154
Femte huvudtiteln.
Transport kronor 94,951: 85
kolms skärgård år 1911, enligt kungl. brev den 29
mars 1912................................................................................. ® 44^: 50
Kostnad för tryckning av supplement till katalog
för marinstabens bibliotek enligt kungl. brev den 11
april 1913...............................................................•............. • 5 ^90:
Kostnad för tryckning av skjutinstruktion, enligt
kungl. brev den 25 april 1913 ................................ » 425: -
Kostnad för upprätthållande under åren 1913 och
1914 av de göromål, som tillkomma den lagfarne le¬
damoten i garnisonskrigsrätten i Ålvsborgs fästning
enligt av kommendanten därstädes träffat avtal, 500
kronor för vartdera året, enligt kungl. brev den 13
juni 1913 ........................................................... Ä 1,000:
Ersättning för uppehållande av auditörsbefatt-
ningen i Karlskrona under auditören de Marés sjö-
kommendering, enligt kungl. brev den 15 augusti
1913 .......................................................................................... » 144: 45
Kostnad för fest för kadetterna å franska kryssa¬
ren Jeanne d’Arc, enligt kungl. brev den 30 maj
1913 ........................ » 1,306: 43
Bidrag till en väikomstfäst för tyska underoffi¬
cerare, enligt kungl. brev den 15 augusti 1913............ » 68: —
Kostnader för anordnande av fästlighet vid besök
av tysk örlogsman i Fårösund, enligt kungl. brev den
12 september 1913 ........................................................... ^ 275: 97
Ersättning till kaptenen greve A. T. Posse för
förhyrd bostad, enligt kungl. brev den 9 februari
1912 ............................................................ » 300: —
Vidare flyttningshjälp, som blivit under åren 1912
och 1913 utbetald till officerare och underofficerare
m. fl. vid marinen:
till marinintendenten O. Rheborg, enligt kungl.
brev den 19 januari 1912 ............................... ® 4^1:
till kaptenen E. Lindberg m. fl., enligt kungl.
brev den 19 januari 1912.................................................... * 2,241: 13
till korpralen Jacobsson, enligt kungl. brev den
26 januari 1912.....................................................................» 33:05
Transport kronor 101,252: 38
Femte huvudtiteln.
155
Transport kronor 101,252: 38
till kaptenen A. L. Holmén, enligt kungl. brev
den 2 februari 1912 ............................................................. » * 534: 15
till löjtnanten E. A. F. von Krusenstierna, enligt
kungl. brev den 2 februari 1912 ....................................... d 310: 13
till underofficeren E. S. Edman, enligt kungl.
kungl. brev den 29 mars 1912 ........................................ » 17: 75
till artillerikonstapeln R. Pettersson, enligt kungl.
brev den 3 maj 1912 ..................................................... d 31: 15
till löjtnanten F. Nerman, enligt kungl. brev den
5 juli 1912 ................................................................................. » 105: 91
till kaptenen L. T. Hasselgren m. fl., enligt
kungl. brev den 30 augusti 1912......... » 1,522:06
till löjnanten K. Dyrssen, enligt kungl. brev den
11 oktober 1912................................................................. » 29: —
till kommendörkaptenen C. F. W. Riben m. fl.,
enligt kungl. brev den 22 november 1912.................... »
till kaptenen A. R. Fröding m. fl., enligt kungl.
brev den 22 november 1912............................................... »
till kommendörkaptenen C. H. A. Leche m. fl.,
enligt kungl. brev den 28 november 1912 ................ »
till löjtnanten greve K. G. Hamilton m. fl., enligt
kungl. brev den 6 december 1912................................. »
till löjtnanterna G. A. Blix och C. E. Måhlén,
enligt kungl. brev den 20 december 1912.................... »
till löjtnanterna C. A. Asplund och greve E. A.
Spens, enligt kungl. brev den 20 december 1912 ...... »
till löjtnanten A. Kaijser m. fl., enligt kungl.
brev den 31 december 1912................................................ »
till kaptenen L. Stackell, enligt kungl. brev den
24 januari 1913.................................................................. »
till kommendören G. av Klint, enligt kungl. brev
den 7 februari 1913 ............................................................ »
till löjtnant B. von Hofsten m. fl., enligt kungl.
brev den 7 februari 1913................................................ J>
till underofficeren E. Klasson, enligt kungl. brev
den 14 februari 1913 ........................................................... »
till underofficerskorpralen nr 41 Aspeqvist, en¬
ligt kungl. brev den 7 mars 1913.................................... »
3,559: 97
1,375: 88
600:93
281: 33
689: 80
753: 65
757:30
606: 40
569: 55
2,268: 29
152: 95
45: 05
Transport kronor 115,463: 63
[ÖL]
156
Femte huvudtiteln.
[ÖL]
Transport kronor
till kommendörkaptenen J. C. Schneidler och.
kaptenen E. F. Ljungqvist, enligt kungl. brev den
23 maj 1913.............................................................................
och f) i skrivelse den 30 oktober 1913:
till förstärkning av den i marinförvaltningens
stat upptagna anvisning till vikariatsersättning, arvoden
till extra ordinarie tjänstemän och biträden samt ren-
skrivningskostnad m. m., jämlikt kungl. brev den 13
december 1912........................,................................................
till utrikes resa för kommendörkaptenen J. G.
Ekelund och torpedingenjören J. A. F. Arsenius, en¬
ligt kungl. brev den 30 augusti 1912.............................
till löjtnanten C. O. Dahlbeck för studerande av
flygkonsten i utlandet m. m., jämlikt kungl. brev den
16 juni 1911..............................................................................
till förhyrande av en ångslup för Vaxholms
kustartilleriregemente, enligt kungl. brev den 22
december 1911.........................................................................
till enahanda ändamål, jämlikt kungl. brev den
26 januari 1912......................................................................
kronor 115,463: 63
» 769: 80
» 3,000: —
x> 1,778: —
» 6,050: 60
» 1,302: —
» 798: —
Summa kronor 129,162: 03
Marinförvaltningen har beträffande samtliga ovannämnda förskotts¬
vis bestridda kostnader -— med undantag av det under c) omförmälda
belopp, 8,316 kronor, för reparation av två minkabelbåtar — föreslagit,
att de måtte ersättas av femte huvudtitelns allmänna besparingar, vilka
under år 1913 med hänsyn till det stora antalet vakanser bland man¬
skapet kunde väutas erhålla betydligt tillskott. Nämnda belopp å 8,316
kronor syntes däremot enligt ämbetsverkets mening lämpligen böra er¬
sättas av fonden för krigsfartygs byggande, som ägde en behållning
av 70,665 kronor 2 öre.
Departements- Med stöd av föregående års erfarenhet är det väl anledning för¬
yttrande m°da, att femte huvudtitelns allmänna besparingar, vilka från år,
tidigare än 1913, icke äga kvar någon behållning, skola, när 1913
års bokslut bliver färdigt, från sistnämnda års räkenskaper tillföras en
tillgång av ett par hundra tusen kronor. Men dels torde det icke vara
överensstämmande med lämplig försiktighet att redan nu räkna med en
Femte huvudtiteln.
157
sådan tillgång och dels finnes det utöver nämnda förskott även en del
andra, som redan anmälts eller inom kort kunna väntas bliva anmälda
till ersättande, varjämte också förefinnas medelsbehov av annan art,
vilka i händelse av tillgång torde böra tillgodoses genom allmänna be¬
sparingarna. Vid en inom sjöförsvarsdepartementet verkställd överslags¬
beräkning har jag med hänsyn till nyssberörda förhållanden kommit till
den uppfattning, att ovannämnda, av marinförvaltningen till ersättande
av allmänna besparingarna anmälda belopp lämpligen böra gottgöras ge¬
nom extra anslag i budgeten. Och vad beträffar det särskilt anmärkta
beloppet å 8,316 kronor, som marinförvaltningen hemställt skola ersättas
av fonden till krigsfartygs byggande, anser jag denna fond tillsvidare
böra kvarstå orubbad, intill dess en mera planmässig användning för
densamma, i det hela sett, kan föreslås. Även detta belopp finner jag
lämpligen böra ersättas genom extra anslag.
På sätt meddelats under punkten angående anslaget till flottans ny¬
byggnad och underhåll, har Kungl. Maj:t medgivit, att för varvsdriftens
behöriga uppehållande vid flottans station i Stockholm under år 1913
finge förskotteras högst 100,000 kronor utöver de ordinarie anslags¬
medlen. Innan räkenskaperna för år 1913 avslutats, kan naturligen
icke exakt angivas, om hela denna anvisning förbrukats. På grund av
vad myndigheterna åberopade till stöd för behovet av detta förskott,
torde dock vara skäl antaga, att icke någon avsevärd del av det för-
skotterade beloppet kan återredovisas såsom tillgång. Jag anser emel¬
lertid det vara lämpligt att redan nu begära ersättning för dessa för-
skotterade 100,000 kronor genom extra anslag i riksstaten. Skulle,
därest ett sådant beviljas, det icke behöva fullt ut tagas i anspråk,
kommer ju eventuell besparing att återgå till statsverket.
De förskott under denna punkt, för vilka jag anser ersättning böra
äskas hos Riksdagen, uppgå sålunda sammanlagt till belopp av 229,162
kronor 3 öre eller, för beräkning i riksstaten avrundat till helt krontal,
229,163 kronor.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att till täckande av förskott under femte huvud¬
titeln anvisa ett extra anslag för år 1915 till belopp
av 229,163 kronor.
158
Femte huvudtiteln.
[52.]
Bidrag till
Stockholms
stad för an¬
skaffande av
en isbrytare.
(Extra anslag.)
16. Bidrag till Stockholms stad för anskaffande
av en isbrytare.
I nådig proposition den 14 januari 1913, n:r 51, föreslog Kungl.
Maj:t Riksdagen att, under vissa i statsrådsprotokollet över sjöförsvars-
ärenden för samma dag angivna villkor, såsom bidrag till Stockholms
stad för anskaffande av en för genombrytande av packis byggd is¬
brytare av storlek och beskaffenhet i övrigt, som av marin förvaltningen
prövades vara för marinens behov tillfredsställande, bevilja ett anslag
av 350,000 kronor samt därav på extra stat för år 1914 anvisa halva
beloppet eller 175,000 kronor, att utgå med hälften eller 87,500 kro¬
nor från vardera av riksstatens femte och sjunde huvudtitlar, med rätt
för Kungl. Maj:t att disponera nämnda belopp å 175,000 kronor redan
under år 1913.
I skrivelse den 26 februari 1913, n:r 19, förklarade Riksdagen sig
finna, att ett samarbete i förevarande angelägenhet mellan staten och
Stockholms stad vore önskvärt framför allt i sjöförsvarets intresse, och
därför böra bifalla Kungl. Maj:ts förslag om att från femte huvudtiteln
finge utgå bidrag till anskaffande av ifrågavarande fartyg. Däremot
ansåg sig Riksdagen icke kunna biträda förslaget om utgående för
ändamålet av enahanda bidrag från sjunde huvudtiteln, då därigenom
möjligen skulle framkallas anspråk från andra håll för liknande sub¬
ventioner. Emellertid hade Riksdagen icke förbisett betydelsen för
landet i dess helhet, att huvudstaden utan avbrott hölles tillgänglig för
handelsflottans fartyg. Men Riksdagen, som ansåg, att frågan ej borde
förfalla, föreställde sig, att, därest Kungl. Maj:t skulle finna handelns
intresse fordra, att från det allmännas sida vidtoges åtgärder för främ¬
jande av detta mål, Kungl. Maj:t icke borde sakna tillfälle att från han¬
dels- och sjöfartsfonden anvisa de medel, som i detta hänseende kunde
finnas erforderliga.
I anslutning härtill anmälde därför Riksdagen, att Riksdagen under
de i statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den 14 januari 1913
angivna villkor såsom bidrag till Stockholms stad för anskaffande av
ifrågavarande isbrytare beviljat ett anslag av 175,000 kronor samt
därav på extra stat för år 1914 anvisat halva beloppet eller 87,500
kronor, att utgå från riksstatens femte huvudtitel, med rätt för
Kungl. Maj:t att disponera nämnda belopp, 87,500 kronor, redan under
år 1913.
Femte huvudtiteln.
159
Vid underdånig föredragning den 7 mars 1913 av Riksdagens
nämnda skrivelse godkände Kung! Maj:t Riksdagens omförmälda beslut
i vad det avvek från Kungl. Maj:ts förslag i ämnet samt förklarade
sig vilja såsom bidrag till anskaffande av ifrågavarande isbrytare ställa
till Stockholms stads förfogande, förutom sålunda av Riksdagen bevil¬
jade medel, 175,000 kronor, att utgå under riksstatens femte huvud¬
titel, jämväl enahanda belopp, 175,000 kronor, att under loppet av två
år bestridas av handels- och sjöfartsfonden. Därjämte anbefallde Kungl.
Maj:t marinförvaltningen att träda i underhandling med Stockholms
stad om anskaffande av ifrågavarande isbrytare samt därvid å Kungl.
Maj:ts och kronans vägnar erbjuda staden såsom bidrag för anskaff¬
ningen av fartyget ett belopp av 350,000 kronor att till staden utbe¬
talas med hälften under år 1913 och med andra hälften år 1914 un¬
der vissa villkor i övrigt.
Genom nådigt brev den 20 juni 1913 angående regleringen av
utgifterna under riksstatens femte huvudtitel för år 1914 ställdes om¬
förmälda av Riksdagen för ändamålet anvisade belopp 87,500 kronor
till marinförvaltningens förfogande, med rätt för ämbetsverket att i
mån av behov redan under år 1913 disponera beloppet.
Med anledning av nämnda den 7 mars 1913 givna uppdrag ingav
marinförvaltningen med ^skrivelse den 25 juli 1913 ett med Stockholms
stad genom dess hamnstyrelse upprättat förslag till kontrakt angående
anskaffande av en isbrytare.
Enligt nådigt brev den 19 september 1913 fastställde Kungl.
Maj:t nämnda kontraktsförslag efter vissa inom sjöförsvarsdepartemen¬
tet vidtagna jämkningar; och därefter har i enlighet med Kungl.
Maj:ts beslut med staden upprättats kontrakt, vilket underskrivits av
marinförvaltningen å Kungl. Maj:ts och kronans vägnar den 27 okto¬
ber och för Stockholms stad den 13 november 1913.
Genom samma nådiga brev den 19 september 1913 bemyndigade
tillika Kungl. Maj:t statskontoret att efter omförmälda kontrakts avslu¬
tande såsom bidrag till ifrågavarande fartygs anskaffning till Stock¬
holms stad på rekvisition utbetala från handels- och sjöfartsfonden
175,000 kronor, därav 87,500 kronor under år 1913 samt 87,500 kro¬
nor under år 1914, sedan isbrytaren blivit färdig och vid besiktning
godkänd samt bevis därom meddelats.
I detta sammanhang vill jag erinra, att i ovan nämnda proposition
uttalades — i överensstämmelse med vad marinförvaltningen och che¬
fen för marinstaben hemställt —, hurusom såsom ersättning åt staten
för bidrag till anskaffningskostnad och jämväl till årlig driftkostnad
[52.]
160
Femte huvudtiteln.
[52.] för isbrytaren syntes böra föreskrivas, att fartyget, som syntes böra
bliva Stockholms stads uteslutande egendom, finge av staten i fredstid
— under vintertid dock endast såvitt ej öppenhållandet av för han-
delssjöfarten erforderlig ränna härigenom äventyrades — mot bestri¬
dande av kostnaden för förbrukade materialier disponeras, efter för
varje gång mellan sjöförsvarsdepartementet och Stockholms stads hamn¬
styrelse träffad överenskommelse.
De i propositionens hemställan till Riksdagen omförmälda villkor
för beviljande av bidrag till anskaffningskostnaden syfta å nyssnämnda
uttalande.
Riksdagen, som ju biträdde uppställandet av dessa villkor, uttalade
i sin förenämnda skrivelse jämväl, att för tillvaratagande av statens
intressen borde vid en eventuell uppgörelse med Stockholms stad till¬
ses, att staden förbunde sig att, därest den nya isbrytaren genom
olyckshändelse bleve oanvändbar, eventuellt utfallande assuransbelopp
användes till att ofördröjligen åter iståndsätta densamma eller anskaffa
annan i dess ställe.
Vid förhandlingarna med representanter för Stockholms stad an¬
gående nämnda kontraktsförslag framhölls av dem, att staden icke rim¬
ligen kunde åtaga sig vare sig att mot ersättning allenast för förbru¬
kade materialier tillhandahålla isbrytaren å annan tid än då den un¬
der erforderlig isbrytningstid hölles av staden utrustad och bemannad
eller att sjöassurera fartyget för annan tjänstgöring än som folie
inom det område, varest isbrytning för stadens räkning behövde
äga rum.
Då vidsträcktare förpliktelser icke skäligen ansågos kunna åläg¬
gas staden i dessa stycken eller hava varit åsyftade i förenämnda ut¬
talanden i Kungl. Maj:ts proposition och Riksdagens skrivelse, hava
med Kungl. Maj:ts medgivande Stockholms stads åtaganden i dessa
avseenden i det upprättade kontraktet uttryckts genom följande stad-
ganden, vilka genom återgivande i detta protokoll torde böra bringas
till Riksdagens kännedom.
)>§ 2.
Isbrytaren är Stockholms stads uteslutande egendom, med rätt för
kronan att i fredstid under den tid, isbrytaren är av Stockholms stad
utrustad och bemannad för isbrytning, och såvitt ej öppenhållandet av
för handelssjöfarten erforderlig ränna härigenom äventyras, få mot be¬
stridande av kostnader för förbrukade materialier disponera densamma
Femte huvudtiteln.
161
efter för varje gång mellan Kung]. Maj:t i kommandoväg samt stadens
hamnstyrelse träffad överenskommelse. Skulle dock isbrytarens resor
därvid utsträckas utom det område, som bestämmes i § 3 punkt 1 här
nedan, skall Stockholms stad av kronan erhålla ersättning även för vad
staden visar sig hava utgivit i förhöjd assuranspremie för sådan ut¬
sträckt resa.
Jämväl under annan tid i fred än här ovan nämnts skall kronan
efter beslut av Kungl. Maj:t i kommandoväg äga använda isbrytaren
mot det att alla kostnader av vad slag de vara må för driften, ut- och
avrustningen samt extra assurans ersättas Stockholms stad.
§ 8-
Stockholms stad åligger att sjöassurera fartyget till dess fulla värde
för dess ordinarie tjänstgöring med ett arbetsfält i norr av Simpnäs
klubb, i söder av Landsort samt sträckande sig 15 engl. mil utanför
de yttersta grunden.
Sjöassurans av fartyget för annan tjänstgöring, varom ovan i § 2
nämnts, ombesörjes även av staden efter anmodan av kungl. marin¬
förvaltningen.
§ 4.
Skulle isbrytaren bliva genom olyckshändelse oanvändbar, skall
utfallande assuransbelopp användas till att ofördröjligen åter iståndsätta
densamma eller anskaffa annan i dess ställe.»
I enlighet med förslag av marinförvaltningen i dess förut omför-
mälda skrivelse den 30 september 1913 får jag hemställa, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
att av det utav 1913 års riksdag såsom bidrag
till Stockholms stad för anskaffande av en isbrytare
beviljade anslag av 175,000 kronor på extra stat för
år 1915 anvisa återstående, ännu icke anvisade be¬
loppet 87,500 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
låta utanordna sistnämnda belopp redan under inne¬
varande år.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 Käft.
[52.]
21
162
Femte huvudtiteln.
[53.]
Gyroskop-
kompasg-
anläggning.
(Extra anslag.)
17. Gyroskopkompassanläggning.
Marinförvaltningen har i sin förenämnda skrivelse den 30 september
1913 angående utgifterna under riksstatens femte huvudtitel för år 1915
anfört, bland annat, följande.
De ökade fordringarna på effektivitet hos nutidens stridsfartyg hade,
bl. a., lett därtill, att i den omedelbara närheten av en del av kompass¬
uppställningsplatserna å de större fartygen måst uppställas eldlednings-
m. fl. apparater, vilka förorsakat, att de förut ofördelaktiga magnetiska
förhållandena blivit så ogynnsamma, att de hittills uteslutande använda
magnetkompasserna därstädes blivit så gott som obrukbara.
Jämväl å undervattensbåtarna hade kompassfrågan ej genom an¬
vändande av magnetkompasser funnit en nöjaktig lösning, ehuru allmänt
såsom byggnadsmateriel i närheten av kompasserna uteslutande anti-
magnetisk metall kommit till användning. Denna otillförlitlighet hos
magnetkompassen vore huvudsakligast beroende av de i dess närhet
befintliga rörliga järnmassorna, såsom torpeder m. m.
Nu omförmälda olägenheter — vilka i hög grad gjort sig gällande
även inom svenska flottan — hade föranlett därtill, att inom de flesta
främmande mariner framgångsrika försök företagits med kompasskon¬
struktioner, s. k. gyroskopkompasser, där inställelseförmågan grundade
sig på egenskaperna hos en hastigt roterande skiva och sålunda vore
oberoende av jordmagnetismen och fartygets magnetiska förhållanden.
Bland de fördelar, som visat sig kunna vinnas genom införande
av gyroskopkompasser — utom den att därigenom användbara kompasser
erhölles å undervattensbåtarna samt vid stridsrattarna å de större far¬
tygen, från vilka rattar fartygen under strid uteslutande komme att
manövreras — förtjänade erinras om följande:
Då hänsyn till magnetiska förhållandena ej behövde tagas, kunde
centralkompassen och även en del av de av densamma drivna dotter¬
kompasserna med fördel placeras, så att de bleve skyddade mot artil¬
lerield.
Genom användande av gyroskopkompasser, vilka lätteligen kunde
avläsas på 0,1 grad, bleve det avsevärt lättare än förut att hålla fartyget
i rak kurs, ett förhållande, som vore av betydelse ur såväl navigatorisk
som framför allt artilleristisk synpunkt.
Det bleve i flera fall obehövligt att, såsom hittills i stor utsträck¬
ning varit fallet, använda jämförelsevis dyrbar antimagnetisk byggnads-
Femte huvudtiteln.
163
materiel i närheten av kompasserna, varigenom den av gyroskopkom- [53.]
passerna åstadkomma kostnadsökningen avsevärt reducerades.
Utförandet av evolutioner underlättades betydligt på grund av den
noggrannhet, varmed gyroskopkompasserna angåve den gir, fartyget
verkställde.
Då det sålunda enligt vunnen erfarenhet från främmande mariner
visat sig, att införandet av gyroskopkompasser medförde en tryggare
navigering än tillförne och framför allt ökade sjövapnets effektivitet,
syntes det marinförvaltningen, som om tiden nu vore inne att verk¬
ställa prov med nämnda kompassanordning inom svenska flottan.
Resultatet av ett dylikt prov skulle jämväl kunna tänkas komma
en del fartyg inom den svenska handelsmarinen till godo, exempelvis
ångare med malm- eller järnlast, där de magnetiska förhållandena gjorde
magnetkompasserna otillförlitliga.
En efter svenska förhållanden avpassad anläggning av ifrågavarande
art betingade, enligt vad ämbetsverket inhämtat, inklusive utgifterna
för montering, besiktning m. m. en kostnad av omkring 50,000 kronor.
På grund av vad sålunda anförts hemställde marinförvaltningen
om äskande hos Riksdagen av ett anslag å 50,000 kronor på extra stat
för år 1915 till inköp av en gyroskopkompassanläggning, med rätt för
Kungl. Maj:t att låta utanordna beloppet redan under år 1914.
De av marinförvaltningen i förevarande ämne åberopade omständig- Departements-
heterna synas mig otvetydigt giva vid handen, att försök med gyroskop- yttrande,
kompassanordning böra snarast möjligt komma till utförande för svenska
flottans räkning.
Jag biträder fördenskull marinförvalt-ningens förslag och hemställer,
det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
att till anskaffning av en gyroskopkompassanlägg¬
ning bevilja på extra stat för år 1915 ett anslag av
50,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta utan¬
ordna detta belopp redan under innevarande år.
164
Femte huvudtiteln.
[54.]
Bidrag till
utgivande av
ett ejökrigs-
historiskt
arbete.
(Extra anslag.)
18. Bidrag till utgivande av ett sjökrigshistoriskt arbete.
I underdånig skrivelse den 8 mars 1913 har chefen för sjö¬
krigsskolan och tillika dåvarande tillförordnade chefen för sjökrigshög¬
skolan, kommendörkaptenen av l:a graden vid kungl. flottan greve A.
Wachtmeister, anfört i huvudsak följande:
Vid undervisningen uti strategi och taktik i sjökrigshögskolan och
uti sjökrigskonst i sjökrigsskolan hade framstått såsom en stor olägenhet
den ringa tillgång på sjömilitär litteratur, som avhandlade vårt lands
sista stora sjökrig, det nämligen, som utkämpades under åren 1788—
1790. De arbeten — Gyllengranats »Sveriges sjökrigshistoria i sam¬
mandrag» och P. O. Bäckströms »Svenska flottans historia» —, som i
detta avseende stode till buds, vore såsom läroböcker föråldrade och
olämpliga.
Då emellertid kommendörkaptenen av l:a graden G. L. A. Munthe
hade för avsikt att uti sitt stora under utgivning varande sjökrigs¬
historiska arbete »Svenska sjöhjältar» även lämna en utförlig skildring
av det ifrågavarande kriget, grundad på såväl svenska som ryska källor,
hade bemälde chef för erhållande av närmare upplysningar härutinnan
vänt sig till Munthe, som meddelat, att han påbörjat en*ny avdelning
av nyssnämnda sjökrigshistoriska skriftserie, vilken uti tre volymer
skulle avhandla den första: tiden från år 1784 till och med slaget vid
Högland, den andra: händelserna under återstoden av första och under
andra krigsåret, samt den tredje: händelserna under tredje krigsåret
ävensom slutbetraktelse över kriget och flottans ledande män. Arbetet
hade fortskridit så långt, att omkring hälften av första volymen vore
färdig, men Båge Munthe, som i januari år 1914 måste lämna tjänsten
såsom pensionsmässig, icke någon möjlighet att inom överskådlig fram¬
tid kunna avsluta arbetet, enär han av ekonomiska skäl icke ansåge
sig kunna efter avskedstagandet kvarstanna i huvudstaden, vilket vore
oavvisligen nödvändigt för de forskningar, som för arbetets fortsättande
erfordrades. Den ersättning, som Munthe erhölle från förläggaren av
arbetet, vore nämligen så obetydlig, att den långt ifrån betäckte kost¬
naderna för hans uppehåll i Stockholm under den tid av 2 V*, högst
3 år, som åtginge för att avsluta de delar av verket, varom nu vore
fråga.
Den hittills utkomna delen av »Svenska sjöhjältar» hade såväl av
offentliga myndigheter som uti pressrecensioner givits ett högt värde,
Femte huvudtiteln.
165
och hade chefen genom att granska förarbetena till den planerade fort¬
sättningen förvissat sig om att denna såväl i fråga om historiskt forsk-
ningsvärde som i fråga om uppfostrande innehåll icke komme att stå
på lägre nivå.
I sjökrigsskolan användes såsom lärobok i svensk sjökrigshistoria
dels Ungers »Illustrerad svensk sjökrigshistoria» och dels Gyllengranats
och Bäckströms ovan berörda arbeten. Då de senare, som förut an¬
märkts, vore såsom läroböcker föråldrade och olämpliga, och då Ungers
sjökrigshistoria endast omfattade tiden intill år 1680, funnes härvidlag
en betänklig brist, i det att lämplig lärobok saknades beträffande tiden
efter nämnda tidpunkt. Den av Munthe påbörjade skildringen av ovan¬
nämnda viktiga krig skulle i denna del komma att utgöra ett ovärder¬
ligt underlag för en fortsatt lärobok i svensk sjökrigshistoria.
Då det vore av stor betydelse för undervisningen i sjökrigshög¬
skolan och sjökrigsskolan att snart få tillgång till en även på andra
än svenska källor grundad skildring av ovannämnda för vår sjökrigs¬
historia så viktiga tidsperiod och utsikt funnes att detta önskemål skulle
kunna vinnas, därest Munthe bleve tillförsäkrad att, i mån som de olika
delarne av arbetet utkomme, erhålla lämplig ersättning för sitt ned¬
lagda arbete, hemställde chefen, att Munthe måtte tilldelas ett belopp
av 6,000 kronor, att utgå med en tredjedel, då varje volym förelåge i
tryck. Detta belopp motsvarade ungefärligen skillnaden under två år
mellan de avlöningsförmåner, som åtnjötes av en kommendörkapten av
l:a graden tillhörande Stockholms station, ej inkallad till tjänstgöring,
och de pensionsförmåner, som Munthe komme att åtnjuta efter avskeds-
tagandet.
På tillfrågan hade Munthe förklarat, att han, därest han erhölle
ovan föreslagna ersättning, ansåge sig bliva i stånd att inom de när¬
maste åren slutföra arbetet ifråga.
Häröver hava marinförvaltningen och chefen för marinstaben den
17 april 1913 avgivit infordrat gemensamt underdånigt utlåtande och
däri anfört, bland annat, följande:
De av kommendörkaptenen Munthe redan utgivna delarna av serien
»Svenska sjöhjältar» vore av erkänt bestående värde. Det torde kunna
förväntas, att den av honom planerade fortsättningen av nämnda serie
ifråga om historiskt forskningsvärde och lärorikt innehåll komme att
stå på lika hög nivå, som de förut av honom utgivna arbetena.
Arbetet utgjorde visserligen ett enskilt företag, men hela den
prägel, som givits åt detsamma, talade för att understöd från statens
sida i förevarande fall lämnades; och borde därvid beaktas, att ifråga¬
varande arbete i anseende till dess speciella natur icke torde kunna
[54.]
166
Femte huvudtiteln.
[54.] erhålla någon vidare spridning bland allmänheten och att förty försälj¬
ningen av detsamma måste bliva föga givande.
Med avseende å storleken av det belopp, som för ändamålet borde
tillerkännas Munthe, syntes den av chefen för sjökrigsskolan föreslagna
summan vara väl avvägd med hänsyn till såväl arbetets värde som den
tid, vilken ansåges åtgå för dess slutförande.
På grund av vad sålunda anförts, tillstyrkte marinförvaltningen och
chefen för marinstaben, att Munthe måtte komma i åtnjutande av ett
belopp av 6,000 kronor att utgå på det sätt, att en tredjedel av be¬
loppet utbetalades, då varje volym av arbetet förelåge färdigtryckt,
emot det att 10 exemplar av vardera av ifrågavarande volymer utan
särskild gottgörelse överlämnades till sjöförsvarsdepartementet, var¬
jämte marinförvaltningen och stabscbefen hemställt, att vid bifall härtill
kostnaden måtte bestridas på tillika angivet sätt.
I detta ärende har vidare krigsvetenskapsakademien efter förbere¬
dande behandling inom akademiens fjärde avdelning (för sjökrigsveten¬
skap) avgivit infordrat underdånigt utlåtande av den 6 juni 1913 och
däri förklarat sin anslutning till avdelningens uttalade instämmande i
marinförvaltningens och chefens för marinstaben omförmälda yttrande.
Departements¬
chefens
yttrande.
Den förebragta utredningen synes mig giva vid banden, att här
föreligger ett fall, då staten skäligen bör lämna bidrag för utgivande
av ett värdefullt historiskt, arbete, vilket jämväl kan tjäna till lärobok
i vissa statens läroanstalter. Mot det föreslagna bidragets belopp och
villkoren för dess utbetalande enligt marinförvaltningens och chefens
för marinstaten hemställan har jag intet att erinra. De erforderliga
medlen, 6,000 kronor, anser jag böra begäras av Riksdagen å extra
stat. Ehuru hela beloppet på grund av berörda villkor måhända icke
kommer att erfordras före utgången av 1915, lärer dock med hänsyn
till beloppets ringhet ej vara skäl att fördela det på mera än ett års
statsbudget.
Jag hemställer alltså, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riks¬
dagen
att såsom bidrag till kommendörkaptenen av l:a
graden Carl Ludvig Arnold Munthe för utgivande av
ett sjökrigshistoriskt arbete, omfattande Sveriges sjö¬
krig under åren 1788—1790, på de av mig tillstyrkta
villkor bevilja på extra stat för år 1915 ett anslag
av 6,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att låta
utanordna erforderlig del av detta anslag redan under
år 1914.
Femte huvudtiteln.
167
L. Handeln.
Sjökarteverket.
1. Avlöningar och underhåll m. m.
Enligt punkt 60 i femte huvudtiteln vid statsverkspropositionen
till 1913 års riksdag beräknades utgifterna för sjökarteverket och för
tillgodoseende av dess verksamhet under år 1914 till sammanlagt 244,200
kronor, varav 52,800 kronor voro beräknade till avlöningar åt sjökarte-
verkets civila personal och återstoden, eller 191,400 kronor, till verkets
allmänna utgifter.
Jämlikt Kungl. Maj:ts framställning i nämnda proposition beviljade
Riksdagen anslag under femte huvudtiteln för dessa ändamål för år 1914
å tillhopa 191,200 kronor,
därav å ordinarie stat under titeln sjökarteverket:
bestämt anslag................................. kronor 47,800: —
förslagsanslag ................................... » 5,000: —
reservationsanslag............................. » 49,000: — kronor 101,800:_
samt å extra stat under titeln utförande av sjömät¬
ningar ............................................................................. » 89,400: —
kronor 191,200: —
varjämte till bestridande av återstående kostnad be¬
räknats :
dels inkomst av sjökortförsäljning år 1913 ............... » 32,000: —
och dels bidrag från handels- och sjöfartsfonden...... » 21,000: -
Summa kronor 244,200: —
Chefen för sjökarteverket har med skrivelse den 24 oktober 1913
avgivit förslag till beräknande av utgifterna för sjökarteverket under
år 1915 och därvid beträffande en av honom ifrågasatt ökning av den
civila personalen vid kartverket huvudsakligen anfört, att den nuvarande
anordningen av arbetet vid kartverket, varigenom verket vore hänvisat
till att i gemensamhetsbruk med marinen besörja mera maktpåliggande
[55.]
Sjökarte¬
verket.
(Ordinarie
anslag.)
168
Femte huvudtiteln.
[55.] byråarbeten uteslutande genom i tjänst varande sjöofficerare, möjligen
överensstämt med de förhållanden, varunder ej blott sj ökarte verke t utan
även marinen arbetade under det senaste seklets sista årtionden. Men
erfarenheten från vintern 1912—1913, då på grund av oförutsedda
fartygsrustningar och AÖnterexpedition fyra av de till kartverket kom¬
menderade sju officerarna blivit sjökommenderade under en tidrymd av
genomsnittligt 82 dagar för var och en, vittnade om att man icke
längre kunde inrätta sig efter förutvarande trånga förhållanden. Fordrin¬
garna på marinens krigsberedskap under fredstid vore numera sådana,
att marinen icke kunde med på förhand beräknelig säkerhet avstå det
antal officerare, som erfordrades för kartverkets byråarbeten. Och sjö-
karteverket å sin sida både numera — på grund av mera vittomfattande
sjömätningar, varunder större mätningsresultat än förr årligen hop-
braktes — svårare att undvara en del tjänstemän i ledande ställning
för mätningsmaterialets bearbetning och förberedandet av den näst¬
följande säsongens mätningar. Den nuvarande rekryteringen av sjö-
karteverkets högre tjänstemannapersonal genom kommendering från
flottans officerskår syntes därför verka på ett såväl för sjökarteverket
som för flottan mindre fördelaktigt sätt.
Chefen för sjökarteverket hade därför ansett sig böra ifrågasätta
anställandet vid verket av två nya civila tjänstemän för de karttekniska
byråarbetena, en i mera överordnad ställning, vilken såsom chefens
närmaste man beträffande dessa arbeten — i analogi med vissa mot¬
svarande befattningar å militära och civilmilitära avdelningar i marin¬
förvaltningen — lämpligen kunde benämnas assistent, och en i mera
underordnad ställning, benämnd kartograf. Chefen hade därvid emeller¬
tid förutsatt, att de från flottan kommenderade officerarnas antal skulle
undergå en däremot svarande miuskning.
Då någon för kartografbefattningen lämplig och anställningshågad
person icke för närvarande syntes vara att tillgå, vore enligt kartverks¬
chefens åsikt lämpligt att tillsvidare låta anstå med förslaget om in¬
rättande av denna befattning, vartill under ett kommande år bleve till¬
fälle att återkomma. Men för kartografbefattningens lämpliga be¬
sättande framdeles borde redan år 1914 anställas elev eller elever för
provtjänstgöring och mot någon skälig mindre avlöning.
För närvarande föresloges således inrättande av allenast den ena
av nämnda befattningar, vilken måste anses vara den mest oumbärliga,
nämligen assistentens. Och ehuru det givetvis från kartverkets egen
synpunkt vore mest tillfredsställande, att befattningen i fråga från början
bleve uppförd å ordinarie stat, hade kartverkschefen dock, med hänsyn
Femte huvudtiteln.
169
till den eventuella omreglering av sjökarteverket, som kunde bliva en
följd av departementalkommitténs förslag om sjökarteverkets förening
med lotsstyrelsen, ansett sig icke kunna föreslå befattningens uppfö¬
rande på ordinarie stat.
I anslutning till det sålunda anförda har chefen för sjökarteverket
hemställt, att Kungl. Maj:t ville dels i proposition föreslå 1914 års
riksdag, att, utöver nu utgående ordinarie anslag till avlöning, för
anställande av en assistent vid sjökarteverket för år 1915 måtte an¬
visas ett extra ordinarie anslag av 6,400 kronor, dels ock bemyndiga
chefen för sjökarteverket att av kartverkets medel under år 1914 dispo¬
nera erforderligt belopp, högst 1,200 kronor, för utbetalande av ersätt¬
ning till den eller de elever, som kunde komma att av kartverkschefen
antagas för utbildning till kartograf vid sjökarteverket.
Uti häröver den 3 november 1913 avgivet utlåtande har kommis¬
sionen för de allmänna kartarbetena, med förmälan att kommissionen
icke vore fullt övertygad av de skäl chefen för sjökarteverket anfört
för en så genomgripande förändring i den nyligen fastställda organisa¬
tionen av sjökarteverket, ansett sig för närvarande icke kunna tillstyrka
förslaget i annan form, än att kommissionen förordade, att erforderligt
anslag ställdes till chefens för sjökarteverket förfogande för att an¬
vändas till anskaffning av nödiga arbetskrafter, som, utöver från flottan
kommenderade officerare, erfordrades för ett lämpligt bedrivande av
sjökarteverkets arbeten.
Från detta utlåtande var chefen för sjökarteverket såsom ledamot
av kommissionen skiljaktig och förklarade, att han icke av den inom
kommissionen förda diskussionen föranletts frånträda övertygelsen om
lämpligheten av den form, han valt för begäran om anslag till anstäl¬
lande av en ny tjänsteman på extra stat.
Vidare har chefen för sjökarteverket i sin förut berörda skrivelse
den 24 oktober 1913 beträffande frågan om medel till bestridande av
kartverkets allmänna utgifter förklarat sig förutsätta ungefär samma
behov för år 1915 som för åren 1913 och 1914. Som sjökortsförsälj-
ningen visade tendens att stiga, skulle det kunna ifrågasättas — anför
kartverkschefen — att för år 1915 minska extra anslaget till utförande
av sjömätningar med ett belopp, motsvarande den ökning i nettobehåll¬
ningen av sjökortsförsäljningen, som kunde beräknas på grundval av
försäljningen år 1913 i jämförelse med försäljningen år 1912, vilket
års försäljningsresultat legat till grund för propositionen till 1913 års
riksdag. Som emellertid behållningen av kortförsäljningen 1914, vilken
bleve tillgänglig för kartverkets utgifter 1915, icke ännu kunde beräknas
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 käft. 22
170
Femte huvudtiteln.
[55.] komma att med mer än cirka 2,000 kronor netto överskjuta influtna för-
säljningsmedel år 1912, men å andra sidan erfarenheten visade, att sjö-
mätningskostnaderna hade benägenhet för en oavlåtlig, relativ stegring,
hade kartverkschefen ansett sig icke böra taga hänsyn till de stigande
försäljningsmedlen, utan hade för år 1915 beräknat samma extra anslag
till utförande av sjömätningar, som det, vilket anvisats för år 1914.
På grund av vad sålunda blivit anfört, hemställde chefen för sjö-
karteverket, att till täckande av sjökarteverkets utgifter år 1915 måtte
få påräknas följande anslag, nämligen:
Ordinarie anslag:
bestämt anslag.................................................. kronor 47,800: —
förslagsanslag .................................................. )> 5,000: —
reservationsanslag............................................. » 49,000: — 101,800: —
Extra anslag:
till avlönande av en assistent..................... kronor 6,400: —
» utförande av sjömätningar..................... » 89,400: — gg ggg.__
kronor 197,600: —
varjämte såsom disponibla tillgångar år 1915 beräknats:
dels behållningen av sjökortförsäljningen år 1914,
cirka ................................................................................. kronor 35,000: —
dels bidrag från handels- och sjöfartsfonden............... » 21,000: —
Summa kronor 253,600: —
Med undantag av nämnda post till avlönande av en assistent,
varför förut särskilt redogjorts, har kommissionen för de allmänna
kartarbetena icke haft något att erinra mot de av kartverkschefen så¬
lunda föreslagna beräkningarna.
Departements- Då ny organisation för sjökarteverket, såsom jämväl kommissionen
chefen. för de allmänna kartarbetena erinrat, fastställts så nyligen som år
1912 och tillräcklig erfarenhet svårligen ännu kunnat vinnas om och
i vad mån ändringar därutinnan redan nu kunna vara erforderliga,
finner jag mig ej kunna biträda chefens för sjökarteverket förslag vare
sig om anställande av en assistent eller om rätt för kartverkschefen
att av verkets medel använda belopp för utbildning av kartografer.
Femte huvudtiteln.
171
Vad beträffar kommissionens för de allmänna kartarbetena förslag [55.]
om ställande av anslag till förfogande för anskaffning av nödiga arbets¬
krafter utöver från flottan kommenderade officerare, tillåter jag mig
endast erinra därom, att medel för detta ändamål redan förut finnas
avsedda i staten för sjökarteverkets civila personal, vadan något nytt
anslag icke bör ifrågasättas med mindre utredning föreligger därom, att
dessa medel visat sig otillräckliga.
Från handels- och sjöfartsfonden torde kunna för år 1915 påräknas
samma bidrag, 21,000 kronor, som under föregående år.
Behållningen av sjökortsförsäljningen finner jag även böra beräknas
till det av kartverkschefen angivna beloppet, 35,000 kronor.
Då vidare de ordinarie anslagen icke synas böra undergå någon
förändring, utan uppföras till samma belopp som under år 1914, eller
tillhopa 101,800 kronor, samt extra anslaget till utförande av sjömät¬
ningar, i enlighet med vad chefen för sjökarteverket uttalat, ej heller
torde böra nedsättas under sitt nuvarande belopp, 89,400 kronor, bliver
under nämnda förutsättningar hela det år 1915 tillgängliga beloppet
till bestridande av sjökarteverkets utgifter (21,000 + 35,000 + 101,800
+ 89,400 eller tillhopa) 247,200 kronor, varav beloppen å 101,800 och
89,400 i enlighet med vad förut ägt rum böra uppföras under femte
huvudtiteln. Av hela det sålunda tillgängliga beloppet, 247,200 kronor,
beräknas 52,800 kronor liksom i nu gällande stat till avlöningar åt
sjökarteverkets civila personal och återstoden, eller 194,400 kronor, till
verkets allmänna utgifter.
På grund av vad sålunda blivit anfört, hemställer jag, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att i riksstaten för år 1915 uppföra ordinarie
anslag till sjökarteverket med samma belopp som i
1914 års stat, eller 101,800 kronor.
2. Utförande av sjömätningar.
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört [56.]
får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen utförande av
sjömätning*^
att till utförande av sjömätningar bevilja på extra
stat för år 1915 ett anslag av 89,400 kronor.
172
Femte huvudtiteln.
[57.]
Anskaffning
av ett sjö¬
mätnings¬
fartyg.
Förslag för
år 1912.
3. Anskaffning av ett sjömätningsfartyg.
I underdånig skrivelse den 26 maj 1913 har chefen för sjökarte-
verket gjort framställning om anskaffning av ett nytt sjömätnings¬
fartyg; och har bemälde chef därvid anfört följande.
Uti den 17 november 1910 avgivet underdånigt förslag till beräk¬
nande av utgifterna för sjökarteverket för år 1912 hade chefen för
sjökarteverket erinrat därom, att i det utlåtande och förslag till be¬
främjande av sjömätningsarbetet vid rikets kuster, som lotsstvrelsen,
chefen för flottans stab, inspektören av flottans övningar till sjöss och
chefen för sjökarteverket den 15 april 1908 gemensamt avgivit och
varom förmäldes i statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för den
12 januari 1909, bilagt samma års statsverksproposition, dessa myndig¬
heter, bland annat, förordat anskaffande av två nya sjömätningsfartyg
jämte tio motorbåtar. Det ena av dessa fartyg jämte fem motorbåtar
hade föreslagits till anskaffning å sådan tid, att det kunde deltaga i
1910 års mätningar. Det andra fartyget tillika med ytterligare fem
motorbåtar beräknades kunna anskaffas för deltagande i 1912 års mät¬
ningar. Att de till anskaffning föreslagna fartygen beräknades kunna
deltaga i 1910 resp. 1912 års mätningar, hade stått i förbindelse med
den plan för utveckling av kartverkets arbeten, som samtidigt fram¬
lagts. Enligt planen beräknades nämligen mätningsförrättarnas antal
ökat år 1910 från 17 till 21 samt år 1912 från sistnämnda siffra till 27.
Uti sitt ovan omförmälda förslag hade chefen för sjökarteverket
vidare anfört, att flottans äldre fartyg av Blenda-typen visserligen vore
fullt användbara såsom logementsfartyg vid sjömätningar, men icke med
fördel kunde användas för utsjölodning och randning av grund och far¬
leder; och på grund av sin storlek samt sina två maskiner krävde de
för underhåll under expedition något större bemanning och orsakade
större driftkostnad, än som för sjömätningarnas ändamål strängt taget
vore nödigt. Av nämnda skäl hade dessa fartyg för sjömätningarna
icke det värde, som motsvarades av kostnaderna för deras användande.
De smärre, förutvarande kanonbåtarna Alfhild och Gunhild åter vore
mindre lämpliga till logementsfartyg, enär de ej gärna kunde inrättas
för mera än tre mätningsförrättare. De vore visserligen fullt använd¬
bara för ramning, men ägde icke för utsjölodning lämpliga manöver¬
egenskaper. Då Gunhild alls icke vore inredd för sjömätningsarbete,
Femte huvudtiteln.
173
skulle det dessutom vara förenat med avsevärd kostnad att bereda
henne härför; och det syntes vara tvivelaktigt, om det kunde vara
lämpligt att härför anordna ett fartyg, som snart vore femtio år gam¬
malt, helst då det ändå icke besutte för ändamålet önskvärda egen¬
skaper.
Efter avgivandet av ovan åberopade underdåniga förslag hade in¬
träffat omständigheter, som styrkte, att chefen för sjökarteverket hade
skäl att vara tveksam rörande lämpligheten att taga nyss nämnda far¬
tyg i anspråk för sjömätningar. Om ångfartyget Alfhild hette det i
ett generalbesiktningsinstrument år 1912:
»Fartyget måste innan det utgår på någon expedition undergå svår
reparation, all garnering borttagas för bordläggningens undersökning
och befriande från rostskador. Däcket är delvis ruttet och bristfälligt
och behöver grundlig reparation. Å kommandobryggan är däcket sön¬
derkrossat och till eu del ruttet. Å trossbotten äro durkluckor och
lårarna bristfälliga. I de olika uppbördsrummen äro durkluckorna del¬
vis ruttna och bristfälliga, och i kättingslårarna saknas en del luckor.
I redogörarens och uppbördsmaskinistens hytter under durken (som är
uppbörd srum) äro durkar och skott uppruttna. Som fartyget är 50 år
gammalt och bristfälligt i många delar, ifrågasättes, om ej fartyget
borde slopas».
För vinnande av närmare kännedom om förutsättningarna för ång¬
fartyget Gunhilds lämplighet att omändras till sjömätningsfartyg hade
varvschefen i Stockholm på framställning av chefen för sjökarteverket
under hösten 1912 verkställt en utredning, varom anmälan skett i skri¬
velse till chefen för sjöförsvarsdepartementet den 16 januari 1913. Av
denna utredning framginge, att erforderliga ändringsarbeten skulle
komma att draga eu kostnad av omkring 24,000 kronor; men att om
fartyget jämväl skulle förses med för sjömätningsarbete lämpligt nytt
maskineri, av Dieselmotortyp, kostnaderna skulle uppgå till 85,000 kro¬
nor. I rapporten angående denna utredning uttalade chefen för ingenjör¬
departementet, bland annat, följande:
■ »Ångmaskinen är insatt i fartyget 1862, genomgick reparation 1885,
då både maskin och axlar voro uttagna, samt har sedan dess upprepade
gånger undergått omriktningar och reparationer.
I följd av att endast en vev finnes, är omkastningen från framåt
till back och tvärtom tidsödande, samt måste maskinen betecknas som
synnerligen olämplig vid sjömätningar.»
Av förestående utredning syntes framgå, att ångfartyget Gunhild
vore mindre användbart till sjömätningsfartyg och att dess förändring
[57.]
Nya om¬
ständigheter.
174
Femte huvudtiteln.
[57.] till sådant krävde så pass stora kostnader, att nybyggnad av ett i alla
avseenden fullt lämpligt fartyg torde vara att föredraga. Dessutom
hade under hand försports, att Gunhild torde vara behövlig för annat
ändamål.
Fortsättning I förberörda underdåniga förslag den 17 november 1910 både
aT år°rmS2 f°r chefen för sjökarteverket anfört jämväl, att, om utsjölodningar och
detaljarbeten vid kusten skulle kunna följas åt, det skulle ur såväl
sjökarte verkets som det allmännas synpunkt vara fördelaktigast att
snarast möjligt bygga ett nytt sjömätningsfartyg. Enligt ovan omför-
mälda utlåtande den 15 april 1908 hade lotsstyrelsen, chefen för flottans
stab, inspektören av flottans övningar till sjöss och chefen för sjökarte-
verket föreslagit, att först skulle byggas ett fartyg av Svalans cert och
därefter ett av Falkens cert. Men, enär fartyg av Svalans cert vore avsett
för endast 3 mätningsförrättare, under det att fartyg av Falkens cert
vore avsett för 5, syntes i frågans läge år 1910, då det varit önskvärt
att bereda utrymme ombord för ett större antal mätningsförrättare,
lämpligast att i första hand bygga ett fartyg av Falkens cert. Förden¬
skull hemställdes, att, under ovan anförda förutsättning, av 1911 års
Riksdag måtte äskas ett belopp om 141,000 kronor till byggande av
ett sjömätningsfartyg, avsett för fem mätningsförrättare, jämte fem motor¬
båtar och erforderliga mätningsinstrument.
För den händelse emellertid statsfinansiella skäl, hade chefen för
sjökarteverket i förslaget den 17 november 1910 vidare anfört, icke
skulle medgiva, att till 1911 års Riksdag avlätes nådig proposition å
byggandet av ett sådant fartyg, hade utredning verkställts angående
kostnaden för byggande att ett mindre sjömätningsfartyg. Det hade
nämligen visat sig, att, då kanonbåt av Blendas cert användes såsom
logementsfartyg för sjömätningar, utsjölodningsarbete och uppramning
av grund och farleder kunde på ett ganska tillfredsställande sätt utföras,
om mätningsexpeditionen samtidigt förfogade över ett fartyg av ungefär
Tärnans cert och utsjölodningsområdet icke vore allför avlägset. Fartyg
av Tärnans cert kunde visserligen, på grund av ringare sjöduglighet
och mindre besättningsstyrka, icke påräknas lämna samma arbetsprodukt
som de större fartygen; men inom kartverkets arbetssfär folie jämväl
utom de nyss nämnda uppgifterna en del andra, som icke fordrade
fartyg med stor besättning och många mätningsförrättare, och för vilka
de med ett större fartyg förbundna driftkostnaderna ställde sig onödigt
höga. Sådana arbeten vore trianguleringsarbeten, kontrollering av
segelbeskrivningar, mindre undersökningsarbeten till sjöss och inspek¬
tioner. För sådana uppgifter vore fartyg av Svalans cert större än
Femte huvudtiteln.
175
nödigt; och då dessa å andra sidan icke kunde härbergera ett tillräck- [57.]
ligt antal båtbesättningar för att lämpa sig såsom moderfartyg för
mätningsexpedition, syntes anledning förefinnas att känna någon tvekan
gentemot fartyg av Svalans typ.
