig till lämnande av
så kallad returprovision eller på annat sätt visat sig olämplig, anser
försäkringsinspektionen den i 4 §, andra stycket, intagna bestämmelsen
om rättighet för försäkringsinspektionen att i vissa fall påfordra åter¬
kallande av uppdrag att vara ombud kunna ur förslaget utgå. Häri¬
genom skulle, säger försäkringsinspektionen, den förnämsta orsaken till
kravet på inrättande av en livförsäkringsnämnd bortfalla, och böra be¬
stämmelserna härom i 5 § därför borttagas. Dessa ändringar torde åter
föranleda, att ansvarsbestämmelserna i 6 § i viss mån jämkas.
I enlighet med vad sålunda föreslagits hava ändringar vidtagits i den
föreliggande lagtexten.
Sålunda har i 3 §, tredje stycket, införts bestämmelse, att Konungen
äger från den ifrågasatta anmälningsskyldigheten befria bolag, som
prövas hava vidtagit betryggande åtgärder för övervakande av om¬
budens verksamhet. Vidare hava sista stycket av 4 § ävensom 5 §
borttagits, varjämte i 6 § dels ur första stycket borttagits orden »eller
att iakttaga av försäkringsinspektionen jämlikt 4 § meddelat föreläg¬
gande», dels ock hela sista stycket uteslutits.
i §•
Såsom justitieråden Borgström och Skarstedt samt regeringsrådet
Ernberg anfört, är förslaget till tilläggslag att betrakta såsom en inte¬
grerande del av lagen om försäkringsrörelse. Då, på sätt nämnda leda¬
44
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 50.
möter av lagrådet framhållit, bestämmelsen i 7 § vid detta förhållande
möjligen kan vålla missförstånd, har nämnda paragraf uteslutits.))
Departementschefen uppläste härefter ifrågavarande ändrade lag¬
förslag och hemställde, att desamma måtte jämlikt § 87 regerings¬
formen föreläggas Riksdagen till antagande genom proposition.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi¬
trädda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, till Riksdagen
avlåtas.
Ur protokollet:
Niklas A. Lindhult.
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 50.
[27]°) 45
Bilaga A.
Försäkringsinspektionens motivering för det till lagrådet
remitterade förslaget.
Försäkringspremien måste tydligen vara så beräknad, att vid för- Brutto- och
säknngsavtalets ingående kapitalvardet av alla i orsakringspremier ar för beräkning
minst lika med kapitalvärdet av bolagets alla beräknade utgifter. Dessa av premie-
utgifter kunna uppdelas i
1) anskaffningskostnader,
2) förvaltningskostnader,
3) utbetalande av de i försäkringsavtalet bestämda försäkrings¬
summorna.
På motsvarande sätt kan då försäkringspremien tänkas uppdelad i
1) anskaffningspremie,
2) förvaltningspremie,
3) nettopremie,
vartill kan komma
4) säkerbetstillägg.
Vad nu först anskaffningspremien beträffar, vore det tydligen
enklast, om denna vore en avgift, som erlades på en gång, en sorts
inträdesavgift. Då finge bolaget sina beräknade anskaffningskostnader
omedelbart ersatta av försäkringstagaren och ingen hänsyn vore vidare
att taga till anskaffningskostnader och anskaffningspremier vid beräk¬
ning av bolagets skuld till försäkringstagarna. Det har emellertid
visat sig praktiskt outförbar att kräva en inträdesavgift tillräckligt
hög för att täcka anskaffningskostnaderna. 1 dess ställe fördelas an¬
skaffningskostnaden på flera år, så att i dessa års föisäkringspremier
ingå anskaffningspremier, vilkas sammanlagda kapitalvärde är lika med
anskaffningskostn ad en.
Då nu bolaget vid försäkringsavtalets ingående betalar anskaffnings¬
kostnaden på eu gång, har det alltså icke därefter några utgifter mot¬
svarande de anskaffningspremier, som försäkringstagaren har att er¬
lägga. Rätten till dessa anskaffningspremier representerar alltså en
tillgång för bolaget, vilken icke motsvaras av någon skuld och vars
värde i eu given tidpunkt kan beräknas.
På grund av de i bil. B gjorda hänvisningar har den ursprungliga pagineringen
ancivits genom de inom klammer ställda siffrorna.
O o
46 [28] Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
Vad därnäst förvaltningspremien beträffar, så antages den enklast
vara lika stor under hela premiebetalningstiden. År premiebetalnings¬
tiden kortare än försäkringstiden, måste en del av förvaltningspremien
reserveras till betäckande av förvaltningskostnaderna under den premie¬
fria försäkringstiden. Denna förvaltnings reserv skall tydligen vara lika
med skillnaden mellan kapitalvärdet av de framtida förvaltningskostna¬
derna och kapitalvärdet av de framtida förvaltningspremierna. Den är
en bolagets skuld.
Vad slutligen nettopremien angår, så motsvaras bolagets rätt till
framtida nettopremier av bolagets förbindelse att utbetala förfallande
försäkringsbelopp. Saldot av dessa båda poster, som kan benämnas
nettoreserv, blir i regel en skuld, vars värde är lika med skillnaden
mellan kapitalvärdet av bolagets förbindelse att utbetala försäkringsbe¬
loppen och kapitalvärdet av återstående nettopremier.
Rätten till säkerhetstilläggen är en tillgång för bolaget, vilken
icke motsvaras av någon förbindelse. Den bör emellertid icke tagas
med i beräkning, enär avsikten med säkerhetstilläggen är, att bolaget i
dem skall hava en reserv, som icke skall tagas i anspråk, förrän den behövs.
Av det som nu anförts framgår det, att man finner värdet vid en
viss tidpunkt av bolagets ansvarighet på grund av en försäkring, om
man sammanställer:
1) bolagets tillgång: återstående anskaffningspremiers kapitalvärde,
2) bolagets skuld: förvaltningsreserv och nettoreserv.
Saldot av dessa poster bör alltså vara premiereserven.
Det är att märka, att ovannämnda tillgång är lika säker som
skulden. Annulleras försäkringen, försvinna tillgång och skuld samti¬
digt. Att försäkringen kan annulleras genom bristande premiebetalning,
utgör alltså icke något skäl för att vid premiereservens beräkning
hänsyn icke skulle tagas till nämnda tillgång. Dock bör icke tillgången
i något fall beräknas till högre belopp än skulden. Ty i så fäll skulle
saldot eller premiereserven bliva en tillgång, vilken i anledning av
annullationsmöjligheten vore osäker och därför helst icke alls bör upp¬
föras. I detta fall sättes alltså premiereserven lika med noll.
När premiereserv beräknas, såsom nu sagts, med hänsyn tagen till
alla utgifter och hela försäkringspremien (utom säkerhetstillägget, där
sådant finnes), säges den vara beräknad efter bruttojgremiemetod.
När premiereserven sättes lika med den ovan definierade nettore¬
serven, säges den vara beräknad efter nettopremiemetod.
Vid beräkning av nettoreserv blir det av största betydelse, hur
nettopremien bestämmes. Tydligen måste vid försäkringsavtalets ingå-
Kitngl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50. [29] 47
ende kapitalvärdet av alla nettopremier vara lika med kapitalvärdet av bola¬
gets förbindelse att utbetala försäkringsbeloppen. Men detta är ej till¬
räckligt för att bestämma nettopremiernas storlek, om man ej vet, i
vilken ordning de skola beräknas inflyta till bolagen. Enligt försäk¬
ringsavtalet är visserligen ordningen för försäkringspremiernas inbeta¬
lande bestämd, men därmed är ingenting sagt om nettopremierna.
Vanligen äro nu försäkringspremierna konstanta under premiebe¬
talningstiden. Den klassiska nettopremiemetodeji antager, att i så fall även
nettopremierna äro konstanta. Göres detta antagande, kan nettopre¬
mien och nettoreserven beräknas.
Men då detta antagande icke är det enda möjliga, så är den klas¬
siska nettometoden icke heller den enda nettometoden.
Nu gällande lag stadgar, att premiereserven skall minst uppgå till
skillnaden mellan kapitalvärdet av bolagets förbindelser på grund av
löpande livförsäkringar och kapitalvärdet av de nettopremier, som livför¬
säkringstagarna må hava att ytterligare erlägga.
Lagen föreskriver alltså tillämpande av nettometod. Men då lagen
icke angiver, hur nettopremien skall beräknas, uppstodo snart olika
meningar om den rätta tolkningen. Allmännast omfattades den åsikten,
att bestämmelsen borde tolkas i den klassiska nettopremiemetodens anda.
Ett av bolagen hade emellertid före lagens trädande i kraft använt
annan beräkning av nettopremien, i det denna antogs vara lägre under
de första åren än under de följande. Eftersom bolagets försäkrings¬
premier voro lika stora under alla åren, och även lörvaltningspremierna
kunna beräknas vara lika, blevo alltså anskaffningspremierna större
under de första åren än under de följande. På detta sätt blev det möj¬
ligt för bolaget att täcka det mesta av anskaffningskostnaden (ungefär
3 % av försäkringssumman) med de 5 första anskaffningspremierna.
Bolaget begärde och erhöll Konungens fastställelse å dessa grunder för
fortsatt tillämpning.
Denna fastställelse väckte mycket uppseende. Det var nämligen
uppenbart, att en reservberäkning efter denna metod erbjöd stora lör-
delar, särskilt för ett yngre bolag, i jämförelse med beräkning efter
den klassiska nettopremiemetoden. Båda äro • visserligen nettometoder,
i det att den tillgång, som återstående anskaffningspremiers kapital¬
värde representerar, icke tages med vid beräkningen av premiereserven.
Men vid närmare undersökning finner man, att den omstridda metoden
ger i huvudsak samma resultat, som om nettopremierna antagits kon¬
stanta och premiereserven beräknats såsom skillnaden mellan nettoreserv
Nu gällande
lags bestäm¬
melser för
premiereser¬
vens beräk¬
ning.
Nettometod.
48 [30] Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
och återstående anskaffningspremiers kapitalvärde. Det är sålunda en
nettometod, som verkar som en bruttometod.
Anskaffnings- För ett yngre bolag är det mycket svårt, att ej säga omöjligt,
uppförande att avsätta premiereserv efter den klassiska nettometoden. Inflytande
som tillgång, nettopremier räcka enligt beräkning endast till de under året förfallande
försäkringsbelopp och till nettoreservavsättning vid årets slut. Inflytande
förvaltningspremier och anskaffningspremier räcka icke till årets för¬
valtnings- och anskaffningskostnader. Bolaget måste komma att arbeta
med förlust, därför att det icke får räkna sig till godo den tillgång, som
framtida anskaffningspremiers kapitalvärde representerar. Förlusten
minskas visserligen därigenom, att vinst uppstår genom underdödlighet
och överränta. Men under ett tidigare skede av ett bolags verksam¬
het är denna vinst ej tillräcklig. För att i någon mån underlätta ar¬
betet för de yngre bolagen medgiver därför nu gällande lag, att bola¬
gen må som tillgång uppföra kostnader, som under ett år använts
till anskaffande av n}’a försäkringar, intill ett belopp av I 1 h % av sum¬
man av de under året anskaffade och på bolagets eget ansvar bibe¬
hållna i kraft varande försäkringar, livränteförsäkringar oräknade. Men
då anskaffningskostnaderna i regel överstiga 3 % på försäkringsbelop¬
pet och då sålunda uppförd tillgång skall avskrivas med minst en
femtedel för varje år är det tydligt, att detta medgivande icke på
långt när uppväger förmånen att vid premiereservberäkning få tillämpa
en bruttometod. Detta motsvarar nämligen (frånsett förvaltningsre-
serven, som i allmänhet är relativt liten), att premiereserven beräknas
efter den klassiska nettometoden och återstående anskaffningspremiers
kapitalvärde uppföres som tillgång och att denna tillgång avskrives
under loppet av hela premiebetalningstiden. Härtill kommer, att nu
gällande lag begränsar den utdelning, som bolaget må giva försäk¬
ringstagare, aktieägare eller garanter, till 5 % av aktiekapitalet eller
garantikapitalet, så länge anskaffningskostnaderna icke fullständigt
avskrivits. Denna bestämmelse stämplar som svagt ett bolag, som
uppför anskaffningskostnader såsom tillgång, och måste föranleda bola¬
gen att så vitt möjligt undvika att begagna sig av medgivandet.
Motioner i De, som ansågo, att lagen avsett att föreskriva den klassiska netto-
^förtydagande mef°den, och som sågo ett stöd för denna sin åsikt i lagens medgi-
ar lagen, vande om anskaffningskostnaders uppförande som tillgång, gjorde gäl¬
lande, att ett längre gående medgivande i denna riktning skulle verka
i hög grad menligt på livförsäkringsväsendets utveckling. Den klassiska
nettometoden verkade, menade man, som en hälsosam restriktion mot
[31] 49
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
kostnadsnivåns höjning och som en damm mot överdriven vinstut¬
delning. Lättnader i premiereservens beräkning eller redovisning skulle,
där ej mycket starka garantier mot missbruk gåves, ofelbart leda till
livförsäkringrörelsens ruin.
Motion i frågan väcktes vid 1905 års Riksdag och Riksdagen avlät
en skrivelse i ärendet, med anhållan, att Konungen täcktes taga i över¬
vägande, huruvida icke de i lagen om försäkringsrörelse av den 24 juli
1903 givna stadganden rörande premiereservens beräkning, i vad de
avse livförsäkring, behövde ändras eller förtydligas i syfte att fullt trygga
försäkringstagarnas intressen samt för Riksdagen framlägga det förslag,
vartill förhållandena måtte giva anledning.
Efter erhållen remiss avgav försäkringsinspektionen den 8 maj
1906 utförligt yttrande, i vilket försäkringsinspektionen hävdade, dels
att lagen icke finge tolkas så, att den klassiska nettometoden vore före¬
skriven, dels att, därest lagen skulle förtydligas, ändring borde göras
så, att det bleve klart, att vid premiereservens beräkning full hänsyn
skulle tagas till omkostnaderna. För vinnande av erforderlig garanti
mot kostnadernas uppdrivande borde då omkostnadsplan ingå bland de
för beräkning av premier och premiereserv fastställda grunder.
Försäkringsinspektionen ansåg emellertid, att det icke då förefun-
nos tillräckliga skäl för att företaga någon lagändring, eftersom många
och det just av de äldsta och solidaste försäkringsbolagens ledare hyste
mycket stora betänkligheter mot en ändring i den riktning, som för¬
säkringsinspektionen ansåge den riktiga.
Frågan framfördes ånyo i en motion vid 1911 års Riksdag. Motio¬
nären, livförsäkringsaktiebolaget Thules direktör S. Palme, hävdade däri,
att lagen borde ändras i den av försäkringsinspektionen förordade rikt¬
ningen, sålunda att omkostnadsplan borde ingå bland grnnderna och
vid premiereservens beräkning hänsyn tagas till omkostnaderna, i sam¬
band varmed det ovan omförmälda medgivandet att uppföra anskaffnings¬
kostnader som tillgång borde utgå.
Att en motion i detta syfte väckes av ledaren av ett av de största
livförsäkringsbolagen, är ett bevis för att opinionen bland de sakkun¬
niga även här i landet under senare år undergått den förändring, var¬
till, såsom försäkringsinspektionen i sitt ovannämnda utlåtande påpekat,
många symptom tidigare visat sig utomlands. Såsom sadana symptom
påpekades den vetenskapliga försäkringstekniska litteraturens samt vissa
statsmyndigheters ställning i frågan. Vad den vetenskapliga litteraturen
beträffar, bär den under de senare åren med allt större styrka och fram¬
gång uppvisat det irrationella i den klassiska nettometoden och det
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 höft. (Nr 50.) 7
50 [32]
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
ogynnsamma inflytande dess tillämpning har på livförsäkringsväsendets
utveckling. Och till de i utlåtandet nämnda länder, Schweiz och Förenta
staterna, där statsmyndigheterna uttalat sig för eller lagstiftat om mera
rationell beräkningsmetod, kan nu läggas Danmark, där lagförslag fram¬
lagts i samma syfte.
Visserligen har aktuarieföreningen i avgivet yttrande rörande det
nu av försäkringsinspektionen utarbetade lagförslaget avstyrkt dess be¬
stämmelser angående premiereservens beräkning efter bruttometod. Men
av yttrandet framgår det, att detta avstyrkande, vars motivering för
övrigt i viktiga punkter vilar på misstolkning av lagförslaget, icke
innebär, att aktuarieföreningen skulle vara blind för att den klassiska
nettometoden måste förr eller senare övergivas. Eu stark minoritet
inom föreningen har för övrigt i avgiven reservation uttalat sin anslut¬
ning till förslaget.
En anledning till opinionens förändring är utan tvivel, att den
klassiska nettometoden icke visat sig giva det skydd man väntat mot
osund verksamhet. Tillståndet inom livförsäkringsverksamheten vittnar
om att den osunda utvecklingen kan häjdas endast genom åtgärder,
som direkt bekämpa det onda.
De vid 1912 års Riksdag väckta motionerna om inrättande av en
statsanstalt för livförsäkring motiverades med ett uppvisande av miss¬
förhållanden inom den privata livförsäkringen. Även om denna kritik,
enligt försäkringsinspektionens förmenande, sköt över målet, var den
dock i flera avseenden berättigad. Försäkringsinspektionen anser, att
missförhållanden förefinnas av den allvarliga art, att det icke kan för¬
svaras att ej med det snaraste vidtaga åtgärder mot dem. Detta är anled¬
ningen till att försäkringsinspektionen nu framlägger detta lagförslag.
På denna punkt finnes eu betydelsefull meningsolikhet mellan
aktuarieföreningen och försäkringsinspektionen. Aktuarieföreningen anser,
att »frågan om en ändring av grunderna för premiereservens beräkning
lämpligen kan uppskjutas, dels tills behov av ändring otvivelaktigt före¬
ligger, dels tills man hunnit mera ingående bedöma samtliga därmed
sammanhängande spörsmål». Försäkringsinspektionen åter anser, att
behov av ändring otvivelaktigt förefinnes och att hithörande spörsmål
nu så länge dryftats, att uppskov med reformen icke kan motiveras
med en hänvisning på behovet av ytterligare utredning.
Till belysning av frågan om den skuld, som den klassiska netto¬
metoden har till vissa av missförhållandena, får försäkringsinspektionen,
under hänvisning även till sitt utlåtande av den 8 maj 1906, anföra
följande.
Kung]. Maj ds Nåd. Proposition Nr 30.
[33] 51
Premiereserven skall vara det försäkringstekniskt beräknade värdet Kritik av den
av bolagets ansvarighet på grund av försäkringsavtalet eller med andra nett “metoden,
ord av dess skuld till försäkringstagaren.
Viktigast vid dess beräkning är tydligen, att skulden ej underskat- Metoden är
tas. Om därför eu faktor, som man med visshet vet minskar skulden, nationell,
är av den art, att dess inflytande svårligen låter beräkna sig, så må den
uteslutas ur beräkningen. En sådan faktor är t. ex. förtidsannullationerna.
Men nettometoden utesluter en faktor, som säkert minskar skulden,
ehuru dess inflytande låter beräkna sig med alldeles samma grad av
säkerhet som övriga faktorers: den tillgång auskaflhingspremiernas ka¬
pitalvärde representerar är lika säker som den av nettopremiernas kapi¬
talvärde representerade. Denna tillgång uteslutes ur beräkningen, ehuru
det icke av någon kan bestridas, att beräkningen därigenom blir oriktig.
Ur teoretisk synpunkt är varje nettometod irrationell, när anskaff-
ningspremier ingå i premier, som återstå att erlägga. Den klassiska
nettometoden beräknar nettopremierna på sådant sätt, att anskaffnings-
premier ingå i alla försäkringspremierna.
