438 1914. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen.
[212.] för att mota de berättigade krav, som för år 1915 kunna komma att ställas å ansla¬
get i fråga. Styrelsen tillåter sig sålunda tillstyrka, att ifrågavarande anslag för år
1915 höjes till 150,000 kronor.
Yad däremot beträffar framställningen om provisorisk utvidgning av inspektions-
myndigheten för ifrågavarande skolor finner styrelsen sig icke kunna tillstyrka bifall
till detta förslag. Styrelsen anser visserligen den nu förefintliga inspektionen i viss
mån otillräcklig, men någon utvidgning av densamma torde i varje fall icke vara
oundgängligen nödvändig förr än i samband med det blivande ordnandet av den lägre
tekniska undervisningen i riket, och anser styrelsen å andra sidan att en uppdelning
av inspektionsarbetet emellan olika myndigheter, på sätt i framställningen åsyftas, skulle
kunna leda till en brist i enhetligheten i den utövande inspektionen, vilken skulle
kunna vara för skolornas utveckling till men.
Departe¬
mentschefen.
Då jag till statsrådsprotokollet den 14 januari 1913 uttalade, att
anslag till de lägre tekniska yrkesskolorna ännu under någon tid borde
utgå på samma villkor och till samma belopp som hittills, ansåg jag mig
kunna hoppas, att omdaningen av det lägre tekniska undervisningsväsen¬
det skulle kunna genomföras inom en rätt kort tidsperiod. Jag vågar
dock numera ej vidhålla tanken härpå, åtminstone ej så vitt hela detta
undervisningsområde angår. En stor del av de utlåtanden, som inford¬
rats i anledning av kommittéförslaget, hava ännu icke inkommit, men re¬
dan av de yttranden, som avgivits, framgår, att meningarna i frågan äro
mycket skiftande. Det synes mig antagligt, att den synnerligen vittomfat¬
tande frågan rörande omskapningen och nydaningen av det lägre tekniska
undervisningsväsendet icke kan företagas till avgörande på en gång utan
måste uppdelas på olika avdelningar. Därvid är det knappast att för¬
moda, att frågan om förändring av de lägre tekniska yrkesskolorna allra
först blir föremål för behandling.
Under sådana förhållanden har det synts mig, att en höjning av här
ifrågavarande anslag för år 1915 vore av omständigheterna påkallad, dag¬
klar därvid ej haft i sikte behovet av ökade anslag under någon över¬
gångsperiod, varunder de lägre tekniska yrkesskolorna skulle sträva att
ombilda sig till de av kommittén avsedda skolformerna. Ett närmande
till dessa former, om så av vederbörande skolstyrelser och kommuner anses
önskligt, står emellertid för ingen del i strid med det program, som kan
anses vara uppställt för de nuvarande lägre tekniska yrkesskolorna såsom
sådana. Då jag nu tillstyrker anslagets förhöjning, gör jag det huvud¬
sakligen därför, att jag anser mig ej kunna stå till svars med att den
viktiga lägre yrkesskolundervisningen hämmas och tvingas till stillastående
av brist på medel till dess uppmuntran. Vad beträffar storleken av anslags¬
ökningen för år 1915 har hantverksorganisationens styrelse föreslagit, att det
nuvarande anslaget 115.000 kronor skulle höjas med 50.000 kronor eller till
1914. Åttonde huvudtiteln: Tekniska undervisningen. 439
165,000 kronor. Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm har för sin del
ansett, att ett belopp av 150,000 kronor kunde vara tillräckligt. Till ledning
för bedömande av frågan synes mig kunna tjäna de anslagskrav, som de
lägre tekniska yrkesskolorna framställt för år 1913 och för år 1914. För
förstnämnda år utgjorde de tillhopa 130,505 kronor, och för innevarande år
har begärts ett sammanlagt belopp av 133,425 kronor. Med hänsyn här¬
till torde för år 1915 ett anslag av 140,000 kronor till de lägre tekniska
yrkesskolorna få anses vara någorlunda tillfyllest. I detta anslag är då
av mig inberäknat det till bestridande av kostnaden för inspektion av
skolorna utgående beloppet 1,500 kronor.
Vad åter angår den gjorda framställningen om provisorisk utvidgning
av inspektionsmyndigheten för skolorna kan jag, i likhet med de hörda
myndigheterna, åtminstone ej för närvarande biträda densamma.
dag hemställer om förslag till Riksdagen
att till understöd åt lägre tekniska yrkesskolor, på
det i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den
13 januari 1906 angivna villkoret rörande bidrag från
vederbörande kommun, samt till bestridande av kost¬
naden för inspektion av dessa skolor bevilja för år 1915
ett extra anslag av 140,000 kronor.
14. Resestipendier åt föreståndare och facklärare vid lägre tek¬
niska läroanstalter. För vart och ett av åren 1908—1914 har Riks¬
dagen till resestipendier åt föreståndare och faeklärare vid lägre tekniska
läroanstalter under de villkor och bestämmcdser, Kungl. Maj:t kunde finna
gott föreskriva, anvisat på extra stat 3,000 kronor. Nu gällande villkor och
bestämmelser i ämnet äro fastställda genom kungörelse den 18 juni 1910.
Då anslag för samma ändamål synes böra fortfarande beredas, till¬
styrker jag, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till resestipendier åt föreståndare och facklärare
vid lägre tekniska läroanstalter under de villkor och
bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva,
anvisa för år 1915 ett extra anslag av 3,000 kronor.
Vid bifall till vad under punkterna 200 och 202 föreslagits kommer
det ordinarie anslaget till den tekniska undervisningen, nu 721,925 kronor,
att ökas med sammanlagt 70,850 kronor till 792,775 kronor.
Ökat anslag.
[213.]
Resestipen¬
dier åt före¬
ståndare och
facklärare vid
lägre tekniska
läroanstalter.
440
1914. Åttoade huvudtiteln: Gymnastiska centralinstitutet.
[214.]
Tillfällig
avlönings-
förbättring ål
befattnings¬
havare vid
gymnastiska
'central¬
institutet.
J. Åtgärder för fysisk utbildning.
1. Gymnastiska centralinstitutet, oförändrat
ordinarie anslag ...................................... kronor 39,650: —
2. Tillfällig avlöningsförbättring åt befattningshavare vid gym¬
nastiska centralinstitutet. Riksdagen har för vartdera av åren 1912,
1913 och 1914 beviljat ett extra förslagsanslag av högst 8,400 kronor,
att under vissa villkor utgå för tillfällig avlönings förbättring åt vissa
befattningshavare vid gymnastiska centralinstitutet.
Anhållan har gjorts om enahanda anslag jämväl för år 1915, och får
jag, som anser, att avlöningsförbättringen bör utgå efter samma grunder
och villkor som hittills, hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen att
dels medgiva, att tillfällig avlöningsförbättring för
år 1915 må kunna tillkomma följande befattningshavare
vid gymnastiska centralinstitutet med nedannämnda
belopp:
överlärare 1,000 kronor, därav 500 kronor lön och
500 kronor tjänstgöringspenningar,
lärare 1,000 kronor, därav 500 kronor lön och 500
kronor tjänstgöringspenningar,
lärarinna 500 kronor, därav 250 kronor lön och
250 kronor tjänstgöringspenningar, samt
vaktmästare och portvakt vardera 200 kronor;
dels för bestridande av berörda avlöningsförbättringar
anvisa på extra stat för år 1915 ett förslagsanslag av
högst 8,400 kronor;
dels ock godkänna följande villkor för åtnjutande
av ifrågavarande avlöningsförbättringar:
att tjänstinnehavare, som erhållit tillstånd att med
„ sin tjänst vid gymnastiska centralinstitutet förena militär
beställning, icke må tillgodonjuta avlöningsförbättring,
varom nu är fråga,
att i övrigt, frånsett föreningen av föreståndarbefatt-
ningen vid institutet med överlärartjänst därstädes, tjänst¬
innehavare icke må med den tjänst, för vilken avlönings-
441
1914. Åttonde huvudtiteln: Gymnastiska centralinstitutet.
förbättring utgår, förena annan tjänstebefattning, allmän
eller enskild, såframt ej, vad angår överlärare, Kung!
Maj:t och, vad angår annan tjänstinnehavare vid insti¬
tutet, direktionen, uppå därom gjord framställning och
efter prövning, att ifrågavarande tjänstebefattning ej må
anses inverka hinder ligt för tjänstgöringen vid institutet,
finner befattningen kunna få tills vidare mottagas och
bibehållas, samt
att överlärare eller lärarinna, som i sådan egenskap
åtnjuter fri bostad, skall, utöver det för denna förmån i
gällande stat för institutet bestämda avdraget å lönen,
vidkännas ytterligare sådant avdrag med, överlärare
300 kronor och lärarinna 150 kronor.
3. Uppehållande av gymnastiska centralinstitutets verksamhet.
Riksdagen har för vartdera av åren 1909—1914 för uppehållande av
gymnastiska centralinstitutets verksamhet beviljat på extra stat ett anslag
av 7,650 kronor att med angivna belopp användas till förhöjning av an¬
slaget till arvoden åt extra lärare, till förhöjning av anslaget till ved och
ljus, materiell, samlingar m. m. samt till avlöning åt extra vaktmästar-
biträde.
Nu har direktionen över nämnda institut anhållit, att för uppehål¬
lande av institutets verksamhet jämväl under år 1915 måtte beredas ett
lika stort anslag för enahanda ändamål; och får jag, då behov av ett
dylikt anslag fortfarande förefinnes, hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen
att för uppehållande av gymnastiska centralinsti¬
tutets verksamhet under år 1915 anvisa för samma år
ett extra anslag av 7,650 kronor att användas med
nedanstående belopp till följande ändamål:
till förhöjning av anslaget till arvoden
åt extra lärare .................................... kronor 5,400: —
» förhöjning av anslaget till ved, ljus,
materiel], samlingar m. m.......... » 1,450: —
» avlöning åt extra vaktmästarbitrilde » 800: —
eller tillhopa kronor 7,650: —
[215.]
Uppehål¬
lande av gym¬
nastiska cen¬
tralinstitutets
verksamhet.
56 — Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 1 avd.
[216.]
Kvinnlig po¬
liklinik vid
gymnastiska
centralinsti¬
tutet.
Departe¬
mentschefen.
442 1914. Åttonde huvudtiteln: Gymnastiska centralinstitutet.
4. SCvinnlig poliklinik vid gymnastiska centralinstitutet På
därom av direktionen över gymnastiska centralinstitutet gjord framställ¬
ning har Kungl. Maj:t den 22 augusti 1913 för uppehållande av under¬
visningen vid en med centralinstitutet förenad kvinnlig poliklinik jämte
läkarvård därstädes anvisat ett belopp av 500 kronor, av vilka 250 kronor
skulle beräknas för höstterminen 1913 och 250 kronor för vårterminen
1914. Beloppet skulle utgå ur det under riksstatens åttonde huvudtitel
uppförda au slaget till extra utgifter.
Såsom skäl för berörda framställning anförde direktionen:
Vid iustitutet hade sedan länge en kvinnlig poliklinik kl. 8—10 f. m. funnits,
där obemedlade patienter erhållit kostnadsfri behandling. Denna poliklinik hade dock
visat sig otillräcklig för undervisningens behov, då de kvinnliga elevernas antal för¬
dubblats genom upprättande av en ny kvinnlig kurs vid institutet. Dessutom både
tiden kl. 8—10 f. m. visat sig hinderlig för skolbarnen, så att de icke i tillräcklig
utsträckning kunde begagna sig av den sjukgymnastiska behandlingen. Därför anord¬
nades år 1907 ytterligare en kvinnlig poliklinik kl. 2—3 e. m. En lärarinna avlö¬
nades för den extra tjänstgöringen vid densamma, men då medel saknades att an¬
ställa en särskild läkare för ändamålet, ordnades saken så, att den läkare, som haft
sig anförtrodd polikliniken kl. 8—10 f. m., erhöll tillstånd att tre timmar i veckan
utbyta sin tjänstgöring vid denna mot samma antal timmar vid den nyinrättade mid-
dagspolikliniken. Antalet patienter vid dessa polikliniker hade emellertid nu ökats
därhän, att läkares närvaro visat sig behövlig varje dag såväl morgon som middag
under hela den tid, poliklinikerna pågått. Särskilt under arbetsåret 1912—1913 både
därför vederbörande tillförordnade lärare i sjukgymnastik R. Almbergs arbetstid kommit
att med minst 3 timmar i veckan, d. v. s. omkring 100 timmar för undervisningsår,
överskrida det maximiantal undervisningstimmar, som enligt nu gällande stadga kunde
åläggas honom. Han hade därför i skrivelse till direktionen anhållit, att denna sak
måtte nöjaktigt ordnas till undervisningsåret 1913—1914. Direktionen saknade emel¬
lertid medel att uppehålla tjänsten vid middagspolikliniken kl. 2—3 e. m., vars be¬
hövlighet vore ovedersäglig, och det kunde icke anses billigt eller läte sig göra att
utan ersättning taga en lärares tid i anspråk utöver den i lag stadgade.
I skrivelse den 23 oktober 1913 har nu direktionen anhållit, att
Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för att ett belopp av 250 kronor för
höstterminen 1914 samt av 500 kronor för kalenderåret 1915. eller till¬
hopa 750 kronor, måtte ställas till direktionens förfogande för fortsatt
uppehållande av undervisning jämte läkarvård vid ifrågavarande kvinnliga
poliklinik vid institutet.
Överlärarbefattningen i sjukgymnastik vid gymnastiska centralinstitutet
uppehälles tills vidare av läraren vid institutet, medicine licentiaten A.
Levin, och som vikarie för denne tjänstgör för närvarande medicine licen¬
tiaten R. Almberg.
1914. Åttonde huvudtiteln: Idrottslivet.
443
Den undervisning, det enligt gällande stadga för institutet åligger
lärare att lämna, utgör sexton till tjugu timmar i veckan. Såsom av det
ovan anförda framgår, omfattar Almbergs undervisning dels poliklinisk
tjänstgöring två timmar om dagen, dels enahanda tjänstgöring ytterligare
en timme om dagen; härtill kommer vidare en timmes föreläsning dag¬
ligen. Det sammanlagda timantalet för vecka uppgår alltså till tjugufyra,
varför sålunda hans undervisning med fyra timmar i veckan överstiger
det enligt stadgan bestämda maximiantalet av tjugu veckotimmar.
Då, enligt vad direktionen i sin omförmälda skrivelse framhållit, de
skäl, som lågo till grund för Kungl. Majrts beslut den 22 augusti 1913,
med säkerhet komma att äga sin giltighet även för höstterminen 1914
och kalenderåret 1915, hemställer jag om förslag till Riksdagen
att för fortsatt uppehållande under höstterminen
1914 och år 1915 av undervisning jämte läkarvård vid
en med gymnastiska centralinstitutet förenad kvinnlig
poliklinik anvisa för år 1915 ett extra anslag av 750
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att för berörda under¬
visnings uppehållande höstterminen 1914 förskottsvis av
tillgängliga medel utanordna därför avsett belopp, 250
kronor.
5. Understödjande av idrottslivet. På därom av Kungl. Maj:t gjord
framställning beviljade 1913 års Riksdag till understödjande av idrotten
i landet under är 1914 på extra stat för samma år ett anslag av 100,000
kronor att utgå på de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna skäl bestämma.
I det vid statsverkspropositionen för år 1913 fogade utdraget av stats¬
rådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 14 januari 1913, punkten 226,
omförmäldes, att Kungl. Maj:t genom beslut den 21 februari 1908 med¬
givit inrättandet av ett penninglotteri, varav den årliga ränteavkastningen
på i sagda protokoll närmare angivet sätt skulle användas till främjande
av idrotten i landet, Jag erinrar härom, då Kungl. Maj:ts beslut den 4
juli 1913 angående användningen av det för år 1914 anvisade stats¬
anslaget, vartill jag strax återkommer, sammanhänger med bestämmelserna
av den 21 februari 1908.
Genom beslutet den 4 juli 1913 ställde Kungl. Maj:t av statsanslaget
till Sveriges militära idrottsförbunds förfogande ett belopp av 5,000 kronor,
över vars användande berättelse skulle avgivas till Kungl. Maj:t, samt
anvisade till understödjande av skididrotten bland skolungdomen ett belopp
av 8,000 kronor att för ändamålet utdelas av en nämnd, vari styrelsen för
föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige och styrelsen för det
Nytt anslag.
[217.]
Understöd¬
jande av
idrottslivet.
444
1914. Åttonde huvudtiteln: Idrottslivet.
[217.] till svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund anslutna svenska
skidförbundet skulle insätta två ledamöter vardera samt en femte ledamot
i egenskap av ordförande utses av de sålunda valda ledamöterna eller, i
brist av åsämjande, av chefen för ecklesiastikdepartementet.
Dessa båda belopp skulle utgå ur ovannämnda extra anslag.
Beträffande användningen av återstoden av anslaget samt den behållna,
Sveriges centralförening för idrottens främjande och riksförbundet tillkom¬
mande ränteavkastningen å ovannämnda till främjande av idrotten i landet
inrättade penninglotteri meddelade Kungl. Maj:t, med ändring av häremot stri¬
dande bestämmelser i kungl. brevet den 21 februari 1908, följande föreskrifter
att lända till efterrättelse tills vidare, så länge dylika medel stode till buds:
1) Riksförbundet äger årligen uppbära ränteavkastningen å ett belopp av 500,000
kronor av omförmälda lotterimedel samt 36,000 kronor av vederbörande extra anslag.
Samman av dessa båda poster står till riksförbundets förfogande för de i nyssnämnda
kungl. brev för förbundets del angivna ändamålen samt såsom bidrag till resekost¬
nader m. m. för den s. k. idrottsriksdagen ävensom till kostnader för bibliotek, upp¬
lysningsarbete i orterna rörande idrottsrörelsen, särskilt i samband med utredning rö¬
rande inkomna ansökningar om understöd, utsändande av idrottsmän och representanter
vid utländska tävlingar och uppvisningar samt av ombud vid kongresser för speciella
idrottsgrenar, med iakttagande att för utländsk representation och idrottsmäns utsän¬
dande riksförbundet ej må använda eller avsätta högre belopp än sammanlagt 8,000
kronor årligen. För att högre belopp något år skall för detta ändamål få användas
förutsättes alltså, att avsättning av medel för sådant bruk ett tidigare år ägt rum och
att dessa medel äro tillgängliga.
2) Central föreningen äger årligen åtnjuta behållna ränteavkastningen å återstoden
av lotterimedlen jämte ett belopp av 51,000 kronor ur vederbörande extra anslag.
Över summan av dessa båda poster förfogar centralföreningen för de i kungl. brevet
den 21 februari 1908 beträffande central föreningen angivna ändamålen ävensom för
bibliotek, med iakttagande att centralföreningen årligen får använda eller avsätta
för utgivande av litteratur, för anskaffande och underhåll av bibliotek
samt för anställande av lek- och idrottsledare högst................. kronor 6,500: —
för representation vid kongresser, avseende idrotten i sin allmänhet,
ävensom för gymnasters och idrottsmäns utsändande till upp¬
visningar och tävlingar i utlandet högst .................................... » 5,000: —
samt för anordnande av nordiska spelen högst.................................... » 5,000: —
För att högre belopp något år skall för berörda ändamål få användas, förutsättes
alltså, att avsättning av medel för sådant bruk ett tidigare år ägt rum och att dessa
medel äro tillgängliga.
Anslag för planläggning och bestridande av kostnaderna för anläggandet av lek-
och idrottsplatser ävensom till understödjande av enskilda föreningar i deras idrottsliga
verksamhet utdelas efter ansökningar, som årligen inom viss av centralstyrelsen be¬
stämd tid ingivas till centralföreningen. Jämte meddelande om ungefärliga storleken
av de medel, som centralföreningen kau anslå för berörda ändamål, överlämnar central¬
föreningen samtliga ansökningshandlingar till riksförbundet, som har att till central¬
föreningen inkomma med förslag till medlens fördelning, varefter centralföreningen
1914. Åttonde huvudtiteln: Idrottslivet. 445
beslutar i ämnet. Vid anslags utdelande skall såsom regel iakttagas, att anslaget icke
må överstiga vad för ändamålet kontant eller i utfört arbete från orten erbjudits eller
utlagts samt att säkerhet synes föreligga för att idrottsplatsen för framtiden under¬
håll utan anspråk på understöd från här ifrågavarande medel.
3) Beträffande såväl riksförbundets som centralföreningens understödjande verk¬
samhet skall gälla:
att understöden i främsta rummet skola avse att utgöra en sporre till självverk¬
samhet;
att de av allmänna medel utgående understöden företrädesvis böra tillgodokomma
sådana idrottsgrenar, som kunna anses ägnade att främja en sund kroppslig utveckling
av befolkningen;
att landsbygdens befolkning särskilt bör komma i åtanke vid medlens utdelning;
samt
att understöd främst skall lämnas sådana idrottsgrenar, vilkas utövare i allmänhet
tillhöra de mindre bemedlade samhällsklasserna, och alltså för sådana särskilda arter
av idrott, vilkas utövare huvudsakligen tillhöra de burgnare samhällsklasserna, som
regel den enskilda offervilligheten anlitas.
4) I styrelsen för centralföreningen och dess förvaltningsutskott skall inträda ett
av Kungl. Maj:t utsett ombud jämte suppleant, likaledes utsedd av Kungl. Maj:t, var¬
jämte riksförbundet äger att för ett år i sänder insätta en styrelsemedlem jämte supp¬
leant med säte jämväl i förvaltningsutskottet. Likaledes äger centralföreniDgen rätt
att i överstyrelsen för riksförbundet och dess förvaltningsutskott insätta en ledamot
och suppleant. Suppleant äger blott under ordinarie medlems frånvaro rätt att rösta
vid besluts fattande men må, även om ordinarie medlem är närvarande, deltaga i sty¬
relsens förhandlingar. Skulle centralföreningens styrelse i fråga, som direkt eller
indirekt är av ekonomisk innebörd, fatta beslut, som det av Kungl. Maj:t utsedda om¬
budet finner sig icke kunna biträda, skall beslutet underställas Kungl. Maj:ts prövning.
5) Såväl centralföreningens som riksförbundets räkenskaper skola årligen granskas
av två efter anmälan av vederbörande styrelser av chefen för ecklesiastikdepartementet
utsedda revisorer. I revisionsberättelserna skola upptagas specificerade uppgifter rörande
kostnader för kongresser samt utsändandet av gymnaster och idrottsmän till uppvis¬
ningar och tävlingar utomlands, och hava revisorerna att särskilt yttra sig, huruvida
för detta ändamål tillgängliga medel synas vara använda med tillbörlig varsamhet.
Avskrift av revisionsberättelserna skola, jämte vederbörandes däröver avgivna yttranden,
årligen före den 1 juni av nämnda sammauslutningar var för sig överlämnas till
Kungl. Maj:t.
Med de sålunda givna föreskrifterna åsyftades, bland annat, att sär¬
skilt bland den mindre burgna befolkningen, framförallt på landsbygden,
främja utvecklingen av en sund och hälsobringande idrott. Inom landets
ledande idrottskretsar hava liknande synpunkter vunnit beaktande, och
för närvarande är, som bekant, en kommitté av på området sakförstån¬
diga personer, tillsatt på initiativ av H. K. H. Kronprinsen, sysselsatt med
utarbetande av förslag till lämpliga åtgärder för främjande av eu sund
utveckling av idrotten.
Sveriges centralförening för idrottens främjande och svenska gymna¬
st 7.j
446
1914. Åttonde huvudtiteln: Idrottslivet.
[218]
Understöd¬
jande av skid-
idrotten
bland ung¬
domen.
stik- och idrottsföreningarnas riksförbund hava i skrivelse den 14 november
1913 anhållit om utverkande för år 1915 av enahanda anslag som för
år 1914.
Samma skäl, som förlidet år föranledde Riksdagen att bevilja anslag
för här ifrågavarande ändamål, föreligga alltjämt. Jag hemställer därför
om förslag till Riksdagen
att till understödjande av idrotten bevilja för år
1915 ett extra anslag av 100,000 kronor att utgå på de
villkor, Kungl. Maj:t kan finna skäl bestämma.
0. Understödjande av skididrotten bland ungdomen. Vid den ut¬
redning rörande försvarsväsendets ställning och behov, som under senaste
tiden pågått, har med synnerlig styrka framhävts den betydelse för för-
svarskraftens stärkande, som måste tillmätas en bland landets manliga
ungdom allmänt spridd färdighet i skidlöpning. I betraktande härav
måste det framstå såsom en viktig angelägenhet, att åtgärder vidtagas,
som kunna vara ägnade att uppmuntra ungdomen till att redan under
skoltiden börja öva sig i skidans bruk och att sedermera befästa och ut¬
veckla den vunna färdigheten.
Att detta är av stor betydelse ej blott med hänsyn till vår ungdoms
rent militära utbildning utan även för dess uppfostran i allmänhet torde
utan vidare vara klart.
Efter samråd med statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet
har jag kommit till den övertygelsen, att man genom framställning till
Riksdagen bör söka utverka de medel, som kunna vara erforderliga för
lämpliga och kraftiga åtgärder i nu angivna riktning. Jag har också
trätt i förbindelse med på förevarande område förfarna och intresserade
personer för utarbetande av förslag till berörda frågas lämpligaste ord¬
nande.
För närvarande är jag emellertid icke beredd att framlägga slutgiltigt
förslag i ämnet, utan torde särskild proposition härom längre fram böra
avlåtas till Riksdagen. Efter samråd med förutnämnda sakkunniga har
jag kommit till den uppfattningen, att ett årligt anslag av omkring 50,000
kronor under nuvarande förhållanden får anses behövligt för ändamålet.
Beloppet torde böra uppföras på extra stat.
På det att nämnda summa må tagas i beräkning vid statsverkspro-
positionens uppgörande, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
1914. Åttonde liuyudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m. 447
att i avbidan på proposition angående anslag till
understödjande av skididrotten bland ungdomen beräkna
för ändamålet för år 1915 ett extra anslag av 50,000
kronor.
K. Understöd åt vetenskap, vitterhet och konst
m. m.
1. Svenska fornskriftsällskapet. Till understödjande av nämnda
sällskaps verksamhet har Riksdagen anvisat för vart och ett av åren 1877
—1914 ett extra anslag av 2,000 kronor.
Även för år 1915 torde för ändamålet understöd till enahanda belopp
böra beviljas.
Jag tillstyrker förslag till Riksdagen
att för år 1915 anvisa ett extra anslag av 2,000
kronor till svenska fornskriftsällskapet.
2. Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandina¬
viens historia. Till understöd åt samfundet för utgivande av handskrif¬
ter rörande Skandinaviens historia har Riksdagen anvisat för vart och ett
av åren 1907 — 1914 ett extra anslag av 1,000 kronor. Vid anslaget var
fäst det villkoret, att samfundet skulle till ecklesiastikdepartementet av¬
lämna 50 exemplar av den för anslagsåret avsedda publikationen.
Enligt särskilda brev, det senaste av den 4 juli 1913, har Kungl. Maj:t
ställt nämnda av Riksdagen anvisade belopp till samfundets förfogande för
därmed avsett ändamål, dock under iakttagande av nyssnämnda villkor.
Samfundet har nu i skrivelse den 25 september 1913 framhållit sitt
behov av ett lika stort anslag för år 1915 och därvid anfört:
Under år 1913 hade till ecklesiastikdepartementet överlämnats 50 exemplar av
»Historiska handlingars, del 24, Leonhard Kaggs dagbok för åren 1693—1722 (22
tryckark, inklusive ett utförligt personalregister). Del 25, som bland annat komme
att innehålla en samling handlingar ur det hertigliga Augustenborgska arkivet åren
1808—1810, vore under arbete, och beräknades ett häfte bliva färdigt vid årets slut.
Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien har den 7 oktober 1913
avgivit infordrat utlåtande över denna framställning och därvid tillstyrkt
densamma.
Med anledning av vad sålunda förekommit hemställer jag, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
hfj-tt anslag.
[219.]
Svenska
fornskrift¬
sällskapet.
[220.]
Samfundet
för utgivande¬
av handskrift
ter rörande
Skandina¬
viens historia.
448
1914. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap in. in.
[221.]
Svenska
vitterhets¬
samfundet.
att till understöd åt samfundet för utgivande av
handskrifter rörande Skandinaviens historia anvisa för
år 1915 ett extra anslag av 1,000 kronor, under villkor
att samfundet till ecklesiastikdepartementet avlämnar 50
exemplar av den för anslagsåret avsedda publikationen.
3. Svenska vitterhetssamfundet. Till understödjande av nämnda
samfunds verksamhet har Riksdagen anvisat för år 1914 ett extra an¬
slag av 3,000 kronor att utgå på de villkor, Ivungl. Maj:t kunde finna
skäl bestämma. Anslaget ställdes den 10 oktober 1913 till förfogande av
samfundets styrelse, under villkor att genom styrelsens försorg avlämnades
till ecklesiastikdepartementet dels så snart ske kunde fem exemplar av
samfundets under anslagsåret utgivna skrifter, dels ock före viss dag kort¬
fattad redogörelse för samfundets verksamhet under året.
Styrelsen har nu anhållit, att anslag till samma belopp måtte bevil¬
jas även för år 1915, och till stöd härför anfört, att samfundets egna me¬
del med hänsyn till omfattningen av samfundets uppgift och kostnadernas
storlek icke försloge att i tillbörligt omfång bedriva dess verksamhet.
Vidare har styrelsen meddelat:
Samfundet komme under år 1913 att utgiva följande publikationer:
Then swänska Argus, utgiven av docenterna M. Lamm och B. Hesselman. Tredje
häftet.
Samlade skrifter av Leopold, utgivna av lektor K. Fredlund. Andra avdelningen:
Brev. Första delens förra hälft.
Samlade skrifter av Stagnelius, utgivna av docenten F. Böök. Andra delens se¬
nare häfte och femte delens andra häfte (innehållande kommentar till andra delen).
Under år 1914 skulle utgivas en fullständig upplaga av Lars Johanssons (Luci-
dors) samlade skrifter med utförlig språklig, textkritisk och litteraturhistorisk kommentar
under redaktion av läroverksadjunkten F. Sandwall.
Efter remiss har svenska akademien i november 1913 avgivit utlåtande
i ärendet. Akademien har därvid vitsordat, att den funnit samfundets
verksamhet under det senast förflutna året förtjänstfull, och då samfundets
ekonomiska ställning icke undergått förändring, har akademien tillstyrkt
bifall till framställningen.
Under hänvisning till mitt anförande i ämnet till statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 14 januari 1913 angående regleringen av ut¬
gifterna under riksstatens åttonde huvudtitel, punkten 241, hemställer jag
om förslag till Riksdagen
att till understödjande av Svenska vitterhetssam¬
fundets verksamhet anvisa för år 1915 ett extra an¬
1914. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m. 449
slag av 3,000 kronor att utgå på de villkor, Kungl.
Maj:t kan finna skäl bestämma.
4. Tidskriften Nordiskt medicinskt arkiv. Till understöd för ut¬
givande av nämnda tidskrift har Riksdagen på extra stat beviljat 3,000
kronor för vart och ett av åren 1896—1905 samt 5,000 kronor för vart
och ett av åren 1906—1914.
I skrivelse den 3 september 1913 har den för fortsatt utgivande
av tidskriften bildade föreningen anmält, att de omständigheter, som an¬
givits i den hösten 1904 inlämnade ansökningen om anslagets höjande
från 3,000 kronor till 5,000 kronor, fortfarande i fullaste mått förelåge
och gjorde möjligheten av tidskriftens fortsatta utgivande beroende av att
det högre beloppet även framgent beviljades, och har föreningen därför
anhållit, att sistnämnda belopp måtte anvisas jämväl för år 1915.
Denna ansökning har kanslern för rikets universitet, efter hörande av
lärarkollegiet vid karolinska mediko-kirurgiska institutet, den 23 september
1913, i likhet med lärarkollegiet, tillstyrkt.
Med hänvisning till den utredning, som lämnats i de vid 1905 och
1908 års statsverkspropositioner fogade utdragen av statsrådsprotokollen
över ecklesiastikärenden, får jag tillstyrka, att Eders Kungl. Maj:t täcktes
föreslå Riksdagen
att anvisa på extra stat för år 1915 ett belopp av
5,000 kronor till understöd för fortsatt utgivande av
tidskriften Nordiskt medicinskt arkiv, under villkor
att av tidskriften för år 1915 kostnadsfritt överlämnas
till vartdera av universitetsbiblioteken i Uppsala och
Lund 10 exemplar samt till karolinska mediko-kirurgi¬
ska institutets bibliotek 5 exemplar, av vilka behövligt
antal i främsta rummet tilldelas vederbörande institu¬
tioner och kliniker vid de medicinska undervisnings¬
anstalterna.
5. Tidskriften Acta mathematica. Hos Kungl. Maj:t har utgivaren
av tidskriften Acta mathematica, professor G. Mittag-Leffler, axdiållit om
beredande av statsunderstöd för tidskriftens fortsatta utgivande, i vilket av¬
seende begärts för år 1915 ett anslag av 3,000 kronor eller enahanda
belopp, som för sådant ändamål blivit av Riksdagen beviljat för vart och
ett av åren 1896—1914. Sökanden har därvid erinrat, att under tiden
från och med den 1 oktober 1912 till den 1 oktober 1913 de två sista
häftena av band 36 utkommit. Dessutom förelåge färdigtryckta tre separat
57 — Bihang till Riksdagens protokoll 1014. 1 sand. 1 avd.
[222.]
Tidskriften
Nordiskt
medicinskt
arkiv.
[223.]
Tidskriften
Acta mathe¬
matica.
450 1914. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
ur band 37 samt ett omfattande dylikt ur band 38. Vidare hade utkom¬
mit »Table Générale des tomes 1—35 (1882 —1912)».
Vetenskapsakademien har med skrivelse den 8 oktober 1913 över¬
lämnat ett av dess ledamöter, professorerna Karl Bohlin och Ivar Ben-
dixson avgivet yttrande, däri de, under framhållande av att ifrågavarande
tidskrift alltjämt intoge en rangplats bland vetenskapliga matematiska
tidskrifter, hemställt, att akademien måtte med sitt förord på det livligaste
understödja den gjorda ansökningen. Med stöd av detta yttrande har
akademien förordat bifall till densamma.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till understöd för fortsatt utgivande av tidskrif¬
ten Acta mathematica anvisa för år 1915 ett extra an¬
slag av 3,000 kronor.
[224.] 6. Tidskriften Sfinx. På extra stat för vart och ett av åren 1903 —
Ti^fen 1914 har Riksdagen till understöd för fortsatt utgivande av nämnda tid¬
skrift anvisat ett belopp av 1,200 kronor att utgå under vissa villkor, som
senäst formulerats sålunda, att dess utgivare skulle kostnadsfritt över¬
lämna till universitetsbiblioteket i Uppsala 40 exemplar och till univer¬
sitetsbiblioteket i Lund 20 exemplar av tidskriften för att användas för
dessa biblioteks bytesverksamhet med utlandet.
Tidskriftens utgivare docenten Ernst Teodor Andersson har nu an¬
hållit, att Kungl. Maj:t täcktes till 1914 års Riksdag avlåta proposi¬
tion därom, att för fortsatt utgivande av tidskriften måtte beviljas ett
anslag av 1,200 kronor att utgå för år 1915 under villkor, motsvarande
dem, som fastställts för åtnjutande av det för år 1914 beviljade stats¬
anslaget.
Ansökningen är tillstyrkt av filosofiska fakultetens i Uppsala huma¬
nistiska sektion samt av universitetskanslern.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att anvisa för år 1915 ett extra anslag av
1,200 kronor till understöd för fortsatt utgivande av
tidskriften Sfinx, med villkor att dess utgivare kostnads¬
fritt överlämnar till universitetsbiblioteket i Uppsala
40 exemplar och till universitetsbiblioteket i Lund 20
exemplar av tidskriften för att användas för dessa bi¬
blioteks bytesverksamhet med utlandet.
1914. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
451
7. Tidskrift för landsmål. Sedan Riksdagen för utgivande under
vart och ett av åren 1910—1914 av tidskriften Svenska landsmål och svenskt
folkliv beviljat ett årligt extra anslag av 5,000 kronor, har tidskriftens ut¬
givare, professor J. A. Lundell, anhållit om enahanda statsunderstöd för
tidskriften under år 1915; och har denna anhållan förordats av filosofiska
fakultetens i Uppsala humanistiska sektion ävensom av universitetskanslern.
Med anledning härav och under åberopande av den utredning, som
förebragts i statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 12 januari
1909, punkten 176, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå
Riksdagen
att för år 1915 anvisa ett extra anlsag av 5,000
kronor att på de villkor, Kungl. Maj:t kan finna lämp¬
ligt bestämma, användas till understöd för utgivande
under år 1915 av tidskriften Svenska landsmål och
svenskt folkliv.
8. Undersökning: av svenska folkmål. För systematisk under¬
sökning av svenska folkmål anvisade 1913 års Riksdag för år 1914 ett
extra anslag av 7,500 kronor att utgå på de närmare villkor, Kungl. Maj:t
kunde finna lämpligt bestämma.
Den 22 augusti 1913 har Kungl. Maj:t efter inhämtande av utlåtan¬
den av kanslersämbetet för universitetet i Uppsala, som låtit höra här¬
varande filosofiska fakultets humanistiska sektion och det mindre akade¬
miska konsistoriet, samt av nordiska museets nämnd, dels uppdragit åt
professorerna Otto von Friesen, J. A. Lundell och Adolf Noreen, do¬
centerna Bengt Hesselman och Sven Lampa samt .filosofie licentiaten Her¬
man Geijer att tillika med överbibliotekarien vid universitetsbiblioteket
i Uppsala utöva ledningen av omförmälda undersökning, dels ställt det
beviljade anslaget till rektors vid universitetet i Uppsala förfogande för
att i män av behov tillhandahållas ledarna av undersökningen mot redo¬
visning inför kammarrätten, dels ock lämnat följande föreskrifter beträffande
undersökningens planering och utförande under år 1914:
Undersökningens huvudföremål skall utgöras av dialekterna. I den mån det låter
förena sig med dialektundersökningens planmässiga fullföljande, skola dock alla till¬
fällen iakttagas till undersökning av folktraditioner, även när dessa icke äro av rent
språkligt intresse.
Arbetet skulle bestå i; a) detaljerad registrering av i Uppsala redan befintliga
dialekt- och folkininuessamlingar; b) sådan bearbetning av detta material, som närmast
erfordras såsom grundval för materialets komplettering och kontrollering; c) bedrivande
av fortsatta undersökningar å landsbygden.
[225.]
Tidskrift för
landsmål.
[226.]
Undersök¬
ning av
svenska
folkmål.
[226.]
452 1914. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap in. m.
De under b) och c)obär ovan nämnda arbetena ägnas under år 1914 huvudsak¬
ligen åt två arbetsfält. Ä det ena tages till utgångspunkt nu vunnen kännedom om
uppsvenska mål, å det andra anknytes på motsvarande sätt till hittills gjorda under¬
sökningar rörande mellersta Norrlands mål. Dessa arbetsuppgifter har ledningen att
överlämna åt två personer, vilka tillika skola arbeta på den under a) här ovan nämnda
uppgiften. För sitt arbete åtnjuta dessa personer ett arvode å 2.500 kronor
vardera för arbetsåret, beräknat till 10 */2 månader. Av varderas arbetstid beräknas
omkring månader till registreringsarbete och materialbearbetning i Uppsala samt
omkring 4 månader till resor. Den ena undersökarens resor ägnas under året huvud¬
sakligen åt Södermanland och Västmanland, den andres huvudsakligen åt Jämtland.
För den tid, undersökarna äro stadda på resor, uppbäres av vardera undersökaren er¬
sättning med 200 kronor i månaden utom årsarvodet.
Ledningen och undersökarna skola vid undersökningarna såvitt möjligt försäkra
sig om medverkan av personer, bosatta i landsorten. Samarbete bör ock åstadkommas
med förut organiserade undersökningar, som ännu äro i verksamhet.
För inlösen av handskrifter, som anses böra införlivas med samlingarna i Upp¬
sala, får av statsanslaget användas ett belopp av intill 500 kronor. Vad som
återstår av statsanslaget efter frånräknande av denna utgiftspost ävensom av årsarvoden
och reseersättningar må i mån av behov användas för expenser, papper, bokbinderi-
arbeten m. m.
De samlingar, som genom de av ledarna föranstaltade undersökningarna åstad¬
kommas, ävensom samlingar, som utan förbehåll överlämnas till dem, skola bliva statens
egendom och hållas tillgängliga för vetenskaplig forskning. Samlingarna skola, så
snart utrymme inom universitetsbiblioteket kan beredas, förvaras därstädes.
I skrivelse den 30 september 1913 hava de av Kungl. Maj:t utsedda
ledarna för ifrågavarande undersökning hemställt om beredande av anslag
å extra stat för år 1915 till enahanda belopp som för år 1914. I skri¬
velsen yttrades under hänvisning till nyss anförda bestämmelser:
Det under moment a) nämnda arbetet, som vore avsett att i första rummet om¬
fatta de gamla landsmålsföreningarnas samlingar, därnäst de s. k. dialekttopografiska
undersökningarnas samlingar och slutligen övriga samlingar, kunde under år 1914 ej
hinna utföras för mera än en mindre del av Uppsalasamlingarna, betraktade som ett
helt. Detta registreringsarbete torde böra fortgå under år 1915 på enahanda sätt som
under år 1914.
För de under momenten b) och c) angivna arbetena skulle Södermanland, en¬
ligt vad i nådiga brevet den 22 augusti 1913 vidare bestämts, utgöra ett huvud¬
föremål. Vad detta landskap beträffade, beräknade ledarna, att ifrågavarande arbeten
skulle vid slutet av år 1914 vara till sina väsentligaste delar undangjorda. Ledarna
kunde därvid bygga ej blott på vad tidigare gjorts för detta landskaps undersökning
utan även därpå, att åtskilliga ganska omfattande undersökningar och resor, som ur¬
sprungligen avsetts att ingå i det av ledarna för år 1914 planerade arbetet, redan år
1913 kunnat i anslutning till föreliggande plan på enskild bekostnad företagas. Full¬
följande undersökningar borde visserligen göras i Södermanland under år 1915, men
huvudvikten torde då inom det uppsvenska dialektundersökningsområdet böra läggas
på Västmanland. Undersökuingsresor, närmast ägnade åt sistnämnda landskap, syntes
under år 1915 lämpligen böra få utsträckas till att beröra även Dalarna av skäl, som
1914. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m. 453
anförts i den allmänna plan, vilken innehölles i till Kungl. Maj:t ingiven underdånig
skrivelse av den 7 oktober 1912.
Inom det andra av de båda i ovannämnda nådiga brev av den 22 augusti 1913
angivna huvudsakliga arbetsfälten för de uppgifter, som föreskreves i förut anförda
moment b) och c), nämligen de norrländska dialekternas arbetsfält, beräknade ledarna,
att så stor del av ifrågavarande arbeten skulle inom år 1914 medhinnas, att det under
år 1915 torde vara lämpligt att vid sidan av fortsatta Jämtlandsundersökningar i orten
upptaga motsvarande arbete inom delar av närliggande kustlandskap, bland vilka,
enligt ovannämnda allmänna plan, Hälsingland skulle bliva undersökningarnas huvud¬
föremål näst efter Jämtland.
I utlåtande den 16 oktober 1913 har universitetskanslern, efter hö¬
rande av Uppsala filosofiska fakultets humanistiska sektion, tillstyrkt pro¬
position till 1914 års Riksdag om beviljande för ifrågavarande ändamål
av ett extra anslag å 7,500 kronor.
Under åberopande av vad sålunda förekommit samt med hänvisning
till punkten 235 i det vid 1913 års statsverksproposition fogade utdraget
av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 14 januari 1913,
varest skrivelsen av den 7 oktober 1912, som i nu ifrågavarande ansök¬
ning åberopats, finnes återgiven, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t
ville föreslå Riksdagen
att för fortsatt systematisk undersökning av sven¬
ska folkmål anvisa för år 1915 ett extra anslag av 7,500
kronor att utgå på de närmare villkor, Kungl. Maj:t
kan finna lämpligt bestämma.
9. Insamling av svenska folkminnen. För insamling, förteckning [227.]
och undersökning av svenska folkminnen har Riksdagen beviljat på extra insamling av
stat för vartdera av åren 1913—1914 ett anslag av 4,500 kronor att utgå fJkSnnen.
på de villkor och i enlighet med de bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde
finna lämpligt föreskriva. Anslagen hava föranletts av framställningar
från stadsnotarien i Lund Nils Andersson, docenten i litteratur- och musik¬
historia vid universitetet i Lund Tobias Norlind och docenten i nordisk
och jämförande folkminnesforskning vid samma universitet C. W. von Sydow.
Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 10 juni 1912 av Riksdagens
skrivelse den 30 maj 1912 angående regleringen av utgifterna under riks-
statens åttonde huvudtitel för år 1913 anbefalldes kanslern för rikets
universitet att efter vederbörandes hörande inkomma med förslag dels
beträffande formen och villkoren för utgående av här ifrågavarande anslag,
dels ock huru i framtiden borde förfaras med de medelst anslaget sam-
manbragta samlingarna. Sådant förslag avgavs den 30 januari 1913 av
454 1914. Åttonde huvud titeln: Understöd åt vetenskap m. in.
[227.] kanslern efter hörande av humanistiska sektionen inom filosofiska fakul¬
teten vid universitetet i Lund.
I anledning av förenämnda remiss hade till sektionen avgivits sär¬
skilda yttranden av sökandena.
Stadsnotarien Andersson anförde därvid:
Planen för hans ifrågavarande arbete hade varit och vore fortfarande att insamla
den gamla, genuint svenska folkmusiken från de olika landskapen genom uppteckningar
direkt från spelmäns eller sångares föredrag samt tillvaratagande av äldre notböcker
och manuskript, så vitt de innehölle något av värde i förevarande hänseenden. Årbetet,
som hittills utförts av Andersson med anlitande av hans egna medel, hade bedrivits
företrädesvis på den direkta uppteckningens väg och således varit förenat med jäm¬
förelsevis stora kostnader. Vad som återstode för att samlingen skulle kunna sägas
allsidigt representera svensk folkmusik vore huvudsakligen den lapska folkmusiken, de
s. k. »joigos», varförutom tarvades smärre kompletteringar från enstaka orter annor¬
städes i Sverige. Arbetet med insamlande av lapska folkmusikalier, vid vars utförande
stationsinspektoren Karl Tirén på anmodan biträtt, hade påbörjats under 1911 års
sommar, då omkring 300 melodier upptecknats hos svenska lappar, företrädesvis Kare¬
suando- och Juckasjärvilappar. Under 1912 års sommar hade i enahanda syfte företagits
en resa i Lappland, under vilken hos Västerbottens- samt Gällivare- och Jockmock-
lappar upptecknats inalles 124 »joigos» samt dessutom några intressanta gamla psalm¬
melodier, varjämte då likasom uuder 1911 års resa upptecknats sagor och sägner in. m.
Samling<arbetet vad Lappland vidkomme vore beräknat att fortgå ytterligare under
åren 1913 och 1914. För det under 1911 och 1912 års somrar bedrivna forsknings¬
arbetet hade av enskilda i förhoppning om statsbidrag förskotterats omkring 1,500
kronor. Statsbidraget i fråga, vilket skulle anväudas till täckande av direkta utgifter
för forskningarna, samlingsarbetet och vad därmed ägde sammanhang, skulle jämväl
anlitas för komplettering från andra orter än Lappland, exempelvis vissa trakter i
Kalmar län, Ångermanland och Dal, samt för utskrivning av hopsamlat material och
förvärv av smärre samlingar i enskild ägo. Syftet med ifrågavarande samlings- och
forskningsarbete vore att göra det för allmänheten tillgängligt i tryck efter en plan,
vilken i det stora hela överensstämde med den plan, som följts uti en i tidskriften
Svenska landsmålen införd publikation av skånsk folkmusik. Varje landskap skulle
sålunda i samlingen bilda ett helt för sig, innehållande — förutom melodierna, gruppe¬
rade efter olika spelmän och övriga personer, som meddelat bidrag till samlingen —
biografier m. m., fotografier, en och annan karaktäristisk landskapsbild samt till sär¬
skilda melodier hörande beskrivningar, uppgifter, vissa hithörande sagor och sägner
m. m. För utgivande av detta verk hade vid svenska folkkunskapskongressen år 1908
tillsatts en kommission, den s. k. folkmusikkommissionen, för vilken H. K. 11. Prins
Eugen åtagit sig ordförandeskapet. Till denna kommissions förfogande stode det
material, som hittills insamlats, och skulle jämväl överlämnas det material, som kunde
åstadkommas för möjligen utfallande statsbidrag. Innan samlingarna gjorts i tryckt
form tillgängliga för allmänheten, vore något dylikt tillgäuglighållande icke åsyftat.
För eventuellt bidrags användande skulle avgivas redovisning, åtföljd av verifikationer
samt uppgifter om de särskilda forskningsresorna, vilka personer som besökts, vad och
huru mycket som upptecknats och sammaubragts ävensom var materialet förvarades m. m.
Docenten von Sydow meddelade:
1914. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m. 455
För det insamlingsarbete, som skulle bedrivas av honom och docenten Norlind,
behövdes viss utrustning, bestående av fonogram och fotogratiapparater med tillbehör
samt papper av bestämt format.
von Sydow ämnade göra samlingsresor i Småland och Blekinge under samman¬
lagt tre månader, fördelade så, att minst en månad in folie på vintern och det övriga på
sommaren och hösten. För den tid, som sålunda användes till insamling, hade han
tänkt sig att såsom reseersättning och dagtraktamente erhålla i ett för allt 100 kronor
för vecka. Det arbete, som under insamlingsmånaderna presterades, skulle emellertid
ej vara begränsat till dessa utan sträcka sig över en betydligt längre tid, då anteck¬
ningar, som gjorts, helst stenografiskt, måste renskrivas, varjämte behövde betalas
daglön till sagesman. Dessa utgifter skulle bestridas av de för personligt reseunder-
stöd beräknade medlen, 1,200 kronor. Yad som tillvaratoges skulle utgöra en särskild
samling vid universitetet, ett folkminnesarkiv, förvaltat och hållet tillgängligt för
studier ungefär på samma sätt som seminariebiblioteken. Den summa, som för år 1913
avsattes för inköp av utensilier, skulle sedermera på samma sätt kunna avsättas för
samlingarnas förvaltning. Frågan om anslag för de blivande samlingarnas ordnande,
förvaring och tillgänglighållande syntes ej vara aktuell, innan några samlingar verk¬
ligen åvägabragts, alltså ej förr än vid 1913 års slut, varför någon del av det för år
1913 anslagna beloppet ej behövde avsättas för detta ändamål.
Docenten Norlind instämde till alla delar i von Sydows förslag till
ifrågavarande medels användning samt förklarade, att han likaledes tänkt
sig en tre månaders samlarverksamhet, förlagd till södra Kalmar län och
Oland samt fördelad på vår och höst.
Humanistiska sektionen yttrade:
Sektionen hade icke något att invända mot Anderssons framställning i stort sett
samt förordade, att för hans insamling denna gång och med hänsyn till redan gjorda
kostnader ansloges 2,000 kronor att användas, på sätt han föreslagit. Angående det
arbete, som skulle utföras av von Sydow och Norlind, hemställde sektionen, att ett
belopp av 600 kronor måtte avsättas till inköp av en fonograf, fonografrullar, en eller
två fotografiapparater med nödiga tillbehör samt hållbart papper för renskrivning av
uppteckningarna ävensom att sålunda inköpta apparater mätte bliva sektionens egen¬
dom och alltså, då de icke disponerades av von- Sydow och Norlind, kunna användas
för andra sektionens ändamål. Beträffande resekostnadsersättningen ville sektionen
för närvarande föreslå 75 kronor för vecka såsom lämpligt belopp. Därmed skulle
dock ej bestridas utgifter för avlöning av medarbetare, vilka utgifter borde särskilt redo¬
visas. De disponibla medlen borde, sedan materiellanslaget avdragits, i ungefär lika lotter
utgå till von Sydow och Norlind. Vidkommande samlingarnas förvaring instämde
sektionen med von Sydow och Norlind däri, att de borde bilda en med universitetet
förenad och för forskningar tjänlig folkmiunessamling. De forskningsresultat, som
insamlingarna avsåge att åvägabringa, syntes sektionen böra på något sätt materiellt
granskas, vilket lämpligen kunde ske genom sektionens professorer i historia, litteratur¬
historia och nordiska språk.
. Kanslern förklarade sig icke hava funnit något att erinra mot bifall
till vad sektionen föreslagit.
[227
456
1914. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
[228.]
Vetenskaplig
undersök¬
ning av
ortnamn.
Sedan nordiska museets nämnd den 19 februari 1913 avgivit
utlåtande i ärendet, fann Kungl. Maj:t den 28 mars 1913 gott dels
med gillande av Anderssons omförmälda förslag anvisa för dess utförande
2,000 kronor av berörda anslag, dels ock föreskriva, att återstoden av
detta skulle enligt de närmare bestämmelser, humanistiska sektionen ägde
meddela, användas i huvudsaklig överensstämmelse med vad sektionen
hemställt; och skulle redovisning för anslaget i dess helhet insändas till
kammarrätten för vederbörlig granskning.
Beträffande anslaget för år 1914 hava i enlighet med universitets-
myndigheternas tillstyrkan i huvudsak enahanda bestämmelser meddelats
som i fråga om 1913 års anslag.
Hos Kungl. Maj:t hava nu Andersson och von Sydow anhållit om
anvisande för år 1915 av lika stort belopp för omförmälda ändamål som
det för åren 1913 — 1914 beviljade.
över denna framställning har universitetskanslern, efter hörande av
humanistiska sektionen vid universitetet i Lund, den 8 december 1913 av¬
givit utlåtande, vari förordats bifall till ansökningen.
Humanistiska sektionen har ävenledes tillstyrkt bifall och tillika
anhållit att framdeles få yttra sig över fördelningen och den närmare
användningen av ett blivande anslag.
Häremot har jag icke något att erinra.
Under hänvisning till den utredning, som innefattas i punkten 216
av det vid 1912 års statsverksproposition fogade utdraget av statsråds¬
protokollet över ecklesiastikärenden den 13 januari 1912, hemställer jag,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för insamling, förteckning och undersökning av
svenska folkminnen bevilja för år 1915 ett extra anslag
av 4,500 kronor att utgå på de villkor och i enlighet
med de bestämmelser, Kungl. Maj:t kan finna lämpligt
föreskriva.
10. Vetenskaplig undersökning av ortnamn. Riksdagen har vid
olika tillfällen anslagit medel till undersökning av ortnamn inom Älvs-
borgs, Örebro och Värmlands län. Därjämte har Riksdagen till arvode åt
ortnamnskommitténs sekreterare anvisat på extra stat för år 1912 7,000
kronor samt för vartdera av åren 1913 och 1914 4,000 kronor.
Kommittén har nu i skrivelse den 21 oktober 1913 anhållit om be¬
redande av ett anslag å sistnämnda belopp till arvode åt sekreteraren för
år 1915 och till stöd därför yttrat:
ji914. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. ra. 457
' • Kommittén finge hänvisa till vad i Kungl. Maj:ts proposition nr 143 till 1911
års Riksdag anförts såväl rörande lämpligheten av ett fast årsarvode åt kommitténs
sekreterare som ock beträffande detta arvodes belopp, 4,000 kronor för år, samt på¬
peka, att sekreterarens arbete under åren 1914 och 1915 komme att avse dels fortsättandet
och förmodligen avslutandet av bearbetningen av ortnamn i Värmlands län, varav nu
redan 71j2 härader, det vill säga mer än en tredjedel av området, vore behandlade,
dels revision av manuskriptet till samt korrekturläsning å ännu icke från trycket ut¬
givna redogörelser över ortnamn i 4 härader inom Älvsborgs län — ett arbete, som,
sedan nu dylika redogörelser beträffande länets övriga 14 härader till tryck befordrats,
naturligtvis måste få oavbrutet fortgå och bringas till avslutning — dels planerande
och påbörjande av det fullständiga register, varmed enligt den av Kungl. Maj:t fast¬
ställda planen redogörelsen för ortnamn i Älvsborgs län skulle vara försedd, dels äntligen
den mängd utredningar, som kommittén årligen måst avge i anledning av remisser från
kammarkollegium och i all synnerhet rikets allmänna kartverk, med vilket kommittén
i följd av kartverkets år 1903 till chefen för jordbruksdepartementet avlåtna skrivelse
hade att i och för kartgranskning samverka.
På grund härav och under åberopande av vad jag i detta ämne an¬
fört i punkten 214 av det vid 1912 års statsverksproposition fogade ut¬
draget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 13 januari 1912
hemställer jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att anvisa för år 1915 ett extra anslag av 4,000
kronor till arvode under samma år åt ortnamnskommit-
téns sekreterare.
11. Inköp av exemplar av ortnamnskommitténs arbete om
Älvsborgs län. Riksdagen anvisade på extra stat för år 1913 2.955
kronor och för år 1914 1,632 kronor för inlösen hos aktiebolaget Ljus
av 150 exemplar utav de tolv första häftena av ortnamnskommitténs
arbete över ortnamn i Alvsborgs län.
Bolaget har nu anhållit, det Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om in¬
köp för kronans räkning av 150 exemplar av ett sedermera utkommet
häfte av ifrågavarande arbete, nämligen del XVII Tössbo härad, till ett
pris, som med 25 procent understege priset i bokhandeln, eller samman¬
lagt 450 kronor. Enligt vad bolaget meddelat, hava dess utgifter för
detta häfte uppgått till 1,093 kronor 30 öre, medan inkomsterna därför
belöpt sig till blott 418 kronor 92 öre, vadan genom utgivandet för bo¬
laget uppstått en förlust av 674 kronor 38 öre.
Efter remiss har ortnamnskommittén den 10 november 1913 tillstyrkt
bifall till förevarande framställning. Aven statskontoret har den 1 de¬
cember 1913 förordat densamma.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
58 — Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 avd.
[229.]
Inköp av ex¬
emplar av
ortnamns¬
kommitténs
arbete om
Älvsborgs
llin.
[230.]
Verket Sveri¬
ges kyrkor,
konsthisto¬
riskt inven¬
tarium.
458 1914. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap in. in. '
att anvisa för år 1915 ett extra anslag av 450
kronor för inlösen hos aktiebolaget Ljus av 150 exemplar
av ortnamnskommitténs arbete över ortnamn i Älvs¬
borgs lan del XVII.
12. Verket »Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inventarium». Såsom
bidrag till fortsättning av detta utav professor S. Curman och docenten
J. Roosval påbörjade, med stöd av vitterhets-, historie- och antikvitets¬
akademien utgivna verk har Riksdagen för år 1914 anvisat ett extra
anslag av 10,000 kronor att utgå på de närmare villkor, Kungl. Maj:t
kunde finna skäl bestämma.
Den 4 juli 1913 ställdes anslaget till Curmans och Roosvals förfo¬
gande under villkor, att ifrågavarande verk, som vore avsett att omfatta
samtliga delar av landet, utgåves under enhetlig ledning, att utgivarna
årligen redovisade för det under året utförda arbetet inför vitterhets¬
akademien, som skulle hava att med utlåtande däröver till Kungl. Maj:t
överlämna dylik redovisning, att hitintills för verket insamlat primärmaterial
ävensom sådant material, som hädanefter insamlades, skulle, i den mån
verket utkomme av trycket, överlämnas till vitterhetsakademiens antikva-
riskt-topografiska arkiv, att av verket, i den mån det utkomme, överläm¬
nades till ecklesiastikdepartementet femtio exemplar, till kungl. biblioteket
tio exemplar och till vitterhetsakademien fem exemplar samt att utgivaren
årligen till Kungl. Maj:t ingåve räkenskapssammandrag för anslagsåret för
att tillställas Riksdagens revisorer, med skyldighet för utgivarna att, därest
sådant skulle av revisorerna påkallas, till dem ingiva de fullständiga räken¬
skaperna för företaget.
I anledning av ett uttalande av Riksdagen i dess härom den 30 maj
1913 avlåtna skrivelse har genom kungörelse den 4 juli 1913 förordnats,
att kyrka tillhörig lösegendom, varom i 10 § av förordningen den 29
november 1867 angående forntida minnesmärkens fredande och bevarande
förmäles, icke må avföras ur det inventarium över befintlig lösegendom,
som efter lag skall finnas vid varje kyrka, med mindre riksantikvarien
sådant medgiver.
Curman och Roosval hava nu anhållit om ett anslag av 10,000 kro¬
nor att under samma villkor som hittills under år 1915 användas till
nödiga förarbeten för ett fortsatt utgivande av förevarande arbete.
I sin ansökning hava de anfört:
Ehuru sökandena ännu icke kunnat komma i åtnjutande av beviljat statsanslag,
hade likväl under det sista året arbetet oförtrutet fortgått med de begränsade till¬
459
1914. Åttonde huvadtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
gångar, som stått sökandena till buds. Med avseende å dessa arbeten finge sökandena
lämna följande upplysningar:
Sedan sökandena med förlagsfirman Norstedt & Söner avslutat ett kontrakt,
varigenom detta förlag åtagit sig att till en början utgiva 3 häften av »Sveriges
kyrkor» och därvid helt ansvara för trycknings- och klichékostnaderna, hade sökan¬
denas förhoppning, att tryckningskostnaderna icke skulle behöva kräva någon del av
anslagna medel, börjat förverkligas. Grundad förhoppning funnes, att förlaget i fråga
framdeles skulle åtaga sig hela arbetets tryckning.
Under tryckning befunne sig nu två häften, det ena omfattande kyrkorna i Kållands
härad, norra delen, i Västergötland, det andra behandlande kyrkorna inom Lumme-
lunda ting på Gottland. Dessa båda häften hoppades sökandena inom kort få fram¬
lägga färdiga för Kungl. Maj:t.
I manuskript förelåge dessutom följande häften, av vilka ett antal före årets
slut komme att uppsättas för tryckning:
1) Semingliundra härad i Uppland.
2) Åkers skeppslag » »
3) Väddö och Häverö skeppslag i Uppland.
4) Kållands härad, mellersta delen, i Västergötland.
5) Grums härad i Värmland.
6-7) Hela Medelpad, utgörande 2 till 3 häften.
Fullständiga undersökningar hade utförts inom följande områden:
1) Bro ting på Gottland.
2) Kållands härad, södra delen, i Västergötland.
3) Inlands Fräkne härad i Bohuslän.
4) Långhundra härad i Uppland.
5) Frötuna och Länna skeppslag i Uppland.
6) Leksands tingslag i Dalarna.
7) Gillberga härad i Värmland.
8) Nordmarkens härad i Värmland.
Dessutom vore undersökningar påbörjade, ehuru ännu icke slutförda inom 2 härad
i Blekinge, 2 i Bohuslän samt inom hela Dalsland, varjämte flera isolerade kyrkor
vore under arbete, däribland två betydande Stockholmskyrkor, nämligen Kungsholms
och Östermalms kyrkor.
Ett betydelsefullt arbete hade under samma tid utförts, i det att en systematisk
genomgång och registrering av i Stockholms offentliga bibliotek och arkiv befintliga,
för sökandenas arbete viktiga arkivalier utförts av en härför särskilt lämplig person.
Detta arbete hade under året fortskridit högst väsentligt, så att flera tusental bety¬
delsefulla excerpt och hänvisningar nu förelåge för alla delar av landet.
Att så pass mycket arbete under denna tid kunnat uträttas berodde dels på
medarbetares uppoffrande intresse, varigenom de för en mycket ringa ersättning utfört
sitt arbete, dels på det understöd, som arbetet lyckats vinna från korporationer och
enskilda, vilka haft välviljan uppehålla sökandenas företag under tiden till dess stats¬
anslaget år 1914 komme att utfalla. Sålunda hade Stockholms läns landsting år 1912
anslagit 500 kronor till det utgivna upplaudshäftet, varjämte Skaraborgs län år 1913
uppgivits hava anslagit 500 kronor till det under utgivning varande västgötahäftet.
Dessutom hade såväl fornminnesföreningar som en del intresserade privatpersoner med
synnerlig välvilja ställt medel till arbetets förfogande.
[230.]
460 1914. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
Då det sålunda trots ekonomiska svårigheter lyckats att hålla arbetet uppe och
fullfölja detsamma med gott resultat under år 1913, vågade sökandena hysa den för¬
hoppningen, att efter att hava kommit i åtnjutande av statsanslaget under nästa år
kunna med så mycket större kraft fullfölja den omfattande planen. Förutsättningen
för att det stora arbetet skulle kunna slutligt genomföras vore naturligtvis, att arbetet
under en följd av år framåt finge räkna på åtnjutandet av ett regelbundet återkom¬
mande statsunderstöd. Denna uppfattning syntes även hava legat till grund för Kungl.
Majrts proposition och Riksdagens beslut i denna fråga år 1913.
Det ligger i sakens natur och har också av Riksdagen understrukits,
att ett sådant inventariseringsarbete bör bedrivas med så stor skyndsam¬
het, som med ett omsorgsfullt utförande är förenligt. En av förutsättningarna
härför är naturligtvis, att statsanslag fortfarande under en följd av år an¬
visas. Jag tillstyrker alltså, att förslag måtte avlåtas till Riksdagen
att såsom bidrag till fortsatt utgivande av det av
professor S. Curman och docenten J. Roosval påbör¬
jade, med stöd av vitterhetsakademien utgivna verket
»Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inventarium» anvisa för
år 1915 ett extra anslag av 10,000 kronor att utgå på
de närmare villkor, Kungl. Maj:t kan finna skäl be¬
stämma.
[231.] 13. Föreningen Fietas. Till befrämjande av föreningen Pietas verk-
FÖp*etås8en samhet ander åren 1911—1914 har Riksdagen beviljat anslag av samman¬
lagt 8,000 kronor, under villkor att föreningen till statens historiska museum
med äganderätt överlämnade genom föreningens försorg utförda fotografier,
register och beskrivningar över behandlade föremål.
1 skrivelse den 29 september 1913 har nu styrelsen för nämnda före¬
ning anhållit om statsanslag av 2,500 kronor för år 1915 för befrämjande
och utvidgning av föreningens verksamhet. Styrelsen har i sådant av¬
seende anfört:
Föreningen Pietas, vars mai vore att åt framtiden i så oskadat skick som möj¬
ligt genom sakkunnigt utförd konservering bevara våra äldre textila minnesmärken,
hade haft den principen att för utfört arbete icke debitera församlingar, museer och
andra offentliga institutioner inom landet annat än för föreningens direkta kostnader
för material och arbete, under det att ingenting beräknats för den för arbetets ut¬
förande nödvändiga sakkunniga arbetsledningen, lokalhyra, stående försäkringar in. m.,
emedan omkostnaderna även utan pålägg för dessa bleve synnerligen dryga i följd av
arbetets art. Da de av föreningen behandlade föremålen i regel tillhörde dylika offent¬
liga institutioner, vore föreningen för sin existens helt beroende av statsunderstödet.
I skrivelse den 14 november 1910 hade föreningen hos Kungl. Maj:t anhållit om
beredande av ett årligt understöd av 3,000 kronor, som föreningen beräknat vara er¬
forderliga för betäckande av kostnaderna för anställande av sakkunnig ledning och
övervakning av arbetet, för lokalhyra, stående försäkringar m. m. samt för behandlade
1914. Åttonde huTudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m. 461
föremåls fotografering och beskrivning. Föreningen både emellertid erhållit ett under- [281.1
stöd av endast 2,000 kronor. Föreningen hade under de hittills gångna åren av sin
verksamhet på grund härav nödgats årligen för de nämnda förvaltningskostnaderna
konsumera en del av ett mindre kapital, som återstått sedan den tid, då föreningens
verksamhet helt uppehållits av numera avlidna fru Anna Wallenberg och hennes stärb-
hus. Dessutom både föreningen lyckats nedbringa de rätt betydande kostnaderna för
den för den vetenskapliga forskningen så betydelsefulla fotograferingen av föremålen där¬
igenom, att denna fått utföras av nordiska museets fotograf. Denna sistnämnda ganska
avsevärda besparing kunde numera icke göras, sedan nordiska museet icke längre hölle
någon egen fotograf, varför Pietas för sin genom verksamhetens ökande ganska om¬
fattande fotografering nödgades anlita de rätt dyrbara vanliga yrkesfotograferna. Ej
heller ansåge föreningen det möjligt att längre täcka den för förvaltningskostnaderna
årligen uppkommande bristen genom ytterligare förminskning av den ovannämnda, nu
ytterligt hopsmultna reservfonden. Då föreningen ansåge det vara av synnerlig vikt
att icke frångå den förutnämnda principen för debitering av konserveringsarbeten för
offentliga institutioner, emedan dessa annars säkerligen ännu mera än nu vore fallet
skulle låta sig avskräckas från konservering av sina gamla textilier på grund av kost¬
nadens storlek, vågade föreningen hoppas på möjligheten av statsunderstödets höjande
från 2,000 kronor till 2,500 kronor.
På grund av remiss har vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
den 7 oktober 1913 avgivit utlåtande över denna ansökning och därvid
tillstyrkt bifall till densamma.
Jag tillåter mig erinra därom, att Kungl. Maj:t på min framställning
föreslog 1913 års Riksdag att till föreningen anvisa ett extra anslag av
2,500 kronor för år 1914 men att Riksdagen för ändamålet endast an¬
visade det förut utgående beloppet, 2,000 kronor. Det skal, som då för¬
anledde min berörda framställning, var detsamma, som nu åberopas, näm¬
ligen önskvärdheten av att kunna befria offentliga institutioner från andra
utgifter för konservering av textilföremål än direkta arbetsomkostnader.
Till detta skäl, som jag alltjämt behjärtar, hava i år kommit ytterligare
två, vilka synas vara av ännu mera tvingande natur, nämligen dels den
omständigheten, att föreningens egna tillgångar så gott som förbrukats,
dels ock att föreningens omkostnader direkt ökats därigenom, att föreningen
numera icke kan för fotografering av textilföremål använda nordiska museets
fotograf. Sistnämnda institution har nämligen upphört att hålla sig med
egen fotograf. Under sådana förhållanden finner jag den gjorda framställ¬
ningen om eu mindre förhöjning av det till föreningen hittills utgående
statsanslaget värd att understödjas, och har jag intet att invända mot det
äskade beloppets storlek.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t behagade föreslå Riks¬
dagen
Ökat anslag.
[232.]
Statistiska
tabeller över
Öresunds-
tullen.
[233.]
Forsknings¬
arbete vid ut¬
ländska bio¬
logiska sta¬
tioner.
462 1914. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
att till främjande av föreningen Pietas verksamhet
under år 1915 bevilja för samma år ett extra anslag
av 2,500 kronor, under villkor att föreningen till
statens historiska museum med äganderätt överlämnar
genom föreningens försorg utförda fotografier, register
och beskrivningar över behandlade föremål.
14. Statistiska tabeller över Öresundstullen. Såsom bidrag till
bestridande av kostnaderna för utgivande av dylika tabeller för tiden efter
år 1660 har 1913 års Riksdag beviljat ett anslag av 15,000 kronor och
därav anvisat på extra stat för år 1914 ett belopp av 1,500 kronor att
utgå på de villkor, Kungl. Maj:t kunde finna skäl bestämma.
Genom beslut den 4 juli 1913 förordnade Kungl. Maj:t, att sist¬
nämnda belopp skulle tillhandahållas Carlsbergsfondens i Köpenhamn
kassa, sedan av vederbörande i Danmark till Kungl. Maj:ts beskickning
i Köpenhamn lämnats skriftlig förbindelse att kostnadsfritt tillställa kungl.
biblioteket tjugufem exemplar av verket i dess helhet, i den män det ut-
komme, samt under villkor att, därest till arbetet komme att fogas lista
med förklaring av däri förekommande termer och ovanligare ord, denna
lista avfattades med hänsyn även till svenska läsares behov.
Enligt en från Kungl. Maj:ts minister i Köpenhamn ingången under¬
rättelse har Carlsbergsfondens direktion i skrivelse den 2 december 1913
till svenska beskickningen, jämte framförande av sitt tack för det beviljade
anslaget, förbundit sig att uppfylla därför bestämda villkor.
Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att av det för utgivande av statistiska tabeller över
Öresundstullen år 1913 beviljade anslaget anvisa på
extra stat för år 1915 ett belopp av 1,500 kronor.
15. Forskningsarbete vid utländska biologiska stationer. På
därom av Kungl. Maj:t gjorda framställningar har Riksdagen för beredande
av tillfälle för forskare från Sverige till vetenskapligt arbete vid en eller
flera utländska biologiska stationer beviljat för vart och ett av åren 1911
—1914 ett extra anslag av 1,800 kronor.
Den 10 september 1913 har vetenskapsakademien hemställt, det Kungl.
Maj:t täcktes hos Riksdagen utverka anslag för ifrågavarande ändamål till
enahanda belopp jämväl för år 1915.
Bestämmelser för åtnjutande av resebidrag från anslaget i fråga fast¬
ställdes av vetenskapsakademien år 1911.
1914. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
463
Under åberopande av vad i nu förevarande hänseende anförts i de
vid 1910 och 1912 års statsverkspropositioner fogade utdragen av stats¬
rådsprotokollen över ecklesiastikärenden den 14 januari 1910, punkten
163, och den 13 januari 1912, punkten 213, tillstyrker jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för beredande av tillfälle för svenska forskare
till vetenskapligt arbete vid en eller flera utländska bio¬
logiska stationer anvisa för år 1915 ett extra anslag av
1,800 kronor.
16. Resestipendier åt journalister. För vartdera av åren 1912—
1914 har Riksdagen till resestipendier åt journalister, företrädesvis medar¬
betare, som hava redaktionellt arbete i svensk tidning eller journalistisk byrå
till huvudsaklig sysselsättning, anvisat på extra stat 4,000 kronor att efter
sakkunnigas hörande av Kungl. Maj:t fördelas under de villkor för stipen¬
diernas åtnjutande, som Kungl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma. Genom
kungörelse den 24 november 1911 har Kungl. Maj:t utfärdat bestämmel¬
ser i angivna hänseende att lända till efterrättelse tills vidare, så länge
anslag för berörda ändamål fortfarande anvisas.
Svenska journalistföreningen har nu genom sin centralstyrelse anhållit
om beredande för ändamålet av ett anslag å minst 4,000 kronor för år 1915.
Jag tillstyrker, att förslag måtte avlåtas till Riksdagen
att till resestipendier för år 1915 åt journalister,
företrädesvis medarbetare, som hava redaktionellt arbete
i svensk tidning eller journalistisk byrå till huvudsaklig
sysselsättning, bevilja för år 1915 ett extra anslag av
4,000 kronor att efter sakkunnigas hörande av Kungl.
Maj:t fördelas under de villkor för stipendiernas åtnju¬
tande, som Kungl. Maj:t kan finna skäl bestämma.
17. Understöd åt inhemska skönlitterära författare. 1 anledning
av en inom Riksdagen väckt motion beviljade 1907 års Riksdag till årliga
understöd under åren 1908 — 1910 åt inhemska skönlitterära författare av
utmärkt förtjänst ett anslag av 30,000 kronor att av Kungl. Maj:t efter
sakkunnigas hörande fördelas. På grund av Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställningar beviljades sedermera för liknande understöd under åren
1911—1913 av 1910 års Riksdag enahanda belopp, 30,000 kronor, och för
åren 1914—1916 av 1913 års Riksdag likaledes 30,000 kronor. Det sist¬
nämnda anslaget skulle efter grunder och på villkor, som av Kungl. Maj:t
bestämdes, efter sakkunnigas hörande av Kungl. Maj:t fördelas mellan därav
[234.]
Resestipen¬
dier åt jour¬
nalister.
[235.]
Understöd åt
inhemska
skönlitterära
författare.
*
464 1914. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap in. m.'
förtjänta vitterhetsidkare dels såsom fasta, dels i form av för viss, tid givna
understöd. Av de sålunda beviljade beloppen har Riksdagen anvisat på
extra stat för vart och ett av åren 1908—1914 ett anslag av 10,000 kronor.
Genom beslut den 4 juli 1913 förklarade sig Kungl. Maj:t — i likhet
med vad som skett, då ifrågavarande anslag av Riksdagen förut beviljats —
vilja åt fem sakkunniga, av vilka en skulle väljas av svenska akademien
och en av styrelsen för Sveriges författarförening samt de tre återstående
utses av Kungl. Maj:t, anförtro uppgörandet av förslag till fördelning av
det för åren 1914—1916 beviljade understödet, och förklarade Kungl. Maj:t
i sammanhang härmed — jämte det svenska akademien och nämnda sty¬
relse anmodades att vardera välja dels en person att för treårsperioden
1914—1916 vara ledamot av sagda förslagsnämnd, dels en person att för
samma tid vara suppleant för den utsedda ledamoten — att Kungl. Maj:t
sedermera och efter utseende av de återstående ledamöterna av nämnden
komme att i ärendet vidare förordna.
Efter det svenska akademien och Sveriges författarförenings styrelse
anmält sig hava i enlighet härmed utsett var sin ledamot av nämnden och
suppleant för honom, förordnade Kungl. Maj:t genom beslut den 3 oktober
1913 övriga ledamöter i förslagsnämnden ävensom suppleanter för dem,
varjämte Kungl. Maj:t uppdrog åt nämnden att före 1913 års utgång till
Kungl. Maj:t inkomma med förslag till utdelning av ifrågavarande fasta
årliga understöd och till de bestämmelser, som kunde anses böra lämnas
i sammanhang därmed.
Sedan detta uppdrag fullgjorts av nämnden, tilldelade Kungl. Maj:t
genom beslut den 28 november 1913 de av nämnden föreslagna per¬
sonerna för vart och ett av åren 1914—1916 understöd av ifrågavarande
anslag med de av nämnden angivna beloppen och meddelade föreskrifter
rörande villkoren för understödens uppbärande med mera.
Jag tillstyrker nu förslag till Riksdagen
att av det år 1913 till årliga understöd under åren
1914—1916 åt inhemska skönlitterära författare av ut¬
märkt förtjänst beviljade anslaget å 30,000 kronor an¬
visa på extra stat för år 1915 ett belopp av 10,000
kronor.
[236.] 18. Gradmätningskommitténs publikation. Till utgivande av de
Gradmät- under de svenska gradmätningsexpeditionerna till Spetsbergen gjorda
ténfpåbiika- iakttagelserna beviljade Riksdagen på extra stat för år 1903 tillhopa
tion 49,000 kronor.
1914. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. tn.
465
I skrivelse den 3 november 1913 bär kommittén för gradmätning å
Spetsbergen hemställt, det Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att ut¬
över förut beviljade medel anslå 35,000 kronor till fortsättande och av¬
slutande av kommitténs publikationer.
Till stöd för denna framställning har kommittén anfört:
Den svensk-ryska gradmätningen på Spetsbergen inleddes genom eu av enskilda
medel (25,000 kronor, skänkta av olika donatorer) bekostad svensk expedition under
månaderna juni—september 1898, i vilken deltogo tre svenska vetenskapsmän, profes¬
sorerna E. Jäderin, Y. Carlheim-Gyllensköld och H. v. Zeipel. Det var väsentligen
på grund av den utredning, som denna expedition åvägabragte, som det stora svensk¬
ryska gradmätningsarbetet sedan kom till stånd. Professorerna friherre Adolf Norden¬
skiöld och M. G. Mittag-Leffler tillbragte vintern 1898 några veckor i Petersburg med
underhandlingar med därvarande vetenskapsmän och kejserliga ryska vetenskapsakade¬
miens preses storfurst Constantin Constantinowitseh, och det lyckades dem att med
verksamt biträde av den svenskfödde direktorn för Pulkowas observatorium excellensen
Backlund vinna det ryska intresse för ett samarbete med Sverige i nämnda betydelse¬
fulla internationella foretag, som för dettas slutliga framgång ansågs vara erforderligt.
Den första svenska expedition, som, efter det samarbetet kommit till stånd, utgick till
Spetsbergen, avseglade år 1899 med två fartyg, Svensksund och Rurik, med E. Jäderin
till expeditionens ledare samt dessutom sex svenska vetenskapsmän, en topograf, en
läkare och en ingenjör som deltagare, och tillbragte under synnerligen svåra isför¬
hållanden 14 månader på Spetsbergen under erforderliga mätningar och andra under¬
sökningar. En ny svensk expedition avgick år 1900 å fartyget Svensksund med en
åtföljande kolskuta. Expeditionen stod under ledning av F. Engström, varjämte en
annan vetenskapsman och en topograf medföljde. Senare avgick år 1901 en expedition
å fartyget Antarctic under ledning av professorn friherre G. de Geer med fem svenska
vetenskapsmän jämte en topograf och eu läkare som deltagare samt år 1902 en ex¬
pedition å fartyget Laura under ledning av T. Rubin jämte eu annan vetenskapsman
och en assistent.
Totalbeloppet av de för dessa olika expeditioner av Riksdagen beviljade medlen
hade uppgått till 409,860 kronor 12 öre. När sista anslaget, 13,000 kronor, till fält¬
arbetenas avslutande av 1902 års Riksdag beviljades, uttalade Riksdagen den förväntan,
»att någon framställning om statsanslag för gradmätningsarbetets ytterligare fortsät¬
tande icke skulle ifrågakomma». Något nytt anslag för gradmätningsarbetenas fort¬
sättande på Spetsbergen hade icke heller behövt ifrågasättas, enär 1902 års expedition
lyckades fullständigt avsluta desamma.
För beräkning och bearbetning av det synnerligen värdefulla material, som
under de olika expeditionerna insamlats, beviljade Riksdagen år 1902 förenämnda
anslag å 49,000 kronor. Kostnadsförslag hade av gradmätniugskommittén blivit
uppgjort hösten 1901, redan innan expeditionens fältarbeten blivit fullt avslutade.
Det var naturligtvis vid denna tidpunkt ytterligt vanskligt att upprätta en till¬
förlitlig kalkyl över de kostnader, bearbetningen av materialet kunde komma att
kräva. Dels förelåg icke hela materialet, dels var detsamma ännu icke i det skick,
att en noggrann kalkyl därå kunde byggas, och dels hade uppfattningen av huru
dylikt material rätteligen .skulle bearbetas under den tid, som gått, ganska mycket
59 — Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 1 avd.
[236,
466 1914. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
[ 236.] ändrats med skärpta fordringar över materialets fullständiga vetenskapliga utnyttjande.
Dessa nya fordringar krävde ytterligare tidsödande arbete. Det visade sig också snart,
att det hemförda materialet i rikhaltighet väsentligt överträffade, vad man vågat hop¬
pas, och flera nya publikationer hade därför måst tillfogas utöver vad som ursprung¬
ligen planerats. Tryckningskostnaderna hade dessutom under den tid, som gått, ökats
med inemot 30 procent.
I Ryssland hade för det av ryska vetenskapsmän insamlade materialets vetenskap¬
liga bearbetning anslagits 87,000 rubel (omkring 174,000 kronor), under det i Sverige
för motsvarande ändamål hittills utanordnats endast 49,000 kronor, ehuru till såväl
omfattning som betydelse det av våra vetenskapsmän erhållna materialet ingalunda
torde stå efter det ryska.
Medlemmarna i den kommitté, vilken sedan år 1898 haft ledningen av de sven¬
ska arbetena sig anförtrodd och i vilken först vår nuvarande konung samt därefter
kronprinsen varit ordförande, hade, i olikhet med vad fallet vore i de flesta andra
kungl. kommittéer, icke åtnjutit något arvode. I den motsvarande ryska kommittén
hade däremot olika medlemmar åt sig fått tillförsäkrad betydande ekonomisk ersätt¬
ning. I Ryssland hade dessutom, efter vad som förljudes, de olika vetenskapsmän,
som erhållit uppdraget med materialets bearbetande, under åtnjutande av alla löne¬
förmåner erhållit tjänstledighet från sina ämbetsbefattningar för att odelat kunna ägna
sig åt det förelagda arbetet. I Sverige hade man av ekonomiska skäl icke ifrågasatt
sådant, utan hade de medverkande vetenskapsmännen som regel utfört arbetena för
gradmätningskommittén under sin lediga tid. Härigenom hade kostnaderna hos oss
kunnat nedbringas, varemot tiden för arbetets avslutande blivit något förlängd.
Av gradmätuingskommitténs arbeten, som nu förelåge i det närmaste färdiga i
ett trettiotal avhandlingar, hade hittills av trycket utkommit 18 häften, omfattande
tillsammans 160 tryckark, varjämte ytterligare två större arbeten, nämligen Basmät-
ningeu och Pendelobservationerna, omo tillsammans över 50 tryckark, redan vore till
hälften tryckta och snart utkomme. Återstoden, utgörande sex eller sju häften, be¬
räknade att omfatta cirka 100 tryckark, vore på ett par undantag när, nämligen
Historiken, Lokalattraktionerna och Geologien, redan utarbetade. Dessa arbeten torde,
att döma av den erfarenhet, som vunnits, för sin tryckning erfordra en tid av minst
ett, högst två år.
Etter eu nu anställd utredning erfordrades för arbetets slutförande utom förut
beviljade 49,000 kronor, varav 15,353 kronor ännu vore odisponerade, ett tilläggsanslag
av 35,000 kronor, och hoppades kommittén att, om detta belopp ställdes till förfogande,
inom loppet av sagda tid kunna förelägga materialets vetenskapliga bearbetning fullt
slutförd och i tryck tillgänglig.
Det syntes vara en angelägenhet av högsta vikt, att Sverige icke i fråga om
resultatens framläggande komme att stå tillbaka för den andra i det gemensamma
arbetet deltagande nationen.
Kommittén anhöll, att Kungl. Maj:t måtte av tillgängliga medel år 1914 ut¬
anordna erforderligt belopp.
Kostnaderna för kommitténs återstående, ännu icke färdigtryckta ar¬
beten, beräknade enligt de principer, kommittén hittills följt, hava jämte en
sammanfattning av dessa kostnader framlagts i en vid kommitténs skri¬
velse fogad promemoria, innehållande bland annat:
467
1914. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. w.
Do närmare beräkningsgrunderna äro följande:
För räknearbeten och kartarbeten en avlöning av 2 kronor i timmen.
För översättning 75 kronor för textark.
Tryckkostnaderna, inklusive korrigeringskostnader, 90 kronor för franskt textark,
82 kronor för svenskt och 150 kronor för tabeller.
Författarhonorar 50 kronor för ark.
Planscherna beräknades efter sin beskaffenhet och tryckningen av kartorna efter
generalstabstryckeriets anbud.
Sammanfattning av alla kostnaderna:
Beräkningar och kartarbeten enligt särskild specifikation.................. kronor f 5,430: —
Översättning (53 ark) ........................................................................... » 3,975: —
Tryckningskostnader (69 ark text, 75 ark tabeller) ........................... » 19,510: —
Redaktionsarvoden................................................................................. * 7,200: ■
Planscher enligt särskild specifikation ................................................ » 2,367: —
Tryckning av kartor.............................................................................. s 7,000:
Oförutsedda utgifter....................................................... * 5,000:
Summa kronor 50.482
Som av beviljade medel nu återstode.............
följde härav en beräknad brist av i runt tal
» 15,353: —
: 35,000: —
[236.]
På grund av remiss har vetenskapsakademien, efter hörande av sina
ledamöter professorerna B. Hasselberg och Nils Ekholm, den 26 november
1913 avgivit utlåtande i ärendet. Däri hava Hasselberg och Ekholm anfört:
Ifrågavarande svenska och ryska gradmätningsexpeditioner hade hemfört ett
mycket värdefullt vetenskapligt resultat, omfattande icke blott själva det för känne¬
domen om jordklotets form och tyngdförhållanden viktiga astronomiska och geodetiska
mätningsarbetet utan även topografiska och geologiska undersökningar, meteorologi,
jordmagnetism, norrsken, ebb och flod, terrester fysik i övrigt och även botaniska
undersökningar.
Vad företagets huvudändamål beträffade finge utom det, som i kommitténs skri¬
velse anförts, särskilt framhållas följande. Det omfattande gradmätningsföretaget,^som
blivit lyckligen genomfört tack vare vänskaplig samverkan mellan Sverige och Ryss¬
land, vore helt visst utan jämförelse det mest betydande precisionsarbete, som över
huvud taget blivit utfört inom polartrakterna. Särskilt hade därigenom svenskarnas
grundläggande forskningar å Spetsbergen blivit på ett lyckligt och värdigt sätt full¬
följda och kompletterade. Ifrågavarande mätningsoperationer, som framförts tvärs
igenom hela Spetsbergen, hade bland annat förskaffat oss en fullt tillförlitlig stomme
för de omfattande kartarbeten, som av olika nationer numera inom skilda delar av
denna ögrupp blivit igångsatta och vilkas betydelse ur rent praktisk synpunkt utan
tvivel komme att stå i närmaste samband med dessa öars ekonomiska och rättsliga
utveckling. Men även oavsett dessa förhållanden hade i samband med gradmätningen
så många och viktiga undersökningar blivit av svenska forskare utförda, att det utan
tvivel skulle vara en kännbar förlust för Sveriges bidrag till vetenskapens utveckling,
om dessa undersökningar icke skulle kunna, av brist på medel, slutredigeras och i tryck
göras allmänt tillgängliga. Det härför erforderliga, av kommittén beräknade beloppet
syntes, i betraktande av de kostnader liknande företag på andra håll medfört, icke vara
468
1914. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
[236.] högt. Som det tydligen ej heller varit möjligt att på förhand närmare beräkna vare
sig omfattningen av de resultat, man kunde ernå, eller den tid och de kostnader, ut¬
arbetandet av dessa skulle komma att kräva, särskilt med den under arbetets fort¬
gång inträdande stegringen i reproduktionskostnaderna, syntes det vara fullt förklar¬
ligt, att en efterbevillning visat sig erforderlig för det omfattande arbetets slutförande.
o Och då den ryska gradmätningsexpeditionen till sitt arbetes publicerande redan
fått åtnjuta omkring 31/2 gånger så stort anslag som det hittills åt den svenska grad¬
mätningsexpeditionen för samma ändamål beviljade, skulle det utan tvivel verka ned¬
sättande för Sveriges anseende, om den svenska gradmätningsexpeditionens arbeten,
sedan omkring en halv million kronor redan blivit av statsmedel till företaget anslagna,
skulle, i saknad av ytterligare behövliga 35,000 kronor, icke kunna fullständigt pu¬
bliceras.
Vetenskapsakademien åbei’opade sina nyssnämnda ledamöters motive¬
ring och tillstyrkte bifall till kommitténs framställning.
m«n t schäferi Kostnaderna för den svenska gradmätningen å Spetsbergen hava
" ” n’ väsentligt överstigit, vad man från början beräknat för ändamålet, och
den nu ifrågasatta summan kommer att ytterligare öka utgifterna. Med den¬
samma skulle emellertid det stora verket kunna föras till slut. Av vad
hittills försports om detta arbete synes framgå, att genom detsamma högst
betydelsefulla vetenskapliga resultat ernåtts till heder för de svenska for¬
skare, som utfört de prövande undersökningarna, och till heder även för
det land, de representera.
Uppenbart är, att de mycket omfattande arbeten, som utförts av grad-
mätningskommittén, men ännu äro otryckta, skulle lända till jämförelsevis
ringa nytta, därest de ej komme att offentliggöras och sålunda bliva till¬
gängliga för den vetenskapliga forskningen. Det torde icke heller kunna
ifrågasättas annat, än att Sverige skall till slutet fullgöra den anpart av
ifrågavarande arbete, som fallit på dess lott, en omsorg, som betingas
redan av de avsevärda uppoffringar, det allmänna hittills gjort för saken.
Mot storleken av det nu begärda beloppet har jag icke något att
erinra. Aven om detta belopp beviljas, kommer den sammanlagda summa,
som av svenska staten anvisats för utgivande av kommitténs publikationer,
ej att uppgå till ens hälften av det belopp, som ryska vetenskapsmän
haft till sitt förfogande för motsvarande ändamål.
•lag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
Nytt anslag. att till bestridande av ytterligare kostnader för ut¬
givande i tryck av de under de svenska gradmätnings-
expeditionerna till Spetsbergen gjorda vetenskapliga iakt¬
tagelserna anvisa för år 1915 ert extra anslag av 35.000.
kronor.
1914. Åttonde huvudtiteln: Understöd åt vetenskap m. m.
469
Vid bifall härtill lärer hinder icke möta för Kungl. Maj:t att låta
redan under år 1914 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna för
ändamålet erforderlig del av anslaget.
19. Expedition till sydpolartrakterna. Under åren 1901—1903
företogs under ledning av professor O. Nordenskjöld en svensk sydpolar-
expedition. Med anledning av de rika vetenskapliga uppslag, som blivit en
vinst av denna expedition, har den svenska antarktiska kommittén, bestå¬
ende av personer, vilka dels varit medlemmar av expeditionen, dels bearbetat
olika delar av de därifrån hemförda samlingarna, i skrivelse den 16 decem¬
ber 1913 meddelat, att planen för en fortsatt utforskning av den del av syd-
polarområdet, som varit föremål för nämnda svenska expeditions arbete,
vore å bane. Meningen vore att på lämplig plats inom Graliamland upp¬
rätta en vetenskaplig anstalt, som beräknades komma att vara i verksamhet
under en period av fem år, räknat från hösten 1915. Kommittén hade
erhållit löfte om bidrag till utrustningskostnaderna från svenska mecenater
och hyste goda förhoppningar att från vissa utländska vetenskapliga in¬
stitutioner erhålla betydande understöd till kostnaderna föranstaltens up¬
pehållande. Härutöver erfordrades emellertid för planens realiserande ett
anslag av 135,000 kronor, fördelat på fem år, med 27,000 kronor för varje
år. På grund härav har kommittén anhållit, att Kungl. Maj:t måtte före¬
slå Riksdagen bevilja det för ändamålet erforderliga beloppet.
Vad jag inhämtat rörande den ifrågasatta sydpolarexpeditionen har
bibringat mig den uppfattningen, att bidrag till densamma från svensk
sida är önskvärt. Fullständig utredning i ämnet föreligger emellertid
icke ännu, varför jag inskränker mig till den hemställan, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att i avbidan på proposition om anslag till utsän¬
dandet av en antarktisk expedition åren 1915—1919
beräkna för ändamålet för år 1915 ett extra anslag av
27,000 kronor.
20. Historisk-statistisk handledning. T. f. professorn i statistik
vid universitetet i Uppsala, docenten K. A. Edin, har anhållit om ett
anslag på 18,000 kronor för ett vetenskapligt arbete, avseende en histo¬
risk-statistisk handledning i studiet av befolkningsförhållandena i Sverige
under äldre tider.J
över denna ansökning hava utlåtanden infordrats från statistiska
centralbyrån, riksarkivarien och kanslern för rikets universitet. De båda
förstnämnda myndigheterna hava yttrat sig i ärendet, men från kanslern,
[237.]
Expedition
till sydpolar¬
trakterna.
Nytt anslag.
[238.
Historisk-
statistisk
handledning.
Nytt anslag.
[239.]
Extra löne¬
tillägg.
[240.]
Bese- och
traktamente-
penningar.
470 1914. Åttonde huvudtiteln: Diverse.
som jämväl anbefallts att höra vederbörande, har utlåtande ännu ej
inkommit.
Jag finner sannolikt, att det begärda anslaget bör äskas hos Riksdagen,
men då ärendet ännu ej är i färdigberett skick, inskränker jag mig till
en hemställan, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att i avbidan på proposition om anslag för utförande
av ett vetenskapligt arbete, avseende en historisk-statistisk
handledning i studiet av befolkningsförhållandena i Sverige
under äldre tider, beräkna för år 1915 ett extra anslag
av 18,000 kronor.
21. Resestipendier samt läroböckers, tid¬
skrifters och lärda verks utgivande,
oförändrat ordinarie reservationsanslag kronor 45,000: —
L. Diverse,
1. Alderstillägg, oförändrat ordinarie för¬
slagsanslag.............................................. kronor 150,000: —
2. Extra lönetillägg. Under åberopande av vad chefen för finans¬
departementet anfört till statsrådsprotokollet över finansärenden denna dag
i fråga om beredande åt vissa statens tjänstemän och betjänte av ett
extra lönetillägg för år 1914 att uppföras i riksstaten för år 1915, hem¬
ställer jag, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att till beredande, i enlighet med de i nyssnämnda
statsrådsprotokoll angivna grunderna, av extra lönetill-
lägg för år 1914 åt en del tjänstemän och betjänte i
vissa till ecklesiastikdepartementet hörande ämbetsverk
och kårer anvisa på extra stat för år 1915, såsom för¬
slagsanslag, ett belopp av 15,000 kronor.
3. Rese- och traktamentspenningar. I riksstaten för år 1914
är uppfört ett ordinarie förslagsanslag å 15,000 kronor till rese- och trakta¬
mentspenningar. Utgifterna å detta anslag, vilket utgjort under åren 1907
—1911 6,000 kronor samt under åren 1912—1914 15,000 kronor, hava
uppgått till, år 1908 15,742 kronor 3 öre, år 1909 15,743 kronor 40
öre, år 1910 18.307 kronor 68 öre, år 1911 18,798 kronor 6 öre och år
1914. Åttonde huvudtiteln: Diverse. 471
1912 20,272 kronor 66 öre. Ökningen i utgifterna å anslaget under sist-
berörda femårsperiod uppgår till i medeltal för år 1,132 kronor 66 öre.
Anslaget synes för år 1915 lämpligen böra höjas med 9,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kung! Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att höja det å ordinarie stat uppförda förslags¬
anslaget till rese- och traktamentspenningar från 15,000
kronor till 24,000 kronor eller med 9,000 kronor.
4. Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. 1 samband med
den år 1902 beslutade löneregleringen för tjänstemännen vid de ecklesia¬
stika konsistorierna bestämdes, att konsistorierna skulle från det under
åttonde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget: skrivmaterialier och ex¬
penser, ved m. m., emot redovisning undfå erforderliga medel, dock ej till
högre belopp än tillsammans 7,150 kronor årligen, till inköp av skriv¬
materialier, inköp av nödiga inventarier, renhållning, gas och lyse, ved
och vedhuggning, där utgifter härför icke bestredes av vederbörande dom¬
kyrka, bokinköp, inbindning av böcker och tidningsprenumeration (med
undantag för Lunds stift, där utgifterna därför bestredes av den s. k.
äldre pastoraliefonden), tryckningskostnader, annons- och fraktkostnader
samt utgifter för telegramporto.
Det sålunda angivna maximibeloppet för de ecklesiastika konsistoriernas
andel i sagda förslagsanslag, 7,150 kronor, visade sig genast vara för lågt
och höjdes vid 1903 års Riksdag till 9,000 kronor, därvid dock hänsyn
även togs till kostnaderna för det nyinrättade domkapitlet i Luleå.
År 1908 höjdes beloppet ytterligare till 10,000 kronor.
Vid 1912 års Riksdag framlade Ivungl. Maj:t förslag därom, att från
de särskilda huvudtitlarnas förslagsanslag till skrivmaterialier och expenser,
ved m. m. skulle utbrytas särskilda förslagsanslag till tryckningskostnader,
avsedda för sådana utgifter av dylikt slag, som då bestredos av det först¬
nämnda anslaget, men däremot ej för tryckningskostnaderna hos ämbets¬
verk och förvaltningar, vilkas expenser bestredos på annat sätt än från
vederbörande huvudtitels expensanslag. Från denna regel gjordes dock
vad åttonde huvudtiteln angick ett undantag. Tryckningskostnaderna vid
domkapitlen ansågos nämligen, i anseende till den ringa del av domka¬
pitlens expensanslag i dess helhet, som nämnda kostnader representerade,
icke böra utbrytas ur totalsumman 10,000 kronor. Kungl. Maj:ts ifråga¬
varande förslag bifölls av Riksdagen. Beträffande de ecklesiastika konsi¬
storiernas expensanslag skedde sålunda vid 1912 års Riksdag ingen för¬
ändring, vadan deras andel uti här ifrågavarande förslagsanslag fortfarande
utgör 10,000 kronor.
Ökat anslag.
[241.]
Skrivmate-
ri aller och
expenser,
ved m. m.
472
1914. Åttonde huvudtiteln: Diverse.
241.] I kungl. brev den 25 oktober 1912 föreskrevs på sedvanligt sätt, att
de ecklesiastika konsistorierna skulle före den 1 oktober 1913 inkomma
till Kungl. Maj:t med anmälan om de bidrag av allmänna medel, som
kunde varda erforderliga för år 1914 till bestridande av utgifter för skriv¬
na aterialier och expenser, ved m. m. Med anledning av ett av Riksdagen
i punkten 43 av dess skrivelse den 30 maj 1913 angående regleringen av
utgifterna under riksstatens åttonde huvudtitel gjort uttalande anbefallde
Kungl. Maj:t därjämte genom cirkulär den 4 juli 1913 nämnda konsi¬
storier att i samband med nyssberörda anmälan jämväl framlägga en be¬
räkning av anslagsbehoven för samma ändamål för år 1915.