Då 1908 års utlåtande avgivits, förutsattes icke, såsom i förenämnda
förslag den 17 november 1910 jämväl erinrades, att mätningsarbetet i
den utsträckning, som sedan skett, skulle komma att vila på lån av
äldre fartyg från flottan. Men därest förfarandet komme att fortgå,
torde det få anses såsom ett oundgängligt komplement till denna anord¬
ning, att mindre och billigare fartyg anskaffades för utförande av de
uppgifter, som icke lämpade sig för dessa flottans fartyg. Senaste somrar
både Tärnan använts för utsjölodning, undersökningar och ramning till
sjöss i förbindelse med Rota. Ett fartyg, liknande Tärnan, men något
förstorat, skulle med stor fördel kunna användas i förbindelse med
kanonbåten Disa vid mätningar i Norrland. Och i betraktande av ett
sådant fartygs ringare anskaffningskostnad syntes starka skäl tala för,
att, därest medel icke kunde beredas för byggandet av ett större fartyg,
medel åtminstone måtte beredas för anskaffande av ett mindre sjömät-
ningsfartyg. Under denna förutsättning hemställdes i förslaget den 17
november 1910 alternativt om äskande av 1911 års riksdag av medel
till byggande av ett mätningsfartyg, avsett för två mätningsförrättare,
jämte två motorbåtar och erforderliga mätningsinstrument. Då detta
fartyg i storlek komme att ligga emellan Tärnan och Svalan, skulle
det kunna betecknas såsom en förminskad Svalan. Enligt vid Berg¬
sunds mekaniska verkstad gjord utredning beräknades det härför erfor¬
derliga beloppet uppgå till 77,000 kronor för själva fartyget. Då därtill
11,000 kronor beräknades för motorbåtarna med instrument, skulle
totalkostnaden komma att uppgå till 88,000 kronor.
I förbigående tilläte sig chefen för sjökarteverket nämna, att enligt
muntligt meddelande från Bergsunds mekaniska verkstad samma pris
fortfarande kunde anses gälla, om arbetet finge utföras sommartid, men
att eu mindre förhöjning finge beräknas, om arbetet utfördes vintertid.
Enligt protokoll över sjöförsvarsärenden för den 13 januari 1911, mi års
bilagt sistnämnda års statsverksproposition, förordade departements- proposition
chefen anskaffning av ett sådant mindre sjömätningsfartyg jämte motor¬
båtar och instrument, för vilket ändamål ett belopp av 88,000 kronor
upptogs i propositionen bland extra ordinarie anslag till påskyndande
av sjömätningarna vid rikets kuster.
176
Femte huvudtiteln.
[57.]
1911 års
riksdags
beslut.
Förslag för
år 1913.
1912 års
statsverks-
proposition.
Förslag för
år 1914.
Anskaffning
efter år 1908.
1911 års Riksdag anmälde emellertid i underdånig skrivelse den
31 maj 1911, att, »då behovet av sjömätningsfartyg tills vidare syntes
kunna avhjälpas genom användande av vissa bland flottans äldre, för
ändamålet användbara fartyg, hade Riksdagen icke ansett sig böra be¬
vilja det till anskaffning av ett sjömätningsfartyg äskade beloppet.»
I förslag till beräknande av kartverkets utgifter för år 1913, av¬
givet den 18 november 1911, hade chefen för sjökarteverket ånyo upp¬
tagit frågan om byggande av ett sjömätningsfartyg, under anförande
att han icke hade sig bekant att, såsom Riksdagen syntes mena, flottan
hade tillgång på äldre för sjömätning disponibla fartyg, samt att, även
om sådana fartyg förefunnes, de också borde vara för ändamålet lämp¬
liga. Därest icke något för utsjölodningsarbeten lämpligt flottans far¬
tyg kunde tilldelas sjökarteverket, ansåg kartverkschefen starka skäl
tala för att anvisa medel för byggande av ett mindre sjömätnings¬
fartyg, om mätningarna skulle kunna bedrivas med kraft.
Enligt det statsverkspropositionen till 1912 års Riksdag fogade
protokoll över sjöförsvarsärenden den 13 januari 1912 fann chefen för
sjöförsvarsdepaihementet de anförda skälen värda beaktande, men ansåg
sig, särskilt med hänsyn till den av Riksdagen nästföregående år ut¬
talade mening angående behovets avhjälpande tills vidare, icke kunna
utan närmare utredning understödja kartverkschefens förslag.
Efter detta uttalande hade chefen för sjökarteverket ansett sig icke
kunna, vid avgivande av förslag till beräknande av utgifterna för år
1914, ånyo framkomma med förslag om byggande av ett sjömätnings¬
fartyg, då icke någon ändring i förhållandena sedan nästföregående år
inträtt.
Emellertid vore läget numera det, att av den materiel, som av
ovan omförmälda sakkunniga myndigheter den 15 april 1908 föreslagits
till anskaffning, fem motorbåtar anskaffats för av Riksdagen särskilt
anvisade medel samt ytterligare sex motorbåtar anskaffats för medel,
som under åren 1910, 1911 och 1912 anvisats till påskyndande av sjö¬
mätningarna vid rikets kuster. Något nytt sjömätningsfartyg hade
däremot icke anskaffats. Icke heller hade chefen för sjökarteverket
erhållit meddelande om vilka de äldre, flottans fartyg vore, som enligt
1911 års Riksdags uttalande skulle vara användbara för sjömätnings-
än damål.
Femte huvudtiteln.
177
Så till vida hade en förändring i läget inträtt under senaste tid,
att, såsom chefen för sjökarteverket i skrivelse den 16 januari 1913
till chefen för sjöförsvarsdepartementet erinrat, sjökarteverkets rätt att
disponera flottans fartyg befunnits alltför oviss för att säkert läggas
till grund för planläggning av kartverkets mätningsarbeten. Utav de
flottan tillhöriga fartyg, som sjökarteverket 1913 disponerade för sjö-
mätningsarbeten, befunne sig två, nämligen kanonbåten Rota och ång¬
fartyget Alfhild, i det skick, att de nätt och jämt vore användbara och
ännu mindre lämpliga för sjömätningsändamål. Och det kunde säkert
utan överdrift sägas, att då de 1913 utsänts på mätningsexpedition, de
icke befunnits i ett skick, som varit staten värdigt.
Men det hade inträffat en annan omständighet, som enligt kart¬
verkschefens förmenande vore i hög grad ägnad att böra påverka frågan
om komplettering av sjömätningsmaterielen, nämligen pansarkryssaren
Fylgias grundstötning i Karlskrona skärgård vintern 1913. Sagda
grundstötning gåve en maning, som icke borde lämnas obeaktad. Den
säkerhet, som lämnades av våra sjökort, särskilt med hänsyn till fartyg
av större djupgående, vore icke betryggande. Ett fartyg av sådant
djupgående som pansarbåten Sverige komme att löpa ändå mera risk
än Fylgia, om den avlägsnade sig ur farled, eller om den begagnade
sig av farled, som icke vore särskilt undersökt med hänsyn till stort
djupgående. Det funnes nämligen en stor mängd av den utav all¬
männa sjöfarten begagnade farleder, som måste anses osäkra för så
pass djupgående fartyg. Dessa farleder behövde undersökas; men sjö¬
karteverkets nuvarande fartygsmateriel vore otillräcklig härför, så vida
icke andra arbeten skulle eftersättas. Hittills hade det till anskaffning
ifrågasatta sjömätningsfartyget motiverats huvudsakligen av behovet att
kraftigare än hittills bedriva lödningar till sjöss. Nu visade sig, att
det erfordrades också för kontrollundersökning av farleder. I själva
verket vore förhållandet, att sjökarteverket hade riklig tillgång på ar¬
betsuppgifter, vilkas fullföljande endast vore beroende på tillgången
av lämplig materiel och personal.
Av vissa skäl hade å anvisningen till sjökarteverket för år 1910
uppstått en behållning av kronor 41,126: 63. Denna behållning, som
under år 1911 nedgått till 39,449: 94, hade vid utgången av år 1912
uppgått till 39,693: 69 kronor. Då denna besparing uppkommit på
anslag, som haft karaktär av reservationsanslag, torde den fortfarande
vara disponibel för sjökarteverket. Ett mindre sjömätningsfartyg utan
motorbåtar skulle enligt det ovan sagda kosta 77,000 kronor. Den
Bihang till Riksdagens protokoll 1911. 1 sand. 1 höft. 23
[57.]
Nuvarande
förhållanden.
Behållna
medel.
178
Femte huvudtiteln.
[57.]
Tidigare
anskaffningar
av Bjömät-
ningsfartyg.
Kartverks¬
chefens för-
slag.
förefintliga besparingen täckte sålunda halva anskaffningskostnaden.
Kunde den återstående kostnaden, cirka 40,000 kronor, erhållas från
annat håll, skulle ett sådant fartyg kunna påbegynnas redan 1913.
Härvid ville chefen för sjökarteverket erinra, att enligt nådigt beslut
den 24 januari 1879 nuvarande sjömätningsfartyget Svalans nybyggnads-
kostnad, 69,000 kronor, bestritts dels med av sjökarteverket besparade
medel, dels med av Riksdagen anvisade 40,000 kronor, att kostnaderna
för nuvarande sjömätningsfartygen Falkens och Tärnans byggande,
iämlikt nådiga beslut den 25 februari 1887 och den 9 november 1888,
bestritts med dels vid sjökarteverket uppkomna besparingar, dels före¬
fintliga äldre sjömätningsfartyg, som lämnats i avräkning, samt slut¬
ligen att för ombyggning av sjömätningsfartyget Tärnan efter Riks¬
dagens hörande genom nådigt brev den 12 juni 1908 anvisats 21,000
kronor av allmänna besparingarna.
Då i nu förevarande fall sjökarteverkets egna bespariugar icke vore
tillräckliga att därför bygga ett nytt fartyg av ifrågasatt typ, syntes
huvudsakligen två utvägar stå till buds att erhålla det felande beloppet,
nämligen antingen att detsamma äskades bos 1914 års Riksdag, eller att
kartverkets arbeten och materielanskaffningar under åren 1913 och 1914
något begränsades, så att för byggandet felande belopp kunde inbesparas
av de till sjökarteverket för åren 1913 och 1914 anvisade medel.
Ibland dessa inginge eu post å 20,000 kronor, som beräknats för an¬
skaffande av båtmateriel och mätningsinstrument. Under de senare
åren, då två större motorbåtar årligen anskaffats, både kostnaden endast
för dessa båtar gått till 15,000 å 12,000 kronor årligen. Genom att
inskränka dylikt bygge under år 1913 och följande år och avsluta
mätningarna något tidigare på hösten, än eljest varit avsett, vore det
möjligt att inbespara så stora belopp, att fartyget skulle kunna helt
byggas för inbesparade medel. Denna utväg vore visserligen icke i
sig själv tilltalande, men det vore samma utväg, som förr använts för
att samla medel till byggande av nya sjömätningsfartyg, och för när¬
varande skulle antagligen den vägen i högre grad än någon annan
bidraga till att »påskynda sjömätningarna».
Under förutsättning, att Kungl. Maj:t funne de anförda omständig¬
heterna vara sådana, att en kraftig åtgärd nu borde vidtagas för an¬
skaffande snarast möjligt av ett nytt sjömätningsfartyg, och under åbe¬
ropande av vad ovan anförts, anhölle chefen för sjökarteverket, att Kungl.
Maj:t täcktes dels bemyndiga marinförvaltningen att i samråd med
chefen för sjökarteverket snarast möjligt gå i författning om byggande
i huvudsaklig överensstämmelse med en bifogad ritning av ett nytt
Femte huvudtiteln.
179
sjömätnings fartyg för sjökarteverkets behov, dels föreskriva, att den
kostnad, som därav föranleddes, högst 80,000 kronor, måtte få bestridas
av redan förefintliga eller framdeles uppkommande besparingar å till
sjökarteverket anvisade medel, vilka beräknades kunna därtill lämna
tillgång.
Därest Kungl. Maj:t icke skulle finna lämpligt bifalla vad kartverks¬
chefen sålunda — med hänsyn till det synnerligen trängande behovet
av ifrågavarande fartygsanskaffning — ansett sig pliktig att föreslå,
finge han i stället hemställa, att Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition
föreslå Riksdagen att för ändamålet, bevilja ett anslag till så stort belopp,
som utöver redan tillgängliga besparingar å sjökarteverkets medel er¬
fordrades för byggande av ifrågavarande sjömätningsfartyg.
I detta ärende har marinförvaltningen den 5 juni 1913 avgivit 1Iarni"nf°”alt'
underdånigt utlåtande och däruti, med hänsyn till det synnerligen
trängande behovet av ifrågavarande fartygsanskaffning, tillstyrkt bifall
till chefens för sjökarteverket framställning om byggande, i huvudsak¬
lig överensstämmelse med av Bergsunds mekaniska verkstads aktie¬
bolag uppgjord ritning, för sjökarteverkets behov av ett nytt sjömät¬
ningsfartyg för en kostnad av omkring 80,000 kronor, att bestridas av
redan förefintliga eller framdeles uppkommande besparingar å till sjö¬
karteverket anvisade medel, vilka beräknades därtill lämna tillgång.
Därjämte har marinförvaltningen hemställt, att, i händelse av bifall
härtill, marinförvaltningen måtte bemyndigas att av omhänderhavande
medel bestrida skillnadsbeloppet mellan byggnadskostnaden för fartyget
och det, enligt chefens för sjökarteverket uppgift, vid 1912 års utgång
å reservationsanslag besparade beloppet av 39,693 kronor 69 öre, för
att av sjökarteverket ersättas, så snart tillräckliga besparingar å sjö¬
karteverkets medel uppkommit.
Den av chefen för sjökarteverket förebragta utredningen synes mig Departements-
ådagalägga, att oavsett den fartygsmateriel, tillhörande flottan, vilken ycttrandl
kan för sjömätningar disponeras, för dessas ändamålsenliga bedrivande
tillgången på särskilt för sjömätningar byggda fartyg behöver ökas
genom nyanskaffning av etit modernt sådant fartyg av det slag, som
myndigheterna förordat; och anser jag åtgärder snarast möjligt böra
vidtagas för ifrågavarande anskaffning. Vid valet mellan de av kart¬
verkschefen föreslagna bägge utvägarna för detta ändamåls vinnande
anser jag mig icke kunna förorda den förstnämnda utvägen, eller att
för kostnadernas bestridande anlita, utöver förefintliga besparingar å
180
Femte huvudtiteln.
[57.] till sj ökarte verket anvisade medel, jämväl framdeles motsedda bespa¬
ringar å dylika medel. Däremot biträder jag den senare av de före¬
slagna utvägarna, eller att proposition framlägges för Riksdagen om
beviljande av anslag till så stort belopp, eller 40,000 kronor, som utöver
redan förefintliga besparingar erfordras för hela den beräknade an¬
skaffningskostnaden, 80,000 kronor. Riksdagens bifall synes emellertid
böra inhämtas jämväl för nämnda besparingars användande för det
ändamål, varom nu är fråga; och hemställer jag fördenskull, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för anskaffning av ett sjömätningsfartyg ej
mindre medgiva användande av 39,500 kronor av be¬
sparingar, som uppstått å anslag för sjökarteverket,
än även å extra stat för år 1915 bevilja härutöver
erforderligt belopp, 40,500 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att låta utanordna sistnämnda belopp redan
under innevarande år.
Lots- och fyrväsendet.
1. Lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstaltema.
[58.] Hitintills har Kungl. Maj:t på förslag av lotsstyrelsen årligen fast-
Lots- och ställt stater för lotsverket, vilka stater innefattat fördelning av det å
r*ksstatens femte huvudtitel uppförda reservationsanslaget till lots- och
livräddnings- fyrinrättningen med livräddningsanstaltema. Detta anslag har av Riks-
“(Ordlnlrie' ^aSen upptagits till enahanda belopp som det, vartill inkomsten av
anslag.)" titeln fyr- och båkmedel för samma år i riksstaten beräknats, under
förutsättning att de å nämnda inkomsttitel uppkommande överskott
finge användas för de med anslaget avsedda ändamål. Av dylika över¬
skott, vilka alltså stått till Kungl. Majrts förfogande, hava efter lots-
styrelsens förslag medel anvisats till fyllande av sådana lotsverkets
behov, vilka icke kunnat tillgodoses inom ramen av de fastställda staterna.
På sätt inhämtas av punkt 62 i protokollet över sjöförsvarsärenden
för den 14 januari 1913, vidfogat statsverkspropositionen till 1913 års
riksdag, avsågas då, att förslag om lönereglering för personalen vid lots-
och fyrinrättningarna skulle, om möjligt, föreläggas nämnda års riksdag.
Såsom grundläggande princip för denna lönereglering förutsattes, att
Femte huvudtiteln.
181
lotsverkets utgifter skulle prövas och godkännas av Riksdagen samt
kostnaderna anvisas att bestridas av statsmedel, utan att vissa särskilda
inkomsttitlar därtill anslogos.
Vid statsverkspropositionens avlåtande hade emellertid berörda löne-
regleringsfråga jämte andra i samband därmed stående frågor ännu icke
vunnit sådan utredning, att de då kunde underställas Kungl. Maj:ts
prövning; och föreslog Kungl. Maj:t fördenskull Riksdagen att, i av¬
vaktan på den proposition angående beviljande av anslag för lots-
ocb fyrinrättningen med livräddningsanstalterna, Kungl. Maj:t kunde
komma att till Riksdagen avlåta, dels i det till lots- och fyrinrättningen
med livräddningsanstalterna uppförda ordinarie anslaget, då 1,800,409
kronor, beräkna en förhöjning av 1,503,723 kronor och således beräkna
anslaget i dess helhet till 3,304,132 kronor, dels och för säkerhets-
anstalterna för sjöfarten bland de extra anslagen å femte huvudtiteln
för år 1914 beräkna ett belopp av 433,100 kronor. I sammanhang
härmed blev, på föredragning av chefen för finansdepartementet, för¬
slag framlagt för Riksdagen därom, att lotspenningarna, beräknade till
1,200,000 kronor, skulle upptagas såsom en inkomsttitel i riksstaten.
Det visade sig emellertid sedermera omöjligt att avsluta nyssberörda
utredning i så god tid, att omförmälda frågor kunde föreläggas 1913
års riksdag, vadan Kungl. Maj:t i eu den 4 april 1913 till Riksdagen
avlåten proposition (nr 190) — med åberopande av bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden för samma dag och med
återtagande av förenämnda i statsverkspropositionen gjorda framställ¬
ningar — föreslog Riksdagen dels att i riksstaten för år 1914 upptaga
ordinarie reservationsanslaget till lots- och fyrinrättningen med liv¬
räddningsanstalterna till samma belopp, vartill inkomsten av titeln fyr-
ocb båkmedel beräknats, dels ock att på extra stat för år 1914 be¬
vilja ett anslag för beredande av tillfällig förbättring i lots- och fyr-
personalens avlöningsförmåner under sistnämnda år.
Med bifall till vad Kungl. Maj:t i sistnämnda proposition föreslog,
har 1913 års riksdag
dels i riksstaten för år 1914 upptagit ordinarie reservationsanslaget
till lots- och fyrinrättningen med livräddningsanstalterna till enahanda
belopp, vartill inkomsten av titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller
2,000,000 kronor, och följaktligen, med inberäkning av däruti ingående
friheter och ersättningar 409 kronor, utfört detsamma med 2,000,409
kronor, varvid tillika förutsatts, att de å inkomsttiteln fyr- och båk-
medel uppkommande överskott fortfarande må såsom hittills få med
vederbörligt tillstånd användas för de med anslaget avsedda ändamål;
[58.]
182
Femte huvudtiteln.
[58.] dels ock för beredande av tillfällig förbättring i lots- och fyrperso¬
nalens avlöningsförmåner under år 1914 enligt vissa i statsrådsproto¬
kollet över sjöförsvarsärenden den 4 april 1913 angivna grunder be¬
viljat på extra stat för år 1914 ett anslag av 60,500 kronor.
På sätt av förenämnda protokoll över sjöförsvarsärenden för den
14 januari 1913 inhämtas, har ifrågavarande löneregleringsfråga jämte
vad därmed står i samband varit överlämnad till utredning av särskilda
inom sjöförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga.
De sålunda tillkallade sakkunniga avgåvo den 15 mars 1913 sitt
betänkande, över detta betänkande ävensom över en av lotsverkets
personalförening i augusti månad 1913 ingiven underdånig skrivelse i
anledning av samma betänkande har utlåtande avgivits av lotsstyrelsen
den 27 oktober 1913. Därefter remitterades ärendet den 5 november
1913 till kommerskollegium, varjämte till kollegium den 8 december
1913 överlämnades från lotsstyrelsen ytterligare inkomna handlingar.
Kollegium har ännu icke hunnit avgiva sitt utlåtande, men lärer detta
kunna väntas inkomma inom de närmaste dagarna. Därefter torde
jämväl statskontoret böra höras i ärendet.
1 detta sammanhang tillåter jag mig även erinra, att Kungl. Maj:t
genom nådigt brev den 28 juni 1913, enär det syntes kunna ifråga¬
sättas, huruvida icke de skyldigheter med avseende å lotsning, vilka
för närvarande ålåge viss jord, numera borde upphöra, samt denna
fråga syntes böra göras till föremål för ingående undersökning i sam¬
band med förevarande löneregleringsfråga, uppdragit åt kammarkolle¬
gium att, efter vederbörandes hörande samt övrig utredning rörande
de med nu befintliga lotshemman och lotslägenheter sammanhängande
kamerala och övriga förhållanden, som kunde vara av betydelse för
frågans bedömande, så snart ske kunde till Kungl. Maj:t inkomma med
yttrande beträffande lämpligheten av lotsningsbesvärets avlösning och
därvid, under förutsättning att sådan avlösning funnes böra äga rum,
jämväl avgiva förslag rörande det sätt, på vilket avlösningen borde
verkställas. Det sålunda infordrade yttrandet har ännu ej inkommit.
Med ämbetsskrivelse den 24 december 1913 har lotsstyrelsen an¬
givit förslag å de arbeten, som styrelsen, under förutsättning att medel
därtill anvisades, ansett böra komma till utförande år 1915. Sådana
arbeten äro: ombyggnader av Understens fyr och dess förseende med
erforderliga apparater, förbättrad fyrbelysning i farleden Marstrands-
fjorden—UddeAudla, införande av Aga-belysning vid mindre fyrar, an¬
skaffande av lysbojar, anskaffande av en l:a klassens mistsiren för
Eggegrund, anordnande av undervattenssignalering, anordnande av
Femte huvudtiteln.
183
gnisttelegraf å vissa fyrskepp, anskaffande av nytt fyrskepp för Norra [58.]
Kvarken (hälften av kostnaden) samt flyttning av den Arholma lots-
plats tillhöriga lotsuppassningen vid Källskären. De härför beräknade
kostnaderna skulle enligt specifikation i skrivelsen uppgå till samman¬
lagt 460,000 kronor.
Såsom av det anförda framgår, är förevarande ärende ännu ej i nepartementa-
det läge, att det nu kan underställas Kungl. Maj:ts prövning; och torde
det därför ej vara möjligt att med säkerhet bedöma, till vilka belopp
medelsbehoven för ifrågavarande ändamål rätteligen böra beräknas,
eller avväga, i vilken omfattning behövliga anslag böra uppföras å
ordinarie eller å extra ordinarie stat. Vid framställningarna till Riks¬
dagen i fråga om anslagsbehoven för år 1915 synes dock vara anled¬
ning taga i beräkning av lotestyrelsen i förenämnda utlåtande den 27
oktober 1913 föreslaget belopp, 3,312,997 kronor å ordinarie stat. Vad
angår de av lotsstyrelsen i skrivelse den 24 december 1913 anmälda
behoven, torde anslag för dessa ändamål böra beräknas å extra stat
med det av styrelsen angivna beloppet 460,000 kronor.
I överensstämmelse med vad av mig uttalats i förenämnda proto¬
koll över sjöförsvarsärenden för den 14 januari 1913, anser jag, att i
samband med den avsedda löneregleringen lotspenningarna böra upptagas
bland och behandlas såsom andra statsverkets allmänna inkomster; och
tillåter jag mig jämväl erinra därom, att Kungl. Maj:t denna dag, på
föredragning av chefen för finansdepartementet, i överensstämmelse
med sålunda av mig uttalad uppfattning beslutit föreslå Riksdagen, att
lotspenningarna, beräknade till 1,300,000 kronor, skola upptagas såsom
eu inkomsttitel i riksstaten.
Jag får alltså nu hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
Riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående be¬
viljande av anslag för lots- och fyrinrättningen med
livräddningsanstalterna, Kungl. Maj:t må komma att
till Riksdagen avlåta, i det till lots- och fyrinrättuin-
gen med livräddningsanstalterna uppförda ordinarie
anslaget, nu 2,000,409 kronor, måtte beräknas en för¬
höjning av 1,312,588 kronor och anslaget i dess hel¬
het sålunda beräknas till 3,312,997 kronor.
184
Femte huvudtiteln.
[59.]
Säkerhets-
anstalter för
sjöfarten.
(Extra anslag.)
[60.]
Nautisk-me-
teorologiska
byrån.
(Ordinarie an¬
slag.)
2. Säkerhetsanstalter för sjöfarten.
I anslutning till vad jag under nästföregående punkt anfört, får
jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående bevil¬
jande av anslag för lots- och fyrinrättningen med liv-
räddningsanstalterna, Kungl. Maj:t må komma att till
Riksdagen avlåta, för säkerhetsanstalterna för sjöfarten
bland de extra anslagen å femte huvudtiteln för år
1915 beräkna ett belopp av 460,000 kronor.
Undervisningsanstalter för sjöfart samt nautisk-meteorologiska byrån.
1. Undervisningsanstalter för sjöfart, oförändrat
ordinarie anslag.................................................... kronor 186,420: —
2. Nautisk-meteorologiska byrån.
Under femte huvudtiteln är uppförd nautisk-meteorologiska byrån,
för vilken i riksstaten för år 1914 å ordinarie stat anvisats ett anslag
av 26,100 kronor.
Vidare har Riksdagen efter framställning av Kungl. Maj:t för vart¬
dera av åren 1913 och 1914 på extra stat beviljat ett anslag av 3,000
kronor för arvode åt ytterligare en assistent vid byrån; och har chefen
för byrån i skrivelse den 11 juli 1913 framhållit, att behovet av den
förstärkning av byråns arbetskrafter, som sålunda lämnats, vore av var¬
aktig art, varför liknande anslag erfordrades även nästkommande år.
Jag anhåller få erinra, att Kungl. Maj:t under nästlidet år upp¬
dragit åt löneregleringskommittén att avgiva yttrande i fråga om sam¬
manslagning av en del vetenskapliga mindre anstalter, såsom hydro¬
grafiska byrån, nautisk-meteorologiska byrån och meteorologiska cen¬
tralanstalten, eller åvägabringandet på annat sätt av en intimare sam¬
verkan dem emellan. Sådant yttrande har ännu icke inkommit från
kommittén, men förhoppning torde förefinnas, att det är att förvänta
inom sådan tid, att proposition i detta ämne må kunna avlåtas till inne¬
varande års riksdag.
Femte huvudtiteln.
185
På grund av nämnda förhållanden finner jag mig icke nu böra [60.]
föreslå, att några anslag för här ifrågavarande ändamål för närvarande
äskas av Riksdagen, vare sig å ordinarie eller å extra stat, utan torde
det vara lämpligast att nu endast beräkna vissa belopp därtill. Vid
denna beräkning torde samma belopp böra upptagas som i innevarande
års stat.
Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen
att, i avbidan på den proposition, berörande nau-
tisk-meteorologiska byrån, Kungl. Maj:t kan komma
att avlåta till Riksdagen, såsom anslag till nämnda
byrå å ordinarie stat för år 1915 beräkna ett belopp
av 26,100 kronor.
3. Förstärkning av arbetskrafterna vid nautisk¬
meteorologiska byrån.
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört, [61.]
får jag hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen Förstärkning
av arbetskraf-
• i • i ei . . 1 terna vid
att, i avbidan på den proposition, berörande nan- nautisk-me-
tisk-meteorologiska byrån, Kungl. Maj:t kan komma fceo™1r'l°lsk:i
att avlåta till Riksdagen, för arvode åt ytterligare en (Extraanslag.,
assistent vid nämnda byrå bland de extra anslagen å
femte huvudtiteln för år 1915 beräkna ett belopp av
3,000 kronor.
4. Ålderstillägg för personalen vid undervisnings¬
anstalterna för sjöfart och föreståndaren för
nautisk-meteorologiska byrån, oförändrat ordi¬
narie anslag ................................................................ kronor 13,000: •—
Beträffande de här ovan upptagna ordinarie anslag, vid vilka jag [62.]
icke gjort någon hemställan, har jag ingen ändring att föreslå, oförändrado
ordinarie an-
slag.
Av femte huvudtitelns ordinarie anslag, som för
innevarande år uppgå till ................................................ kr. 20,694,927: -
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 käft. 24
186
Femte huvudtiteln.
komma vid bifall till de av mig framställda förslag
följande anslag att höjas, nämligen
till departementets avdelniug av Kungl. Maj:ts kansli
y>
»
»
och kommandoexpeditionen med kr
sjökrigsskolan .................... » »
naturaunderhåll åt perso¬
nal vid flottan .................... » »
» flottans övningar och krigs-
beredskap...................... » »
» kustartilleriets övningar
och krigsberedskap............ » »
» åld er s tillägg.........................
» extra utgifter.....................
» lots- och fyrinrättningen
med livräddningsanstal-
terna......................................
varjämte å denna huvudtitel
skulle komma att uppföras
ett nytt ordinarie anslag
till utgivande av läro¬
böcker, beskrivningar, reg¬
lementen och instruktioner
m. m....................................
2,500:
4,081: —
98,856: —
319,669: —
535
15,300
62,500
» b 1,312,588:
» 25,000: —
Summa kr. 1,841,029:
Om från denna summa dragas
de av mig föreslagna
minskningarna i anslagen
till avlöning för flottans k
och stater.......................
» ersättning för rustning
rotering..........................
» avlöning för kustartille
personal.......................
>) tryckningskostnader.
. med
b
|
kr.
|
194,201: —
|
s
|
»
|
1,100: —
|
. »
s
|
|
40,065: —
|
.. »
|
y>
|
8,217: —
|
.. »
|
3>
|
65: —
|
Summa kr.
|
243,648: —
|
Femte huvudtiteln.
187
skulle de ordinarie anslagen ökas med........................... kr. 1,597,381: —
och således för år 1915 komma att uppgå till............ » 22,292,308: —
Summan av de utav mig för år 1915 tillstyrkta
extra anslag............................................................................ » 5,518,592:
understiger med .................................................................... » 1,729,281:
vad under femte huvudtiteln anvisats å extra stat
för år 1914 eller ......................................................... » 7,247,873:
Huvudtitelns slutsumma, innevarande år............... » 27,942,800: —
skulle under förutsättning av bifall till mina förslag
för år 1915 uppgå till ....... » 27,810,900:
utvisande sålunda för år 1915 en minskning med ...... » 131,900:
[62
Vad departementschefen sålunda i ovan omför-
mälda hänseenden tillstyrkt och hemställt behagade
Hans Maj:t Konungen, på tillstyrkan jämväl av stats¬
rådets övriga ledamöter, gilla och bifalla, med befall¬
ning att utdrag av detta protokoll skulle till finans¬
departementet överlämnas för att tjäna till ledning vid
avfattandet av Kungl. Maj:ts nådiga proposition till
Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov.
Ex protocollo:
B. Sundin.
188
Femte huvudtiteln.
Bilaga
Förslag till
Stat
för sjökrigsskolan år 1915,
avgivet av chefen för skolan.
Reservationsanslag.
A. Lärare.
Arvoden för läsår å 300 kronor för varje timmes undervisningsskyldighet i
veckan och per läsår i ämnena fysik, matematik jämte mekanik samt
franska och engelska språken:
33X300 .....................................................................................
Arvoden för läsår å 150 kronor för varje timmes undervisningsskyldighet i
veckan per läsår i övriga läroämnen vid skolan i land:
79X150 ......................................................................................
1 lärare i gymnastik och vapenföring, tillika ledare av kadetternas idrottsövningar
B. Befälspersonal:
1 adjutant, tillika bibliotekarie, arvode per år ................................................
6 kadettofficerare från flottan för 12 månader efter arvode per år å 450 kronor
1 kadettofficer från flottan för 3 månader efter arvode per år 450 kronor........
1 kadettofficer från kustartilleriet vid skolan i land efter arvode per år å 450
kronor ..............................................................................................
1 läkare, arvode per år ..............................................................................
1 intendent, arvode per år..............................................................................
C. Betjäning:
1 vaktmästare:
lön...............................................................
|
................................. 700
|
tjänstgöringspenningar .................................
|
................................. 350
|
ortstillägg ...................................................
|
................................. 150
|
1 portvakt, arvode per år (jämte fri bostad]
nr 1.
Kronor.
9,900 —
11,850 -
1,000 -
450 —
2,700 -
112 50
450 —
865 —
1,095 -
1,200 -
750 -
30,372 50
Transport
Femte huvudtiteln.
189
|
Kronor.
|
Transport
|
30,372
|
50
|
D. Diverse utgifter:
|
|
|
3 eldperingsstipendier ä~600 kronor ...............................................................
|
1,800
|
—
|
För maskinarbete och annan extra undervisning ävensom till vikariatsarvoden...
Till ved och lyse, modeller, böcker, instrument, skrifmaterialier m. fl. exspenser
|
| 7,895
|
50
|
Summa kronor
|
40,068
|
_
|
Anmärkningar :
l:o) Så länge vid sjökrigsskolan kvarstår å gammal stat upptagen lektor i engelska språket
samt i matematik jämte mekanik, minskas förestående arvoden till lärare med 15 X 300 = 4,500 kronor
och ökas i stället staten med avlöningsförmåner för två lektorer:
lön å 2,600 kronor................................................................. 5,200: —
tjänstgöringspenningar å 1,400 kronor ....................................... 2,800: —
Summa kronor 8,000: —
Den tillökning i lön och tjänstgöringspenningar, som i enlighet med därom utfärdade bestämmelse!
tillkommer lektor, utgår av det å riksstatens 5:e huvudtitel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg.
2:o) Chefen för sjökrigsskolan äger att till extra undervisning och vikariatsarvoden disponera
möjligen på grund av ändrad undervisningsplan uppstående besparingar i arvodesanslaget till lärarna.
Skulle genom ändringar i undervisningsplanen brist i arvodesanslaget, beräknat efter 300 kronor
per undervisningstimme i veckan för lärare i fysik, matematik jämte mekanik samt engelska och franska
språken och 150 kronor för lärare i öfriga ämnen, uppstå, äger chefen för skolan att av anslaget till
extra undervisning fylla sådan brist.
3:o) Ovan upptagna arvoden äro, vad beträffar officerare och vederlikar, anvisade utöver dag¬
avlöningen.
4:o) För vaktmästare ökas lönen efter fem års väl vitsordad tjänstgöring med 100 kronor och
efter 10 års sådan tjänstgöring med ytterligare 100 kronor, att utgå av det å riksstatens 5:e huvud¬
titel uppförda förslagsanslag till ålderstillägg.
5:o) Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå, varjämte å lönen avdragas 100 kronor årligen.
190
Femte huvudtiteln,
Bilaga nr 2.
Stat
för sjökrigsskolan.
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
A. Lärare:
|
|
|
|
|
1 lektor:
|
|
|
|
|
lön.......................................................................................
|
2,600
|
—
|
|
|
tiänstgöringspenningar...........................................................
|
1,400
|
—
|
4,000
4,000
|
|
|
|
|
|
Arvoden för läsår å 300 kronor för värjo timmes undervisnings-
skyldighet i veckan för lärare i ämnena fysik och franska
språket:
|
|
|
|
18 X 300...........................................................................
|
—
|
—
|
5,400
|
|
Arvoden för läsår å 150 kronor för varje timmes undervisnings-
skyldighet i veckan för lärare (icke lektorer) i andra ämnen
vid skolan i land:
|
|
|
|
|
79 X 150...........................................................................
|
—
|
—
|
11,850
|
—
|
1 lärare i gymnastik och vapenföring, tillika ledare av kadetternas
idrottsövningar .....................................................................
|
—
|
|
1,000
|
|
B. B ef alster sonal:
|
|
|
|
|
|
_
|
_
|
450
|
|
6 kadettofficerare från flottan för 12 månader efter arvode per år
|
|
|
2, 700
|
J
|
1 kadettofficer från flottan för 3 månader efter, arvode per år
å 450 kronor .........................................................................
|
_
|
—
|
112
|
!
50
|
1 kadettofficer från kustartilleriet vid skolan i land, arvode per år
å 450 kronor ..........................................................................
|
—
|
—
|
450
|
|
1 läkare, arvode per år................................................................
|
—
|
—
|
865
|
—
|
1 intendent, » » » ................................................................
|
—
|
—
|
1,095
|
—1
|
Transport
|
—
|
—
|
31,922
|
50
|
Femte huvudtiteln.
191
|
Kronor.
|
ö.
|
Kronor.
|
ö.
|
Transport
|
—
|
—
|
31,922
|
50
|
C. Betjäning:
|
|
|
|
|
1 vaktmästare:
|
|
|
|
|
lön........................................................................................
|
700
|
—
|
|
|
tjänstgöringspenningar............................................................
|
350
|
—
|
|
|
|
150
|
—
|
1,200
|
—
|
1 portvakt, arvode per år (jämte fri hostad)..................................
|
—
|
—
|
750
|
—
|
B. Diverse utgifter:
|
|
|
|
|
3 ekiperingsstipendier å 600 kronor...............................................
|
—
|
—
|
1,800
|
—
|
För maskinarbete samt annan extra undervisning ävensom till
|
)
|
|
|
|
vikariatsarvoden .................................................................
|
-
|
_
|
7,895
|
50
|
Till ved och lyse, modeller, böcker, instrument, skrivmaterialier m. fl.
|
1
|
|
|
|
|
Summa kronor
|
|
—
|
43,568
|
|
Anmärkningar:
l:o. Den tillökning i lön och tjänstgöringspenningar, som i enlighet med därom utfärdade be¬
stämmelser tillkommer lektor, utgår av det ä riksstatens 5:e huvudtitel uppförda förslagsanslag tiU
ålderstillftgg.
2:o. Chefen för sjökrigsskolan äger att till extra undervisning och vikariatsarvoden disponera
möjligen på grund av ändrad undervisningsplan uppstående besparingar i arvodesanslaget till lärarna.
Skulle genom ändringar i undervisningsplanen brist i arvodesanslaget, beräknat efter 300
kronor per undervisningstimme i veckan för lärare i fysik och franska språket samt etter 150 kronor
per undervisningstimme i veckan för lärare (icke lektorer) i andra ämnen, uppstå, äger chefen för skolan
att av anslaget till extra undervisning fylla sådan brist.
3:o. Ovan upptagna arvoden äro, vad beträffar officer och vederlike, anvisade utöver dagavlöningen.
4:o. För vaktmästare ökas lönen efter fem års väl vitsordad tjänstgöring med 100 kronor och
efter 10 års sådan tjänstgöring med ytterligare 100 kronor att utgå av det å riksstatens 5:e huvudtitel
uppförda förslagsanslag till ålderstillägg.
5:o. Om vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri hostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå, varjämte å lönen avdragas 100 kronor årligen.
192
Femte huvudtiteln.
Bilaga nr 3.
Stat
för flottans officerskår.
Antal.
|
|
Fast lön
|
|
1
|
Flaggman............................................................................................
|
8,000
|
-
|
3
|
ll:o .............................................................................................
|
24,000
|
-
|
1
|
Kommendör........................
|
6,000
|
:
|
7
|
Ilo ........................
|
42,000
|
—
|
1
|
Kommendörkapten av l:a graden.....
|
4,500
|
j
|
18
|
D:o av d:o ..........................................................
|
81,000
|
~i
|
1
|
D:o av 2:a graden............................................................
|
4,000
|
|
18
|
D:o av d:o ............................................................
|
72,000
|
_l
|
1
|
Kapten av l:a klassen ..........................................................................
|
3,400
|
|
67
|
D:o av d:o ...........................................................................
|
227,800
|
—
|
1
|
D:o av 2:a klassen..........................................................................
|
2,400
|
—I
|
32
|
D:o av d:o ...........................................................................
|
76,800
|
|
1
|
Löjtnant ............................................................................................
|
1,500
|
—1
|
! 103
|
Ilo ........ ......
|
154,500
|
—
|
1
|
Underlöjtnant........................
|
720
|
—I
|
50
|
Ilo ......................................
|
36,000
|
_
|
j 306
|
Kronor
Tillkommer:
Ärligt tillägg till fasta lönen åt innehavare av chefsbefattningen i marin¬
förvaltningen, chefsbefattningen i marinstaben, stationsbefälhavar-
befattning eller befattningen såsom inspektör av flottans övningar
till sjöss, därest han icke uppbär flaggmans lön, med iakttagande
att, om två av nämnda befattningsinnehavare icke uppbära dylik
lön, tillägget skall tilläggas den, som är i sin befattning äldst ......
|
744,620
|
|
|
2,000
|
—
|
|
Summa högst kronor
|
746,620
|
—
|
Femte huvudtiteln.
193
Anmärkningar:
Iso. Dagavlöning ä 7 kronor till flaggman, 6 kronor till kommendör, 5 kronor till kommendör¬
kapten av l:a eller 2:a graden, 4 kronor till kapten av l:a eller 2:a klassen samt 3 kronor till löjtnant
och underlöjtnant eller halv dagavlöning efter vartdera av förestående belopp tillkommer i den ord¬
ning, reglemente för marinen bestämmer.
2:o. Till officer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente
för marinen bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknat belopp av:
|
vid Karlskrona
|
vid Stockholms
|
|
station:
|
station:
|
för flaggman .............................
|
|
1,500 kronor.
|
» kommendör............................
|
........ 900 »
|
1,200 »
|
» kommendörkapten ...................
|
........ 600 »
|
1,000 »
|
» kapten ..................................
|
|
500 »
|
» löjtnant och underlöjtnant .......
|
........ 300 »
|
400 »
|
3:o. Då befälhavande amirals- och stationsbefulhavareämbetena i Karlskrona innehavas av eu
och samma person, åtnjuter innehavaren ett särskilt arvode av 3,000 kronor om året.
Bihang till Riksdagens Protokoll 11)14.
1 sand.
1 höft
‘25
194
Femte huvudtiteln.
Bilaga nr 4.
Stat
för flottans underofficerskår.
|
|
|
|
|
|
Ersätt
|
|
|
|
Antal
|
|
Fast lön.
|
Bekläd
nads-
ersätt-
|
|
ning
föi-
ved
|
|
Summa.
|
|
|
|
|
ning.
|
|
och
ljus.
|
|
|
|
1
|
Flaggunderofficer .................................
|
900
|
|
200
|
|
130
|
_
|
1,230
|
_
|
226
|
D:o .................................
|
203,400
|
—
|
45,200
|
—
|
29,380
|
—
|
277,980
|
—
|
1
|
Underofficer av 2:a graden.....................
|
900
|
—
|
200
|
—
|
100
|
-
|
1,200
|
-
|
453
|
J):o .....................
|
407,700
|
—
|
90,600
|
—
|
45,300
|
—
|
543,600
|
—
|
|
Ökning i fasta lönen å 240 kronor till
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
förslagsvis 88 flaggunderofficerare
(maskinister)....................................
|
21,120
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
21.120
|
—
|
681
|
Summa högst kronor
|
634,020
|
—
|
136,200
|
—
|
74,910
|
—
|
845,130
|
|
Anmärkningar:
l:o. Av ovannämnda antal flaggunderofficerare och underofficerare av 2:a graden skola minst
166, högst 331 vara maskinister.
2:o. Dagavlöning å 2 kronor 50 öre till flaggunderofficer (maskinist), 2 kronor 15 öre till flagg¬
underofficer (ej maskinist) och underofficer av 2:a graden (maskinist) samt 1 krona 50 till underofficer
av 2:a graden (ej maskinist) eller halv dagavlöning efter vartdera av förestående belopp tillkommer i
den ordning, reglemente för marinen bestämmer.
3:o. Till underofficer, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning regle¬
mente för marinen bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknat belopp av:
vid Karlskrona
station:
vid Stockholms
station:
för flaggunderofficer................................ 240 kronor 300 kronor
» underofficer av 2:a graden .................. 180 » 240 »
4:o. Underofficers av 2:a graden löneförmåner må utgå till högst 10 kockar eller hovmästare,
korpraler, som visat framstående skicklighet i egen yrkesgren; och må vad av det härför erforderliga
medelsbelopp är odisponerat användas för att tilldela kockar och hovmästare, korpraler, avlöning i
sjömanskårens l:a lönegrad utöver antalet löner enligt stat för samma lönegrad, dock att antalet här¬
igenom avlönade kockar och hovmästare i sjömanskårens l:a lönegrad ej må överstiga antalet av de
för ändamålet disponibla underofficerslönerna.
Femte huvudtiteln.
195
Bilaga nr 5.
Stat
för flottans sjömanskår.
|
|
|
|
|
|
Antal.
|
|
Kronor.
|
|
kronor.
|
|
|
f 12 månaders månadslön å 45 kronor |
|
|
|
|
|
1
|
l.a lönegraden ^ ,iagaviönjng & so öre i 365 dagar i
|
832
|
|
|
|
680
|
D:o d:o ......
|
565,760
|
—
|
|
|
|
f 12 månaders månadslön å 23 kronor |
|
|
|
|
|
1
|
2.a lönegraden j ^agavlöning å 60 öre i 365 dagar j
|
4
|
|
|
|
1,435
|
D:o d:o ......
|
710,325
|
—
|
|
|
|
( 12 månaders månadslön å 15 kronor |
|
|
50
|
|
|
1
|
3.e lönegraden ^ ,jagavlöning å 50 öre i 365 dagar j
|
362
|
|
|
1,027
|
D:o d:o ......
|
372,287
|
50
|
|
|
|
| 12 månaders månadslön å 12 kronor ]
|
|
|
|
|
1
|
|
253
|
50
|
|
|
|
| dagavlöning å 30 öre i 365 (lagar 1
|
|
|
|
|
854
|
D:o d:o ......
|
216,489
|
—
|
1,866,804
|
50
|
4,000
|
|
|
|
|
|
|
Lega räknad efter 12,50 kronor per år av anställningstiden för
|
|
|
|
|
|
en årlig rekryteringskontingent av 800 man, förslagsvis
|
—
|
|
40,000
|
|
|
Rekryteringskostnader å 40 kronor, därav högst 30 kronor
|
|
|
|
|
|
till värvningsförrättaren, förslagsvis för 800 man.........
|
|
|
32,000
|
|
|
Arvode åt 137 kompanikorpraler å 5 kronor i månaden ......
|
—
|
—
|
8,220
|
—
|
|
Uppmuntringspenningar, förslagsvis ...................................
|
—
|
—
|
31,460
|
—
|
|
Inkvarteringsbidrag, förslagsvis .........................................
|
—
|
—
|
240,000
|
—
|
|
Lönetillägg, förslagsvis ......................................................
|
—
|
—
|
100,000
|
—
|
|
Summa högst kronor
|
—
|
—
|
2,318,484
|
50
|
196
Femte huvudtiteln.
Anmärkningar:
1:0- Skulle det sålunda bestämda antalet i någon av de tre högre lönegraderna icke finnas
fulltaligt, ma de löner, som i följd därav sakna innehavare, till så stor del, som erfordras, användas
till avlöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande av lega och rekryteringskostnader, om
rekryteringen skulle behöva omfatta flera än det förslagsvis upptagna antalet av 800 man.
2:o. Uppmuntringspenningar utgå under tjänstgöring i land till manskap, som tillhöra l:a, 2:a
eller 3:e uppmuntringsklassen, med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen, enligt de för dagavlönings
åtnjutande gällande grunder.
3:o. Av det manskap, som erhållit vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, äga högst 2 117
man under tjänstgöring i land och den, som är gift eller är änkling med minderårigt barn, även under
annan tjänstgöring att åtnjuta inkvarteringsbidrag till ett månatligt belopp för underofficerskorpral vid
Karlskrona station av 15 kronor och vid Stockholms station av 20 kronor samt för övrigt manskap
vid den förra stationen av 10 kronor och vid den senare av 15 kronor.
4.o. Till den, som tillhör l:a lönegraden, utgår, om han vid sjömanskåren innehar en tjänstetid
av minst 108 månader (9 år), ett första lönetillägg av 5 kronor i månaden och, om han vid kåren
innehar en tjänstetid av minst 144 månader (l2 år), ett andra lönetillägg av 5 kronor i månaden.
Till den, som tillhör 2:a lönegraden och är underofficerskorpral eller korpral, utgår, om han vid
sjömanskåren innehar en tjänstetid av minst 48 månader (4 år), varav minst 12 månader såsom korpral,
ett första lönetillägg av 10 kronor i månaden och, om han vid kåren innehar en tjänstetid av minst
144 månader (12 år), ett andra lönetillägg av 5 kronor i månaden.
5:o. Yid beräkning av tjänstetid vid sjömanskåren äger den, som karlskrivits från skeppsgosse-
karän eller i egenskap av värnpliktig tjänstgjort vid flottan eller före anställningen varit inmönstrad
tUl sjöfart eller antagits i högre lönegrad än den . lägsta, att tillgodoräkna sig extra tjänstetid enligt
de bestämmelser, som av Konungen meddelas.
Femte huvudtiteln.
197
Bilaga nr 6.
Stat
å dagavlöning till officerare och underofficerare vid flottan.
Antal.
|
|
Kronor.
|
Summa
kronor.
|
|
Officerskåren.
|
|
|
|
|
4
|
Flaggman dagavlöning å 7 kr. i 365 dagar............
|
10,220
|
—
|
|
|
8
|
Kommendörer > > 6 » » 365 j ............
|
17,520
|
|
|
|
38
|
Kommendörkaptener » » 5 > » 365 » ............
|
69,350
|
|
|
|
101
|
Kaptener » » 4 » » 365 » ............
|
147,460
|
—
|
|
|
1B5
|
Löjtnanter och
underlöjtnanter > > » > 365 » ............
|
169,725
|
|
414,275
|
|
306
|
Underofflcerskåren.
|
|
|
|
|
227
|
Flaggunderofficerare, dagaflöning å 2 kr. 15 öre i 365 dagar
|
178,138
|
25
|
|
|
454
|
Underofficerare av 2:a graden dagavlöning ä 1 kr. 50 öre i
365 dagar ................................................
|
248,565
|
_
|
|
|
|
Ökning i dagavlöning å 35 öre till förslagsvis 88 flaggunder¬
officerare (maskinister) i 365 dagar.....................
|
11,242
|
—
|
|
|
|
Ökning i dagaflöning å 65 öre till förslagsvis 176 under¬
officerare av 2:a graden (maskinister) i 365 dagar.........
|
41,756
|
—
|
479,701
|
25
|
681
|
Summa högst kronor
|
—
|
—
|
893,976
|
25
|
198
Femte huvudtiteln.
Bilaga nr 7.
Stat
för mariningenjörkåren.