Bolag, som, i följd av att det icke får tillgodoräkna sig den till¬
gång, som anskaffhingspremiernas kapitalvärde representerar, hotas av
att bokslutet skall visa förlust för året, kan rädda situationen genom
att realisera denna tillgång. För det ändamålet avslutar bolaget kon¬
trakt med ett återförsäkringsbolag om att bolaget i återförsäkring av¬
giver viss del av redan meddelade försäkringar. För detta kontrakt
kan återförsäkringsbolaget betala en provision, som motsvarar återstå¬
ende anskaffningspremiers kapitalvärde och som sätter det avgivande
bolaget i stånd att täcka sin förlust. Aven kan kontrakt med återför¬
säkringsbolag uppgöras därom, att bolaget förbinder sig att i återför¬
säkring avgiva viss del av de försäkringar, som bolaget kommer att
under avtalstiden avsluta. För detta överlåtande av framtida försäk¬
ringar kan bolaget erhålla en förskottsprovision, som det kan använda
till forcerande av anskaffningsarbetet. Det är uppenbart, hur osunda
i allmännhet dylika transaktioner äro. De förbättra visserligen ställ¬
ningen för ögonblicket, men göra det på bekostnad av de överskott,
som de i återförsäkring avgivna försäkringarna beräknas giva i fram¬
tiden och som naturligtvis återförsäkringsbolaget åtminstone delvis för¬
behåller sig.
Tvingar till
osunda uter-
försäkringa-
avtal.
Äldre bolag behöva icke tillgripa sådana utvägar för att få medel Förhindrar
till täckande av anskaffningskostnaderna. De tillgripa i stället de ratlone11 Pre-
° mieåterbäring.
Indirekt skyl¬
dig till kost¬
nadernas upp¬
skruvande.
52 [34] Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
underdödlighets- och räntevinster, som uppkomma på deras förut teck¬
nade försäkringar. Bolagets årsvinst blir därför i hög grad beroende
av om anskaffningsarbetet under året forcerats eller ej. En stor års¬
vinst visar därför lika litet, att året varit särskilt gynnsamt, som en
liten årsvinst (eller rent av förlust) bevisar motsatsen. Det förra kan
bero på, att tillslutningen av nya försäkringstagare varit ringa under
året, det senare på att bolagets utveckling varit stark. På detta sätt
gå de försäkringstagare, som äro med om en stark utveckling av sitt
bolag, miste om en stor del av den vinst, som uppkommit på deras
försäkringar. Av vilken betydelse detta kan vara, framgår av följande
exempel. I ett visst bolag, som är statt i kraftig utveckling, utgöra
anskaffningskostnaderna ungefär 25 % av premieinkomsten. Men an¬
skaffningskostnaden per försäkring räknat utgör i samma bolag i medel¬
tal endast 5 Va % av kapitalvärdet av premierna för samma försäkring,
med andra ord anskaffningspremien är endast 51/s % av försäkrings¬
premien. Under det sålunda nu, i följd av metoden för premiereservens
beräkning, försäkringstagarna få avstå 25 % av premien för täckande
av bolagets anskaffningskostnader för nya försäkringar, skulle de, vid
rationell beräkning av premiereserven, ej behöva vidkännas mer än
51/2 % av premien till täckande av bolagets anskaffningskostnader för
deras egna försäkringar. Detta livförsäkringens fördyrande uppväges
icke därav, att försäkringstagarna hava utsikt till att, om de få leva tills
bolaget samlat ett stort försäkringsbestånd, få någon ersättning genom
delaktighet i bolagets vinst. Utsikten härtill är oviss och vinsten för¬
delas ej efter rättvisa, på rationell analys av vinstkällorna grundade
regler. Men i livförsäkring bör såvitt möjligt säkerhet och rättvisa
eftersträvas.
Att underdödlighets- och räntevinster tillgripas för täckande av an¬
skaffningskostnader, icke blott förhindrar en rationell premieåterbäring,
utan möjliggör även anskaffningskostnadernas uppskruvande. Dessa
vinstkällor äro nämligen synnerligen givande, när försäkringsbeståndet
nått en viss storlek. Och bolag-ens rätt att använda dem är obeg-ränsad.
Användningen begränsas endast av hänsynen till det inflytande, bolagets
konkurrensförmåga röner av att försäkringstagarnas vinst växlar. Men
denna vinst är oviss, dess belopp är icke förutberäknat och röner infly¬
tande av varjehanda faktorer. Detta gör, att bolagen av den allt skar¬
pare konkurrensen lockas att medgiva allt högre anskaffningsprovisioner.
Denna utveckling kommer att fortgå, så länge bolagen fritt disponera
över underdödlighets- och räntevinster för sina omkostnader.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50. [35] 53
Då den klassiska nettometoden tvingar bolagen att använda ofta
nämnda vinster till täckande av anskaffningskostnaderna, blir den ett
binder för införande av dödlighetstabeller, som bättre än de nu använda
ansluta sig till den verkliga dödligheten bland de försäkrade. Det är
numera möjligt att upprätta dödlighetstabeller, som på sådant sätt av¬
spegla de försäkrades dödlighet, att den underdödlighet, som är att
vänta i förhållande till sådan tabell, ej blir större än som är nödvän¬
digt såsom säkerhetsmarginal. Användes sådan dödlighetstabell vid be¬
räkning av nettopremier och nettoreserv, bliva nettopremierna lägre och
nettoreserven högre samt underdödlighetsvinsten mindre än med de hit¬
tills använda dödlighetstabellerna är fallet. Försäkringstagarna få alltså
förmånen av billigare premier. Men bolagen få mindre medel att röra
sig med. Övergången till sådana dödlighetstabeller blir svår, för att ej
säga omöjlig, därest metoden för premiereservens beräkning icke ändras.
Så medför undertryckandet av en beräkningsfaktor nödvändigheten att
göra en medvetet oriktig uppskattning av en annan.
Aven aktuarieföreningen uppvisar i sitt yttrande, att en övergång
till riktigare dödlighetstabeller är omöjlig med mindre »en större eller
mindre del av eu försäkrings engångskostnad amorteras under hela eller
en del av premiebetalningstiden)). Detta innebär i sak ett övergivande
av den klassiska nettometoden, även om man, såsom aktuarieföreningen
synes önska, formellt ordnar det så, att premiereserven beräknas efter
den klassiska nettometoden och återstående anskaflfningspremiers kapital¬
värde uppföres som tillgång.
Det må i detta sammanhang påpekas, att aktuarieföreningens kritik
av lagförslagets bestämmelser om premiereservens beräkning utgår från
en oriktig förutsättning, då det antages, att desamma med nödvändig¬
het fordra användning av nu avsedda, s. k. selekta tabeller. Något dy¬
likt antydes icke alls i lagförslaget, och aktuarieföreningen har icke ens
gjort något försök att bevisa sin förutsättnings riktighet. Enligt för-
säkringsinspektionens förmenande skulle lagförslagets bestämmelser vara
lämpliga och önskvärda, även om selekta tabeller ej stode att få. Men
då, såsom nu är fallet och av aktuarieföreningen själv omnämnes, ma¬
terial till selekta tabeller, grundade på de svenska bolagens erfarenhet,
sedan flera år föreligger och man har välgrundad anledning att för¬
vänta, att materialets bearbetning inom den närmaste tiden slutförts, så
utgör detta ett ytterligare skäl till att nu ändra lagen så, att dessa
dödlighetstabeller kunna komma att användas.
På grund av vad försäkringsinspektionen nu anfört, anser försäk-
ringsinspektionen, att lagens bestämmelser angående premiereservens
Förhindrar in¬
förandet av
riktigare död¬
lighetstabel¬
ler.
Lagförslagets
bruttometod.
54 [36]
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
Omkostnads-
plan skall
ingå bland
grnnderna.
Reservprernier
i stallet för
försäkrings¬
premier.
beräkning böra ändras så, att det blir fullt tydligt, att de icke för¬
hindra, utan fastmera fordra en så vidt möjligt riktig uppskattning av
alla de faktorer, som äro bestämmande. Lagförslaget nämner såsom
sådana faktorer utom dödligheten och räntefoten även omkostnaderna,
och föreskriver alltså, att i grunderna för beräkning av premier och
premiereserv skall ingå en omkostnadsplan.
I fråga om denna omkostnadsplan stadgas i lagförslaget, att de
beräknade kostnaderna icke må sättas lägre, än som enligt vunnen er¬
farenhet kan anses vara erforderligt för ifrågavarande art av försäk¬
ringsrörelse. Denna bestämmelse är motiverad därav, att, för vinnande
av tillbörlig säkerhet, antagandena rörande dödlighet, räntefot och om¬
kostnader böra var för sig vara betryggande. Man får alltså icke vid
grundernas uppgörande medvetet taxera omkostnaderna för lågt och
t. ex. dödligheten för högt, med den beräkningen, att den brist, som
är att vänta i följd av omkostnadernas för låga uppskattning, skall kunna
täckas genom den väntade underdödlighetsvinsten.
A andra sidan må framhållas, att Konungen är oförhindrad att
vägra stadfästelse å omkostnadsplan, som medgiver högre kostnader,
än tillgänglig erfarenhet visat vara erforderliga. På detta sätt kommer
de sparsammare bolagens erfarenhet ifråga om kostnaderna att verka
normerande.
Att omkostnadsplan införes bland grunderna, anser försäkrings-
inspektionen vara ett oeftergivligt villkor för att det skall kunna med¬
givas bolag att vid reservberäkningen räkna sig till godo återstående
anskaffmngspremiers kapitalvärde. Att, såsom aktuarieföreningen synes
önska, lämna detta medgivande utan att omkostnadsplan fästställes,
skulle enligt försäkringsinspektionens åsikt ofelbart leda till omkostna¬
dernas, särskilt anskaffningskostnadernas, hastiga stegring. Men om-
kostnadsplanens fastställande är åtminstone i hög grad önskvärt, även
om lagens bestämmelser om premiereservens beräkning och redovisning
icke ändras. Tv omkostnadernas stegring under den skarpa konkurren¬
sen bör icke få fortgå som hittills. Och i olikhet med aktuarieförenin¬
gen är försäkringsinspektionen övertygad om att kontrollen över att den
fastställda omkostnadsplanen på tillbörligt sätt efterleves kan bliva effek¬
tiv, utan att den behöver medföra sådana orimligheter, som aktuarie¬
föreningen konstruerar.
Vid uppställande av regel för premiereservens beräkning måste, så¬
som förut framhållits, iakttagas:
1) premiereserven må ej för någon försäkring bliva negativ,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50. [37] 55
2) där försäkrinspremierna innehålla särskilda säkerhetstillägg, må
dessa ej medräknas.
Att säkerhetstilläggen ej må medräknas uttryckes i lagförslaget
därmed, att vid premiereservens beräkning i stället för försäkringspre¬
mien införes reservpremien, som skall beräknas så, att vid försäkrings¬
avtalets ingående kapitalvärdet av alla reservpremier skall vara lika med
kapitalvärdet av bolagets alla beräknade utgifter (med nedan nämnd be¬
gränsning i fråga om anskaffningskostnaderna).
Att negativ premiereserv ej må för någon försäkring uppföras, ut¬
tryckes i lagförslaget därmed, att premiereserven skall vara lika med
det belopp, varmed kapitalvärdet av bolagets beräknade framtida utgif¬
ter må överskjuta kapitalvärdet av framtida reservpremiér.
Om bolagets omkostnadsplan upptager anskaffningskostnader till
högre belopp än vissa i lagförslaget angivna maxima, skola enligt lag¬
förslaget vid reservpremiernas beräkning omkostnadsplanens anskaff¬
ningskostnader nedsättas till dessa maxima (eller därunder).
Det kan ej förnekas, att införandet av denna begränsning av an¬
skaffningskostnaderna står i strid med en rationell bruttometods ford¬
ran, att full hänsyn skall tagas till de enligt omkostnadsplanen beräk¬
nade kostnaderna. Mot lagförslagets modifierade bruttometod kan där¬
för, synes det, riktas samma kritik, som försäkringsinspektionen i det
föregående riktat mot den klassiska nettometoden, kompletterad med
bestämmelsen, att anskaffningskostnader må uppföras som tillgång med
högst 1 Vs % av försäkringssumman. Men det är att märka, att det nu
föreslagna maximum i fråga om den viktigaste försäkringsformen (kapi¬
talförsäkring för dödsfall) i allmänhet uppgår till 2 Vs % av försäkrings¬
summan och sålunda ungefärligen motsvarar de billigast arbetande bo¬
lagens erfarenhet. För ett bolag, som ej har högre anskaffningskostnad
än 2 Va % av försäkringssumman, utgör anskaffningspremien, i vad den
motsvarar omkostnadsplanens högre anskaffningskostnad, ett säkerhets-
tillägg, som ej bör medtagas vid reservberäkningen; för sådant bolag
sker beräkningen alltså efter rationell bruttometod. Det irrationella fin¬
nes alltså i metoden endast, när fråga är om bolag, som icke blott en¬
ligt omkostnadsplanen utan faktiskt har högre anskaffningskostnad.
Dess införande motiveras då därav, att begränsningen, i förening med
andra bestämmelser i lagförslaget, torde förhindra bolagen att arbeta
med anskaffningskostnader, som avsevärt överstiga maximum. Motsva¬
rande bestämmelse i nu gällande lag bär visserligen icke kunnat hindra
anskaffningskostnadernas uppskruvande. Men detta har berott, dels
Betydelsen av
anskaffnings¬
kostnadernas
begränsning.
56 [38]
Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 50.
Jämförelse
mellan nu gäl¬
lande lag och
lagförslaget.
därpå att maximum (1 V2 %) satts alldeles för lågt och därför måst be¬
tydligt överskridas, dels därpå att bolagen fritt disponerat underdödlig¬
hets- och räntevinster för sina omkostnader och, ifall de ej räckt till,
kunnat till återförsäkringsbolag försälja sin rätt till framtida anskaff-
ningspremier. Lagförslaget gör, såsom försäkringsinspektionen skall
visa, det möjligt att i hög grad inskränka den vinst, över vilken bo¬
lagen fritt må disponera, och att förhindra, att rätten till framtida an-
skaffningspremier försäljes. Bolagen komma därför ej att så lätt som
nu kunna skaffa medel till att täcka avsevärt högre anskaffningskost¬
nader, än som motsvarar de anskaffningspremier, vilka de få räkna sig
till godo vid reservberäkningen.
Det är tydligt, att nu gällande lags medgivanden i 48 och 99 §§
om anskaffningskostnaders uppförande som tillgång skola utgå ur lagen,
om premiereserven skall beräknas enligt lagförslaget.
Lagförslagets bestämmelser om premiereservens beräkning kunna
sägas innebära detsamma som föreskrift om premiereservens beräkning
utan hänsyn till anskaffningskostnaden (alltså nettoreserv + förvalt-
ningsreserv) och medgivande att som tillgång uppföra kapitalvärdet av
återstående anskaffningspremier intill angivet maximum. Denna formu¬
lering underlättar jämförelsen mellan nu gällande lag och lagförslaget.
Man finner då, att lagförslaget höjt maximum för anskaffningskostna¬
derna (i stort sedt från 1 Va till 2 Va % av försäkringssumman) och
utsträckt amorteringstiden (från 5 år till premiebetalningstiden). Dessa
lättnader motvägas dock i viss mån därav, att lagförslaget fordrar för-
valtningsreserv samt icke medgiver uppförande av negativ premiereserv
för någon försäkring eller med andra ord uppförande av en försäkring
som eu tillgång för bolaget. Det sistnämnda inträffar lätt enligt nu
gällande lag, i det att en tillgång av 1 Va % av försäkringssumman kan
vara större än en skuld å nettoreservens belopp — saldot av de två
posterna blir alltså en tillgång för bolaget. Och lagen lägger icke hin¬
der i vägen för att som tillgång uppförd anskaffningskostnad kvarstår
i balansräkningen, även efter det försäkringen annullerats eller återför-
säkrats och premiereserven för densamma i följd därav försvunnit bland
skulderna. Av sistnämnda förhållande förklaras det, att det givits fall,
då bolags som tillgång uppförda anskaffningskostnader utgjort mer än
1 1 2 % av bolagets hela försäkringssumma, ehuru försäkringsbeståndet
delvis varit flera år gammalt. Annullationer eller återförsäkring hade
reducerat försäkringsbeståndet mera, än den lagenliga avskrivningen
reducerat anskaffningskostnaderna i balansräkningen.
Kungl. Maj:ts Nåd. 'Proposition Nr 50.
139] 57
I detta sammanhang må nämnas, att aktuarieföreningen synes önska,
i stället för lagförslagets bestämmelser, bibehållande av den klassiska
nettometoden för premiereservens beräkning och medgivande av att
såsom tillgång uppföres skillnaden mellan återstående anskaffnings-
premiers (intill eu viss i yttrandet ej angiven gräns?) kapitalvärde och
förvaltningsreserv. Det kan enligt iorsäkringsinspektionens åsikt vara
ganska likgiltigt, vilkendera av dessa former man väljer. Lagförslagets
har den fördelen framför den andra, att den är enklare och naturligare.
Vad aktuarieföreningen anför därom, att lagförslaget skulle förhindra
ett bolag att amortera anskaffningskostnaden för en försäkring, innan
premiebetalningstiden gått till ända, saknar all grund, eftersom lagför¬
slaget endast angiver den övre gränsen för de anskaffningskostnader,
som må ingå i premiereservberäkningen.
Aktuarieföreningen har sökt bilda sig eu föreställning om storleken
av den premiereserv, som kommer att fordras enligt lagförslagets regler,
jämförd med den, som fordras enligt nu gällande lag, och kommer
därvid till det resultat, att, under förutsättning att selekta tabeller skola
användas, reservavsättning enligt lagförslaget blir mera betungande för
bolagen än enligt nu gällande lag. Försäkringsinspektionen anser, att
det är omöjligt att nu göra någon sådan jämförelse, enär man ej
känner den dödlighetstabell, räntefot och omkostnadsplan, som kunna
komma att fastställas. Men däremot är så mycket klart, att om för¬
säkringsinspektionen skulle komma att finna hänsynen till försäkrings¬
tagarnas säkerhet fordra beräkningsgrunder, som giva en så dryg netto¬
reserv som de av aktuarieföreningen antaga, så bleve det utomordentligt
betungande för bolagen att avsätta och redovisa premiereserv efter, nu
gällande lags bestämmelser.
Nu gällande lag stadgar, att, om grunderna för premiereservens Om ändring ay
beräkning ändras och om ändringen föranleder skyldighet att för äldre srundyna {OT
. o . °*iii , , ^ ° ~ „ premiereser-
försäkring upptaga premiereserven till högre belopp än etter tomt gäl- vens beräk*
lande grunder, må försäkringsinspektionen medgiva bolaget viss över- ning-
gångstid, ej överstigande 15 år, under vilken premiereserven för äldre
försäkring må uppföras med lägre belopp än efter de nya grunderna;
skillnaden skall årligen minskas i enlighet med en av försäkringsinspek¬
tionen fastställd plan. Lagen har ingen bestämmelse om hur det skall
förfäras, i händelse premiereserven efter de nya grunderna skulle bliva
lägre än efter de gamla.
Lagförslaget upptager i stället för uu omförmälda bestämmelse det
stadgandet, att vid ändring av grunderna premiereserven för äldre för-
Bihang till Riksdagens protokoll 191-1. I sand. HO käft. (Kr 50.) H
58 [40]
Kungl. Maj:ts Nåd- Proposition Nr 50.
Förutberäk-
ning av pre-
mleåter-
’o äring.
säkring skall beräknas efter de nya grunderna, dock så att reservpre¬
mien avpassas på sådant sätt, att premiereserven vid övergången blir
lika stor efter båda grunderna. Denna bestämmelse reglerar både det
fall, då de nya grunderna giva högre reserv, och det, då de giva lägre.
I båda fallen kommer skillnaden att utjämnas under den återstående
premiebetalningstiden.
Anledningen till att den gamla bestämmelsen utbytts mot den nya
är icke blott, att den senare är mera rationell, titan även att den gamla
bestämmelsen skulle lämna det oavgjort, hur förfaras skulle, därest ett
bolag önskade även för sina äldre försäkringar tillämpa lagförslagets
bestämmelser om premiereservens beräkning och det därvid skulle visa
sig, att dessa skulle kunna medgiva eu lägre reservavsättning än de
förut gällande grunderna. År detta fallet, kommer enligt lagförslaget
skillnaden försäkringstagaren till godo så småningom under den åter¬
stående premiebetalnings- eller försäkringstiden, och hänsyn kan tagas
därtill vid uppgörandet av grunder för förutberäkning av premieåterbä-
ringen åt dessa äldre försäkringstagare.