Sedan konsistorierna till åtlydnad härav inkommit med framställningar
i ämnet, anvisades genom kungl. brev den 31 oktober 1913 av förslags¬
anslaget till skrivmaterialier och expenser, ved in. m. till bestridande av
dylika utgifter vid de ecklesiastika konsistorierna för år 1914 tillhopa
10,000 kronor, på sätt närmare framgår av nedanstående tablå, i vilken
även de av konsistorierna begärda och för år 1915 beräknade beloppen
finnas utförda:
|
|
För år 1914
|
|
För
|
år 1915
|
|
|
|
begärt
kronor
|
|
beviljat
kronor
|
|
beräknat
kronor
|
därav till
trycknings¬
kostnader
kronor
|
Domkapitlet
|
i Uppsala ...........................
|
1,100
|
—
|
1,100
|
—
|
1,100
|
—
|
300
|
—
|
|
» Linköping ........................
|
1,030
|
—
|
1,000
|
—
|
1,030
|
—
|
—
|
—
|
»
|
» .Skara ..............................
|
1,000
|
—
|
800
|
—
|
1,275
|
—
|
250
|
—
|
»
|
» Strängnäs...........................
|
875
|
—
|
580
|
—
|
875
|
—
|
330
|
-
|
»
|
» Västerås ...........................
|
550
|
—
|
550
|
—
|
550
|
—
|
—
|
—
|
»
|
t> Växjö ..............................
|
700
|
—
|
700
|
—
|
700
|
—
|
100
|
—
|
|
» Lund.................................
|
1,795
|
—
|
1,035
|
—
|
1,345
|
—
|
230
|
—
|
»
|
» Göteborg...........................
|
800
|
—
|
800
|
—
|
800
|
—
|
200
|
—
|
*
|
» Kalmar..............................
|
410
|
—
|
410
|
—
|
410
|
—
|
20
|
—
|
|
» Karlstad ...........................
|
400
|
—
|
400
|
—
|
600
|
—
|
—
|
—
|
»
|
» Härnösand ........................
|
750
|
—
|
600
|
—
|
750
|
—
|
L47
|
75
|
£
|
» Luleå ..............................
|
1,200
|
—
|
900
|
—
|
1,200
|
—
|
—
|
—
|
|
» Visby ..............................
|
•) 1,380
|
—
|
450
|
—
|
370
|
—
|
5
|
—
|
Stockholms stads konsistorium ..................
|
675
|
—
|
675
|
—
|
675
|
—
|
—
|
—
|
|
Summa
|
12,665
|
—
|
10,000
|
—
|
11,680
|
—
|
1,582
|
75
|
*) Domkapitlet har sedermera för särskilda behov begärt ytterligare 468 kronor 90 öre.
473
1914. Åttonde huvudtiteln: Diverse.
Såsom ovanstående tablå utvisar, hade åtskilliga domkapitel begärt [241.]
högre belopp, än som med hänsyn till anslagets begränsning till 10,000
kronor kunde tilldelas dem.
Domkapitlet i Linköping har med ledning av senast avslutade räken¬
skaper för hithörande expensmedel, vilka slutade å en summa av 1,030
kronor 63 öre, beräknat medelsbehovet till omkring 30 kronor mer, än
som tilldelades detsamma för år 1914.
Domkapitlet i Skara har erinrat, att det under byggnad varande
nya konsistoriehuset och arkivet med centraluppvärmning bleve för sitt
ändamål färdigt den 1 september 1914, och omnämnt, att domkapitlet vid
sin beräkning över erforderliga expensmedel tagit hänsyn till det nya
huset i fråga om lyse och bränsle. Det beräknade behovet utgör 1,000
kronor för år 1914 och 1,275 kronor för år 1915, under det att dom¬
kapitlet för år 1914 tilldelats allenast 800 kronor.
Domkapitlet i Strängnäs har framlagt en specificerad beräkning, som
slutar å 875 kronor eller 295 kronor mer, än som blev detsamma till¬
delat för år 1914.
Domkapitlet i Lund har anfört:
För sina expenser nödgades domkapitlet begära en del förhöjningar i förhållande
till hittills utgående belopp, nämligen dels 450 kronor till inköp av en för expeditio¬
nen behövlig skrivmaskin, dels ock de mindre ökade belopp till inventarier, renhåll¬
ning, lyse och ved, som bleve en följd därav, att i enlighet med medgivande ikungl.
brev den 25 juli 1913 ytterligare två rum utöver de förutvarande tre numera upplå¬
tits åt expeditionen, och syntes ett belopp i ett för allt av 1,795 kronor vara erfor¬
derligt för år 1914. För år 1915 beräknade domkapitlet samma belopp, minskat med
den till inköp av skrivmaskin avsedda summan 450 kronor, eller sålunda 1,345 kronor.
Såsom redan nämnts, erhöll detta domkapitel 1,035 kronor för år 1914.
Domkapitlet i Karlstad har anfört:
Anslaget till expenser utginge för närvarande med 400 kronor om året. Genom
uppkomna besparingar å detsamma hade vid 1908 års slut uppstått en behållning av
1,141 kronor 93 öre. Denna behållning hade emellertid sedermera nedgått, så att den
vid 1909 års slut utgjorde 899 kronor 66 öre, vid 1910 års slut 546 kronor 59 öre,
vid 1911 års slut 431 kronor 32 öre och vid 1912 års slut 292 kronor 15 öre. Då
domkapitlet icke kunde förutse någon minskning i utgifterna av berörda slag, syntes
den vid 1912 års slut varande behållningen med all sannolikhet komma att åtgå un¬
der åren 1913 och 1914 och expeditionskassan vid 1914 års slut komma att visa eu
brist, vilken, därest anslaget ej höjdes utöver det nu utgående, sannolikt kotnme att
ökas med omkring 200 kronor om året, detta så mycket mer som inrättandet av ett
arkiv för domkapitlets räkning jämväl komme att medföra ökade utgifter. På grund
härav funne domkapitlet en ökning av anslaget till skrivmaterialier och expenser, ved
in. m. från 400 kronor till 600 kronor årligen från och med år 1915 av förhållandena
motiverad.
60 — Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 avd.
474
1914. Åttonde huvudtiteln: Diverse.
[241.] Domkapitlet i Härnösand yttrar:
Expeditionskassans utgifter under år 1912 kade utgjort 1,056 kronor 74 öre.
Domkapitlet beräknade därför, att utgiftssumman för ifrågavarande ändamål för vart¬
dera av åren 1914 ock 1915 skulle kunna begränsas till i runt tal 1,050 kronor. Här¬
för funnes i första rummet att tillgå den lösen för spannmålsanslag, som jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut utginge med 300 kronor årligen från Härnösands domkyrka och
stiftets synodalhus till bestridande av domkapitlets utgifter för skrivmaterialier och ex¬
penser. Därutöver vore alltså ett anslag av 750 kronor för i skrivelsen angivna ända¬
mål erforderligt.
Det anslag, som domkapitlet i Härnösand genom kungl. brevet den
31 oktober 1913 erhöll för år 1914, uppgick, som sagt, till 600 kronor.
Domkapitlet i Luleå har anfört:
Domkapitlet, som två särskilda gånger erhållit anslag för täckande av brist i
expeditionskassan, beräknade de genomsnittliga utgifterna för år till sammanlagt 1,200
kronor. Under år 1912 både expenskostnaderna uppgått till 1,247 kronor 53 öre.
Domkapitlet i Luleå erhöll vid fördelningen 900 kronor för år 1914.
Domkapitlet i Visby, vilket genom kungl. brev den 28 juni 1913 er¬
höll tillstånd att från och med den 1 oktober 1913 förhyra annan expe¬
ditionslokal, har i framställning den 24 september 1913 anfört:
Domkapitlet beräknade sitt medelsbehov för omförmälda ändamål under år 1914
till 1,380 kronor. Härav vore 1,015 kronor 25 öre beräknat för tillfälliga utgifter,
föranledda dels av domkapitlets förestående inflyttning i ny lokal med ty åtföljande
förändrade förhållanden, dels ock därav att behov, som småningom uppstått men år
efter annat skjutits åt sidan, nu ansetts ej längre kunna vänta på att bliva till¬
godosedda.
Bland de tillfälliga utgifterna förekomme, bland annat, till inköp av Nytt juridiskt
arkiv 612 kronor 25 öre.
De årligen återkommande utgifterna vore beräknade med hänsyn till vad som
under de två sistföräutna åren åtgått, varjämte några nytillkomna omständigheter,
såsom att uppvärmning inginge i det nya hyresavtalet samt att elektrisk belysning
komme att finnas i den nya lokalen, tagits i betraktande. För år 1915 beräknades
anslagsbehovet för nu ifrågavarande ändamål till sammanlagt 370 kronor.
Domkapitlet i Visby har därefter inkommit med en ny skrivelse i
ämnet, vari yttras:
Efter inflyttningen i den nya ämbetslokalen både för domkapitlet yppat sig an¬
slagsbehov utöver dem, som domkapitlet i skrivelsen den 24 september 1913 framlagt
för Kungl. Maj:t. För att erhålla en någorlunda tillräcklig möblering i den nya ses¬
sionssalen fordrades anskaffande av 16 stolar. Dessa beräknades kosta tillsammans
224 kronor. Vidare beräknades för anskaffning av gardiner en utgift av 165 kronor.
1914. Åttonde huvudtiteln: Diverse. 475
Slutligen anhölle domkapitlet om ersättning för själva flyttningskostnaden med 79
kronor 90 öre. Tillhopa begärde domkapitlet sålunda ytterligare ett anslagsbelopp av
468 kronor 90 öre.
Genom kungl. brevet den 31 oktober 1913 erhöll domkapitlet i Visby
till bestridande av utgifter för skrivmaterialier och expenser m. m. under
år 1914 ett belopp av 450 kronor.
över de sålunda av åtskilliga domkapitel gjorda framställningarna
om ökade anslag till expenser har statskontoret den 5 december 1913
avgivit utlåtande och därvid anfört:
Statskontoret hade icke funnit annat att erinra mot de av domkapitlen beräk¬
nade beloppen, än att ett av domkapitlet i Visby för år 1914 avsett belopp av 612
kronor 25 öre till inköp av Nytt jurdiskt arkiv icke syntes böra beviljas. Om från
den sammanlagda summan av de för år 1914 begärda expensanslageti (12.665-}-468:90 = )
13,133 kronor 90 öre droges den sålunda anmärkta posten, 612 kronor 25 öre, åter-
stode det för sistnämnda år erforderliga beloppet 12,521 kronor 65 öre. För beredande
av tillgång till detta belopp torde Kungl. Maj:t böra utverka Riksdagens medgivande
att av förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved in. m. må till ifrågava¬
rande ändamål utgå, utöver förut anvisat belopp av 10,000 kronor, ytterligare ett nedåt
avrundat belopp av 2,500 kronor.
Enligt de av konsistorierna lämnade detaljerade beräkningarna av deras expens-
utgifter syntes tryckningskostnader ingå däribland med sammanlagt omkring 1,580
kronor. Det för år 1915 beräknade ytterligare expensbeloppet, 1,680 kronor, skulle
alltså, därest icke tryckningskostnaderna belastade auslaget, kunna bestridas av ovan¬
berörda anvisning å 10,000 kronor; och syntes för vinnande av detta mål Riksdagens
medgivande böra utverkas till att konsistoriernas tryckningskostnader må bestridas
från åttonde huvudtitelns förslagsanslag till tryckningskostnader.
På grund av vad sålunda anförts hemställde statskontoret, att Kungl. Maj:t täck¬
tes föreslå Riksdagen att medgiva
dels att till expensmedel för år 1914 vid de ecklesiastika konsistorierna finge av
åttonde huvudtitelns förslagsanslag till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. utgå,
utöver förut anvisade 10,000 kronor, ett belopp av 2,500 kronor,
dels ock att av samma huvudtitels förslagsanslag till tryckningskostnader finge
från och med år 1915 bestridas bemälda konsistoriers utgifter för sådant ändamål.
Såsom av det föregående framgår, har det endast varit med under¬
tryckande av verkliga behov, som domkapitlens sammanlagda expenskost-
nader under de senaste åren hållits nere vid den fastställda summan,
10,000 kronor. Statskontorets förslag till avhjälpande av detta missför¬
hållande anser jag mig i det hela kunna godtaga; dock torde försiktighe¬
ten bjuda, att om domkapitlens tryckningskostnader överflyttas till det å
åttonde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget: Till tryck¬
ningskostnader, domkapitlens andel i sistnämnda anslag fixeras till ett visst
maximibelopp, såsom fallet hittills varit beträffande domkapitlens andel i
1.241.]
Departe¬
mentschefen.
476
1914. Åttonde huvudtiteln: Diverse.
[241.] åttonde huvudtitelns expensanslag. Jag skulle i sådant avseende vilja
föreslå 1,800 kronor, varmed alltså förslagsanslaget till tryckningskostna¬
der av nu angiven grund bör höjas.
Därest statskontorets ovanberörda förslag godkännes, behöver således
förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. icke för hit¬
tills berörda ändamål ökas. Andra omständigheter, till vilka jag nu över¬
går, göra emellertid en höjning av detta anslag nödvändig.
Anslaget, som till och med år 1912 avsåg utgifter jämväl för tryck¬
ningskostnader, var då och under de närmare åren därförut i riksstaten
uppfört med ett belopp av omkring 55,000 kronor. Då tryckningskostna¬
derna från och med år 1913 utbrötos uranslaget, beräknades dessa uppgå
till omkring 15,000 kronor för år. Under åren 1913 och 1914 har ansla¬
get till skrivmaterialier och expenser, ved m. m. i riksstaten uppförts med
63,000 kronor.
Utgifterna under anslaget hava, med frånräknande av ett beräknat
belopp av 15,000 kronor till tryckningskostnader, utgjort i runt tal: år
1908 63,500 kronor, år 1909 64,000 kronor, år 1910 63,500 kronor samt
år 1911 82,000 kronor. Vad år 1912 beträffar hava tryckningskostnaderna,
enligt vad en inom statskontoret gjord utredning ger vid handen, nämnda
år sprungit upp till omkring 42,000 kronor, detta i väsentlig mån bero¬
ende av sammanstötande, mera tillfälliga förhållanden. Frånräknas nämnda
summa, uppgå utgifterna under anslaget till omkring 80,000 kronor.
Beträffande förhållandena under år 1913 meddelas i förberörda ut¬
redning, som är dagtecknad den 30 december 1913, följande:
Av 1913 års anslag till skrivmaterialier och expenser, ved m.m.kar
till denna dag utanordnats:
av statskontoret:
till ecklesiastikdepartementet....................... kronor 19,000: —
samt till inköp av böcker för avdelnin¬
gen för den högre undervisningen...... » 250: —
» riksarkivet ............................................ » 19,000: —
» kungl. biblioteket ................................. » 10,500: —
» vitterhets-, historie- och antikvititets-
akademien.......................................... » 1.600: —
» akademien för de fria konsterna ........ » 8 500: —
» nationalmuseum .................................... » 10,083:87
» riksarkivarien för anordnande av elek¬
trisk belysning i vaktmästarbostä-
derna vid landsarkiven i Uppsala och
Lund samt arkivdepån i Visby ...... » 620: —
Transport kronor 69,553: 87
477
1914. Åttonde huvudtiteln: Diverse.
Transport kronor 69,553:87 [241.]
till förste bibliotekskonsulenten i ecklesia¬
stikdepartementet
till anskaffning av
handbibliotek ... kronor 1,000: —
» böckers inköp och
inbindning......... » 250: — » 1,250: —
» riksbibliotekarien, till inköp av nja
inventarier för kungl. biblioteket ... » 5.500: — kronor 76,303:87
Av dessa belopp torde minst kronor 7,120: — fa anses utföra till¬
fälliga kostnader, nämligen förestående 620 kronor, 1,000 kronor
och 5,500 kronor.
Efter avdrag av denna summa............................................................. > 7,120: —
återstår kronor 69.183:87
Härtill bör läggas anslaget till domkapitlens expeditioner.................. » 10,000: —
Under antagande att kostnaderna i länen under år 1913 skulle utgå
med samma belopp som under år 1912, eller med.................... » 13,707:90
skulle för utgifter av mera stadigvarande natur hava åtgått............ kronor 92,891: 77
Det torde emellertid böra bemärkas, att jämlikt Kungl. Maj:ts och Riksdagens
beslut år 1912 kostnaderna för brännmaterial m. m. vid nationalmuseum, vilka förut
bestritts från ett å museets stat uppfört reservationsanslag, från och med år 1913 utgå
av åttonde huvudtitelns anslag till skrivmaterialier och hittills anordnats med kronor
10,083:87.
De stadigvarande utgifterna kunna följaktligen beräknas uppgå till
omkring 93,000 kronor. Klart är emellertid att till dessa fasta kostnader
varje år av olika anledningar komma smärre dylika av tillfällig natur,
vadan försiktigheten torde bjuda, att sistnämnda siffra höjes förslagsvis
med 7,000 kronor till 100,000 kronor. Anslaget bör följaktligen ökas med
37,000 kronor.
Återkommande i det följande till frågan om ökning av förslagsansla¬
get till bestridande av tryckningskostnader, hemställer jag nu, under åbe¬
ropande av vad förut anförts, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att
dels medgiva, att till expensmedel för år 1914 vid
de ecklesiastiska konsistorierna må av det under åttonde
huvudtiteln å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget
till skrivmaterialier och expenser ved m. m. utgå, utöver
förut anvisade 10,000 kronor, ytterligare 2,500 kronor,
dels ock höja samma förslagsanslag från nuvarande ökat anslag,
beloppet, 63,000 kronor (därav till domkapitlens expe¬
ditioner högst 10,000 kronor) till 100,000 kronor (därav
478
1914. Åttonde huvudtiteln: Diverse.
till domkapitlens expeditioner högst 10,000 kronor) eller
med 37,000 kronor.
5. Extra utgifter, oförändrat ordinarie reser¬
vationsanslag ................................................
kronor 28,000: —
[242.] 6. Ersättning för förskott.
Ersättning för statskontoret hos Kungl. Maj;t till
örs-ott. kontoret förskjutna medel:
1) jämlikt kungl. brev den 18 juni 1910 samt den
24 januari och den 17 oktober 1913 till bestridande
av ersättning åt sakkunniga biträden vid fortsatt bere¬
dande av frågan om grunderna för reglering av präster¬
skapets avlöning........................................................................
2) jämlikt kungl. brev den 10 november 1911 till
bestridande av ersättning åt sakkunniga vid beredande
av frågan om ordnande av kyrkobokföringen i Stockholm
och Göteborg.................................................................................
3) jämlikt kungl. brev den 13 juni 1913 till be¬
stridande av ersättning åt sakkunniga för revision av
svenska kyrkans psalmbok........................................................
4) jämlikt kungl. brev den 10 januari och den 25
juli 1913 till bestridande av kostnader för översättning
av gamla testamentets apokryfiska böcker ...........................
5) jämlikt kungl. brev den 20 och den 28 juni 1913
till bestridande av kostnader för utarbetande av förslag
till ändringar i kyrkohandboken.........................................
6) jämlikt kungl. brev den 1 september 1911 till
täckande av brist i Stockholms stads konsistorii expedi-
tionskassa.......................................................................................
7) jämlikt kungl. brev den 8 mars 1912 till täckande
av brist i domkapitlets i Luleå expeditionskassa...............
8) jämlikt kungl. brev den 27 oktober och den 8
december 1911 till inköp av en skrivmaskin åt vart och
ett av domkapitlen i Linköping, Strängnäs och Karlstad
9) jämlikt kungl. brev den 19 januari 1912 till
fyllnadsarvode åt vikarie för konsistorienotarien vid dom¬
kapitlet i Visby under dennes tjänstledighet för sjuk¬
dom under tiden januari—juni 1912 .................................
I skrivelse den 9 december 1913 har
ersättande anmält följande av stats-
kronor 4,536: 82
» 640: —
» 207:94
» 3,191: 10
» 910: 65
» 828:69
» 884:31
» 1,275: —
* 500: —
479
1914. Åttonde huvudtiteln: Diverse.
10) jämlikt kungl. brev den 3 april 1908 för kon¬
troll d restaureringsarbetet vid Värnhems klosterkyrka
med mera ..................................................................................... kronor
11) jämlikt kungl. kungörelsen den 14 november
1902 till bestridande av kostnader för transport av
handlingar till landsarkiv......................................................... »
12) jämlikt kungl. brev den 10 juni, den 20 sep¬
tember och den 20 december 1912 till bestridande av
ersättning åt sakkunniga för utarbetande av förslag till
vissa ändringar i stadgarna för nationalmusei konstav¬
delning ............................................................................................ »
13) jämlikt kungl. brev den 16 maj 1913 till bestri¬
dande av kostnaderna för sakkunniga för utarbetande
av plan för de i nationalmuseum förvarade konstföremå¬
lens ordnande med mera ......................................................... »
14) jämlikt kungl. brev den 4 juli 1913 till be¬
stridande av kostnader för utredning rörande statens
historiska museums nybyggnad med mera ........................... »
15) jämlikt kungl. brev den 20 december 1912 till
bestridande av kostnader för åtgärder till skyddande
av en del föremål tillhörande naturhistoriska riksmu¬
seets etnografiska avdelning med mera................................ »
16) jämlikt kungl. brev den 17 maj 1912 till be¬
stridande av kostnader för sakkunniga för avgivande av
förslag rörande samarbete mellan universitetets i Lund
historiska museum och kulturhistoriska museet därstädes »
17) jämlikt kungl. brev den 2 maj 1902, den 18
juni 1909 och den 19 mars 1913 till bestridande av
kostnader för kommittén för undersökning av svenska
ortnamn........................................................................................ »
18) jämlikt kungl. brev den 31 januari 1913 till
bestridande av kostnader för kommittén för en grad¬
mätning å Spetsbergen........................................................... »
19) jämlikt kungl. brev den 4 oktober 1907 samt
den 11 oktober och den 6 december 1912 till bestri¬
dande av kostnader för kommittén för den lägre tek¬
niska undervisningens ordnande ........................................... »
20) jämlikt kungl. brev den 5 juli, den 1 och den
22 november samt den 6 och den 13 december 1912,
den 14 februari, den 4 mars, den 25 april, den 4 och
[242.]
3,000: —
1,799: 08
1,825: -
3,435: 48
500: —
4,600: —
551:70
1,395: 85
3,000: —
19,279: 80
480
1914. Åttonde huvudtiteln: Diverse.
[242.] den 28 juni samt den 12 september 1913 till bestri¬
dande av kostnader för lärarlönenämnden .................... kronor
21) jämlikt kung! brev den 6 juni 1912 till förbätt¬
ring och utvidgning av de elektriska belysningsanordning-
arna vid karolinska mediko-kirurgiska institutet............... »
22) jämlikt kungl. brev den 13 juli 1906, den 25
februari 1910, den 8 och den 30 december 1911, den
15 mars, den 1 juni, den 11 och den 25 oktober, den
20 och den 31 december 1912 samt den 24 januari,
den 11 och den 25 april, den 23 maj, den 20 juni, den
4 juli, den 5 september och den 10 oktober 1913 till
bestridande av kostnader för folkundervisning skommittén »
23) jämlikt kungl. brev den 4 juli och den 29
augusti 1913 till bestridande av kostnader för sakkun¬
niga för utarbetande av stadga och undervisning spion för
folkskoleseminarierna .............................................................. »
24) jämlikt kungl. brev den 17 november 1911,
den 22 november 1912 samt den 19 mars och den 30
maj 1913 till bestridande av kostnader för sakkunniga
i frågan om Drottning Sofias stiftelses övertagande av
staten m. m.............................................................................. »
25) jämlikt kungl. brev den 25 juli och den 4
oktober 1912 samt den 24 januari 1913 till bestridande
av kostnader för sakkunniga för behandling av fråga
om bestämmelser för statsunderstöd åt lantbruksskolor
för dövstumma............................................................................. »
26) jämlikt kungl. brev den 25 juli 1912 och den
20 juni 1913 till bestridande av kostnader för sakkun¬
nigt biträde vid utarbetande av förslag till ändringar i
reglementet för dövstumlärarnas pensionsinrättning m. m. »
27) jämlikt kungl. brev den 22 juni 1911 och den
24 januari 1913 till bestridande av kostnader för sak¬
kunniga för behandling av frågan om ändrade bestämmel¬
ser rörande klockarinstitutionen ............................................. »
28) jämlikt kungl. brev den 25 april och den 30
maj 1913 till ersättning åt överdirektören B. J son Berg-
qvist med flera för fullgörande av visst uppdrag inom
ecklesiastikdepartementet.................................................... »
29) jämlikt kungl. brev den 28 april 1911, den 1
juni och den 31 december 1912 samt den 31 januari,
73,887: 52
460: 75
76,248: 96
1,745: 65
8,611: 52
1,616:15
1,035: —
1,6-44: 60
4,350: —
1914. Åttonde huvudtiteln: Diverse.
481
den 28 mars, den 11 april, den 13 juni och den 19
september 1913 till bestridande av kostnader för nämn¬
den för granskning av förslag till läroböcker i den kristna
tros- och sedeläran m. m.................................................... kronor 11,594:75
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t täcktes för återgäldande av de
utav mig nu omförmälda förskotten, tillhopa 233,556 kronor 32 öre, av
Riksdagen äska ett extra anslag för år 1915, vilket för undvikande av
öretal i riksstaten torde böra bestämmas till 233,557 kronor.
7. Tryckningskostnader. Det under riksstatens åttonde huvud¬
titel å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till bestridande av tryck¬
ningskostnader utgör nu 14,996 kronor. Under punkt 241 i det föregående,
där jag närmare redogjorde för de ändamål, vartill detta anslag är avsett,
uttalade jag, att domkapitlens tryckningskostnader, som nu utgå ur åttonde
huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till skrivmaterialier och expenser,
ved m. m., enligt min mening borde för framtiden gäldas av här ifråga¬
varande anslag till tryckningskostnader, dock högst med 1,800 kronor.
Jag omnämnde även, att för år 1912 för tryckningskostnader åtgått ej
mindre än omkring 42,000 kronor, vilket höga belopp dock i väsentlig
mån berodde av mera tillfälliga sammanstötande omständigheter.
Vad jag under hand inhämtat beträffande utgifterna i här berörda
avseende under år 1913 gör det emellertid tydligt, att anslaget behöver
ökas. Huru stor ökningen bör vara är, i saknad av noggranna siffror och
kännedom om deras innebörd av större eller mindre tillfällighet, ej lätt
att nu angiva. En höjning med 10,000 kronor, däri inberäknat kostnads¬
ökningen för domkapitlens expeditioner, torde dock få anses tillfullo på¬
kallad, vadan av nu anförda orsak anslaget för år 1915 borde utgöra
24,996 kronor.
I övrigt torde anslaget böra för jämnande av huvudtitelns slutsumma
höjas med 17 kronor och alltså i 1915 års riksstat uppföras med 25,013 kronor.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att
dels medgiva, att av det under åttonde huvudtiteln
å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till bestri¬
dande av tryckningskostnader må från och med år 1915
bestridas utgifter för sådant ändamål för domkapitlens ex¬
peditioner intill ett belopp av högst 1,800 kronor för år,
dels ock höja samma förslagsanslag, nu 14,996 kro¬
nor, med 10,017 kronor till 25,013 kronor (därav till
domkapitlens expeditioner högst 1,800 kronor).
61 — Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 avd.
[243.]
Trycknings¬
kostnader.
Ökat anslag
482
1914. Åttonde huvudtiteln: Sammanfattning.
244.] _ Beträffande de här ovan upptagna ordinarie anslag, vid vilka jag icke
gjort något yrkande, har jag ingen ändring att föreslå.
Av åttonde huvudtitelns ordinarie anslag, som för innevarande år
uppgå till....................................................................... kronor 27,495,266: —
komma vid bifall till de av mig framställda försla¬
gen följande anslag att höjas, nämligen:
till departementets avdelning av
Kungl. Maj:ts kansli med...... kronor 11,100: —
» naturhistoriska riksmuseum
med..........................................
universitetet i Uppsala med
universitetet i Lund med ...
karolinska mediko-kirurgiska
institutet med ....................
allmänna läroverken, reserva¬
tionsanslag, med ....................
undervisning i slöjd vid de
allmänna läroverken med ...
högre goss-och samskolormed
kommunala mellanskolor,
förslagsanslag, med ...............
folkskoleseminarierna, reser¬
vationsanslag, med .............
avlöningsbidrag till lärare
vid småskoleseminarier (än¬
drad benämning), förslags¬
anslag, med..............................
arvoden åt folkskoleinspek¬
törer, reservationsanslag, med
lönetillskott åt lärare vid
folkskolor och småskolor, för¬
slagsanslag, med....................
avlöningsbidrag till sjukvi¬
karier för lärare vid folk-
och småskolor (ändrad be¬
nämning), förslagsanslag,
med ....................................
100,000
1,000
8,000;
2,000:
48,600: —
6,000: -
20,000: —
100,000: —
119,615: —
10,000:
94,100:
4,700,000: —
40,000:
Transport kronor 5,260,415: — kronor 27,495,266:
1914. Åttonde liUYudtiteln: Sammanfattning. 483
Transport kronor 5,260,415: — kronor 27,495,266: —
till anordnande av manlig slöjd
i folkskola, mindre folksko¬
la eller särskild slöjdskola,
förslagsanslag, med............. » 50,000: —
» anordnandeavkvinnlig slöjd
i folkskola, mindre folkskola
eller särskild slöjdskola, för¬
slagsanslag, med................. » 50,000: —
» anordnande av undervisning
i huslig ekonomi i folkskola,
högre folkskola och folkhög¬
skola, förslagsanslag, med » 45,000: —
» understödjande av folksko-
lebarns ferie- och studiere¬
sor (ändrad benämning),
förslagsanslag, med............... » 5,000: —
» understöd för avlönande av
lärare vid fortsättningsskola,
förslagsanslag, med............. » 28,000: —
» understöd åt högre folk¬
skolor, förslagsanslag, med » 37,000: —
» uppfostringsanstalter för
sinnesslöa barn, förslagsan¬
slag, med............................... » 95,000: —
» den tekniska undervisningen
med ........................................ s 70,850: —
» rese- och traktamentspen-
ningar, förslagsanslag, med » 9,000: —
» skrivmaterialier och expen¬
ser, ved m. m., förslagsan¬
slag (därav till domkapitlens
expeditioner högst 10,000
kronor), med...................... » 37,000: —
» bestridande av trycknings¬
kostnader, förslagsanslag
(därav till domkapitlens
expeditioner högst 1,800
kronor), med » _10,017:__
Transport kronor 5,697,282:— kronor 27,495,266:
484
1914. Åttonde huvudtiteln: Sammanfattning.
Transport kronor 5,697,282: — kronor 27,495,266: —
varjämte å denna huvud¬
titel skulle komma att uppföras
följande nya ordinarie anslag,
nämligen:
till ersättning för prästerskapets
tionde, förslagsanslag ......... »
» folkskolöverstyrelsen........... »
samt å denna huvudtitel
skulle komma att under titel:
inrättningen för sjukas behand¬
ling med elektricitet, uppföras
det för närvarande å sjätte
huvudtiteln under anslagstiteln:
inrättningen för sjukas behand¬
ling med elektricitet och galva¬
nism, i riksstaten upptagna or¬
dinarie anslaget å...................... »
och skulle följaktligen de ordinarie anslagen ökas
med ................................................................................. kronor 5,834,332: —
samt sålunda för år 1915 komma att uppgå till kronor 33,329,598: —
Summan av de utav mig för år 1915 tillstyrkta
extra anslagen överstiger med......................................... » 784,468: —
vad under åttonde huvudtiteln anvisats å extra stat
för år 1914.
Huvudtitelns slutsumma innevarande år .......... * 32,977,500: —
skulle under förutsättning av bifall till mitt förslag
för år 1915 uppgå till.................................................... » 39,596,300: —
Vad föredragande departementschefen i ovanberörda
hänseenden hemställt och föreslagit behagade Hans Maj:t
Konungen, på tillstyrkan av statsrådets övriga ledamö¬
ter, i nåder gilla, med befallning tillika, att utdrag av
detta protokoll skulle överlämnas till finansdepartemen¬
tet till ledning vid författandet av Kungl. Maj:ts pro¬
position till Riksdagen angående statsverkets tillstånd
och behov.
Ur protokollet:
___Em. G:son Bergman.
60,000: —
76,300: —
750: —
Innehåll
GO
|
►d
|
|
|
Ordinarie
|
Extra
ordinarie
|
Ordinarie
|
Extra
ordinarie
|
ol
P
|
a
PT
|
|
|
anslag
|
anslag
|
|
anslag
|
|
anslag
|
|
|
|
|
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
l
|
|
|
Ecklesiastikdepartementet.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
l
|
|
|
A. Departementet.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2
|
—
|
1.
|
Departementschefen, oförändrat anslag............
|
|
|
|
|
17,000
|
_
|
|
|
2
|
1
|
2.
|
Departementets avdelning av Kung! Maj-.ts kansli
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
(undervisningsstatistikens ordnande m. m.) ökat
anslag ...................................................
|
|
|
|
|
100,000
|
_
|
10,600
|
_
|
3
|
2
|
3.
|
Provisorisk lönereglering ..............................
|
|
|
|
|
|
|
12,090
|
—
|
4
|
3
|
4.
|
Extra byråchef............................................
|
|
|
|
|
|
|
7,800
|
—
|
4
|
4
|
5.
|
Extra föredragande m. m.............................
|
|
|
|
|
|
|
10,050
|
—
|
5
|
5
|
6.
|
Arvoden till amanuenser m. m.....................
|
|
|
|
|
|
|
9,950
|
—
|
|
|
|
Säger för departementet
|
|
|
|
|
117,000
|
—
|
50,490
|
—
|
5
|
|
|
B. Arkiv, bibliotek och museer.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
5
|
|
|
Riks- och landsarkiven:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
5
|
—
|
1.
|
Riks- och landsarkiven, oförändrat anslag.....
|
103,230
|
_
|
|
|
|
|
|
|
5
|
6
|
2.
|
Utgivande av historiska handlingar ...............
|
|
|
4,500
|
—
|
|
|
|
|
6
|
7
|
3.
|
E. o. tjänstemän vid landsarkiven ..................
|
|
|
9,000
|
—
|
|
|
|
|
7
|
8
|
4.
|
Alderstillägg åt förste arkivarien J. A. Almquist
|
|
|
|
|
103,230
|
_
|
13,500
|
_
|
8
|
|
|
Bibliotek:
|
|
|
|
|
|
|
8
|
_
|
5.
|
Kungl. biblioteket, oförändrat anslag ............
|
131,800
|
-
|
|
|
|
|
|
|
8
|
9
|
6.
|
Gemensam accessionskatalog för Sveriges offent-
|
|
|
1,500
|
|
|
|
|
|
|
|
|
liga bibliotek.............................................
|
|
|
—
|
|
|
|
|
8
|
10
|
7.
|
Tioårsregister till accessionskatalogen...............
|
|
|
1,500
|
—
|
|
|
|
|
10
|
11
|
8.
|
Bindning och katalogisering av äldre böcker ...
|
|
|
21,800
|
—
|
|
|
|
|
11
|
12
|
9.
|
Stifts- och läroverksbibliotek i Linköping ......
|
|
|
1,500
|
—
|
|
|
|
|
11
|
13
|
10.
|
Pedagogiska biblioteket i Stockholm ...............
|
|
|
6,500
|
—
|
|
|
|
|
12
|
14
|
11.
|
Skandinaviska bibliotekarien vid S:te Genevifeve-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
biblioteket i Paris ....................................
|
|
|
800
|
—
|
131,800
|
—
|
33,600
|
—
|
486
gg
SI
|
|
|
|
Ordinarie
|
Extra
ordinarie
|
Ordinarie
|
Extra
ordinarie
|
C
3
|
|
|
anslag
|
anslag
|
|
anslag
|
anslag
|
p
|
7T
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
ö.
|
13
|
|
|
Museer:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
13
|
|
|
Nationalmuseum:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
13
|
_
|
12.
|
Nationalmuseet, oförändrat bestämt anslag......
|
75,300
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
oförändrade reservationsanslag
|
39,000
|
|
164,000
|
|
|
|
|
|
14
|
15
|
13.
|
Ändringsarbeten inom nationalmuseibyggnaden
|
|
|
—
|
|
|
|
|
14
|
16
|
14.
|
Reparation av nationalmuseibyggnadens fasader
|
|
|
50,000
|
—
|
|
|
|
|
15
|
17
|
15.
|
Inköp av konstverk vid Baltiska utställningen...
|
|
|
100,000
|
|
|
|
|
|
16
|
|
|
Livrustkammaren:
|
|
|
•
|
|
|
|
|
|
16
|
18
|
16.
|
Livrustkammarens gamlingar ........................
|
|
|
6,500
|
—
|
|
|
|
|
16
|
|
|
Naturhistoriska riksmuseet:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
16
|
19
|
17.
|
Ny stat för naturhistoriska riksmuseet, ökat an-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
slag........................................................
|
218,450
|
—
|
|
|
|
|
|
|
17
|
20
|
18.
|
Skådesamling för naturhistoriska riksmuseets
|
|
|
8,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
botaniska avdelning....................................
|
|
|
—
|
|
|
|
|
19
|
21
|
19.
|
Inredning av naturhistoriska riksmuseets ny-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
byggnader ...............................................
|
|
|
212,387
|
—
|
|
|
|
|
20
|
|
|
Nordiska museet:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
20
|
22
|
20.
|
Nordiska museet..........................................
|
|
|
80,000
|
—
|
|
|
|
|
21
|
|
|
Kulturhistoriska museet i Lund:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
21
|
23
|
21.
|
Kulturhistoriska museet i Lund .....................
|
|
|
15,000
|
—
|
|
|
|
|
24
|
|
|
Musikhistoriska museet:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
24
|
24
|
22.
|
Musikhistoriska museet.................................
|
|
|
3,000
|
—
|
|
|
|
|
25
|
|
|
Svenska skolmuseet:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
25
|
25
|
23.
|
Svenska skolmuseet.....................................
|
|
|
4,500
|
—
|
|
|
|
|
27
|
|
|
Statens historiska museum:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
27
|
26
|
24.
|
Ny byggnad för statens historiska museum ......
|
|
|
200,000
|
—
|
332,750
|
—
|
843.387
|
—
|
|
|
|
Säger för arkiv, bibliotek och museer
|
1 1 1
|
567,780
|
-
|
890,487
|
—
|
487
Sida
|
Punkt
|
28
28
28
|
|
28
|
—
|
28
|
27
|
33
|
28
|
33
|
29
|
37
|
30
|
38
|
31
|
39
|
32
|
40
|
33
|
40
|
34
|
42
|
35
|
46
|
|
46
|
—
|
46
|
36
|
47
|
37
|
48
|
|
48
|
—
|
48
|
—
|
48
|
38
|
49
|
|
49
|
|
49
|
—
|
|
|
|
|
Extra
|
|
|
Extra
|
|
|
Ordinarie
|
ordinarie
|
Ordinarie
|
ordinarie
|
|
|
anslag
|
|
anslag
|
|
anslag
|
anslag
|
|
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
ö.
|
|
C. Kyrkliga ändamål:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Kleresistaten:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1.
|
Kleresistaten, oförändrat bestämt anslag.........
|
29,747
|
-
|
|
|
|
|
|
|
|
oförändrade förslagsanslag ......
|
333,581
|
—
|
|
|
|
|
|
|
2.
|
Lappmarks ecklesiastikverk, kyrkliga ändamål,
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
oförändrat förslagsanslag........... ..............
|
40,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
3.
|
Extra prästman vid järnvägslinjer i lappmar-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
kerna .....................................................
|
|
|
4,000
|
—
|
|
|
|
|
4.
|
Extra prästmän i lappmarkerna ...................
|
|
|
y,30u
|
—
|
|
|
|
|
5.
|
Extra prästmän i Norrbottens finnbygder .........
|
|
|
9,050
|
|
|
|
|
|
6.
|
Bekämpande av mormonvärvningen ..............
|
|
X
|
4,000
|
|
|
|
|
|
7.
|
Keligiös och social verksamhet bland svenskar i
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
utländska hamnstäder .........................
|
|
|
34,000
|
—
|
|
|
|
|
8.
|
Pastor vid svenska Victoriaförsamlingen i Berlin
|
|
|
H,UU0
|
|
|
|
|
|
9.
|
Besestipendier åt prästmän ..........................
|
|
|
8,000
|
—
|
|
|
|
|
10.
|
Utredning rörande ecklesiastika boställen........
|
|
|
10,000
|
—
|
|
|
|
|
11.
|
Ersättning för prästerskapets tionde, nytt för-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
slag sanslag...............................................
|
60,000
|
—
|
|
|
469,334
|
—
|
84,350
|
—
|
|
Domkapitlens expeditioner:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
12.
|
Domkapitlens expeditioner, oförändrat anslag...
|
91,350
|
—
|
|
|
|
|
|
|
13.
|
Domkapitlens expeditioner ..........................
|
|
|
9,000
|
—
|
|
|
|
|
14.
|
Vikariatsersättning m. m. vid Stockholms stads
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
konsistorium .......................... ...............
|
|
|
600
|
—
|
91,350
|
—
|
9,600
|
—
|
|
Kyrkors underhäll m. m.:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
15.
|
Kyrkors underhåll, oförändrat bestämt anslag
|
1,028
|
_
|
|
|
|
|
|
|
|
oförändrat förslagsanslag
|
169,400
|
—
|
|
|
|
|
|
|
16.
|
Svenska kyrkan i Paris, oförändrat anslag.....
|
4,119
|
—
|
|
|
|
|
|
|
17.
|
Svensk kyrka jämte församlingshus i Berlin.....
|
|
|
65,000
|
—
|
174,547
|
—
|
65,000
|
—
|
|
Säger för kyrkliga ändamål
|
|
|
|
|
735,231
|
-
|
158,950
|
-
|
|
D. Akademier.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Svenska akademien:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1.
|
Svenska akademien, oförändrat anslag ...........
|
|
|
|
|
8,250
|
-
|
|
|
488
|
|
|
|
|
|
Extra
|
|
|
|
|
>-0
|
|
|
Ordinarie
|
ordinarie
|
Ordinarie
|
ordinarie
|
BI
p
|
a
pr
|
|
|
anslag
|
|
anslag
|
anslag
|
|
anslag
|
|
|
|
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
ö
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
ö.
|
49
|
|
|
Vetenskapsakademien:
|
|
|
|
|
|
|
49
|
—
|
2.
|
Till diverse akademiens behov, räntegottgörelse
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
m. in., oförändrat anslag...........................
|
14,460
|
—
|
|
|
|
|
49
|
39
|
3.
|
Internationell katalog över naturvetenskaplig lit-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
teratur m. m.................................
|
|
|
3,
|
|
|
|
|
49
|
40
|
4.
|
Internationell jordmätning..............................
|
|
|
1,424
|
|
14,460
|
_
|
5,024
|
|
50
|
|
|
Meteorologiska centralanstalten:
|
|
|
|
|
|
|
50
|
41
|
5.
|
Meteorologiska centralanstalten m. m., oförändrat
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ordinarie anslag .....................................
|
|
|
|
27,200
|
—
|
74,836
|
|
52
|
|
|
Vitterhets-, historie- och antikvitets-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
akademien:
|
|
|
|
|
|
|
52
|
—
|
6.
|
Akademien, oförändrat bestämt anslag .........
|
87,900
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
oförändrat reservationsanslag ......
|
1,000
|
—
|
|
|
|
|
52
|
42
|
7.
|
Resekostnader för fornminnesvården
|
|
|
|
|
|
|
57
|
43
|
8.
|
Undersökning av en påbyggnad vid Alvastra...
|
|
|
2,000
|
—
|
|
|
|
58
|
44
|
9.
|
Restaurering av Yreta klosters kvrka.........
|
|
|
42,000
|
—
|
88,900
|
—
|
44,
|
_
|
59
|
|
|
Akademien för de fria konsterna:
|
|
|
|
|
|
|
|
59
|
_
|
10.
|
Akademien, oförändrat bestämt anslag .........
|
68,850
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
oförändrat reservationsanslag......
|
33,100
|
—
|
|
|
101,950
|
—
|
|
59
|
|
|
Musikaliska akademien:
|
|
|
|
|
|
|
|
59
|
_
|
11.
|
Akademien, oförändrat bestämt anslag .........
|
78,635
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
oförändrat reservationsanslag......
|
15,000
|
|
|
|
93,635
|
—
|
|
|
|
|
Säger för akademier
|
|
|
|
|
334,395
|
—
|
123,860
|
-
|
59
|
|
|
E. Universiteten, den medicinska
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
undervisningen m. m.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
59
|
|
|
Universitetskansler sexpeditionen:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
59
|
—
|
1.
|
Expeditionen, oförändrat bestämt anslag.........
|
8,200
|
_
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
oförändrat förslagsanslag, högst
|
1,350
|
—
|
|
|
9,550
|
—
|
|
|
489
w
|
|
|
a-
|
ö
|
|
|
7T
|
|
59
|
|
|
59
|
45
|
2.
|
60
|
46
|
3.
|
62
|
47
|
4.
|
62
|
48
|
5.
|
62
|
49
|
6.
|
63
|
50
|
7.
|
63
|
51
|
8.
|
63
|
52
|
9.
|
64
|
53
|
10.
|
64
|
54
|
11.
|
66
|
55
|
12.
|
66
|
56
|
13.
|
71
|
57
|
14.
|
71
|
58
|
15.
|
74
|
59
|
16.
|
74
|
60
|
17.
|
78
|
61
|
18.
|
78
|
62
|
19.
|
78
|
63
|
20.
|
79
|
64
|
21.
|
79
|
65
|
22.
|
80
|
66
|
23.
|
80
|
67
|
24.
|
80
|
68
|
25.
|
Öl
|
69
|
26.
|
83
|
|
27.
|
83
|
|
|
83
|
70
|
28.
|
84
|
71
|
29.
|
Uppsala universitet:
Lärare i symbolik ....................................
Det praktiskt-teologiska övningsinstitutet ......
Ny- och ombyggnad vid akademiska sjukhuset i
Uppsala ..............................................
Undervisningskurs i allmän kemi ...............
Materiell för anatomiska institutet ...............
Biträdande lärare i medicin........................
Lärarkrafterna i kirurgi..............................
Assistent vid akademiska sjukhusets i Uppsala
röntgenavdelning....................................
Universitetslektorer...................................
Lärarbi träde i ryska .................................
Lärare i estetik samt litteratur- och konsthistoria
Psykologiska laboratoriet ............................
Pedagogiska seminariet och övningsskolan .....
Kvinnligt räknebiträde vid statistiska semina¬
riet m. m.........................................
Övningarna vid kemiska institutionen ..... ... .
Universitetsstaten (materiell för den växtbiolo-
giska institutionen, 1,000 kronor) ökat anslag
Seismologiska undersökningar vid meteorologiska
observatoriet ...........................................
Assistent vid fysiska institutionen ..................
Zoologiska institutionens nybyggnad ..............
Undervisning i bokföring .............................
Tillbyggnad av universitetsbiblioteket m. m.......
Universitetsbiblioteket .................................
Universitetets årsskrift .................................
Tillfällig löneförbättring för gymnastikläraren
och biträdande gymnastikläraren..................
Utgivande av Linnés brev ...........................
Akademiska sjukhuset, oförändrat förslagsanslag
Lunds universitet:
rande .
Ordinarie
anslag
Kronor ö
838,442
10,000
Extra
ordinarie
anslag
Kronor ö.
1.500
300
150,000
3.500
2,000
3.000
2.000
1.500
9.000
500
3.500
1.000
7,000
1.500
1,500
2,000
1,500
178,463
600
200,000
10,000
5,000
1,160
5,000
1,500
750
Ordinarie
anslag
Kronor ö,
848,442
Extra
ordinarie
anslag
Kronor ö,
591,523
62 — Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 avd.
490
Sida
|
Punk
|
|
|
Ordinarie
anslag
|
Extra
ordinarie
anslag
|
Ordinarie
anslag
|
Extra
ordinarie
anslag
|
|
|
|
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
ö.
|
81
|
72
|
30.
|
Nybyggnad vid Malmöhus läns sjukvårdsinrätt-
|
|
|
150,000
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ningar i Lund..........................................
|
|
|
—
|
|
|
|
|
84
|
73
|
31.1
|
Universitetsstaten (arvode åt läraren i psykiatri
|
|
|
|
|
|
|
|
|
95
|
(SI)
|
(39.)J
|
500 kronor, professur i statistik 7,500 kronor)
ökat anslag............................................
|
727,166
|
_
|
|
|
|
|
|
|
87
|
74
|
32.
|
Undervisningskurs i allmän kemi ..................
|
|
|
3,000
|
—
|
|
|
|
|
89
|
75
|
33.
|
Kostnadsfri propedeutisk undervisning i allmän
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
kirurgi ...................................................
|
|
|
2,500
|
-
|
|
|
|
|
89
|
76
|
34.
|
Arvode åt en assistent å röntgenlaboratoriet......
|
|
|
1,500
|
—
|
|
|
|
|
90
|
77
|
35.
|
Biträdande lärare i medicin ...........................
|
|
|
3,000
|
—
|
|
|
|
|
90
|
78
|
36.
|
Föreståndare vid en poliklinik för öron-, näs-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och halssjukdomar ...................................
|
|
|
1,000
|
—
|
|
|
|
|
91
|
79
|
37.
|
Inköp av radium för fysiologiska institutionen ..
|
|
|
3,000
|
—
|
|
|
|
|
92
|
80
|
38.
|
Ortopedisk klinik .......................................
|
|
|
1,500
|
—
|
|
|
|
|
95
|
81
|
39.
|
Professur i statistik (se ovan under punkt 31
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
universitetsstaten)
|
|
|
|
|
|
|
|
|
104
|
82
|
40.
|
Universitetslektorer.....................................
|
|
|
9,000.
|
—
|
|
|
|
|
104
|
83
|
41.
|
Undervisning i slaviska språk.......................
|
|
|
2,500
|
—
|
|
|
|
|
104
|
84
|
42.
|
Lärare i estetik samt litteratur- och konsthistoria
|
|
|
3,500
|
—
|
|
|
|
|
105
|
85
|
43.
|
Psykologiska laboratoriet ..............................
|
|
|
750
|
—
|
|
|
|
|
105
|
86
|
44.
|
Föreståndare för historiska museet m. m..........
|
|
|
4,000
|
—
|
|
|
|
|
106
|
87
|
45.
|
Amanuens vid universitetets konstsamlingar......
|
|
|
500
|
—
|
|
|
|
|
106
|
88
|
46.
|
Zoologiska institutionens nybyggnad ...............
|
|
|
150,000
|
-
|
|
|
|
|
107
|
89
|
47.
|
Undervisning i entomologi ...........................
|
|
|
3,000
|
—
|
|
|
|
|
107
|
90
|
48.
|
Undervisning i bokföring..............................
|
|
|
600
|
—
|
|
|
|
|
108
|
91
|
49.
|
Universitetsbiblioteket .................................
|
|
|
10,000
|
—
|
|
|
|
|
108
|
92
|
50.
|
Universitetets årsskrift .................................
|
|
|
5,000
|
—
|
|
|
|
|
108
|
93
|
51.
|
Inrättningen för gymnastik och fäktkonst.........
|
|
|
500
|
—
|
727,166
|
—
|
357,100
|
—
|
109
|
|
Karolinska meritko-kirurgiska institutet:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
109
|
94
|
52.
|
Skrivbiträde åt rektor, biblioteksbiträde............
|
|
|
1,500
|
_
|
|
|
|
|
109
|
95
|
53.
|
Undervisningskurser i allmän kemi ...............
|
|
|
4,000
|
—
|
|
|
|
|
109
|
96
|
54.
|
Biträdande lärare i medicin och kirurgi m. m.
|
|
|
6,600
|
—
|
|
|
|
|
no
|
97
|
55.
|
Röntgeninstrumentarium för den medicinska kli-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
niken vid serafimerlasarettet.......................
|
|
|
3,026
|
—
|
|
|
|
|
112
|
98
|
56.
|
Elektro-kardiografiskt instrumentarium för medi-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
cinska kliniken.........................................
|
|
|
3,000
|
—
|
|
|
|
|
114
|
99
|
57.
|
Apparat för röntgenfotografering vid oftalmiatriska
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
kliniken..................................................
|
|
|
1,100
|
—
|
|
|
|
|
115
|
100
|
58.
|
Arbetsbiträde å anatomiska och histologiska in-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
stitutionerna ..... ......................................
|
|
|
750
|
-
|
|
|
|
|
491
Sida
|
Punkt
|
|
116
|
101
|
59.
|
118
|
102
|
60.
|
122
|
103
|
61.
|
124
|
104
|
62.
|
127
|
105
|
63.
|
129
|
106
|
64.
|
129
|
107
|
65.
|
130
|
103
|
66.
|
130
|
109
|
67.
|
130
|
no
|
68.
|
140
|
in
|
69.
|
140
|
112
|
70.
|
141
|
113
|
71.
|
142
|
114
|
72.
|
146
|
|
|
146
|
_
|
73.
|
146
|
115
|
74.
|
147
|
|
|
147
|
116
|
75.
|
147
|
117
|
76.
|
147
|
118
|
77.
|
Studentmikroskop för histologiska institutionen
[Karolinska mediko-kirurgiska institutet (kvinn-
[ ligt tekniskt biträde vid patologisk-anatomiska
institutionen 800 kronor, ny vaktmästare vid
patologisk-anatomiska institutionen 1,200 kro¬
nor) ökat anslag.....................................
Kylanläggning inom patologisk-anatomiska in¬
stitutionens byggnad .................................
Skåp och skåpbord för patologisk-anatomiska
museet .............................................
Vetenskapliga arbeten å ett patologiskt-anatomiskt
laboratorium.......................................
Köntgenarbetena vid serafimerlasarettet......
Undervisning och sjukvård vid de obstetriska och
gynekologiska klinikerna ..........................
Amanuens vid gynekologiska kliniken å Sabbats-
berg ..................................................
Amanuens vid obstetriska kliniken å allmänna
barnbördshuset................................
Klinik och poliklinik för barnsjukdomar ..
Amanuens vid kliniken för öron-, näs- och
sjukdomar........................................
Amanuenser vid syfilidologiska kliniken ..
Tandläkarinstitutet (apparater och instrument
för tandläkarinstitutets tandfyllningsavdeli
oförändrat förslagsanslag, högst ........
Serafimerlasarettet:
Understöd och ersättningar, oförändrat anslag
Inrättningen för sjukas behandling med elektri¬
citet (allmänna elektricitetsinrättningen) från
Gemensamma universitetsändamål :
Undervisnin epidemiolog ..................
Resestipendier åt lärare m. fl. vid universil
och karolinska institutet . ....... ...........
Utgivande av anteckningar efter juridiska
läsningar .........................................
Ordinarie
anslag
|
Extra
ordinarie
anslag
|
Ordinarie
anslag
|
Extra
ordinarie
anslag
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
ö.
|
|
|
2,800
|
—
|
|
|
|
|
321,285
|
—
|
5,328
|
|
|
|
|
|
|
|
4,981
|
—
|
|
|
|
|
|
|
2,400
12,500
|
—
|
|
|
|
|
|
|
1,500
|
-
|
|
|
|
|
|
|
2,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
2,000
7,075
|
—
|
|
|
|
|
|
|
2,000
3,000
|
—
|
|
|
|
|
31,700
|
_
|
|
|
352,985
|
|
65,560
|
|
120,000
|
|
|
|
|
|
|
750
|
_
|
•
|
|
120,750
|
|
|
|
|
|
6,000
|
|
|
|
|
|
|
10,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
3,000
|
—
|
|
|
19,000
|
—
|
492
1
GG
|
►d
c
S
5*
|
|
Ordinarie
anslag
|
Extra
ordinarie
anslag
|
Ordinarie
anslag
|
Extra
ordinarie
anslag
|
|
|
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
ö
|
Kronor
|
ö.
|
148
|
|
Farmaceutiska institutet:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
148
|
|
78. Institutet, oförändrat anslag........
|
|
|
|
|
57,900
|
|
|
|
148
|
|
Barnhusen:
|
|
|
|
|
|
|
|
148
148
|
—
|
79. Stora barnhuset i Stockholm, oförändrat anslag
80. Frimurarbarnhuset, oförändrat anslag
|
78,000
2,750
|
—
_
|
|
|
|
|
|
|
148
|
—
|
81. Barnhusen i landsorten, oförändrat anslag
|
28,3»
|
—
|
|
|
109,130
|
|
|
|
148
148
148
|
119
|
Undervisningsanstalter för barnmorskor
m. m.
82. Barn morskei in der visn ingen och barnbördshusen,
oförändrat anslag......
83. Fortbildningskurser för barnmorskor
|
63,533
|
|
2,000
|
|
|
|
|
149
|
120
|
84. Allmänna barnbördshuset
|
|
|
70,000
|
—
|
63,533
|
_
|
72,000
|
_
|
|
|
Säger för universiteten, den medi¬
cinska undervisningen m. m. ...
|
|
|
|
|
2,289,456
|
—
|
1,105,183
|
—
|
154
|
|
F. Allmänna skolväsendet.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
154
|
|
Det högre skolväsendet.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
154
|
|
Högre lärarinneseminariet:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
154
154
|
121
|
1. Högre lärarinneseminariet, oförändrat anslag
2. Medel till expenser, höjning av hyresersättningen
åt rektorn...........
|
76,350
|
—
|
|
|
|
|
|
|
159
|
122
|
3. Uppehållande av hushållsskolans verksamhet,
arvoden åt extra lärarinnor, timlärare och vi¬
karier m. m. .
|
|
|
37 8*S0
|
|
76,350
|
|
37,850
|
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
—
|
171
185
210
180
|
123
(128)
(129)
124
|
Statens läroverk.
4. ] Allmänna läroverken (lönereglering för chef
(9.) > och ledamöter i läroverksöverstyrelsen 16,600
(10.)] kronor, nya lärartjänster 29,000 kronor, fort¬
satt utvidgning av högre läroverket i Sunds¬
vall 3,000 kronor), ökat reservationsanslag
5. Amanuens hos läroverksöverstyrelsen
|
5,875,928
|
|
1,500
|
|
|
|
493
Sida.
|
►d
c
B
7T
|
|
|
Ordinarie
anslag.
|
Extra
ordinarie
anslag.
|
Ordinarie
anslag.
|
Extra
ordinarie
anslag.
|
|
|
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
ö.
|
181
|
125
|
6.
|
Inspektion och sakkunnigt biträde inom läro-
verksöverstyrelsen i fråga om fysisk uppfostran
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
m. m.......................................................
|
|
|
5.000
1.000
|
_
|
|
|
|
|
181
|
126
|
7.
|
Vaktmästarbiträde hos läroverksöverstyrelsen ...
|
|
|
—
|
|
|
|
|
181
|
127
|
8.
|
Lokal åt läroveksöverstyrelsen.......................
|
|
|
8,200
|
|
|
|
|
|
185
210
|
128
129
|
9.
10.
|
Nya lärartjänster (se ovan under punkten 4 all¬
männa läroverken)
Fortsatt utvidgning av högre läroverket i Sunds-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
vall (se ovan under punkten 4 allmänna läro-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
211
|
|
11.
|
verken).
Understöd åt extra ordinarie lärare vid de all-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
manna läroverken under förfall på grund av
sjukdom, oförändrat förslagsanslag...........
|
5,000
|
|
|
|
|
|
|
|
211
|
130
|
12.
|
Extra och vikarierande ämneslärare ..............
|
|
310,000
|
_
|
|
|
|
|
214
|
131
|
13.
|
Tillfällig löneförbättring för ämneslärarinnor vid
statens samskolor......................................
|
|
|
10,665
20,000
|
|
|
|
|
|
215
210
|
132
133
|
14.
15.
|
Undervisning i slöjd, ökat förslagsanslag ......
Extra arvoden åt teckningslärare ..................
|
24,000
|
—
|
|
|
|
|
|
218
|
134
|
16.
|
Extra arvoden åt musiklärare.....................
|
|
|
4,900
25,000
8,950
5,000
2.700
6.700
|
|
|
|
|
|
218
|
135
|
17.
|
Ersättning åt skolläkare .............................
|
|
|
|
|
|
|
|
210
|
136
|
18.
|
Provårskurser i Göteborg ..............................
|
|
|
|
|
|
|
|
22o
222
|
137
138
|
19.
20.
|
Vikarier för lungsotssmittade lärare ...............
Munhygieniska undersökningar vid de allmänna
läroverken...............................................
|
|
|
—
|
•
|
|
|
|
223
|
139
|
21.
|
Svensk kurs i klassisk arkeologi i Rom .........
|
|
|
—
|
5,904,928
|
|
409,615
|
|
224
|
|
|
Privatläroverk.
|
|
|
|
|
|
|
224
|
—
|
22.
|
Enskilda mellanskolor, oförändrat anslag ......
|
70,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
224
224
234
234
|
140
|
23.
24.
25.
26.
|
Högre flickskolor, oförändrat anslag ............
Högre goss- och samskolor, ökat anslag .........
Enskilda lärarinneseminarier, oförändrat anslag
Lönetillägg åt lärarinnor vid statsunderstödda
|
400.000
190.000
30,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
enskilda läroanstalter, oförändrat förslagsan-
|
280,000
|
|
|
|
|
|
|
|
234
|
—
|
27.
|
Bidrag till de statsunderstödda enskilda läroan-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
stalternas vikariatskassa, oförändrat förslags-
anslag ..................................................
|
12,000
|
|
|
|
|
|
|
|
234
|
141
|
28.
|
Utbildningskurser för lärarinnor i huslig eko-
|
|
28,100
10,500
50,000
|
|
|
|
|
|
235
235
|
142
143
|
29.
|
August Abraliamsons stiftelse .......... .............
|
|
|
|
|
|
|
|
30.
|
Nybyggnad åt fackskolan för huslig ekonomi i
Uppsala ..................................................
|
|
|
|
|
|
|
|
494
|
►d
|
|
|
Ordinarie
|
Extra
ordinarie
|
Ordinarie
|
Extra
ordinarie
|
51
p
|
3
pr
|
|
|
anslag.
|
anslag.
|
|
anslag.
|
anslag.
|
|
|
|
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
236
|
144
|
31.
|
Högre handarbetslärarinneseminariet i Göteborg
|
|
|
3,700
|
|
|
|
|
|
241
|
145
|
32.
|
Resestipendier åt lärarpersonalen vid enskilda
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
läroanstalter.........................................
|
|
|
9,000
|
_
|
|
|
|
|
242
|
146
|
33.
|
Resestipendier och studieunderstöd åt skolköks-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
lärarinnor.........
|
|
|
2,000
|
-
|
|
|
|
|
|
|
|
Kommunala mellanskolor.
|
•
|
|
|
|
|
|
|
|
242
|
147
|
34.
|
Kommunala mellanskolor, ökat förslagsanslag
|
300,000
|
_
|
|
|
|
|
|
|
245
|
148
|
35.
|
Resestipendier åt lärarpersonalen vid kommunala
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
mellanskolor.............................................
|
|
|
1,200
|
—
|
1,282,000
|
|
104,500
|
|
246
|
|
|
Folkundervisningen:
|
|
|
|
|
|
|
246
|
|
|
F olkskolöverstyrelsen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
246
|
149
|
36.
|
Folkskolöverstyrelsen, nytt anslag .................
|
|
|
|
|
76,300
|
—
|
11,400
|
—
|
|
|
|
Lärarutbildning.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
273
|
|
|
Folkskoleseminarier.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
273
|
150
|
37.
|
Omorganisation av folkskoleseminarierna, ökat
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
reservationsanslag .... 4..............................
|
849,595
|
—
|
|
|
|
|
|
|
291
|
—
|
38.
|
Stipendier för seminarieelever, oförändrat reser-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
vationsanslag ................................
|
150,225
|
—
|
|
|
|
|
|
|
291
|
151
|
39.
|
Parallellklasser vid folkskoleseminarierna i Sträng-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
näs, Växjö, Kalmar, Stockbolm, Uppsala och
Lund .....................................
|
|
|
70,825
|
|
|
|
|
|
305
|
152
|
40.
|
Parallellklasser vid folkskoleseminariet i Falun
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
m. m................................
|
|
|
51,000
|
—
|
|
|
|
|
317
|
153
|
41.
|
Tillfällig löneförbättring för lärare och lärarinnor
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
vid folkskoleseminariernas övningsskolor ......
|
|
|
14,400
|
—
|
|
|
|
|
318
|
—
|
42.
|
Bidrag till avlönande av vikarie under övnings-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
lärares vid folkskollärarseminarium sjukdom,
oförändrat förslagsanslag ......................
|
4,000
|
|
|
|
|
|
|
|
318
|
154
|
43.
|
Folkskoleseminariets i Uppsala nybyggnad ......
|
|
187,063
|
—
|
|
|
|
|
320
|
155
|
44.
|
Inredning och möblering av nybyggnaden för
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
folkskoleseminariet i Uppsala .....................
|
|
|
75,900
|
—
|
|
|
|
|
323
|
156
|
45.
|
Gymnastikbyggnad m. m. för folkskoleseminariet
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
i Strängnäs ................................
|
|
|
70,000
|
—
|
|
|
|
|
324
|
157
|
46.
|
Folkskoleseminariets i Lund nybyggnad .........
|
|
|
200,000
|
—
|
|
|
|
|
325
|
158
|
47.
|
Nytt folkskoleseminarium i Norrland...............
|
|
|
150,000
|
—
|
|
|
|
|
326
|
159
|
48.
|
Underhåll av trädgården vid folkskoleseminariet
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
i Luleå m. m...........................................
|
|
|
1,100
|
—
|
|
|
|
|
495
Sida
|
hi
|
|
|
Ordinarie
|
Extra
ordinarie
|
Ordinarie
|
Extra
ordinarie
|
G
Ö
pr
|
|
|
anslag
|
|
anslag
|
|
anslag
|
anslag
|
|
|
|
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
ö.
|
326
|
160
|
49.
|
Hyresbidrag till rektorer vid vissa folkskole-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
seminarier..............................................
|
|
|
6,000
|
—
|
|
|
|
|
328
|
161
|
50.
|
Förhyrande av vissa lokaler för folkskolesemi-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
narierna i Linköping och Umeå m. m..........
|
|
|
21,000
|
—
|
|
|
|
|
329
|
162
|
51.
|
Stockholms privata folkskoleseminarium .........
|
|
|
6,300
|
—
|
|
|
|
|
330
|
163
|
52.
|
Göteborgs privata folkskoleseminarium ............
|
|
|
6,300
|
—
|
|
|
|
|
331
|
|
|
Småskoleseminarier.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
331
|
164
|
53.
|
Avlöningsbidrag till lärare vid småskolesemina¬
rier, ökat förslagsanslag..............................
|
36,000
|
|
|
|
|
|
|
|
331
|
—
|
54.
|
Bidrag till avlönande av vikarie för lärare vid
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
småskollärarseminarium, oförändrat förslags¬
anslag ..................................................
|
2,000
|
_
|
|
|
1,041,820
|
|
859,888
|
|
331
|
|
|
Anordningar för lärares fortbildning.
|
|
|
|
|
|
|
331
|
165
|
55.
|
Fortbildningskurser för folk- och småskollärare...
|
|
|
15,000
|
—
|
|
|
|
|
338
|
166
|
56.
|
Fortbildningskurser i gymnastik .....................
|
|
|
12,900
|
—
|
|
|
|
|
338
|
167
|
57.
|
Fortbildningskurser i skolträdgårdsskötsel.........
|
|
|
3,230
|
—
|
|
|
|
|
344
|
168
|
58.
|
Instruktionskurser i simning och livräddning____
|
|
|
1,200
|
—
|
|
|
|
|
346
|
169
|
59.
|
Besestipendier åt lärare vid folkskoleseminarier...
|
|
|
2,000
|
—
|
|
|
|
|
347
|
170
|
60.
|
Besestipendier åt lärare vid högre folkskolor ...
|
|
|
1,200
|
—
|
|
|
|
|
347
|
171
|
61.
|
Besestipendier åt lärare vid folkskolor ............
|
|
|
8,000
|
—
|
|
|
|
|
347
|
172
|
62.
|
Besestipendier åt lärare vid småskolor m. fl......
|
|
|
3,000
|
—
|
|
|
46,530
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
—
|
348
|
|
|
Folkskoleinspektionen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
348
|
173
|
63.
|
Arvoden åt folkskoleinspektörer (omorganisation
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
av folkskoleinspektionen), ökat reservations¬
anslag ...................................................
|
155,000
|
|
|
|
|
|
|
|
350
|
—
|
64.
|
Besekostnadsersättning åt folkskoleinspektörer,
|
|
|
|
|
|
|
*
|
|
|
|
|
oförändrat förslagsanslag ........................
|
93,000
|
—
|
|
|
248,000
|
_
|
|
|
350
|
|
|
Folk- och småskolor.
|
|
|
|
|
|
|
|
350
|
174
|
65.
|
Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och små-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
skolor, ökat förslagsanslag ........................
|
16,400,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
356
|
175
|
66.
|
Avlöningsbidrag till sjukvikarier för lärare vid
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
folk- och småskolor, ökat förslagsanslag......
|
282,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
356
|
176
|
67.
|
Vikarier för lungsotssmittade lärare ..............
|
|
|
20,000
|
—
|
|
|
|
|
356
|
—
|
68.
|
Befrämjande av folkundervisningen bland de i
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
rikets nordligaste trakter bosatta finnar, oför¬
ändrat förslagsanslag .............................
|
150,000
|
_
|
|
|
|
|
|
|
496
Ordinarie
anslag
|
Extra
ordinarie
anslag
|
Ordinarie
anslag
|
Extra
ordinarie
anslag
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
ö.
|
80,000
|
—
|
23,000
|
|
|
|
|
|
|
|
1,000
|
—
|
|
|
|
|
440,000
|
—
|
7,100
|
—
|
|
|
|
|
315,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
140,000
|
—
|
25,000
|
|
|
|
|
|
30,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
35,000
|
—
|
|
|
17,872,000
|
_
|
76,100
|
_
|
|
|
|
|
163,000
|
—
|
|
|
95,000
|
_
|
|
|
|
|
|
|
2,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
4,500
|
—
|
|
|
101,500
|
|
|
|
339,200
|
|
|
|
|
|
|
80,000
|
—
|
|
|
419,200
|
—
|
|
|
|
|
|
27,185,098
|
—
|
1,545,883
|
|
Sida
|
Punkt
|
356
|
—
|
356
|
177
|
359
|
178
|
359
|
179
|
364
|
180
|
365
|
181
|
365
|
182
|
365
|
183
|
368
|
—
|
368
|
184
|
370
|
185
|
370
|
186
|
373
|
—
|
373
|
—
|
373
|
_
|
373
|
—
|
69.
70.
71.
72.
73.
74.
75.
76.
77.
78.
79.
80.
81.
82/
83.
84.
Lappmarks ecklesiastikverk, folkbildningsända-
mål, oförändrat förslagsanslag ...........
Upphjälpandet av skolväsendet inom vissa lapp-
marksförsamlingar.................................
Upphjälpandet av skolväsendet inom Hotagens
församling..............................................
Svensk undervisning för svenska barn i ut¬
landet...................................................
Undervisning i manlig slöjd, ölcat förslagsanslag
Undervisning i kvinnlig slöjd, ökat förslags¬
anslag ..................................................
Undervisning i huslig ekonomi, ökat förslags¬
anslag ............................................
Normalritningar för folkskolebyggnader å lands¬
bygden .............................................
Undervisningsmateriell m. m. för folkskolor, oför¬
ändrat reservationsanslag ..................
Understödjande av folkskolebarns ferie-och studie¬
resor, ökat förslagsanslag ..................
Fortsättnings skolor.
Avlöningsbidrag till lärare vid fortsättningsskola,
ökat förslagsanslag ................................
Högre folkskolor.
Understöd åt högre folkskolor, ökat förslagsan¬
slag ......................................................
Bidrag till avlönande av vikarie för lärare vid
högre folkskola, oförändrat förslagsanslag
Sällskapet för folkundervisningens främjande, oför¬
ändrat anslag ...................................
Folkhögskolor.
Understöd åt folkhögskolor, oförändrat förslags¬
anslag ............................................
Stipendier åt elever vid folkhögskolor, oföränd¬
rat anslag................................................
Säger för allmänna skolväsendet
497
Sida
|
►d
c
|
|
|
Ordinarie
anslag
|
Extra
ordinarie
anslag
|
Ordinarie
anslag
|
Extra
ordinarie
anslag
|
|
|
|
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
374
|
|
G
|
. Folkbildningsåtgärder i övrigt.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
374
|
|
|
Folkbibliotek.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
374
|
—
|
l.
|
Understöd åt folkbibliotek, oförändrat förslags-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
anslag ... ...............................................
|
|
|
|
|
170,000
|
—
|
|
|
374
|
187
|
2.
|
Ändrade villkor för statsbidrag till riksförbund
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1
|
|
|
för biblioteksverkambet ..............................
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Populärvetenskapliga föreläsningar.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
379
|
188
|
3.
|
Populärvetenskapliga föreläsningar ..................
|
|
|
290,000
|
—
|
|
|
|
|
382
|
189
|
4.
|
Populära foreläsningskurser, anordnade från uni-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
versiteten i Uppsala och Lund ..................
|
|
|
7,000
|
~
|
|
|
|
|
383
|
190
|
5.
|
Sommarkurser i Göteborg......... ....................
|
|
|
4,000
|
—
|
|
|
|
|
384
|
191
|
6.
|
Musikföreställningar för allmänheten ...............
|
|
|
55,500
|
—
|
170,000
|
—
|
356,500
|
—
|
|
|
|
|
Säger för folkbildningsåtgärder i övrigt
|
|
|
|
|
170,000
|
—
|
356,500
|
—
|
390
|
|
|
H, Abnormundervisningen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
390
|
—
|
1.
|
Till befrämjande av dövstumundervisningen, oför-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ändrat förslagsanslag .............................
|
|
|
|
|
200,000
|
—
|
|
|
390
|
—
|
2.
|
Kyrklig själavård åt dövstumma, oförändrat
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
förslagsanslag..........................................
|
|
|
|
|
14,000
|
—
|
|
|
390
|
192
|
3.
|
Ordbok för dövstumma .................................
|
|
|
|
|
|
|
1,000
|
—
|
390
|
193
|
4.
|
Tidning för dövstumma................................
|
|
|
|
|
|
|
500
|
—
|
391
|
—
|
5.
|
Institutet och förskolan för blinda å Tomteboda,
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
oförändrat anslag ....................................
|
|
|
|
|
74,200
|
—
|
|
|
391
|
—
|
6.
|
Till bekostande av elevers vid institutet och för-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
skolan för blinda å Tomteboda ävensom åtföl¬
jande vårdares resor å statens järnvägar, oför¬
ändrat förslagsanslag ............................
|
|
|
|
|
2,000
|
|
|
|
391
|
—
|
7.
|
Förskolan för blinda i Växjö, oförändrat anslag
|
|
|
|
|
14,800
|
—
|
|
|
391
|
194
|
8.
|
Hantverksskolan i Kristinehamn för blinda......
|
|
|
|
|
|
|
20,000
|
—
|
393
|
—
|
9.
|
Bidrag till avlönande i vissa fall av vikarie för
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
lärare och lärarinnor vid blindundervisnings-
austalterna å Tomteboda och i Växjö, oföränd¬
rat förslagsanslag ..................................
|
|
|
|
|
1,200
|
|
|
|
1393
|
195
|
10.
|
Tryckning av blindskrifter m. ra. ... ..............
|
|
|
|
|
|
|
3,700
|
—
|
1393
|
196
|
11.
|
De blindas förening ..................................
|
|
|
|
|
|
|
35,000
|
—
|
|399
|
197
|
12.
|
Vården av blinda dövstumma och blinda sinnes-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
slöa m. fl.................................................
|
|
|
|
|
|
|
150,000
|
—
|
G3 — Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 avd.
498
|
►tf
|
|
|
Ordinarie
|
Extra
ordinarie
|
Ordinarie
|
Extra
ordinarie
|
Sida
|
5
pr
|
|
|
anslag
|
anslag
|
anslag
|
|
anslag
|
|
|
|
|
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
400
|
1S8
|
13.
|
Resestipendier åt abnormlärare........................
|
|
|
|
|
|
1,000
|
|
400
|
199
|
14.
|
Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, ökat
|
|
1
|
|
|
|
|
|
|
|
|
förslagsanslag.........................................
|
|
|
|
350,000
|
—
|
|
|
401
|
—
|
16.
|
Uppfostringsanstalter för vanartade och i sedligt
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
avseende försummade kara, oför ändrat förslags¬
anslag ...............................:................
|
|
|
|
|
70,000
|
_
|
|
|
|
|
|
Säger för abnormundervisningen
|
|
|
|
|
726,200
|
—
|
211,200
|
—
|
401
|
|
|
I. Den tekniska undervisningen.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
401
|
200
|
1.
|
1 De tekniska läroverken (tekniska högskolans om-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
417
|
202
|
3.
|
) organisation 18,850 kronor, omorganisation av
Chalmers tekniska läroanstalt 52,000 kronor)
ökat anslag ........................................
|
|
|
|
|
792,775
|
|
13,700
|
|
410
|
201
|
2.
|
Nybyggnad m. m. för tekniska högskolan.........
|
|
|
|
|
|
|
1,000,000
|
—
|
417
|
202
|
3.
|
Omorganisation av Chalmers tekniska läroanstalt
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
(se ovan under punkten 1 De tekniska läro¬
verken.)
|
|
|
|
|
|
|
|
|
418
|
203
|
4.
|
Tekniska skolan i Stockholm ......................
|
|
|
|
|
|
|
16,161
|
—
|
419
|
204
|
5.
|
Tekniska elementarskolan i Norrköping............
|
|
|
|
|
|
|
5,250
|
—
|
422
|
205
|
6.
|
Tekniska elementarskolan i Malmö..................
|
|
|
|
|
|
|
18,700
|
—
|
426
|
206
|
7.
|
Tekniska elementarskolan i Örebro..................
|
|
|
|
|
|
|
19,920
|
—
|
427
|
207
|
8.
|
Tekniska elementarskolan i Borås ..................
|
|
|
|
|
|
|
4,250
|
—
|
428
|
208
|
9.
|
Tekniska elementarskolan i Härnösand...........
|
|
|
|
|
|
|
5,424
|
—
|
431
|
209
|
10.
|
Tekniska skolan i Eskilstuna ........................
|
|
|
|
|
|
|
1,337
|
—
|
431
|
210
|
11.
|
Provisorisk lönereglering vid tekniska skolan i
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Stockholm ................................................
|
|
|
|
|
|
|
4,600
|
—
|
432
|
211
|
12.
|
Slöjdföreningens i Göteborg skola .................
|
|
|
|
|
|
|
30,000
|
—
|
432
|
212
|
13.
|
Lägre tekniska yrkesskolor .......................
|
|
|
|
|
|
|
140,000
|
—
|
439
|
213
|
14.
|
Besestipendier åt föreståndare och facklärare vid
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
lägre tekniska läroanstalter...........................
|
|
|
|
|
|
|
3,000
|
—
|
|
|
|
Säger för den tekniska undervisningen
|
|
|
|
|
792,775
|
—
|
1,262,342
|
—
|
440
|
|
J. Åtgärder för fysisk utbildning.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
440
|
—
|
i.
|
Gymnastiska centralinstitutet, oförändrat anslag
|
|
|
|
|
39,650
|
—
|
|
|
■140
|
214
|
2.
|
Tillfällig avlöningsförbättring åt befattningshavare
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
vid gymnastiska centralinstitutet, förslagsanslag,
högst.........................................................
|
|
|
|
|
|
|
8,400
|
_
|
441
|
215
|
3.
|
Uppehållande av gymnastiska centralinstitutets
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
verksamhet ...............................................
|
|
|
|
|
|
|
7,650
|
—
|
499
Sida
|
Punkt
|
|
|
Ordinarie
anslag
|
Extra
ordinarie
anslag
|
Ordinarie
anslag
|
Extra
ordinarie
anslag
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
Ö.
|
Kronor
|
ö.
|
442
|
216
|
4.
|
Kvinnlig poliklinik vid gymnastiska centralin-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
stitutet ......................................................
|
|
|
|
|
|
|
750
|
—
|
443
|
217
|
5.
|
Understödjande av idrottslivet .......................
|
|
|
|
|
|
|
100,000
|
—
|
446
|
218
|
6.
|
Understödjande av skididrotten bland ungdomen
|
|
|
|
|
|
|
50,000
|
—
|
|
|
|
Säger för åtgärder för fysisk utbildning
|
|
|
|
|
39,650
|
—
|
166,800
|
-
|
447
|
|
K.
|
Understöd åt vetenskap, vitterhet
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
och konst m. m.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
447
|
219
|
1.
|
Svenska fornskriftsällskapet ..........................
|
|
|
|
|
|
|
2,000
|
—
|
447
|
220
|
2.
|
Samfundet för utgivande av handskrifter rörande
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Skandinaviens historia................................
|
|
|
|
|
|
|
1,000
|
—
|
448
|
221
|
3.
|
Svenska vitterhetssamfundet...........................
|
|
|
|
|
|
|
3,000
|
—
|
449
|
222
|
4.
|
Tidskriften Nordiskt medicinskt arkiv ............
|
|
|
|
|
|
|
5,000
|
—
|
449
|
223
|
5.
|
Tidskriften Acta mathematica .......................
|
|
|
|
|
|
|
3,000
|
—
|
450
|
224
|
6.
|
Tidskriften Sfinx.........................................
|
|
|
|
|
|
|
1,200
|
—
|
451
|
225
|
7.
|
Tidskrift för landsmål ................................
|
|
|
|
|
|
|
5,000
|
—
|
451
|
226
|
8.
|
Undersökning av svenska folkmål ..................
|
|
|
|
|
|
|
• 7,500
|
—
|
453
|
227
|
9.
|
Insamling av svenska folkminnen ..................
|
|
|
|
|
|
|
4,500
|
—
|
456
|
228
|
10.
|
Vetenskaplig' undersökning av ortnamn............
|
|
|
|
|
|
|
4,000
|
—
|
457
|
229
|
11.
|
Inköp av exemplar av ortnamnskommitténs ar-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
bete om Alvsborgs län ........... ...............
|
|
|
|
|
|
|
450
|
—
|
458
|
230
|
12.
|
Verket »Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inven-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
tarium» ...................................................
|
|
|
|
|
|
|
10,000
|
—
|
460
|
231
|
13.
|
Föreningen Pietas ... ..................................
|
|
|
|
|
|
|
2,500
|
—
|
462
|
232
|
14.
|
Statistiska tabeller över Oresundstullen...........
|
|
|
|
|
|
|
1,500
|
—
|
462
|
233
|
15.
|
Forskningsarbete vid utländska biologiska stationer
|
|
|
|
|
|
|
1,800
|
—
|
463
|
234
|
16.
|
Besestipendier åt journalister ........................
|
|
|
|
|
|
|
4,000
|
—
|
463
|
235
|
17.
|
Understöd åt inhemska skönlitterära författare...
|
|
|
|
|
|
|
10,000
|
—
|
464
|
236
|
18.
|
Gradmätningskommitténs publikation...............
|
|
|
|
|
|
|
35,000
|
—
|
469
|
237
|
19.
|
Expedition till sydpolartrakterna....................
|
|
|
|
|
|
|
27,000
|
—
|
469
|
238
|
20.
|
Historisk-statistisk handledning ....................
|
|
|
|
|
|
|
18,000
|
—
|
470
|
—
|
21.
|
Kesestipendier samt läroböckers, tidskrifters och
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
lärda verks utgivande, oförändrat reservations-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
andag.....................................................
|
|
|
|
|
45,000
|
—
|
|
|
|
|
Säger för understöd åt vetenskap, vitterhet och konst m. m.
|
|
|
|
|
45,000
|
—
|
146,450
|
—
|
470
|
|
|
L. Diverse.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
470
|
_
|
1.
|
Alderstillägg, oförändrat förslagsanslag............
|
|
|
|
|
150,000
|
|
|
|
470
|
239
|
2.
|
Extra lönetillägg, förslagsanslag ....................
|
|
|
|
|
|
15,000
|
—
|
500
00
Su
P
|
g
|
|
|
Ordinarie
anslag
|
Extra
ordinarie
anslag
|
Ordinarie
anslag
|
Extra
ordinarie
anslag
|
|
|
|
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
ö.
|
Kronor
|
ö.
|
470
|
240
|
3.
|
Bese- och traktamentspenningar, ökat förslags¬
anslag ..............................
|
|
|
|
|
24.000
100,000
28.000
25,013
|
|
|
|
471
|
241
|
4.
|
Skrivmaterialier och expenser, ved m. m. (därav
till domkapitlens expeditioner högst 10,000
kronor), ökat förslagsanslag.....
|
|
|
|
|
|
|
|
478
478
481
|
242
243
|
5.
6.
7.
|
Extra utgifter, oförändrat reservationsanslag
Ersättning för förskott... .
Tryckningskostnader, ökat förslagsanslag .........
|
|
|
|
|
—
|
233,557
|
—
|
|
|
|
Säger för diverse
|
|
|
|
|
327,013
|
—
|
248.557
|
—
|
|
|
|
Summa
|
1
|
|
|
33,329,598
|
-1
|
6,268,702
|
—
|
Stockholm, Ivar Haeggströms Boktr. A. B., 1914.
BIHANG
TILL
RIKSDAGENS PROTOKOLL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅR 1914
(len 15 januari—5 mars.
----♦-------
FÖRSTA SAMLINGEN.
FÖRSTA BANDET. V.
De till Kungl. Majrts Proposition Nr 1 angående statsverkets tillstånd och behov
hörande bilagor, från och med nionde huvudtiteln.
Nionde huvudtiteln.
1
Nionde huvudtiteln.
Utdrag av protokollet över jordbi'uksärenden, liållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve EHRENSVÄRD,
Statsråden: Petersson,
SCHOTTE,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswärd,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
Departementschefen, statsrådet Petersson, anhöll därefter att få
anmäla de frågor, som tillhörde regleringen av riksstatens nionde huvud¬
titel för år 1915, samt yttrade.
Under nionde huvudtiteln upptagas anslagstitlarna såsom de böra
förekomma i riksstaten, därvid jag även i behörig ordning angiver de
ordinarie anslag, beträffande vilka jag icke har någon förändring att
föreslå.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt.
1
2
Nionde huvudtiteln.
A. Departementet.
1. Departementschefen, oförändrat ordinarie anslag kronor 17,000.
2. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts
kansli, oförändrat ordinarie anslag.......................................... kronor 59,300.
3. Provisorisk lönereglering.
[1-] Med anledning av Kungl. Maj:ts förslag har Riksdagen å extra
Provisorisk för innevarande år anvisat under de olika huvudtitlarna särskilda.
för dcparte- förslagsanslag att användas till provisorisk lönereglering för innevarande
mentet. år åt befattningshavare i statsdepartementen. Det för jordbruksdeparte-
(extra anslag.) mentets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli i sådant avseende anvisade
beloppet uppgår till 6,860 kronor, därav högst 162 kronor 50 öre må
anväudas till höjning av vikariatsersättning under semester.
Aven för år 1915 är dylikt avlöningstillägg av behovet påkallat.
I avseende å grunderna för dessa lönetillägg ävensom villkoren
för deras åtnjutande och de föreskrifter, som böra iakttagas vid utbetal¬
ningen av desamma, anhåller jag att få åberopa vad chefen för justitie¬
departementet denna dag därom anfört och vill för egen del endast
framhålla, att beträffande registratorns i jordbruksdepartementet sportel-
inkomster icke inträffat någon sådan förändring, att desamma höra be¬
räknas överstiga 500 kronor.
Den för år 1915 erforderliga summan blir emellertid ändrad, enär
ålderstiilägg till vaktmästaren icke behöver utgå, sedan denna befattning
numera erhållit ny innehavare.
Med iakttagande av denna förändring blir anslagsbehovet för år
1915 6,757 kronor 50 öre eller i avjämnat tal 6,760 kronor.
På grund härav hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att till provisorisk lönereglering för befattnings¬
havare i jordbruksdepartementet, i enlighet med de
av mig tillstyrkta grunder och på de av mig för-
Nionde huvudtiteln.
3
ordade villkor, å extra stat för år 1915 bevilja ett [1.]
förslagsanslag av.......................................... kronor 6,760,
varav högst 162 kronor 50 öre må användas till höj¬
ning av vikariatsersättning under semester.
4. Extra kauslisekreterare.
För beredande åt ytterligare en kanslisekreterare inom jordbruks- [2.]
departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli av lön, 2,500 kronor,
och tjänstgöringspenningar, 1,500 kronor, har Riksdagen lör vart och inom drparte-
ett, av åren 1907 — 1910 anvisat på extra stat ett anslag av 4,000 kronor. mentet-
Enär den för år 1911 åt ordinarie befattningshavare inom stats-(extra ansla^
departementen medgivna provisoriska lönereglering befanns höra i lorm
av avlöningstillägg komma även denne kanslisekreterare till godo, be¬
viljade Riksdagen på extra stat för vart och ett av åren 1911—1914
till hans avlönande ett anslag av 5,050 kronor, därav 1,600 kronor
skulle anses såsom tjänstgöringspenningar. Enligt särskilda av Kungl.
Maj:t meddelade föreskrifter gälla för åtnjutande av dessa avlönings¬
förmåner samma villkor i tillämpliga delar som för ordinarie befattnings¬
havare i fråga om den provisoriska löneförbättringen.
Anslag för samma ändamål är behövligt jämväl för år 1915.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för avlönande av en kanslisekreterare inom
jordbruksdepartementet å extra stat för år 1915 anvisa
ett anslag av ................................................ kronor 5,050,
varav 1,600 kronor skola anses såsom tjänstgörings-
penningar.
5. Extra föredragande m. m.
1 anledning av regeringsrättens inrättande har på Kungl. Maj:ts [3.]
förslag Riksdagen på extra stat för vart och ett av åren 1910—1914
anvisat anslag för beredande av arvode åt extra föredragande inom inom departe-
jordbruksdepartementet in. in. Anslagets belopp utgjorde lör år 1910 mentet m. m.
7,000 kronor, därav 3,000 kronor voro avsedda att utgå under år 1909 (extra anslag.)
och 4,000 kronor under år 1910, samt för vart och ett av åren 1911
—1914 4,000 kronor.
4 Nionde huvudtiteln.
[3-] Jämväl för år 1915 är anslag för ifrågavarande ändamål erforder¬
ligt. I likhet med föregående år lärer böra iakttagas, att särskild före¬
dragandes sammanlagda avlöningsförmåner inom departementet icke i
något fall överskrida 7,000 kronor för år räknat.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, för beredande av arvode åt extra föredragande
inom jordbruksdepartementet m. m., å extra stat för
år 1915 anvisa ett anslag av .................. kronor 4,000.
B. LantbruksstyreliseD.
1. Lantbruksstyrelsen.
[4.] I riksstaten linnes under nionde huvudtiteln uppfört å ordinarie
LJtyreh^n' “stat ett ansla8 till lantbruksstyrelsen av 57,600 kronor.
(ordinarie ^ skrivelse den 30 december 1913 bar nu bemälda styrelse gjort fram-
' anslår ställning, att den befattning med ärenden rörande statsbidrag eller stats¬
lån till torrläggningsföretag, som nu tillkommer dels väg- och vatten-
kyg'8'^dsstyrelsen dels ock sistnämnda styrelse och lantbruksstyrelsen
samfällt, måtte överflyttas till att i regel handläggas av lantbruksstyrelsen
ensam. En sådan förändring skulle emellertid nödvändiggöra viss till¬
ökning i lantbruksstyrelsens arbetskrafter och har styrelsen i nämnda
skrivelse därför tillika avgivit förslag till ny stat för styrelsen, slutande
på ett belopp av 77,900 kronor.
Detta ärende är uu remitterat till väg- och vattenbyggnadsstyrel¬
sen för utlåtande och har således ännu icke vunnit den utredning", att
jag för närvarande är i tillfälle att anmäla detsamma till Kungl. Maj:ts
prövning. Emellertid torde sistnämnda styrelses utlåtande vara att inom
kort förvänta och har jag, som i detta ärende samrått med chefen för
civildepartementet, för avsikt att därefter föreslå avlåtandet av propo¬
sition i ämnet till Riksdagen.
Tillsvidare torde därför endast viss förhöjning böra beräknas i
anslaget till lantbruksstyrelsen och jag saknar anledning att nu frångå
det av denna styrelse i sådant avseende angivna beloppet.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
Nionde huvudtiteln. 5
att i avbidan på den proposition angående höj¬
ning av anslaget till lantbruksstyrelsen, som Kungl.
Maj:t må komma att avlåta till Riksdagen, i anslaget
till nämnda styrelse, nn........................... kronor 57,600,
beräkna en förhöjning av........................ » 20,300
till ................................................................. » 77,900.
[4-]
2. Ingenjörsbiträden.
För anställande under åren 1913 och 1914 av ingenjörsbiträden [5.]
hos lantbruksstvrelsen begärde denna styrelse i skrivelse den 28 sep-
tember 1912 ett anslag av 13,700 kronor, varav 7,100 kronor voro av- iannruics-
sedda för år 1913 och 6,600 kronor för år 1914. Kungl. Maj:t ansåg styrelse.
emellertid beloppen kunna något nedsättas och har Riksdagen med bifall (extra anslag.)
till Kungl. Majrts förslag på extra stat för år 1914 anvisat ett anslag
av 13,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att därav, för anställande
av dylika biträden under år 1913, förskottsvis under samma år av till¬
gängliga medel utanordna erforderligt belopp.
Den 19 september 1913 har Kungl. Maj:t härav anvisat 7,625
kronor för anställande av dylika biträden under samma år. Av anslaget
återstår alltså för år 1914 allenast 5,375 kronor.
I skrivelse den 14 november 1913 har nu lantbruksstyrelsen gjort
framställning dels om ökade medel för detta ändamål för år. 1914 dels
ock om anslag därtill för år 1915. Styrelsen har härvid anfört huvud¬
sakligen följande. ,
Ökade arbeten hade tillkommit på styrelsens agrikulturtekniska
avdelning särskilt på grund av bestämmelserna i kungörelserna den 31
december 1912 angående odlingslån och anslag till dikningsföretag, var-
förutom en myckenhet utredningar förekommit, vilka ej utan skada för
det allmänna borde uppskjutas. I anledning därav hade de för år 1913
i styrelsens skrivelse den 28 september 1912 beräknade medlen, 7,100
kronor, blivit otillräckliga.
Erfarenheten hade visat, att arbetsmängden på lantbruksstyrelsens
agrikulturtekniska avdelning hittills ökats varje år, och sannolikt syntes
vara att, i den mån som kännedom om de fördelar, som erbjödes all¬
mänheten genom anlitande av allmänna avdikningsanslaget, bleve spridd,
allt flera ansökningar om bidrag från detta anslag skulle inkomma.
Under år 1913 syntes anslaget visserligen komma att icke till fullo tagas
i anspråk, sannolikt på grand av otillräcklig kännedom om dess tillvaro
6
Nionde huvudtiteln.
och obekantskap. med formerna för erhållande av statsbidrag från det¬
samma. Under förutsättning emellertid att medel för ändamålet komme
att anvisas även under närmast följande år, skulle arbetena på den
agrikulturtekniska avdelningen komma att ytterligare ej oväsentligt ökas.
Arbetet med. dylika planers granskning vore till följd av de därvid före¬
kommande invecklade beräkningsgrunderna mycket mera tidskrävande,
än fallet vore exempelvis vid granskningen av Övriga förekommande
planer för beredande av statsbidrag till avdikningar.
Under år 1913 komme att intill årets slut hava varit anställda
å avdelningen lantbruksstipendiater i 9 månader med arvoden av 200 —
250 kronor i månaden, manliga tillfälliga ingenjörsbiträden i 16 */2
månader med arvoden av 300 kronor för månad samt kvinnliga tillfälliga
biträden i 6 månader med arvoden av 100—150 kronor för månad.
För vartdera av åren 1914 och 1915 ansåge lantbruksstyrelsen att,
därest de statsbidrag, som bleve beviljade för avdikningar, ej komme
att ökas utöver de belopp, som blivit anvisade för år 1913, minsta
ingenjör shjälpen och minsta omkostnaderna härtill borde beräknas sålunda:
lantbruksstipendiater med full
kompetens såsom lantbruksingenjör 4 mån. å 250 kronor 1,000 kronor,
manliga tillfälliga ingenjörs¬
biträden ........................................'........ 24 » å 300 » 7,200 »
kvinnligt tillfälligt d:o ......... 12 » å 125 » 1,500 »
Summa 9,700 kronor.
Då av redan beviljade medel för år 1914 återstode endast 5,375
kronor, behövde för sistnämnda år anslaget till ingenjörsbiträdena ökas
med 4,325 kronor eller i jämna hundratal med 4,400' kronor.
\äg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen hade
emellertid den 6 november 1913 hemställt om en ökning" för år 1915
av det norrländska avdikningsanslaget med 1,000,000 kronor, så att
detta anslag då komme att utgöra 2,100,000 kronor, men tillika att
därav redan under år 1914 finge utgå högst 1,000,000 kronor. Om
denna framställning vunne Kung!. Maj:ts och Riksdagens bifall, skulle
ytterligare ingenjörsbiträde på agrikulturtekniska avdelningen i lantbruks¬
styrelsen för år 1914 erfordras utöver vad ovan framhållits. Kostnaden
för denna tillökning av ingenjörsbiträde ansåge sig lantbruksstyrelsen
höra beräkna efter 12 månaders anställning av manligt tillfälligt "biträde
å 300 kronor för månad eller tillhopa till 3,600 kronor.
På grund av vad sålunda anförts, har lantbruksstyrelsen hemställt,
Nionde huvudtiteln.
7
att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1915 [5.]
till anställande av ingenjörsbiträden å agrikulturtekniska avdelningen
inom lantbruksstyrelsen under åren 1914 och 1915 anvisa dels ett be¬
lopp av tillhopa 14,100 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att av nämnda
belopp under år 1914 av tillgängliga medel förskottsvis utanordna 4,400
kronor, dels ock, under förutsättning att ovan omförmälda framställning
om tillfällig ökning av norrländska avdikningsanslaget vunne bifall,
ytterligare 3,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att under år 1914
av tillgängliga medel förskottsvis utanordna även sistnämnda belopp.
Såsom jag under nästföregående punkt omförmält, har lantbruks-
styrelsen numera inkommit med framställning i fråga om ändrat sätt c fi en'
för handläggningen av ärenden rörande statsbidrag eller statslån till
torrläggningsföretag. I sitt samtidigt avgivna förslag till ny stat för
lantbruksstyrelsen tiar styrelsen upptagit en post å 10,000 kronor till
avlöning åt ingenjörsbiträden å styrelsens agrikulturtekniska byrå. Såsom
jag likaledes i nästföregående punkt omförmält, är detta ärende ännu
icke färdigt till föredragning inför Kungl. Maj:t, men torde bliva det
inom den närmaste framtiden, varvid jag har för avsikt att hemställa
om propositions avlåtande i ämnet. Vid sådant förhållande torde något
särskilt anslag till ingenjörsbiträden för år 1915 icke nu böra tagas i
beräkning. Därest emellertid den ifrågasatta ändringen i ovan omför¬
mälda ärendens handläggning icke genomföres och det i samband där¬
med ifrågasatta uppförandet å lantbruksstyrelsens stat av anslag till
ingenjörsbiträden icke äger rum, kommer givetvis extra anslag för ända¬
målet att erfordras för år 1915.
Lantbruksstyrelsen har emellertid i nu förevarande skrivelse hem¬
ställt jämväl om ökat anslag för anställande av dylika biträden under
innevarande år. Därigenom att Kungl. Maj:t sett sig nödsakad att på
grund av ådagalagda omständigheter redan för år 1913 taga i anspråk
så stort belopp som 7,625 kronor av det utav Riksdagen för bägge
åren 1913 och 1914 anvisade anslaget av 13,000 kronor, har det åter¬
stående, för år 1914 disponibla beloppet blivit väsentligt lägre än som
beräknats. Samma anledningar, som föranlett det ökade medelsbehovet
för nu ifrågavarande ändamål under år 1913, torde i oförminskad
omfattning komma att göra sig gällande under år 1914. Jag anser
mig därför icke kunna helt avstyrka lantbruksstyrelsens hemställan om
erhållande av ökade medel för innevarande år.
Emellertid kan jag icke heller fullständigt tillstyrka styrelsens för¬
slag härutinnan. Styrelsen har, under förutsättning att ändring i beloppen
8
Nionde huvudtiteln.
av torrläggningsanslagen icke skedde, beräknat anslagsbehovet inalles till
9,700 kronor, varav 5,375 kronor funnes tillgängliga och 4,325 kronor,
eller i avrundat tal 4,400 kronor, ytterligare skulle erfordras. Häremot
vill jag framhålla, dels att för år 1913 ett belopp av inalles 7,625
kronor visat sig tillräckligt och dels att styrelsen i sitt ovan omför-
mälda statförslag, oaktat detta utgått från förutsättningen att styrelsen
ensam skulle övertaga befattningen med torrläggningsärendena, beräknat
anslagsbehovet till biträden å agrikulturtekniska byrån icke högre än
till 10,000 kronor. Med hänsyn till dessa omständigheter torde för år
1914, då arbetet på denna byrå icke på grund av någon ändring i
ämbetsverksamheten kan bliva mer krävande än under år 1913, ett
sammanlagt anslagsbelopp, som något överstiger det för år 1913 an¬
vända, böra anses tillräckligt. Att jag finner mig överhuvud kunna
tillstyrka förhöjning beror dels på det av lantbruksstyrelsen såsom er¬
forderligt angivna ökade anställandet under år 1914 av manliga till¬
fälliga ingenjörer med högre månadsarvode än lantbruksstipendiater och
dels därpå att jag, såsom jag framdeles får tillfälle hemställa, anser att
en tillfällig ökning i norrländska avdikningsanslaget bör äga rum redan
under år 1914, ehuru vida mindre än ämbetsverken ifrågasatt i sin ovan
omförmälda skrivelse den 6 november 1913. Jag håller med hänsyn till
dessa omständigheter före, att tilläggsanslaget för år 1914 bör begränsas
till 3,500 kronor, varigenom i allt fall ett belopp av 8,875 kronor kommer
att bliva för ändamålet disponibelt eller 1,250 kronor mer än för år 1913.
I enlighet härmed hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att för anställande under år 1914 av ingen] örs-
biträden hos lantbruksstyrelsen, utöver därtill förut
anvisade medel, å extra stat för år 1915 anvisa ett
anslag av ...................................................... kronor 3,500
med rätt för Kungl. Maj:t att under år 1914 av till¬
gängliga medel förskottsvis utanordna detta belopp.