Antal.
|
|
Kronor.
|
Summa.
kronor.
|
i
|
Marinöverdirektör:
|
|
|
|
|
|
fast arvode ...............................................................
|
8,000
|
—
|
|
|
|
dagavlöning å 6 kronor ............................................
|
2,190
|
—
|
10,190
|
—
|
i
|
Marindirektör av l:a graden:
|
|
|
|
|
|
lön ...........................................................................
|
6,000
|
—
|
|
|
|
dagavlöning å 5 kronor .............................................
|
1,825
|
—
|
7,825
|
—
|
i
|
Marindirektör av l:a graden .............................................
|
—
|
—
|
7,825
|
—
|
i
|
Marindirektör av 2:a graden:
|
|
|
|
|
|
lön ...........................................................................
|
5,000
|
|
|
|
|
dagavlöning å 5 kronor .............................................
|
1,825
|
-
|
6,825
|
—
|
2
|
Marindirektörer av 2:a graden.............................................
|
—
|
—
|
13,650
|
—
|
1
|
Mariningenjör av l:a graden, l:a löneklassen:
|
|
|
|
|
|
lön .........................................................................
|
4,500
|
—
|
|
|
|
dagavlöning å 4 kronor .............................................
|
1,460
|
—
|
5,960
|
—
|
8
|
Mariningenjörer av l:a graden, l:a löneklassen ..................
|
—
|
-
|
47,680
|
—
|
1
|
Mariningenjör av l:a graden, 2:a löneklassen:
|
|
|
|
|
|
lön ...........................................................................
|
3,500
|
—
|
|
|
|
dagavlöning å 4 kronor ............................................
|
1,460
|
|
4,960
|
—
|
4
|
Mariningenjörer av l:a graden, 2:a löneklassen.....................
|
—
|
—
|
19,840
|
—
|
1
|
Mariningenjör av 2:a graden:
|
|
|
|
|
|
lön ...........................................................................
|
3,000
|
—
|
|
|
|
dagavlöning å 3 kronor ...........................................
|
1,095
|
—
|
4,095
|
|
5
|
Mariningenjörer av 2:a graden .........................................
|
—
|
—
|
20,475
|
—
|
i
|
Extra mariningenjör:
|
|
|
|
|
|
arvode ...................................................................
|
2,000
|
—
|
|
|
|
dagavlöning å 3 kronor .............................................
|
1,095
|
—
|
3,095
|
—
|
27
|
Transport
|
-
|
—
|
152,420
|
|
Femte huvudtiteln,
199
|
|
|
|
|
|
Antal.
|
|
Kronor.
|
|
kronor.
|
|
27
|
Transport
|
—
|
—
|
152,420
|
—
|
3
|
Extra mariningenjörer ......................................................
|
—
|
—
|
9,285
|
—
|
1
|
Stationsingenj ör:
|
|
|
|
|
|
lön ...........................................................................
|
4,500
|
—
|
|
|
|
tjänstgöringspenningar................................................
|
1,000
|
—
|
5,500
|
—
|
1
|
Stationsingenj ör .............................................................
|
—
|
—
|
5,500
|
—
|
1
|
Y erkstadsingenj ör:
|
|
|
|
|
|
lön ...........................................................................
|
4,500
|
—
|
|
|
|
tjänstgöringspenningar...............................................
|
1,000
|
—
|
5,500
|
—
|
1
|
Yerkstadsingenjör ............................................................
|
—
|
—
|
5,500
|
—
|
1
|
Miningenjör:
|
|
|
|
|
|
lön ..........................................................................
|
4,500
|
—
|
|
|
|
tj änstgöringspenningar................................................
|
500
|
—
|
5,000
|
—
|
1
|
Miningenjör .....................................................................
|
—
|
—
|
5,000
|
—
|
1
|
Torpedingenjör:
|
|
|
|
|
|
lön .........................................................................
|
4,500
|
—
|
|
|
|
tjänstgöringspenningar ..............................................
|
500
|
—
|
5,000
|
—
|
2
|
Torpedingenjörer ..............................................................
|
—
|
—
|
10,000
|
—
|
1
|
Elektroingenjör:
|
|
|
|
|
|
lön ...........................................................................
|
4,500
|
—
|
|
|
|
tj änstgöringspenningar................................................
|
500
|
—
|
5,000
|
—
|
2
|
Elektroingenjörer...............................................................
|
—
|
—
|
10,000
|
—
|
42
|
|
|
|
|
|
|
Arvode till den torpedingenjör, som förestår torpedverkstaden
|
|
|
|
|
|
i Karlskrona...............................................................
|
—
|
—
|
1,000
|
|
|
Inkvarteringsbidrag, förslagsvis ..........................................
|
—
|
—
|
12,800
|
—
|
4
|
Mariningenjörsstipendiater, stipendier å 1,200 kronor............
|
—
|
—
|
4,800
|
—
|
1
|
Mariningenj örsaspirant:
|
|
|
|
|
|
dagavlöning, 75 dagar å, 50 öre ................................
|
37
|
50
|
|
|
|
beklädnadsersättning, 75 dagar å 30 öre .....................
|
22
|
50
|
60
|
—
|
5
|
Mariningenjörsaspiranter ...................................................
|
—
|
—
|
300
|
—
|
1
|
Mariningenjörselev, 2:a årskursen:
|
|
|
|
|
|
dagavlöning, 11 dagar å 20 öre och 64 dagar å 50 öre...
|
34
|
20
|
|
|
|
beklädnadsersättning, 75 dagar å 30 öre .....................
|
22
|
50
|
56
|
70
|
5
|
Mariningenjörselever, 2:a årskursen ....................................
|
—
|
—
|
283
|
50
|
|
Transport
|
—
|
—
|
243,005
|
20
|
200
Femte huvudtiteln,
Antal
|
|
Kronor.
|
Summa
kronor.
|
1
|
Transport
|
_
|
_
|
243,005
|
20
|
1
|
Mariningenjörselev, l:a årskursen:
|
|
|
|
|
|
dagavlöning, 75 dagar å 20 öre .................................
|
15
|
—
|
|
|
|
beklädnadsersättning, 75 dagar å 30 öre .....................
|
22
|
50
|
37
|
50
|
5
|
Mariningenjörselever, l:a årskursen ....................................
|
—
|
—
|
187
|
so;
|
|
Penningtillskott å 20 öre om dagen till mariningenjörselever
och maskiningenjörsaspiranter för den tjänstgöringstid,
som överskjuter 240 dagar, förslagsvis ........................
|
|
|
64
|
80
|
|
Summa högst kronor
|
—
|
—
|
243,295
|
—
|
Anmärkningar:
l:o. För stations-, min-, torped-, elektro- och verkstadsingenjör, som åtnjuter boställe i kronans
hus, minskas fasta lönen med 400 kronor i Karlskrona och 500 kronor i Stockholm.
2:o. Till övrig personal vid mariningenjörkåren, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus,
utgår i den ordning, reglemente för marinen bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknat
belopp av:
|
|
vid Karlskrona
|
vid Stockholms
|
|
|
station:
|
station:
|
för
|
marinöverdirektör .................
|
—
|
1,200 kronor.
|
»
|
marin direktör.......................
|
|
1,000 »
|
»
|
mariningenjör av l:a graden
|
.............. 400 »
|
500 »
|
>»
|
mariningenjör av 2:a graden
|
och extra
|
|
|
mariningenjör...................
|
.............. 300 »
|
400 »
|
3:o. För min-, torped-, och elektroingenjör höjes lönen efter 5, 10, 15 och 20 års väl vitsordad
tjänstgöring, varje gång med 500 kronor, och för stations- och verkstadsingenjör efter 5, 10 och 15
års sådan tjänstgöring, varje gång med 500 kronor.
4:o. Mariningenjörselev åtnjuter 20 öre om dagen under tjänstgöring de första 86 dagarna och
50 öre om dagen under återstående tjänstgöring.
Femte huvudtiteln
201
Bilaga nr 8.
Stat
för marinintendenturkåren.
Antal.
|
|
K r
|
O
|
n o r.
|
|
1
|
Marinöverintendent och chef:
|
|
|
|
|
|
lön......................................................................*.......
|
6,000
|
—
|
|
|
|
dagavlöning å 6 kronor ...............................................
|
2,190
|
—
|
8,190
|
_
|
1
|
Förste marinintendent:
|
|
|
|
|
|
lön ..............................................................................
|
4,000
|
—
|
|
|
|
dagavlöning å 5 kronor ................................................
|
1,825
|
—
|
5,825
|
_
|
2
|
Förste marinintendenter ......................................................
|
—
|
—
|
11,650
|
—
|
1
|
Marinintendent av l:a graden, l:a löneklassen:
|
|
|
|
|
|
lön ..............................................................................
|
3,400
|
—
|
|
|
|
dagavlöning å 4 kronor ................................................
|
1,460
|
—
|
4,860
|
—
|
19
|
Marinintendenter av l:a graden, l:a löneklassen.....................
|
—
|
—
|
92,340
|
—
|
1
|
Marinintendent av l:a graden, 2:a löneklassen: •
|
|
|
|
|
|
lön ..............................................................................
|
2,400
|
—
|
|
|
|
dagavlöning å, 4 kronor ...............................................
|
1,460
|
—
|
3,860
|
_
|
9
|
Marinintendenter av l:a graden, 2:a löneklassen.....................
|
—
|
—
|
34,740
|
—
|
1
|
Marinintendent av 2:a graden:
|
|
|
|
|
|
lön ..........................„..................■.................................
|
1,500
|
—
|
|
|
|
dagavlöning å 3 kronor ................................................
|
1,095
|
—
|
2,595
|
_
|
24
|
Marinintendenter av 2:a graden.............................................
|
—
|
—
|
62,280
|
—
|
1
|
Marinnnderintendent: .
|
|
|
|
|
|
lön ..............................................................................
|
720
|
—
|
|
|
|
dagavlöning å 3 kronor ................................................
|
1,095
|
—
|
1,815
|
—
|
11
|
Marinunderintendenter .........................................................
|
—
|
—
|
19,965
|
—
|
71
|
|
|
|
|
|
|
Transport
|
—
|
—
|
248,120
|
—
|
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 käft. 26
202
Femte huvudtiteln
Antal.
|
|
K r
|
O
|
n o r.
|
|
|
Transport
|
—
|
—
|
248,120
|
—
|
1
|
Advokatfiskal vid Karlskrona station:
|
|
|
|
|
|
arvode........................................................................
|
1,800
|
—
|
|
|
|
tjänstgöringspenningar.........................................„.........
|
700
|
—
|
2,500
|
|
1
1
|
Väbel vid Karlskrona station:
|
|
|
|
|
|
lön ............................................................................
|
600
|
—
|
|
|
|
dagavlöning å 2 kronor 15 öre......................................
|
784
|
75
|
1,384
|
75
|
1
2
|
Väbel vid Stockholms station..............................................
|
—
|
—
|
1,384
|
75
|
1
|
Vaktmästare vid Karlskrona station:
|
|
|
|
|
|
lön..............................................................................
|
700
|
—
|
|
|
|
tjänstgöringspenningar...................................................
|
350
|
—
|
1,050
|
_
|
3
|
Vaktmästare vid Karlskrona station ....................................
|
—
|
—
|
3,150
|
—
|
1
|
Vaktmästare vid Stockholms station:
|
|
|
|
|
|
lön .............................................................................
|
700
|
—
|
|
|
|
tjänstgöringspenningar..................................................
|
350
|
—
|
|
|
|
ortstillägg.....................................................................
|
150
|
—
|
1,200
|
_
|
2
7
|
»
Vaktmästare vid Stockholms station ....................................
|
—
|
—
|
2,400
|
-
|
|
Dagavlöning till marinuuderintendenter över stat..................
|
—
|
—
|
2,190
|
—
|
|
Missräkningspenningar till kassör å vardera stationen å 500 kr.
|
—
|
—
|
1,000
|
—
|
|
Inkvarteringsbidrag, förslagsvis.............................................
|
—
|
—
|
29,440
|
—
|
|
Ersättning till vikarier för vaktmästare...............................
|
—
|
—
|
315
|
—
|
|
Summa högst kronor
|
|
—
|
294,134
|
50
|
Femte huvudtiteln,
203
Anmärkningar:
Iso. Till personal, som icke åtnjuter fri bostad i kronans hus, utgår, i den ordning reglemente
för marinen bestämmer, inkvarteringsbidrag med ett efter år räknat belopp av:
i Karlskrona eller i Stockholm eller
å kustposition Göteborg
marinöverintendent ....................
förste marinintendent ....................
marinintendent av l:a graden.........
marinintendent av 2:a graden och ...
marinunderintendent. ....................
väbel..........................................
2:o. För väbel ökas lönen efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring med 100 kronor och efter
10 års sådan tjänstgöring med ytterligare 100 kronor. För vaktmästare ökas lönen efter 5 års väl
vitsordad tjänstgöring med 100 kronor och efter 10 års sådan tjänstgöring med ytterligare 100 kronor.
3:o. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå, varjämte å lönen avdragas 100 kronor årligen.
För vaktmästare, i vars avlöningsförmåner ej ingår ortstillägg, göres, i fall han i sådan egenskap åt¬
njuter fri bostad, avdrag å lönen med 150 kronor årligen.
600
|
kronor
|
1,000
|
>
|
400
|
>
|
500
|
>
|
300
|
>
|
400
|
>
|
240
|
j»
|
300
|
>
|
204
Femte huvudtiteln,
Bilaga nr 9.
Stat
för kustartilleriet.
Antal.
|
I. Lön och dagavlöning m m.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Summa
kronor.
|
|
Officerare.
|
|
|
|
|
|
|
1
|
Chef för kustartilleriet:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön .........................................................
|
8,000
|
—
|
|
|
|
|
|
dagavlöning å 7 kronor ...........................
|
2,555
|
—
|
10,555
|
|
|
|
1
|
Överste och chef för Vaxholms kustartillerirege¬
mente :
|
|
|
|
|
|
|
lön ..............................................
|
6,000
2,190
|
|
|
|
|
|
|
dagavlöning ä 6 kronor ...........................
|
_
|
8,190
|
|
|
|
1
|
Överste och chef för Karlskrona kustartillerirege¬
mente :
|
|
|
|
|
|
|
lön..................................................
|
6,000
2,190
|
|
|
|
|
|
|
dagavlöning å 6 kronor ...........................
|
—
|
8,190
|
|
|
|
1
|
Överstelöjtnant:
|
|
|
|
|
|
|
lön .........................................................
|
4,500
|
—
|
|
|
|
|
|
dagavlöning a 5 kronor ...........................
|
1,825
|
—
|
6,325
|
_
|
|
|
1
|
Överstelöjtnant................................................
|
—
|
—
|
6.325
|
—
|
|
|
1
|
Major:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön .......................................................
|
4,000
|
—
|
|
|
|
|
|
dagavlöning å 5 kronor ...........................
|
1,825
|
—
|
5,825
|
_
|
|
|
5
|
Majorer ...............................................
|
—
|
—
|
29,125
|
—
|
|
|
1
|
Kapten av l:a klassen:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön ........................................................
|
3,400
|
—
|
|
|
|
|
|
dagavlöning å 4 kronor .......................
|
1,460
|
—
|
4,860
|
_
|
|
|
21
|
Kaptener av l:a klassen...................................
|
—
|
—
|
102,060
|
—
|
|
|
1
|
Kapten av 2:a klassen:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön ........................................................
|
2,400
|
—
|
|
|
|
|
|
dagavlöning å 4 kronor ...........................
|
1,460
|
—
|
3,860
|
|
|
|
16
|
Kaptener av 2:a klassen....................................
|
—
|
—
|
61,760
|
—
|
|
|
50
|
Transport
|
—
|
—
|
247,075
|
-|
|
Femte huvudtiteln,
205
Antal
|
|
Kronor.
|
Kronor,
|
Summa
kronor.
|
|
50
|
Transport
|
|
_
|
247,075
|
|
|
|
1
|
Löjtnant:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön ................................................
|
1,500
|
—
|
|
|
|
|
|
dagavlöning å 3 kronor ....................
|
1,095
|
—
|
2,595
93,420
|
|
|
|
36
|
Löjtnanter ..................................................
|
—
|
—
|
_
|
|
|
i
|
Underlöjtnant:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön .........................................................
|
720
|
—
|
|
|
|
|
|
dagavlöning å 3 kronor ..................
|
1,095
|
—
|
1,815
|
|
|
|
18
|
Underlöjtnanter......................................
|
—
|
—
|
32,670
|
—
|
377,575
|
|
106
|
Reservofflcerare under repetitionsövning.
|
|
|
|
|
|
|
1
|
Reservunderlöjtnant:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön under 6 månader å 60 kronor ........
|
360
|
—
|
|
|
|
|
|
dagavlöning å 3 kronor under 6 månader...
|
540
|
—
|
900
|
|
|
|
4
|
Beservunderlöjtnanter..............................
|
—
|
—
|
3,600
|
—
|
4,500
|
|
5
|
Reservofflcersaspiranter.
|
|
|
|
|
|
1
|
Reservofficers aspirant:
|
|
|
|
|
|
|
|
dagavlöning å 4.50 kronor .....................
|
|
|
1,642
8,212
|
50
50
|
|
|
5
|
Reservofflcersaspiranter....................................
|
—
|
—
|
9,855
|
|
6
|
Underofficerare.
|
|
|
|
|
|
1
|
Underofficer av l:a graden:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön ........................................................
|
1,200
|
—
|
|
|
|
|
|
dagavlöning å 2,50 kronor ........................
|
912
|
50
|
|
|
|
|
|
ersättning för ljus och ved........................
|
130
|
—
|
2 242
|
50
|
|
|
56
|
Underofficerare av l:a graden...........................
|
—
|
—
|
125,580
|
|
|
|
1
|
Underofficer av 2:a graden:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön ........................................................
|
1,100
|
—
|
|
|
|
|
|
|
773
|
80
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ersättning för ljus och ved ......................
|
100
|
—
|
1,973
|
80
|
|
|
114
|
Underofficerare av 2:a graden...........................
|
—
|
—
|
225,013
|
20
|
354,809
|
50
|
172
|
Transport
|
|
|
|
|
746,739 |50
|
206
Femte huvudtiteln.
Antal.
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Summa.
kronor.
|
|
Transport
|
_
|
|
_
|
_
|
746,739
|
50
|
|
Manskap.
|
|
|
|
|
|
|
1
|
l:a lönegrad (underofficerskorpral):
|
|
|
|
|
|
|
|
lön .........................................................
|
540
|
—
|
|
|
|
|
|
dagavlöning å, 80 öre ..............................
|
292
|
—
|
832
|
|
|
|
214
|
l:a lönegrad (underofficerskorpraler).................
|
—
|
—
|
178,048
|
—
|
|
|
1
|
2:a lönegrad:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön .........................................................
|
276
|
—
|
|
|
|
|
|
dagavlöning å 60 öre ............................
|
219
|
—
|
495
|
_
|
|
|
305
|
2:a lönegrad .................................................
|
—
|
—
|
150,975
|
—
|
|
|
1
|
3:e lönegrad:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön .........................................................
|
180
|
—
|
|
|
|
|
|
dagavlöning å 50 öre ..............................
|
182
|
50
|
362
|
50
|
|
|
368
|
3:e lönegrad ...................................................
|
—
|
—
|
133,400
|
|
|
|
. 1
|
4:e lönegrad:
|
|
|
|
|
|
|
|
lön .........................................................
|
144
|
—
|
|
|
|
|
|
dagavlöning å 30 öre ..............................
|
109
|
50
|
253
|
50
|
|
|
397
|
4:e lönegrad ...................................................
|
—
|
—
|
100,639
|
50
|
565,005
|
50
|
1,288
|
II. Arvoden.
|
|
|
|
|
|
|
1
|
Regementspastor .............................................
|
—
|
—
|
1,000
|
—
|
|
|
1
|
Fästningspredikant ..........................................
|
—
|
—
|
120
|
—
|
1,120
|
|
2
|
III. Rekryteringskostnader.
|
|
|
|
|
|
|
Lega, räknad efter 12 kr. 50 öre per år, samt
Övriga rekryteringskostnader, beräknade efter
40 kr. per man, därav högst 30 kr. till vär¬
varen, förslagsvis ...................................
|
|
|
21,000
|
|
21,000
|
|
|
IY. Inkvarteringsbidrag.
|
|
|
|
|
|
|
|
Inkvarteringsbidrag för officerare och underoffi¬
cerare, förslagsvis ....................................
|
_
|
_
|
25,485
|
_
|
|
|
|
Inkvarteringsbidrag för underofficerskorpraler,
förslagsvis...............................................
|
—
|
—
|
25,180
|
—
|
50,665
|
|
|
Transport
|
—
|
|
—
|
|
1,384,530
|
—
|
Femte huvudtiteln.
207
Antal.
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Summa
kronor.
|
|
Transport
|
_
|
_
|
_
|
_
|
1,384,530
|
_
|
|
V. Lönetillägg och uppmuntrings-
|
|
|
|
|
|
|
|
penningar.
|
|
|
|
|
|
|
|
Lönetillägg, förslagsvis ....................................
|
—
|
-
|
19,000
|
-
|
|
|
|
Uppmuntringspenningar,'förslagsvis ..................
|
—
|
—
|
16,000
|
—
|
35,000
|
—
|
|
Summa högst kronor
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1,419,530
|
—
|
Anmärkningar:
l:o. Officer, jämväl reservofficer under repetidonsövning, och underofficer, som icke åtnjuta fri
bostad i kronans hus, uppbära inkvarteringsbidrag med ett efter år räknat belopp av:
|
å kustposition
kronor
|
i Stockholm
eller Göteborg.
|
|
kronor.
|
generalsperson............................
|
.............. —
|
1,500
|
överste .....................................
|
.............. 900
|
1,200
|
överstelöjtnant eller major ..........
|
.............. 600
|
1,000
|
kapten ....................................
|
.............. 400
|
500
|
subalternofficer .........................
|
.............. 300
|
400
|
underofficer av l:a graden ..........
|
.............. 240
|
300
|
underofficer av 2:a graden .........
|
.............. 180
|
240
|
Officer eller underofficer, som är gift eller är änkling med hemmavarande barn, uppbär, om på
grund av förhållandena å förläggningsorten endast sådan bostad i kronans hus finnes att[tilldela honom,
att han därstädes icke kan ordna eget hushåll, ävenledes inkvarteringsbidrag till ovan angivna belopp.
2:o. Underofficerskorpral, som är gift eller är änkling med minderårigt barn och som erhållit
vederbörligt tillstånd att bo utom kasern, åtnjuter inkvarteringsbidrag till ett månatligt* belopp *av 15
kronor å kustposition och 20 kronor i Stockholm eller Göteborg.
3:o. Skulle det här ovan bestämda antalet manskap i någon av de tre högre lönegraderna icke
finnas fulltaligt, må de löner, som till följd därav sakna innehavare, till så stor del/'som erfordras,
användas till avlöning åt manskap i lägre lönegrad samt till bestridande av lega och rekryteringskost-
nader, om det under III här ovan förslagsvis beräknade belopp därtill visar sig otillräckligt.
4:o. Uppmuntringspenningar utgå under tjänstgöring i land till manskap, som tillhör L:a, 2:a
eller 3:e uppmuntringsklassen, med respektive 15, 10 och 5 öre om dagen enligt de för dagavlönings
åtnjutande gällande grunder.
5:o. Till den, som tillhör l:a lönegraden, utgår, om han vid kustartilleriet innehar en tjänstetid
av minst 108 månader (9 år), ett första lönetillägg av 5 kronor i månaden och, om han vid kustar¬
tilleriet innehar en tjänstetid av minst 144 månader (l2 år), ett andra lönetillägg av 5 kronor i månaden.
Till den, som tillhör 2:a lönegraden och är underofficerskorpral eller korpral, utgår, om han vid
kustartilleriet innehar en tjänstetid av minst 48 månader (4 år), varav minst 12 månader såsom korpral,
ett första lönetillägg av 10 kronor i månaden och, om han vid kustartilleriet innehar en tjänstetid av
minst 144 månader (12 år), ett andra lönetillägg av 5 kronor i månaden.
6:o. Vid beräkning av tjänstetid vid kustartilleriet äger den, som i egenskap av värnpliktig
tjänstgjort vid detta vapen eller antagits i högre lönegrad än den lägsta, att tillgodoräkna sig extra
tjänstetid enligt de bestämmelser, som av Konungen meddelas.
208
Femte huvudtiteln.
Bilaga n:r 10.
|
Ström från Stockholms Elektricitetsverk.
|
100 eff. hkr.
dieselmotor
|
|
I. Endast
Galérvarvet.
|
II. Endast
Skeppsholmen.
|
in. Både Ga¬
lérvarvet och
Skeppsholmen.
|
för Galérvarvet
enligt varvs-
chefens för¬
slag.
|
Anläggningskostnad.
|
Kr.
|
S:ma
|
Kr.
|
S:ma
|
Kr.
|
S:ma
|
Kr.
|
S:ma
|
Byggnad ...................................................
|
2,000
|
|
—
|
|
2,000
|
|
13,200
|
|
Dieselmotor med dynamo och tillbehör ......
|
—
|
|
-
|
|
—
|
|
25,800
|
|
Transformatorer och högspänningsservis......
|
22,000
|
|
—
|
|
22,000
|
|
—
|
|
Matareledningar till verkstäder och fartyg...
|
1,200
|
|
—
|
|
1,200
|
|
—
|
|
Kabelnät å Skeppsholmen...........................
|
—
|
|
14,100
|
|
14,100
|
|
—
|
|
Omformarestationer....................................
|
8,800
|
|
—
|
|
8,800
|
|
—
|
|
Installationer i byggnader...........................
|
—
|
|
13,700
|
|
13,700
|
|
—
|
|
Motorer i ingenjördepartementet ...............
|
4,800
|
38.800
|
—
|
27,800
|
4,800
|
66,600
|
—
|
39,000
|
Årliga driftkostnader.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
4 % ränta å anläggningskapitalet...............
|
1,552
|
|
1,112
|
|
2,664
|
|
1,560
|
|
4 % amortering å anläggningskapitalet ......
|
1,552
|
3.104
|
1,112
|
2,224
|
2,664
|
5,328
|
1,560
|
3,120
|
Underhåll av byggnader ...........................
|
20
|
|
—
|
20
|
125
|
> > dieselmotor ......................... .
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
350
|
|
» * elektriska maskiner och kabelnät
|
130
|
150
|
100
|
100
|
230
|
250
|
100
|
575
|
Löner till maskinpersonal...........................
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
2,000
|
2,000
|
Förbrukning av brännolja å 8 öre per kg....
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
832
|
> » smörjolja, trassel m. m.......
|
—
|
|
—
|
|
—
|
|
200
|
|
Elektrisk energi från Stockholms Elektricitets¬
verk:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Likström ä 30 öre per kwt. med 10 % rabatt
|
—
|
|
5,405
|
|
5,405
|
|
—
|
|
Växelström, fast grundpris per år .........
|
4,500
|
|
-
|
|
4,500
|
|
—
|
|
» å 50 kronor per max. kw. och år
|
4,000
|
|
—
|
|
4,000
|
|
—
|
|
» å 2 öre per kwt..................
|
2,797
|
11,297
|
—
|
5,405
|
2,797
|
16,702
|
—
|
1,032
|
Summa årliga driftkostnader
|
—
|
14,551
|
—
|
7.729
|
—
|
22,280
|
|
6,727
|
Antal producerade kw. timmar per år ........
|
—
|
133,170
|
_
|
20,020
|
—
|
153,190
|
|
34,670
|
Pris, öre per kw. timme..............................
|
—
|
10. o
|
—
|
38.5
|
—
|
14.5
|
—
|
19.5
|
Nuvarande kostnad för belysning och kraft,
kronor per år ......................................
|
_
|
21,875
|
_
|
8,184
|
_
|
30,059
|
_
|
8,290
|
Besparing per år, kronor .............:.............
|
—
|
7,324
|
—
|
455
|
—
|
7,779
|
—
|
1,563
|
Femte huvudtiteln.
209
Bilaga nr 11.
Tablå
angående beräknad kostnad m. m. å elektrisk anläggning för flottans station och varv
i Stockholm.
|
Alternativ A
|
Alternativ B
|
Alternativ C
|
|
Eget elektricitetsverk.
|
Ström från Stockholms
elektricitetsverk.
|
Ström från Stockholms
elektricitetsverk.
|
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Anläggningskostnad.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Byggnad ........................
Dieselmotorer med dynamos
|
23,400
|
—
|
|
|
2,000
|
—
|
|
|
2,000
|
—
|
|
|
och tillbehör ...............
|
86,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Transformatorer och hög-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
spänningsservis ............
|
—
|
—
|
|
|
22,000
|
—
|
|
|
22,000
|
—
|
|
|
Ackumnlatorbatteri............
Matareledningar till Skepps-
|
29,600
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
holmen........................
|
14,000
|
—
|
|
|
7,300
|
—
|
|
|
7,300
|
—
|
|
|
Matareledningar till verkstä-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
der och fartyg ............
|
12,100
19,400
|
_
|
|
|
13.700
22.700
|
_
|
|
|
7,700
22,700
|
_
|
|
|
Kabelnät å Skeppsholmen...
|
—
|
|
|
—
|
|
|
—
|
|
|
Omformarestationer............
|
17,000
|
—
|
|
|
20,000
|
—
|
|
|
14,000
|
—
|
|
|
Installationer i byggnader...
|
24,000
|
—
|
|
|
30,500
|
—
|
|
|
20,000
|
—
|
|
|
Kasernfartyget Vanadis......
Motorer i ingenjördeparte-
|
2,300
|
—
|
|
|
2,300
|
—
|
|
|
|
|
|
|
mentet........................
|
3,600
|
—
|
231,400
|
|
4,800
|
—
|
125,300
|
|
4,800
|
—
|
98,500
|
|
Årliga driftkostnader.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
4 % ränta å anläggnings¬
kapitalet .....................
4 % amortering å anlägg-
|
9,256
|
—
|
|
|
5,012
|
—
|
|
|
3,940
|
-
|
|
|
ningskapitalet...............
|
9,256
|
—
|
18,512
|
—
|
5,012
|
—
|
10,024
|
—
|
3,940
|
—
|
7,880
|
|
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 käft. 27
210
Femte huvudtiteln,
|
Alternativ A
|
Alternativ B
|
Alternativ C
|
|
Eget elektricitetsverk.
|
Ström från Stockholms
elektri eitetsverk.
|
Ström från Stockholms
elektricitetsverk.
|
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Underhåll av byggnader.....
|
250
|
_
|
|
|
20
|
_
|
|
|
20
|
_
|
|
|
» » Dieselmotorer
|
1,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
» » ackumulator¬
batteri ........................
|
1,250
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Underhåll av elektriska ma-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
skiner och kabelnät .....
|
500
|
—
|
3.000
5.000
|
|
430
|
|
450
|
|
330
|
—
|
350
|
|
Löner till maskinpersonal...
|
5,000
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
Förbrukning av brännolja k
8 öre pr kg................
Förbrukning av smörjolja,
|
7,920
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
trassel m. m................
|
1,650
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Elektrisk energi från Stock-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
holms elektricitetsverk:
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Likström å 30 öre pr kwt
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
m. 10 % rabatt........
|
—
|
—
|
—
|
-
|
6,475
|
—
|
|
|
4,072
|
—
|
|
|
Likström å 15 öre pr kwt
Växelström, fast grund-
|
—
|
|
—
|
|
495
|
|
|
|
|
|
|
|
pris per år ..............
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4,500
|
—
|
|
|
4,500
|
—
|
|
|
Växelström å 50 kr. pr max.-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
kw. och år...............
|
—
|
—
|
—
|
—
|
5,000
|
—
|
|
|
5,000
|
—
|
|
|
Växelström ä 2 öre pr kwt..
Summa årliga driftkost-
|
—
|
—
|
9,570
|
—
|
5,600
|
—
|
22,070
|
—
|
5,024
|
—
|
18,596
|
—
|
nåder...............
|
—
|
—
|
36,082
|
—
|
—
|
-
|
32,544
|
—
|
—
|
—
|
26,826
|
—
|
Antal producerade kw.-tim-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
mar per år..................
|
—
|
—
|
292,010
|
—
|
—
|
—
|
292,010
|
-
|
—
|
—
|
266,290
|
—
|
Pris öre per kw.-timme.....
Nuvarande kostnad för be-
|
—
|
—
|
12
|
35
|
—
|
—
|
11
|
25
|
—
|
—
|
10
|
—
|
lysning och kraft, kronor
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
per år ........................
|
—
|
—
|
49,928
|
—
|
—
|
—
|
49,928
|
-
|
—
|
—
|
43,467
|
—
|
Besparing per år kronor.....
|
—
|
—
|
13,846
|
—
|
—
|
—
|
17,384
|
—
|
—
|
—
|
16,641
|
—
|
Femte huvudtiteln.
211
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Ordinarie
anslag.
Kronor.
A. Departementet.
1. Departementschefen................... 17,000: —
2. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli och kom¬
mandoexpeditionen ................. 36,700: —
3. Provisorisk lönereglering för befattningshavare i departe¬
mentet .......................
Extra ordi¬
narie anslag.
Kronor.
Sid.
- 2.
4,115: — 4.
B. Marinförvaltningen och marinstaben.
1. Marinförvaltningen.................... 133,000: —
2. Förstärkning av anslaget till marinförvaltningen..... .
3. Marinstaben.......•............... 3,000: —
4. Anställande av ett extra biträde i marinstaben...... .
- 5.
20,450: — 5.
- 14.
3,000: - 14.
C. Undervisningsverken.
1. Sjökrigshögskolan .
2. Sjökrigsskolan . . .
3. Skeppsgosseskolan .
4. Marinintendentskolan
27,225: —
|
—
|
19.
|
43,568: —
|
—
|
19.
|
29,520: —
|
—
|
22.
|
9,100: —
|
—
|
22.
|
I). Avlöning för flottan och kustartilleriet, ersättningar m. m.
Flottan.
1. Avlöning för flottans kärer och stater.......... 5,648,091: —
2. Beredande av personligt lönetillägg ät marindirektören av
2:dra graden i flottan C. E. Richson......... . 1,365: 46.
3. Beredande av personligt lönetillägg ät bataljonspredikan¬
terna vid ilottans .station i Karlskrona E. A. W. Holm¬
berg och E. A. Collén................ .. 1,200: — 46.
212
Femte huvudtiteln.
4.
5.
1.
2.
1.
2.
3.
4.
1.
2.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
|
Ordinarie
anslag.
|
Extra ordi¬
narie anslag.
|
Sid.
|
Extra lönetillägg för år 1914 åt en del tjänstemän och be-
tjänte i ämbetsverk, kårer och stater, börande till sjö¬
försvarsdepartementet ................
|
Kronor.
|
Kronor.
2,000: —
|
47.
|
Ersättning för rustning och rotering...........
|
6,900: —
|
—
|
47.
|
Kustartilleriet-
|
|
|
|
Avlöning för kustartilleriets personal ..........
|
1,362,749: —
|
--
|
48.
|
Beredande av personligt lönetillägg till sergeanten över
stat vid kustartilleriet A. G. Sjöqvist......
|
—
|
580: —
|
59.
|
E. Intendenturen.
|
|
|
|
Flottan.
|
|
|
|
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna......
|
487,800: —
|
—
|
60.
|
Beklädnad åt sjöbeväringen.........
|
—
|
—
|
64.
|
Naturaunderhåll åt personal vid flottan.....
|
1,850,000: —
|
—
|
70.
|
Anskaffande av filtar och kojer för fartygen vid flottans sta¬
tion i Stockholm.................
|
—
|
19,000: —
|
74.
|
Kustartilleriet.
|
|
|
|
Beklädnad åt kustartilleriets manskap..........
|
142,704: —
|
—
|
76.
|
Naturaunderhåll åt personal vid kustartilleriet......
|
521,518: —
|
—
|
77.
|
F. Nybyggnad och underhåll.
|
|
|
|
Flottan.
|
|
|
|
Flottans nybyggnad och underhåll............
|
2,728,500: —
|
—
|
77.
|
Krigsfartygsmateriel............
|
—
|
3,000,000: —
|
80.
|
Förändring av undervattenssidotuberna å vissa pansarbåtar
|
—
|
71,000: —
|
84.
|
Anskaffning av transportmedel för flottans varv i Stock¬
holm ...............
|
_
|
37,000: —
|
85.
|
Omläggning av spårnätet vid flottans varv i Karlskrona .
|
—
|
20,500: —
|
87.
|
Verkställande av muddrings- och sprängningsarbeten i
yttre varvshamnen i Karlskrona........
|
__
|
32,000: -
|
88.
|
Uppförande av en ångpanneverkstad vid flottans varv i
Karlskrona................
|
_
|
101,000: —
|
89.
|
Anläggning av ny törpedinskjutningsstation för flottans
station i Karlskrona.............
|
__
|
72,651: —
|
90.
|
Uppförande av en förrådsbyggnad för fyrverkspersedlar vid
flottans station i Stockholm......
|
|
13,750: —
|
92.
|
Anskaffning av moderna arbetsmaskiner m. m. för flottans
varv i Stockholm...........
|
__
|
50,000: —
|
94.
|
Femte huvudtiteln.
213
Ordinarie Extra ordi- g^
anslag. narie anslag.
Kronor. Kronor.
It. Elektriska anläggningar vid flottans station och varv i
Stockholm...................... 98,500: — 95.
Kustartilleriet.
1. Underhåll av kustartilleriets byggnader och materiel . . . 506,700: — -- 101.
2. Utförande av en ångpannecentral m. fl. anläggninvar å
Kungsholmsfort................... 64,325: — 101.
3. Permanenta kokinrättningar jämte inventarier inom Vax¬
holms och Oskar-Fredriksborgs fästning....... 39,250: — 102.
4. Komplettering av telefonförbindelsen i kustfästningar . . 47,895: — 102.
G. Övningar.
Flottan.
1. Flottans övningar och krigsberedskap.......... 3,109,500: —
2. Sjöbeväringens avlöning och beklädnad m. m....... 505,984: —
Kustartilleriet-
1. Kustartilleriets övningar och krigsberedskap . ...... 396,000: —
2. Kustartilleribeväringens avlöning och beklädnad m. m. . . 267,689: —
3. Krigsövningar vid kustpositionerna........... 15,000: —
103.
120.
123.
128.
130.
H. Artilleribehov.
Flottan.
1. Skjutförsök och inskjutning av kanoner.......• . - 40,000: — 131.
2. Förbättring av projektilutredningen för vissa pansarbåtar . —— 100,000: — 133.
3. Nya kämrör för kanoner................. . 100,000: 136.
4. Anskaffning av och försök med en antiballongkanon . . . - 30,000: — 138.
Kustartilleriet.
3. Anskaffning av övningsmateriel för kustartilleriets utbild¬
ning i skjutning................... ... 31,700: — 140.
I. Torped- och gnistsignalväsendet.
1. Anskaffning av torpeder och torpedmateriel .......
2. Anskaffning av gnistsignalmateriel............
4. Försök med torped- och gnistmateriel..........
90,600: —
|
140.
|
38,200: —
|
141.
|
25,000: —
|
143.
|
214
Femte huvudtiteln.
Ordinarie
anslag.
Kronor.
J. Minväsendet.
1. Ändring av de permanenta mineringarna vid Vaxholms och
Oskar-Fredriksborgs samt Karlskrona fästningar . . . --
2. Anskaffning av handmin- och bevakningstelefonkablar för
flottan och kustartilleriet............... ..
3. Anskaffning av flyttbara lysapparater för sjöpositioner . . . --
4. Anskaffning av båtmateriel för minförsvaret ....... .
5. Anskaffning av kontraminmateriel för flottan och kustar¬
tilleriet ....................... .
Extra ordi¬
narie anslag.
Kronor.
Std.
120,000: —
51,400: —
73,750: -
66,200: —
144.
59,100: -■
K. Diverse.
1.
|
Ålderstillägg,......................
|
42,000: —
|
—
|
146.
|
2.
|
Ersättning åt officerare, ingenjörer och intendenter under
anställning eller kommendering utrikes........
|
15,000: —
|
—
|
147.
|
3.
|
'.Resestipendium åt läkare vid marinläkarkåren......
|
2,000: —
|
—
|
147.
|
4.
|
Rese- och traktamentspenningar.............
|
55,500: —■
|
—
|
147.
|
5.
|
Flyttningshjälp.....................
|
11,000: —
|
—
|
147.
|
6.
|
Sjukvård för marinen..................
|
115,960: —
|
—
|
147.
|
7.
|
Uppvärmning, belysning, renhållning samt tvätt- och bad¬
inrättningar .....................
|
315,000: —
|
—
|
147.
|
8.
|
Arvoden åt vid skeppsgossekåren i Marstrand anställda
personer samt medikamenter, bad m. m........
|
—
|
10,498: — 147.
|
9.
|
Skrifmaterialier och expenser m. m............
|
100,000: —
|
—
|
147.
|
10.
|
Utgivande av läroböcker, beskrivningar, reglementen och
instruktioner m. m..................
|
25,000; -
|
—
|
148.
|
11.
|
Tryckningskostnader..................
|
25,029: —
|
—
|
148.
|
12.
|
Diverse behov......................
|
22,254: —
|
—
|
148.
|
13.
|
Extra utgifter......................
|
75,000: -
|
—
|
148.
|
14.
|
Bestridande av hyresutgifter...............
|
—
|
17,000
|
— 149.
|
15.
|
Ersättning för förskott.................
|
—
|
229,163
|
— 182.
|
16.
|
Bidrag till Stockholms stad för anskaffande av en isbrytare
|
—
|
87,500
|
— 158.
|
17.
|
Anskaffning av en gyroskopkompassanläggning......
|
—
|
50,000
|
— 162.
|
18.
|
Bidrag till utgivande av ett sjökrigshistoriskt arbete . . .
|
—
|
6,000
|
— 164.
|
|
Summa kronor
|
18,651,991: —
|
4,925,692
|
—
|
|
L. Handeln.
|
|
|
|
|
Sj ökarte verket.
|
|
|
|
1.
|
Avlöningar, underhåll av fastighet, materialier m. m. . . .
|
101,800: —
|
—
|
167.
|
2.
|
Utförande av sjömätningar...............
|
—
|
89,400
|
— 171.
|
3.
|
Anskaffning av ett sjömätningsfartyg..........
|
—
|
40,500
|
— 172.
|
Femte huvudtiteln.
215
|
|
Ordinarie
anslag.
|
Extra ordi¬
narie anslag.
|
Sid.
|
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
|
|
Lots- och fyrväsendet-
|
|
|
|
1.
|
Lots- och fyrinråttningen med livräddningsanstalterna . .
|
3,312,997: —
|
—
|
180.
|
2.
|
Säkerhetsanstalter för sjöfarten.............
|
—
|
460,000: —
|
184.
|
|
Undervisningsanstalter för sjöfart samt nautisk¬
meteorologiska byrån.
|
|
|
|
1.
|
Undervisningsanstalter för sjöfart............
|
186,420: -
|
—
|
184.
|
2.
|
Nautisk-meteorologiska byrån..............
|
26,100: —
|
—
|
184.
|
3.
|
Arvode åt ytterligare en assistent vid nautisk-meteorolo-
giska byrån.....................
|
—
|
3,000: —
|
185.
|
4.
|
Ålderstillägg för personalen vid undervisningsanstalterna för
sjöfart och föreståndaren för nautisk-meteorologiska
byrån ........................
|
13,000: —
|
|
185.
|
|
Summa summarum kronor
|
22,292,308: -
|
5,518,592: —
|
|
BIHANG
TILL
RIKSDAGENS PROTOKOLL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅR 1914
den 15 januari—5 mars.
FÖRSTA SAMLINGEN.
FÖRSTA BANDET. III.
De till Kungl. Maj:ts Proposition Nr 1 angående statsverkets tillstånd och behov
hörande bilagor, sjätte och sjunde huvudtitlarna.
Sjätte huvudtiteln.
1
Sjätte huvudtiteln.
Utdrag av 'protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
januari 1914.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Staaff,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena greve Ehrensvård,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Berg,
Bergström,
friherre Adelswård,
Petrén,
Stenström,
Larsson,
Sandström.
l:o.
Departemenschefen, statsrådet Schotte anmälde de frågor, som
tillhörde regleringen av riksstatens sjätte huvudtitel för år 1915, samt
yttrade därvid följande.
Under sjätte huvudtiteln upptagas, i enlighet med vad som jämlikt
Kungl. Maj:ts beslut redan föregående år ägde rum, anslagstitlarna så¬
som de höra förekomma i riksstateu, därvid jag i behörig ordning
angiver även de ordinarie anslag, beträffande vilka jag icke bär någon
ändring att föreslå.
Bihang filt Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. / käft.
1
2
Sjätte huvudtiteln.
[1-1
Handsekre¬
terare åt sta ts¬
ministern.
(Extra anslag.)
[2-]
Provisorisk
lönereglering
för departe¬
mentet.
(Extra anslag.)
A. Departementet.
1. Statsministern, lönefyllnad, oförändrat ordi¬
narie anslag, förslagsanslag, högst ................................ kronor 6,500: —
2. Statsråden utan departement, tre å 15,000
kronor, oförändrat ordinarie anslag................................... )) 45,000: —
3. Departementschefen, oförändrat ordinarie an¬
slag .......................................................................................... » 17,000: —
4. Departementets avdelning av Kungl. Maj:ts
kansli, oförändrat ordinarie anslag ........................ )) 93,300: —
5. Handsekreterare åt statsministern.
Till avlönande av en handsekreterare åt statsministern har Riks¬
dagen på extra stat för år 1914 anvisat ett anslag av 3,000 kronor.
Då enahanda anslag synes böra utgå jämväl för år 1915, hem¬
ställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av
3,000 kronor att av Kungl. Maj:t ställas till statsminis¬
terns förfogande för avlönande av en handsekreterare.
6. Provisorisk lönereglering för departementet in. in.
Till provisorisk lönereglering för befattningshavare i civildeparte¬
mentet har Riksdagen på extra stat för år 1914 anvisat ett belopp av
13,935 kronor, därav högst 325 kronor finge användas till höjning av
vikariatsersättning under semester.
I enlighet med vad chefen för justitiedepartementet till statsråds¬
protokollet över justitieärenden förut denna dag anfört torde medel
enligt av honom angivna grunder även för år 1915 böra för ifrågava¬
rande ändamål begäras.
I avseende å beloppet föranledes, vad civildepartementet angår,
jämkning av den anledning, att med år 1915 ett kansliråd och en
kanslisekreterare, förutom den såsom extra föredragande förordnade
kanslisekreteraren, vilken ej åtnjuter provisoriskt avlöningstillägg, in-
3
Sjätte huvudtiteln.
tjänat åldersförhöjning å respektive löner. Detta medför, att det pen¬
sionsavgift motsvarande avdrag-, som vid utbetalningen _ av det proviso¬
riska avlöningstillägget skall ske a den till lön hänförliga delen därav,
för vardera ökas med 50 kronor. Anslaget kan i följd härav nedsättas
med 100 kronor. _ ....
För åtnjutande av det provisoriska avlöningstillägget torde i övrigt
böra stadgas de villkor, chefen för justitiedepartementet i sitt anförande
föreslagit, och tillika för iakttagande vid utbetalningen av avlönings-
tilläggen meddelas de av honom ifrågasatta föreskrifter.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till provisorisk lönereglering för befattnings¬
havare i civildepartementet, i enlighet med de av chefen
för justitiedepartementet tillstyrkta grunder och föror¬
dade villkor, på extra stat för år 1915 bevilja ett för¬
slagsanslag av 13,835 kronor, därav högst 325 kronor
må användas till höjning av vikariatsersättning under
semester.
7. Extra föredragande inom departementet.
Till avlönande av en extra föredragande inom civildepartementet
har Riksdagen på extra stat för år 1914 anvisat ett belopp av 7,000
kronor, därav 2,500 kronor skulle anses såsom tjänstgöringspenningar.
Då behov av ifrågavarande extra föredragande fortfarande förelig¬
ger, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för avlönande av en extra föredragande inom
civildepartementet på extra stat för år 1915 anvisa ett
belopp av 7,000 kronor, därav 2,500 kronor skola an¬
ses utgöra tjänstgöringspenningar.
8. Ytterligare eu särskild föredragande inom departementet.
Såsom gottgörelse till ytterligare eu särskild föredragande inom
civildepartementet har Riksdagen för år 1914 anvisat ett belopp av
4,000 kronor.
Sådan särskild föredragande erfordras jämväl för år 1915; och får
jag därför hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
[2-]
[3.]
Extra före¬
dragande
mom departe¬
mentet.
(Extra anslag.)
[4-]
Ytterligare
en särskild
föredragande
inom departe¬
mentet.
(Extra anslag.)
4
Sjätte huvudtiteln.
[■4] att till avlönande av ytterligare en särskild före¬
dragande inom civildepartementet på extra stat för år
1915 anvisa ett belopp av 4,000 kronor.
9. Biträdande föredragande inom departementet.
[°-] _ Då jag anmälde de frågor, som tillhörde regleringen av riksstatens
Biträdande sjätte huvudtitel för år 1914, anförde jag ifråga om anslagskraven för
znömZpZte- civildepartementets avdelning av Kungl'. Maj:ts kansli, bland annat, att av
mentet. de ärenden, som handlades å andra byrån inom departementet, ärendena
(Extra anslag.) angående stadsplaner samt byggnadsärendena under de sista åren visat
en stark stegring. Jag ansåg det därför vara nödvändigt att erhålla
ett särskilt anslag till en biträdande löredragande å byrån, enär det
eljest vore att befara, att dessa viktiga ärendesgrupper ej alltid kunde
komma i åtnjutande av den skyndsamma behandling, som deras beskaf¬
fenhet krävde.
_ Med bifall till Kungl. Maj:ts i enlighet härmed avlåtna proposition
anvisade Riksdagen för avlönande av en biträdande föredragande inom
civildepartementet för år 1914 ett belopp av 3,000 kronor.
Då behovet av biträdande föredragande säkerligen kommer att
kvarstå även under år 1915, får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att för avlönande av en biträdande föredragande
inom civildepartementet på extra stat för år 1915 anvisa
ett belopp av 3,000 kronor.
10. Förhöjning av amanuensarvoden m. in.
[6-] I anledning av därom gjorda framställningar har Riksdagen på
Förhöjning extra stat för vartdera av åren 1913 och 1914 anvisat ett belopp av
av :zzns- 24,000 kronor till förhöjning av de inom civildepartementets avdelning av
m. m. Kungl. Maj:ts kansli anställda amanuensernas arvoden m. m.
(Extra anslag.) Då behovet av detta anslag kvarstår oförminskat, hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till förhöjning av de inom civildepartementets
avdelning av Kungl. Maj;ts kansli anställda amanuen¬
sernas arvoden m. m. på extra stat för år 1915 anvisa
ett belopp av 24,000 kronor.
Sjätte huvudtiteln.
6
B. Regeringsrätten.
Avlöningsstat, oförändrat ordinarie anslag .......... kronor 93,700: —
C. Överståthållarämbetet.
1. Överståthållarämbetet, oförändrat ordinarie anslag kronor 97,822: —
2. Provisorisk förbättring av de hos överståthållarämbetet anställda man¬
liga och kvinnliga extra tjänstinnehavares avlöningsförmåner.
För provisorisk förbättring av de hos överståthållarämbetet an¬
ställda manliga och kvinnliga extra tjänstinnehavares avlöningsförmåner
har Riksdagen på extra stat för år 1914 anvisat ett anslag av 10,200
kronor.
Löneförbättringen var sålunda beräknad, att arvodesbeloppen skulle
motsvara, för 3 kanslister vad som är bestämt för landskanslisterna i
Stockholms län, för ett kvinnligt biträde avlöningen efter den högre och
för 2 kvinnliga biträden efter den lägre av de vid 1912 års Riksdag
godkända avlöningstyperna för kvinnliga biträden, dock med avdrag
för envar av ifrågavarande tjänstemän och biträden av 50 kronor, sva¬
rande mot pensionsavgift för ordinarie tjänstinnehavare.
Dessutom ansågs ålderstillägg böra utgå efter samma grunder som
för ovannämnda ordinarie befattningshavare.
I enlighet härmed beräknades de ifrågavarande extra befattnings¬
havarna böra åtnjuta följande arvoden:
[7-]
Provisorisk
löneförbätt¬
ring för
extra tjänst-
inneliavare
hos överståt¬
hållarämbe¬
tet.
(Extra anslag.)
1 kanslist ............................................................. kronor 3,050: —
1 » » 2,150: —
1 _» _ .................................. » 2,150: —
1 kvinnligt biträde .......................................... » 1,950: —
1 » i> .......................................... » 1,550: —
1 * ......................................____ »_____1,350: — 12,200: —
Transport 12,200: —
6
Sjätte huvudtiteln.
Transport 12,200: —
.Dessutom beräknades medel vara erforderliga för:
vikariatsersättningar åt nyssnämnda befatt¬
ningshavare ................................................. kronor 550: —
vikariatsersättningar åt ordinarie befatt¬
ningshavare ................................................... )) 700: —
1 extra notarie................................................... » 1,200: —
gratifikationer m. m. ......................................... _»___ 550: — 3,000: -—
Summa kronor 15,200: —
Då det ordinarie anslaget bibehölls oför¬
ändrat å................................................ ... kronor 5,000: —,
erfordrades extra anslag å.............................»__ 10,200: — 15.200: —
Med hemställan om anslag för ifrågavarande ändamål även för år
1915 har överståthållarämbetet i skrivelse den 27 oktober 1913, i fråga
om de arvodesbelopp, varav enligt ovan angivna grunder ifrågavarande
befattningshavare böra för år 1915 komma i åtnjutande, meddelat, att
av kanslisterna en ansåges böra uppbära alla tre ålderstilläggen och
en ett sådant tillägg, samt att av de kvinnliga biträdena den med kva¬
lificerat arbete och den ena av de båda andra skulle äga rätt till var¬
dera två ålderstillägg.
Ifrågavarande befattningshavare skulle således år 1915 äga åtnjuta
följande avlöningsbelopp:
' Arvode. Ålderstillägg. Summa.
1 kanslist............................
1 » ...........................
1 » ...........................
1 kvinnligt biträde..........
1 » » ............
1 » » ............
........ kronor 2,150
|
— 900: — 3,050
|
—
|
...... » 2,150
|
— 300: — 2,450
|
—
|
........ » 2,150
|
— — 2,150
|
—
|
» 1,550
|
— 400: — 1,950
|
—
|
........ » 1,150
|
400: — 1,550
|
—
|
....... » 1,150
|
— -- 1,150
|
—
|
Kronor 10,300
|
— 2,000:— 12,300
|
—
|
Övriga utgifter uppskattas av överståthållarämbetet till
samma belopp, som beräknades föregående året, eller kronor 3,000: —
Summa kronor 15,300: —
Då härifrån dragés det ordinarie anslaget 5,000 kronor, skulle på
extra stat för år 1915 behöva anvisas 10,300 kronor.
Sjätte huvudtiteln.
7
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. [7.J
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för provisorisk förbättring av de hos överståt-
hållarämbetet anställda manliga och kvinnliga extra tjänst¬
innehavares avlöningsförmåner på extra stat för år 1915
anvisa ett anslag av 10,300 kronor.