Vad aktuarieföreningen anför mot bestämmelsen vilar på en så
uppenbar misstolkning, att något bemötande icke torde vara av nöden.
Såsom bestämmelsen var formulerad i det till aktuarieföreningen
remitterade förslaget, skulle premiereserven för äldre försäkring alltid
beräknas på nu angivet sätt. Att såsom aktuarieföreningen föreslår,
utbyta denna bestämmelse mot den likaledes generella regeln, att »vid
eventuellt införande av nya beräkningsgrunder må beträffande det äldre
beståndet hittills gällande grunder tillämpas», är uppenbarligen omöjligt.
Däremot kan det, såsom reservanterna inom aktuarieföreningen påpekat,
vara lämpligt, att ej göra regeln absolut bindande. Därför medgiver
lagförslaget i dess slutliga avfattning stadfästelse av särskilda grunder
för det äldre beståndet.
Försäkringspremierna måste vara tillräckliga, icke blott om dödlig¬
het, räntefot och omkostnader i framtiden komma att motsvara vad
enligt erfarenheten från ifrågavarande art av rörelse är att vänta, utan
även om de komma att i viss mån avvika därifrån i den riktning, som
ökar bolagets utgifter. Man måste därför till grund för premiernas
beräkning lägga antaganden om dödlighet, räntefot och omkostnader,
vilka gentemot de erfarenhetsmässiga värdena uppvisa marginaler, som
anses erbjuda en tillbörlig grad av säkerhet.
Om bolagets verksamhet förlöper normalt, böra därför överskott
uppkomma. Bolagen återbära sedan gammalt dylikt överskott, helt eller
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 50.
[41 j 59
delvis, till försäkringstagarna genom att giva dem andel i vinst. Enligt
5 § av nu gällande lag skola grunder fastställas av Konungen för be¬
räkning och fördelning av den vinst, som må tillkomma försäkrings¬
tagaren.
Denna beräkning bär dock hittills icke skett efter rationella grun¬
der. Man nöjer sig med att efter mer eller mindre mekaniska regler
fördela det överskott, som faktiskt förefinnes, utan att analysera det¬
samma i fråga om dess ursprung och utan att fördela det bland för¬
säkringstagarna i förhållande till en vars bidrag till detsamma. In¬
förandet av rationell återbäring har förhindrats av den hittills använda
metoden för premiereservens beräkning, men underlättas genom de nya
bestämmelserna för samma beräkning och utgör ett viktigt led i den
reform, som lagförslaget avser att främja.
Problemet att åstadkomma en rationell premieåterbäring är i själva
verket ett av livförsäkringens allra viktigaste. Vid sidan om kravet på
livförsäkringens soliditet står kravet på dess billighet. Vid rationell
premieåterbäring kan man tillfredsställa det senare utan att uppoffra
det förra.
Om rationell återbäring införes, kan man förutberäkna dess under Grunder av
vissa antaganden sannolika belopp. Enligt 5 § i lagförslaget skall
sådan förutberäkning ske efter av Konungen fastställda grunder. Annan
förutberäkning må ej förekomma.
Lagförslaget säger ingenting om, hur grunderna för förutberäk-
ningen av premieåterbäringen (grunder av II ordningen) skola förhålla
sig till grunderna för beräkningen av premierna (grunder av I ordningen).
Olikheten mellan dem betingas av den viktiga åtskillnad, som förefinnes
mellan å ena sidan försäkringsbeloppen, som i försäkringsavtalet äro
bestämda efter I ordningens grunder, och å andra sidan de belopp, som
enligt II ordningens grunder ställas i utsikt såsom premieåterbäring. De
förra måste utbetalas och premiereserv, som säkerställer deras framtida
utbetalande, måste avsättas, även om bolagets rörelse i följd härav kommer
att gå med förlust. De senare få icke utbetalas eller reserv för deras
framtida utbetalande avsättas, med mindre bolaget har så stor behållning
på sin rörelse, att sådan utbetalning eller avsättning kan göras ur den¬
samma.
Det torde vara lämpligt, att försäkringsinspektionen med ett exem¬
pel antyder, hur saken kan ordnas. Men det må uttryckligen framhållas,
att detta exempel i ingen mån uppställes som mönster, vare sig med
avseende på val av grunder eller val av formen för återbäringen. Utan
Exempel.
60 [42] Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 50.
tvivel komma andra både praktiskt och teoretiskt mera tillfredsställande
lösningar av problemet att välj ås, när det verkligen gäller att tillämpa
lagen.
Såväl försäkringspremier som premiereserv antagas beräknande efter
samma grunder, vilka antagas valda med så stora säkerhetsmarginaler,
att särskilda säkerhetstillägg icke anses erforderliga. Dessa grunder
av I ordningen må vara:
1) Dickman-Fredholms på de skandinaviska bolagens erfarenhet
grundade dödlighetstabell, med dödlighetskoefficienterna höjda med 10 %\
2) 3 V* % räntefot;
3) anskaffningskostnad av 3 Va % av försäkringssumman och löpande
kostnad av 10 % av försäkringspremien.
Förutberäkningen av premieåterbäringen antages skola ske efter
följande grunder av II ordningen:
1) Dickman-Fredholms dödlighetstabell, utan förhöjning,
2) 4 V* % räntefot,
3) anskaffningskostnad 3 V» % och löpande kostnad 7 %.
Förutsättningen för att dessa grunder skola kunna användas är
tydligen, att även de erbjuda säkerhetsmarginaler, som, ehuru de äro
mindre än i fråga om 1 ordningens grunder, dock anses tillräckliga för
att göra det sannolikt, att premieåterbäringen icke skall komma att
understiga förutberäkningen.
Om sålunda bolagets rörelse kan antagas få sådant förlopp, att
dödlighet, räntefot och omkostnader komma att motsvara II ordningens
antaganden, kan den vinst pn1 som under n:te försäkringsåret uppkom¬
mer å en försäkring å 1 kr., förutberäknas.
Resultatet av en efter dylika grunder utförd förutberäkning av
premieåterbäringen vid 1,000 kronors vanlig livförsäkring med premie¬
betalning under livstiden för en vid inträdet 25-årig person utvisas av
efterföljande tablå. Försäkringspremien är 18,35 kronor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
[43] 61
Försäk¬
ringsår
|
Premieåterbäring, härflytande ur
|
Summa
premieåter¬
bäring
|
överränta
|
underdöd¬
lighet
|
omkoBtnads-
besparing
|
1
|
|
0.30
|
1.10
|
1.40
|
2
|
0.04
|
0.36
|
1.10
|
1.50 |
|
3
|
0.12
|
0.40
|
1.10
|
1.62
|
4
|
0.22
|
0.43
|
l.u
|
1.76
|
5
|
0.31
|
0.46
|
l.n
|
1.88
|
6
|
0.40
|
0.49
|
l.n
|
2.00
|
7
|
0.49
|
0.52
|
l.n
|
2.12
|
8
|
0.59
|
0.54
|
l.n
|
2.24
|
9
|
0.69
|
0.56
|
l.u
|
2.36
|
10
|
0.7 9
|
0.58
|
l.u
|
2.48
|
15
|
1.31
|
0.71
|
i,n
|
3.13
|
20
|
1.87
|
0.S4
|
l.u
|
3.82
|
25
|
2.4 7
|
1.07
|
1.12
|
4.66
|
30
|
3.09
|
1.28
|
1.12
|
5.49
|
35
|
3.70
|
1.54
|
1.13
|
6.43
|
I 40
|
4.45
|
1.87
|
1.15
|
7.47
|
Under de första försäkringsåren användes denna vinst till amortering
av den del (1 % av försäkringssumman) av den beräknade anskaffnings¬
kostnaden, som icke får tagas i beräkning vid premiereservberäkningen.
Denna amortering är i exemplet fullbordad efter 7 år.
För varje försäkring, vars anskaffningskostnad sålunda slutamor-
terats och som är i kraft vid slutet av ett räkenskapsår, beräknas vinsten
för året nn = | (p»—i +P»)i om försäkringens n:te år löper vid räkenskaps¬
årets slut. Den förutberäknade premieåterbäringen för detta räken¬
skapsår och denna försäkring är då lika med summan av nn och 4V*
% ränta å den premieåterbäring, som må hava avsatts tidigare och ännu
innestår hos bolaget för försäkringen.
Genom att utföra dessa räkningar för hela försäkringsbeståndet
finner man den förutberäknade premieåterbäringen för hela beståndet.
År nu bolagets behållning vid årets slut tillräcklig, kan bolaget
Betydelse för
omkostnader¬
nas nedbrin¬
gande.
62 [44] Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
utdela eller avsätta full premieåterbäring för året. Är behållningen
otillräcklig, nedsättes årets premieåterbäring för varje försäkring, i
samma förhållande för alla.
Bolagets premieåterbäringsreserv är summan av de på detta sätt
bestämda belopp, vilka icke utbetalts, utan innestå bos bolaget.
Be grunder, efter vilka premieåterbäring reserveras och utbetalas,
skola liksom grunderna för förutberäkningen fastställas av Konungen.
De kunna tydligen varieras på mångfaldigt sätt. Man kan t. ex. antaga,
att premieåterbäringen n„ för varje räkenskapsår ingår i reserven och
innestår där viss tid, t. ex. 5 år, och först därefter utbetalas med sitt
efter 4 Vi % förräntade belopp. Premieåterbäringsreserven består alltså i
detta fall för varje försäkring av de senaste 5 årens premieåterbäringar
med ränta. Vid försäkringstidens slut utbetalas försäkringens andel i
premieåterbäringsreserven på samma gång som försäkringssumman.
Det framgår av lagförslagets 126 §, att premieåterbäringsreserv
skall nedsättas för täckande av förlust, som ej annorledes kan täckas.
Bildas premieåterbäringsreserv på det sätt, som nu antagits, är det
enklast att låta nedsättningen drabba alla andelar i samma förhållande.
Det är tydligt, att förutberäkningen av premieåterbäringen kommer
att tvinga bolagen till sparsamhet. Den nödgar bolagen att redovisa
för försäkringstagarna den vinst, som skulle uppkomma, om rörelsens
verkliga förlopp överensstämde med grunderna av II ordningen. Mot¬
svarar det verkliga överskottet icke det beräknade, så är bolaget vis¬
serligen icke skyldigt att giva försäkringstagarna större premieåter¬
bäring, än som motsvarar det verkliga överskottet. Men den omstän¬
digheten, att premieåterbäringen blir mindre, än den förutberäknats bliva,
riktar uppmärksamheten skarpt på orsaken. Denna framgår nu av
aktuariens till försäkringsinspektionen ingivna jämförelse mellan rörel¬
sens förlopp och de i grunderna gjorda antagandena. Visar denna jäm¬
förelse, att det är omkostnadernas stegring, som medfört premieåter¬
bäringens minskning, kan detta ej annat än kraftigt mana bolaget till
sparsamhet. Finner försäkringsinspektionen, att omkostnadernas stegring
icke var tillfällig utan varaktig, måste försäkringsinspektionen ingripa
och fordra antingen revision av II ordningens grunder eller kostnadernas
nedbringande.
Det kan i detta sammanhang påpekas, att fastställande av II ord¬
ningens grunder bör komma att verka återhållande även på förtids-
annullationerna under de första försäkringsåren, då de medföra förlust
för bolaget. Hänsyn bör nämligen tagas till dem i grunderna.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
[45] 63
Nu kan man invända, att bolagen, om de skulle känna sig besvä¬
rade av att förutberäkna premieåterbäringen, kunna underlåta att göra
sådan beräkning. Men utan tvivel kommer konkurrensen att förmå
dem därtill. Ty bolag, som fått fastställelse å för försäkringstagarna
gynnsamma grunder för förutberäkningen, har tydligen därigenom fått
ett kraftigt konkurrensmedel. Härtill kommer, att enligt lagförslagets
126 § är bolag, som icke har premieåterbäringsreserv, skyldigt att av¬
sätta större säkerhetsfond.
Aktuarieföreningens ställning till frågan om premieåterbäringens
förutberäkning synes oklar. Visserligen innesluter föreningens avstyr¬
kande av lagförslagets bestämmelser om bolagens beräkningsgrunder
även avslag å förslaget om sådan förutberäkning. Men å andra sidan
innehåller yttrandet ett förordande av att grunder stadfästas för av¬
sättning till och utbetalning ur premieåterbäringsreserv, när denna skall
användas som säkerhetsfond.
Enär ej alla omkostnader växa i förhållande till verksamhetens om¬
fattning, måste i allmänhet ett nytt bolags omkostnader, även frånsett
verkliga organisationskostnader, vara större i förhållande till premie¬
inkomsten än ett äldre bolags. Vid fastställandet av grunder av I ord¬
ningen kunna naturligtvis ej omkostnaderna uppskattas så högt, som
motsvarar dessa förhållanden under bolagets första år. Detta gör, att
bolaget, till dess det nått en viss utveckling, måste överskrida de i planen
antagna kostnaderna, utan att detta får påkalla försäkringsinspektionens
ingripande, därest det icke sker på ett sätt, som vedervågar bolagets soliditet
eller ådagalägger osundhet i bolagets verksamhet. Men därav följer också,
att bolaget under sina första år kan komma att gå med förlust, i det
att premierna äro otillräckliga för betäckande av de höga omkostnaderna.
Denna förlust blir visserligen, enligt lagförslagets bestämmelser om pre¬
miereservens beräkning, väsentligt mindre, än den bleve, om premie¬
reserven skulle beräknas efter den klassiska nettometoden. Men den
kommer å andra sidan ej att kunna döljas på det sätt, som nu använts,
nämligen genom återförsäkringsavtal av den art, som försäkringsinspek-
tionen förut omtalat. Enligt 1 § i det föreslagna tillägget till lagen
får nämligen ett bolag icke avsluta dylika avtal, utan att inhämta för¬
säkringsinspektionens godkännande, vilket icke lär komma att lämnas,
då ändamålet med avtalet, såsom nu antagits, är att täcka eu brist ge¬
nom att avhända försäkringstagarna en framtida vinst. Den förlust,
som sålunda ett bolags rörelse under den första tiden kan komma att
visa, innebär icke någon fara för dess soliditet, om bolaget har tillräckligt
Betydelse
för nybildade
bolag.
64 [46]
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
Säkerhets¬
fonden.
garanti- eller aktiekapital. Deri visar ej heller, att I ordningens grun¬
der böra ändras, eftersom bristen uppstått just därför, att dessa grunder
ej kunna vara avpassade efter de abnorma omkostnadsförhållandena under
bolagets första tid. Men däremot är det tydligt, att, så länge rörelsen
går med förlust, kunna grunder för förutberäkning av premieåterbäring
icke fastställas. Att icke kunna erbjuda sådan förutberäkning kommer
otvivelaktigt att vara till hinder för bolaget i konkurrensen med de äldre.
Men det är å andra sidan ett naturligt uttryck för att de fördelar, ett
nytt bolag kan erbjuda, äro ovissa och oberäkneliga. Och det innebär
en kraftig maning för det unga bolaget att iakttaga all möjlig spar¬
samhet, så att grunder för premieåterbäringens förutberäkning må kunna
fastställas.
I betraktande av det nu anförda synes den farhåga vara ogrundad,
som från vissa håll uttalats, nämligen att den nya metoden för premie¬
reservens beräkning skulle alltför mycket underlätta uppkomsten av nya
bolag. Det är riktigt, att förslaget borttager det konstlade hinder, som
den klassiska nettometoden ställer mot de nya bolagens utveckling, men
det ställer å andra sidan sträng sparsamhet som oeftergivligt villkor för
framgång. Det låter ej de unga bolagens ställning synas sämre än den
i verkligheten är, men det låter å andra sidan de verkliga fördelar, som
de äldre och starkare bolagen erbjuda komma till sin rätt.
Det har i det föregående framhållits, att det vid fastställandet av
grunder av II ordningen måste tillses, att det mellan dess antaganden
om dödlighet, räntefot samt omkostnader och de faktiska måtten för
samma storheter finnes en tillbörlig säkerhetsmarginal, även om denna
är mindre än ifråga om I ordningens grunder. Då så är och då bola¬
gets erfarenhet år för år skall jämföras med även II ordningens an¬
taganden, så kan man utgå från att bolaget, om dess verksamhet förlö¬
per normalt, verkligen skall kunna avsätta premieåterbäringsreserv till
belopp, som är tillräckligt för tryggande av den förutberäknade premie-
återbäringen. Men därav följer, att bolaget, som icke garanterat pre¬
mieåterbäringen, i denna premieåterbäringsreserv har eu reservfond,
som kan tillgripas för att täcka extraordinära förluster, d. v. s. att
densamma kan fylla den uppgift, som tillkommer säkerhetsfonden. Det
är av detta skäl, som lagförslaget i 126 § stadgar, att premieåterbärings-
reserven må kunna avräknas från föreskriven säkerhetsfond, dock med
villkor att säkerhetsfonden utgör minst 10 % av premieåterbäringsreserven.
Anledningen till sistnämnda stadgande är, att, ehuru premieåterbäringen
icke är garanterad till förutberäknat belopp, premieåterbäringsreserven
icke i första hand må nedsättas, därest förlust något år uppstår eller
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 50. [47] 65
därest något årsöverskott icke skulle räcka till för full avsättning till
förutberäknad premieåterbäringsreserv. Säkerhetsfonden skall användas
till täckande av förlust, innan premieåterbäringsreserven må därtill an¬
vändas. Och försäkringsinspektionen kan medgiva säkerhetsfondens ned¬
sättning till förmån för premieåterbäringsreserven, när denna eljest icke
kan uppbringas till det belopp, som är behövligt för tryggande av den
förutberäknade premieåterbäringsreserven.
Med premier av den storlek, som nu är vanlig, kunna grunderna
av II ordningen sannolikt väljas så, att premieåterbäringsreserven blir
större än den nu föreskrivna säkerhetsfonden eller 5 % av försäkrings¬
fonden. Därigenom att premieåterbäringsreserven får användas som
säkerhetsfond, vinna försäkringstagarna den fördelen, att deras bidrag
till säkerhetsfonden blir mindre. Säkerhetsfonden tillhör bolaget, den
enskilde försäkringstagaren har ingen andel i densamma, såsom han har
i premiereserven. Han har sålunda ingen rätt att utfå något av säker¬
hetsfonden, icke ens vid lorsäkringstidens slut. I premieåterbärings¬
reserven har däremot varje försäkringstagare sin andel, som kommer
honom till godo som premieåterbäring. Från denna sin andel får han
avstå något, endast om bolaget går med förlust, vilken icke kan täckas
annorledes än genom nedsättning av premieåterbäringsreserven. Genom
att premieåterbäringsreserven får avräknas från säkerhetsfonden möjlig-
göres alltså, att, såsom sig bör, vad en försäkringstagare fått erlägga
för mycket återbetalas till honom, senast när försäkringstiden går till
ända.
Bestämmelsen, att premieåterbäringsreserv och säkerhetsfond till¬
sammantagna skola uppgå till minst 5 % av försäkringsfonden, mot¬
svarar den nu gällande lagens stadgande, att säkerhetsfonden ensam
skall uppgå till detta belopp. Mot sistnämnda stadgande har gjorts
gällande, att det vore orimligt, att sålunda bolag, som avsätter starkare
premiereserv än ett annat, därför nödgas avsätta även starkare säker¬
hetsfond. Försäkringsinspektionen anser sig icke behöva gå närmare in
på denna fråga, då anmärkningen förlorar så gott som all praktisk be-
tydelse, om premieåterbäringsreserven får tjänstgöra som säkerhetsfond.
Den med åren allt skarpare konkurrensen mellan bolagen har lett Kontroll över
till missförhållanden, mot vilka den nu gällande lag-en är maktlös. asrflter]la?
Sannolikt skalle ej ens de bestämmelser i lagförslaget, vilka hittills
avhandlats, vara tillräckliga att råda bot mot dem. Därför upptager
lagförslaget även bestämmelser, som äro direkt riktade mot ifrågavarande
onda.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. SO käft. (Nr 50.)