Nionde huvudtiteln.
9
C. I^an thushållii ingen.
1. Befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar.
Premiering av nötboskap.
Under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet av jordbruk och [6.J
lantmannanäringar» finnes alltsedan år 1892 upptaget ett särskilt anslag
till understödjande av premiering av nötboskap, från vilket anslag bidrag (ordinarie’
utgå till hushållningssällskap med belopp, som för varje sällskaps om- anslag,
råde icke må överstiga vad sällskapet eller landstinget, vart för sig eller
i förening, tillsk juter för samma ändamål. Detta anslag uppgick i början
till 5O,0d0 kronor men bär småningom böjts, senast vid 1909 års riksdag,
då beloppet bestämdes till 120,000 kronor, därav högst 30,000 kronor
skola användas för tilläggspris för tjurar, tillhörande tjurförening, med
rätt för Kungl. Maj:t att, därest sistnämnda belopp i sin helhet eller till
någon del under något år ej skulle behöva tagas i anspråk för detta
ändamål, anvisa det sålunda tillgängliga beloppet för andra till nöt-
boskapspremieringen hörande ändamål. Från anslaget må även an¬
vändas erforderligt belopp till fortsatt utgivande av en riksstambok över
ayrshireboskap.
Anledningen till anslagets höjning vid 1909 års riksdag var önskan
att genom beredande av ökade tilläggspris åt föreningstj urar befordra
bildandet av tjurföreningar. Angående de villkor, under vilka dylika
tilläggspris till föreningstj urar må kunna utgå, innehåller det nu gällande,
den 8 oktober 1910 utfärdade reglementet för den med statsmedel under¬
stödda nötboskapspremieringen inom riket följande bestämmelser:
1) att för 'sådant tilläggspris icke må av statsmedel utgå högre
belopp än 150 kronor;
2) att stadgar för tjurförening, till vilken tilläggspris utgår, äro
av vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott fastställda; samt
3) att minst halva antalet av föreningens kor tillhör ägare eller
brukare, vilkas odlade jord icke överstiger sammanlagt 40 hektar och
som idka jordbruk såsom huvudsaklig näring eller väsentlig binäring,
samt att förening är skyldig att årligen till hushållningssällskapet av¬
lämna fullständig redogörelse över sitt arbete och sin ekonomi;
börande inom de hushållningssällskaps områden, där premiering
av tjurar ej årligen återkommer inom ett och samma område, de tilläggs-
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 2
10
Nionde huvudtiteln.
pris, som vid premiering tillerkännas tjurförening, ej i sin helhet genast
utgå, utan lika fördelas på de olika åren, med iakttagande att de senare
delarna av priset utbetalas först sedan styrkt blivit, att tjuren väl vårdats
och att de för prisets utdelande i övrigt föreskrivna villkoren blivit
uppfyllda.
Lantbruksstyrelsen har nu i skrivelse den 20 november 1913 hem¬
ställt om åtgärder, åsyftande ett fortgående på den ovan angivna vägen
att befrämja nötboskapsaveln genom understödjande av tjurföreningarna,
och har styrelsen härvid anfört huvudsakligen följande.
Med anledning av föreskrifterna i förberörda och närmast före¬
gående reglemente av den 29 oktober 1909 hade ett icke ringa antal
tjur föreningar bildats och dylika föreningar funnes numera inom samtliga
hushållningssällskaps områden. Tvivelsutan hade dessa föreningar i hög
grad främjat nötboskapsskötseln, i det att de beredde innehavare av
mindre jordbruk tillfälle att för sin kreatursavel använda framstående
tjurar, något som utan sammanslutning säkerligen skulle i hög grad
försvårats av de höga prisen å avelstjurar. Därjämte bidroge nämnda
föreningar till en bättre skötsel och vård av hondjuren genom det in¬
tresse för nötboskapsskötseln, som genom den väckts till liv.
Att så mycket som möjligt underlätta bildandet av och kraftigt
stödja tjurföreningarna i deras verksamhet syntes därför för närvarande
vara ett av de mest verksamma och lämpliga medlen att främja nöt¬
boskapsskötseln. De flesta hushållningssällskapen hade ock arbetat i
denna riktning. Vid 1912 års utgång hade 845 med statsmedel under¬
stödda tjurföreningar med över 20,000 medlemmar varit i verksamhet.
Tjurföreningarna hade sistnämnda år uppburit 57,730 kronor i pris och
direkta anslag av staten och hushållningssällskapen förutom 62,940 kronor
för inlösta frisedlar. Icke desto mindre hade samma år krävts en ut¬
taxering hos medlemmarna av 81,830 kronor. I ovan angivna siffror
vore icke inberäknade de många föreningarna i Malmöhus län, för vilka
bidrag av statsmedel för närvarande icke toges i anspråk.
Tjurföreningar funnes numera någorlunda jämnt fördelade inom
de olika länen, blott i några få vore antalet ännu jämförelsevis obetydligt.
Där så vore förhållandet, syntes orsaken därtill vara att söka i de dryga
kostnader, som nötboskapspremieringen åsamkade hushållningssällskapen
och som gjorde det svårt för dessa att, såsom de utan tvivel skulle önska,
understödja tjurföreningarna. Sammanlagda kostnaderna för nötboskaps¬
premieringen hade nämligen år 1912 utgjort 362,300 kronor, och då
hushållningssällskapen härtill i statsanslag erhållit 112,300 kronor och
landstingen bidragit med 10,800 kronor, hade sällskapens egna kostnader
Nionde huvudtiteln.
11
uppgått till 239,200 kronor eller mera än dubbla beloppet av statsan¬
slaget och över 10 procent av de dem för nämnda år tillkommande
brännvinsmedlen, för ett sällskap ända upp till 19 procent. Under sadana
förhållanden kunde hushållningssällskapen givetvis icke vidare öka sina
anslag för åstadkommande av tjurföreningar, detta så mycket mindre,
som den numera till sällskapen anvisade ersättningen för de till stats¬
verket indragna brännvinsmedlen komme att utgå med ett icke oväsent¬
ligt lägre belopp än den andel av nämnda medel, sällskapen under dessa
sista år uppburit. Det uppgaves sålunda också redan under dessa sista
år hava förekommit, att hushållningssällskap av fruktan för ökade kost¬
nader vägrat att godkänna nybildade tjurföreningar.
På grund av det ovan anförda och då det icke borde kunna be¬
stridas, att tjurföreningarna utgjorde ett av de kraftigaste medlen till
nötboskapsskötselns höjande, syntes det vara nödvändigt, att ytterligare
statsanslag beviljades hushållningssällskapen för organiserande och under¬
stödjande av dyiika föreningar.
Det nära samband, som förefunnes och som enligt lantbrukssty-
relsens mening även borde förefinnas mellan tjurföreningarna och nöt-
boskapspremieringen, syntes lantbruksstyrelsen med nödvändighet betinga,
att statens bidrag till dessa, föreningar fortfarande, på sätt för närvarande
vore fallet, inginge i statsanslaget till nämnda premiering. Premierings-
nämnden vore framför andra "i tillfälle att taga initiativ till och verka
för tjur föreningars bildande, denna nämnd borde kunna lämna de bästa
råd och anvisningar vid anskaffandet av de för föreningarna lämpligaste
tjurar, det vore vid premieringsmötena, som besiktningen av förenings-
tjuren borde äga ruin, och vid dessa möten skedde urvalet av de kor,
vilka kunde tillerkännas den frisedel, som befriade föreningsmedlemmarna
från eu för dem säkerligen ofta betungande språngavgift.
Ej heller funne lantbruksstyrelsen anledning föreslå någon föränd¬
ring i gällande bestämmelse, att statsunderstödet till tjurföreningarna
skulle utgå i form av ett vid premieringen utdelat pris åt föreningen
för dess för nämnden uppvisade tjur. Därigenom knötes bandet ännu
fastare mellan premieringen och tjurföreningen, och endast den förening,
som åt sig anskaffat en tjur, som premieringsnämnden ansåge sig kunna
godkänna, komme i åtnjutande av statsunderstöd.
Såsom tilläggspris för tjur, tillhörande tjurförening, kunde nu av
statsmedel utgå ett belopp av intill ISO kronor, därvid dock skulle iakt¬
tagas, att inom de hushållningssällskaps områden, där premiering av
tjurar ej årligen återkomme inom ett och samma underdistrikt, de tilläggs¬
pris, som vid premiering tillerkändes tjurförening, ej genast utginge >
12
Nionde huvudtiteln.
sin helhet, utan fördelades lika på de olika åren. På grund av dessa
bestämmelser bleve storleken av det statsunderstöd, en tjurförening kunde
erhålla, beroende på hur ofta premiering återkomme till den trakt,
inom vilken tjurföreningen hade sitt verksamhetsområde; och då vissa
hushållningssällskaps områden vore delade i två eller tre underdistrikt
med premiering blott vartannat och vart tredje år, komme sålunda det
i form av tilläggspris utgående statsunderstödet att i olika län växla
mellan högst 150, 75 och 50 kronor årligen. Olägenheterna härav
bleve så mycket mer kännbara, som antalet underdistrikt i viss mån
vore beroende på vederbörande hushållningssällskaps tillgångar, vadan
alltså ett hushållningssällskap, som ansett sig böra uppdela sitt område
i två eller tre underdistrikt, i många fall hage antagas icke kunna av
egna medel tillskjuta något till de för tilläggspris avsedda belopp, som
av statsmedel beviljats vederbörande sällskap. Under dessa förhållanden
ansåge lantbruksstyrelsen den förändring höra vidtagas i gällande bestäm¬
melser, att ifrågavarande tilläggspris skulle utgå årligen, med iaktta¬
gande, vad statsmedlen anginge, att till dylikt pris skulle varje år
användas lika stort belopp, vilket dock ej finge överstiga 75 kronor,
samt att inom de hushållningssällskaps underdistrikt, där premiering av
tjurar ej årligen återkomme, de tilläggspris, som intill närmast följande
premiering tillerkänts tjurförening, och vilka således, vad statsmedlen
anginge, kunde tillsammans uppgå, där underdistrikten vore två, till
högst 150 kronor och, där underdistrikten vore tre, till högst 225 kronor,
finge under det eller de senare åren utbetalas först sedan styrkt blivit,
att tjuren väl vårdats och att de för prisets utdelande i övrigt föreskrivna
villkoren blivit uppfyllda.
Den förhöjning, lantbruksstyrelsen ansåge erforderlig i det i
anslaget till nötboskapspremieringen ingående beloppet för tilläggspris
för tjurar tillhörande tjur föreningar, hade lantbruksstyrelsen funnit icke
kunna beräknas lägre än till 40,000 kronor. Då hushållningssällskapens
bidrag till nötboskapspremieringen för närvarande uppginge till mer
än dubbla det belopp, som de för ändamålet uppburo av statsmedel,
syntes det lantbruksstyrelsen nödvändigt att för denna premierings fort¬
bestånd söka åtminstone i någon mån nedbringa sällskapens kostnader
för densamma, och då nära 30,000 kronor av dessa sällskapens egna
kostnader nu utgjorde sådant understöd till tjurföreningar, till vars gäl¬
dande särskilda statsmedel ansetts böra anvisas, borde i främsta rummet
motsvarande belopp inberäknas i nu ifrågavarande anslagsförhöjning.
Därtill komme vidare att, enligt vad lantbruksstyrelsen hade sig bekant,
tjurföreningar, som varit i behov av och enligt gällande bestämmelser
Monde huvudtiteln.
13
för tilläggspris befunnits berättigade till sådant, på grund av bristande
medel antingen icke kunnat tillerkännas tilläggspris eller erhållit dylikt
till betydligt reducerat belopp, varjämte grundad anledning funnes att
antaga, att nya tjurföreningar komme att bildas i de många trakter av
landet, där dylika för närvarande saknades, oaktat de för nötboskaps-
avelns höjande där vore av behovet i hög grad påkallade. Att under
sådana förhållanden utöver ovannämnda ökning med 30,000 kronor ett
belopp, icke understigande 10,000 kronor, borde finnas för ändamålet
tillgängligt, syntes lantbruksstyrelsen vara i synnerligt hög grad av be¬
hovet påkallat. Även om den sålunda beräknade förhöjningen i ifråga¬
varande anslag bleve beviljad, syntes detta oaktat ingen förminskning
kunna påräknas i det bidrag, som för närvarande måste tillskjutas a\
föreningsmedlemmar och som i vissa smärre föreningar uppginge till så
avsevärt belopp, att det vore förenat med stora svårigheter att vidmakt¬
hålla föreningen.
Då den av lantbruksstyrelsen föreslagna förändringen i det högsta
belopp, varmed tilläggspris finge utgå, på grund av det ovan anförda
måste under alla förhållanden medföra, att tilläggsprisen inom några
hushållningssällskap komme att utgå med lägre och i några med högre
belopp än nu vore fallet, syntes denna förändring icke komma att utöva
något nämnvärt inflytande på det för ändamålet erforderliga anslagets
storlek.
I detta sammanhang ansåge sig lantbruksstyrelsen ock böra fram¬
hålla, hurusom flera hushållningssällskap varit betänkta att för nedbrin¬
gandet av kostnaderna för premieringen väsentligt inskränka frisedel-
utdelningen eller till och med, försåvitt detta läte sig gorå, helt borttaga
densamma.
Man hade velat inskränka sig till att endast understödja tjurföre¬
ningarna genom att lämna dem kontanta pris och anslag. Enligt lant-
bru ksstyrelsens mening vore en sådan utväg för nedbringande av hus¬
hållningssällskapens kostnader för nötboskapspremieringen synnerligen
olämplig. Genom eu indragning av frisedlarna skulle nämligen hon-
djursmaterialet icke vidare komma att uppvisas för premieringsnämnden
och denna sålunda förlora det bästa medlet att leda aveln i önskad rikt¬
ning. Å andra sidan kunde dock icke bestridas, att kostnaderna för
inlösen av frisedlar vore högst betydliga, under år 1912 uppgående till
187,155 kronor.
Det syntes lantbruksstyrelsen som om, utan rubbning i nuvarande
bestämmelser för utdelningen av frisedlar och dessas inlösen, man skulle
kunna åstadkomma såväl en begränsning av premieringskostnadermi
[6-]
14
Nionde huvudtiteln.
[6.j
Departements-
chef en.
eom ett kraftigare understödjande av tjurföreningarna, om hushållnings¬
sällskapen medgåves rätt att, där omständigheterna sådant föranledde,
antingen inom sällskapets hela område eller inom vissa distrikt av det¬
samma inskränka premieringen av hondjur till endast i tjurföreningarna
intagna. Visserligen skulle en sådan anordning icke kunna införas
överallt, men där så lämpligen kunde ske, skulle den tvivelsutan bliva
en kraftig sporre till åstadkommande av nya tjurföreningar, på samma
gång som sällskapens omkostnader för premieringen härigenom skulle
minskas, under det ledningen av aveln genom frisedlars utlämnande
dock skulle bibehållas. Att en sådan anordning utan olägenhet kunde
införas, visade förhållandena i Norrbottens län, där uppvisningsplatser
för premieringen icke anordnades på andra ställen, än där tjurföreningar
funnes, och där de stora avstånden i regel lade hinder i vägen för
andra än tjurföreningsmedlemmar att vid dessa premieringsplatser upp¬
visa sina djur. Åven den med statsmedel understödda svinpremieringen
lämnade bevis på att en dylik anordning lämpligen läte sig genomföra,
i det att vid denna premiering uteslutande sådana djur premierades, som
tillhörde medlemmar i svinavelsföreningar.
Lantbruksstyrelsen ansåge sig i detta sammanhang böra fästa upp¬
märksamheten därvid, att hushållningssällskapen redan enligt nu gällande
bestämmelser för frisedlarnas inlösen kunde, där så befunnes önskvärt,
icke oväsentligt nedbringa de med denna deras inlösen förbundna kost¬
naderna, i det att det vore sällskapen medgivet att vart och ett för sitt
distrikt ej endast besluta med vilket belopp frisedeln skulle inlösas utan
ock bestämma detta belopp olika, allt efter som hondjuret premierats
med högre eller lägre pris.
Med stöd av vad lantbruksstyrelsen sålunda anfört har styrelsen
hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att från och med
år 1915 öka det till understöd utav premiering av nötboskap anvisade
belopp, 120,000 kronor, med 40,000 kronor eller till 160,000 kronor,
därav 70,000 kronor skulle få användas för tilläggspris för tjurar, tillhö¬
rande tjurförening, med rätt för Kungl. Maj:t att, därest sistnämnda
belopp i sin helhet eller till någon del under något år ej skulle behöva
för detta ändamål tagas i anspråk, anvisa det sålunda tillgängliga
beloppet för andra till nötboskapspremieringen hörande ändamål.
Då Riksdagen år 1909 anmälde sitt bifall till Kungl. Maj:ts förslag
om höjning av anslaget till nötboskapspremiering, yttrade Riksdagen,
att de under de senaste åren bildade tjurföreningarna, vilka väl kunde
betraktas såsom ett led i nämnda premiering, säkerligen mäktigt bidragit
Nionde huvudtiteln.
15
till det glädjande framåtskridande, nötboskapsaveln hade att uppvisa
bland landets mindre jordbrukare. Det vidare utvecklandet och spridandet
av denna föreningsrörelse syntes därför Riksdagen synnerligen angeläget.
Utan tvivel hade utdelandet vid premieringarna av tilläggspris för tjurar,
tillhörande tjurförening, kraftigt verkat i denna riktning, och Riksdagen
funne det därför välbetänkt att vidare fortgå på den sålunda inslagna
vägen.
Riktigheten av vad Riksdagen sålunda uttalat angående tjur¬
föreningarnas gagnande verksamhet har till fullo bestyrkts av erfaren¬
heten under den sedan dess förflutna tiden. Då kravet på hög kvalitet
hos de tjurar, som skola användas till avel, blivit allt mera skärpt, samt
sådana tjurar av hög klass betinga höga pris, har bildandet av tjur¬
föreningar på många orter rent av framstått såsom en nödvändighet,
därest även de mindre jordbrukarna skola kunna följa med i arbetet på
nötboskapsskötselns utveckling. Att dessa mindre jordbrukare insett
detta samt uppskattat den kraftiga hjälp, tjurföreningsväsendet erbjuder
dem i deras strävan, visas till fullo därav, att antalet tjur föreningar
stadigt ökats, och att sådana föreningar bildas å allt flera orter inom
riket. I likhet med vad såväl Riksdagen år 1909 som lantbruksstyrelsen
i ovan återgivna skrivelse framhållit anser även jag det vara av stor
vikt, att denna föreningsrörelse utvecklas och att den från det allmännas
sida erhåller det stöd den behöver för sitt vidmakthållande och sin
förkovran.
Det är emellertid att märka, att det är hushållningssällskapen,
som skola bekosta de utgifter för nötboskapspremieringen, som icke
kunna gäldas av statsanslag och landstingsbidrag eller vissa smärre
inkomster av inregistreringsavgifter m. m. Det lärer icke kunna för¬
nekas, att dessa utgifter kunna för sällskapen bliva alltför betungande,
särskilt efter den beslutade begränsningen i sällskapens inkomster av
brännvinsförsäljningsmedel. Sällskapen komma säkerligen ofta att bliva
nödsakade att söka åstadkomma inskränkning i sina utgifter. Såsom
lantbruksstyrelsen framhållit, intaga av dessa utgifter de, som avse
nötboskapspremieringen, ett mycket framträdande rum med hänsyn till
beloppets storlek.
Sistnämnda utgifter hava nämligen för hushållningssällskapens
egen del utgjort: år 1909: 190,883 kronor, år 1910: 190,744 kronor
och år 1911: 216,991 kronor samt hava nu av lantbruksstyrelsen upp-
givits för år 1912 till 239,200 kronor. Härav utgingo för tilläggspris
åt förenings tjur ar år 1910: 9,993 kronor, år 1911: 21,479 kronor och
år 1912: 27,341 kronor. Den största posten bland utgifterna för nöt-
16
Nionde huvudtiteln.
[6.] boskapspremieringsväsendet utgöres av kostnaden för inlösen av frisedlar,
vilken kostnad, statsmedel och sällskapens medel sammanräknade, uppgick
för nedannämnda år till följande belopp, nämligen: år 1909: 154,252 kronor,
år 1910: 173,345 kronor, år 1911: 187,126 kronor och är 1912: 187,155
kronor. Det må med hänsyn till dessa siffror icke anses alltför
underligt, om sällskapen flerstädes redan nu visat sig benägna att vid¬
taga åtgärder, åsyftande inskränkning i utgifterna för nötboskapspre-
mieringen, eller om de framdeles skulle finna sig alltmera manade
därtill.
Om ett hushållningssällskap skulle, på sätt antydes i lantbruks-
styrelsens skrivelse, söka vinna en sådan inskränkning därigenom, att
sällskapet för eventuella kostnaders skull vägrade godkännande av ny¬
bildade tjurföreningar, skulle emellertid detta enligt min mening verka i
hög grad ogynnsamt. Just dessa föreningar äro genom den möjlighet de
bereda för tillhandahållandet av förstklassiga handjur och därigenom för
utövandet av en vidsträckt inverkan på en trakts nötkreatursbesättning
så att säga själva ryggraden i hela premieringsväsendet, åtminstone
vad de mindre jordbrukarna beträffar. Tjurföreningsväsendet håller
aveln uppe och skänker densamma stadga. Detta föreningsväsende
bör utvecklas och icke hämmas. Då statsbidraget till tilläggspris åt
föreningstjurar nu är begränsat till ett maximibelopp av 30,000 kronor,
skulle emellertid en utveckling av tjurföreningsväsendet komma att
fä helt och hållet bekostas av sagda sällskap, ifall icke ökade stats¬
medel beredas, varifrån bidrag till dessa kostnader kunna utgå. Jag
vill erinra, att hushållningssällskapen för tilläggspris för förenings¬
tjurar under de senaste åren utgivit av egna medel nära nog lika stort
belopp som statsbidraget.
Jag anser med hänsyn till nu anförda omständigheter och i likhet
med lantbruksstyrelsen det vara av behovet påkallat, att sistberörda
statsbidragsbelopp nu höjes. Emellertid synes det mig icke nödvändigt
att åtminstone för närvarande gå så långt, som styrelsen föreslagit, vari¬
genom ju statsbidraget till tjurföreningar skulle mer än fördubblas. Ifall en
höjning å 20,000 kronor vidtages, skulle i allt fäll en ganska kraftig
hjälp lämnas åt tjurföreningsväsendet. Jag utgår härvid från den förut¬
sättningen, att hushållningssällskapens bidrag till detta ändamål icke
behöva väsentligt inskränkas. Därest det befinnes nödvändigt för hus¬
hållningssällskapen att minska sina utgifter för premieringen, hyser jag
nämligen den uppfattningen, att detta bör ske på annan väg än genom
^knäppning av understöd till tjur föreningar. Lantbruksstyrelsen fram¬
håller i sin skrivelse vissa utvägar, som antingen redan nu stå hushåll-
Nionde huvudtiteln.
17
ningssällskapen till buds eller som böra medgivas dem för att genom
ändringar i bestämmelserna rörande frisedlars utlämnande, deras inlös-
ningsbelopp m. m. vinna besparing i utgifterna för detta ändamål. Denna
metod för besparingar synes mig riktigare och den skulle i sin tur med¬
föra, att sällskapen lättare skulle kunna bibehålla och måhända även öka
sina understöd till tjurföreningarna. Det i detta syfte framställda för¬
slaget att medgiva sällskapen rätt att, där de finna sådant lämpligt
och betingat av förhållandena, besluta, att premieringen av hondjur
må inom sällskapets hela område eller inom vissa distrikt därav in¬
skränkas till allenast de i tjurförening intagna, synes mig förtjänt av
uppmärksamhet. Möjligen kunde ifrågasättas, att även de hondjur, som
tillhöra medlemmar i kontrollförening, borde få premieras, även om de
ej vore intagna i tjurförening. Något beslut i denna fråga behöver
emellertid icke nu fattas, utan torde densamma böra få bli beroende på
ytterligare utredning och framställning av lantbruksstyrelsen.
Mot lantbruksstyrelsens förslag, att till äggspriset för föreningstjurar
skulle bestämmas till visst årligt belopp, högst 75 kronor, i stället för
som nu till visst belopp, högst 150 kronor, som kan erhållas varje,
vartannat eller vart tredje år, beroende av ett för tjurens beskaffenhet
så främmande förhållande som det antal underdistrikt, vari hushållnings¬
sällskapets område är delat, har jag icke någon erinran. Det synes
även vara ägnat att på ett jämnare sätt fördela premieringsmedlen
mellan olika trakter av landet. Såsom lantbruksstyrelsen anfört, torde
denna förändring icke utöva nämnvärt inflytande på det erforderliga
anslagsbeloppets storlek.
Under åberopande av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
dels öka det under anslagstiteln »befrämjande i
allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar» till
understödjande av premiering av nötboskap anvisade
belopp, nu................................................. kronor 120,000,
därav 30,000 kronor skola användas för tilläggspris för
tjurar, tillhörande tjurförening,
med
till .
kronor 20,000
» 140,000,
därav 50,000 kronor skola användas för tilläggspris
för tjurar, tillhörande tjurförening, med rätt för Kungl.
Maj:t att, därest under något år sistnämnda belopp
ej skulle behöva i sin helhet eller till någon del tagas
Bihang till Riksdagens protokoll 191
1 sand.
18
Nionde huvudtiteln.
r®*l i anspråk för detta ändamål, anvisa det sålunda till¬
gängliga beloppet för andra till nötboskapspremieringen
hörande ändamål,
dels ock besluta, att för åtnjutande av understöd
från anslaget fortfarande skola gälla enahanda villkor
som i avseende å de nu för understödjande utav pre-
miering av nötboskap anslagna medel.
Vid bifall till detta förslag kommer omförmälda anslagstitel i sin
helhet att höjas med motsvarande belopp av 20,000 kronor eller från
372,450 kronor till 392,450 kronor.
2. Lantbruksingenjörer och deras biträden.
[7.] Till lantbruksingenjörer och deras biträden finnes för närvarande
man över’ å ordinarie stat uppfört ett anslag av 91,800 kronor. Från detta anslag
och deras utgå avlöningar till 22 lantbruksingenjörer, 3 extra lantbruksingenjörer
Hträden, och 3 lantbruksstipendiater.
^‘i™ I skrivelse den 26 november 1913 har lantbruksstyrelsen gjort
s' framställning om inrättande av ytterligare en lantbruksingenjörsbefattning
samt om anslagets höjning av denna anledning med 3,500 kronor.
I samband med den av mig härovan vid behandlingen av frågan
om anslaget till lantbruksstyrelsen omförmälda framställning av nämnda
styrelse angående ändrat sätt för handläggningen av ärenden rörande
statsbidrag och statslån till torrläggningsföretag har denna styrelse fram¬
hållit, hurusom av den ifrågasatta ändringen betingades jämväl viss
ökning av den tjänstemannakår, till vilken avlöningar utgå från nu
ifrågavarande anslag. I detta syfte borde anslaget ökas med 6,600
kronor utöver ovannämnda belopp av 3,500 kronor och alltså inalles med
10,100 kronor, framställningen angående handläggningen av nyss
angivna ärenden har emellertid, såsom jag förut framhållit, ännu icke
kommit i det skick, att ärendet kan underställas Kungl. Maj:s prövning,
men torde jag, som i denna fråga samrått med chefen för civildeparte¬
mentet, inom kort bliva i tillfälle att föreslå avlåtandet av proposition i
ämnet. Tid sådant förhållande anser jag, att det för närvarande bör
anstå med beslut såväl angående den i omedelbart samband därmed
föreslagna ökningen av nu ifrågavarande anslag som beträffande an¬
ställandet av den nya lantbruksingenjör, som föreslagits oberoende därav.
För dessa ändamål bör emellertid nu visst belopp beräknas i riksstaten
Nionde huvudtiteln. 19
och synes mig detta höra upptagas till likhet med vad lantbruksstyrelsen
föreslagit eller 10,100 kronor. o
Jag hemställer därför, att Eders Kung! Magt måtte föreslå Riks¬
dagen
att i avbidan på den proposition angående höj¬
ning av anslaget till lantbruksingenjörer och deras
biträden, som Kungl. Maj:t må komma att avlåta till
Riksdagen, i detta anslag, nu ............ kronor 91,800,
beräkna en förhöjning av................... » 10,100
till ............................................................. » 101,900.
3. Undervisningsanstalter.
a. Lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp.
I den av 1902 års Riksdag godkända, av Kungl. Maj: t den 6 juni
1902 fastställda stat för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp upp¬
togs »till institutets övriga utgifter» ett belopp av 25,000 kronor. Då
emellertid sagda belopp visade sig icke vara tillräckligt att bestrida,
jämte andra nödvändiga utgifter, kosthåll åt de sex Irielever, vilka enligt
stadgarna för institutet skulle finnas anställda därstädes, beviljade Kungl.
Maj:t till beredande av kost åt nämnda frielever under vart och ett av
åren 1903, 1904 och 1905 från nionde huvudtitelns anslag till extra
utgifter ett belopp av 3,000 kronor. Enär behovet av anslaget sålunda
kunde anses konstant, blev det i staten »till institutets övriga utgifter»
upptagna beloppet, 25,000 kronor, på framställning av Kungl. Maj:t av
1905 års Riksdag höjt med 3,000 kronor till 28,000 kronor.
Tillkomsten av ett flertal nya byggnader, som väsentligt ökat
kostnaderna för byggnaders underhåll, samt det stigande elevantalet,
som krävde höjning i do utgiftsposter, som i den av Kungl. Maj:t år¬
ligen fastställda staten för institutet upptogos till anordnande av studie¬
resor samt till städning, skurning m. in., föranledde Kungl. Maj:t att,
med anledning av framställning från institutsstyrelsen, hos 1910 års
Riksdag begära ytterligare höjning i omförmälda anslag »till institutets
övriga utgifter» med 5,000 kronor eller till 33,000 kronor, vilken fiam-
ställning blev av Riksdagen bifallen.
Sedermera har samma anslagspost, med anledning av anordnandet
vid institutet av fortsättningskurs för lantbrukslärare och konsulenter,
[7-]
[8-J
Lantbruks-
och mejeri¬
institutet vid
Alnarp.
^ordinarie
anslag.)
1,0 Nionde huvudtiteln.
likaledes på framställning av Kungl. Maj:t, av 1911 års Riksdag blivit
höjd med 2,350 kronor eller till nu i staten upptaget belopp, 35,350
kronor.
Styrelsen för nämnda institut har i skrivelse den 9 september
1913 anfört, att under de efter institutets omorganisation gångna åren
all undervisning vid den till Alnarps egendom förlagda lantbruksskolan
bedrivits vid institutet och i dess undervisninglokaler, varjämte skolans
lärare, och lärjungar begagnat institutets samlingar till undervisnings-
matenell. På grund härav hade redan från början bland lantbruks- och
mejemnstitutets inkomster i den av Kungl. Maj:t årligen fastställda
staten för institutet upptagits eu post »ersättning för upplåtande av
lokaler till lantbruksskolan» å 1,500 kronor. Då nu under år 1914
Alnarps egendoms lantbruksskola komme att inflytta i nya egna lokaler
skulle denna inkomst upphöra att tillfalla institutet och komme i stället
motsvarande summa att inlevereras till statsverket bland egendomens
inkomster.
På liknande sätt både sedan lång tid tillbaka från Malmöhus läns
hushållningssällskap »i hyra för lokaler till Malmöhus läns kvinnliga
mejeiiskola» utgått, till en början 450 kronor och under senare år 300
kronor. Aven denna inkomstpost komme på grund av nämnda skolas
upphörande att utgå ur institutets inkomststat med utgången av år
1914. Institutets inkomster minskades härigenom från och med år
1915 med tillsammans 1,800 kronor, utan att utgifterna på något sätt
bleve reducerade, i det att de ifrågavarande undervisningslokalerna
hädanefter komme att tagas i bruk för undervisning i de olika kurserna
vid institutet.
De förhöjningar i det ursprungliga anslaget till institutets övriga
utgifter, som av Kungl. Maj:t och Riksdagen på sätt ovan angivits små¬
ningom beviljats, kunde icke i något avseende ersätta den ovan omför-
mälda minsKningen i inkomster, då dessa förhöjningar hade berott på
andra orsaker, i synnerhet på så stark ökning i vissa särskilda utgifts¬
poster, att institutets drift äventyrats och förskott å följande årens stater
oupphörligt måst tagas.
För att ett dylikt tillstånd icke för framtiden skulle återkomma,
ade styrelsen velat rikta Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på dessa för¬
hållanden samt har därför föreslagit, att auslaget till institutets övriga
utgifter måtte från och med år 1915 höjas med 1,800 kronor eller till
37,150 kronor.
Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 31 oktober 1913 vitsordat,
att det i staten för institutet upptagna beloppet »till institutets övriga
Nionde huvudtiteln.
21
utgifter» på grund av stegring i för olika ändamål nödvändiga utgifter [8.J
fortfarande vore så starkt taget i anspråk, att det säkerligen skulle bliva
förenat med stora svårigheter att, om ovan omförmälda minskning i
institutets inkomster icke, på sätt institutsstyrelsen föreslagit, bleve ersatt,
så kunna inskränka de löpande utgifterna, att brist icke komme att
uppstå i det för dessa utgifter avsedda anslaget. Den nu begärda för¬
höjningen i detta anslag ansåge sig lantbruksstyrelsen hava så mycket
större skäl att tillstyrka, som vid beräkningen av nämnda anslagsbelopp
hänsyn tagits till ovannämnda inkomster, vilka institutet nu utan eget
förvållande skulle gå förlustigt.
Att lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp bör erhålla ersättning Ue*'™t*™nt3'
för det belopp av 1,800 kronor om året, vilket, av ovan utvecklade or¬
saker kommer att frångå institutet från och med år 1915, finner jag
fullt befogat. Jag har ej heller något att erinra mot att detta sker
genom motsvarande höjning av anslagsposten till institutets övriga ut¬
gifter.
Jag vill framhålla, att utgifterna för lantbruksskolan bestridas av
Alnarps egendoms avkastning och upptagas i den av Kungl. Maj:t år¬
ligen fastställda staten för denna egendom. Då nu skolans utgifter
enligt egendomens stat komma att minskas med omförmälda hyresbelopp
av 1,500 kronor, bör samma belopp öka det överskott, som skall från
egendomen inlevereras till statsverket. Den verkliga ökade utgiften för
statsverket torde därför komma att inskränka sig till det belopp av 300
kronor, som utgör ersättning för nuvarande hyra av Malmöhus läns
kvinnliga mejeriskola.
1 enlighet härmed hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att höja den i staten för lantbruks- och mejeri-
institutet vid Alnarp upptagna anslagspost »till insti¬
tutets övriga utgifter» från..................... kronor 35,350
med ............................................................. '•» 1,800
till ...................................................... » 37,150,
i följd varav statens slutsumma kommer att uppgå
till ................................................................. kronor 90,450,
samt
att vid bifall härtill bestämma det under anslags-
titeln »undervisningsanstalter för jordbruk och lant¬
mannanäringar» uppförda anslag till lantbruks- och
mejeri institutet vid Alnarp till ............... kronor 85,450.
22
Nionde huvudtiteln.
[8.J Därest vad sålunda föreslås vinner bifall, kommer det i omför-
mälda anslagstitel ingående bestämda anslag att undergå höjning med
förut angivet belopp av 1,800 kronor.
b. Trädgårdsskola i mellersta Sverge.
[9.] Sedan statsrådet friherre Adelswärd avträtt, anförde departements-
TräfkoiadS chefen vidare.
i mellersta Med anledning av utav Kungl. Maj:t gjord framställning medgav
(ordinarie Resdagen enligt skrivelse den 22 maj 1909, angående regleringen av
anslag.) utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel, att under anslagstiteln
»undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar» finge under
benämningen »trädgårdsundervisningen» uppföras ett anslag å samman¬
lagt 34,800 kronor, därav bland annat dels 12,000 kronor till upprätt¬
hållande av en trädgårdsskola vid Alnarp, dels ock 18,000 kronor till
upprätthållande av två trädgårdsskolor, en i mellersta och en i norra
Sverge. Av sistnämnda belopp voro 10,000 kronor avsedda för den
förra och 8,000 kronor för den senare skolan. I Riksdagens skrivelse
fanns intaget ett av lantbruksstyrelsen uppgjort förslag till inkomst- och
utgiftsstat för trädgårdsskola i mellersta Sverge och gjorde Riksdagen
häremot icke någon erinran.
Sedan Kungl. Maj:t den 10 december 1909 fastställt reglemente
för med statsmedel understödda trädgårdsskolor i mellersta Sverge och
Norrland, bemyndigade Kungl. Maj:t den 31 i nämnda månad lantbruks¬
styrelsen att å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar med innehavaren av
Adelsnäs fideikommissegendom friherre Theodor Adelsvvärd uppgöra kon¬
trakt om upprätthållande för en tid av fem år, räknade från den 1
november 1909, av en trädgårdsskola vid Adelsnäs enligt bestämmel¬
serna i sagda reglemente. Med anledning härav upprättades sådant
kontrakt den 11 januari 1910.
Nu har lantbruksstyrelsen med utlåtande den 29 november 1913
överlämnat en till Kungl. Maj:t ställd skrift, däri styrelsen för träd¬
gårdsskolan vid Adelsnäs hemställt om förhöjt anslag till denna skola.
Skolstyrelsen har därvid anfört följande.
Under de fyra år, skolan varit i verksamhet, hade det visat sig,
att de för ändamålet anslagna medlen icke varit tillräckliga, för den hän¬
delse skolan skulle upprätthållas på ett dess syfte fullt motsvarande sätt.
Detta framginge till en början därav, att i nämnda stat värdet av
Nionde huvudtiteln.
23
elevernas arbete upptagits till 2 kronor per elevdagsverke eller tillhopa
till 7,200 kronor. Denna värdesättning av elevarbetet måste dock anses
alldeles för hög, och den verkliga inkomsten av elevarbetet hade också
ganska väsentligt understigit den beräknade.
För elevernas grundliga utbildning i alla trädgårdsskötselns olika
grenar vore givetvis viktigt ej blott att de finge deltaga i alla i en
större trädgård förekommande arbeten utan även att arbetsfördelningen
skedde så, att de utan alltför långa mellantider återkomme till samma
kulturer, då i annat fall luckor i den praktiska undervisningen, i syn¬
nerhet i fråga om vissa kulturer, lätt uppstode. Av denna orsak vore
arbetsfördelningen ordnad så, att de i tur och ordning finge en vecka i
sänder deltaga i de olika kulturerna. Då det här i de flesta fall vore
fråga om rätt ömtåliga kulturer och då eleverna först mot slutet av
arbetsveckan kunde få tillfredsställande insikt och färdighet i de vid
tillfället förekommande arbetena, bleve allt det arbete, de utförde, ej
blott betydligt ringare än vad en van arbetare presterade på samma tid,
utan de måste dessutom ständigt övervakas, vilket givetvis än ytterligare
nedsatte värdet av deras arbete. Denna ganska betydande olägenhet
kunde ju ej heller upphävas, då eleverna vid den tid, då de vunnit till¬
fredsställande insikter och färdigheter, lämnade skolan och nya, ovana
trädde i deras ställe. En ganska betydlig del av den ordinarie arbetstiden
åtginge dessutom för direkta övningar, såsom exempelvis vid de prak¬
tiska övningarna i fruktträdsbeskärning, då av den tid av minst 20
dagar om 5 arbetstimmar, som dessa övningar påginge, minst hälften
åtginge för demonstrationer eller omkring 1,000 timmar. Samma vore
förhållandet även i fråga om en del andra fall, såsom vid besprutningar
mot skadeinsekter och svampsjukdomar med flera arbeten.
För att underlätta bokföringen hade vid skolan alla övningar, som
icke i den av lantbruksstyrelsen fastställda läsplanen upptagits såsom
demonstrationer, debiterats såsom arbetstimmar, således även den tid,
som åtgått för sådana och liknande övningar, som ovan omnämnts, men
hade varje arbetstimma i stället debiterats till 15 öre, eller 1 krona 50
öre per dagsverke, ett pris som på ovan anförda grunder måste betraktas
snarare såsom för högt än för lågt. I skolans räkenskaper hade därför
dagsverkena icke kunnat upptagas till högre belopp än i medeltal för
de tre första åren 5,724 kronor.
Men därtill kornrne, att utgifterna för skolan betydligt överstigit
de i staten beräknade, på sätt framginge av nedanstående tablå.
24
Nionde huvudtiteln.
Utgifter.
Lärarlöner ............................................................. kr.
Kosthåll, bostad, tvätt och städning för 20
elever. Underhåll av byggnader, som till¬
kommit på grund av skolans förläggande
till platsen ......................................................... »
Undervisningsmateriell och skolinventarier ... »
Lyse och bränsle................................................... »
Diverse, såsom studieresor, trycksaker, porto
m. m.................................................................. »
kr.
Då inkomsterna utgjort:
Statsanslag............................................................. »
Dagsverken ......................................................... »
visade skolans budget en brist av kronor..............
Fastställd stat.
|
Genomsnitt
för 3 år.
|
7,000
|
6,605
|
8.300
600
1.300
|
10,295
697
709
|
|
1,483
|
17,200
|
19,789
|
10,000
5,724
|
15,724
|
kr. 4,065.
Om värdet av dagsverkena upptoges till det beräknade eller 7,200
kronor, bleve bristen i allt fall ganska betydlig eller 2,589 kronor.
Då det icke syntes vara möjligt att, om en trädgårdsskola i mel¬
lersta Sverge skulle på ett för den svenska trädgårdsskötseln verkligt
fruktbärande sätt upprätthållas, nedbringa kostnaderna under vad här
ovan uppgivits och det icke syntes vara att förvänta, att någon skulle
åtaga sig skolans uppehållande med en så avsevärd årlig förlust som
den ovan sagda, syntes åtgärder böra vidtagas för anslagets höjande
med ett belopp, som lägst borde bestämmas till 2,000 kronor. På grund
härav har styrelsen för skolan hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes före¬
slå Riksdagen att höja det för en trädgårdsskola i mellersta Sverge
anvisade belopp, 10,000 kronor, med 2,000 kronor eller till 12,000 kronor.
För egen del har lantbruksstyrelsen vitsordat det i alla avseenden
utmärkta och framstående sätt, på vilket trädgårdsskolan vid Adelsnäs
blivit skött, och förträffligheten av de omfattande anordningar för träd¬
gårdsodlingen, som funnes vid skolan i form av trädgårds- och park¬
anläggningar samt växthus och som utgjorde en sällsynt god och mång¬
sidig undervisningsmateriell. Det syntes på grund härav i hög grad
önskligt, att trädgårdsskolan i mellersta Sverge kunde bibehållas vid
Adelsnäs.
Nionde huvudtiteln.
25
Mot de i skolstyrelsens skrift verkställda beräkningar av värdet av
elevernas dagsverken och kostnaderna för skolans upprätthållande hade
lantbruksstyrelsen icke något att erinra.
Vad anginge av Riksdagen i dess ovanberörda skrivelse den
22 maj 1909 såsom synnerligen viktiga betecknade specialkurser, vilka
jämlikt de förslagsvis uppgjorda huvudgrunderna för trädgårdsskolorna
skulle anordnas vid desamma, hade dylika kurser i stor utsträckning
och med synnerligen gott resultat hållits vid här ifrågavarande skola.
Sålunda hade under åren 1910—1913 enligt till lantbruksstyrelsen lämnad
uppgift vid skolan varit anordnade 11 fortbildningskurser i trädgårds¬
skötsel med 101 deltagare, 7 beskärningskurser med 94 deltagare, 4
sexmånaderskurser för kvinnor i trädgårdsskötsel med 28 deltagare, 9
kurser för trädskötare i frukt användning och för kvinnor i konservering
med 106 deltagare, samt under 1913 eu kurs i trädgårdsanläggnings-
konst för trädgårdskonsulenter och länsträdgårdsmästare med 60 del¬
tagare, vartill komme med statsmedel särskilt understödda fortbildnings¬
kurser för folkskollärare.
Vidare hade vid A delsnäs trädgårdar tillfälle blivit berett lärlingar
att under tre år, därav ett år i köksväxt- och drivbänksavdelningen, ett
år inom växthusavdelningen och ett år inom park- och prydnadsträd-
gården mot en ersättning åt var elev av 35—40 kronor i månaden,
förvärva den praktiska utbildning i olika trädgårdsgöromål, som krävdes
för inträde i statens trädgårdsskolor. Vid skolan hade därjämte upp¬
rättats två stipendiatplatser för från skolan med goda vitsord utgångna
elever, den ena för dem, som önskade en grundlig utbildning i kulturer
under glas, och den andra i anläggning och skötseln av park- och
prydnadsträdgård. Under den ettåriga vistelsen vid Adelsnäs uppbure
stipendiaten ett arvode av 65 kronor per månad jämte fri bostad och
värme samt erhölle därefter genom skolans försorg anställning i Eng¬
land för vidare utbildning i sitt specialämne, därvid han för detta ända¬
mål tillerkändes ett stipendium å 500 kronor.
Då det för svenska trädgårdsodlingen vore av största vikt, att den
enda med statsmedel av Riksdagen understödda trädgårdsskola i mellersta
Sverge, som funnes, bleve upprätthållen på ett så utmärkt sätt som
möjligt, och då på grund av den förebragta utredningen det antagandet
måste anses vara uteslutet, att å något annat ställe inom mellersta
Sverge med så rika undervisningstillfällen som vid Adelsnäs en träd¬
gårdsskola skulle kunna anordnas med ett lägre statsanslag än 12,000
kronor, tvekade lantbruksstyrelsen icke att tillstyrka bifall till skol¬
styrelsens förslag.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 saml.
4
26
Nionde huvudtiteln.
[9.] I lantbruksstyrelsens vitsord om det förtjänstfulla sätt, varpå träd-
DePchefTnntS' gårdsskolan vid Adelsnäs hittills verkat, får jag till fullo instämma.
Det synes vara av stor betydelse, att denna verksamhet må fortfara även
sedan det nuvarande kontraktet utlöpt den 1 november 1914. Såsom
lantbruksstyrelsen framhållit, torde det icke kunna antagas, att på något
annat ställe inom mellersta Sverge en trädgårdsskola med motsvarande
utbildningstillfällen kan anordnas för lägre kostnad än nu ifrågasatts.
Med hänsyn till dessa förhållanden och då icke oväsentlig förlust genom
skolan synes hava uppstått för dess innehavare, finner jag det vara fullt
befogat att anslaget sättes något högre under en eventuell ny kontrakts¬
period. Mot den föreslagna höjningen med 2,000 kronor har jag icke
någon erinran. Anslaget till denna skola skulle då bliva lika stort som
det, vilket nu utgår till trädgårdsskolan vid Alnarp, som också är avsedd
för 20 elever.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att för beredande av ökning i det till trädgårds¬
skolan i mellersta Sverge utgående statsanslaget från
10,000 kronor till 12,000 kronor höja det under anslags-
titeln »undervisningsanstalter för jordbruk och lant¬
mannanäringar» uppförda anslag till trädgårdsunder-
visningen från......................................... kronor 34,800
med ........................................................... » 2,000
till .................................................................. » 36,800.
Vid bifall härtill kommer det i denna anslagstitel ingående be¬
stämda anslaget att undergå motsvarande förhöjning.
Sedan statsrådet friherre Adelswärd återkommit, anförde departe¬
mentschefen vidare.
I övrigt har jag ingen ändring att föreslå beträffande det i anslags-
titeln »undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar» in¬
gående bestämda anslaget.
Med iakttagande av de under punkterna 8 och 9 föreslagna
förändringar skulle sålunda ifrågavarande bestämda anslag höjas
från ................................................................................................ kronor 417,500
med .............................................................................................. » 3,800
till................................................................................................... » 421,300.
c. Lantmannaskolor, oförändrat ordinarie förslags¬
anslag .............................................................................................
kronor 150,000
Nionde huvudtiteln.
d. Lanthushållsskolor, oförändrat ordinarie för- [9-]
slagsanslag .................................................................................... kronor 36>000-
Slutsumman av anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk
och lantmannanäringar» skulle alltså vid bifall till vad under punkterna
8 och 9 föreslagits höjas från................................................ kronor 603,500
med ...............................'.............................................................. » 3)800
“p.................................................................................................. » 607,300.
e. Undervisningsmateriell för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp.
Till undervisningsmateriell för lantbruks- och mejeriinstitutet vid [10.]
Alnarp har Riksdagen på extra stat för vart och ett av åren 1908-
1914 anvisat ett anslag av 3,000 kronor. för lantbruks-
Styrelsen för nämnda institut har nu i skrivelse den 9 september f^Tvid
1913 gjort framställning om anslag till samma ändamål för år 1915 Alnarp.
och därvid anfört, att av de i inkomst- och utgiftsstaten för institutet ^extra anslag.)
upptagna medlen »för undervisningsmateriell m. m.» endast en ringa
del utginge till undervisningsmateriell i egentlig mening, enär de för
de olika avdelningarna utgående anslagsposterna till undervisning i vä¬
sentlig grad måste användas till täckande av de löpande utgifterna å
institutionerna; att till följd härav behov av ett särskilt anslag till inköp
och komplettering av den egentliga undervisningsmateriellen alltmera
gjort sig gällande och att detta numera vore händelsen i högre grad
än förut, då dels det ordinarie elevantalet starkt tillväxte, dels ock
konsulentkurserna tillförde institutet en ny klass av studerande, vilkas
undervisningsbehov särskilt måste tillgodoses.
Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 18 september 1913 till¬
styrkt institutsstyrelsens framställning.
Då behovet av extra anslag till undervisningsmateriell vid insti- Departements-
tutet icke torde komma att under år 1915 visa sig mindre än de före¬
gående åren, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj: t måtte föreslå Riks¬
dagen
att till undervisningsmateriell för lantbruks- och
mejeriinstitutet vid Alnarp å extra stat för år 1915
anvisa ett anslag av.................................... kronor 3,000.
28
Nionde huvudtiteln.
f. Hovbeslagsslcola vid Älnarp.
bifall Kungl. Majrts förslag i ämnet har Riksdagen på
skola vid extra stat tiir innevarande år till hovbeslagsskolau vid Alnarp anvisat
Älnarp. ett anslag av 7,000 kronor, därav 3,500 kronor skulle användas till
(extra anslag.) täckande av förskottsvis bestridda utgifter till samma skola under år 1913.
. Styrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp har i
skrivelse den 9 september 1913 meddelat, att skolan under året besökts
a\ett 30-tal elever, samt hemställt att, då behovet av skolan kvarstode
okaa i V'SS*'. komme att för framtiden alltjämt förefinnas, anslag å
3,500 kronor till skolan måtte upptagas å ordinarie stat.
Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 15 oktober 1913 tillstyrkt
att anslag å det begärda beloppet måtte beredas skolan för år 1915’
men förklarat sig anse tillräckliga skäl icke vara förebragta för anslagets
överförande till ordinarie stat.
JjsZlfcn. ril ,T fr%a.o.m anslagsbehovet till denna skola tillåter jag mig hänvisa
ini o r °Diga utredning därom, som jag lämnade den 14 januari
191“; .. j a m.etl lantbruksstyrelsen anser jag icke lämpligt, att anslaget
nu förändras till ordinarie, utan torde ännu någon tids erfarenhet böra
inhamtas, synnerligast i fråga om det under år 1912 försöksvis beslutade
sättet för de militära hovslagarnas utbildning.
Jag får därför hemställa, att Eders Kungl. Makt måtte föreslå
Riksdagen
att till hovbeslagsskolan vid Alnarp anvisa å
extra stat för år 1915 ett anslag av...... kronor 3,500.
g. Ändringsarbeten vid Alnarps veterinärinstitution.
..[12.]
Ändring s-
arbeten vid
Alnarps
veterinärinsti¬
tution.
(extra anslag.)
ggnaden för den vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid
Alnarp befintliga veterinärinstitutionen uppfördes för 45"år sedan. Den
inrymmer såväl lokaler för undervisningen i hippologi samt husdjurens
anatomi, fysiologi och sjukvård, däribland ett sjukstall, som ock bostad
för huvudläraren i dessa ämnen. År 1910 beviljade Riksdagen med
anledning av Kungl. Maj:ts förslag ett anslag av '6,400 kronor å extra
stat för åi 1911 för vidtagande av vissa förändringar i fråga om samla
mstitutionsbyggnad. ^ Dessa byggnadsarbeten omfattade inläggning^
cementgolv i den dåvarande operationssalen, som apterades till anatomi-
Nionde huvudtiteln.
29
sal, det dåvarande stora museirummets i övre våningen avdelande och
inredande till föreläsningssal och laboratorium, inredande av två musei-
rum för undervisningsmateriell i den dåvarande anatomisalen samt upp¬
förande av en särskild operationssal. I den framställning, i vilken
stvrelsen för lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp begärde anvisandet
av medel till utförande av dessa arbeten, hade styrelsen framhållit, att
även vissa andra förändringar i institutionen vore av behovet påkallade.
Då emellertid vid nämnda tidpunkt andra betydliga krav för institutets
räkning förelåge och dessutom det då ifrågasatta inrättandet av fort¬
sättningskurser möjligen kunde tänkas komma att på veterinäranstalten
ställa ytterligare anspråk, ansåge sig styrelsen böra föreslå endast de
ovan omförmälda förändringarna, vilka inginge såsom ett led uti en
framtida mera genomgående förbättring av institutionen.
Nämnda styrelse har nu i skrivelse den 9 september 1913 funnit
sig böra göra framställning om anvisande av medel för att få ifråga¬
varande institution försatt i sådant skick, att densamma en tid framåt
skulle kunna på ett fullt tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål.
Vad styrelsen nu närmast åsyftade vore dels att huvudläraren i
de veterinära ämnena och hästskötsel skulle beredas en ny bostad, som
tillfredsställde fordringarna såväl på hygien som i andra avseenden,
vilket icke kunde anses vara fallet med den nuvarande, förlagd som den
vore ovanpå dissektionssalen och i samma hus som sjukstallet, dels att
inom den förutvarande byggnaden följande förändringar och förbättringar
skulle åvägabringas, nämligen: 1) att sjukstallet, som i huvudsak befunne
sig på samma ståndpunkt beträffande materiell och utrustning som för
45 år sedan, men som i enlighet med institutets stadgar vore ett nöd¬
vändigt led i undervisningen för institutets och hovbeslagsskolans elever,
bleve ordnat på ett mönstergillt och tidsenligt sätt; 2) att dissektions¬
salen ordnades så, att de djurkroppar, som skulle demonstreras vid under¬
visningen, kunde upphängas, varigenom dessa och deras organer kunde
för de studerande visas i sitt naturliga läge; 3) att museer för de olika
veterinära fackämnen, i vilka undervisning försigginge, inrättades även¬
som arbetsrum både för lärare och elever; 4) att värmeledning inlades
i de olika lokalerna, varigenom vunnes bland annat att undervisningen
i de grundläggande ämnena, anatomi och fysiologi, kunde utan olägen¬
het bedrivas på den härför lämpligaste tiden; samt 5) att en avdelning
för försöksdjur anordnades, varigenom ett verkligt studium av hus¬
djurens infektionssjukdomar kunde ske.
De för dessa ändamål behövliga anordningarna bestode snarare i vissa
ändringar i inredningen inom de olika lokalerna och en komplettering av
[12.]
30
Nionde huvudtiteln.
[12.] materiellen, än i några större förändringar av själva byggnaden. I den nedre
våningen borde sjukstallet undergå vissa mera genomgripande förändringar,
huvudsakligen bestående i att spiltornas antal minskades från 5 till 4,
varigenom varje spilta hädanefter kunde rymma större hästar, samt att
golv, väggar och spiltor utfördes i ett mera hygieniskt och hållbart
material. Drängkammaren jämte bredvid liggande trapprum borde in¬
redas till pannrum. Den i mitten av huset befintliga dissektionssalens
golv borde sänkas, för att större djur måtte kunna demonstreras. I andra
våningen skulle i stället för lektorns boställsvåning erhållas följande nya
lokaler: bostad för dräng, ett större laboratorium för eleverna, arbets¬
rum för var och en av de båda lärarna, rum för samlingar i patologi,
fysiologi, bakteriologi in. m. 1 vindsvåningen borde inredas tvenne
gavelrum till förvaring av smärre försöksdjur. Därjämte skulle vissa
trappan ordningar ändras. För lektorn i hästskötsel och hovbeslags-
lära borde en ny bostad uppföras i överensstämmelse med de år 1912
å Alnarp uppförda lektorsbostäderna.
De skrivelsen bilagda kostnadsförslagen upptaga för de olika
arbetena en kostnad av:
för lektorsbostaden ............................................................... kr. 22,000: —
» sjukstallet ...................................................................... » 3,063: 6 8
)) övriga ändringar i veterinärinstitutionsbyggnaden » 3,908: 4 6
)> värmeledning ................................................ » 3,974: 20
» inredning och apparater ........................................... » 5,000: —
eller sammanlagt kr. 37,946: 3 4.
Institutets styrelse har hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till utförande av
ifrågavarande arbeten m. m. ställa till styrelsens förfogande ett belopp
av 38,000 kronor.
Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 31 oktober 1913 i detta
ärende anfört följande.
Vid besök på platsen hade lantbruksstyrelsens chef tagit närmare
kännedom om såväl de nuvarande lokalernas beskaffenhet som de fram¬
ställda förslagen till de förefintliga bristernas avhjälpande och därvid icke
kunnat undgå att finna de föreslagna förändringarna av behovet på¬
kallade, därest institutionen skulle komma i ett dess ändamål motsva¬
rande tidsenligt skick. Vad särskilt den nuvarande lektorsbostaden an-
ginge, syntes densamma icke minst på grund av sitt olämpliga läge vara
vida sämre än de bostäder, staten tillhandahölle övriga lektorer vid
institutet.
Då lantbruksstyrelsen detta oaktat icke ansåge sig kunna tillstyrka
Nionde huvudtiteln.
31
institutsstyrelsens samtliga nu gjorda framställningar, vore detta beroende [12.]
därpå, att, när förändringar och nybyggnader för närvarande ifrågasattes
vid lantbruksinstituten, man enligt lantbruksstyrelsens mening måste
taga hänsyn till den nu upptagna frågan om den högre lantbruksunder-
visningens ordnande. I de fall, då vare sig överflyttandet av de nu till
instituten förlagda konsulentkurserna till annan undervisningsanstalt eller
institutens ställande i visst närmare eller fjärmare samband med den
högre undervisningen i något hänseende kunde antagas komma att
utöva inflytande på de ifrågasatta förändringarna eller nybyggnaderna,
ansåge lantbruksstyrelsen ett uppskov med utförande av dem böra om
möjligt äga rum.
Enär utrustningen av en institution, sådan som den här ifråga¬
varande, alltid måste vara beroende på omfattningen av den undervis¬
ning, som vore förlagd till institutet, funne sig lantbruksstyrelsen icke
för närvarande kunna förorda vidtagandet av andra förändringar i insti¬
tutionen än sådana, som måste anses oundgängliga och erforderliga för
att den nu till institutet förlagda undervisningen skulle kunna meddelas
på fullt tillfredsställande sätt. I föreliggande fall gällde detta de föreslagna
förändringarna i sjukstallet, vilket i sitt nu befintliga skick lämnade syn¬
nerligen mycket övrigt att önska med hänsyn såväl till praktisk inredning
som de hygieniska förhållandena. Då därtill komme, att de sjuka djur,
som emottoges vid detta sjukstall, och deras tidsenliga vård måste betraktas
såsom en värdefullt och välbehövligt undervisningsmateriell för eleverna
vid såväl institutet som lantbruks- och hovbeslagsskolan, syntes sjukstallet
under alla förhållanden böra sättas i sådant skick, att dylika djur där
kunde påräknas och att dessa där kunde erhålla sådan vård, som kunde
och måste krävas.
På grund härav och då lantbruksstyrelsen icke hade något att
erinra mot de för förändringarna i sjukstallet beräknade kostnaderna,
har lantbruksstyrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riks¬
dagen att till bestridande av kostnaderna för ovannämnda förändringar
i sjukstallet vid Alnarps veterinärinstitution på extra stat för år 1915
anvisa ett belopp av 3,100 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta
förskottsvis under år 1914 av tillgängliga medel utanordna nämnda belopp.
Den av lantbruksstyrelsen omförmälda frågan rörande organisa- DepaJht*™*nts~
tionen av den högre lantbruksundervisningen i riket har varit föremål
för utredning genom särskilt tillkallade sakkunniga och hava med anled¬
ning av deras betänkande åtskilliga utlåtanden avgivits, varjämte frågan
varit föremål för livligt meningsutbyte i fackpressen samt eljest. Denna
32
Nionde huvudtiteln.
fråga synes mig emellertid ännu icke hava kommit i det läge, att jag
finner mig böra förorda, att den företages till avgörande. Huruvida
den lösning, denna fråga framdeles kan få, kommer att utöva någon
inverkan på omfattningen av undervisningen vid Alnarps veterinärinstitu-
tion och denna institutions byggnadsbehov, torde därför ännu så länge
få betraktas såsom ovisst, Under dessa förhållanden och då lantbruks-
styrelsen ansett, att av de nu ifrågasatta ändringsarbetena allenast de,
som röra sjukstallet, äro oundgängliga och erforderliga för att den nu
till institutet förlagda undervisningen må kunna meddelas på fullt till¬
fredsställande sätt, anser jag den föreliggande frågan nu böra begränsas
till att gälla sagda arbeten i sjukstallet.
Av vad handlingarna innehålla rörande dessa arbeten synes framgå,
att desamma äro väl behövliga för att sjukstallet skall kunna sättas i ett
tillfredsställande och nutidens krav på detta område motsvarande skick
samt för att det skall bliva till avsedd nytta vid undervisningen. Mot
den beräknade kostnaden, uppgående för arbeten å själva byggnaden
samt åtskillig fast inredning till 3,063 kronor 68 öre eller i jämnat tal
till 3,100 kronor, finner jag icke anledning att gorå någon erinran. Jag
vill emellertid anmärka, att den vid institutsstyrelsens skrivelse fogade
specifikationen å de inredningar och apparater, som enligt sistnämnda
styrelses beräkning skulle draga en kostnad av sammanlagt 5,000 kronor,
upptager jämväl vissa inventarier och utensilier i sjukstallet till ett belopp
av 540 kronor. Detta belopp har lantbruksstyrelsen vid sin hemställan
lämnat å sido. Jag anser detta lantbruksstyrelsens förfaringssätt riktigt,
enär detta jämförelsevis obetydliga belopp, som ju avser komplettering
av befintliga inventarier och undervisningsmateriell, bör kunna bestridas av
institutets anslag till övriga utgifter eller av det anslag å 3,000 kronor, som
årligen brukar beviljas å extra stat till undervisningsmateriell vid institutet.
1 likhet med lantbruksstyrelsen anser jag önskligt, att det belopp,
som må anvisas, göres tillgängligt redan under innevarande år för ar¬
betenas utförande.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att för bestridande av kostnaderna för vissa
ändringsarbeten i sjukstallet vid veterinärinstitutionen
vid lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alnarp å extra stat
för år 1915 anvisa ett anslag av.......... kronor 3,100,
ävensom medgiva, att Kungl. Maj:t må för ändamålet
under år 1914 låta förskottsvis av tillgängliga medel
utanordna detta belopp.
Monde huvudtiteln.
33
h. Utbildning skur ser för kontrollassistenter.
För åren 1902—1910 hava statsbidrag till undervisningskurser för [13.]
kontrollassistenter av Kungl. Maj:t anvisats från anslaget till undervis-
ningsanstalter för jordbruk och lånt mannanäringar. Som emellertid — kontroiiassi-
i den mån anslagsbehovet för ifrågavarande undervisningskurser ökades *<enter-
— den till Kungl. Maj:ts förfogande ställda delen av för borörda anslag (extra an8lag^
icke lämnade tillgång till fyllande av nämnda behov, föreslog Kungl.
Älaj:t 1911 års Riksdag att såsom bidrag till anordnande av utbildnings-
kurser för kontrollassisteuter på extra stat för år ll>12 anvisa eif anslag
av 19,1<»0 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att av nämnda belopp låta
under år 1911 förskottsvis av tillgängliga medel för ändamålet utan¬
ordna 9,550 kronor.
Denna Kungl. Maj:ts framställning blev av Riksdagen bifallen.
Vid beräkningen av detta anslagsbelopp förutsattes, att 1,000
kronor skulle fortfarande för ändamålet utgå från omförmälda anslag till
undervisningsanstalter för jordbruk och lantmannanäringar.
För år 1913 anvisade Riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts
förslag för samma ändamål å extra stat ett anslag av 11,9(>0 kronor.
Höjningen föranleddes dels därav, att antalet utbildningskurser visat
sig behöva ökas, och dels därav, att hela det erforderliga an sin get be¬
viljades å extra stat, således utan beräknat tillskott från förberörda
ordinarie anslag.
För år 1914 har Riksdagen å extra stat anvisat ett till 14,800
kronor förhöjt anslag till ifrågavarande ändamål. Anledningen till denna
höjning av anslaget bar varit en av lantbruksstyrelsen föreslagen om¬
läggning av dessa kurser, som av mig den 14 januari 1913 i huvud¬
sak förordats och mot vilken Riksdagen förklarat sig icke hava något
att erinra i den av mig tillstyrkta utsträckningen.
Lantbruksstyrelsen har nu i skrivelse den 18 oktober 1913 hem¬
ställt om anslags beredande för' ifrågavarande ändamål för år 1915 med
samma belopp som för år 1914 eller 14,800 kronor.
Då medel för understödjande av utbildningskurser för kontroll¬
assistenter synas böra vara tillgängliga jämväl för år 1915, hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till anordnande av utbildningskurser för kon¬
trollassistenter å extra stat för år 1915 anvisa ett
anslag av...................................................... kronor 14,800.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 5
u
Nionde huvudtiteln.
i. Utbildning skur ser för ladugårds för män.
[14.] I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag har Riksdagen på extra stat
ViurseT"för var^era av åren 1913 och 1914 anvisat anslag av 18,800 kronor
ladugård*- till anordnande av utbildningskurser för ladugårdsförmän.
förman. Då, medel för understödjande av dylika kurser synas böra vara
(extra anslag.) tillgängliga jämväl för år 19i5, får jag, i överensstämmelse med vad
lantbruksstyrelsen tillstyrkt i skrivelse den 15 oktober 1913, hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till anordnande av utbildningskurser för ladu¬
gårdsförmän anvisa å extra stat för år 1915 ett an¬
slag av ......................................................... kronor 18,800.
j. Jordbrukskonsulenter.
[ 15.] Såsom bidrag till avlöning åt tolv kringresande jordbrukskonsulenter
konsulent^ * Dalarna och Norrland, under villkor att konsulenternas rese- och trakta-
textra "nsilg) mentsersattning bekostades av landsting, hushållningssällskap eller eljest,
' samt på de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva,
anvisade Riksdagen på extra stat för vart och ett av åren 1908—1911
ett anslag av 30,000 kronor, att av Kungl. Maj:t i mån av behov för
ändamålet användas.
Vidare medgav 1910 års Riksdag, att ett belopp av högst 25,000
kronor av det för år 1911 beviljade anslaget till åtgärder för höjande
av det mindre jordbruket finge, med en beräkning av 2,500 kronor till
vart och ett av tio hushållningssällskap inom mellersta och södra Sverge,
användas för anställande inom sällskapets område av en jordbruks¬
konsulent för det mindre jordbruket.
Då förstberörda anslag syntes vara av enahanda natur som om-
förmälda del av anslaget till åtgärder för höjande av det mindre jord¬
bruket och då i huvudsak samma villkor gällde för åtnjutande av
vartdera slaget av statsbidrag, föreslog Kungl. Maj:t i sin hemställan
om anslag för berörda båda ändamål för år 1912, att båda beloppen
måtte sammanföras under en anslagstitel; och beslöt Riksdagen med
bifall härtill att såsom bidrag till avlöning åt tolv jordbrukskonsulenter
i Dalarna och Norrland samt åt tio jordbrukskonsulenter i södra och
mellersta Sverge på extra stat för år 1912 anvisa ett anslag av 55,000
kronor.
Nionde huvudtiteln. 35
I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning anvisade [15.]
därefter 1912 års Riksdag på extra stat för år 1913 anslag för samma
ändamål allenast med den förändring, att antalet jordbrukskonsulenter i
södra och mellersta Sverge, till vilkas avlöning bidrag från anslaget
finge utgå, bestämdes till tolv samt att anslaget böjdes till 60,000
kronor. Samma belopp har på enahanda villkor anvisats för inne¬
varande år.
Nu har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 18 oktober 1913 hem¬
ställt, att medel till ifrågavarande ändamål måtte beredas för år 1915
till samma belopp som för innevarande år.
Anslag till ifrågavarande ändamål synes böra av Riksdagen äskas Departement,-
jämväl för år 1915.
Statsbidraget utgår med 2,500 kronor till varje konsulent.
I avseende å villkoren för erhållande av dylikt statsbidrag stadgas
i nu gällande kungörelse den 1 november 1912, att konsulenternas rese-
och traktamentsersättning skall bekostas av landsting, hushållningssällskap
eller eljest och, vad angår konsulenterna i södra och mellersta Sverge,
att vederbörande hushållningssällskap under det år, för vilket stats¬
bidrag sökes, på egen bekostnad och utan anlitande till någon del av
statsbidraget anställer en eller flera ytterligare jordbrukskonsulenter.
Sistnämnda villkor uppställdes först i kungörelsen den 28 oktober
1910 angående statsanslag till åtgärder för höjande av det mindre jord¬
bruket och har sedermera årligen — i likhet med förstnämnda villkor
— av Riksdagen bundits vid anslaget.
Mot nyssnämnda särskilda villkor i fråga om anslag till jordbruks¬
konsulenter i södra och mellersta Sverge hava riktats anmärkningar uti
motioner, som väckts vid riksdagarna åren 1911 och 1913. Det anför¬
des i motionerna vid 1913 års riksdag, att nämnda bestämmelse givetvis
verkat därhän, att de hushållningssällskap, vilkas ekonomiska ställning
vore svag, icke kunnat söka och erhålla statsbidrag till ifrågavarande
konsulenter.' De hade nämligen icke varit i stånd att bestrida kost¬
naderna för ytterligare eu jordbrukskonsulent, vilket vore eu förutsätt¬
ning för statsbidragets erhållande. Att ett län, som ville komma i åt¬
njutande av statsanslag för ett visst ändamål, självt skulle visa intresse
för saken genom att anslå medel för samma ändamål, finge visserligen
anses i regel vara riktigt, men det borde kunna anses, att ett sådant
intresse i detta fall tillräckligt visades därigenom, att från länet ansloges
medel till konsulenternas rese- och traktamentskostuader, och denna
uppoffring vore för eu del av ifrågavarande hushållningssällskap i för-
36
Nionde huvudtiteln.
[15.] hållande till sällskapens inkomster större än den utgift, som andra säll¬
skap med större inkomster underkastade sig genom att dessutom
anställa ytterligare en jordbrukskonsulent. Det borde ej heller kunna
bestridas, att behovet av en jordbrukskonsulent i ett lön, där ingen
jordbrukskonsulent funnes anställd, vore större än i ett sådant, där förut
jordbrukskonsulent vore anställd. För den händelse ifrågavarande villkor
skulle borttagas, syntes det emellertid vara lämpligt, då behov av en
jordbrukskonsulent torde företinnas inom samtliga hushållningssällskaps
områden, att medel samtidigt bereddes till anslag till jordbrukskonsulenter
hos samtliga hushållningssällskap i södra och mellersta Sverge. Om man
skulle befara, att en del hushållningssällskap, som nu hade två jordbruks¬
konsulenter anställda, skulle vid bifall till denna hemställan komma att
indraga den av sällskapet självt avlönade, kunde emellertid villkoret i
fråga bibehållas för hushållningssällskap med viss minimifolkmängd.
Härigenom skulle ej någon orättvisa ske, då de hushållningssällskap,
som både största folkmängden, även hade de största inkomsterna, allden¬
stund hushållningssällskapen tillkommande brännvinsmedel fördelades
efter folkmängden.
Jordbruksutskottet yttrade år 1913 med anledning av detta
förslag, att det syntes icke kunna förnekas, att såtillvida ett miss¬
förhållande förelåge i avseende å användningen av anslaget, att hus-
hallningssällskapsområden, vilka icke hade behov av mer äu en
jordbrukskonsulent och på den grund icke kunde erhålla bidrag från
anslaget, komme i en ogynnsammare ställning än andra dylika om¬
råden, vilka vore i behov av fl-ra sådana konsulenter. Det skulle
därför kunna ifrågasättas, huruvida icke i fråga om hushållnings-
sällskapsområden i södra och mellersta delarna av landet med ringa
folkmängd, exempelvis Gottlands, undantag skulle kunna medgivas från
de nu bestämda villkoren och beträffande dessa områden stadgas, att
statsbidrag till avlöning av jordbrukskonsulenter finge utgå med viss
del av samma avlöning. Då emellertid en förändring av nu antydd
art i förberörda villkor icke syntes böra vidtagas utan en föregående
utredning om verkan av dylika förändrade bestämmelser, ansåge sig
utskottet i avsaknad av en sådan utredning icke för närvarande kunna
biträda motionen i denna del.
I enlighet med utskottets hemställan blevo motionerna av Riks¬
dagen avslagna.
På sätt jordbruksutskottet i sin motivering framhållit verkar
omförmälda vilikor därhän, att de mindre hushållningssällskapen i
Bödra och mellersta Sverge i nu förevarande hänseende sättas i avse-
Nionde huvudtiteln. 37
värt oför delaktigare ställning än övriga sällskap inom samma område av
landet. På grund av den växlande storleken av de olika hushållnings¬
sällskapens områden, jordbruksbefolkningens talrikhet och täthet m. fl.
omständigheter är uppenbarligen behovet av konsulenter mycket olika
inom skilda sällskap. Härtill kommer att, även om inom mindre
sällskapsområden anställandet av två jordbrukskonsulenter skulle vara
behövligt, sällskapet dock kan se sig hindrat därifrån av de kostnader
för rese- och traktamentsersättning, som ju även för den medelst stats¬
bidrag avlönade konsulenten skola bekostas från orten och som kunna
finnaiT vara alltför betungande. Dessa förhållanden medföra, att med
nuvarande bestämmelser anslaget förnämligast kommer de större och
rikare sällskapen till godo. Jag har inhämtat att under år 1913 med
statsbidrag avlönade jordbrukskonsulenter funnits inom nu ifrågavarande
delar av landet anställda hos hushållningssällskapen i Stockholms, Upp¬
sala, Södermanlands och Östergötlands län, Kalmar läns södra del,
Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Värm¬
lands län. Beträffande vissa av de hushållningssällskapsområden, där
dylik med statsmedel avlönad konsulent icke var anställd under år 1913,
torde visserligen icke kunna påstås, varken att två konsulenter äro
obehövliga eller att hushållningssällskapet saknar medel att bestrida de
därav uppkommande kostnaderna. Det torde också kunna förväntas, att
nåo-ra av dessa sällskap komma att uppfylla villkoren för statsbidrag
från förevarande anslag. Men i fråga om andra är förhållandet mot¬
satt. Detta gäller särskilt Gottlands läns och, om än i något mindre
män, Kalmar läns norra hushållningssällskap. Vid en inom jordbruks¬
departementet verkställd utredning av några på frågan inverkande för¬
hållanden har framgått, att beträffande folkmängden — härvid har
hänsyn tagits allenast till folkmängden på landsbygden denna en¬
dast inom tre sällskaps områden i södra och mellersta Sveige under¬
stiger 100,000 invånare. Dessa äro Gottlands läns med omkring
45 000, Kalmar läns norra med omkring 05,000 och Uppsala lans med
ungefär 98,000 invånare. Detta betyder, att den ensamme jordbruks¬
konsulenten i Gottlands län har att verka bland eu befolkning, som ar
mindre än som belöper på vardera av två konsulenter inom varje annat
sällskaps område med undantag av Kalmar läns norra sällskaps. Kon¬
sulenten inom sistnämnda område har mindre folkmängd inom sin verknings¬
krets än vardera av två konsulenter inom tolv sällskaps områden och
sao-da folkmängd överstiger ganska obetydligt den, som inom Övriga
sex sällskaps områden — Gottland undantaget kommer pa värdera
av två konsulenter. Härav framgår, att i fråga om folkmängden dessa
38 Nionde huvudtiteln.
[15.] bägge sällskap intaga en särställning och att deras behov av två kon¬
sulenter måste anses vida mindre än de övrigas.
Vad de ekonomiska resurserna, som skulle sätta sällskapen i stånd
att bära omkostnaderna för två konsulenter, vidkommer, visar sig att
sällskapens inkomster av brännvinsförsäljningsmedel och av egna till¬
gångar under år 1911 för alla sällskap överstigit 50,000 kronor utom
för Gottlands läns, som blott, haft ej fullt 26,000 kronor och för Kalmar
läns norra, som hatt något över 36,000 kronor. Det sällskap, som
kommer därnäst, eller Älvsborgs läns södra, hade nära 59,000 kronor.
Ser man på sällskapens behållna .tillgångar efter avdrag av skulderna
så hade \id 1911 års slut visserligen Kristianstads läns hushållnings¬
sällskap — som dock har jämförelsevis stora inkomster — den minsta
behållningen, men föga däröver kommer Gottlands läns med omkring
51,000 kronor, varefter följer Kalmar läns norra med nära 82,000 kronor;
Alla övriga sällskap hade mer än 100,000 kronor i behållning. Det bör
av dessa siffror vara uppenbart att redan anställandet av blott en jord¬
brukskonsulent medför för Gottlands och Kalmar läns norra hushåll¬
ningssällskap jämförelsevis vida större utgift än anställandet av två
konsulenter inom nästan alla andra sällskap. För Gottlands sällskap
tager endast avlöningen å 2,500 kronor i anspråk nära 10 procent av
berörda inkomster och utgör nära 5 procent av behållna kapitalet,
rör Kalmar läns norra sällskap äro motsvarande siffror 7 och 3 procent.
Denna utredning kunde ju föras längre i detalj och förhållandena
skulle ju kunna skärskådas även ur andra synpunkter, men detta torde
för nu lfi agavai ande syfte icke vara erforderligt. Av redog’örelsen torde
med tillräcklig tydlighet framgå, att starka skäl tala för att för
sällskap med ringa folkmängd undantag bör medgivas från om-
f Öl malda villkoi och statsbidrag utgå med viss del av jordbruks¬
konsulents avlöning. _ I anslutning till den sålunda uttalade tanken
finner jag mig böra förorda, att statsbidrag till hälften av det vanliga
beloppet eller alltså med 1,250 kronor må utgå till avlönande av en
jordbrukskonsulent inom vardera av Gottlands och Kalmar läns norra
hushållningssällskaps områden utan villkor om anställande av ännu eu
konsulent på sällskapets bekostnad. För detta ändamål bör anslaget
höjas med 2,500 kronor.
PA grund av vad jag sålunda anfört och då jag i övrigt ej har
någon ändring att föreslå vare sig i fråga om anslags beloppet eller de
av Riksdagen årligen beslutade villkoren, hemställer jag, att Eders Kund.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
Nionde huvudtiteln.
39
att å extra stat för år 1915 bevilja, att av [15.]
Kungl. Maj:t i mån av behov användas, såsom bidrag
till anställande av
dels tolv jordbrukskonsulenter i Dalarna och
Norrland under villkor att konsulenternas rese- och
traktamentsersättning bekostas av landsting, hushåll¬
ningssällskap eller eljest ............... kronor 30,000: —,
dels en jordbrukskonsulent inom vartdera av
Kalmar läns norra och Gottlands läns hushållnings¬
sällskaps områden under enahanda villkor och under
förutsättning därjämte att vederbörande hushållnings¬
sällskap bidrager till konsulentens avlöning med minst
1,250 kronor .........................................kronor 2,500: —,
dels ock tolv jordbrukskonsulenter i övriga delar
av södra och mellersta Sverge under villkor att kon¬
sulenternas rese- och traktamentsersättning bekostas
av landsting, hushållningssällskap eller eljest samt
att vederbörande hushållningssällskap under samma
år på egen bekostnad och utan anlitande till någon
del av statsbidraget anställer en eller liera ytterligare
jordbrukskonsulenter....................... kronor 30,000: —
eller tillsammans ................................. » 62,500: —
ävensom medgiva, att Kungl. Maj:t må för bi¬
drag från detta anslag stadga de villkor i övrigt,
Kungl. Maj:t kan finna gott föreskriva.
k. Vandring srättare.
För år 1912 anvisade Riksdagen på grund av väckt motion å [16. j
extra stat ett anslag av 18,000 kronor att av Kungl. Maj:t i mån av fattare"
behov användas såsom bidrag till avlönande av vandringsrättare i (extra ansU,,0
Dalarna och Norrland under villkor, att övriga kostnader för desamma
bestriddes av landsting, hushållningssällskap eller eljest, samt på de
villkor i övrigt, som Kungl. Maj:t kunde finna gott föreskriva. Samma
belopp har av Riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag för enahanda ända¬
mål och på oförändrade villkor jämväl beviljats för åren 1913 och 1914.
I anledning av vid 1912 års riksdag väckta motioner anvisade
Riksdagen jämväl såsom bidrag till avlöning åt vandringsrättare i södra
och mellersta Sverge å extra stat för år 1913 ett belopp av 9,000
40
Nionde huvudtiteln.
kronor under samma villkor som för det förra anslaget; och har Riksdagen
på förslag av Kungl. Majrt även lör år 1914 anslagit sistnämnda be¬
lopp för samma ändamål.
Kungörelse angående statsbidrag från ifrågavarande båda anslag
utfärdades den 1 november 1912. Enligt denna kungörelse utg'år stats¬
bidrag med högst 600 kronor för varje vandringsrättare.
Lautbruksstyrelsen har nu i skrivelse den 7 november 1913 an¬
fört, att de ifrågavarande anslagen visat sig vara otillräckliga att under
år 1914 fylla hushållningssällskapens behov av bidrag för anställande av
vandringsrättare. Redan nu hade hushållningssällskapen anställt så
många vandringsrättare, att i Dalarna och Norrland för 5 och i södra och
mellersta feverge för 2 statsmedel icke funnits tillgängliga. Med anslagets
nuvarande belopp kunde icke ens alla av södra och mellersta Sverges 20
hushållningssällskap erhålla statsbidrag till anställande av var sin vandrings¬
rättare, medan flertalet av desamma hade behov av mer än en sådan.
Det vore ock att förutse att för år 1915 inom södra och mellersta
Sverge, där vandringsrättarinstitutionen vore jämförelsevis ny och endast
b hushållningssällskap ännu åtnjöte statsbidrag för omförmälda ända¬
mål, flera hushållningssällskap skulle komma att begära dylikt.
Under åberopande härav har styrelsen hemställt om höjning för
år 1915 av ifrågavarande båda anslag, nämligen till 21,000 kronor så¬
som bidrag till avlöning åt vandringsrättare i Dalarna och Norrland
samt till 15,000 kronor såsom bidrag till avlöning åt vandringsrättare
i södra och mellersta Sverge, beträffande båda anslagen under de vill¬
kor, som förut varit bestämda.
Statsanslag för bidrag till avlöning åt vandringsrättare i Dalarna
och Norrland samt i södra och mellersta Sverge är erforderligt även
för år 1915, därvid samma villkor, som förut varit bestämda för ansla¬
gens åtnjutande, torde fortfarande böra fastställas.
Det synes vara obestridligt, att införandet av vandringsrätfar-
institntionen varit till stort gagn för höjandet av landets jordbruk så¬
väl i Norrland och Dalarna som i södra och mellersta Sverge. Utveck¬
lingen av denna institution har också på kort tid gått hastigt framåt
och de nuvarande anslagen, som giva tillfälle till statsbidrag åt minst
30 vandringsrättare i Dalarna och Norrland samt åt minst 15 i det öv¬
riga Sverge, hava visat sig redan för år 1914 otillräckliga.
Att ökade statsanslag såsom bidrag till vandringsrättares avlö¬
nande äro av behovet påkallade, synes mig därför ådagalagt och finner jag
den av lantbruksstyrelsen föreslagna höjningen av statsanslaget för ifråga-
Nionde huvudtiteln.
41
varande ändamål fullt motiverad. Jag vill erinra, att den föreslagna an- [16.]
slagsökningen skulle möjliggöra anställandet av ytterligare minst 5
vandringsrättare i Dalarna och Norrland samt minst 10 i landets öv-
riga delar.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att å extra stat för år 1915 anvisa, att av Kungl.
Maj:t i mån av behov användas,
dels ett anslag av ........................... kronor 21,000
såsom bidrag till avlöning åt vandringsrättare i Dalarna
och Norrland,
dels ock ett anslag av .................. kronor 15,000
såsom bidrag till avlöning åt vandringsrättare i södra
och mellersta Sverge,
under villkor, beträffande båda anslagen, att
övriga kostnader för vandringsrättarna bestridas av
landsting, hushållningssällskap eller eljest, samt på
de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t kan finna gott
föreskriva.
1. Stipendiat i boskapsskötsel och mejerihushållning.
För vart och ett av åren 1892—1910 anvisade Riksdagen på extra [17.]
stat ett belopp av 1,000 kronor till utbildande av en elev i boskaps- bolklpslmLi
skötsel och mejerihushållning. Beloppet, som uteslutande använts till och mejeri-
arvode åt eleven, blev på framställning av Kungl. Maj:t av 1910 års hushållnm9-
Riksdag för år 1911 höjt med 500 kronor till 1,500 kronor, i samman- (extra an8lag'-
hang varmed innehavaren av befattningen erhöll benämningen stipendiat
i boskapsskötsel och mejerihushållning; och har jämväl för vart och ett
av åren 1912, 1913 och 1914 av Riksdagen anvisats sistnämnda belopp,
1,500 kronor. Andamålet med anställandet av ifrågavarande stipendiat,
för vilken lantbruksstyrelsen den 24 oktober 1910 utfärdat instruktion,
är att bereda tillgång på personer, särskilt utbildade för att kunna
antagas till konsulenter i nämnda grenar av lanthushållningen.
I skrivelse den 21 oktober 1913 har nu lantbruksstyrelsen hem¬
ställt, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om
anvisande även för år 1915 av ett anslag å 1,500 kronor till utbildande
av en stipendiat i boskapsskötsel och mejerihushållning. Styrelsen har
därvid anfört, att stipendiatens utbildning hittills omfattat endast nöt-
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 6
42
Nionde huvudtiteln.
[17.] boskapsskötsel och mejerihushållning. Med det livliga intresse, varmed
även svinskötseln numera omfattades, hade det synts styrelsen önskvärt,
att stipendiaten bleve satt i tillfälle att vinna närmare kännedom om
det arbete, som i landets skilda delar utfördes för att befordra även
denna gren av husdjursskötseln. I den män hans tid det medgåve,
syntes han böra med uppmärksamhet följa även fårskötseln och de av
staten vidtagna åtgärderna för dess främjande. Genom att stipendiatens
utbildning på sätt styrelsen sålunda föreslagit gjordes mera omfattande,
komme i densamma att ingå samtliga de grenar av husdjursskötseln,
för vilka konsulenter och undervisare funnes i statens tjänst anställda.
Någon höjning i det för utbildande av stipendiaten anvisade beloppet,
1,500 kronor, ansåge styrelsen icke vara med anledning härav erforderlig.
Departements¬
chefen.
Vad lantbruksstyrelsen anfört i fråga om utvidgning av stipendia¬
tens arbetsområde till att omfatta jämväl svin- och fårskötselu s_ynes
mig böra gillas. Någon ändring i stipendiatens benämning torde icke
på grund härav behöva vidtagas.
Då anslag till oförändrat belopp erfordras för år 1915 till arvode
åt stipendiaten, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att till utbildande av en stipendiat i boskaps¬
skötsel och mejerihushållning å extra stat för år 1915
anvisa ett anslag av................................... kronor 1,500.
m. Fredrika - Er em er-fort) andets lanthushållningsskola vid JRimforsa.
[18.] Till Fredrika-Bremer-förbundets lanthushållningsskola vid Rimforsa,
Brcmcr/ör som ^07 började sin verksamhet, har såsom understöd av stats-
bundets lånt- medel auvisats av Riksdagen på Kungl. Maj:ts framställning för varje
hushållning!- av åren 1908—1910 anslag å 4,000 kronor samt för vart och ett av
Rimforsa. åren 1911—1913 anslag å 6,000 kronor. För år 1914 har på Kungl.
(extra anslag.) Maj:ts förslag Riksdagen höjt anslaget till 8,000 kronor. Därjämte har
Kungl. Maj:t av tillgängliga medel beviljat dels den 31 december 1907
ett statsbidrag å 2,500 kronor till organisationskostnader och dels den
21 juni 1912 bidrag å 4,000 kronor till uppförande av ny skolbyggnad.
Såsom villkor för de årliga anslagens åtnjutande har Kungl. Maj:t
vid deras utanordnande föreskrivit, bland annat, att ett visst antal elever,
nämligen för åren 1908—1910 tre och för åren 1911—1914 fyra, skulle
äga åtnjuta kostnadsfri undervisning, dock utan att vara befriade från
Nionde huvudtiteln.
43
avgifter för kost och logi, samt att avgiften för undervisning, kost, logi
och lyse ej finge överstiga 600 kronor för år.
Skolans styrelse har nu i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift an¬
hållit om statsbidrag för år 1915 till samma belopp, 8,000 kronor, som
beviljats för innevarande år. Styrelsen har därvid anfört, bland annat,
att skolan såsom ^bildningsanstalt för lärarinnor fått en fastare orga¬
nisation därigenom att Fredrika-Bremer-förbundets styrelse fastställt
reglemente för skolan. Enligt detta reglemente ägde chefen för jord¬
bruksdepartementet utse en ledamot i skolans större styrelse. Varje
hushållningssällskap hade likaledes rätt att under vissa villkor där in¬
sätta en ledamot. Härigenom hoppades skolans styrelse att vinna en
önskvärd och behövlig förbindelse med de myndigheter och korpora¬
tioner, som hade att vårda sig om lanthushållningen.
Eu annan sida av skolans utveckling gällde undervisningen. Redan
från skolans första år hade den egentliga lärarinneskolan varit förbun¬
den med korta kurser, kallade husmoderskurser. Dessa hade avsett dels
att giva unga flickor av lantbefolkningen tillfälle att på kort tid, 3—6
månader, inhämta kunskap i lantliga göromål. Dels hade de avsett att
bereda lärarinneskolans elever tillfälle till undervisning, i det att undervis¬
ningen vid husmoderskursen bestritts av skolans lärarinnor och lärarinne-
elever. Under år 1913 hade dessa husmoderskurser omlagts, så att en
lanthushållsskola i stället ordnats vid skolan i enlighet med reglementet
för lanthushållsskolor den 29 juni 1912. Därmed vunnes, att skolans
lärarinneelever redan under studietiden komme i direkt arbete för den
form av lanthushållsundervisning, lanthushållsskolan, som, sedan statsan¬
slag för sådana skolor numera kunde erhållas, hade all utsikt att vinna
spridning i vårt land.
Med Rimforsa lärarinneutbildningsanstalt hade ända sedan dess
första år varit förbundna skolkökskurser, där ortens flickor i åldern 14
—16 år erhållit undervisning, motsvarande den som eljest lämnades vid
s. k. vandrande skolkök, ävensom skolträdgård för barnen i III och IV
klasserna av närmaste folkskola samt demonstrationer motsvarande dem,
som brukade förekomma vid småbrukarkurser för kvinnor m. m. Studie¬
resor företoges årligen av eleverna, liksom ock eleverna vandes vid att
inför studieresande, som besökte skolan, demonstrera olika områden av
skolans verksamhet t. ex. kökets, ladugårdens eller trädgårdens.
Allt detta vore ordnat på nämnda sätt för elevernas praktiskt peda¬
gogiska utbildnings skull. Då vid antagande av lärarinneelever företräde
lämnades de sökande, som jämte ("ivrig kompetens företedde intyg om
praktisk duglighet och vana vid lantliga göromål, och eleverna sedan
Nionde huvudtiteln.
U
vid skolan i två år arbetade med de göromål, som tillhörde ett lant¬
hushåll eller ett småbruk, borde den rent praktiska utbildningen även
vara väl tillgodosedd.
Med avseende å ett ansökningen medföljande förslag till budget
för år 1915 ville styrelsen påpeka, att lanthushåilsskolans ekonomi (förut¬
varande husmoderskurserna) numera vore skild från skolans och att till
följd därav en del inkomster och utgifter överflyttats från skolans till
lanthushåilsskolans räkenskaper, ävensom att skolans budget från och
med år 1913 uppställdes per kalenderår.
Senaste årsberättelse utvisade, att inkomsterna för arbetsåret okto¬
ber 1911 — december 1912 uppgått till kronor 30,500: 3 7 mot utgifter å
kronor 32,066:7 1, varav framginge, att skolan fortfarande vore i stort
behov av ekonomiskt understöd.
Det vid skrivelsen fogade budgetförslaget för år 1915 utvisar:
Inkomster:
Statsbidrag .........................................kronor 8,000: —
Hushållningssällskapens bidrag...... » 1,200: —
Elevavgifter........................................ » 12,100: —
Vinst av småbruket och trädgården » 300: — kronor 21,600:_
Utgifter:
Avlöningar............................................. kronor 7,000: —
Frielever ................................................ j> 400: —
Mathållning ........................................ » 6,400: —
Undervisningsmateriel, skrivmateriel » 1,200: —
Ved, lyse, tvätt, rengöring ........... » 2,300: —
Reparationer, underhåll, inventarier » 400: —
Räntor och amortering, netto......... » 1,950: —
Studieresor.......................................... » 400: —
Onera, extra arbeten, diverse ........ » 1,550: —
kronor 21,600: —
I utlåtande den 31 oktober 1913 har lantbruksstyrelsen tillstyrkt,
att det av skolstyrelsen begärda anslaget måtte äskas av Riksdagen.
Med anledning av en av Riksdagen år 1913 vid beviljandet av anslag
till ifrågavarande skola uttalad önskan har lantbruksstyrelsen infordrat
uppgifter från Rimforsaskolan angående de avgångna elevernas anställ-
Nionde huvudtiteln. 45
ning. Dessa uppgifter utvisa, att av 23 elever, som utexaminerats undei [18.]
åren 1911 och 1912, 2 ingått äktenskap och 2 förestå trädgård in. m.
hos privata personer samt att de återstående 19 hava lärarinne- eller
husmoderplats vid lanthushållsskolor, folkhögskolor, husmodersskolor och
vandrande skolkök eller hava annan liknande undervisnings- eller
konsu lentverks amhet.
Lantbrnksstyrelsen anför, att enär lanthushållsskolor i något större
antal inrättats först under år 1913, det icke varit möjligt för styrelsen
att kunna beräkna huru stort antal lärarinnor för lanthushållsskolor, som
årligen behövde utbildas. Under år 1913 hade 15 lanthushållsskolor
med sammanlagt 20 kurser varit i verksamhet, och varje skola krävde
minst en lärarinna. Tvivelsutan komme behovet av lärarinnor till lant¬
hushållsskolor att framdeles bliva ganska stort, då nya lanthushållsskolor
syntes komma att efter hand upprättas. På flera ställen, inom landet
hade även för undervisning i huslig ekonomi på senaste tiden anställts
kvinnliga så kallade hemkonsulenter, vilkas utbildning lämpligast syntes
böra ske vid någon av de statsunderstödda skolorna vid Rimforsa och
Brogård, och då därtill komme att skolkökslärarinnor för landsbygden
även därstädes bäst utbildades, syntes minskning i antalet elever, som
behövde utbildning vid ifrågavarande skolor, ännu flera år framåt icke
vara att påräkna.
Med stöd av den lämnade utredningen finner jag mig höra till- Dep£e™n'nU'
styrka, att anslag å 8,000 kronor beredes nu ifrågavarande skola jämväl
för år 1915. Då de statsunderstödda lanthushållsskolorna äro eu helt
ny institution, är det ännu icke möjligt att med säkerhet bedöma deras
behov av lärarinnor. I betraktande av det vaknade livliga iutiesset lör
att åt den kvinnliga befolkningen å landsbygden bereda ökade insikter
å de områden, som i ett lanthushåll pläga närmast falla på kvinnans
lott att sköta, anser jag det emellertid sannolikt, att nya dylika skolor
fortfarande komma att upprättas och att alltså behovet av lärarinnor
blir ganska betydande. Det bör härvid icke förbises, att då en sådan
lärarinna ingår äktenskap, hon troligen i regel lämnar sin lärarinne-
verksamhet och att härigenom omsättningen inom kåren ökas. Därjämte
är att märka, att utbildade lärarinnekrafter erfordras på flera, lanthus¬
hållsskolorna närliggande områden, såsom för undervisning i huslig eko¬
nomi vid folkhögskolor, vid skolkök in. m. samt såsom hemkonsulenter.
Riksdagen framhöll år 1913 önskvärdheten av att en effektiv kon¬
troll utövas över skolans skötsel och över att det utbyte, som erhålles av
skolans verksamhet, verkligen motsvarar kostnaderna lör densamma.
[ISO
[19.]
Lanthus-
hållnings-
skolan å
Brogård.
(extra anslag.)
Nionde huvudtiteln.
En dylik kontroll syntes Riksdagen lämpligen kunna ske genom inspek¬
tion av vederbörande inspektör för den lägre lantbruksundervisningen.
I detta hänseende är jag fullt ense med Riksdagen och vill endast fram¬
hålla, att enligt gällande instruktion den 29 juni 1912 det åligger
nämnda inspektörer att öva tillsyn över de med statsmedel understödda
lägre lantbruksundervisningsanstalterna ävensom annan med statsmedel
understödd verksamhet för dylik undervisnings meddelande. Inspektören
skall årligen besöka envar av dessa anstalter.
Jag får med anledning av vad sålunda anförts hemställa, att Eders
Kung! Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att såsom statsbidrag åt Fredrika-Bremer-för-
bundets lanthushållningsskola vid Rimforsa för utbil¬
dande av lärarinnor å extra stat för år 1915 bevilja
ett anslag av ............................................. kronor 8,000.
n. Lanthushållning sskolan å Brogård.
I anledning av vid 1911 års riksdag väckta motioner anvisade
Riksdagen på extra stat för år 1912 ett anslag av 8,000 kronor till be¬
redande av statsbidrag åt lanthushållningsskolan vid Brogård för ut¬
bildande av lärarinnor med rätt för Kungl. Maj:t att av beloppet under
år 1911 av tillgängliga medel förskottera 4,000 kronor. I enlighet med
av Kungl. Maj:t gjord framställning beviljade 1912 års Riksdag för
samma ändamål ett anslag å 4,000 kronor å extra stat för år 1913.
På Kungl. Maj:ts förslag har Riksdagen för år 1914 höjt anslaget till
5,500 kronor. J ö
Vid anslagens ^anordnande bar Kungl. Maj:t såsom villkor för
deras åtnjutande stadgat, bland annat, att två frielever skulle erhålla
kostnadsfri undervisning vid skolan, dock utan att vara befriade från
avgifter för kost och logi.
Styrelsen för Uppsala enskilda läroverks fackskola för huslig
ekonomi, i vars olika slag av undervisningskurser även ifrågavarande
lanthushållniugsskola ingår, har nu hos Kungl. Maj:t gjort framställning
om anslag lör år 191o ä 5,500 kronor samt därvid fogat statförslag för
samma år jämte en utredning angående statsverkets kostnad för den
undervisning av Brogårdsskolans elever, som är förlagd till fackskolan
i Uppsala, och vilken undervisning blir delaktig av det från anslag under
åttonde huvudtiteln utgående statsbidrag till sagda fackskola. Enligt
Nionde huvudtiteln.
47
[19.]
utredningen, skulle statsverkets kostnader i detta hänseende uppgå till
908 kronor för år och alltså inalles statsbidrag från såväl åttonde som
nionde huvudtitlarna lämnas till Brogårdseleverna med 6,408 kronor.
Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 31 oktober 1913 tillstyrkt
ansökningen samt bifogat infordrade uppgifter om under åren 1910 och
1911 utexaminerade elever och deras vunna anställningar. Dessa upp¬
gifter utvisa, att antalet av de elever, som efter genomgången ettårig
kurs å Brogård utexaminerats under nämnda bägge år, varit 29 och att
åtminstone 25 av dessa hava platser såsom lärarinnor vid lanthushålls¬
skolor eller med dessa jämförliga undervisningsanstalter eller kurser.
Anslag till samma belopp som för innevarande år synes böra be- Dev“*°™nt‘
redas ifrågavarande skola för år 1915. I avseende å möjligheten att nu
beräkna behovet inom landet av sadana lärarinnor, som utexaimneias
från denna skola, samt i fråga om inspektion å skolans verksamhet an¬
håller jag få hänvisa till vad jag anfört under nästföregående punkt
beträffande anslag till Fredrika-Bremer-förbundets lanthushållningsskola
vid Rimforsa. ^
Jag vill i detta sammanhang erinra, att Kungl. Maj:t den 5 december
1913 såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för åstadkommande
av en ny bostadsbyggnad vid Brogård anvisat ett belopp av 4,000 kronor
att utgå med visst belopp från anslaget till undervisningsanstalter för
jordbruk och lantmannanäringar och med visst belopp från nionde huvud¬
titelns allmänna besparingar.
Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Maj*.t måtte föreslå Riksdagen
att till beredande av statsbidrag åt Uppsala en¬
skilda läroverks fackskola för huslig ekonomi för ut¬
bildning av lärarinnor i lanthushållning å skolans lant¬
gård Brogård å extra stat för år 1915 bevilja ett an¬
slag av.......................................................... kronor 5,500.
4. Hästaveln.
a. Stuteriöverstyrelsen.
Nu gällande stat för stuteriöverstyrelsen är av Kungl. Maj:t och
Riksdagen fastställd år 1909 samt slutar på 14,350 kronor. I staten
upptages ett belopp av 950 kronor till vaktmästares avlöning och
^ 1 skrivelse den 11 september 1913 anförde stuteriöverstyrelsen,
[20.]