3. Utgivande av »Polisuuderrättelser» m. m.
Riksdagen bär på extra stat för år 1914 till fortsatt utgivande av [8.]
tidningarna »Polisunderräitelser» och »Meddelanden angående automobil- utgivande av
trafik» anvisat ett belopp av 25,200 kronor. »Polisunder-
I skrivelse den 21 oktober 1913 har överståthållarämbetet anfört, m. m.
att på grund av den år 1913 med kejserliga tyska regeringen träffade (Extra anslag,
överenskommelsen rörande ömsesidigt införande av framställningar om
efterlysning i vederbörande tidskrift för polisunderrättelser en ökning
av det årliga anslaget till utgivande av tidningen »Polisunderrättelser»
från och med år 1914 blivit nödvändig. Denna ökning hade beräknats
till omkring 3,000 kronor årligen. Det hade därjämte, enligt vad
för överståthållarämbetet blivit anmält, visat sig vara av behovet på¬
kallat att för tidningen »Polisunderrättelsers» räkning snarast möjligt
anskaffa en skrivmaskin. Priset för en sådan vore 350 kronor. Då
således för år 1915 erfordrades en höjning av förevarande anslag med
3,000 kronor samt till täckande av motsedd brist i anslaget för år
1914 och anskaffande av en skrivmaskin beräknades åtgå 3,350 kronor,
hemställde överståthållarämbetet, att Kung]. Maj:t måtte till Riksdagen
avlåta proposition om beviljande av ett belopp å 31,550 kronor för
fortsatt utgivande till 1915 års utgång av ifrågavarande tidningar samt
att av denna summa ett belopp av 3,350 kronor måtte redan under år
1914 ställas till överståthållarämbetets förfogande.
Den av överståthållarämbetet omförmälta överenskommelsen med
tyska regeringen avser en den 18 juni 1913 dagtecknad deklaration
rörande efterlysning av brottslingar, vilken finnes införd i n:r 6 av
samlingen av Sveriges överenskommelser med främmande makter och
åsyftar att möjliggöra ett snabbare efterlysningsförfarande. Mot den i
anledning härav beräknade kostnadsökningen, lika litet som mot fram¬
ställningen om anskaffande av en skrivmaskin, kan jag göra någon
anmärkning.
8
Sjätte huvudtiteln.
[8.] Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till fortsatt utgivande av tidningarna »Polis¬
underrättelser» och '»Meddelanden angående automobil-
trafik» på extra stat för år 1915 anvisa ett belopp av
31,550 kronor, med rätt för Kungl. Magt att förskotts¬
vis av tillgängliga medel redan under år 1914 av
nämnda belopp utanordna 3,350 kronor.
D. Landsstaterna i länen.
1. Landshövdingarna, oförändrat ordinarie anslag kronor 318,500: —
2. Tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna.
[9.] Under Riksdagens lopp hoppas jag bliva i tillfälle att förelägga
Tjänsteman Kungl. Maj:t förslag till fögderiförvaltningarnas omorganisation och
och betjänte lönereglering för tjänstemännen därstädes. I sammanhang härmed torde
styreisenia. Jet komma att visa sig nödvändigt att höja anslaget till tjänstemän
(Ordinarie och betjänte vid länsstyrelserna, för närvarande 920,525 kronor, med
anslag.) belopp, som kan beräknas till 19,200 kronor.
ifr&gasatt J detta sammanhang ber jag att få anmäla en framställning från
föf tjänst!- Kungl. Maj:ts befallningshavande i Västernorrlands län om ortstillägg för
män rid läns- de vid länsstyrelsen anställda tjänstemän, vaktmästare och skrivbi-
styrelsen i .. -i J J
Västernorr* tr8LQ6D.
lands län.
Framställning Kungl. Maj:ts befallningshavande anför härom följande:
från Kungl.
nafta be- »I den av Eders Kungl. Maj:t genom nådigt cirkulär den 18 september 1908
fällnings- fastställda avlöningsstat för tjänstemän och betjänte vid länsstyrelser hava fler-
havande. ^alet tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna i Stockholm, Östersund, Umeå
och Luleå tillerkänts förmånen av särskilda ortstillägg, vilkas storlek bestämts i
förhållande till den dyrhetsklass vederbörande residensstad ansetts tillhöra. Nå¬
got sådant ortstillägg är icke tillerkänt tjänstemän eller betjänte vid härvarande
länsstyrelse. Vid en jämförelse mellan levnadskostnaderna å ena sidan i de re¬
sidensstäder, där ortstillägg av tjänstemän vid länsstyrelsen åtnjutas, och å andra
sidan i Härnösand har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande emellertid icke
kunnat undgå att finna, att Härnösand med avseende å de förhållanden, som ligga till
grund för residensstädernas indelning i dyrhetsklasser, står fullt i jämnbredd med
Sjätte huvudtiteln. J
de städer vilka jämlikt gällande avlöningsstat hänföras till andra dyrhetsklassen,
och i vissa hänseenden torde Härnösand till och med kunna uppvisa högre lev¬
nadskostnader än någon av nämnda städer.
Då Härnösand icke är upptaget bland de orter, rörande vilkas livsmedels¬
priser Eders Kungl. Maj:ts och rikets kommerskollegii avdelning för arbetsstati-
stik i sina av trvcket utgivna meddelanden lämnar regelbundna översikter, kan
ut förenämnda översikter icke hämtas någon upplysning om Härnösands ställning
i nu ifrågavarande avseende. Till utredning härom tillåter sig emellertid Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande i underdånighet hänvisa till den undersökning
angående levnadskostnaderna å postpersonalens stationsorter, som på uppdrag av
generalpoststyrelsen verkställts av Eders Kungl. Majits och rikets kommerskolle¬
gium genom dess avdelning för arbetsstatistik, och vilken undersöknings resultat
offentliggjorts i bifogade, av trycket utgivna meddelanden från nämnda avdelning
för år 11)10 n:r 1. Ifrågavarande undersökning har utmynnat i eu etter de all¬
männa levnadskostnadernas storlek verkställd gruppering ar 258 stationsorter i riket. I
denna gruppering intager Härnösand den adertonde platsen från början och har
att uppvisa en medelkostnad för livsmedel, hyror och skatter, som är högre än
samma kostnad för såväl Östersund som Umeå, vilka senare båda städer dock en-
ligt gällande avlöningsstat hänförts till andra dyrhetsklassen.. I den redogöre se
för grupperingens resultat, som avdelningen för arbetsstatistik fogat vid den
offentliggjorda grupperingstabellen, nämnes också Härnösand bland de »allra dy¬
raste orterna», till vilken grupp avdelningen räknar de orter som å den före¬
nämnda tabellen hava ett högre indextal än 1,150. Då det å tabellen ifråga för
Härnösand angivna indextalet är 1,194, torde Eders Kungl. Maj:t härav finna, att
Härnösand även bland de allra dyraste orterna, i riket intager en med avseende
å de allmänna levnadskostnadernas höjd framskjuten plats. .
Till grund för den här ovan i underdånighet åberopade undersökningen
hava legat primäruppgifter, avgivna av vederbörande kommunala myndigheter.
Av de uppgifter som för sådant ändamål avgivits av härvarande magistrat, tiL
låter sig Eders Kungl. Majits befallningshavande i underdånighet bifoga en av-
skrift. Det har synts Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande vara av en viss
betydelse för bedömande av frågan om den relativa höjden av levnadskostna¬
derna härstädes att anställa en jämförelse mellan å ena sidan de i magistratens
förenämnda uppgifter angivna prisen å livsmedel för juli och september månader
år 1909 och å andra sidan de livsmedelspriser för motsvarande månader, som
meddelats i Eders Kungl. Maj:ts och rikets kommerskollegii genom dess avdel¬
ning för arbetsstatistik utgivna sedvanliga översikter över livsmedelspriser å olika
orter i riket nämnda år. En sådan jämförelse giver vid handen, att livsmedels¬
prisen i Härnösand under nu ifrågavarande månader år 1909 varit i genomsnitt
högre än de under samma tider varit exempelvis i Luleå, vilken stad eljest synes
utmärka sig för de högsta levnadskostnaderna bland de till andra dyrhetsklassen
hänförda residensstäderna.
Sedan den tid, då ovan omförmälda uppgifter avgåvos och den åberopade
undersökningen verkställdes, d. v. s. år 1909, hava levnadskostnaderna härstädes
icke undergått någon förändring till löntagarnes förmån, utan i vissa avseenden
ytterligare stegrats. Till utredning angående den efter år 1909 inträffade ut¬
vecklingen av priserna å livsmedel tillåter sig Eders Kungl. Maj:ts befallmngs-
ningshavande i underdånighet hänvisa till bifogade, genom Eders Kungl. Maj.ts
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 höft. 4
10
Sjätte huvudtiteln.
[9.] befallningshavandes försorg införskaffade uppgifter angående priserna å vissa livs¬
förnödenheter härstädes i mars, augusti och september månader 1912.
Förutom de höga livsmedelsprisen är det emellertid en annan utgiftspost
®on* 1 högst avsevärd mån höjer de härstädes boende tjänstemännens levnads-
kostnader, nämligen de mycket noga kommunalskatterna.
Under tidsperioden 1900-1912 har den kommunala utdebiteringen för in¬
komst av kapital och arbete i Härnösand samt i städerna Östersund, Umeå och
Luleå, där ortstillägg av länsstyrelsernas tjänstemän och betjänte åtnjutas, utgjort
nedanstående belopp för gammal bevillningskrona:
År
Härnösand Östersund
Umeå
Luleå
1900 ..............
|
............... 5:69
|
1901............
|
............... 5:85
|
1902 .............
|
.............. 5:84
|
1903 ............
|
............. 5:84
|
1904 .............
|
............... 6:03
|
1905 ..............
|
............... 5:82
|
1906 ...............
|
.............. 6:35
|
1907 ................
|
............... 6:38
|
1908 ..............
|
............... 6:23
|
1909 ................
|
............... 7:02
|
1910...............
|
.............. 6:92
|
1911................
|
............... 7:05
|
1912................
|
.............. 8:40
|
5: —
|
6: 30
|
3: 08
|
5: —
|
7: —
|
5:60
|
5: —
|
7: —
|
6: —
|
5: —
|
7: —
|
6: 50
|
5: —
|
7: —
|
6; —
|
5: —
|
6:50
|
6: 34
|
5: —
|
6:30
|
6: 34
|
5: 62
|
6: —
|
6:50
|
5: —
|
6: —
|
6: 60
|
5: —
|
6: —
|
7: 75
|
5: —
|
6: —
|
8:60
|
5: 50
|
5: 75
|
8: 70
|
5: 50
|
5: 75
|
7:12
|
Av ovanstående siffror äro de för åren 1910, 1911 och 1912 hämtade ur
Svenska Stadsförbundets Tidskrifts årgångar för nämnda år.
f .^ers •^■unSh Maj;ts befallningshavande här ovan i underdånighet
iramnali.it beträffande härstädes rådande allmänna levnadskostnader, samt särskilt
livsmedelspris och kommunalskatter, synes det Eders Kungl. Maj:ts befallnings-
havande framgå, att Härnösand intager platsen som en av rikets allra dyraste
stader. Detta förhållande har jämväl vunnit beaktande med avseende å två grup¬
per av härstädes boende statstjänstemän, nämligen telegrafpersonalen och post¬
personalen. Den i gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid telegrafverket
stadgade rätt för vissa grader av ifrågavarande tjänstemän att så länge de tjänst¬
göra å sådan ort, där levnadskostnaderna äro särskilt höga, uppbära visst tilläggs-
arvode har vunnit tillämpning med avseende å samtliga härstädes stationerade
tjänsteman av ifrågakomna grader, vilka för närvarande åtnjuta tilläggsarvode
med 10 procent av den vederbörande tjänsteman tillkommande avlöning. Likaså
*-ar,Aifn -VA? tilläggsarvode, som i gällande avlöningsreglemente under vissa
förhållanden tillförsäkrats tjänstemän vid postverket, kommit till tillämpning be¬
träffande härstädes stationerade posttjänstemän. Med stöd såväl härav som av
e uppgifter Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande här ovan i underdånighet
anfört och åberopat synes det Eders Kungl, Maj:ts befallningshavande vara med
rättvisa och billighet överensstämmande, att jämväl de vid härvarande länsstyrelse
anställda tjänstemän och betjänte fingo åtnjuta förmånen av ortstillägg, varav
de torde v^ra i synnerligt behov, därest de genom levnadskostnadernas höjd för
dem framkallade ogynnsamma förhållandena skola i någon mån utjämnas.
Sjätte huvudtiteln.
11
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande vågar emellertid i underdånighet
hålla före, att den förmån av ortstillägg, som eventuellt må kunna komma att i
nåder tillerkännas länsstyrelsens tjänstemän och betjänte i överensstämmelse med
de genom nådigt cirkulär den 29 juni 1912 fastställda grunder, jämväl bör till¬
komma vid länsstyrelsen fast anställda skrivbiträden, vilka i lika mån som tjänste¬
män och betjänte äro utsatta för de ogynnsamma verkningarna av här rådande
höga levnadskostnader.
Önskvärdheten av att härvarande skrivbiträden måtte komma i åtnjutande
av ortstillägg har Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande tillåtit sig framhålla
redan i det av Eders Kungl. Maj ds befallningshavande den SO september 1910
avgivna yttrande och förslag med anledning av herr statsrådets och chefens för
civildepartementet skrivelse den 8 augusti 1910 i fråga om beredande av fastare
anställning åt vissa skrivbiträden.
På grund av vad Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande sålunda anfört får
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i underdånighet hemställa, det täcktes
Eders Kungl Maj:t i nåder föreslå Riksdagen medgiva, att för de vid länsstyrel¬
sen i Yästernorrlands län anställda tjänstemän och betjänte ävensom för därstädes
fast anställda skrivbiträden må från och med år 1913 utgå enahanda ortstillägg
som för tjänstemän, betjänte och skrivbiträden vid länsstyrelserna i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län äro bestämda.»
Vid skrivelsen funnos fogade däri omnämnda handlingar, vilka jag
emellertid ej för närvarande finner skäl närmare återgiva.
[9.]
/
Statskontoret har i infordrat utlåtande av den 1 november 1913
yttrat följande:
»Då av den förebragta utredningen synes framgå önskvärdheten av, att de
vid länsstyrelsen i Västernorrlands län anställda tjänstemän, skrivbiträden och
betjente må komma i åtnjutande av ortstillägg 'till samma belopp, som enligt
gällande avlöningsstater utgå till ifrågavarande befattningshavare vid länsstyrel¬
serna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, får statskontoret i under¬
dånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj;t täcktes i nådig proposition föreslå
Riksdagen ej mindre medgiva, att i staten för länsstyrelsen i Västernorrlands län
må från och med år 1915 uppföras ortstillägg till nedannämnda tjänstinnehavare
med följande belopp:
Utlåtande a ▼
statskontoret.
landssekreteraren och landskamreraren, vardera 300 kronor, .........
|
kronor
|
600: —
|
1 länsnotarie och 1 länsbokhållare, vardera 150 kronor, ..............
|
3»
|
300: —
|
2 landskanslister och 2 landskontorister, var och en 100 kronor,
|
»
|
400: —
|
3 skrivbiträden, vart och ett 75 kronor, ........................................
|
»
|
225: —
|
2 vaktmästare, vardera 75 kronor, ...................................................
|
>
|
150: —
|
tillhopa
|
kronor
|
1,675: -
|
än även höja sjätte huvudtitelns anslag »Tjänstemän och betjänte vid länsstyrel¬
serna», som i 1914 års riksstat upptagits till 920,525 kronor, med 1,675 kronor.
Däremot anser sig statskontoret icke böra till bifall förorda Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavandes framställning om beredande av ortstillägg åt före-
nämnda tjänstinnehavare jämväl för åren 1913 och 1914.»
12
Sjätte huvudtiteln.
[9-]
Departements¬
chefen.
Frågan om ortstillägg åt vid länsstyrelsen i Västernorrlands län
anställda personer bär, såsom av Kungl. Maj:ts befallningshavande om¬
nämnts, varit föremål för prövning i visst avseende vid fastställandet av
skrivbiträdenas avlöningsförmåner, då befallningskavanden föreslagit
ortstillägg för de tillämnade skrivbiträdesbefattningarna vid länsstyrelsen.
Löneregleringskommittén ansåg emellertid, att ortstillägg endast
borde utgå i överensstämmelse med vad som redan gällde för ordinarie
befattningshavare vid vederbörande länsstyrelse, i följd varav kommit¬
tén icke föreslog något dylikt tillägg för biträdena vid länsstyrelsen i
Västernorrlands län. I enlighet med kommitténs framställning i denna
del avfattades också Kungl. Majrts förslag och 1912 års Riksdags beslut.
Vid samma Riksdag blev även för en annan kår, yrkesinspektio¬
nens befattningshavare, fastslagen samma princip beträffande rätt till
ortstillägg som för länsstyrelserna. För de befattningshavare, som av¬
sågos bliva placerade i Härnösand, beräknades alltså intet ortstillägg.
Fann man sålunda år 1912 lämpligt att tills vidare ej rubba dyr-
ortsindelningeri för residensstädernas vidkommande, hava sedan dess
ytterligare skäl tillkommit för samma ståndpunkt. Såsom av chefen
för finansdepartementet torde komma att närmare utvecklas vid be¬
handlingen av frågan om löneförbättring för tullpersonalen, har det
visat sig i hög grad önskvärt att kunna åstadkomma en utjämning av
dyrortsbestämmelserna för vissa verk, varjämte för närvarande en Iev-
nadskostnadsundersökning pågår, som kan förväntas lämna en säkrare
grund för bedömande av dyrortsfrågan i det hela än som hittills stått
till buds. På grund av dessa förhållanden jämte farhåga för ytterligare
anspråk på ortstillägg från olika håll, om någon utvidgning av rätten
till nämnda förmån nu skedde, har chefen för finansdepartementet fun¬
nit sig böra avstyrka framställningen om ortstillägg till tulltjänstemän
på de orter, där sådant tillägg hittills saknats, och samma skäl måste med
minst lika stor styrka tala mot att upptaga nya ortstillägg i länsstyrel¬
sernas stater.
Ehuru den föreliggande framställningen synes mig behjärtansvärd,
finner jag mig således för närvarande nödsakad att avstyrka bifall till
densamma.
På grund av vad jag härovan anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen
att i avbidan på den proposition, som kan komma
att avlåtas angående iögderilörvaltningarnas omorga¬
nisation och lönereglering m. m., för ändamålet be¬
räkna eu höjning från och med år 1915 av det å or¬
dinarie stat upptagna anslaget till tjänstemän och be-
Sjätte huvudtiteln.
13
tjänte vid länsstyrelserna, 920,525 kronor, med 19,200 [9.]
kronor eller till 939,725 kronor.
3. Övergångsstat, oförändrat ordinarie anslag... » 56,800: —
/
4. Arvoden åt extra länsnotarie!* in. in.
Då jag år 1912 inför Kungl. Maj:t föredrog frågan om uppförande [10.]
å ordinarie stat av ett antal skrivbiträden vid länsstyrelserna, yttrade Arvoden åt
jag, såsom av statsrådsprotokollet för den 13 januari’1912 framgår, att
de ifrågavarande biträdena skulle åtnjuta semester under 30 dagar om (0rdinaria
året, när sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kunde ske. anslag.)
I anledning härav skulle erfordras anslag till vikariatsersättning, vilket
anslag, beräknat efter 75 kronor i månaden, uppginge till 3,225 kronor
och, jämte ersättning åt vikarie vid sjukdom, borde utgå av det under
sjätte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget å 193,000 kronor till
arvode åt extra länsnotarie!' in. m. Detta anslag skulle alltså behöva
någon ökning. Jag erinrade emellertid, att några länsstyrelser upplyst,
att de använt medel av sistnämnda anslag till betäckande av renskriv-
ningskostnader. Genom uppförande i stat av fasta biträden uppkomme
alltså på detta anslag en besparing, som även kunde anses motsvara
den erforderliga ökningen för vikariatsersättning.
Jag hemställde därför, att anslaget tillsvidare lämnades oförändrat,
och i enlighet härmed fattade Kungl. Maj:t och Riksdagen beslut.
I skrivelse den 24 maj 1913 framlade statskontoret en beräkning
över användningen under år 1913 av nämnda reservationsanslag, enligt
vilken för år 1913 disponerats följande belopp, nämligen:
till arvoden åt extra länsnotarie!', extra länsbok¬
hållare och extra biträden ................................... kronor 147,725: —
till avlöning åt extra vaktbetjäning .............................. » 4,050: —
till vikariatsersättning under semester, högst.............. » 31,083: 82
till arvode för bestridande av länsbokhållarens göro¬
mål under dennes ledighet för laridsbokens upp¬
görande, högst......................................................... »_8,400: —
eller tillhopa kronor 191,258: 82
Av anslaget för nämnda år var således odisponerat ett belopp av
1,741 kronor 18 öre, varav emellertid 950 kronor ingå i det belopp av
5,000 kronor, som Riksdagen avsett för avlöning åt extra vaktbetjäning.
14
Sjätte huvudtiteln.
[10.]
Statskontorets
framställning
den 27 au¬
gusti 1913.
Statskontoret hemställde i sin nyssberörda skrivelse tillika, att
Kungl. Maj:t måtte föreskriva, att vad till vikariatsersättningar åt skriv¬
biträdena erfordrades för år 1913 skulle utgå av de åt de särskilda
länsstyrelserna till arvoden åt extra länsnotarie^ extra länsbokhållare
och extra biträden anvisade belopp. Slutligen anförde statskontoret,
att de belopp, som länsstyrelserna hittills från ifrågavarande anslag-
använt till renskrivningskostnader och som därför nu borde kunna be¬
sparas eller användas till nyssberörda vikariatsersätlningar, tydligen
vore mycket olika för olika län. Statskontoret hemställde därför, att
länsstyrelsernas yttranden i denna fråga måtte inhämtas.
Genom nådigt brev den 28 juni 1913 har Kungl. Maj:t i anledning
härav bifallit statskontorets hemställan om anvisande av medel till
nämnda vikariatsersättningar för år 1913 samt anbefallt statskontoret
att efter vederbörlig utredning till Kungl. Maj:t inkomma med förslag
1 ämnet för tiden efter år 1913.
I anledning härav har statskontoret i skrivelse den 27 augusti
1913 inkommit med yttrande, däri statskontoret, efter att hava omnämnt
nyssberörda kungl. brev samt att statskontoret i anledning därav in¬
fordrat och erhållit uppgifter från samtliga länsstyrelser, fortsätter
sålunda:
»Av de inkom na yttrandena framgår,
att endast för Östergötlands län något belopp till betäckande av kostnader
för sådan renskrivning, som numera utföres av å stat uppfört skrivbiträde, upp¬
gives hava under åren 1911 och 1912 utbetalts från reservationsanslaget till ar¬
voden åt extra länsnotarier m. m.;
att det i nämnda län under vartdera av åren 1911 och 1912 för förevarande
ändamål utbetalta belopp uppgått till högst 100 kronor;
att, för den händelse vikariatsersättning under semester för fast anställt skriv¬
biträde fortfarande skall gäldas av ovan omförmälda reservationsanslag, någon
rubbning i anslagets belopp icke synes böra ifrågakomma för Östergötlands län;
att tillsvidare ej heller i Gottlands län något nytt anslag erfordras för vika¬
riatsersättning under skrivbiträdes semester; men
att dylikt anslag i alla övriga län med undantag av Hallands, där intet å
stat uppfört skrivbiträde finnes anställt, nödvändiggöres genom knappheten av de
åt länen anvisade andelar i ovanberörda reservationsanslag.
Vad beloppet av vikariatsersättningen beträffar, har detsamma i allmänhet anta¬
gits till 75 kronor för varje biträde. Dock föreslås av länsstyrelserna i Uppsala
och Alvsborgs län 100 kronor, i Södermanlands län 90 kronor samt i Yäster-
norrlands och Jämtlands län 87 kronor 50 öre, under det att Eders Kungl. Mai:ts
befallningshavande i Blekinge län anser, att sådan ersättning bör beräknas efter
2 kronor om dagen eller således 60 kronor i månaden,
För egen del erinrar statskontoret om chefens för finansdepartementet prin¬
ciputtalande den 13 januari 1912 angående vikariatsersättning åt skrivbiträden vid
ämbetsverk (statsverkspropositionen, »utgifterna», sid. 29), att nämligen ämbets¬
verken i regel böra vara begränsade till vissa belopp, vilka icke få vid ersätt-
Sjätte huvudtiteln.
15
ningens fastställande utan Kung! Maj:ts medgivande överskridas, och att i sådant
hänseende det av löneregleringskommittén föreslagna beloppet, 75 kronor per må¬
nad, syntes för närvarande vara väl avvägt. Till detta uttalande har chefen för
civildepartementet samma dag anslutit sig vid avgivande av förslag angående skriv¬
biträden hos länsstyrelserna (statsverkspropositionen, sjätte huvudtiteln, sid. 16),
och Riksdagen har häremot icke gjort någon erinran. Under sådana förhållanden
anser statskontoret, att föreskrift bör utfärdas därom, att ersättning till vikarie för vid
länsstyrelse anställt ordinarie skrivbiträde under semester må, efter Kungl. Maj:ts
befallningshavandes beprövande, utgå med högst 75 kronor för varje biträde.
I enlighet härmed erfordras för de vid länsstyrelserna anställda 43 biträdena
ett årligt anslag av 3,225 kronor med den fördelning, som angives av nedanstå¬
ende tabell, vilken även innehåller beloppen av övriga till vikariatsersättning
under semester vid länsstyrelserna erforderliga belopp:
|
träden.
|
För biträden.
|
I övrigt.
|
|
Summa.
|
|
Stockholms län ..........................
|
2
|
ISO
|
_
|
1,225
|
02
|
1,375
|
02
|
Uppsala län......................................................
|
2
|
150
|
—
|
1,108
|
35
|
1,258
|
35
|
Södermanlands län .....................
|
2
|
150
|
—
|
1,233
|
35
|
1,383
|
35
|
Östergötlands län ....................... .........
|
1
|
75
|
—
|
1,483
|
36
|
1,558
|
36
|
Jönköpings län .............................
|
2
|
150
|
—
|
1,225
|
02
|
1,375
|
02
|
Kronobergs län ................................................
|
1
|
75
|
—
|
1,233
|
35
|
1,308
|
35
|
Kalmar län.....................................................
|
2
|
150
|
—
|
1,225
|
02
|
1,375
|
02
|
Gottlands län................... .....
|
1
|
75
|
—
|
891
|
68
|
966
|
68
|
Blekinge län ..............................
|
1
|
75
|
—
|
1,108
|
35
|
1,183
|
35
|
Kristianstads län .............................................
|
3
|
225
|
—
|
1,325
|
02
|
1,550
|
02
|
Malmöhus län...................................................
|
3
|
225
|
—
|
1,891
|
70
|
2,116
|
70
|
Hallands län ...................................................
|
—
|
—
|
—
|
1,108
|
35
|
1,108
|
35
|
Göteborgs och Bohus län...........................
|
3
|
225
|
—
|
1,816
|
70
|
2,041
|
70
|
Alvsborgs län.................................................
|
2
|
150
|
—
|
1,483
|
36
|
1,633
|
36
|
Skaraborgs län ............................................
|
1
|
75
|
—
|
1,225
|
02
|
1,300
|
02
|
Värmlands län ...............................................
|
1
|
75
|
—
|
1,483
|
36
|
1,558
|
36
|
Örebro län .............................................
|
2
|
150
|
—
|
1,225
|
02
|
1,375
|
02
|
Västmanlands län................
|
1
|
75
|
—
|
1,025
|
02
|
1,100
|
02
|
Kopparbergs län ......................................
|
2
|
150
|
—
|
1,333
|
35
|
1,483
|
35
|
Gävleborgs län ................................. ,, ,
|
3
|
225
|
—
|
1,333
|
35
|
1,558
|
35
|
Västernorrlands län ........................
|
3
|
225
|
—
|
1,333
|
35
|
1,558
|
35
|
Jämtlands län................ ...............
|
2
|
150
|
—
|
1,125
|
02
|
1,275
|
02
|
Västerbottens län ............................................
|
2
|
150
|
—
|
1.308
|
35
|
1,458
|
35
|
Norrbottens län................................................
|
1
|
75
|
—
|
1,333
|
35
|
1,408
|
35
|
Summa
|
43
|
3,225
|
-
|
31,083
|
82
|
1
ce
c
ce
|
82
|
Antal
bi-
Vikariatsersättning under semester,
högst
[10.]
16
Sjätte huvudtiteln.
[10.]
Såsom av det ovan anförda framgår, kan ifrågavarande vikariatsersättning
endast för de bägge biträdena i Östergötlands och Gottlands län bestridas av de
åt länsstyrelserna anvisade anslag till arvoden åt extra länsnotarie, extra länsbok¬
hållare och extra biträden. Eråndrages det för dessa båda biträden beräknade
belopp, 150 kronor, från sammanlagda ersättningsbeloppet, 3,225 kronor, återstå
3,075 kronor, varmed reservationsanslaget till arvoden åt extra länsnotarier etc.
behöver av nu nämnd anledning höjas.
Då emellertid höjningen icke kan vidtagas förrän i 1915 års riksstat, lärer
behovet för år 1914 få tillgodoses medels ett extra anslag å nämnda riksstat.
Såsom av en del länsstyrelser påpekas och även av chefen för civildeparte¬
mentet i ovanberörda anförande till statsrådsprotokollet förutsetts, erfordras även
något anslag till ersättning åt vikarie vid biträdes sjukdom. De belopp, som av
denna anledning må komma att erfordras, torde dock vara för obetydliga för att
någon anslagshöjning härför skulle behöva ifrågasättas.
I de nu inkomna yttrandena såväl som i förut vid olika tillfällen avgivna
yttranden har från länsstyrelsernas sida framhållits nödvändigheten att höja reser¬
vationsanslaget till extra länsnotarier m. m. Statskontoret föranledes härav att
förnya sin i underdånigt utlåtande den 29 december 1911 angående ökade anslag
till extra biträden vid vissa länsstyrelser gjorda hemställan om vidtagande av åt¬
gärd för ifrågavarande reservationsanslags höjande med 15,000 kronor. Om denna
hemställan bifalles, torde det belopp, varmed anslaget inalles skulle höjas, kunna
avrundas till 18,000 kronor.
På grund av vad statskontoret nu anfört hemställer statskontoret, att Eders
Kungl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå nästsammanträdande Piksdag dels
att höja reservationsanslaget till arvoden åt extra länsnotarier, extra länsbokhållare
och övriga extra, biträden vid länsstyrelserna, till avlöning åt extra vaktbetjäning
därstädes samt till vikariatsersättning under semester för därtill berättigade tjän¬
stemän m. m., nu 193,000 kronor, med 18,000 kronor eller till 211,000 kronor.
dels ock att i riksstaten för år 1915 uppföra ett extra anslag å 3,075 kronor till
vikariatsersättning under semester år 1914 för å länsstyrelses stat anställda skriv¬
biträden, med rätt för Eders Kungl. Maj:t att förskottsvis redan år 1914 disponera
beloppet.»
Fögderi- I detta statskontorets förslag hava de för beredning av frågan om
forvaitnmgs- fögderiförvaltnin(rens omorganisation tillkallade sakkunniga instämt.
sakkunniga. ö no
Departements- Enligt den av statskontoret lämnade utredning föreligga för när¬
chefen. varande två skäl till ökning av anslaget till extra länsnotarier m. m.
Det ena är, att något belopp erfordras till vikariatsersättning åt de å
stat uppförda kvinnliga skrivbiträdena i länsstyrelserna, och det andra,
att de medel, som för närvarande kunna disponeras för extra arbets¬
krafter, äro otillräckliga, Därtill vill jag lägga den omständigheten, att
enligt beslut vid 1913 års Riksdag vaktmästare vid länsstyrelserna
erhållit rätt till semester samt att de visserligen ganska obetydliga be¬
lopp, som erfordras till vikariatsersättningar i anledning härav, komma
att belasta det ifrågavarande anslaget, Den av statskontoret lämnade
utredningen synes också giva vid handen, att genom nämnda skriv-
Sjätte huvudtiteln.
17
biträdens uppförande å stat icke någon sådan besparing i renskrivnings-
utgifter erhålles å anslaget, att den kan anses uppväga merutgiften för
skrivbiträdenas vikariatsersättningar. Det av statskontoret föreslagna
beloppet för sistnämnda ändamål eller 3,075 kronor är beräknat efter
de grunder, som av chefen för finansdepartementet år 1912 angåvos,
och har jag häremot intet att erinra.
I enlighet med statskontorets förslag torde lämpligen ett extra
anslag till vikariatsersättning under 1914 böra begäras, och kommer
jag att under nästföljande punkt göra framställning härom.
För beredande av ersättning åt vaktmästarnas vikarier torde enligt
den beräkning, som av mig i sistlidet års statsverksproposition läm¬
nades, erfordras ett belopp av något över 2,000 kronor. Det synes
mig lämpligast att, då nu ändring i anslagssumman ändock erfordras,
beräkna ett belopp av ungefär denna storlek såsom ökning i anslaget.
Emellertid torde det vara nödvändigt att bereda ökade medel även
till förstärkning av länsstyrelsernas extra arbetskrafter. Visserligen
finnas för ändamålet tillgängliga, förutom en del av ifrågavarande
reservationsanslag, extra uppbördsmedel genom indragning av provisio¬
ner. Dessa medel torde dock ej räcka till att fylla behovet. Upp¬
repade gånger har det under senare år anförts klagomål från åt¬
skilliga länsstyrelser över att de medel, som kunna disponeras till av¬
lönande av extra arbetskrafter, äro otillräckliga, och i skrivelse den 29
december 1911 uttalade statskontoret samma mening samt hemställde
om åtgärders vidtagande för anslagets höjning med 15,000 kronor.
1 ovannämnda av statskontoret under år 1913 infordrade uppgifter hava
återigen ett flertal Kungl. Maj:ts befallningshavande gjort framställning i
dylikt syfte, varvid från olika häll betonats nödvändigheten av att medel
funnes tillgängliga för de arbetskrafter, som fordrades för ärendenas
behöriga gång, samt att något så när nöjaktiga arvoden borde kunna
beredas den extra personalen för att möjliggöra en god rekrytering av
landsst åt s tj än st em än nen.
Det är också ganska naturligt, att med de ökade uppgifter, som
alltmera påläggas Kungl. Maj:ts befallningshavande och som utsträcka
nämnda myndigheters arbetsområden till snart sagt alla grenar av för¬
valtningen, behovet av arbetskrafter skall tillväxa. Men gäller detta om
arbetskvantiteten, fordras ej mindre att genom skäliga arvoden kunna
locka dugliga aspiranter in på landsstatsbanau. Jag anser det således
vara av ganska stor vikt, att en ökning av anslaget för ändamålet nu
sker med det belopp, statskontoret föreslagit, eller omkring 15,000 kronor.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 käft. 3
[10.]
18
Sjätte huvudtiteln.
[10.]
Framställning
av Kung!.
Maj:ts befall-
ningshavande
i Stockholms
län.
Hela ökningen av reservationsanslaget skulle således uppgå till
20,000 kronor.
I detta sammanhang torde jag få behandla en av Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Stockholms län i skrivelse den 27 september 1913
gjord framställning om inrättande från och med år 1915 av ytterligare
en landskanslistbefattning vid länsstyrelsen. Till stöd härför anför
befallningshavanden följande:
»Uti underdånigt utlåtande den 17 augusti 1906 över löneregleringskommit-
téns underdåniga betänkande i fråga om löneförhållandena in. m. vid landsstaten
framhöll Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande, bland annat, att arbetsbördan
hos befallningshavanden skulle, därest denna icke kunde antagas komma att min¬
skas, ovillkorligen kräva anställandet av ytterligare en landskanslist och en lands¬
kontorist, och detta så mycket mera, vad landskanslisten beträffade, som kom¬
mittén föreslagit indragning av anslaget till en landsgevaldiger, vilken tjänsteman
för det dåvarande hade att fullgöra enahanda göromål som en landskanslist. Fråga
hade emellertid blivit väckt om förläggande till Stockholms stad av de närmast
härintill belägna delarne av Solna, Bromma, Brännkyrka och Nacka m. fl. sock¬
nar, vilka tillförde länsstyrelsen en betydande mängd göromål; och kunde det
under sådana förhållanden få anses lämpligt att tills vidare extra ordinarie arbets¬
krafter komme till användning i en utsträckning, som eljest icke varit tillrådlig.
Befallningshavanden fann sig därför icke då böra göra framställning om ökande
av antalet ordinarie landskanslister och landskontorister i Stockholms län.
Någon anställning av eu tredje landskanslist eller en tredje landskontorist
kom icke heller i fråga, då landsstaten reglerades vid 1908 års Riksdag. Endast
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Östergötlands, Älvsborgs och Värmlands län.
erhöllo mer än två tjänstemän av vartdera slaget, nämligen de två förstnämnda,
länen fyra och de övriga tre. Den nedre gränsen blev tydligen satt vid ett in¬
vånarantal av 250,000.
Ehuru de ovan antydda inkorporeringsfrågorna ännu icke hunnit föras längre,
än att Brännkyrka kommun den 1 januari 1913 införlivades med Stockholm och
ehuru invånarantalet i Stockholms län för närvarande, efter nyssnämnda bort¬
flyttning av Brännkyrka socken, icke belöper sig till mer än 217,576, enligt sena¬
ste officiella uppgift, är det likväl nödvändigt för Eders Kungl. Maj:ts befallnings¬
havande att nu göra underdånig framställning om vidtagande av åtgärder för be¬
redande av ytterligare en landskanslistbefattning på ordinarie stat i Stockholms län.
Av befallningshavandens ovan återgivna yttrande av år 1906 torde få anses,
framgå, att den tredje landskanslist^’örnsten var erforderlig redan vid den tiden.
Folkmängden i länet uppgick den 31 december 1905 till 192,328, svarande mot
217,576 vid senaste årsskiftet, med frånräknande vid sistnämnda tillfälle av Bränn¬
kyrka. Under år 1905 utgjorde antalet å landskansliet avgjorda ärenden 7,210'
mot 11,654 under år 1912. På extra stat hava visserligen tid efter annan medel
anvisats till arbetshjälp för mötande av denna starka ökning i målantalet. Men
dessa medel hava måst användas dels till avlönande av extra ordinarie tjänstemän
med juridisk utbildning för biträde vid uppsättande av utslag och expeditioner
av alla slag och dels till i det hela små gratifikationer till länsmansaspiranter och
andra motsvarande extra tjänstemän. Anslaget till extra biträden har icke varit
19
Sjätte huvudtiteln.
tillräckligt stort, för att därav skulle kunna till en extra tjänsteman med lägre
utbildning utbetalas månatlig ersättning, som ens tillnärmelsevis motsvarade eu
landskanslistavlöning.
De två nuvarande landskanslisterna äro väsentligen sysselsatta ined lorandet
av de båda diarierna, brevdiariet för inkommande ärenden från Eders Kung!.
Makt samt myndigheter av alla slag samt supplikdiariet för enskildes framställ¬
ningar. Vardera landskanslisten har därjämte att biträda vid författandet av re¬
misser och expeditioner sä långt tid och förmåga räcker. För det tredje störa
diariet, fattigvårdsdiariet, finnes icke någon landskanslist att disponera, utan tår
detsamma jämte tillhörande skrivning av remissförslag och dylikt ombesörjas av
någon bland länsmansaspiranterna eller motsvarande extra tjänstemän. Detta för¬
hållande är synnerligen ogynnsamt icke minst ur kontinuitetens synpunkt, efter¬
som det icke kan vara lämpligt, att en och samma aspirant alltför länge uppe¬
hälles vid ett och samma arbete, och i allt fall länsmansförordnande och dylikt
alltför ofta avbryter det påbörjade arbetet.
Att antalet fattigvårdsärenden är tillräckligt stort för att det arbete darmed,
som bör ankomma på en landskanslist, skall giva full sysselsättning åt en peison,
synes framgår av följande tabellariska uppställning.
År.
1
|
Ingående
balans
|
Nyinkomna
|
Summa
|
Avgjorda
|
1909 ................................
|
678
|
1,964
|
2,642
|
1,738
|
1910 .....................................
|
904
|
2,026
|
2,930
|
1,388
|
1911 ..................................
|
1,542
|
1,976
|
3,518
|
1,729
|
1912 ........................
|
1,789
|
2,103
|
3,892
|
2,163
|
1913.....................................................
|
1,729
|
|
|
|
Det skulle kunna tänkas, att Brännkyrka kommuns överflyttning till Stock¬
holms stad skulle medföra en avsevärd minskning i antalet inkomna fattigvårds¬
ärenden. En verkställd granskning visar, att under tiden till och med augusti
månad inkommit svenska fattigvårdsmål till ett antal av 965 år 1912 och 895 år
1913. Av fattigvårdsmål, som anhängig^ orts av landstingets sekreterare på grund
av lämnad sjukvård, inkommo under ifrågavarande tid 453 år 1912 och endast
120 under år 1913. Denna minskning härrör emellertid från ändrade anordningar
i fråga om intagningen å Serafimerlasarettet. Den minskning i antalet fattigvårds¬
mål, som kan härledas från bortflyttningen av Brännkyrka kommun, är således
icke betydande. .. .....
Icke heller kan någon minskning av ärenden vid de andra diarieina möjlig¬
göra någon lättnad vid fattigvårdsdiariet. Till landskansliets brevdiarium in¬
kommo under tiden till och med augusti 1912 tillsammans 3,597 och under samma
tid år 1913 tillsammans 3,601 ärenden. Till supplikdiariet å landskansli inkommo
under ifrågavarande tid år 1912 tillsammans 2,938 ärenden mot 2,559 år 1913.
Denna minskning utgöres emellertid sä gott som uteslutande av upphörda anmäl-
ningar om transport av explosiva varor från sprängämneslabriken vid Vinterviken
20
Sjätte huvudtiteln.
[10.] j Brännkyrka Följden av att Brännkyrka inkorporerats med Stockholm har så-
lunda i nu förevarande hänseende väsentligen blivit ett års stillestånd i den
kraftiga årliga ökningen i antalet ärenden ä Stockholms läns landskansli.
Om tillsist arbetsmängden å landskansliet i Stockholms län i den mån så¬
dant kan ske jämföres med arbetsmängden å landskanslierna i de tre län vilka
vid 1908 års reglering fingo tre landskanslister, nämligen Östergötlands, Älvsborgs
och Värmlands län, är följande att omförmäla.
Å Stockholms läns landskansli avgjordes år 1912 tillsammans 11,654 ärenden
A Östergötlands läns landskansli var motsvarande antal 6,279 och å Värmlands
läns landskansli 9,925. För Ålvsborgs läns landskansli är särskild uppgift icke
lämnad, men då antalet avgjorda ärenden för hela länsstyrelsen upptages till
17,234 mot 20,988 för Stockholms länsstyrelse, torde få antagas, att antalet avgjorda
ärenden å Ålvsborgs läns landskansli var mindre än motsvarande antal å Stock-
holms läns landskansli. Bland samtliga övriga landskanslier torde endast lands-
kansliet i Gävle med 10,000 avgjorda ärenden i detta avseende komma i närheten
av btockholms läns landskansli.
. ^?et bär ansetts, att frågan om bibehållande av' Stockholms län såsom eu
administrativ enhet icke bör vinna sin lösning, förrän tillräcklig uppbysnino- vinnes
vilka ytterligare kommuner inom Stockholms län komma att införlivas me°d Stock¬
holms stad. I avvaktan härpå få enligt nådiga brevet den 17 juni 1908 ledigblivna
tjänster vid Stockholms länsstyrelse icke besättas med ordinarie innehavare.
Denna omständighet kan dock icke få därjämte hava den verkan, att tjänster å
ordinarie stat vid Stockholms länsstyrelse icke skulle få inrättas, i den mån de
befinnas vara oundgängligen nödvändiga, om de ock givetvis icke få besättas med
ordinarie innehavare. Då det icke torde kunna tänkas, att tillräckliga medel till
uppehållande av en dylik tjänst kunna erhållas av extra anslagsmedel, återstår,
såvitt berallningshavanden kan bedöma, icke någon annan möjlighet än att själva
tjänsten inrättas på ordinarie stat.
■Bär denna landskanslisttjänst torde avlöningsförmånerna böra sättas lika med
de för redan befintliga sådana tjänster å härvarande landskansli anvisade, näm¬
ligen: lön 1,200 kronor, tjänstgöringspenningar 800 kronor och nrtst.illägg 200
kronor^eller tillsammans 2,200 kronor.
Under åberopande av vad Eders Kungl. Maj:ts befallningskavande sålunda
anfört, får befallningshavanden underdånigst hemställa, att Eders Kung! Maj.t
täcktes till näst sammanträdande Riksdag avlåta nådig proposition därom, att
vid Stockholms länsstyrelse måtte från början av år 1915 inrättas ytterligare en
landskanslistbefattning å ordinarie stat.»
utlåtande av I utlåtande av deri 30 oktober 1913 har statskontoret anfört
statskontoret, följande:
»Då av den utav Eders Kungl. Maj ds befallningshavande i Stockholms län
förebragta utredning synes framgå önskvärdheten av att vid länsstyrelsen inrättas
ytterligare en landskanslisttjänst, får statskontoret i underdånighet hemställa, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen dels medgiva
ej mindre att å staten för länsstyrelsen i Stockholms län må från och med år
1915 uppföras ytterligare en landskanslisttjänst med en avlöning av 2,200 kronor,
därav 1,200 kronor lön, 800 kronor tjänstgöringspenningar och 200 kronor orts-
21
Sjätte huvudtiteln.
tillägg, äu även att innehavaren av nämnda tjänst må äga rätt till tre ålders- (”10.1
tillägg, vartdera å 300 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring, dels L
förklara, att för åtnjutande av dessa avlöningsförmåner skola gälla de i nådiga
kungörelsen den 18 september 1908 angående avlöningsvillkoren för länsstyrel¬
sernas tjänstemän och betjänte angivna villkor och bestämmelser, dels förklara,
att i avbidan på avgörandet av frågan om Stockholms läns upphörande såsom
administrativ enhet förevarande tjänst skall tillsättas allenast medelst förordnande
tillsvidare i enlighet med de i nådiga brevet den 17 juni 1908 givna bestämmel¬
ser angående tillsättande av ledigblivande tjänster vid länsstyrelsen, dels och vid
bifall till vad som föreslagits angående uppförande å stat av den nya tjänsten
höja anslaget »Tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna», som i 1914 års riks¬
stat upptagits till 920,525 kronor, med 2,200 kronor ävensom förklara, att ovan¬
berörda ålderstillägg skola utgå av det under sjätte huvudtiteln uppförda förslags¬
anslaget till ålderstillägg.»
Frågan om förstärkning av arbetskrafterna å landskansliet i Stock- Dep0a^ef“nents"
holms län bar vid upprepade tillfällen varit föremål för framställning
från Kungl. Maj:ts befallningshavande. Det är särskilt det stora antalet
fattigvårdsärenden i detta län, som synes tynga arbetet å landskansliet
för närvarande. Någon inskränkning i dessa ärenden till följd av bli¬
vande inkorporeringar torde icke kunna påräknas inom de närmaste
åren. Däremot torde det vara möjligt, att den pågående revisionen av
fattigvårdslagstiftningen kommer att medföra sådana ändringar beträf¬
fande hemortsrätt i fattigvårdsavseende samt ersättningsanspråk på
grund av lämnad fattigvård, att en mera väsentlig inskränkning av
fattigvårdsmålen kan tänkas följa därav.
Under sådana förhållanden synes det mig mindre lämpligt att nu
uppföra ytterligare en landskanslistbefattning vid Stockholms länsstyrelse
på ordinarie stat. För det behov av förstärkning i arbetskrafter, som
otvivelaktigt föreligger för närvarande, torde man kunna sörja på ett
tillfredsställande sätt, om den av mig härovan föreslagna ökningen av
reservationsanslaget med 20,000 kronor kommer till stånd.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att från och med år 1915 höja det å ordinarie
stat upptagna reservationsanslaget till arvoden åt
extra länsnotarier, extra länsbokhållare och övriga extra
biträden vid länsstyrelserna, till avlöning åt extra vakt-
betjäning därstädes samt till vikariatsersättning under
semester för därtill berättigade tjänstemän, nu 193,000
kronor, med 20,000 kronor eller till 213,000 kronor.
22
Sjätte huvudtiteln.
5. Yikariatsersättning under semester för skrivbiträden vid länsstyrelserna.
åberopande av vad jag i nästföregående punkt anfört, hem-
att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till vikar iatsersättning under semester är 1914
för ä länsstyrelses stat anställda skrivbiträden å extra
stat för år 1915 anvisa ett anslag av 3,075 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan under
år 1914 av tillgängliga medel utanordna beloppet.
6. Fögderiförvaltningarna.
[12.] På sätt jag förut omförmält, hoppas jag under Riksdagens lopp
Fogderiför- kunna förelägga Kungl. Maj:t förslag till fögderiförvaltningarnas om-
vaUmngarna. organisation och lönereglering för tjänstemännen därstädes.
(°and8iåg!)e I följd av nämnda lönereglering kommer det för tillfällig löneför¬
bättring åt kronofogdar, bäradsskrivare och länsmän under senare åren
uppförda förslagsanslag, senast 793,500 kronor, att icke vidare erfordras.
I avvaktan på berörda proposition hemställer jag för närvarande
allenast, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att i avbidan på den proposition, som kan komma
att avlåtas angående fögderiförvaltningarnas omorga¬
nisation och lönereglering in. m., för ändamålet be¬
räkna en höjning från och med år 1915 av det å
ordinarie stat upptagna anslaget till fögderiförvalt-
ningarna, 1,625,635 kronor, med 589,365 kronor eller
till 2,215,000 kronor.
7. Polisväsendet på landsbygden.
[13.] Med frågan om fögderiförvaltningens organisation står ordnandet
Polisväsendet av polisväsendet på landsbygden i visst sammanhang, varför framställ-
Piygden. ning' i ämnet av mig kommer att göras i propositionen angående fög-
(Extra anslag.) deriförvaltningamas omorganisation m. m.
Då emellertid, enligt eu av statskontoret lämnad uppgift, ifråga¬
varande förslagsanslag under sista året ej obetydligt överskridits, torde
en höjning av det nuvarande anslaget, 350,000 kronor, erfordras med
belopp, som lämpligen kan bestämmas till 50,000 kronor.
[Il-]
Vikariats-
ersättning
under semester
för skrivbi¬
träden vid
länsstyrel¬
serna.
(Extra anslag.)
Under
ställer jag,
Sjätte huvudtiteln.
23
Jag hemställer alltså för närvarande allenast, att Kungl. Maj:t be¬
hagade föreslå Riksdagen
att i avbidan på den proposition, som kan komma
att avlåtas till Riksdagen angående fögderiförvalt¬
ningarnas omorganisation och lönereglering m. m., på
extra stat för år 1915 beräkna ett förslagsanslag till
polisväsendet på landsbygden av 400,000 kronor.
8. Arvode åt lappfogdar m. m.
I enlighet med Kungl. Maj:ts därom framställda förslag har Riks¬
dagen för juridiskt biträde åt de svenska lapparna i Norge samt till
lappfogdar och lappförmän ävensom ordningsmän inom lappbyarna på
extra stat för år 1914 anvisat 20,500 kronor.
Då enahanda anslag är behövligt jämväl för år 1915, hemställer
jag, att Kungl. Maj:t behagade föreslå Riksdagen
att för juridiskt biträde åt de svenska lapparna i
Norge samt till lappfogdar och lappförmän ävensom
ordningsmän inom lappbyarna på extra stat för år 1915
anvisa 20,500 kronor.
E. Väg- och vatten hyggn alls va' sond et.
1. Väg- och vattenbyggnadsstaten.
Det ordinarie anslaget till väg- och vattenbyggnadsstaten om¬
fattar dels anslag till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, i senaste riks-
stater utfört med 134,000 kronor, dels två särskilda reservationsanslag,
det ena till expenser för allmänna arbeten och det andra till vägunder-
sökningar, vartdera å 45,000 kronor, och dels ett anslag å 3,000 kronor
till stipendier åt medlemmar av väg- och vattenbyggnadskåren för ut¬
rikes resor i ändamål att studera andra länders allmänna arbeten, vadan
slutsumman utförts med 227,000 kronor.
Emellertid erinrar jag, att Kungl. Maj:t i proposition till 1912 års
års Riksdag, nr 56, föreslog Riksdagen, bland annat, att godkänna viss
ändring i staten för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, varigenom av¬
löningen till två hos styrelsen anställda kvinnliga biträden skulle höjas
med tillhopa 800 kronor, och anmäldes tillika, att vid bifall härtill staten
för styrelsen komme att höjas med sistnämnda belopp till 134,800 kronor.
Riksdagen biföll berörda förslag, men upptog likväl i tablån över
de ordinarie anslagen under riksstatens sjätte huvudtitel anslaget till
väg- och vattenbyggnadsstaten med oförändrad slutsumma.
[13.]
[14. J
Arvode åt
lappfogdar
m. m.
(Extra anslag.)
[15.]
Väg- och vat¬
tenbyggnads¬
staten.