9
66 [48J Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
Det, som det gäller att bekämpa, är användandet av illojala kon¬
kurrensmedel.
I detta avseende är först att nämna returprovisioner: försäkringstagare
betingar sig, direkt av bolaget eller av dess agent, viss del av den pro¬
vision för hans egen försäkring, som rätteligen skulle tillkomma agenten.
Detta innebär, att dessa försäkringstagare få åtnjuta rabatt på de premier,
som gälla enligt bolagets tariffer och som tillämpas gentemot dem, som
ej förstå sig på att skaffa sig sådan rabatt. Det innebär alltså ett otill¬
börligt gynnande av somliga försäkringstagare på övrigas bekostnad.
Det medför även, att agenterna, som få avstå av sin provision, icke
kunna reda sig, med mindre de av bolagen erhålla högre provisioner,
varigenom bolagens kostnader växa. Med den omfattning, som retur-
provisionssystemet tagit, utgör det eu verklig kräftskada, som måste
bekämpas med allvarliga medel. Helt naturligt hava livförsäkrings¬
bolagens ledande män sedan länge haft sin uppmärksamhet fästad på
detsamma och många förslag till dess bekämpande ha diskuterats. Det
har dock hittills visat sig omöjligt för bolagen att ena sig om gemen¬
samt uppträdande. Men med den skarpa konkurrens, som nu råder, är
det nödvändigt, att alla bolag förena sig om de åtgärder, som skola
vidtagas.
I 2 § av det föreslagna tillägget till lagen stadgas nu förbud mot
varje slag av returprovision eller rabatt. Överträdes detta förbud av
bolagets styrelse eller agent, så medför detta enligt 5 § ansvar och
straffas med böter av minst 50 högst 2,000 kronor. Nu kan man
emellertid tänka sig, att förbudet komme att kringgås på det sätt, att
försäkringstagaren gjordes till agent eller underagent och som sådan
finge provision för sin egen försäkring. För att förhindra eller åtmin¬
stone i hög grad försvåra detta stadgas i 2 § skyldighet för bolag att
för försäkringsinspektionen anmäla envar, som erhåller uppdrag att
såsom bolagets ombud förmedla anskaffning av nya försäkringar, samt
förbud att lämna ersättning för sådan anskaffning åt annan än anmält
ombud. Då bolaget även skall anmäla, när sådant uppdrag återkallas,
kan alltså försäkringsinspektionen föra fullständigt register över alla de
ombud (inspektörer, agenter, underagenter o. s. v.), som ha rätt till
anskaffningsprovision.
Åven om dessa bestämmelser torde vara tillräckliga att stävja det
värsta ofoget med returprovisioner, behöva de kompletteras med andra.
Det är nämligen i allmänhet mycket svårt att ifråga om returprovisions
lämnande åstadkomma juridiskt bindande bevisning mot bolaget eller
mot agenten. Därtill kommer, att skulle åtal för dylika förseelser komma
Kungl. May.ts Nåd. Fr oposition Nr 50.
[49] 67
att oftare anställas, vore detta ägnat att verka menligt på livförsäkrings¬
väsendet i dess helhet. Slutligen är returprovision ingalunda det enda
illojala konkurrensmedel, som nu är i bruk och som om möjligt borde
avlägnas. Anföras må t. ex., att agent, som gjort sig skyldig till för¬
snillning och därför avskedats, ofta antages av ett annat bolag, om han
gjort sig känd som duglig anskaffare. . verhuvud är konkurrensen om
agenter så stor mellan bolagen, att ett bolag ofta drar sig för att avskeda
en agent, därför att det med visshet kan väntas, att han finner anställ¬
ning hos ett annat bolag, som är mindre nogräknat med de medel han
använder, eller det sätt, på vilket han uppträder, om han blott skaffar
nya försäkringar.
Av dessa skäl gör lagförslaget det till en plikt för bolaget att till
ombud antaga endast den, som prövas äga betingelser för att på ett
värdigt och lämpligt sätt utöva verksamhet som ombud, och att avskeda
eller för viss tid suspendera ett ombud, som gjort sig skyldig till hand¬
ling, vilken prövas vara oförenlig med sådant sätt att utöva verksam¬
heten. Ansvar stadgas för förbrytelse häremot. Och åt försäkrings-
inspektionen inrymmes befogenhet att, där så prövas nödigt, förelägga
bolaget att återkalla uppdrag att vara ombud, dock endast om försäk-
ringsinspektionen hört livförsäkringsnämnden och denna för sin del till¬
styrkt sådant föreläggande.
Enligt 4 § i det föreslagna tillägget skall livförsäkringsnämnden
bestå av sju i livförsäkring erfarna män, som utses av Konungen. Åt
livförsäkringsbolagen inrymmes rätt att föreslå ledamöter i nämnden,
och är Konungen så till vida bunden av bolagens förslag, att fem av
ledamöterna skola utses bland de av bolagen föreslagna. Nämnden
sammanträder inför försäkringsinspektionen på dess kallelse. Till nämn¬
den skall hänskjuta^ fråga om föreläggande för bolag att återkalla upp¬
drag att vara ombud samt fråga om åtals anställande för överträdelse
av 2 eller 3 §§ i tillägget. Ingenting må protokollföras eller för utom¬
stående yppas angående nämndens förhandlingar rörande dylika frågor
mera än de beslut, nämnden må hava fattat att tillstyrka sådant före¬
läggande eller åtal.
På detta sätt torde det bliva möjligt för försäkringsinspektionen att
i samråd med nämnden råda bot på de svåra missförhållanden, vilka nu
finnas inom agentväsendet. Den enskilda agentens intresse torde vara
tillräckligt skyddat, därigenom att dels i nämnden skola finnas leda¬
möter, som icke behöva vara utsedda bland bolagens representanter, dels
att det i sista hand är försäkringsinspektionen, som äger att besluta
om föreliiggandet för bolaget att återkalla uppdraget att vara ombud.
68 [50]
Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 50.
Det enskilda bolagets intresse slutligen skyddas gentemot övergrepp från
försäkringsinspektionens sida, därigenom att försäkringsinspektionen icke
kan giva ifrågavarande föreläggande, med mindre detsamma tillstyrkts
av nämnden, på vars sammansättning bolagen ha stort inflytande.
Detta förslag ansluter sig nära till de planer, som varit under
diskussion bolagen emellan för dessa frågors lösning genom privat
överenskommelse mellan bolagen. Man hade då även tänkt sig en dylik
nämnd med ungefär den befogenhet, som enligt lagförslaget skulle till¬
komma försäkringsinspektionen och nämnden tillsammans. Åven om
det skulle vara möjligt att sådan överenskommelse skulle kunna komma
till stånd mellan alla bolagen, torde lagförslagets lösning vara att före¬
draga, bland annat därför, att den lämnar större garantier för tillvara¬
tagandet av den enskildes rätt, såväl bolags som agents.
Bliva lagbestämmelser sådana som de nu föreslagna utfärdade, är
det sannolikt, att ingripande från försäkringsinspektionens sida ganska
sällan skall behöva förekomma. De flesta bolagen äro mycket intres¬
serade av att få missförhållandena undanröjda och komma därför att,
när de få stöd i lagen och hos försäkringsinspektionen, göra allt vad
på dem ankommer för målets vinnande. Och även inom den stora
agentkåren torde insikten om att den osunda konkurrensen försvårar
arbetet vara ganska allmän.
Sedan försäkringsinspektionen nu mera utförligt redogjort för de
viktigaste av de punkter, i vilka lagförslaget skiljer sig från nu gällande
lag, övergår försäkringsinspektionen till att i detalj anföra de ändringar
i lagparagrafernas avfattning, som föreslås.
På senare tid ha bolag börjat meddela sjuk- och olycksfallsförsäkring
för längre tid än tio år. Då sådan personförsäkring ur försäkrings-
teknisk synpunkt är av samma slag som livförsäkring och det är önsk¬
värt, att den erbjuder samma trygghet som livförsäkring, har genom
sista stycket av 2 § personförsäkring för längre tid än tio år under¬
kastats lagens bestämmelser för livförsäkring.
Mom. 2) i lagen har av formella skäl uppdelats i tvänne moment.
Att återköp och förskott mot säkerhet i försäkringsbrev ej alltid
kunna beviljas, har föranlett ett tillägg till mom. 2.
[51] 69
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
Mom. 3) motsvaras av mom. 4), som handlar om förutberäknad
premieåterbäring, och mom. 5), som handlar om försäkringstagares vinst
utöver förutberäknad premieåterbäring.
I första stycket har införts den bestämmelsen, att organisations-
kostnader ej må uppföras till högre belopp, än som angives i bolags¬
ordningen.
På detta sätt vinnes, att Konungen kan vid bolagsordningens fast¬
ställande tillse, att organisationskostnaderna stå i ett rimligt förhållande
till bolagets aktie- eller garantikapital.
Då enligt lagförslaget vid premiereservens beräkning mera hänsyn
än hittills må tagas till anskaffningskostnaderna, bar det synts riktigast
att fordra samma amortering av organisationskostnaderna av ett livför¬
säkringsbolag som av andra försäkringsbolag.
Andra stycket utgår på grund av att reglerna för premiereservens
beräkning ändrats.
I sista stycket utgå anskaffningskostnaderna.
Första och andra styckena i nu gällande lag motsvaras av första
stycket i lagförslaget. Ändringen är visserligen i huvudsak formell,
men saknar dock ej reell betydelse (särskilt för vissa slag av skadeför¬
säkring). Lagen definierar nu ersättningsreserven såsom motsvarande
försäkringsbelopp, som anmälts eller förfallit till ersättning, men icke
blivit utbetalda. Men den omständigheten att ett försäkringsbelopp an-
mäles till ersättning, är icke i och för sig bevis för befintligheten av
den ansvarighet, för vilken ersättningsreserven skall vara ett uttryck.
Å andra sidan kan sådan ansvarighet förefinnas, ehuru dylik anmälan
ej gjorts. Det avgörande är ej, att anmälan skett, utan att försäkrings-
fallet inträffat.
Till paragrafen har fogats ett nytt stycke, som i nu gällande lag
motsvaras av första stycket av 122 §. Om den försäkring, som ur¬
sprungligen meddelats av ett bolag A, sedermera i återförsäkring av¬
givits till ett annat inländskt bolag B, är det förra bolaget, enligt den
nuvarande lydelsen av 122 §, fritaget från förpliktelsen att för denna
försäkring göra avsättning till försäkringsfond. Detsamma gäller, om
bolaget B är utländskt och försäkringsinspektionen anser sådan avsätt¬
ning icke erforderlig. Dessa bestämmelser kunna, om de tillämpas efter
ordalydelsen, leda till oriktiga resultat, såsom försäkringsinspektionen
påpekat i sin skrivelse av den 22 oktober 1907. Viktigast är härvid,
48 och
99 §§•
120 §.
121 §.
122 §.
123 §.
70 [52] Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
att en försäkringstagare, för vars försäkring sålunda fond ej avsatts,
icke äger någon fordringsrätt gentemot bolaget A, ty denna rätt skall
enligt 120 § beräknas efter samma grunder, som försäkringens andel i
försäkringsfonden. Och gentemot återförsäkringsbolaget B har för¬
säkringstagaren icke någon direkt rätt, i det att den rätt, som kan
grundas på återförsäkringsavtalet, tillkommer administrationsboet i dess
helhet. I ett dylikt fäll synes således försäkringstagaren, om lagtextens
ord eljest kan tillerkännas vitsord, komma att stå alldeles rättslös.
Dessa olägenheter avhjälpas på enklaste sätt, om försäkringsfonden
beräknas utan hänsyn till att vissa försäkringar avgivits i återförsäk¬
ring och såsom tillgång uppföres värdet av den ansvarighet, som åter-
försäkringsbolag iklätt sig genom att i återförsäkring övertaga en del
av försäkringarna. Dock må detta värde icke i något fall beräknas till
högre belopp än det, vartill försäkringsfonden för försäkringarna upp¬
går enligt bolagets egna grunder.
Försäkringsinspektionen har i det föregående utförligt redogjort för
de viktigare av de här föreslagna förändringarna. Endast följande är
att tillägga.
Om en försäkringstagare belånar sin försäkring hos bolaget, är det
vedertaget bruk, att försäkringsfonden beräknas på samma sätt, som om
försäkringen icke vore belånad, och låneaffären göres till föremål för
en särskild bokföringsåtgärd. I motsats till detta sedvanliga förfarings¬
sätt föreskriver nu gällande lag, att belopp, som bolaget förskjutit mot
säkerhet i försäkringsbrev, må avräknas från försäkringsfonden. Då detta
skulle medföra den olägenheten, att omfattningen av bolagets lånerörelse
med sina försäkringstagare icke skulle komma till synes i balansräkningen,
har detta medgivande i lagförslaget uteslutits.
Första stycket utgår; se ovan 120 §.
I ingressen har en redaktionell ändring gjorts.
I 2) har upptagits även konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer.
Sista stycket i nu gällande lag utgår, enär motsvarande bestämmelser
strukits ur 48 och 99 §§.
I det lagförslag, över vilket bolag och aktuarieförening yttrat sig,
hade ett moment intagits, vari stadgades, att försäkringsfonden finge
redovisas även med upplupna räntor å de värdehandlingar, vari den re-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50. [53] 71
dovisas. Detta stadgande har nu uteslutits, enär det synes vara själv¬
klart att så må ske.
Enligt reglerna i 121 § för premiereservens beräkning skola reserv¬
premier, som ingå i enligt försäkringsavtalet förfallna premier, räknas
såsom influtna, även om premierna äro obetalda. Därav följer, att så¬
dana reservpremier böra få användas till redovisning av försäkringsfon¬
den; bestämmelse härom har upptagits i 7).
Då i 121 § uteslutits medgivandet, att förskott mot säkerhet i för-
säkringsbrev må avräknas från försäkringsfonden, har i 8) stadgats, att
sådana förskott må användas till redovisning av försäkringsfonden.
Med anledning av att första stycket i 122 § uteslutits har i 9)
stadgats, att försäkringsfond för återförsäkrade livförsäkringar, vilken
enligt 120 § upptagits som tillgång, må av bolaget användas till för¬
säkringsfondens redovisning. Dock är, där försäkringen återförsäkrats
hos utländsk anstalt, denna rätt ej ovillkorlig i fråga om premiereservens
redovisning, utan beroende på försäkringsinspektionens prövning. Sådan
prövning har icke ansetts nödig i fråga om ersättningsreserven, enär
denna inom kort tid, vanligen innan bokslutet är färdigt, inbetalas till
bolaget av återförsäkringsbolaget.
De viktigaste förändringarna äro redan motiverade.
Eldigt nu gällande lag skall säkerhetsfonden uppgå till 5 % av liv¬
försäkringsfonden. Enligt lagförslaget skall summan av premieåter-
bäringsreserv och säkerhetsfond uppgå till 5 % av den del av livför¬
säkringsfonden, som icke är redovisad på sätt i 123 § under 7)—9)
sägs. Motivet till denna inskränkning är lätt att inse. Beloppet under
8) får enligt nu gällande lag avräknas från försäkringsfonden; säker¬
hetsfond motsvarande detta belopp avsättes alltså icke för närvarande.
I sin skrivelse av den 22 oktober 1907 har visserligen försäkrings-
inspektionen föreslagit, att säkerhetsfond borde avsättas, även för
denna del av försäkringsfonden, men finner för närvarande icke skäl att
vidhålla detta förslag, som mött gensaga från bolagens sida. Beloppet
under 7) är av snarlik natur som det under 8). Beloppet under 9) får
för närvarande avräknas från försäkringsfonden, så att säkerhetsfond
motsvarande detta belopp icke för närvarande avsättes; dock är, såsom
ovan framhållits, medgivandet i 9) vidare än motsvarande medgivande
i nu gällande lag, i det att bolaget må redovisa försäkringsfond med
ersättningsreserv för hos utländsk anstalt återförsäkrad försäkring utan
att begära försäkringsinspektionens medgivande därtill.
126 §.
127 §.
134 §.
164 §.
166 §.
72 [54] Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
Tredje stycket i paragrafen saknar motsvarighet i nu gällande lag.
Det motiveras därav, att motsvarande bestämmelse torde komma att, i
anslutning till lagen om aktiebolag, införas i fråga om reservfondsav-
s ältning.
I andra stycket bar tydligen pantsättningen måst utsträckas till
premieåterbäringsreserven, där sådan finnes.
Ändringarna äro av huvudsakligen formell natur. Tiden för in¬
lämnande av aktuariens jämförelse mellan förloppet av bolagets verk¬
samhet och de för densamma stadfästa grunderna har i anseende till
den större vidlyftighet, som blir eu följd av den skärpta kontrollen,
måst utsträckas till sex månader efter den ordinarie bolagsstämman.
Andra stycket bör utgå såsom överflödigt. Det där åberopade 1
mom. i 122 § har uteslutits. Och det torde knappast kunna tänkas, att
Konungen fritager ett försäkringsbolag från skyldigheten att avsätta
försäkringsfond, när enligt den nu givna formuleringen försäkringsfon¬
den endast är det bokmässiga uttrycket för ett faktiskt skuldförhållande
av försäkringsteknisk natur.
Om bolag, som före den 1 januari 1914 eller den tidpunkt, då de
nya bestämmelserna om premiereservens beräkning kunna vinna gällande
kraft, erhållit fastställelse å grunder för bolagets livförsäkringsverksam¬
het, önskar fortfarande tillämpa dessa grunder, bör bolaget äga rätt
därtill, så länge de ej, med anledning av att försäkringsinspektionen
icke längre finner dem betryggande, blivit ändrade av Konungen. Och
om sådant bolag önskar uppföra anskaffningskostnader som tillgång
enligt nu gällande lags bestämmelser, bör detta vara bolaget tillåtet
under en viss övergångstid, naturligtvis under förutsättning, att grun¬
derna för premiereservens beräkning ej ändrats så att hänsyn vid den¬
samma tages till anskaffningskostnaderna. Stadganden av nu nämnt
innehåll ha intagits i ett tillägg till 166 §.
Det andra tillagda stycket torde ej behöva någon motivering.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 50.
73
Bil. B.
Till KONUNGEN.
Det förslag till vissa ändringar i och tillägg till lag om försäkringsrörelse den
24 juli 1903, som Kungl. försäkringsinspektionen med underdånig skrivelse den 6
sistlidne augusti överlämnat till Eders Kungl. Maj:t, åtföljes av e:i motivering, som
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. HO käft. (Nr 50.)
10
74
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
ej var tillgänglig vid den tidpunkt, då Svenska aktuarieföreningen sattes i tillfälle
att yttra sig om förslaget. Då denna motivering upptager till bemötande de syn¬
punkter, som legat till grund för Svenska aktuarieföreningens avstyrkande av
lagförslaget, tillåta sig undertecknade ledamöter av Svenska aktuarieföreningen
att i underdånighet hos Eders Kungl. Maj:t göra följande erinringar rörande de
delar av förslaget och detsamma åtföljande motiv, vilka äro av försäkringsmate-
matisk natur.
Till en början tillåta vi oss då anföra, att Kungl. försäkringsinspektionen,
ehuru förslaget avser att fullständigt förändra och omgestalta de försäkringstekniska
grunder, på vilka det svenska livförsäkringsväsendet blivit uppbyggt och hittills i
det stora hela sunt och starkt utvecklats, ej låtit verkställa några undersökningar
och beräkningar av de verkningar, de föreslagna nya bestämmelserna och metoderna
skulle medföra, Svenska aktuarieföreningen har emellertid genom särskilda kom-
mitterade låtit verkställa dylika beräkningar under tillämpning av de, som det synes,
mest plausibla antaganden rörande dödlighet och räntefot, och hava dessa beräknin¬
gar, ehuru i vissa avseenden möjligen ej fullständiga på grund av den för deras
utförande knappt tillmätta tiden, ådagalagt, att Kungl. försäkringsinspektionens för¬
slag i fråga om premiereservens beräkning kan innebära ett vittgående äventyr för
den svenska livförsäringsverksamheten.