Stuteriöver
styrelsen.
(ordinarie
anslag.)
48 Nionde huvudtiteln.
[20.] att sistnämnda belopp redan visat sig alltför knappt, varför styrelsen
Båge sig nödsakad att inom den närmaste tiden inkomma med fram¬
ställning oin dess höjande. Emellertid förestode omedelbart vissa större,
mera tillfälliga utgifter, vilka snarast vore att betrakta såsom extra
utgifter och som avsåge dels inbindning av äldre serier av handlingar
och böcker, dels komplettering med felande nummer och årgångar av
hippologisk litteratur. Styrelsen anhöll om ett anslag å 500 kronor för
gäldande av omförmälda utgifter. Efter statskontorets hörande anvisade
Kungl.. Maj:t med anledning härav den 31 oktober 1913 från nionde
huvudtitelns anslag till extra utgifter ett belopp av högst 400 kronor
till bestridande av kostnader för inbindning av handlingar och böcker,
tillhörande styrelsens arkiv och boksamling.
Stuteriöverstyrelsen har vidare i skrivelse den 1 oktober 1913
gjort den framställning om höjning av styrelsens expensanslag, som
sålunda ställts i utsikt. Av detta anslag utginge för närvarande 300
kronor till avlöning åt vaktmästare, vadan endast 650 kronor återstode
för bestridande av de löpande expensutgifterna. Detta belopp hade
endast med knapphet medgivit de allra nödvändigaste expensutgifterna.
En stor del mindre påträngande men icke desto mindre viktiga inköp
och arbeten hade därför mast anstå. Exempelvis kunde anföras, att endast
högst obetydliga inköp av hippologisk litteratur kunnat göras samt att
inbindning av böcker och handlingar till huvudsaklig del måst efter¬
sättas. Styrelsen hade beräknat, att för bestridande av de allra nödvän¬
gaste expensutgifterna skulle utöver det nuvarande anslaget å 950 kronor
erfordras ett belopp av 450 kronor, och har därför hemställt, att expens-
anslaget måtte höjas till 1,400 kronor.
Statskontoret har i utlåtande den 28 november 1913 erinrat om
Kungl. Maj.ts ovanberörda beslut den 31 oktober 1913 om anvisande
av ett tillfälligt anslag å 400 kronor samt förklarat sig icke kunna
bedöma, huruvida det av stuteriöverstyrelsen nu begärda årliga beloppet
av 450 kronor vore av nöden. Om så skulle anses vara förhållandet,
syntes detta behov böra tillgodoses på sätt stuteriöverstyrelsen hemställt.
Sedan stuteriöverstyrelsens expensanslag vid 1907 års riksdag
bestämts till 600 kronor, vartill kom ett belopp av 150 kronor från
anslaget till prisbelöningar för hästar, föreslog löneregleringskommittén
i sitt betänkande den 1 februari 1908 ingen annan ändring härutinnan,
än att hela beloppet borde med 750 kronor uppföras å styrelsens stat.
I avgivet utlåtande den 14 mars 1908 anförde stuteriöverstyrelsen, att
styrelsen visserligen funne detta belopp vara för det därmed avsedda
Nionde huvudtiteln. 49
speciella ändamålet tillmätt i knappaste laget, men icke tilläte sig att
redan då begära ökning av detsamma, enär det grundade sig på
det belopp, som så nyligen som vid 1907 års riksdag blivit pa KungL
Maj:t förslag fastställt och tillräcklig erfarenhet således då ännu ej
kunnat vinnas rörande dess otillräcklighet. Däremot hemställde styrel¬
sen om ett särskilt expensanslag av 200 kronor för bestridande av kost¬
nader för tryckning av vissa anvisningar, meddelanden m. m. ävensom
för bekostande av prenumeration på eller inköp av facklitteratur och
tidningar för styrelsens bibliotek. Jag fann mig böra biträda sistnämnda
framställning på det sätt, att jag tillstyrkte expensanslagets höjning till
950 kronor, till vilket belopp också anslaget, såsom ovan nämnts,
upptages i den år 1909 fastställda staten för styrelsen.
Då erfarenheten nu synes hava bekräftat stuteriöverstyrelsens redan
år 1908 uttalade mening om anslagets otillräcklighet, finner jag mig
icke böra motsätta mig dess höjande. Jag vill erinra, att Kungl. Maj:t
den 18 juni 1909 medgivit, ätt ett belopp av 2,950 kronor finge av
reservationsanslaget till hästavelns förbättrande utbetalas för inköp m. m.
av greve C. G. krångels hippologiska boksamling och att uppenbar¬
ligen medel erfordras för fortsatt årligt anskaffande av en del i denna
boksamling ingående, för stuteriöverstyrelsens ämbetsverksamhet viktiga
periodiska skrifter, stamböcker och kalendrar m. m. Även för styrelsens
verksamhet i allmänhet synes expensanslaget tarva någon förhöjning,
varvid kan erinras om de nya uppgifter, som tillkomma styrelsen genom
beviljandet av anslag till åtgärder för tillvaratagande av inhemska häst¬
stammar och till rasstamböcker samt genom bildandet av lånefonden
för inköp av ädla avelsston. Mot det föreslagna beloppets storlek har
jag ingen erinran att gorå, kommande vid bifall till förslaget statens
slutsumma att ökas till 14,800 kronor.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att höja det i staten för stuteriöverstyrelsen
upptagna anslag till vaktmästares avlöning och expen¬
ser in. m. från ........................................... kronor 950
med .............................................................. „ 450
till .................................................................. „ G400,
i följd varav statens slutsumma kom¬
mer att uppgå till .................................... „ 14,800.
Därest vad sålunda föreslås vinner bifall, kommer reservationsan¬
slaget till hästavelns förbättrande att undergå motsvarande höjning.
Härtill återkommer jag senare.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt.
7
50
Nionde huvudtiteln.
[21-]
Hästavelns
förbättrande.
(ordinarie
anslag).
b. Hästavelns förbättrande.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag har Riksdagen år 1913 med¬
givit, att samtliga till Strömsholms hingstdepå nu anslagna fastigheter
med undantag av dels det jordområde vid Strömsholm, varå själva depå-
byggnaderna med tillhörande anläggningar äro belägna, jämte dessa
byggnader och anläggningar ävensom så stor del av f. d. lönejor¬
darna, som erfordras för depåpersonalens behov, dels ock den till den
14 mars 1924 utarrenderade egendomen Strömsvik, må från och med
den 14 mars 1914 frångå depån. Vissa av de sålunda avsedda fastig¬
heterna skola försäljas och de för dem inflytande köpeskillingarna till¬
föras domänfonden. Därest och i den mån samma fastigheter icke för¬
sålts med tillträdesrätt för köpare den 14 mars 1914, skola fastighe¬
terna själva tillföras nämnda fond, vilket från sistnämnda dag även skall
äga rum med samtliga övriga fastigheter, som icke enligt vad ovan
angivits skola behållas för depån.
Tillika har Riksdagen år 1913 på Kungl. Maj:ts förslag beträffande
de nu till Flyinge hingstdepå anslagna fastigheterna medgivit, att vissa
till Flyinge och Dalby kungsgårdar hörande områden må försäljas och
att de efter försäljningen återstående ägorna av Dalby kungsgård även¬
som Linuebjers hage må från och med den 14 mars 1914 tillföras do¬
mänfonden. De köpeskillingar, som komma att inflyta vid försäljning
från Flyinge kungsgård av ägolotterna Aa—Am, må användas till inlö¬
sen av arrendatorn tillhöriga byggnader å arrendelotten Flyinge nr 1—
5, kallad Valleberg, ävensom till bestridande av kostnaden för erforder¬
lig3 nybyggnader å samma arrendelott. Köpeskillingarna för övriga till
försäljning bestämda områden skola tillföras domänfonden.
Genom de sålunda beslutade förändringarna komma för tiden efter
den 14 mars 1914 icke längre några inkomster att tillföras vederbö¬
rande hingstdepåer från de fastigheter, som skola försäljas eller tilläggas
statens domäners fond. Då stuteriöverstjrelsen på sin tid yttrade sig
rörande dispositionen av de till hingstdepåerna anslagna fastigheterna,
framhöll styrelsen att, därest desamma till större eller mindre del komme
att frångå depåerna, dessa måste erhålla vederlag för inkomstminskningen
genom ökade anslag.
I detta hänseende yttrade jag den 4 april 1913 vid hemställan
om proposition i fråga om Strömsholmsegendomarna, att jag ansåge
frågan om det vederlag, som i form av ökat statsanslag borde tillkomma
Nionde huvudtiteln. 51
stuteriöverstyrelsen och som vore oundgängligen nödvändigt, därest icke
styrelsens verksamhet för hästavelns främjande skulle avsevärt förlamas
— vilket vore desto olämpligare, som just samtidigt Kungl. Maj:t fun¬
nit sig böra föreslå kraftiga åtgärder för befrämjande särskilt av den
adla hästaveln — böra bli föremål för närmare utredning från stuteri¬
överstyrelsens sida, sedan frågan om egendomarnas överförande till do¬
mänfonden blivit avgjord. Att uppskjuta avgörandet av anslagsfrågan
till 1914 års riksdag syntes mig av närmare angivna skäl icke heller
innebära några olägenheter för stuteriöverstyrelsen. . Åven då jag samma
dag hemställde om proposition rörande dispositionen av vissa till
Flyinge hingstdepå anslagna fastigheter, berörde jag frågan om veder¬
lag för den inkomstminskning, denna depå vid bifall till förslaget komme
att vidkännas, samt fann även i detta fall frågan om höjning i reserva¬
tionsanslaget till hästavelns förbättrande i anledning av de ifrågavarande
fastigheternas överförande till domänfonden kunna anstå till 1914 års
n
riksdag.
Vid föredragning den 4 juli 1913 av Riksdagens skrivelser rörande
dispositionen av nu ifrågavarande, till Strömsholms och Flyinge hingst¬
depåer hittills anslagna fastigheter, anbefallde Kungl. Maj:t stuteriöver¬
styrelsen att inkomma med yttrande, huruvida och i vad mån på grund
av den förändrade disposition av samma fastigheter, som beslutats av
Kungl. Maj:t och Riksdagen, komme att från och med år 1915 för
stuteriöverstyrelsen uppstå behov av ökade medel till uppehållande i
erforderlig omfattning av verksamheten för hästavelns förbättrande, av
beskaffenhet att böra täckas medelst anslag å riksstaten.
Med anledning härav har stuteriöverstyrelsen den 23 oktober 1913
avgivit yttrande i ämnet. Styrelsen har ansett inkomstminskning av
beskaffenhet att böra ersättas medelst statsanslag inträda icke blott från
och med ingången av år 1915 utan även för tiden från den 14 mars
1914 till samma års slut. För vinnande av överskådlighet i redogö¬
relsen torde det vara lämpligt att behandla dessa bägge perioder sär¬
skilt för sig och först redogöra för vad som anförts i fråga om tiden
efter 1915 års ingång. Denna del av ärendet berör nämligen de nor¬
mala förhållandena i framtiden, och det anslagsbehov, som må bliva
ådagalagt, torde böra tillgodoses genom erforderlig ökning i det å ordi¬
narie stat uppförda anslaget till hästavelns förbättrande.
I detta hänseende har till grund för stuteriöverstyrelsens beräk¬
ning lagts särskilda av redogörarna vid de bägge hingstdepåerna upp¬
rättade tablåer, utvisande verkliga avkastningen i medeltal per år under
[21.]
52
Nionde huvudtiteln.
[21.] femårsperioden 1908—1912 från de fastigheter, som nu skola frångå
depåerna.
Beträffande Strömsholm utvisar tablån följande årliga medelinkomst,
varvid värdena å havre, hö, halm och ved beräknats enligt femårigt
medelupphandlingspris.
:
1
|
Kronor
|
Kronor
|
Kronor
|
I. Jordegendomen. Arrenden.
|
|
|
|
A) Kontant enligt domänstyrelsens kontrakter ...........................
|
10,357.3 2
|
|
|
„ tillfälliga arrendeinkomster.......................................
|
1,167.40
|
11,524.72
|
|
B) I natura 117,733 kg. havre å kronor 11.6 7 per 100 kg............
|
13,739.44
|
|
i
|
it ti 3ol,369 ,, hö „ ,, b.3 6 ,, ,, ,, ............
|
22,347.0 7
|
|
|
,, „ 124,992 „ halm „ „ 3.12 „ ,, „ ............
|
3,899.7 5
|
39,986.26
|
1
51,510.98
|
II. Skogarna.
|
|
|
|
A. Kontanta inkomster:
|
|
|
|
Försäljningar: 1,457.4 kbm. ved ..........................................
|
4,127.71
|
|
|
,, skog på rot, vindfällen m. m.........................
|
9,433.7 o
|
|
|
Arrenden: betesmedel........................................................
|
1,600.—
|
|
|
Diverse: ersättning för grustag ..........................................
|
120.—
|
15,281.41
|
|
B. I natura:
|
|
|
1
|
768.6 kbm. avlöningsved å kronor 5.23 per kbm......................
|
4,019.7 8
|
|
|
318.8 „ ved till pensionärer, understödstagare, skolor m. m.
|
|
|
|
å kronor 5.23 per kbm......................................................
|
1,667.3 2
|
|
i
|
Diverse virke för depåns behov.............................................
|
594.39
|
6,281.49
|
|
Summa
|
|
21,562.90
|
|
Avgår omkostnader för skogarna, i medeltal per år .....................
|
J
|
10,247.73
|
11,315.17
|
Depåns nettoinkomst per år, summa
|
|
|
62,826.10
|
Beträffande Flyinge utvisar den rörande denna depå upprättade
tablån följande årliga medelinkomst under förenämnda femårsperiod från
de fastigheter, som nu skola frångå depån, dock med undantag av de
lägenheter, som skola säljas från Valleberg, varvid värdena å havre, hö
och halm beräknats enligt femårigt medelupphandlingspris.
Nionde huvudtiteln.
53
j. 1
|
|
1
|
1 • 1
|
Kronor
|
Kronor
|
I. Dalby kungsgård, lotten nr 1.
|
|
|
| Kontant arrende ....................................................................................
|
2,860.—!
|
|
| 25,200 kg. havre å kronor 12.87 2 per 100 kg..............................................
|
3,243.74
|
|
! 15,000 „ hö „ „ 8.824 „ „ ., ............................................
|
1,248.0 0
|
|
i 21,000 „ halm .. ., 3.778 „ „ „ ............................................|
|
793.8 8
|
8,145.72
|
II. Dalby kungsgård, lotterna nr 2 och 3.
|
•
|
i
|
! jr | | i
|
105.—
|
|
I 6,300 kg. havre å kronor 12.8 7 2 per 100 kg..............................................
|
810.94
|
|
37,000 „ hö „ „ 8.3 24 „ „ „ ..........................................
|
3,079. s 8
|
|
1 9 fifio halm .. 3.778 ................................................
|
98.23
|
4,094.05
1
|
-
III. Dalby hage.
|
|
j Årlig medelinkomst för gräsbetet............................................................
|
2,111.—
|
|
; „ „ „ sålda, skadade träd..............................................
|
1,404.—
|
|
| För depåns räkning avverkade 50 lass risbränsle å kronor 1.5* ..................
|
75.—
|
|
| „ „ „ „ 30 „ surved „ „ 4.— ..................
|
120.-
|
|
1 Körsel av 52 lass risbränsle eller surved till depån ä kronor 3.50 per lass
|
|
|
|
182.—
|
' 3,892.—i
1
|
IV. Linnébjers hage.
|
|
Årlig medelinkomst av grässkörden .........................................................
|
512.20
|
I
|
„ „ „ sålda rishögar ....................................................
|
214.37
|
i
•
|
i 50 stängselstolpar av ek ä 2 kronor .........................................................
|
100.-
|
|
30 lass surved å 4 kronor.......................................................................
|
120.-
|
|
Skogvaktaren åliggande körsel av 15 lass ved .........................................
|
37.50
|
984.05
|
V. Skoltomten vid mossen, årlig avgäld ......................................
|
|
5.24
|
! Summa
|
L|
|
17,121.o«
|
Härtill borde läggas värdet av ytterligare 50 stängselstolper, som framdeles
|
|
|
|
|
100.—
|
Summc
i
|
|
17,221.oc
|
Stuteriöverstyrelsen har för egen. del härom anfört, att styrelsen
beträffande dessa ' tablåer, som utvisade, att depåerna av ovan anförda
anledning korame att vidkännas en årlig inkomstminskning av tillhopa
54
Monde huvudtiteln.
[21.] 80,047 kronor 21 öre, icke hade något annat att erina än att icke någon
ändring upptagits beträffande arrendeinkomsten från den till Flyinge
hingstdepå hörande egendomen Valleberg eller lotterna 1—5 av Flyinge
kungsgård. Arrendeinkomsten från denna egendom hade hittills uppgått
till 17,260 kronor 94 öre. \issa lotter av denna egendom komme
emellertid att försäljas och enligt vad stuteriöverstj^relsen inhämtat av
ett utav domänstyrelsen upprättat förslagskontrakt och vederbörande
domänintendents uppskattningsinstrument borde depåns arrendeinkomst
av denna egendom för den kommande tjuguåriga arrendeperioden från
den 14 mars 1914 ej beräknas till högre belopp än 14,685 kronor för
år. Skillnaden mellan detta belopp och det nuvarande arrendebeloppet
eller 2,575 kronor 94 öre borde därför läggas till förenämnda inkomst¬
minskning, som därigenom skulle ökas till 82,623 kronor 15 öre eller
i runt tal 82,700 kronor.
Stuteriöverstyrelsens beräkning angående berörda arrendeinkomster
från Valleberg framgår närmare av följande sammanställning.
f
|
|
Nuvarande arrende
|
Arrende för åren
1914—1934.
|
|
|
ä kr. pr
100 kg.
|
Kronor.
|
å kr. pr
100 kg.
|
!
Kronor
|
1
| Kontant arrende .......................
! 25,200 kg. havre ......................
80.000 kg. hö.............................
100.000 kg. halm .......................
Plöjning av 4 hektar jord ...........
Transport av fodret till depån .....
|
|
12.S7 2
8.324
3.778
|
3,500.—
3,243.74
6,659.20
3,778.—
80.—
|
12.-
6.3
3.5
|
4,456 |
3,024 '
5,200
3,500
SO j
600 i
|
|
Summa
|
—
|
17,260.94
|
-
|
16,860 !
|
Enär hästspillningen efter fodret återlämnas utan
ersättning, minskas de för den nya arrende¬
perioden upptagna värdena av hö och halm,
8,700 kr., med 25 %....................................
|
|
|
|
2,175
|
|
Summa
|
—
|
17,260.94
|
_
|
14,685
|
Stuteriöverstyrelsen har slutligen hemställt, att reservationsanslaget
till hästavelns förbättrande, nu 292,120 kronor, måtte höjas med 82,700
Monde huvudtiteln. 55
kronor till 374,820 kronor, därav särskilt, såsom hittills, 160,000 kronor
till prisbelöningar av hästar.
I ärendet har domänstyrelsen den 21 november 1913 avgivit in¬
fordrat utlåtande, däri dock styrelsen med hänsyn till den ämbetsbefatt-
ning, styrelsen haft med ifrågavarande egendomar, ansett, att endast de
inkomster, som angåves dels beträffande Strömsholm under rubriken
»Jordegendomen)) såsom kontanta arrenden enligt styrelsens kontrakter
samt i natura och dels beträffande Flyinge såsom inkomster av lotterna
1, 2 och 3 av Dalby kungsgård samt av Valleberg, borde bliva föremål
för styrelsens yttrande.
I fråga om Strömsholm har domänstyrelsen härvid anmärkt, att
de kontanta arrendena, i tabellen upptagna till kronor 10,357.3 2, enligt
arrendekontrakten utgjorde kronor 10,367.3 2, men att detta belopp på
grund av sedermera jämlikt nådiga breven den 8 oktober 1897 och den
7 april 1899 skedda upplåtelser till staden Köping av delar av Köpings-
komplexet nedgått till 10,170 kronor 64 öre, vadan under den femårs¬
period, som lagts till grund för stuteriöverstyrelsens beräkning, årliga
kontanta inkomsten icke borde hava överskridit sistnämnda belopp. Med
hänsyn härtill syntes nettoinkomsten av dessa egendomar i medeltal
under perioden 1908—1912 böra minskas från 62,826 kronor 15 öre
till 62,639 kronor 47 öre.
Vad beträffar inkomsten av de genom do män styrelsens försorg ut¬
arrenderade lotterna 1—5 av Flyinge kungsgård, Valleberg kallade,
vilka fortfarande från den 14 mars 1914 skola för depåns räkning av
styrelsen utarrenderas, erinrar domänstyrelsen, att stuteriöverstyrelsen
sökt visa, att Vallebergsarrendet komme att från nämnda dag minskas
i förhållande till vad som årligen utgått under perioden 1908—1912.
I avseende härå ville domänstyrelsen meddela, att enligt det den 21
november 1913 i överensstämmelse med det av stuteriöverstyrelsen om-
förmälda förslaget utfärdade arrendekoutraktet om nämnda egendom för
20 år från den 14 mars 1914, arrendet skulle utgå till depån såsom
hittills dels i naturaprodukter dels kontant. Naturaprodukterna vore till
slag och kvantitet desamma, som vore stipulerade enligt det för perioden
1908—1912 gällande arrendekontraktet. Det kontanta beloppet vore
fastställt till 4,456 kronor eller 956 kronor högre än det nu utgående.
Enahanda bestämmelse om plöjning av 4 hektar lunnes i bägge kontrakten
likasom arrendatorn enligt dem bägge vore berättigad till hästspillning
samt hade att transportera foder till depån. Det ville synas domän¬
styrelsen härav framgå, att någon minskning här ej kunde inträda på
grund av den förändrade dispositionen av denna de! av Flyinge klings¬
tål-]
56
Nionde huvudtiteln.
F21-] gård, vilken förändring' allenast bestode däri, att vissa delar undantagits
från det nya arrendet för försäljning. Försäljningssumman, beräknad
till omkring 33,260 kronor, skulle tillfalla depån. Den olikhet i arrendena,
som berodde av de i tablån upptagna olika priser per kilogram foder,
vilka priser hänförde sig för perioden 1908—1912 till vad faktiskt före¬
kommit och för den nja perioden till en beräkning, gjord av arrendeupp-
skattningsnämnden, borde ej förtjäna avseende.
I övrigt har domänstyrelsen i nu berörda delar av ärendet icke
funnit sig böra göra någon erinran.
Såsom jag ovan omnämnt, har stuteriöverstyrelsen ansett, att inkomst¬
minskning skalle av nu ifrågavarande anledning inträda för depåerna
jämväl för tiden från den 14 mars 1914 till samma års slut. Åven i
detta hänseende hänför sig styrelsen till av vederbörande redogörare
upprättade tablåer.
Beträffande Strömsholm är denna tablå uppställd på samma sätt
som den härförut för helt år meddelade och upptager samtliga poster
men var och en med så mycket lägre belopp, som enligt direkt propor¬
tion beräknats för 9 Va av årets 12 månader, dock med undantag av de
under »Skogarna» upptagna inkomster av betesmedel och grustag, vilka
upptagits till sina hela belopp, enär, såsom redogöraren anför, »dessa
medel inflyta efter den 14 mars». Totalsumman enligt denna tablå upp¬
går till 50,095 kronor 71 öre.
I fråga om Flyinge har beräkningen skett sålunda, att redogörarens
slutsumma, 17,121 kronor 6 öre, delats i 12 delar, som ansetts mot¬
svara månadsinkomsten, och härav tagits 9 7-> delar, varigenom erhållits
för nu ifrågavarande tid ett belopp av 13,554 kronor 17 öre.
Stuteriöverstyrelsen har godtagit nyssnämnda beräkning beträffande
Strömsholm men i fråga om Flyinge höjt densamma med 2,039 kronor
27 öre till 15,593 kronor 44 öre med anledning av styrelsens uppfatt¬
ning rörande blivande minskning av arrendeinkomsten från Valleberg.
Någon ökning på grund av beräknad ytterligare avverkning av stängsel¬
stolpar i Linnebjers hage har däremot icke vidtagits för nu ifråga¬
varande tidsperiod.
Stuteriöverstyrelsen har i denna del av ärendet hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att anvisa ett belopp av 65,689
kronor 15 öre såsom vederlag för den minskning i inkomster, depåerna
komme att vidkännas under perioden 14 mars 1914—31 december 1914.
Domänstyrelsen har i sitt ovan omförmälda utlåtande med hänsyn
till de erinringar, styrelsen, på sätt förut angivits, framställt mot stuteri-
Nionde huvudtiteln.
57
överstyrelsens beräkningar rörande den blivande inkomstminskningen [21.]
för helt år, ansett även de för tiden efter den 14 mars 1914 till årets
slut beräknade beloppen böra i motsvarande mån proportionsvis ned¬
sättas eller beträffande Strömsholm till 49,947 kronor 93 öre och be¬
träffande Fly inge till 13,554 kronor 17 öre eller alltså tillhopa till
63,502 kronor 10 öre.
Frågan om det vederlag, som bör beredas stuteriöverstyrelsen för Vcpartement»-
bestridande av utgifterna vid Strömsholms och bly inge hingstdepåer pa chefen-
grund av omförmälda inkomstminskningar, torde visserligen icke böra,
såsom stuteriöverstyrelsen synes hava gjort, betraktas främst ur syn¬
punkten av att utgöra en direkt uträknad ersättning, uppgående till
samma belopp, till vilka depåerna i medeltal under senare år uppburit
sådana inkomster från de fastigheter, som nu skola frånskiljas; inkomster
som för övrigt efter den nuvarande arrendeperiodens slut den 14 mars
1914 på grund av det tillstånd, vari en stor del av dessa fastigheter
för närvarande befinna sig, icke skulle kunnat beräknas under de närmast
liggande åren. Då dessa depåer äro statsinstitutioner, för vilka någon
rätt till sådant vederlag dessutom icke förefinnes, lärer i stället ersättningens
belopp böra i första rummet bestämmas efter depåernas behov. Då emeller¬
tid depåernas hittillsvarande inkomster visat sig vara till fullo erforderliga-
för deras drift och behöriga vidmakthållande och jag icke kan finna det
vara antagligt, att dessa depåer icke skulle åtminstone under sådan tid,
som nu behöver tagas i beräkning, verkligen tarva inkomster till minst
ungefär samma belopp som hittills, anser jag mig icke från synpunkten
av deras inkomstbehov böra göra någon erinran mot själva det beräk-
ningssätt, stuteriöverstyrelsen använt för behovets ådagaläggande, vad
tiden efter den 1 januari 1915 beträffar.
Vad då det belopp, som må anses utgöra depåernas inkomstminsk¬
ning, vidkommer, vill jag först yttra mig angående tiden efter ingången
av år 1915.
1 fråga om Strömsholm har jag efter granskning av de härom
anförda uppgifterna icke funnit annat att erinra, än att totalbeloppet bör
av skäl, som domänstyrelsen framhållit, bestämmas till 62,639 kronor 47 öre.
Vad Flyinge beträffar vill jag först framhålla, att för de till denna
depå hörande Dalby hage och Linnebjers hage icke såsom avdrag upp¬
tagits några omkostnader för samma hagar. Enligt vad jag inhämtat
kunna dessa omkostnader i medeltal under femårsperioden 1908 1912,
som ju lagts till grund för beräkningarna, uppskattas till minst 1,044
kronor 66 öre. Genom avdrag av detta belopp minskas årliga medol-
Bihang till Riksdagens 'protokoll 1914. 1 sand.
58
Nionde huvudtiteln.
[21.] nettoinkomsten till 16,176 kronor 40 öre. Vad därefter angår egen¬
domen Valleberg finner jag i likhet med domänstyrelsen tydligt, att då
denna egendom för en ny tjugu årsperiod utarrenderats för depåns räk¬
ning för ett med 956 kronor höjt kontant arrende samt samma mängder
naturaprodukter som hittills och med bibehållande av nuvarande bestäm¬
melser rörande plöjning, hämtning av stallspillning och fodertransport,
någon inkomstminskning därav icke kan, såsom stuteriöverstyrelsen ansett,
< tagas i beräkning. Tvärtom synes mig fullt fog förefinnas för att be¬
loppet av berörda kontanta arrendeökning, 956 kronor, avdrages från det
belopp, som skall representera inkomstminskningen. Detta belopp blir då
15,220 kronor 40 öre.
Sammanläggas de bägge sålunda erhållna beloppen för Strömsholm
och Flyinge, erhålles en summa av 77,859 kronor 87 öre eller i jämnat
tal 77,900 kronor. Då, enligt vad jag förut anfört, detta belopp synes
böra betraktas såsom ett depåernas inkomstbehov, som framdeles icke
kan tillgodoses på samma sätt som hittills, och då detta behov får anses
vara av stadigvarande natur, finner jag mig böra tillstyrka, att fram¬
ställning göres hos Riksdagen därom, att från och med år 1915 det å
ordinarie stat upptagna reservationsanslaget till hästavelns förbättrande
må höjas med motsvarande belopp. Jag tillåter mig erinra, att någon
fördelning mellan depåerna av anslagsbeloppen eller övriga för stuteri-
överstyrelsen tillgängliga medel icke är av Riksdagen fastställd, utom i
avseende å avlöningsstaterna, beträffande vilka ju ingen ändring i detta
sammanhang ifrågasättes.
Stuteriöverstyrelsen har emellertid, som ovan nämnts, ansett inkomst¬
minskning för depåerna inträda även för tiden från den 14 mars 1914
till samma års slut samt upptagit densamma till ett så stort belopp som
65,689 kronor 15 öre. Styrelsen har därvid utgått från beräkningar,
som för nästan alla poster upptagit beloppen i samma förhållande till
helårsbeloppen, som antalet månader från den 14 mars till årets slut eller
enligt proportionen nio och en halv till tolv månader. Beloppen äro
alltså nästan överallt nitton tjugu fjärdedelar av helårsbeloppen. Detta
beräkningssätt kan jag emellertid icke finna berättigat. Då stuteriöver-
styrelsen redan omedelbart efter ingången av år 1915 kan, i händelse
ovan tillstyrkta höjning av det ordinarie anslaget till hästavelns förbätt¬
rande bifalles, disponera full ersättning för den inkomstminskning, som
eljest skulle inträtt under 'kalenderåret 1915, synes mig i varje fall icke
någon annan inkomstminskning kunna för tiden 14 mars—3 i december
1914 inträda för depåerna, än som utgöres av inkomster, som enligt
hittillsvarande arrendekontrakt och andra förhållanden skolat inflyta eller
Nionde huvudtiteln.
59
erhållas under sistnämnda tid, men som nu utebli. Ifall ersättning erhålles
för dessa inkomster, få ju depåerna ända till utgången av ar 1914 vad
de brukat få, och efter det nya årets ingång komma de så till vida i
ännu bättre ställning än förut, som de redan i början av januari få fullt
vederlag för inkomster, som eljest skulle influtit först senare under aret.
Om man undersöker vilka inkomster, som hittills under den förut
omnämnda femårsperioden 1908—1912 tillflutit depåerna under tiden
mellan den 14 mars och samma års slut, visa sig följande förhållanden.
Beträffande Strömsholm skola enligt de nuvarande, av domän¬
styrelsen utfärdade kontrakten alla kontanta penningarrenden erläggas
före arrendeårets utgång, d. v. s. före den 14 mars påföljande kalenderår.
Dessa inkomster, som kunna antagas inflyta omedelbart före sistnämnda
dag, behöva alltså ej nu tagas i beräkning, eftersom de ersättas av
anslagshöjningen för år 1915. Samma förhållande råder beträffande
de stora leveranserna av hö och halm från arrendet av Köpingskomplexet
m. m., vilka skola ske vintertiden före 14 mars efter depåchefens
bestämmande och som, enligt vad jag inhämtat från redogöraren vid
Strömsholm, hava plägat ske under månaderna januari—mars, alltså
under det nya kalenderåret. Leveransen av havre från Köpingskom¬
plexet skall däremot ske under de tre sista månaderna av arrende¬
året, alltså tidigast den 14 december, samt leveranserna av havre och
halm från Strömsholms kungsladugård, Hultet m. m., Rytterns äng och
Skarpan under de fyra sista månaderna, alltså tidigast den 14 november.
Enligt ovannämnda medelupphandlingspris utgör värdet av dessa foder¬
leveranser 15,517 kronor 18 öre. Då även dessa leveranser emellertid
antagligen till större eller mindre del ägt rum efter ingången av det
nya året och i allt fall den del därav, som möjligen levererats före årets
utgång, erhållits alldeles i slutet av året, anser jag fullt tillräcklig
gottgörelse för dessa leveransers uteblivande under år 1914 lämnas, ifall
depån erhåller av statsmedel halva värdet av dessa leveranser med i
avjämnat tal 7,800 kronor.
Ett annat förhållande råder beträffande vissa inkomster, för vilka
fullt vederlag för år 1914 synes böra beräknas. Härvid är först att
märka den höleverans från Strömsholms kungsladugård, som skall äga
rum under höbärgningen direkt från fältet. Denna kvantitet är dock
ganska obetydlig och kan efter depåns medelupphandlingspris upp¬
skattas endast till ett värde av omkring 180 kronor. Åvenså har jag-
inhämtat, att de tillfälliga arrenden, som i tablån upptagas till i medeltal
kronor 1,167.4 0, pläga inflyta å skilda tider under årets lopp och att,
med hänsyn till de från och mod år 1911 väsentligt stegrade inkomsterna
[21.]
Nionde huvudtiteln.
60
av detta slag, nämnda medeltal numera icke överskrider vad som kan
beräknas inflyta mellan den 14 mars och årets slut. Vidare pläga betes¬
medlen och ersättningen för grustag, tillhopa 1,720 kronor, inflyta under
sommarens lopp. V ad slutligen övriga inkomster från skogarna beträffar,
råder för dem olika förhållanden. Då depån ända till den 14 mars 1914
behåller dispositionen av skogarna, kan depån som Aranligt intill denna
tid enligt gällande hushållningsplan verkställa avverkning å desamma av
virke och ved. Enligt vad jag inhämtat har utsyning som vanligt ägt
rum under hösten 1913. Någon förlorad inkomst av virke och ved
torde därför icke höra upptagas för år 1914. Däremot synes större an¬
ledning förefinnas att nu medräkna inkomsten av försäljning av skog på
rot, vindfällen in. m., vilken enligt vad jag inhämtat plägat omedelbart
efter höstens utsyningar erhållas vid auktion i november eller december
månad, vilken auktion alltså icke kan äga rum hösten år 1914. Detta
belopp är i tablån upptaget till 9,433 kronor 70 öre. Inalles uppgå
de nu av mig till fullt vederlag beräknade beloppen till 12,501 kronor
10 öre. Därifrån böra emellertid dragas kostnaderna för skogarnas
skötsel m. in. under nu ifrågavarande del av året, vilka enligt erhållen
av redogöraren hava beräknats till omkring 6,000 kronor. Nyss¬
nämnda belopp synes därför böra sänkas till i runt tal 6,500 kronor.
Med tillägg av ovanberörda belopp av 7,800 kronor bör därför enligt
min mening vederlaget till Strömsholms hingstdepå för minskade netto¬
inkomster under år 1914 icke sättas högre än till 14,300 kronor.
Av de till Flyinge hingstdepå nu anslagna fastigheterna, som den
14 mars 1914 skola frånskiljas depån, betala Dalby nr 1, 2 och 3 sitt
penningarrende för året den 22 december samt sitt naturaarrende i två
poster med hälften före den 22 december och med den andra hälften vid
arrendeårets utgång under påföljande kalenderår. Av samma skäl som
ovan anförts beträffande de kontanta arrendena till Strömsholm samt
leveranserna av hö och halm från Köpingskomplexet, synes någon ersätt¬
ning för år 1914 icke erforderlig för den hälft av dessa inkomster av
foder, som eljest skulle ha influtit först under år 1915. För penning¬
arrendena och den hälft av naturaarrendena, som skulle influtit före den
22 december 1914, uppgående tillhopa till ett värde av 7,602 kronor 39
öre, synes fullt tillräcklig gottgörelse beredas depån, om ersättning lämnas
med halva värdet härav, uppgående i avjämnat tal till 3,800 kronor.
Inkomsten från gräsbete i Dalby hage, upptagen till 2,111 kronor,
uppges pläga inflyta i början av juni och gälla betet under då in¬
stundande sommar. Inkomsten av grässkörden i Linnebjers hage, av¬
seende årets grässkörd, inflyter i juli månad och är upptagen till 512
Nionde huvudtiteln.
61
kronor 20 öre. Försäljningen av rishögar i Linnebjers hage, upptagen [21.]
till en inkomst av 214 kronor 35 öre, brukar inflyta i september och
oktober. Dessa tre belopp synas mig vara av beskaffenhet att nu böra
i sin helhet tagas i beräkning. Tillsammans uppgå de till 2,837 kronor
55 öre. Av inhämtade upplysningar angående de tider, då inkomst för
virke och ved m. m. erhållits, synes framgå, att något belopp för
minskning i dessa inkomster under år 1914 icke behöver beräknas. Där¬
emot bör från ovan angivna inkomstsumma av 2,837 kronor 55 öre
dragas beloppet av de omkostnader för hagarna under tiden mellan den
14 mars och den 31 december, som icke längre behöva bestridas av
depån, uppgående enligt uppgift till 854 kronor 19 öre, varigenom
nyssnämnda summa minskas till 1,983 kronor 36 öre eller i runt tal
2,000 kronor. Tillsammans med ovanberörda belopp av 3,800 kronor
uppgår alltså den summa, varmed jag anser vederlag för minskade netto¬
inkomster under år 1914 böra beredas Flvinge bingstdepå, till 5,800 kronor.
För bägge depåerna synas mig alltså vederlaget icke böra beräknas
högre än till sammanlagt 20,100 kronor. Detta belopp synes mig böra
anvisas såsom anslag å extra stat för år 1915 med rätt för Kungl. Maj:t
att låta utanordna beloppet redan under innevarande år. Jag ämnar
under nästföljande punkt göra hemställan härom.
För närvarande hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att böja det å ordinarie stat upptagna reserva¬
tionsanslaget till hästavelns förbättrande,
nu............................................................... kronor 291,050,
med.............................................................. » 77,900.
Vid bifall till vad jag hemställt såväl under nästföregående som
denna punkt kommer detta anslag att höjas med sammanlagt 78,350
kronor eller alltså till 369,400 kronor samt hela anslaget till hästavelns
förbättrande, vilket förutom omförmälda reservationsanslag består av ett
förslagsanslag, friheter, å 1,070 kronor, att böjas till 370,470 kronor,
därav, liksom förut, särskilt 160,000 kronor till prisbelöningar av hästar.
c.
Ersättning till statens hingstdepåer för viss minskning i inkomster år 1914.
Under åberopande av vad jag anfört under nästföregående punkt ^ [22.]
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen stZtnshif.glt-
att såsom ersättning till statens hingstdepåer för
minskning i inkomster under år 1914 till följd av inkomster <?.»•
extra anslag;.)
62
Nionde huvudtiteln.
ändrad disposition av vissa till depåerna förut anslagna
kronoegendomar å extra stat för år 1915 anvisa ett
anslag av ....................................................... kronor 20,100
ävensom medgiva, att Kungl. Maj:t må under år 1914
förskottsvis av tillgängliga medel för ändamålet utan¬
ordna detta belopp.
Extra
personal vid
Flyinge
hingst depå
(extra anslag.'»
d. Extra personal vid Flyinge hingstdepå.
För bestridande av kostnad för extra personal vid Flyinge hino-st-
depå har Riksdagen på extra stat beviljat för vart och ett av åren
1905—1910 ett anslag av 3,790 kronor samt för varje av åren 1911—
1914 ett anslag av 4,630 kronor.
I skrivelse den 11 september 1913 har stuteriöverstyrelsen med¬
delat, att styrelsen härigenom varit i tillfälle att från och med år 1905
årligen under 210 dagar såsom biträde vid ridning och skötsel av nämnda
hingstdepå tillhöriga unghingstar anlita militär personal, bestående under
åren 1905—1910 av en officer och sex man samt under åren 1911-—
1913 av en officer och åtta man, som på framställning av styrelsen för
sådant ändamål kommenderats till hingstdepån från något av de i Skåne
förlagda kavalleriregementena: och hade styrelsen utverkat kommende¬
ring under år 1914 för samma ändamål och under enahanda tidrymd
av en officer och 8 man.
Då den extra personal, som hittills anlitats vid depån, alltjämt
visat sig hava varit till stor nytta vid arbetet för de unga hingstarnas
utveckling, och sålunda väl grundade skäl funnes för dylik personals
fortsatta användande, har stuteriöverstyrelsen hemställt, att hos Riks¬
dagen måtte göras framställning om ett anslag å 4,630 kronor iämväl
för år 1915.
I enlighet härmed tillstyrker jag, att Eders Kungl. Makt måtte
föreslå Riksdagen
att för bestridande av kostnad för extra personal
vid Flyinge hingstdepå å extra stat för år 1915 be¬
vilja ett anslag av...................................... kronor 4,630
e. Åtgärder för inhemska häststammar.
. i ... Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag i ämnet har Riksdagen å
inhemska ' extra stat för innevarande år anvisat ett anslag av 20,000 kronor att
häststammar, under de villkor, Kungl. Maj:t ägde bestämma, utgå för tillvaratagande
(extra anslag. 1
Nionde huvudtiteln.
63
och utveckling av sådana i Sverge förekommande s. k. lanthästar, som [24.]
kunna innefattas under benämningen »inhemska häststammar».
Efter stuteriöverstyrelsens hörande har Kungl. Maj:t den 24 okto¬
ber 1913 utfärdat kungörelse angående statsbidrag till åtgärder för till¬
varatagande och utveckling av inhemska häststammar att lända till
efterrättelse tillsvidare så länge anslag för ändamålet fortfarande anvisas.
Stuteriöverstyrelsen har nu i skrivelse den 24 november 1913
gjort framställning om beredande av anslag för detta ändamål för år
1915 till samma belopp som för år 1914.
I enlighet härmed hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag
av................................................................... kronor 20,000
att under de villkor, Kungl. Maj:t må bestämma, utgå
för tillvaratagande och utveckling av sådana i Sverge
förekommande s. k. lanthästar, som kunna innefattas
under benämningen »inhemska häststammar».
f. Stamboksföring rörande hästar.
Hos 1913 års Riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning om ett [25.]
anslag av 10,000 kronor å extra stat för år 1914 att under de villkor, stambok,fe-
Kungl. Maj:t skulle äga bestämma, utgå för understödjande av stam- ,in9hf^nde
boksföring rörande hästar. Då jag tillstyrkte äskandet av detta anslag, (extra anslsg)
yttrade jag, att det syntes vara lämpligast att icke intaga bestämd
ståndpunkt i frågan rörande länsstamböcker eller ra sstam böcker utan
lämna åt framtiden att utvisa, vilketdera slaget av stambok, som kunde
anses innebära de bästa förutsättningarna för att gagna hästaveln och
därigenom småningom av sig själv bliva förhärskande. Det begärda
anslaget syntes därför böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att
i enlighet med de bestämmelser, Kungl. Maj:t kunde vilja meddela, an¬
vändas till understödjande av stamboksarbeten, som befunnes förtjänta
av statsbidrag.
Riksdagen, som anvisade det äskade anslaget att utgå för under¬
stödjande av stamboksföring rörande hästar under de villkor, Kungl.
Maj:t ägde bestämma, yttrade därvid, att Riksdagen fann anslaget böra
användas för att stödja upprättande av stamböcker, omfattande vardera
en enda av de i landet premieringsbara raserna.
64
Nionde huvudtiteln.
[25.] Kungl. Maj:t, som godkänt Riksdagens beslut i vad det skilde sig
från vad Kungl. Maj:t föreslagit, har den 24 oktober 1913 efter stuteri-
överstyrelsens hörande utfärdat kungörelse angående statsbidrag till
understödjande av stamboksföring rörande hästar, att lända till efter¬
rättelse tillsvidare så länge anslag för ändamålet fortfarande anvisas.
Samma dag har Kungl. Maj:t tillika utfärdat nytt reglemente
för den med statsmedel understödda hästpremieringen, upptagande bland
annat bestämmelser rörande rasstamböcker.
Nu har stuteriöverstyrelsen i skrivelse den 24 november 1913
hemställt om åtgärder för beredande för år 1915 av anslag å samma
belopp för enahanda ändamål.
I enlighet härmed tillstyrker jag, att Eders Kungl. Magt måtte
föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag
av................................................................. kronor 10,000
att under de villkor, Kungl. Maj:t må bestämma, utgå
för understödjande av stamboksföring rörande hästar.
5. Boskapsskötsel m. m.
a. Förekommande och hämmande av smittosamma
sjukdomar bland husdjuren, oförändrat ordinarie anslag kronor 50,000.
b. Statsinspektör över köttkontrollen.
[26.] I en till Kungl. Maj:t den 26 september 1908 inkommen skrift
Stfver7m-0' iiar svenska veterinärläkarföreningen anfört huvudsakligen följande.
kontroUen. Inom ett stort antal av rikets städer arbetades numera på att få
(extra anslag.! köttbesiktningen tillfredsställande ordnad. Vissa städer hade med stöd
av lagen angående köttbesiktning och slakthus den 22 december 1897
fått för sig fastställt slakt- och köttbesiktningstvång. Andra städer
hade infört köttbesiktningstvång. Inom landet funnes dessutom flera
exportslakterier.
Då staten genom ovannämnda lag förbehållit sig rätt att genom
Kungl. Maj:ts befallningshavande pröva och fastställa de uppgjorda för¬
slagen till slakthus- och köttbesiktningsväsendets ordnande inom olika
samhällen, vore det även önskvärt, att staten genom särskilt ombud ut¬
övade fortgående kontroll över att slakthus- och köttbesiktningsväsendet
Nionde huvudtiteln. 65
fungerade på ett i alla avseenden hygieniskt och enhetligt sätt. An¬
ordningarna vid slakthusen och exportslakterierna borde vara sa ända¬
målsenliga som möjligt och framför allt borde köttbesiktningen saväl
inom de olika samhällena som ock vid exportslakterierna utövas på ett
likformigt och planmässigt sätt. O ändamålsenliga anordningar vid slakt¬
husens skötsel och drift samt vid köttbesiktningens utövande kunde
medföra vådor av såväl hygienisk som ekonomisk art för den enskilde
och för hela landet, Funnes det eu för hela riket gemensam inspektör
över de offentliga slakthusen, köttbesiktningsväsendet och exportslakte¬
rierna, kunde förvisso mycket vinnas och framför allt större säkerhet
erhållas att allt fungerade som sig borde. Vederbörande, myndigheter
på de orter, där slakthus skulle anläggas eller köttbesiktningen i övrigt
ordnas, skulle utav inspektören ifråga kunna erhålla goda råd och an¬
visningar vid dessa organisationers anordnande.
Övervakandet av landets köttexport borde även lalla inom om¬
rådet för en sådan inspektörs verksamhet. Det funnes i vårt land,
som bekant, stort intresse för att söka få en livligare köttexport till
stånd. Grundvillkoret för att denna export skulle kunna utvecklas
vore emellertid att besiktningen av det till export avsedda köttet bleve
sådan, att den kunde vinna utlandets förtroende, och detta skulle
utan tvivel ske, därest en verksam inspektion över berörda förhållan¬
den anordnades. Da det land, nämligen Danmark, med vilket S\erge
vid köttexport närmast hade att upptaga konkurrens, redan ägde sådan
inspektion, vore det så mycket mera av vikt att sådan infördes även här.
Men ej blott köttexporten, utan även köttimporten borde göras till
föremål för inspektionsverksamhet. Erfarenheten hade givit vid handen,
att hälsovådliga köttvaror ej sällan importerades hit till riket och uppen¬
bart vore, att den utländska konkurrensen med kött borde, i den mån
den vore osund, stävjas, därest vår egen slaktdjursuppfödning skulle
kunna gå framåt. Åven i detta avseende skulle inspektion över våra
köttimport.förhållanden verka till nytta.
På grund av det anförda hemställde svenska veterinärläkarföre-
ningen om tillsättandet av eu »statens inspektör för slakthus- och kött-
besiktningsväsendet». _
Denna framställning remitterades den 28 september 1908 till
medicinalstyrelsen och hiritbruksstyrelsen. Med anledning av pågående
utredningar rörande ändringar i slakthuslagen samt i fråga om bestäm¬
melser rörande införsel och utförsel av kött, vilka utredningar hade in¬
flytande på den i veterinärläkarföreniugens skrivelse ifrågasatte inspek¬
törens verksamhet, hava styrelserna först den 4 december 1912 avgivit
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 9
66 Monde huvudtiteln.
[26.] det infordrade utlåtandet. I detta utlåtande framhålla styrelserna såsom
lämpligt att, då de i nyss angivna utredningar avsedda frågor syntes
komma att under den närmaste framtiden bliva föremål för slutlig pröv¬
ning, den nu förevarande frågan om anställande av en inspektör över
köttkontrollen i riket samtidigt måtte vinna sin lösning. Vidare anföra
styrelserna följande.
I flaga om behövligheten av en dylik, för Sverge ny tjänsteman
ville ämbetsverken i huvudsak instämma uti vad i detta avseende an¬
förts i den föreliggande framställningen samt därutöver tillägga att,
såsom framginge av utlåtandet bilagda förteckningar över de städer i
Sverge, i vilka dels slakthus- och köttbesiktningstvång, dels enbart
köttbesiktningstvång vore infört, ordnad köttkontroll genomförts på allt
liera håll i vårt land. Dessa platser skulle givetvis utgöra ett mycket
viktigt arbetsfält för en blivande inspektör över köttkontrollen.
En annan och enligt ämbetsverkens åsikt än viktigare sida av
dennes verksamhet skulle bli tillsynen över landets exportslakterier, något
som även, om också i mer allmänna ordalag, antyddes i den föreliggande
framställningen. Såsom känt vore, hade på sista tiden en för vårt land
högst avsevärd köttexport börjat utveckla sig. Det vore då uppenbart
att, därest Sverge skulle kunna på den utländska marknaden bibehålla
sitt anseende . såsom ^^exporterande land, vi måste beträffande denna
export söka bjuda samma garantier som i detta avseende givits av andra
köttexporterande länder, exempelvis av Danmark i dess export till Tysk¬
land och Storbrittannien samt av Holland i dess export till sistnämnda
land. Dessa båda länder, Danmark och Holland, hade redan statsan¬
ställda inspektörer för köttkontrollen och framför allt köttutförseln;
anmark hade redan två sådana tjänstemän. Dessutom kunde nämnas,
att i Nordamerikas förenta stater anordnats en rätt vidlyftig veterinär¬
inspektion, speciellt med avseende å utförseln av kött. Anställandet för
L,verge av en inspektör över köttkontrollen vore dessutom, vad köttut¬
förseln till England beträffade, så mycket angelägnare, som detta land
numera för denna import uppställde bestämd fordran på en mera nog¬
grann och bättre ordnad kontroll än den, som hittills varit möjlig att
åstadkomma i Sverge.
Dåi vad ämbetsverken erfarit, det sätt varpå hithörande
iöihallanden vore ordnade i Danmark — det land, som väl vore med
vält land närmast jämförbart i detta avseende, — och de föreskrifter,
som gällde inspektörerna därstädes, visat sig medföra stort gagn för
vöttexpoiten från detta land, syntes den svenske inspektörens verksamhet
böra bliva i det hela likartad med de danskes, och bifogade ämbets-
Nionde huvudtiteln.
67
verken en avskrift av den danska »Instruks av den 23 Harts 1905 för
Inspektörerne för Ködudförselkontrollen». Det närmare omfånget av den
svenske inspektörens verksamhet syntes böra sammanfattas i särskild för
honom utfärdad instruktion.
Den kompetens, som skulle fordras av den svenske inspektören,
borde utgöras av dels avlagd veterinärexamen dels ock beprövad, genom
praktisk utbildning förvärvad erfarenhet i allt vad som hörde till kött¬
kontrollen.
I fråga om tillsättning och avlöningsförmåner för denue tjänste¬
man ansåge ämbetsverken att, då saken ännu vore för Sverge ny och
oprövad, för det närvarande härför borde givas endast provisoriska be¬
stämmelser. Tillsättningen borde således ej ske medelst fullmakt, utan
endast genom ett av Kung!. Magt på medicinalstyrelsens förslag givet
förordnande att tillsvidare bestrida befattningen. Avlöningen borde utgå
i form av ett på extra stat beviljat arvode för varje år. Vad åter be¬
träffade själva beloppet av arvodet, ansåge ämbetsverken, att detta icke
borde sättas lägre än 5,800 kronor. Inspektören skulle nämligen hava
att utöva en inspekterande verksamhet över samtliga dem, veterinärer
och andra, vilka i ett eller annat avseende sysselsattes med import och
export eller besiktning av kött, och bland vilka funnes ett avsevärt antal
i större kommuners tjänst anställda, i denna specialgren av veterinär¬
vetenskapen utbildade och därför merendels rätt väl avlönade veterinärer.
Vid sådant förhållande och med hänsyn till de kvalifikationer, som skulle
fordras av inspektören, ansåge ämbetsverken att arvodet icke under
några förhållanden borde sättas lägre än det ovan angivna, 5,800 kronor.
Därtill skulle komma ersättning enligt tredje klass i gällande reseregle¬
mente för de resor han i och för sin verksamhet måste företaga; och
syntes det ämbetsverken vara lämpligast, att denna ersättning utginge
efter samma grunder som dem, vilka föreskrivits för den likaledes på
extra stat uppförda »kontrollanten av hospitalens ekonomiska förvalt¬
ning», till vilken ersättning för tjänsteresor jämlikt Kungl. Maj:ts beslut
den 13 november 1908 utginge av vederbörande huvudtitels anslag till
rese- och traktamentspenningar.
Beträffande ifrågavarande tjänstemans officiella benämning syntes
det ämbetsverken, då den av veterinärläkarföreningens styrelse föreslagna
titeln förefölle alltför lång, som om benämningen »statsinspektör över
köttkontrollen» skulle vara den lämpligaste.
Med stöd av vad sålunda anförts hemställde ämbetsverken, att
Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen avlåta proposition därom att, för an¬
ställandet av en under medicinalstyrelsen lydande veterinär i egenskap
[26.]
68
Nionde huvudtiteln.
[26.] av »statsinspektör över köttkontrollen» och med i huvudsak de uppgifter,
som ämbetsverken antytt, måtte på extra stat beviljas ett anslag å 5,800
kronor, ävensom att reseersättning måtte medgivas enligt de grunder,
som ovan angivits.
Av de vid ämbetsverkens utlåtande fogade bilagor inhämtas, att
vid tiden lör utlåtandets avgivande offentliga slakthus voro i verksamhet
i Malmö, Göteborg, Eskilstuna, Linköping och Stockholm samt under
anläggning i Karlskrona och Norrköping, att köttbesiktningstvång då
fanns infört i 21 städer samt att 20 exportslakterier funnos i verksamhet.
DePchlfe™ntS 'Ja& tillåter mig till en början erinra, att 1913 års Riksdag på
Kungl. Maj:ts förslag antagit lag angående köttbesiktning och slakthus
och att denna lag av Kung]. Maj:t utfärdats den 10 oktober 1913. Samma
dag utfärdade Kungl. Maj:t jämväl, efter inhämtande av yttranden från
medicinalstyrelsen jämte vissa andra ämbetsverk, dels kungörelse med
särskilda föreskrifter om besiktning och stämpling av kött m. m. enligt
lagen angående köttbesiktning och slakthus, dels förordning angående
exportslakterier samt andra enskilda, under offentlig kontroll ställda
slakteriinrättningar och dels förordning angående kontroll vid utförsel
av kött.
I medicinalstyrelsens yttrande angående förslag till sistnämnda
kungörelse och förordningar anförde styrelsen, att den icke tilltrodde
sig att kunna tillräckligt effektivt övervaka efterlevnaden av de i samma
förslag innehållna bestämmelser, med mindre till styrelsens förfogande
ställdes en sådan statsinspektör över köttkontrollen, om vilkens anstäl¬
lande styrelsen förut gjort framställning.
Då numera föreskrifter av djupt ingripande betydelse i olika hän¬
seenden sålunda blivit utfärdade för tillgodoseende av de intressen, som
pläga avses med ordet köttkontroll i vidsträckt bemärkelse, synes det
mig vara icke blott synnerligen önskvärt utan även nödvändigt att möj¬
lighet erhålles att genom sakkunnig och effektiv inspektion övervaka
bestämmelsernas efterlevnad, på det att de med dem åsyftade ändamål
verkligen må vinnas. Detta är av betydelse icke blott för den inrikes
kötthandeln och köttkonsumtionen; det är av minst lika stor betydelse
för befordrande och säkerställande av vårt lands köttexport. Ytterst
bör det också verka till främjande av den för jordbrukarna så viktiga
produktionen av slaktdjur.
Att denna inspektion äger rum medelst en under medicinalstyrel¬
sen ställd, för ändamålet särskilt kvalificerad inspektör synes mig
lämpligt. Motsvarande anordning finnes ju redan införd i de bägge
Nionde huvudtiteln.
69
länder i Europa, nämligen Danmark och Nederländerna, vilka nu expor¬
tera slakterivaror av högsta kvalitet och som i icke ringa mån torde
hava sin noggranna inspektion att tacka för det höga anseende, dessa
varor åtnjuta, och de fördelaktiga pris, de betinga.
De närmare bestämmelserna om inspektörens verksamhet och upp¬
gifter torde framdeles böra utfärdas av Kungl. Magt.
Lika med medicinalstyrelsen anser jag inspektören böra tillsvidare
anställas å extra stat och jag har icke något att erinra mot det för
honom föreslagna arvodet av 5,800 kronor, varigenom han skulle jäm¬
ställas med den av medicinalstyrelsen omförmälde kontrollanten av
hospitalens ekonomiska förvaltning. Resekostnads- och traktaments-
ersättning torde böra medgivas honom enligt tredje klassen i reseregle¬
mente! att utgå från nionde huvudtitelns anslag till rese- och traktan!ents-
penningar.
I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders
Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen,
att till arvode åt en statsinspektör över köttkon¬
trollen å extra stat för år 1915 anvisa
ett anslag av ............................................... kronor 5,800.
c. Karantänsanstalten i Haparanda för husdjur.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning beviljade
1910 års Riksdag på extra stat för år 1911 ett anslag av 13,600 kronor
till uppförande av en karantänsanstalt i Haparanda för husdjur. Denna
åtgärd betingades av särskilda förhållanden. Övriga karantänsanstalter
i riket äro avsedda för den införsel av nötboskap, hästar m. fl. husdjur,
som sker sjöledes. I fråga om införsel sjöledes gäller enligt kungörelsen
den 9 december 1898 angående vad iakttagas bör till förekommande
av smittosamma husdjurssjukdomars införande i riket, att dylik införsel
icke må äga rum annorstädes än i stad, varest av medicinalstyrelsen
godkänd karantänsanstalt tinnes anordnad för djurens inhysande under
föreskriven karantänstid. Sådan karantänsanstalt i sjöstad bekostas och
underhålles av den, som anordnat densamma, nämligen hushållnings¬
sällskap, kommun, bolag eller enskild. Beträffande införseln av
djur av ifrågavarande slag landvägen från Finland var däremot vid
nämnda tid icke viss införselort föreskriven och någon karantänsanstalt
vid denna landgräns fanns icke upprättad. Det hade emellertid visat
sig, att djur, behäftade med smittosam kreaturssjukdom, enstaka gånger
[26.]
[27.]
Karantäns¬
anstalten i
Haparanda
för husdjur.
(extra anslag.)
70
Nionde huvudtiteln.
[27.] inkommit i riket pa denna väg, och det ansågs antagligt, att risken
härför framdeles skulle bliva större, enär kreatursinförseln till följd av
det finska järnvägsnätets framdragande till Torneå troligen skulle komma
att ökas. Såsom plats för en dylik karantänsanstalt ansågs Haparanda
lämpligast. Då emellertid från Haparanda stads sida framhölls, att
kommunen såsom sådan icke hade så stor fördel av kreatursimporten
från J inland, att denna fördel kunde anses uppväga de kostnader, som
helt säkert skulle bliva förenade med uppförandet av ett karantänsstall
därstädes, och då Norrbottens läns hushållningssällskap förklarade sig
sakna medel att bekosta karantänsanläggningen, blev densamma utförd
genom statens försorg, dock med användande av ett av staden Haparanda
upplåtet tomtområde. Att detta steg togs berodde därjämte till avsevärd
del på omsorgen om att, speciellt med hänsyn till Sverges utförsel
av kreatur och slaktat kött, vidtaga nödiga försiktighetsmått för att
landet måtte bibehålla sin framskjutna ställning i veterinärhvgieniskt
avseende.
Sedan Kungl. Maj:t den 9 december 1910 bemyndigat medicinal¬
styrelsen att föranstalta om kärantänsanstaltens uppförande i enlighet
med ingivna ritningar och under iakttagande av viss föreskrift, anmälde
medicinalstyrelsen i skrivelse den 17 juni 1912, att anstalten fullbordats
och trätt i verksamhet, samt anförde vidare att behov uppstått av eu
karantänsvakts anställande därstädes. Med anledning härav bemyndigade
Kungl. Maj:t den 29 juni 1912 medicinalstyrelsen att av anslaget till
förekommande och hämmande av smittosamma sjukdomar bland husdjuren
för tiden från den 1 juli 1912 till samma års slut utanordna medel, räknat
efter 600 kronor för år, till avlönande av en sådan kärantänsvakt.
Efter framställning av medicinalstyrelsen bemyndigade vidare Kungl.
Maj:t den 31 januari 1913 denna styrelse att av omförmälda anslag ut¬
anordna dels 400 kronor till avlönande under år 1913 av en karantänsvakt
vid nämnda anstalt dels ock 350 kronor för bestridande av kostnaderna
under samma år för anstaltens behov av bränsle, lyse, telefon, desin¬
fektionsmedel m. m. eller sålunda tillhopa 750 kronor. För år 1914
har enahanda bemyndigande lämnats av Kung]. Maj:t den 17 oktober 1913.
Nu har medicinalstyrelsen i skrivelse den 10 december 1913 anfört,
att då ifrågavarande, av staten bekostade karantänsanstalt för husdjur
allt framgent måste bibehållas för sitt ändamål, varigenom utgifter för
avlönande av en karantänsvakt samt till täckande av kostnader för
bränsle, lyse m. in. icke kunde undvikas utan ständigt måste återkomma,
styrelsen ansåge riktigast, att ifrågavarande utgifter uppfördes å ordinarie
stat. På grund härav bär styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
Nionde huvudtiteln.
71
föreslå Riksdagen att å ordinarie stat uppföra för detta ändamål ett
anslag av 750 kronor.
Till en början vill jag erinra, att Kungl. Maj:t numera genom
kungörelse den 19 januari 1912 förordnat, att införsel hit till riket från
Finland av nötboskap, får, getter och andra idisslande djur eller svin
icke må äga rum landvägen annorstädes än i Haparanda samt att vid
sådan införsel skola utöver gällande bestämmelser rörande införsel av
djur landvägen tillämpas föreskrifterna i 5 § och 7 § 1 mom. i kungörelsen
den 9 december 1898.
Lika med medicinalstyrelsen anser jag det ej fullt lämpligt, att
utgifterna för uppehållande av ifrågavarande kärantänsanstalt, vilka ju
torde få anses bliva av stadigvarande natur, längre bestridas från anslaget
till förekommande och hämmande av smittosamma sjukdomar bland hus¬
djuren, utan torde särskilt anslag därtill böra begäras av Riksdagen.
Emellertid kan jag icke biträda förslaget att nu uppföra anslaget å
ordinarie stat. Särskilt i fråga om anslagsbeloppet torde den hittills
vunna erfarenheten icke lämna tillräcklig ledning för bedömande av
anslagsbehovet för en längre tid framåt. Enligt vad jag inhämtat har
anstalten hittills icke varit anlitad i någon större omfattning. En ändring
härutinnan kan möjligen komma att äga rum, när å svensk sida järn¬
vägen framdragits till Haparanda. Någon särskild avgift för anstaltens
begagnande lär icke nu utkrävas av vederbörande djurägare. I detta
hänseende kan möjligen framdeles en ändring befinnas påkallad och
lämplig. Därigenom skulle viss inkomst erhållas.
Av dessa skäl anser jag anslaget böra för närvarande sättas å
extra stat. Mot det för år 1915 beräknade beloppet har jag icke någon
erinran.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att för avlönande av en karantänsvakt vid karantäns-
anstalten i Haparanda för husdjur samt för bestridande
av anstaltens kostnader för bränsle, lyse, telefon och
desinfektionsmedel in. m. å extra stat för år 1915 an¬
visa ett anslag av .......................................... kronor 750.
[27.]
Departements¬
chefen.
72
Nionde huvudtiteln.
d. Avelscentra för nötboskap.
*80
SGentra
nötbo-
kap.
anslag.)
År 1902 begärde Kung!. Maj:t första gången hos Riksdagen
anslag till bildande och upprätthållande av avelscentra för nötboskap
och anvisade Riksdagen för vart och ett av åren 1903—1910 medel för
detta ändamål. Efter tävlan utsågos dylika avelscentra år 1906.
År 1908 gjorde Kungl. Maj:t framställning till Riksdagen om an¬
ordnande efter ny plan av förnyad tävlan för utseende av avelscentra.
Kostnaderna för dessa tävlingar jämte upprätthållande av de vid dem
utsedda avelscentra beräknades till 112,000 kronor, därav 27,000 kronor
skulle under åren 1911 —1915 tagas från avkastningen av fonden för
svenska hornboskaps- och fåravelns förädling samt återstående 85,000
kronor avsågos skola av Riksdagen såsom anslag å extra stat anvisas
med visst belopp under vart och ett av åren 1909—1915, varav för år
1915 beräknades ett belopp av 11,000 kronor. Riksdagen har i enlig¬
het härmed för ändamålet anvisat 12,000 kronor för vartdera av åren
1909 och 1910, 17,000 kronor för år 1911 och 11,000 kronor för vart
och ett av åren 1912—1914.
Sedan Kungl. Maj:t den 29 juni 1908 fastställt föreskrifter i fråga
om bildande och upprätthållande av avelscenlra för nötboskap, utsågos
den 21 april 1911 avelscentra vid denna tävling.
År 1913 framlade Kungl. Maj:t proposition till Riksdagen om
anordnande av ytterligare en tävling för utseende av avelscentra enligt
plan, som innefattade åtskilliga förändringar i förut gällande bestäm¬
melser. Kostnaderna för dessa tävlingar beräknades till 122,000 kronor,
varav 27,000 kronor skulle tagas från avkastningen av fonden för sven¬
ska hornboskaps- och fåravelns förädling samt återstående 95,000 kronor
beräknades skola av Riksdagen anvisas med 16,000 kronor för år 1914,
14,000 kronor för år 1915, 17,000 kronor för år 1916 samt 12,000
kronor för vart och ett av åren 1917 — 1920. Riksdagen anvisade här¬
till 16,000 kronor för år 1914.
Nu har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 18 september 1913
gjort framställning om anvisande av anslag för år 1915 dels å 11,000
kronor såsom bidrag till upprätthållande av de år 1911 utsedda avels¬
centra, dels ock å 14,000 kronor såsom bidrag till bestridande av kost¬
naderna för den år 1913 beslutade förnyade tävling för utseende av
avelscentra.
Under åberopande av nyss omförmälda anslagsberäkningar hem¬
ställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
Nionde huvudtiteln.
73
dels att såsom bidrag till upprätthållande av de [28.]
år 1911 utsedda avelscentra för nötboskap å extra
stat för år 1915 anvisa ett anslag av kronor 11,000: —,
dels ock att såsom bidrag till bestridande av
kostnaderna för den år 1913 beslutade förnyade täv¬
ling för utseende av avelscentra för nötboskap å extra
stat för år 1915 anvisa ett anslag av kronor 14,000:—;
kommande sålunda det anslag, som skulle er¬
fordras för år 1915, att samman¬
lagt uppgå till ................................ kronor 25,000: —.
e. Nötboskapsaveln inom Norrbottens län.
Till främjande av nötboskapsaveln inom Norrbottens län har Riks- [29.]
dagen på förslag av Kungl. Maj:t anvisat å extra stat för vart och ett Fr™^kd^p^
av åren 1907—1914 ett anslag av 5,000 kronor. avein inom
Med skrivelse den 10 oktober 1913 har lantbruksstyrelsen med Norr^ten*
tillstyrkan överlämnat en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse från Norr- (extra ansUg)
bottens läns hushållningssällskap, däri sällskapet gjort framställning om
lika stort anslag för samma ändamål för år 1915 under åberopande av
de skäl, som anförts vid föregående framställningar i samma ämne.
Då det för främjandet av nötboskapsaveln inom Norrbottens län
är av betydelse, att särskilt anslag av statsmedel därtill beredes jämväl
för nästkommande år, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att till främjande av nötboskapsaveln inom Norr¬
bottens län anvisa å extra stat för år 1915 ett anslag
av ..................................................................... kronor 5,000.
f. Förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.
Riksdagen har för varje år från och med år 1898 anvisat anslag ^0
å extra stat till förekommande och hämmande av tuberkelsjukdomar ma™de°7ch
hos nötkreaturen. Anslagens belopp hava växlat allt efter behoven hämmande av
för året och tillgången på besparade medel för ändamålet. På 1914 ^mar hos
års stat har Riksdagen för ifrågavarande ändamål uppfört ett anslag nötkreatur*«.
av 60,000 kronor, varjämte Riksdagen medgivit, att vad vid utgången (extra anslag.)
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 10
74
Nionde huvudtiteln.
[30.] av år 1913 möjligen icke blivit använt av tidigare för ändamålet bevil¬
jade anslag finge för år 1914 användas för enahanda ändamål.
Lantbruksstyrelsen, som anser, att medel för samma ändamål fort¬
farande böra utverkas, har nu i skrivelse den 7 november 1913 gjort
framställning angående anslagsbehovet för år 1915. Styrelsen har
därvid framlagt följande tabell rörande tuberkulinundersökningarna för
tiden från dessa undersökningars början den 15 oktober 1897 till och
med år 1912, varjämte en preliminär statistik för år 1913 intill den
1 september utarbetats.
Å r
|
Samman¬
lagda an¬
talet under¬
sökta djur
|
För första gången prövade
besättningar
|
Antal be¬
sättningar,
|
Omprövade besättningar
|
Antal
|
Antal
djur
inom
dessa
|
Procent
reage¬
rande av
djuren
|
reaktions-
fria vid
första
undersök¬
ningen
|
Antal
|
Antal
djur
inom
dessa
|
Procent
reage¬
rande av-
djuren
|
i
|
2
|
3
|
4
|
5
|
6
|
7
|
8
|
9
|
i ”/lo 1897—1898
|
63,374
|
1,651
|
48,677
|
31.7
|
570
|
130
|
6,970
|
9.8
|
1899
|
53,601
|
1,325
|
37,994
|
27.5
|
532
|
246
|
13,150
|
7.1
|
1900
|
68,615
|
1,528
|
43,988
|
31.4
|
574
|
479
|
22,113
|
5.8
|
1901
|
65,682
|
1,391
|
34,595
|
35.4
|
537
|
602
|
27,016
|
5.8
|
1902
|
56,613
|
997
|
23,259
|
30. o
|
445
|
665
|
29,451
|
4.8
|
1903
|
58,768
|
895
|
19,253
|
29.4
|
387
|
740
|
34,473
|
5.4
|
1904
|
61,801
|
914
|
19,049
|
27.o
|
417
|
812
|
36,197
|
4.7
|
1905
|
70,051
|
1,143
|
23,360
|
28.7
|
565
|
896
|
40,033
|
4.9 1
|
1906
|
67,642
|
936
|
18,576
|
29.8
|
470
|
962
|
42,567
|
3.5
|
1907
|
70,935
|
880
|
17,860
|
26.9
|
447
|
1,020
|
46,838
|
3.2
|
1908
|
80,228
|
1,068
|
19,761
|
22.6
|
583
|
1,173
|
53,194
|
3.1
|
1909
|
93,923
|
1,442
|
25,758
|
26.2
|
796
|
1,390
|
60,872
|
3.6
|
1910
|
95,652
|
1,276
|
23,189
|
25.0
|
695
|
1,424
|
64,823
|
3.1
|
1911
|
96,517
|
1,096
|
20,803
|
22.5
|
585
|
1,587
|
67,568
|
2.2
|
1912
|
95,360
|
998
|
17,501
|
29.5
|
435
|
1,666
|
69,773
|
3.0
|
V» 1913
|
65,788
|
768
|
12,199
|
27.1
|
413
|
1,163
|
49,589
|
2.5
|
Summa
|
1,164,550
|
18,308 405,822
|
-
|
8,451
|
|
_
|
—-
|
Lantbruksstyrelsen har vidare framhållit, att undersökningarna med
tuberkulin under år 1912, det senaste av de år, från vilka fullständiga
uppgifter förelåge, varit av ungefär enahanda omfattning som under
Nionde huvudtiteln.
.75
det närmast föregående året, att en icke oväsentlig- ökning inträtt i fråga [30.]
om antalet mot tuberkulos skyddade besättningar och djur (kolumnerna
7 och 8) samt att reaktionsprocenten, såväl vad för första gången prö¬
vade djur (kolumn 5) som mot tuberkulos skyddade djur (kolumn 9)
beträffar, stigit.
Sistnämnda förhållande sammanhängde emellertid till en icke ringa
del därmed, att lantbruksstyrelsen den 2 maj 1912 till begagnande av
veterinärerna fastställt formulär för rapport över undersökning med
tuberkulin, enligt vilket tvivelaktigt reagerande djur skulle fördelas på
grupperna friska och reagerande djur, allteftersom de av den under¬
sökande veterinären ansåges snarare höra tillhöra den friska gruppen
än den reagerande eller tvärtom. Dittills hade tvivelaktigt reagerande
djur, åtminstone i statistiskt hänseende, icke ansetts tillhöra den reage¬
rande gruppen. Genom det nya formuläret hade avsetts att få fram
ett uttryck för tuberkulosens "förekomst inom en ladugårdsbesättning,
som sannolikt läge verkligheten närmare än förut, men följden härav
hade givetvis blivit en stegring av det djurantal, som bedömts reage¬
rande, och denna stegring hade i sin ordning återverkat på procenttalen
för år 1912 i kolumnerna 5 och 9. I varje fall måste dock procenttalet
3.0 i kolumn 9 anses för särdeles gott. Det vore i det närmaste tio
gånger lägre än det i kolumn 5 erhållna och stode sålunda, såsom ut¬
tryck för tuberkulosens förekomst bland nötkreatur, som skyddats mot
tuberkulos, i skarp motsats till det senare, vilket angåve tuberkulos¬
utbredningen bland nötkreatur, som icke skyddats mot sjukdomen i fråga.
Till tabellens uppgifter kunde vidare läggas, att av ovannämnda
under år 1912 i kampen mot tuberkulosen deltagande ladugårdsbesätt-
ningar 1,106 om sammanlagt 35,253 djur visat sig vid omprövning med
tuberkulin fullkomligt reaktionsfria. Motsvarande siffror för år 1911
hade varit 1,087 och 35,479, vadan 1912 års undersökningsresultat i
berörda hänseende utvisade en mindre ökning i besättningarnas^ antal,
men någon minskning i djurantalet. Delvis ansåges detta förhållande
sammanhänga med lantbruksstyrelsens i det föregående omförmälda
åtgärd. ,
Kampen mot tuberkulosen hos nötkreaturen omfattades sålunda
med oförminskat intresse från lantmännens och veterinärernas sida och
fördes med i stort Bett goda resultat.
Vidkommande storleken av det belopp, som borde av Riksdagen
äskas för år 1915 till bestridande av kostnaderna för tuberkulosens
bekämpande inom ladugårdarna, hänvisade lantbruksstyrelsen till en
början till sin samma dag avlåtna skrivelse angående användandet av
76 Nionde huvudtiteln.
[30.] de för år 1914 tillgängliga medel till förekommande och hämmande av
tuberkel^'ukdomar hos nötkreaturen, enligt vilken beräknades, att för
tuberkuloskampens bedrivande under sagda år skulle finnas tillgängliga
i runt tal 80,000 kronor. Detta belopp syntes med säkerhet icke komma
att räcka till under ar 1914, utan i stället skulle antagligen en brist
därå vara att emotse.
Av de medel, som för år 1913 vore tillgängliga för tuberkulos¬
kampens bedrivande och som enligt statskontorets uppgift utgjorde
sammanlagt 119,465 kronor 94 öre, hade intill den 21 oktober tagits i
anspråk sammanlagt 82,152 kronor 80 öre. Häri inbegrepes dock ett
sammanlagt belopp av lo,232 kronor 80 öre, som avsåge räkningar för
av veterinärer under slutet av år 1912 verkställda undersökningar med
tuberkulin, vilka blivit likviderade först i början av år 1913. För sist¬
nämnda års kamp mot tuberkulosen hade sålunda intill ovannämnda
datum tagits i anspråk allenast 66,920 kronor. För tiden efter den 21
oktober 1913 till arets slut kunde beräknas ytterlig-are åtgå omkring
17,000 kronor, i vilket fall kostnaderna för tuberkulosens bekämpande
under år 1913 skulle uppgå till i runt tal 84,000 kronor. Därest kost¬
naderna för tuberkuloskampens bedrivande under år 1914 komme att
hålla sig vid samma belopp som under år 1913. skulle alltså en brist
å 4,000 kronor vara att motse för år 1914. Då riktigheten av nämnda
förutsättning emellertid icke kunde med säkerhet avgöras och det måste
anses vara av vikt, att ifrågavarande angelägenhet icke möjligen vid
någon tidpunkt under år 1914 måste upphöra av brist på medel, syntes
försiktigheten bjuda att beräkna medelbehovet för år 1914 till 90,000
kronor och alltså bristen till 10,000 kronor. Beräknades tuberkulos¬
kampen under år 1915 kräva enahanda belopp som under år 1914,
uppginge det belopp, som enligt det föregående borde av Riksdagen
äskas för år 1915, till 100,000 kronor, därav under år 1914 borde få
förskottsvis utanordnas högst 10,000 kronor.
Departements¬
chefen.
Då medel för ifrågavarande ändamål synas även för år 1915 böra
finnas tillgängliga samt lantbruksstyrelsens utredning utvisar, att ökning
erfordras i de medel, som kunna för ändamålet disponeras under år
1914, samt jag icke har något att erinra mot det av lantbruksstyrelsen
beräknade anslagsbeloppet eller mot det föreslagna sättet för dess ut¬
gående, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
dels å extra stat för år 1915 till Kungl. Maj:ts
förfogande ställa ett anslag av............ kronor 100,000
Nionde huvudtiteln.
77
att användas till förekommande och hämmande av [30.]
tuberkel*]ukdomar hos nötkreaturen, med rätt för
Kungl. Maj:t att härav låta för dylika åtgärder under
innevarande år förskottsvis av tillgängliga medel under
samma år utanordna högst 10,000 kronor,
dels ock medgiva, att vad vid utgången av år
1914 möjligen icke blivit använt av tidigare för ända¬
målet beviljade anslag må under år 1915 användas
för enahanda ändamål.
g. Svinavelns höjande.
Till åtgärder för höjande av landets svinavel har Riksdagen på [31.]
framställning av Kungl. Maj:t anvisat å extra stat för vart och ett av
åren 1912—1914 anslag av 30,000 kronor. höjande.
Lantbruksstyrelsen har nu i skrivelse den 18 oktober 1913 hem- ,extra anslag.)
ställt, att anslag till samma belopp måtte för detta ändamål beredas
för år 1915.
I enlighet härmed hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att till åtgärder för höjande av landets svinavel
å extra stat för år 1915 anvisa ett
anslag av...................................................... kronor 30,000.
h. Fjåderfåavelns befrämjande.
Till fjäderfäavelns befrämjande har Riksdagen för varje år från [32.]
och med år 1904 anvisat anslag å extra stat. Beloppet av detta anslag
utgjorde för vart och ett av åren 1904—1906 5,000 kronor och för befrämjande.
vartdera av åren 1907 och 1908 10,000 kronor samt har för vart och (extra anslag.)
ett av de efterföljande åren utgjort 20,000 kronor.
Lantbruksstyrelsen har nu i skrivelse den 18 oktober 1913 anfört,
att medel för ifrågavarande ändamål borde finnas tillgängliga jämväl för
år 1915, samt förmält sig anse, att anledning saknades att vare sig
höja eller sänka det nuvarande anslagsbeloppet.
I enlighet med vad lantbruksstyrelseu hemställt tillstyrker jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till fjäderfäavelns befrämjande anvisa å extra
stat för år 1915 ett anslag av.............. kronor 20,000.
78
Nionde huvudtiteln.
6. Lantbruksmöten.
[33.]
Bidrag till
kostnaderna
för allmänna
lantbruks-
möten.
(extra anslag.)
[34.]
Prisbelönin¬
gar vid all¬
männa lånt-
bruksmöten.
(extra anslag.)
Sedan Riksdagen under åtskilliga år såsom bidrag till bestridande
av kostnaderna för allmänna lantbruksmöten samt till prisbelöningar
vid dylika möten för husdjur, redskap och maskiner samt ladugårds-
produkter, sädesslag och andra jordbruksalster anvisat 5,000 kronor
till det förra ändamålet och 10,000 kronor till det senare, blevo dessa
anslag med anledning av de ökade kostnader, som de allmänna lant-
bruksmötena på grund av jordbrukets utveckling i flera avseenden krävde,
på framställning av Kungl. Maj:t av 1892 års Riksdag höjda till respek¬
tive 7,500 kronor och 12,500 kronor årligen. Det förstnämnda anslaget
har sedermera årligen utgått med 7,500 kronor. Åven det andra ansla¬
get utgick sedermera till och med år 1912 årligen med sitt år 1892
ökade belopp utan annan förändring, än att detsamma, på framställning
av Kungl. Maj:t, från och med år 1907 beviljades endast till prisbelöningar
vid allmänna lantbruksmöten, sålunda utan angivande av vad dessa pris¬
belöningar skulle avse. På framställningar av Kungl. Maj:t har därefter
Riksdagen anvisat för vart och ett av åren 1913 och 1914 ett till
17,500 kronor höjt anslag till prisbelöningar vid allmänna lantbruksmöten.
Jämlikt lantbruksstyrelsens uti skrivelse den 18 september 1913
därom gjorda framställning hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1915 anvisa
såsom bidrag till bestridande av kostnaderna för
allmänna lantbruksmöten .......................... kronor 7,500
samt
till prisbelöningar vid allmänna lant¬
bruksmöten...................................................... » 17,500.
7. Redskapsprovningsanstalter.
|_35.j Under en följd av år hava provningsanstalter för maskiner och
provning**- redskap för lantbrukets behov varit i verksamhet vid lantbruksinstitutet
anstalter, vid Ultuna och lantbruks- och mejeriinstitutet vid Alrtarp. Kost-
(extra anslag.) naderna härför bestredos under de första åren genom ett av aktiebolaget
Separator den 7 augusti 1896 donerat kapital av 100,000 kronor även-
Nionde huvudtiteln.
79
som genom provningsavgifter och inkomster av försålda meddelanden L^ö.]
rörande provningarna. Sedan Kungl. Maj:t vid 1907 års riksdag an¬
mält, att förberörda gåvomedel vid nämnda års slut komme att vara
nästan fullständigt förbrukade, har Riksdagen för vart och ett av åren
1908—1914 anslagit medel för ifrågavarande ändamål, nämligen för
vartdera av åren 1908 och 1909 10,000 kronor, för vartdera av åren
1910 och 1911 12,500 kronor, för år 1912 17,500 kronor och för vart¬
dera av åren 1913 och 1914 21,000 kronor.
Med skrivelse den 22 oktober 1913 har lantbruksstyrelsen med
tillstyrkan överlämnat en från redskapsprovningsanstalternas styrelse in¬
kommen skrift med begäran att ett anslag å 21,000 kronor måtte be¬
redas för anstalternas verksamhet under år 1915.
Då anslag till ifrågavarande anstalters upprätthållande synes böra Vep^f^lents'
under år 1915 utgå med samma belopp som innevarande år, hemställer
jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till fortsatt uppehållande av maskin- och
redskapsprovningsanstalterna vid Ultuna och Alnarp å
extra stat för år 1915 anvisa ett anslag
av ............................................................... kronor 21,000.
8. Kemiska stationer m. m.
a. Kemiska stationer.
I enlighet med vad lantbruksstyrelsen hemställt uti skrivelse den* [36.]
18 september 1913, tillstyrker jag, att i likhet med vad för år 1914 Kemitia
senast ägt rum, Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen stationer.
(extra anslag.)
att å extra stat för år 1915 anvisa såsom bidrag
till underhåll av åtta kemiska stationer för jordbrukets
och näringarnas behov — inom de orter, där landsting
eller hushållningssällskap, vart för sig eller i förening,
förbundit sig att upprätta laboratorium och bekosta
ej mindre lokal för detta jämte bostad eller hyres-
medel för kemist och assistent än även avlöningen
till dessa och laboratoriet]änaren ävensom de årliga
80
Nionde huvudtiteln.
[36.] utgifterna för laboratoriets underhåll samt till inköp
av böcker och inventarier för stationens behov —
6,000 kronor för varje station eller
tillhopa............................................................ kronor 48,000
b. Kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län.
[37.] Till den år 1895 inrättade kemisk-växtbiologiska anstalten i Luleå
biologisken ^ar Riksdagen å extra stat årligen anvisat anslag, som utgått för vart
stolt ^om och ett av åren 1895—1898 med 5,000 kronor, för vart och ett av
‘Vorrbottens ijiren 1899—1903 med 6,250 kronor, för vart och ett av åren 1904—
(extra anslag) 1912 med 11,250 kronor samt för år 1913 och för innevarande år med
' 13,750 kronor. Såsom villkor för dessa statsbidrag har varje gång
uppställts fordran på visst bidrag från länets landsting och hushållnings¬
sällskap eller eljest, för innevarande år till belopp av 8,250 kronor.
I skrivelse den 25 september 1913 bar Norrbottens läns hushåll¬
ningssällskap hemställt, att statsanslag måtte för år 1915 beredas an¬
stalten till samma belopp som för innevarande år, och därvid meddelat,
att sällskapet beslutat att under vart och ett av åren 1913—1917 anvisa
ett anslag av 5,625 kronor till anstaltens underhåll samt att länets
landsting för samma tid anvisat ett belopp av 2,625 kronor.
Lantbruksstyrelsen har i utlåtande den 10 oktober 1913 tillstyrkt
hushållningssällskapets ifrågavarande framställning och för sin del vits¬
ordat, att anstalten fortfarande leddes på ett i alla avseenden tillfreds¬
ställande sätt och att arbetena vid densamma allt hittills omsorgsfullt
utförts.
Departements■ Då anslag till ifrågavarande anstalt synes böra under år 1915
chefen. utgå med samma belopp och under enahanda villkor som innevarande
år, hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att såsom bidrag till underhåll av en för övre
Norrland avsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom
Norrbottens län — under villkor att från länets lands¬
ting och hushållningssällskap eller eljest bidrag lämnas
till anstaltens underhåll med sammanlagt minst 8,250
kronor — å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag
av ................................................................. kronor 13,750.
Nionde huvudtiteln.
81
9. Svenska mosskulturforeningen.
Till understöd åt svenska mosskulturforeningen har Riksdagen på [38.]
extra stat för varje år från och med år 1890 anvisat statsanslag, som, Sv*™,f“r2°*3'
efter att för vart och ett av åren 1906—1909 hava utgjort 20,000 eningen.
kronor, från och med år 1910 höjdes till 35,000 kronor samt för år 1914 (extra anaiag.)
till 50,000 kronor.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har nu föreningen anhållit om
beredande åt föreningen jämväl för år 1915 av ett statsanslag av 50,000
kronor och därvid bifogat berättelser över föreningens verksamhet samt
över verksamheten vid dess kemiska laboratorium under år 1912. Före¬
ningen har i ansökningen anfört huvudsakligen följande.
De kemiska arbetena hade under år 1912 omfattat analyser å 924
prov utom en del särskilda praktiska och vetenskapliga undersökningar.
Systematiska botaniska och torvgeologiska undersökningar hade verk¬
ställts inom Gottlands län, där 154 torvmarker besökts, samt å delar av
Örebro län, där 200 mossar varit föremål för undersökning. Kultur¬
ingenjörerna hade utfört förrättningar hos 538 mossägare under 321
dagar och därvid undersökt 622 mossar, omfattande 14,525 hektar. Till
småbrukare i Jämtlands och Skaraborgs län samt Kalmar läns norra del
hade fria besök gjorts under 60 dagar. Populära föredrag i mosskultur
hade hållits av föreningens tjänstemän i 17 län till ett antal av 183
föredrag och dessutom hade hållits en två dagars mosskurs i Jönköping
för småbrukare, vilken kurs varit besökt av 275 personer från 22 län.
Föreningen hade under år 1912 deltagit med en kollektivutställning vid
jubileumslantbruksmötet i Halmstad samt i spannmåls- och fröutställ¬
ningen i Jöuköping. Kulturförsöken hade utom i vegetationsgården i
Jönköping och de båda fasta stationerna vid Flahult och Torestorp om¬
fattat 55 försöks- och förevisningsfält i 19 län, och hade resultaten
därav publicerats i föreningens tidskrift, småskrifter, uppsatser i olika
facktidskrifter och i tidningar samt genom föredrag.
Föreningen hade således på allt sätt sökt verka till ökande av
kännedomen om landets torvmarker och deras tillgodogörande samt
mossodlingarnes rätta skötsel och spridande av kunskap om de erfaren¬
heter, som vunnits.
Över denna framställning har lantbruksstyrelsen avgivit utlåtande
den 18 september 1913 och därvid, under framhållande att det vore
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 11
82
Nionde huvudtiteln.
[38.] synnerligen önskvärt, att föreningens verksamhet även under år 1915
finge fortgå i avsedd riktning, förklarat sig icke hava något att erinra
mot ett. från föreningen infordrat, av styrelsen insänt förslag till inkomst-
och utgiftsstat för föreningen för sistnämnda år samt tillstyrkt föreningens
anhållan om fortsatt statsunderstöd till samma belopp som för inneva¬
rande år eller 50,000 kronor.
DtporUmenis. Då det synes även mig vara av vikt, att föreningen blir satt i
c en' tillfälle att fortsätta sin synnerligen gagnande verksamhet, och då härför
kräves, att föreningen även under år 1915 kommer i åtnjutande av stats¬
anslag till samma belopp som under innevarande år, finner jag anslag till
det begärda beloppet böra beredas föreningen.
Jag anser mig nu böra omförmäla, att föreningens räkenskaper
för år 1912 enligt revisionsberättelsen utvisa, att utgifterna överstigit
inkomsterna med 3,182 kronor 11 öre och att alltså föreningens kapital¬
behållning under sagda år minskats med samma belopp eller från 33,334
kronor 30 öre till 30,lo2 kronor 19 öre. Skulderna ökades under året
b ån 61,189 kronor 79 öre till 66,272 kronor 8 öre. I aidedning härav
vill jag erinra om, att jag vid förordande den 14 januari 1913 av anslag
till föreningen för innevarande år med stöd av en i statsrådsprotokollet
intagen tablå över föreningens ekonomi under senare år uttalade önsk¬
värdheten av att föreningens verksamhet för närmaste framtiden måtte
sa ordnas, att utgifterna kunde bestridas utan att nya ytterligare krav
ställdes på statsverket, samt att Riksdagen i sin skrivelse angående
regleringen av utgifterna under nionde huvudtiteln för år 1914 gjort
samma uttalande och att Kungl. Maj:t den 20 juni 1913 anbefallt lant-
bruksstyrelsen att förständiga föreningen att söka för den närmaste
framtiden ordna sin verksamhet på sålunda angivet sätt. Likväl upp¬
tagas i det ingivna statförslaget för år 1915 utgifterna till 79,100 kronor
under det att inkomsterna, inberäknat statsanslag å 50,000 kronor, upp¬
tagas till blott 74,700 kronor, vadan förslaget är byggt på den förut¬
sättningen, att en brist a icke mindre än 4,400 kronor skall uppstå.
Det är visserligen möjligt, att inkomsterna kunna ökas, särskilt genom
större anslag från hushållningssällskap och landsting, än förslaget upp¬
tager, men jag håller före, att staten bort hava uppgjorts så, att
utgifterna jämkats till likhet med de påräkneliga inkomsterna. Jag vill
i allt fall antaga, att, huru än statförslaget är uppgjort, föreningens
styrelse kommer att tillse, att de faktiska utgifterna framdeles mer än
hittills rätta sig efter de verkliga inkomsterna.
Nionde huvudtiteln.
83
Jag har ej annan hemställan att göra än att tillstyrka, att [38.]
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till understöd åt svenska mosskulturföreningen
å extra stat för år 1915 anvisa ett
anslag av .............................................. kronor 50,000.
10. Befrämjande av fröodlingen.
a. Frökontrollanstalter.
Till understöd åt av hushållningssällskap eller landsting, vart för [39.]
sig eller i förening, understödda frökontrollanstalter har Riksdagen från Frökontroii-
och med år 1887 ställt till Kungl. Maj:ts förfogande ett anslag å extra a,ls<a“er-
stat till belopp av 10,000 kronor, vilket årligen på förslag av lånt- fextra anBlag: )
bruksstyrelsen av Kungl. Maj:t fördelats bland dem av dessa anstalter,
som gjort framställning om statsbidrag och i övrigt uppfyllt för anslags
åtnjutande stadgade villkor.
Då antalet dylika statsunderstödda anstalter under de sista åren
uppgått till 17, har statsanslaget i alltför stor utsträckning måst splittras,
vilket medfört flera olägenheter med hänsyn till anstalternas verksamhet.
Förslag till förändrad organisation av frökontrollväsendet före¬
lädes därför 1908 års Riksdag, men vann icke Riksdagens bifall.
Därefter har frågan om frökoutrollväsendets omorganisation varit
föremål för ytterligare utredningar.
På sätt jag nästlidet år framhöll, torde det innebära vissa fördelar,
om denna fråga och en jämväl väckt fråga angående närmare bestäm¬
melser om analysering av skogsfrö toges under omprövning i samband
med varandra. I sistnämnda fråga har infordrat yttrande avgivits av
domänstyrelsen efter skogs försöksanstaltens hörande. Därefter är detta
ärende remitterat till lantbruksstvrelsen, vars utlåtande ännu ej inkommit.
Jag får därför nu i likhet med föregående år allenast hemställa,
att Eders Kungl. Magt måtte föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1915 till Kungl. Maj:ts
förfogande anvisa ett anslag av ........... kronor 10,000
för att — med högst 1,000 kronor för varje anstalt —
användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,
som av landsting eller hushållningssällskap, vart för
84
tionde huvudtiteln.
sig eller i förening, understödjas med minst samma
belopp som statsbidraget och vilka anstalter vilja
underkasta sig de villkor och föreskrifter i avseende
på analysmetoder och övriga förhållanden, som av
Kungl. Magt fastställas.
b. Befordrande av inhemsk fröodling.
[40.] Med bifall till Kungl. Majrts därom gjorda framställningar har
uSrJZ Riksdagen såsom bidrag till åtgärder för befordrande av den inhemska
av inhemsk klöver- och gräsfröodlingen på extra stat för vart och ett av åren
fröodling. 1908—1912 anvisat ett belopp av 15,000 kronor.
(extra anslag.) För år 1913 beviljade Riksdagen på förslag av Kungl. Maj:t ena¬
handa belopp såsom bidrag till åtgärder för befordrande av den in¬
hemska odlingen av frö utav klöver, gräs och foderrotfrukter. Anslagets
användning utsträcktes alltså till frö av foderrotfrukter och utfärdade
Kungl. Maj:t den 11 oktober 1912 kungörelse angående statsbidrag från
nämnda anslag.
För innevarande år har Riksdagen på förslag av Kungl. Maj:t så¬
som bidrag till åtgärder för befordrande av den inhemska odlingen av
frö utav klöver, gräs och foderrotfrukter anvisat ett till 20,000 kronor
höjt anslag.
Jämväl för ar 1915 torde medel böra finnas tillgängliga för ifrå¬
gavarande ändamål och hemställer jag, jämlikt lantbruksstyrelsens uti
skrivelse den 18 september 1913 därom gjorda framställning, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, såsom bidrag till åtgärder för befordrande av
den inhemska odlingen av frö utav klöver, gräs och
foderrotfrukter å extra stat för år 1915 anvisa ett be-
loPP »v ......................................................... kronor 20,000.
c. Statskonstent i fröodling.
1.41.] Till anställande av en statskonsulent i fröodling har Riksdagen
statskonsu- för vart och ett av åren 1912, 1913 och 1914 anvisat å extra stat ett
odling. anslag av 6,500 kronor. Den 19 oktober 1911 har Kungl. Maj:t utfärdat
(extra anslag.) reglemente för denne statskonsulent.
Beträffande användandet av anslaget för år 1914 har Kungl. Maj:t
Nionde huvudtiteln.
85
den 26 september 1913 bemyndigat lantbruksstyrelsen att för år 1914 i [41.]
enlighet med bestämmelserna i nämnda reglemente antaga en statskonsu-
lent i fröodling med arvode av 4,000 kronor, för år räknat, ävensom
föreskrivit, att av omförmälda anslag å 6,500 kronor finge till bestridande
av statskonsulentens resor under år 1913 användas 2,500 kronor.
I skrivelse den 10 oktober 1913 har lantbruksstyrelsen framställt
förslag, att såväl de tre nu å ordinarie stat uppförda statskonsulenterna
som den nu ifrågavarande statskonsulenten i fröodling ävensom stats-
konsulenten för det mindre jordbruket, för vilkens anställande anslag
å extra stat under några år jämväl beviljats, måtte i avlöningshänseende
likställas med andra gradens tjänstemän och alltså erhålla en avlöning
av inalles 5,800 kronor, därest bostadsorten är Stockholm. Medel för
anställande av nu ifrågavarande statskonsulent ävensom av statskonsu¬
lenten för det mindre jordbruket skulle enligt lantbruksstyrelsens förslag
fortfarande anvisas å extra stat. Denna framställning är överlämnad
till förberedande behandling av löneregleringskommittén, vars utlåtande
emellertid icke är att förvänta förrän längre fram under året.
Vid detta förhållande och oavsett till vilket resultat omförmälda
framställning må finnas böra föranleda, torde i fråga om anställandet
av statskonsulent i fröodling för år 1915 — vilket jag anser vara i lik¬
het med föregående år erforderligt — böra förfaras på enahanda sätt
som hittills och anslag därtill höra av Riksdagen äskas till oförändrat
belopp.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att till anställande av en statskonsulent i frö-
odling å extra stat för år 1915 anvisa
ett anslag av .............................................. kronor 6,500.
d. Sverges utsädesförening.
Såsom bidrag till uppehållande av Sverges utsädesförenings praktiskt [42.]
vetenskapliga verksamhet har Riksdagen på extra stat beviljat för vart
och ett av åren 1905—1912 ett anslag av 25,000 kronor, för år 1913 & ane]ag’
ett anslag av 35,000 kronor och för år 1914 ett anslag av 66,000 kronor ex ra a"8ag'
varav emellertid endast ett belopp av 43,800 kronor blev upptaget i riks-
staten. Därutöver har Kungl. Maj:t årligen till föreningen anvisat 15,000
kronor, som utgått från anslaget till befrämjande i allmänhet av jord¬
bruk och lantmannanäringar.
Då jag den 1 april 1913 hemställde om avlåtande av proposition
86
Nionde linrudtiteln.
£42.] till Riksdagen om anslag till föreningen för år 1914 till det sedermera av
Riksdagen beviljade beloppet, anförde jag bland annat att, i betraktande
av de viktiga intressen, som vore förbundna med anstaltens tillvaro och
fortsatta utveckling, någon tvekan icke syntes böra råda därom, att
statsmakterna borde underkasta sig de ökade ekonomiska uppoffringar,
som bleve erforderliga. Därest så skedde, syntes emellertid rättvisligen
böra från det allmännas sida krävas, att i anstaltens organisation vid-
toges sådana förändringar, att staten därigenom bereddes möjlighet att
i fråga om det sätt, varpå verksamheten vid anstalten utövades, göra
sitt inflytande gällande i kraftigare män än som dittills kunnat ske.
I detta syfte förordade jag, att föreningens stadgar måtte ändras sålunda,
att ledningen av föreningens angelägenheter anförtroddes åt en styrelse
av sju personer, av vilka fyra — däribland ordföranden — skulle utses
av Kungl. Maj:t; att Kungl. Maj:t skulle tillsätta två av de tre revisorerna
samt två av de tre ledamöterna i den kommission, som har att hand¬
lägga frågor rörande överlåtelse av föreningens stammar; att föreskrifter
meddelades för vinnande av ökat samarbete med centralanstalten för för-
söksväsendet på jordbruksområdet, samt att föreningens stadgar även i
vissa andra hänseenden ändrades. Vidare tillstyrkte jag föreskrift därom
att, därest föreningens inkomster från allmänna svenska utsädesaktie-
bolaget, vilket för närvarande enligt kontrakt äger övertaga de av
föreningen frambragta stammar och föra dem i handeln mot viss avgift
till föreningen, skulle under visst år överstiga vad som beräknats i för¬
eningens stat för samma år, föreningen icke skulle äga att under året
disponera det sålunda uppkomna överskottet, utan borde detta överskott
reserveras och upptagas såsom inkomst i det statförslag, som upprättades
för kommande år. Därjämte förordade jag att i likhet med föregående
år vissa ytterligare villkor för statsanslagets utgående borde stadgas,
nämligen angående gottgörelse till de av Kungl. Maj:t utsedda styrelse¬
ledamöterna och revisorerna, angående inspektion och redogörelse för
verksamheten samt därom, att föreningens filialer icke finge nedläggas
utan lantbruksstyrelsens medgivande.