(Ordinarie an¬
slag.)
24
Sjätte huvudtiteln.
[15.] För att vinna överensstämmelse med Riksdagens nyssnämnda be¬
slut torde emellertid det bestämda anslaget till väg- och vattenbygg-
nadsstaten i staten uppföras med ett med 800 kronor förhöjt belopp;
och hemställer jag i följd härav, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 'Riksdagen
att i anledning av 1912 års Riksdags beslut upp¬
taga det bestämda ordinarie anslaget för väg- och
vattenbyggnadsstaten med ett belopp av 137,800 kronor.
2. Reservationsanslag: till expenser för all¬
männa arbeten............................................... kronor 45,000: —
till vägundersökningar.................................... » 45,000: —
Oförändrade ordinarie anslag................................... kronor 90,000: —
3. Förstärkning av arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
[16.]
Förstärkning
av arbets¬
krafterna hos
väg- och
vattenbygg¬
nadsstyrelsen.
(Extra anslag.)
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning har Riksdagen för till¬
fällig förstärkning av arbetskrafterna hos väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen på extra stat för vart och ett av åren 1913 och 1914 beviljat
ett anslag av 3,600 kronor.
I skrivelse den 30 september 1913 har styrelsen nu gjort fram¬
ställning om ökad förstärkning av arbetskrafterna hos styrelsen.
Då denna fråga sammanhänger med frågan om överflyttande av
vattenavledningsärendenas handläggning till lantbruksstyrelsen, vilken,
på sätt chefen för jordbruksdepartementet torde komma att anmäla, är
under utredning å nämnda departement och förväntas bliva förelagd
1914 års Riksdag, hemställer jag för närvarande allenast, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att i avbidan på den proposition, som kan komma
att avlåtas angående tillfällig förstärkning av arbets¬
krafterna hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, för ända¬
målet beräkna ett anslag på extra stat för år 1915
av 3,600 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att för¬
skottsvis redan under år 1914 av tillgängliga medel
utanordna beloppet.
ifrågasatt I detta sammanhang ber jag att få anmäla frågan om tillfällig
höjning'av höjning av det under väg- och vattenbyggnadsstaten uppförda reserva-
reservations- tionsanslaget till expenser för allmänna arbeten. För sådant ändamål
"expenser gir har Riksdagen på extra stat för vart och ett av åren 1913 och 1914 an-
allmänna
arbeten.
Sjätte huvudtiteln.
25
visat ett reservationsanslag av 10,000 kronor att användas enligt de ng.]
vid nyssnämnda anslag fästade villkor.
I skrivelsen den 30 september 1913 har väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen anfört, att behovet av denna ökning i reservationsanslaget
visat sig så konstant, att det med fog kunde ifrågasättas, om icke an¬
slaget borde lämpligen uppföras såsom ordinarie. Styrelsen bar dock
för närvarande inskränkt sig till att hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes
föreslå 1914 års Riksdag att för ökning av det under väg- och vatten-
byggnadsstaten uppförda reservationsanslaget till expenser för allmänna
arbeten på extra stat för 1915 anvisa ett reservationsanslag av 10,000
kronor att användas enligt de vid nyssnämnda anslag fästade villkor.
Även detta anslag kan tänkas röna inflytande av förändrade be- Departements-
stämmelser beträffande vattenavledningsärendenas handläggning; och chefen l
frågan kan således ej för närvarande framläggas till definitivt avgö¬
rande.
Jag har emellertid fäst min uppmärksamhet vid, att reservationsan¬
slaget till vägundersökningar är förhållandevis väl tillgodosett, så att
behållningen å detsamma, efter vad jag inhämtat, den 1 november
1913 uppgick till 104,576 kronor 38 öre. Skulle det därför visa sig
erforderligt att även framdeles hava medel för inspektioner tillgängliga
utöver vad reservationsanslaget till expenser för allmänna arbeten med¬
giver, torde behovet kunna fyllas från reservationsanslaget till vägunder¬
sökningar utan att något särskilt belopp nu beräknas för ändamålet.
I sammanhang med frågan om förändrad handläggning av vattenavled-
ningsärendena torde jag, efter omständigheterna, få anmäla utverkandet
av medgivande från Riksdagen angående reservationernas å anslaget till
vägundersökningar användande till expenser för allmänna arbeten.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har vidare i sin skrivelse den
30 september 1913 ifrågasatt anordnandet av en särskild broinspektion.
Styrelsen anför härom följande.
_ »Sedan gammalt liar i koncessionerna för de enskilda järnvägarne stadgats,
att järnvägen skall stå under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens kontroll genom
chefen i vederbörande väg- och vattenbyggnadsdistrikt. Denna distriktschefens
kontroll över de färdiga järnvägarne har i regel utövats genom en besiktningsresa
om året, därvid de brister påpekats, som kunnat komma till synes. Om också en
sådan besiktning av en järnväg i dess helhet omfattar jämväl broarna, är det dock
tydligt, att under en dylik färd över en järnväg den ingående och noggranna
kontroll över broarna, som är behövlig, alls icke kan åstadkommas. Det lär så-
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 1 käft. 4
Ifrågasatt
anslag till
anordnande
av broinspek¬
tion.
26
Sjätte huvudtiteln.
ledes kunna sägas, att de enskilda järnvägarnas broar så gott som icke varit under¬
kastade någon effektiv kontroll från myndigheternas sida. En sådan kontroll är
dock så mycket angelägnare, som ett flertal av de enskilda järnvägarne sakna i
teoretiskt avseende utbildat banbefäl.
För att i någon mån tillsvidare råda bot på detta missförhållande, till dess
en modern broinspektion kunde komma att bli anordnad, har väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen i ett den 27 juni 1906 utfärdat cirkulär till distriktscheferna
givit föreskrift om noggrannare undersökning av järnvägarnas broar i förening med
provbelastning samt uppläggande av särskilda broböcker för antecknande av under¬
sökningens och provbelastningens resultat.
Denna sålunda igångsatta kontroll har givetvis varit allt för tidsödande för
att vid en resa över järnvägen kunna företagas eller över huvud för att av distrikts¬
cheferna själva kunna utföras, utan har den skett med tillhjälp av biträdande
ingenjörer. Denna kontroll kan dock icke anses tillfredsställande enligt nutida
fordringar, då numera brokonstruktionsväsendet utvecklats till en specialitet och
en mycket krävande specialitet.
Det lär sålunda ej kunna undvikas att i trafiksäkerhetens intresse påfordra
införandet av en särskild, fackutbildad broinspektion i vårt land, en fordran som
ock framställts av den av Kungl. Maj:t den 31 december 1904 tillsatta s. k. trafik-
säkerhetskommittén.
Frågan blir med varje år allt mera trängande, då en avsevärd del av vårt
järnvägsnät hinner bli allt äldre och de gamla broarna samtidigt opålitligare.
Till den ifrågasatta broinspektionens uppgift skulle vidare höra att kontroll-
räkna alla förslag till broöverbyggnader på järnvägar under byggnad samt att prov-
belasta nybyggda broar, innan järnvägen får öppnas för trafik.
Detta arbete har hittills utförts av distriktscheferna, och kontrollräkningen
har betalts utav järnvägarna enligt taxa på förrättningar, som verkställas av
tjänstemännen i väg- och vattenbyggnadsdistrikten.
Vidare är att märka, att de med varje dag stegrade kraven från trafiken
även ha till följd, att frågor om broförstärkningar ofta förekomma, och böra dylika
förslag ej få utföras med mindre broinspektionen fått tillfälle yttra sig över de¬
samma.
Till belysande av omfattningen av broinspektionens verksamhet vill styrelsen
hava meddelat, att på de enskilda järnvägarne finnas omkring 480 broar med
spännvidd över 10 meter samt omkring 1,200 broar med spännvidd under 10
meter.
Vid förslag till organisation för broinspektion utgår styrelsen från att kon¬
trollen över de mindre broarne i huvudsak fortfarande skall åligga distriktstjänste-
männen i styrelsen, under det att kontroll och provbelastning av de större bro¬
arne skall åligga broinspektionen. Styrelsen har i sitt ovanomförmälda cirkulär
utgått från att samtliga broar skola årligen besiktigas, men att provbelastning
endast skall öga rum vart tredje år. Trafiksäkerhetskommittén har för sin del
föreslagit, att kontroll skall äga rum vart femte år. Under förutsättning att prov¬
belastning vart femte år kan anses vara tillfyllest, varom styrelsen dock ej nu
vill definitivt yttra sig, skulle broinspektionen hava att årligen provbelasta omkring
100 gamla broar jämte kontrollräkning och provbelastning på förslag till broar
under byggnad och ombyggnad.
Oavsett den ökning i antalet broar, som otvivelaktigt kommer att äga rum,
torde redan det nuvarande antalet broar nödvändiggöra anställandet å broinspek-
Sjätte huvudtiteln.
27
tionen av 2 tjänstemän, en broinspektor och en dennes assistent. Broinspektören
skulle huvudsakligen syssla med kontroll och provbelastning och vid förfall för
honom eller, därest han ej skulle kunna medhinna kontroll av alla broarne, skulle
assistenten efter styrelsens förordnande inträda i hans funktion. Den mycket tids¬
ödande räkning av broar, som inspektören omöjligt torde kunna medhinna, skulle
i övrigt bliva assistentens uppgift. Det lärer sålunda vara nödvändigt icke blott
att broinspektören erhåller ett biträde utan även att detta biträde innehar den
kompetens, att han kan självständigt förrätta inspektioner.
För att komma i tillfälle att såsom broinspektor förvärva en skicklig fack¬
man på detta speciella område, vilket ju är en förutsättning för broinspektionens
inrättande, torde det vara erforderligt att kunna erbjuda honom en inkomst av
minst 8,000 kronor. Den här ovan omförmälda kontrollräkningen av överbygg¬
nader till nya broar, som ersatts av de enskilda järnvägarne, har under de senaste
3 åren i medeltal inbragt omkring 500 kronor om året, och torde således från
statens sida erfordras för broinspektörens avlöning ett belopp av 7,500 kronor.
För assistentens avlöning torde erfordras ett belopp av 5,000 kronor.
■Såväl broinspektören som assistenten skulle dessutom i likhet med den hos
styrelsen anställda maskininspektören och dennes biträde berättigas till ersättning
för resor enligt 3:dje klass i gällande resereglemente att utgå av sjätte huvud¬
titelns rese- och traktamentspenningar.
Broinspektionens inrättande kommer dessutom att medföra en utgift för en
extra renskriverska på järnvägsbyrån i styrelsen. Denna byrå har nu till sitt
förfogande endast ett skrivbiträde, och arbetet på byrån med renskrivningen var
före närvaron av maskininspektören så pass betydande att under avsevärda delar
av året extra hjälp måst anlitas. Efter tillkomsten av maskininspektören har
arbetet väsentligen ökats och med inrättande av broinspektionen torde det. icke
bliva möjligt att medhinna arbetet med renskrivningen på byrån med mindre
medel till avlönande av ytterligare en renskriverska ställes till stj^relsens för¬
fogande. Kostnaden för en extra renskriverska belöper sig till 1,200 kronor
om året.»
Med stöd av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att Kungl.
Maj:t ville föreslå Riksdagen att för anordnande av en broinspektion
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på extra stat för 1915 bevilja ett
belopp av 13,700 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis av
tillgängliga medel utanordna beloppet redan under år 1914.
[16.]
Vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört om införandet av en Departements
särskild inspektion av enskilda järnvägars broar med spännvidd av 10 0 e en'
meter och däröver är visserligen värt beaktande, men har dock ej över-
tygat mig om nödvändigheten att nu upprätta två nya tjänster för
utförande av arbete, som för närvarande åligger distriktstjänstemännen
i enlighet med särskilda föreskrifter, som av styrelsen utfärdats år
1906 för att betrygga kontrollen över enskilda järnvägarnas broar.
Väl har, på sätt styrelsen erinrat, förslag i ämnet väckts av 1904 års
trafiksäkerhetskommitté, men det av nämnda kommitté avgivna be-
28
Sjätte huvudtiteln.
[16.]
[17.]
Inspektion
av enskilda
järnvägars
rullande
materiel.
(Extra anslag.)
tänkandet har, i avvaktan på väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande
däröver, ännu icke kunnat slutbehandlas, och det synes mig mindre
lämpligt att på sakens nuvarande stadium upptaga en del av kommit¬
téns förslag. Till belysande av, huru olika möjligheter kunna tänkas
i avseende å kontrollen över de enskilda järnvägarna, ber jag att få
nämna, att inom departementalkommittén undersökts ett förslag till
utbrytande från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetsområde av
nämnda kontroll och dess förläggande till ett särskilt inspektionskontor,
vilket förslag emellertid ej upptagits i kommitténs slutliga förslag.
Oaktat jag till fullo uppskattar vikten av att det är väl sörjt för kon¬
trollen över trafiksäkerheten även vid de enskilda järnvägarna, anser
jag mig således ej för närvarande kunna förorda det begärda anslaget.
4. Inspektion av enskilda järnvägars rullande materiel.
För möjliggörande av en verksam kontroll å enskilda järnvägars
rullande materiel har anslag av Riksdagen för varje år från och med
1905 beviljats, och har senast nästlidet års Riksdag på extra stat för
år 1914 för detta ändamål anvisat ett anslag av 7,400 kronor, därav
6,000 kronor skulle utgå såsom avlöning till en maskininspektör och
1,400 kronor såsom tilläggsarvode till den extra ingenjör å styrelsens
järnvägsbyrå, som har att biträda maskininspektören.
I sin skrivelse den 30 september 1913 anmäler väg- och vatten-
byggnadsstyrelsen, att behovet av detta anslag är oförminskat. Sty¬
relsen hemställer fördenskull, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att för anordnande av inspektion av enskilda järnvägars rullande ma¬
teriel på extra stat för år 1915 anvisa 7,400 kronor att för ändamålet
ställas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande.
I enlighet med vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hemställt
tillstyrker jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för anordnande av inspektion av enskilda järn¬
vägars rullande materiel på extra stat för år 1915 an¬
visa 7,400 kronor att för ändamålet ställas till väg-
och vattenbyggnadsstyrelsens förfogande.
5. Vägar och kommunikationer, oförändrat ordinarie anslag,
kronor...................................................................................................... 12,000: —
29
Sjätte huvudtiteln.
6. Undersökningar av mindre hamnar och farleder in. m.
Till undersökningar av mindre hamnar och farleder ävensom till [18.]
upprättande av planer till anläggning eller ombyggnad av broar, då undersökmn-
dylika arbeten icke äro förenade med vägföretag, har Riksdagen på
extra stat för vart och ett av åren 1899—1914 beviljat ett belopp av farleder m.m.
10,000 kronor. . (Extra anslag.(
Då detta anslag fortfarande är behövligt, får jag, i anslutning till
vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sin skrivelse den 30 september ^
1913 hemställt, tillstyrka, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1915 anvisa ett anslag av
10,000 kronor till undersökningar av mindre hamnar
och farleder ävensom till upprättande av planer till
anläggning eller ombyggnad av broar, då dylika arbeten
icke äro förenade med vägföretag.
7. Understödjande av brobyggnader och, iöreträdesvis mindre, hamn¬
byggnader m. m.
Till understödjande av brobyggnader och, företrädesvis mindre, [19.]
hamnbyggnader samt upprensning av åar och farleder har anslag ut- undersm-
gått sedan år 1894. ... o liobygnZcr
Nämnda år utgick anslaget med 150,000 kronor, höjdes från och och, fureträ-
med år 1899 till 300,000 kronor samt från och med år 19Ö6 till 400,000
kronor för att ytterligare ökas av 1911 års Riksdag till 500,000 kronor nader m. m.
och av 1913 års Riksdag till 600,000 kronor. (Extraanslag.)
I skrivelse den 30 september 1913 anför väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen, att trots den fortgående ökningen av anslagsbeloppet an¬
slaget ändock ständigt visat sig otillräckligt för tillgodoseende av de
samtidigt långt mera ökade kraven på bidrag till dylika företags ut¬
förande, och att anslaget fortfarande måste anses vara för sitt ändamål
otillräckligt. Då emellertid en höjning av anslaget skett så nyligen
som under år 1913 och då en ytterligare ökning av anslaget till
anläggning av nya samt omläggning eller förbättring av backiga eller
eljest mindre goda vägar synes styrelsen vara för det närvarande ännu
mera av behovet påkallad, har styrelsen, i förhoppning att under den
närmaste tiden kunna med anslagets nuvarande belopp någorlunda till¬
mötesgå de krav, som äro av beskaffenhet att ovillkorligen höra omedel¬
bart tillgodoses, hemställt om anvisande för ifrågavarande ändamål för
år 1915 av 600,000 kronor.
30
Sjätte huvudtiteln.
[19.] Då anslag för berörda ändamål till nu utgående belopp är starkt
av behovet påkallat, men förhållandena ej medgiva anslagets ökning-
för närvarande, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riks¬
dagen
att på extra stat för år 1915 ställa till Kungl.
Maj:ts förfogande till understödjande av brobyggnader
och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader samt upp¬
rensning av åar och farleder ett anslag av 600,000
kronor.
8. Bidrag till anläggning eller förbättring av vägar m. m.
[20.] . Till bidrag för anläggning av nya samt förbättring eller omlägg-
aniä^nin av backiga eller eljest mindre goda vägar har Riksdagen sedan
eller9för- längre tid tillbaka årligen å extra stat beviljat anslag till belopp, som
bättring av genom tid efter annan skedda förhöjningar ökats, så att anslaget, från
(71ZZiZ) att under åren 1867—1874 hava varit bestämt till 150,000 kronor och
för åren 1908—1911 till 1,250,000 kronor, av 1911 års Riksdag höjts
till 1,750,000 kronor; sistnämnda helopp har jämväl beviljats för åren
1913 och 1914.
I sin skrivelse den 30 september 1913 har styrelsen vidkommande
detta anslag nu föreslagit höjning till 2,000,000 kronor och till stöd
därför anfört följande:
»Uti underdånig skrivelse den 31 oktober 1910 hemställde väg- och vatten-
bygguadsstyrejsen, att det då med 1,250,000 kronor utgående aDslagsbeloppet
måtte höjas till 2,000,000 kronor. Till stöd härför anförde styrelsen, att, trots den
fortgående ökningen av anslagsbeloppet, detsamma ändock ständigt visat sig otill¬
räckligt för tillgodoseende av de samtidigt långt mera ökade kraven på statsbidrag
för vägföretags utförande, i vilket hänseende styrelsen hänvisade till en intagen
tablå över de bos styrelsen under olika år vilande planer till vägföretag, för vilka
anslag begärts ur fonden.
Herr statsrådet och chefen för civildepartementet förklarade vid ärendets
föredragning inför Kungl. Makt, att utvecklingen av vårt vägväsende otvivelaktigt
vore av allra största betydelse för landets framåtskridande, och att den av väg-
och vattenbygguadsstyrelsen gjorda framställningen därföre förtjänade allt beak¬
tande. Då det finge anses ådagalagt genom den lämnade utredningen, att ifråga¬
varande anslag vore för sitt ändamål synnerligen otillräckligt, syntes honom den
av styrelsen äskade förhöjningen jämväl med avseende å beloppet fullt befogad.
Med hänsyn till de stora krav, som i övrigt ställdes på statens kassa, ansåg sig
departementschefen dock för det dåvarande icke böra hemställa om anslagets för¬
höjning med mera än 250,000 kronor, eller sålunda till 1,500,000 kronor.
Riksdagen anvisade emellertid för ifrågavarande ändamål för året 1912 ett
anslag till belopp av 1,750,000 kronor, med vilket belopp anslaget sedan dess
utgått.
31
Sjätte huvudtiteln.
Av den anledning att Kung! Makt ansett sig av statsfinansiella skäl icke
böra öka vägbyggnadsanslaget i den omfattning väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
funnit nödvändigt och uti sina framställningar föreslagit, och då den senaste för¬
höjningen av anslaget skett så nyligen som år 1912, har väg- och vattenbyggnads¬
styrelsen, ehuru anspråken på bidrag för utförande av vägföretag inom landet
alltjämt ökats- och icke kunnat i oneklig mån tillgodoses med ett anslagsbelopp
av denna storlek, ändock ansett sig icke böra ifrågasätta ytterligare ökning av
anslaget uti sin den 30 september 1912 avlåtna underdåniga framställning angå¬
ende anslag att äskas av 1913 års Riksdag, utan böra först avvakta verkningen av
den år 1912 i kraft trädande förhöjningen. . .
Såsom framgår av nedanstående tablå har, trots den betydande höjningen av
anslagets storlek, anslagsbristen emellertid icke minskats utan tvärtom alltjämt
ökats i så betänklig grad, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen icke längre anser
sig kunna underlåta att återupprepa sin år 1911 gjorda framställning om anslagets
förhöjning till 2,000,000 kronor.
Förteckning
över i vä"- och vattenbyggnadsstyrelsen vilande planer till vägföretag, för vilkas
utförande begärts bidrag från vägbyggnadsfonden.
År.
|
Datum.
|
Antal
innelig¬
gande
förslag.
|
Beräknad
kostnad.
|
För året
erforderligt
anslag.
|
För året
tillgängligt
anslag.
|
Brist
under året.
|
1894...........................
|
1 Jan.
|
123
|
3,405,017
|
_
|
2,270,011
|
33
|
800,000
|
—
|
1,470,011
|
33
|
1895...........................
|
»
|
122
|
3,674,487
|
—
|
2,449,658
|
—
|
800,000
|
—
|
1,649,658
|
—
|
189G...........................
|
»
|
100
|
4,123,825
|
50
|
2,749,217
|
—
|
800,000
|
—
|
1,949,217
|
—
|
1897...........................
|
»
|
116
|
4,426,865
|
—
|
2,951,243
|
33
|
800,000
|
—
|
2,151,243
|
33
|
1898...........................
|
))
|
115
|
4,083,814
|
—
|
2,722,542
|
66
|
900,000
|
—
|
1,822,542
|
66
|
1899...........................
|
»
|
132
|
5,250,034
|
50
|
3,500,023
|
—
|
900,000
|
—
|
2,600,023
|
—
|
1900.........................
|
))
|
143
|
6,304,822
|
—
|
4,203,214
|
66
|
1,000,000
|
—
|
3,203,214
|
66
|
1901...........................
|
»
|
112
|
6,565,498
|
—
|
4,376,998
|
66
|
1,000,000
|
—
|
3,376,998
|
66
|
1902...........................
|
)>
|
81
|
5,533,966
|
—
|
3,689,310
|
66
|
1,000,000
|
—
|
2,689,310
|
66
|
1903...........................
|
))
|
103
|
5,937,787
|
—
|
3,958,525
|
33
|
1,000,000
|
—
|
2,958,525
|
33
|
1904...........................
|
»
|
127
|
6,476,184
|
—
|
4,317,456
|
—
|
1,000,000
|
—
|
3,317,456
|
—
|
1905...........................
|
»)
|
141
|
7,013,814
|
—
|
4,675,876
|
—
|
1,000,000
|
—
|
3,675,876
|
—
|
1906...........................
|
»
|
120
|
6,935,654
|
—
|
4,623,769
|
33
|
1,000,000
|
—
|
3,623,769
|
33
|
1907...........................
|
»
|
213
|
10,994,033
|
—
|
7,419,883
|
—
|
1,000,000
|
—
|
6,419,883
|
—
|
1908...........................
|
»
|
230
|
11,372,360
|
—
|
7,617,183
|
—
|
1,250,000
|
—
|
6,367,183
|
-
|
1909...........................
|
»
|
249
|
11,287,870
|
—
|
7,535,515
|
—
|
1,250,000
|
—
|
6,285,515
|
—
|
1910...........................
|
»
|
281
|
12,208,848
|
—
|
8,131,715
|
—
|
1,250,000
|
—
|
6,881,715
|
—
|
1911.........................
|
»
|
300
|
12.961,523
|
—
|
8,648,100
|
—
|
1,250,000
|
—
|
7,398,100
|
—
|
1912...........................
|
))
|
235
|
14,958,750
|
—
|
9,972,500
|
—
|
1,750,000
|
—
|
8,222,400
|
—
|
1913...........................
|
»
|
243
|
16,413,000
|
—
|
10,942,000
|
—
|
I 1,750,000
|
-
|
1 9,192,000
|
—
|
[20.]
32
Sjätte huvudtiteln.
[20-] . Av nämnda tablå, synes nämligen, att hos väg- och vattenhyggnadsstvrelsen
mnelågo den 1 januari 1913 ansökningar om bidrag för vägbyggnader till belopp
av 1U,942,0U0 kronor, motsvarande omkring två tredjedelar av den till 16 413 000
kronor för företagen beräknade kostnaden. Tillgodoseendet av endast de ansök-
ni,D?iar tör.redan behövliga ^anläggningar, som innelågo den 1 januari 1913,
skulle således, med Bibehållande av anslaget vid dess nuvarande belopp kräva en
tid av mer än 5 år, under vilken tid då inga nytillkomna vägföretag skulle kunna
beredas anslag, ett missförhållande som hos landets innebyggare tydligtvis måste
väcka allvarliga bekymmer. Detta allmänt rådande bekymmer tog sig som bekant
under föregående år uttryck i, bland annat, en av Kungl. Maj:ts befallningsha-
vande i Västerbottens län hos Kungl. Maj:t gjord framställning om anvisande
av ett särskilt anslag under de närmaste åren till möjliggörande av väganlägsr-
mn gar nes inom länet bedrivande på ett vida snabbare och kraftigare sätt än för
det närvarande kan äga rum.
Det här längre fram nämnda extra anslaget å 500,000 kronor till anläggande
av enklare vägar inom Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län avser såsom
namnet angiver, anläggande av vägar av en helt annan klass än de vanliga vä-
garne och fyllande av huvudsakligen behovet av utfartsvägar av enklaste be¬
skaffenhet for mera avlägset belägna orter och byar till närmaste landsväg An¬
läggande av enklare vägar uti nämnda län torde därföre, enligt väg- och vatten-
byggnadsstyrelsens åsikt, icke komma att minska samma läns nuvarande behov
av för större och genomgående trafik avpassade vägar av vanlig typ. Kungl
Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län har också tydligt uttalat den förut¬
sättningen att beviljande av ett särskilt anslag för enklare vägar icke skulle med-
fora att lanet ur allmänna vägfonden tilldelades mindre belopp än som eljest
bort tillkomma länet.» J
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har på grund härav hemställt,
att för ifrågavarande ändamål måtte för år 1915 på extra stat anvisas
ett belopp av 2,000,000 kronor att användas enligt de allmänna villkor
och bestämmelser, som finnas intagna i Riksdagens skrivelse den 31
maj 1907.
Departements¬
chefen.
Ifrågavarande anslag har dels efter förslag av Kungl. Maj:t dels
ock i följd av framställning från enskilda motionärer i Riksdagen
successivt förhöjts till sitt nu utgående belopp, 1,750,000 kronor.
Den ytterligare förhöjning av anslaget, som nu ifrågasättes av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, synes mig vara i allo påkallad; och
hemställer jag i följd härav, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till bidrag för anläggning av nya samt förbätt¬
ring eller omläggning av backiga eller eljest mindre goda
vägar på extra stat för år 1915 anvisa ett belopp» av
2,000,000 kronor.
33
Sjätte huvudtiteln.
De nu gällande allmänna villkoren för erhållande och tillgodo¬
njutande av ovan under punkterna 19 och 20 omförmälda statsbidrag
samt kontrollen därå, att fastställda planer varda vid arbetenas utförande
följda, innehållas i Riksdagens skrivelse den 31 maj 1907, n:r 6, och
blevo till allmänhetens kännedom meddelade genom nådig kungörelse
den 28 juni 1907 (Sv. förf. saml. 1907, n:r 41).
Under åberopande av vad jag under nämnda punkter anfört, får jag
hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att i avseende å de statsbidrag, som för år 1915
kunna av Riksdagen beviljas till väganläggningar och
vägförbättringar samt till bro- och hamnbyggnader
ävensom upprensning av åar och farleder, skola gälla
de allmänna villkor och bestämmelser, vilka finnas intagna
i Riksdagens skrivelse den 31 maj 1907.
9. Bidrag till enklare vägar i Norrbottens, Västerbottens och
Jämtlands län.
I särskilda till Kungl. Maj:t under år 1912 ingivna skrivelser
framhöllo Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län, att vägkommunikationerna inom nämnda län vore
ytterst bristfälliga samt att de anspråk, som från samtliga län ställdes
på det allmänna väganslaget, icke medgåve, att de omförmälda norr¬
ländska länens anslagsbehov för ifrågavarande ändamål därav ens till¬
närmelsevis tillgodosåges% Under betonande tillika, att det huvudsakligen
gällde åstadkommandet av utfartsvägar av enklare och billigare typ än
den för statsunderstödda vägföretag eljest i allmänhet brukade, anhöllo
Kungl. Maj:ts befallningshavande, att Kungl. Maj:t, på det att dessa
landsändar inom överskådlig tid skulle kunna erhålla hjälpliga kommu¬
nikationer, måtte utverka anvisandet av ett anslag för anläggande av
enklare vägar inom nämnda tre län; och avsågs det, att det sålunda
ifrågasatta anslaget skulle utgå under en längre följd av år.
Sedan Kungl. Maj:t med anledning härav i näetlidet års statsverks-
proposition gjort framställning i ämnet till Riksdagen, anvisade Riks-
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 1 höft. 5
[21.]
Villkor för
statsbidrag.
[22.]
Bidrag till
enklare vägar
i Norrbottens,
Västerbottens
och Jämt¬
lands län.
(Extra anslag.)
34
Sjätte huvudtiteln.
[22.] dagen på extra stat för år 1914 ett anslag av 500,000 kronor att, i
enlighet med de av mig till statsrådsprotokollet angivna grunder, an¬
vändas till anläggande av enklare vägar i Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län.
I Riksdagens skrivelse den 30 maj 1913, n:r 6, varuti detta beslut
anmäldes, anförde Riksdagen, att såsom villkor för statsbidragets er¬
hållande syntes böra stadgas, att den för väganläggningen erforderliga
marken kostnadsfritt tillbandahölles ävensom att förbindelse avlämnades
rörande vägens underhåll, intill dess frågan om underhållsskyldigheten
i laga ordning avgjorts.
I enlighet med de i Kungl. Maj:ts proposition angivna grunderna
och i överensstämmelse med vad Riksdagen i sin skrivelse sålunda ut¬
talat har, efter väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hörande, kungörelse
den 14 november 1913 utfärdats angående villkoren för erhållande av
understöd från nu ifrågavarande anslag (Sv. förf.saml. 1913, n:r 346).
Riksdagen har vidare i förenämnda skrivelse anfört, att en plan
över de vägföretag av nu avsedd beskaffenhet, som ansåges böra till¬
godoses genom bidrag från nu ifrågavarande medel, lämpligen torde
kunna för vinnande av överskådlighet, efter förslag av väg- och vatten¬
byggnadsstyrelsen och Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande,
genom Kungl. Maj:ts föranstaltande upprättas, och anbefallde Kungl.
Maj:t i anledning härav styrelsen att uppgöra förslag till sådan plan.
Förslaget har ännu ej till Kungl. Maj:t inkommit, men lärer vara
under utarbetande.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har sedermera i skrivelse den
30 september 1913 hemställt om anvisande för år 1915 av anslag för
ifrågavarande ändamål till samma belopp som för år 1914.
Särskilda framställningar hava därjämte gjorts av Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Norrbottens län, som hemställt, att åtgärder måtte
vidtagas för att ett anslag av 200,000 kronor, för omförmälda ändamål
måtte jämväl för år 1915 komma länet till godo, samt av Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Västerbottens län, som hemställt om utverkande
av fortsatt anslag för år 1915 till högsta möjliga belopp.
Kungl. Maj:ts befallningshavande i Norrbottens län har tillika hem¬
ställt, att, därest särskilt medgivande erfordras för upplåtande utan er¬
sättning till kronan av den kronojord, som kan behövas för dessa väg-
anläggningar, framställning därom måtte göras hos Riksdagen.
Då Riksdagen vid ifrågavarande anslags beviljande nästlidet år
lärer hava förutsatt, att kronan, i likhet med de enskilda, skulle utan
35
Sjätte huvudtiteln.
ersättning upplåta den för här ifrågavarande vägföretag behövliga mark, [22.]
torde någon framställning därutinnan icke behöva ifrågasättas.
Vad anslagsfrågan beträffar, torde framställning till Riksdagen höra
göras i enlighet med vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1915 anvisa ett anslag-
av 500,000 kronor att i enlighet med de i nådiga
kungörelsen den 14 november 1913 angivna grunder
användas till anläggande av enklare vägar i Norrbot¬
tens, Västerbottens och Jämtlands län.
10. Jordförluster genom kanal- och väganlägg-
ningar, oförändrat ordinarie anslag förslag sanslag (därav
ersättningar 4,567 kronor)..................................................... kronor 7,267:
11. Till gäldande av Sveriges bidrag till den stän¬
diga internationella förenmgen för frågor rörande väg-
väsendet, oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag......
365:
36
Sjätte huvudtiteln.
[23.]
Omorganisa¬
tion och löne¬
reglering av
medicinal¬
styrelsen.
(Ordinarie
anslag.)
[24.]
"Personliga
avlöning s-
tillägg till
vissa befatt¬
ningshavare i
medicinal¬
styrelsen.
(Extra anslag.)
F. Medicinalstaten samt hälso- och sjukvården.
Medicinalstyrelsen med dithörande stater:
l. Medicinalstyrelsen.
För år 1914 har till medicinalstyrelsen utgått dels ett ordinarie
anslag å 95,550 kronor, dels ock extra anslag till provisorisk lönereg¬
lering m. m. tillsammans 47,765 kronor, varjämte särskilt anvisats ett
belopp av 5,800 kronor till arvode åt en kontrollant av hospitalens
ekonomiska förvaltning.
Frågan om förändrad organisation och lönereglering beträffande
medicinalstyrelsen har varit under utredning av särskilda sakkunniga.
Jag torde under närmaste tiden bliva i tillfälle att underställa Kungl.
Maj:t det förslag i ämnet, vartill utredningen föranleder.
För närvarande hemställer jag allenast, att Kungl. Maj:t måtte före¬
slå Riksdagen
att i avvaktan på den proposition, som kan komma
att avlåtas till Riksdagen angående omorganisation och
lönereglering av medicinalstyrelsen, tills vidare beräkna
från och med år 1915 en förhöjning av det ordinarie
anslaget till medicinalstyrelsen från nuvarande belopp,
95,550 kronor, med 89,450 kronor till 185,000 kro¬
nor ävensom att å övergångsstat uppföres 8,100 kronor.
2. Personliga avlöningstillägg till vissa befattningshavare i medicinalstyrelsen.
Enligt det av särskilda sakkunniga uppgjorda förslag till medici¬
nalstyrelsens omorganisation och lönereglering skulle, utöver anslag till
medicinalstyrelsen å ordinarie stat, erfordras ett belopp av tillhopa
2,100 kronor för beredande av personliga avlöningstillägg under år
1915 för vissa befattningshavare i styrelsen, vilka skulle uppföras å
övergångsstat.
Jag tillåter mig för närvarande hemställa, att Kungl. Makt måtte
föreslå Riksdagen
Sjätte huvudtiteln.
37
att, i avvaktan på den proposition, som må komma
att avlåtas angående omorganisation och lönereglering
av medicinalstyrelsen, för beredande av personliga
avlöning stillägg för vissa befattningshavare i medicinal¬
styrelsen tillsvidare beräkna ett anslag på extra stat
för år 1915 av 2,100 kronor.
3. Statsmedicinska anstalten.
I gällande stat för statsmedicinska anstalten, i sin helhet slutande
på ett belopp av 55,200 kronor, är upptaget ett anslag till hyra av
erforderliga lokaler med 8,500 kronor. Hyran har emellertid intill den
1 oktober 1913 i verkligheten utgjort 10,500 kronor om året, varvid
det överskjutande beloppet täckts av anstaltens inkomster.
I skrivelse den 26 maj 1913 anförde medicinalstyrelsen, att stats¬
medicinska anstalten vore i behov av större och mera ändamålsenliga
lokaler än som då stode anstalten till buds. Därvid yttrade styrelsen
följande:
»För närvarande är den statsmedicinska anstalten inrymd i Regeringsgatan 18,
4:e och 5:e våningarna, den rättskemiska avdelningens laboratorium 5 trappor upp
och den bakteriologiska avdelningens 4 trappor upp; dessutom är en lägenhet 5
trappor upp förhyrd till djurrum. Anstaltens två vaktmästarbostadslägenheter äro
belägna i samma hus. Som plats ej finnes för djurstallar inom egendomen, hava
sådana förhyrts vid Östgötagatan å Södermalm mot en årlig hyra av 3,000 kronor.
Hyresbeloppet för samtliga lägenheter i Regeringsgatan 18 utgör per år 7,500
kronor, och det sammanlagda hyresbeloppet för såväl laboratorier m. m. som stallar
uppgår till 10,500 kronor per år, vilket med 2,000 kronor överskrider anstaltens i
staten för ändamålet uppförda anslag å 8,500 kronor. Det har varit med svårig¬
het, som medicinalstyrelsen hittills kunnat bestrida denna merkostnad. Ars-
anslaget på andra poster till anstalten, särskilt den för beredning av vaccin, har
nämligen även årligen måst överskridas, och de ökade utgifterna hava möjliggjorts
endast genom inflytande medel för försåld vaccin.
Förhyrandet av större lokaler för den bakteriologiska avdelningen medför
givetvis ytterligare förhöjda utgifter. Efter vidtagna förberedande undersökningar
har det emellertid visat sig, att saken kan ordnas på följande sätt. Den rätts¬
kemiska avdelningen kan kvarbliva på samma plats som hittills, där hyresvärden
förklarat sig villig att fortfarande uthyra laboratoriet jämte en tjänlig vaktmästar-
bostad för ett årligt hyresbelopp av 2,800 kronor. Professorn A. Pettersson har
efter gjorda undersökningar meadelat, att rymligare och bättre lokal än den nu¬
varande kan för den bakteriologiska avdelningen anskaffas mot en årlig hyra av
6,700 kronor, hyran för vaktmästarbostad däri inräknad. Stallarna kvarbliva vid
Östgötagatan för samma pris som hittills eller 3,000 kronor.
[25.]
Höjning av
anslaget Ull
statsmedi¬
cinska
anstalten.
(Ordinarie
anslag.)
Medicinal¬
styrelsens
framställning
den 26 maj
1918.
38
Sjätte huvudtiteln.
[25.J Enligt denna utredning skulle sålunda statsmedicinska anstaltens utgifter för
hyror komma att uppgå till 12,500 kronor för år, alltså med 4,000 kronor över¬
skridande det nuvarande anslaget för detta ändamål.»
På grund därav hemställde styrelsen om bemyndigande att för en
tid av 5 år från och med den 1 oktober 1913 förhyra dels för den
rättskemiska avdelningen dess nuvarande lokaler på samma villkor som
hittills eller mot en årlig hyra av 2,800 kronor, dels ock för den medi-
cinskt-bakteriologiska avdelningen jämte vaktmästarbostad erforderliga
nya lokaler mot en årlig hyra av 6,700 kronor. Då anstaltens stallar
betingade en hyra av 3,000 kronor, skulle sammanlagda hyresutgiften,
förut 10,500 kronor, ökas till 12,500 kronor.
Kung]. Maj:ts
beslut den
Genom beslut den 28 juni 1913 fann Kungl. Maj:t gott medgiva,
28 'nni --- Senom överintendentsämbetet finge för en tid av 2 år förhyras
3ani ' lokaler i enlighet med vad styrelsen föreslagit. Därjämte förordnades, att
vid hyresavtalets ingående förbehåll skulle göras om förlängning av avtalet
på ytterligare 3 år, för den händelse Riksdagen i anledning av Kungl.
Maj:ts framställning medgåve höjning av det till hyra för anstalten an¬
visade anslaget med erforderligt belopp; och skulle medicinalstyrelsen
i god tid före 1913 års utgång till Kungl. Maj:t inkomma med utred¬
ning och förslag i sådant syfte.
Medicinal- I skrivelse den 26 september 1913 har medicinalstyrelsen med-
framatäihdng delat, att lokaler kunna! anskaffas för ett årligt hyresbelopp av tillhopa
den 26 sep- 12,450 kronor, samt hemställt, att Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen
tember 1913. göra framställning, att anslaget till statsmedicinska anstalten måtte så¬
lunda höjas, att hyresanslaget från och med den 1 januari 1915 utginge
med sistnämnda belopp.
Departements
chefen.
Ökningen av anstaltens lokalbehov föranledes av det under senare
åren betydligt utvidgade arbetet vid den medicinskt-bakteriologiska av¬
delningen, vilket naturligtvis medfört ökade krav på lokaler för labora¬
torier och förvaringsrum. Denna verksamhet är av den stora vikt, ej
allenast i rent vetenskapligt utan även i praktiskt-hygieniskt avseende,
att den givetvis bör erhålla nödiga hjälpmedel. Jag erinrar blott om de vitt¬
omfattande systematiska forskningar rörande barnförlamningen, som be¬
drivits vid anstalten. Emellertid har utgiftsbeloppet för hyror, såsom
av det föregående framgår, redan nu överstigit det i staten upptagna
anslaget, men har tillskott kunnat lämnas av inkomsterna från anstaltens
Sjätte huvudtiteln.
39
vaccinförsäljning, så att anslagsmedel, utöver de av Riksdagen anvisade,
ej behöft användas för hyra. Inkomsterna från anstalten hava hittills
uppgått till följande belopp:
År 1910..................................................................................... kronor 14,108: 64
» 1911..................................................................................... i» 10,893:05
» 1912..................................................................................... » 11,588:10
» 1913 Vi—30/n.............................................................. ® 33,655: 50
Under sistnämnda år inflöto för försålt antidifteriserum » 6,057: 80
Ovan nämnda belopp representera emellertid bruttoinkomsten på
försäljningen. För tillverkningen av antidifteriserum äro kostnaderna
så stora, att endast mycket obetydlig behållning uppstår. Nettobehåll¬
ningen å vaccinförsäljningen före år 1913 har endast med svårighet
räckt till att betäcka det belopp, varmed den verkliga hyran överskridit
den i staten beräknade. Inkomsten å den stora vaccinförsäljningen
under 1913 års smittkoppepidemi föranledde Kungl. Maj:t att lämna
tillståndet till de utvidgade lokalernas förhyrande för två år, men efter
nämnda epidemi har naturligtvis den försålda kvantiteten nedgått till
normala belopp och kan således ej beräknas fylla den ökade hyreskost¬
naden. I detta sammanhang vill jag emellertid nämna, att det av medi¬
cinalstyrelsen jämte särskilda tillkallade sakkunniga avgivna betänkande
angående skyddskoppympningens ordnande, vilket för närvarande är
remitterat till vederbörande myndigheter och icke varit föremål för
någon granskning inom departementet, upptager förslag, att erforderlig
vaccin skulle tillhandahållas utan avgift. Det kan också framhållas, att
det för hyran avsedda beloppet i staten lämpligen bör upptagas med
den summa, som verkligen för ändamålet påfordras. Skulle någon nettoin¬
komst på tillverkningen framdeles tillfalla anstalten, kan denna med
större skäl användas till minskning av utgifterna å det i staten upp¬
tagna anslaget för beredning av animal vaccin, tillverkning och kontroll
av serum, inköp av djur samt anskaffande av apparater och reagentier in. m.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
medgiva,
att det i staten för statsmedicinska anstalten upp¬
förda beloppet för hyra av erforderliga lokaler måtte
från och med år 1915 höjas från 8,500 kronor till
12,450 kronor samt i följd härav anslaget till anstalten,
å ordinarie stat, nu 55,200 kronor, ökas till 59,150 kronor.
40
Sjätte huvudtiteln.
Provinsialläkarestaten.
4. Ortstillägg åt provinsialläkaren i Pajala distrikt.
[26.] Före 1911 års lönereglering utgingo till 18 provinsialläkardistrikt
Ortstuiagg åt s. k. fixa tjänstgöringspenningar, däribland till Pajala distrikt i Norr-
Viäkaren\ bottens län 1,000 kronor. Vid nämnda lönereglering upptogos i stället
Pajala för de s. k. fixa tjänstgöringspenningarna i staten ortstillägg, dock
(Ordinarie allenast till 13 distrikt, däribland ej Pajala.
anslag.)
Framställning I skrivelse den 25 juli 1913 har Kungl. Maj:ts befallningshavande
Matts^befau * Norrbottens län gjort framställning om beredande av dylikt ortstillägg
iringahavande åt provinsialläkaren i Pajala distrikt. Kungl. Maj:ts befallningshavande
1 N°riantt6Da anl°r härvid följande:
»Provinsialläkaren i Pajala distrikt E. G. H. Stenberg avled den 18 decem¬
ber 1912. Sedan dess har provinsialläkartjänsten i nämnda distrikt särskilda
gånger varit anslagen ledig, utan att någon sökande anmält sig.
Anledningen härtill torde huvudsakligen hava varit, att avlöningsförmånerna
i detta distrikt icke ansetts tillräckliga.
Före den vid 1911 års Riksdag beslutade löneregleringen åtnjöt provinsial¬
läkare en begynnelseavlöning i form av lön, tjänstgöringspenningar och hyreser-
sättning av 3,250 kronor. Provinsialläkarna i vissa distrikt, som på grund av
åtskilliga orsaker ansågos mera besvärliga att sköta än andra och på samma
gång vanligen gåvo lägre inkomst av den enskilda praktiken, åtnjöto därjämte
fixa tjänstgöringspenningar. Dessa utgingo i Pajala distrikt med 1,000 kronor
om året.
Provinsialläkarna voro därjämte berättigade till extra lönetillägg med 12 %
av avlöningen, vilket för provinsialläkaren i Pajala med hänsyn till föreskriven
begränsning av beloppet motsvarade 500 kronor. Hans sammanlagda avlönings¬
förmåner stego sålunda till 4,750 kronor.
Provinsialläkarkommittén föreslog för sin del, att begynnelseavlöningen till
provinsialläkare skulle utgå med 4,000 kronor, varav 3,000 kronor som lön och
1,000 kronor som tjänstgöringspenningar. För åtskilliga distrikt föreslog kommittén
bibehållande av de s. k. fixa tjänstgöringspenningarna. dock icke för Pajala jämte
några andra distrikt. Kommittén säger sig hava hämtat stöd för sin uppfattning
om möjligheten av dessa tjänstgöringspenningars indragning från uppgifterna i
vederbörande taxeringslängder.
Vid avgivande av yttrande över kommitténs förslag framhöllo såväl provin¬
sialläkaren i Pajala distrikt som förste provinsialläkaren, landstinget och Eders
41
Sjätte huvudtiteln.
Kungl. Maj:ts befallningshavande nödvändigheten av att de fixa tjänstgörings-
penningarna bibehölles för Pajala distrikt till belopp av 1,000 kronor årligen.
Föredragande departementschefen biträdde kommitténs av medicinalstyrelsen
omfattade förslag om begynnelseavlöningen. Ifråga om de s. k. fixa tjänstgörings-
penningarna, vilka ansågos böra uppföras i staten under titeln »Ortstillägg», fann
sig emellertid departementschefen icke kunna, såsom det heter i statsrådsproto¬
kollet, för närvarande understödja framställningen om sådant lönetillägg lör pro¬
vinsialläkaren i Pajala distrikt.
Begynnelseavlöningen till provinsialläkaren i nämnda distrikt utgår sålunda
med 4,000 kronor, därav 3.000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar.
Detta innebär, såsom synes, en väsentlig nedsättning i de tidigare utgående löne¬
förmånerna. Den nu avlidne provinsialläkaren Stenberg ansåg sig icke heller
böra ingå på den nya lönestaten.
Den omständigheten, att ifrågavarande provinsialläkartjänst särskilda gånger
varit anslagen ledig, utan att någon sökande anmält sig, synes Eders Kungl. Maj:ts
befallningshavande tyda på nödvändigheten att förbättra villkoren för provinsial¬
läkaren i ifrågavarande distrikt. Detta synes_ så mycket mer angeläget, som pro¬
vinsialläkarens inkomster av enskild praktik i detta vidsträckta, men jämförelsevis
fattiga distrikt äro skäligen ringa Detta framgår därav, att provinsialläkaren
Stenberg taxerats för inkomst enligt bevillningsförordningen till följande belopp,
nämligen år 1910 4,585 kronor, år 1911 4,(120 kronor och år 1912 4,969 kronor,
sålunda endast obetydligt mera än det belopp han såsom avlöning uppburit av
statsmedel.
Att provinsialläkarkommittén ur taxeringsläugderna kunnat hämta stöd för
sin uppfattning att behov av särskilt lönetillägg ej förelåg i Pajala distrikt torde
hava sin förklaring härutinnan, att den provinsialläkare, som innehade tjänsten
före Stenberg — den senare utnämndes år 1909 — hade inkomst av kapital, som
taxerades enligt bevillningsförordningen. Efter avdrag härav steg företrädarens
inkomster icke till stort högre belopp än Stenbergs.
Ytterligare en omständighet, som talar för att högre avlöning än i allmän¬
het bör utgå i Pajala distrikt, är stationsortens avskilda läge. Den ligger så¬
lunda på mer än 15 mils avstånd från närmaste järnvägsstation Morjärv; efter
fullbordandet av järnvägen Karungi—Matarengi blir avståndet till sistnämnda
plats nära 11 mil. . . .
Då det är av stor vikt, att ifrågavarande tjänst blir besatt med ordinarie
innehavare, anser sig Eders Kungl. Maj:ts befalloingshavande icke kunna under¬
låta att göra framställning om åtgärders vidtagande för ökande av de till provin¬
sialläkaren i distriktet utgående avlöningsförmånerna; och vill Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande i sådant avseende föreslå, att ett ortstillägg av 1,000
kronor, motsvarande de förut utgående s. k. fixa tjänstgöringspenningarna, be¬
viljas för denna tjänst. Dika stort belopp utgår till provinsialläkaren i Vitiangi
distrikt, där förhållandena kunna anses vara liknande som i Pajala.»
Kungl. Maj:ts befallningshavande bar därför hemställt, att Kungl-
Maj:t måtte dels av tillgängliga medel för år 1914 anvisa ett belopp
av 1,000 kronor såsom tillfällig löneförbättring för provinsialläkaren i
Pajala distrikt, dels ock avlåta proposition till Riksdagen om uppta-
jBihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 käft. 6
42
Sjätte huvudtiteln.
[26.]
Medicinal¬
styrelsen.
Statskontoret.
Departe¬
mentschefen.
gande i avlöningsstaten för provinsialläkarna av ytterligare ett orts-
tillägg å 1,000 kronor, avsett tor nämnda tjänstinnehavare.
I häröver avgivet utlåtande av den 8 augusti 1913 har medicinal¬
styrelsen vitsordat, att efter siste tjänstinnehavaren, provinsialläkaren
Stenbergs bortgång provinsialläkartjänsten vid upprepade tillfällen flera
gånger å rad kungjorts till ansökning, utan att någon sökande an¬
mält sig, så att tjänsten måst uppehållas på förordnande av en civil
läkarstipendiat. Styrelsen ansåg det därför numera vara uppenbart,
att, därest provinsialläkartjänsten i denna avskilda, fattiga bygd skulle
kunna besättas med ordinarie tjänstinnehavare, avlöningsförmånerna
lör densamma, vilka enligt den njut staten minskades med 250 kronor,
jämte det dyr ti ds tillägg till ett belopp av 500 kronor bortföll, måste
höjas väsentligt. Ett ortstillägg av 1,(>00 kronor om året syntes
styrelsen vara skäligt, och tillstyrkte styrelsen därför Kungl. Maj:ts
befallningshavandes hemställan.
I utlåtande den 2 oktober 1913 har statskontoret, i likhet
med medicinalstyrelsen, funnit den föreslagna avlöningsförhöjningen
åt provinsialläkaren i Pajala distrikt vara av behovet påkallad samt
hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riks¬
dagen dels att i avlöningsstaten för provinsialläkare från och med år
1915 uppföra ett ortstillägg för provinsialläkaren i Pajala distrikt med
1,000 kronor för år samt att med anledning därav höja ordinarie an¬
slaget »Förste provinsialläkare och provinsialläkare», som i 1914 års
riksstat upptagits till 864,200 kronor, med motsvarande belopp, dels
att till beredande av den föreslagna tillfälliga löneförbättringen för år
1914 åt nämnda tjänstinnehavare i 1915 års riksstat under sjätte
huvudtiteln uppföra ett extra anslag å 1,000 kronor, med rättighet för
Kungl. Maj:t att redan under år 1914 disponera sagda anslag.
Att de s. k. fixa tjänstgöringspenningarna eller däremot svarande
lönetillslcott för Pajala distrikt bortföllo vid 1911 års lönereglering, torde,
såsom Kungl. Maj:ts befallningshavande framhållit, hava berott på de
upplysningar, provinsialläkarkommittén ansett sig kunna hämta ur taxe-
ringslängderna.