De svenska livförsäkringsbolagens premiereserver uppgå för närvarande samman¬
lagt till omkring 300,000,000 kronor, och skillnaden mellan resultaten av de olika
omdebatterade metoderna för premiereservens beräkning torde, beroende på huru
antagandena anpassas, kunna uppskattas till tio å tjugu millioner. Då premie¬
reserven är det viktigaste underlaget för bedömandet av ett bolags soliditet, bör
uppenbarligen ett förslag till en så avsevärd reducering av densamma föregås av
noggranna utredningar rörande betydelsen och verkningarna härav. Kungl. försäk¬
ringsinspektionens uttalande sid. 39, »att det är omöjligt att nu göra en sådan jäm¬
förelse», är enligt vår mening ägnat att understryka behovet av en sådan utredning
i stället för att visa dess obehövlighet.
Även i övriga avseenden saknas i förslaget nödvändiga försäkringstekniska
utredningar, t. ex. rörande ändring av nu gällande omkostnadsplaner och den prin¬
cipiellt viktiga frågan om förutberäkning av vinst. Denna brist erkännes även av
Kungl. försäkringsinspektionen, då den yttrar (sid. 41 till 43 i motiveringen):
»Det torde vara lämpligt, att försäkringsinspektionen med ett exempel antyder,
huru saken kan ordnas. Men det må uttryckligen framhållas, att detta exempel i
ingen mån må uppställas såsom mönster, vare sig med avseende på val av grunder
eller val av formen för återbäring. Utan tvivel komma andra både praktiskt och
teoretiskt mera tillfredsställande lösningar av problemet att väljas, när det verkligen
gäller att tillämpa lagen.»
Detta torde få anses innebära, att Kungl. försäkringsinspektionen icke med¬
hunnit att bilda sig någon klar föreställning om, huru premieåterbäringen skall
anordnas, och att Kungl. försäkringsinspektionen härvidlag icke kunnat uppställa
ett någorlunda invändningsfritt exempel. På sid. 44 i motiveringen bekräftas detta
ytterligare:
»Det kan i detta sammanhang påpekas, att fastställande av andra ordningens
grunder bör komma att verka återhållande även på förtidsannullationerna under de
första försäkringsåren, då de medföra förlust för bolaget. Hänsyn bör nämligen
tagas till dem i grunderna.»
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
75
Sådan hänsyn har emellertid Kungl. försäkringsinspektionen icke tagit vid det
nyss åberopade exemplet på förutberäkning av premieåterbäringen.
Vidare må framhållas att meningarna äro långt ifrån eniga om den metod för
premiereservens beräkning, som Kungl. försäkringsinspektionen nu anbefaller hos
Eders Kungl. Maj:t för proposition till Riksdagen. Detta ådagalägges redan därav,
att inom Svenska aktuarieföreningen endast en minoritet tillkännagivit sin anslutning
till det av Kungl. försäkringsinspektionen framlagda förslaget.
Då sålunda de sakkunniga i vårt land stå delade i två läger, torde all anled¬
ning föreligga att, innan något avgörande steg tages, noggrann! skärskåda, huru
frågan ligger i utlandet och särskilt huru den behandlats i de länder, där livförsäk¬
ringsverksamheten vunnit större omfattning och där erfarenheten är mångsidigare än
i vårt land.
Kungl. försäkringsinspektionen har i sin motivering (sid. 31—32) kunnat åbe¬
ropa uttalanden av tillsynsmyndigheten i Schweiz. Dessa uttalanden hava dock
icke vunnit något beaktande vid lagstiftningen i detta land. Med hänvisningen till
Förenta Staterna kan man näppeligen räkna, då dessa stater, såsom bekant, icke ha
någon gemensam försäkringslagstiftning; sådan lagstiftning är varje särskild stats
ensak, och de olika staternas försäkringslagstiftning är därför en provkarta på alla
möjliga och även i många fall, från europeisk synpunkt, omöjliga bestämmelser.
Det åberopade exemplet från Danmark att där ett lagförslag i likartad riktning
framlagts, torde ej heller vara att räkna med. då detta lagförslag, såsom bekant,
icke ännu lett till något resultat och på flera håll mött ett starkt motstånd.
Å andra sidan må erinras om, att i Tyskland diskussionen om de av Kungl.
försäkringsinspektionen förordade grundsatserna icke lett till resultat i annan mån,
än att den tyska försäkringslagen av år 1901 medgiver tillämpning av s. k. zillme-
ring, varvid zillmeringsprocenten dock icke får överstiga 1,2 5 % av försäkrings¬
summan.
Yad Österrike beträffar är denna fråga ordnad genom en ministeriel! förord¬
ning av år 1896, das Assecuranz-Regulativ, som innehåller bestämmelser närmast
jämförliga med vår nuvarande försäkringslags. I detta land har man, oaktat en
livlig debatt även där ägt rum mellan vetenskapsmännen i dessa frågor, dock icke
ännu kommit så långt, att något förslag väckts om ändring av gällande bestämmelser
för premiereservens beräkning.
I England, livförsäkringens föregångsland av gammalt, håller man, såsom synes
av tillgängliga uppgifter (se Journal of the Institute of Actuaries, vol. XXXVIII,
pag. 83 och följ.) bestämt fast vid nettopremiemetoden, som torde vara så gott som
genomgående tillämpad av de engelska bolagen.
Vi hava lagt synnerlig vikt därpå, att den vetenskapliga diskussionen icke i
de stora länderna — icke ens i det land, Tyskland, där denna varit som allra livli¬
gast — lett till en omläggning av lagstiftningen. Att så icke skett, torde böra upp¬
fattas såsom en allvarlig maning att i stället för att skrida till handling i ovisshetens
tecken avvakta resultatet i de länder, där livförsäkringens utveckling är längre fram¬
skriden än hos oss.
Vi vilja i detta sammanhang framhålla, att nämnda diskussion, där den spe¬
ciellt avsett tillsynsmyndigheternas ställning till zillmeringsmetoden, hittills endast
gällt frågan, huruvida denna metod bör tillåtas, aldrig huruvida den bör påbjudas.
Vi tillåta oss citera vad den för närvarande främste målsmannen för de zillmerska
teorierna, Dr. Höckner, härom yttrade på internationella aktuariekongressen i Wien
76
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 50.
år 1909: »Im gegenwärtigen Stadium des Uberganges sollte sich meines Erachtens
die Staatsaufsicht jeder Parteinahme fur oder gegen die Zillmersche Methode ent-
halten».
Såsom i det föregående framhållits, har Kungl. försäkringsinspektionen urakt¬
låtit att i sin motivering göra någon undersökning rörande det inflytande, övergån¬
gen från den nu använda nettometoden till den föreslagna bruttometoden vid premie¬
reservens beräkning skulle komma att utöva på ett bolags soliditet.
I motsats till vad Svenska aktuarieföreningen i sin skrivelse till Kungl. för¬
säkringsinspektionen den 10 sistlidne augusti ansett vara möjligt, nämligen att en
dylik övergång endast skulle få ifrågakomma samtidigt med en övergång till s. k.
urvalstabeller för dödligheten, framhåller Kungl. försäkringsinspektionen, att över¬
gången skulle kunna medgivas även med bibehållande av aggregattabeller. Mot ett
dylikt medgivande måste emellertid stora betänkligheter resas, enär premiereserven
i senare fallet skulle i avsevärd grad understiga den efter nettometod beräknade,
något som sålunda måste menligt inverka på livförsäkringsbolagens soliditet.
Skulle ett bolag, som för närvarande ej uppför anskaffningskostnader som till¬
gång, övergå till bruttometod vid beräkning av premiereserven, är detta enligt Kungl.
försäkringsinspektionens motivering (sid. 30) ekvivalent med, att den efter dessa
grunder avsatta premiereserven blir så mycket mindre än den efter nettometod
beräknade som kapitalvärdet av återstående anskaffningspremier. Förr eller senare
— tidigare i den mån nyanskaffningen är jämn eller i avtagande — måste anskaff-
ningspremiernas kapitalvärde upphöra att stiga. Det inträder omsider jämnvikt
mellan den del av dessa, som amorteras, och den del, som på grund av nyanskaff¬
ningen tillkommer.
Sedan detta stationära tillstånd inträtt, befinner sig bolaget beträffande de
medel, som äro disponibla, i ungefär samma situation, som om det fortfarit att
använda nettometod.
Under de första åren efter en eventuell övergång till bruttometod ökas visser¬
ligen bolagets disponibla tillgångar, eftersom bolaget utöver de eljest tillgängliga
medlen erhåller till sitt förfogande de belopp, varmed avsättning till premiereserv
för de nya försäkringarna understiger avsättningen enligt hittills gällande grunder,
och bolaget kan måhända åläggas att betala en del av överskottet till de försäkrade.
Men då förut omnämnda stationära tillstånd inträtt, är denna tillfälliga vinstkälla
uttömd, varjämte bolagets soliditet blivit så mycket försvagad som den efter brutto¬
metod avsatta premiereserven understiger den premiereserv, som förefunnits, om
nettometod legat till grund för beräkningarna, d. v. s. precis lika mycket som kapital¬
värdet av de i reservpremierna ingående anskaffningspremierna.
Vidare må påpekas, att Kungl. försäkringsinspektionens generella påstående
(nederst å sid. 33 och överst å sid. 34), att bolagen för närvarande tillgripa under¬
dödlighets- ooh räntevinst för att täcka omkostnaderna, är i hög grad vilseledande.
En undersökning giver nämligen vid handen, att för bolag, som nått en viss ålder
och utveckling, förslå i allmänhet premiernas brnttotillägg till kostnadernas bestri¬
dande.
Då dessa bolag således icke tillgripa underdödlighets- och räntevinst, kan lag¬
ändringen icke medföra någon ökning i de försäkrades vinstförmåner. Bolagen bliva
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
77
tydligen oförhindrade att använda genom avdrag i premiereserven frigjorda medel
till en ökad nyanskaffning. Man har all anledning att frukta, att denna genom
minskad avsättning till premiereserven åstadkomna ökning av för anskaffning
tillgängliga medel så småningom skall leda till ett uppdrivande av anskaffnings¬
kostnaderna.
Svenska aktuarieföreningens yttrande i den s. k. Odenfrågan av den 18 mars
1905 förtjänar i detta sammanhang anföras, då det återger ovan uttalade mening:
»Rättigheten att från premireserven draga så betydliga belopp leder vid en dylik
metods användning lätteligen därtill, att ett bolag, som använder densamma, låter
utgifterna, särskilt anskaffningskostnaderna, växa, då medel till deras betäckande så
lätt kunna erhållas. Ett dylikt slöseri sker emellertid alltid på de försäkrades
bekostnad, varför en hög zillmeringsprocent i regeln visat sig bidraga till att för
allmänheten fördyra försäkringarna. Så länge anskaffningskostnaderna emellertid
hållas vid måttliga belopp, kan under den första tiden med så högt avdrag som 3
procent*) uppstå avsevärda överskott, som vilseleda uppfattningen om bolagets ställ¬
ning och (till äventyrs i reklamens tjänst) skulle kunna användas till över hövan
stora vinstutdelningar. Dessutom kan en härigenom möjliggjord konkurrens — om
agenterna genom höga provisioner, om försäkringstagarna genom höga vinstutdel¬
ningar av skenbara överskott — framkalla ett tvång på en anstalt, som tillämpar
solidare beräkningsgrunder, att av konkurrensskäl övergå till mindre solida.»
Av motiveringen sid. 37 och 38 får den oinvigde den föreställningen, att liv¬
försäkringsbolagen dels i allmänhet använda sig av medgivandet i 48 och 99 §§ i
lagen om försäkringsrörelse att uppföra anskaffningskostnader som tillgång, dels
därjämte tillgripa underdödlighets- och räntevinsten. Hur det förhåller sig med den
senare saken, är förut antytt. Beträffande den förra omständigheten må erinras, att
enligt tillgängliga uppgifter för år 1911 anskaffningskostnaderna uppföras som tillgång
endast av fem mindre bolag, som tillsammans representera föga mer än tre procent
av de svenska bolagens sammanlagda livförsäkringsbestånd.
Såsom vi förut påpekat, skulle den av Kungl. försäkringsinspektionen i utsikt
ställda tillämpningen av bruttometod i förening med aggregattabell i hög grad minska
premiereserven, särskilt under de första försäkringsåren.
Skulle ett bolag nödgas av en eller annan anledning träda i likvidation, en
eventualitet, som ej alltid behöver förorsakas av ekonomiska svårigheter, utan även
kan framkallas av andra omständigheter, t. ex. genom delägarnes beslut eller rent
av på grund av eu tillfälligt skapad opinion, så torde det, särskilt om bolaget är
ungt och inga extra reserver finnas att tillgå, vid användning av eu sådan metod
bliva svårt att kunna till annat bolag överflytta försäkringar, för vilka premiereserven
är ingen eller obetydlig, särskilt om situationen föranleder ett betydande avfall.
Då zillmeringen utföres till så hög procent, som här ifrågasattes, och utsträckes till
hela försäkringstiden, blir det under sådana förhållanden tvivelaktigt, om den kvar¬
stående delen av försäkringsbeståndet i likvidationsögonblicket kali antagas äga ett
anskaffningsvärde, lika stort som den oamorterade delen av anskaffningskostnaden.
Som ett. oavvisligt krav måste uppställas, att ett försäkringsbolag skall vara solvent
i värjo ögonblick, ty endast därigenom kunna »säkerhet och rättvisa» komma att
vederfaras de försäkrade (jfr. motiveringen sid. 34).
*) Skillnaden i avsättning till premiereserven uppskattades i då föreliggande fall till
detta belopp.
78
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
I detta sammanhang förtjänar det påpekas att enligt lag om understödsföre¬
ningar den 29 juni 1912 åläggas godkända understödsföreningar att beräkna premie¬
reserven enligt nettometod. Det måste te sig synnerligen egendomligt, att dessa före¬
ningar skola i fråga om premiereserven vara underkastade strängare bestämmelser
än de afiärsdrivande försäkringsbolagen.
I sin kritik över nettometoden anför Kung!, försäkringsinspektionen den tolk¬
ning av detta begrepp, för vilken Kungl. försäkringsinspektionen tidigare gjort sig
till målsman i den s. k. Odenfrågan. Om det är sant, att Odenmetoden är »en
nettometod, som verkar som en bruttometod» (motiveringen sid. 29), så kan man
med skäl fråga, varför icke i något ytterligare fall behovet av en bruttometod föran¬
lett tillämpning av denna eller därmed likartad metod. I flera bolag torde grun¬
derna för premiereservens beräkning lyda t. ex. på följande sätt: »premiereserven för
livförsäkringar beräknas efter nottopremiemetoden och efter samma dödlighetstabell,
som gäller för premieberäkningen». Med Kungl. försäkringsinspektionens uppfatt¬
ning om, vad lagen menar med nettopremie, skulle ju ett sådant bolag även utan
ändring av sina av Konungen fastställda grunder kunna beräkna sin premiereserv
efter en »nettometod, som verkar som en bruttometod».
Riksdagen har emellertid, liksom Svenska aktuarieföreningen nu och tidigare,
visat sig vara av annan mening än försäkringsinspektionen. Riksdagen bar näm¬
ligen begärt ett förtydligande av lagen därhän, att en dylik tolkning skulle omöjlig¬
göras. Kungl. försäkringsinspektionen hoppas tydligen (sid. 28 och 29 i motive¬
ringen) att genom lagändringen hava undanröjt den olägenhet, som enligt dess uppfatt¬
ning skulle ligga i nettopremiebegreppets mångtydighet. Emellertid är ingenting
osäkrare, 'eftersom samma mångtydighet nu synes vidlåta det nya begreppet reserv¬
premie.
Enligt den föreslagna lydelsen av 121 §, skall »reservpremien beräknas så, att
vid försäkringsavtalets ingående kapitalvärdet av alla reservpremier är lika med
kapitalvärdet av bolagets alla beräknade utgifter för försäkringens anskaffande och
förvaltning och för försäkringsförbindelsernas fullgörande», etc. I motiveringen säger
nu Kungl. försäkrigsinspektionen, dels att förvaltningspremien bör vara konstant
(sid. 27), dels att anskaffningskostnaden bör avskrivas under hela premiebetalnings -
tiden (sid. 30). Gent emot den av Svenska aktuarieföreningen uttalade uppfattning,
enligt vilken lagförslaget antages förutsätta just nämnda form för anskaffningskost¬
nadernas amortering, framhåller emellertid försäkringsinspektionen (sid. 39), att
»lagförslaget endast angiver övre gränsen för de anskaffningskostnader, som må
ingå i premiereservberäkningen», samt att inga hinder möta att exempelvis amortera
anskaffningskostnaden på kortare tid än premiebetalningstiden.
Oavsett om anskaffningskostnaden är stor eller liten, ligger det otvivelaktigt
närmast till hands att tolka den föreslagna bestämmelsen i 121 § så, som aktuarie¬
föreningen gjort och även Kungl. försäkringsinspektionen överallt utom på det senast
citerade stället gör i sin motivering, nämligen så, att reservpremien skall vara oför¬
änderlig under premiebetalningstiden. Men då Kungl. försäkringsinpektionen å sid.
3$ betonar, att det är tillåtet att amortera anskaffningskostnaden å kortare tid, så
kommer man till dén slutsats, att försäkringsinspektionen anser, att reservpremien
kan vara variabel. Men om Kungl. försäkringsinspektionen verkligen på allvar hävdar
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
79
den meningen, då har Kungl. försäkringsinspektionen långt ifrån rått bot på det
missförhållande, som skulle ligga i nettopremiebegreppets förmenta mångtydighet och
som vållade att försäkringsbolag med enahanda grunder och premier kunde för samma
försäkringsavtal avsätta vitt skilda premiereserver. Samma mångtydighet, som man
velat tilldela nettopremien, skull sålunda även vidlåda reservpremien. Ett bolag,
som fått medgivet att räkna med högsta i lagen tillåtna anskaffningskostnad vid
premiereservens beräkning, skulle därjämte kunna räkna med en lägre reservpremie
de första försäkringsåren, så att den verkliga zillmeringen första försäkringsåren
kanske ej ens stannar vid 35 kr. pro mille. Försäkringsinspektionens bruttometod
skulle, så tillämpad, bliva »rationell» även för bolag med större anskaffningskostnad
än den, som i förslagets § 121 (sid. 37 motiveringen) angives såsom övre gräns.
Då Riksdagen begärde lagens förtydligande i sådan riktning, att möjlighet icke
skulle beredas bolagen att räkna med mindre reserver än lagen åsyftade, bar försäk¬
ringsinspektionen i stället genom sitt lagförslag ecb dess motivering öppnat hittills
oanade möjligheter för en svag fondavsättning.
Den tankegång, som ligger till grund för bevisföringen nederst å sid. 37 och å
sid. 38 är svår att följa. Den torde emellertid kunna sammanfattas sålunda. För
närvarande avskriva de flesta bolag genast sina anskaffningskostnader. Några få,
representerande något mer än tre procent av de svenska bolagens sammanlagda för¬
säkringsbestånd, uppföra på i lagen medgivet sätt 1 */2 % av försäkringssumman som
tillgång att amorteras på 5 år. Enligt föreliggande förslag skola försäkringsbolagen
minska sin avsättning till premiereserven genom att från densamma avdraga en an¬
skaffningskostnad av intill 2 */2 % av försäkringssumman att amorteras under hela
återstående premiebetalningstiden. Härigenom skola enligt försäkringsinspektionens
mening försäkringsbolagen tvingas till sparsamhet.
Det är svårt att inse, att en lag, som sålunda lämnar rikligare medel att för¬
foga över, skall kunna tvinga bolagen till sparsamhet. Kungl. försäkringsinspek¬
tionen synes ej heller själv hysa stora förhoppningar, att sparsamhet skall kunna
ernås, åtminstone genom anskaffningskostnadernas nedbringande, om lagförslaget an-
tages. Den räknar (sid. 42) nämligen med en anskaffningskostnad av 35 kr. pro
mille både vid grunderna av ordningen I och II. Emellertid torde en så hög genom¬
snittlig anskaffningskostnad för närvarande ej nås av de flesta livförsäkringsbolag.