1 illika anförde jag följande. För tillgodonjutande av de till för¬
eningen under senare åren beviljade statsanslag hade av Kungl. Maj:t
föreskrivits, att föreningen hade att ställa sig till efterrättelse bestäm¬
melserna i den mellan bolaget och föreningen för en tid av tio år från
den 1 juli 1909 avtalade överenskommelse angående överlåtande av från
föreningen utgående nya stammar och sorter av lantbruksväxter. Såsom
av lantbruksstyrelsens utlåtande i ämnet framginge, hade emellertid med
bolagets styrelse förhandlingar inletts i syfte att berörda överenskom-
Nionde huvudtiteln.
87
melse måtte varda ersatt med en ny sådan. Förslag till nytt kontrakt
emellan bolaget och föreningen hade även upprättats och funnes bilagt
lantbruksstyrelsens utlåtande. Detta förslag syntes dock enligt mitt för¬
menande icke böra i oförändrad form godkännas, utan föranleda till
fortsatta underhandlingar med bolagets styrelse. På grund av denna
min uppfattning hade jag icke ansett mig böra för det dåvarande
hemställa om ändring av det i förevarande hänseende nu stadgade
villkor.
Riksdagen, som beviljade det av Kungl. Maj:t föreslagna anslaget,
förklarade sig icke hava mot de av mig förordade villkoren annat att
erinra, än att antalet av de styrelseledamöter, som skulle utses av Kungl.
Maj:t, borde ökas till fem.
Kungl. Maj:t har den 24 oktober 1913 fastställt nya stadgar för
Sverges utsädesförening att tillsvidare från och med ingången av år 1914
lända till efterrättelse såsom villkor för föreningens tillgodonjutande av
statsanslag. I dessa stadgar, som så länge statsanslag åtnjutes icke få
ändras utan Kungl. Maj:ts godkännande, äro de ändringar iakttagna,
vilka jag, såsom ovan erinrats, nästlidet år tillstyrkte, dock med den av
Riksdagen förordade jämkning i fråga om det antal styrelseledamöter,
som skall utses av Kungl. Magt.
Nu har föreningen i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift med bi¬
fogande av berättelser över verksamheten och räkenskaperna under år
1912 samt statförslag för år 1915 anhållit, att av Riksdagen måtte för
år 1915 utverkas anslag till föreningen å samma belopp som för år
1914 eller 66,000 kronor. Till stöd härför har föreningen, under åbe¬
ropande av tidigare framställningar och den i Kungl. Maj:ts proposition
nr 194 till 1913 års Riksdag innefattade utredningen, ytterligare anfört
följande.
I föreningens verksamhet hade under det senast gångna året ingen
nämnvärd förändring skett. Såsom av årsberättelsen för år 1912 fram-
ginge, hade sålunda förädlingsarbetena vid såväl själva huvudanstalten
på Svalöv som ock vid filialerna på Ultima och i Luleå fortgått i unge¬
fär samma omfattning som under de närmast föregående åren. För¬
eningen hade även, i vad på densamma ankomme, gjort vad den kunnat
för att få sina nya sorter prövade i lokala försök i landets olika delar.
Under år 1913 hade också föreningen upptagit förberedande underhand¬
lingar för upprättandet av den beslutade nya filialen i Östergötland, och
göda utsikter funnes till att få denna förlagd på lämplig plats. Beträffande
den filial i Västergötland, vartill medel beräknats i 1914 års stat, före-
låge redan förut ett förmånligt anbud, som föreningen nu hoppades få
88
Nionde huvudtiteln.
taga i anspråk och därmed sålunda få frågan om de nya filialerna på
ett tillfredsställande sätt löst.
Såsom resultat av de senaste årens förädlingsarbete hade under år
1912 till förökning i stort överlämnats fyra nya sorter av sädesslagen,
tre av hundäxing, två av timotej, eu av knylhavre, eu av ängssvingel och
fyra av potatis. Om också ej alla dessa sorter av fodergräs och potatis
efter den slutgiltiga prövningen skulle komma att överlämnas till all¬
män odling, så skulle detta dock i varje fall bliva förhållandet med den
eller de förnämsta inom varje växtslag, och vårt lands växtodling borde
därigenom tillföras åtskilliga värdefulla nyheter.
Såsom ett viktigt led i arbetet för de framställda förädlingspro-
dukternas tillgodogörande inom landets jordbruk hade föreningens kon¬
trollverksamhet fortgått. Av årsberättelsen framginge, att kontrollarbetet
under året på grund av utsädesbolagets ökade omsättning varit mer
omfattande än någonsin tillförene. Helt naturligt hade detta ökade
arbete, på vars grundlighet och effektivitet ingen avprutning finge ske,
varit förenat med betydliga kostnader.
Föreningens ekonomiska ställning hade, såsom av styrelse- och
revisionsberättelserna för år 1912 framginge, under sagda år blivit åt¬
skilligt försämrad. Härtill hade dels bidragit större utgifter, än som
för aret beräknats för vissa konton, dels och huvudsakligen den omstän¬
digheten, att en del av inkomsterna från utsädesaktiebolaget, som rätte¬
ligen hörde till avgiften för år 1912, av misstag blivit uppförd bland
föreningens inkomster för år 1911, varför en motsvarande minskning
måst ske i sista årets bokslut. På grund av dessa omständigheter hade
emellertid föreningens utgifter under året överstigit inkomsterna med
något över 10,000 kronor, vilket helt naturligt i sin mån bidroge till
att öka föreningens behov av inkomster under följande år.
Beträffande förslaget till stat för år 1915, som på ett par undan¬
tag när vore lika det föregående år uppgjorda statförslaget för år 1914,
borde först erinras om, att det vore ovisst huruvida inkomsterna från
utsädesbolaget, som år 1912 uppgått till omkring 26,000 kronor, med
gällande avtal skulle komma att uppgå till den beräknade summan av
40,000 kronor. Med hänsyn till förefintliga utsikter för träffandet av
ett nytt avtal med bolaget, hade dock posten bibehållits oförändrad.
Bland inkomsterna för år 1915 hade jämväl upptagits de för året
beviljade anslagen från tre hushållningssällskap, inalles 1,250 kronor.
Såsom ersättning för det med år 1914 utgångna anslaget å 500 kronor
från ett hushållningssällskap hade föreningen med hänsyn till det under
år 1913 avsevärt ökade medlemsantalet ansett sig kunna beräkna års-
Nionde huvudtiteln.
89
medlemsavgifterna till ett med samma summa förhöjt belopp, varjämte
posten för erhållande av överensstämmelse mellan slutsummorna å
inkomst- och utgiftssidan ökats med ytterligare 50 kronor till 3,050
kronor.
I den år 1912 framlagda utgiftsstaten för år 1914 hade föreningen
ej ansett sig nu böra införa några andra ändringar för år 1915 än dem
Kungl. Maj:t vidtagit i den till Riksdagen avlämnade propositionen.
Visserligen förelåge fortfarande två önskemål för föreningen, som skulle
föranleda avsevärt ökade utgifter, men om dessa ville föreningen på
grund av för handen varande förhållanden här endast erinra. Det ena
av dessa gällde tjänstemännens löner, som i enlighet med såväl sty¬
relsens som de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande av departements¬
chefen år 1912 tillkallade sakkunnigas och lantbruksstyrelsens förut
uttalade åsikter snarast möjligt borde höjas, så att de närmare än vad
nu vore fallet motsvarade den vid centralanstalten för försöksväsendet
på jordbruksområdet gällande löneskala. Det andra för föreningens fram¬
tida ställning viktiga önskemålet vore en årlig amortering av föreningens
för närvarande ansenliga skuldsumma. Då föreningen emellertid hade
förhoppning om att för tillgodoseendet av dessa önskemål nödiga in¬
komster skulle kunna erhållas från utsädesbolaget, om det nya avtal
med bolaget, varom underhandlingar redan förts, komme till stånd, ville
föreningen ej för sagda ändamål sätta ifråga ett ytterligare höjt stats¬
bidrag. Skulle det nya avtalet, såsom föreningen hoppades, inom den
närmaste tiden bliva verklighet, syntes det bli den i enlighet med
föreningens nya stadgar tillsatta styrelsens sak att framkomma med
nytt förslag till inkomst- och utgiftsstat samt de framställningar,
vartill det sålunda förändrade ekonomiska läget kunde giva anledning.
I häröver avgivet utlåtande den 20 november 1913 har lanfbruks-
styrelsen tillstyrkt föreningens ifrågavarande hemställan om anslag för
år 1915.
Beträffande den i det föregående berörda frågan om åvägabringandet
av ett nytt kontrakt mellan föreningen och utsädesbolaget angående
övertagandet av föreningens stammar samt villkoren därför torde jag få
meddela följande.
Med anledning av vad därom tidigare förekommit anmodade jag i
skrivelse den 1 augusti 1913 den av Kungl. Maj:t tillsatte ledamoten i
förut omlormälda kommission för handläggning av frågor rörande över¬
låtelse av föreningens stammar, tillika kommissionens ordförande, att
söka föranstalta, att underhandlingar i dylikt syfte med utsädesbolaget
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 12
[42.]
Departe¬
mentschefen.
90
Nionde huvudtiteln.
måtte varda upptagna och bedrivna. Resultatet av dessa underhandlingar
blev ett å föreningens och bolagets vägnar den 13 september 1913 god¬
känt nytt förslagskontrakt. Vid granskning av detta förslagsb mtrakt fann
jag mig emellertid böra framställa vissa erinringar mot detsamma. Sedan
Kungl. Maj:t den 24 oktober 1913 utsett ledamöter i föreningens styrelse
från och med år 1914 samt jämväl föreningen valt ledamöter i stvrelsen
från samma tid, hava de sålunda utsedda personerna beretts tillfälle att
taga kännedom om sagda förslagskontrakt och till mig yttra sig där¬
över. Efter ytterligare förhandlingar hava sådana jämkningar i förs lags¬
kontraktet ernåtts, att jag för min del finner mig kunna tillstyrka Kungl.
Maj:t att godkänna detsamma, sådant kontraktsförslaget nu föreligger i
ett den 12 december 1913 å föreningens och bolagets vägnar under¬
tecknat avtal. I betraktande av ärendets vikt och den inverkan, konlrakts-
bestämmelserna kunna få på föreningens behov av statsanslag, anser jag
det emellertid lämpligt att tillfälle beredes Riksdagen att taga kännedom
om samma förslag och, om Riksdagen så önskar, yttra sig om detsamma,
innan Kungl. Maj:t fattar be-lut om dess godkännande såsom villkor för
föreningens åtnjutande av statsbidrag. Med hänsyn till de ökade för¬
måner, det n\'a kontraktet skulle tillföra föreningen, vore det emellertid
önskvärt, att detsamma komme att tillämpas redan från viss dag inne¬
varande år.
Kontraktsförslaget torde böra såsom bilaga fogas vid detta protokoll.
Beträffande innehållet i den förslagsvis träffade överenskommelsen
torde böra särskilt framhållas följande.
Bolagets avgift till föreningen är i nu gällande avtal bestämd till
dels visst årspris för varje överlåten stam, dock högst 6,000 kronor, och
dels årlig royalty av 1.5 procent på hela den årliga försäljningssumman
av samtliga genom föreningen plomberade utsädesvaror. Den samman¬
lagda summan av årspris och royalty skall dock utgöra minst 25,000
kronor. Under de senaste åren har summan av bolagets avgälder till
föreningen enligt detta kontrakt uppgått till 30,000-36,000 kronor. I
fjolårets proposition upptogs visserligen summan för åren 1911 och 1912
till respektive något över 37,000 och 42,000 kronor men, såsom före¬
ningen numera upplyst, voro dessa summor för höga, beroende på att
av misstag vid föreningens bokföring för år 1911 ett belopp av 6,000
kronor uppförts såsom inkomst för sagda år ehuru det utgjorde förskott
å avgiften för år 1912. Verkliga inkomsten torde för dessa bägge år
böra beräknas till respektive ungefär 31,000 och 36,000 kronor. Nu
innehåller förslaget, att föreningen skall såsom dylik avgäld erhålla ett
fast belopp av 60,000 kronor årligen.
Nionde huvudtiteln. 91
Vidare innehåller det nuvarande kontraktet, att kostnaden för före¬
ningens kontroll å bolagets odlingar, inköpta grödor och utsädesvaror
skola bestridas i sin helhet av föreningen. Detta har till följd, att dessa
föreningens omkostnader stiga i mån av utvecklingen av bolagets rörelse.
Enligt nuvarande kontrakt motväges detta därav att, då den ökade kon¬
trollen väl föranledes av ökad omsättning hos bolaget, föreningens roy-
alty samtidigt ökas. När enligt det nya förslagskontraktet i stället för
royalty ett fast årspris införes, har måst tillses, att en gräns sättes för
den kostnad för kontroll, som föreningen skall utföra utan särskild er¬
sättning från bolaget. Det har därför stadgats att, när bolagets försälj¬
ning av utav föreningen kontrollerade och plomberade utsädesvaror över¬
stiger tre miljoner kronor, bolaget skall för det överstigande beloppet
såsom bidrag till kontrollkostnader erlägga till föreningen Va procent av
försäljningssumman. Hittills har sagda omsättning uppgått till högst
något över två miljoner kronor.
För närvarande stadgas, att bolagets utdelning är begränsad till 5
procent. Aktiekapitalet är 900,000 kronor. Det har emellertid från
bolagets sida befunnits önskligt att höja detta kapital till 1,500,000
kronor för att underlätta bolagets utveckling och konsolidera dess nu av
betydliga skulder tyngda ekonomi. För detta ändamål har det visat sig
erforderligt att medgiva vinstutdelningens höjning till 6 procent.
Beträffande disponerandet av bolagets vinst stadgas nu, att vad
som återstår efter den medgivna utdelningen till aktieägare samt sedan
den i lag stadgade avsättning till reservfond ägt rum och i övrigt för
bolagets utveckling behövliga medel reserverats ävensom nödiga avskriv¬
ningar gjorts skall i sin helhet tillfalla föreningen. Någon dylik vinst
har emellertid hittills föreningen icke erhållit. 1 sammanhang med övriga
ovan angivna ändringar har nu i förslagskontraktet stadgats, att överbli-
vande vinst skall delas lika mellan föreningen och bolaget.
Åven i en del andra hänseenden hava ändringar vidtagits, be¬
träffande vilka jag torde få hänvisa till kontraktsförslagets text. Jag
vill erinra, att det nu gällande avtalet finnes intaget i statsrådsprotokollet
vid statsverkspropositionen till 1910 års Riksdag.
Tillika vill jag framhålla, att det nuvarande kontraktet gäller för
tiden intill den 1 juli 1919, därest icke ny överenskommelse träffas.
Vad beträffar föreningens nu ingivna ansökan om statsanslag för
år 1915 får jag tillstyrka densamma under villkor att föreningen skall
ställa sig till efterrättelse såväl bestämmelserna i ovanberörda förslag till
kontrakt mellan föreningen och allmänna svenska utsädesaktiebolaget
angående överlåtande av från föreningen utgående nya stammar och
[42.]
92 Nionde huvudtiteln.
[42.] sorter av lantbruksväxter som ock övriga i propositionen till 1913 års
Riksdag omförmälda anslagsvillkor.
1 anslutning till vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att, med godkännande av ovan omförmälda villkor,
å extra stat lör ar 1915 bevilja Sverges utsädesförening
ett anslag av .............................................. kronor 66,000
såsom bidrag till uppehållande av föreningens praktiskt
vetenskapliga verksamhet.
11. Mindre jordbruket
a. Höjande av det mindre jordbruket.
[43.] Alltsedan år 1901 har Riksdagen anvisat medel å extra stat till
Åtgärder för åtgärder för höjande av det mindre jordbruket. För innevarande år
^det mindre |]ar Riksdagen för detta ändamål anvisat ett anslag av 270,000 kronor
jordbruket, ävensom medgivit, att Kungl. Maj:t finge för dylika åtgärder under år
(extraanslag.) 1914 disponera jämväl vad som vid utgången av år 1913 möjligen icke
blivit använt av tidigare lör enahanda ändamål anvisade anslag.
Kungl. Maj:t har den 24 oktober 1913 fastställt vissa ändringar i
gällande reglemente för åtgärder av ifrågavarande slag, vilka ändringar
föranletts av den höjning i de prent ier ingsbara småbrukens största åker¬
areal till 15 hektar, som jag tillstyrkt i anförande till statsrådsproto¬
kollet den 14 januari 1913.
Lantbruksstyrelsen har nu i skrivelse den 22 oktober 1913 anfört,
att me el lör ifrågavarande ändamål torde böra finnas tillgängliga även
för år 1915 samt att anledning syntes saknas till ändring i det för år
1914 beviljade beloppet.
Departements. Då jag delar denna lantbruksstyrelsens uppfattning, får jag hem-
chefen. ställa att, Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att
dels å extra stat för år 1915 till åtgärder för
höjande av det mindre jordbruket an¬
visa ett anslag av................................. kronor 270,000,
dels ock medgiva, att Kungl. Maj:t må för dylika
åtgärder under år 1915 disponera jämväl vad som vid
utgången av år 1914 möjligen icke blivit använt av
tidigare för enahanda ändamål anvisade anslag.
Nionde huvudtiteln.
93
b. StatsJconsulent för det mindre jordbruket.
Till anställande av en statskonsulent för det mindre jordbruket
bar Riksdagen för vart och ett av åren 1910—1914 beviljat å extra
stat ett anslag av 6,500 kronor. Reglemente för denne statskonsulent
är av Kungl. Maj:t utfärdat den 15 oktober 1909.
Beträffande användandet av anslaget för år 1914 har Kungl. Maj.t
den 26 september 1913 bemyndigat lantbruksstyrelsen att för år 1914 i
enlighet med bestämmelserna i nämnda reglemente antaga eu statskonsu-
lent för det mindre jordbruket med arvode av 4,000 kronor för år räknat
ävensom föreskrivit, att av omförmälda anslag å 6,500 kronor ett belopp
av 2,500 kronor tinge användas till bestridande av statskonsulentens
resor under år 1914. . . .
I fråga om avlöningen till denne statskonsulent har lantbruks¬
styrelsen gjort framställning i skrivelse den 10 oktober 1913. Av skäl,
som jag anfört härovan vid behandlingen av frågan om anslag för an¬
ställande under år 1915 av en statskonsulent i fröodling, lärer emellertid,
oavsett det resultat vartill berörda framställning må finnas höra för¬
anleda, anslag för år 1915 för anställande av nu ifrågavarande stats¬
konsulent böra till oförändrat belopp begäras av Riksdagen.
I enlighet härmed hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att till anställande av en statskonsulent för det
mindre jordbruket å extra stat för år 1915 anvisa ett
anslag1 av....................................................... kronor 6,500.
[44.]
Statskonsu¬
lent för det
mindre jord¬
bruket.
(extra anslag.)
c. Ordnad bokföring vid mindre jordbruk.
Hos 1911 års Riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning om an- [45.]^
visande på extra stat för år 1912 av ett förslagsanslag å 15,000 kronor främjande
såsom bidrag till åtgärder för främjande av ordnad bokföring vid mindre bo*
jordbruk. ... mindre jord-
Den närmaste avsikten med det framlagda förslaget var att söka bruk.
bibringa mindre jordbrukare — i detta sammanhang sådana, som bruka (extra anslag.»
högst 75 hektar åker — insikt om det för dem fördelaktiga i en ordnad
bokföring. För detta ändamål skulle staten för varje sådan brukare,
som läte ombesörja bokföringen för sitt jordbruk genom vederbörlig,
9* Nionde huvudtiteln.
[45.] enligt närmare omförmälda grunder upprättad bokföringsbyrå, bidraga
till brukarens avgift till byrån under de första fyra åren med visst
belopp, högst 15 kronor, under villkor att vederbörande hushållnino-s-
sällskap lämnade minst samma bidrag, att statsbidraget icke finge, sam¬
manlagt med hushållningssällskapets anslag, överstiga bokföringskost-
naden salut att bidraget, utginge endast till jordbrukare, vilka idkade
jordbruk såsom huvudsaklig näring.
Denna Kungl. Maj:ts framställning blev av Riksdagen bifallen och
har Riksdagen därefter jämväl för åren 1913 och 1914 anvisat anslag å
samma belopp till enahanda ändamål.
Den 19 oktober 1911 utfärdade Kungl. Maj:t i enlighet med nyss¬
nämnda huvudgrunder kungörelse angående statsbidrag till åtgärder för
främjande av ordnad bokföring vid mindre jordbruk.
Dessa anslag hava under åren 1912 och 1913 varit jämförelsevis
obetydligt anlitade, i det att Kungl. Maj:t på grund av inkomna ansök¬
ningar disponerat till inalles åtta hushållningssällskap och tre bokförings-
föreningar för år 1912 blott 5,400 kronor och för år 1913 endast 6,450
kronor.
Nu har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 31 oktober 1913 gjort
framställning om anslag för ändamålet för år 1915 och har styrelsen
därvid bland annat anfört följande.
Det hade visat sig, att det arbete, som under de senare åren ned¬
lagts för att även inom vart land söka åstadkomma en ordnad bokfö-
ling föi lantbruket, mött stora svårigheter. Dels hade insikten om
nyttan och behövligheten av eu sådan bokföring varit mycket litet
spridd bland lantmännen och dels hade avgifterna för arbetets utförande,
för att kunna påräkna någon tillslutning, måst sättas mycket låga, vari¬
genom bokförin g sbyråernas ekonomi alltjämt varit mycket svag.
o Denna olägenhet bleve så mycket mera kännbar, som det sätt,
varpå statsbidraget nu beräknades, hade till följd, att detsamma, även
vid jämförelsevis stor anslutning från allmänhetens sida, icke i nämn¬
värd grad kunde förbättra bokföringsbyråernas ekonomi. Då, enligt vad
lantbiuksstyrelsen erfarit, anledning under sådana förhållanden funnes
att befara, att dessa byråer skulle nödgas upphöra med sin gagnande
veiksamhet, i vilket fall den fördel, det mindre jordbruket hade av dem,
skulle gå förlorad, hade lantbruksstyrelsen ansett erforderligt att utöver
vad nu vore bestämt bereda byråerna något statsbidrag även till bestri¬
dande av deras driftkostnader i allmänhet, och syntes detta bidrag böra
utgå med högst samma belopp, som hushållningssällskap ansloge för
dylikt ändamål.
Nionde huvudtiteln.
95
Såsom ytterligare skäl härför ville lantbruksstyrelsen framhålla, [45.]
att oavsett den direkta nytta, dessa byråer beredde dem, som droge
fördel av deras arbete, borde det kunna anses obestridligt, att de även
vore till stort gagn, bland annat genom det upplysningsarbete, de i
allmänhet utförde, särskilt till underlättande av en riktig självdeklara¬
tion för beskattningen. Enär därjämte dessa byråer, om deras verk¬
samhet vunne tillräcklig anslutning, borde vara i stånd att meddela en
noggrannare kännedom om förhållandena vid det svenska jordbruket
och på sådant sätt förskaffa ett synnerligen värderikt material för ekono¬
miska undei'sökningar, syntes det böra ligga i statens intresse, att den
sålunda påbörjade rörelsen icke ginge tillbaka, utan genom beviljande
av lämpligt avpassat statsunderstöd bleve mera tryggad.
Lantbruksstyrelsen ansåge, att för sagda ändamål någon höjning
uti ifrågavarande anslag icke behövde äga rum.
Det torde vara oförnekligt, att genom bokföringsbyråer av ifråga- Dep^"1^"
varande slag stort gagn bör kunna beredas den jordbrukande allmän¬
heten och i synnerhet de mindre jordbrukarna, vilka alltför ofta för¬
summa att föra tillräckligt noggranna räkenskaper över sin rörelse för
alt kunna se hur driftens resultat utfaller i dess olika hänseenden samt
därav hämta ledning för de driftförändringar, som kunna vara av beho¬
vet påkallade. Den av lantbruksstyrelsen framhållna synpunkten av
bokföringens betydelse i fråga om skattedeklaration synes jämväl för¬
tjänt av all uppmärksamhet och likaså bör icke lämnas ur sikte, att
genom de av byråerna verkställda boksluten ett statistiskt material er-
hålles, som efter behörig bearbetning kan bliva till avsevärt gagn.
Det skulle därför vara beklagligt, ifall upprättandet av nya bokförings¬
byråer i de orter, där sådana ytterligare behövas, skulle utebliva och
ännu o fördelaktigare vore ifall, såsom lantbruksstyrelsen synes hava
funnit anledning antaga, de nuvarande byråerna skulle inställa sin
verksamhet. Ifrågavarande verksamhet är emellertid så ny, att det synes
mig för tidigt att på den hittills vunna erfarenheten grunda ett omdöme
om bokföringsbyråernas ställning i allmänhet taget och om deras fram¬
tidsutsikter. I varje fall kan jag ej undgå att finna att, innan åtgärder
vidtagas för att från det allmännas sida ytterligare stödja dessa byråer,
eu grundligare utredning, än som nu innefattas i lantbruksstyrelsens
utlåtande, bör föreligga såväl angående behovet därav som angående
de former, i vilka ett dylikt understödjande må böra äga rum. Jag
finner mig därför för närvarande böra tillstyrka, att de nu gällande reg¬
lerna för statsunderstöd till ordnad bokföring vid mindre jordbruk tills-
96
Nionde huvudtiteln.
[45.] vidare bibehållas oförändrade samt att anslag för ändamålet begäres till
samma belopp som hittills.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att såsom bidrag till åtgärder för främjandet
av ordnad bokföring vid mindre jordbruk å extra stat
för år 1915 anvisa ett förslagsanslag
av................................................................ kronor 15,000.
12. Smörprorningar m. m.
[40.] Under en följd av år har Kungl. Maj:t till smörprovningar i Malmö
Smö,-prov- och Göteborg anvisat statsbidrag från anslaget till befrämjande i all-
aig’a ’ mänhet av jordbruk och lantmannanäringar, vilket bidrag under de
senare åren utgått med 15,000 kronor årligen. Såsom ökat statsbidrag
till dessa smörprovningar har därjämte Riksdagen, på framställning av
Kungl. Maj:t, för vart och ett av åren 1906—1914 auvisat å extra
stat 10,000 kronor, varjämte ytterligare beviljats för varje av åren
1910—1914 6,000 kronor till anställande av särskilda undersökningar
av vattenhalten i svenskt exportsmör.
Lantbruksstyrelsen har nu med utlåtande den 27 november 1913
överlämnat en av styrelsen för smörprovningarna gjord framställning
om beredande av anslag för år 1915.
Sistnämnda styrelse har därvid åberopat en för innevarande år
uPP&lord inkomst- och utgiftsstat för ifrågavarande provningar, enligt
vilken icke någon behållning från år 1913 upptagits såsom tillgång och
icke heller något överskott vid 1914 års slut beräknats uppstå. Stats¬
bidraget har därvid uppförts till det för innevarande år till de fort¬
gående smörprovningarna beviljade beloppet, 25,000 kronor. Anslagen
från hushållningssällskapen och provningsavgifter från mejerier hava
beräknats till 18,000 kronor samt avgifter för rätt att begagna runmärket
till 2,000 kronor. Genom tillhandahållande av runmärkta stäver och smör¬
papper m. m. beräknas inflyta netto inemot 8,000 kronor. Smörprov¬
ningarnas styrelse har vidare anfört, dels att kostnaderna för år 1915
svårligen kunde beräknas lägre än för år 1914, dels ock att större
bidrag från rikets hushållningssällskap icke vore att under år 1915
påräkna och att alltså ett statsbidrag till oförändrat belopp av 25,000
kronor även för år 1915 vore behövligt.
För egen del har lantbruksstyrelsen anfört, att för år 1915 medel
Nionde huvudtiteln.
97
till enahanda belopp som för innevarande år erfordrades såväl till de [46.J
fortgående smörprovningarna som ock till bestridande av kostnaderna
för kontrollen över efterlevnaden av gällande föreskrifter rörande vatten¬
halten bos svenskt exportsmör.
Till smörprovningarna synas för år 1915 fortfarande böra utgå Departements.
15,000 kronor från anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk chefen.
och lantmannanäringar. Såsom av den nu ingivna framställningen jämte
lantbruksstyrelsens utlåtande framgår, är emellertid även för år 1915
ytterligare anslag å 10,000 kronor erforderligt till dessa provningar.
Likaså är anslag till vattenhaltsundersökningar av exportsmör fortfarande
behövligt till oförändrat belopp.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att å extra stat för år 1915 anvisa dels till ökat
statsbidrag till fortgående smörprovningar ett anslag
av ..................................................................... kronor 10,000
samt dels till bestridande av kostnaderna för kon¬
trollen över vattenhalten i svenskt exportsmör ett an¬
slag av ......................................................... kronor 6,000,
eller tillhopa............................................. » 16,000.
13. Yattenavtappningar m. m.
a. Norrländska av dikning sanslag et.
Sedan lång tid hava statsanslag utgått till understödjande av myr- [47.]
utdikningar och vattenavtappningar. Anslagens omfattning och benäm- N°j£"*sgkaa
ning hava under årens lopp växlat och anslagsbeloppens storlek har anslaget.
Stadigt ökatS. _ (extra anslag.)
För varje år från och med år 1874 till och med år 1906 anvisade
Riksdagen anslag till understödjande medelst anslag utan återbetalnings-
skyldighet av sådana myrutdikningar och vattenavtappningar, vilkas
ändamål vore att minska frostländigheten för närliggande bygd. Detta
anslag avsåg landet i dess helhet. Anslagets belopp ökades småningom
från 80,000 kronor till 700,000 kronor.
Vid 1906 års Riksdag vidtogs den ändringen beträffande anvisandet
av medel för motsvarande ändamål för är 1907, att två särskilda anslag
anvisades, det ena under benämning »norrländska avdikningsanslaget»
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 13
98
Nionde huvudtiteln.
[47.] och det andra under namn av »allmänna frostminskningsanslaget». Det
förra av dessa anslag skulle avse understödjande medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och vattenavtappningar
inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,
vare sig ändamålet med företaget var uppodling av till åker eller äng
lämplig jord eller minskning av frostländighet. Det senare anslaget
avsåg däremot understödjande medelst statsbidrag utan återbetalnings-
skyldigbet av sådana myrutdikningar och vattenavtappningar inom övriga
delar av riket, vilkas ändamål var att minska frostländigheten. Det
förra av dessa anslag utgick för år 1907 med ett belopp av 500,000
kronor, för varje av åren 1908 — 1911 med 700,000 kronor och för år
1912 med 800,000 kronor. Det senare av nyssnämnda bägge anslag
utgick till och med år 1911 med 200,000 kronor årligen, men sänktes
lör år 1912 till 150,000 kronor. Därjämte ställde Riksdagen år 1911,
på grund av enskild motion, till Kung!. Maj ts förfogande för år 1912 ett
anslag av 300,000 kronor under benämning »allmänna avdikningsanslaget»,
till understödjande medelst statsbidrag utan återbetalningsskyldighet av
myrutdikningar och vattenavtappningar inom andra delar av riket än
de »fyra» norrländska länen, vare sig ändamålet med arbetsföretaget
vore uppodling av till åker och äng lämplig jord eller minskning av
frostländighet för närliggande bygd.
Vid 1912 års Riksdag skedde ånyo förändringar i dessa anslag, i
det att Riksdagen i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Maj:ts
förslag i ämnet anvisade på extra stat för år 1913 dels under benäm¬
ning »norrländska avdikningsanslaget» till understödjande medelst stats¬
bidrag utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och vattenav¬
tappningar inom Norrland och Dalarna, vare sig ändamålet med arbets¬
företaget vore uppodling av till åker eller äng lämplig jord eller minsk¬
ning av frostländighet för närliggande bygd, e(t belopp av 1,100,000
kronor, med företrädesrätt för sökande från Gävleborgs län och Dalarna
att av detta belopp erhålla bidrag till högst 100,000 kronor, dels ock
under benämning »allmänna avdikningsanslaget» till understödjande medelst
statsbidrag utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och vatten-
avtappningar inom andra delar av riket än Norrland och Dalarna, vare
sig ändamålet med arbetsföretnget vore uppodling av till åker eller äng
lämplig jord eller minskning av frostländighet för närliggande bygd,
ett belopp av 450,000 kronor, därav högst 150,000 kronor finge utgå
till avdikning av sådan mark, vars torrläggning avsåge endast minskning
av frostländighet för närliggande bygd. Något »allmänt frost minsknings-
anslag» utgick däremot ej längre, enär de fördelar, detta anslag avsett
Nionde huvudtiteln. yy
att medföra, framdeles kunde vinnas genom bidrag ur någotdera av [47.]
nyssnämnda bägge anslag. _ . .. 0 in1 .
Anslag å samma belopp hava beviljats även för ar iyi4.
Villkoren för erhållande av bidrag från de nu omförmälda anslagen
hava småningom gjorts alltmera fördelaktiga. Nu gällande kungörelser
därom äro utfärdade den 31 december 1912.
Emellertid hava de för Norrland avsedda anslagsmedlen, trots dessa
högst betydliga höjningar i anslagsbeloppet, icke blott årligen till
fullo åtgått utan visat sig otillräckliga, i det att ansökningar a mycket
stora belopp måst av brist på medel årligen undanskjutas, varigenom
en högst avsevärd balans uppkommit. Detta förhållande medför uppen¬
barligen stora olägenheter i flera hänseenden. Framställningar om åt¬
gärder i syfte att genom ökning av de tillgängliga medlen ansökningarna
om bidrag från norrländska avdikningsanslaget må vinna snabbare be¬
handling hava nu inkommit från flera norrländska korporationer och
myndigheter.
Uti en till Kungl. Maj:t ingiven, den 8 mars 1913 dagtecknad
skrift har sålunda Norrbottens läns hushållningssällskap antört huvud¬
sakligen följande. .
Bland' de åtgärder, som från det allmännas sida vidtagits tor det
norrländska jordbrukets upphjälpande, vore understödjandet medelst
statsbidrag utan återbetalningsskyldighet av myrutdikmngar och vatten-
avtappningar en av de betydelsefullaste. Dessa utdikning både vant
i hög grad ägnade att höja jordbrukets allmänna ståndpunkt i de trakter,
där de gått fram. Ej nog med att de bidragit till att minska frost-
ländigheten för omkringliggande bygd, särskilt tor den pa lägre nivå an
sumpmarken belägna odlade jorden, utan de både även i hog grad bi¬
dragit till odlingens framträngande dels indirekt genom den möjlighet,
som vattenavledningen givit att för odling tillgodogöra sig den kring
sumpmarkerna liggande fastmarksjorden, och dels också direkt genom
den odlingsmark, som erhållits å de utdikade myrarna Genom de pa
detta sätt vunna odlingsmöjligheterna hade arealen odlad jord kunnat
högst avsevärt utökas, varigenom hemmanens uppdelning och nya bo¬
sättningar möjliggjorts. , _ . . . r.
Den på detta sätt åstadkomna egnahemsbildningen maste av flera
skäl anses vara synnerligen lämplig. De nya egna hemmen hade da
under den första tiden erhållit ett kraftigt stod från det gamla hemmanet
och dess äldre odlingar; och den befolkningsklass, som pa detta satt
erhållit möjlighet att erhålla ett eget jordbrukarhem, hade utgjorts av
Inkomna
framställ¬
ningar.
Nionde huvudtiteln.
[47.] den föi landets fortsatta kolonisering lämpligaste befolkningsgruppen,
nämligen av de vid ortens jordbruksförhållanden väl förtrogna hemmans-
ägarsönerna.
Emellertid både under den senare tiden, sedan det för detta ända¬
mål utgående anslaget blivit mera allmänt anlitat, en allmän klagan för¬
sports över det långa dröjsmålet med ansökningarnas avgörande. På
gnmd av anslagets otillräcklighet komme eu synnerligen läng tid att
förflyta emellan förundersökningen för ett odlingsföretag och ansöknings-
ärendets avgörande. Därigenom uppstode flera kännbara olägenheter.
Under väntetiden till komme ofta nya sakägare, vilkas intressen icke
alltid sammanfölle med deras, som gjort ansökningen om avdiknings-
anslaget. Och ofta hände det, att en med mycken möda åstadkommen
överenskommelse om ett företags utförande måste förfalla därför, att de
under väntetiden tillkomna nya sakägarna, motsatte sig företaget och,
även där utdikningsföretaget till sist komme till stånd, uppstode på
grund av den långa väntetiden ofta stora olägenheter. I regel hade
arbetsprisen under tiden stigit, så att den gamla kostnadsberäkningen
mke längre bulle streck, och antingen måste denna då med ytterligare
tidsutdrägt revideras eller också finge företagets delägare ett mindre
bidrag till arbetets utförande än de ursprungligen beräknat. Därtill
komme flera indirekta olägenheter. Tilltänkta nyodlings- och jord-
1 örbättringsf öretag, vilkas utförande vore beroende av närliggande
markers utdikning, måste skjutas å sido. Mången gång avsåge företaget
att möjliggöra tillkomsten av egna jordbruk för en eller flera av de i
utdikningsföretaget deltagande böndernas hemmavarande söner, men då
aratal förginge, utan att något avhördes angående det sökta diknings-
anslaget, så slappades intresset och de unga bondsönerna såge sig tvungna
att lämna hemtrakten och söka sin utkomst på annat håll.
i» d-Pj4 m^s4e därför betraktas såsom en i hög grad välbetänkt åtgärd,
da Riksdagen år 1912 på Kung], Maj:ts hemställan höjde det norrländska
avdiknmgsanslaget till 1,100,000 kronor. Därigenom syntes det före¬
fintliga anslagsbehovet hava blivit ganska väl tillgodosett, i vad det
avsåge de årligen nytillkommande låneansökningarna. Men då t från
flera föregående år en mycket stor balans förelåge, så räckte denna
r- avdikningsanslaget icke att avhjälpa det överklagade miss¬
öl hallaudet. De hos väg- och vatten byggnadsstyrelsen samt lantbruks-
styrelsen inneliggande ansökningarna om statsbidrag från norrländska
avdiknmgsanslaget, som av brist på medel icke kunnat behandlas hade
gällt
Nionde huvudtiteln.
101
Vio 1909 för 708 företag ................. 3,787,600 kronor
» 1910 » 866 » .................. 4,306,750 »
» 1911 » 987 » ................. 4,887,300 »
31/I2 1912 » 964 b ................. 4,899,033 »
Av nyssnämnda vid årsskiftet 1912—1913 inneliggande 964 an-
lgar hade kvarlegat ansökningar
från 1909 för 237 företag till belopp av 1,319,003 kronor
» 1910 » 183 b b 870,651 »
b 1911 b 236 b b 1,086,845 b
» 1912 b 308 b b 1,622,534 b
Enligt från vederbörande byråchef i lantbruksstyrelsen lämnad
upplysning vore balansen vid tiden för skrivelsens avlåtande ungefär
densamma som vid nämnda årsskifte.
Fortfarande skulle således varje av lantbruksingenjör undersökt av-
dikningsföretag få vila i minst 4 å 5 år i avvaktan på att företaget
skulle komma i tur att stödjas genom bidrag av tillgängliga medel.
På grund härav hade också två motionärer från Norrland vid 1913
års riksdag hemställt om en tillfällig höjning av det norrländska avdik-
ningsanslaget med 500,000 respektive 1,000,000 kronor. Motionerna hade
visserligen blivit av jordbruksutskottet avstyrkta men med synnerligen
välvillig motivering. Utskottet hade nämligen anfört följande. BUtskottet
erkänner för sin del till fullo betydelsen för Norrlands utveckling av
att medel till nu ifrågavarande ändamål av staten anvisas i så stor ut¬
sträckning, som det med tillbörligt tillgodoseende av andra berättigade
krav från statens sida är för densamma möjligt. Ehuru utskottet så¬
lunda livligt behjärtar syftet med de nu förevarande motionerna, anser
sig utskottet emellertid icke kunna tillstyrka, att ytterligare så stora
belopp som de nu begärda anvisas utöver de av Kungl. Maj :t för ända¬
målet äskade. Det synes nämligen utskottet mindre lämpligt, att Riks¬
dagen på initiativ av enskilda motionärer beslutar om utgifter av den
storlek, att genom dylika beslut avsevärd rubbning kan befaras uppstå
i den av Kungl. Maj:t uppgjorda budgeten; utan torde därför enligt ut¬
skottets mening anslag av den storlek som de nu ifrågavarande icke
böra beviljas, innan de blivit föremål för Kungl. Maj:ts prövning i
sammanhang med andra statsutgifter.b I enlighet med jordbruksut¬
skottets hemställan blevo båda motionerna av Riksdagen avslagna.
Då föreliggande fråga emellertid vore av den största betydelse för
det norrländska jordbrukets fortsatta utveckling, anhölle nu hushållnings-
102
Nionde huvudtiteln.
[47.] sällskapet, att Kungl. Maj:t för avhjälpande av de ovan framhållna
olägenheterna måtte till 1914 års Riksdag hemställa om en tillfällig
höjning av det norrländska avdikningsanslaget.
Uti sagda anhållan har Kopparbergs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott i en till Kungl. Maj:t ställd skrift förenat sig.
Vidare har Norrbottens läns landsting uti en till Kungl. Maj:t
ställd, av Kungl. Maj:ts befallningshavande i sagda län med skrivelse
den 22 september 1913 överlämnad skrift, med åberopande av enahanda
skäl, som blivit av Norrbottens läns hushållningssällskap anförda, biträtt
hushållningssällskapets förberörda framställning; varande samma fram¬
ställning även förordad av Kungl. Maj:ts bemälde befallningshavande.
Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har även
i en till Kungl. Maj:t ställd skrift, med anledning av Norrbottens läns
hushållningssällskaps förenämnda framställning, anhållit, att Kungl. Maj:t
för avhjälpande av de därstädes framhållna olägenheterna måtte till
instundande Riksdag hemställa om en tillfällig höjning av det norrländska
avdikningsanslaget.
Jämväl Västernorriands läns hushållningssällskaps förvaltnings¬
utskott har i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift gjort enahanda fram¬
ställning med ungefär samma motivering som Norrbottens läns hus¬
hållningssällskap. Särskilt framhålles, att den störa betydelsen av ifråga¬
varande statsbidrag för Norrlands utveckling vore både känd och erkänd
och att bland den jordbrukande befolkningen ej kunde råda annat än
en enstämmig mening om avdikningsanslagets välsignelsebringande verk¬
ningar. Att myrutdikningar och torrläggningar av vattensjuka marker
vore icke mindre betydelsefulla för en god skogskultur och att genom
dylika åtgärder oländiga marker även i det hänseendet kunde göras
fruktbringande och värdefulla, därom vore meningarna ej heller delade.
Vidare har Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län
med skrivelse den 24 november 1913 överlämnat särskilda av länets
hushållningssällskap och landsting gjorda framställningar i ämnet, varvid
hushållningssällskapet hemställt om tillfällig höjning av norrländska av¬
dikningsanslaget i syfte att det stora antalet balanserade ansökningar
måtte nedbringas så att avdikningarna kunde komma till utförande, så
snart de uppgjorda förslagen hunnit granskas och befunnits värda stats¬
understöd. Åven landstinget har hemställt, att erforderlig höjning i
anslaget måtte utverkas, och torde ur landstingsutskottets motivering-
böra anföras följande.
Utdikning av vattensjuka och frostförande moss- och myrmarker
vore enligt utskottets uppfattning på många ställen inom länet det nöd-
Nionde huvudtiteln.
103
vändigaste grundvillkoret för ett framgångsrikt och lönande arbete på
jordbruksnäringens område. Detta bekräftades också av den redan vunna
erfarenheten. Många byar och hemman, där förut tidiga nattfroster
under sommaren gäckat odlarens förhoppning om en mogen skörd, hade
i detta avseende kommit i ett betydligt gynnsammare läge, sedan utdik¬
ning av närliggande vattenfyllda mossar ägt rum, och exempel saknades
icke, att en såsom frostländig betraktad by efter sådan avdikning blivit
en i praktisk mening nära nog frostfri sådan. Men icke blott i klima¬
tiskt utan jämväl i andra hänseenden syntes nyttan av dessa torrlägg¬
ningsarbeten knappast kunna överskattas. Detta gällde isynnerhet före¬
tag, som utförts sedan villkoren för statsbidraget ändrats därhän, att
sådant bidrag kunde erhållas även för avdikning av sådan mark, som
ansåges duglig till odling. På samma gång arbetet bär fyllde det med
statsanslaget ursprungligen avsedda ändamålet — minskande av frost-
ländigheten för närliggande bygd — underlättade det i hög grad det
egentliga odlingsarbetet, som härförutan i ofantligt många fall skulle
överstiga den enskildes ekonomiska förmåga. Intresset för att få dessa
utdikningsföretag till stånd, som hittills visat sig synnerligen stort inom
länet, kunde dock enligt utskottets förmenande knappast hållas vid makt,
därest vederbörande jordägare, sedan de ombesörjt en ganska ofta kost¬
sam undersökning och planläggning av företagen, ej hade utsikt att
erhålla beräknat statsbidrag förrän många år efter det ansökning därom
blivit gjord.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västerbottens län har för egen
del anfört bland annat, att erfarenheten ådagalagt, att särskilt inom
detta län intresset för myrutdikningar vore synnerligen stort och att
antalet av statens lantbruksingenjörer undersökta företag ökades år från
år. Det syntes då synnerligen hårt mot de jordbrukare, som önskade
verkställa myrodlingar, men icke hade de ekonomiska resurserna för dessas
genomförande utan statsunderstöd, att de skulle, som nu vore förhållan¬
det, nödgas vänta i regel inemot fem år från det godkänd plan för
företaget upprättats, till dess statsbidraget utfölle. Under tiden doge
somliga av intressenterna och andra förändringar inträffade. Under så
lång tidrymd hunne naturligt nog även den mest nitiska jordbrukares
intresse slappna, och kostnadsberäkningarna bleve mindre tillförlitliga,
varför det uppenbarligen måste vara av vikt, att den nu förefintliga
stora balansen av uppgjorda utdikningsförslag, som väntade på stats¬
bidrag, kunde genom tillfällig höjning av anslaget reduceras till rimliga
proportioner. Under åberopande av vad sålunda samt inom Riksdagen
och länets landsting anförts har Kungl. Maj:ts befallningshavande hem-
[47.]
104
Nionde huvudtiteln.
ställt, att Kungl. Maj:t måtte till 1914 års Riksdag- avlåta proposition
om tillfällig* väsentlig höjning av norrländska avdikningsanslaget.
Åven Västernorrland» läns landsting liar gjort framställning om
proposition till Riksdagen om så stor höjning av det norrländska av¬
dikningsanslaget, att den år efter år allt mera stegrade balansen av inne¬
liggande ansökningar må inom rimlig tid utjämnas. Landstinget tiar
förklarat sig anse det vara av allra största betydelse, att de ofantliga
norrländska myrmarkerna, så fort ske kan, omföras till produktiv mark.
Landstinget ville emellertid i detta sammanhang fästa uppmärksamheten
på att de dikningar, som för frostländighetens minskande i Norrland
ägt rum, i allmänhet hittills utförts på ett mindre tillfredsställande sätt
i så måtto, att genom dem ej vunnits någon avsevärd torrläggning,
vilken dock vore den första förutsättningen för att frostländigheten skulle
kunna minskas. Likaså syntes i allt för många fall den av lantbruks-
ingenjörerna använda dikningsmetoden ej hava varit fullt rationell, var¬
igenom densamma blivit dyrbarare än nödigt vant. Man hade nämligen
tillämpat samma metod, vare sig sankmarkerna efter torrläggningen
skulle användas till odling eller till skogsbörd. Vid utdikning av de
förstnämnda vore ton-läggning genom med varandra parallella eller i
det närmaste parallella diken önskvärd. I det senare fallet kunde och
borde däremot dikena förläggas där, varest den största effekten erhölles.
På myr, där skog skulle uppdragas, vore nämligen på lika avstånd från
varandra liggande diken icke alls nödvändiga eller ens önskvärda.
Genom att taga hänsyn till dessa omständigheter syntes kostnaden kunna
väsentligen nedbringas för all sådan sankmark, som skulle användas till
skogsbörd, och, då denna mark utgjorde den ojämförligt övervägande
delen, borde därför avsevärda belopp kunna inbesparas.
Kung]. Maj:ts befallningshavande i Västernorr]ands län har vid
överlämnade av landstingets skrivelse, med vitsordande för länets vid¬
kommande av behovet av den av landstinget begärda anslagsföx-höjningen,
hemställt om bifall till landstingets framställning.
Slutligen har ordföranden i Norrbottens läns hushållningssällskap
med en till Kung!. Maj:t ställd skrivelse överlämnat en på sällskapets
anmodan genom styrelsen för svenska mosskulturföreningen verkställd
utredning rörande myrmarkerna i Norrbottens län. Nämnda förening
uttalar härvid, att densamma ej kunde annat än på det livligaste till¬
styrka hushållningssällskapets behjärtansvärda hemställan, då ett bifall
till densamma helt visst i hög grad skulle befordra egnahemsbildningen
och jordbrukets hela utveckling i dessa nordliga trakter. Föreningen
både under årens lopp förskaffat sig en rätt ingående kännedom om
Nionde huvudtiteln.
105
länets myrmarker dels genom de undersökningar, dess dåvarande botanist
Robert Tolf och dess kulturingenjör Sven Muller redan på 1890-talet
företogo i skilda delar av länet, dels genom på flera ställen under flera
fortgående år utförda myrodlingsförsök, dels genom för enskild och
allmän räkning i stor skala utförda kemiska analyser av myrjord, dels
genom de undersökningar och förrättningar, som under de senare åren
utförts av föreningens kulturingenjörer samt botanist och slutligen
genom det sommarmöte, föreningen avhöll i Norrbottens län år 1913,
och som för föreningens medlemmar öppnade ögonen för de stora möjlig¬
heter, Norrbottens jordbruk ägde i sina myrar, blott dikningarna genom¬
fördes. Därvid hade det visat sig, att länet i sina myrmarker ägde
vidsträckta arealer, som skulle bliva synnerligen god odlingsjord, blott
de bleve utdikade. Det syntes vara att beklaga, om anslagsmedlens
otillräcklighet skulle hämma denna utveckling, till men för dessa nord¬
liga delar av landet.
Till stöd för denna föreningens livliga tillstyrkan har föreningen
bifogat ett av föreningens botanist och torvgeolog fil. doktor E. Haglund
författat utlåtande med anledning av hans under år 1913 utförda resor
inom ATidsträckta delar av länet, med avsikt att studera odlingsmöjlig-
heterna och myrarnas beskaffenhet och värde. Ur denna doktor Hag¬
lunds redogörelse torde följande böra här meddelas.
Haglunds resa hade omfattat vidsträckta delar av Norrbottens län
ända upp till Vittangi i Jukkasjärvi socken. Därunder hade i allmänhet
endast de största myrkomplexen, vilka varit eller kunde tänkas bli föremål
för större krondikningar, undersökts. Inalles hade 10G myrar undersökts
på detta sätt och dessa syntes representera en totalareal av omkring
500,000 hektar eller ungefär tredjedelen av länets myrareal. De under¬
sökta myrarna vore belägna inom olika regioner, dels i kustbältet och
dels inom ler- och åkerbruksregionen men de flesta läge inom morän-
lidernas och de stora myrarnas region enligt den av professor Högbom
uppställda regioniudelningen. De myrar, som undersökts, vore över¬
vägande kärrmarker, endast tre av mindre utsträckning hade ett meter¬
djupt vitmosslager i ytan. Torven utgjordes mest av oförmultnad starr-
torv föga mogen och sällan av den leta beskaffenhet som i södra
Sverge. Av dittills verkställda kemiska undersökningar å torvprov från
25 över hela länet spridda myrar framginge, att kvävehalten vore för¬
vånande stor, nämligen i medeltal 2.8 5 procent samt lägst, 1.8 o procent
och högst 3.6 6 procent. Detta vårt dyrbaraste växtnäringsämne funnes
sålunda i fullt tillräckliga mängder åtminstone sedan jorden hunnit något
multna. Däremot vore halten av kalk mycket liten. I ovannämnda 25
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 14
[47.]
106
Nionde huvudtiteln.
prov vore medeltalet 0.8 4 procent med lägst 0.14 procent och högst 1.7 3
procent. Av undersökningarna framginge sålunda, att de norrbottniska
myrarna lämpade sig väl för odling tack vare hög halt av kväve. Emel¬
lertid lede de oftast brist på kalk, vilket ämne i de flesta fall måste
tillföras.
Myrarna vore dessutom i allmänhet mycket lättodlade. Särskilt
vore detta förhållandet med de stora rena starrmyrarna, där man efter
avdikningen endast hade att sätta plogen på och direkt bruka jorden.
Enligt uppgift av jordbrukare i länet hade odlingskostnaden å starr¬
myrar betalat sig på två år. Förekomme ris och skog eller en vitmoss-
päls i ytan, bleve givetvis odlingskostnaderna större, men de betalade
sig även här väl i de fall, då man icke hade att räkna med större ut¬
gifter för torrläggningen.
Myrodlingen hade på senare tiden tagit stor fart i Norrbotten och
det vore förvånansvärt, vilka skördar av hö och grönfoder, som här
kunde produceras. På grund av den ringa kalkhalten i jorden ginge
baljväxter icke bra, men Haglund hade dock sett exempel på, att även
alsikeklöver gått utmärkt. Timotej gånge lika bra som någonsin söderut.
I Vittangi hade sålunda besetts timotej fält, vilka vad täthet och längd
och således även avkastning beträffade kunde mäta sig med södra
Sverges vallar. Som grönfoder användes havre eller korn, vilket sist¬
nämnda även kunde mogna, dock bleve ju mjölet av sämre kvalitet.
Myrodlingar träffades nu överallt utefter de vägar, Haglund reste. De
mest betydande och ur mer än en synpunkt intressantaste vore de i
Vittangi. Betänkte man det nordliga läget och de svåra kommunika¬
tionsförhållandena, så hade utvecklingen gått med jättesteg och orten
blivit ett föredöme för hela Norrbotten. Under de senaste tre åren hade
här uppodlats 230 tunnland myrjord, som nu bure de utmärktaste grödor
av hö och havregrönfoder. Men även den kringliggande fastmarksjorden
hade i hög grad förbättrats. Sålunda hade kornet mognat de två sista
åren och blivit moget även år 1913, vilket tidigare enligt vandrings-
rättarens uppgift endast varit att räkna med vart tjugufemte år.
Till följd av den rikliga avkastningen på myrjordvallarna hade
befolkningen i Vittangi och på flera andra ställen blivit oberoende av
avkastningen från de naturliga myrslåtterängarna. Medan avkastningen
å naturliga ängar knappt bleve högre än 500 kilogram hö per hektar,
hade torvjordsvallarna givit 6,000 kilogram på samma ytenhet. Myr-
slåttern hade sålunda för befolkningen varit mycket betungande, och
skulle man vara hänvisad till dessa, skulle jordbruket med nuvarande
höga priser å lejt folk gå fullständigt tillbaka. Vid myrslåttern nöd-
Monde huvudtiteln. 107
gades man dessutom använda prima arbetsfolk, ty arbetet vore tungt
och det krävde god hälsa att stå ut med det ständiga trampet å vatten-
översilade marker. Vid slåtter å vallar kunde man tack vare maskiner
betydligt nedpressa arbetskostnaden.
Såsom stämningen nu vore för myrodling, trodde Haglund att ingen
jordbrukare skulle tveka att övergiva myrslåttern, om han blott vore i
tillfälle att kunna odla myrjord. Man kunde dock icke vänta, att den
enskilde skulle kunna gå ut med först avdikning av de stora myrkom¬
plexen, sedan odling och slutligen anskaffandet av gödselämne och ut¬
säde. Dessa senare måste ofta hämtas 10 mil och däröver från närmaste
järnvägsstation. Billighet syntes därför kräva, att staten här trädde
hjälpande emellan, och genom upptagande av krondiken uppmuntrade
odlingsfliten. Staten kunde även på detta sätt återfå den givna rättig¬
heten till höfångst å de så kallade ströängarna, ty om befolkningen
finge krondiken och därmed möjligheter till odling, syntes den föga
fråga efter det naturliga myrhöet.
Krondikningen skulle även uppmuntra bildningen av nya egna hem
häruppe. I och med dikningen skulle nämligen jord finnas tillräcklig
för alla medlemmarna av de ofta barnrika familjerna och de yngre så¬
ledes icke som nu behöva utvandra eller å andra orter söka sin utkomst.
Åvenså borde jord kunna lämnas inflyttande från andra orter. Dock
vore det väl tidigt att ännu tänka på verklig inflyttning söderifrån.
Av vad Haglund sålunda yttrat, ville han särskilt framhålla följande:
Do. Norrbottens län har ofantliga tillgångar på god odlingsbar
myrjord.
2:o. De hittills gjorda försöken hava visat, att avkastningen av
hö och grönfoder även å så nordliga platser som Vittangi icke står
efter syd- och mellansverges skördar.
3:o. Befolkningens intresse för modern myrodling är mycket stort,
men kostnaderna för avdelningen verkar hämmande på företagsamheten.
4:o. Hittills gjorda krondikningar hava mycket väl betalat sig,
då de uppammat ett livligt odlingsintresse samt ökat jordbrukarnas eko¬
nomiska bärkraft i dessa i klimatologiskt avseende så vanlottade trakter.
5:o. Sådan stämningen nu är, torde staten kunna återvinna de
lämnade ströängsrättigheterna, om krondiken lämnas i stället.
6:o. ökad krondikning skulle bereda jord åt yngre medlemmar
av här bofasta familjer och sålunda kvarhålla dem i födelsebygden.
Krondikningen hade hittills bedrivits med avseende fäst på odlings-
möjligheter, och den både därför rikligt betalat sig, men den hade nog
även stor betydelse för skogarna, vilkas försumpning varit i tilltagande.
[47.]
108
Nionde huvudtiteln.
[47. J
Väg- och
vattenbygg¬
nadsstyrelsen
samt lant¬
bruks sty¬
relsen.
Emellertid förspordes allmän klagan ock missmod rörande möjlig¬
heten att erhålla krondiken, och Haglund kunde endast på det livligaste
understryka vikten av att anslagen till krondikningarna måtte höjas. De
hade hittills åstadkommit storartade omvälvningar i det norrländska
jordbruket och skulle komma att göra det ändå mera, när jordbrukarna
inom rimlig tid kunde påräkna denna hjälp i sin kamp mot ett hårt
klimat.
Med anledning av de först inkomna av dessa framställningar hava
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen avgivit ut¬
låtanden den 6 och den 18 november 1913, och hava styrelserna därvid
instämt i vad Norrbottens läns hushållningssällskap yttrat samt för egen
del anfört följande.
De avdikningar, som genom här ifrågavarande statsanslag möj-
liggjordes, syntes även styrelserna vara ett av de kraftigaste och mest
verksamma medel att befrämja det norrländska jordbruket, något varpå
talrika vittnesbörd kunde anföras. De många ansökningar om bidrag
från anslaget, som årligen inkomme från mindre jordbrukare och byalag
i vitt skilda delar av Norrland, bure ock vittne om, att den jordbruks-
idkande befolkningen därstädes allmänt insåge de fördelar, som genom
myrmarkernas planmässiga avdikning stode att vinna, samt för upp¬
nåendet av detta mål gärna påtoge sig de även med en statsunderstödd
avdikning alltid förbundna egna kostnaderna.
Vad anginge den erforderliga höjningen så tilläte sig styrelserna
anföra följande.
Den 31 december 1911 hade funnits hos styrelserna inneliggande
ansökningar om understöd från norrländska avdikningsanslaget till före¬
tag, vilkas utförande betingade en kostnad av i runt tal kr. 9,400,000: —.
Under år 1912 hade inkommit dylika ansök¬
ningar, där motsvarande kostnad utgjorde .................. kr. 2,000,000: —
eller tillhopa kr. 11,400,000: —.
Under år 1912 hade anslag beviljats med 800,000
kronor, motsvarande en kostnad av kr. 1,600,000: —
samt avslagits ansökningar, avse¬
ende bolagsjord, med en avdiknings-
kostnad av i runt tal ........................ kr. 200,000: — kr. 1,800,000:_,
Nionde huvudtiteln.
109
vadan, avdikningskostnaden i ansökningsärenden,
som innelegat den 31 december 1912, utgjort............ kr.
Under år 1913 hade till den 1 november till¬
kommit dylik avdikningskostnad till
belopp av ............................................ kr. 1,400,000:
och beräknades efter den 1 novem¬
ber till 1913 års slut ytterligare
inkomma ansökningar med en av¬
dikningskostnad lika med den, som
inkommit under samma tid år 1912,
av omkring ......................................... kr. 270,000: kr.
eller tillhopa kr.
Under år 1913 skulle anslaget utgå med kronor
1,100,000, motsvarande en avdik¬
ningskostnad av ............................... kr. 2,200,000:
samt beräknades komma att avslås
ansökningar, avseende bolagsjord,
med en avdikningskostnad av........ kr. 150,000:— kr.
vadan avdikningskostnaden i ansökningar, som
innelåge den 31 december 1913, kunde antagas komma
att utgöra i runt tal........................................................... kr.
9,600,000:
1,670,000:
11,270,000:
2,350,000:
8,920,000:
5
[47.]
Det mot sistnämnda summa svarande anslagsbelopp kunde beräknas
till högst hälften av samma summa, enär anslaget utginge med högst
hälften av kostnaderna, alltså 4,460,000 kronor eller i runt tal 4,400,000
kronor.
Det ville av förestående siffror synas, som om det normala an¬
slaget, 1,100,000 kronor, skulle väl räcka till för det årligen tillkom¬
mande behovet av anslag.
För att det överklagade dröjsmålet med avgörande och beviljande
av äldre anslagsansökningar måtte förminskas och för af t åtgärden skulle
bliva någorlunda effektiv, syntes erfordras ett tilläggsanslag av 1,000,000
kronor under vart och ett av de närmaste åren.
Vad villkoren för åtnjutande av statsunderstöd från anslaget be¬
träffade, så syntes nu gällande allmänna villkor och bestämmelser i
sådant avseende böra fortfarande tillämpas. Därvid tilläte sig styrel¬
serna erinra, hurusom styrelserna i särskilda skrivelser den 18 oktober
1901 och den 31 maj 1905 framhållit önskvärdheten därav, att mera
betryggande säkerhet än de nuvarande borgensförbindelserna för under-
110 Nionde huvudtiteln.
[47.] hållet av dikningsföretagen borde beredas. Sedan emellertid vattenrätts-
och dikningslags kommittéerna i sitt betänkande av den 17 december 1910
framställt förslag i ämnet, skulle antagligen denna fråga komma att
behandlas oberoende av frågan om anslags beviljande till sådana före¬
tag, varom nu vore fråga.
På grund av vad sålunda blivit anfört, hava styrelserna hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1914 års Riksdag att å extra stat för
år 1915 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande, under benämning norr¬
ländska avdikningsanslaget och under samma villkor som hittills, ett
belopp av 2,100,000 kronor, därav Kungl. Magt skulle äga att för¬
skottsvis under år 1914 av tillgängliga medel utanordna högst 1,000,000
kronor, med företrädesrätt för sökande från Gävleborgs län och Dalarna
att av det för år 1915 avsedda belopp erhålla bidrag till högst 100,000
kronor.
Med anledning av vad Västernorrlands läns landsting i ovan om-
förmälda skrivelse anfört i fråga om sättet för avdikningarnas verk¬
ställande hava väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen
avgivit särskilt utlåtande den 15 december 1913 och därvid anfört följande.
Det framställda klandret mot avdikningarna och de uppgjorda
dikningsplanerna syntes huvudsakligen gälla det förhållandet, att avse¬
värd torrläggning ej skulle hava vunnits genom dikningarnas utförande.
Torrläggningen skulle alltså blivit för ofnllständig genom att de dik-
ningsförslag följdes, som för dylika företag i allmänhet upprättades.
I detta hänseende ville styrelserna anmärka, att full torrläggning
av vattenskadad mark i allmänhet vunnes endast genom täckdikning
eller en detta torrläggningssätt motsvarande tegdikning. Ju längre
avståndet gjordes mellan dikena, desto mindre torrläggning vunnes
därest ej dikenas djup i betydlig mån ökades. Och ju flera diken, som
med statsmedel skulle upptagas, desto större statsanslag erfordrades.
Då emellertid det årliga statsanslaget till sådan dikning varit åren 1890
och 1891 endast 50,000 kronor, åren 1893—1895 100,000 kronor, år
1896 150,000 kronor, år 1897 200,000 kronor och år 1898 300,000
kronor och sedermera småningom ökats till det nuvarande beloppet
1,100,000 kronor, syntes det vara självfallet, att torrläggningsintensiteten
borde avpassas någorlunda efter anslagsbeloppens storlek, så att anslags¬
medlen måtte i möjligaste mån kunna fördelas på hela Norrland. Oaktat
anslaget för närvarande uppginge till 1,100,000 kronor, funnes ansök¬
ningar om dylikt bidrag hos styrelserna inneliggande till företag, vilkas
sammanlagda kostnad för utförandet beräknats uppgå till omkring
Nionde huvudtiteln.
in
9,000,000 kronor. Detta syntes böra ådagalägga, att vederbörande
jordinnehavare vore väl så nöjda med den avdikning, som hittills varit
vanlig, och att statsanslaget vore allt för otillräckligt för åstadkommande
av blott den torrläggning, som vunnes genom anlitande av endast den
hittills vanliga metoden att i sådan plan upptaga huvudsakligast de
större avloppen samt de nödvändigaste avlednings- och avskärnings-
dikena och någon gång jämväl back- eller laggdiken.
Lika litet som odlingslånen finge anslagen i fråga anses vara av¬
sedda att utan vidare åstadkomma en fullständig torrläggniug av den
jord, som med tillhjälp av dessa statsbidrag avdikades. Statsbidragen
måste fastmera anses avse att genom beredande av lättnad att upptaga
de största och viktigaste avloppen och diken möjliggöra för den enskilda
jordägaren den fullständigare torrläggning, varav han kunde vara i behov
allt efter det bruk, vartill marken avsåges. Då ej ens odlingslån kunde
erhållas till marks fullständiga torrläggning, enär sådant lån icke kunde
lämnas för så kallad tegdikning eller täckdikning, borde ej heller anslag
få påräknas till liknande detaljdikning.
Ytterligare stöd för denna sin uppfattning ansåge sig styrelserna
vinna av den omständigheten, att enligt kungörelsen den 4 juli 1913
angående villkoren för erhållande och tillgodonjutande av lån ur täck-
dikningslånefonden lån kunde lämnas endast till sådana mindre jord¬
brukare, som hade högst 50 hektar åker eller annan jord, vilken vore
i behov av dylikt lån. Anslag till sådan detaljdikning hade hittills ej
heller ifrågasatts.
Landstinget hade vidare framhållit, att vid upprättande av diknings-
planerna samma metod följts, vare sig sankmarkerna efter torrläggningen
skulle användas till odling eller till skogsbörd.
Av uttalanden i tidningspressen funnes anledning antaga, att orsaken,
varför det nu ifrågasatts, att avdikning för skogsbörd borde understödjas
med statsmedel, oaktat avdikningen egentligen vore avsedd för frost-
ländighetens minskning, vore att genom skogsodling frostländigheten
komme att minskas.
Den uppfattningen syntes hittills hava varit allmän, att med av¬
dikningen i och för sig av vattensjuk mark följde frostförminskning å
närliggande bygd, oavsett huruvida den avdikade marken sedermera
komme att användas såsom åker, äng eller skogsmark eller om marken
utgjordes av så kallade odugliga vitmossar, där odling av säd, foder¬
växter eller skog ej lönade sig. All avdikning av vattensjuk mark borde
sålunda enligt hittills gängse åskådning anses direkt eller indirekt med¬
föra minskande av frostländigheten för närliggande bygd. Hade avsikten
[47.]
112
Nionde huvudtiteln.
[47.] med norrländska avdikningsanslaget varit att avdika mark för skogsbörd,
syntes i härom gällande författning detta bort hava angivits på något
sätt. I stället innehölle kungörelsen den 31 december 1912 angående
villkoren för erhållande och tillgodonjutande av statsbidrag från norr¬
ländska avdikningsanslaget, att detta anslag Unge användas till under¬
stödjande av myrutdikningar och vattenavtappningar inom Norrland,
vare sig ändamålet med arbets företaget vore uppodling av till åker eller
äng lämplig jord eller minskning av frostländighet för närliggande bygd.
Då dessutom tillkomme den omständigheten, att för skogsodlingens
befrämjande, däri även inbegrepes avdikningen för skogsodling, särskilda
medel funnos anvisade, borde någon sådan enklare dikning, som Väster-
norrlands läns landsting syntes hava avsett till frambringande av skogs¬
växt, ej ifrågasättas vid uppgörande av avdikningsplaner, för vilkas
utförande bidrag från norrländska avdikningsanslaget lämnades.
Då emellertid norrländska avdikningsanslaget även efter den ifråga¬
ställa tillfälliga ökningen ändock skulle bliva, åtminstone under de
närmaste åren, otillräckligt för fyllande av de anspråk, som komme att
ställas på detsamma, syntes för beredande av största möjliga nytta av
de tillgängliga anslagsmedlen böra utfinnas andra och lämpligare utvägar
än den av Västernorrlands läns landsting föreslagna att söka göra
besparingar i anslagsbeloppen genom att för sådan mark, som skulle
användas endast för skogsbörd, tillgripa en ofullständigare avdikning,
än den som av förrättningsmännen nu i regel föresloges.
I fråga om väganläggningar och vägförbättningar, för vilkas under¬
stödjande i begärd omfattning erforderliga anslagsmedel ävenledes vore
alldeles otillräckliga, tillämpades, såsom känt, det förfaringssättet, att
anslagen beviljades icke efter den ordning ansökningarna inkommit utan
med hänsyn till företagens vikt och behövlighet.
Man box-de därför lämpligen kunna tänka sig ett visst liknande
urval i fråga om ordningen bland de ansökningar, som vilade i avvaktan
på bidrag från norrländska avdikningsanslaget, så att anslag icke, på
sätt nu skedde, beviljades till företagens utförande i den ordning ansök¬
ningarna om bidrag inkommit, utan i första hand till sådana företag,
vilka skulle bliva till den största nyttan för landet och befolkningen och
vilkas understödjande vore mest av behovet påkallat.
Ett sådant urval bland ansökningarna förekomme i verkligheten i
viss mån redan för det närvarande, enär Kungl. Maj.-t funnit skäl tills¬
vidare icke bevilja bidrag till sådana företag, vilka skulle helt och hållet
utföras av bolag, enär bolagen tydligtvis förutsatts i allmänhet äga större
ekonomisk bärkraft än enskilda intressenter.
Nionde huvudtiteln.
113
Av 1873 års Riksdag- hade till Kung!. Maj:ts förfogande ställts
två för hela riket gemensamma fonder, den ena att såsom lanenndeistöd
anvisas för sådana utdikningar och avtappningar av sänka trakter och
sjöar, som huvudsakligen avsåge att befrämja odlingsföretag,. och den
andra att såsom anslag utan återbetalningsskyldighet användas till under¬
stödjande av »sådana myrutdikningar och vattenavtappningar, som före¬
trädesvis avsåge att förminska frostländigheten». Ändamålet med dessa
sistnämnda medel, den så kallade frostminskningsfonden, uttrycktes seder¬
mera uti de förändrade bestämmelserna för fondens användning vara
understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, av »torr¬
läggning utav sådana vattensjuka marker, som, utan att kunna med
fördel odlas, sprede frostskador över omgivande nejd», samt, ännu längre
fram i tiden, understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldig¬
het, av »sådana myrutdikningar och vattenavtappningar, vilkas ändamål
vore att minska frostländigheten för närliggande bygd». Huvudsakliga
anledningen till dessa förändringar beträffande ändamålet med fondens
användning syntes hava vant, att statsmakterna önskade förekomma, åt i.
anslag lämnades till avdikning av odlingsbara sankmarker, vid vilken
den enskildes fördel borde vara tillräcklig grund för utförandet av ifråga¬
satta företag och den enskilda företagsamheten sålunda borde kunna reda
sig utan statens understöd.
Den så kallade norrlandskommittén hade emellertid uti sitt år 1904
avgivna betänkande framhållit bland annat, att flerstädes i norra Sv er ge
de särskilda brukningsdelarna behövde genom nyodling och jordförbätt¬
ring ansenligt förstärkas för att kunna bliva i stånd att giva sm abo
och hans familj deras nödtorftiga bärgning såsom jordbrukare, men. att
bönderna i allmänhet likväl icke hade en sa stark ekonomisk ställning,
att de kunde nedlägga sitt arbete på något, som först etter åtskilliga
år gåve ökade inkomster. Kommitterade hade vidare framhållit, att de
frostförande myrarna och sankmarkerna i norra Sverge till stor del vore
odlingsbara, och att, därest sådana myrars torrläggning skulle kraftigare,
än som dittills skett, befrämjas, detta måste ske genom anslag och ej
genom lån. Kommitterade hade därför hemställt om inrättande av eu
särskild dikningsfond för norra Sverge för befrämjande av myrutdik¬
ningar och vattenavtappningar, »vare sig ändamålet med vattenavled-
ningen vore uppodling av till åker eller äng lämplig jord eller minsk¬
ning av frostländighet för närliggande bygd».
I enlighet med av Kungl. Maj:t pa grund av kommitténs hem¬
ställan avlåten proposition ställdes också av 1906 års Riksdag en sådan
fond till Kungl. Maj:ts disposition under benämning av norrländska av-
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand■ 1;>
114
Nionde huvudtiteln.
[47.J dikningsanslaget, och hade denna fond därefter bibehållits under i huvud¬
sak oförändrade bestämmelser.
Medan sålunda huvudändamålet med det nu ifrågavarande anslaget
från början varit uteslutande att minska frostländigheten, hade anslaget
numera kommit att allt mera avse understödjande av de vidsträckta norr¬
ländska myrmarkernas omvandling i odlingsbar mark.
Vid sådant förhållande och då, såsom nämnts, varje vattenavledning
måste anses alltid i någon mån bidraga till frostländighetens minskande
för närliggande bygd, syntes man därför lämpligen kunna tänka sig,
bland andra, den utvägen att bland de vilande ansökningarna om bidrag
från anslagsmedlen i fråga i första hand utvälja sådana, som avsåge
företag, vilka skulle bliva omedelbart utnyttjade för odling. Ett sådant
förfarande syntes nämligen vara nationalekonomiskt sett riktigare än
att, såsom nu skedde, med statsmedel söka understödja alla avdiknings-
företag i den ordning ansökningarna om understöd inkomme.
1 den mån erfarenheten komme att lämna ledning och utredning-
hunne verkställas, vore det därför styrelsernas avsikt att framdeles för
Kungl. Maj: t framlägga de förslag i fråga om den lämpligaste använd¬
ningen av de anvisade anslagsmedlen, vartill förhållandena kunde giva
anledning.
På grund av vad sålunda blivit anfört, hava väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen hemställt, att landstingets
förevarande framställning icke måtte föranleda annan åtgärd än den,
som föreslagits i styrelsernas skrivelse den 6 november 1913, eller till¬
fällig höjning i anslaget.
DtPchefTnntS' På sått i de ovan återgivna eller omförmälda handlingarna fram-
hålles hava de anslag, som tid efter annan beviljats för torrläggnings¬
företag i de norra delarna av riket, varit av en djupt ingripande be¬
tydelse för främjande av odling och bosättning i dessa trakter. De
hava också mycket flitigt anlitats, och ansökningarna om dylika bidrag
hava småningom stegrats i sådan grad att, oaktat anslagsmedlen under¬
gått upprepade högst betydliga förhöjningar, desamma dock icke förmått
tillgodose behovet, utan i stället en mycket stor balans uppstått, vilket
haft till följd att sökandena måst vänta ofta i flera år, innan deras tur
kommit. Att detta skall vålla misstämning och kanske till och med min¬
ska lusten att inlåta sig på dessa, dock så gagnande företag är tydligt,
och framställningarna visa oförtydbart, vilka olägenheter som äro för¬
knippade med den nuvarande långa väntetiden. Det synes mig därför
Nionde huvudtiteln. 11°
vara i hög grad av behovet påkallat att genom ökning i anslagsmedlen [47.]
möjliggöra en snabbare behandling av dessa ansökningar.
Någon höjning i det normala årsbelopp av 1,100,000 kronor, som
numera torde få anses vara tillsvidare fastslaget, anser jag emellertid i
likhet med alla, som yttrat sig i frågan, icke behövlig. Jag vill fram¬
hålla, att enligt väg-'och vattenbyggnadsstyrelsens och lantbruksstyrel-
sens uppgift hava de ansökningar, som inkommit under år 1912, avsett
företag, som beräknats betinga en kostnad av 2,000,000 kronor, samt
att styrelserna för år 1913 beräknat ett motsvarande kostnadsbelopp av
1.670.000 kronor. Om alla dessa ansökningar bifölles till de högsta
tillåtna beloppen, skulle därtill åtgå respektive högst 1,000,000 och
835.000 kronor. Emellertid avslås alltid en del ansökningar, ofta av
den anledning att de avse torrläggning av jord, som uteslutande tillhör
bolag, och för en del ansökningar bliva beloppen av olika anledningar
nedsatta. Därför kunna de anslagsbelopp, som på grand av ovan an¬
förda ansökningar komma att utgå, antagligen beräknas icke obetydligt
lägre än ovan sist angivna bägge belopp. Då anslaget numera utgår
med 1,100,000 kronor årligen, skulle alltså, under förutsättning att icke
ansökningarna ånyo undergå eu stark öknmg, en icke alltför ringa
andel av det normala årsanslaget kunna användas till nedbringande av
den samlade balansen.
Denna balans är emellertid nu så stor, att det icke synes tillräck¬
ligt att för dess minskande hänvisa allenast till nyss angivna,. i varje
fall ganska ovissa och alltför långsamt verkande förhållande. \ id slutet
av år 1913 kan nämligen, enligt styrelsernas uppgift, balansen av inne¬
liggande ansökningar anses representera en anslagssumma av omkring
4^400,000 kronor. Detta betyder att fyra års anslag skulle åtgå enbart
för tillgodoseende av de dittills inkomna ansökningarna. Att detta är en
alltför lång väntetid synes mig oförnekligt.
I fråga om beloppet av den tillfälliga höjning i anslaget, som må
anvisas för påskyndande av balansens avarbetning, finner, jag mig
emellertid, huvudsakligen av budgetshänsyn, icke kunna fullständigt ansluta
mig till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt lantbruksstyrelsens förslag.
Dessa styrelser hava, som ovan nämnts, hemställt att å extra stat för år
1915 måtte anvisas ett belopp av 2,100,000 kronor, varav högst 1,000,000
kronor borde få utanordnas redan under år 1914 och återstoden uppen¬
barligen avser att motsvara det normala årsanslaget för år 1915. Till¬
sammans med det redan av 1913 års Riksdag för år 1914 anvisade
anslaget av 1,100,000 kronor skulle alltså för detta år enligt styrelsernas
förslag komma att stå till Kungl. Maj:ts förfogande en summa av
116
Nionde huvudtiteln.
[47.] 2,100,000 kronor. Ifall kela det till förskotterande föreslagna beloppet
komme att disponeras under år 1914 — vilket ju vore sannolikt i betrak¬
tande av att redan vid årsskiftet 1913—1914 ett anslagsbehov å ungefär
4.400.000 kronor får anses vara representerat av de inkomna ansök¬
ningarna — skulle för år 1915 återstå blott det vanliga beloppet av
1.100.000 kronor, och nytt förskott för år 1915 finge väl då begäras av
samma års Riksdag å extra stat för år 1916. En sådan upprepad
förskottsanvisning synes mig icke tilltalande, utan torde nu böra äskas
ett tilläggsanslag för år 1915, av vilket dock en del bör göras tillgänglig
redan under år 1914.
Beträffande det belopp, som sålunda må såsom tillökning upptagas
i riksstaten för år 1915, finner jag detsamma icke kunna med hänsyn
till andra angelägna statsutgifter sättas högre än till 800,000 kronor.
Härav torde halva beloppet eller 400,000 kronor böra utanordnas redan
under år 1914. Det må medgivas, att detta sätt för tillökningens
beredande icke kan hava en fullt så hastig och kraftig verkan, som i de
inkomna framställningarna från skilda delar av norra Sverge antagligen
åsyftats, men i förening med det belopp, som tilläventyrs kan bliva av
det normala anslaget disponibelt till balansens minskning, bör dock
en ganska betydande verkan åstadkommas, isynnerhet därest även för
kommande år tillsvidare ett tilläggsbelopp av 800,000 kronor kan här¬
till anvisas. Det bör icke förglömmas, att en viss balans alltid måste
förefinnas, enär ju ansökningarna icke genast, då de inkomma, äro
färdiga till avgörande utan de måste undergå en omsorgsfull granskning
i vederbörande ämbetsverk, vilken icke sällan har till följd skriftväxling
med förrättningsmannen eller andra samt omarbetningar i förslaget.
Att bestämma att av berörda av mig tillstyrkta tilläggsanslag
något visst belopp skall med företrädesrätt utgå till sökande från Gävle¬
borgs län och Dalarna synes icke erforderligt.
De utav Yästernorrlands läns landsting gjorda uttalandena i fråga
om sättet för avdikningarnas utförande synas mig vara av ämbetsverken
så utförligt behandlade, att jag icke anser mig behöva här yttra mig därom.
Styrelsernas antydningar om vissa ändringar i fråga om ordningen för
ärendenas behandling synas mig värda uppmärksamhet, även om det icke
kan förbises, att en sådan ordning skulle vara förbunden med stora
vanskligheter. Då de emellertid icke tagit formen av färdigt för¬
slag, torde ej heller därom något mitt vidare yttrande nu vara
erforderligt.
Jag tillåter mig emellertid erinra, att jag förut vid behandlingen
av anslaget till lantbruksstyrelsen omförmält, att fråga uppkommit att
Nionde huvudtiteln. I17
till lantbrukastyrelsen ensam överflytta den handläggning av ärenden
rörande bland annat statsbidrag från norrländska avdikmngsanslaget, som
nu åligger dels väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och dels denna styrelse
samt lantbruksstyrelsen samfällt. I händelse sådant överflyttande beslu-
tes, komma åtskilliga ändringar av väsentligen tormell natur att bh\a
nödvändiga i de villkor, som nu enligt Riksdagens beslut galla för
dylika statsbidrag. Det torde emellertid icke vara av nöden att av
denna anledning nu undanskjuta äskandet av anslag för ifrågavarande
ändamål utan torde, därest Kungl. Maj:t under Riksdagens lopp avlåter
proposition rörande ovan angivna ändring i bemälda styrelsers ämbets¬
verksamhet och vad därmed sammanhänger, Kungl. Maj:t även vilja for
Riksdagen framlägga de ändringsförslag rörande villkoren för statsbidrag
från detta anslag, som därav må föranledas. Skulle något beslut om
ändring i berörda ärendens behandlingssätt icke komma till stånd, böra
däremot de nu gällande villkoren fortfarande oförändrade tillämpas.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå 'Riksdagen
att å extra stat för år 1915 ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande, under benämning norrländska av-
dikningsanslaget, till understödjande medelst statsbi¬
drag utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar
och vattenavtappningar inom Norrland och Dalarna,
vare sig ändamålet med arbets företaget är uppodling
av till åker eller äng lämplig jord eller minskning
av frostländighet för närliggande bygd, ett belopp
av ..................6......................... .......... kronor 1,900,000
med rätt för Kungl. Maj:t att härav under år 1914
låta av tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet
utanordna 400,000 kronor samt med företrädesrätt för
sökande från Gävleborgs län och Dalarna att av det
för år 1915 avsedda beloppet erhålla bidrag till högst
100,000 kronor.
[47.]
118
Nionde huvudtiteln.
b. Allmänna (indikning sanslag et.
[48-j Såsom jag under nästföregående punkt erinrat, har Riksdagen
avchknings- för .åren 1913 och 1914 ställt till Kungl. Maj:ts förfogande, under
anslaget, benämning »allmänna avdikningsanslaget», till understödjande medelst
(extra anslag.) statsbidrag utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och vatten-
avtappningar inom andra delar av riket än Norrland och Dalarna, vare
sig ändamålet med arbetsföretaget är uppodling av till åker eller äng
lämplig jord eller minskning av frostländigbet för närliggande bygd,
ett belopp av 450,000 kronor, därav högst 150,000 kronor må utgå till
avdikning av sådan mark, vars torrläggning avser endast minskning
av frostländighet för närliggande bvgd.
Åven för år 1912 hade Riksdagen beviljat ett liknande anslag
till belopp av 300,000 kronor, ehuru med annat användningsområde
och under något olika villkor. Vid 1912 års Riksdag medgavs den
betydelsefulla förändring i anslagsvillkoren, att den omständigheten icke
må utgöra hinder för bidrag från anslaget, att för samma företag åt-
njutes lån från odlingslånefonden. Gällande kungörelse angående vill¬
koren för bidrag från anslaget är utfärdad den 31 december 1912.
Under de hittills gångna åren har detta anslag icke till fullo åt¬
gått. Delvis torde detta bero på att allmänheten ännu icke erhållit
tillräcklig kännedom om de stora fördelar, anslaget erbjuder, i synner¬
het sedan bidrag från detsamma numera få utgå även till med odlings¬
lån understödda företag. Delvis kan förklaringen vara att finna även
däri, att det drager en viss, ibland ganska lång tid, innan man får
intressenterna i ett företag samlade till samverkan om företagets utfö¬
rande samt innan erforderliga undersökningar ägt rum och planerna
undergått behörig granskning. Det torde emellertid icke böra betviv¬
las,^ att detta anslag har en mycket stor uppgift att fylla och att det
småningom kommer att bliva alltmera använt samt medföra välsignelse-
bringande verkningar liknande dem, för vilka i nästföregående punkt
redogjorts beträffande det norrländska avdikningsanslaget.
_ Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen hava nu
i skrivelse den 6 november 1913 hemställt att för ändamålet måtte för
år 1915 beviljas anslag å samma belopp samt under enahanda villkor
som för innevarande år.
Dep“tef™nts' I avseende å eventuella förändringar i fråga om villkoren för stats¬
bidrag från detta anslag med anledning att ifrågasatt ändring i sättet
Nionde huvudtiteln.
119
för handläggningen inom ämbetsverken av ärenden rörande avdiknings- [48.]
anslag tillåter jag mig åberopa vad jag anfört under nästföregående
punkt i detta protokoll.
I enlighet med styrelsernas hemställan i övrigt får jag nu hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att å extra stat för år 1915 ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande under benämning allmänna avdik-
ningsanslaget till understödjande medelst statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet av myrutdikningar och
vattenavtappningar inom andra delar av riket än Norr¬
land och Dalarna, vare sig ändamålet med arbetsföre-
taget är uppodling av till åker och äng lämplig jord
eller minskning av frostländighet för närliggande
bygd, ett belopp av........................... kronor 450,000,
därav högst 150,000 kronor må utgå till avdikning
av mark, vars torrläggning avser endast minskning av
frostländighet för närliggande bygd.
14. Torvtillgångarnas tillgodogörande.
a. Tillgodogörandet av den i landets torvmossar befintliga
bränsletillgång m. m.
Till Kungl. Maj:ts förfogande för vidtagande av sådana åtgärder, [49-] ^
som kunna finnas vara ägnade att främja lösningen av frågan angående att9främjatui.
lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torvmossar befintliga godogörandet
bränsletillgång m. m., har Riksdagen pa extra stat anvisat för år 1902 landets torv_
100,000 kronor, för år 1905 25,000 kronor, för år 1907 20,000 kronor, mossar befint-
för år 1912 10,000 kronor, för år 1913 likaledes 10,000 kronor och för
år 1914 5,000 kronor. Vidare har Riksdagen för varje år från och m. m.
med år 1904 medgivit, att Kungl. Maj:t finge under ett följande ar i (extra anslag.)
mån av behov för ändamålet disponera, vad vid utgången av närmast
föregående år icke blivit anviint av samma medel.
I skrivelse den 25 oktober 1913 har lantbruksstyrelsen meddelat,
att enligt uppgift från statskontoret av förevarande anslag samma dag
återstode att disponera ett belopp av 10,739 kronor 85 öre.
120
Nionde huvudtiteln.
[49.] I enlighet med vad lantbruksstyrelsen i nyssberörda skrivelse hem-
DePche}?nntS tillstyrker jag, att Eders Kiuigi. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att medgiva, att Kungl. Maj :t må för vidtagande
av sådana åtgärder, som kunna finnas vara ägnade
, att främja lösningen av frågan angående lämpligaste
sättet att tillgodogöra den i landets torvmossar befint¬
liga tillgång på bränntorv, torvströ m. m., under år
1915 i mån av behov disponera vad vid utgången
av år 1914 icke blivit använt av de tidigare för samma
ändamål å extra stat beviljade medel.
b. Torvingenjörer och torvassistent.
[•50.] Sedan anslag för några år utgått för anställande av en torvingen-
av^torlingen- oc^ en torvassistent, beviljade Riksdagen år 1904 anslag för an-
jörer och ställande av en förste och en andre torvingerjjör samt två torvassistenter
t02Zsl' rnefl rhR för Kungl. Maj: t att av för ändamålet anvisade medel utan- {
(extra anslag) or(fna visst belopp för anställande av en andre torvingenj ör och ytter-
ligare en torvassistent från och med den 1 maj 1904. År 1907 bevil¬
jades ökat anslag för anställande jämväl av en tredje torvassistent från
och med den 1 juli 1907. Alla dessa anslag hava anvisats å extra stat.
Under senare år har anslagsbeloppet varit 25,000 kronor.
Arvode har utgått till förste torvingenjören med 6,000 kronor, till
andre torvingenjören med 3,000 kronor och till en var av torvassisten-
terna med 2,000 kronor. Till bekostande av torvingenj orera as och torv-
assistenternas resor har ett belopp av 2,000 kronor varit av Kungl.
Maj:t bestämt för varje tjänsteman.
Lantbruksstyrelsen har nu i skrivelse den 15 oktober 1913 anfört,
att erfarenheten givit vid handen, att det nuvarande antalet torvtjänste-
män fortfarande erfordrades för att de på dem ankommande göromålen
skulle kunna komma till utförande. Emellertid hade det visat sig, att
de båda äldsta torvassistenterna, vilka antagits i tjänst första gången
år 1903, på grund utav den stora mängd ansökningar om biträde av
statens torvingenjörer, som inkommit till lantbruksstyrelsen, så gott
som ständigt varit förordnade att utföra torvingenjörstjänst. Samman¬
lagt hade de tjänstgjort i sådan egenskap omkring 9 år eller endast
undantagsvis utfört arbete såsom torvassistenter, ehuru de åtnjutit lön
såsom sådana. Då sålunda behovet av flera torvingenjörer gjort sig
Nionde huvudtiteln.
121
gällande, syntes det lantbruksstyrelsen billigt, att de två äldsta assistenterna [SO.]
i stället komme att anställas såsom torvingenjörer med åtnjutande av
samma arvode som den nuvarande andre torvingenjören eller 3,000
kronor men med oförändrat reseanslag. Lantbruksstyrelsen har för¬
klarat sig anse att i övrigt någon ändring i de bestämda grunderna för
torvtjänstemännens förmåner icke borde för år 1915 äga rum.
Vad lantbruksstyrelsen anfört synes mig innebära fullgiltigt skäl Vep^ee^nt3'
för den av styrelsen förordade förändringen i de två äldsta torvassi-
stenternas tjänstebefattning och arvode. Ett bifall härtill medför emel¬
lertid, att anslaget behöver höjas med 2,000 kronor, och får jag därför
i enlighet med lantbruksstyrelsens hemställan tillstyrka, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för anställande av en förste torvingenjör,
tre torvingenjörer och en torvassistent å extra stat
för år 1915 anvisa ett anslag av........... kronor 27,000.
c. Torvskola.
1907 års Riksdag beviljade på förslag av Kungl. Maj:t till upp- [51.]
rätthållande av eu torvskola under åren 1908—1912 ett anslag av 35,000 Tabula.
kronor. Därav anvisade Riksdagen på extra stat för vart och ett av Oxtra
åren 1908—1912 ett belopp av 7,000 kronor.
1912 års Riksdag har, likaledes på Kungl. Maj:ts förslag, beviljat
till upprätthållande av en dylik torvskola under åren 1913—1917 ett
anslag av 35,000 kronor. Härav har Riksdagen på extra stat för vart
och ett av åren 1913 och 1914 anvisat 7,000 kronor.
Genom beslut den 8 november 1912 har Kungl. Maj:t bemyndigat
lantbruksstyrelsen att, i huvudsaklig överensstämmelse med ett av lant¬
bruksstyrelsen med skrivelse den 26 oktober 1912 överlämnat förslag-
till kontrakt, med styrelsen för svenska torvindustriföreningen avsluta
kontrakt om upprätthållande av en torvskola vid Markaryd i Kronobergs
län under en tid av fem år från och med år 1913.
I skrivelse den 15 oktober 1913 har nu lantbruksstyrelsen hem¬
ställt, att av berörda av Riksdagen beviljade anslag måtte på extra stat
för år 1915 anvisas ett belopp av 7,000 kronor.
I enlighet härmed hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt.
16
122
Nionde huvudtiteln.
[ÖL] att av det av 1912 års Riksdag beviljade anslag
å 35,000 kronor till upprätthållande av en torvskola
under åren 1913—1917 å extra stat för år 1915 an¬
visa ett belopp av ................................... kronor 7,000.
15. Husslöjden.
a. Befrämjande av husslöjden, oförändrat ordinarie
anslag ......................................................................................... kronor 25,000.
b. Andre instruktör i husslöjd.
[52.] Sedan en följd av år har Riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag
Andre in- anvisat å extra stat dels ett anslag av 2,000 kronor för anställande av
Shut3itijd en an(ire instruktör i husslöjd och dels ett anslag av 1,500 kronor såsom
(extra anslag) personligt ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander.
Lantbruksstyrelsen har nu i skrivelse den 12 november 1913 an¬
mält, att den å ordinarie stat uppförde instruktören i husslöjd A. W.
Nordin av styrelsen beviljats avsked från instruktörstjänsten från och
med den 1 januari 1914, samt framhållit att, då frågan om ordnandet
av statens verksamhet för husslöjdens befrämjande vore under utredning
av en utav Kungl. Maj:t för ändamålet tillsatt kommitté, det syntes
lämpligast att instruktörsbefattningen å ordinarie stat icke nu ansloges
ledig utan uppehölles på förordnande med användande av det för befatt¬
ningen anvisade arvode av 2,000 kronor.
Kungl. Maj:t har den 21 november 1913 fattat beslut i enlighet
härmed.
I nyssberörda skrivelse bär lantbruksstyrelsen därjämte anfört, att det
syntes önskligt att, så länge ovan omförmälda fråga vore under utred¬
ning, någon rubbning icke heller skedde beträffande den å extra stat
uppförda instruktörsbefattningen i husslöjd, och borde fördenskull medel
för dess uppehållande under år 1915 begäras på samma sätt som förut.
I enlighet med denna uppfattning hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för år 1915 å extra stat anvisa till anställande
av en andre instruktör i husslöjd ........... kronor 2,000
och såsom personligt ålderstillägg till andre instruk¬
tören Jonas Wallander, därest han fortfarande i denna
egenskap med gott vitsord tjänstgör, ... kronor 1,500
eller tillhopa.................................................. » 3,500.
Nionde huvudtiteln.
123
16. Lindring av fraktkostnader för kalk.
På framställning av Kungl. Maj:t tiar Riksdagen för lindring av [53.]
fraktkostnaderna vid transport å järnväg av kalk, kalkstensmjöl och
märgel för jordbrukets behov, i huvudsaklig överensstämmelse med för kalk.
vissa av mig till statsrådsprotokollet över jordbruksärenden den 12 (extra anslag.
januari 1907 angivna grunder, anvisat såsom förslagsanslag å extra
stat för vartdera av åren 1908 och 1909 200,000 kronor, för år 1910
250,000 kronor, för år 1911 300,000 kronor samt för vart och ett av
åren 1912, 1913 och 1914 380,000 kronor.
I ändamål att minska utgifterna från anslaget, vilket oaktat de
vidtagna höjningarna i regel betydligt överskridits, befanns, på sätt jag
anförde till statsrådsprotokollet den 13 januari 1912, sådan skärpning
i villkoren för åtnjutande av ifrågavarande fraktlindring lämplig, att stats¬
bidrag numera får utgå endast i det fall, att frakten för 100 kilogram
överstiger 20 öre, och icke till större belopp än att fraktkostnaden,
efter avdrag av statsbidraget, utgör minst 20 öre för 100 kilogram.
Bestämmelser angående berörda fraktlindring, innehållande jämväl sist¬
nämnda ändring, hava av Kungl. Maj:t utfärdats den 11 oktober^ 1912.
Lantbruksstyrelsen har nu i skrivelse den IT november 1913 med¬
delat, att styrelsen från järnvägsstyrelsen inhämtat, att under månaderna
oktober 1912—september 1913 utbetalda statsbidrag till frakter för
jordbrukskalk uppgått till 466,082 kronor 54 öre, samt hemställt, att
Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen avlåta proposition om anvisande för
ifrågavarande ändamål på extra stat för år 1915 av det belopp, som
Kungl. Maj:t kunde med hänsyn till vad ovan anförts finna lämpligt.
I detta sammanhang anser jag mig böra omförmäla följande ärende.
I en till mig ingiven skrift har herr Axel Åkerman i Malmö fram¬
ställt vissa erinringar mot det nuvarande systemet för ifrågavarande
fraktlindringar. Han har därvid anfört bland annat, att det skulle
under år 1913 visat sig, att de nu tillämpade bestämmelserna angående
statsbidrag för kalk direkt uppmuntrat kalkbruken till försäljning på
från kalkbruken längre bort belägna trakter än föregående år. Detta
hade haft sin grund däri, att skillnaden i frakt vid korta eller långa
transporter varit ingen eller ringa, sedan statsbidrag endast utginge i
den mån bruttofrakten överstege 20 öre per 100 kilogram.
Detta förhållande hade gjort sig tydligt kännbart därigenom, att
124
Nionde huvudtiteln.
[53.] försäljningsarbetet blivit lättare på från kalkbruken långt bort belägna
trakter. Sålunda hade de skånska kalkbrukens avsättning i Väster¬
götland och Värmland väsentligt ökats, likasom detsamma varit fallet
med västgötabrukens avsättning i Skåne och Blekinge.
Tidigare, då statsbidrag utbetaltes i den mån bruttofrakten över¬
steg 10 öre per 100 kilogram, hade detta förhållande icke varit så
märkbart. För att minska utgifterna för statsbidraget hade ju bestäm¬
melserna ändrats till de nuvarande från och med den 1 januari 1913.
Med stöd av det påpekade förhållandet kunde dock påstås, att någon
besparing icke kunnat göras, och, om så skulle varit fallet, hade det
sin grund i minskad användning av kalk. Det stora statsbidrag, som
utbetalats år 1913 för den ökade mängden långa kalksändningar, upp¬
vägde säkerligen till fullo den minskning i bidrag, som skett för ett
minskat antal korta kalktransporter. Genom nuvarande bestämmelser
bleve vagnparken icke rationellt utnyttjad, liksom det påpekade för¬
hållandet ur nationalekonomisk synpunkt vore alldeles oriktigt.
Riktigast vore väl, att lantbruket finge sitt behov av kalk till¬
fredsställt från närmast belägna kalkbruk. Därigenom skulle det nu¬
varande statsbidraget i väsentligt högre grad kunna komma lantbruket
till godo samt eventuellt kunna, om så ansåges nödvändigt, minskas
ganska avsevärt.
Varje lantbrukare borde i allmänhet köpa kalk från närmast
belägna kalkbruk. För att förmå honom till att använda kalk borde
frakten från närmaste bruk ställas så billig som möjligt och för den
skull statsbidrag lämnas. Statsbidrag behövde dock ej utgå, i den mån
bruttofrakten vore 10 öre eller därunder. Skulle nu lantbrukaren vilja
taga sin kalk från längre bort belägna kalkbruk, borde han vara oför¬
hindrad därtill, dock borde ej för denna transport utgå högre stats¬
bidrag, än om vederbörande tagit sin kalk från närmaste bruk. Med
sådan ordning skulle det för staten bliva likgiltigt, varifrån kalken toges.
Därför föresloges, att för varje särskild järnvägsstation måtte
fixeras det statsbidrag, som lämnades för kalk. Denna fixering borde
ske med hänsyn till frakten från närmast belägna leveranskraftiga kalk¬
bruk på det sätt, att där bruttofrakten mellan närmaste kalkbruk och
stationen understege 10 öre, lämnades icke något statsbidrag, och för
järnvägsstationer på längre avstånd från kalkbruk uträknades ocli
bestämdes statsbidraget med hänsyn uteslutande till fraktavgiften från
det närmast belägna kalkbruket. Då nytt kalkbruk med avsevärd till¬
verkning uppstode, borde det tillkomma järnvägsstyrelsen att fastställa
nya statsbidragstariffer för de järnvägsstationer, som därav berördes.
Nionde huvudtiteln. 125
Med fastställande av statsbidragstariffer för kalk, såsom nu angivits, [53.]
skulle ock de besvärliga uträkningar, som nu för varje kalksändning
måste göras och som ofta bleve felaktiga, med tv åtföljande kontroll¬
arbete i järnvägsstyrelsen kunna undgås.
Med tillämpning av detta förslag skulle statens besparing bliva
lika med det högre statsbidrag, som utbetalts för kalk från avlägsnare
kalkbruk. Och detta skulle icke bliva så litet.
I en vid skriften fogad tabell hade de föreslagna statsbidragen
angivits för ett större antal stationer fördelade över hela den del av
landet, där kalk i nämnvärd grad användes.