Medicinalstyrelsen, som i sitt yttrande över kommitténs förslag i
denna del anslöt sig till detsamma, framhöll dock därvid, att, om be¬
hovet av dylikt tillägg i, bland andra, Pajala distrikt bleve fullt påvis¬
bart och oundgängligt, frågan framdeles finge upptagas till ny prövning;
Sjätte huvudtiteln.
43
och departementschefen stannade vid att icke för det dåvarande till¬
styrka ortstillägg för Pajala distrikt.
Nu synes mig emellertid den av Kungl. Maj:ts befallningshavande
och medicinalstyrelsen lämnade utredningen otvivelaktigt giva vid handen,
att ortstillägg är oundgängligen nödvändigt, om det skall finnas någon
utsikt att få provinsialläkartjänsten under nu rådande ringa läkartillgång
besatt med ordinarie innehavare.
Till ytterligare belysning av förhållandena därstädes vill jag alle¬
nast påpeka, att distriktet omfattar en areal av omkring 6,500 kvadrat¬
kilometer med eu folkmängd den 31 december 1912 av 6,555 personer
samt att den kommunala utdebiteringen för »övriga beskattningsföre-
måb för år 1909 uppgick till 12 kronor 60 öre per bevillningskrona.
Beloppet av det erforderliga ortstillägget torde, på sätt myndig¬
heterna hemställt och i likhet med vad som gäller för Vittangi an¬
gränsande distrikt, böra bestämmas till 1,000 kronor.
Oaktat lönetillägget torde böra utgå redan under år 1914, lärer något
anslag för detta ändamål ej behöva äskas, utan synes, därest min fram¬
ställning om anslag för år 1.915 bifalles, erforderligt belopp få anvisas av
sjätte huvudtitelns allmänna besparingar eller av anslaget till extra utgifter.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att i avlöningsstaten för förste provinsialläkare
och provinsialläkare från och med år 1915 uppföra
ett ortstillägg för provinsialläkaren i Pajala distrikt av
Norrbottens län med 1,000 kronor för år samt att med
anledning därav höja ordinarie anslaget till »förste provin¬
sialläkare och provinsialläkare» från 864,200 kronor till
865,200 kronor.
Sedan Kungl. Maj:t den 13 juni 1913 bemyndigat medicinalsty¬
relsen att överflytta inrättningen för sjukas behandling med elektricitet
och galvanism, för vars uppehållande 'hittills å sjätte huvudtiteln utgått
ett ordinarie anslag å 750 kronor, till den vid serafimerlasarettet i
Stockholm inrättade poliklinik för nervsjukdomar, har, efter överlägg¬
ning med chefen för ecklesiastikdepartementet, belunnits lämpligt, att
ifrågavarande anslag överföres till åttonde huvudtiteln, vilket, jag bär
skolat anmäla.
[26.]
Överflyttning
av anslaget
till inrättnin¬
gen för sjukas
behandling
med elektrici¬
tet och galva¬
nism till Åt¬
tonde huvud¬
titeln.
44
Sjätte huvudtiteln.
[26.] 5. Till resestipendier åt förste provinsialläkare,
provinsialläkare, extra provinsialläkare, biträdande
provinsialläkare och stadsläkare, oförändrat ordinarie
anslag, reservationsanslag........................................................ kronor 2,500: —
6. Till avlöning åt femton civila läkarstipen-
diater, oförändrat ordinarie anslag, reservationsanslag » 22,500: —
7. Såsom bidrag till extra provinsialläkares av¬
lönande, oförändrat ordinarie anslag, förslagsanslag » 30,000: —
8. Tilläggsarvode åt extra provinsialläkaren i Malå distrikt.
[27.] Riksdagen har år 1913 med anledning av en inom Riksdagen väckt
Tilläggs- motion å extra stat för år 1914 beviljat ett anslag av 1,400 kronor
h™extra aR användas som tilläggsarvode åt extra provinsialläkaren i Malå di-
provinsiai- strikt, omfattande Malå socken i Västerbottens län, med 800 kronor
Malå distrikt, under år 1914 och med rätt för Kung! Maj:t att av tillgängliga medel,
(Extraanslag), vid eventuellt tillsättande av nämnda extra provinsialläkartjänst redan
under år 1913, använda av återstående 600 kronor så mycket, som be¬
löpte på den efter tjänstens tillsättande fallande del av året.
Enligt vad från medicinalstyrelsen meddelats har, sedan ifråga¬
varande provinsialläkartjänst kungjorts ledig till ansökning, ingen sö¬
kande anmält sig, vadan tjänsten alltjämt står obesatt. Emellertid torde
anslag för ändamålet böra finnas tillgängligt jämväl för år 1915, och
hemställer jag därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att såsom tilläggsarvode åt extra provinsialläkaren
i Malå distrikt å extra stat för år 1915 anvisa ett
belopp av 800 kronor.
Sjätte huvudtiteln.
45
Sj ukvårdsanstalterna.
Sinnessjukvårdsanstalterna.
9. Hospitals underhåll.
I enlighet med Kungl. Majrts hemställan höjdes förslagsanslaget
till hospitals underhåll av 1911 års Riksdag från 3,100,000 kronor till
3,500,000 kronor.
Vid undersökning, som jag låtit verkställa, bar det emellertid visat
sig, att från och med år 1915 ytterligare förhöjning av anslaget är
erforderlig. I sådant hänseende ber jag att få åberopa en av föredra¬
ganden för hospitalsärenden i medicinalstyrelsen, t. f. medicinalrådet
R. Stenbeck till mig överlämnad promemoria av följande innehåll:
»Anmodad att lämna en beräkning över statens utgifter för hospitalens under¬
håll för år 1915, får jag härmed vördsamt anföra följande.
Till en början lämnas en översikt av utgifter och inkomster för åren 1910
—1912.
År.
|
Medeltal
vårdade.
|
S:ma utgifter
för hospitalens
underhåll.
Kronor.
|
S:ma inkomster
vid hospitalen.
Kronor.
|
Erforderligt
statsbidrag.
Kronor.
|
Medelkostnad
per år och
statsmedel.
Kronor.
|
1910 ............
|
7,146
|
4,717,535
|
2,040,341
|
2,677,194
|
374
|
1911 ............
|
7,252
|
5,128.781
|
2,116,465
|
3,012,316
|
415
|
1912 ............
|
8,063*)
|
6,159.374
|
2,357,684
|
3,801,690
|
471
|
Summa
|
22,461
|
16,005,690
|
6,514,490
|
9,491,200
|
422
|
*) därav 150 å Sätera och Västerviks hospitals vanföreavdelningar.
Antalet sjukplatser å statens hospital — Ivorsbergakoloniens och länsplat-
serna medräknade — uppgår f. n. till 8,9(50. A Östersunds hospital kan belägg¬
ning påbörjas de första månaderna av år 1915 och medeltalet sjuka å nämnda
hospital för år 1915 kan beräknas till 250. Medeltalet sjuka å samtliga anstal¬
ter för år 1915 blir alltså (8,960 + 250) 9,210.
Den höga medelkostnaden för år 1912 torde till stor del hava sin orsak i de
stora utgifterna för utredningar av 2:ne stora hospital, Säters och Västerviks.
Man torde alltså icke göra någon större felberäkning, om man som grund för
kostnad för år 1915 per sjukplats tager medelkostnaden för åren 1910—1912 eller
422 kronor.
Det erforderliga statsbidraget för år 1915 blir alltså 9,210 X 422 = 3,886,620
eller i jämt tal 3,800,000».
128.]
Höjning af
anslaget till
hospitals
underhåll.
(Ordinarie an-
slag.)
46
Sjätte huvudtiteln.
[28.] Enligt denna beräkning skulle årliga medelkostnaden av statsmedel
för år och patient vid en medelbeläggning av 8,960 patienter uppgå
till omkring 422 kronor. Då jag erinrar, att motsvarande kostnad vid
den år 1911 framlagda beräkningen upptogs till omkring 444 kronor,
torde det vara klart, att en lägre siffra än den nu uppgivna icke gärna
kan antagas. I betraktande av att det är i någon mån ovisst, huru
hastigt beläggningen av platserna å Östersunds hospital kan fortgå,
anser jag emellertid, att man för närvarande kan stanna vid det av
medicinalstyrelsen beräknade, ungefärliga beloppet 3,800,000 kronor.
Härvid har medicinalstyrelsen räknat med den hittills gällande
avlöningsstaten för personalen vid statens anstalter för sinnessjuka.
Sedan jag emellertid, i enlighet med bemyndigande den 29 juni
1912 att inom civildepartementet såsom sakkunniga tillkalla fyra per¬
soner med uppdrag dels att utreda, huruvida och i vilken utsträckning
den vid statens anstalter för sinnessjuka anställda personal såväl sjuk¬
vårds- som ekonomipersonal, manlig som kvinnlig, vars löner hittills icke
reglerats genom Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut, bör uppföras på
ordinarie stat, dels ock utreda och avgiva förslag till förutnämnda per¬
sonals kompetensvillkor, utbildning och anställande, dess avlönande
kontant och in natura, förmåner av ersättning vid sjukdom, semester
och pensionsrätt in. m. samt till bestämmelser om dess allmänna tjänst¬
göringsskyldigheter, bestraffning och entledigande, hava nämnda sak¬
kunniga avgivit ett den 29 september 1913 dagtecknat betänkande i
ämnet, vilket för närvarande är föremål för behandling inom medicinal¬
styrelsen. De sakkunniga föreslå, bland annat, en väsentlig förhöj¬
ning av avlöningarna, vilken av de sakkunniga beräknas medföra eu
ökad utgift av i medeltal 543,919 kronor 22 öre årligen. Betänkandet
torde emellertid i denna del fä undergå ytterligare granskning inom
löneregleringskommittén. Då jag likväl hyser förhoppning att under
Riksdagens lopp kunna framlägga slutligt förslag i avseende på reg¬
leringen av ifrågavarande personals avlöningsförhållanden, torde vid beräk¬
nandet av anslaget till hospitals underhåll hänsyn böra tagas härtill,
På grund härav hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
Riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående löne¬
reglering för viss vid statens anstalter för sinnessjuka
anställd personal, som Kungl. Maj:t må komma att
avlåta till Riksdagen, tills vidare beräkna eu höjning
frän och med år 1915 av förslagsanslaget, ä ordinarie
stat, till hospitals underhåll med 850,000 kronor eller
från 3,500,000 kronor till 4,350,000 kronor.
O
Sjätte huvudtiteln.
47
I sammanhang med förevarande anslag ber jag att dels få om¬
nämna, att det under senare åren beviljade extra anslaget till en
kontrollant av hospitalens ekonomiska förvaltning överflyttats till det
ordinarie anslaget för upprätthållande av medicinalstyrelsens verksamhet,
vadan frågan om en dylik kontrollant blir att pröva i sammanhang
med anslaget till medicinalstyrelsen, dels ock anmäla följande:
Med bifall till en i ämnet avlåten proposition, nr 209, har 1909
års Riksdag medgivit, att kronans andel i den till roten n:r 9 Grahn
av Piteå kompani vid Norrbottens regemente hörande torplägenhet i
Pi iholmens by finge tillsammans med övriga andelar i detta torp för¬
säljas mot en köpeskilling, ej understigande 1,200 kronor för hela
torpet.
Ifrågavarande andel hade medföljt det, jämte annan mark, för Piteå
hospital och asyl inköpta Ve* mantal kronoskatte nr 25 i Pitholmens by i
Piteå socken, men ansågs på grund av sin avlägsna belägenhet ej kunna
bliva till något väsentligt gagn för hospitalet.
Den på kronans andel belöpande delen av köpeskillingen, beräknad
till 1,200 kronor — ett på denna summa slutande anbud förelåg vid
propositionens avlåtande — skulle hava utgjort 144 kronor 84 öre.
Sedan den uppgivna köparen emellertid förklarat sig icke vidhålla
det, avgivna anbudet samt frågan om köpets avslutande sålunda för¬
fallit, överlämnade medicinalstyrelsen med skrivelse den 28 januari
1910 eu från direktionen för Piteå hospital och asyl till styrelsen in¬
kommen skrift, däruti direktionen meddelat, att någon möjlighet ej
syntes förefinnas att å offentlig auktion försälja ifrågavarande torplä¬
genhet för den av Riksdagen bestämda köpeskilling jämte ersättning
för de med försäljningen förenade kostnader. Genom beslut den 14
maj 1910 fann Kungl. Maj:t berörda anmälan icke föranleda annat
yttrande än att medicinalstyrelsen hade att, när omständigheterna där¬
till gåve anledning, vidtaga förberedande åtgärder för försäljning av
kronans andel i ifrågavarande torplägenhet mot eu köpeskilling ej
understigande 1,200 kronor för hela torpet samt att, innan köpeavtal av¬
slutades, hos Kungl. Maj:t göra anmälan i ärendet.
I skrivelse den 8 maj 1912 bär medicinalstyrelsen anmält, att
styrelsen på framställning av direktionen bemyndigat densamma att
för ett pris av 450 kronor försälja åbyggnaden å sagda torplägenhet
ävensom att uppbära och till medicinalstyrelsen inleverera den Piteå
hospital och asyl tillkommande del av försäljningssumman, vilken seder¬
mera jämväl till styrelsen inlevererats med 54 kronor 31 öre. Vidare
har styrelsen anmält, att direktionen för Piteå hospital och asyl med-
[28.]
Angående för¬
säljning av
kronans an¬
del i den till
roten n:r 9
Grahn av
Piteå kom¬
pani vid Norr¬
bottens rege¬
mente hörande
torplägenhet i
Pitholmens
by.
48
Sjätte huvudtiteln.
[28.] delat, det de övriga delägarna uti nämnda soldatrote för en köpesumma
av 600 kronor försålt rote]’orden till Johan Larsson Lundberg i Pit-
holm samt att på hospitalets hemman av köpeskillingen belöpte 72 kronor
42 öre, och att direktionen därjämte anhållit, att, då köpeskillingen
syntes vara nöjaktig, medicinalstyrelsen måtte utverka och meddela di¬
rektionen tillstånd att på angivna villkor försälja rotejorden.
Med anledning härav har medicinalstyrelsen — med överlämnande
av det uppgjorda köpekontraktet med åtföljande borgensförbindelse och
under erinran att genom ifrågavarande torplägenhets försäljning på
föreslaget sätt försäljningssumman i sin helhet ej skulle uppgå till
mer än 1,050 kronor mot 1,200 kronor, som Kungl. Maj:t och Riks¬
dagen föreskrivit, men att något högre pris icke torde kunna erhållas
— ansett sig böra förorda försäljningen till nu angivet pris ävensom
anhållit om godkännande av den av styrelsen vidtagna åtgärd att för¬
sälja åbyggnaden å lägenheten.
Genom lägenhetens försäljning till sålunda ifrågasatt pris skulle kro¬
nans andel i köpeskillingen för jord och åbyggnad komma att minskas
med 18 kronor 11 öre.
Efter vad jag inhämtat, kan det icke antagas, att jordens och
åbyggnadens försäljning samtidigt skulle hava medfört möjlighet till
erhållande av större köpeskilling än den, som nu kan bekommas. Med
hänsyn härtill och då en högre köpeskilling för jorden än den nu
bjudna icke lärer kunna erhållas vid lägenhetens utbjudande å auktion,
vilket övriga delägare enligt 6 § i lagen om samäganderätt äga på¬
kalla, anser jag för min del, att medicinalstyrelsens framställning bör
bifallas. Då det emellertid gäller en, om också obetydlig, avvikelse från
ett av Riksdagen fattat beslut om försäljning av en kronans fastighet,
har jag ansett ärendet böra anmälas för Riksdagen.
10. Till resestipendier åt vid rikets hospital och
asyler anställda läkare, oförändrat ordinarie anslag, re¬
servationsanslag .......................................................................... kronor 500:—-
Sjätte huvudtiteln.
49
11. Ekonomibyggnad m. m. vid Stockholms hospital.
I anledning av Kungl. Maj:ts proposition har 1912 års Riksdag för
uppförande av ekonomibyggnad, bostadshus för överläkaren och två
bostadshus för gift personal ävensom för ny värmeledning m. m. vid
Stockholms hospital beviljat ett anslag av 440,000 kronor samt därav
på extra stat för år 1913 anvisat 150,000 kronor.
Riksdagen har vidare med anledning av Kungl. Maj:ts därom gjorda
framställning av det beviljade anslaget anvisat på extra stat för år
1914 ett belopp av 150,000 kronor.
Sedan Kungl. Maj:t genom särskilda nådiga brev den 3 oktober
och den 5 december 1913 ställt berörda båda av Riksdagen beviljade
anslag till medicinalstyrelsens disposition, har styrelsen i skrivelse den
15 december 1913 hemställt, att av 1914 års Riksdag måtte begäras
återstoden av det för nämnda hospital beviljade anslaget, 140,000 kronor.
Med anledning av medicinalstyrelsens sålunda gjorda framställning
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att av det för uppförande av ekonomibyggnad, bo¬
stadshus för överläkaren och två bostadshus för gift per¬
sonal ävensom för ny värmeledning m. in. vid Stock¬
holms hospital beviljade anslag å 440,000 kronor på
extra stat för år 1915 anvisa återstoden, 140,000 kronor.
12. Anläggning av hospital å Sundby.
I anledning av Kungl. Maj:ts proposition har 1913 års Riksdag för
uppförande av en för 800 sinnessjuka avsedd statsanstalt å biskops-
bostället Sundby n:r 1 om 2 mantal i Strängnäs socken och Åkers
härad av Södermanlands län samt gäldande av de ersättningsbelopp,
som i anledning av boställets avstående borde utgå till vederbörande
rättsägare, beviljat ett belopp av 3,300,000 kronor samt därav på extra
stat för år 1914 anvisat 150,000 kronor.
I anledning av de i förhållande till andra likställda hospital ökade
kostnaderna för ifrågavarande anläggning samt överintendentsämbetets be¬
räkning, att kostnadssumman borde ökas med ytterligare 180,000 kronor,
hade Kungl. Maj: t uppdragit åt särskilda sakkunniga att granska rit¬
ningar och kostnadsförslag för ifrågavarande hospital. Efter det dessa den
28 februari 1913 avgivit yttrande, uppdrog Kungl. Maj:t den 28 juni
1913 åt medicinalstyrelsen att inkomma med förslag i syfte att hospitalet
Bihang till Riksdagens protokoll 1911. 1 saml. 1 Käft. 7
[29.]
Ekonomibygg¬
nad m. m. vid
Stockholms
hospital.
(Extra anslag.)
[30.]
Anläggning av
hospital d
Sundby.
(Extra anslag.)
50
Sjätte huvudtiteln.
[30.] skulle kunna uppföras för det av Riksdagen för ändamålet beräknade
belopp, varefter Kungl. Maj:t, på framställning av medicinalstyrelsen,
genom nådigt brev den* 19 september 1913 medgav nämnda styrelse att
vid granskning av ovanberörda yttrande och uppgörande av det anbe¬
fallda förslaget begagna sig av sakkunnigt biträde.
Något yttrande i förevarande avseende har ännu ej inkommit från
medicinalstyrelsen, men har styrelsen, med förmälan att för uppförande
av hospitalet ett belopp av 1,200,000 kronor beräknats vara erforderligt
för år 1915, hemställt om utverkande av anslag till detta belopp.
Departements* Det av styrelsen begärda anslaget är ett synnerligen drygt belopp
chefen. f(jr ett år anvisas till en enda hospitalsanläggning. Jag erinrar i
detta sammanhang, att anslagen till den närmast föregående hospitals-
byggnaden vid Östersund intet år överstego 750,000 kronor med undan¬
tag av att 1913 års Riksdag härför anvisade 959,000 kronor, detta
höga belopp beroende därpå, att det närmast föregående år begärda
anslaget måst undergå viss nedsättning. Det synes mig också ganska
visst, att en avsevärd prutning å det nu begärda beloppet ej kan för¬
sena hospitalsbygget, då något entreprenadkontrakt ännu ej upprättats.
Jag hemställer därför, att Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att av det för uppförande av en för 800 sinnes¬
sjuka avsedd statsanstalt å biskopsbostället Sundby n:r
1 om 2 mantal i Strängnäs socken av Södermanlands
län m. m. beviljade anslaget av 3,300,000 kronor på
extra stat för år 1915 anvisa ett belopp av 800,000 kronor.
[31.]
Ökat anslag
för uppfö¬
rande av tre
bostadshus
för betjäning
vid Väners¬
borgs hospital
och asyl.
(Extra anslag.)
Proposition
till 1912 års
Riksdag.
13. Tilläggsanslag för bostadshus för betjäning vid Vänersborgs hospital
och asyl.
I proposition (n:r 86) till 1912 års Riksdag föreslog Kungl. Maj:t
Riksdagen att för uppförande av tre bostadshus för betjäning vid Vä¬
nersborgs hospital och asyl på extra stat för år 1913 anvisa ett anslag
av 81,400 kronor.
Dessa bostadshus skulle uppföras i enlighet med den byggnadstyp,
som av Kungl. Maj:t och Riksdagen godkänts för Uppsala hospital och
asyl och som jämväl tillämpats för de till skötarbostäder avsedda bygg¬
nader vid Vänersborgs hospital och asyl, vartill medel anvisats genom
nådigt brev den 17 juni 1908.
Husen skulle innehålla i bottenvåningen 2 lägenheter om 2 rum
och kök samt i övre våningen 2 lägenheter om 1 rum och kök. Typen
var avsedd att kunna användas för gifta skötare med sinnessjuka i
inackordering.
Sjätte huvudtiteln.
51
Ritningarna och kostnadsförslaget till nu ifrågavarande hus hade
utförts av medicinalstyrelsens biträdande arkitekt Ture Stenberg, som
beräknat kostnaden för ett hus till 24,400 kronor, alltså för tre hus
till 73,200 kronor. Ledningar för vatten och avlopp samt för elektrisk
belysning hade beräknats kosta 4,500 kronor, respektive 3,700 kronor.
På detta sätt kom man till en kostnad av 27,133 lmmor 33 öre för
varje hus eller sammanlagt 81,400 kronor.
I skrivelse den 30 maj 1912 angående regleringen av utgifterna
under riksstatens sjätte huvudtitel anmälde Riksdagen, att Riksdagen
för ifrågavarande ändamål på extra stat för år 1913 anvisat ett anslag
av 60,000 kronor.
Genom remiss den 29 juni 1912 anbefalldes de för utredning
angående nedbringandet av byggnadskostnaderna för vårdanstalten
för sinnessjuka å biskopsbostället Sundby utsedda sakkunniga att,
jämte medicinalstyrelsens arkitekt, efter verkställd granskning av de
till ärendet hörande handlingar gjorda beräkningar inkomma med för¬
slag, huru bostadshusen för betjäningen vid Vänersborgs hospital och
asyl skulle kunna utföras för det av Riksdagen för ändamålet beviljade
anslaget, 60,000 kronor.
I anledning härav avgåvo de sakkunniga i en till chefen för civil¬
departementet ställd skrift av den 17 december 1912 yttrande i ären¬
det. De sakkunniga anförde därvid följande:
»För utredande av denna fråga ha vi hos ett par byggmästare å platsen
begärt för viss tid bindande anbud å den gamla typen. Dessa visade emellertid,
att med densamma bibehållen bostäderna ej kunde byggas för 60,000 kronor. Hos
medicinalstyrelsen gjordes vidare förfrågan, huruvida styrelsen hölle på, att bo¬
städerna skulle beräknas även kunna användas för sjukvård på det på några
ställen brukliga sättet, att en på nedre botten boende vaktare svarade för några
1 tr. upp boende patienter, vilka han även hade inackorderade hos sig. Detta
var av vikt för oss att veta, enär bl. a. planläggningen med två trappor upp till
vinden var väsentligen betingad därav. Medicinalstyrelsens svar gav vid handen,
att styrelsen icke höll på nämnda anordning för detta fall.
Med anledning härav och av det studium, vi ägnat den gamla typen, ha vi
velat uttala oss för:
att den gamla typen bör i huvudsak användas, men med följande ändringar:
1) endast en trappa till övre våningen, men särskilda ingångar till botten¬
våningens lägenheter;
2) endast 1 källartrappa;
3) minskade källarutrymmen;
4) höjden endast 2,8 meter i bägge våningarna;
5) den ändring i hittills följd arbetsbeskrivning att kök, trappor, förstugor,
garderober, skafferier få väggar och tak av pärlspåntade bräder.
[31.]
Riksdagens
beslut.
Utlåtande av
sakkunniga
för utredning
angående
nedbringandet
av byggnads-
kostnaderna.
52
Sjätte huvudtiteln.
[31.] För vårt eget omdöme i saken ha vi med iakttagande av ovanstående —
efter arkitekt Stenbergs avgång — utarbetat ett förslag, som visar, att det går
för sig att med i allt väsentligt bibehållna mått på rums- och köksutrymmen
bringa ned byggytan från 166,16 m2 till åtminstone 148 m2.
Det nya förslaget ha vi kostnadsberäknat och därvid kommit till det resultat,
att, efter stockholmspriser, varje hus skulle betinga i ren byggnadskostnad 17,230
kronor 30 öre för 1 byggnad, alltså för 3 st. 51,690 kronor 90 öre. Om härtill
lägges för varje hus de 3,855 kronor 80 öre, som enligt handlingarna tillkomma
för rengöring och transporter, planering, arkitekt- och kontrollantarvode samt
oförutsett (i vilken post skall ingå uthusbyggnad) samt x/3 av de 8,200 kronor,
som beräknas för vatten och avlopp samt elektrisk belysning, kommer man till en
slutsiffra per hus av 23,819 kronor 43 öre, d. v. s. för alla 3 husen 71,458
kronor 29 öre eller i runt tal 72,000 kronor.
Vid denna summa är emellertid att beakta, att de ovannämnda tilläggs¬
posterna utöver den «rena byggnadskostnaden» tillagts oförändrade, ehuru de hän¬
föra sig till den ursprungliga högre slutsumman 81,400 kronor. Hur stor minsk¬
ning tilläggsposterna kunna erfara av byggytans och volymens minskning torde
icke kunna utrönas utan genom byggnadernas utlysande på entreprenad. Beträf¬
fande de särskilda tilläggsposterna kan anmärkas:
att kostnaderna för vatten och avlopp icke torde kunna minskas genom de
föreslagna förändringarna;
att kostnaderna för elektrisk belysning möjligen kunna något minskas i följd
av ett obetydligt nedbringande av lampantalet;
att våra priser äro beräknade med hänsyn till, att entreprenören — om hyg¬
get vore i Stockholm — själv skulle hålla transporter;
att posten oförutsett — såvitt den inte huvudsakligen skall tagas i anspråk
för uthusbyggnader — naturligtvis borde kunna något minskas, ehuru icke pro¬
portionerligt med den minskade byggnadsytan och volymen;
att åtskilliga arbetslöner äro lägre i Yänerborg än i Stockholm; samt slutligen
att posten för arkitekt- och kontrollantarvode torde kunna något nedbringas.
Såsom slutresultat vilja vi tillråda:
utarbetande av en ny typritning på basis av den gamla med de av oss ovan
förordade ändringar samt utlysande av entreprenad efter den nya ritningen.»
I
Medicinal- Därefter inkom medicinalstyrelsen med infordrat utlåtande av den 12
utuunde^den februari 1913. I detta utlåtande anförde styrelsen, att arkitekten Stenberg
12 februari redan i november 1912 utarbetat en ny typ till betjäningsbostäder vid
1913, hospital, varvid de av de sakkunniga i dess ovan återgivna yttrande före¬
slagna ändringar blivit iakttagna. I avgivet kostnadsförslag hade arkitek¬
ten Stenberg beräknat den direkta byggnadskostnaden för ett sådant hus
vid Vänersborgs hospital och asyl till 16,842 kronor, vartill komme
kostnader för rengöring, planering, kontrollantarvode, oförutsedda ut¬
gifter samt ledningar för vatten, avlopp och elektrisk belysning jämte
en mindre uthusbyggnad.
Vidare framhöll styrelsen, att direktionen för Vänersborgs hospital
och asyl, vars yttrande i ärendet infordrats, under åberopande av ett
utav civilingenjören Wilhelm Källgren avgivet utlåtande anfört, att
Sjätte huvudtiteln.
53
direktionen gåve bestämt företräde åt arkitekten Stenbergs senaste för¬
slag med de av Källgren föreslagna smärre ändringarna, varjämte
direktionen ur såväl hygienisk som estetisk synpunkt förordat, att även
köken i likhet med boningsrummen i övrigt putsades å väggar och tak
i stället för att pärlspåntas, som de sakkunniga föreslagit.
Beträffande det av arkitekten Stenberg sålunda uppgjorda förslaget
till bostadshus hade medicinalstyrelsen, under förutsättning att bostads¬
huset avsåges uteslutande för betjäning, ej samtidigt för patienter, intet
att erinra. Styrelsen anmärkte därvid, att den ursprungliga typen för
dessa bostadshus, som bekant, vore avsedd för gifta skötare med sinnes¬
sjuka i inackordering, men att, då vid Vänerborgs hospital behovet av
familjebostäder vore särdeles stort och då därför lämpade fall bland de
sinnessjuka kunde inom de så kallade öppna paviljongerna komma i åt¬
njutande av den mera fria behandlingen, det utan tvivel här läte sig göra,
att nu ifrågavarande bostadshus apterades uteslutande för gift betjäning.
Om de erforderliga bostadshusen vid Vänersborgs hospital uppför¬
des enligt de av arkitekten Stenberg uppgjorda förändrade ritnin¬
garna, som styrelsen sålunda förordade, ansåg styrelsen kostnaden —
förut beräknad till 81,400 kronor — kunna nedsättas till 68,200 kronor,
enligt följande fördelning:
direkta byggnad skostnaden för ett hus enligt arkitekten
Stenbergs beräkning ........................................................... kr. 16,842: —
rengöring och transporter enligt kostnadsbe¬
räkning den 20 september 1911. ...
planering av området enligt d:o d:o..........
arkitekt- och kontrollantarvode..................
oförutsedda utgifter .....................................
För tre hus: 20,000 x 3.............................
Ledningar för elektriskt ljus enligt ingenjören Rossanders
förslag den 20 september 1911 .......................................
d:o för vatten och avlopp enligt kaptenen Carl J.
Insulanders förslag den 20 september 1911
600
|
—
|
|
|
300
|
—
|
|
|
833
|
33
|
|
|
1,424
|
67
|
|
3,158: —
|
Summa kronor
|
20,000: —
|
|
|
kr.
|
60,000: —
|
3,700:
4,500: -
Summa kronor 68,200:
[3L]
Slutligen anförde överintendentsämbetet i den 11 mars 1913 av- överuten-
givet utlåtande, att ämbetet vid skedd granskning av Stenbergs för- dentsambot8t'
ändrade förslag icke funnit annat att för sin de! erinra, än att vid
arbetenas utförande borde tillses, huruvida icke höjden i rummen kunde
54
Sjätte huvudtiteln.
[31.] göras tre meter utan att den beräknade och av ämbetet utan anmärk¬
ning lämnade byggnadskostnaden därigenom behövde ökas.
Kungi. Majrte Med godkännande av Riksdagens bär ovan omförmälda beslut, i
25be*prii 1913. vac[ det skilde sig från Kungl. Maj:ts förslag i ämnet, fastställde Kungl.
Maj:t därefter genom nådigt brev den 25 april 1913 de av arkitekten
Stenberg i november 1912 upprättade ritningarna till ifrågavarande tre
bostadshus för betjäning vid Vänersborgs hospital och asyl, med iakt¬
tagande, i den mån sådant lämpligen kunde ske, av ovan omförmälda
av medicinalstyrelsen och av överintendentsämbetet mot ritningarna
gjorda erinringar, varjämte Kungl. Maj:t uppdrog åt medicinalstyrelsen
att gå i författning om uppförande av nämnda bostadshus, med rätt för
styrelsen att därvid vidtaga sådana smärre avvikelser från de fastställda
ritningarna, som vore ägnade att nedbringa byggnadskostnaderna eller
eljest funnes ändamålsenliga och icke medförde någon ökning i kostnaden
för arbetets utförande. Tillika ställde Kungl. Maj:t till styrelsens
förfogande det av Riksdagen för uppförande av dessa byggnader på
extra stat för år 1913 anvisade anslag av 60,000 kronor.
I sammanhang härmed föreskrev Kungl. Maj:t emellertid, att anbud
å ifrågavarande byggnaders uppförande skulle av medicinalstyrelsen in¬
fordras och att, därest, efter prövning av avgivna anbud, det skulle
visa sig omöjligt att, även med lämpliga jämkningar i ritningarna i
syfte att nedbringa byggnadskostnaden, utföra samma byggnader för
det av Riksdagen anvisade anslag, styrelsen, utan att antaga sådant anbud,
skulle till Kungl. Maj:t inkomma med anmälan härom och förslag i ämnet.
Medicinal- Med anledning härav har medicinalstyrelsen i skrivelse den 5 sep-
»krivake en<ien tember 1913 anmält, att det ej läte sig göra att få ifrågavarande bostads-
5 september hus utförda för det av Riksdagen anvisade beloppet, samt gjort fram¬
ställning om anvisande av ett tilläggsanslag av 8,200 kronor.
Efter att hava refererat Kung!. Maj:ts nyssnämnda beslut yttrar
styrelsen följande:
»Med anledning härav har medicinalstyrelsen genom annons i tidning för
leveranser till staten infordrat anbud å uppförande av nämnda byggnader, och
slutar det lägsta av de inkomna anbuden, avgivet av byggmästaren Axel Engström
å Stora Essingen, å kronor 53,070.
Ridare har styrelsen genom särskilda skrivelser till kompetenta firmor in¬
fordrat anbud å elektrisk belysningsinstallation uti förenämnda bostadshus, och
har det lägsta anbudet å detta installationsarbete avgivits av Euth & Roséns
elektriska aktiebolag samt slutar å 1,720 kronor. '
Å inre och yttre vatten- och avloppsledningar för ifrågavarande byggnader
hava anbud under hand infordrats från fabrikören P. A. Sjögren, och har Sjögren
i
Sjätte huvudtiteln.
55
uti anbud av den 1 juli och 30 augusti 1913 erbjudit sig att utföra inre sådana
ledningar till ett pris av 950 kronor och yttre dylika ledningar till ett pris av
2,6(10 kronor. Uti detta erbjudande ingår emellertid icke verkställandet av för
rörledningsarbetena erforderlig sprängning av berg och jordstenar, borttransporte-
randet av sprängsten och anskaffande av lämpligt fyllnadsämne för sprängd rörgrav.
Kostnaden för detta arbete har av Sjögren uti hans anbud beräknats approximativt
till 4,500 å 5,000 kronor.
Yad beträffar ett av Sjögren i hans berörda anbud av den 30 nästlidne
augusti gjort alternativt tilläggsförslag, avseende utförande av en större vatten¬
servisledning mellan portvaktstugan och närmaste hospitalsbyggnad, så torde detta
arbete, därest det befinnes erforderligt, kunna, till stor del. utföras av anstaltens
eget folk. varför styrelsen ej ansett behövligt att nu beräkna någon kostnad härför.
Utom till förenämnda sprängningsarbete m. m., som av styrelsen upptagits
till 5,000 kronor, måste anslag beräknas till arkitekt- och kontrollantarvode_ samt
till oförutsedda utgifter. Dessa kostnader hava i styrelsens underdåniga skrivelse
den 12 februari 1913 angående ifrågavarande bostadshus för varje hus beräknats
till följande belopp: arkitekt- och kontrollantarvode till kronor 833:33 samt oför¬
utsedda utgifter till kronor 1,424: 67. Arkitekt- och kontrollantarvodet torde av
skäl, som i berörda underdåniga skrivelse angives, icke kunna sättas lägre än till
nyssnämnda belopp och upptages därför fortfarande för samtliga tre bostadshus
till 2,500 kronor. Vad åter angår kostnaden för oförutsedda utgifter så avsågs,
såsom av nämnda underdåniga skrivelse inhämtas, att med detta anslag även
bestrida kostnaden för uthus till ifrågavarande bostadhus. Som emellertid i det
av byggmästaren Engström avgivna anbudet å bostadshusens uppförande kostna¬
den för uthus till varje bostadshus upptagits med 800 kronor, torde anslaget till
oförutsedda utgifter böra minskas med detta belopp och sålunda detta anslag böra
för varje bostadshus uppföras med 624 kronor 27 öre eller för samtliga tre bostads¬
hus i runt tal till 2,000 kronor.
Samtliga kostnader för uppförande av ifrågavarande bostadshus jämte uthus
till desamma skulle sålunda kunna beräknas uppgå till 67,900 kronor, och då av
Riksdagen härtill anvisats 60,000 kronor, skulle alltså erfordras ytterligare ett
belopp av 7,900 kronor.
Skulle emellertid förenämnda belopp å 7,900 kronor icke kunna ställas till
styrelsens förfogande utan att ärendet först underställes Riksdagens beslut, torde
det erforderliga anslaget för uppförande av omförmälda tre bostadshus böra be¬
räknas till det i styrelsens ovannämnda underdåniga skrivelse den 12 februari
1913 angivna beloppet 68,200 kronor. Byggmästaren Engström är nämligen, såsom
framgår av närlagaa, av honom avgivna förbindelse, icke villig att stå fast vid
sitt anbud längre än till den 1 december 1913, och vid ny entreprenad torde vara
ovisst, att kunna erhålla anbud med samma ersättningsanspråk.»
[31.]
Såsom av det ovan anförda framgår, hava de sakkunniga för hospi- Departements
talet å biskopsbostället, Sundby vid upprättande av nytt kostnadsförslag chefen,
för ifrågavarande bostadshus vid Vänersborgs hospital kommit till en
kostnadssumma av i runt tal 72,000 kronor. Medicinalstyrelsens dåva¬
rande biträdande arkitekt Ture Stenberg bar i ett med tillämpande av
de sakkunnigas anvisningar utarbetat, reviderat kostnadsförslag lyckats
ännu något nedbringa kostnaderna, nämligen till 68,200 kronor. Den
56
Sjätte huvudtiteln.
[31.] omsorgsfulla utredning, för vilken denna byggnadsfråga, på sätt ovan
angivits, varit föremål samt utgången av entreprenaden torde få anses
giva vid handen, att det knappast finnes någon utsikt för närvarande
att ytterligare nedpressa byggnad skostnaderna.
Då det sålunda ej torde låta sig göra att åstadkomma de ifråga¬
varande bostadshusen för det av Riksdagen anvisade anslaget å 60,000
kronor, utan fastmer, i enlighet med vad medicinalstyrelsen ifrågasatt,
ett ytterligare belopp å 8,200 kronor synes erforderligt, lärer framställ¬
ning till Riksdagen om anvisande av ett sådant tilläggsanslag böra
göras. Då det är av behovet påkallat, att bygget med det snaraste
kommer till utförande, torde beloppet böra kunna av Kungl. Maj:t
disponeras redan under innevarande år.
På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för uppförande av tre bostadshus för betjäning
vid Vänersborgs hospital och asyl på extra stat för
år 1915 anvisa ett tilläggsanslag av 8,200 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1914
av tillgängliga medel utanordna beloppet.
14. Läkarbostad vid Vänersborgs hospital och asyl.
[32.] I skrivelse den 29 september 1913 har medicinalstyrelsen gjort
Läkarbostad framställning om anslag till uppförande av eu läkarbostad vid Väners-
vid Väners- i v •Y , , x x
borgs hospital t)Or^S IlOSpitSil OCu. äSyl.
(Extra inslag Då ^enna fraoa emellertid har ett visst samband med fastställan-
x ra ans ag.; ^ av ny typ för läkarbostäder vid hospitalen, vilkeu typ är under
utarbetande inom medicinalstyrelsen i sammanhang med granskningen
av byggnadsritningarna till Strängnäs hospital, hemställer jag för när¬
varande allenast, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att i avbidan på den proposition, som kan komma
att avlåtas till Riksdagen angående uppförande av
en läkarbostad vid Vänersborgs hospital och asyl, tills
vidare för ändamålet beräkna ett anslag på extra
stat för år 1915 av 28,700 kronor.
Sjätte hnvudtiteln.
57
15. Bostadshus för betjäning Tid Lunds hospital och asyl.
I skrivelse till medicinalstyrelsen den 15 juli 1912 har direktio- [33.]
nen för Lunds hospital och asyl hemställt om åtgärders vidtagande för Bostadshus
beredande av anslag till uppförande inom anstalten av ytterligare tre
bostadshus, vart och ett rymmande familjebostäder för 4 gifta skötare, Lunds hospi
alternativt två boställshus, innehållande familjebostäder för 6 gifta skö- ial och “so¬
tare i varje. Som skäl för sin framställning har direktionen anfört, vExtraansla-
att de å anstalten sedan år 1909 befintliga boställshusen innehålla bo¬
städer åt allenast 8 gifta skötare, under det att därutöver finnas 13
gifta skötare, vartill komme 3, som erhållit tillstånd att som gifta
kvarstå i tjänsten, viika lfi måste hyra bostäder utom anstalten. Med
avseende på inredningen i de ifrågaställda byggnaderna har direktio¬
nen uttalat, bland annat, det önskemålet, att varje bostadslägenhet er-
hölle 2 ingångar.
Med skrivelse den 12 februari 1913 har medicinalstyrelsen till
Kungl. Maj:t överlämnat denna framställning och därvid anfört följande:
»Med anledning av denna direktionens framställning uppdrog medicinalsty¬
relsen åt sin biträdande arkitekt T, Stenberg att uppgöra kostnadsförslag för 3
bostadshus av sten för gifta skötare av den typ, som förut kommit till använd¬
ning vid nu ifrågavarande hospital, och i huvudsaklig överensstämmelse med dem,
som av Eders Kungl. Maj:t godkänts genom nådigt brev den 24 juli 1903, dock
så anordnade att bottenvåningen inredes med 2 lägenheter om 2 rum och kök
och våningen en trappa upp med 2 lägenheter om 1 rum och kök. Uti avgivet
tjänstememorial den 30 augusti 1912 har Stenberg överlämnat sålunda infordrat
kostnadsförslag, slutande på 92,000 kronor för 3 bostadshus jämte 2 uthns. Då
denna kostnad syntes medicinalstyrelsen anmärkningsvärt hög och då med hänsyn
till 1912 års Riksdags beslut angående anslag till liknande bostadshus vid Vä¬
nersborgs hospital och asyl det syntes angeläget att, om möjligt, få kostnaden re¬
ducerad, anmodade styrelsen arkitekten Stenberg att uppgöra ritningar till en
enklare typ för bostadshus, varvid skulle iakttagas, att lägenheterna i övre vå¬
ningen skulle omfatta 2 rum och kök, avsedda för gift personal. Den ursprung¬
liga typen av nu omskrivna bostadshus var beräknad för gifta skötare (hedra
botten) med patienter i familjevård (övre botten). Lunds hospital och asyl har
emellertid redan ett så stort antal sjukplatser (1,232), att detta ej torde böra ökas
utom för att tillfredsställa något särskilt behov såsom av lägenheter för vård av
mera svårskötta patienter. Då därtill kommer, att betjäningen visat ovilja att
mottaga sjuka i inackordering, och att denna form av sinnessjukvård icke mot¬
svarat de förhoppning^', som man till eu början fäst därvid, har styrelsen ansett
sig böra för denna anstalt helt övergiva den ursprungliga planen med sjuka i in¬
ackordering hos gifta skötare samt anordna bostadshusen uteslutande för skötar-
Biliang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 höft. 8
58
Sjätte huvndtiteln.
familjer. Vidare hava upprepade framställningar från betjäningen gjorts om, att
även lägenheterna i våningen 1 trappa upp måtte inredas med 2 rum och kök i
stället för 1 rum och kök, vilket kan ske utan nämnvärd ökning av husens
storlek.
Med iakttagande av detta program har arkitekten Stenberg uppgjort ny rit¬
ning till bostadshus för gifta skötare. Huset är avsett att uppföras av sten i två
våningar. Bottenvåningens lägenheter erhålla särskilda ingångar å husens lång¬
sidor; till lägenheterna i våningen 1 trappa upp finns eu gemensam trappa med
entré från husets gavel; varje lägenhet är försedd med tambur, skafferi och nö¬
digt antal garderober; rummens höjd från golv till tak är 2,8 meter; i källar¬
våningen äro inredda lägenheter för mat- och vedförråd. Enligt arkitekten Sten¬
bergs granskade beräkning skulle kostnaden för 3 sådana hus, fullt rustade med
nödiga ledningar för vatten, avlopp och belysning, uppgå till 80,000 kronor, var¬
till kommer eu post å 2,000 kronor för tvenne uthusbyggnader.
Uti infordrat yttrande den 31 december 1912 över detta förslag har direktionen
för Lunds hospital och asyl meddelat, att direktionen icke har något annat att er¬
inra, än att de i jordvåningen inredda matkällrarna med en golvyta av allenast 2,5
kvadratmeter bleve alltför trånga: en ändring torde för jämförelsevis ringa kost¬
nad kunna vidtagas genom anordning av tvenne vedkällare i blindkällaren; en
planritning till direktionens förslag bifogades direktionens skrivelse.
Med överlämnande av samtliga till ärendet hörande handlingar får medici¬
nalstyrelsen i underdånighet anföra följande:
Vid föregående underdåniga framställningar om anslag till bostadshus för
betjäning vid hospitalen har styrelsen varit i tillfälle framhålla, huru viktigt det
är att, om man skall kunna fästa vid hospitalen de för sjukvården verkligt in¬
tresserade av männen, för dessa anskaffas goda, trevliga och tillräckligt rymliga
bostäder. På intet område tQrde betjäningens fordran att få bilda familj och er¬
hålla därför lämplig bostad vara naturligare än inom sinnessjukvården, där lediga
stunder böra utfyllas. på ett sätt, som bäst motväger det ansträngande och ned¬
tryckande arbetet. Vid brist på erforderliga lägenheter inom hospitalens egna
områden bär medicinalstyrelsen också för att tillmötesgå betjäningens krav i detta
avseende beviljat hyresbidrag åt en del befattningshavare, för vilka lämpliga fa-
miljebostadslägenheter i anstalternas hus ej kunnat beredas, och på så sätt möj-
liggjort för dem att förhyra familjebostäder utom hospitalen. Men detta system
har den olägenheten med sig, att en del befattningshavare måste bo på ett rela¬
tivt långt avstånd från hospitalet och vid förefallande behov icke är så lätt till¬
gänglig, som ensidigt vore, särskild då det gäller sjukvårdspersonalen.
Enligt en i augusti 1912 avgiven uppgift finnas bland Lunds hospitals och
och asyls personal 104 män, därav 59 för sjukvården och 45 för ekonomiavdel¬
ningarna. För dessa äro visserligen i anstaltens hus bostadslägenheter anordnade,
men de äro till största delen avsedda för ogifta personer. Endast för ett mindre
antal finnas hittills familjebostadslägenheter om 1 å 2 rum och kök, beräknade
för innehavare av de viktigare betjänmgsposterna.
Mot de av arkitekten Stenberg uppgjorda ritningarna har styrelsen för sin
del icke annat att erinra, än att källarvåningen bör inredas uteslutande till för¬
rådsrum tör mat och ej för ved. I betjäningens löneförmåner ingår rätten till
fritt bränsle, vadan anordningen med ett förrådsrum för ved för varje hushåll är
obehövlig. Det erforderliga vedförrådet torde lämpligast beredas plats i uthuset
för klosetter in. m.; ett sådant uthus torde böra beräknas till 1,000 kronor. Två
sådana uthus torde bliva erforderliga, vadan kostnaden blir 2,000 kronor. Med
Sjätte huvudtiteln.
59
denna anordning förfaller den av direktionen gjorda anmärkningen om bristande
utrymme i källaren.
Styrelsen anser sig böra ytterligare framhålla önskvärdheten av att lägen¬
heterna även i våningen 1 trappa upp inredas med två rum och kök i stället för
ett rum och kök. Förutom betjäningens här ovan anförda framställningar i detta
avseende vill styrelsen i underdånighet framhålla, att olikheter i lägenheterna, så
att för personer med samma slags tjänst vissa innehålla 2 rum och kök, andra 1
rum och kök, väcka avundsjuka hos dem, som tilldelas de mindre bekväma lägen¬
heterna. Dessutom torde bruket på orten giva stöd åt anspråken på familjebostad
ä 2 rum och kök för personer med sjukskötares ställning.
Med anledning av att den beräknade kostnaden för nu omskrivna hus med
13,800 kronor överstiger den kostnad för 3 bostadshus vid Vänersborgs hospital
och asyl, varom styrelsen i annan underdånig skrivelse av denna dag gjort ut¬
redning, anser sig styrelsen böra i underdånighet erinra därom, att bostadshusen
vid Lunds hospital liksom de förutvarande skulle uppföras av sten, vilket på
denna ort kan ske med ringare ökning i kostnaden än till exempel i Vänersborg;
vartill kommer att med anledning av de övre våningarnas i Lundahusen anord¬
ning med 2 rum och kök sammanlagt 6 rum tillkomma. Nödiga ledningar för
Lundahusen hava kunnat beräknas till något lägre kostnad än för Vänersborgs-
husen, beroende på de förra husens placering i förhållande till varandra och
förutbetintliga hus samt markens för grävning goda beskaffenhet. s>
På grund av det sålunda anförda har medicinalstyrelsen hemställt,
det täcktes Kungl. Maj:t avlåta proposition till Riksdagen om ett an¬
slag å extra stat å 82,000 kronor för uppförande vid Lunds hospital
av tre bostadshus för gifta skötare, jämte uthus, i huvudsaklig över¬
ensstämmelse med av arkitekten Stenberg uppgjorda ritningar.
[33.]
Överintendentsämbet, vars yttrande inhämtats, har för sin del icke
funnit något att erinra mot förslaget.
Överinten-
dentaämbetet.
Beredandet av familjebostäder åt skötarpersonalen vid hospitalen Departemente-
är ett önskemål, som upprepade gånger framhållits av såväl medicinal- clKfen'
styrelsen som överläkare vid olika hospital och har jämväl understru¬
kits av de sakkunniga, som inom civildepartementet behandlat frågan
om hospitalspersonalens anställnings- och avlöningsförhållanden m. m.
Genom anordnande av dylika bostäder icke blott tillmötesgår man ett
berättigat anspråk från skötarnas sida att såsom gifta erhålla lämpliga
bostäder utan gagnar jämväl anstaltens eget intresse, i det den gifta,
för sitt kall intresserade personalen fastare knytes vid sin verksamhet.
Vad inom hospitalsdirektionen och medicinalstyrelsen anförts ifråga
om de gifta skötarnas antal och den nuvarande tillgången på skötar-
bostäder vid Lunds hospital och asyl — frånsett dem, som kunna för¬
hyras och som på grund av sin belägenhet äro mindre lämpliga —
synes mig utgöra goda skäl för framställningen.
60
Sjätte huvudtiteln.
[33.] Styrelsens förslag beträffande skötarbostäderna vid Lunds hospital,
och asyl innefattar avvikelse från de förut omnämnda byggnaderna vid
Vänersborgs hospital och asyl i två avseenden, nämligen dels däruti att
bostadshusen vid Lunds hospital äro avsedda att uppföras av sten i
stället för av trä och dels så till vida att övervåningen inretts med
2-rumslägenheter mot 1-rumslägenheter vid Vänersborgs hospital. Dessa
förhållanden förorsaka, att kostnaderna för 3 hus, vart och ett om 4
lägenheter, beräknats vid Lunds hospital till 82,000 kronor eller 13,800
kronor mera äu motsvarande kostnad för skötarbostäderna vid Väners¬
borgs hospital.
Berörda kostnader fördela sig enligt arkitekten Stenbergs beräk¬
ning på följande sätt:
3 hus å 22,500 kronor .....................................................
|
kr.
|
67,500: -
|
2 uthus ................................................................
|
»
|
2,000: —
|
arkitekt- och kontrollantarvode samt oförutsedda utgifter
|
))
|
5,350: —
|
ledningar för vatten och avlopp samt elektrisk belysning
|
|
7,150: —
|
Summa kronor
|
82,000: —
|
De närmast jämförliga siffrorna för de båda platserna äro alltså
de direkta byggnadskostnaderna
vid Lunds hospital ............................................................ kr. 22,500: —
vid Vänersborgs hospital .................................................... » 16,842: —
merkostnad för hus vid Lunds hospital ......................... kr. 5,658: —
Enligt en mig tillhandakommen uppgift av arkitekten Stenberg
medför byggnadernas utförande av sten i stället för av trä i och för
sig en ökning av omkring 20 % eller omkring 3,368 kronor för hus.
Då de förutvarande bostadsbyggnaderna vid Lunds hospital äro av sten,
torde mot detta byggnadsmaterial intet vara att anmärka.
Återstoden, 2,290 kronor, får alltså anses såsom merkostnad, be¬
roende på de dyrbarare 2-rumslägenheterna på övre botten.
Beträffande frågan om 1-rums- eller 2-rumslägenheter å övervå¬
ningen i hospitalsbetjäningens bostadshus må erinras, att Kung!. Magt
år 1907 begärde anslag av Riksdagen för uppförande vid Lunds
hospital av 3 boställshus, upptagande, bland annat, 1-rumslägenheter på
övre botten. Riksdagen, som beviljade anslag för ändamålet, framhöll
därvid önskvärdheten av att de enligt förslaget tillämnade lägenheterna
Sjätte huvudtiteln.