1 exemplet på premieåterbäringsreserven är besparingen på förvaltningskost
naderna den mest givande vinstkällan under ungefär de fjorton första försäkringsåren
Försäkringsinspektionen tyckes alltså vänta sig, att större delen av den för
förvaltningen avsedda belastningen skall kunna inbesparas. För att ernå dessa be¬
sparingar skulle bolagen därför nödgas nedsätta löner och pensioner, göra reduk¬
tioner i kontorskostnader m. m., trots det att arbetsbördan genom de föreslagna
reservberäknings- och vinstberäkningsmetoderna blir avsevärt ökad i jämförelse med
nuvarande förhållanden.
Under en tid, då allt stiger i pris, hoppas Kungl. försäkringsinspektionen, att
de, som äro i livförsäkringsbolagens tjänst, skola nöja sig med mindre lön än hit¬
tills för sin möda.
80
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
Vi hava förut framhållit, att tillämpningen av bruttometoden vid premiere¬
servens beräkning i och för sig direkt motverkar, vad som i motiveringen angives
vara lagförslagets huvudsyfte: att begränsa anskaffningskostnaderna och göra för¬
säkringen billig. Detta speciella syfte har Kungl. försäkringsinspektionen under så¬
dana förhållanden ansett sig kunna förverkliga endast genom en speciell åtgärd och
Kungl. försäkringsinspektionen har för sådant ändamål föreskrivit införandet av en
omkostnadsplan bland de beräkningsgrunder, som skola fastställas av Kungl. Maj:t.
Genom fastställandet av en sådan omkostnadsplan och genom kontroll över att densamma
efterleves, menar sig Kungl. försäkringsinspektionen kunna förebygga en fortsatt
stegring av omkostnaderna.
Vid bedömandet av denna fråga är det nu i första hand av vikt att veta,
hurudan omkostnadspianen skall vara beskaffad för att vinna godkännande. Kungl.
försäkringsinspektionen ger en antydan härom genom att i redogörelsen för premie¬
återbäringens förutberäkning lämna exempel på en omkostnadsplan. Denna plan
anger såsom grunder av I ordningen en anskaffningskostnad av 3 1/2 % av försäk¬
ringssumman och en löpande kostnad av 10 av försäkringspremien, och såsom
grunder av II ordningen en anskaffningskostnad av likaledes 3 1/2 % men en löpande
kostnad av 7 %. Man får tillsvidare antaga, att Kungl. försäkringsinspektionen
skulle komma att godkänna en så beskaffad omkostnadsplan.
Vad som kännetecknar denna omkostnadsplan är, att däri göres en bestämd
skillnad mellan anskaffningskostnader och löpande kostnader. Den omständigheten,
att det i verkligheten icke finns någon bestämd skillnad mellan dessa omkostnadskate-
gorier, skall utan tvivel göra det så gott som omöjligt att kontrollera, att anskaff¬
ningskostnader och löpande kostnader var för sig hålla sig inom i omkostnadspianen
angivna gränser. Formellt sett, torde ett bolag kunna åstadkomma snart sagt vilken
proportion som hälst mellan vad som betecknas som anskaffningskostnad och löpande
kostnad. Likaså kan bokföringen alltid ordnas så, att bokslutsresultatet såväl som
aktuariens på de bokförda siffrorna grundade redogörelse för omkostnadsförloppet i
detta hänseende passar ihop med omkostnadspianen. Detta omkostnadsförlopp är i
själva verket mera invecklat än Kungl. försäkringsinspektionen synes förutsätta.
Man kan i allmänhet icke giva några bestämda regler för omkostnadernas uppdel¬
ning. Om man — för att taga ett exempel — vill på ovan angivet sätt uppdela
omkostnadsposten provisioner, så ligger ju uppdelningen i anskaffnings- och inkasso-
provision, motsvarande vad som under vardera formen utbetalats, omedelbart till
hands. Emellertid är det allmän praxis, att man vid ett agentskifte till den nya
agenten överlämnar ett redan befintligt inkasso endast på det villkor, att han garan¬
terar eu viss därefter avvägd anskaffningssumma. Inkassoprovisionen kommer så¬
lunda härigenom att utgöra arvode även för agentens anskaffningsarbete. Speciellt
för gamla bolag torde det i själva verket icke möta särskilda svårigheter att låta
samtliga anskaffningsarvoden utgå under inkassoprovisionens form. Att ett dylikt
»avskaffande» av anskaffningsprovisionen över huvud taget kan äga rum, synes göra
lagförslagets principiella förutsättningar oantagliga.
Innebörden av vad Kungl. försäkringsinspektionen sid. 36 anfört angående om¬
kostnadspianen synes i huvudsak vara, att omkostnadspianen för varje särskilt bolag
bör fastställas så, att den — möjligen oavsett en viss säkerhetsmarginal — så nära
som möjligt motsvarar bolagets egen erfarenhet vid den tidpunkt, då fastställelse!!
sker. Att man därvidlag skulle tillämpa någon slags genoinsnittserfarenhet eller de
billigast arbetande bolagens erfarenhet, synes nämligen icke vara Kungl. försäkrings-
inspektionens mening. Att erfarenheten beträffande omkostnaderna ställer sig olika
Kungl. Mcij:ts Nåd. Proposition Nr 50.
81
inom olika bolag, är en företeelse av samma innebörd som den, att omkostnadsför-
hållandena för ett och samma bolag gestalta sig olika på olika stadier av bolagets
utveckling. Det normala förloppet härvidlag är, att bolagets omkostnader relativt
taget sjunka i den mån bolagets omfattning ökas. Med en omkostnadsplan, som icke
tar hänsyn till bolagets blivande utveckling, kan ett bolag i själva verket hålla sin
omkostnadssumma relativt taget konstant och samtidigt undan för undan öka an¬
skaffningskostnaderna.
Att uteslutande genom omkostnadsplanen framtvinga sparsamhet, där sådan icke
självmant iakttages av vederbörande bolags ledning, torde bli svårt, för att icke säga
omöjligt. Kung!, försäkringsinspelctionen erkänner detta själv genom att därjämte
angiva förutberäkningen av premieåterbäringen såsom ägnad att tvinga bolagen till
sparsamhet. Något tvång kan det ju emellertid här icke bli fråga om, förrän man
överskridit vad som enligt II ordningens grunder är tillåtet i fråga om omkostna¬
derna och dessutom konsumerat vad som eventuellt blivit över av t. ex. räntevinst.
Då man icke kan vänta Kungl. försäkringsinspektionens ingripande förrän dels premie¬
återbäringen blir mindre än den förut beräknats bliva och dels anledning härtill
visat sig vara en varaktig stegring av kostnaderna, så torde det bliva möjligt att i
ganska hög grad och opåtalt låta omkostnaderna överskrida den gräns, som angives
i omkostnadsplanen.
Man torde om beräkningssystem, som karaktäriseras därav att beräkningsgrunder
av olika ordningar komma till användning, kunna fälla det allmänna omdömet, att
de fordra att tillämpas på störa förhållanden. Där sådana system blivit praktiskt
prövade, har det, så vitt man vet, gällt bolag med en ansvarssumma av en milliard
kronor eller däromkring. Det har sålunda varit möjligt att bygga beräkningssystemet
på en helt och hållet ur egen erfarenhet hämtad statistik. Beträffande de svenska
bolagen, så äga dessa ännu på det hela taget små och med avseende på samman¬
sättningen högst heterogena bestånd. Man kan sålunda i allmänhet icke räkna på,
att verksamhetens förlopp skall kunna förete någon större stabilitet i statistiskt hän¬
seende. Detta förhållande kräver med nödvändighet, att beräkningsgrunderna av II
ordningen förses med tämligen vida säkerhetsmarginaler. Att nödgas reducera pre¬
mieåterbäringen skulle sannolikt, där detta icke föranledes av någon allmän kris,
vara en för flertalet bolag irreparabel olycka. Där detta hände, skulle det icke
endast, som Kungl. försäkringsinspektionen säger, rikta uppmärksamheten skarpt på
orsaken, det skulle även minska allmänhetens förtroende, öka avfallet och ytterligt
försvåra detta bolags vidare utveckling. Möjligheten att genom kontroll utöva infly¬
tande över omkostnadsförhållandena minskas härvidlag i samma mån som behovet
av vida säkerhetsmarginaler tillgodoses.
Införandet i grunderna av en omkostnadsplan anser Kungl. försäkringsinspek¬
tionen vara av synnerlig vikt; att så sker betecknas såsom ett oeftergivligt villkor
för att det skall kunna medgivas bolag att tillämpa den föreslagna bruttometoden.
Man får av Kungl. försäkringsinspektionens framställning lätt nog den uppfattningen,
att denna omkostnadsplan innebär en nyhet inom livförsäkringen. Så synes emel¬
lertid icke vara fallet. Omkostnadsplanen, sådan den av Kungl. försäkringsinspek¬
tionen exemplifieras, torde i själva verket icke vara annat än vad som hittills kallats
grunder för premiernas belastning. Såsom integrerande del i livförsäkringsbolagens
grunder för premieberäkningen hava sådana grunder redan förut blivit av Kungl.
Maj:t fastställda. Då Kungl. försäkringsinspektionen sålunda har tillfälle att vaka
över, att belastningen fastställes efter rationella grunder, medgiver tillämpningen av
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 30 käft. (Nr 50.) 11
82
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
nu gällande lag en kontroll över omkostnadsförhållandena av samma effektivitet, som
genom lagförslagets »omkostnadsplan» vore möjlig att uppnå.
En revision av de nu använda metoderna för premiernas belastning, för den
nu gällande omkostnadsplanen, är måhända önskvärd, och säkerligen kommer den
frågan att upptagas i samband med frågan om användningen av de nya dödlighets¬
tabeller, vilka de svenska livförsäkringsbolagen för närvarande ha under utarbetande.
I varje fall kan en dylik revision företagas utan någon ändring av nu gällande lag.
Skulle åter med omkostnadsplan avses ett försök att för ett visst bolag upp¬
göra en tablå över de sannolika utgifterna för en lång tid framåt, så bör påpekas,
att en dylik förutberäkning måste frånkännas varje såväl teoretiskt som praktiskt
värde, då man saknar möjlighet att uppställa några sannolika hypoteser rörande de
olika faktorer, som skulle ingå i en dylik beräkning. Den enda sunda och rationella
omkostnadsplan av dylik art är väl den, som en klok affärsledare uppgör med stöd
av faktiska förhållanden att gälla under den närmaste tiden, men att binda affären
att följa den i tio, tjugu eller fyrtio år framåt i tiden ligger tydligen utom möjlig¬
hetens område.
Ingenstädes äro premierna för livförsäkring med andel i bolagets vinst så låga
som i Skandinavien. Kungl. försäkringsinspektionen ställer i utsikt (sid. 35), att dessa
skola ytterligare kunna nedbringas. Sålunda uppgives, att om man använder urvals¬
tabeller, lägre nettopremier skulle erhållas än med hittills använda dödlighetsta¬
beller. Detta är för de viktigaste inträdesåldrarne och de vanligaste försäkrings-
sätten oriktigt.
Den av lagförslagets motivering förespeglade nedsättningen i premierna kan så¬
lunda realiseras endast genom att belastningen nedbringas. Det har emellertid redan
förut framhållits, att det är ytterst osannolikt, att lagändringen skall kunna ned¬
pressa vare sig anskaffningskostnader eller förvaltningskostnader.
De föreslagna bestämmelserna angående premieåterbäring och fastställande av
grunder för densamma stå i skarp strid med de hittills inom livförsäkringsverk¬
samheten tillämpade metoderna. En utfästelse av vinst för en lång tid framåt har
med rätta betecknats såsom illojal konkurrens och torde numera ej heller förekomma
inom ett enda svenskt livförsäkringsbolag. Då Kungl. försäkringsinspektionen sålunda
(sid. 45) söker framkalla sympatier för sitt förslag angående förutberäkning av pre¬
mieåterbäringen genom att framhålla dess betydelse som ett »kraftigt konkurrens¬
medel» har den genom lagstiftning velat skapa ett medel att ytterligare skärpa kon¬
kurrensen mellan bolagen. Det torde näppeligen anses tillkomma varken lagstift¬
ningen, tillsynsmyndigheten eller Kungl. Maj:t att sörja för tillkomsten av konkurrens¬
medel. Med »gynnsamma grunder» för denna förutberäkning, måste i det samman¬
hang, vari yttrandet fälles, avses sådana, som göra premieåterbäringen så stor som
möjligt. Grunderna av ordningen II måste därför så nära som möjligt tangera
säkerhetsgränsen.
Kungl. försäkringsinspektionen framhåller vid ett par tillfällen å sid. 34 att för
närvarande vinsten är oviss och dess belopp icke förutberäknat. Just på grund av
ovissheten gör man klokt i att icke underkasta den kalkyler av det slag, som Kungl.
försäkringsinspektionen utfört, vilka gå ända till 40 år framåt i tiden. En sådan i
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
83
praktiskt avseende värdelös förutberäkning gör ej vinsten mera viss, även om grun¬
derna för densamma fastställas av Kungl. Mäj:t. Om ett visst bolag väljer dessa
grunder försiktigt och i stället ger så mycket större vinst »av andra ordningen», för
vars utdelning också grunder skola fastställas (5 § 5 mom.), men ett annat bolag
väljer grunder, som utlova att ge en av Kungl. Maj:t fastställd stor premieåterbäring,
men så gott som ingen vinst därutöver, så kunna väl icke dessa bolag förmenas att
anställa jämförelser och förutberäkningar över resp. vinstförmåner. Förbudet mot
annan förutberäkning (sid. 41) kan ej förenas med fordran på vetenskaplig forsk¬
ningsfrihet eller genomföras utan ändring i gällande grundlagar.
Omöjligt är även att inse, att fastställandet av grunder för förutberäkning av
en sådan reserv skall kunna verka återhållande på förtidsannullationerna (nederst å
sid. 44), så mycket mer som å sid. 33 säges, att deras inflytande svårligen låter sig
beräkna. I sitt vinstexempel har Kungl. försäkringsinspektionen icke heller kunnat
antyda, huru en sådan beräkning skulle kunna ske.
En obestridlig fördel, som avsättning till premieåterbäringsreserv enligt lagför¬
slaget i vissa fall skulle få, har också av Svenska aktuarieföreningen särskilt upp¬
märksammats, nämligen att premieåterbäringsreserven i vissa fall skulle få användas
som säkerhetsfond. Då emellertid Kungl. försäkringsinspektionen å sid. 47 under¬
stryker, att detta skulle vara en väsentlig fördel för försäkringstagarna, bör erinras
om, att det finnes bolag, där det tillkommer aktieägarne att sörja för att nödig av¬
sättning till säkerhetsfond äger rum. Det är alltså icke så alldeles säkert, att det i
dessa bolag blir försäkringstagarna, som vinna på de föreslagna ändringarna i av¬
sättning till säkerhetsfond.
Ägnat att väcka uppmärksamhet är Kungl. försäkringsinspektionens påstående,
(sid. 41) att vinstfördelningen hittills ej skett efter rationella grunder, utan att man
nöjt sig med mer eller mindre »mekaniska regler». Sannt är, att det är synnerligen
svårt att finna en rättvis och exakt metod för vinstens fördelning, och att problemet
ännu ej vunnit en slutgiltig lösning, men det måste gentemot Kungl. försäkringsin¬
spektionen kraftigt betonas, att de av Kungl. Maj:t fastställda och av livförsäkrings¬
bolagen använda reglerna för vinstfördelningen ej äro tillkomna på måfå, utan att
man i allmänhet sökt så formulera dem, att de skola vara för de försäkrade lätt be¬
gripliga, för bolagets förvaltning lätthanterliga och så vitt möjligt är rättvisa. Att
analysera vinsten i fråga om dess ursprung och att fördela densamma bland försäk¬
ringstagarna i förhållande till vars och ens bidrag till densamma (sid. 41), torde
näppeligen kunna utföras till den grad, som Kungl. försäkringsinspektionen synes
antaga. Huru t. ex. skall det vara möjligt att analysera »vars och ens bidrag» till
omkostnadernas eller dödlighetens minskning? Säkert är att åsikterna rörande prin¬
ciperna för vinstens fördelning gå vitt skilda.
Då, såsom förut påvisats, talet om att bolagen tillgripa underdödlighets- och
räntevinster är betydligt överdrivet, så finnes allt skäl att vidhålla, att även efter
införandet av urvalstabeller bolagen böra använda nettometod för premiereservens
beräkning. Därigenom främjas ock bäst Kungl. försäkringsinspektionens strävan att
tvinga bolagen till sparsamhet.
84
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
Införas urvalstabeller, kommer måhända underdödlighetsvinsten att delvis ut¬
sina. Det har konstaterats, att, om man ur samma observationsmaterial konstruerar
dels en aggregat-, dels en urvalstabell för dödligheten, ger den förra lägre reserver
och ofta lägre premier än den senare. Förutsättes att förloppet beträffande dödlig¬
heten blir det, som urvalstabellen anger, men att premiereserven beräknas efter
aggregattabellen, så är det klart, att den underdödlighetsvinst, som erhålles de första
åren, i stället för att utbetalas till de försäkrade borde reserveras för att möta den
dödlighet, som inträder vid högre åldrar utöver den, som aggregattabellen anger.
Detta bör göras så mycket hellre, som aggregattabellen ofta ger lägre nettopremier
än den tabell, som återger det verkliga dödlighetsförloppet bland de livförsäkrade.
Genom införande av bruttometod för premiereservens beräkning har Kungl.
försäkringsinspektionen trott sig kunna minska de svårigheter, med vilka ett för¬
säkringsbolag har att kämpa under de första verksamhetsåren. Det gäller då att se
till, om icke dylika lättnader kunna skapas, utan att man frångår de principer, på
vilka gällande lag är byggd, Y>ch utan att man slår in på en väg, som skall genom
ökad konkurrens i anskaifningsarbetet tvinga bolag, som omfatta 97 % av det svenska
livförsäkringsbeståndet, att försvaga avsättningen till premiereserven.
Under diskussionen i Svenska aktuarieföreningen påpekades, att en sådan ut¬
väg erbjuder sig genom en ändamålsenlig ändring av 48 och 99 §§ i nu gällande
försäkringslag. Den formulering, som dessa paragrafer erhållit, kan tänkas ändrad
därhän, att bolag får som anskaffningskostnad å tillgångssidan uppföra en viss % av
försäkringssumman endast för på egen risk hållna, i kraft varande försäkringar.
Lättnader kunna beredas bolagen förutom möjligen genom en ökning av anskaff-
ningsprocenten genom att låta amorteringstiden för den som tillgång uppförda an¬
skaffningskostnaden på lämpligt sätt utsträckas. Till förebyggande av att bolagen
byta en del av sina portföljer och därigenom otillbörligt öka sina som tillgång upp¬
förda anskaffningskostnader, bör dessutom lagen förbjuda att anskaffningskostnad upp-
ages som tillgång för i återförsäkring övertagen försäkring, som vid övertagandet
varit i kraft mer än viss tid.
Andras 48 och 99 §§ i antydd riktning samt medgives det bolagen, att när
organisationskostnaderna avskrivits och lagstadgad avsättning med Y20 av premie¬
reserven til säkerhetsfond gjorts, utdelning av vinst till aktieägare och försäkrade
får äga rum, så hava å ena sidan avsevärda lättnader beretts de bolag, som äro i
behov av sådana, och å andra sidan de missförhållanden, som Kungl. försäkrings¬
inspektionen å sid. 38 omförmäler, blivit undanröjda.
Det kan till och med sättas i fråga, huruvida icke den fordran borde uppställas,
att summan av aktie- eller garantikapital samt extrafonder skulle stå i ett visst för¬
hållande till de som tillgång uppförda anskaffningskostnaderna. En lagändring i an¬
tydd riktning skulle säkerligen stävja åtminstone en del av de av Kungl. försäk¬
ringsinspektionen antydda missförhållandena.