I anledning av denna skrivelse anmodade jag den 20 november
1913 järnvägsstyrelsen att avgiva yttrande rörande verkningarna av den
senast vidtagna skärpningen i villkoren för åtnjutande^ av lindring i
fraktkostnaden vid transport å järnväg av kalk m. m. för jordbrukets
behov samt, därest erfarenheten gå ve stöd för förefintligheten av de i
skriften anmärkta missförhållandena, avgiva förslag till ändrade bestäm¬
melser i ämnet.
Järnvägsstyrelsen har den 29 december 1913 avgivit det sålunda
begärda yttrandet och därvid anfört följande.
Enligt tillgänglig statistik utgjorde medeltransportlängden för jord-
brukskalk, transporterad i statens järnvägars egen trafik och i sådan
samtrafik, som kontrollerades av järnvägsstyrelsen, under åren 1907—
1912 respektive 85, 90, 93, 99,' 105 och 105 km. Medeltransport¬
längden visade således eu stadigt fortgående ökning till och med år
1911, vars medelsiffra gällde jämväl för år 1912.
Man syntes härav kunna draga den slutsatsen, att kalk börjat
allt mer och mer användas jämväl å från kalkbruken avlägset belägna
orter, ett förhållande som ju åsyftats med införandet av statsbidrag till
fraktkostnaderna för här ifrågavarande jord förbättringsmedel.
Åven om medeltransportlängden för år 1913 skulle utvisa ytter¬
ligare ökning, borde det därför icke kunna tagas som bevis på olämp¬
ligheten av de nuvarande bestämmelserna angående utbetalande av
statsbidrag. Förhållandet vore emellertid, att medeltransportlängden för
jordbrukskalk under den första hälften av år 1913 — den tid av detta
år, för vilken statistiska uppgifter funnes tillgängliga, uppgått till
endast 103 km. Ehuru givetvis den för år 1913 erhållna siffran å
medeltransportlängden icke vore fullt jämförbar med de för föregående
är angivna, då densamma endast avsåge ett halvar, syntes man dock
kunna°med allt skäl antaga, att långvägatransporterna under det senare
126
Nionde huvudtiteln.
[5o.] halvåret icke vore så dominerande, att medeltransportlängden för år
1913 i dess helhet avsevärt komme att överstiga 1912 års siffra.
_ Förslagsställarens antydan, att den vid 1913 års ingång företagna
ändringen av bestämmelserna för utbetalning av statsbidrag föranlett
ett underlättande av konkurrensen mellan kalkbruken med påföljd, att
konsumenterna i större utsträckning än förr tagit sin kalk från 'längre
bort belägna kalkbruk än eljest varit nödvändigt samt att statsverket
på grund härav fått vidkännas en del icke nödvändiga ökningar av
statsbidragen, vore alltså, såvitt med nu tillgängligt statistiskt material
kunde bedömas, icke överensstämmande med verkliga förhållandet.
Vad beträffade förslagsställarens påstående, att någon besparing
icke kunnat göras under år 1913, och att, om så dock skulle vara fallet,
detta skulle hava sin grund i minskad användning av kalk, ville järn-
vägsstyrelsen framhålla, att i statsbidrag till frakter för jordbrukskalk
under månaderna januari—oktober 1913 utbetalts kronor 435,620: 63.
För månaderna november och december förelåge ännu inga uppgifter,
men statsbidragsbeloppet för motsvarande månader år 1912 utgjorde
kronor 29,627: 9 8. Då man tryggt borde kunna antaga, att någon
nämnvärd ökning av kalktransporterna under november och december
år 1913, jämförda med motsvarande månader år 1912, icke kunde ifråga¬
komma — under dessa månader vore försändelser av kalk för jord¬
brukets behov relativt obetydliga —, syntes totalsumman av statsbidraget
år 1913 kunna uppskattas till ungefärligen 465,000 kronor. Motsva¬
rande belopp hade år 1912 utgjort kronor 522,141: 14, vadan sålunda
en minskning av statsbidraget av omkring 57,000 kronor syntes komma
att uppstå.
Statistiken utvisade därjämte, att, ehuru statsbidraget under första
halvåret 1913 endast utgjort'kronor 248,917:47 mot kronor 284,719: 02
under motsvarande tidrymd nästföregående år, hade dock den trans¬
porterade kalkmängden under samma perioder ökats till 125,250 ton
under år 1913 från 120,029 ton under år 1912.
Av vad sålunda anförts syntes det järnvägsstyrelsen ostridigt, att
den med ingången av år 1913 inträdda skärpningen av villkoren för
utbetalande av statsbidrag lör jordbrukskalk haft de avsedda verknin¬
garna, nämligen att nedbringa statsbidragens totalbelopp, utan att där¬
för, så vitt ännu kunde bedömas, menligt inverka på jordbrukets möj¬
ligheter att förskaffa sig kalken i erforderliga mängder. Järnvägs¬
styrelsen ville därför bestämt avstyrka en sänkning av den minimifrakt,
vederbörande kalkkonsument vore skyldig erlägga, för att statsbidrag
skulle kunna utbetalas.
Nionde huvudtiteln. 127
Järnvägsstyrelsen ville emellertid icke törneka, att kalk tran en del
kalkbruk försändes till stationer, som med hänsyn till traktkostnaderna
läge bättre till för transporter från andra kalkbruk. Detta förhållande,
som gjort sig märkbart även under föregående år, hade sin gruud däri,
att kaikbruken satte ned sina priser för leveranser till konsumenter inom
andra kalkbruks naturliga avsättningsområden.
Att denna konkurrens underlättades genom statsbidragen, syntes
icke heller kunna förnekas, och att statsverket sålunda finge betala av¬
sevärt mera än som vore nödvändigt samt att vagnarna i avsevärd om¬
fattning anlitades för transporter, som ur nationalekonomisk synpunkt
icke vore önskvärda, vore nog fullt riktigt.
Då nu en besparing för statsverket otvivelaktigt vore att vinna
genom tillämpning av det föreslagna sättet för beräkning av statsbidrag,
hade styrelsen gjort ett överslag angående storleken av de statsbidrag,
som under mars månad år 1913 skolat, därest berörda förslag ägt till¬
ämpning, utbetalas till vederbörande kalkkonsumenter. Det hade därvid
visat sig, att, medan de utbetalda statsbidragen under sagda månad ut¬
gjort kronor 45,440: ll, desamma enligt förslaget skulle hava uppgått
till omkring 29,400 kronor. En besparing av ungefär 16,000 kronor,
motsvarande 35 procent av den utbetalda statsbidragssumman, skulle
alltså hava uppkommit. Vid uträkningen hade hänsyn dock icke tagits
till en del mindre kalkbruk, varför besparingen i verkligheten borde
hava blivit ännu större.
Under antagande att totala statsbidragsbeloppet för år 1913 komine
att utgöra 465,000 kronor, skulle statsverket genom det föreslagna be¬
räkningssättet sålunda hava tillgodoförts i runt tal 160,000 kronor, ett,
som syntes, synnerligen avsevärt belopp.
Skulle förslaget kunna genomföras, syntes det därför skola medföra
avsevärda besparingar för statsverket. Det förutsatte emellertid ett upp¬
delande av landet i vissa områden, vilka skulle tänkas bliva betjänade
vart och ett av ett visst inom nämnda område beläget kalkbruk, märgeltag
eller dylikt, nämligen det, från vilket statsbidraget enligt gjorda beräk¬
ningar bleve mindre än från varje annat. Härvid skulle dock åtskilliga
svårigheter uppstå. På ifrågavarande kalkbruk, märgeltag eller dylikt
måste man nämligen ställa de anspråken, att det skulle kunna leverera
all den kalk eller märgel, som åtginge inom området, samt att kalken
eller märgeln skulle vara av god beskaffenhet och lämplig för all slags
jord. Skulle, såsom styrelsen antoge, t. ex. pulveriserad kalksten samt
märgel icke som jordförbättringsmedel vara av samma värde som kalk,
syntes man icke böra taga hänsyn till sådana fyndigheter vid upp-
[53.]
128
Monde huvudtiteln.
[53.] delandet av landet i ovanberörda områden. Vore ett visst kalkbruk åter
icke tillräckligt leveranskraftigt, skulle det vara nödvändigt att låta
annat kalkbruks område ökas ut på det förras bekostnad. Funnes det
då två eller flera kalkbruk att välja på, vore det otvivelaktigt ganska
vanskligt att draga upp områdenas gränser.
Huruvida nyssnämnda svårigheter vore av den art, att de kunde
övervinnas, kunde styrelsen, som icke ägde den kännedom beträffande
ovanberörda förhållanden, som vore nödvändig för frågans rätta be¬
dömande, icke avgöra; och styrelsen ansåge sig därför icke kunna ut¬
tala sig om möjligheten att genomföra förslagsställarens system.
Departements- Jämväl för år 1915 synas medel böra göras tillgängliga för utbe-
ehefen. talande av ifrågavarande fraktlindring.
Såsom av järnvägsstyrelsens ovanberörda yttrande framgår, synas
de från och med år 1913 vidtagna skärpningarna i villkoren för stats¬
bidrags åtnjutande icke hava varit utan verkan i syfte att nedbringa
statsverkets kostnader, samtidigt som den transporterade kalkmängden
åtminstone under förra halvåret ökats mot samma tid under nästföre¬
gående år. Likväl kommer det anvisade anslaget att för år 1913 avse¬
värt överskridas, nämligen enligt järnvägsstyrelsens beräkning med icke
mindre än omkring 85,000 kronor.
Om än åtskilliga av de i omförmälda skrift gjorda anmärkningarna
torde få anses vara tillfyllest bemötta av järnvägsstvrelsen, kvarstå
dock, såsom järnvägsstyrelsen medgiver, vissa påpekade förhållanden,
som icke kunna anses tillfredsställande. Huruvida, såsom förslagsställaren
tänkt sig, landet må kunna — ur fraktlindringens synpunkt — indelas
i vissa bestämda avsättningsområden för de särskilda kalkbruken, synes
mig emellertid ovisst. Såväl ur de av järnvägsstyrelsen framhållna
som andra synpunkter synas betydliga svårigheter möta mot en sådan
anordning. Det är emellertid min avsikt att ägna frågan ytterligare upp¬
märksamhet lör att, om möjligt, lämpligt avvägda bestämmelser må
kunna utfinnas i syfte att inskränka ett nationalekonomiskt ofördelaktigt
användande av vagnparken vid onödigt långa kalktransporter och minska
statens utgifter i form av fraktlindring.
Tillsvidare anser jag, att de hittillsvarande bestämmelserna för
åtnjutande av statsbidrag böra fortfarande tillämpas.
Någon ändring i anslagsbeloppet synes mig i avvaktan på ytter¬
ligare erfarenhet icke nu böra äga rum.
Nionde huvudtiteln.
129
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks- [53.]
dagen
att för lindring av fraktkostnaderna vid transport
å järnväg av kalk, kalkstensmjöl och märgel för jord¬
brukets behov å extra siat för år 1915 anvisa, såsom
förslagsanslag, ......................................... kronor 380,000.
D. Fiskeri väsendet.
1. Fiskerinäringens understöd, oförändrat ordi¬
narie anslag ............................................................................... kronor 111,000.
2. Undervisningskurser i navigation för bohuslänska fiskare.
[54- j
Med anledning av Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställningar rjnde^i-
anvisade Riksdagen för vart och ett av åren 1903 — 1912 på extra stat ningtkurser i
ett anslag av 2,250 kronor såsom bidrag till anordnande av under- Zkl’
visningskurser i navigation för bohuslänska fiskare under förutsättning fiskare.
att Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskap och landsting för (extra anslag.)
ändamålet bidroge med tillsammans 2,000 kronor. Med hänsyn därtill,
att Kungl. Maj:t för att möjliggöra, att kurserna redan under hösten år
1902 kunde träda i verksamhet, måste under samma år låta förskottera
halva beloppet, 1,125 kronor, av det för år 1903 beviljade anslaget, och
då enligt den för kurserna antagna plan desammas verksamhet skulle
taga sin början varje år på hösten, begärde Kungl. Maj:t av 1903 års
Riksdag rätt att av det belopp, som för år 1904 äskades, låta under år
1903 av tillgängliga medel förskottera hälften eller 1,125 kronor, och
bifölls jämväl detta av Riksdagen. Liknande medgivande har även, på
Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar, lämnats av senare årens
Riksdagar.
Dessa kurser, för vilka voro anställda två lärare, som förordnats
av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus län, höllos
varje år från och med hösten 1903 till och med våren 1912 å fyra olika
fisklägen, därav två kurser från början eller mitten av oktober till ungefär
den 20 december samt två kurser från början av februari till ungefär
den 20 april.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 17
130
Nionde huvudtiteln.
[54.] För vartdera av åren 1913 och 1914 har Riksdagen för ifrågavarande
ändamål och under förutsättning, att av länets hushållningssällskap och
landsting eller eljest för ändamålet tillskötes minst 1,150 kronor, anvisat
ett anslag av 1,400 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta utav
detta belopp förskottsvis av tillgängliga medel under nästföregående år
utanordna 700 kronor, och har vid anslagets beviljande förutsatts, att
staten skulle bestrida arvodet till inspektören, 250 kronor, samt hälften
av de övriga kostnaderna med 1,150 kronor. Denna nedsättning av
anslagets belopp har möjliggjorts därav, att den förändring vidtagits i dessa
kurser, att endast en lärare anställts och endast två undervisningskurser
årligen hållits, nämligen en i norra skärgården och en i södra skär¬
gården, samt att därjämte två till tre månader årligen anslagits till
kortare föreläsningskurser.
Jämlikt de angående ifrågavarande kurser av Kungl. Maj:t den 6
juni 1902 givna, föreskrifter hava redogörelser inkommit angående de
kurser, som ägde rum under hösten år 1912 och i början av år 1913,
jämte yttranden av inspektören för dessa kurser G. Ridderstad, och
inhämtas härav bland annat följande.
Under hösten 1912 höllos två kurser, den ena å Åstol och den
andra å Sannäs. Den förra kursen började den 22 oktober och slutade
den 26 november. I kursen deltogo 22 elever i en ålder från och med
16 till och med 35 år, medelåldern var 23 år; 8 av eleverna voro under
20 år. Undervisningen ägde rum under 6 timmar dagligen med början
kl. 1 e. m. I medeltal deltog varje elev endast 10 dagar i undervis¬
ningen, 3 elever över 20 dagar, 17 elever högst 10 dagar. Enligt
inspektörens rapport har kursen å Åstol icke varit till den nytta, fiskarna
därstädes hoppats, emedan den ej kunnat påbörjas tidigt nog samt måste
avbrytas vid det tidigt inträdande sillfiskets början.
Kursen å Sannäs, som varit anordnad i enlighet med de från och
med hösten 1912 tillämpade nya bestämmelserna angående den nu
ifrågavarande undervisningens ordnande, har pågått från och med den
4 till och med den 21 december. Dagligen hava 2 till 3 timmar an¬
vänts till föreläsningar med början enligt fiskarnas egen önskan på var¬
dagar kl. 6.3 0 e. m. och på söndagar kl. 5 e. m. I kursen deltogo 18
elever i en ålder av från och med 18 till och med 51 år, medelåldern
var 30.4 år; endast eu av eleverna var under 20 år och 9 över 30 år.
Dessa elever hava dagligen bevistat föreläsningarna, men dessutom hava
en del andra å platsen bosatta personer åhört föreläsningarna.
Betyg hava utfärdats till 2 fiskare, vilka deltagit i båda kurserna
och efter prövning befunnits äga godkända kunskaper.
Nionde huvudtiteln.
131
Under vårterminen 1913 hava 4 föreläsningskurser hållits, nämligen
å Råssö, Resö, Vrångö och Styrsö Tånge, samt en fortsättningskurs
på Åstol.
Kursen på Råssö började den 7 januari och fortgick alla dagar
till den 20 januari, då den avslutades. Dagligen hava 3 timmar använts
till föreläsningar med början kl. 4 e. m. I kursen hava deltagit 26
fiskare i en ålder från och med 15 till och med 55 år; medelåldern var
i det närmaste 28 år; 12 av eleverna voro under 20 år och 10 över
30 år. Förutom dessa fiskare, som dagligen bevistat föreläsningarna,
hava en del andra personer åhört dessa.
Kursen på Resö ägde rum från och med den 23 januari till och
med den 1 februari. Föreläsningarna hava pågått 2 Vä—3 timmar dag¬
ligen med början kl. 5.30 e. m. I kursen hava deltagit 15 fiskare i eu
ålder mellan 16 och 50 år; medelåldern var 28 år; 5 voro under 20 år
och 4 över 30 år.
Kursen på Vrångö börjades den 20 februari och avslutades den
20 mars. Undervisningen har pågått dagligen utom på söndagar från
kl. 4 till 8 å 8.3 0 e. m. I kursen hava deltagit 30 elever i en ålder
av 15 till 37 år; medelåldern var 23 1/3 år; av eleverna voro 3 under
20 år och 5 över 30 år. I medeltal hava eleverna besökt kursen under
13.5 dagar. 5 av eleverna hava varit närvarande mindre än 10 dagar
och 4 under de 25 dagar, som undervisning meddelats. Anledning till
att undervisningen försummats så många dagar har varit det då som
bäst pågående holjbackefisket.
Kursen på Styrsö Tånge har pågått från och med den 12 till och
med den 31 mars ined 2 Vä timmar dagligen och början kl. 4.3 0 e. m.
I kursen hava deltagit 26 fiskare i en ålder av 18 till och med 50 år;
medelåldern var 32 Vä år; av eleverna voro 2 under 20 ar och 1 i
över 30 år.
Kursen på Åstol har pågått från och med den 4 februari till och
med den 10 mars. Undervisningstiden har under vardagar varit kl.
1—7 e. m. och på söndagar kl. 1—4 e. in. I kursen hava deltagit 20
fiskare i eu ålder mellan 16 och 35 år; medelåldern var 22 3A år; av
eleverna voro 6 under 20 år och 2 över 30 år. I medeltal hava eleverna
besökt kursen under 13.8 dagar, 5 av eleverna hava varit närvarande
mindre än 10 dagar och o under minst 20 dagar. Pa söndagarna hava
föreläsningarna besökts av alla på Åstol bosatta fiskare.
Kurserna hava, enligt meddelande från inspektören, av honom
inspekterats flera gånger, varvid han städse funnit, att särskilt de sä
kallade föreläsningskurserna blivit mycket populära. Fiskare av alla
1^2 Nionde huvudtiteln.
[54.] åldrar deltoge, så ofta tillfälle gåves, däri och vore synnerligen tack¬
samma för att kunna till läraren få direkt framställa frågor och erhålla
upplysningar.
Kursen på Astol har däremot varit fåtaligt besökt och några betyg
hava ej kunnat tilldelas deltagarna.
I skrivelse till lantbruksstyrelsen den 8 november 1913 har Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus län hemställt om åt¬
gärders vidtagande för beredande av statsanslag till undervisning av
ifrågavarande slag under vintern 1914—1915 enligt väsentligen samma
plan, som fastställts för kurserna under de senaste åren; och har samma
Kungl. Maj:ts befallningshavande i fråga om kostnaderna för dessa
kurser anfört, att dessa torde böra fortfarande beräknas till sammanlagt
2,550 kronor, A^arav 1,400 kronor avsåges skola utgå av statsmedel och
återstoden, 1,150 kronor, ställts till förfogande av länets hushållnings¬
sällskap och landsting.
Lantbruksstyrelsen har i skrivelse den 11 november 1913 i enlig¬
het härmed tillstyrkt, att ett anslag av 1,400 kronor måtte för år 1915
äskas av Riksdagen för ifrågavarande ändamål.
1>epachefZHl'; ■ Red°göreisen för de under vintern 1912—1913 hållna kurserna
utvisar, att isynnerhet föreläsningskurserna omfattats med livligt intresse
av fiskarbefolkningen. Undervisning av* sistnämnda slag synes därför
böra meddelas jämväl under \dntern 1914—1915, och torde det även
Arara skäl att fortsätta med egentliga undervisningskurser i den mindre
omfattning, som skett de senaste åren.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Magt måtte föreslå Riks¬
dagen
att såsom bidrag till anordnande av undervis¬
ningskurser och hällande av föredrag- i navigation m. m.
för bohuslänska fiskare, under förutsättning att a\’ Göte¬
borgs och Bohus läns hushållningssällskap eller lands¬
ting eller eljest för ändamålet tillskjutas minst 1,150
kronor, å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag
av....................................................................... kronor 1,400
med rätt för Kungl. Maj:t att utav detta belopp för¬
skottsvis under innevarande år av tillgängliga medel
utanordna 700 kronor.
Nionde huvudtiteln.
133
3. Södra Sverges fiskeriförening.
Såsom understöd åt södra Sverges fiskeriförening har Riksdagen [55.]
för varje år från och med år 1908 på extra stat anvisat anslag, som
under åren 1908—1913 utgått dels med 8,500 kronor till upprätthållande fukeri,
av föreningens fiskeriskola och dels under de två första åren med 5,000, förening.
därefter med 7,000, under år 1913 med 9,000 och under innevarande ,extra andag.)
år med 10,000 kronor såsom bidrag till föreningens försöks- och fisk-
odlingsverksamhet. Av sistnämnda belopp var en summa av 1,000
kronor avsedd till komplettering av utrustningen vid föreningens labo¬
ratorium. Därjämte anvisade Riksdagen på framställning av Kungl.
Maj:t för år 1909 ett belopp av 4,000 kronor till uppförande av en
byggnad, som skulle inrymma en fiskkläckningsanstalt och ett sötvatten-
biologiskt laboratorium.
Uti en till Kungl. Maj:t ställd, av lantbruksstyrelsen med utlåtande
den 6 november 1913 ingiven skrift har nu föreningens styrelse an¬
hållit, att Kungl. Mai:t ville vidtaga åtgärder för att föreningen måtte
för år 1915 komma i åtnjutande av statsanslag å samma belopp som
för innevarande år. Till stöd härför har föreningens st}Telse anfört
följande.
Under år 1913 hade föreningens verksamhet i huvudsak fortgått
enligt samma plan som föregående år. I den pågående lärokursen vid
fiskeriskolan deltoge sju elever, åt vilka undervisning meddelades i enlighet
med av lantbruksstyrelsen fastställd läroplan.
Försöks- och fiskodlingSArerksamheten hade under året betydligt
utvidgats, då föreningen dels på 15-årigt arrende övertagit ett damm¬
område om 8 hektar i närheten av Liatorps järnvägsstation, dels genom
nybyggnader förökat dammarealen vid Eriksdal i Skåne med två större
sträckdammar, fem karplekdammar och två bassänger om tillsammans
något över 8 hektar, varförutom två dammar om tillsammans 2 hektar
blivit inrättade vid Bellinga, avsedda att producera yngel för de i Skåne
arrenderade sjöarna.
Vid försöksstationen i Aneboda hade däremot i brist, på nödiga
medel arbeten med nya dammar måst anstå. Dock hade där i ännu
större omfattning än tillförene utfodringsförsök verkställts, varförutom
från kläckningsanstalten en myckenhet forell- och gösyugel utgått till
enskilda rekvirenter. Föreningen ägde emellertid ännu vid Aneboda stora
arealer, som borde utnyttjas till dammar, för att föreningen i ökad mån
134
Nionde huvudtiteln.
[55.] skulle kunna tillhandahålla sättfisk och fiskyngel till privata fiskodiare,
vilkas antal alltjämt stadigt ökades, likasom det vore nödvändigt att
fortsätta de påbörjade försöken med gödsling och utfodring för att komma
till säkra resultat i dessa för dammhushållningen så vitala frågor.
Vid det biologiska laboratoriet hade under året verksamheten be¬
drivits i syfte att praktiskt utröna existensmöjligheterna för den högre
och lägre fiskfödan i dammar samt det biologiska och kemiska inflytande,
som utfodring och gödsling kunde hava på dessa för en stor "del av
vårt land så typiska vatten. Emellertid krävde detta laboratorium för
varje, år icke allenast vanliga förbrukningsartiklar, såsom glas- och
porslinsvaror, kemiska reagenser och fotografiska utensilier, utan även
någon nyanskaffning av böcker och apparater.
Föreningen hade under året haft anställd en särskild assistent vid
det biologiska laboratoriet samt en fiskerikonsulent, som stått allmänheten
till tjänst vid anläggande och skötsel av dammar.
Vid ansökningen är fogat förslag till inkomst- och utgiftsstat för
föreningen för år 1915, vari bland inkomster upptagas, förutom beräknat
statsanslag å 18,500 kronor, beräknade anslag av hushållningssällskap å
tillhopa 6,500 kronor, beräknad inkomst av fiskodlingsverksamheten
12,000 kronor samt av medlems- och årsavgifter 800 kronor.
I sitt utlåtande har lantbruksstyrelsen framhållit, att av denna
förslagsstat framginge, att föreningen beräknat jämväl för år 1915
statsbidrag å 1,000 kronor till laboratoriets utrustning och underhåll.
Lantbruksstyrelsen ansåge detta belopp fortfarande behövligt, för att
föreningen skulle kunna underhålla och komplettera laboratoriets utrust¬
ning samt anskaffa erforderliga förbrukningsartiklar, nödig litteratur m. m.,
och såsom ytterligare stöd härför ville styrelsen framhålla, att verksam¬
heten vid laboratoriet givetvis komme att växa i samma mån, som för¬
eningens försöksverksamhet utvidgades. Likaså ansåge lantbruksstyrelsen.
att föreningen för sin praktiska försöks- och fiskodlingsverksamhet väl
behövde de 9,000 kronor, som vore avsedda härför. Föreningens fisk-
odlingsvex-ksamhet vore nämligen fortfarande stadd i snabb utveckling,
vilket syntes, bland annat, därav, att arealen av fiskdammar, som för¬
eningen disponerade i Kronobergs och Malmöhus län, under år 1913
ökats med sammanlagt omkring 18 hektar och numera upptoge till¬
sammans omkring 47 hektar. Denna utvidgning vore betingad av det
årligen växande antalet enskilda fiskodlingar och därav beroende ökad
efterfrågan på ungfisk till utplantering.
Styrelsen vitsordade vidare, att föreningens fiskeriskola samt för¬
söks- och fiskodlingsverksamhet fortfarande handhades på fullt tillfreds-
Nionde huvudtiteln.
135
ställande sätt. Styrelsen, som ej hade något att erinra mot torberörda [55.]
förslag till inkomst- och utgiftsstat, har därför hemställt om åtgärder
för anvisande av det av föreningen begärda anslaget.
Den av södra Sverges fiskeriförening bedrivna verksamhet är Departements-
otvivelaktigt fortfarande både förtjänt av och i behov av understöd.
Till fiskeriskolan begäres nu liksom förut 8,500 kronor. Till
föreningens egentliga försöks- och fiskodlingsverksamhet samt till ut¬
rustning och underhåll av föreningens för denna verksamhet upprättade
sötvattenbiologiska laboratorium begäres 10,000 kronor, vilket belopp
också är lika med det, som för innevarande år utgår till samma ändamål.
Mot dessa belopp, tillsammans 18,500 kronor, synes ej vara något att
erinra.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att till understöd åt södra Sverges fiskeriföre¬
ning å extra stat för år 1915 anvisa ett anslag
av.................................................................. kronor 18,500,
därav till upprätthållande av föreningens fiskeri-
skola ............................................................... kronor 8,500
och såsom bidrag till föreningens försöks- och fisk¬
odlingsverksamhet....................................... kronor 10,000.
4. Hydrografisk-biologiska havsundersökningar.
a. Hydrografisk-biologiska undersökningar av de Sverge omgivande liaven.
För utförande av hydrografisk-biologiska undersökningar av de [56.]
Sverge omgivande haven har Riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag Rydrografisk-
anvisat medel å extra stat för vart och ett av åren 1901—1914. Från
och med år 1905 hava dessa anslag utgått med 26,100 kronor årligen, mngar av de
därav 5,100 kronor till täckande av Sverges andel i kostnaden för en Sv^nde
internationell hydrografisk-biologisk centralanstalt med laboratorium och haven.
21,000 kronor till omkostnader för de undersökningsarbeten, som det (extra anslag.)
enligt uppgjord arbetsfördelning ålegat Sverge att utföra. Med de å
1914 års stat för ifrågavarande ändamål anvisade anslag skola bestridas
dylika undersökningskostnader för tiden från och med den 1 maj 1914
till och med den SO april 1915 samt Sverges andel i kostnaderna för
136
Nionde huvudtiteln.
[56.] oinförmälda centralanstalt för liden från och med den 22 juli 1914 till
och med den 21 juli 1915.
I skrivelse den 25 oktober 1913 har nu svenska hydrografisk-
biologiska kommissionen gjort framställning om beredande av medel
för nämnda ändamål under ytterligare ett år och därvid ifrågasatt för¬
höjning med 4,000 kronor i det till undersökningskostnader avsedda
anslaget. Kommissionen har till stöd för denna framställning: anfört
följande. ö
De praktiska fiskeriundersökningarna bedreves numera av alla de
deltagande länderna i större måttstock än förut, och som detta skedde
på grund av initiativ, som tagits från Sverges sida, vore det tydligt,
att ett ökat arbete även maste utföras av den svenska kommissionen
och dess tjänstemän. Detta arbete vore i främsta rummet riktat på
undersökning av trålens inverkan på fiskbeståndet samt på möjligheten
a\ att förbättra detta fiskredskap, vilket astadkomme så stor förödelse
av omogen fisk. Den internationella havsforskningen hade efter lång¬
varig undersökning av trålens inverkan på rödspättebeståndet i Nord¬
sjön enhälligt antagit ett förslag att motverka trålningens skadliga in¬
verkan genom införande av minimimått för ilandförande av rödspättor
i samtliga nordsjöländers hamnar. Detta förslag komme att omedelbart
föreläggas^ dessa länders regeringar genom danska utrikesdepartementet.
De finmaskiga trålarnas inverkan på de yngre årsklasserna av sill
samt omogen ungfisk i allmänhet hade därnäst blivit föremål för inter¬
nationell undersökning på grund av ett av de svenska delegerade på
svenska regeringens uppdrag i april 1912 härom framställt förslag.
Denna undersökning, vilken nu vore i full gång över hela Nordsjön,
bedreves i Skagerak och i Kattegat ensamt av den svenska kommis¬
sionen, emedan de danska och norska undersökningsfartygen vore upp¬
tagna av undersökningar omkring Färöarna, Island och Finnmarkens
kuster. Undersökningen bedreves sålunda, att man på samma ställe
utförde trålning med vanlig trål och med silltrål under lika lång tid
samt sorterade, uppmätte och jämförde fångsterna. Detta medförde ett
betydligt arbete för trålmästaren, som av den anledning begärt löne¬
förhöjning. Därjämte medförde det nödvändigheten av att anställa till¬
fälligt assistentbiträde, då försök skulle anställas samtidigt ombord på
kommersiella trålare, jämte extra kostnader för räknebiträde och utskriv¬
ning av uppgifter ur auktionsprotokoll m. m. Till dessa nya under¬
sökningar, vilka nu utfördes planmässigt efter avtal med Englands,
Hollands och Tysklands kommissioner, hade på sista tiden kommit en
annan undersökning, vilken börjats i Sverge och lämnat mycket lovande
Nionde huvudtiteln.
137
resultat. Denna ginge ut på att förbättra trålens konstruktion, så att
den huvudsakligen infångade fisk av en viss storlek och läte de yngre
och värdelösa fiskarna undslippa. Under nära 2 månader både dagliga
trålningsförsök utförts i Östersjön med nya trålar, s. k. »skontrålar», med
hjälp av vilka man kunnat spara ända till 70 procent av de små fiskarna
från förödelse. Dessa resultat syntes så viktiga, att befälhavaren på
Skagerak inkallats att redogöra för den svenska skontrålens konstruk¬
tion och verkan inför det internationella rådet vid dess senaste årsmöte
i Köpenhamn. Om dessa experiment lyckades och vnnne efterföljd,
kunde trålning efter plattfisk bedrivas utan att fiskbeståndet skulle därav
ödeläggas.
Experimenten vore emellertid ganska dyrbara, emedan nya red¬
skap måste inköpas, och kommissionens utgifter på denna utgiftspost
hade fördubblats under året 1913. Antalet av fisk, som under september
och oktober fångats med skontrål och uppmätts ombord å Skagerak,
överstege 100,000. För att ordna, redigera och publicera resultaten av
dessa omfattande mätningar erfordrades ökade anslag.
Slutligen ville kommissionen omnämna, att nya upptäckter gjorts
rörande de nyttiga fiskarternas fortplantning i Nordhavet och Nordsjön,
vilka föranlett det internationella rådet att upptaga planktonundersök¬
ningen efter andra metoder och med större intensitet än förut. Fiskarnas
fortplantning ägde rum i våra hav framför allt under varen i mars och
april. Samtidigt med att rommen bleve lagd plägade inträffa eu stark
utveckling av plankton, eller fiskfödan i havet, vilken komme fisklar¬
verna tillgodo. Om emellertid, av någon anledning, vilken ännu ej vore
känd men som måste utforskas, det inträffade att fiskynglet i det kritiska
utvecklingsstadiet, då reservnäringen, som innehölles i ägget, vore för¬
brukad, icke i det omgivande vattnet funne plankton förhanden i till¬
räcklig mängd, måste det förgås. Så förklarades det märkvärdiga för¬
hållande, som upptäckts genom den internationella undersökningen, att
havets fiskbestånd icke årligen förnyades utan med vissa mellantider,
så att man numera skilde på goda och dåliga yngelår. Något gott
yngelår hade icke inträffat i Nordhavet sedan 1904, och det läte sig
bevisa, att Norges och delvis Sverges havsfiske under de senaste 8 åren
berott på den enorma utveckling av yngel, som inträffade på våren 1904
och som under de följande åren dels felslagit och dels förekommit i
jämförelsevis obetydlig skala. Man antoge att detta komme sig därav,
att utvecklingen av plankton, vars sporer funnes i havsbottnen eller i
vissa av havets vattenlager, ej inträffat i det för fiskynglet gynnsammaste
momentet, och undersökningen riktades nu med all kraft på fiskfödans
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 18
138 Nionde huvudtiteln.
[56.] förekomst och utveckling under våren. Nya metoder användes för ända¬
målet och kommissionen hade anställt en särskild specialist för plank¬
tonundersökning samt bekostat assistentens vistelse i Kristiania för in¬
övning i de nya av professor Gran därstädes utarbetade metoderna.
Härigenom höjdes utgifterna för planktonanalys betydligt.
Hydrografisk-biologiska kommissionen hade icke inlåtit sig på denna
utvidgning av undersökningen utan att äga förvissning om, att den brist,
som under föregående och under detta år måste uppstå i dess inkomster,
skulle kunna täckas utan tillskott Uran statens sida. En av kommis¬
sionens medlemmar hade ställt ekonomisk garanti för att det tillskott,
som behövdes för arbetets utvidgning under detta och föregående ar¬
betsår, skulle ställas till disposition.
Redan förut hade kommissionen genom enskild offervillighet blivit
satt i tillfälle att utan extra anslag från statens sida bestrida de kost¬
samma arbetena och utrustningen för de internationella strömmätningarna
i Skagerak, vilka kostat 7,500 kronor enligt kommissionens redogörelse
för tillgångar och utgifter under arbetsåret 1 maj 1911—30 april 1912.
Den här beskrivna utvidgningen av de fiskeribiologiska undersök¬
ningarna hade år 1912 förorsakat en brist av 1,430 kronor 18 öre och
år 1913 en brist av 4,166 kronor 6 öre. Den brist, som komme att
uppstå år 1914, kunde ej nu exakt beräknas, men torde ej bli mindre
än omkring 4,000 kronor.
Kommissionen ägde, såsom nämnt, säkerhet för att dessa brister
skulle täckas utan anlitande av statsmedel men funne, att dess årliga
budget i längden icke kunde byggas på otillräckligt anslag, och hem¬
ställde därför, att Kungl. Maj:t täcktes av Riksdagen äska en tillökning
i det till kommissionens arbeten hittills årligen anvisade anslaeret med
4,000 kronor.
I detta sammanhang torde jag få omförmäla följande ärende.
I skrivelse den 24 november 1913 till chefen för jordbruksdeparte¬
mentet har utrikesdepartementet meddelat, att härvarande danske minister
tillkännagivit, att på det internationella rådets för havsundersökningar
åi smöte i Köpenhamn i september månad år 1913 de brittiska delegerade
framlagt ett förslag av följande lydelse: »Rådet anser det önskvärt för
dess arbetes jämna fortgång, att de deltagande staterna i princip uttala
sig för anslutning under en tid av fem år från den 22 juli 1913.»
Rådet hade antagit en resolution i överensstämmelse med detta förslag
och hade nu danske ministern anhållit om upplysning angående den
svenska regeringens ställning till förslaget.
Nionde huvudtiteln.
139
I anledning härav har svenska hydrografisk-biologiska kommis- [56.]
sionen i skrivelse den 6 december 1913 framhållit betydelsen saväl av
de redan vunna resultaten av det internationella samarbetet som den
omständigheten att åtskilliga viktiga arbeten påginge, vilka behövde
fortsättas under derå år för att kunna slutföras, varefter resultaten av de
vidtagna åtgärderna borde övervakas och åtgärderna kompletteras. Den
enda institution, som hade tillräckliga medel att följa havsfiskets utveck¬
ling, vore det internationella rådet medelst den fiskeristatistik, som in¬
förts, och genom de undersökningar, som det kunde låta sina experter
utföra i varje del av Nordsjöns och Östersjöns område. Kommissionen
tillstyrkte, att svenska regeringen vidtoge den av de brittiska delegerade
föreslagna åtgärden och erinrade därom, att den ursprungliga överens¬
kommelsen om samarbete mellan nordsjöländerna till havsfiskets skyd¬
dande hade avslutats under förutsättning av flerårig samverkan.
Anslag till nu ifrågavarande bägge ändamål är uppenbarligen be- Dep™tee™*ntt'
hövligt även för år 1915. Vad den ifrågasatta höjningen i undersök-
ningsanslaget angår, finner jag densamma väl motiverad. Ju längre den
internationella havsforskningens arbeten fortskridit, desto större och
värdefullare resultat hava vunnits, och de undersökningar, som nu, enligt
vad kommissionens redogörelse utvisar, äro under arbete eller omedel¬
bart förestående, hava givetvis en synnerligen stor betydelse för känne¬
domen om fiskens livsbetingelser och fiskets rätta bedrivande. Då denna
på Sverges initiativ tillkomna internationella organisation numera ut¬
vecklats till att omfatta samtliga stater vid Östersjön, Nordsjön och norra
Atlanten samt utför ett arbete, som såväl i vetenskapligt som praktiskt
ekonomiskt hänseende är synnerligen viktigt och framstående, bör givet¬
vis Sverge icke undandraga sig att till fullo utföra och bekosta de
undersökningsarbeten, som enligt fastställd arbetsfördelning tillhöra det¬
samma. Det är värt synnerligt erkännande, att under en följd av år
de svenska arbetena kunnat genom offervillighet från enskilt, svenskt
håll utvidgas till önskvärd omfattning utöver vad de från statens sida
anslagna medlen kunnat tillåta. Att dessa arbeten skulle även fram¬
deles delvis bli beroende av enskild frikostighet synes emellertid icke
lämpligt och kan för övrigt ingalunda med säkerhet påräknas. Jag
finner därför, i likhet med kommissionen, det vara önskligt, att statens
anslag höjes i erforderlig mån.
Då enligt kommissionens uppgift bristen i anslaget uppgått under
år 1913 till över 4,000 kronor samt för år 1914 kan beräknas till unge¬
fär samma belopp, finner jag ingen anledning till erinran mot beloppet
140
Nionde huvudtiteln.
[56.] av den begärda anslagsförhöjningen. Denna har av kommissionen före¬
slagits att användas till ökad avlöning åt trålmästaren, resekostnader åt
assistenter och extra biträden, märkning av fisk, tryckningskostnader,
anskaffande och ersättning av redskap samt planktonanalys.
Mot en sådan förklaring från svensk sida, som det” internationella
rådet på grund av ett från brittisk sida framkommet förslag ifrågasatt,
synes mig inga betänkligheter böra möta, naturligtvis under förutsättning
att de för ändamålet erforderliga anslagsmedlen bliva beviljade av Riks¬
dagen. Någon ändring i det hittills tillämpade förfaringssättet att sådana
medel beviljas för ett år i sänder torde emellertid icke behöva äga rum.
Jag hemställer alltså, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att till utförande av hydrografisk-biologiska under¬
sökningar av de Sverge omgivande haven å extra stat
för år 1915 bevilja
dels till omkostnader för tiden från och med den
1 maj 1915 till och med den 30 april
1916.............................................................. kronor 25,000,
dels ock till täckande av Sverges andel i kost¬
naderna för en internationell hydrografisk-biologisk
centralanstalt med laboratorium för tiden från och
med den 22 juli 1915 till och med den
21 juli 1916 ................................................ kronor 5,100,
eller tillsammans............................. » 30,100.
b. Underhålls- och driftkostnad för fartyget Skagerak.
r67.] För hydrografisk-biologiska undersökningar av de Sverge om-
^och^Htt' Sivande ^aven samt för tillsyn och bevakning vid Sverges havsfisken
kostnad för liar fiirtyget Skagerak sedan år 1905 vant i verksamhet. Riksdagen
fartyget har för varje år å extra stat beviljat anslag till underhålls- och drift.-
cagera . pos(-naf] för nämnda fartyg, vilket anslag för vart och ett av åren 1909
extra anslag.) Uppgått till 34,000 kronor samt för år 1914 till 41,800 kronor,
därav 5,800 kronor till reparation av fartyget.
Beträffande befäl och manskap å fartyget har från början varit
bestämt, att befälhavaren och förste maskinisten skulle vara anställda
för helt år, varemot den övriga delen av besättningen, åtminstone de
första åren av fartygets verksamhet, till huvudsaklig del utgjorts av
manskap från flottan. Sedan emellertid erfarenheten visat, att använ¬
dande av civil besättning, vartill början gjordes år 1909, medförde stora
Nionde huvudtiteln. 14:1
fördelar, har Kungl. Maj:t vid ^anordnande av de senare årens anslag [57.]
medgivit, att — utom vad anginge avlöningarna åt fartygets betai-
havare och förste maskinist samt för dem avsedda medel Kungl.
Mai:ts befallningshavande i Göteborgs och Bohus län, som har överin¬
seendet av fartyget sig anförtrott, ägde att, därest besparing uppstode
å någon av de poster i övrigt, som upptoges i uppgjord beräkning over
utgifterna för fartyget, använda samma besparing till förhyrning för
hela året av civil besättning och underbefäl å fartyget i så stor utsträck¬
ning, som anslaget medgåve, i vilken händelse motsvarande minskning
finge göras i antalet av fartygets från flottan utkommenderade manskap.
Nu har Kungl. Maj:ts bemälde befallningshavande efter samråd
med svenska hydrografisk-biologiska kommissionen i skrivelse den 29
oktober 1913 gjort framställning om anslag till underhalls- och drift¬
kostnader för Skagerak jämväl för år 1915 till enahanda belopp, som
för innevarande år anvisats till detta ändamål eller 36,000 kronor, och
därvid anfört, att någon förändring i fartygets verksamhet under aret
icke ansåges böra komma till stånd, utan syntes denna höra ordnas
efter samma grunder, som de senare åren vant gällande, bartyget
skulle alltså komma att under år 1915 hållas i drift under elva manader.
Kungl. Maj:ts befallningshavande har därjämte ansett.önskvärt,
att jämväl för år 1915 medgivande lämnades att under året å fartyget
få använda civil besättning och underbefäl.
Anslag till underhålls- och driftkostnader för ifrågavarande fartyg
erfordras även för år 1915. Då anledning saknas till ändring 1 det för
detta ändamål avsedda, för innevarande år beviljade anslags beloppet,
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till underhålls- och driftkostnad för fartyget
Skagerak, avsett för hydrografisk-biologiska Undersök¬
nin o-ar av de Sverge omgivande haven samt för till¬
syn0 och bevakning vid Sverges havsfisken under annan
tid av året än vintermånaderna, å extra stat för år
1915 anvisa ett anslag av ..................... kronor 36,000.
c. Försäkring av fartyget Skagerak.
Försäkring av det för hydrografisk-biologiska undersökningar av
[58.]
de Sverge omgivande haven samt för tillsyn och bevakning av Sveiges fartyget
havsfisken avsedda fartyget Skagerak har årligen skett från och med skagerak.
år 1906 och hava medel till försäkringspremien anvisats av Riksdagen. (extra anslag.)
142 Nionde huvudtiteln.
[58.] Då avtal om dylik försäkring synes böra avslutas även för år
1915 och någon ändring i försäkringsvillkoren eller premiens hittills¬
varande belopp av 5,200 kronor icke synes påkallad, får jag, i över¬
ensstämmelse med vad Kungl. Maj:ts befallningshavande i Göteborgs
och Bohus län tillstyrkt i skrivelse den 29 oktober 1913, hemställa, att
Bders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till bestridande av kostnader för försäkring
av fartyget Skagerak å extra stat för
år 1915 anvisa ....................................... kronor 5,200.
5. Underhålls- och driftkostnad för fartyget Eystrasalt.
[59.] '
Underhålls-
och driftkost¬
nad för
fartyget
Eystrasalt.
(extra anslag.)
Med bifall till Kungl. Maj:ts förslag anvisade Riksdagen för år
1908 ett belopp av 29,000 kronor för anskaffande av ett fartyg för
fiskeriadmmistrationens behov. Till bestridande av underhålls- och drift¬
kostnader för samma fartyg, som först under år 1909 blev för avsett
ändamål taget i bruk och därvid erhöll namnet Eystrasalt, har Riks¬
dagen beviljat på extra stat för år 1909 ett anslag av 5,000 kronor
för vartdera av åren 1910 och 1911 ett anslag av 7,500 kronor samt
för varje av åren 1912, 1913 och 1914 ett anslag av 8,500 kronor.
I skrivelse den 17 november 1913 har lantbruksstyrelsen gjort
hemställan om anslag till underhålls- och driftkostnader' för fartyget
under år 1915 och därvid omförmält, att styrelsen med ledning av
erfarenheten från år 1912, då de för ifrågavarande fartygs drift och
underhåll anslagna 8,500 kronor räckte i sju månader, däri inberäknat
tiden för vårutrustningen, antagit, att fartyget år 1913, då ett anslag
till samma belopp varit beviljat, skulle kunna hållas i gång en lika lång
tid som under år 1912. Detta antagande hade även visat sig vara riktigt.
Fartyget hade även vintern 1912—1913 varit förlagt till Ekens-
bergs varv invid Stockholm. Vårutrustningen år 1913 hade börjat den 9
maj och den 20 maj hade fartyget blivit färdigt att gå till sjöss. Den
9 oktober hade undersökningsarbetena ombord avslutats och den 14
oktober hade besättningen lämnat fartyget efter att detta blivit för
vintern upplagt vid Ekensbergs varv. Fartyget hade då varit i gång
något över fem månader, om tiden för vårutrustningen och avrustningen
på hösten medräknades. Anledningen till att fartyget icke hållits i
gång längre hade varit, att det för året uppgjorda programmet då* varit
genomgånget, och att samtliga fiskeritjänstemän då varit upptagna av
andra åligganden. " °
Nionde huvudtiteln.
143
■Kostnaderna för fartygets drift och underhåll under år 1913, in¬
räknat vad som efter skrivelsens avlåtande sannolikt komme att åtgå
intill årets utgång, syntes komma att uppgå till 6,437 kronor 60 öre.
Detta belopp understege således med omkring 2,000 kronor det beräk¬
nade, vilket dock såsom redan anförts berodde på att fartyget varit i gång
endast fem månader i stället för sju. Dessutom hade från år 1912 åter¬
stått 2,500 kronor, varjämte från försäkringsaktiebolaget Hansa för
reglerande av ett mindre haveri hade under år 1912 erhållits 90 kronor
38 öre. Dessa medel hade emellertid till största delen åtgått till be¬
talande av år 1913 inkomna räkningar för år 1912.
Under förutsättning att lantbruksstyrelsen finge Kungl. Maj:ts till¬
stånd att för en del mer omfattande reparations-, ändrings- och kom-
pletteringsarbeten använda de från 1913 års anslag överblivna medlen,
vore det sannolikt att några större reparationsarbeten icke skulle be¬
höva förekomma under år 1915. Däremot hade det även år 1913 visat
sig vara nödvändigt att allt framdeles hava tre ordinarie besättnings-
karlar i stället för två.
För en beräknad verksamhetstid av sju månader hade lantbruks¬
styrelsen uppgjort följande approximativa förslag till stat för fiske¬
fartyget under år 1915:
arvode åt skepparen..........................................................
» » 3 besättningskarlar.............................................
besättningens resor till och från fartygets förlägg-
[59.]
kronor 1,500:
» 1,820:
nmgsort
fotogén och andra förbrukningsartiklar.........................
vårutrustning och vinterförläggning jämte smärre
reparationer och kompletteringar ................................
lotsning, belysning m. m.................................................
nyanskaffning och reparationer av redskap och apparater
180:
2,000:
1,400
200
1,400
Stimma kronor 8,500
På grund av vad sålunda blivit anfört, har lantbruksstyrelsen
hemställt, att för bestridande av underhålls- och driftkostnader för far¬
tyget Eystrasalt ävensom för anskaffande och underhåll av fiskredskap
samt undersökningsapparater till samma fartyg måtte på extra stat för
år 1915 beviljas ett anslag av 8,500 kronor.
Anslag för ifrågavarande fartygs drift och underhåll är behövligt Departemenu-
även för år 1915. Ehuru fartyget år 1913 på grund av de skäl, lånt- chefen.
bruksstyrelsen angivit, icke hållits i verksamhet mer än ungefär fem
144
Nionde huvudtiteln.
[59.]
[60.]
Ett armerat
ångfartygs
stationerande
under vinter¬
månaderna
vid rikets
kuster till ord¬
ning och skydd
vid fisket.
(extra anslag.)
månader, anser jag anledning icke föreligga att beräkna anslagsbehovet
för år 1915 för kortare tid än under de senare åren skett eller sju
månader. Mot lantbruksstyrelsens kostnadsberäkning för år 1915, som
slutar på samma summa, som beviljats för vart och ett av de tre senaste
åren, har jag icke någon erinran.
Mot användandet av uppkomna besparingar till bekostande av
reparationsarbeten in. m. å fartyget under år 1914 har jag icke något
att invända. Jag tillåter mig erinra, att jag i fjol uttalade, att ett
sådant användande av reservationer syntes mig böra medgivas för detta
fartyg liksom för farcyget Skagerak.
På g-rund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för bestridande av underhålls- och driftkost¬
nad för det för fiskeriadministrationens behov byggda
fartyget Eystrasalt å extra stat för år 1915 bevilja ett
anslag av ..................................................... kronor 8,500.
6. Ett armerat ångfartygs stationerande vid rikets kuster.
Under en lång följd av år har Kungl. Maj:t medgivit, att ett
flottans fartyg finge stationeras vid bohuslänska kusten för, bland annat,
upprätthållande av ordning i skärgården under pågående vinterfiske.
Alltsedan år 1891 har kanonbåten Svensksund årligen varit under vinter-
månadeima för detta ändamål beordrad till rikets västkust. Kostnaderna
för dessa vinterexpeditioner utgingo till och med år 1910 från femte
huvudtiteln.
Då ifrågavarande vinterexpeditioner utrustades huvudsakligen i
fiskerinäringens intresse, uppstod under år 1910 fråga därom, att de av
expeditionerna betingade utgifterna med undantag av proviantkostnaderna
borde för framtiden bestridas från anslag under nionde huvudtiteln.
Då reservationer förefunnos å tidigare under sjätte och nionde
huvudtitlarna beviljade anslag till stationerande vid rikets kuster av ett
armerat fartyg under annan tid av året än vintermånaderna, vilka reser¬
vationer ej längre behövde användas för sitt ändamål, sedan fartyget
Skagerak övertagit bevakningstjänsten under sistnämnda årstider, begärde
Kungl. Maj:t år 1911 Riksdagens medgivande att, för stationerande under
vintern 1911—1912 av ett armerat ångfartyg vid rikets kuster för åstad¬
kommande av ordning och skydd vid fiskets bedrivande, under åren 1911
och 1912 i mån av behov disponera vad vid utgången av år 1910
Nionde huvudtiteln. 145
icke blivit använt av de till stationerande av dylikt ångfartyg vid rikets [60.]
kuster tillförene å extra stat beviljade anslag.
Denna framställning bifölls av Riksdagen.
För möjliggörande av att dylikt fartyg kunde stationeras vid rikets
kuster även under vintern 1912—1913 beviljade därefter Riksdagen på
Kungl. Maj:ts förslag på extra stat för år 1913 ett anslag av 20,000 kronor.
Sedan det visat sig önskligt, att ifrågavarande fartygs bevaknings-
område utsträcktes till södra Kattegatt och norra Öresund samt vid
behov jämväl till andra delar av rikets kuster, vilket beräknades för¬
anleda en förlängning i expeditionstiden med omkring 21!i månader och
en ökad kostnad av 13,000 kronor, begärde Kungl. Maj:t av 1913 års
Riksdag ett anslag av 33,000 kronor för stationerande under vintern
1913—1914 av ett armerat ångfartyg vid rikets kuster för åstadkom¬
mande av ordning och skydd vid fiskets bedrivande. Riksdagen biföll
denna framställning.
Då Kungl. Maj:t förordnat rörande användningen av de sålunda
för expeditioner under de tre senaste vintrarna till förfogande ställda
medlen, har Kungl. Maj:t varje gång föreskrivit, att proviantkostnader icke
skulle gäldas av dessa medel. Nämnda kostnader utgå fortfarande från
anslag under femte huvudtiteln.
I skrivelse den 29 oktober 1913 har Kungl. Maj:ts befallnings-
havande i Göteborgs och Bohus län vitsordat, att kanonbåten under sin
tjänstgöring varit till mycket stor nytta för fiskerinäringen, samt hem¬
ställt, att åtgärder måtte vidtagas för att densamma måtte även under
vintern 1914—1915 stationeras vid länets kust under vintersillfisket.
I utlåtande den 29 november 1913 har lantbruksstyrelsen biträtt
denna framställning. Marinförvaltningen har etter inhämtande av yttrande
av chefen för marinstaben i utlåtande den 2 januari 1914 förklarat sig
icke hava något att erinra mot att kanonbåten Svensksund även under
vintern 1914—1915 avses för nu ifrågavarande ändamål, och borde
kostnaderna för expeditionen bestridas på samma sätt, som bestämts för
innevarande vinters expedition.
Med anledning av vad sålunda förekommit och efter samråd med
chefen för sjöförsvarsdepartementet hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för stationerande under vintern 1914—1915
av ett armerat ångfartyg vid rikets kuster för åstad¬
kommande av ordning och skydd vid fiskets bedrivande
å extra stat för år 1915 anvisa ett
anslag av ...................................................... kronor 33,000.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 19
146
Nionde huvudtiteln.
[61.]
Byggande av
fiskehamnar.
(extra anslag;.)
Fiskehamn s-
kommissionen.
7 Fiskehamnar.
Sedan Riksdagen år 1905 med bifall till Kungl. Majrts därom
gjorda framställning beviljat anslag för verkställande av undersökning
av de lokala förhållandena å Sverges kuster med hänsyn till behovet
av och betingelserna för anläggning av nya och förbättring av redan
befintliga fiske- och mindre hamnar, förordnade Kungl. Maj:t den 16
juni 1905, att en kommission skulle tillsättas med uppdrag att företaga
en sådan undersökning samt till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
lantbruksstyrelsen avgiva en på de gjorda iakttagelserna grundad ut¬
redning i ämnet.
Sedan denna kommission, den s. k. fiskehamnskommissionen, i
februari 1909 avslutat sina arbeten och till väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen avlämnat den verkställda utredningen, avgav denna styrelse
gemensamt med lantbruksstyrelsen i februari 1910 utlåtande i ärendet.
I sitt betänkande framställde kommissionen förslag därom, att
staten skulle själv bygga och för framtiden underhålla hamnanläggningar,
huvudsakligen för fiskets behov, vid 44 närmare angivna platser utmed
rikets kuster ävensom att staten därjämte skulle lämna ett anslag en
gång för alla till hamnarbeten å 35 andra platser, varest hamnarna
skulle under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kontroll byggas och för
tram tiden underhållas av intressenterna själva. Statens kostnader be¬
räknades inalles till 5,885,100 kronor, därav 5,085,100 kronor för själva
arbetena och bidragen samt 800,000 kronor för anskaffande av arbets-
materiel.
Av omförmälda 79 hamnar voro emellertid, enligt kommissionens
åsikt, 31 av beskaffenhet att böra i första hand komma till utförande.
Återstående 48 hamnar skulle däremot kunna anstå och utföras först i
andra hand. Samtliga arbetena beräknades kunna fullbordas inom en
tid av 5 år. Av nämnda 31 hamnar skulle 24 anläggas och underhållas
av staten men de 7 övriga av intressenterna själva med statsbidrag.
Den ordningsföljd, vari berörda 31 hamnar enligt kommissionens upp¬
fattning borde komma i fråga att byggas, och de av kommissionen här¬
för beräknade kostnaderna framgå av följande förteckning, i vilken
namnen på hamnar, som skulle erhålla statbidrag allenast en gång för
alla, kursiverats:
Nionde huvudtiteln.
147
[61.]
|
Kronor.
|
Kronor.
|
j 1. Träslöv, Hallands län............................................................
|
315,000
|
—
|
j 2. Glommen » » ............................................................
|
292,000
|
—
|
j 3. Grundsund, Göteborgs och Bohus län ...................................
|
224,000
|
—
|
4. Kivik, Kristianstads län.......................................................
|
67,000
|
—
|
5. Hönö-Klåva, Göteborgs och Bohus län .................................
|
99,000
|
—
|
i 6. Gislöv, Malmöhus län..........................................................
|
174,000
|
—
|
j 7. Grönhögen, Kalmar län ........................................................
|
136,000
|
—
|
1 8. Hellevik, Blekinge län .........................................................
|
259,000
|
—
|
9. Nogersund » » ........................................................
|
58,700
|
—
|
10. Herrevik, Gottlands » .........................................................
|
155,000
|
—
|
11. Smögenholmarna, Göteborgs och Bohus län..............................
|
170,000
|
—
|
12. Barsebäck, Malmöhus län ............................................>......
|
—
|
30,000
|
13. Råå » » ..................................................
|
—
|
100,000
|
14. Värskär, Kalmar län ...........................................................
|
45,000
|
— ‘ 1
|
13. Byxelkrok » » ............................................................
|
217,000
|
|
| 16. Prästgrundet, Gävleborgs län ...........................................
|
—
|
10,500
|
17. Gäddbäcksund, Västernorrlands län .......................................
|
80,000
|
—
|
18. Stenshamn, Blekinge län .....................................................
|
70,000
|
—
|
19. Bergö, Gävleborgs län...........................................................
|
30,000
|
—
|
20. Fågelsund, Uppsala län........................................................
|
87,000
|
—
|
21. Utvalnäs, Gävleborgs län ...................................................
|
—
|
20,000
|
22. Sanna å Bremön, Västernorrlands län ....................................
|
160,000
|
—
|
23. Lutterhom, Gottlands län .....................................................
|
37,000
|
—
|
24. Kapelludden » ..........................................................
|
60,000
|
—
|
25. Vändborg » ............................................................
|
' —
|
15,000
|
26. Faludden » ............................................................
|
—
|
11,000
|
27. Agb, Gävleborgs län ..........................................................
|
__
|
15,000
|
28. Grisslan, Västernorrlands län ...............................................
|
10,000
|
—
|
29. Stendörren, Södermanlands lön......................................
|
5,800
|
—
|
30. Långö, Sävsundet » » .......................................
|
5,200
|
—
|
31. Bokö » » .......................................
|
3,600
|
—
|
Summa
|
2,760,300
|
| 201,500
|
Uti väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt lantbruksstyrelsens
förenämnda gemensamma utlåtande, varmed ämbetsverken till Kungl.
Maj:t överlämnade fiskebamnskommissionens betänkande och förslag,
Utlåtande
1910.
148
Nionde huvudtiteln.
[61.] framhöllo ämbetsverken till en början att, då de av kommissionen
utarbetade hamnplanerna vore att anse allenast såsom utkast, så måste
fullständigt detaljerade arbetsplaner upprättas för varje särskilt arbete,
när detta skulle bringas till utförande. De för arbetena beräknade
kostnaderna skulle därtör enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens be¬
räkning säkerligen komma att ställa sig högre än av kommissionen
endast ungefärligt angivits. Tydligt vore nämligen, att kommissionen
icke kunnat ingå i så detaljerade undersökningar, som måste ske, då
fråga bleve om utarbetande av de definitiva arbetsplanerna. Först vid
verkställande av kostnadsberäkningarna med ledning av definitiva, på i
möjligaste mån detaljerade undersökningar grundade arbetsplaner bleve
det möjligt att med större säkerhet bedöma, i vad mån det av kom¬
missionen nu överslagsvis beräknade beloppet, omkring 5,885,100 kronor,
för utförande av de arbeten, som skulle erfordras för fiskehamnsväsendets
i Sverge rationella ordnande, kunde komma att erfordra höjning.
Ämbetsverken erinrade vidare, att kommissionen förslagsvis an¬
tagit, att samtliga de till en byggnadskostnad av cirka 5,085,100 kronor
beräknade hamnarbetena skulle kunna bringas till utförande under en
av 5 år. Efter en jämförelse med förhållandena, sådana
de utvecklat sig i Norge, framhöllo ämbetsverken, att det icke syntes
antagligt, att man här i Sverge lämpligen skulle kunna genomföra
samtliga de av kommissionen förordade hamnarbetena på den av kom¬
missionen föreslagna byggnadstiden av 5 år. Kunde man antaga —
fortsatte ämbetsverken — att samtliga de av kommissionen förordade
hamnarbetena jämte anskaffande av arbetsmateriel och upprättande av
arbetsplaner kunde komma att slutföras på en tid av 15 år, borde man,
med hänsyn bland annat därtill att vissa av de i kommissionens unge¬
färliga beräkningar använda prisen under förhandenvarande förhållanden
vore låga, jämväl taga hänsyn till eu möjlig stegring i arbetslöner och
pris å materialier av i genomsnitt för byggnadsperioden ända till 20 å
25 procent. Den av kommissionen beräknade anläggningskostnaden,
5,08o,100 kronor, skulle sålunda av denna anledning kunna komma att
ökas till omkring 6,356,400 kronor. Kunde man vidare förutsätta, att
vid de definitiva arbetsplanernas utarbetande arbetskvantiteternas kubik¬
massor komme att visa sig vara av delvis annorlunda och mera svår¬
arbetad beskaffenhet än av kommissionen angivits, ävensom få, i följd
av detaljundersökningarna och av behövliga ändringar av de av kom¬
missionen framlagda endast ungefärliga utkasten och ungefärliga be¬
räkningarna, väsentligen förhöjas, så att av dessa båda orsaker arbets¬
kostnaden måste ökas med måhända 15 procent utöver vad i dessa ut-
Nionde huvudtiteln. 149
kast och beräkningar upptagits, så skulle det förenämnda beloppet av [61.}
denna anledning kunna komma att ökas till omkring 7,945,500 kronor.
Komme så härtill kostnaden för arbetsmateriel med av kommis¬
sionen därför upptaget belopp av 800,000 kronor ävensom kostnaden
för sådan materiel underhåll och delvis nyanskaffning under byggnads-
perioden med omkring 60,800 kronor för år, skulle av denna anledning
totala anläggningskostnaden växa till i runt tal 9,660,000 kronor.
De ovan gjorda antagandena och approximativa beräkningarna
kunde — tilläde ämbetsverken — såsom delvis beroende av sådana
faktorer, som icke vore eller kunde vara kända, endast giva en antydan
om, vartill kostnaderna möjligen kunde tendera att uppgå för såväl
anläggningen som framtida underhållet av de utav kommissionen för¬
ordade hamnarbetena.
Ämbetsverken övergingo härpå till vissa frågor rörande utförandet
av hamnbyggnadsarbetena m. m., därvid ämbetsverken särskilt framhöllo,
att den av kommissionen föreslagna hamnbyggnadsavdelningen hos väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen borde — enligt ämbetsverkens uppfattning
— tills vidare uppföras allenast å extra stat; först sedan byggnads-
perioden avslutats och underhållsperioden skulle vidtaga, bleve det möj¬
ligt definitivt bestämma det erforderliga antalet befattningar vid statens
hamnväsen, och kunde först då dessa befattningar uppföras å styrelsens
ordinarie stat.
Vid föredragning den 13 januari 1911 av ämbetsverkens fram- Riksdagen
ställning i ämnet förklarade dåvarande departementschefen sig anse, att
de hamnanläggningsarbeten, som skulle helt och hållet bekostas av
staten, borde av staten genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens för¬
sorg överlåtas på entreprenad och statens verksamhet i övrigt i denna
del inskränkas till ett kontrollerande av arbetets utförande.
Rörande kostnadsberäkningarna erinrade departementschefen, att
desamma utförts under förutsättning, att hela det ifrågavarande hamn¬
byggnadsarbetet skulle komma att slutföras på eu jämförelsevis kort tid.
På sätt av ämbetsverken framhållits, syntes dock icke kunna dragas i
tvivelsmål, att utförandet av samtliga de utav kommissionen förordande
hamnarbetena i själva verket skulle komma att draga en högst väsentligt
längre tid. Vid sådant förhållande ansåge departementschefen det svår¬
ligen låta sig göra att redan i frågans dåvarande läge överblicka för¬
hållandena, sådana de under hela byggnadstiden skulle komma att
gestalta sig, eller att med anspråk på någon tillförlitlighet beräkna de
kostnader, vartill arbetenas utförande enligt den framlagda planen i
150
Nionde huvudtiteln.
[61.] verkligheten skulle komma att uppgå. Redan på grund härav syntes
eu klok omtanke mana till att icke genast fatta beslut om utförande
av ett större antal hamnbyggnader, än som kunde med säkerhet full¬
bordas under en någorlunda kort tid.
Departementschefen framhöll vidare, att i den av kommissionen
föreslagna kostnaden för de hamnar, som skulle anläggas på statens
bekostnad, nämligen 4,650,300 kronor, inginge 15 procent förhöjning å
de ursprungligen beräknade kostnaderna, vilken förhöjning vore avsedd
att täcka bland annat utgifter, som för staten erfordrades för kontroll
under arbetenas utförande. Ehuru vid bestämmande av slutsumman,
4,650,300 kronor, hänsyn säkerligen tagits jämväl till kostnaderna för
vissa förberedande arbeten, såsom uppgörande av detaljerade ritningar
och arbetsplaner m. m., syntes likväl försiktigheten bjuda att för sådana
kostnader öka slutsumman med 1 procent av anläggningskostnaden, till
vilket procenttal dylika förberedande arbeten kunde uppskattas.
Beträffande de hamnar, som först skulle kunna komma i fråga att
utföras, anförde departementschefen, att anledning icke syntes föreligga
att frångå den ordningsföljd, vari hamnarna av kommissionen upptagits,
och hemställde departementschefen om framställning till Riksdagen om
beviljande av anslag till utförande av de hamnanläggningar, som i ovan
intagna förteckning utmärkts med nr 1—6, nämligen hamnarna vid
Träslöv och Glommen i Hallands län, Grundsund och Hönö-Klåva i
Göteborgs och Bohus län, Kivik i Kristianstads län samt Gislöv i Malmö¬
hus län. Kostnaden för dessa sex hamnar hade av kommissionen
beräknats till sammanlagt 1,171,000 kronor. Med 1 procent förhöjning
skulle sammanlagda kostnaden för samma hamnar således uppgå till i
runt tal 1,183,000 kronor, vilket belopp departementschefen ansåge böra
fördelas på en tid av sex år med början år 1912, vadan för vart och
ett av byggnadsåren skulle erfordras i avrundat tal 198,000 kronor.
Såsom villkor för beviljande av anslag till ifrågavarande hamn-
bjgg^der ansåg departementschefen böra uppställas fordran dels, såsom
förut plägat ske vid beviljande av statsanslag till hamnbyggnader, om
kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva området för hamnen än även
av det område i land, som, med hänsyn till den rörelse, som skulle i
hamnen bedrivas, borde för det gemensamma behovet avsöndras, dels
ock därom, att vederbörande landsting åtoge sig att ansvara för fram¬
tida underhållet av hamnbyggnaden under vissa av departementschefen
närmare angivna förutsättningar.
I enlighet härmed avlät Kungl. Maj:t framställning i ämnet till
1911 års Riksdag.
Nionde huvudtiteln.
151
I skrivelse den 30 maj 1911 angående regleringen av utgifterna [61.]
under riksstatens nionde huvudtitel meddelade härpå Riksdagen i anled¬
ning av Kungl. Maj:ts förenämnda framställning, att, under det att
Kungl. Maj:t ifrågasatt att till en början beslut skulle fattas om utförande
allenast av de sex fiskehamnar, som kommissionen ansett vara mest av
behovet påkallade, av enskilda motionärer däremot föreslagits, att redan
vid 1911 års riksdag beslut skulle fattas om utförandet av samtliga de
av kommissionen till utförande i första hand förordade hamnarna, som
skulle helt och hållet bekostas av staten. Riksdagen hade funnit sig
böra bifalla motionärernas framställning i förevarande hänseende; och
skulle alltså för ändamålet erfordras ett anslag — beräknat på sätt av
såväl Kungl. Magt som motionärerna ifrågasatts, d. v. s. de av kom¬
missionen beräknade kostnaderna med tillägg av en procent därav lör
täckande av vissa utgifter för förberedande arbeten, mot vilken beräknings¬
grund Riksdagen ej haft något att erinra — av i runt tal 2,788,000
kronor, varav för år 1912 skulle, vid antagande av den av motionärerna
förslagsvis beräknade tid för arbetenas utförande av 12 år, erfordras
ett belopp, likaledes i avrundat tal, av 232,000 kronor.
Beträffande det av Kungl. Maj:t föreslagna villkoret för stats¬
medels användande till byggande av fiskehamn, nämligen att veder¬
börande landsting åtagit sig ansvaret för framtida underhåll av hamn¬
anläggningen, uttalade Riksdagen vidare i sin berörda skrivelse, att
Riksdagen med avseende å frågan om hamnanläggningarnas underhåll
icke kunnat finna annat, än att denna fråga skulle lämpligast ordnas
på sätt fiskehamnskommissionen föreslagit, d. v. s. att staten själv, som
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade fullt sakkunnigt och därför
särskilt lämpat organ, övertoge underhållet av de hamnar, staten läte
bygga.
I övrigt hade Riksdagen icke något att erinra; och beviljade Riks¬
dagen sålunda, till bestridande av kostnader för utförande i huvudsaklig
överensstämmelse med de av fiskehamnskommissionen uppgjorda planer
av hamnbyggnader vid Träslöv, Glommen, Grundsund, Kivik, Hönö-
lvlåva, Gislöv, Grönhögen, Helle vik, Nogersund, Iierrevik, Smögen-
holmarna, Värskär, Byxelkrok, Gäddbäcksund, Stenshamn, Bergö, Fågel¬
sund, Sanna (å Bremön), Lutterhorn, Kapelludden, Gisslan, Stendörren,
Långö (vid Sävsundet) och Bokö ett anslag av 2,788,000 kronor samt
anvisande därav på extra stat för år 1912 ett belopp av 232,000 kronor,
att enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t. funne gott meddela, för
ifrågavarande ändamål användas under villkor om kostnadsfri upplåtelse
ej mindre av själva området för hamnarna än även av det område i
152
Nionde huvudtiteln.
[61.] land, som med hänsyn till den rörelse, som vore avsedd att i hamnarna
bedrivas, borde för det gemensamma behovet avsöndras.
Tillika anhöll i förenämnda skrivelse Riksdagen, i anledning av i
ämnet väckta motioner, hos Kungl. Maj:t dels om framläggande, i mån
som förhållandena det medgåve och den av fiskehamnskommissionen
föreslagna ordning för hamnföretagens utförande ej rubbades, av förslag
till utförande av de sju återstående utav fiskehamnskommissionen till
utförande i första hand förordade hamnföretag, till vilkas utförande
medel ej redan beviljats, dels att Kungl. Maj:t måtte efter verkställd
utredning för Riksdagen framlägga förslag om anläggande av en fiske¬
hamn i Östra Torp i Malmöhus län, dels ock att Kungl. Maj:t måtte
taga under övervägande, i vad avseende en hamnanläggning vid Torekov
i Kristianstads län vore erforderlig, samt därefter snarast möjligt före¬
lägga Riksdagen förslag i ämnet.
Vid föredragning den 22 juni 1911 av Riksdagens ovan om-
förmälda skrivelse godkände Kungl. Maj:t Riksdagens däri intagna
beslut i vad detsamma skilde sig från vad Kungl. Maj:t i ämnet
föreslagit; och anbefallde Kungl. Maj:t samma dag väg- och vatten-
ky&Snadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen att gemensamt uppgöra och
till Kungl. Maj:t inkomma med förslag rörande användandet av det utav
Riksdagen för hamnbyggnader beviljade anslag, varjämte Kungl. Maj:t
uppdrog åt styrelsen att låta skyndsamt verkställa och därefter till
Kungl. Maj:t inkomma med erforderlig utredning och förslag rörande
anläggning av den utav Riksdagen ifrågasatta fiskehamnen i Östra Torp.
Jämväl frågan om hamnanläggning i Torekov överlämnades till
styrelserna för avgivande av yttrande och förslag i ämnet, och har
frågan om denna hamnanläggning sedermera överlämnats till civil¬
departementet.
Exk^aeu Uti statsverkspropositionen till 1912 års Riksdag föreslog Kungl.
Maj:t Riksdagen att av det utav 1911 års Riksdag enligt det föregående
beviljade hamnbyggnadsanslaget å 2,788,000 kronor på extra stat för
år 1913 anvisa ett belopp av 232,000 kronor, att enligt de närmare
bestämmelser, Kungl. Maj:t tunne gott meddela, för ifrågavarande ända¬
mål användas under enahanda villkor, som av 1911 års Riksdag beslutats,
varjämte Kungl. Maj:t hos Riksdagen gjorde framställning om anvisande
på extra stat för år 1913 av ett anslag å 30,000 kronor för utförande
av vissa av fiskehamnskommissionen föreslagna arbeten vid Barsebäcks
hamn i Malmöhus län, att för ändamålet utgå under villkor, att gällande
bestämmelser för erhållande av understöd från bro- och hamnbyggnads-
Nionde huvudtiteln.
153
fonden skulle i fråga om berörda anslag1 i tillämpliga delar lända till [61.]
efterrättelse.
Dessa framställningar biföllos av Riksdagen enligt vad Riksdagen
anmälde i skrivelse deri 30 maj 1912; och anbefallde Kung!. Maj:t väg-
ocb vattenbyggnadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen att avgiva förslag
till de sålunda beviljade anslagens användning.
Anslaget å 30,000 kronor till hamnanläggningsarbeten vid Barsebäck
blev emellertid icke upptaget i den av Riksdagen fastställda riksstaten
för år 1913.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen anmälde utlåtanden
sedermera uti skrivelse" den 24 september 1912, att förstnämnda styrelse
redan hösten 1911 gått i författning om påbörjande och bedrivande av
de noggranna och detaljerade undersökningsarbeten med plan- och djup¬
mätningar samt grundborrningar m. m., vilka å samtliga beslutade
hamnbyggnadsplatser måste föregå utarbetandet av definitiva arbetsplaner.
Sådana undersökningar vore då avslutade för hamnanläggningarna vid
Träslöv, Glommen, Grundsund, Hönö-Klåva, Gislöv, Smögen, Långö och
Stendörren samt påginge vid Hellevik, Stenshamn, Grönhögen, Byxelkrok,
Bokö, Värskär och Sanna. Med särskild skrivelse samma dag över¬
lämnade styrelserna förslag till hamnanläggning vid Ostra Torp jämte
utredning om det gagn, som av hamnen kunde väntas.
I förstnämnda skrivelse den 24 september 1912 anförde vidare
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — efter erinran hurusom Kung!. Maj:t
den 22 juni 1911 godkänt Riksdagens samma år fattade beslut angående
hamnbyggnadsanslaget jämväl i vad detsamma rörde underhållet av de
beslutade hamnanläggningarna, vadan således staten skulle genom väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen underhålla de fiskehamnar, som staten
komme att enligt samma beslut låta bygga — att styrelsen funne nöd¬
vändigt, för att staten skulle kunna genom styrelsen övertaga detta
underhåll, att i styrelsen anordnades en särskild avdelning, som kunde
från början omhändertaga det omfattande och krävande bestyret med
arbetsplaners upprättande och hamnanläggningarnas utförande. Denna
avdelning med underlydande vid byggnadsarbetena placerade ingenjörer
och biträden borde enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens åsikt under
byggnadsperioden anordnas endast på extra stat samt kostnaderna för
avdelningen under samma period påläggas byggnadsarbetena och utgå
från de årligen anslagna byggnadsmedlen och därför uppföras i de förslag
till användande av dessa medel, som årligen komme att till Kungl. Maj:t
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 7 sand. 20
154
Nionde huvudtiteln.
ingivas. Först med stöd av den sålunda under byggnadsperioden vunna
erfarenheten vore det, enligt styrelsens åsikt, möjligt att bestämma det
antal befattningar, vartill personalen kunde efter underhållsperiodens
inträdande inskränkas, och vilka befattningar då borde uppföras å väg-
och vattenbyggnadsstyrelsens ordinarie stat.
I fråga om sättet för hamnbyggnadernas utförande hade Riksdagen
däremot icke gjort något direkt uttalande, varför hinder icke mötte att,
såsom Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen, genom väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen utföra de beslutade hamnanläggningarna med anlitande
av därför antagna entreprenörer. Utförandet av hamnbyggnaderna på
entreprenad medförde visserligen en minskning i behovet av vid bygg¬
nadsarbetena anställda funktionärer, men väg- och vattenbyggnadssty¬
relsen ansåge, att behovet av en särskild hamnavdelning i väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen även under byggnadsperioden därföre icke min¬
skades. Å denna avdelning måste nämligen utarbetas definitiva bygg¬
nadsritningar, byggnadskostnadsberäkningar, arbetsbeskrivningar och
specifikationer samt förslagskontrakt i så fullständigt skick, att de kunde
utgöra tillförlitlig grund för entreprenadaubuds infordrande. Hela det
tekniska omhänderhavandet av hamubyggnadsarbetena komme sålunda att
åligga denua avdelning i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, att en för utarbetande av arbetsplaner m. m.
till de beslutade fiskehamnsanläggningarna samt för omhänderhavandet
och övervakandet av anläggningarnas utförande på entreprenad ävensom
för bestyret med deras underhåll erforderlig särskild avdelning inom väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen måtte på extra stat inrättas och kostnaderna
för densamma bestridas av hamnbyggnadsanslaget.
På given anledning avgav vidare väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i skrivelse den 6 november 1912 förslag till organisation för en sådan
särskild avdelning inom styrel sen, som nyss nämnts.
Uti skrivelse den 30 september 1912 anmälde därjämte väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, att styrelsen komme att under loppet av år
1913 utarbeta fullständiga planer till så vitt möjligt samtliga återstående
av de utav Riksdagen till utförande beslutade 24 fiskehamnar, som skulle
helt och hållet byggas av staten. Så snart planerna för de hamnar,
vilka först borde komma till utförande, blivit av Kungl. Maj:t prövade
och fastställda, komme byggnadsarbetena att utbjudas på entreprenad,
och skulle arbetena sålunda kunna taga sin början redan med ingången
av år 1913 samt därefter komma att bedrivas med den kraft och skynd-
155
Nionde huvudtiteln.
samhet, som sakens natur oeh Riksdagens härutinnan uttalade önskan
krävde.
Under år 1914, då alla hamnplanerna beräknades så vitt möjligt
föreligga färdiga, ansåge styrelsen sig åven bliva i stånd att bedriva
arbetena i hela den omfattning, vari det kunde lyckas styrelsen att
erhålla antagbara entreprenadanbud å arbetenas utförande, och i följd
härav erfordrades för år 1914 ett avsevärt större anslag än de 232,000
kronor, vilka blivit anvisade för vart och ett av åren 1912 och 1913.
Under åberopande härav hemställde väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1913 års Riksdag att av det
till fiskehamnsanläggningar beviljade anslaget, 2,788,000 kronor, på extra
stat för år 1914 anvisa ett belopp av 800,000 kronor att för ändamålet
användas under enahanda villkor, som lastställts för de å 1912 och
1913 års stater anvisade anslagen.
Vidare överlämnade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med skrivelse
den 8 november 1912 av styrelsen upprättade arbetsplaner för fiske¬
hamnsanläggningar vid Träslöv och Glommen i Hallands län samt
Grundsund och Hönö-Klåva i Göteborgs och Bohus län, under hem¬
ställan att Kungl. Magt måtte fastställa dessa planer att lända till efter¬
rättelse vid hamnarbetenas utförande ävensom bemyndiga väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen att ga i författning om dessa arbetens utförande
på entreprenad. Av de sålunda ingivna arbetsplanerna omfattade den
för fiskehamnsanläggning vid Grundsund upprättade planen två alternativ,
avseende, det ena, alternativet A, en hamnanläggning av den utav
fiskehamnskommissionen föreslagna storlek, och det andra, alternativet
B, en anläggning med väsentligen rymligare hamnbassäng än uti först¬
nämnda alternativ angivits. De tre återstående arbetsplanerna avsågo
anläggningar, som vad de föreslagna hamnarnas storlek beträffade stodo
i huvudsaklig överensstämmelse med de av fiskehamnskommissionen för
ifrågavarande platser uppgjorda förslag.
De arbetsplanerna åtföljande kostnadsberäkningarna visade att ut¬
förandet å omförmälda fyra‘platser av hamnanläggningar enligt de av
styrelsen ingivna arbetsplanerna skulle betinga en anläggningskostnad
av 1,865,100 kronor, därest för hamnanläggningen vid Grundsund det
mindre alternativet A valdes, men ända till 2,285,300 kronor, därest för
sistnämnda anläggning- det större alternativet B skulle komma till ut¬
förande.
Nyssnämnda fyra hamnanläggningar, vilka uti den av hskehamns-
kommissionen föreslagna byggnadsföljden upptagits under nr 1, 2, o
[61-]
156
Nionde huvudtiteln.
och 5, hade emellertid av kommissionen beräknats draga en samman¬
lagd byggnadskostnad av allenast 930,000 kronor, en kostnadssumma,
som enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beräkningar alltså skulle
komma att stiga till mera än dubbla beloppet, även om endast det
mindre alternativet för hamnanläggningen vid Grundsund komme till
utförande. För utredning om anledningen till denna betydande kostnads¬
ökning mottog jag från chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
byrå för tekniska ärenden, överstlöjtnanten O. Z. Ekdahl, en av honom
författad promemoria angående byggnadssätt och byggnadskostnader för
nu ifrågavarande fyra fiskehamnsanläggningar. För innehållet i denna
promemoria redogjorde jag utförligt den 14 januari 1913 i sammanhang
med hemställan om äskande av anslag för 1914 till fiskehamnsanlägg¬
ningar.
Vid sistnämnda tillfälle yttrade jag, att jag beträffande hamn¬
anläggningen vid Grundsund av närmare angivna skäl icke ansåg mig
kunna förorda det större alternativet till utförande. Vidare anförde jag
bland annat följande:
Aven om man, beträffande hamnen vid Grundsund, räknade alle¬
nast med det mindre med A betecknade alternativet, förefunnes dock
mellan kommissionens förslag till ifrågakomna fyra hamnbyggnader och
Riksdagens å detta förslag grundade beslut, å ena sidan, samt omför-
mälda av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utarbetade arbetsplaner, å
andra sidan, så stora olikheter beträffande ej mindre sättet för arbetenas
utförande än ock i synnerhet kostnaderna därför, att jag icke ansett mig
böra inför Kungl. Maj:t framlägga frågan om fastställande av berörda
arbetsplaner, innan Riksdagen erhållit kännedom om det förändrade
läge, vari ärendet sålunda kommit, ävensom beretts tillfälle att därut-
innan yttra sig.
I detta sammanhang ville jag omnämna, att, enligt vad överstlöjt¬
nanten Ekdahl meddelat, kostnaderna för utförande av övriga i kom¬
missionens betänkande föreslagna och av Riksdagen beslutade hamn-
byggnader icke kunde angivas, förrän fullständiga arbetsplaner för de¬
samma blivit uppgjorda, men att sannolikt vore, att kostnaden för samt¬
liga hamnanläggningarna komme att inalles belöpa sig till ungefär
dubbelt så stort belopp, som av kommissionen beräknats.
Oaktat sålunda betydligt större kostnader än förut antagits säker¬
ligen komme att krävas för anläggandet av icke blott de fyra hamnar,
beträffande vilka definitiva arbetsplaner då förelåge, utan även övriga
Nionde huvudtiteln. 157
beslutade hamnar, syntes mig desamma likväl böra komma till utförande
i enlighet med av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter grundliga
undersökningar å ort och ställe upprättade arbetsplaner, såvitt dessa i
avseende å hamnarnas storlek och omfattning stode i överensstämmelse
med kommissionens förslag.
I enlighet med denna min uppfattning ansåg jag, att medel då
borde för ändamålet begäras hos Riksdagen även för år 1914. I sådant
avseende hade väg- och vattenbyggnadsstyredsen i styrelsens förenämnda
skrivelse den 30 september 1912 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos
Riksdagen gorå framställning om anvisande för nämnda år av 800,000
kronor. Det sålunda föreslagna beloppet syntes mig dock alltför högt.
Med avseende därå att Riksdagen för vartdera av aren 1912 och 191o
för ändamålet beviljat 232,000 kronor, ansåg jag det för år 1914 erfor¬
derliga beloppet kunna begränsas till 464,000 kronor.
Jag yttrade mig därefter över förslaget om inrättande inom väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen av en särskild liamnavdelnmg, vilket av
mig biträddes med vissa ändringar. Kostnaderna för denna avdelning
borde under byggnadstiden utgå av de för hamnbyggnaderna anslagna
medlen samt beräknades för tiden intill utgången av år 1914, varunder,
enligt vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ställt i utsikt, arbetet med
arbetsplanernas upprättande skulle slutföras, till 25,600 kronor om året,
vilken kostnad efter nämnda tid syntes kunna minskas med sammanlagt
8,400 kronor till 17,200 kronor.
Jämlikt min i enlighet med dessa uttalanden gjorda hemställan
behagade Kungl. Maj:t föreslå 1913 års Riksdag
dels att av det utav 1911 års Riksdag beviljade anslaget å 2,788,000
kronor till bestridande av kostnaderna för utförande av vissa utav fiske-
bamnskommissionen föreslagna hamnar a extra stat för år 1914 anvisa
ett belopp av 464,000 kronor att enligt de närmare föreskrifter, Kungl.
Maj:t kunde finna gott meddela, för ifrågavarande ändamål användas
under villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva området för
hamnarna än även av det område i land, som med hänsyn till den rö¬
relse, som vore avsedd att i hamnarna bedrivas, borde för det gemen¬
samma behovet avsöndras;
dels ock att medgiva, att kostnaden för anordnande under bygg¬
nadstiden, på sätt i statsrådsprotokollet angivits, av en särskild hamn¬
avdelning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finge utgå från de
för byggande av omförmälda hamnar anslagna medel.
Då Riksdagen i skrivelse den 9 april 1913 nr 53, anmälde sina
[61.]
158
Nionde huvudtiteln.
[61.] med anledning härav fattade beslut, anförde Riksdagen, bland annat,
att Riksdagen för sin del ansåge, att de redan beslutade hamnanlägg¬
ningarna — såväl de, om vilka då närmast vore fråga, som övriga här
ovan omförmälda — borde, därest icke särskilda oberäknade förhållanden
skulle inträffa, komma till stånd och att därvid avvikelse ej borde ske
från den ursprungligen fastställda ordningsföljden. I fråga om ökningen
i kostnaderna borde, även om berättigade anmärkningar kunde fram¬
ställas mot de först uppgjorda överslagsberäkningarna, dock, såsom även
av departementschefen framhållits, böra bemärkas, dels att dessa grun¬
dats allenast å utkast till hamnplaner, varför några fullt tillförlitliga kost¬
nadsberäkningar icke kunnat uppgöras, dels ock att de ökade kostna¬
derna jämväl föranletts av ett vida solidare och för hamnarnas framtida
bestånd betryggande byggnadssätt än det ursprungligen föreslagna.
Vad särskilt anginge de fyra hamnar, för vilka fullständiga arbets¬
planer då förelåge, hade Riksdagen med den ståndpunkt, som Riksdagen
intoge till lösandet av fiskehamnsfrågan i dess helhet, ej något att
erinra mot, att de tre hamnanläggningarna vid Träslöv, Glommen och
Hönö-Klåva komme till utförande i enlighet med de av väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen utarbetade planer och kostnadsförslag. Beträffande
däremot hamnanläggningen vid Grundsund, vilken Kungl. Maj:t före¬
slagit skola utföras enligt det med A betecknade alternativet, hade Riks¬
dagen icke blivit övertygad att med ett sådant verkställande av anlägg¬
ningen i fråga fiskläget Grundsunds berättigade intressen skulle bliva
fullt tillgodosedda. På grund av vad Riksdagen inhämtat av de till
ärendet hörande handlingarna och i övrigt kommit till Riksdagens kän¬
nedom syntes det nämligen kunna ifrågasättas, huruvida genom ett
dylikt utförande tillräckligt utrymme i hamnen ens komme att beredas
de för närvarande vid fiskläget befintliga fartyg och båtar och det syn¬
tes i allt fall, då dessas antal väl komme att väsentligt ökas med den
utveckling, som fiskläget efter hamnens inrättande med visshet finge
antagas komma att gå till mötes, icke utan skäl kunna betvivlas, att
hamnen, så som den nu blivit föreslagen att inrättas, för framtiden
skulle erbjuda möjlighet att hysa alla fisklägets fartyg och båtar. Därest
emellertid möjlighet före funnes att genom eu mindre kostsam upp¬
muddring av de inre delarna av hamnen utvidga densamma, skulle
måhända med det ökade utrymme, som härigenom vunnes, plats kunna
beredas åt ytterligare ett ej ringa antal båtar och på sådant sätt ham¬
nen, även om den i övrigt byggdes enligt alternativet A, bliva för
fiskläget fullt tillfredsställande. Skulle det emellertid visa sig, att eu
Nionde huvudtiteln. 159
tillfyllestgörande utvidgning av hamnen, såsom nu blivit ifrågasätta icke [61.]
kunde äga ruin, borde frågan om sättet för hamnanläggningens utförande
tagas under förnyat övervägande, därvid avseende särskilt borde fästas
å såväl det nuvarande som framtida behovet av utrymme för de till
fiskläget hörande fartygen och båtarna. Innan ifrågavarande hamnan¬
läggning bringades till' utförande, borde därför ytterligare utredning i
ärendet ske och med det definitiva beslutet om sättet för hamnens byg¬
gande anstå i avbidan på denna utredning, vilken borde kunna ske så
snart, att förslag kunde föreläggas 1914 års Riksdag.
Vad Riksdagen sålunda anfört i fråga om den föreslagna hamn¬
anläggningen vid Grundsund borde emellertid icke föranleda någon
minskning i det av Kungl. Maj:t för fiskehamnars byggande äskade
anslag.
Vad därefter anginge förslaget om inrättande av en särskild hamn¬
avdelning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelseu, hade Riksdagen ansett
behovet av en dylik avdelning genom den i ärendet förebragta utred¬
ningen fullt ådagalagt, varför Riksdagen icke hade något att erinra mot
förslaget i denna del. Kostnaderna för hamnavdelningen skulle enligt
förslaget utgå av de för hamnbyggnaderna anslagna medlen. Mot be¬
loppet av de beräknade kostnaderna för hamnavdelningen och sättet för
dessas gäldande hade Riksdagen icke något att erinra.
På grund av vad sålunda anförts anmälde Riksdagen, att Riks¬
dagen dels av förberörda utav 1911 års Riksdag beviljade anslag å
2,788,000 kronor å extra stat f ör år 1914 anvisat ett belopp av 464,000
kronor, dels och medgivit, att kostnaden för anordnande under bygg¬
nadstiden, på sätt i statsrådsprotokollet angivits, av en särskild hamn¬
avdelning inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finge utgå från de
för byggande av omförmälda hamnar anslagna medel.
'Tillika anhöll Riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa
förnyad utredning i fråga om utförandet av fiskehamnsanläggningen vid
Grundsund samt därefter för Riksdagen framlägga det förslag, vartill
denna utredning kunde föranleda.
Vid föredragning den 25 april 1913 av denna Riksdagens skrivelse Kungi. Maj.t
samt särskilda skrivelser av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, bland annat
med överlämnande av arbetsplan rörande hamnanläggningen vid Kivik, fast¬
ställde Kungl. Maj:t arbetsplaner för hamnbyggnadsarbeten vid Träslöv och
Glommen i Hallands län, vid Hönö-Klåva i Göteborgs och Bohus län
samt vid Kivik i Kristianstads län och anbefallde sistnämnda styrelse
160
Nionde huvudtiteln.
[61-]
Väg- och
vattenbygg-
nadsstyr elsen
ang, anslag
för 1915.
att, under ovan angiven förutsättning av kostnadsfri upplåtelse av om¬
råde för hamnen och i land, gå i författning om arbetenas utförande på
entreprenad under den kontroll, styrelsen kunde finna erforderlig, var¬
jämte Kungl. Maj:t bestämde, att kostnaden för kontrollen skulle utgå
av byggnadsmedlen med belopp, som Kungl. Magt i varje fall bestämde.
Tillika medgav Kungl. Maj:t att från och med den 1 maj 1913 tills¬
vidare under byggnadstiden finge hos styrelsen inrättas en särskild
hamnbyggnadsavdelning, organiserad i enlighet med de i sistberörda
statsrådsprotokoll angivna grunder, samt förordnade till chef för denna
avdelning för tre år överstlöjtnanten Ekdahl. Därjämte anbefallde Kungl.
Maj:t samma styrelse att med anledning av vad Riksdagen anfört rö¬
rande fiskehamnsanläggningen vid Grundsund till Kungl. Maj:t inkomma
med erforderlig förnyad utredning i fråga om denna hamnbyggnad.
Den 15 augusti 1913 utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse med före¬
skrifter rörande hamnavdelningens verksamhet.
Nu liar väg- och vatten byggnadsstyrelsen i skrivelse den 17 sep¬
tember 1913 gjort framställning om anslag till fiskehamnsanläggningar
för år 1915. Styrelsen har därvid meddelat, att densamma, efter det
anbud genom offentligt utbjudande i föreskriven ordning infordrats, den
25 juni och 18 augusti 1913 avslutat kontrakt om utförande av hamn¬
arbetena vid Träslöv, Glommen och Kivik, — vartdera arbetet för eu
entreprenadsumma, understigande den beräknade kostnaden — och att
alla tre dessa arbeten därefter vore påbörjade. Därjämte hade under¬
sökningsarbetena för upprättande av arbetsplaner för de beslutade 24
fiskehamnarna under samma år fortgått och så fortskridit, att arbets¬
planerna till samtliga dessa fiskehamnar skulle kunna föreligga färdiga
under år 1914.
För att klargöra vilket anslagsbelopp, som komme att erfordras
för år 1915, därest fiskehamnsanläggningarna skulle kunna bedrivas med
behörig kraft och icke av brist på anvisade byggnadsmedel få bedrivas
långsammare än som annars vore möjligt och Riksdagen år 1911 av¬
sett, hade upprättats dels en tablå över bj^ggnadsåren för de beslutade fiske¬
hamnarna, dels en tablå över de anslagsmedel, som erfordrades för de
särskilda åren 1912 till och med 1915.
Av förstnämnda tablå inhämtas, att styrelsen beräknat byggnads¬
arbetet för de beslutade 24 fiskehamnarna fördelat på olika år på föl¬
jande sätt.
Nionde huvudtiteln.
161
|
År.
|
Träslöv .................................
|
1913—1916
|
Glommen .................................
|
1913—1916
|
Grundsund ..............................
|
1914—1917
|
Kivik .......................................
|
1913—1914
|
Hönö-Klåva ..............................
|
1915-1917
|
Gislöv.......................................
|
1915-1917
|
Grönhögen................................
|
1915—1917
|
Hellevik....................................
|
1916—1919
|
Nogersund.................................
|
1916—1917
|
Herrevik .................................
|
1917—1920
|
Smögenholmama........................
|
1917—1919
|
Värskär....................................
|
1918-1920
|
|
År.
|
Byxelkrok.................................
|
1918—1921
|
Gfiddbäcksund ........................
|
1919—1920
|
Stenshamn ..............................
|
1919-1922 i
|
Bergö.......................................
|
1920
|
Fågelsund.................................
|
1921—1923 1
|
Sanna ....................................
|
1921—1923
|
Lutterhorn ..............................
|
1921
|
Kapelludden..............................
|
1921—1922
|
Grisslan .................................
|
1922
|
Stendörren ..............................
|
1923
|
Långö ....................................
|
1923
|
Bokö.......................................
|
1923
|
Härvid är att märka att, under det Riksdagen år 1911 an¬
sett arbetena böra fördelas på en tid av 12 år, förestående tablå upp¬
tager en arbetstid av allenast 11 år.
Den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ingivna tablån över
kostnaderna för fiskeliamnsanläggningar in. in. under åren 1912 1915
upptager dessa kostnader fördelade dels på de bägge åren 1912 1913,
dels särskilt på vartdera av åren 1914 och 1915. För åren 1912 1913
beräknas dels för kostnader för de undersökningsarbeten å.de särskilda
platserna, som äro nödvändiga för uppgörande av tillförlitliga arbets¬
planer och kostnadsberäkningar, 53,700 kronor, dels för hamnavdel¬
ningens verksamhet jämte kostnad för diet ens och hamningenjörens be-
siktningsresor m. in. 41,300 kronor, dels för utbetalningar till entrepie-
nörer vid hamnbyggnaderna vid Träslöv, Glommen och Kivik 218,500
kronor och dels för arvoden till posthavande ingenjörer och distrikts-
tjänstemännens kontrollantresor 8,000 kronor eller tillhopa 321,500 kro¬
nor. För år 1914 beräknas dels till undersökningskostnad 12,500 kronor,
varefter dessa arbeten antagas vara avslutade, dels för hamnavdelningens
verksamhet m. m. 25,000 kronor, dels till entreprenörer vid Träslöv,
Glommen, Grundsund och Kivik 525,000 kronor och dels till post¬
havande ingenjörer och distriktstjänstemän 23,000 kronor eller inalles
585,500 kronor. För år 1915 beräknas dels för hamnavdelningen in. m.
25,000 kronor, dels till entreprenörer vid Träslöv, Glommen, Grund¬
sund, Hönö-Klåva, Gislöv och Grönhögen 1,040,000 kronor och dels till
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 21
162 Nionde huvudtiteln.
[61.] posthavande ingenjörer och distriktstjänstemän 35,000 kronor eller till¬
hopa 1,100,000 kronor.
Styrelsen har i sin nn ifrågavarande skrivelse vidare anfört, att av
dessa tablåer framginge, att medan för åren 1912—1913 anvisats sam¬
manlagt ......................................................................... kronor 464,000: —
under dessa år erfordrades sammanlagt .................. » 321,500: ,
varför för år 1914 kunde för arbetena disponeras
från sagda medel................................................. kronor 142,500: —
jämte för sistnämnda år redan anvisade................. » 464,000:
eller sammanlagt........................................................ kronor 606,500: —,
samt att, då det under år 1914 skulle erfordras .. » 5*5,500: —
komme att för år 1915 erfordras, utöver behåll¬
ningen från år 1914................................................... kronor 21,000: —
ett ytterligare belopp av................................................ » 1,079.000: —
Summa kronor 1,100,000:—.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har på grund härav hemställt,
att Knngl. Magt måtte föreslå Riksdagen, att av det till de beslutade
fiskehamnsanläggningarna beviljade anslaget å 2,788,000 kronor å extra
stat för år 1915 under samma villkor som hittills anvisa ett belopp av
1,079,000 kronor.
illa hZn- Med skrivelse. den 25 september 1913 har därefter väg- och vatten-
vid Grund- jj.V§adsstyrelsen överlämnat verkställd förnyad utredning rörande sättet
sund för fiskehamnsanläggning vid Grundsund.
Innan jag redogör för denna utredning tillåter jag mig erinra, att
det av fiskehamnskommissionen framlagda preliminära utkastet till hamn¬
anläggning vid Grundsund omfattade uppförandet av en fristående våg-
brytare samt två så kallade landfästen vid mynningen av den vid
Giundsunds fiskläge inskjutande viken ävensom denna viks uppmuddrande
till dels 4 dels 5 meters djup, varigenom skulle erhållas ett skyddat vatten¬
område av 15,000 kvadratmeter med minst 3 meters djup. Kostnaden
för vågbrytare, landfästen, brygga och muddring skulle enligt kommis¬
sionens beräkning ga till 224,000 kronor. År 1906 hade funnits hemma¬
hörande vid fiskläget 22 skottska kuttrar om 70 å 90 tons dräktighet
och 40 å 45 mindre jakter, hvartill våren 1908 tillkommit 6 större
motorbåtar.
Med skrivelse den 8 november 1912 överlämnade, som förut nämnts,
väg- och vattenbyggnadsstjrrelsen arbetsplaner för fiskehamnsanläggningen
Nionde huvudtiteln.