61
en trappa upp, som för övrigt syntes Riksdagen i avseende å utrymme
väl knappt tilltagna, undvekes genom uppförande av envåningshus,
vare sig flera eller i en sammanhängande komplex.
Med anledning härav underkastades förslaget omarbetning, varvid
lägenheterna å övre botten förändrades till 2-rumslägenheter. Efter
dessa ritningar blevo byggnaderna sedermera uppförda. Det av Riks¬
dagen ifrågasatta byggnadssättet med envåningshus beräknades skola
öka kostnaderna med 33 %.
Då användandet av 2-rumslägenheter i övre våningen sålunda en gång
godtagits, finner jag det mindre lämpligt att för denna anstalts vidkom¬
mande föreslå en för personalen ofördelaktigare typ, helst kostnadsök¬
ningen ej är särskilt betydande. Jag förutsätter dock, att av ett god¬
kännande av styrelsens förslag ej må anses följa, att man skall behöva
övergå till samma anordning vid de anstalter, där hittills bostadshus med
1-rumslägenheter på övre botten använts. I detta sammanhang må om¬
nämnas — utan att jag på något sätt avser att intaga ståndpunkt till
beräkningen — att ovannämnda sakkunniga approximativt antagit, att
ytterligare omkring 150 familjebostadslägenheter skulle erfordras, för
att allenast den personal, som av dem föreslagits att uppföras på ordi¬
narie stat, skulle erhålla tillfredsställande bostäder. Kostnaden härför
har av dem beräknats till omkring 750,000 kronor, ett belopp, som efter
de av mig nu meddelade utredningarna snarare synes för lågt än för
högt. I varje fall torde dessa siffror mana till försiktighet, att ej bygg-
nadskostnaderna må över hövan springa i höjden.
Vad den nu föreliggande anslagsfrågan beträffar, anser jag emeller¬
tid, att man bör begära 82,000 kronor för ändamålet. Då till följd av
utredningen angående kostnaderna för bostadshusen vid Vänersborgs
hospital äskandet av anslag fördröjts, torde beloppet böra förskjutas
under innevarande år.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för uppförande av tre bostadshus för betjä¬
ning vid Lunds hospital och asyl på extra stat för
år 1915 anvisa ett anslag av 82,000 kronor, med
rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1914 av till¬
gängliga medel utanordna beloppet.
[33.]
62
Sjätte huvudtiteln.
16. Bostadshus för betjäning vid Kristinehamns hospital.
[34-] I skrivelse den 4 september 1913 har direktionen för Kristine-
f^rTetjäning ^amns hospital anhållit, att medicinalstyrelsen måtte vidtaga åtgärder
vid Kristinc- för att Kristinehamns hospital måtte utöver de nuvarande betjänings-
hospitai bostäderna erhålla åtminstone tre bostadshus åt sammanlagt 12 gifta
(Extra anslag) skötare i överensstämmelse med den bostadstyp Kungl. Maj:t fastställt
för Vänersborgs hospital och asyl; och har direktionen till stöd för
denna framställning anfört, att vid den 13 och 14 december 1912
verkställd inspektion av Kristinehamns hospital anstaltens överläkare
framhållit behovet av att inom anstalten flera bostäder än de nuvarande
byggdes för gift manlig sjukvårdsbetjäning, samt att inspektionsför-
rättaren sedermera i sin till medicinalstyrelsen avgivna berättelse vits¬
ordat, förefintligheten av nämnda behov, därvid framhållande att bland
de gifta skötare, som åtnjöte hyresbidrag, åtskilliga hade att tillrygga¬
lägga 25 å 30 minuters väg för att komma till sina hem.
Framställning Medicinalstyrelsen har med skrivelse den 29 september 1913 över-
styrelsen, lamnat ifrågavarande framställning till Kund. Mai:t och därvid anfört
följande:
»Med anledning av hospitalsdirektionens framställning uppdrog medicinalsty¬
relsen åt sin arkitekt Gustaf Wickman att inkomma med kostnadsberäkning" i
fråga om uppförande av ifrågavarande bostadshus i enlighet med av arkitekten
Ture Stenberg i november 1912 upprättade ritningar, och har styrelsen från Wick-
man fått mottaga dylik kostnadsberäkning.
Då medicinalstyrelsen nu till Kungl. Maj:ts prövning överlämnar ifrå¬
gavarande ärende, får medicinalstyrelsen i underdånighet anföra följande:
Angående behovet av bostadshus för gift personal vid Kristinehamns hospital
har anstaltens överläkare lämnat följande uppgifter:
antalet sjukskötare vid anstalten utgjorde 65; av dessa vore 7 gifta och bo¬
ende i anstaltens hus samt 19 gifta och åtnjutande hyresbidrag;
antalet' ekonomibetjäning vore 35; av dessa vore 16 gifta och boende i an¬
staltens hus samt 4 gifta och åtnjutande hyresbidrag.
Ovanstående siffror giva tydligt vid banden, att behov av ifrågasatta tre bo¬
stadshus förefinnes vid Kristinehamns hospital.
Vad typen för nämnda bostadshus beträffar så är den densamma, som av
medicinalstyrelsen i underdånig skrivelse den 12 februari 1913 föreslogs för bo¬
stadshus för betjäning vid Vänersborgs hospital och asyl och som av Kungl.
Maj:t genom nådigt brev den 25 april 1913 fastställdes.
ifrågavarande hus, som äro avsedda att uppföras av trä, skulle vart och ett
innehålla 2 lägenheter om 2 rum och kök i bottenvåningen samt 2 lägenheter
om 1 rum och kök i vindsvåningen. Källarna skulle inredas till förrådsrum. Ett
Sjätte huvudtiteln.
63
mindre uthus, innehållande klosett och gemensam vedbod m. m., skulle anordnas
för varje bostadshus.
Bostadshusen skulle förläggas utom hospitalets inhägnade område å plats,
som avgränsas genom diken med gott fall från hospitalet tillhörig åker- och ängs¬
mark, varför särskilda avloppsledningar från husen ej erfordras. Icke heller vat¬
tenledning behöver indragas i husen. Strax intill den föreslagna bvggnadsplatsen
finnas två goda brunnar och betjäningens med vattenledning försedda tvättstuga
ligger helt nära.
Husen ifråga torde böra förses med elektrisk belysning.
Byggnadskostnaden beräknas av arkitekten Wickman för varje bostadshus
till 19,700 kronor och för varje uthus till 940 krpnor: för tre bostadshus med ut¬
hus blir byggnadskostnaden alltså 61,920 kronor. Kostnaden för installation av
elektrisk belysning i sagda hus skulle enligt av ingenjören Carl A. JRossander
uppgjord beräkning uppgå till 3,100 kronor för samtliga hus. Hela kostnaden
för uppförande av ifrågavarande hus skulle sålunda belöpa sig till 65,020 kronor
eller i runt tal till 65,000 kronor.
Direktionen har hemställt, att omskrivna bostadshus skulle upplåtas till gift
manlig sjukvårdsbetjäning. Då emellertid behovet av bostadslägenheter för gift
personal bland ekonomibetjäning även är synnerligen stort, torde det vara lämp¬
ligt att icke fastställa, att nu föreslagna bostadshus skulle tagas i bruk uteslu¬
tande av sjukvårdsbetjäning; det borde få bero på framtida prövning, så att lä¬
genheterna kunde upplåtas åt gifta befattningshavare vid anstalten, som befinnas
vara mest förtjänta av sådan förmån.»
[34.]
Under åberopande av det sålunda anförda har medicinalstyrelsen
hemställt, det täcktes Kungl. Maj:t avlåta proposition, att Riksda¬
gen måtte för uppförande av tre bostadshus för betjäning vid Kristine¬
hamns hospital i huvudsaklig överensstämmelse med av arkitekten Ture
Stenberg i november 1912 upprättade ritningar på extra stat för år
1915 anvisa ett anslag av 65,000 kronor.
överintendentsämbetet har, till följd av remiss, inkommit med ut- ÖTsrinten-
låtande i ärendet av den 18 november 1913 och däruti anfört, att äm- dentsambete
betet icke funnit annat att för sin del erinra, än att vid beräkningen
av kostnaden för uppförandet av ifrågavarande tre byggnader i enlighet
med det underställda förslaget kostnaden för arkitekt arvode och tillsyn,
1,820 kronor, upptagits likaledes tre gånger. Då samma ritning är
ämnad att användas för samtliga byggnaderna, har ämbetet ansett blott
kostnaden för tillsyn böra upptagas för varje särskild byggnad. Enär
ämbetet emellertid funnit den i kostnadsberäkningarna upptagna posten
»för oförutsedda utgifter» vara väl låg, har ämbetet för sin del tillstyrkt,
att den begärda anslagssumman, 65,000 kronor, minskas allenast med
2,000 kronor eller till 63,000 kronor.
även
Om de fördelar, icke blott för den gifta bospitalspersonalen utan Dopartemente-
för anstalten själv, som äro förenade med beredande av familje- ol,efon
64
Sjätte huvudtiteln.
[34.]
bostäder åt denna personal, har jag vid behandlingen av frågan om
dylika bostäder vid Lunds hospital och asyl under nästföregående punkt
haft tillfälle att erinra. Vad Kristinehamns hospital angår, hava såväl
överläkaren och hospitalsdirektionen som, efter verkställd inspektion,
vederbörande föredragande i medicinalstyrelsen vitsordat behovet av
ökat antal familjebostäder. De av medicinalstyrelsen lämnade uppgif¬
terna, att av sjukskötarna 25 vore gifta och att av dessa allenast 7
kunde erhålla bostad inom anstalten samt att av 20 gifta befattnings¬
havare bland ekonomibetjänijagen 16 vore boende i anstaltens hus, under
det att återstoden erhölle hyresbidrag, äro också ägnade att stärka den
av de nämnda myndigheterna uttalade meningen, särskilt i betraktande
därav att förhyrda lägenheter blott i undantagsfall torde kunna erhål¬
las i så omedelbar närhet till anstalten, som med hänsyn till tjänsten
måste anses önskvärt.
De vid Kristinehamns hospital ifrågasatta bostadshusen äro avsedda
att uppföras i enlighet med de av arkitekten Ture Stenberg i november
1912 upprättade ritningar, efter vilka, på sätt jag under eu föregående punkt
nämnt, bostadshus för vårdare skola uppföras vid Vänersborgs hospital
och asyl.
Vad kostnaderna beträffar, skulle de enligt de företedda kostnads¬
beräkningarna ställa sig sålunda:
direkta byggnadskostnader för ett hus .................................. 17,183
ställningar, redskap och transporter samt rengöring ............ 300
arkitektarvode och tillsyn ............................................................... 1,820
oförutsedda utgifter........................................................................ 396
Summa kronor 19,700
20
80
För tre hus 3 x 19,700 .............
För tre uthus å 940 kronor......
Ledningar för elektriskt ljus ..
eller i runt tal 65,000 kronor.
59,100
2,820
3,100
65,020
Överintendentsämbetet har på ovan återgivna skål, mot vilka intet
lärer vara att erinra, ansett summan kunna nedsättas till 63,000 kronor,
utgörande eu kostnad per eldstad av 2,100 kronor. Motsvarande kost¬
nad för de ovannämnda skötarbostäderna vid Vänersborgs hospital är
2,273 kronor. Minskningen i kostnad för de nu ifrågavarande bostads¬
husen beror på, att avlopps- och vattenledningar till följd av terräng¬
förhållandena befunnits onödiga.
Sjätte huvudtiteln.
65
Vad slutligen angår medicinalstyrelsens förslag att låta bero med [34.]
prövningen av frågan, åt vilken eller vilka kategorier av gifta befatt¬
ningshavare dessa bostäder skola upplåtas, har jag icke något att erinra
däremot.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Ivungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för uppförande av tre bostadshus för betjäning
vid Kristinehamns hospital på extra stat för år 1915
anvisa ett anslag av 63,000 kronor.
17. Anstalter för obildbara sinnesslöa.
Det ordinarie förslagsanslaget till anstalter för obildbara sinnesslöa [35.]
höjdes från och med år 1913 från 75,000 kronor till 120,000 kronor. Anstalter' för
Enligt en av statskontoret lämnad uppgift hava utgifterna å an- ^essiöa.
slaget uppgått till följande belopp: (Ordinarie
anslag.)
1908. 1909. 1910. 1911. 1912.
69,250 76,500 92,250 106,250 144,000
Med anledning av den ökning i anslagsbehovet, som sålunda torde
kunna påräknas, synes lämpligt att höja anslaget till 180,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungi. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att från och med år 1915 höja det å ordinarie
stat uppförda förslagsanslaget till anstalter för obild¬
bara sinnesslöa från 120,000 kronor med 60,000 kro¬
nor till 180,000 kronor.
Övriga sjukvårdsanstalter:
18. Lasaretts underhåll, oförändrat ordinarie
anslag ................................................................................. kronor 15,774: —
19. Till resestipendier åt ordinarie läkare vid
länslasarett och därmed likställda sjukhus, oförändrat
ordinarie anslag, reservationsanslag................................... » 1,500: —
20. Till underhåll av Järvsö sjukhus för spet¬
älska, oförändrat ordinarie anslag ................................. » 22,000: -
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 1 höft. 9
66
Sjätte huvudtiteln.
[36.]
Anslag till
uppförande
eller inrät¬
tande av tu¬
berkulos-
sjukvårds-
anstalter.
(Extra anslag.)
Framställning
av medicinal¬
styrelsen.
21. Anslag till uppförande eller inrättande av tuherkulossjukvårdsanstalter.
I anledning av Kungl. Maj:ts framställningar har Riksdagen för
vart och ett av åren 1909—1914 på extra stat anvisat ett belopp av
400,000 kronor till bidrag för uppförande eller inrättande av tuberku-
lossjukvårdsanstalter, företrädesvis tuberkulossjukstugor, tuberkulossjuk¬
hus och tuberkulosavdelningar å andra sjukvårdsanstalter, varjämte
Riksdagen för åtnjutande av ifrågavarande statsbidrag fastställt vissa
allmänna bestämmelser.
Tillika har Riksdagen medgivit, att, därest av Riksdagen till ifråga¬
varande ändamål för åren 1909—1914 beviljade belopp icke bliva till
fullo tagna i anspråk de år, varför de anvisats, återstoden må för
ändamålet disponeras under ett annat år.
Vidare har Riksdagen från och med år 1912 medgivit, att jord,
som står under kronans omedelbara disposition eller tillhör någon av de
under bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar
eller någon av de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade krono-
egendomar, vilka icke upplåtits till förenade mötespassevolanskassornas
fond, stuterierna eller Vadstena krigsmanshusfond, må, efter av Kungl.
Maj:t i varje särskilt fall verkställd prövning, utan särskild ersättning
till kronan på de villkor i övrigt, Kungl. Maj:t kan finna skäligt be¬
stämma, upplåtas till landsting, kommuner, föreningar eller enskilda för
anläggning av tuberkulossjukvårdsanstalter.
Kungl. Maj:t har senast den 30 juni 1913 (Sv. förf.-saml. nr 133)
utfärdat kungörelse angående statsbidrag för uppförande eller inrättande
av tuberkulossjukvårdsanstalter in. in., i vilken kungörelse nyssnämnda
medgivanden intagits.
I skrivelse den 31 oktober 1913 har medicinalstyrelsen hemställt
om förhöjning av ifrågavarande anslag och till stöd härför anfört föl¬
jande:
»I den plan till statens understödjande av strävandena att motarbeta tuber¬
kulosens utbredning inom landet, som av Eders Kungl. Maj:t framlades för 1908
års riksdag, förutsattes utom statsbidrag för driftkostnaderna, att Riksdagen under
10 år skulle årligen anslå ett belopp av 400,000 kronor såsom bidrag för upp¬
förande och inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter inom landets skilda delar.
Denna plan har allt hittills följts, och värjo sedan dess sammanträdande Riksdag
har på Eders Kungl. Majt:s proposition anslagit 400,000 kronor för nämnda ända¬
mål. Tack vare detta frikostiga understöd samt landstingens, kommunernas och
enskildas offervillighet hava i alla landets olika delar uppförts anstalter för tuber-
67
Sjätte huvudtiteln,
kelsjukas vård. Under den tid, som förflutit sedan år 1909, för vilket år det första
anslaget beviljades, har Eders Kungl. Maj:t beviljat och till stor del redan ut¬
anordna! hvggnadsbidrag till ett belopp av sammanlagt 2,300,200 kronor, »om det
emellertid finnes skäl antaga, att, i följd av de av Eders Kungl. Maj :t. fastställda
villkor för sådant anslags åtnjutande, detta belopp kommer att något minskas, lian
man beräkna att sammanlagt 2,287,200 kronor disponerats av nämnda anslag, vilkas
sammanlagda summa uppgår till 2,400,000 kronor (däruti då inberäkna!; även an¬
slaget för år 1914). Av det för år 1914 beviljade anslaget återstå således endast
112,800 kronor odisponerade. . , , ... ,
Enligt vad medicinalstyrelsen har sig bekant förberedas emellertid talrika
och rätt betydande byggen av tuberkulossjukvårdsanstalter inom landet. Styrelsen
vill i detta avseende erinra dels om den vårdanstalt, som ett konsortium av liv-
försäkringsbolag förbereder vid Tjärnan i Dalarne med 106 vårdplatser, dels om
Norrköpings stads och Östergötlands läns gemensamma anstalt på Kolmården med
180, Malmö stads med 60, Älvsborgs läns vid Sjö-Gfunnarsbo med KO och vid
Alingsås med 30 vårdplatser samt den av Kopparbergs läns landsting beslutade
utvidgning av Högbo sanatorium med 100 vårdplatser. Vidare har årets landsting
inom Skaraborgs län beslutat uppföra en tuberkulossjukvårdsanstalt vid Störa Eke-
bero- med 180 platser, och sannolikt kommer Västerbottens läns landsting att be-
gåra statsbidrag för uppförande av en tuberkulospaviljong vid Skellefteå lasarett
och ett tuberkulossjukhus i lappmarken, vardera anstalten med 50 sängar. Om
också på grund av de inskränkande förbehåll, som stadgats för erhållande a,v stats¬
bidrag, icke 1,000 kronor komma att utgå för varje inrättad vårdplats, torde dock
under år 1914 anspråk komma att framställas på statsbidrag till betydande belopp
för inrättande av omkring 700 vårdplatser utom de 106, som redan nu bero på
Eders Kungl. Maj ds prövning. Om Eders Kungl. Majd i enlighet med den av
Riksdagen gillade planen för statsbidrag för tuberkulosbyggen endast skulle begära
ett anslag av 400,000 kronor för år 1915, skulle alltså en stor del av de inkom-
mande ansökningarna få vila av brist på disponibla medel. Hur störande detta
skulle komma att verka på det livliga intresse för tuberkulosens motarbetande,
som för närvarande glädjande nog linnes inom alla lager av folket, behöver medi¬
cinalstyrelsen icke särskilt framhålla. Det torde också vara klart, att alla dessa
stora penningeuppoffringar, som landsting och städer runt om i landet iklätt sig
genom att anslå betydliga medel för kamp mot tuberkulosen, böra komma till an¬
vändning så raskt som möjligt och att utsikten till framgång i denna strid i hög
grad beror på operationernas snabbhet och grundlighet.»
På grund av vad sålunda anförts har medicinalstyrelsen hemställt,
att Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen avlåta proposition om beviljande
för år 1915 av ett anslag av åtminstone 700,000 kronor i stället för
de i planen upptagna 400,000.
[36.]
Sjätte huvudtiteln,
[36.]
Departements¬
chefen.
Följande tablå utvisar fördelningen av de av Kungl. Maj:t dispo¬
nerade anslagsmedeln:
|
Av Kungl.
Maj:t med¬
givna statsbi¬
drag för upp¬
förande och
inrättande av
tuberkulos-
sjukvårds-
anstalter.
|
1
Högsta stats¬
bidrag med
hänsyn till
befolknings¬
mängd och
platsantal.
|
Beräknad
byggnads¬
kostnad.
|
Plats-
antal.
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor,
|
|
|
|
|
|
|
j Löwenströmska lasarettet, Stockholms län
|
66,000
|
70,000
|
184,270
|
70
|
| Norrbys, Gottlands län..............................
|
25,000
|
25,000
|
82,500
|
25 1
|
Svenshögen, Göteborgs och Bohus län.........
|
72,000
|
80,000
|
214,000
|
80 !
|
| Arvika, Värmlands län..............................
|
102,000
|
110,000
|
380,046
|
no
|
1 Lindesberg, Örebro län..............................
|
25,000
|
25,000
|
62,900
|
25
|
[ Västerås, Västmanlands län.....................
|
70,000
|
70,000
|
367,000
|
70
|
Ludvika, Kopparbergs län..........................
|
12,000
|
12,000
|
28,714
|
12
|
Bjurfors, » »
|
25,000
|
29,000
|
54,000
|
29 i
|
Högbo, » » ...........................
|
67,000
|
67,000
|
172,000
|
67
|
Gävle stad..........................................
|
35,000
|
35,000
|
138.000
|
40
|
j Bollnäs, Gävleborgs län.....
|
18,000
|
18,000
|
41,442
|
18
|
Baldershage, Västernorrlands län ...............
|
100,000
|
100,000
|
280,000
|
100
|
j Östersund, Jämtlands län...........................
|
40,000
|
40,000
|
110,000
|
40
|
Gamla Kungshult, Malmöhus län
|
36,000
|
40,000
|
116,500
|
40
|
Summa
|
693,000
|
|
|
|
Under år 1910.
|
|
|
|
|
Vattholma, Uppsala län ............................
|
13,000
|
13,000
|
26,000
|
13
|
Kur, Blekinge län ...................................
|
47,000
|
47,000
|
115,000
|
47
|
Broby, Kristianstads län ...........................
Kålltorp (188,000; torde komma att uppgå
|
102,000
|
102,000
|
555,500
|
102
|
till), Göteborgs stad .....................
|
173,000
|
162,000
|
828,000
|
188
|
Anstå, Örebro län....................................
|
40,000
|
40,000
|
143,000
|
40
|
Mohed, Gävleborgs län
|
109,000
|
109,000
|
405,000
|
109 j
|
Summa |
|
484,000 j
|
|
|
|
Sjätte huvudtiteln,
69
|
Av Kung!.
Maj:t med¬
givna statsbi¬
drag för upp¬
förande och
inrättande av
tuberkulos-
sjukvärds-
anstalter.
|
Högsta stats¬
bidrag med
hänsyn till
befolknings¬
mängd och
platsantal.
|
Beräknad
byggnads¬
kostnad.
|
Plats¬
antal.
|
Under år 1911.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
|
Löwenströmska lasarettet (tillägg), Stockholms
|
|
|
|
|
län ...................... ............................
|
4,000
|
70,000
|
184,270
|
70
|
Dalbobergen, Älvsborgs län .......................
|
34,000
|
34,000
|
102,500
|
34
|
Södra Bäckebol » » ........................
|
50,000
|
51,000
|
136,742
|
51
|
Garphyttan, Örebro län ...........................
|
92,000
|
92,000
|
368,000
|
92
|
Edefors, Norrbottens län ...........................
|
80,000
|
80,000
|
162,525
|
80
|
Gamla Kungshult (tillägg), Malmöhus län......
|
4,000
|
40,000
|
116,500
|
40
|
Summa
|
264,000
|
|
|
|
Under år 1912.
|
|
|
|
|
Arvika (tillägg), Värmlands län ..................
|
8,000
|
110,000
|
380,046
|
no
|
Löt, Södermanlands län ...........................
Svenshögen (tillägg), Göteborgs och Bobns
|
95,000
|
95,000
|
470,000
|
95
|
län ...................................................
|
8,000
|
80,000
|
214,000
|
80
|
Linköping, Östergötlands län .....................
|
30,000
|
30,000
|
68,150
|
30
|
Bjurfors (tillägg), Kopparbergs län ............
|
4,000
|
29,000
|
54,000
|
29
|
Kronobergs kungsgård, Kronobergs län.........
|
80,000
|
80,000
|
348,700
|
80
|
Målilla, Kalmar län ................................
|
100,000
|
100,000
|
426,500
|
100
|
Södra Bäckebol (tillägg), Älvsborgs län ......
|
1,000
|
51,000
|
136,742
|
51
|
Obbhult, Hallands län ..............................
|
96,000
|
96,000
|
450,000
|
96
|
Borås, Älvsborgs län.................................
|
48,000
|
48,000
|
245,000
|
48
|
Kopparberg, Örebro län ..........................
|
26,000
|
26,000
|
77,300
|
26
|
Summa
|
496,000
|
|
|
|
Under år 1913.
|
|
|
|
|
Bosjökloster, Malmöhus län........................
|
150,000
|
150,000
|
763,000
|
150
|
Blinkarp, » » ........................
|
8,200
|
8,200
|
16,400
|
—
|
Eksjö, Jönköpings län .............................
|
110,000
|
110,000
|
350,000
|
no
|
Umeå, Västerbottens län ..........................
|
50,000
|
50,000
|
182,230
|
50
|
Södra Bäckebol (tillägg), Älvsborgs län ......
|
30,000
|
81,000
|
220,642
|
81
|
Kustsanatoriet vid Apelviken .....................
|
54,000
|
—
|
—
|
—
|
1 Summa
|
402,200
|
|
|
|
70
Sjätte huvudtiteln.
Således har av anslagna medel disponerats:
Under år 1909
v » 1910
» 1911
). » 1912
kronor 693,000
:» 484,000
496,000
402,200
264,000
1913
Summa kronor 2,339,200
Den här ovan angivna summan skiljer sig från det av medicinal¬
styrelsen angivna beloppet, 2,287,200 kronor, i följd av att jag i tablån
även upptagit det anslag å 54,000 kronor, som av 1912 års Riksdag
anvisats till kustsanatoriet vid Apelviken, samt att ett anslagsbelopp av
styrelsen beräknats 2,000 kronor för högt.
De beviljade bidragen motsvara sålunda nära de av Riksdagen redan
anslagna beloppen. Nu äro emellertid enligt styrelsens ovanstående utred¬
ning omkring 800 vårdplatser (med inberäknande av anstalten Tjärnan,
varom mera här nedan) planerade till anskaffning under år 1914, och
det synes därför angeläget, att anslaget höjes. I mitt yttrande till stats¬
rådsprotokollet till proposition med förslag till lag angående vissa åt¬
gärder mot utbredning av lungsot har jag framhållit, att den största
vikten i kampen mot tuberkulosen ligger på de positiva åtgärderna,
vilka lagstiftningen allenast kan i viss män komplettera. Det vore där¬
för högeligen önskvärt, om ett steg framåt kunde tagas genom att
höja anslaget till statsbidrag för tuberkulossjukhus, samtidigt som jag
här nedan kommer att föreslå beräknande av medel till dispensärverk-
samhetens understödjande.
Beträffande beloppet ansluter jag mig till medicinalstyrelsens för¬
slag. Åven med detta belopp, 700,000 kronor, torde det kunna hända,
att medel komma att saknas för att tillfredsställa alla ansökningar om
statsbidrag. I åtskilliga fall torde dock behovet av bidrag ej vara så
trängande, att ej därmed kan anstå något år, helst anstalterna i de
flesta fall byggas av städer och landsting eller dylika bärkraftiga före¬
tagare.
I detta sammanhang må nämnas, att, såsom medicinalstyrelsen
framhållit, ett konsortium av livförsäkringsbolag förbereder en tuber-
kulossjukvårdsanstalt vid byn Tjärnan i Dalarne, avsedd för 106 vård¬
platser för sjuka från alla delar av riket.
Ansökning om statsbidrag för nämnda anstalt har ingivits av
Svenska livförsäkringsbolags sanatorieförening utan personlig ansvarighet.
Sjätte huvudtiteln.
71
Med avseende å denna ansökning må uppmärksammas, att, om den nu gäl¬
lande bestämmelsen, att för län eller stad, som ej deltager i landsting,
statsbidrag ej i något fall — med undantag beträffande Jämtlands och
Norrbottens län — må utgå till flera sjukplatser än en på varje tusen¬
tal av länets eller stadens invånare, skulle anses tillämplig med avseende
å ifrågavarande för sjuka ifrån hela riket avsedda anstalt, detta fram¬
deles kunde inverka på det bidrag, som annars skulle kunna tilldelas tu-
berkulossjukvårdsanstalter inom Kopparbergs län, avsedda för sjuka
från detta län allena. Anledningen till uppställande av ovanberörda
restriktion synes hava varit den, att man ville förebygga, att de stora
städerna, där lungsotens utbredning och således platsbehovet ansågs
störst, men vilka också kunde antagas vara mera bärkraftiga än lands¬
bygden i allmänhet, skulle kunna erhålla alltför stor andel av stats¬
bidraget.
Mot ovannämnda ansökan, som rör en anstalt, avsedd att bereda plats
för sjuka från hela riket, kan ej någon sådan invändning göras gällande.
Visserligen måste livförsäkringsbolagen i och för sin rörelse hava gagn
av, att med den ifrågasatta nya anstalten eu del av deras livförsäkrings¬
tagare kunna erhålla sjukhusvård tidigare än kanske annars vore fallet.
Men denna omständighet synes knappast böra medföra, att icke en dylik
anstalt kan komma i åtnjutande av statsbidrag. Tvärtom vore det till
gagn, om man därvid kunde påräkna livförsäkringsbolagens verksamma
stöd i kampen mot tuberkulosen. Jag erinrar i detta sammanhang, att
det imponerande sanatoriebyggandet i Tyskland torde hava möjliggjorts
genom att försäkringsanstalterna (i första rummet de obligatoriska) i så
hög grad omhändertagit eller understött denna verksamhet. Beträffande
nyssberörda stadgande angående inskränkning i byggnadsanslagen i
förhållande till folkmängden må också omnämnas, att stadgandet hittills
tolkats så, att man ej vid beräkningen av platsantalet tagit hänsyn till
de så kallade jubileumssanatorierna, vilka ju äro avsedda för sjuka från
hela landet.
Det torde därför vara lämpligt, att § 2 i de år 1908 meddelade och
alltsedan årligen fastställda villkor och bestämmelser för åtnjutande av
statsbidrag för uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsan-
stalter erhåller ungefär följande lydelse:
»Statsbidrag utgår — — — inskränkning,
att statsbidraget icke må överskrida ett tusen kronor för varje
sjukplats, vederbörande anstalt beräknas rymma, samt
att för län eller stad, som ej deltager i landsting, statsbidrag ej i
något fall må utgå till flera sjukplatser än en på varje tusental av
72
Sjätte huvudtiteln.
[36.] länets eller stadens invånare, med undantag dels beträffande Jämtlands och
Norrbottens län, där statsbidrag må utgå för varje sjukplats utan in¬
skränkning- i förhållande till invånarantalet, och dels beträffande sådan an¬
stalt, som är avsedd för sjuka från hela riket utan företräde för sjuka från
visst län eller stad, till vars uppförande statsbidrag må utgå utan hän¬
syn till invånarantalet i det län, där anstalten är belägen.);
Ytterligare en bestämmelse i ovannämnda föreskrifter må det till¬
låtas mig att här beröra. För närvarande gäller, att frågan om stats¬
bidrag två gånger är föremål för Kungl. Maj:ts prövning, i det att
först enligt § 4 avgöres, huruvida statsbidrag beviljas eller ej — vid
denna handläggning skall kostnadsförslag företes — samt, för den hän¬
delse statsbidrag beviljas, sedermera enligt § 5 storleken av detsamma
bestämmes och beloppet utanordnas, efter det bevis om anstaltens av¬
syning och godkännande samt bestyrkta räkenskaper över byggnads-
kostnaden företetts.
Detta förfarande synes mig innebära onödig omgång och föranle¬
der dessutom den olägenheten, att vederbörande landsting och kommu¬
ner sväva i ovisshet om det belopp, de kunna påräkna i statsbidrag.
Vad man behöver tillse är, att statsbidraget ej utbetalas, förr än an¬
stalten blivit avsynad och godkäud samt att bidragets storlek skall stå
i föreskrivet förhållande till invånarantalet och rättas efter de verkliga
byggnadskostnaderua enligt granskade räkenskaper.
Hittills har i allmänhet, då byggnadskostnaden aldrig understigit
2,000 kronor för varje vårdplats, begränsning av statsbidraget skett enligt
normen: 1,000 kronor för varje vårdplats med vederbörlig hänsyn till in¬
vånarantalet i vederbörande län eller stad. Bidragsbeloppet har sålunda
i regel kunnat beräknas redan efter byggnad splanen, dock med vissa
undantag. I ett fall har inträffat, att en stad genom inkorporering av
ett grannsamhälle under byggnadstiden fått sitt invånarantal betydligt
förökat, varför ett större bidrag kunnat av Kungl. Maj:t beviljas kom¬
munen än som skulle hava utgått, om bidragets storlek hade bestämts
redan vid ansökningens första prövning. 1 flera fall har dessutom in¬
träffat, att under byggnadsarbetets gång utvägar funnits att genom smärre
ändringar få flera vårdplatser inrättade än som från början å ritnin¬
garna angivits. Sådant har vid avsyningen och utfärdandet av beviset
om godkännande av medicinalstyrelsen beaktats och även av Kungl.
Maj:t godkänts.
Man torde alltså kunna föreskriva, att Kung]. Maj:t vid prövning av
ansökningen om statsbidrag fastställer ett visst belopp samt förordnar, att
Sjätte huvudtiteln.
73
statsbidraget ej må till vederbörande utbetalas förr än anstalten blivit genom [36.]
medicinalstyrelsens försorg avsynad och godkänd samt styrelsen granskat
till riktigheten bestyrkta räkenskaper över byggnadskostnaden. Finner
styrelsen härvid inga skäl föreligga till ändring i statsbidragets förut
fastställda belopp, behöver ärendet ej återkomma till Kungl. Maj:t för
beslut om statsbidragets tillhandahållande, utan har medicinalstyrelsen
att till statskontoret överlämna bevis om anstaltens godkännande samt
granskningen av räkenskaperna, varefter statskontoret tillhandahåller
beloppet. Föreligga däremot omständigheter, som påkalla ändring i det
beviljade statsbidragets belopp, har medicinalstyrelsen att hos Kungl.
Maj:t göra framställning i ämnet.
I övrigt torde hittills varande bestämmelser kunna lämnas oför¬
ändrade.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
dels att till bidrag för uppförande eller inrättande
av tuberkulossjukvårdsanstalter, företrädesvis tuberkulos¬
sjukstugor, tuberkulossjukhus och tuberkulosavdel¬
ningar på andra sjukvårdsanstalter, på extra stat för
år 1915 anvisa ett belopp av 700,000 kronor,
dels besluta, att i avseende å allmänna bestäm¬
melser för åtnjutande av statsbidrag från berörda an¬
slag skall gälla av Kungl. Maj:t fastställda grunder,
dels ock medgiva,
att, därest av Riksdagen till ifrågavarande ända¬
mål förut beviljade belopp icke bliva till fullo tagna
i anspråk de år, varför de anvisats, återstoden må för
ett annat år för ändamålet disponeras; samt
att jord, som står under kronans omedelbara
disposition eller tillhör någon av de under bruk och
bergverk för nödigt skogsfång upplåtna allmänningar
eller någon av de genom domänstyrelsens försorg ut¬
arrenderade kronoegendomar, vilka icke upplåtits till
förenade mötespassevolanskassornas fond, stuterierna
eller Vadstena krigsmanshusfond, må, efter av Kungl.
Maj:t i varje särskilt fall verkställd prövning, utan
särskild ersättning till kronan på de villkor i övrigt,
Kungl. Maj:t kan håna skäligt bestämma, upplåtas
till landsting, kommuner, föreningar eller enskilda för
anläggning av tuberkulossjukvårdsanstalter.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 saml. 1 höft.
10
74
Sjätte huvudtiteln.
[37.]
Anslag till
driftkostnader
vid tub er ku-
lossjukvårds-
anstalter.
(Extra anslag.)
22. Anslag till driftkostnader vid tuberkulossjukvårdsanstalter.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning har Riks¬
dagen dels till bidrag för driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårds¬
anstalter på extra stat för år 1914 anvisat ett förslagsanslag av 598,000
kronor, dels ock i avseende å allmänna bestämmelser för åtnjutande av
ifrågavarande statsanslag beslutit:
a) att statsbidrag må utgå allenast till sådan anstalt, som prövas
vara på tillfredsställande sätt anordnad och där avgiften för vårdplats
i allmän sjuksal för person, tillhörande vederbörande kommun eller
landstingsområde, icke utgår med högre belopp än 1 krona för dag;
b) att statsbidraget må bestämmas till högst 50 öre för dag och
patient, för vilken avgiften ej är högre än 1 krona om dagen, dock
med den inskränkning att för län eller stad, som ej deltager i lands¬
ting, statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjukplatser än en på
varje tusental av länets eller stadens invånare, häri dock ej inberäknat
antalet sjukplatser å kustsjukhus och kustsanatorier för skrofulösa barn,
samt med undantag därjämte beträffande Jämtlands och Norrbottens
län, där statsbidrag må utgå för varje sjukplats utan inskränkning i
förhållande till invånarantalet; och
c) att Kungl. Maj:t i övrigt må föreskriva de bestämmelser och
villkor, som för statsbidragets åtnjutande kunna finnas lämpliga att
stadga.
Kungl. Maj:t har sedermera den 30 juni 1913 utfärdat kungörelse
angående statsbidrag för driftkostnaderna vid tuberkulossjukvårdsan¬
stalter (Sv. förf. sand., nr 134).
Efter befallning har medicinalstyrelsen den 7 november 1913 in¬
kommit med förslag till beräkning av det anslag, som borde för år 1915
äskas för ifrågavarande ändamål. Styrelsen har till grund för beräk¬
ningen lagt dels de officiella rapporter för år 1912, som till styrelsen
insänts från då befintliga tuberkulossjukvårdsanstalter, varvid även be¬
fintliga kustsanatorier och kustsjukhus för skrofulösa barn medtagits,
dels ock de meddelanden, som på annat sätt till medicinalstyrelsen in¬
kommit rörande en del under byggnad varande eller av landsting be¬
slutade tuberkulossjukvårdsanstalter, vilka kunna antagas bliva öppnade
under åren 1914 — 1915.
Vidare har medicinalstyrelsen anmält, att hänsyn icke tagits till
tuberkulosavdelningar vid fattighus eller dylikt eller sådana smärre an¬
Sjätte huvudtiteln.
75
stalter, om vilka saknas uppgift i vad män de motsvara berättigade for¬
dringar på en statsunderstödd anstalt.
I de nu gällande bestämmelserna om statsbidrag till ifrågavarande
ändamål föreskrives, att statsbidrag utgår med högst 50 öre för
dag och patient, för vilken avgiften ej är högre än en krona om
dagen, dock med den inskränkning att för län eller stad, som ej del¬
tager i landsting, statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjuk¬
platser än en på varje tusental av länets eller stadens invånare, däri
dock ej inberäknat antalet sjukplatser å kustsjukhus och kustsanatorier
för skrofulösa barn, samt med undantag därjämte beträffande Jämt¬
lands och Norrbottens län, där statsbidrag må utgå för varje sjukplats
utan inskränkning i förhållande till invånarantalet.
I anslutning till vad här ovan under punkt 36 anförts i fråga om bi¬
drag till uppförande eller inrättande av tuberkulossjukvårdsanstalter,
avsedda för sjuka från hela riket, samt där föreslagen ändring av
bestämmelserna om byggnadsbidragets från staten utgående, torde även
bestämmelserna rörande statsbidrag för driftkostnaderna vid ifrågava¬
rande anstalter böra ändras därhän, att antalet sjukplatser vid anstalt,
som är avsedd för sjuka från hela riket utan företräde för sjuka från
visst län eller stad, lika litet som antalet sjukplatser å kustsjukhus och
kustsanatorier för skrofulösa barn må inverka på statsbidragets storlek
till övriga inom samma län eller stad belägna tuberkulossjukvårdsan-
stalter, och har jag här nedan i nu angivna syfte föreslagit ändring
av de allmänna bestämmelserna för statsanslagets åtnjutande. Med
ledning av de av medicinalstyrelsen lämnade upplysningar rörande an¬
slagsbehovet för år 1915 samt med iakttagande av nyss berörda ändring
i de hittills gällande grunderna för statsbidragets utgående har jag
låtit upprätta följande tablå:
76
Sjätte huvudtiteln
Tablå (för 1915).
1
:
Län eller städer, som
ej deltaga i landsting.
|
Vårdanstalter,
|
Antal
vård¬
platser
1913, för
vilka
stats¬
bidrag
beviljats
eller
sökts.
|
Ytter¬
ligare
antal
vård¬
platser
1914, för
vilka
stats¬
bidrag
torde
beviljas.
|
Summa
vård¬
platser
1914, för
vilka
stats¬
bidrag
torde
beviljas.
|
Folkmängd
den 31
december
1912.
|
Statsbidrag,
beräknat att
utgå 1915.
|
i
Tuberkulossjukhus.
|
|
|
|
|
|
|
(
|
Sabbatsberg...............
|
1
|
|
|
|
|
|
Stockholms stad.........<
|
S:t Göran.................
|
346
|
4
|
*350
|
350,955
|
63,875
|
—
|
1
|
Söderby.....................
|
J
|
|
|
|
|
|
Stockholms län.........j
|
Löwenströmska lasaret-
|
|
|
|
|
|
|
|
tet........................
|
70
|
—
|
70
|
242,792
|
12.775
|
—
|
f
|
Uppsala, Akademiska
|
|
|
|
|
|
|
Uppsala län...............f
|
sjukhuset...............
|
44
|
_
|
1
|
|
|
|
|
|
|
|
|
} 67
|
130,529
|
12.227
|
50
|
1
|
Wattholma ..............
|
23
|
—
|
1
|
|
|
|
|
Blommenhof vid Nykö-
|
|
|
|
|
|
|
Södermanlands län...../
|
ping .................
|
24
|
_
|
|
|
|
|
|
|
|
|
} 119
|
180.921
|
21,717
|
50
|
1
|
Löt...........................
|
—
|
95
|
1
|
|
|
|
j Östergötlands län......J
|
Stratomta ................
|
30
|
—
|
j
|
|
|
|
| (Norrköpings stad en
|
Linköping.................
|
30
|
—
|
1 240
|
250,282
|
43,800
|
|
medräknad) '
|
Kolmården ...............
|
—
|
180
|
1
|
|
|
|
Jönköpings län .........
|
Eksjö.......................
|
-
|
no
|
no
|
216,261
|
20,075
|
—
|
Kronobergs län.........
|
Kronobergs kungsgård
|
—
|
80
|
80
|
157,603
|
14,600
|
—
|
Kalmar län...............
|
Målilla ...................
|
—
|
100
|
100
|
228,378
|
18,250
|
—
|
Gottlands län ...........
|
Norrbys ..................
|
25
|
—
|
25
|
55,488
|
4,562
|
50
|
Blekinge län.............
|
Fur .......................
|
47
|
—
|
47
|
150,055
|
8,577
|
50
|
Kristianstads län.......
|
Broby ....................
|
102
|
—
|
102
|
231,310
|
18,615
|
—
|
1
|
1 Allmänna sjukhuset.....
|
58
|
_
|
1
|
|
|
|
Malmö stad...............
|
|
|
|
i 85
|
92,338
|
15 512
|
50
|
i
|
Tuberkulosanstalten.....
|
27
|
—
|
1
|
|
|
|
*) Antalet reducerat med hänsyn till folkmängden. Faktiska antalet. Sabbatsberg 32, S:t Göran 246,
Söderby 452 = tillhopa 730.
Sjätte huvudtiteln,
77
Län eller städer, som
ej deltaga i landsting.
|
Vårdanstalter.
|
Antal
vård¬
platser
1913, för
vilka
stats¬
bidrag
beviljats
eller
sökts.
|
Ytter¬
ligare
antal
vård¬
platser
1914, för
vilka
stats¬
bidrag
torde
beviljas.
|
Summa
vård¬
platser
.914, för
vilka
stats- j
bidrag
torde
beviljas.
|
Folkmängd
den 31
december
1912.
|
Statsbidrag
beräknat att
utgå 1915.
|
|
Hälsingborg...............
|
40
|
|
|
|
|
|
Malmöhus län (för öv¬
rigt) ....................
|
Blinkarp....................
Lund........................
Orups sanatorium vid
|
38
|
|
239
|
372,683
|
43,617
|
50
|
.
|
Hör .....................
|
|
150
|
|
|
|
|
Hallands län...........
|
Obbhult i Fagered......
Allmänna och Sahl-
|
|
96
|
96
|
146,902
|
17,520
|
|
Göteborgs stad..........
|
grenska sjukhuset.....
|
52
|
—
|
i
|
|
|
|
Tuberkuloshemmet......
|
46
|
—
|
l *)173
|
173,875
|
31,572 50
|
|
Kålltorp....................
|
190
|
—
|
1
|
|
|
|
Göteborgs och Bohus
län.......................
|
Svenshögen.................
|
80
|
-
|
80
|
216,733
|
14,600
|
—
|
|
Trollhättan................
|
12
|
—
|
|
|
|
|
Älvsborgs län.............
|
Kroppefjäll................
Borås........................
|
51
50
|
30
|
177
|
290,393
|
32,302
|
50
|
|
Vänersborg.................
|
34
|
—
|
|
|
|
|
Värmlands län .........J
i
|
Arvika.......................
Karlstad.....................
|
no
|
21
|
J 131
|
260,325
|
23,907
|
—
|
|
Lindesberg..................
|
26
|
|
|
|
|
|
|
Örebro.......................
|
40
|
|
|
|
|
|
Örebro län...............
|
Garphyttan...............
Kopparberg (Ljusnars-
|
92
|
-
1
|
•**209
|
209,486
|
38,142
|
50
|
|
berg).....................
|
26
|
_
|
|
1
|
•
1
|
|
|
Karlskoga.................
|
—
|
26
|
|
|
|
|
Västmanlands län......,
1
|
Västerås, Västnäs.......
Kolbäck....................
|
70
16
|
—
|
l 86
|
158,350
|
15,695
|
-
|
|
Ludvika....................
|
12
|
! —
|
|
|
|
|
|
Bjurfors (Folkarbo) ....
|
29
|
—
|
|
|
|
|
Kopparbergs län........
|
Domnarvet................
|
24
|
|
338
|
237,438
|
61,685
|
—
|
|
Högbo.....................
|
67
|
100
|
|
|
|
|
|
. Tjärn an....................
|
1 —
|
106
|
|
|
|
|
#) I ställot för 288. llcducorat med hänsyn till folkmängden.
##) 1 stället för 210. » » » » »
78
Sjätte huvudtiteln.
[37.]
Län eller städer, som
ej deltaga i landsting.
|
Vårdanstalter.
|
Antal
vård¬
platser
1913, för
vilka
stats¬
bidrag
beviljats
eller
sökts.
|
Ytter¬
ligare
antal
vård¬
platser
1914, för
vilka
stats¬
bidrag
torde
beviljas.
|
Summa
vård¬
platser
1914, för
vilka
stats¬
bidrag
torde
beviljas.
|
Folkmängd
den 31
december
1912.
|
Statsbidrag, j
beräknat att
utgå 1915. ;
1
|
Gävle stad................
|
J. Selggrens sanatorium
Fredrikskulle vid Sand-
|
35
|
—
|
35
|
35,838
|
6,387
|
50
|
|
viken.....................
|
20
|
—
|
|
|
|
|
Gävleborgs län...........
|
Sävstaås sanatorium vid
|
|
|
147
|
220,728
|
26,827
|
501
|
|
Bollnäs .................
|
18
|
—
|
|
|
|
|
|
Mobed.......................
|
—
|
109
|
|
|
|
|
Västernorrlands län.. . <J
|
Baldershage (Sundsvall)
Utanede.....................
|
100
20
|
—
|
1 120
|
255,704
|
21,900
|
|
Jämtlands län...........
|
Solliden (Östersund)-....
|
40
|
—
|
40
|
—
|
7,300
|
—
|
Västerbottens län.......j
|
Umeå lasarett............
Skellefteå lasarett........
|
—
|
50
50
|
| 100
|
164,202
|
18,250
|
—
|
Norrbottens län.........
|
Sandträsk.................
|
80
|
—
|
80
|
—
|
14,600
|
—
|
Kustsanatorier och kustsjukhus för
skrofulösa barn.
|
|
|
|
|
|
|
Kronprinsessan Victorias kustsanatorium, Bark-
|
|
|
|
|
|
|
åkra....................
|
|
148
|
—
|
148
|
—
|
27,010
|
—
|
Kustsanatoriet vid Apelviken, Varberg*) .........
|
124
|
48
|
172
|
-
|
**)15,738
|
—
|
Styrsö kustsjukhus.....
|
|
***)109
|
—
|
109
|
|
15,173
|
50
|
|
Summa
|
—
|
—
|
3,875
|
-
|
686,816
|
50
|
*) Öppet endast undsr sommaren.
**) Beräknat för G månader (183 dagar).
•***) Under tiden 15/s—14/9 109, övriga delen av året 70 vårdplatser.
Enligt tablån skulle alltså antalet vårdplatser å de tuberkulosejuk-
vårdsanstalter, som kunna antagas komma i åtnjutande av statsbidrag
till driftkostnader år 1915, uppgå till 3,875 och storleken av det härför
erforderliga anslaget belöpa sig till 686,816 kronor 50 öre.
Enligt de ovan angivna principerna skulle endast städerna Stock¬
holm och Göteborg samt Örebro län komma att röna inverkan av den
föreskrivna begränsningen i förhållande till invånarantalet. För Stock¬
Sjätte huvudtiteln.
79
holm skulle nämligen statsbidrag komma att utgå efter ett antal vård¬
platser av högst 350 i stället för 730 och för Göteborg efter högst
173 i stället för 288, för Örebro län efter högst 209 i stället för 210.
Möjligt är visserligen, att detta förhållande kan komma att i någon
mån håva ändrats vid 1914 års utgång på grund av ökad folkmängd,
men någon avsevärd förändring i statsbidraget torde dock icke därav
orsakas.
För Kopparbergs län skulle, om ej den av mig här ovan föreslagna
ändringen i de allmänna bestämmelserna bifalles, statsbidraget utgå
efter högst 237 i stället för 338 platser, i följd varav anslaget skulle redu¬
ceras med 18,432 kronor 50 öre.
På grund av vad sålunda förekommit och då anslaget lämpligen
synes kunna avrundas till 687,000 kronor, får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
dels att till bidrag för driftkostnaderna vid tuber-
kulossjukvårdsanstalter på extra stat för år 1915 anvisa
ett förslagsanslag av 687,000 kronor;
dels ock att i avseende å allmänna bestämmelser
för åtnjutande av ifrågavarande statsanslag besluta:
a) att statsbidrag må utgå allenast till sådan an¬
stalt, som prövas vara på tillfredsställande sätt an¬
ordnad och där avgiften för vårdplats i allmän sjuk¬
sal icke utgår med högre belopp än 1 krona för
dag, dock att, där anstalt är avsedd för personer, till¬
hörande viss kommun eller landstingsområde, hinder
för statsbidrags åtnjutande ej må föranledas av den
omständigheten att avgiften för vård av person från
annan ort utgår med högre belopp;
b) att statsbidraget må bestämmas till högst 50
öre för dag och patient, för vilken avgiften ej är högre
än 1 krona om dagen, dock med den inskränkning
att för län eller stad, som ej deltager i landsting,
statsbidrag ej i något fall må utgå till flera sjukplatser
än en på varje tusental av länets eller stadens invånare,
häri dock ej inberäknat antalet sjukplatser å kustsjuk¬
hus och kustsanatorier för skrofulösa barn eller tuber-
kulossjukvårdsanstalt, som är avsedd för vård av
sjuka från hela riket utan företräde för sjuka från
visst län eller stad, samt med undantag därjämte be-
BO
Sjätte huvudtiteln.
[37.] träffande Jämtlands och Norrbottens län, där stats¬
bidrag må utgå för varje sjukplats utan inskränkning
i förhållande till invånarantalet; och
c) att Kung! Maj:t i övrigt må föreskriva de be¬
stämmelser och villkor, som för statsbidragets åtnjutande
kunna finnas lämpliga att stadga.
23. Resebidrag till vissa patienter vid kustsanatorierna.
[38.j Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning har Riksdagen på extra
tui^ssa^ beviljat ett förslagsanslag å 10,000 kronor för beredande
\ienter\ui av bidrag till medellösa eller mindre bemedlade personer för resor till
kustsana■ och från de vid västkusten belägna statsunderstödda kustsanatorierna,
(ExtTIn"'lag.) att ufcSå under de villkor Kungl. Maj:t bestämde.
Efter medicinalstyrelsens börande bar Kung]. Maj:t sedermera den
5 december 1913 utfärdat kungörelse angående berörda statsbidrag
(Sv. förf. sand., nr 347).
Då behovet av ifrågavarande anslag är oförändrat, hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1915 bevilja ett förslags-
auslag å 10,000 kronor för beredande av bidrag till
medellösa eller mindre bemedlade personer för resor till
och från de vid västkusten belägna statsunderstödda kust¬
sanatorierna, att utgå under de villkor Kungl. Maj:t
bestämmer.