\
Svenska aktuarieföreningen framhåller i sitt utlåtande, att det skulle vara allt
för betungande för bolagen att för det äldre beståndet beräkna premiereserver efter
urvalstabeller. Den nuvarande premiereserven behövde nämligen ökas med större
85
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
delen av kapitalvärdet av det, som utdelats i underdödlighetsvinst till de försäkrade,
därför att aggregat dödlighetstabell hittills lagts till grund för beräkningarna. Svenska
aktuarieföreningen hemställer, att beträffande det äldre beståndet må hittills gäl¬
lande grunder vid premiereservens beräkning få tillämpas. Utan att anföra något
som hälst skäl för sitt påstående betecknar Kungl. försäkringsinspektionen detta
såsom »uppenbarligen omöjligt» (sid. 40). Yi erinra emellertid om, att det för när¬
varande medgives att för olika delar av försäkringsbeståndet tillämpa olika grunder
vid premiereservens beräkning.
Med stöd av vad vi i det föregående anfört, få vi härmed i underdånighet
hemställa, att Kungl. försäkringsinspektionens förslag till vissa ändringar i lag om
försäkringsrörelse den 24 juli 1903 icke för närvarande måtte, beträffande här ovan
granskade punkter, leda till någon Eders Kungl. Maj:ts åtgärd.
Stockholm den 9 november 1912.
Underdånigst
Ivar Fredholm, Nils Ekholm,
Aktuarie i Förs.-a.-b. Skandia. Aktuarie i Svenska
livförsäkringsbolaget.
Edvard Göransson,
Aktuarie i Livförsäkringsaktie¬
bolaget Nordstjernan.
T. Montén,
Aktuarie i Sv. liv.-förs. bolaget
Framtiden.
N. V. E. Nordenmark, Martin Sandorf,
Aktuarie i Livförsäkrings Aktuarie i Brand- och livförsäk-
a.-b. Nordpolen. rings a.-b. Svea.
D. F. Lundgren,
Ledamot av Svenska aktuarie¬
föreningen.
Axel Lag er qvist,
Aktuarie i Livförsäkrings¬
bolaget Svecia.
Herman Lundgren,
Aktuarie i Livförsäkrings¬
bolaget Yaland.
Erik Stridsberg,
Aktuarie i Svenska livförsäkringsanstalten Trygg.
86
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
Bil. G.
TILL KONUNGEN.
Genom nådig remiss den 2 innevarande månad har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
försäkringsinspektionen att avgiva underdånigt utlåtande i anledning av en till Eders
Kungl. Maj:t från professor I. Fredholm med flera ingiven skrift uti vilken vissa
_ Försäkringsinspektionen med underdånigt ut¬
låtande ang. en i anledning av förslag till änd¬
ringar i och tillägg till försäkringslagen av vissa
aktuarier ingiven skrift.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
87
erinringar gjorts med anledning av det utav försäkringsinspektionen med underdånig
skrivelse den 6 augusti 1912 till Eders Kungl. Maj:t överlämnade förslag till änd¬
ringar i och tillägg till lagen om försäkringsrörelse jämte förslaget åtföljande moti¬
vering; och får på grund härav försäkringsinspektionen, med remissaktens återstäl¬
lande, i underdånighet anföra följande.
Vid den internationella aktuariekongressen i Wien 1909 fällde en framstående
försäkringsman, dr. Bischoff, följande yttrande under diskussionen om statens kontroll
över den privata livförsäkringsverksamheten: »Die Hauptsache bleibt hier am Ende:
mehr Wissenschaft, nicht Häufung der Gesetze! — — Die objektive Wissenschaft
muss allezeit die höchste Instanz bleiben, eine Instanz, die auch von der Behörde zu
respektieren ist.» Dessa ord äro ett koncentrerat uttryck för vad reformvännerna
inom tyska livförsäkringsvärlden sträva efter. De karakterisera även den anda, i
vilken lagförslagets tekniska bestämmelser äro utarbetade, och hava så mycket hellre
här citerats, som en av petitionärerna i en artikel i Gjallarhornet för den 16 novem¬
ber 1912 tillkännagivit sin fulla anslutning till dem.
Lagförslaget giver icke några detalj bestämmelser angående beräkningen av premier
och premieåterbäring, sluter sig icke till någon viss doktrin ifråga om beräkningen
av premiereserv och premieåterbäringsreserv, uppställer icke några fixa gränser för
bolagens omkostnader. Lagförslaget söker bereda största möjliga frihet åt den veten¬
skapliga behandlingen av problemen genom att inskränka sig till att formulera de
oeftergivliga krav, som måste ställas på deras praktiska lösning, och förordna om ökad
kontroll. Petitionen synes utgå från en motsatt uppfattning. Den fruktar att låta
vetenskapen vara högsta instansen, föredrar restriktiva lagbestämmelser, även om de
äro irrationella, framför ökad kontroll, och värnar med all iver om en viss doktrin i
fråga om premiereservens beräkning.
Till motivering av lagförslaget har försäkringsinspektionen uppvisat, 1) att de
lagbestämmelser den önskar ändra äro irrationella och 2) att de på grund därav med¬
föra allvarliga praktiska olägenheter.
Försäkringsinspektionen har sålunda påvisat det irrationella i
att föreskriva nettometod för premiereservens beräkning,
att samtidigt förbjuda anskaffningskostnaders uppförande som tillgång till högre
belopp än 15 %0,
att fordra sådan tillgångs amortering under högst 5 år,
att fordra avsättning av en säkerhetsfond, som skall uppgå till 5 % av försäk¬
ringsfonden,
att låta säkerhetsfonden tillhöra bolaget utan rätt för försäkringstagaren att vid
avtalstidens slut återfå sitt beräknade bidrag till fonden.
Petitionärerna försöka visserligen icke att motbevisa dessa uttalanden av för¬
säkringsinspektionen. Icke heller bestrida de, att den vetenskapliga kritiken, såsom
försäkringsinspektionen framhållit, allt bestämdare ställt sig på samma sida i huvud¬
frågan (zillmeringen). Men de söka försvaga betydelsen därav genom att påpeka, att
denna kritik av de sakkunniga dock icke i andra länder, där livförsäkringens utveck¬
ling enligt deras åsikt är längre framskriden än hos oss, lett till en omläggning av
lagstiftningen. För den, som erfarit vilket energiskt och mäktigt motstånd de äldre
bolagen i regel resa mot sådan lagändriug, som de mena komma de yngre bolagen
till hjälp i konkurrensen, är det ingalunda förvånande att någon lagändring ej kunnat
genomdrivas. Dock må till rättelse av framställningen i petitionen framhållas, att
någon lagändring icke behöves i Schweiz, där zillmering icke är förbjuden. Även
må påpekas, att lagförslaget principiellt sett står på samma ståndpunkt i fråga om
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
zillmeringen som den tyska lagen, i det att förslaget icke påbjuder utan endast tillåter
zillmering intill en viss gräns. Skillnaden är endast, att zillmeringssatsen i lagför¬
slaget satts till högst 25 °/00, i den tyska lagen till högst 12% %0.
Försäkringsinspektionen har vidare framhållit, att nu gällande bestämmelser
medföra följande allvarliga olägenheter:
att premie- och reservberäkningen icke kan grundas på de dödlighetstabeller, som
bäst ansluta sig till den faktiska dödligheten bland de försäkrade,
att för unga bolag sådana svårigheter uppstå, att de för att kunna bedriva sin
verksamhet, måste tillgripa utvägar, varigenom lagen kringgås,
att bolagen nödgas att i stor utsträckning anlita rånte- och dödlighetsvinster
till sina omkostnadernas täckande,
att den frihet, bolagen sålunda måste ha att använda nämnda vinster, möjlig¬
gör omkostnadernas uppskruvande,
att en rationell premieåterbäring i hög grad försvåras,
att försäkringen fördyras för försäkringstagarna.
Petitionärerna söka förringa betydelsen av vissa av dessa punkter.
De säga, att f. n. endast fem mindre bolag, som tillsammans representera föga
mera än 3 % av de svenska bolagens sammanlagda försäkringsbestånd, begagna sig
av sin rätt att uppföra anskaffningskostnader som tillgång. De vilja tydligen härmed
göra troligt, att bolagen i allmänhet ganska väl kunnat reda sig med den nu gäl¬
lande lagen. Men, såsom försäkringsinspektionen i sin motivering framhållit, är det
endast under en tidigare period av sin verksamhet som ett bolag måste uppföra an¬
skaffningskostnader som tillgång. Och då lagen i hög grad inskränker bolagens rätt
att giva sina försäkringstagare vinstutdelning, när anskaffningskostnader finnas upp¬
förda som tillgång, är det tydligt, att bolagen för konkurrensens skull tvingas att så snart
som möjligt upphöra att uppföra sådan tillgång. Så snart därför deras bestånd blivit så
stort, att ränte- och dödlighetsvinster tillsammans med bruttotilläggen räcka till att täcka
omkostnaderna, söka de snarast möjligt avskriva nämnda tillgång. Detta är sålunda
en orsak till att så få bolag hava anskaffningskostnader uppförda som tillgång, Men
en annan orsak är, att några av bolagen, som nu icke hava sådan tillgång, avsätta
zillmerad fond för försäkringar, som tecknats innan lagen trädde i kraft, eller kunnat
avskriva sina anskaffningskostnader endast genom att avsluta sådana återförsäkrings-
kontrakt, vilkas osundhet försäkringsinspektionen framhållit i lagförslagets motivering.
I detta sammanhang må understödsföreningarnas premiereservberäkning beröras.
Petitionärerna påpeka, att dessa föreningar enligt den i år antagna lagen skola till-
lämpa nettometoden, och de förmena, att det måste te sig synnerligen egendomligt,
att dessa föreningar skola vara underkastade strängare bestämmelser än de affärsdri-
vande bolagen. Men då dessa föreningar, såsom icke affärsdrivande, icke hava några
anskaffningskostnader av någon som helst betydelse, så är det ju uppenbart, att
nettometoden för dem är mindre sträng, än lagförslagets bruttometod skulle vara, om
den skulle tillämpas på dem. Eftersom zillmeringen bortfaller, när den beräknade
anskaffningskostnaden är ingen, skulle lagförslaget fordra nettoreserv ökad med för-
valtningsreserv, under det understödsföreningslagen fordrar endast nettoreserv.
Petitionärerna säga, att »försäkringsinspektionens generella påstående (nederst
å sid. 33 och överst å sid. 34) att bolagen f. n, tillgripa underdödlighets- och ränte-
vinst för att täcka omkostnaderna, är i hög grad vilseledande. En undersökning
giver nämligen vid handen, att för bolag, som nått en viss ålder och utveckling,
förslå i allmänhet premiernas bruttotillägg till omkostnadernas bestridande».
Den här åberopade undersökningen måste lida av något allvarligt fel, då den
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
89
kunnat giva ett så missvisande resultat. Då ingen redogörelse lämnats för densamma,
kan det ej bestämt angivas,, vari felet består. Men det torde vara sannolikt, att
petitionärerna förbisett det förhållandet, att de bolag, vilkas tariffer ursprungligen
beräknats efter 4 %, numera måste beräkna premiereserven efter 3Y2 % för alla för¬
säkringar, som tecknats efter- viss i grunderna angiven tidpunkt. Bruttotillägget är
alltså numera skillnaden mellan tariffpremien och den efter 3 1/2 % beräknade netto¬
premien och icke, såsom petitionärerna förmodligen kalkylerat, skillnaden mellan
tariffpremien och den efter 4 % beräknade nettopremien. Tar man hänsyn härtill,
finner man, att intet enda bolag ännu nått den ålder och utveckling, då bruttotill-
läggen fullt förslå till kostnadernas bestridande! Det må anföras, att, om man för
år 1911 sammanslår några av de äldsta bolagens siffror, bruttotilläggens summa upp¬
går till endast ungefär 75 %' av omkostnadernas summa. Denna beräkning är visser¬
ligen endast approximativ, men torde vara snarare för hög än för låg.
För övrigt må framhållas, att det är en misstydning av det åberopade yttrandet
i lagförslagets motivering, då petitionärerna däri inlägga det påståendet, att alla äldre
bolag f. n. anlita ränte- och dödlighetsvinster till täckande av omkostnaderna. Det
framgår av det sammanhang, i vilket yttrandet kommer, att försäkringsinspektionen
endast velat framhålla, att de svårigheter, som nettometoden medför för de yngre
bolagen och som tvinga dessa till att genom återförsäkring av större eller mindre
del av sitt bestånd skaffa sig medel att täcka sina anskaffningskostnader, icke före¬
finnas för äldre bolag, som disponera över betydliga ränte- och dödlighetsvinster.
Aven om bruttotilläggen vore mera tillräckliga, än vad de såsom ovan visats faktiskt
äro för även de äldsta bolagen, skulle försäkringsinspektionens uttalande vara fullt
riktigt.
Petitionärerna kunna visserligen ej annat än medgiva, att det skulle vara en
fördel att få använda premieåterbäringsreserv såsom säkerhetsfond. Men de vilja
förringa värdet härav för försäkringstagarna genom att erinra om att det funnes
bolag, där det tillkomme ak‘tieägarna att sörja för att nödig avsättning till säkerhets¬
fond äger rum. Det vore alltså icke så alldeles säkert, att det i dessa bolag bleve
försäkringstagarna, som skulle vinna på de föreslagna ändringarna i avsättning till
säkerhetsfond.
Det är ej klart vad petitionärerna här avse. Det är försäkringsinspektionen
obekant, att det i något enda aktiebolag tillkommer aktieägarna att sörja för att av¬
sättning till säkerhetsfond äger rum. Ha petitionärerna haft i tankarna det förhål¬
landet, att bolag, som till livförsäkringstagarnas säkerhet pantsätter valutor mot¬
svarande halva aktiekapitalet, enligt 127 § i försäkringslagen, äger att avräkna det
sålunda pantsatta beloppet från den föreskrivna säkerhetsfonden? Det finns nu två
aktiebolag, som ha så stort aktiekapital, att de på grund av detta medgivande hittills
icke hehöft göra någon avsättning till säkerhetsfond. Men även dessa avsätta dock
redan som en förberedelse till säkerhetsfond en del av vinsten på livförsäkrings¬
rörelsen till en extra fond, som tillhör bolaget. Övriga aktiebolag avsätta säkerhets¬
fond, då de antingen icke ansett lämpligt att begagna sig av medgivandet i 127 §
eller hava alltför litet aktiekapital för att enligt detsamma kunna bliva helt befriade
från avsättningen. Det framgår härav, att det i alla bolag vore försäkringstagarna,
som skulle vinna på de föreslagna ändringarna i avsättning till säkerhetsfond.
Petitionärerna bestrida riktigheten av försäkringsinspektionens omdöme om de
nu gällande vinstfördelningsreglerna, att de icke äro rationella. Men då de icke
komma med något bevis för sitt bestridande, saknar försäkringsinspektionen anledning
att nu åter ingå på frågan. Till undvikande av missförstånd må dock framhållas,
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 30 höft. (Nr 50.) 12
90
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
att det anförda omdömet icke är avsett att innebära något klander mot bolagen, då,
såsom försäkringsinspektionen framhållit, en rationell återbäring är så gott som omöj¬
lig med nuvarande lagbestämmelser.
Försäkringsinspektionen har nu bemött de delar av petitionen, där försök gjorts
att gendriva försäkringsinspektionens kritik av de nu gällande bestämmelserna och
deras inverkan på livförsäkringsrörelsen. Försäkringsinspektionen övergår nu till en
granskning av den kritik, som petitionärerna rikta mot de föreslagna bestämmelserna
och mot försäkringsinspektionens motivering av dem.
I 121 § av lagförslaget stadgas, att grunderna för beräkning av premier och
premiereserv skola angiva den räntefot, det dödlighetsmått och de antaganden be¬
träffande omkostnaderna, som skola läggas till grund för beräkningen. Och den for¬
dran uppställes, att dessa antaganden om räntefot, dödlighet och omkostnader skola
var för sig vara betryggande.
Den nu gällande lagen formulerar icke något dylikt krav. Men det ar uppenbart,
att detsamma står i full överensstämmelse med den nu gällande lagens allmänna krav
på att beräkningen skall vara betryggande och att detsamma sålunda skulle kunna
göras gällande även vid den nu gällande lagens tillämpning. Så har emellertid icke
skett och anledningen därtill har i främsta rummet varit hänsynen till att bolagen,
när lagen skulle börja att tillämpas, hade premietariffer, som man icke ville tvinga
dem att rubba. Följden härav är, att de grunder, som nu tillämpas för beräkningen,
alldeles icke uppfylla ovan angivna krav. En del bolag använda dödlighetstabeller,
enligt vilka, när försäkringen varit i kraft viss tid, den beräknade dödligheten —
efter vad hittills gjord erfarenhet utvisat — väsentligt understiger den faktiska,
medan förhållandet är det motsatta under de tidigare försäkringsåren. Detta innebär,
att dessa bolag, så länge tillslutningen av nya försäkringstagare är tillräcklig, hava
underdödlighetsvinster på de yngre försäkringarna, vilka icke blott täcka överdödlig-
hetsförlusterna på de äldre försäkringarna utan även kunna disponeras för täckande
av omkostnader och för utdelning av vinst. Men härhv följer också, att använd¬
ningen av sådana dödlighetstabeller gör bolagens solvens beroende av något så ovisst
som tillslutningen av nya försäkringstagare. Petitionärerna erkänna själva, att bola¬
gen icke skulle kunna nu avsätta premiereserv för det gamla beståndet, beräknad
efter eu så kallad selekt tabell, vilken motsvarar bolagens egen erfarenhet om död¬
ligheten bland de försäkrade, alldenstund den nuvarande premiereserven då behövde
»ökas med större delen av kapitalvärdet av det, som utdelats i underdödlighetsvinst
till de försäkrade». Med det nu sagda vill dock försäkringsinspektionen icke hava
uttalat, att detta förhållande innebär någon fara för närvarande för dessa bolags
soliditet, ehuru å andra sidan det är klart, att det krav icke är uppfyllt, vilket petitio¬
närerna beteckna som oavvisligt, nämligen »att ett försäkringsbolag skall vara sol-
vent i varje ögonblick».
Yad beträffar antagandena om omkostnaderna, så nämnas de hittills aldrig i
de fastställda grunderna, ehuru sådana antaganden naturligtvis borde ligga implicite
i reglerna för premiebelastningen. Dessa regler äro emellertid mycket irrationella
och mycket svävande. I allmänhet anges endast de gränser, inom vilka belast¬
ningen må väljas och dessa gränser äro ofta mycket vida. Skulle man därför, såsom
petitionärerna synas anse möjligt, söka att av grunderna bilda sig någon föreställning
om de antaganden, som gjorts angående omkostnaderna, skulle sådant försök alldeles
misslyckas. Belysande för det nuvarande läget är även följande. De bolag, som
använda engelsk dödlighetstabell, använda en belastning, som i genomsnitt för olika
försäkringar uppgår til! 13 å 15 % av bruttopremien. De bolag, som använda sven-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
91
ska dödlighetstabeller, använda i regel en belastning, som i genomsnitt uppgår till
18 h 20 % av bruttopremien, ,vilken är ungefär lika stor som de förra bolagens premie.
Det vore emellertid fullkomligt oriktigt, om man härav ville draga den slutsatsen,
att de senare vid sin beräkning utgått från antaganden om större kostnader än
de förra. »
Åven om, såsom ovan antydes och av petitionärerna framhålles, den nu gällande
lagen kan tillämpas så, att de nu anmärkta bristerna avhjälpas, har dock försäkrings-
inspektionen ansett, att sådan skärpning av fordringarna är så viktig, att den helst
bör stödja sig på direkt föreskrift i lagen. Därtill kommer, att skärpningen är så
stor, att den knappast kan fullt genomföras utan att lagen ändras så, att zillmering
medgives. Petitionärerna borde icke ha något att invända mot föreskriften, då de
själva dels vänta att frågan om mera betryggande dödlighetstabeller snart kommer
att kräva sin lösning, dels uttala att en revision av de nu använda metoderna för
premiebelastningen måhända är önskvärd.