163
vid Grundsund enligt två alternativ, avseende, det ena, alternativ A, en [61.J
hamnanläggning ungefär av den utav fiskehamnskommissionen föreslagna
storlek, eller 16,000 kvadratmeter, därav 9,000 kvadratmeter med minst
5 meters vattendjup och 7,000 kvadratmeter med minst 4 meters vatten¬
djup under medelvattenytan, och det andra, alternativ B, en anläggning
upptagande eu stor del av havsviken utanför Grundsund och erbjudande
eu väsentligen rymligare hamnbassäng nämligen 68,000 kvadratmeter,
därav 56,000 kvadratmeter med minst 5 meters vattendjup och 12,000
kvadratmeter med 4 meters vattendjup under medelvattenytan. Kostnads-
förslaget för alternativet A slutade å ett belopp av 443,300 kronor och
för alternativet B å 863,500 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen häri nu förevarande skrivelse Väg och vat-
anfört, att den utväg till vilken Riksdagen i sin här ovan omiörmalda nadsstyrel-
skrivelse hänvisat såsom en eventuell möjlighet att vinna ett stol re sen.
hamnutrymme vid Grundsund än som kunde ernås med förslaget alt.
A, även syntes vara den enda, som platsförhållandena kunde med-
o-iVa. Det framginge nämligen av de redan för alt. A och B verkställda
undersökningarna, att ingen minskning av anläggningskostnaden vore
att vinna genom att för den erforderliga vågbrytaren välja något läge
mellan de därför i alt. A och B föreslagna lägena. Djupforhållandena
vore nämligen sådana, att både enligt alt. A och B vågbrytärna komme
på grundare vatten än vad fallet bleve för varje mellanvarande läge,
samtidigt med att vågbrytarlängden på djupare vatten järn val bleve
längre för ett sådant mellanläge. . ,
Det hade därför synts återstå att söka utnyttja förberörda uppslag,
om därigenom skulle yppa sig en möjlighet att på samma gång minska
anläggningskostnaden under den för alt. B. beräknade och tillräckligt
öka utrymmet i hamnen utöver det, som stode att ernå med alt. A. —-
Den ytterligare utredning i ärendet, som nu verkställts, hade sålunda
avsett att klargöra, dels huru ökat utrymme i hamnen skulle kunna
erhållas genom en uppmuddring av de inre delarna av denna, dels i
vad mån anläggningskostnaden därvid skulle understiga den lör alt.
beräknade. . n a a
Genom uppmuddring av den grunda innersta delen av brrundsunas-
viken, eller den .så kallade Kolbommen, till ett djup av 4 meter under
medelvatten, skulle utrymmet i hamnen komma att ökas med omkring
5,000 kvadratmeter och skulle, om hamnen i övrigt byggdes enligt
alt. A, erhållas ett totalt utrymme av ungefär 21,000 kvadratmeter,
därav 9,000 kvadratmeter med minst 5 meters vattendjup och
Nionde huvudtiteln.
12,000 kvadratmeter med 4 meters vattendjup under medelvattenytan.
Den yttre hamnbassängen skulle då komma att stå i förbindelse med
den inre bassängen i Kolbommen förmedelst eu kanal av ungefär 70
meters längd och en bottenbredd av 8 meter.
Pe. bergiga stränderna utmed Kolbommen, vilka begränsade denna
försänkning i terrängen, hide hinder i vägen för en ännu mera om-
attande utvidgning därstädes. Ytterligare ökat hamnutrymme kunde
däremot erhållas genom uppmuddring i den tämligen rymliga Valby¬
fjorden, som västerifrån skare in i Skaftölandet strax söder om Kol¬
bommen. Från Kolbommen skulle då uppmuddras eu förbindelsekanal
av 8 meters bottenbredd och en längd av omkring 230 meter, varefter
man vore inne i Valbyfjorden, där genom muddring till 4 meters djup
skulle åstadkommas eu tredje bassäng av ungefär 400 meters längd och
eu bredd av omkring 80 meter, varigenom vunnes ett ökat utrymme av
ungefär 32,000 kvadratmeter. Genom uppmuddring av Kolbommen till
eu bredd av 30 till 40 meter och av eu del av Valbvfjorden till en
genoinsnittsbredd av 80 meter skulle sålunda, om hamnen i övrigt
byggdes enligt alt. A, erhållas ett totalutrymme av ungefär 53,000
därav då lämpligen hela den yttre hamnbassängen eller
lb,000 kvadratmeter kunde erhålla 5 meters djup och de inre två
bassangerna i Kolbommen och Valbyfjorden, eller sammanlagt 37,000
kvadratmeter, 4 meters vattendjup under medelvattenytan. Därest i en
framtid än större utrymme skulle visa sig erforderligt, gåves tillfälle till
utvidgnmg av bassängen i Valbyfjorden genom eu utsträckning av
muddringen till större bredd. — Detta nya alternativ har betecknats
med alt. C.
Den vid Grundsund hemmahörande fiskeflottan utgjordes enligt
uppgift för närvarande av 3 större skonare av intill 27 meters längd
och 6.5 meters bredd, 37 kuttrar av 24 meters längd och 6 meters bredd
samt 4o jakter av omkring 12 meters längd och 5 meters bredd. Skulle
ämnen erbjuda samtidigt utrymme åt alla dessa fiskefartyg under sådana
förhållanden, som krävdes i en modern fiskehamn, måste så stort ut-
rymme beraknas för varje fartyg, att det kunde förtöjas eller lämna sin
örtöjnmgsplats, utan att andra fartyg skulle för att möjliggöra detta
behöva samtidigt undanhalas eller rubbas från den förtöjningsplats, de
mtoge. Ridare måste från hamnens innersta delar en genomfartsled ut
till hamninloppet lämnas fri för in- och utgång, så att rörelsen i hamnen
icke hindrades genom att fartygen måst förankras även i denna hamn¬
ränna, som ständigt borde hållas fri, jämväl för att medgiva att storm-
drivna fartyg, som ville söka skydd i hamnen, också skulle kunna ingå
Nionde huvudtiteln.
165
där och finna plats samt icke finna hamnen blockerad av fisklägets
egna fartyg.
Skulle hamnen på dylikt tidsenligt sätt motsvara de fordringar på
behövligt utrymme, som man borde ställa på densamma, skulle i den
yttre hamnen och i Kolbomsbassängen erhållas behövligt utrymme till
föga mer än hälften av de nuvarande 85 fiskefartygen. För de åter¬
stående, uppgående till nära hälften, skulle plats behöva beredas i den
innersta bassängen i Valbyfjorden, där av den omkring 400 meter långa
bassäng, som kunde erhållas, 140 å 150 meter då skulle erfordras
för att tillsammans med yttre hamnbassängen och Kolbomsbassängen kunna
med samma fordringar på utrymme tillgodose den vid fiskläget redan
befintliga fartygsflottan. För att möta den stora utveckling, som efter
hamnens inrättande säkerligen vore att emotse, skulle då i första hand
förefinnas en ytterligare bassänglängd i Valbyfjorden av minst 250 meter
med utrymme för ungefär 70 nya jakter av samma storlek som de nu¬
varande eller ett antal större fartyg i proportion samt dessutom ytter¬
ligare utvidgningsmöjligheter föreligga, i det att denna bassäng skulle i
mån av framtida behov kunna alltmer och mer vidgas genom ökad ut¬
sträckning av muddringsområdet i denna fjord. — För att icke bassängen
i Valbyfjorden skulle hastigt grunda igen, finge det smala sund, som
förbunde Valbyfjorden med havet, fördjupas till samma djup, som denna
bassäng och kanalen från Kolbommen, så att genom bassängerna och
förbindelsekanalerna kunde uppstå en viss strömning, som i möjligaste
mån skulle hindra en igengrundning. Därvid finge rännan genom sun¬
det givas samma bottenbredd av 8 meter som de båda förbindelsekanalerna
mellan hamnbassängerna för att strömningen icke skulle hämmas och
bliva mindre effektiv i följd av förträngning i sundet genom därstädes
använd mindre bottenbredd. Emellertid skulle antagligen icke djupet i
Valby fjordsbassängen kunna bibehållas utan genom tid efter annan be¬
hövlig muddring, varpå man således finge vara beredd. — Med de sålunda
erforderliga djup- och breddimensionerna kunde i lugnt väder rännan
genom sundet begagnas som utgångsled från den för de mindre farty¬
gen, jakterna, avsedda innersta bassängen i Valbyfjorden. Genom nöd¬
vändigheten att giva rännan genom sundet samma bottenbredd och djup
som kanalen mellan Kolbomsbassängen och Valbyfjordsbassängen, för
att i möjligaste mån motverka en igengrundning av denna senare, undan¬
röjdes sålunda på samma gång olägenheten av att fartygen ej kunde
mötas i kanalen mellan Kolbommen och Valbyfjorden.
Kostnaden för anordnandet av fiskehamnen vid Grundsund enligt
denna plan alt. C, med inre hamnbassänger av 4 meters vattendjup i
166
Nionde huvudtiteln.
[61.] Kolbommen och Valby fjorden samt hela yttre bassängen med 5 meters
vattendjup under medelvattenytan skulle komma att uppgå till 846,400 kronor.
— En uppmuddring av de inre delarna av hamnen till den omfattning,
som skulle erfordras, därest hamnen skulle tillfredsställa de moderna
kraven på utrymme och bliva för fiskläget fullt tillfredsställande, skulle
alltså, företagen till förenämnda djup av 4 meter i de inre bassängerna,
ställa sig sig så pass kostsam att, även om hamnen i övrigt byggdes
enligt alt. A, kostnaden för hamnens anordning på detta sätt icke skulle
komma att understiga anläggningskostnaden enligt alt. B med mera än
omkring 17,100 kronor.
Om däremot bassängen i Valbyfjorden och de båda anslutande
kanalerna från Kolbomsbassängen och ut till havet upptoges med endast
3 meters djup under medel vattenytan, skulle anläggningskostnaden, om
såsom förut bassängen i Kolbommen och kanalen till yttre hamn¬
bassängen uppmuddrades med 4 meters vattend jup och hela ytterbassängen
till 5 meters vattendjup samt hamnen i övrigt byggdes enligt alt. A,
nedbringas till ett belopp av 763,500 kronor.
Ansåge man sig däremot, för att få anläggningskostnaden be¬
gränsad till ett lägre belopp, kunna avstå från fordringarna på det för
en bekväm rörelse i hamnen erforderliga utrymmet och åtnöja sig alle¬
nast med att alla lägets fiskefartyg endast kunde hopträngas i hamnen
och där finna plats men utan önskvärd rörelsefrihet, när de alla vore
där tillstädes, så kunde, om hamnen i övrigt byggdes enligt alt. A,
dock med 5 meters vattendjup i hela yttre bassängen, tillökningen där¬
utöver inskränkas till utförandet av den inre bassängen i Kolbommen
med 4 meters vattendjup, i vilket fall anläggningskostnaden kunde
beräknas uppgå till 604,300 kronor.
Av de verkställda utredningarna fram ginge sålunda såsom det slut¬
liga resultatet
att den rymligaste och för rörelsen bekvämaste hamnen skulle er¬
hållas enligt alt. B med 68,000 kvadratmeters utrymme med 5 och 4
meters vattendjup för en beräknad kostnad av 863,500 kronor,
att en i avseende å utrymmet fullt tillfredsställande hamn, ehuru
både häruti och i bekvämlighet för rörelsen underlägsen alt. B, skulle
enligt alt. C erhållas med ett utrymme av 53,000 kvadratmeter — näm¬
ligen 16,000 kvadratmeter med 5 meters vattendjup, 5,000 kvadratmeter
med 4 meters vattendjup och 32,000 kvadratmeter med respektive 4
eller 3 meters vattendjup, för en beräknad kostnad av respektive 846,400
eller 763,500 kronor, samt
att såsom en första utbyggnad av denna sistnämnda hamnplan
Nionde huvudtiteln.
167
kunde för en beräknad kostnad av 604,300 kronor erhållas en hamn
med ett utrymme av 21,000 kvadratmeter, vilken likvisst erbjöde ett
trångt utrymme utan önskvärd rörelsefrihet ens för de fiskefartyg, som
redan förefunnes vid Grundsunds fiskläge, om de alla samtidigt skulle
kunna ligga i hamnen.
Då det syntes vara antagligast, att utvecklingen komme att gå i
den riktningen, att fartygsnyanskaffningen komme att avse större och
mera djupgående fartyg, som måste förutsättas för ett verkligt storsjö-
fiske, så skulle antagligen snart nog en sådan första utbyggnad av hamn¬
planen enligt alt. C få efterföljas .av den ytterligare bassängen i Valby-
fjorden med vattendjupet därstädes förr eller senare uppmuddrat till 4
meter, varefter anläggningskostnaden vore nära nog densamma som för
det större förslaget alt. B. — Slutresultatet bleve då en hamn nära nog
lika kostsam, men det oaktat icke så rymlig och bekväm för rörelsen,
som därest hamnen byggts enligt alt. B, som icke blott gåve den rym¬
ligaste och bekvämaste hamnen, utan jämväl innebure de största möjlig¬
heterna till en framtida utveckling. Med ett från början väsentligen
större utrymme (68,000 kvadratmeter) än enligt alt. C (53,000 kvadratmeter)
kunde i mån av växande behov alt. B utvidgas med en inre bassäng i
Kolbommen och slutligen med även den innersta bassängen i Valbyf jorden
— därest i en framtid utvecklingen skulle taga sådana dimensioner, att
man finge behov av ända till 73,000 kvadratmeter, motsvarande alt. B,
utvidgat med bassäng i Kolbommen, eller av till och med 105,000 kva¬
dratmeter, motsvarande alt. B, utvidgat med bassänger i både Kolbommen
och Valbyfjorden.
I utlåtande den 8 december 1913 över hamnförslagen vid Grund¬
sund har lantbruksstyrelsen anfört huvudsakligen följande.
För att taga kännedom om orts förhållandena och höra befolk¬
ningens önskningar i avseende på den ifrågavarande hamnbyggnaden
hade st37relsens ledamot, byråchefen O. F. Nord qvist tillsammans med
fiskeriintendenten i västra distriktet K. A. Andersson besökt Grundsund
den 2 december 1913, varvid sammanträde hållits med ortens fiskare,
vid vilket medlemmar av hamnstyrelsen och ett 50-tal fiskare varit när¬
varande. Vid detta sammanträde hade upplysts:
att lägets fiskeflotta sedan sommaren ökats med en ny motorjakt;
att fiskefartygen läge högst 12 fot = 3.5<> meter djupt; samt
att utrymmet vid en hamnbyggnad enligt fiskehamnskommissionens
förslag skulle bliva alldeles otillräckligt.
Vidare hade de närvarande enhälligt uttalat, att alt. C vore att
168
Nionde huvudtiteln.
[61.] föredraga framför alt. B, emedan fiskläget utvecklade sig inåt Valbyfjorden
men ej utåt havet och skulle utvecklas ännu hastigare, om hamn inrät¬
tades i Valbyfjorden. Utvecklingen utåt försvårades av de höga stränderna.
Eu hamn utanför Grundsundsviken enligt alt. B hade dessutom
ansetts icke bliva lika lugn som de inre hamnarna i Kolbommen och
Valbyfjorden.
Beträffande det behövliga vattendjupet i Valbyfjorden hade de när¬
varande uttalat, att 3 meters djup vore otillräckligt. Däremot hade an¬
setts, att hamnen i Grundsundsviken icke behövde vara 5 meter djup
överallt, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, utan endast
i den yttre delen och 4 meter djup i den inre delen.
Lantbruksstyrelsen anför vidare hurusom genom den snabba utveckling,
som Grundsunds fiskeflotta undergått, sedan fiskehamnskommissionen upp¬
gjorde sitt förslag till hamn vid nämnda fiskläge, hamnanläggningen
skulle, enligt vad den föregående utredningen gåve vid handen, om den¬
samma utfördes efter kommissionens förslag, redan från början bliva
otillräcklig för fisklägets behov och således ännu mindre kunna tillgodose
de större krav, som lägets ytterligare utveckling komme att ställa på
densamma. Lantbruksstyrelsen ansåge därför, att en större hamnanlägg¬
ning än den av fiskehamnskommissionen föreslagna borde där utföras.
För att åstadkomma en sådan kunde på grund av terrängförhållandena
endast två huvudalternativ väljas, nämligen antingen en utvidgning av
hamnen utåt sjön enligt alt. B eller också en utvidgning inåt genom
uppmuddring och utgrävning av Grundsundsvikens innersta del, den så
kallade Kolbommen, och Valbyfjorden samt dessa vattens förenande med
Grundsundsviken och havet genom kanaler enligt alt. C. Vartdera för¬
slaget omfattade själva Grundsundsvikens uppmuddring och det senare
förslaget, alt. C, dessutom uppmuddring av det sund, som åt väster för¬
enade Valbyfjorden med havet.
Det förstnämnda förslaget, alt. B, som väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen förordade, gåve ett större vattenområde. Däremot erbjöde detta
förslag mindre tillfälle till fartygens förtöjande utom själva Grundsunds¬
viken till följd av strändernas betydliga höjd och branthet utanför
nämnda vik. Fisklägets utvidgning hade därför även, såsom vid ovan
nämnda sammanträde framhållits, försiggått inåt i riktning åt Valby¬
fjorden men icke utåt havet. Om också eu hamn enligt alt. B skulle
komma att lämna tillräcklig säkerhet för där liggande fartyg, syntes
dock vara uppenbart, att hamnbassängerna i Kolbommen och Valbyfjor¬
den bleve ännu lugnare.
Ett ytterligare skäl för alt. C vore, att detta alternativ bleve billi-
Nionde huvudtiteln.
169
gare än alt. B. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade framhållit, att
man enligt alt, B finge en hamn med 68,000 kvadratmeters utrymme
för 863,500 kronor, medan alt. C endast skulle giva ett utrymme av
53,000 kvadratmeter för 846,400 kronor, och att alt. B dessutom erbjöde
tillfälle till framtida utvidgning enligt alt. C. Enligt såväl ortsbefolk¬
ningens som lantbruksstyrelsens mening erbjöde emellertid alt. C för
närvarande och för en lång tid framåt ett fullt tillräckligt utrymme.
Tillfälle till utvidgning funnes dessutom i Valby fjorden.
Om alltså lantbruksstyrelsen ansåge, att det fördelaktigaste för
Grundsund vore, att hamnen genast byggdes i överensstämmelse med
alt. C, såge sig styrelsen dock böra framhålla, att till en början en
väsentlig inbesparing kunde göras i detta förslag därigenom, att någon
vågbrytare icke byggdes. Genom att uppmuddra 32,000 kvadratmeter i
Valbyfjorden och 5,000 kvadratmeter i Kolbommen till 4 meters djup
skulle nämligen erhållas två hamnbassänger om tillsammans 37,000
kvadratmeter och tillräckligt djup för fisklägets samtliga nuvarande far¬
tyg. Såsom redan blivit nämnt kunde detta utrymme vid behov ytter-
ligäre förökas genom uppmuddring av en större del av Valbyfjorden.
För att kunna komma in till dessa inre hamnbassänger måste den yttre
hamnen, d. v. s. Grundsundsviken, uppmuddras till 5 meters djup, så¬
som i alt. C vore förutsatt, samt kanaler grävas och uppmuddras i över¬
ensstämmelse med detta alternativ. Då vågbrytaren enligt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens förslag beräknats till 312,985 kronor, skulle
minst denna post men sannolikt dessutom en del av utgifterna för arbe¬
tets övervakande och kontroll in. m. kunna avdragas från hela den be¬
räknade kostnaden 846,400 kronor. När en gång i en framtid de inre
bassängerna icke vidare kunde utvidgas och mera utrymme behövdes,
kunde sådant erhållas genom att uppföra en vågbrytare i enlighet med
antingen alt. C eller alt. B.
Av det anförda framginge, att det enligt lantbruksstyrelsens åsikt vore
lämpligare att först till fiskehamn utnyttja de inre bassängerna, medan väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen förordat att börja med den yttre hamnen.
På grund av vad sålunda blivit anfört liar lantbruksstyrelsen hem¬
ställt, att åtgärder måtte vidtagas för utförande av en hamnanläggning
vid Grundsund i enlighet med det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
uppgjorda förslaget, alt. C, dock med uteslutande tillsvidare av den där¬
till hörandé vågbrytaren.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vars yttrande infordrats med
anledning av vad lantbruksstyrelsen anfört, har i utlåtande den 2 januari
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 22
[61.]
Viig- och
vattenbygg.
nadssfcy-
relsen.
170
Nionde huvudtiteln.
[61.] 1914 till en början meddelat, att kostnaden för en hamnanläggning vid
Grnndsund enligt alt. C men med uteslutande av den däri ingående
vågbrjtaren skulle uppgå till ett beräknat belopp av 470,800 kronor.
Då lantbruksstyrelsen i sitt utlåtande yttrade, att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen skulle förorda att börja med den yttre ham¬
nen, så syntes detta bero på en missuppfattning. Väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen hade tidigare i valet mellan de båda förslagen alt. A
och B avgjort förordat det större förslaget alt. B. men vid överlämnandet
av det sedermera upprättade tredje förslaget alt. C både styrelsen endast
anställt en jämförelse mellan de båda förslagen alt. B och C, utan att
därför förorda alt. B till utförande framför alt. C, då även alt. C skulle
giva en i avseende å utrymmet fullt tillfredsställande hamn, ehuru både
häruti och i bekvämlighet för rörelsen underlägsen alt. B.
Då nu tanken på en begränsning av anläggningens omfattning
genom uteslutande av vågbrytaren blivit framkastad, ville styrelsen fram¬
hålla följande.
Att de inre bassängerna i Kolbommen och Valby fjord en skulle,
även om ingen vågbrytare byggdes, erbjuda lugna förtöjningsplatser för
fiskefartygen, sedan de väl inkommit i dessa bassänger, syntes ej kunna
betvivlas. Men däremot skulle frånvaron av en vågbrytare utanför
Grundsundsviken göra det mer än vanskligt, om ens möjligt, att vid
svåra stormar från N. till N. V. kunna ingå i dessa bassänger. Det
skulle säkerligen vara förenat med allvarlig fara och de största svårig¬
heter att utsatt för den hårda sjö, som vid svåra stormar från N. N. V.
eller från N. ända till N. V. pressade in i den trånga hamnviken, söka
sig rätt in i den endast 8 meter breda inloppskanalen till Kolboms-
bassängen, och lika liten möjlighet förefunnes att söka sig in genom
det lika smala, oskyddade inloppet direkt från havet till Valbyfjords-
bassängen. Just när det framför allt skulle behövas för Grundsunds-
fiskarna att söka skydd i sin hamn undan den svåraste sjön och stormen
från N. N. V., skulle det visa sig som vanskligast och måhända omöjligt.
Funnes däremot en vågbrytare, som skyddade och avstängde Grund-
sundsviken från den svåra sjön vid stormtillfällen, så skulle Grundsunds-
farkosterna icke blott utan svårighet eller fara kunna finna skydd i
Kolboms- och Valbyfjordsbassängerna, utan även, såväl som främmande
fiskefartyg och vinddrivare, finna skydd innanför vågbrytaren i den
yttre hamnbassängen (alt. C) eller å den rymliga redden innanför våg-
brytarna (alt. B), där de kunde ankra upp.
Dessa vore skälen varför väg- och vatten byggnadsstyrelsen för sin
del icke kunnat och icke kunde tillråda, att hamnanläggningen vid Grund-
Nionde huvudtiteln. 171
sund skulle inskränkas till ett utförande av allenast de inre hamn- [61.]
bassängerna i Kolbommen och Valbyfjorden. Valet måste enligt styrelsens
mening sålunda gälla hamnanläggningens utförande endera efter för¬
slaget alt. B eller alt. C i dess helhet. Och när valet gällde dessa
bägge alternativ, ville väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förorda utförandet
enligt alt. C, då hamnen' eldigt detta förslag skulle erhålla ett fullt till¬
räckligt utrymme för närvarande och för en lång tid framåt, med till¬
fälle till utvidgning av bassängen i Valbyfjorden, när i framtiden behov
därav kunde uppstå, samt hamnstyrelsen och ortsbefolkningen i val
mellan alt. B och alt. C förklarat det senare vara att föredraga med
hänsyn till den utveckling inåt Valbyfjorden, som enligt deras mening
vore att förutse.
Såsom jag redan föregående år framhöll, komma nu ifrågavarande Departement*.
hamnbyggnader uppenbarligen att draga väsentligt högre kostnader än
som från början beräknats. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har
nu framlagt en tablå över arbetstiden för de olika hamnarna, enligt
vilken tablå samtliga arbeten skulle vara slutförda redan år 1923. Då
emellertid någon beräkning över den sammanlagda kostnaden icke ännn
kunnat meddelas och således icke heller över de anslagsbelopp, som,
därest denna tablå följes, skulle krävas för varje särskilt år, utan sådan
uppgift lämnats blott lör tiden till och med år 1915, torde möjligheten
att följa denna tablå vara beroende av huruvida de anslagsbelopp, som
för varje år skulle erfordras, kunna för ifrågavarande ändamål inrymmas
å riksstaten. Redan det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för år
1915 begärda beloppet av 1,079,000 kronor, som är mer än fyra gånger
större än det belopp av 232,000 kronor, som Riksdagen år 1911 synes
hava antagit såsom årlig medelkostnad, torde giva grundad anledning
antaga, att svårigheter från budgetssynpunkt komma att förefinnas,
därest arbetena skola bedrivas med så stor hastighet, som bliver nöd¬
vändig, därest samtliga de beslutade 24 fiskehamnarna skola vara full¬
bordade inom den från början avsedda tiden av tolv år. Det är ju
visserligen möjligt, att anslagskraven under följande år skulle kunna
bliva icke oväsentligt lägre, än det nu för år 1915 framställda. Härom
saknas emellertid för närvarande utredning. Först när eu ny, så vitt
möjligt tillförlitlig beräkning över hela kostnaden för utförande av samt¬
liga de beslutade fiskehamnarna föreligger, kan frågan med större säker¬
het bedömas. Då bör även en viss plan utarbetas för anslagsbehovet
under de olika åren. Om sedermera hela det tilläggsbelopp till det
redan beviljade anslaget, som må bliva erforderligt, varder beviljat av
172
Nionde huvudtiteln.
[61.] Riksdagen samt en plan av nyssnämnda slag lägges till grund för an¬
visningarna å anslaget, komma därigenom större säkerhet och jämnhet
att inträda i hithörande förhållanden. Detta är av vikt såväl för att
förebygga alltför hastiga och stora växlingar i statens utgifter för detta
ändamål som även för att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skall kunna
hämta ledning därav vid avslutande av kontrakt med entreprenörer och
bestämmande av betalningsterminer. De arbeten, som erfordras för
uppgörande av en sådan beräkning och plan, äro emellertid ännu icke
avslutade, men synas kunna bliva det under innevarande år.
det anslagsbelopp beträffar, som må böra äskas av Riksdagen
för år 1915, kan jag i varje fall icke tillstyrka, att det sättes så högt,
som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen nu föreslagit. Att inskränka an¬
slaget till samma belopp, som av Kungl. Maj:t begärdes och av Riks¬
dagen beviljades för innevarande år, eller 464,000 kronor, skulle däremot
enligt min mening innebära en alltför stark reduktion. Då det av Riks¬
dagen år 1911 för ändamålet beviljade anslaget utgör 2,788,000 kronor,
samt härav redan äro anvisade för åren 1912—1914 tillhopa 928,000 kronor’
återstår alltså av anslaget att anvisa ett belopp av 1,860,000 kronor’
Ifall man nu i avvaktan på en mer detaljerad anvisningsplan beräknar
detta belopp lika fördelat till utgående under tre år, skulle på år 1915
belöpa tredjedelen med 620,000 kronor. Jag finner mig böra tillstyrka,
att detta belopp nu äskas av Riksdagen.
Såsom ovan nämnts har Kungl. Maj:t hittills fastställt planer för
hamnbyggnaderna vid Träslöv, Glommen, Kivik och Hönö—Klåva.
Vad hamnanläggningen vid Grundsund beträffar får jag med
anledning av Riksdagens begäran om förnyad utredning hänvisa till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt lantbruksstyrelsens ovan om-
förmälda utlåtanden. Vid valet mellan alt. B och det nya alt. C anser
jag, i likhet med de bägge nämnda styrelserna, det senare alternativet
hava bestämda företräden, såsom erbjudande lugnare hamnbassänger än
alt. B samt, som det vill synas, större kajutrymme, vilket förövrigt synes
vara med hänsyn till fisklägets nuvarande omfattning och sannolika
utveckling lämpligare beläget. Hamnutrymmet enligt alt. C bör vara
fullt tillräckligt för lång tid framåt och det kan förövrigt ytterligare
förstoras genom uppmuddring i Valbyfjorden. Gent emot väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens bestämda avstyrkande finner jag mig icke kunna
förorda lantbruksstyrelsens förslag om vågbrytarens uteslutande, ehuru
kostnaden skulle därigenom nedbringas högst väsentligt. Det synes mig
knappast antagligt, att utan vågbrytare en hamnanläggning, som i övrigt
utfördes enligt alt. C, skulle kunna bereda sådana fördelar, som svarade
Nionde huvudtiteln.
173
mot kostnaderna, enär det ju just är för beredande av skydd vid hårt [61.]
väder, isynnerhet från nordväst, gnm hamnens förbättrande är behövligt,
men inlöpandet i de inre, skyddade delarna av densamma vid sådant
väder skulle utan vågbrytarens skydd vara synnerligen vanskligt. Hamn¬
anläggningen enligt alt. C synes böra genast utföras i hela den utsträck¬
ning, som kostnadsförslaget å 846,400 kronor avser.
Jag hemställer nu, att Eders Kungl. Magt måtte förslå Riksdagen
att av det utav 1911 års Riksdag beviljade
anslaget å 2,788,000 kronor till bestridande av kost¬
naderna för utförande av vissa utav fiskehamnskommis-
sionen föreslagna hamnar å extra stat lör år 1915
anvisa ett belopp av.............................. kronor 620,000
att enligt de närmare föreskrifter, Kungl. Maj:t må
finna gott meddela, för ifrågavarande ändamål användas
under villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre av
själva området för hamnarna än även av det område
i land, som med hänsyn till den rörelse, som är avsedd
att i hamnarna bedrivas, bör för det gemensamma
behovet avsöndras.
8. Fiskehamn vid Östra Torp.
Den s. k. fiskehamnskommissionen yttrade sig i sitt betänkande [62.]
sid. 165) om ifrågasatt hamnanläggning vid östra Torp å sydkusten
av Malmöhus län och förordade statsunderstöd till densamma, men upp-
tog icke denna hamn bland de 79 hamnföretag, som kommissionen an- s
såg böra komma till utförande i första och andra hand.
Vid 1911 års riksdag väcktes emellertid motion om beviljande av
ett anslag av 100,000 kronor, därav 15,<)00 kronor å extra stat för år
1912, till bestridande av kostnaderna för utförande av en hamnbyggnad
å nämnda ställe i huvudsaklig överensstämmelse med ett av kaptenen
E. Sahlén i juni år 1905 upprättat förslag och under samma villkor,
som kunde bliva bestämda för andra liknande anläggningar. Riksdagen
uttalade med anledning härav under punkten 59:o i sin skrivelse den
30 maj 1911 angående regleringen av utgifterna under riksstatens nionde
huvudtitel för år 1912, att den ifrågasatta hamnen vid Östra Torp syn¬
tes, att döma såväl av vad vederbörande motionärer som ock av vad fiske¬
hamnskommissionen därom anfört, onekligen vara av stor betydelse lör
traktens fiske, vadan Riksdagen för sin del ej kunnat annat än ställa
174
Nionde huvudtiteln.
sig välvillig gentemot förslaget om hamnens anläggande. Som emeller¬
tid dels fiskehamnskommissionen icke ansett densamma vara så av be¬
hovet påkallad, att den givit densamma plats bland ovan omförmälda
79 hamnföretag, dels ock ovisshet syntes råda i fråga om kostnaderna
för hamnens iordningställande, ity att desamma av fiskehamnskom¬
missionen beräknats till minst 125,000 kronor, under det att den i mo¬
tionen åberopade kostnadsberäkningen därför upptoge endast 71,500
kronor, vilket belopp i motionen dock ansetts böra höjas till 100,000
kronor, hade Riksdagen ej funnit sig kunna anslå medel till hamnens
anläggande, förrän fullständig utredning blivit förebragt ej mindre om
det gagn, som av hamnen kunde väntas för fisket och i övrigt, än även
om kostnaderna för hamnens byggande. Riksdagen anhöll, att Kungl.
Maj:t efter verkställd utredning måtte för Riksdagen framlägga förslag
om anläggande av en fiskehamn vid Östra Torp.
Den 22 juni 1911 anbefallde Kungl. Maj:t väg- och vattenbygg¬
nadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen att låta skyndsamt verkställa och
därefter till Kungl. Maj:t inkomma med erforderlig utredning och för¬
slag rörande den sålunda ifrågasatta fiskehamnsanläggningen.
Med skrivelse den 18 september 1912 hava styrelserna överlämnat
den sålunda anbefallda utredningen samt avgivit förslag i ämnet. Av
utredningen inhämtas bland annat följande.
Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förordnande höll distrikts-
chefen E. M. öhman i närvaro av dåvarande fiskeriintendenten, numera
byråchefen O. F. Nordqvist den 5 december 1911 sammanträde i Östra
Torp med för frågan intresserade personer, därvid samtliga närvarande
fiskare vid 8myge, Böste och Lilla Bedinge fisklägen förklarade sig önska
hamnens anläggande i huvudsaklig överensstämmelse med Sahléns ovan-
berörda förslag med vissa jämkningar. Det upplystes, att jordområdet,
där den nya hamnen föresloges att förläggas, ägdes av svenska socker-
fabriksaktiebolaget. Antalet fiskare uppgavs vara i Smyge 15, i Böste 15
och i Lilla Bedinge 22, tillhopa 52. I dessa tre fisklägen funnes 14 däc-
kade motorbåtar, 1 stor däckad båt utan motor och 24 små odäckade
båtar utan motor. Järnvägsspår funnes framdraget från Östra Torps
station till den blivande hamnbassängen. Av detta spår, som tillhörde
nyssnämnda bolag, användes delen närmast stationen till betlastningsspår
och för stentransporter, under det att delen närmast hamnplatsen numera
vore otrafikabel.
Sedan öhman, efter det han verkställt erforderliga undersökningar,
avlidit, har distriktsingenjören ovanbemälde Sahlén med ledning av
öhmans arbeten och egen kännedom om förhållandena utarbetat av rit-
Nionde huvudtiteln.
175
ningar åtföljt betänkande jämte kostnadsförslag i ämnet, varur må an¬
föras följande.
Platsen för den föreslagna hamnen är Sverges sydligaste udde —
Smyge huk — belägen omkring 13 kilometer öster om Trälleborg och endast
ungefär 700 meter väster om Östra Torps station å Börringe—östra Torps
järnväg. Genom hamnanläggningen i fråga skulle beredas en väl skyd¬
dad tillflyktsort för fiskebåtarna, först och främst för dem, som höra
till det invid Östra Torps station liggande Smyge fiskläge, men dess¬
utom även för båtarna från Böste och Lilla Bedinge lägen, vilka ligga på
3 å 4 kilometers avstånd resp. väster och öster om Smyge. Befolkningen
här har sedan länge bedrivit ett ganska lönande fiske. Men i fullstän¬
dig saknad av hamn eller något som helst annat skydd för sin fiske¬
attiralj hava fiskarna haft många svårigheter att bekämpa vid utövan¬
det av sitt näringsfång och ofta måst vidkännas stora förluster av båtar
och redskap, särskilt exempelvis i senare tid vid den svåra stormen den
30 december 1904 — nyårsstormen kallad — då mer än hälften av
den Smyge fiskläge tillhöriga båtflottiljen gick förlorad. Då för ett
rationellt bedrivande av fisket numera större båtar måste användas,
måste även bristen av en hamn bliva så mycket kännbarare. Vidare
framhålles, att till följd av platsens järnvägsförbindelse goda och hastiga
avsättningsmöjligheter för fångsten alltid kunna påräknas. Under så¬
dana förhållanden vore givetvis anskaffandet av skydd mot storm och
sjö en livsfråga för de nämnda fisklägena.
Den här förhärskande vindriktningen är sydväst, som i regeln ej
medför grov sjö eller högt vatten, vilket däremot är fallet vid storm
från ost eller sydost. Någon sanddrift i anmärkningsvärd eller besvä¬
rande grad förekommer icke, åtminstone ej från väster.
Vad själva platsen för den föreslagna hamnanläggningen beträffar,
så anses endast en mening råda om densammas lämplighet härför. På
västra sidan av Smyge huk finnes alldeles intill stranden och skilt från
havet endast genom en 30 å 40 meter bred landremsa ett nedlagt kalk¬
brott. Detta, som nu står vattenfyllt, lämpar sig alldeles utmärkt till
hamnbassäng för en mindre fiskehamn såväl ifråga om läge och form
som beträffande redan befintligt djup. Det erbjuder, sedan projekterad kaj-
byggnad utförts, en yta av c:a 7,000 kvadratmeter och ett djup, som i huvud¬
sak ej understiger det bestämda minimidjupet av 3 meter under havets medel¬
vattenyta. — De arbeten, som behöva utföras för att förvandla det gamla
kalkbrottet till en präktig hamn för traktens fiskarbefolkning, äro sålunda
byggandet av kaj och släpställe i kalkbrottet, upptagandet av en inlopps-
ränna genom den förenämnda landremsan, som skiljer schaktet från
[62.]
176
Nionde huvudtiteln.
havet, samt utbyggnad av två vågbrytare för att bilda en ytterbassäng
och därigenom trygga iuseglingen samt åstadkomma lugn i iuner-
bassängen, ävensom erforderlig uppmuddring till 3 meters djup under
medelvattenytan.
Traktens geologiska beskaffenhet är av ganska säregen typ. Unge¬
fär i jämnhöjd med havets medelvattenyta sträcker sig ända fram till vatten¬
brynet ett ungefär en halv meter tjockt kompakt flintstenslager. Här-
ovanpå ligga olika lager av kalkmörja eller lös kalksten med inbäd¬
dade hårdare kalkstens- och flintstensbollar, varjämte längre inåt land
översta lagret består av stritt grus. Under förenämnda flintstenslager
består grunden av nästan ren kalkmörja; även sjöbottnen närmast stran¬
den utgöres — såvitt av undersökningarna kunnat utrönas — av samma
ämne. Detta erbjuder en god byggnadsgrund utan att därför vara allt
för svårt att uppmuddra.
Arbetsplanen upptager väsentligen följande arbeten.
Sedan kalkbrottet länspumpats, uppföres kaj, dels längs östra sidan
på 94 meters längd, dels vid den öster om inseglingsrännan belägna
delen av södra sidan på 24 meters längd, med ett däremellan i bas¬
sängens sydöstra hörn föreslaget släpställe om 8 meters bredd. Kaj¬
planet planeras till 10 meters bredd och en 5 meter bred tillfartsväg
anlägges från den strax norr om schaktet belägna vägen mellan Trälle-
borg och Östra Torps station. Kajmuren utföres av beton.
Vågbrytarna hava förlagts så, att de i möjligaste mån skydda
hanmbassängerna för inbrytande sjö och därmed följande sjöhävning.
Naturligtvis kan icke undvikas, att vid någon vindriktning sjön rullar
in i ytterbassängen, men för att oskadliggöra denna har bassängen till-
tagits ganska rymlig, så att sjön har god plats att jämna ut sig på;
bassängen behöver dock icke uppmuddras till fullt djup mer än å ungefär
halva arealen. Inseglingen har förlagts i sydvästlig riktning, så att
hamnen är absolut skyddad för den värsta sjön, som uppkommer med
ostliga och sydostliga vindar. Vågbrytarna hava — förutom å en mindre
del av västra vågbrytaren — föreslagits skola utföras av beton, som på
de utåt mot sjön vända sidorna och på parapeten klädes med granit i
stora skift samt på överytan och sidorna mot bassängen klädes med gatsten,
allt ända ned till bottnen, detta för att de under alla förhållandet) skola
vara tillräckligt motståndskraftiga mot sjön och för att framtida repara¬
tioner i möjligaste mån skola kunna undvikas. Den förenämnda delen
av västra vågbrytaren, som icke torde komma att få känning av någon
svårare sjö och som ligger på i medeltal endast 0.5 meters vatten, före¬
slås att utföras som en vanlig stenjetée.
Nionde huvudtiteln.
177
Så snart genom vågbrytarnas utbyggnad tillräckligt skydd vunnits,
påbörjas muddringen i ytterbassängen och, då arbetena i innerbassängen
det tillåta, genombrytes den skiljande landremsan.
Såsom lämpligt jordområde att införlivas med hamnen föreslogs
vid förberörda, av distriktschefen Öbman hållna sammanträdet' det å
Sahléns plankarta med röda linjer I—II och III—IV samt landsvägen
östra Torp—Trälleborg begränsade området.
Kostnaden för de föreslagna arbetena, däri icke inräknat någon
ersättning för d<-t erforderliga markområdet, har av Sahlén beräknats
till 180,000 kronor.
Sahléns arbetsplan har blivit utan anmärkning granskad i väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen.
Beträffande den ifrågasatta hamnens betydelse för fisket i orten
har ovanbemälde Nordqvist i avgivet yttrande anfört, att hamnen skulle
bliva till nytta icke allenast för Lilla Bedinge, Smyge och Böste fisk¬
lägen, vilka för närvarande vore i fullständig avsaknad av skydd för¬
sina båtar, utan även för fiskare från andra trakter, emedan de bästa
fiskeplatserna vid Skånes sydkust läge utanför Östra Torp. Det vikti¬
gaste skälet för anläggande av fiskehamn i Östra Torp vore dock, att
där på en kuststräcka av ungefär 6 kilometer funnes ovaunämnda tre
fisklägen, som saknade hamn. De i dessa fisklägen befintliga 14 motor¬
båtarna kostade ända till 2,500 kronor stycket. Dessa dyrbara båtar
vore fiskarna nu nödsakade att om sommaren hålla förankrade ute i
öppna havet utan något som helst skydd. När stormar inträffade, mnste
de begiva sig med sina båtar till närmaste hamn, Trälleborg, som läge
13 kilometer från Smyge och 16 kilometer från Lilla Bedinge. Aven i
Trälleborg kunde de icke lägga sina båtar i hamnen, som vore alltför
orolig, utan måste förankra dem utanför denna, bakom en stenutfyll-
ning väster om västra hamnpiren. På hösten måste fiskarna draga
båtarna upp på land och avsluta fisket långt innan detta skulle varit
nödvändigt, om en hamn funnes. Utom att de under den tid, de hölle
båtarna i sjön, löpte en ständig fara för att dessa skulle förstöras,
ginge de således miste om en betydlig del av fisketiden och av den
förtjänst, de då kunde hava. Av det anförda borde med tillräcklig tyd¬
lighet framgå, att en fiskehamn på kuststräckan mellan Lilla Bedinge
och Böste vore nödvändig.
Lautbruksstyrelsen har i förberörda, gemensamt med väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen avgivna utlåtande särskilt anfört, att styrelsen,
som ej kunde uttala sig rörande den föreslagna hamnens tekniska
anordningar eller om kostnadsberäkningarna, likväl ansåge, att den nu
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 23
178
Nionde' huvudtiteln.
[62.] föreslagna totalkostnaden ej skulle bliva för stor i förhållande till det
gagn, hamnen skulle medföra.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt lantbruksstyrelsen hava
gemensamt hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för
hamnens byggande bevilja anslag å 180,000 kronor under villkor av
kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva vattenområdet för hamnen
än även av förut angivna område i land, vilket styrelserna funne erfor¬
derligt med hänsyn till den rörelse, som vore avsedd att bedrivas i
hamnen, och som sålunda borde för det gemensamma behovet avsöndras.
Departements- Av den lämnade utredningen finner jag det vara ådagalagt, att
chefen. en fjskehamn på ifrågavarande ställe skulle vara till stort gagn för ortens
fiskerinäring. De nuvarande förhållandena synas för fiskarbefolkningen
innebära så stora olägenheter och så stor risk i fråga om bevarandet
av de jämförelsevis dyrbara båtarna in. m., att det näppeligen torde
vara sannolikt, att ortens fiske skall kunna erhålla någon starkare utveck¬
ling, om icke hamnen kommer till stånd. Jag vill särskilt framhålla,
att i byråchefen Nordqvists yttrande meddelas, att de bästa fiskeplatserna
vid Skånes sydkust ligga utanför Östra Torp.
Vad själva förslaget rörande hamnanläggningens utförande beträffar,
synes det på ett lyckligt sätt hava begagnat de fördelar, befintligheten
av det numera obegagnade kalkbrottet alldeles invid stranden erbjuda.
Då järnvägsstation finnes på helt kort avstånd från den föreslagna ham¬
nen samt järnvägsspår, om än för närvarande delvis icke i trafikabelt
skick, går ända fram till den blivande inre hamnbassängen, är detta en för¬
mån i avseende å underlättandet av fiskeprodukternas avsättning, som
ej bör underskattas.
Visserligen synes mig den beräknade kostnaden, 180,000 kronor,
vara ganska hög i förhållande till de intresserade fisklägenas storlek och
omfattningen av det där bedrivna fisket och den är vida högre än de belopp,
som ställts i utsikt, då Riksdagen år 1911 avlät sin skrivelse i frågan.
Någon minskning i det nu beräknade beloppet kan jag dock icke till¬
styrka. Enligt vad jag inhämtat, lär det emellertid icke vara erforderligt
att hela detta belopp anvisas till utgående under ett och samma år, utan
synes det lämpligen kunna fördelas med 100,000 kronor under det
första och 80,000 kronor under det andra året.
Fiskehamnskommissionen, som framhöll att hamnen vid Östra
Torp skulle komma att ligga på ett avstånd av 7 å 8 kilometer från
den hamn, kommissionen föreslagit vid Gislöv, förklarade sig vara av
den åsikt, att Gislövs hamn borde utföras först av dessa båda hamnar.
Nionde huvudtiteln.
179
Jag håller också före, att fiskehamnskommissionens förslag i fråga om
den ordning, i vilken hamnbyggnaderna skola utföras, i regel bör följas.
Med hänsyn till att Riksdagen särskilt begärt framläggandet av förslag
till fiskehamn vid Östra Torp och under framhållande att av det anslag
för år 1915 till byggande av fiskehamnar, som jag förut denna dag hem¬
ställt att Kungl. Maj:t måtte äska av Riksdagen, möjligen något belopp
kan bliva tillgängligt för påbörjandet av fiskehamn vid Gislöv, anser
jag mig dock böra tillstyrka, att frågan om hamnanläggning vid östra
Torp nu förelägges Riksdagen.
På grund av vad jag nu anfört hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för byggande av en fiskehamn vid Östra Torp
i Malmöhus län bevilja ett anslag av 180,000 kronor och
därav å extra stat för år 1915 anvisa..... kronor 100,000
att av Kungl. Maj:t för ändamålet användas under
villkor om kostnadsfri upplåtelse ej mindre av själva
området för hamnen än även av det område i land,
som med hänsyn till den rörelse, som är avsedd att
bedrivas i hamnen, bör för det gemensamma behovet
avsöndras.
E. Skogsväsendet.
1. Skogsundervisning m. m.
a. Skogsundervisning och skogshushållning i allmänhet.
Till skogsundervisning och skogshushållning i allmänhet är i riks-
staten för innevarande år upptaget å ordinarie stat ett anslag av 212,100
kronor. Av detta anslag bestridas utgifter till nedan angivna ändamål:
skogsinstitutet.............................................................................. kronor 35,900
statens skogsskolor................................................................. » 67,400
den enskilda skogsundervisningen ...................................... » 7,600
kolarskolan vid Hällnäs............................................................ » 1,000
statens skogsförsöksanstalt ..................................................... » 47,100
statens skogsingenjörer ........................................................ '» 14,400
diverse ändamål enligt Kungl. Maj:ts disposition........... » 38,700
Summa kronor 212,100.
[62.]
[63.]
Skog tunder-
visning och
skogshushåll¬
ning i all¬
mänhet.
(ordinarie
anslag.)
180
Nionde huvudtiteln.
[63.] Därjämte bör i detta sammanhang erinras, att å extra stat för
innevarande år anvisats ett anslag av 8,000 kronor för anställande av
extra lärarkrafter vid skogsinstitutet.
Den förändrade organisation av den högre skogsundervisningen,
som av 1912 års Riksdag godkändes till sina allmänna grunder, är av¬
sedd att träda i tillämpning under år 1915. Härigenom föranledas änd¬
ringar i de flesta av ovanstående anslagsrubriker och beträffande anslags¬
posten till den enskilda skogsundervisningen är dylik ändring betingad
även av annan anledning.
Styrelsen för skogsförsöksanstalten och den blivande skogshögskolan
har i skrivelse den 1 november 1913 framlagt förslag till stat för skogs¬
högskolan för år 1915, slutande på 93,236 kronor 66 öre. Denna hög¬
skola är enligt förslaget ämnad att träda i full verksamhet den 1 oktober
1915. Emellertid anses det erforderligt, att den fasta lärarpersonalen
och en del betjäning anställas tidigare.
Skogsinstitutet skulle såsom förut vara i verksamhet under de första
nio månaderna av året, varvid de nyanställda lärarna vid skogshögskolan
skulle uppehålla den undervisning, vartill icke extra lärare erfordrades.
För avlöningar till dessa extra lärare och för en del andra utgifter er¬
fordras emellertid anslag jämväl till skogsinstitutet för år 1915. Domän-
styrelsen bar i skrivelse den 19 november 1913 beräknat dessa utgifter
till 17,064 kronor 17 öre samt ansett erforderligt belopp härtill böra för
år 1915 uppföras å extra stat.
Styrelsen för skogsförsöksanstalten och den blivande skogshög¬
skolan har i särskild skrivelse den 1 november 1913 framlagt förslag-
till ny stat för skogsförsöksanstalten, vilken stat slutar på 63.700 kronor.
Domänstyrelsen har i nyss omförmälda skrivelse beräknat behovet
för övriga i ovanstående tablå upptagna ändamål till sammanlagt 122,935
kronor 83 öre.
Samtliga nu ifrågavarande framställningar hava remitterats till
statskontoret, vars utlåtande ännu icke inkommit.
Jag är därför icke ännu i tillfälle att framlägga slutligt förslag
i dessa ärenden, men hoppas att under riksdagens lopp kunna göra
detta och föreslå propositions avlåtande. För närvarande måste jag-
tillstyrka, att allenast vissa belopp härtill må beräknas i förslaget till
riksstat.
Av ovannämnda utgifter synas, så vitt jag för närvarande kan
finna, samtliga utom anslaget till skogsinstitutet för år 1915 böra be¬
stridas från det ordinarie anslaget till skogsundervisning och skogshus-
hållning i allmänhet. Dessa belopp utgöra tillhopa 279,872 kronor 49
Nionde huvudtiteln.
181
öre. Jag finner mig därför böra tillstyrka, att ifrågavarande anslag nu [63*]
beräknas höjt till i avrundat tal 280,000 kronor.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att i avbidan på den proposition angående anslag-
till skogsundervisning m. m., som Kungl. Maj:t må
komma att avlåta till Riksdagen, i anslaget till skogs¬
undervisning och skogshushållning
i allmänhet, nu .................................. kronor 212,100,
beräkna en förhöjning av................... » 67.D00
till ....................... .................................... )» 280,000.
b. Skogsinstitutet.
Av skäl som jag i nästföregående punkt anfört, synes för skogs- [64.]
institutet nu böra å extra stat för år 1915 beräknas ett anslag, som Sko*™‘ti-
torde lämpligen avrundas till 17,100 kronor (extra anslag.)
Jag- hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t matte föreslå riks¬
dagen
att i avbidan på den proposition angående anslag-
till skogsundervisning m. m., som Kungl. Maj:t må komma
att avlåta till Riksdagen, å extra stat för år 1915 be¬
räkna ett anslag till skogsinstitutet av kronor 17,100.
c. Personligt lönetillägg åt t, f. lektorn vid skogsinstitutet T. W. Jonson.
Den 28 september 1907 utnämnde och förordnade Kungl. Maj:t [65.]
dåvarande lektorn i matematik och skogsindelning vid skogsinstitutet åt
S V Söderqvist att vara jägmästare i Askersunds revir. Den 4 oktober t. f. leiuom
samma år förklarade Kungl. Maj:t, som redan den 7 april 1907 bemyn-
digat chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla sakkunniga per- T w. Jonson.
soner att biträda inom departementet vid behandling av fråga om bland (extra anslag.)
annat ändamålsenligt ordnande av skogsundervisningen, att nämnda
lektorsbefattning vid skogsinstitutet för det dåvarande icke skulle be¬
sättas med ordinarie innehavare. Därefter förordnade Kungl. Maj:t den
21 december 1907 dåvarande assistenten i Åsele revir, extra jägmästa-
182
Nionde huvudtiteln.
ren Tor William Jonson att från och med ingången av år 1908 tills
vidare, intill dess nämnda lektorsbefattning kunde bliva besatt med or¬
dinarie innehavare, uppehålla samma befattning med rätt för honom
att. under tjänstgöringstiden åtnjuta de med befattningen förenade av-
1 öningsförmån er.
Enligt den av Kungl. Maj:t och Riksdagen år 1908 fastställda
staten för skogsinstitutet avser denna lektorsbefattning numera ämnena
matematik och skogshushållning.
I skrivelse den 6 oktober 1913 har nu domänstyrelsen anfört
följande.
T. f. direktören vid skogsinstitutet A. Wahlgren hade den 4 ok¬
tober 1913 till styrelsen anmält, att ovanbemälde Jonson vid utgången
av år 1912 uppehållit nämnda lektorsbefattning i fulla fem kalenderår,
och ytterligare meddelat, att Jonson fullgjort vad som enligt kungö¬
relsen den 17 juni 1908 erfordrades för åtnjutande av de jämlikt nådigt
brev samma dag från och med år 1909 fastställda nya avlöningsför¬
månerna för institutet, i vad de avsåge rätt för lektor därstädes att
efter fem år åtnjuta ett ålderstillägg till lönen av 500- kronor.
I anledning härav har domänstyrelsen, som vitsordat Jonsons tjänst¬
göring i hans egenskap av tjänstförrättande lektor vid institutet såsom
synnerligen förtjänstfull, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes förklara
Jonson berättigad att från och med år 1913, så länge han bestrede
nämnda lektorstjänst, åtnjuta ett ålderstillägg till lönen å 500 kronor
att utgå av anslaget till »diverse utgifter» för skogsundervisningen och
befrämjande av skogshushållningen i allmänhet.
I häröver den 31 oktober 1913 avgivet infordrat utlåtande har
statskontoret framhållit, hurusom, då Jonsons ovannämnda förordnande
som lektor vid skogsinstitutet föranletts av frågan om omorganisation
av den allmänna skogsundervisningen, billigheten syntes bjuda att, på
sätt förut i liknande fall medgivits, senast av 1913 års Riksdag be¬
träffande tillförordnade medicinalrådet E. Sederholm, löneförhöjning,
motsvarande ett ålderstillägg å tjänsten, bleve Jonson beredd. Med hän-
syn till att Riksdagen under de senare åren och jämväl i avseende å
Sederholms ovanberörda löneförbättring tillämpat den grundsatsen, att
dylik förmån icke borde beviljas för tid före det år, den av Riksdagen
behandlade statsregleringen avsåge, borde enligt statskontorets mening
det nu ifrågavarande lönetillägget icke ifrågasättas skola utgå före år
1915. Ej heller syntes det vara lämpligt att, såsom av domän styrelsen
föreslagits, det erforderliga beloppet anvisades från det ordinarie ansla¬
get till skogsundervisning och skogshushållning i allmänhet, vilket icke
Nionde huvudtiteln. 183
vore avsett för ålderstillägg eller därmed jämförliga utgifter, utan syn- [65.]
tes ett särskilt extra anslag böra för ändamålet beviljas.
Den omständigheten, att nu ifrågavarande lektorsbefattning på Departements-
grund av den ännu icke slutförda omorganisationen av den högre skogs-
undervisningen måst uppehållas på förordnande, torde icke böra medföra
att den, som innehar detta förordnande, går förlustig ålderstillägg, som
under normala förhållanden skulle kommit honom till godo. I enlighet
med denna uppfattning anser jag mig böra tillstyrka förslaget om
ålderstillägg åt t. f. lektorn vid skogsinstitutet Jonson. På de av stats¬
kontoret anförda skäl synes mig dock ifrågavarande ålderstillägg icke
nu böra ifrågasättas skola utgå före år 1915. I likhet med nämnda
ämbetsverk håller jag ock före, att det för löneförhöjningen erforder¬
liga beloppet bör anvisas såsom ett särskilt anslag å extra stat.
I enlighet med statskontorets hemställan tillstyrker jag alltså, att
Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,
att till personligt lönetillägg åt tillförordnade
lektorn i matematik och skogshushållning vid skogs¬
institutet Tor William Jonson på extra stat för år
1915 anvisa ett anslag av ........................... kronor 500
att utgå med en tolftedel i månaden, så länge han
under samma år bestrider nämnda befattning.
d. Inventarier m. m. för skogshögskolan.
Då jag den 15 mars 1912 för Kungl. Maj:t anmälde frågan angå- [66.]
ende ordnande av den högre skogs undervisningen m. m. samt Kungl.
Maj:t beslöt föreslå Riksdagen att anvisa dels 693,900 kronor för upp- tkog»hsg.
förande av byggnader för skogshögskolan vid Frescati och dels 34,800 sko,an-
kronor för utförande av vissa byggnadsarbeten vid Malingsbo — vilka (extra an9lae)
belopp också av Riksdagen anvisades —, anförde jag, att utöver dessa
belopp erfordrades anslag för anskaffande av inventarier, vetenskaplig
utrustning m. m. samt tält o. dyl. Härför hade beräknats skola åtgå
sammanlagt 93.505 kronor. Då emellertid sistnämnda belopp icke syntes
komma att tagas i anspråk, förrän själva byggnadsföretaget nalkades
sin fullbordan, kunde med äskande av anslag för ändamålet anstå till
ett följande år.
Med förmälan att högskolans byggnader vore avsedda att tagas i
bruk under år 1915 bär nu styrelsen för skogsförsöksanstalten och den
184
Nionde huvudtiteln.
[66.]
[67.]
Inventarier
m. m. för
statens skogs-
försöks anstalt.
(extra anslag.)
blivande skogshögskolan i skrivelse den 31 december 1913 förberedelsevis
anmält anslagsbehovet för sagda inventariers m. m. anskaffning under
år 1915. Styrelsen har förklarat sig ämna i början av nästkommande
februari månad inkomma med detaljerade kostnadsberäkningar. Av sty¬
relsens skrivelse framgår, att ifrågavarande anslagsbehov nu beräknats
till 188,900 kronor, varifrån emellertid borde avgå förberörda till bygg¬
nadsarbeten vid Malingsbo anvisade belopp av 34,800 kronor, vilket på
grund av ändrade förhållanden icke enligt styrelsens mening behövde
användas för det därmed ursprungligen avsedda ändamålet annat än till
en viss mindre del, som funnes upptagen i nyssberörda summa av 188,900
kronor. Ifall nämnda byggnadsanslag fråndrages, skulle alltså kvarstå
ett anslagsbehov av 154,100 kronor.
Då slutliga beräkningen angående kostnaderna för nu ifrågavarande
inventarieanskaffningar m. m. icke äro att förvänta från högskolans sty¬
relse förrän i nästa månad, måste jag nu föreslå, att visst belopp till'
dessa inventarier beräknas i förslaget till riksstat, och torde detta böra
upptagas avjämnat till 154,000 kronor.
I enlighet härmed hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att i avbidan på den proposition angående anslag
för anskaffning av inventarier m. m. för skogshögskolan,
som Kungl. Maj:t må komma att avlåta till Riksdagen,
för nämnda ändamål å extra stat för år 1915 beräkna
ett anslag av............................................. kronor 154,000.
e. Inventarier m. m. för statens skogsförsöksanstalt.
Vid hemställan den 26 april 1912 om proposition till Riksdagen
om beviljande av anslag å 107,300 kronor för uppförande av nybyggnad
m. m. för statens skogsförsöksanstalt — vilket belopp också blev av
Riksdagen på Kungl. Maj:ts förslag beviljat — anlörde jag, att för in¬
ventarier och instrument hade därjämte beräknats ett belopp av 19,081
kronor. Då emellertid något anslag för sistnämnda ändamål icke syntes
erfordras, förrän i den mån byggnaden nalkades sin fullbordan, fann
jag mig sakna anledning att då göra framställning om äskande av det
belopp, som i detta hänseende kunde finnas erforderligt.
I den under nästföregående punkt omförmälda skrivelse den 31
december 1913 har nu styrelsen för skogsförsöksanstalten och den
blivande skogshögskolan anmält, att enligt uppgift från skogsförsöks-
anstaltens chef kostnaden för anskaffning av inventarier m. m. syntes
Nionde huvudtiteln.
185
komma att belöpa sig till 38,670 kronor, varom emellertid detaljerade [67.]
uppgifter skulle av styrelsen avlämnas under instundande februari
månad.
Visst belopp härtill torde nu böra beräknas i förslaget till riksstat.
För närvarande saknar jag anledning att frångå det av styrelsen an¬
givna beloppet, som dock synes böra avrundas till 38,700 kronor.
Jag hemställer, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att i avbidan på den proposition angående anslag
för anskaffning av inventarier m. m. för statens skogs-
försöksanstalt, som Kungl. Maj:t må komma att av¬
låta till Riksdagen, för nämnda ändamål å extra stat
för år 1915 beräkna ett anslag av...... kronor 38,700.
f. Skogsodlingens befrämjande.
För vart och ett av åren 1897—1914 har Riksdagen beviljat an- [68.]
slag på extra stat för skogsodlingens befrämjande. Detta anslag utgår
för närvarande med 100,000 kronor. befrämjande.
Anslag för ändamålet erfordras jämväl för nästkommande år och (extra anslag.)
hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för skogsodlingens befrämjande å extra stat
för år 1915 anvisa ett anslag av ...... kronor 100,000,
att ställas till Kungl. Majrts förfogande för att i man
av tillgång tilldelas antingen skogsvårdsstyrelser, till
vilka landsting eller hushållningssällskap för ändamålet
lämnat bidrag, eller i landstingsområde, där sådan
styrelse icke finnes, landsting eller hushållningssällskap,
under iakttagande att i intetdera fallet statsbidrag må
till något landstingsområde utgå med högre belopp än
det, varmed landsting och hushållningssällskap till¬
sammans eller ettdera av dem till ändamålet bidragit,
samt att landsting eller hushållningssällskap, som und¬
fått dylikt bidrag, skall vara skyldigt att efter årets
utgång till Kungl. Maj:ts vederbörande befallnings-
havande avgiva redogörelse över användningen av de
utav staten samt av landsting eller hushållningssäll¬
skap lämnade bidrag.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 xaml.
24
186
Nionde huvudtiteln.
[69.J
Skogsvårds-
styrelsernas
verksamhet.
(extra anslag.
[70.]
Tillsyn över
utsyningsla-
ffens tillämp¬
ning.
(ordinarie
anslag, i
g. Skogsvärdsstyrelscrnas verksamhet.
Till detta ändamål liar Riksdagen anvisat å extra stat för vart och
ett av åren 1905—1909 ett anslag av 60,000 kronor samt för vart ock
ett av åren 1910—1914, sedan genom Riksdagens beslut eu ny skogs-
vårdsstyrelse tillkommit, nämligen lör Gottlands läns landstingsområde,
ett anslag av 67,500 kronor. Detta sistnämnda anslag har efter av
domänstyrelsen upprättat förslag fördelats mellan skogsvårdsstyrelserna
med vissa belopp till en var av dem, högst 4,000 kronor och lägst
1,000 kronor med undantag lör Gottlands läns skogsvårdsstyrelse, till
vilken utgått ett belopp av 7,500 kronor.
Då de sålunda beviljade anslagen varit nödiga för det med dem
avsedda ändamål och jämväl för år 1915 äro väl behövliga för skogs¬
vårdsstyrelserna, får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att såsom bidrag till bestridande av kostnaderna
lör uppehållande av skogsvårdsstyrelsernas verksamhet,
å extra stat för år 1915 anvisa ett
anslag av.................................................... kronor 67,500.
2. Tillsyn över utsyningsman* tillämpning.
Den s. k. norrländska skogsvårdskommittén, som den 16 mars
1912 avgivit betänkande, har däri framställt ett flertal förslag i fråga
om åtgärder i syfte att åstadkomma en rätt vård av kronans och de
under skogsstatens tillsyn ställda skogarna i Norrland och Dalarna.
Sedan numera utlåtanden över detta betänkande inkommit, är det min
avsikt att inom den närmaste framtiden för Kungl. Maj:t framlägga
förslag till proposition till Riksdagen angående i visså hänseenden
ändrade bestämmelser i den s. k. utsyningslagen eller stadgandena
rörande dispositionsrätten till skogen å hemmanen i Norrbottens och
Västerbottens läns lappmarker och en del med dessa likställda hemmans-
skogar i övriga delar av Norrland samt Kopparbergs län. För hand-
havande av tillsynen över utsyningslagens efterlevnad har kommittén
ansett en ganska stor personal erforderlig och föreslagit inrättandet av
en särskild kår av befattningshavare, avlönade av statsmedel. Domän¬
styrelsen har i avgivet utlåtande biträtt detta förslag så till vida, som
styrelsen föreslagit inrättandet av ett flertal nya tjänstebefattningar vid
skogsstaten. Jag anser det icke lämpligt att nu närmare ingå på vare
Nionde huvudtiteln.
187
sig organisationsfrågan eller på frågan om befattniugarnae antal och de [70.]
med dem förenade avlöningarna, utan torde dessa frågor böra framdeles
företagas till behandling samtidigt med prövningen av ovan omförmälda
lagförslag. Då emellertid kostnaderna för denna tillsyn över lagens
tillämpning å enskildas skogar icke rättvisligen bör drabba statens
domäners fond såsom eu dess driftkostnad utan synes böra bestridas
genom ett särskilt å riksstaten för ändamålet anvisat anslag, bör nu
ett visst belopp härtill beräknas. Verkställda undersökningar hava
givit vid handen, att i detta hänseende ett belopp av 175,000 kronor
torde vara lämpligt avpassat.
Med anledning härav hemställer jag, att Eders Kungl. Magt måtte
föreslå Riksdagen
att i avbidau på den proposition angående an¬
ställande av personal för tillsyn över utsyningslagens
tillämpning å enskildas skogar i lappmarkerna in. in.,
som Kungl. Magt må komma att avlåta till Riksdagen,
för avlönande av sådan personal beräkna å ordinarie stat
under denna huvudtitel ett anslag av kronor 175,000.
3. Reglering: av flottleder.
Till bestridande av kostnaden för reglering av flottleder i de norr- [71.]
ländska länen ävensom i Kopparbergs, Örebro och Västmanlands län Ke^et^ra,:
liar Riksdagen under en följd av år till och med är 1907 å extra stat .ex)ra anslÄS->
för påföljande är anvisat anslag å 100,000 kronor ävensom medgivit,
att de avgifter, som lades å flottningen, Unge disponeras för enahanda
ändamål.
Enligt 1906 års bokslut förefanns å ifrågavarande anslag eu avse¬
värd behållning. Av sådan anledning äskades icke något särskilt an¬
slag för ändamålet för år 1909, varemot Riksdagen, på framställning
av Kungl. Maj:t, medgav, att under år 1909 inflytande flottningsavgifter
Ange användas till bestridande av kostnader för reglering av flottleder
inom riket ävensom att de medel, som av ifrågavarande anslag för
föregående år funnes disponibla vid 1908 års slut, finge under år 1909
användas till enahanda ändamål utan begränsning till vissa län.
Liknande medgivande bär lämnats av Riksdagen jämväl för åren
1910—1914,
Nu bär domänstyrelsen i skrivelse den 7 oktober 1913 gjort fram¬
ställning om, att anslag för detta ändamål måtte ånyo beviljas. Innan
188
Nionde huvudtiteln.
!•] jag redogör för denna framställning;, anser jag mig dock böra erinra
om ett ärende, som berör hithörande förhållanden.
Med anledning av de anmärkningar, som av Riksdagens år 1911
församlade revisorer efter granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1910 fram¬
ställts i fråga om räkenskaperna över till inrättande av flottleder an¬
visade medel samt till statsverket inflytande amorteringsavgifter för
flottleder in. in., anhöll Riksdagen i skrivelse den 26 april 1912 på
anförda skäl, dels att Kungl. Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder
i syfte att uppbörd och redovisning av inflytande avgifter för flottning
i vattendrag, som blivit på statens bekostnad flottbargjorda, måtte, där
vattendraget blivit inrättat till allmän flottled, underkastas sådan kors¬
troll, som i flottningsstadgan föreskreves, och i övriga fall kontrolleras,
på sätt eljest kunde finnas ändamålsenligt, ävensom att den hos domän¬
styrelsen förda räkenskap över nu ifrågavarande medel måtte varda så
uppställd, att av densamma omedelbart framginge ej endast beloppet av
utbetalade rensningskostnader och inflytande amorteringsavgifter för
varje flottled och distrikt, än även kvarstående, icke amorterade sådana
kostnader, dels ock att förslag angående avskrivning av kostnader för
verkställda rensningsarbeten i vissa vattendrag och befrielse för flottande
från skyldighet att erlägga amorteringsavgifter för virke, avverkat på
kronans skogar, skulle i förekommande fall underställas Kungl. Maj:ts
prövning.
Till följd av remiss avgav domänstyrelsen den 14 augusti 1912
utlåtande i anledning av denna Riksdagens skrivelse.
I nämnda utlåtande anhöll domänstyrelsen, att, så fort ske kunde,
få inkomma med utredning och förslag i fråga om avskrivning av uti
styrelsens räkenskaper uppförda kostnader för utförda arbeten i vissa
för allmänna flottleder förklarade vattendrag, vilka kostnader syntes icke
kunna utkrävas av dem, som hädanefter använde dessa flottleder. Där¬
jämte hemställde styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte medgiva, att, där
virke, avverkat från kronans skogar, flottades uti i huvudsak över krono,-
skogarna framrinnande vattendrag, vilkas flottbargörande bekostats av
statsmedel, utan att reglering av desamma efter syn jämlikt gällande
flottningsstadga kommit till stånd, sådan flottning finge på av styrelsen
med hänsyn till skydd för byggnadernas bestånd bestämda villkor äga
rum, utan att virkesägarna behövde därför erlägga särskild avgift för
flottfedskostnadernas amortering eller ersättande. Slutligen anhöll sty-
relsen att framdeles, i sammanhang med avgivande av här ovan omför-
mält förslag till avskrivning av vissa kostnader för utförda arbeten- i en
Nionde huvudtiteln.
189
del allmänna flottleder, få avlämna förslag till avskrivning av reglerings-
kost-nader i kronans enskilda flottleder ävensom förteckning å samtliga-
de flottleder, som på statens bekostnad flottbargjorts, samt i fråga om
de allmänna flottlederna de kostnadsbelopp, som ännu icke vore amor¬
terade.
I beslut den 30 augusti 1912 förklarade Kungl. Maj:t, att det
skulle • åligga domänstyrelsen att underställa Kungl. Maj:ts prövning
frågor såväl om avskrivning av uti styrelsens räkenskaper uppförda
kostnader för reglering av flottleder, som ock — i förekommande fall;
och för särskilda vattendrag —- om befrielse för flottande att erlägga
amorteringsavgift för från kronans skogar inköpt virke, som framflotta-
des i vattendrag, vilkas flottbargörande bekostats av statsmedel, utan
att reglering av desamma efter syn jämlikt gällande flottningsstadga
kommit till stånd. Därjämte medgav Kungl. Maj:t att, där från kro¬
nans skogar avverkat virke, som till enskilda försåldes under tiden intill
den 1 juni 1913, flottades uti sådana i huvudsak över kronoskogar fram¬
rinnande vattendrag, som nyss nämnts, sådan flottning Ange, därest
domänstyrelsen funne sådant med hänsyn till föreliggande förhållanden
fördelaktigt, på av styrelsen med hänsyn till skydd för flottledsbyggna-
dernas bestånd bestämda villkor äga ruin utan att virkesägarna behövde
därför erlägga särskild avgift för flottledskostnadernas amortering eller
ersättande. Tillika fann Kungl. Magt, med anledning av vad Riksdagen
uti sin ifrågavarande skrivelse i övrigt anfört, gott anbefalla domän¬
styrelsen att verkställa och snarast möjligt till Kungl. Maj:t inkomma
med ytterligare utredning i sålunda av Riksdagen angivna hänseenden
och därvid ej mindre meddela fullständig uppgift å samtliga med bidrag
av statsmedel flottbargjorda vattendrag samt storleken av de för varje
sådant vattendrags flottbargörande av statsmedel utbetalade och ännu ej
amorterade kostnader, fördelade, där så funnes erforderligt, distriktsvis,
ävensom beträffande varje särskilt sådant vattendrag huruvida detsamma
blivit upplåtet till allmän flottled eller ej och i senare fallet anledningen
därtill samt huruvida någon åtgärd i berörda syfte vidtagits än även
avgiva förslag dels till en fullt klar och överskådlig bokföring över av
styrelsen disponerade medel för reglering av flottleder, dels ock till be¬
stämmelser för åstadkommande av bättre kontroll över uppbörd och
redovisning av flottningsavgifter i sådana på statens bekostnad flottbar¬
gjorda vattendrag, i vilka för ändamålet bildad flottningsförening icke
övertagit flottningens bedrivande.
1 skrivelse den 1 augusti 1913 meddelade domänstyrelsen, att sty¬
relsen på grund av brist på arbetskrafter, förorsakad av arsenikförgift-
[71.].
190
Nionde huvudtiteln.
[71.] ning- och följder därav, då ännu icke kunnat slutföra den i Kungi.
Maj:ts beslut den 30 augusti 1912 anbefallda utredningen. Då emeller¬
tid kungörelser om försäljning av virke från kronans skogar i de norra
länen skulle utfärdas i slutet av augusti eller de första dagarna av sep¬
tember år 1913, uti vilka kungörelser uppgift borde lämnas om de be¬
stämmelser och villkor, på vilka virkespostema komme att försäljas,
hemställde styrelsen, att förberörda av Kungl. Maj:t lämnade medgivande
för styrelsen att intill den 1 juni 1913 vid försäljning av virke stadga
frihet från avgifter för flottled skostnadernas amortering eller ersättande,
mätte utsträckas till den 1 juni 1914. Härtill lämnade Kungl. Makt
bifall den 22 augusti 1913.
Ovan omförmälda, anbefallda utredning har ännu icke inkommit
från domänstyrelsen.
I skrivelse den 6 september 1913 anmälde domänstyrelsen, att de
till flottledsregleringar disponibla, medlen för samma år befunnits otill¬
räckliga. Styrelsen anförde därvid huvudsakligen följande.
För åren från och med 1891 till och med 1908 hade Riksdagen
på Kungl. Maj:ts upprepade äskanden anslagit belopp å tillsammans
1,350,000 kronor för reglering av vattendrag för flottnings bedrivande,
av vilka regleringsarbeten statsverket självt skulle få betydande fördelar
genom möjliggjord eller underlättad avsättning av effekter från dess
skogar. Ifrån att anslaget ursprungligen avsett allenast åstadkommande
av flottleder i de nordligaste delarna av landet, hade det senare beslutats,
att såväl de lämnade anslagen som ock från flottlederna inflytande amor-
teringsavgifter finge användas till regleringar även inom sydligare be¬
lägna, trakter av landet. Enär den fond, som genom dessa anslag och
amorteringsavgifter bildats, vid 1908 års slut uppgått till kontant 74°1,095
kronor 94 öre, hade för därefter följande år inga ytterligare anslag¬
begärts eller beviljats. Genom de fortsatta omfattande regleringsarbetena
hade därför fondens kontanta medel undan för undan minskats, så att
desamma vid 1912 års ingång utgjort 258,566 kronor 88 öre. De när¬
maste åren därförut hade omfattningen av statens flottledsregleringar
mycket stegrats, så att, medan kostnaderna härför år 1909 hållit sig nere
vid 119,000 kronor i runt tal, hade de åren 1910 och 1911 stigit till
respektive 210,000 kronor och 382,000 kronor, likaledes i runt tal. I
sistnämnda belopp inginge emellertid 150,000 kronor, som jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut den 24 november 1911 skulle erläggas för inlösen
av flottled sbyggnader i Pite och Mattaure älvar. Domänstyrelsens den
11 augusti 1913 avslutade huvudbok för år 1912 utvisade, att reglerings-
Nionde huvudtiteln.
191
kostnaderna sistnämnda år uppgått till det oväntat höga beloppet av
omkring 304,000 kronor. Till bestridande av dessa kostnader hade
funnits tillgängliga dels från år 1911 balanserade 258,560 kronor 88
öre, dels under året influtna arnorteringsavgifter till belopp av 64,920
kronor 95 öre. Alltså utgjorde den till är 1913 utbalanserade behåll¬
ningen av flottledsmedlen allenast 19,625 kronor 67 öre. Under år 1913
hade domänstyrelsen för avslutande av förut påbörjade regleringar eller
för nya sådana givit anvisning å belopp, utgörande tillhopa 214,342
kronor 75 öre, häri inbegripen en summa av 24,775 kronor 75 öre, med
vilken enligt Kung!. Maj:ts beslut den 4 april 1913 de enskilda personer
tillhöriga flottledsbyggnaderna i Rokåns och Liilpite älvar skolat inlösas.
Härtill komme arvoden och reseersättningar åt flottledspersonalen med
tillhopa omkring 20,000 kronor. För att bestrida dessa kostnader om
tillsammans omkring 235,000 kronor ägde styrelsen tillgång till allenast
dels den till är 1913 inbalanserade behållningen 19,625 kronor 67 öre,
dels de under samma år till flottledsfonden ingående medel, vilka, om
bland desamma inräknades ett till flottledsfonden år 1913 återbetalt, av
Kungl. Maj:t den 11 mars 1910 beviljat förlagslån å 50,000 kronor
jämte ränta för reglering av Jösseälven i Värmlands län, syntes kunna
beräknas till omkring 135,000 kronor. Medeltillgången för år 1913 ut¬
gjorde alltså sammanlagt blott omkring 150,000 kronor och därför skulle
i alla händelser uppstå en brist av omkring 85,000 kronor. Skulle
framdeles under året oförutsedda förhållanden inträffa, vilka krävde ytter¬
ligare kostnader, komme behovet av medel att bliva i motsvarande grad
större.
Domänstyrelsen hemställde, att Kungl. Maj:t mätte giva styrelsen
anvisning å ett belopp av intill 100,000 kronor till täckande av den
uppkomna bristen, att återgäldas av framdeles inflytande amorterings¬
avgifter. Nämnda summa syntes kunna, förskottsvis utgå av 1913 års
inkomster av domänfonden.
I avgivet utlåtande den 26 september 1913 anförde statskontoret
att, därest det vid avlåtandet av statsverkspropositionen till 1913 års
Riksdag varit bekant, att de för året tillgängliga medlen icke skulle
komma att förslå till de erforderliga utgifterna för flottledernas reglering,
Kungl. Maj:t med afl sannolikhet skulle hava äskat och Riksdagen be¬
viljat, ytterligare anslag för ifrågavarande ändamål, vartill ju Riksdagen
förut under en följd av år anvisat anslag å 100,000 kronor årligen å
extra stat. I betraktande härav och då i värjo fall de till anslaget in¬
flytande flottningsavgifterna finge enligt Riksdagens medgivande användas
till utgifter för flottledsregleringar, förklarade sig statskontoret icke hysa
[71.]
192
Nionde huvudtiteln.
[71-] någon betänklighet mot att tillstyrka bemyndigande för domänstyrelsen
att av domänfondens medel under år 1913 för ändamålet förskottera ett
belopp av intill 100,000 kronor att ersättas från ovanberörda anslag,
så snart omständigheterna det medgåve.
Genom beslut den 10 oktober 1913 bemyndigade Kungl. Maj:t
domänstyrelsen att av domänfondens medel under samma år för regle¬
ring av flottleder utöver för detta ändamål eljest tillgängliga medel för-
skottsvis utanordna ett belopp av intill 85,000 kronor att återgäldas av
framdeles inflytande eller eljest anvisade medel till reglering av flott¬
leder.
I skrivelse den 7 oktober 1913 bär nu domänstyrelsen avgivit för¬
slag till framställning hos 1914 års Riksdag om anvisande av anslag
för år 1915 till fortsatta regleringar av vissa vattendrag, som hava be¬
tydelse såsom avforslingsleder för virke från kronans skogar. Styrelsen
har därvid anfört, att de hittills för sådant ändamål tillgängliga medlen
använts för bestridande av regleringskostnader, som avsett såväl vatten¬
drag, vilka efter deras utbyggande till flottleder överlämnats till nytt¬
jande och ekonomiskt handhavande av flottningsföreningar, som ock
vattendrag, vilka, såsom berörande allenast eller i huvudsak kronans
skogar, förblivit kronans enskilda flottleder. Dessa kostnader vore äm¬
nade att till statsverket återgå i form av amorterings- eller flottnings-
avgifter. Dock hade icke alltid dylika avgifter erlagts för i de reglerade
vattendragen flottat virke, i ty att kronans enskilda flottleder i vissa
fall upplåtits till avgiftsfritt begagnande vid flottning av virke, som
inköpts från en del kronoskogar. Utom det att kronan genom ökade
priser å de försålda skogsprodukterna, som i sådana fall befriats från
erläggande av amorteringsavgälder, indirekt erhållit byggnadskostnadema
amorterade, hade genom en sådan frihet från dylika avgälders erläggande
ernåtts den fördelen, att mindrevärdigt virke, som icke skulle kunna
bära dessa avgälder, kunnat tillvaratagas och lämna större eller mindre
inkomst i stället för att eljest förfaras. Sedan styrelsen erinrat om den
i dess senast härovan återgivna skrivelse omförmälda brist i tillgängliga
medel för år 1913, har styrelsen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte av
1914 års Riksdag äska för år 1915 ett anslag till flottledsregleringar å
300,000 kronor, varav 200,000 kronor borde få förskottsvis utbetalas
redan under år 1914. Därjämte borde liksom förut tillstånd utverkas
till användande för enahanda ändamål av inflytande amorterings- och
flottningsavgifter.
Statskontoret har i utlåtande den 25 november 1913 förklarat sig
icke hava något att erinra mot donna hemställan.
Nionde huvudtiteln.
Do förhållanden, som kommit till synes i ovanberörda utlåtanden L71-]
och framställningar, synas mig oförtydbart visa, att det nuvarande
arbetssättet för handhavande av kronans flottledsaugelägonheter och
förandet av räkenskaper över de för detta ändamål avsedda medel icke
äro tillfredsställande. Eljest skulle väl icke domänstyrelsen vid avlåtande
den 30 september 1912 av förslag till framställning till Riksdagen i denna
fråga för år 1914 kunnat antaga, att en avsevärd behållning å äldre
anslag jämte tidigare influtna avgifter skulle förefinnas vid 1914 års in¬
gång och att på grund därav särskilt anslag icke ens lör sistnämnda
år skulle behövas, under det att i verkligheten den äldre behållningen
redan vid slutet av år 1912 smält ihop till knappt 20,000 kionor,
vilka blott i ringa män räckt till att bestrida utgifter under år 1913.
Det är också anmärkningsvärt, att den verkliga ställningen ej ens så
tidigt under år 1913 blivit känd, att domänstyrelsen kunnat löi samma
år avpassa utgifterna till större överensstämmelse med tillgångarna och
därigenom undvika ett så stort överskridande av de tillgängliga medlen,
som med ungefär 85,000 kronor. Ett sådant överskridande är att be¬
klaga likasom också att i följd av vidriga omständigheter den grundliga
utredning, som Riksdagen år 1912 begärt och Kungl. Maj.t den 30
augusti samma år anbefallt, icke ännu kunnat slutföras och de ändrade
bestämmelser, vilka utredningen må kunna föranleda, utfärdas. . Vad i
nu förevarande ärende förekommit synes mig uppenbarligen utvisa be¬
hovet av sådana förändringar.
Det är min förhoppning att, så snart domänstyrelsens ovan om-
förmälda utredning inkommit, kunna underställa Kungl. Maj:t förslag
till ett mera tillfredsställande sätt att ordna hithörande frågor. I det
sammanhanget torde även böra upptagas frågan huruvida flottledsaftären
fortfarande bör betraktas såsom en från domän fonden skild rörelse.
För närvarande måste emellertid åtgärder vidtagas för att icke
medel må saknas till fortsättande av arbetena på flottledsregleringar av
ifrågavarande slag. Mot domänstyrelsens förslag att för vartdera av
åren 1914 och 1915 skulle utöver de inflytande avgifterna finnas lik¬
som under tidigare år tillgängligt ett anslag av 100,000 kronor, hai
jag icke något att erinra. Jämväl det under år 1913 förskotterade
beloppet av intill 85,000 kronor torde nu böra ersättas genom anslag,
enär domänfonden bör under innevarande År erhålla gottgörelse för för¬
skottet samt, därest detta skulle ske av eljest tillgängliga flottleds-
medel, det för år 1914 för flottledsarbeten disponibla beloppet skulle
bliva alltför ringa. Domänstyrelsens sistnämnda förslag, som var avgivet
före Kungl. Maj:ts beslut den 10 oktober 1913, innehåller visserligen
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 25
194
Nionde huvudtiteln.
[71.] att under år 1914 skulle få förskotteras ett belopp av 200,000 kronor,
men torde med hänsyn till nämnda beslut detta belopp nu kunna nedsättas
till 185,000 kronor och anslaget i sin helhet alltså till 285,000 kronor.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen att
dels för bestridande av kostnader för reglering-
av flottleder inom riket å extra stat för år 1915 an¬
visa ett anslag av ................................... kronor 285,000
ävensom medgiva, att Kungl. Magt må av tillgängliga
medel låta härav under år 1914 förskottsvis utanordna
högst 185,000 kronor, varav högst 85,000 kronor för
ersättande av utav domänfonden förskotterade medel
till täckande av brist för år 1913,
dels ock medgiva, att under år 1915 inflytande
flottningsavgifter må användas till bestridande av kost¬
nader för reglering av flottleder inom riket.
F. Ijantmäteriväsendet.
1. Lantmäteristaten.
a. Lantmäteristaten, oförändrat ordinarie anslag kronor 536,400.
b. Lantmäteriundervisningen.
[72.] Med bifall till av Kungl. Magt i ämnet gjorda framställningar har
ia“n'- Riksdagen för åren 1911, 1912, 1913 och 1914 ställt medel till Kungl.
visningen. Maj:ts förfogande att användas till lantmäteriundervisningens ordnande
(extra anslag.) och bedrivande under läsåren 1910—1911, 1911—1912, 1912—1913
samt 1913—1914 i huvudsaklig överensstämmelse med ett av lant-
mäteristyrelsen den 6 november 1909 framställt, i statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för den 8 april 1910 närmare angivet förslag.
Uti detta förslag hade kostnaderna för fullständigt genomförande av
den däri angivna undervisningsplanen beräknats till 36,290 kronor, men
samtidigt hade påvisats, att vissa inskränkningar i undervisningen kunde
äga rum under de två första läsåren, varigenom kostnaderna för första
året komme att nedbringas till 33,290 kronor och för andra året till
Nionde huvudtiteln.
195
34,290 kronor. De i enlighet med dessa kostnadsberäkningar av Kungl.
Maj:t för ifrågavarande ändamål begärda anslag å extra stat, nämligen
33,300 kronor för år 1911, 34,300 kronor för år 1912 samt 36,300
kronor för vartdera av åren 1913 och 1914, hava av Riksdagen bevil¬
jats, med rätt för Kungl. Maj:t att varje gång förskottsvis för ända¬
målet utanordna erforderligt belopp.
Den sålunda anordnade undervisningen har emellertid varit av¬
sedd att hava endast en provisorisk karaktär. Under den senare tiden
hava därför utredningar pågått rörande slutligt ordnande av denna
undervisning och åtskilliga förslag i dylikt syfte hava framställts.
Senast har frågan behandlats av de sakkunniga, som haft att utreda
spörsmålet om inrättande av en lantbrukshögskola. I utlåtande över
de sakkunnigas betänkande har lantmäteristyrelsen ställt sig i huvudsak
avvisande mot lantmäteriundervisningens förläggande till en dylik hög¬
skola, sådan de sakkunniga tänkt sig densamma, och vidhållit ett av
styrelsen tidigare avgivet förslag om inrättande av en särskild lant-
mäteriundervisningsanstalt.
I anslutning till sistnämnda åskådning har nu lantmäteristyrelsen
i skrivelse den 9 oktober 1913 ånyo framlagt förslag till slutligt ord¬
nande av lantmäteriundervisningen, upptagande en årskostnad enligt
framlagd stat av 71,800 kronor förutom ålderstillägg samt kostnader
för lokal, värme, belysning, städning m. m.
Därjämte har lantmäteristyrelsen i särskild skrivelse sistnämnda
dag, för den händelse Kungl. Maj:t icke skulle finna lämpligt att före-
lägga instundande Riksdag förslag om slutligt ordnande av ifrågavarande
undervisning, avgivit förslag angående anslag för år 1915 till fortsatt
bedrivande av lantmäteriundervisningen under läsåret 1914 —1915 på
huvudsakligen samma sätt som under de senaste åren. Styrelsen har
därvid med anledning av en framställning av distriktslantmätaren L. O.
Bagger-Jörgensen, som under senare åren haft styrelsens uppdrag att
närmast under styrelsen hava uppsikt över och ledning av undervis¬
ningen, hemställt om ökning i anslaget med 6,900 kronor till 43,200
kronor. Ökningen skulle enligt förslaget föranledas dels av arvodes-
förhöjning med 1,000 kronor till en var av lärarna i rättskunskap, i
praktiskt lantmäteri, i jordbrukslära jämte gradering och taxation samt
i kulturteknik, med 300 kronor till läraren i skogshushållning och med
400 kronor till läraren i stadsplaneanordningar, dels av höjning av
anslagsposterna till assistenter med 700 kronor och till resekostnader
samt anskaffande av övningsfält med 500 kronor, dels ock av upp¬
förande av nya anslagsposter till extra undervisning å 400 kronor samt
[72.]
196
Nionde huvudtiteln.
[72.] till vaktmästarbiträde å 600 kronor. 1 sammanhang- med dessa för¬
ändringar skulle sådan jämkning ske i fråga om undervisningsskyldig-
heten i ämnet gradering och taxation, att detta ämne skulle övertagas
gemensamt av lärarna i praktiskt lantmäteri och i den agronomiska
ämnesgruppen samt den för samma ämne nu anställde assistenten ej
längre behövas.
Departements-
chefen.
Frågan om slutligt ordnande av lantmäteriundervisningen är enligt
min mening ännu icke mogen för avgörande framför allt på grund av
det samband, vari denna tråg» satts till frågan om inrättande av eu
lantbrukshögskola. Jag anser mig därför nu icke kunna tillstyrka annat
än fortsättande av den provisoriska anordning, som redan under några
år tillämpats.
Lantmäteri styrelsens förslag om höjning av anslaget till den nu¬
varande undervisningen finner jag mig icke kunna biträda. Under de
år, som denna undervisning pågått, har den visat sig verka på ett i
betraktande av omständigheterna ganska nöjaktigt sätt. Då det där¬
jämte är uppenbart, att inom eu icke alltför avlägsen framtid frågan
om omorganisation av denna undervisning måste upptagas till avgörande,
sedan de olika möjligheter, som i detta hänseende redan föreslagits eller
ytterligare kunna yppa sig-, undergått närmare prövning, synas mig
anslags- och arvodesförhöjningar till den nuvarande undervisningen böra
så vitt möjligt undvikas. Jag finner det icke heller vara styrkt, att de nu
framställda kraven grunda sig på ett så oavvisligt behov, att undervis¬
ningens ändamålsenliga bedrivande skulle genom deras undanskjutande
äventyras. Jag har däremot icke något att erinra mot att deu ifråga¬
satta omläggningen av undervisningen i ämnet gradering och taxation
vidtages, ifall detta kan ske utan ökad kostnad för statsverket.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att å extra stat för år 19In ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande ett anslag av .......... kronor 36,300
att användas till lantmäteriundervisningens ordnande
och bedrivande under läsåret 1914—1915 i huvudsaklig
överensstämmelse med det av lantmäteristyrelsen deu
6 november 1909 framställda, i statsrådsprotokollet för
den 8 april 1910 närmare angivna förslag, med rätt
för Kungl. Maj:t att utav sagda belopp under år 1914
av tillgängliga medel förskottsvis för ändamålet ut¬
anordna erforderligt belopp.
Monde huvudtiteln.
197
c. Distriktslantmätares tjänsteresor m. m.
På extra stat för vart och ett av åren 1910—1914 har Riksdagen [73.]
på framställning av Knngl. Maj :t beviljat förslagsanslag å 30,000 kronor J^j^tares
till bestridande av kostnaderna för vissa av distriktslantmåtare företagna tjänsteresor
.... , m. m.
tjänsteresor.
Enär de för ändamålet anvisade anslagen endast i mycket obetydlig <8rtra anslas ‘
utsträckning kommit till användning, framhöll jag den 14 januari 1913
vid hemställan om äskande av dylikt anslag lör år 1914, att berörda
omständighet syntes, såsom även lantmäteristyrelsen anfört, böra föranleda
till att bestämmelserna angående bidrag från anslaget ändrades. Förslag
i dylikt syfte borde uppgöras av lantmäteristyrelsen.
Riksdagen, som fann den ringa användningen av anslaget kunna
antagas bero därpå, att bestämmelserna rörande sättet och villkoren för
åtnjutande av bidrag från detsamma icke torde vara fullt lämpliga, ansåg
den av mig ifrågasatta revisionen av berörda bestämmelser höra snarast
möjligt komma till stånd.
Med anledning av dessa uttalanden anbefallde Kung!. Maj:t den
20 juni 1913 lantmäteristyrelsen att inkomma med förslag till ändrade
bestämmelser i förevarande hänseende i sylte att det med anslaget av¬
sedda ändamål måtte vinnas i högre grad än hittills. Med skrivelse
den 27 oktober 1913 har nu lantmäteristyrelsen avgivit dylik! förslag och
därvid överlämnat dels infordrade yttranden från samtliga förste lant¬
mätare jämte yttranden från 28 distriktslantmåtare och extra lantmätare,
dels ock en framställning från styrelsen för Sverges lantmätarförening.
Därefter har lantmäteristyrelsen i skrivelse den 24 november 1913
hemställt, att för år 1915 måtte för ändamålet av Riksdagen iiskas ett
anslag av 30,000 kronor.
Då huvudgrunderna för anordnandet av ifrågavarande tjänsteresor
samt för erhållande av bidrag från detta anslag, vilket ju bär förslags¬
anslags natur, om förmäldes av departementschefen i det statsrådsprotokoll
den 12 februari 1909, som bifogades Kung]. Maj:ts proposition samma
dag angående fullföljande av omorganisationen av lantmäteri staten i
orterna och i vilken proposition anslag till ifrågavarande tjänsteresor
först begärdes, anser jag lämpligt, att det väsentliga av de ändringar,
som nu synas böra vidtagas i fråga om anslagets användning, bringas
till Riksdagens kännedom. .lag skall därlör till eu början lämna eu
sammanfattad redogörelse härför, varvid det torde vara nödvändigt att.
först i minnet återkalla huvuddragen av de nu gällande bestämmelserna.
198
Nionde huvudtiteln.
[73.] Dessa bestämmelser hava framkommit som ett ied i strävandena
hammel»!?' att minska jordägarnas, särskilt de mindres, utgifter för lantmäteri-
förrättningar. De grunda sig på förslag av skiftesstadgekommittén,
närmare utvecklade och formulerade av lantmäteristyrelsen och inom
jordbruksdepartementet, samt innefattas i kungörelsen "den 18 juni 1910
med föreskrifter angående vissa distriktslantmätare åliggande tjänsteresor.
Enligt denna kungörelse skall lantmäteristyrelsen årligen fördela
anslagsbeloppet, 30,000 kronor, å de särskilda länen. Det åligger
distriktslantmätare att en gång varje år företaga en tjänsteresa inom
distriktet för handläggande av sådana, enskild sakägare rörande förrätt¬
ningar, vilka upptagits i fastställd resplan. Ersättning till distriktslant-
mätaren för resekostnad samt gottgörelse för kost och tidspillan gäldas
därvid av statsverket, dock icke i den mån de belöpa på resa mellan
lörrättningsställe, som ej är beläget vid de i resplanen upptagna vägarna,
och närmaste i resplanen ingående skjutsstation, gästgivargård, järn vågs¬
edel' ångbåtsstation. Sistnämnda ersättningar skola nämligen gäldas
av vederbörande sakägare. Av beskaffenhet att böra intagas i resplan
äro jordavsöndringar ävensom andra mindre lantmäteriförrättningar.
Vid resplanens upprättande skola i främsta rummet medtagas sådana
förrättningar, som kunna utföras på kortare tid och i avseende å vilka
reseersättningen skulle, utan bidrag av statsmedel, bliva i förhållande till
det utförda arbetet och fastighetsvärdet särskilt betungande för sakägaren.
Resan bör i allmänhet företagas i ett sammanhang, men kan dock på grund
av särskilda förhållanden företagas i skilda avdelningar, om kostnaden icke
därigenom ökas. Den, som önskar få förrättning upptagen i årets res¬
plan, skall före den 1 februari göra skriftlig ansökan därom hos distrikts-
lantmätaren. Ansökningen skall innefatta tydlig uppgift å den begärda
åtgärden, fastigheten, förrättningsstället, närmaste skjuts-, järnvägs- eller
ångbåtsstation, tillgängliga kartor och handlingar, samt det antal dagar,
sökanden anser erforderligt för förrättningen. Därjämte böra angivas
och om möjligt styrkas skäl för den åsyftade kostnadslindringen. För¬
rättning, som ingår i resplan, skall alltid utföras av distriktslantmätare
oberoende av de bestämmelser, lantmäteristyrelsen kan hava meddelat
angående distrikts- och extra lantmätares inbördes tjänstgöringsskyldig¬
het. Distriktslautmätaren uppgör förslag till plan för resan, viiken i
allmänhet icke må beräknas taga längre tid än sex veckor. Förslaget
insändes till förste lantmätaren, som granskar detsamma och fastställer
resplan med iakttagande att statsverkets kostnad ej överskrider den länet
tilldelade andelen av anslaget. Före den 1 mars överlämnar förste
lantmätaren alla resplaner till Kung!. Maj:ts befallningskavande för in-
Nionde huvudtiteln.
199
tagande i länskungörelserna. Ett exemplar av vederbörande resplan [73.]
tillställes distriktslantmätaren, som låter införa densamma i ortstidning.
Kostnaderna härför bestridas av nionde huvudtitelns expensanslag. Di-
striktslantmätares räkning å sådan resekostnad, som skall bestridas av
allmänna medel, insändes till Kungl. Maj:ts befallningshavande i länet,
som äger att, sedan räkningen granskats av förste lantmätaren, utanordna
beloppet av de härför anvisade medel.
Lantmäteristyrelsen har nu i sin skrivelse den 27 oktober 1913
lämnat en redogörelse för de resor, som med bidrag från anslaget före¬
tagits under åren 1910—1912. Denna redogörelse utvisar, att några
dylika resor icke under nämnda tid ägt rum inom Uppsala, Söderman¬
lands, Östergötlands, Gottlands, Kristianstads, Malmöhus och Hallands
län, innefattande tillhopa 18 lantmäteridistrikt. Inom övriga län hava
dylika resor ej heller förekommit inom 54 distrikt. Endast inom åter¬
stående 38 distrikt hava sådana resor utförts. Därvid hava verkställts
inalles 376 förrättningar, varav 213 avsöndringsförrättningar. Av de
olika länen har Kalmar län att uppvisa det största antalet vid dylika
resor utförda förrättningar eller tillhopa 94. Därefter komma Norrbottens,
Skaraborgs, Västerbottens och Kronobergs län. För övriga län under¬
stiger antalet förrättningar 20. Statsverkets andel i kostnaderna för
dessa förrättningar har uppgått till inalles 4,230 kronor 69 öre. Veder¬
börande sakägares kostnadsandelar hava däremot uppgått till 12,599
kronor 37 öre, därav 1,078 kronor 49 öre för resekostnader och 11,520
kronor 88 öre i förrättningskostnad.
Med skrivelsen den 24 november 1913 har lantmäteristyrelsen över¬
lämnat redogörelse för de med bidrag av anslaget under samma år
företagna resorna. Denna redogörelse utvisar icke, att anslagets an¬
vändning ökats utan snarare tvärtom. Under nämnda år hade resor
ägt rum endast inom 16 av rikets 110 lantmäteridistrikt, nämligen inom
ett distrikt i varje av Jönköpings, Göteborgs och Bohus, Örebro, Gävle¬
borgs och Västernorrlands län, inom två distrikt i Kalmar län, inom
tre distrikt i Västerbottens län och inom sex distrikt i Norrbottens län.
Vid dessa resor hava handlagts inalles 83 förrättningar, varav 33 av¬
söndringsförrättningar och 26 rågångsutstakningar. Av de olika länen
är i avseende å förrättningarnas antal Norrbottens län främst, därefter
Kalmar och Västerbottens län. Förrättningarna i Norrbottens län hava,
liksom även under åren 1910—1912, huvudsakligen avsett rågångsut¬
stakningar. Statsverkets andel i kostnaderna har utgjort sammanlagt
1,339 kronor 46 öre, under det att sakägarnas kostnader uppgått inalles
200
Nionde huvudtiteln.
till 3,693 kronor 70 öre, därav 296 kronor 50 öre för resekostnader och
3,397 kronor 20 öre i förrättningskostnad.
Enligt innehållet av de nu till lantan!teristyreisen inkomna yttran¬
dena syntes — enligt vad styrelsen vidare anfört i sin skrivelse den
27 oktober 1913 — anledningen till att ifrågavarande anslag tagits i
anspråk i så ringa grad, som skett, huvudsakligen böra sökas uti följande
omständigheter.
Under tiden närmast före omorganisationen av lantmäteristaten
hade lantmätarnas resekostnader uppgått till i runt tal 127,000 kronor
årligen. År 1910 hade dessa kostnader nedgått till 111,000 och hade
för år 1912 utgjort 99,000 kronor. Redan den i samband med om¬
organisationen genomförda distriktsindelningen hade alltså medfört eu
avsevärd nedsättning i jordägarnas utgifter för lantmätarnas resor. Detta
f örhållande tillika med förefintliga järn vägskommunikationer och båtleder
finge antagas inom flertalet distrikt hava medfört, att resekostnaderna
numera i flertalet fäll icke uppginge till några större belopp. När
härtill komme, att statsbidrag endast beviljats för resor efter de större
kommunikationslederna, för vilka resor kostnaderna för varje förrättning,
till följd av befintliga järnvägs- och båtförbindelser samt lantmätarens
skyldighet att fördela samma kostnader på de särskilda förrättnin¬
garna, i regel uppginge till obetydliga belopp, under det att de
ofta större utgifterna för den återstående sträckan till förrättnings-
stället måst gäldas av sakägarna vid de särskilda förrättningarna,
hade den fördel, som stått att vinna genom anslagets anlitande,
synts för obetydlig i förhållande till de besvär och olägenheter, som
därav föranleddes. Bestämmelserna om skriftlig ansökan och vad den¬
samma borde innehålla hade förefallit svåra att fullgöra. Tiden, inom
vilken ansökan om förrättnings upptagande i resplan skulle göras,
hade visat sig olämplig, då det företrädesvis syntes vara på våren, som
de flesta upplåtelser skedde, varom här kunde vara fråga. Detta för¬
hållande hade därför ställt vederbörande i valet mellan ett rätt obetydligt
understöd och eu väntetid, som kunnat uppgå till halvtannat år. Ut¬
gången av detta val både blivit att man avstått från kostnadslindring i
syfte att undvika uppskov. Utan betydelse syntes icke heller vara, att
kännedomen om anslagets befintlighet icke blivit tillräckligt spridd
oaktat de åtgärder, som härför vidtagits såväl av lantmäteristyrelsen
genom utfärdade cirkulär och meddelanden i tidningspressen som av
tjänstemän inom lantmäteristaten.
För lantmätarnas del hade anslagets anlitande medfört en del
expeditionsgöromål, varför de icke kunnat erhålla någon ersättning.
Nionde huvudtiteln.
201
Fullföljande av en resplan hade synts ägnad att inverka störande på [73.]
deras verksamhet i övrigt. De arvoden, de kunnat införtjäna vid en
tjänsteresa av ifrågavarande slag, kunde antagas endast undantagsvis
komma att uppgå till mer än 10 kronor för dag, under det att kostnaden
för mat och husrum visat sig bliva större än eljest. Anslagets använd¬
ning hade medfört skyldighet för lantmätaren att förskottera de kost¬
nader, som skulle gäldas av statskontoret, och han hade kunnat motse
en rätt lång väntetid, innan han återfått ersättning för förskjutna medel.
Härvid hade han även haft att räkna med avdrag till följd av gjorda
anmärkningar samt skriftväxling. Farhåga syntes även hava förefunnits
för förlust av arvode under pågående resa för dagar, som icke kunnat
användas till handläggning av förrättning. Slutligen borde framhållas,
dels att anslagets anlitande ansetts kunna förrycka den bestämda arbets¬
fördelningen mellan distriktslantmätaren och inom distriktet tjänstgörande
extra lantmätare, dels ock att man syntes hava utgått ifrån att resan skulle
ske i ett sammanhang och att detta utgjorde hinder för att lantmätarens
stationsort inginge i resplanen annorledes än såsom utgångs- och slut¬
punkt.
I avseende å erforderliga ändringar i gällande bestämmelser i
ämnet hade nu från vissa håll främst framhållits, att föreskrifterna om
resplan och särskilda resor för utförande av ifrågavarande förrättningar
borde utgå och bidrag till resekostnaderna i stället på ansökan få lämnas
vid varje förrättning, som vore av sådan beskaffenhet, att dylikt bidrag
kunde ifrågakomma. Förslag härom hade i en eller annan form fram¬
ställts, förutom vid Sverges lantmätarförenings årsmöte 1913, av förste
lantmätarna i 14 län samt av distriktslantmätarna i 15 distrikt ävensom
av två t. f. extra lantmätare.
Bland de olika sätt, som härvid föreslagits för bidragets tillgodo¬
njutande, kunde följande huvudtyper särskiljas. En sådan ginge ut på,
att ett visst belopp "skulle ställas till vederbörande lantmätares förfogande
att av honom mot redovisningsskyldighet fördelas bland dem, som under
året sökt. bidrag. Styrkt medellöshet hade därvid av många uppställts
såsom villkor för att komma i åtnjutande av bidrag.
Fn annan huvudtyp innebure, att det skulle åligga sökanden att
utbetala hela reseersättningen med rätt för honom att, sedan förrätt¬
ningen avslutats, hos Kung! Maj:ts befallningshavande göra framställ¬
ning om bidrag.
Emellertid hade förslag även framställts om att lantmätaren skulle
omedelbart efter det en förrättning avslutats, vid vilken reseunderstöd
begärts, till förste lantmätaren insända förrättaingsakten, och skulle
Bihang till Riksdagens protokoll 1014. 1 sand. 20
202
Nionde huvudtiteln.
[73.] förste lantmätaren därefter fortast meddela beslut i ärendet, varefter be¬
loppet skulle få lyftas hos Kungl. Maj:ts befallningskavande eller av
Kungl. Maj:ts befallnings havande tillställas bidragstagaren.
Ett förslag avsåge, att lantmäteristyrelsen skulle på en gång för
hela riket fördela anslaget för det gångna året och tillsända bidrags-
tagare honom tillerkänt belopp.
Från åtskilliga håll hade föreslagits den medelväg, att lantmätaren
skulle företaga tjänsteresor för utförande av ifrågavarande slag av för¬
rättningar, när helst de erfordrades, dock utan förut upprättad och fast¬
ställd plan. Vid dylik resa skulle lantmätaren verkställa alla åt samma
håll belägna förrättningar. Emellertid skulle ett visst minimiantal för¬
rättningar handläggas under sådan resa för att densamma skulle få före¬
tagas. Rörande reseersättningen vid sådan resa hade bland annat före¬
slagits, att densamma skulle förskotteras av sakägaren, vilken därefter
inom viss tid skulle hos Kungl. Maj:ts befallnings havande göra fram¬
ställning om bidrag. Det hade emellertid även föreslagits, att förrätt-
ningsmannen efter slutad dylik resa och efter det förste lantmätaren
granskat räkningarna skulle äga utfå ersättningsbeloppet hos Kungl.
Maj:ts befallningskavande.
Under förutsättning att resplan bibehölles hade följande förändrade
bestämmelser därom föreslagits.
I län med goda kommunikationer borde lantmätaren åläggas att
årligen göra två eller tre tjänsteresor efter förut kungjord plan, varvid
sådana förut betingade förrättningar skulle handläggas, som förrättnings-
mannen efter eget bedömande ansåge böra ifrågakomma eller ock en¬
bart de förrättningar, varom ansökan framställts. Om en förrättning
därvid icke hunne fullbordas under en resa, skulle den få fortsättas
under den följande.
Förslag hade emellertid även framställts därom, att dylika tjänste¬
resor skulle kunna verkställas till så stort antal, som erfordrades på
grund av inkomna ansökningar.
Rörande tiden för ansöknings ingivande, resplans upprättande och
dess fastställelse av förste lantmätaren hade förslag framställts om fram¬
flyttning av nämnda tider. Föres kreves två resor om året, borde den
ena verkställas under våren och den andra under hösten.
Från åtskilliga håll hade ifrågasatts, att distriktslantmätaren skulle
åläggas att en eller flera gånger om året verkställa resor genom distriktet
efter förut kungjord plan oberoende av om ansökningar till förrättningars
företagande därunder förelåge. Genom eu sådan anordning komme
lantmätaren i tillfälle att tillhandagå allmänheten med råd och upplys-
Nionde huvudtiteln.
203
ningar ävensom verkställa jordavsöndringar ock dylika förrättningar,
där sådana påkallades. Ersättning för hela resan samt för de dagar,
som icke använts för förrättningsgöromål, borde härvid utgå av ifråga¬
varande anslag.
Av många hade framhållits angelägenheten av att extra lantmätare,
som tilldelats särskilt tjänstgöringsområde, skulle beträffande ifråga¬
varande tjänsteresor likställas med distrikts lantmätare.
Rörande bidragets storlek hade följande önskemål framställts.
Av samtliga, som berört denna fråga, hade framhållits önskvärd¬
heten av att resebidraget finge utgå för hela vägsträckan fram till för-
rättningsstället och ej endast till närmaste skjutsstation, gästgivargård,
järnvägs- eller ångbåtsstation.
Från åtskilliga håll hade föreslagits, att, när resekostnaden över¬
stege viss del av själva förrättningskostnaden, den överskjutande delen
skulle gäldas av statsmedel. I ett yttrande hade gränsen föreslagits
till eu tredjedel av förrättningskostnaderna. Ett förslag ifrågasatte, att
den lämpliga gränsen skulle bestämmas för vart och ett län. Vidare
hade från olika håll föreslagits att 75 å 80 procent av resekostnaden
skulle utgå som statsbidrag vid vissa förrättningar, eller att bidraget
skulle begränsas till viss procent av hela reseräkningen, helst efter en
föränderlig skala, som stege med högre relativa resekostnader.
Rörande vilka förrättningar, som borde komma i åtnjutande av
bidrag, hade bland annat från olika håll föreslagits dels de, vid vilka
övriga lantmäterikostnader belöpte sig till högst 100 kronor; dels sådana
förrättningar, vid vilka resekostnaden uppginge till 25 procent av
hela förrättningskostnaden samt denna ej överstege visst belopp; dels
sådana förrättningar, för vilka arvodet oberäknat resekostnaden ej
uppginge till 300 kronor och resekostnaderna överstege 10 procent
av förrättningskostnaderna; dels ock endast avsöndringsförrättningar.
Slutligen föreko turné uttalanden om önskvärdheten av bidrag även
till förrättningskostnaden särskilt till mindre bemedlade vid avsöndring.
Lantinäteristyrelsen har för egen del anfört huvudsakligen följande:
Den första fråga, som vid avgivande av förslag till ändrade be¬
stämmelser i ämnet framställde sig till besvarande, vore huruvida an¬
ordningen med resplan borde bibehållas eller icke. Under förutsättning
att bestämmelserna om resplan utginge, syntes frågan om bidragets
fördelning efter bestämda grunder vara den, som främst borde komma
under prövning. Dessa grunder borde enligt lantmäteristyrelsens mening
vara sådana, att sist vid förrättningstillfället kunde avgöras om och till
[73.]
204 Nionde huvudtiteln.
[73.j vilket belopp bidragen skulle utgå. Att härvid finna de lämpliga
gränserna innebure emellertid en icke lätt uppgift. Otvivelaktigt före-
fölle en föreskrift om ett visst förhållande mellan resekostnad och för-
rättningsarvode mycket tilltalande, men försökte man att fixera det
lämpliga förhållandet, komme man snart till insikt om att det vore rätt
vanskligt att härvid med hänsyn till rådande olikhet med avseende å
förrättningarnas beskaffenhet samt förhållandena å skilda orter inom
landet finna det lämpliga.
Från ett håll hade sålunda, såsom ovan nämnts, föreslagits, att
bidraget borde utgå vid alla förrättningar, där övriga kostnader utom
kostnaden för förrättningsmannens resa uppginge till högst 100 kronor.
Vid det övervägande flertalet av dessa förrättningar hade man anled¬
ning utgå från att nämnda resekostnad överstege 10 procent av övriga
kostnader. Ehuru förslagsställaren endast beräknat statsbidraget till 75
procent av förrättningsmannens resekostnad, skulle förslaget för år
1912 för hela riket troligen hava medfört en statsutgift av 50 å 60,000
kronor.
En bestämmelse i nu angiven riktning uteslöte emellertid möjlighet
att anpassa statsbidraget efter behovet i varje särskilt fall. Många, som
icke borde hava några anspråk på kostuadslindring, skulle komma i åt¬
njutande därav. Det bleve rätt svårt att mijd någon grad av tillförlit¬
lighet beräkna statens utgifter för ändamålet. Ett ordnande av för¬
hållandena på detta sätt syntes lantmäteristyrelsen även stå mindre väl
i överensstämmelse med motiven för anslagets beviljande. Bland dessa
motiv framträdde nämligen, såvitt lantmäteristyrelsen kunnat finna, i
särskild grad önskemålen att bispringa de mindre jordägarna samt att
utan att avvakta en blivande ändring av lagstiftningen angående av-
söndringsförfarandet bidraga till en för rättssäkerheten samt ordning och
reda i avseende å jordförhållandena mer betryggande handläggning av
avsöndringsförrättningarna.
Därest de nya bestämmelserna skulle gå i nu angiven riktning,
syntes vederbörande lantmätare böra hänvisas att med bifogande av
arvodesräkning hos Kuugl. Maj:ts befallningskavande göra framställning
om statsbidragets utbekommande, överlämnande till lantmätaren av visst
belopp eller resekostnadens förskjutande av sakägare ansåge styrelsen
av nära till hands liggande skäl icke böra ifrågakomma. Kungl. Maj:ts
befallningshavande finge emellertid icke antagas vara villiga att utbetala
bidraget utan föregående granskning av förste lantmätaren i länet. Denna
granskning måste under nu angiven förutsättning omfatta även det
debiterade arvodet för förrättningen, och för detta ändamål komme
Nionde huYudtiteln. 205
förste lantmätaren att hava behov av förrättningsakten, vilken han till
följd härav antagligen i regel skulle anse sig böra infordra. Huru enkel
den nu angivna utvägen vid första påseende än syntes vara, framginge
alltså, att dess anlitande skulle komma att medföra ett rätt väsentligt
arbete för granskning och skriftväxling.
Vid anslagets beviljande hade, såvitt lantmäteristyrelsen kunnat
finna., fordran på resplans upprättande ingått såsom en väsentlig förut¬
sättning. Styrelsen hölle på grund härav före, att bestämmelse om res¬
plan icke borde övergivas, förr än det på ett övertygande sätt blivit
ådagalagt, att ändamålet ej stode att vinna med bibehållande därav.
Den hittills vunna erfarenheten gåve emellertid icke stöd för att så
skulle vara fallet. Den utvisade visserligen ett synnerligen ringa an¬
litande av anslaget, men den vore enligt lantmäteristyrelsens mening
icke av sådan beskaffenhet, att den uteslöte möjligheten av att med
bibehållande av resplan ändringar kunde vidtagas på sådant sätt, att
anslaget skulle komma att fylla det ändamål, som därmed avsetts. På
grund av vad sålunda anförts hade lantmäteristyrelsen funnit sig vid
förslagets upprättande böra utgå från att resplan borde bibehållas.
Beträffande de särskilda ändringar, som lantmäteristyrelsen ansett
böra i sådan händelse vidtagas, inhämtas av styrelsens skrivelse bland
annat följande.
Bestämmelserna borde anvisa möjlighet att företaga resa efter res¬
plan i skilda avdelningar samt även att företaga mer än en dylik resa.
Då den skedda utredningen syntes visa, att utan statsbidrag för
hela resan till förrättningsstället ändamålet med ifrågavarande anslag
icke stode att vinna, tillstyrkte lantmäteristyrelsen dylik utsträckning av
statsbidraget.
Inom lantmäterikåren kunde någon obenägenhet antagas vara till
finnandes för tillämpning av bestämmelserna angående resplan. Detta
hade enligt lantmäteristyrelsens mening sin nära till hands liggande
förklaring i svårigheten att beräkna den tid, som erfordrades för en
förrättning. Särskilt syntes det hava förekommit lantmätarna tvivel¬
aktigt, om och av vem ersättning skulle bekommas för överskottstid
eller sådana dagar, som ej användes vare sig till resa eller till förrätt-
ningsgöromål. Därest ersättning för sådan tid icke kunde på grund
av gällande bestämmelser erhållas av sakägare, ansåge styrelsen, att
statsverket skäligen borde vidkännas för ändamålet erforderlig utgift.
Från åtskilliga håll hade framhållits önskvärdheten av att mindre
bemedlade måtte erhålla hjälp även till själva förrättningskostnaden.
Med avseende å avsöndringar syntes detta önskemål hava något stöd i
[73.]
206
Nionde huvudtiteln.
[73.] de uttalanden, som gjorts vid anslagets beviljande. Lantmäteristyrelsen
hade icke tvekat att för sin del i nu berörd utsträckning understödja
detta önskemål. Beträffande frågan i vilken omfattning jlylikt under¬
stöd borde lämnas ansåge lantmäteristyrelsen, att detsamma i de fall, då
det förekomme, borde utgå till hela beloppet. Styrelsens förslag inne¬
fattar därför, att även arvode för själva avsöndringsförrättningen må
gäldas av statsmedel, därest sakägaren genom intyg av kronofogde,
länsman, pastor eller ordförande i kommunalstämma eller kommunal¬
nämnd styrker sig vara obemedlad eller mindre bemedlad.
Att befolkningen flerstädes hade svårt att komma sig för med en
sådan åtgärd som att tillkalla en ämbets- eller tjänsteman vore ett känt
förhållande. Den omständigheten att ansökan om lantmätares biträde
ej gj01'ts från en ort vore därför intet bevis för att i samma ort något
behov av biträde av lantmätare ej förefunnes. Mången gång kunde för¬
hållandet antagas vara motsatt. Detta framginge därav, att en lant¬
mätare, som av en eller annan anledning komme att besöka trakten,
ofta överhopades av uppdrag av större eller mindre omfattning. På
grund härav hade lantmäteristyrelsen funnit det vara av behovet på¬
kallat, att, om anledning förekomme till antagande att befolkningen å
avlägset belägen ort hade behov att rådgöra med lantmätaren eller att
dennes inställelse å sådan ort skulle vara till nytta för befrämjande av
ordning och reda i avseende å jorddelningen, sådan ort finge upptagas i
resplan, även om någon förrättning därstädes ej påkallats, samt att
undantagsvis resplan även finge uteslutande upptaga dylika orter. Enligt
styrelsens mening stode dessa bestämmelser även i full överensstämmelse
med anslagets ändamål. Vidare föresloge styrelsen, att det skulle åligga
lantmätare att under resa, varom nu vore fråga, biträda allmänheten
även med åtgärder, som icke vore upptagna i resplanen, samt på be¬
gäran lämna råd och upplysningar, såvitt sådant kunde ske utan väsent¬
lig rubbning av resplanen.
Den uppfattningen syntes flerstädes hava gjort sig gällande, att
en resplan ovillkorligen skulle uppgöras så, att lantmätarens stationsort
ej finge ingå däri på annat sätt än som begynnelse- och slutpunkt.
Om man härtill förutsatte en resa med en varaktighet av fem eller sex
veckor, kunde man ej förundra sig över, om distriktslantmätarna rent
av velat undvika en sådan resa. Förhållandet bleve i viss mån påtagligt,
om man toge i betraktande betydelsen för distriktslantmätaren att under
tiden kunna leda och övervaka pågående arbeten med andra förrättningar.
Styrelsen föresloge därför, att resan visserligen i allmänhet borde ske
i ett sammanhang, men att den dock finge företagas i skilda avdelningar,
Nionde huvudtiteln.
207
därest resan eljest skulle komma att räcka mer än tre veckor eller sär¬
skilda förhållanden därtill föranledde och avsevärd ökning i kostnaden
därigenom icke förorsakades.
Genom framflyttande av tiden för ansökning om förrättnings upp¬
tagande i resplan till den 1 april borde flertalet av de förrättningar,
som vore avsedda att utföras före slåtter- och skördetiden, kunna med¬
tagas. Det borde icke oundgängligen fordras att i ansökningen upp-
gåves befintliga kartor och handlingar eller att det erforderliga antalet
dagar för förrättningen beräknades, men om möjligt borde dock upp¬
lysning härom lämnas. Blanketter till ansökning borde tillhandahållas
genom ordförandena i kommunalstämma och kommunalnämnd. Kungl.
Maj ds befallningshavande borde årligen i februari och mars månader
införa kungörelser i ortstidningarna angående anslagets befintlighet, upp¬
lysning om de ändamål, vartill det finge användas, sättet för ansökning
m. m. Dessa ändringar ansåge lantmäteristyrelsen böra komma att
väsentligt bidraga till anslagets användning.
Vidare har styrelsen föreslagit att, om senare under året ansökan
inkomme eller anledning eljest förekomme att företaga tjänsteresa i
enlighet med resplan, förnyad resa skulle kunna äga rum. Härmed
avsåges att fylla det behov, som förut under året av en eller annan
anledning icke kunnat tillgodoses. I realiteten iunebure stadgandet bifall
till önskemålet om två eller tre tjänsteresor. Genom denna bestämmelse
och den föreslagna framflyttningen av tiden för ansökning ansåge styrelsen,
att alla verkliga behov borde kunna tillfredsställas.
Då anslaget vore uppfört såsom förslagsanslag, kunde detsamma
givetvis överskridas. Det syntes emellertid lämpligt, att ett övervakande
ägde rum, och syntes sådant lämpligen böra ske sålunda, att när genom
förrättnings upptagande i resplan det för länet bestämda beloppet av
ifrågavarande anslag syntes skola komma att överskridas, ärendet skulle
underställas lantmäteristyrelsen. Arvodena för verkställande av avsönd¬
ringar skulle emellertid icke bliva föremål för övervakande på detta sätt.
Dylikt arvode skulle utbetalas av Kungl. Maj:ts befallningshavande till
lantmätaren mot av förste lantmätaren granskad räkning, vid vilken
fogats förberörda intyg att förrättningssökanden v’ore obemedlad eller
mindre bemedlad.
Lantmätare borde få rättighet att lyfta förskott å reseersättningen.
Kostnaderna för omförmälda kungörelser borde utgå från nionde
huvudtitelns expensanslag.
Slutligen har styrelsen föreslagit, att bestämmelserna måtte tillämpas
även på extra lantmätare med visst tjänstgöringsområde.
[73.]
208
Nionde huvudtiteln.
[73.]
MetervatwT),
Vid detta lantmäteristyrelsens utlåtande var fogad reservation av
styrelsens ledamot byråchefen P. A. Eriksson, som anfört, bland annat,
att det egentliga ändamålet med ifrågavarande anslag syntes såväl enligt
skiftesstadgekommitténs som statsmakternas avsikt hava varit, att staten
skulle genom kontanta bidrag effektivt medverka till främjande av upp¬
komsten av småbruk särskilt under anlitande av jordavsöndringsinstitutets
lättare former. Enär egnahemsbildning genom avsöndring av lägenheter
till obemedlade eller mindre bemedlade, vilka man väl genom anslagets
beviljande velat hjälpa, skedde över hela riket, ehuru till mindre om¬
fattning i Norrland och särskilt inom lappmarkerna än inom övriga
landsdelar, samt det huvudsakligen endast vore inom lappmarkerna, som
kostnaderna för lantmätares tjänsteresor i allmänhet uppginge till så stor
del av sammanlagda beloppet för lantmätarens resekostnad och hans
arvode för själva förrättningens verkställande, att resekostnaderna kunde
bliva nämnvärt betungande för jordägarna, syntes redan härav uppen¬
bart, att anslaget genom föreskrifter om dess utgående endast såsom
bidrag till lantmätarnas tjänsteresor och icke till själva förrättnings-
kostnaderna blott i mindre grad kunde komma det därmed avsedda
ändamålet till godo. Då föreskrifter därjämte meddelats att de tjänste¬
resor, vartill statsanslaget fått användas, skulle företagas allenast efter
viss, jämförelsevis långt förut fastställd resplan samt att även vissa
andra formaliteter skulle iakttagas, förklarade detta den högst ringa
användning, anslaget fått. Lantmäteriförrättningar av ifrågavarande
beskaffenhet tarvade nämligen snabbare handläggning än vad en på
förhand fastställd resplan medgåve, och i mänga fäll kunde en dylik
förrättning i brist på handlingar för erforderliga utredningar m. m. ej
fullbordas under den planerade resan utan måste kanske uppskjutas på
lång tid, stundom ända till nästa resa efter fastställd ny resplan. Av
det sålunda anförda borde framgå, vad reservanten särskilt ville betona,
att lantmäteriförrättningar i allmänhet icke vore av natur att kunna
vinna snabb och behörig handläggning, om desamma ställdes beroende
av förut fastställd resplan.
Reservanten vore övertygad om att även med de lindringar och
förbättringar i de formalistiska föreskrifterna för anslairets användning,
som lantmäteristyrelsens nu framlagda förslag innehölle, anslaget icke
skulle kunna komma dess egentliga syftemål eller underlättandet av de
mindre bemedlades egnahemsbildning till godo. Vid angivna förhållanden
ansåge han att lantmäteristyrelsen nu bort på eu gång föreslå förändring
av ifrågavarande anslags benämning och reglerna för dess användning,
så att detsamma utan att ställas särskilt beroende av lantmätares tjänste-
Nionde huvudtiteln.
209
resor, finge användas till bestridande av lantmäterikostnader, såväl
arvode som reseersättning, för avsöndxingar och andra mindre lant-
mäteriförrättningar för mindre bemedlade och andra, som eljest vore i
behov av bidrag därtill.
Skulle detta förslag ej anses förtjäna avseende, så hölle han likväl
före, i likhet med så gott som hela lantmäterikåren, att fordringarna
på fastställd resplan för lantmätarnas tjänsteresor för ifrågavarande
mindre förrättningars verkställande numera borde övergivas.
Den sålunda lämnade redogörelsen torde tydligt visa, att nu
gällande bestämmelser angående erhållande av bidrag från ifrågavarande
anslag äro i åtskilliga hänseenden olämpliga och måste ändras för att
det med anslaget åsyftade ändamålet skall kunna i högre grad än
hittills vinnas. En mångfald växlande samt delvis mot varandra stridande
förslag i dylikt syfte hava också framställts, vilka inneburit mer eller
mindre genomgripande förändringar.
Huvudändamålet med detta anslags beviljande torde, såsom även
lantmäteristyrelsen framhållit, få anses hava varit att bispringa de mindre,
ekonomiskt svagare jordägarna samt att befordra sakkunnig handlägg¬
ning särskilt av avsöndringsförrättningar och därigenom främja ordning
och säkerhet i jorddelnings- och jordbesittningsförhållandena. Visser¬
ligen utsäges icke direkt i bestämmelserna att främst de mindre bemed¬
lade jordägarna åsyftas med den erbjudna lindringen, utan att främst
skola i resplanen intagas förrättningar, där eljest reseersättningen skulle
bli för sakägaren särskilt betungande i förhållande till det utförda arbetet
och fastighetens värde. Det lärer dock av förhandlingarna vid anslagets
tillkomst få anses framgå, att icke blott nyssnämnda proportion bör
bliva bestämmande utan även jordägarens ekonomi och hans därav be¬
tingade förmåga att bära kostnaden. Vid bedömandet av de förändringar
i gällande bestämmelser, som nu ifrågasatts eller eljest synas böra vid¬
tagas, torde därför böra inrymmas även dylik hänsyn och anslagets nu
angivna ändamål icke släppas ur sikte.
Anmärkningarna mot de nuvarande bestämmelserna kunna för¬
delas i två grupper. I den ena ses saken förnämligast ur den jord¬
ägande allmänhetens, i den andra huvudsakligen ur lantmätarnas synpunkt.
I det förra hänseendet har isynnerhet anmärkts, att fördelarna vore
för små i förhållande till det besvär och de olägenheter, som under nu¬
varande förhållanden föranledas av anslagets anlitande. Besväret skulle
närmast bestå i författandet av ansökningen och anskaffandet av alla
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 27
[73.]
Departe¬
mentschefen.
210
Nionde huvudtiteln.
73.] föreskrivna uppgifter rörande den begärda åtgärden, fastigheten, förrätt-
ningsstället, kommunikationsförhållanden, tillgängliga kartor och hand¬
lingar samt beräknad tidsåtgång jämte anförandet och om möjligt
styrkandet av skäl för kostnadslindringen. Det torde vara tydligt, att
för de mindre jordägare, för vilket bidraget ju är huvudsakligen avsett,
dessa skriverier framstå såsom i hög grad betungande, och det är inga¬
lunda uteslutet — vilket även i några yttranden antydes — att nämnda
jordägare understundom måste för skrivelsernas uppsättande och för upp¬
gifternas anskaffande anlita andra personers hjälp mot betalning, vari¬
genom även den avsedda ekonomiska fördelen kanske går om intet. Vad
olägenheterna angår, synas de huvudsakligen bestå i ärendets långsamma
handläggning efter ansökningens ingivande samt ovissheten om att ens
under samma år erhålla den begärda förrättningen. Härom anföres i ett
av yttrandena följande. Den årslånga plauläggningen av förrättningen,
som bestämmelserna förutsatte, vore ej möjlig och sällan nödig. Först
på våren vid bar mark vaknade tanken och begär för jordförvärv och
egnahemsanläggning, och idén skulle då under sommarens ljusa tid — för
lönarbetaren till stor del under dess ljusa nätter — förverkligas. Då skulle
det huggas, odlas och röjas, så att familjen till hösten kunde taga det
lilla hemmet i besittning. Härför krävdes skyndsam hjälp med upp¬
mätning, utstakning och arealbevis, så att fastställelse, lagfart och in¬
teckning kunde erhållas och penningar lånas antingen från egnahems-
lånefonden eller från annat håll. — Samma tankegång återfinnes i ett
stort antal av yttrandena. I synnerhet framhålles med styrka angelägen¬
heten av snabb handläggning av avsöndringsförrättningar för att sökan¬
den må kunna erhålla lagfart och inteckning och därigenom nödiga
penningmedel. Åvenså framhålles huru föga de nuvarande bestämmel¬
serna tillgodose detta behov, då ansökning nu skall inges blott till en
viss dag på året och denna mitt i vintern. Det har då, såsom även
lantmäteristyrelsen framhållit, i många fall för sökanden framstått såsom
en vida mindre olägenhet att betala själv även den kostnad, som staten
eljest bestrider, men få förrättningen omedelbart utförd.
Man skulle ju dock, huru stora dessa besvär och olägenheter än
vore, kunna anse dem mer än uppvägda av statens bidrag, ifall detta
verkligen uppginge till något mer betydande belopp. Av de utav lant¬
mäteristyrelsen meddelade uppgifterna rörande de med understöd av
ifrågavarande anslag utförda förrättningarna framgår emellertid, att un¬
der de fyra åren 1910—1913 statens bostadsbidrag utgjort för varje
avsöndringsförrättning i medeltal blott kronor 7.41, under det att sak¬
ägarnas egna kostnader för resekostnad och förrättningsarvode vid avsöud-
Nionde huvudtiteln.
211
ringar uppgått till i medeltal kronor 17.15. Vad andra förrättningar än [73.
avsöndringar beträffar äro motsvarande belopp kronor 17.5 9 och 56.6 9.
Avsöndringsförrättningarna äro således i sin helhet vida billigare än
andra medelst bidrag från anslaget utförda förrättningar, och stats¬
bidraget till dem stannar vid ett belopp, som måste betraktas som en
sådan obetydlighet, att den knappast är värd det nuvarande besväret.
Detta synes även vara allmänhetens uppfattning, enär under år 1913 bland
de med bidrag från anslaget utförda förrättningarna just avsöndrings¬
förrättningarna minskats högst betydligt i antal i jämförelse med åren
1910—1912, under det att antalet av övriga förrättningar är ungefär
oförändrat. Då avsöndrinjjarna ägt rum mera jämnt i olika delar av
landet, men övriga understödda förrättningar till största delen verkställts
i landets nordligaste delar, har anslaget alltmera visat sig visserligen
vara till någon fördel för Norrland, isynnerhet de bägge nordligaste
länen, men i ytterst ringa grad för landet i övrigt.
Åven för lantmätaren uppges dessa resor medföra åtskilliga olägen¬
heter, i det han utan någon särskild ersättning skall upprätta, söka fast¬
ställelse å och hava bestyr med kungörandet av resplanen, därefter med
låg dagsinkomst fullfölja densamma och därigenom kanske åsidosätta andra
pågående förrättningar samt förskottera statsverkets kostnadsmedel och
föra eu icke obetydlig skriftväxling. Det har från flera håll framhållits,
att det icke bör kunna förutsättas, att lantmätaren skulle under dessa
förhållanden särskilt verka för åstadkommande av dylika tjänsteresor.
För avlägsnande av de anmärkta olägenheterna har man nu å
vissa håll velat gå så långt, som att fullständigt förändra anslagets
användningssätt, så att det skulle utgå såsom bidrag till vissa lantmäteri-
kostnader för mindre bemedlade och alltså ställas oberoende av lant¬
mätarnas resor. Från andra håll har förordats, att åtminstone bestäm¬
melserna om resplan måtte borttagas. Det synes mig emellertid,
åtminstone tillsvidare, icke nödvändigt eller ens lämpligt att tillgripa
någondera av dessa utvägar. Anslagets sammanhang med särskilda
tjänsteresor av vederbörande lantmätare synes mig böra bibehållas. Om
för dessa resor icke fordrades viss bestämd resplan, skulle lätt kunna
uppstå en viss osäkerhet i bestämmelserna, som skulle försvåra tillämp¬
ningen och kontrollen. Såsom lantmäteristyrelsen framhållit ingick också
vid anslagets första beviljande fordran på resplans upprättande såsom
en väsentlig förutsättning. Det synes mig därför önskligt, att man nu
söker att med bibehållande av bestämmelsen om resplan åstadkomma alla de
lättnader och förenklingar, som kunna finnas lämpliga. Jag håller också
före, att på en sådan väg icke alltför obetydliga resultat må kunna ernås.
212
Monde huvudtiteln.
73.] Beträffande nödiga förändringar kan jag i de flesta hänseenden
ansluta mig till lantmäteristyrelsens förslag. Jag vill emellertid nu,
utan att ingå i detaljgranskning av förslaget, särskilt framhålla följande.
Det synes mig icke tillräckligt att bestämmelserna blott erbjuda
möjlighet att företaga mer än en resa årligen, utan det bör enligt min
mening åläggas vederbörande lantmätare såsom en skyldighet att årligen
företaga minst två och, där så erfordras, flera tjänsteresor genom
distriktet. Dessa resor böra i regel företagas på grund av inkomna an¬
sökningar. Emellertid torde det av skäl, som i lantmätarnas yttranden
samt av lantmäteristyrelsen anförts, i många fall jämväl befinnas önskvärt,
att lantmätaren genom företagande av resor — rundresor eller direkta
resor — bereder allmänheten särskilt å mer avlägset belägna orter inom
distriktet tillfälle att sammanträffa med honom för att erhålla råd och
upplysningar samt få förrättningar utförda, även om ansökningar från
sådana orter icke inkommit. Det synes uppenbart, att det under vissa
förhållanden måste medföra större fördel, att lantmätaren begiver sig ut
i distriktet och å förut kungjorda tider och ställen finnes att träffa, än
att de förrättningssökande skola vara hänvisade till att själva med för
dem dryga kostnader begiva sig till lantmätarens stationsort för att
framlägga sitt ärende eller göra detta genom posten eller på annat sätt,
som otta torde medföra omgång eller måhända missförstånd. Mänga för
såväl den enskildes rätt som för det allmännas intresse av ordning och
säkerhet i jordbesittningsförhållandena betydelsefulla förrättningar', vilka
under nuvarande förhållanden torde förbliva ogjorda, skulle genom
dylika resor underlättas.
Att de nuvarande omständliga formerna för ansökningen måste
avsevärt föreuklas finner jag påtagligt. För förrättning, där Kungl.
Maj:ts befallnings!:)avandes förordnande för lantmätaren erfordras, böra
naturligtvis de för erhållande av dylikt förordnande gällande föreskrifter
tillämpas, men i övrigt böra formerna göras så enkla som möjligt. Det
synes mig kunna ifrågasättas, om icke ansökning bör kunna göras
muntligen, i telefon eller på annat dylikt sätt och alltså skriftlig form icke
nödvändigtvis fordras. Ifall en ansökning befinnes alltför ofullständig
för att dess innehåll må kunna bedömas, lära icke större svårigheter
möta att få densamma kompletterad med nödiga uppgifter.
I regel böra ansökningar vara ingivna före den 1 april, men även
senare inkomna ansökningar böra så vitt möjligt vinna beaktande vid
förnyad resa, varjämte under pågående resa framställning om lantmäteri-
åtgärd bör kunna göras direkt hos lantmätaren, som då bör tillmötesgå
densamma, i den mån tid och övriga omständigheter medgiva.
Nionde huvudtiteln. 213
Angående de ändamål, till vilka statsbidrag' bör utgå, instämmer
jag i huvudsak med lantmäteristyrelsen och anser sålunda, att vid för¬
rättningar, där statsbidrag utgår, bör av statsmedel bestridas även rese¬
kostnaden mellan järnvägsstation eller dylik plats och själva förrättnings-
stället. Åvenså finner jag mig böra biträda styrelsens betydelsefulla
förslag, att vid jordavsöndringar för obemedlades eller mindre bemedlades
räkning även själva förrättningsarvodet bekostas av staten. En sådan
anordning skulle antagligen i viss mån underlätta egnahemsbildandet
och uppkomsten av småbruk och isynnerhet skulle den medföra, att
större ordning och reda erhölles beträdande dessa viktiga och talrikt
förekommande jorddelningar, enär dessa därefter väl oftast komme att
handläggas av verkliga lantmätare.
Statsbidrag bör, där så vid särskild prövning befinnes skäligt,
kunna utgå även för förrättning, som handlagts under tjänsteresa av
ifrågavarande slag utan att ansökning därom på förhand ingivits och
förrättningen sålunda upptagits i resplanen.
Tillika anser jag, att det bör mer än hittills framhållas, att vid
avgörandet av frågan, huruvida statsbidrag må utgå, hänsyn skall tagas
till sökandens ekonomi.
Såsom lantmäteristyrelsen framhållit, bör anslagets befintlighet och
dess användningssätt på lämpligt sätt komma till allmänhetens kännedom.
Kostnaderna för de av tjänsteresorna föranledda kungörelser synas
mig lämpligen böra utgå av nu ifrågavarande anslag.
De närmare föreskrifterna om villkoren och sättet för statsbidrags
erhållande, för resornas anordnande m. m. böra uppenbarligen utfärdas
av Kungl. Maj:t.
De nu av mig angivna ändrade grunderna för statsbidrag skulle
antagligen komma att öka anslagets användning. Det synes mig emel¬
lertid icke erforderligt att av denna anledning nu ifrågasätta någon
ändring i anslagsbeloppet.
Då en väsentlig del av utgifterna från anslaget fortfarande skulle
gälla resekostnaderna, torde någon annan ändring i anslagets benäm¬
ning icke erfordras än att ett »m. m.» tillfogas.
I enlighet härmed får jag nu hemställa, att Eders Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen
att till bestridande av kostnaderna för vissa av
distriktslantmätare företagna tjänsteresor m. m. å extra
stat för år 1915 anvisa ett förslagsanslag av kronor 30,000.
[73.]
214
Nionde huvudtiteln.
d. Beparation och renovation av kartor i lantmäter ikontor en i länen.
t74-] I skrivelse den 24 oktober 1910 gjorde lantmäteristyrelsen fram-
och renovation ställning .om anvisande av medel till reparation och renovation av i
av kartor i lantmäterikontoren i länen förvarade kartor. Till grund för denna fram-
Wofeut 8tällning låg° yttranden, som efter utredning avgivits av vederbörande
länen. förste lantmätare, och hade lantmäteristyrelsen med ledning av dessa
('extra anslag.) yttranden beräknat, att för berörda ändamål erfordrades ett belopp av
103,171 kronor. Därvid hade förste lantmätarna utgått från ett timpris,
varierande mellan 50 och 80 öre, beroende på förhållandena i olika orter.
Aven om beräkningen icke kunde för alla län anses fullt exakt, funne
lantmäteristyrelsen dock uppenbart, att resultatet för riket i dess helhet
måste betraktas såsom tillförlitligt. Styrelsen hemställde, att för ända¬
målet måtte av Riksdagen äskas ett reservationsanslag av 100,000
kronor, att utgå med tillhopa 30,000 kronor för åren 1911 — 1912, med
20.000 kronor för varje av åren 1913—1915 och med 10,000 kronor
för år 1916.
Vid ärendets föredragning den 13 januari 1911 framhöll före¬
dragande departementschefen, att ett oavvisligt behov syntes föreligga
att i avsevärd omfattning företaga arbeten av ifrågavarande slag inom
länens lantmäterikontor, och förklarade sig anse, att nödiga anslags¬
medel borde under de närmaste åren anvisas å extra stat till detta
ändamål. Men då den lämnade utredningen icke med tillräcklig säkerhet
ådagalade, att hela det begärda anslagsbeloppet av 100,000 kronor vore
erforderligt, tillstyrkte han, att endast det för år 1912 beräknade beloppet,
30.000 kronor, måtte begäras av Riksdagen. Kungl. Maj:ts i enlighet
härmed avlåtna framställning bifölls av Riksdagen.
Lantmäteristyrelsen hemställde därefter den 23 oktober 1911 om
beredande av medel för ändamalet för ar 1913 och anförde därvid, att
enligt dåmera inkomna uppgifter från förste lantmätarna erfordrades till
arbeten av ifrågavarande slag under åren 1911 och 1912 ett belopp av
40,897 kronor samt under år 1913 ett belopp av 24,590 kronor eller till¬
hopa 65,487 kronor. Då emellertid endast 30,000 kronor funnes anvisade,
skulle anslagsbehovet för år 1913 utgöra 35,487 kronor. Denna utred-
ning syntes således tillfullo motivera ett anslagskrav för sistnämnda år
av det förut av styrelsen för detta år beräknade beloppet, 20,000 kronor.
I enlighet härmed gjorde Kungl. Maj:t framställning till Riksdagen om
Nionde huvudtiteln.
215
anvisande för år 1913 av ett anslag å 20,000 kronor för ifrågavarande
ändamål, och blev denna framställning bifallen av Riksdagen.
I skrivelse den 16 oktober 1912 anförde därefter lantmäteristyrelsen,
att det visat sig, att ett väsentligt större antal kartor än det av styrelsen
först beräknade behövde repareras, samt hemställde att för ändamålet
ett anslag av 20,000 kronor måtte av Riksdagen äskas för år 1914.
Kuugl. Maj:ts i enlighet härmed avlåtna framställning bifölls av Riks¬
dagen.
Inalles hava sålunda hittills för detta ändamål anvisats anslag å till¬
hopa 70,000 kronor.
I skrivelse den 17 oktober 1913 har nu lantmäteristyrelsen gjort
framställning om ytterligare medel för ifrågavarande ändamål. Styrelsen
har därvid fogat en redogörelse för användningen av de anvisade medlen
intill utgången av september månad år 1913, varav framgår, att intill
samma tidpunkt 43,053 kartor reparerats för en kostnad av 26,515
kronor 33 öre samt 151 kartor renoverats för en kostnad av 9,447
kronor 22 öre och att sammanlagda kostnaderna för de dittills utförda
arbetena av ifrågavarande slag alltså uppgått till 35,962 kronor 55 öre.
I skrivelsen har styrelsen vidare anfört, att styrelsen funnit sig böra
vidtaga undersökning beträffande behovet för ifrågavarande ändamål
efter år 1914, och hade styrelsen i ämnet infordrat yttranden av rikets
förste lantmätare. Av dessa yttranden framginge, att behovet av medel
för ifrågavarande ändamål vore väsentligt större än vad först beräknats.
Ehuru redan lagats ett antal av 43,053 kartor — reparationen hade
ursprungligen antagits komma att omfatta inalles endast 51,375 kartor —
hade styrelsen beräknat, att, oavsett vad som komme att utföras under
återstående del av år 1913, skulle under vartdera av åren 1914—1916 i
medeltal erfordras 16,000 kronor för reparation och 10,000 kronor lör
renovation eller tillhopa omkring 78,000 kronor. Då större anslag än
20,000 kronor om året enligt styrelsens mening icke borde ifråga¬
komma, syntes, så vitt nu kunde bedömas, särskilt anslag för ifråga¬
varande ändamål erfordras under åren 1915 —1917. Huruvida för sist¬
nämnda år någon avprutning på beloppet kunde äga rum, vore lant¬
mäteristyrelsen givetvis för närvarande icke i tillfälle att uttala sig om.
Det ökade behov av medel, som sålunda förefunnes, vore till ingen
del beroende av att arbetet utförts mot högre kostnader, än som legat
till grund vid uppgörande av styrelsens beräkningar. Tvärt om hade
båda slagen av ifrågavarande arbeten utförts efter billigare grunder.
Det ökade kravet på anslag finge därför enbart tillskrivas det förhål¬
landet, att arbetets omfattning visat sig vara väsentligt större, än vad
[74.]
216
Nionde huvudtiteln.
[74.] som kunnat förutses. Till belysning av de svårigheter, som mott för
bedömandet av behovets omfattning, syntes vara tillfyllest att erinra om
att i länens lantmäterikontor funnes omkring 300.000 akter. I övrigt
kunde meddelas, att det förut gjorda antagandet att det årliga expeus-
medelsanslaget skulle förslå till ifrågavarande behov i sin helhet i Kalmar,
Gottlands och Värmlands län samt till lagningen av kartor i Hallands
län icke visat sig vara riktigt beträffande något av dessa läns kontor.
Anmärkningsvärt stort hade ifrågavarande behov visat sig vara i Kop¬
parbergs län. Uti sin framställning den 24 oktober 1910 hade styrelsen
för lagning av kartor i detta län beräknat ett så ansenligt belopp som
19,525 kronor. Förste lantmätaren i länet hade emellertid med stöd av
numera vunnen erfarenhet beräknat, att kostnaden för lagningen av
kartor icke syntes kunna nedbringas under 24,000 kronor.
Vid pågående arbete med jordregistrets uppläggande erfordrades
understundom tillgång till karta och handlingar rörande förrättning, som
av en eller annan anledning saknades i länets lantmäterikontor. Dylik
akt inlånades då vanligen till kontoret, när detta läte sig göra. Emel¬
lertid inträffade, att förrättningen i fråga vore av särskild betydelse och
att det därför framstode såsom angeläget att kunna äga tillgång till
medel för kopiering av kartan och avskrift i erforderlig utsträckning av
handlingarna för kontorets räkning. Lantmäteristyrelsen ville därför
ifrågasätta att för sistberörda ändamål måtte av anslaget årligen få
användas ett mindre belopp, högst 2,000 kronor. Därest detta önske¬
mål vunne beaktande, syntes förhållandet böra komma till uttryck i de
föreskrifter, som Kung!. Maj:t kunde komma att meddela i fråga om
medlens användning.
Med hänsyn till den omfattning ifrågavarande behov visat sig
hava komme lantmäteristyrelsen givetvis att finna det särskilt angeläget
att tillse, om och i vad mån inskränkning i arbetets omfattning kunde
ske. Om emellertid någon nedsättning kunde äga rum beträffande de
belopp, som beräknats, kunde styrelsen för närvarande icke bedöma.
Styrelsen har därför hemställt, att ett anslag av 20,000 kronor
måtte för år 1915 för ändamålet äskas av Riksdagen.
O
Departements■ Att arbetet med kartors reparation och renovation bör fortgå under
cbefen. ,^T och att för detta ändamål medel böra ställas till lantmäteri-
styrelsens förfogande synes mig givet. Åvenså har jag ingen erinran
att gorå mot styrelsens förslag att ett mindre belopp måtte avses till
kopiering av för de särskilda lantmäterikontoren betydelsefulla, i enskild
ägo befintliga kartor samt för avskrift av till dem hörande beskrivningar.
Nionde huvudtiteln.
217
Huru stort belopp, som utöver de redan anvisade medlen erfordras [74.J
till arbetenas fullbordande, torde ännu icke kunna angivas. T varje fall
synes mig’ framgå, att det nu ifrågasatta anslaget för år 1915 å 20,000
kronor är fullt erforderligt. Jag hemställer därför, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till fortsatt reparation och renovation av
kartor i lantmäterikontoren i länen å extra stat för år
1915 anvisa ett anslag av ................... kronor 20,000.
e. Nya registratur och arkivens ordnande i lantmäterikontoren i länen.
Sedan på given anledning Kungl. Maj:t den 3 november 1911 [75.]
lämnat lantmäteristyrelsen i uppdrag att i fråga om vart och ett av
lantmäterikontoren i länen verkställa utredning beträffande behovet av vens ordnande
nytt registratur därstädes samt kostnaderna för dess upprättande, infor- iIZtZmt
drade lantmäteristyrelsen yttranden i ämnet från rikets förste lantmätare 7äne«? *
och överlämnade därefter den anbefallda utredningen i skrivelse den 27 (extra anslag.)
november 1911. Beträffande denna utredning tillåter jag mig hänvisa
till den utförliga redogörelse för densamma, som av mig lämnades till
statsrådsprotokollet den 13 januari 1912, och vill nu endast erinra, att
sammanlagda kostnaden för uppläggande av ifrågavarande registratur
och för ordnande i sammanhang därmed av arkiven beräknats till i runt
tal 60,000 kronor, vilket belopp av lantmäteristyrelsen föreslagits att
utgå med 6,000 kronor för år 1912 samt med 18,000 kronor för vart
och ett av åren 1913—1915. Vid anmälan av ärendet berörda den 13
januari 1912 tillstyrkte jag medels anvisande för ifrågavarande ändamål
men anförde tillika, att, då det uppgivna kostnadsbeloppet, 60,000
kronor, syntes vara endast approximativt beräknat, icke hela detta belopp
borde äskas av Riksdagen utan endast de för åren 1912 och 1913 be¬
räknade beloppen, tillsammans 24,000 kronor. Kungl. Maj:ts i enlighet
härmed till Riksdagen avlåtna framställning bifölls av Riksdagen, som
alltså på extra stat för år 1913 för ändamålet anvisade ett anslag av
24,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att därav under år 1912 av
tillgängliga medel förskottsvis utanordna vad som kunde finnas er¬
forderligt.
På hemställan av lantmäteristyrelsen ställde Kungl. Maj:t den 27
september 1912 det sålunda anvisade beloppet till lantmäteristyrelsens
Bihang till Riksdagens ■protokoll 1914. 1 sand. 28
218
Nionde huvudtiteln.
förfogande för avsett ändamål, att utgå med 3,000 kronor under år
1912 och med återstoden efter ingången av år 1913.
1 skrivelse den 16 oktober 1912 hemställde vidare lantmäteri-
styrelsen, att anslag å 18,000 kronor måtte för år 1914 till samma
ändamål äskas av Riksdagen. Styrelsen anförde därvid, att den visser-
ligen gjort en del mindre jämkningar i de av förste lantmätarna upp¬
rättade kostnadsberäkningarna, men likväl ansåge, att dessa beräkningar
vore utförda med den noggrannhet, att sammanlagda kostnadsbeloppet
vore i huvudsak riktigt, även om någon jämkning kunde visa sig nödig
i de belopp, som beräknats för de särskilda länen.
Kungl. Maj:ts i enlighet härmed till 1913 års Riksdag avlåtna
proposition blev av Riksdagen bifallen. Genom brev den 22 augusti
1913 blev därpå beloppet, 18,000 kronor, ställt till lantmäteristyrelsens
förfogande att utgå efter ingången av år 1914; och skulle det ankomma
på styrelsen att fördela medlen mellan de särskilda lantmäterikontoren.
I skrivelse den 17 oktober 1913 har nu lantmäteristyrelsen anmält, att
av förenämnda belopp, 24,000 kronor, intill den 1 oktober 1913 använts
allenast 11,134 kronor 89 öre, samt beträffande anledningarna härtill
anfört följande.
Fn väsentlig anledning läge däri, att ordnandet av arkiven vore
beroende av lokala förhållanden. Redan den 7 november 1908 hade
lantmäteristyrelsen gjort framställning angående åtgärder för utvidgning
av lantmäterikontorens i länen lokaler. Sådan hade erhållits för konto¬
ren i Karlskrona, Malmö, Mariestad, Örebro och Luleå, dock vad kon¬
toret i Mariestad vidkomme först hösten 1913. Genom förhyrning hade
lokaler anskaffats för kontoren i Stockholms, Kronobergs, Hallands,
Göteborgs och Bohus, Västmanlands, Jämtlands och Västerbottens län.
På grund av beslut av 1913 års Riksdag kunde beräknas, att kontoret
i Falun skulle före utgången av år 1914 bliva försett med en tillfreds¬
ställande lokal. Det vore emellertid endast ett fåtal län, där lokalför¬
hållandena helt och hållet hindrat ifrågavarande arbeten. Inom andra
kontor hade det emellertid visat sig vara förenat med svårigheter att
bereda plats förutom för övriga göromål jämväl samtidigt för såväl
kartlagning som ifrågavarande arbeten.
I allmänhet syntes förste lantmätarna låtit arbetet med kartornas
lagning gå före arbetena med registratur och arkivens ordnande i övrigt.
Detta förhållande funne sin naturliga förklaring däri, att sistnämnda
arbeten ställde större anspråk på förste lantmätarnas personliga med¬
verkan än arbetet med kartornas lagning. Uti ovan omförmälda skri¬
velse den 27 november 1911 hade lantmäteristyrelsen jämväl framhållit
Nionde huvudtiteln.
219
svårigheterna för förste lantmätarna att, samtidigt med uppläggandet [75.]
av nya registratur och därmed förbundna arbeten, medhinna de göro¬
mål, som enligt gällande bestämmelser ålåge dem. Även om särskilda
medel för dessa arbetens utförande anvisades, komme, såsom styrelsen
då betonat, förste lantmätarnas tid att i ej obetydlig grad tagas i an¬
språk vid ledning och eftersyn av dem. Två förste lantmätare hade
redan då förklarat sig vara så överhopade av göromål, att anslag till
registratur och arkivens ordnande av dem kunde användas endast under
förutsättning att biträde erhölles vid skötande av övriga göromål.
Vid verkställande av den i ovan omförmälda skrivelse den 27
november 1911 framlagda kostnadsberäkning hade lantmäteristyrelsen
utgått från, att, där för ifrågavarande arbeten erfordrades tackkunnigt
biträde, sådant borde kunna erhållas mot en ersättning av 200 kronor
i månaden. Då åtskilliga auskultanter inom lantmäteristaten vid arbetet
med jordregistrets uppläggande och såsom biträden dels åt vissa förste
lantmätare vid en del gransknings- och andra arbeten och dels vid vissa
i kammarkollegium förefallande lantmäterigöromål erhölle högre ersätt¬
ning, uppgående enligt Kungl. Maj:ts medgivande i vissa fall till belopp
av 3,600 å 4,000 kronor för år] samt antalet vid jordregistret och i
kammarkollegium anställda auskultanter uppginge till ej mindre än om¬
kring 40, hade det visat sig förenat med svårigheter att få förfoga över
lämpliga lantmäteritjänstemän för ifrågavarande arbeten, beträffande
vilka lantmäteristyrelsen i anslutning till de grunder, som följdes vid
beräknandet av kostnaderna, ansett sig böra föreskriva, att högst 200
kronor i månaden finge utgå såsom ersättning till examinerat biträde.
Bristen på billiga fackkunniga biträden vore givetvis en av an¬
ledningarna till att kostnaderna för ifrågavarande arbeten, enligt vad
nu infordrade förnyade yttranden från förste lantmätarna gåve vid han¬
den, hotade att stiga till ej obetydligt högre belopp än vad förut be¬
räknats. Den väsentliga orsaken härtill vore emellertid den, att arbetet
visat sig vara betydligt mera tidsödande än flertalet förste lantmätare
förutsett i de yttranden, som legat till grund för beräkningarna i lant-
mäteristyrelsens framställning den 27 november 1911, vartill komme att
många av förste lantmätarna numera ansåge sig icke kunna deltaga vid
utförande av ifrågavarande arbeten i den utsträckning, som då antagits,
samt att fackkunnigt biträde på grund av detta förhållande erfordrades
i större omfattning än som beräknats.
Beträffande behovet av ytterligare medel hade flertalet förste lant¬
mätare numera ansett väsentligt högre belopp än förut erforderliga.
Största ökningen eller 2,400 kronor hade ansetts erforderlig i kontoret
220
Nionde huvudtiteln.
[75.]
T) ep arta) lent s■
chefen.
i Falun. Därnäst komme kontoren i Östergötlands, Uppsala och Söder¬
manlands län med en föreslagen ökning av 2,200 kronor för det först¬
nämnda och 1,800 kronor för de båda andra kontoren. En ökning av
1.000 kronor och därutöver hade i övrigt föreslagits för kontoren i
Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Ålvsborgs samt Skaraborgs län.
Medel begärdes nu ävBn för Värmlands, Västerbottens och Norrbottens
län, där först antagits, att erforderliga kompletteringar skulle kunna
medhinnas av förste lantmätarna själva och å kontoren anställda ama¬
nuenser. Sammanlagda ökningen uppginge till omkring 14,000 kronor.
Lantmäteristyrelsen hade uti sin ovan omförmälda framställning
den 27 november 1911 utgått från att för ifrågavarande ändamål erfor¬
derliga medel borde utgå för åren 1912—1915, och givetvis hade här1
vid antagits, att arbetena även borde avslutas under år 1915 eller senast
under år 1916. Denna beräkning hade på sätt ovan angivits skett i
anslutning till vad som då kunde antagas beträffande tiden för slut¬
förande av arbetet med jordregistrets uppläggande. Tidpunkten härför
kunde emellertid numera antagas bliva framflyttad ett eller annat år,
och därför syntes några alltför stora olägenheter ej heller vara att be¬
fäl a genom ett något långsammare bedrivande av nu ifrågavarande
arbeten. I anledning härav ansåge lantmäteristyrelsen, att anslagskravet
för ifrågavarande ändamål för år 1915 borde kunna liegränsas till
12.000 kronor, och lantmäteristyrelsen funne sig desslikes böra meddela,
att, så vitt styrelsen för närvarande kunnat bedöma förhållandena, ifråga¬
varande behov syntes kunna bliva fyllt genom ett lika stort anslag för
år 1916, som nu begärts för år 1915, och med ett anslag för år 1917
till något mindre belopp.
På grund härav har styrelsen hemställt om anvisande av 12,000
kronor för ändamålet för år 1915.
I fråga, om behovet av anslag för ändamålet för år 1914 anförde
jag den 14 januari 1913 i sammanhang med hemställan om avlåtande
av proposition i ämnet, att tillräcklig erfarenhet om ifrågavarande arbetens
omfattning och kostnad tidigast inemot slutet av år 1913, då arbetena
fortgått någon längre tid, kunde hava vunnits. Av vad lantmäteri¬
styrelsen nu anfört synes framgå, att samma arbeten lämpligen kunna
utsträckas över en något längre tidrymd än först avsetts. Kostnaden
för varje år blir tydligen därigenom mindre. Då emellertid från hösten
år 1912, då ifrågavarande arbeten började, intill den 1 oktober 1913 icke
åtgått mer än 11,134 kronor 89 öre samt alltså för tiden 1 oktober
-T13 31 december 1914 finnes av redan anvisade medel å tillhopa
Nionde huvudtiteln.
221
42,000 kronor tillgängligt ett belopp av 30,865 kronor 11 öre, synes [75.]
det antagligt, att icke hela detta belopp kommer att tagas i anspråk
intill utgången av innevarande år. Jag anser på grund härav, att
anslaget för år 1915 kan begränsas till 10,000 kronor och hemställer,
att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till uppläggande av nya registratur och
arkivens ordnande i lantmäterikontoren i länen å extra
stat för år 1915 anvisa ett anslag av kronor 10,000.
f. Inlindning av handlingar i lantmäterikontoren i länen.
I anledning av en utav lantmäteristyrelsen gjord framställning [76.]
anbefallde Kungl. Maj:t den 23 mars 1909 bemälda styrelse att verk-
ställa utredning rörande det årliga expensmedelsanslag, som kunde finnas lingar i lant-
erforderligt för vart och ett av länens lantmäterikontor. Med skrivelse 7“]
den 8 april 1909 överlämnade lantmäteristyrelsen den sålunda anbefallda an3lag)
utredningen, vilken innehöll särskilda beräkningar dels rörande utgifter,
som under normala förhållanden vore att motse, och dels i fråga om
sådana utgifter, som vore att anse som tillfälliga. Kostnaden för in¬
bindning av handlingar, till den del densamma vore ett uttryck för ett
fortgående normalt behov, hade därvid upptagits bland de normala
expeusutgifterna och för samtliga lantmäterikontor beräknats till ett
belopp av 2,045 kronor årligen. Bland utgifter av tillfällig beskaffenhet
hade däremot upptagits kostnader för erforderlig inbindning av i kontoren
redan befintliga handlingar och böcker, vilka kostnader inalles beräknats
till 57,465 kronor, att fördelas under fem år. Lantmäteristyrelsen fram¬
höll emellertid, att styrelsen hyste förhoppning, att sistberörda kostnader
skulle kunna uti ingalunda oväsentlig mån inskränkas genom anskaffande
av pappkartonger till akternas förvaring.
Kungl. Maj:t fann med anledning av denna utredning genom beslut
den 28 januari' 1910 gott förklara, att från det under nionde huvud¬
titeln uppförda förslagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved
in. in. finge för vart och ett av lantmäterikontoren i länen efter Kungl.
Maj:ts vederbörande befallningshavandes beprövande årligen utgå —
förutom vad som åtginge till ved och belysning samt eldning och städ¬
ning ävensom för rengöring av kontoret — vissa för varje kontor
222
Nionde huvudtiteln.
[76.] bestämda belopp, varierande mellan 500 och 650 kronor, till gäldande
av kostnader för skrivmaterialier, telegram- och telefonutgifter, för
mindre lagningar samt inbindning av kartor och handlingar ävensom i
allmänhet för vård och underhåll av de för kontorets räkning anskaffade
böcker, inventarier, instrument och andra tillhörigheter.
I skrivelse den 15 mars 1912 fäste lantmäteristyrelsen ånyo upp¬
märksamheten på frågan om beredande av medel till inbindning "av lant-
mäterikontorens handlingar, i den mån detta behov ej kunde tillgodoses
med anlitande av de årliga expensanslagen. Efter att hava från rikets
förste lantmätare infordrat yttranden rörande erforderliga kostnader och
för egen del vidtagit vissa jämkningar i de sålunda inkomna kostnads¬
beräkningarna, fann styrelsen ett belopp av 33,500 kronor utöver de
årliga expensmedlen vara för ändamålet erforderligt under femårsperio¬
den 1912—1916, varav enligt en av styrelsen uppgjord tablå beräknades
för år 1912 6,500 kronor, för år 1913 6,900 kronor och för varje av
åren 1914—1916 6,700 kronor. Enär jag icke av den lämnade utred¬
ningen blivit övertygad att kostnaden för den inbindning, som verkligen
vore oundgänglig, skulle behöva stiga till så stort belopp, som lant¬
mäteristyrelsen beräknat, samt arbetet syntes utan olägenhet kunna för¬
delas på mer än fem år, varigenom även större del av kostnaderna
skulle kunna bestridas från det årliga expensanslaget, fann jag mig den
14 januari 1913 icke kunna tillstyrka, att större belopp än 5,000 kronor
avsåges för ändamålet för år 1914. Sedan Ivungl. Maj:t äskat detta
belopp av Riksdagen och detsamma blivit av Riksdagen anvisat, ställde
Kungl. Maj:t den 22 augusti 1913 beloppet till lantmäteristyrelsens för¬
fogande med föreskrift att kostnaden för inbindning skulle bestridas av
ifrågavarande anslag endast i den mån medel för ändamålet ej kunde
beredas av det belopp av det under nionde huvudtiteln uppförda för¬
slagsanslaget till skrivmaterialier och expenser, ved m. m., som genom
förberörda beslut den 28 januari 1910 bestämts för vart och ett av
lantmäterikontoren i länen.
I skrivelse den 17 oktober 1913 har nu lantmäteristyrelsen hem¬
ställt, att anslag å 5,000 kronor för ifrågavarande ändamål måtte för
år 1915 begäras av Riksdagen. Till stöd härför har styrelsen dels
åberopat tidigare i ämnet åvägabragt, utredning dels ock anfört följande.
Då arbetena med inbindning av ifrågavarande handlingar ännu
icke begynt, saknade styrelsen möjlighet att med ledning av vunnen
erfarenhet förebringa någon ytterligare utredning angående storleken
av ifrågavarande behov. Styrelsen funne sig emellertid böra erinra om
den ökade användning, som i länens lantmäterikontor förvarade akter
Nionde huvudtiteln.
223
på senaste åren fått genom jord registret och även för andra ändamål [76.]
pågående undersökningar. Därjämte ville styrelsen upplysa, att den
ökning, som skett och ytterligare vore att förvänta av verksamheten å
lantmäterikontoren, medförde ökade krav för andra ändamål på ovan
omförmälda årliga anslag av expensmedel, varigenom utsikterna minska¬
des att därav kunna disponera några medel till inbindning av akter.
Vad särskilt Västerbottens län vidkomme hade förste lantmätaren i länet
anmält, att detta förhållande föranledde, att behov’ av särskilda medel
för ifrågavarande ändamål numera förefunnes även för lantmäterikontoret
i nämnda län, vilket från början icke beräknats.
Jämväl för år 1915 synas särskilda medel behövliga för bekostande Departements-
av inbindning av handlingar i lantmäterikontoren i länen. Mot det av ^Hen-
lantmäteristyrelsen för samma år föreslagna beloppet, vilket i varje fall
synes vara för ändamålet erforderligt, har jag ingen erinran. Jag
hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till inbindning av handlingar i lantmäteri¬
kontoren i länen å extra stat för år 1915 anvisa ett
anslag av ........................................ .......... kronor 5,000.
g. Anskaffande till lantmäterikontoret i Umeå av kopior av
vissa kartor m. m.
Till anskaffande för lantmäterikontorets i Umeå räkning av kopior [77.J
utav vissa skifteskartor med tillhörande handlingar, varav de i lånt- A'l3fff™de
mäterikontoret förut förvarade exemplaren förstörts vid den eldsvåda, materikonto-
som den 25 juni 1888 ödeläde största delen av staden Umeå, har Riks- ret * Vmtå av
dagen, med bifall till Kungl. Maj:ts framställningar i ämnet, på extra stat JsmTkiftls-
anvisat dels för år 1913 18,000 kronor med rätt för Kungl. Maj:t att kartor med
därav förskottsvis under år 1912 utanordna 9,000 kronor dels ock för handlingar.
år 1914 9,000 kronor. (extra anslag.)
Till grund för framställningen till 1912 Riksdag låg en beräk¬
ning, enligt vilken kostnaden för anskaffande av erforderliga kopior och
224
Nionde huvudtiteln.
[77.] avskrifter upptagits till 45,000 kronor att utgå under fem år med 9,000
kronor om året. Mot denna beräkning gjordes från Riksdagens*sida icke
någon invändning.
Lantmäteristyrelsen har nu i skrivelse den 17 oktober 1913 gjort
framställning om beredande av medel för samma ändamål för år 1915.
I enlighet härmed hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att till anskaffande för lantmäterikontorets i Umeå
räkning av kopior utav vissa skifteskartor med till¬
hörande handlingar å extra stat för år 1915 anvisa ett
anslag av .................................................. kronor 9,000.
h. Skrivhjälp å lantmäter ikontor en i länen. | gj
[78.]
Skrivhjälp å
lantmäteri-
kontoren i
länen.
(extra anslag.)
Tidigare
beslut och
uttalanden.
Uti gällande avlöningsstat för lantmäteristaten i orterna finnas
uppförda arvoden till sex amanuenser till belopp för varje av 2,000
kronor. Dessa amanuenser äro anställda å lantmäterikontoren i Värm¬
lands och de fem norrländska länen. Beträffande dessa län ansågs det
redan vid genomförandet år 1908 av omorganisationen av förste lant-
mätartjänsterna påtagligt, att förste lantmätarna med hänsyn till mängden
av under de senaste åren verkställda laga skiften och andra lantmäteri-
förrättningar skulle bliva så överhopade av granskningsgöromål, att de
ej utan tjänstebiträde skulle få tid att med erforderlig omsorg fullgöra
de åligganden, som skulle komma att uppdragas åt dem. I fråga om
ytterligare biträden å länens lantmäterikontor yttrade jag den 13 januari
1908 vid behandlingen av omorganisationsfrågan, att, för den händelse
förslaget till förordning angående jordregister vunne statsmakternas
gillande, torde, förutom det då föreslagna antalet amanuenser, än ytter¬
ligare biträden å länens lantmäterikontor bliva erforderliga, men som
tvivelsutan flera år komme att förflyta, innan jordregistren hunne bliva
upplagda och först därefter det stadigvarande behovet av förstärkning i
sådana extra arbetskrafter kunde tillförlitligen beräknas, påkallades för
det dåvarande inga anslag till dylika biträden.
Uti skrivelse den 20 maj 1908, varigenom Riksdagen tillkännagav,
att Riksdagen beviljat anslag för inrättande av ett jordregister, erinrade
Nionde huvudtiteln.
225
Riksdagen, att i fråga om kostnaderna för jordregistrets förande funnes
i Kung! Maj:ts proposition i ämnet icke någon beräkning gjord. Då¬
varande chefen för justitiedepartementet hade i statsrådsprotokollet förut¬
satt utgifter dels för beredande av sådan ändring av förste lantmätarnas
ställning och löneförhållanden, att de komme att uteslutande ägna sin
arbetstid åt statens tjänst, dels ock för förstärkning av arbetskrafterna i
lantmäteristyrelsen. I anledning därav uttalade Riksdagen i berörda
skrivelse såsom sin mening, att kostnaderna för jordregistrets förande
naturligtvis icke komme att begränsas till om förmälda två utgiftsposter,
men ansåg sig Riksdagen böra betona angelägenheten av att jordregistret
icke anordnades på sådant sätt, att arbetet med detsamma krävde in¬
rättande av nya tjänster.
Redan tidigt därefter förspordes klagomål från en del förste lant¬
mätare över att de ej medhunne dem åliggande göromål och att de för
att fullgöra sina åligganden nödgades utsträcka den dagliga tjänst¬
göringstiden väsentligt utöver vad som vore föreskrivet eller kunde
anses billigt.
I samband med avgivande den 27 november 1911 av förslag an¬
gående åtgärder till upprättande av nya eller komplettering av äldre
registratur å lantmäterikontoren i länen tillika med ordnandet av arkiven
å samma kontor upptog lantmäteristyrelsen på nytt frågan om anslag
till biträden å lantmäterikontoren. Härtill var styrelsen föranledd därav,
att åtskilliga förste lantmätare uti sina yttranden angående behovet av
och kostnaderna för nya registratur samt vad därmed ägde sammanhang
framhållit svårigheten för dem att utan biträde medhinna de göromål,
som enligt gällande bestämmelser ålåge dem, och att dessa registratur-
arbeten, även om särskilda medel anvisades för desammas utförande, i
allt fäll påkallade ledning och eftersyn av förste lantmätarna och alltså
komme att till ej obetydlig del taga deras tid i anspråk. Lantmäteri-
styrelsens förslag gick ut på att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen,
att till upprättande å lantmäterikontoren i länen av nya registratur eller
komplettering av redan befintliga och ordnande i sammanhang därmed
av arkiven ävensom till påskyndande av göromålen i övrigt å lantmäteri¬
kontoren på extra stat för år 1913 anvisa ett belopp av 40,000 kronor.
Av denna summa voro 16,000 kronor avsedda för arbetenas påskyndande
och återstoden eller 24,000 kronor för arbetet med registraturen och
arkivens ordnande.
I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag anvisade 1912 års Riksdag
på extra stat för år 1913 24,000 kronor till uppläggande av nytt
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 29
[78.]
226
Nionde huvudtiteln.
[78.] registratur och arkivens ordnande vid lantmäterikontoren. Med anledning
av lantmäteristyrelsens förslag i fråga om anslag till biträden för göro-
målen i övrigt å lantmäterikontoren gjordes däremot från Kungl. Maj:ts
sida icke någon framställning till Riksdagen. Vid föredragning av
ärendet den 13 januari 1912 erinrade jag om mitt ovan omförmälda
yttrande vid föredragning den 13 januari 1908 av frågan rörande om¬
organisation av förste lantmätartjänsterna, gående ut därpå, att anslag
till andra extra arbetskrafter än till sex amanuenser icke borde upptagas
i staten. Jag yttrade vidare, att det syntes mig påtagligt, att be¬
hovet av sådana biträden även i en del andra län dåmera gjorde
sig starkt gällande och detta i än högre grad genom tillkomsten av
arbetena med registraturen och arkivens ordnande. Då emellertid
dessa sistnämnda arbeten vore av tillfällig art och då större er¬
farenhet om det stadigvarande behovet syntes böra vinnas, innan för¬
ändring vidtoges i den från och med år 1909 gällande nya staten, ansåg
jag, att kostnaderna för de tillfälliga biträden, som vid vissa kontor
torde visa sig erforderliga, lämpligen kunde, efter Kungl. Majrts prövning
i varje särskilt fall, bestridas från nionde huvudtitelns expeasanslag,
från vilket medel till lantmäterikontorens övriga expenser utginge.
Detta uttalande lämnades av Riksdagen utan erinran, och i anslut¬
ning till detsamma har Kungl. Maj:t efter framställningar av lantmäteri-
styrelsen vid åtskilliga tillfällen anvisat medel till biträden vid vissa
lantmäterikontor.
jordregister* Den kommission, som varit tillkallad att inom justitiedeparte-
kommissionen. mentet biträda vid undersökning av jordregisterarbetet. har förklarat
sig anse det vara av största vikt, att den lokala ledningen av och
tillsynen över jordregisterarbetet utövades av förste lantmätarna och att
dessas arbetstid i långt större utsträckning än hittills disponerades för
denna gren av göromålen vid lantmäterikontoren. För att detta önske¬
mål skulle kunna tillgodoses, tarvades emellertid med nödvändighet, att
förste lantmätarna i de flesta län erhölle biträde för utförandet av övriga
dem åliggande göromål. I anslutning härtill har kommissionen erinrat,
att den ständigt fortgående ökningen av dessa göromål redan tidigare
gjort frågan om förstärkning av arbetskrafterna vid lantmäterikontoren
aktuell.
I övrigt har nämnda kommission i fråga om ordnandet av biträ-
desfrågan å lantmäterikontoren i huvudsak anfört följande.
Nionde huvudtiteln. 227
Väl torde behovet av arbetsbiträde åt förste lantmätarna lika litet
nu som år 1910 kunna med säkerhet till omfattningen beräknas, ehuru
det vore påtagligt, att sådant biträde i större eller mindre utsträckning
allt framgent vore erforderligt. Däremot behövde ingen tvekan råda
om nödvändigheten att för den tid, som återstode innan jordregistret
fullständigt upplagts, vidtaga provisoriska anordningar för att bereda
förste lantmätarna biträde till allt, som utan hinder kunde utföras av
mindre kvali ti cerade arbetskrafter. Härigenom borde i själva verket en
kostnadsbesparing vara att vinna, då ett bättre utnyttjande av förste
lantmätarnas arbetsförmåga inskränkte behovet av särskilda lantmätares
anställande vid arbetet med jordregistrets uppläggande.
I de län, där göromålen vore av mindre omfattning, vore det till¬
räckligt att genom anslag till skrivbiträden minska arbetsbördan för
förste lantmätarna och bereda dem tid till jordregisterarbetet.. I andra län
påkallades ytterligare åtgärder iör detta ändamål. Här syntes det komma
att visa sig ändamålsenligt att i större eller mindre utsträckning bereda
förste lantmätarna ledighet från övriga göromål och att, i likhet med
vad i allmänhet ägde rum beträffande domhavandenas deltagande i jord¬
registerarbetet, förordna vikarier med avlöning från anslaget till jord-
registret. Partiell ledighet för förste lantmätarna syntes med fördel
kunna beredas sålunda, att yngre tjänstemän förordnades att under förste
lantmätarnas ledning, eventuellt såsom biträdande förste lantmätare, taga
del i göromålen vid lantmäterikontoren. En sådan anoidning skulle
bereda möjlighet att helt befria förste lantmätarna från mindre makt¬
påliggande göromål. Det vore antagligt, att sadana biträden, som här
avsåges, kunde förvärvas mot en månadsersättning av 250 å 300 kronor,
varför anordningen icke borde behöva åsamka statsverket större kostnad
än som eljest skulle åtgå för utförande av de jordregistergöromål, vilka
enligt det antydda förslaget skulle överflyttas på förste lantmätaren,
utan borde snarare någon besparing i kostnaderna kunna vara att för¬
vänta. Såsom fördelar för det allmänna av den ifrågasatta anordningen
kunde vidare framhållas, att förste lantmätarnas sysslande med arbetet
för jordregistrets uppläggande underlättade deras framtida arbete med
registrets förande, och att de yngre lantmätare, som behövde anställas
i lantmäterikontoren, finge en mångsidigare och för deras verksamhet
såsom skifteslantmätare bättre utbildning än registreringsarbetet enbart
kunde bereda dem.
. I den mån förste lantmätarna bleve satta i tillfälle att deltaga i
jordregisterarbetet, ökades möjligheten att utvälja de lantmätare, som
[78.]
228 Nionde huvudtiteln.
[78.] fortfarande behövde anställas vid jordregistret, bland de yngre tjänste¬
männen med deras lägre löneanspråk. Det borde icke ifrågakomma att
i län, där förste lantmätaren förvärvat den erforderliga erfarenheten i
j or di egis t erarbetet, till hans biträde därutinnan förordna lantmätare med
anspråk på högre inkomst än som i allmänhet kunde nås av amanu¬
enser eller lantmäteriauskultanfer. För några län hade den nödvändiga
förutsättningen för ett systemskifte i detta avseende redan inträtt.
\ ad anginge kostnaderna för en förstärkning av arbetskrafterna i
lantmäterikontoren har kommissionen framhållit, att denna kostnad desto
mindre syntes böra ersättas av de för jordregistrets uppläggande beräk¬
nade medel, som anordningen i främsta rummet avsåge behov, de där
otvivelaktigt komme att kvarstå efter jordregistrets uppläggande. Märkas
borde även, att nödvändigheten av arbetsförstärkningen framträtt först
efter jordregisterarbe'ets början och berodde på att ökningen av förste
lantmätarnas arbetsbörda < beroende av jordregisterarbetet blivit större,
än som kunnat beräknas vid planläggningen av samma arbete.
kretin' Lantmäteristyrelsen har nu i skrivelse den 18 december 1913 ånyo
understnllt, frågan om anslag till extra arbetskrafter vid lantmäteri¬
kontoren i länen Kungl. Maj.ts provning. Styrelsen har därvid erinrat,
att densamma med anledning av framställningar av vederbörande förste
lantmätare förut under samma år underställt Kungl. Maj:ts prövning
förslag till förstärkning av arbetskrafterna å lantmäterikontoren i Malmö¬
hus, Alvsborgs, Skaraborgs, Kopparbergs och Västernorr lands län under
år 1914. flti dessa framställningar har lantmäteristyrelsen hemställt
bland annat följande:
beträffande Malmöhus län: om anvisande till styrelsens förfogande
ej mindre för förordnande av en lantmäteriauskultant som biträde å
lantmäterikontoret av 3,600 kronor än även av ett belopp av 500 kronor
till ersättning för erforderlig skrivhjälp och därmed likartade göromål;
beträffande Alvsborgs län: om anslag dels till belopp av 2,400
kronor till examinerat biträde under åtta månader, dels till belopp av
500 kronor till skrivhjälp; ' r
beträffande Skaraborgs län: om anslag ej mindre till belopp av
1,333 kronor^ 33 öre till ersättning åt en biträdande förste lantmätare
under fyra månader än även till belopp av 1,200 kronor till ersättning*
för erforderlig skrivhjälp och därmed likartade göromål;
beträffande Kopparbergs län: om anslag till belopp av 5,000 kronor
Nionde huvudtiteln. 229
till ersättning åt de biträden, som under år 1914 kunde anses erforder¬
liga för arbetenas påskyndande vid lantmäterikontoret, därav 1,800
krom-r vore avsedda för examinerat biträde under sex månader och
3,200 kronor för skrivbiträden, samt
beträffande Västernorr]ands län: om anslag till belopp av 1,333
kronor 33 öre till ersättning åt en biträdande förste lantmätare under
fyra månader.
Med omförmälda skrivelse den 18 december 1913 har nu lant-
mäteristyrelsen överlämnat framställningar från förste lantmätarna i
samtliga övriga nitton län om anslag till förstärkning av arbetskrafterna
vid kontoren i dessa län.
De av dessa förste lantmätare framställda förslagen avsågo, vad
angår år 1914, dels förordnande av en biträdande förste lantmätare i
Gävleborgs län under fyra månader, dels anställande av examinerat
biträde vid lantmäterikontoren i Stockholms, Jönköpings, Kristianstads,
Göteborgs och Bohns samt Örebro län under tillhopa 46 månader och
dels anslag till skrivhjälp till ett sammanlagt belopp av 11,650 kronor.
Lantmäteristyrelsen har beräknat, att till ersättning åt biträdande förste
lantmätare under fyra månader skulle erfordras, efter beräkning av 4,000
kronor för år, ett belopp av 1.333 kronor 33 öre. Etter beräkning av
ett arvode av 300 kronor i månaden för examinerat biträde skulle
erfordras till dylikt biträde under 46 månader 13,800 kronor. Förestående
av de nitton förste lantmätarna framställda förslag borde alltså anses
innefatta ett anslagskrav till belopp av 26,783 kronor 33 öre.
Till stöd för sina framställningar hava förste lantmätarna fram¬
hållit huvudsakligen följande.
Det vaktmästarbiträde, som stode till förste lantmätarnas disposition,
inskränkte sig vanligen till hämtning och bortskaffning av post. Till
inslagning av kartor och handlingar kunde alla icke påräkna hjälp av
länsstyrelsernas vaktmästare. Förutom en del göromål, som lämpligen
borde förrättas av vaktmästare, förekomme även en hel del, vilka vore
av sådan beskaffenhet, att det måste anses innebära misshushållning, att
de skulle verkställas av förste lantmätaren, som till följd därav även
bleve urståndsatt att i tillräcklig utsträckning och på ett tillfredsställande
sätt fullgöra övriga honom tillhörande åligganden av mer krävande art.
Till ovanberörda enklare göromål kunde räknas, förutom renskrivning,
allmänhetens tillhandagåendH med förevisande av kontorets kartor och
handlingar, förande av diarier, låncbok, registratur in. m., åtgärder för
arkivets vård och skötsel, upprättande av årsredogörelse, länsberättelse
[78.]
230
Nionde huvudtiteln.
m. m. samt en del liknande göromål. Slutligen har framhållits den
ökning av arbetet med jordregistrets förande och meddelande av utdrag
av jordregistret, som skedde successivt med att jordregistret i allt större
utsträckning förklarades vara upplagt.
Lantmäteristyrelsen har vidare anfört, att av ett styrelsens skrivelse
bifogat sammandrag rörande verksamheten å lantmäterikontoren i länen
åren 1909—1912 framginge, att för ovanberörda enklare göromål åtgått
sammanlagt 79,042 timmar eller, efter 6 timmar för dag, 13,174 dagar
eller 3,294 dagar i medeltal årligen. Fördelades detta antal dagar lika
på länen, erhölles till resultat 137 dagar årligen för varje kontor. I
betraktande därav att förste lantmätarna i regel hade utsträckt tjänste¬
tiden avsevärt över ses timmar dagligen, Unge förestående uppgifter
anses visa, att i medeltal en tredjedel av hela den årliga tjänstetiden,
beräknad till 300 arbetsdagar, åtgått till ovan omförmälda enklare
göromål, som lämpligen borde ombesörjas av skrivbiträden och vakt¬
mästare.
I avseende å lantmäterikontorens vaktmästarbiträde har lantmäteri¬
styrelsen erinrat, att länsstyrelsernas vaktmästare vore skyldiga att såsom
tjänsteåliggande fullgöra uppassning ej allenast åt länsstyrelserna utan
även å lantmäterikontoren. Det förtjänade emellertid uppmärksammas,
att denna ordning fastslagits på en tid, då förste lantmätarna endast
hade skyldighet att hålla lantmäterikontoren tillgängliga för allmänheten
två dagar i månaden. Sedan numera stadgats, att allmänheten skulle
hava tillträde till kontoren i regel flera timmar varje söckendag samt
den dagliga expeditionstiden utsträckts till minst sex timmar, hade förste
lantmätarnas behov av vaktmästarbiträde på denna grund och till följd
av den fullständiga förändring deras verksamhet undergått blivit mycket
mer omfattande än förut. I åtskilliga län hade förste lantmätarna i regel
behov av en vaktmästare eller därmed likställt biträde under hela den
tid, kontoren vore tillgängliga för allmänheten.
De å lantmäterikontoren förekommande ärendena kunde indelas i tre
väsentligen skilda klasser eller dels sådana, som tillkomme genom skri¬
velser eller remisser från lantmäteristyrelsen, Kungl. Maj:ts befallnings-
havande, domstolar eller deras ordförande, andra myndigheter, lantmätare
eller enskilda eller genom förste lantmätarens eget initiativ, dels sådana,
som anginge jordregistret, dels slutligen sådana, som anginge gransk¬
ning av övriga lantmätares förrättningar antingen före förrättningarnas
prövning och fastställelse eller vid slutlig redovisning av desamma.
Givet vore, att, ehuru sistberörda tre slag av göromål i regel vore av
Nionde huvudtiteln.
23t
sådan art, att de i allt väsentligt borde handhavas av förste lantmätaren
personligen, tillgång till biträde kunde väsentligen underlätta arbetets
fortgång.
Slutligen borde för fullständighetens skull erinras om förste lant¬
mätarens skyldighet att såsom sakkunnig biträda ägodelningsrätt och
andra domstolar, att efter beslut av domstol eller lantmäteristyrelsen
verkställa undersökning på marken av lantmätares förrättningar, att ut¬
föra förrättningar för kronans enskilda räkning samt verkställa en del
övriga förrättningar. Under åren 1909—1912 hade härtill av rikets
samtliga förste lantmätare använts tillhopa 898 dagar eller i medeltal
9 dagar för län och år.
Att förste lantmätarnas arbetsbörda vore så stor, att den i regel
överstege en persons förmåga, ansåge lantmäteristyrelsen numera vara
till fullo ådagalagt. Inom flera län funnes stora balanser av ärenden.
Härigenom bleve enskilda, som hade behov av att forlast möjligt få
lagfart på sina fång, ofta lidande, och ingalunda sällan drabbades de
minst bemedlade av dessa olägenheter. Dröjsmål med teknisk gransk¬
ning av förrättningar innebure även ofta uppskov med lyftande av ut-
flyttningsunderstöd. Den största olägenheten bestode emellertid må¬
hända deruti, att förste lantmätarna bleve så nedtyngda av mängden
av mindre viktiga göromål, att de icke kunde ägna sig med tillräcklig
kraft åt det väsentliga i deras verksamhet, som syntes kunna angivas
såsom övervakandet av fastighetsbildningen inom länet. Till denna
del av förste lantmätarnas verksamhet borde främst hänföras deras
åliggande i avseende å granskning av andra lantmätares förrättningar
i synnerhet före dessas fastställelse eller prövning av domstol, deras
biträde vid domstolar, deras skyldighet att lämna utredning i av-
söndringsärenden och avgiva de utlåtanden, som stode i samband med
nu berörda olika slag av ärenden, samt slutligen deras befattning med
jordregistret.
I avseende å förste lantmätarnas befattning med jordregistrets
uppläggande vore lantmäteristyrelsen den första att beklaga, att flertalet
av rikets förste lantmätare icke kunnat taga annan befattning därmed
än vad anginge den allmänna uppsikten och medverkan vid avlåtande
av de framställningar, som förauletts av arbetet i fråga. Detta för¬
hållande hade givetvis föranlett, att kostnaderna för anställande av
särskilda arbetskrafter för arbetet med jordregistrets uppläggande blivit
större äu om förste lantmätarna kunnat själva verksamt deltaga i göro-
målen. Den måhända vanskligaste sidan av denna sak vore emellertid
232
Nionde huvudtiteln.
den, att det för en eller annan förste lantmätare, på grund av den ringa
befattning han tagit med arbetet med jordregistrets uppläggande, möj¬
ligen kunde komma att möta svårighet att ombesörja registrets förande.
Av de förslag till förstärkning av arbetskrafterna å nu ifråga¬
varande nitton kontor, som förste lantmätarna framställt, ginge intet
ut på att helt fritaga förste lantmätaren från befattningen med jord¬
registrets förande. Dessa framställningar kunde enligt lantinäteristyrel-
sens mening anses innebära att befria förste lantmätarna fråu en del
göromål av företrädesvis enklare slag i syfte, att det måtte bliva möjligt
lör dem att ägna ökad tid åt de mera maktpåliggande göromålen och
sålunda, vad jordregistret anginge, icke blott utöva den allmänna led¬
ningen av arbetet med registrets uppläggande utan ock direkt deltaga
däri samt föra registret.
Det förslag, lantmäteristyrelsen nu framställde, utginge från samma
förutsättning och särskilt från att förste lantmätaren själv skulle ombe¬
sörja jordregistrets förande tillika med minst de göromål, vilka styrelsen
ovan framhållit vara av sådan beskaffenhet, att de borde handläggas
av förste lantmätaren personligen. Härmed åsyftade styrelsen att redan
under tiden för registrets uppläggande ordna arbetsförhållandena så
likartat som möjligt med dem, som skulle inträda, sedan registret full¬
bordats. På detta sätt komme övergången mellan tiden för uppläggan¬
det och tiden därefter att kunna ske med minsta rubbningar, varjämte
skulle vinnas den fördelen, att man under tiden för registrets uppläggande
kunde vinna erfarenhet om den arbetshjälp, varav förste lantmätarna
komme att hava behov, sedan registret upplagts.
På grund härav saknades anledning att framställa anspråk på an¬
litande av för jordregistrets uppläggande anvisade medel för avlöning
åt de arbetsbiträden, varom här vore fråga. Lantmäteristyrelsen ville
framhålla, att det enligt styrelsens mening icke lede något tvivel, att
icke behovet av arbetskrafter för framtiden skulle visa sig större än
det, som innehölles i förevarande framställning.
Med avseende å de av förste lantmätarna framställda förslagen
hade lantmäteristyrelsen i huvudsak intet att erinra. Några mindre
jämkningar ansåge sig styrelsen emellertid böra göra. Enligt lantmäteri-
styrelsens mening syntes behovet av biträden för år 1914 i nu ifråga¬
varande nitton lantmäterikontor böra tillgodoses i enlighet med förste
lantmätarnas förslag med de inskränkningar, att det antal månader,
varunder examinerat biträde skulle användas med avlöning från de medel,
som nu vore i fråga att anvisas, skulle nedsättas från 46 till 40 månader
Nionde huvudtiteln.
233
samt anslaget till skrivhjälp minskas från begärt 11,650 till 11,250 kronor. [78.]
För behovets tillgodoseende i denna utsträckning påkallades tillhopa
ett belopp av 24,583 kronor 33 öre, som lantmäteristyrelsen ansåge
kunna avkortas till 24,500 kronor.
Lantmäteristyrelsen bär tillika anfört, att styrelsen icke ansett sig
höra företaga någon utredning angående motsvarande anslagsbehov för
år 1915, enär styrelsen trott sig kunna utgå ifrån att ifrågavarande
behov skulle kunna i enlighet med mitt ovan omförmälda uttalande den
13 januari 1912 tillsvidare tillgodoses från nionde huvudtitelns expens-
ansiag. För den händelse Kungl. Maj:t skulle önska ingå i prövning
av behovet även för år 1915, ansåge styrelsen totalbeloppet för alla
kontoren böra beräknas till i runt tal 45,000 kronor. Styrelsen har
emellertid nu hemställt allenast om anvisande av medel för år 1914 för
ovan aneivna särskilda ändamål och med härförut nämnda belopp.
O
De behov, som legat till grund för ovan omförmälda framställ- Dep*j*j!£nttm
ningar, synas mig vara av två olika slag. Vissa torde få anses vara * *m
av mera tillfällig natur, väsentligen beroende på det nu pågående arbetet
med jordregistrets uppläggande och i varje tall av sådan beskaffenhet,
att tillräcklig erfarenhet ännu icke vunnits, i vad mån de kunna komma
att fortfara. Det synes mig emellertid icke kunna förnekas, att bland
nämnda behov även vissa förekomma, vilka redan nu otvivelaktigt
kunna anses hava stadigvarande egenskap och komma att oförminskade
förefinnas oberoende av jordregisterarbetets fortgång och avslutande.
Detta synes vara fallet med åtminstone en del av det behov av skriv¬
hjälp, som nu anmälts från samtliga lantmäterikontor.
Jag tillåter mig erinra, att Kungl. Maj:t anvisat för år 1914 dels
den 5 december 1913 med anledning av ovan omförmälda framställning
om anslag till extra arbetskrafter å lantmäterikontoret i Kopparbergs
län ett belopp av 4,500 kronor och dels den 31 december 1913 med
anledning av övriga ovannämnda framställningar ej mindre tillhopa 4,200
kronor för anställande av examinerat biträde under viss del av året vid
vart och ett av lantmäterikontoren i Malmöhus, Ålvsborgs och Väster-
norrlands län än även inalles 7,500 kronor för skrivhjälp vid samtliga
lantmäterikontor utom Kopparbergs län, för vilket av det den 5 december
1913 beviljade anslaget ett belopp av 3.200 kronor avsåg detta ändamål.
Samtliga de sålunda av Kungl. Maj:t beviljade beloppen anvisades till
utgående av nionde huvudtitelns expensanslag. Kungl. Maj:t fann sålunda
Bihang till Riksdagens protokoll 1914, 1 saml. 30
234
Nionde huvudtiteln.
[78.] icke skäl att i den av lantmäteristyrelsen förordade utsträckning tillmötesgå
framställningarna om anslag till ökade arbetskrafter av skilda slag utan
stannade vid att lämna den begärda hjälpen i avsevärt mindre omfattning.
Då de anslag, som sålunda för år 1914 lämnats för avlöning åt
examinerade biträden, avsett blott fyra särskilda lantmäterikontor och
blott viss del av året, synes det mig att, även om anslag till motsvarande
ändamål för samma eller andra lantmäterikontor komma att visa sig
behövliga även för år 1915, dessa anslag hava en så pass tillfällig karak¬
tär, att, på sätt jag uttalade den 13 januari 1912, de lämpligen böra
fortfarande anvisas från expensanslaget. Däremot kan jag ej undgå att,
såsom jag ovan antytt, finna att behovet av anslag för skrivhjälp vid
lantmäterikontoren är i åtminstone den omfattning, som till godosetts
genom Kungl. Maj:ts nyssberörda beslut för år 1914, av stadigvarande
natur. Det synes mig nämligen vara ett oekonomiskt slöseri med förste
lantmätarens för viktigare värv avsedda arbetskraft att låta honom per¬
sonligen verkställa en så stor mängd enkla och till avsevärd del rent
mekaniska göromål, som utredningen utvisar nu vara händelsen. Där¬
igenom dragés han från de mer maktpåliggande göromål, som i varje
fall böra handläggas av honom, och följden blir, att han icke medhinner
dessa, utan att en stigande balans uppstår till allmänhetens ogagn. Att
fortfarande anvisa från expensmedlen anslag till detta, såsom det synes,
i nästan alla län förefintliga behov av skrivhjälp synes mig emellertid
icke lämpligt, utan torde särskilt anslag böra begäras av Riksdagen.
Dock torde det vara tillräckligt att tillsvidare uppföra detsamma å extra
stat. De av Kungl. Maj:t för år 1914 i detta hänseende för såväl
Kopparbergs läns som övriga läns lantmäterikontor anvisade beloppen
uppgå tillhopa till 10,700 kronor. Då det icke är osannolikt, att behovet
kommer att under år 1915 böra tillgodoses i något större utsträckning
än för år 1914, synes mig anslagsbelÖppet för år 1915 böra beräknas
till i runt tal 12,000 kronor.
I enlighet med vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för beredande av skrivhjälp å lantmäteri¬
kontoren i länen å extra stat för år 1915 anvisa ett
anslag av.................................................... kronor 12,000.
Nionde huvudtiteln.
235
Försök med fotomekanisk reproduktion av lantmäterikartoi.
Den s. k. skiftesstadgekommittén hemställde i skrivelse den 1 februari
1909 att Kungl. Maj:t måtte låta utreda huruvida och på vilket sätt
autokratisk reproduktion av kartor skulle kunna införas i det svens a
lantmäteriväsendet. Till stöd för denna framställning anförde kommittén
huvudsakligen följande. tu- ,,
Enligt gällande skiftesstadgas 115 § vore lantmatare skyldig att
senast inom ett år efter skiftes fastställelse till delägarna överlämna
renoverad karta. Det genom detta stadgande medgivna uppskovet med
avlämnande av karta syntes i allmänhet till huvudsaklig del bliva taget
i anspråk. Endast i 'sällsynta undantagsfall bleve kartor till sadana
lantmäteriförrättningar, som skulle undergå fastställelse, överlämnade ti
delägarna före fastställelsen. Flera skäl medverkade härtill, intill dess
förrättningen fastställts, förelåge alltid någon osäkerhet huruvida icke
ändringar eller rättelser i kartan kunde komma i fråga. Kartan bleve
icke heller fullständig för sitt ändamål att tjäna till rättelse för ägande¬
rättsförhållanden, förrän beviset om fastställelsen tecknats å densamma.
Vid samtidig handläggning av flera förrättningar folie det sig vidare i
allmänhet för lantmätaren förmånligast att samla och något uppskjuta
de inomhusgöromål, som kunde anstå, varibland särskilt renovations-
Den omständigheten, att skifteskartan sålunda enligt gällande be¬
stämmelser i allmänhet bleve för delägarna tillgänglig först någon tid
efter skiftets fastställelse, medförde emellertid en obestridlig fara for att
delägarnas rätt och intresse därigenom skulle åsidosättas.
En med förrättat skifte missnöjd delägare hade en besvärstid av
sextio dagar från skiftets avslutande. Visserligen hade han därunder
tillgång till skifteshandlingarna, som utlämnades vid avslutandet. Det
vore dock huvudsakligen endast de formella delarna av förrättningen,
som enbart av protokoll och beskrivningar läte sig granskas, hor be¬
dömande av de viktigaste förrättningsåtgärderna, varibland särskilt
skiftesläggningen, lämnade dessa handlingar endast efter jämförelse
med skifteskartan nödig ledning. Följden av att kartan under besvärs-
tiden ej vore tillgänglig för delägarna kunde sålunda, lätt bliva den,
att nödigt material för bedömandet av det sätt, varpå förrättningen ut¬
förts, och för besvärens formulering saknades och jordägaren faktiskt
avstängdes från möjligheten att skydda sin rätt. A andra sidan vallade
[79.]
Försök med
fotomekanisk
reproduktion
av lantmäteri¬
kartor.
(extra anslag.)
Skiftesstadge¬
kommittén.
236
Nionde huvudtiteln.
[79.] samma förhållande ofta, att obefogade besvär avgåves, vilka ledde till
onödiga kostnader och fördröjande av skiftets tillträde.
Till undanröjande av dessa olägenheter hade Riksdagen i skrivelse
den 3 mars 1893 anhållit, att Kung! Maj:t ville låta utarbeta och för
Riksdagen framlägga förslag till lagstadgande därom, att karta över
laga skifte (konceptkartan) skulle hållas skiftesdelägarna tillhanda under
viss tid efter skiftets avslutande. Över denna framställning hade lant-
mäteristyrelsens utlåtande infordrats, varefter inom justitiedepartementet
utarbetats ett lagförslag i ämnet. På grund av högsta domstolens an¬
märkningar mot detta förslag hade år 1904 av eu tillsatt kommitté ut¬
arbetats förnyat författningsförslag. Sedan år 1906 skiftesstadgekom-
mittén tillsatts för fullständig revision av skifteslagstiftningen, hade
bland andra förberedda författningsförslag även det nyssnämnda över¬
lämnats till kommittén.
Kommittén hade funnit vissa erinringar skäligen kunna göras mot
det av 1904 års kommitté framlagda förslaget, och därför övervägt
annan möjlighet att tidigare, än nu skedde, giva skiftesdelägarna till¬
gång till skifteskartan Men tillika hade kommittén ansett genomfö¬
randet av en annan eftersträvansvärd reform i skiftesstadgan kunna
underlättas, därest tillfälle bereddes skiftesdelägare att redan under skif¬
tets gång erhålla kopia av kartan. Det skulle nämligen i sådant fall
möta mindre betänklighet att föreskriva, att frågor angående ägograde-
ringen skulle vara slutligt avgjorda före skiftets fortsättande. Med till¬
gång till karta och ägobeskrivning borde nämligen delägarna få antagas
vara tillräckligt i stånd att bedöma den verkställda graderingen och
framställa det klander däremot, vartill fog kunde förelinnas.
Möjlighet att bereda delägarna tidigare tillgång till skifteskartan
syntes emellertid numera förefinnas därigenom, att under de sista åren
uppstått alltmer fulländade metoder för autografisk reproduktion av kar¬
tor. Visserligen återgåves icke kartans färgläggning vid en sådan kopie-
ringsmetod. Befintligheten av färglagda ytor å konceptet gjorde däre¬
mot kopiorna otydliga. Färgläggning av konceptkartan borde därför
ske först efter kopieringen. Vad kopiorna beträffade, skedde den erfor¬
derliga färgläggningen lämpligast för hand. Det vore emellertid att
märka, att färgläggning för många ändamål icke vore oumbärlig, utan
kunde i viss mån ersättas genom lämplig påskrift å ägofigurerna.
Ett dylikt sätt för kartors reproduktion skulle göra det möjligt att
för en kostnad, som betydligt understege kostnaden vid kopiering för¬
hand av ett exemplar av eu karta, erhålla ett flertal exemplar. Så
framginge av kommitténs skrivelse bilagda priskuranter, att kopiering i