I sitt utlåtande över lagförslaget utgick aktuarieföreningen från det antagandet,
att de nya bestämmelserna om premiereservens'beräkning icke skulle kunna komma
till tillämpning annat än i samband med införandet av selekta tabeller. Försäkrings-
inspektionen påpekade med anledning härav i sin motivering till lagförslaget, att
detta icke nämnde selekta tabeller, i följd varav kritiken mot lagförslaget icke kunde
grundas på några beräkningar angående det inflytande, som införandet av selekta
tabeller skulle komma att -få; lagförslagets bestämmelser vore lämpliga och önsk¬
värda, även om selekta tabeller ej stode att få; ett ytterligare skäl till lagändringen
vore emellertid, att den skulle göra det möjligt att tillämpa de selekta, på svensk
erfarenhet grundade tabeller, som vore att förvänta inom den närmaste tiden. Detta
uttalande tolka nu petitionärerna så, att det skulle innebära, att zillmering enligt
de nya bestämmelserna skulle komma att medgivas även med bibehållande av de nu
använda tabellerna och draga därav den slutsatsen, att premiereserven efter de nya
grunderna skulle komma att bliva så mycket mindre än premiereserven efter nu gäl¬
lande grunder, som återstående anskafEningspremiers kapitalvärde. Men det är uppen¬
bart, att försäkringsinspektionen i sitt ovan anförda yttrande icke uttalat sig därom,
huruvida de nu använda tabellerna kunna giva den trygghet, som lagen fordrar, eller
i övrigt äro ändamålsenliga vid premiers och premiereservs beräkning enligt den nya
lagens bestämmelser. Såsom förut framhållits, äro lagförslagets fordringar på beräk¬
ningsgrunderna, även dödlighetstabellerna, strängare än de fordringar, som man hittills
haft. Medgivandet av zillmering är alltså förknippat med skärpningar i andra av¬
seenden. Huruvida premiereserven för ett försäkringsbestånd blir större eller mindre
efter de nya bestämmelserna än efter de nu gällande, beror alltså icke på den nya
lagen utan på dess tillämpning. Det är därför lönlöst, att, såsom aktuarieföreningen
och petitionärerna gjort, försöka räkna ut, hur lagen kan komma att tillämpas, och
därefter uppvisa, att om lägen tillämpas så eller så, medför det den eller den faran.
Naturligtvis kan man tänka sig, att lagen, vare sig den bibehålies som den är eller
ändras enligt förslaget, tillämpas illa, så att grunder fastställas, som antingen icke
äro betryggande eller äro så betungande för bolagen, att dessas verksamhet onödigt
försvåras. Men det blir i så fall icke lagens fel, utan den tillämpande myndighetens.
Mot den faran kan man icke skydda sig, med mindre lagen skulle stadga i detalj,
vilka beräkningsgrunder varje bolag skall använda. Men enligt försäkringsinspek-
tionens förmenande bör man, såsom skett i lagförslaget, välja den rakt motsatta
vägen, nämligen låta lagen, utan partitagande för vissa teorier, uppställa endast all¬
männa krav och lämna detaljernas bestämmande åt statsmyndigheten. Endast då
92
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
kan man vänta, att livförsäkringens teknik skall utveckla sig på de vägar, som veten¬
skap och praktik i förening finna bäst och sundast.
Vad som nu anförts torde vara nog för att uppvisa det fåfänga i petitionärernas
försök att avvärja en ändring av bestämmelserna om premiereservens beräkning
genom att påstå att de nya bestämmelserna möjliggöra, att beräkningsgrunder kunna
fastställas, som icke göra bolaget solvent »i varje ögonblick», speciellt i likvidations-
ögonblicket. Men det kan tilläggas, att den nu gällande lagen så långt ifrån lämnar
någon garanti för att icke sådana grunder fastställas, att fast hällre nu gällande
grunder icke kunna anses säkerställa bolagens solven^ även under likvidation. Vi
antaga, att det likviderande bolaget under sina senare verksamhetsår haft ringa till¬
slutning av nya försäkringstagare. Dess bestånd utgöres då i övervägande grad av
försäkringar, som varit i kraft en längre tid. Såsom förut påpekats, äro en del av de
vid premiers och premireservs beräkning nu använda dödlighetstabellerna sådana, att
under dessa omständigheter bolaget har att vänta icke vinst utan förlust på dödlig¬
heten. Kedan detta kan göra det omöjligt för ett annat bolag att övertaga försäk¬
ringsbeståndet, oaktat fonden avsatts efter nettometoden. Men härtill kommer, att
enligt nettometoden ingen förvaltningsreserv avsättes. Om nu beståndet innehåller
uteslutande eller blott en relativt stor mängd slutbetalda försäkringar, t. ex. redan
löpande livräntor, så kan saknaden av förvaltningsreserv innebära en betydande
svaghet. Enligt den nya lagens bestämmelser skola båda dessa fel, dödlighetstabellens
oriktighet och saknaden av förvaltningsreserv, vara rättade och bolaget, även under
de antagna omständigheterna, vara solvent.
Oaktat petitionärerna på flera ställen uttala sig som om de menade, att lagen
påbjöde viss zillmering av fonden, är det av andra uttalanden klart att de observerat,
att så icke är förhållandet, men frukta, att konkurrensen mellan bolagen skall tvinga
alla bolag att införa den zillmering, som lagen medgiver. Häri ligger, enligt försäk-
ringsinspektionens förmenande, ett fullt riktigt erkännande av att den möjlighet, som
lagförslaget ger att införa en rationell bruttometod, bereder väg för en bättre teknik
i livförsäkringen än den, som har att räkna med nettometoden såsom obligatorisk.
Det är nämligen otvivelaktigt, att under för övrigt lika förhållanden det bolag blir
segrande i konkurrensen, som har den bästa tekniken och därför kan erbjuda sina
försäkringstagare de största fördelarna. Och i motsats mot petitionärerna är försäk-
ringsinspektionen av den meningen, att det verkligen tillkommer lagstiftningen, till¬
synsmyndigheten och Kungl. Maj:t att sörja för att bolagen må kunna erhålla de
bästa möjliga konkurenssmedel av detta slag.
Petitionärerna framhålla, att reservpremien, enligt den tolkning, som försäk-
ringsinspektionen givit på ett ställe i motiveringen, kan vara variabel, och mena, att
detta kan tänkas medföra större zillmering än som motsvarar 25 %0. De synas vilja
göra gällande, att denna tolkning står i strid med vad försäkringsinspektionen på andra
ställen i motiveringen yttrat. Det förhåller sig emellertid icke så, att försäkrings¬
inspektionen på något ställe antytt, att reservpremien ovillkorligen skall vara kon¬
stant. Hade detta varit meningen, borde det naturligtvis ha fått sitt uttryck i lag¬
förslaget. Frågan var föremål för överläggning med de tillkallade sakkunniga, men
man stannade vid den åsikten, att det vore obehövligt att i lagen införa en bestäm¬
melse, som skulle direkt förhindra, att zillmeringen skulle kunna bliva större än som
motsvarar antagandet av konstanta reservpremier. Man ansåg nämligen, att detta
vore en detalj, som det tillkom statsmyndigheten att ordna i överensstämmelse med
lagens anda. Anledningen till att man var obenägen att i lagen införa restriktionen
var, att, hur man än söker formulera den, kan det tänkas att fall uppstå, då den
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
93
skulle bliva irrationell eller vålla onödiga svårigheter. Dess utelämnande står sålunda
i överensstämmelse med den ovan omnämnda grundsatsen, att lagen bör innehålla
endast de allmänna principerna och att detaljerna böra överlåtas åt statsmyndig¬
heternas bestämmande. Om man emellertid skulle anse, att ett förtydligande vore
nödigt, torde i 121 § kunna införas efter reservpremiens definition följande bestäm¬
melse: »Vid reservpremies beräkning skall därjämte tillses, att vid varje tidpunkt
kapitalvärdet av återstående reservpremier understiger eller är lika med vad det skulle
varit, om reservpremierna antagits under hela premiebetalningstiden stå i konstant
förhållande till försäkringspremierna».
Vid sin kritik av omkostnadsplanens betydelse och möjligheten för försäkrings-
inspektionen att kontrollera dess efterlevnad, komma petitionärerna med det över¬
raskande påståendet, att det »speciellt för gamla bolag i själva verket icke torde möta
särskilda svårigheter att låta samtliga anskaffningsarvoden utgå under inkassoprovi-
sionens form». Vore frågan om anskaffningsarvoden as avskaffande verkligen så enkel,
kan man ej annat än förvåna sig över att anskaffningskostnaderna icke visa någon
tendens att minskas. Förhållandet är tydligen, att den anvisade utvägen endast
undantagsvis kan anlitas och alls icke har den betydelse, som petitionärerna vilja
göra troligt.
Huvudanmärkningen är emellertid, att gränsen mellan anskaffningskostnad och
löpande kostnad är flytande och att det kommer att erbjuda oöverstigliga svårigheter
för försäkringsinspektionen att kontrollera, att de »var för sig hålla sig inom i om-
kostnadsplanen angivna gränser. Formellt sett torde ett bolag kunna åstadkomma
snart sagt vilken proportion som helst mellan vad som betecknas som anskaffnings¬
kostnad och löpande kostnad».
Att gränsen mellan anskaffningskostnad och löpande kostnad är i viss mån fly¬
tande, är obestridligt. För att göra kontrollen effektiv måste därför försäkrings¬
inspektionen fastställa vissa regler för uppdelningen av sådana kostnader, som äro
gemensamma för anskaffningen och för förvaltningen i övrigt. Dessa regler måste
avpassas efter bolagens utveckling och organisation. Till kontrollen kommer att även
höra, att försäkringsinspektionen tid efter annan undersöker, huruvida dessa regler
motsvara de förhållanden, under vilka bolaget arbetar, eller om de behöva ändras.
Det kan, enligt försäkringsinspektionens förmenande, ej lida något tvivel därom, att
kontrollen på detta sätt kan bliva fullt effektiv och ett verkligt hinder för bolagen
att oförmärkt höja vare sig sina anskaffningskostnader eller sina löpande kostnader.
Trots petitionärernas motsatta förmodanden kan därför försäkringsinspektionen icke
annat än vidhålla, att omkostnadsplanens fastställande och omkostnadernas kontrol¬
lerande innebär ett mycket verksamt korrektiv mot omkostnadernas och speciellt an¬
skaffningskostnadernas fortsatta uppskruvande.
Med anledning av vissa uttalanden i petitionen må framhållas, att omkostnads-
planen införes i lagen som grundval för premiers och premiereservs beräkning,
utan att några detaljbestämmelser lämnas om hur den skall uppgöras. Lagförslaget
följer på denna punkt liksom eljest i fråga om livförsäkringens tekniska grunder den
principen, att icke ansluta sig till någon viss doktrin och att icke giva några före¬
skrifter, som förhindra en vetenskaplig behandling av problemen. Då petitionärerna
synas frukta, att omkostnadsplanen skall bliva för detaljerad, och finna det omöjligt
att för en lång tid framåt binda ett bolag vid en viss tablå över utgifterna, så äro
dessa farhågor icke grundade på vad lagförslaget innehåller. Lagen fordrar, att de
antaganden om omkostnaderna skola fastställas, som äro nödvändiga för beräkning
av premier och premiereserv — men lagen fordrar icke, att dessa antaganden skola
94
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 50.
vara mera detaljerade än som för denna beräkning är nödvändigt. Kritiken riktar
sig alltså icke mot lagen utan mot en tillämpning, som petitionärerna finna orimlig.
Men det är tydligen mycket litet fruktbärande att, innan lagen ännu antagits, disku¬
tera, om den ena eller andra tillämpningen är rimlig eller orimlig. Det som det nu
kommer an på är att tillse, att lagen ej fordrar något som är olämpligt. Petitionä¬
rerna medgiva för övrigt, att även den nu gällande lagen gör det möjligt för stats¬
myndigheten att fordra, att antagandena om omkostnaderna inryckas i de grunder,
som skola fastställas, men är det fallet, skulle även den nu gällande lagen kunna
tillämpas på det sätt, som de kritisera. Försäkringsinspektionen vill för sin del alls
icke nu ingå på frågan om hur detaljerade antagandena om omkostnaderna böra vara
i de fastställda grunderna. Den frågan torde komma att bliva föremål för överlägg¬
ning mellan försäkringsinspektionen och bolagen — vare sig den föreslagna lagänd¬
ringen genomföres eller icke.
Mot fastställande av grunder för förutberäkning av premieåterbäring anmärka
petitionärerna, att detta skulle stå i skarp strid med de hittills inom livförsäkringen
tillämpade metoderna, i det att för närvarande en utfästelse av vinst för en lång tid
framåt anses som illojal konkurrens. Försäkringsinspektionen är fullt ense med
petitionärerna därom, att dylik utfästelse bör under närvarande förhållanden anses
såsom synnerligen olämplig och klandervärd och har i sin motivering till lagförslaget
givit uttryck åt denna sin uppfattning. Ty för närvarande föreligger icke inom något
enda bolag någon tillförlitlig utredning om hur vinsten sannolikt kommer att ställa
sig i framtiden. Det är tydligen saknaden av sådan beräkning som gör utfästelsen
olämplig. Nu invända petitionärerna, att utfästelsen icke blir mera viss därför, att
grunderna för beräkningen fastställts av Konungen. Med samma rätt kunna de säga,
att lagens bestämmelser om premiereservens beräkning icke göra dess beräkning mera
säker, då Konungen ju kan fastställa alldeles oriktiga grunder. En lag sådan som
försäkringslagen kan icke, såsom försäkringsinspektionen ofta betonat, innehålla så
utförliga föreskrifter, att det icke måste förutsättas, att lagen handhaves av eu kom¬
petent och sakkunnig myndighet. Då lagen talar om att grunder kunna bliva fast¬
ställda för förutberäkning av vinst, kan lagen icke angiva, varken när sådan förut¬
beräkning må ske, ej heller hur. Detta måste överlåtas åt försäkringsinspektionen
och i sista hand Konungen att bestämma. Det är troligt, att denna fråga om premie-
återbäringens beräkning kommer att visa sig vara ur teknisk synpunkt svårare och
mera delikat än frågan om premiers och premiereservs beräkning. Men detta är
ingen anledning att icke försöka dess lösning, då genom densamma väsentliga för¬
delar, som delvis icke ens av petitionärerna förnekas, kunna vinnas. Att dylik
förutberäkning hittills tillämpats endast av några mycket stora utländska bolag kan
icke anföras som bevis för att den är olämplig, eller omöjlig för bolag av blygsam¬
mare mått. Det ligger väl t. ex. i öppen dager, att om premier och premiereserv
beräknas efter 3Y2 %, ingenting kan vara att invända mot att beräkna en återbäring
av viss öyerränta, förutsatt att lagförslagets krav, att antagandena rörande dödlighet,
ränta och omkostnader skola var för sig vara betryggande, är uppfyllt av grunderna.
För beräkning av dylik återbäring av överräntan synes ej större anspråk behöva
ställas på storleken av bolagets försäkringsbestånd än för att överhuvud försäkrings-
tekniska beräkningar av premier och premiereserv skola kunna göras. Dock må er¬
inras om vad försäkringsinspektionen i sin motivering yttrat om att förutberäkning
av premieåterbäring ej kan tillåtas, förrän bolaget nått en viss utveckling.
Av skäl, som redan antytts, uppställer lagförslaget icke några detaljbestäm¬
melser om hur beräkningen av premieåterbäring och premieåterbäringsreserv skall
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
95
ordnas, utan fordrar endast, att grunder härför skola fastställas av Konungen. Den
enda utredning, som kan fordras för förslaget i denna del är därför utredning av
om det över huvud är möjligt och lämpligt att sådana grunder fastställas. Sådan
utredning anser sig försäkringsinspektionen hava lämnat. Försäkringsinspektionen
betonade däremot starkt i sin motivering, att det exempel, som lämnades på ett
premieåterbäringssystem, icke finge i något avseende betraktas som ett av försäkrings¬
inspektionen uppställt mönster. Anledningen till att det anfördes var uteslutande,
att det under diskussionen om lagförslaget visat sig, att man på flera håll hade svårt
att klart fatta, vad som vore att förstå med premieåterbäring och premieåterbärings-
reserv i lagens mening. Exemplet har sålunda lämnats för att klargöra begreppen
premieåterbäring och premieåterbäringsreserv. Oaktat detta borde varit petitionä-
rerna fullt klart, resonera de dock, som om det vore dem obekant. Så mena de sig
kunna av exemplet sluta, att försäkringsinspektionen själv å ena sidan icke väntar
sig, att anskaffningskostnaderna skola kunna nedbringas, å andra sidan hoppas, att
större delen av den för förvaltningen avsedda belastningen skall kunna inbesparas.
Frånsett, att dylika slutsatser icke få dragas av ett rent formellt exempel, märkes,
att vad i exemplet rubriceras såsom omkostnadsbesparing till sin ena hälft utgöres av
den anskaffningspremie, som icke må vid premiereservberäkningen tagas i beräkning.
Detta ha petitionärerna förbisett, då de eljest icke skulle ha kunnat finna den beräk¬
nade besparingen på de löpande kostnaderna anmärkningsvärt stor. Förbiseendet
hade varit omöjligt, om de ägnat någon uppmärksamhet åt exemplets siffror och
observerat, att det påpekas, att vinsten under de första 7 åren användes till amor¬
tering av den del av anskaffningskostnaden, som icke får tagas i beräkning vid
premiereservberäkning. Härav följer ju, att återstående anskaffningspremier böra
ingå i premieåterbäringen.
Petitionärerna kritisera försäkringsinspektionens uttalande, att, om betryggande
selekta tabeller användas, bliva »nettopremierna lägre — — — än med de hittills
använda dödlighetstabellerna».
Även försäkringsinspektionen finner, ehuru av annat skäl än petitionärerna, att
uttalandet tarvar någon korrigering för att rätt uttrycka, vad försäkringsinspektionen
här velat framhålla, nämligen att den nettopremie, som beräknas efter en betryg¬
gande selekt tabell, är mindre än den, som beräknas efter en likaledes betryggande tabell
av sådant slag, som de nu använda. En lag, som förhindrar användandet av selekta
tabeller, fördyrar därför försäkringen, om ej soliditeten skall uppoffras. Den korri¬
gering uttalandet behöver är, att de ovan kursiverade orden inskjutas.
Efter att ha påpekat denna korrigering, som i sak icke ändrar någonting i för¬
säkringsinspektionens argumentering, kunde det vara onödigt att ingå på petitionä-
rernas påstående, att uttalandet, naturligtvis i den form, vari det föreligger i lagför¬
slagets motivering, är oriktigt. I detta avseende må dock anföras, att, såvitt man
hittills känner den svenska selekta tabellen, är uttalandet riktigt, om jämförelsen
göres med nettopremier beräknade efter den engelska tabell, som användes av bolag,
vilkas sammanlagda försäkringsbestånd utgör mer än hälften av alla bolagens be¬
stånd. Detta ha petitionärerna förbisett, antagligen av samma skäl som förklarar
deras felräkning i fråga om bruttotilläggens jämförelse med omkostnaderna. Däremot
ha de rätt uti, att nettopremien efter den mest använda svenska tabellen är lägre
än efter den selekta tabellen. Men då detta beror därpå, att, när försäkringen varit
i kraft visst antal år, dödligheten enligt den svenska tabellen väsentligen understiger
den faktiska dödligheten och sålunda denna svenska tabell icke uppfyller lagför¬
slagets fordringar på en betryggande tabell, framgår det av vad ovan anförts, att
96
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 50.
det anmärkta förhållandet är utan all betydelse för frågan om vikten av att lagen
möjliggör användningen av selekta tabeller.
Vad petitionärerna anfört bar, enligt försäkringsinspektionens förmenande, icke
på någon enda punkt kunnat vederlägga, att de föreslagna lagändringarna äro högst
nödiga och skola befrämja sådan utveckling av livförsäkringens teknik, som ger åt
bolagen större soliditet och bereder för försäkringstagarna så gynnsamma villkor som
möjligt.
Stockholm den 3 december 1912.
Underdånigst
P. G. LAURIN.
Sixten von Frusen. Erik Martin. S. Stael von Holstein.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1914.