24. Stipendier för utbildning av tuberkulosläkare.
[39.]
Stipendier
för utbildning
av tuberkulos-
läkare.
(Extra anslag.)
Med bifall till Kungl. Maj:ts därom framställda förslag bar Riks¬
dagen på extra stat för år 1914 anvisat ett anslag av 2,700 kronor att
användas till stipendier för läkare, som genomginge utbildningskurser
i tuberkulossjukvård.
Genom nådigt brev den 30 juni 1913 har Kungl. Maj:t ställt
nämnda anslag till medicinalstyrelsens förfogande att för därmed avsett
ändamål användas med iakttagande av de genom nådiga brevet den
12 september 1910 i avseende å ifrågavarande stipendier meddelade
bestämmelser.
Sjätte huvudtiteln.
81
1 skrivelse den 29 september 1913 har medicinalstyrelsen, med [39.]
hänsyn till att behovet av för tnberkulossjukvård utbildade läkare ännu
icke är fyllt, hemställt, att anslag för nu förevarande ändamål till be¬
lopp av 2,700 kronor måtte begäras jämväl för år 1915.
Med anledning av vad sålunda förekommit hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1915 bevilja ett anslag
av 2,700 kronor att användas till stipendier för läkare,
som genomgå utbildning skur ser i tuberkulossjukvård.
25. Resestipendier åt läkare tör studier i tuberkulossjukvård.
1 en till Kungl. Maj:t ingiven skrift av den 1 juli 1913 har [40.]
Svenska sanatorieläkarföreningen gjort framställning om inrättande av Eesestipen-
ett resestipendium för läkare vid landets tuberkulossjukhus eller lung- *5 åf ljka'
sotssanatorier. tuberkulos-
Föreningen anför härom följande: sjukvård.
• (Ordinarie
»Svenska sanatorieläkarföreningen — f. n. 16 medlemmar — får härmed i anslag)
underdånighet hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes förordna inrättande av ett
stipendium för utrikes studieresa under 6 veckor att med 750 kr. årligen utgå till
eu läkare vid landets tuberkulossjukhus resp. lungsanatorier på sådana villkor
som Eders Kungl. Maj:t täckes fastställa.
Förutom de två resestipendier för »civila läkare» i allmänhet, som enligt
Kungl. Maj:ts beslut av 21 febr. 1852 och 24 mars 1876 årligen utgå med 2,000 kr.
och 1,500 kr., finnas för tuberkulosanstalternas läkare nu endast möjlighet att söka
något av de tre årliga stipendier å 500 kr. som jämlikt kunglig resolution av 4 okt.
1895 äga sökas av »ordinarie läkare vid länslasarett och därmed likställda sjukhus».
Aven om tuberkulossjukhusen, såsom Kungl. medicinalstyrelsens stadgeför¬
slag tillstyrker, komma att likställas med länslasaretten, torde dessa tre stipendier
komma att framdeles som hittills reserveras för lasaretts]åkare.
Under det senaste årtiondet har emellertid tuberkulosanstalternas antal väsent¬
ligt ökats och kommer att under de närmaste åren ytterligare växa i antal. De
ordinarie läkarne vid dessa anstalter äro av flera skäl, som vi i annat samband
berört dels i underdånig skrivelse av 9 juni 1912, dels i promemoria till Kungl.
medicinalstyrelsen, avfattad vid möte 1 maj och inlämnad 15 maj 1913, i stort
behov av ökad möjlighet att följa den livliga utveckling, vari tuberkulosfrågan i
hela sin utsträckning f. n. befiuner sig på kontinenten och i Storbritannien.
Liksom Danmark, Tyskland och Storbritannien skall även Sverige tack värn
de nya lagarne om folkförsäkring snart stå inför problemet att med tillräckliga
medel till förfogande allsidigt och rationellt ordna sin tuberkuloskampanj. Även
om man, som hittills hos oss, önskar att föra denna kamp efter självständiga
linjer, utan att slaviskt efterapa utlandet, synes dock mycket vara att lära från
Bihang till Riksdagens protokoll 1911. 1 sand. 1 käft. 11
82
Sjätte huvudtiteln.
[40.]
föregångsländerna, speciellt från England, där arbetet först nu tages upp i hela
sin utsträckning och där således tyskarnes och danskarnes misstag komma att
beaktas. Speciellt behövligt för oss måste studerandet av tuberkulosens terapi
och tidiga diagnos vara. Båda dessa detaljer äga universell betydelse. I båda
ligga våra södra grannland före oss. Utan att vi bliva i tillfälle att i dessa båda
avseenden utveckla oss och hålla oss i nivå med kulturlanden skola de offer, som
nu göras för tuberkulosens bekämpande, bli utan effekt. Våra tuberkulosanstalter
skola i så fall förvandlas från vad de avsågos att bliva, billiga siukhus, till dyr¬
bara asyler.»
Medicinal- I häröver infordrat utlåtande av den 28 juli 1913 har medicinal-
Btyreison. styrelsen anfört följande:
»I anslutning till de av Svenska sanatorieläkarföreningen gjorda uttalanden
får medicinalstyrelsen i underdånighet framhålla vikten av att större möjligheter
för studiet av i utlandet gjorda rön i fråga om tuberkulosens igenkännande, be¬
handling och hygien beredas de svenska läkare, som taga en verksam del i åt¬
gärderna för tuberkulosens bekämpande. Vid dryftande av villkoren för de ifråga¬
satta stipendiernas utdelande torde man dock böra räkna såväl med den snabba
utveckling av tuberkulosanstaltsväsendet som ock med de organisationsformer,
vilka vid sidan av de egentliga sjukvårdsanstalterna utgör ett oundgängligt led i
bekämpandet av tuberkulosen såsom folksjukdom. Medicinalstyrelsen anser för
den skull, att ifrågavarande stipendier böra upprättas för befrämjande av studiet
icke blott av vetenskapligt-kliniska utan även av socialhygieniska och organisa¬
toriska förhållanden.
Då i allmänhet en studieresa med rent vetenskapligt ändamål måste, för att
lämna tillfredsställande resultat, sträcka sig över en längre tidrymd, än då den¬
samma åsyftar studiet av vissa organisatoriska förhållanden, synes det medicinal¬
styrelsen ändamålsenligast, att för ifrågavarande ändamål ansloges en summa av
förslagsvis 1,000 kronor om året att utgå till ett eller flera stipendier efter en beräk¬
ningsgrund av 500 kronor per månad, samt att fördelningen skedde med hänsyn
till arten och vikten av de studieföremål, som komme att framläggas i de sökan¬
des reseplaner.»
Medicinalstyrelsen har med anledning härav hemställt, att Kungl.
Maj:t ville hos Riksdagen göra framställning om uppförande av ett
reservationsanslag å 1,000 kronor att användas till ett eller flera stipen¬
dier för läkare, som anmäla sig vilja i utlandet studera tuberkulosens igen¬
kännande, behandling eller hygien, samt att vid stipendiernas tillsättande
i huvudsak måtte tillämpas de bestämmelser, vilka äro gällande för
resestipendier till lasarettsläkare med flera, dock med de undantag, som
betingas av de av medicinalstyrelsen här ovan framhållna omständigheter.
statskontoret. I utlåtande den 8 september 1913 har statskontoret förklarat
sig icke hava annat att erinra mot medicinalstyrelsens förslag än att
skäl icke syntes föreligga att, såsom av styrelsen ifrågasatts, ut¬
sträcka möjligheten till erhållande av resestipendium från det ifråga-
Sjätte huvudtiteln.
83
satta anslaget till varje läkare på tuberkulosområdet, utan borde enligt [40.]
statskontorets förmenande denna möjlighet givas den av sanatorieläkar-
föreningen föreslagna begränsningen och stipendium sålunda endast
kunna tilldelas läkare vid tuberkulossjukvårdsanstalt.
Det ifrågasatta reservationsanslaget ansåg statskontoret böra upp¬
föras på ordinarie stat.
Om de förslag jag förelagt Kungl. Maj:t vinna bifall, kommer inne- Departe-
varande års Riksdag att fatta flera viktiga beslut rörande tuberkulos- mentschefen-
vårdens ordnande. En ny lungsotslag kommer till stånd, anslaget till
uppförande av tuberkulosanstalter höjes väsentligt och staten upptager
en ny understödsgren på detta område genom att lämna bidrag till
dispensärverksamheten. Samtidigt med att sålunda kraftigare materiella
medel i kampen mot tuberkulosen ställas till förfogande, är det ock
av synnerlig vikt, att de personer, som i första hand skola gorå dessa
medel fruktbärande, äro väl rustade för sitt värv. För det syftet är
det emellertid säkerligen betydelsefullt att, ej endast i litteratur, utan
även genom studier på ort och ställe kunna följa de åtgärder, som vid¬
tagas i andra kulturländer, där man delvis hunnit längre än vi och i
varje fall bar en rik erfarenhet i tuberkulosstriden att framvisa.
Förutom ett anslag till resestipendier åt vid rikets hospital och
asyler anställda läkare finnas för närvarande å stat uppförda dels ett
reservationsanslag å 2,500 kronor för resestipendier åt förste provinsial¬
läkare, provinsialläkare, extra provinsialläkare, biträdande provinsial¬
läkare och stadsläkare, dels ett reservationsanslag å 1,500 kronor till
resestipendier åt ordinarie läkare vid länslasarett och därmed likställda
sjukhus, dels ock ett anslag å 3,500 kronor till resestipendier åt civila
läkare. Från intet av de två förstnämnda torde en tuberkulosläkare
kunna påräkna reseunderstöd, och vad det sistnämnda beträffar, vilket
fördelas i ett större stipendium å 2,000 kronor och ett mindre å 1,500
kronor, är naturligtvis konkurrensen från hela läkarkåren så stor, att
anslag för tuberkulosstudier mera sällan kan påräknas. Jag ansluter
mig således obetingat till förslaget om inrättande av ett anslag för
resestipendier åt tuberkulosläkare.
Då med den starka utveckling av åtgärderna för lungsotens bekäm¬
pande, som under de senare åren kommit till stånd och nu ytterligare
ifrågasättes, behovet av det ifrågasatta resestipendiet säkerligen kommer
att fortfara en lång tid framåt, synes det riktigast att, såsom stats¬
kontoret föreslagit, upptaga anslaget såsom reservationsanslag på ordi¬
narie stat.
84
Sjätte huvudtiteln.
[40.] Beträffande villkoren för ifrågavarande stipendiers åtnjutande erinrar
jag, att i avseende å resestipendierna för lasarettsläkarna följande be¬
stämmelser gälla:
Ansökan om resestipendium skall vara ställd till Kungl. Maj:t. samt
ingivas till medicinalstyrelsen inom december månads utgång näst före
det år, under vilket stipendiet åtnjutes.
Ansökan bör innehålla uppgift om ändamålet med resan samt om
de orter, kurser, kliniker och sjukhus, som i reseplanen avses.
Inom en månad efter ansökningstidens utgång skall medicinalsty¬
relsen, med fästat avseende å de sökandes skicklighet och vikten av
resans ändamål, till erhållande av årets stipendier föreslå dem bland
de sökande, som därtill anses mest förtjänta, samt därefter till Kungl.
Maj:t insända förslaget jämte alla inom föreskriven tid inkomna ansök¬
ningar.
Utnämnd stipendiat bör, vid äventyr av stipendiets förlust, anträda
sin tillänmade resa under loppet av det år, för vilket stipendiet blivit
honom tilldelat.
Stipendiat bör uppehålla sig minst en månad å utrikes ort.
Stipendiebeloppet, utgörande högst 500 kronor, ställes till förfo¬
gande av medicinalstyrelsen, som äger att utbetala hälften, då stipendiat
anmält sig vara färdig att avresa, och andra hälften sedan resan utan
alltför stor avvikelse från den angivna planen blivit verkställd och
vederbörlig reseberättelse till styrelsen avlämnats.
Stipendiat bör, så snart han anlänt till i reseplanen angiven utrikes
ort, därom skriftligen underrätta medicinalstyrelsen.
Efter fulländad resa bör stipendiat hos medicinalstyrelsen ofördröj¬
ligen anmäla sin återkomst till fäderneslandet och senast inom sex må¬
nader därefter till medicinalstyrelsen avlämna berättelse om vad han
under vistelsen utom riket iakttagit i de ämnen, som utgjort föremål
för resan.
Medicinalstyrelsen skall tillse, att stipendiat utan alltför stora av¬
vikelser fullgör vad i reseplanen är angivet såsom resans huvudsakliga
ändamål. Låter stipendiaten härvid större försumlighet komma sig till
last, äger han ej utfå sista hälften av resestipendiet.
Dessa villkor hava av medicinalstyrelsen föreslagits såsom mönster
med ändring huvudsakligen ifråga om stipendiebeloppen. I övrigt före¬
ligger mellan medicinalstyrelsens och Svenska sanatorieläkarföreningens
förslag den skillnaden, att styrelsen anser studiet av ej blott veten-
skapligt-kliniska utan även socialhygieniska och organisatoriska för-
Sjätte huvudtiteln.
85
hållanden höra bliva föremål för stipendieunderstöd samt att stipendierna [40.]
ej begränsas till sanatorieläkarna allena.
I dessa avseenden ansluter jag mig till medicinalstyrelsens förslag,
särskilt med hänsyn till att även dispensärverksamheten, som ännu hos
oss ligger i sin linda, må kunna bliva föremål för studier utomlands.
Dock förutsätter jag, att i regel vid sanatorier anställda läkare, där
sådana anmäla sig, komma att utses till stipendiater.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till resestipendier för läkare, som anmäla sig
vilja i utlandet studera tuberkulosens igenkännande, be¬
handling eller hygien, på ordinarie stat från och med
år 1915 uppföra ett reservationsanslag å 1,000 kronor
att fördelas enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestäm¬
melser.
26. Folksanatorierna.
I anledning av inom Riksdagen väckta motioner har Riksdagen år [41.]
1904 till upprätthållande av verksamheten vid de genom medel ur Foiuana-
Konung Oscar II:s jubileumsfond inrättade s. k. folksanatorierna, under <onerna-
villkor att något lotteri till förmån för sanatoriernas verksamhet icke (Extra an‘,ilfD
anordnades, för år 1905 anvisat ett belopp av 400,000 kronor, varav
hälften eller 200,000 kronor finge av tillgängliga medel förskjutas under
år 1904.
Genom nådigt brev den 8 juli 1904 har Kungl. Maj:t rörande
ifrågavarande anslag meddelat bestämmelser; och torde jag beträffande
deras innehåll få hänvisa till det vid statsverkspropositionen till 1907
års Riksdag fogade statsrådsprotokollet över civilärenden för den 12
januari 1907, punkt 32.
På därom av Kungl. Maj:t gjorda framställningar har därefter
Riksdagen för vart och ett av åren 1906—1914 anslagit för ifråga¬
varande ändamål ett belopp av 200,000 kronor att användas i enlighet
med av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
Överstyrelsen för ifrågavarande fond har i skrivelse den 11 no¬
vember 1913 anfört, att jämväl efter utgången av år 1914 behov av
statsunderstöd för ifrågavarande ändamål är för handen, och har över¬
styrelsen med anledning härav hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till
86
Sjätte huvudtiteln.
[41.] innevarande års Riksdag avlåta proposition om anvisande jämväl för år
1915 av anslag till belopp av 200,000 kronor.
Medicinalstyrelsen, som på grund av remiss yttrat sig i ärendet,
har därvid tillstyrkt bifall till överstyrelsens hemställan.
Av vederbörande revisorers berättelse för år 1912 rörande förvalt¬
ningen av ifrågavarande jubileumsfond framgår, att under år 1912 in¬
komsterna, inberäknat statsanslaget, utgjort 476,895 kronor 61 öre samt
utgifterna, däri inberäknat avskrivningar till belopp av 18,390 kronor
70 öre, samma belopp, 476,895 kronor 61 öre.
Enligt en av överstyrelsen gjord approximativ beräkning torde
fondens inkomster för år 1913, inberäknat det av Riksdagen beviljade
anslag å 200,000 kronor, uppgå till 573,350 kronor samt utgifterna till
565,578 kronor 23 öre, varefter återstoden, 7,771 kronor 77 öre, vore
avsedd att, enligt föreskriften i nådiga brevet den 8 juli 1904, över¬
föras till reserverade medel.
På grund av vad sålunda förekommit får jag hemställa, att Kungl.
Majt måtte föreslå Riksdagen
att till upprätthållande av verksamheten vid de
genom medel ur Konung Oscar ll:s jubileumsfond in¬
rättade folksanatorierna på extra stat för år 1915
anvisa ett belopp av 200,000 kronor att användas i
enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
27. Understödjande av dispensärverksamhet.
[42.] ^ Under den närmaste tiden torde jag bliva i tillfälle att underställa
Undersföd- Kungl. Maj:t frågan om statsbidrag till understödjande av dispensär-
dispensär- verksamhet för tuberkulosens bekämpande.
verksamhet. För närvarande hemställer jag allenast, att Kungl. Maj:t måtte
(Extra anslag.) föreslå Riksdagen
att i avbidan på den proposition, som kan komma
att avlåtas angående statsbidrag till understödjande av
dispensärverksamhet, tills vidare för ändamålet beräkna
ett anslag på extra stat för år 1915 av 60,000 kronor.
Sjätte huvudtiteln.
87
28. Behandling av medellösa lupuspatienter.
I enlighet med vad medicinalstyrelsen i skrivelse den 29 septem¬
ber 1913 föreslagit hemställer jag, att Kung]. Maj:t behagade föreslå
K i ksdagen
att, i likhet med vad för år 1914 ägt rum, på
extra stat för år 1915 anvisa ett förslagsanslag av
15,000 kronor att enligt därom av Kungl. Maj:t med¬
delade bestämmelser användas till bekostande av be¬
handling enligt den s. k. ljusmetoden av medellösa, med
sjukdomen »lupus vulgaris» behäftade personer från lands¬
orten, under villkor att genom bidrag från vederbö¬
rande landsting eller kommuner eller annorledes be-
strides det belopp, som erfordras för patientens resa
fram och åter mellan hemorten och den anstalt, där
behandlingen äger rum, ävensom för hans underhåll,
så länge behandlingen varar.
Vanföre väsendet.
29. Kliniker vid vanföreanstalterna i Stockholm, Göteborg och
Hälsingborg in. in.
Med bifall till Kungl. Maj:ts framställning bär Riksdagen på extra stat
anvisat dels för anordnande av kliniker vid vanföreanstalterna i Stockholm,
Göteborg och Hälsingborg ett anslag, som för år 1913 bestämdes till
65,000 kronor och för år 1914 till 88,200 kronor, med rätt för Kungl.
Maj:t att redan under år 1913 av tillgängliga medel utanordna 11,500
kronor, dels för anordnande av polikliniker vid nämnda anstalter
ett anslag av 9,000 kronor, dels ock för bidrag till resor för van¬
föra jämte vårdare till vanföreanstalterna ett förslagsanslag av 11,000
kronor, samtliga belopp att utgå under de villkor för anslagens åt¬
njutande, som kunde av Kungl. Maj:t bliva bestämda.
Genom nådigt brev den 6 december 1912 bestämde Kungl. Magt
följande villkor för åtnjutande av anslagen till kliniker och polikliniker:
[43.]
Behandling
av medellösa
lupuspa¬
tienter.
(Extra anslag.)
[44.]
Kliniker vid
vanföre¬
anstalterna i
Stockholm,
Göteborg och
Hälsingborg
m. vi.
(Extra anslag.)
88
Sjätte huvudtiteln.
[44.] att statsbidrag för anordnande av klinik vid ovannämnda vanföre-
anstalter skall utgå med 1 krona 50 öre för varje dag, varunder vård¬
plats vid kliniken visas Lava varit upptagen av vanför, för vilken vård¬
avgiften till anstalten, förutom ersättning för s. k. ortopediska bandage,
icke varit högre än 1 krona 50 öre för dag;
att statsbidrag icke för någon dag må utgå för flera belagda vård¬
platser än 35 vid vardera av anstalterna i Stockholm och Göteborg
samt 49 vid anstalten i Hälsingborg;
att statsbidrag skall till styrelsen för vederbörande anstalt enligt
förenämnda grunder av medicinalstyrelsen utbetalas halvårsvis efter ut¬
gången av juni och december månader, sedan medicinalstyrelsen god¬
känt till styrelsen insänd uppgift om antalet underhålls dagar vid klini¬
ken under det gångna halvåret, grundad på utdrag ur anstaltens journal
och försedd med granskniugspåskrift, vad angår anstalten i Hälsing¬
borg, av förste provinsialläkaren i Malmöhus län samt, vad angår an¬
stalterna i Stockholm och Göteborg, av vederbörande förste stadsläkare;
samt
att statsbidrag till poliklinik vid nämnda anstalter skall till styrel¬
sen för vederbörande anstalt av medicinalstyrelsen utbetalas efter ut¬
gången av juni och december månader med 1,500 kronor vardera gången,
sedan genom intyg av ordföranden i styrelsen för anstalten styrkts,
att polikliniken under hela det gångna halvåret varit i verksamhet,
eller, om detta icke varit fallet, med belopp, som motsvarar den del av
halvåret, varunder polikliniken varit i verksamhet.
Beträffande de för år 1914 beviljade anslagen till kliniker och
polikliniker har Kung!. Maj:t bestämt, att de genom nådiga brevet den
6 december 1912 föreskrivna villkor och bestämmelser skulle vara
gällande med den ändring att statsbidrag icke för någon dag finge utgå
för flera belagda vårdplatser än 35 vid anstalten i Stockholm, 56 vid
anstalten i Göteborg samt 49 vid anstalten i Hälsingborg.
Därjämte har Kung!. Maj:t genom kungörelser den 6 december
1912 och den 30 juni 1913 meddelat föreskrifter rörande nämnda rese-
understöd.
I en till Kung!. Maj:t ingiven skrift hava styrelserna för före¬
ningen för bistånd åt lytta och vanföra i Stockholm, för föreningen för
bistånd åt vanföra i Göteborg och för föreningen för bistånd åt van¬
föra i Skåne hos Kung]. Maj:t anhållit om statsunderstöd även för fort¬
satt drift under år 1915 efter samma principer, enligt vilka understöd
förut utgått, och därvid framhållit, att, då sammanlagda platsantalet vore
140 (35 i Stockholm, 56 i Göteborg och 49 i Hälsingborg), erfordrades
för klinikanslaget 76,650 kronor.
Sjätte huvudtiteln.
89
Medicinalstyrelsen har i infordrat utlåtande av den 5 december 1913 [44.]
•tillstyrkt bifall till ansökningen.
Då beträffande poliklinikanslaget ingen ändring ifrågasattes, skulle
det belopp, som för år 1915 erfordras såsom bidrag till anordnande
av kliniker och polikliniker vid nämnda anstalter, uppgå till 85,650
kronor.
Därjämte bar medicinalstyrelsen i skrivelse den 14 november 1913
gjort framställning angående anslag för år 1915 med 11,000 kronor för
bidrag till resor för de vanföra jämte vårdare till vanföreanstalterna.
Då det emellertid, på sätt jag i nästföljande punkt kommer att
närmare utveckla, torde vara lämpligast, att där omförmälda anslag till
bidrag till de vanföras resor till och från skol- och uppfostringshemmen
förenas med förutvarande anslaget för resor till vanföreanstalterna, har
jag för avsikt att i eu senare punkt göra framställning härom.
Med anledning av vad jag sålunda beträffande frågan om anslag
till kliniker och polikliniker vid vanföreanstalterna i Stockholm, Göte¬
borg och Hälsingborg anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1915 anvisa
dels för anordnande av kliniker vid vanföreanstalterna
i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg ett anslag av
76,650 kronor, och
dels för anordnande av polikliniker vid nämnda
anstalter ett anslag av 9,000 kronor;
båda beloppen att utgå under de villkor för an¬
slagens åtnjutande, som kunna av Kungl. Maj:t bliva
bestämda.
30. Anslag till driftkostnader vid skol- och uppfostringshem för vanföra.
Sedan styrelsen för föreningen för bekämpande av barnförlamningen [45^
i en till Kungl. Maj:t ingiven skrift anhållit, att Kungl. Maj:t måtte Anslag m
mottaga ett belopp av 383,643 kronor 52 öre, utgörande omkring 2/3 driftkostnader
av de genom föreningen insamlade medel, vilket överlämnade be- uppfo°^ings
lopp skulle användas på sätt Kungl. Maj: t kunde pröva lämpligast hem för
för barnförlamningens bekämpande och vanförevårdens höjande i lan- vanf°ra-
det, har Kungl. Maj:t den 11 juli 1913 mottagit omförmälda belopp fExtraansla8-)
Bihang till Biksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 höft. 12
90
Sjätte huvudtiteln.
[45.] att för därmed avsett ändamål användas ävensom uppdragit åt riks¬
marskalken greve L. W. A. Douglas, generaldirektören C. B. Buhre
och professorn S. E. P. Haglund att till Kungl. Maj:t inkomma med
utredning och förslag angående användningen av den sålunda mot-
agna gåvan.
Kommit- Kommitterade hava härefter i ett den 7 oktober 1913 avgivet betän-
teradB. jjan(je yttrat sig angående den lämpligaste användningen av de ifråga¬
varande medlen. Därvid uttala kommitterade till en början, att på
grund av omständigheterna vid insamlingens igångsättande och den
uppfattning, som hos den givande allmänheten gjort sig gällande, syntes
det vara nödvändigt, att vid utdelningen av det relativt stora kapitalet
söka tillgodose, å ena sidan, understödjandet av det arbete, som, bedrivet
med stor energi, för närvarande pågår till vanförevårdens förbätt¬
rande, och, å andra sidan, det direkta understödjandet av vissa av den
hemska sjukdomen hårt drabbade personer.
Härefter fortsätta kommitterade sålunda:
»En viktig fråga, som i detta sammanhang bör diskuteras, alldenstund av dess
avgörande beror, på vilken av de föreliggande uppgifterna man vid medlens dispo¬
sition skall lägga huvudvikten, är även, huruvida de insamlade medlen böra utan
vidare disponeras till vissa ändamål så långt de räcka eller om de helt eller delvis
skola fonderas för framtiden för att med sin avkastning för all framtid tjäna de
angivna syftena. Från givarnas sida måste Kungl. Maj:t anses fullständigt oför¬
hindrad att välja vilken väg som helst, men det förefaller, alldenstund en rent till¬
fällig situation, de svåra barnförlamningsepidemierna, varit den utlösande orsaken
till denna säregna insamling, som om det riktigaste vore, att kapitalet, åtminstone
till största delen, användes som kapital just till sådana syften, som kunna i största
möjliga mån bidraga till att avhjälpa det stora elände, som blivit eu odisputabel
följd av just dessa bägge hemska barnförlamningsepidemier. Under alla förhållanden
synes det oss riktigast, att, trots den officiella formuleringen angående medlens an¬
vändande i största allmänhet till vanförevårdens höjande i landet, man dock vid
distributionen av dessa medel i vanförevårdens syften i första rummet tänker på
offren för barnförlamningen och först i andra rummet på den mängd vanföra av
annan art, vilka även falla inom vanförevårdens område.»
Kommitterade anse det vidare böra tagas i övervägande, huruvida
icke av de insamlade medlen bidrag kunde givas även till det veten¬
skapliga arbete, som pågått och pågår i vårt land för studerandet av
barnförlamningen och utredandet av möjligheterna att en gång i fram¬
tiden kunna med kraftigare hjälpmedel än nu förebygga och behandla
själva sjukdomen som sådan. Och alldeles särskilt anse kommitterade
det böra övervägas, om man ej med tillhjälp av dessa medel borde söka
Sjiitte huvudtiteln.
91
utreda den verkliga effekten av dessa bägge stora epidemier. Sådan [45,]
utredning saknas nämligen ännu och skulle bliva till mycket stor nytta
i kampen mot eventuellt ånyo uppträdande epidemier. Kommitterade
yttra härefter följande.
»Då kommitterade å ena sidan anse, att vid dispositionen av de insamlade
medlen huvudvikten bör läggas på att så mycket som möjligt söka lindra följderna
av barnförlamningssjukdomen, men å andra sidan finna det mest förenligt med in¬
samlingens idé, att de extra penningemedel, vilka nu till följd av allmänhetens
storartade offervillighet stå till buds, ej användas till sådan hjälp åt vanföra, vilken
redan med den nuvarande vanförevårdens organ kan bjudas dem, få kommitterade
här något närmare ingå på den viktiga frågan: vilka av barnförlamning drabbade
personer funna anses vara i behov av en alldeles särskild hjälp frän det allmännas
sidat
Vid en översikt av harnförlamningssjukdomens följder finner man, att de av
sjukdomen drabbade personerna kunna indelas i följande grupper:
1) För det första en grupp sådana, vilka väl genomgått sjukdomen, ibland
t. 0. m. ganska svåra former av densamma, men vilka därefter fullständigt till¬
frisknat. Dessa äro naturligtvis i bär ifrågavarande diskussion genast ur räkningen,
alldenstund de i intet avseende intaga någon särställning på grund därav att de
genomgått sjukdomen. Huru stor denna grupp är kan väl knappast med tillgäng¬
ligt statistiskt material avgöras, men åtskilligt tyder på, att densamma ej är
synnerligen stor.
2) Därnäst kommer en mycket stor grupp sådana, som väl hava definitiva
följder för hela livet av sin sjukdom, i form av smärre rubbningar i en eller annan
ledgång, men vilkas defekter dock, frånsett någon inskränkning i valet av yrke,
ej äro av den art, att deras situation i samhället och ifråga om möjligheterna att
leva ett normalt liv är nämnvärt förändrad. Ej heller denna störa grupp har något
behov av extraordinärt direkt eller indirekt understöd från insamlingen, alldenstund
redan de nuvarande statsunderstödda vanföreanstalterna tillsammans med den övriga
sjukvården i riket äro fullkomligt i stånd att bjuda dem all möjlig hjälp för deras
defekter såväl i terapeutiskt som i socialt avseende, och villkoren för behövlig
vårds erhållande, tack vare statsbidrag och landstingsbidrag, _ äro så litet betun¬
gande, att de snarare understiga kostnaderna för den vanliga sjukvård, som i regel
enligt vår lagstiftning står även den allra fattigaste till huds.
3) Därnäst kommer en likaledes särdeles stor grupp individer, vilka såsom
följder av barnförlamningen hava relativt höggradiga defekter i en eller flera extre¬
miteter och som väl utan särskild behandling och socialt omhändertagande äro
oförmögna att skaffa sig en någorlunda hjälplig normal tillvaro, men som genom
ofta långvarig behandling å vanföreanstalternas för dessa fall såväl som för andra
liknande vanförheter särskilt avsedda sjukavdelningar och genom lämplig yrkes¬
utbildning och socialt omhändertagande i och utanför vanföreanstalterna kunna få
en någorlunda tillfredsställande självförsörjande tillvaro. En mycket stor del av
till denna grupp hörande individer kunna redan nu i de förefintliga vanföreanstal-
tcrna och med deras förmedling erhålla all den hjälp de behöva, men inom denna
grupp finnes en avsevärd mängd fall, till vilka vi längre fram återkomma, vilka
utan tvivel höra tagas i särskilt betraktande vid utredningen om barnförlamnings-
modlens användning.
92
Sjätte huvudtiteln.
4) Slutligen hava vi den ganska störa grupp av individer, vilka drabbats sär¬
deles svårt av sjukdomen, så svårt, att de på grund av svåra defekter, ofta i flera
extremiteter såväl som i bålen, äro a priori dömda att för all framtid leva ett in¬
validliv och vilka endast i någon mån med tillhjälp av särskilda anordningar och
event. även direkt ekonomiskt understöd kunna få en något drägligare tillvaro.
Alla dessa äro mera eller mindre asylfall och bland dem trätfas en stor mängd av
samhällets kanske olyckligaste individer såväl bland barn som framför allt bland
ungdom och fullvuxna, vilka fått en kanske lycklig och redan duglig eller lovande
tillvaro fullständigt för all framtid spolierad av den hemska sjukdomen.
Vid en fördelning av barnförlamningsmedlen bör man naturligtvis, då ju
summan är begränsad, i första hand tänka på de individer, vilka ej med nuva¬
rande sjukvårdsanstalter och inom ramen för den nuvarande vanförevården kunna
bjudas den hjälp de behöva.
De fall, vilka särskilt höra tagas i betraktande, påträtfas således inom de
ovannämnda grupperna 3 och 4. Som redan nämnts, kunna de flesta i tredje
gruppen, vilka från medicinsk såväl som från social synpunkt skulle kunna kallas
de medelsvåra fallen, redan inom det nuvarande vanföreväsendet erhålla den
hjälp de behöva, men en del och därtill en rätt stor del av denna grupp äro
t. n. särdeles illa lottade, och böra för desamma snarast möjligt vidtagas åtgärder
för att hjälpa upp deras situation. Det är småbarnen och barnen i skolåldern.
Dessa kunna nämligen visserligen intagas å vauföreanstalterna och å deras sjuk¬
avdelningar erhålla den behandling och eventuellt bandageutrustning, som de för
tillfället behöva, men de kunna däremot ej intagas för längre tid i vanförean-
stalternas yrkesskolor, alldenstund dessa ej kunna intaga yngre personer än 14
år, alltså först efter avslutad skolgång. För att trots sina höggradiga invaliditeter
hjälpas fram till den ålder, då de kunna tagas vidare om hand med yrkesutbild¬
ning, skulle de således stå under observation och i kontakt med vanföreanstal-
ternas sjukavdelningar under mänga år, och en redan stor erfarenhet visar, att
detta önskemål är omöjligt att realisera. Vederbörande kommunala myndigheter,
vilka böra sörja för att de oftast medellösa eller mindre bemedlade vanföra bliva
på bästa sätt omhändertagna, försumma i allmänhet att under barndomstiden vid¬
taga några åtgärder, alldenstund dessa barn i regel försörjas hjälpligt i sina
familjer och deras vanförhet ej vållar så stora olägenheter för omgivningen eller
kommunen, som den senare i försörjningsåldern visar sig göra. Alla, som syssla
med vanförevården, äro därför redan på det klara med, att alla dessa barn, vilka
av en barnförlamningsepidemi gjorts till invalider redan i tidiga barnaåldern eller
i skolåldern, äro dömda att förfalla till fullständigt elände, om ej särskilda an¬
ordningar vidtagas till deras hjälp. Och de inom vanförevården verksamma
läkarna och filantroperna äro fullständigt eniga om, att det enda sätt, på vilket
dessa skulle kunna hjälpas så att de, komna till lärlingsåldern, fortfarande skulle
kunna vara bildbara. är att särskilda uppfostrings- och skolhem anordnas, så att
de uuder barn- och skolåldern ej behövde förfalla, såsom nu i de allra flesta fall
blir den nödvändiga följden. Detta synnerligen viktiga led i vanförevården fattas
ännu i vårt land, såväl som, såvitt vi veta, även i andra länder. Att söka
genom utvidgning av vauföreanstalterna inrymma dessa barn i de statsunder¬
stödda vanföreanstalterna skulle av många, framför allt ekonomiska, skäl vara
olämpligt. På grund av sin komplicerade utrustning med sjukavdelningar och
eu mängd yrkesskolor såväl som sin stora och dyrbara personal bliva platserna,
Sjätte huvudtiteln.
93
d. v. s. dagskostnaderna per individ, i vanföreanstalterna ganska höga och i alla
händelser vida högre än de behövde bliva för de skol- och uppfostringshem, vilka
ensamma skulle kunna rädda ett stort antal dylika barn undan definitivt förfall.
Man anser därför, att dylika skol- och uppfostringshem höra förläggas utanför do
statsunderstödda vanföreanstalterna, meu väl i kontakt med dessa och under
samma administration. Kostnaderna skulle då kunna nedbringas betydligt och
per individ och dag säkert bliva eu bråkdel av de nuvarande kostnaderna på
vanföreanstalterna. Ehuru upprättandet av dylika enklare skol- och uppfostrings¬
hem utgjort ett länge känt önskemål från vanföreanstalternas sida, har detsamma
ännu ej kunnat och kan, på grund av att föreningarnas för bistånd åt vanföra
ekonomi blivit utomordentligt pressad just på grund av översvämningen av barn-
förlamningsinvalider, ej inom avsevärd tid av vanföreanstalterna realiseras. Här
borde de insamlade medlen kunna användas till åstadkommande av en verklig och
stor realnytta. Det synes som om knappast på något annat sätt större realnytta
med de insamlade medlen skulle kunna givas än genom att av desamma bidrag
Så vissa villkor gåves till vanföreanstalterna för att de skulle kunna realisera
etta länge närda önskemål. Kunde ett så stort antal som möjligt av dessa barn,
vilkas framtid redan tidigt blivit ödelagd genom barnförlamningen, på dylikt sätt
omhändertagas, skulle totalförlusten av barnförlamningsepidemierna kunna ned¬
bringas högst avsevärt.
Vad slutligen de redan till lärlingsåldern eller till vuxen ålder komna svå¬
rare invaliderna angår, finna en avsevärd mängd av de ej alltför svåra fallen en
god hjälp i de förefintliga vanföreanstalterna. Ett mycket stort antal, särdeles
av fullvuxna, äro emellertid fullständigt utestängda från desamma, på den grund
att deras definitiva invaliditeter äro så stora, att inga medel av vare sig orto-
pedisk-kirurgisk eller pedagogisk-social art kunna nämnvärt förbättra deras situa¬
tion; de äro och förbliva rena asylfall, hemfallna åt fattigförsörjning, vilken
naturligtvis ofta blir av den knappaste beskaffenhet. Att på något sätt lindra
dessa barnförlamningens offers stora nöd är utan tvivel en mycket svår uppgift, och
den s. k. asylfrågan inom vanförevården är ännu fjillständigt olöst och torde ej
inom rimlig tid kunna lösas, alldenstund ett ordnande av specialanstalter för
dessa skulle bliva så dyrbart, att det knappast kan komma i fråga. I alla hän¬
delser torde ej med de insamlade medlen kunna göras någon avsevärd insats i
asylfrågans lösning. Dessa de hårdast drabbade offren för den hemska sjuk¬
domen komma såsom hittills säkert att hemfalla åt det allmänna försörjnings-
väsendet, och det är att hoppas, att de i en humaniserad fattigvård och even¬
tuellt i länssjukhus för obotligt sjuka möjligen kunna finna hjälp till en så dräglig
tillvaro, som överhuvudtaget kan åstadkommas. I fråga om utdelningen av barn-
förlamningsmedlen må endast framhållas, att möjligen i vissa fäll ett rent eko¬
nomiskt bidrag, på lämpligt sätt och efter eu omsorgsfull utredning av behovet
utdelat, skall kunna även lindra enstaka individers nöd, och man får särskilt ha
i tankarna, att säkerligen hos hundratals dylika individer genom barnförlam nings-
insamlingens tillkomst och tidningarnas uttalanden om insamlingen en förhopp¬
ning väckts om eu åtminstone i något avseende ljusare tillvaro. För dylika indi¬
vider skulle således ett direkt ekonomiskt understödjande från de insamlade
medlen kunna komma ifråga, men är det säkerligen utomordentligt svårt sitt
finna lämpliga former och lämpligt organ för ett dylikt utdelande, i synnerhet
som man naturligtvis måste tillse, att ej själva distributionen av dylikt under¬
stöd kräver någon större kostnad.»
[45.]
94
Sjätte huvudtiteln.
[45.] Enligt kommitterades mening skulle således det med insamlingen
avsedda syftet bäst realiseras därigenom, att
1) det i samband med de statsunderstödda vanföreanstalterna upp¬
rättades uppfostrings- och skolhem för barn i och under skolåldern
med sådan vanförhet, att de ej kunna, trots undergången behandling
å vanföreanstalternas kliniker, i sin hembygd erhålla uppfostran och
skolundervisning, eller vilka av annat skäl behöva kvarligga under
kontinuerlig uppsikt under längre tid, än som kan ske i vanförean¬
stalterna, och vilka barn, om de utan vidare hemsändas, säkerligen
skulle gå sin fysiska och moraliska undergång till mötes;
2) ett mindre kapital fonderades, avseende att för all framtid medelst
sin avkastning giva ekonomiskt understöd åt av barnförlamning, eller
eventuellt även av annan, liknande vanförhet medförande sjukdom, så
hårt drabbade personer, att deras ställning varken med ortopedisk-
kirurgisk behandling eller speciell yrkesutbildning kan förbättras, samt
3) ett mindre kapital under en kortare fixerad tidsperiod användes
för att understödja sådana vetenskapliga studier, vilka kunna öka vår
kännedom såväl om den s. k. barnförlamningens orsaker, natur, sprid-
ningssätt och behandling som även om följderna av barnförlamnings-
epidemierna i Sverige och andra vanförheters förekomst i landet.
I fråga om det i 1) omnämnda önskemålet anse kommitterade det
omöjligt, att de önskvärda hemmen för vanföra barn skulle med dessa
tillgängliga medel kunna med nämnvärt antal platser åstadkommas
annat än med bistånd av de statsunderstödda föreningarna för bistånd
åt vanföra i landet, och hava kommitterade förberedelsevis till styrel¬
serna för föreningarna för bistånd åt vanföra i Stockholm, Göteborg
och Hälsingborg avlåtit en förfrågan, huruvida föreningarna tilläventyrs
skulle vara villiga att åtaga sig anordnandet och driften av de tänkta
anstalterna.
De av föreningarna avgivna svaren äro i det stora hela överens¬
stämmande och gå ut på, att, därest, som kommitterade föreslagit, var
och eu av föreningarna erhåller ett belopp av 100,000 kronor, varje
förening skall bliva i stånd att redan under år 1914 upprätta och där¬
efter under en tid av minst 10 år underhålla ett skol- och uppfostringshem
för minst 30 vanföra barn samt utom för deras vård även sörja för
lämplig undervisning för de därav i behov varande, under förutsättning
att av statsmedel erhålles bidrag, som av föreningarna i Stockholm och
Göteborg föreslås till 1 krona för vårdad person och dag men av för¬
eningen i Hälsingborg till 125 kronor för termin och barn, därvid sist¬
nämnda förening utgått ifrån att en del av hemmets skyddslingar skulle
Sjätte huvudtiteln.
95
kunna herasändas under ferierna, varigenom även skulle vinnas, att för¬
bindelsen mellan barn och föräldrahem ej behövde avbrytas under längre
tid. Samtliga föreningar räkna därjämte med att vederbörande målsmän,
respektive kommuner ävensom landstingen, komma att erlägga någon
dagavgift. Föreningen i Göteborg förutsätter också, att Göteborgs stad
kostnadsfritt upplåter tomt för det blivande hemmet.
I fråga om sättet för ett eventuellt statsanslags utgående ställa
sig kommitterade på den av styrelserna för föreningarna för bistånd
åt vanföra i Göteborg och Stockholm angivna ståndpunkten, att det
vore lämpligare, om det utginge per dag och individ och ej per halvår,
alldenstund i vissa fall en hastigare omsättning än halvårsvis säker¬
ligen kommer att förekomma, om anstalterna, såsom även kommitterade
finna önskvärt, skola kunna tjäna den dubbla uppgiften av skol- och
uppfostringshem och nödvändigt annex till vanföreanstalternas sjukav¬
delningar, som dessa föreningar föreslagit.
Vad det i 2) angivna önskemålet angår — direkta understöd för
vissa fall — hava kommitterade förberedelsevis av Svenska vanföreanstal¬
ternas centralkommitté infordrat upplysning, huruvida Kungl. Maj:t kunde
räkna med att centralkommittén ville åtaga sig de härför avsedda med¬
lens förvaltning, och har centralkommittén avgivit ett gynnsamt svar.
Angående det i 3) framställda önskemålet anse kommitterade, att
det kapital, som kan komma att disponeras för att befrämja vetenskap¬
liga studier rörande barnförlamningen och vanförhetsfrekvensen i landet,
bör förvaltas av medicinalstyrelsen.
På grund av vad sålunda ovan anförts hava kommitterade före¬
slagit följande disposition av det förefintliga kapitalet:
I. Till var och en av föreningarna för bistånd åt vanföra i Stockholm,
Göteborg och Hälsingborg överlämnas 100,000 kronor, mot det att
föreningen snarast möjligt och senast före 1914 års utgång i anslutning
till föreningens vanföreanstalt anordnar ett skol- och uppfostringshem
med minst 30 platser för sådana vanföra barn i och under skolåldern,
med företräde för de av barnförlamning drabbade, vilka på grund
av sin vanförhet ej alls kunna i hembygden påräkna att erhålla hjälp-
lig uppfostran och skolundervisning, eller vilka måste för att ej förfalla
befinna sig under längre kontinuerlig observation, än som å vanföre¬
anstalternas sjukavdelningar, med deras dyrbara platser, lämpligen
kan ske.
II. Till Svenska vanföreanstalternas centralkommitté överlämnas
50,000 kronor, att av centralkommittén förvaltas som cn understöds-
fond, vilken ej minskas och vilkens avkastning skall användas till till-
[45.]
Sjätte huvudtiteln.
[45.]
Medicinal¬
styrelsen.
90
fälligt ekonomiskt understöd åt personer med så höggradig vanförhet
— med företräde för dem av barnförlamning drabbade — att de ej
med tillhjälp av ortopedisk-kirurgisk behandling eller speciell yrkes¬
utbildning kunna ernå någon förbättring i sitt tillstånd.
111. Till medicinalstyrelsens förfogande ställes resten av det före¬
fintliga kapitalet, 33,643 kronor 52 öre, jämte upplupna räntor, att
användas till befrämjande av vetenskapliga studier rörande såväl den
s. k. akuta barnförlamningen, dess orsaker, spridningssätt, behandling
och utbredning inom Sverige som även vanförhets frekvensen i allmän¬
het och andra för åstadkommandet av en god vanförevård viktiga
frågor.
Då emellertid, såsom ovan anförts, föreningarna ej kunna på före-
nämnda villkor mottaga de föreslagna beloppen utan att något bidrag av
statsmedel för driften garanteras, hava kommitterade även hemställt,
alt Kungl. Maj:t täcktes till 1914 års Riksdag framlägga proposition,
att för de sålunda tillkomna barnhemmen statsbidrag per dag och plats
finge utgå, såsom fallet är med vanföreanstalternas redan nu statsunder¬
stödda sjukavdelningsplatser, men med ett mindre belopp, exempelvis
1 krona per dag och individ (= 2!z av det anslag per liggedag, som
för närvarande utgår till de ordinarie anstaltsplatserna).
Medicinalstyrelsen har den 3 november 1913 avgivit häröver in¬
fordrat utlåtande. Styrelsen yttrar följande:
»Vad kommitterade i punkt I anfört angående användningen av huvudparten
av de insamlade penningemedlen finner medicinalstyrelsen synnerligen behjärtans-
värt. Därigenom att förslaget i denna del väl ansluter sig till redan befintliga
institutioner kunna också de föreslagna skol- och uppfostringshemmen åstadkommas
för relativt ringa kostnad. Att det emellertid icke torde vara möjligt för de
respektive föreningarna att utan bjälp från statens sida genomföra det uppställda
programmet, synes även medicinalstyrelsen uppenbart. Betydelsen av att skol-
ocb uppfostringshem av den typ, som ifrågasatts, komma till stånd, torde även
vara så stor. att understöd från statens sida synes önskvärt. Vad åter angår storleken
av det understöd, som eventuellt bör beviljas, vill styrelsen icke bestrida, att
skäl kunna anföras för att framför kommitterades föredraga Hälsingborgsförenin-
gens förslag gående ut på ett statsbidrag av allenast 125 kronor per termin och
barn. Det torde nämligen icke vara omöjligt, att föreningarna, även om de erhålla
understöd allenast med samma årliga belopp, 250 kronor per barn, som nu utgå
till underhåll av arbetsskolorna för de vanföra, skola bliva i stånd att tillfreds¬
ställande ordna de ifrågasatta hemmen. Det synes styrelsen jämväl icke obilligt,
att kommuner och landsting lämna bidrag härtill i samma utsträckning som till
vanföreskolor och skolor för sinnesslöa. Genom att de vanföra i allmänhet skulle
hemsändas till sina hem under somrarna, skulle vidare, såsom Hälsingborgsföre-
97
Sjätte huvudtiteln.
ningen framhållit, besparing kunna vinnas, på samma gång barnen därigenom
hölles i ständig kontakt med hemmet, vilket synes medicinalstyrelsen önskvärt.
Styrelsen har dock icke förbisett, att förhållandena äro något olika för de
sydligaste delarna av Sverige, där järnvägsförbindelserna äro lätta, järnvägarna
talrika och avstånden små, och de nordligare, där ofta ett motsatt förhållande
äger rum. Styrelsen inser därför tillfullo betydelsen för vanförevården av, att
kliniken erhåller en möjlighet att icke behöva hemsända vissa bland, de vanföra
mellan varje gång, de böra inställa sig vid kliniken för fortsatt behandling. Visser¬
ligen har Eders Kung!. Maj:t beviljat resebidrag för sådana resor, som här avses
(nådig kungörelse deu 6 december 1912, S. F. S. nr 342), men det kan icke för¬
nekas, att förhållandena understundom kunna vara sådana, att de vanföra endast
med stor svårighet kunna begagna sig av detta medgivande. Styrelsen avser
härvid särskilt sådana fall av svårare förlamningar hos avlägset boende barn, som
göra resorna plågsamma och kanske rent av för deras hälsa vådliga. Under sådana
undantagsförhållanden vore det synnerligen önskvärt att för kortare tider mellan
behandlingsperioderna, under vilka barnen åter måste intagas på kliniken, kunna
placera dem på ett uppfostragshem. Kostnaden för deras vistelse å ett sådant
hem bleve såväl för staten som för vederbörande fattigvårdssamhälle, respektive
landsting, billigare, än om de hela tiden skulle vistas på kliniken. Även skulle
en sådan anordning göra det möjligt att taga flera hjälpbehövande under behand¬
ling vid anstalten. Ej heller är skillnaden i kostnad för staten avsevärd. För
ett å kliniken vårdat barn skulle för helt år utgå statsbidrag med 365 kronor,
om statsbidraget sättes till 1 krona per dag, mot 250 kronor för barn, som är
intaget i skolhemmet för termin.
Tages därtill i betraktande, att en del reseersättningar för vanföra med vår¬
dare skulle inbesparas genom en sådan anordning, torde statens totalkostnad för
barn av ifrågavarande kategori icke kunna antagas bliva nämnvärt större, om
statsbidraget för vistelsen å skolhemmet beräknas i enlighet med vad kommitterade
föreslagit. Statsbidraget för barn, som begagnar anstalten såsom skola och således
vistas där endast omkring 250 dagar, bleve ungefär lika efter båda beräknings¬
grunderna. Även om inga inskränkande bestämmelser lämnas, torde förhållandena
dock komma att ordna sig så, att i Skåne så gott som alla platser användas som
skolplatser, i andra delar av landet däremot endast en del. Styrelsen får således
förorda, att statsbidrag utgår med det av kommitterade föreslagna beloppet..
Mot vad kommitterade under punkterna II och III föreslagit har medicinal¬
styrelsen ej heller funnit något att erinra.»
På grund av vad ovan anförts har medicinalstyrelsen tillstyrkt vad
kommitterade föreslagit med avseende på fördelningen av de ifråga¬
varande till Kung]. Maj:t överlämnade medlen.
Dessutom bär styrelsen hemställt, att Kung!. Maj:t täcktes avlåta
proposition till Riksdagen om beviljande på extra stat för år 1915 av 32,900
kronor att på de villkor, Kung). Maj:t täcktes bestämma, utgå såsom bidrag-
till underhåll av i samband med vanföreanstalterna i Stockholm, Göte¬
borg och Hälsingborg anordnade skol- och uppfostringshein, vart och
ett med minst 30 platser, för sådana vanföra barn i och under skolåldern,
med företräde för de av barnförlamning drabbade, vilka på grund av
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. / sa ml. I höft. 13
[45.]
98
Sjätte huvudtiteln.
[45.]
Departe¬
mentschefen.
sin vanförhet ej alls kunna i hembygden påräkna att erhålla hjälplig
uppfostran och skolundervisning eller vilka måste för att ej förfalla
befinna sig under längre kontinuerlig observation, än som å vanföre-
anstalternas sjukavdelningar lämpligen kan ske.
Innan jag går in på den föreliggande frågan, torde böra erinras
om de åtgärder, som av statsmakterna vidtagits till lindrande av följ¬
derna av barnförlamningens härjningar. Jag nämner då först, att efter
beslut vid 1911 och 1912 årens Riksdagar anvisats bidrag till uppfö¬
rande av byggnader för vanföreanstalterna i Göteborg med 75,000 kronor, i
Hälsingborg med 40,000 kronor samt i Stockholm med 144,500 kronor.
Vidare är att nämna, att 1912 års Riksdag på extra stat för år 1913 anvisat
ett förslagsanslag av 75,000 kronor att enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Maj:t kunde komma att meddela, och under vissa villkor an¬
vändas till bekostande av provisoriska sjukvårdsanstalter vid Säters och
Västerviks hospital under tiden från och med mars till och med december
månad år 1912 för de personer, som till följd av barnförlamning under
1911 års epidemi lede av vanförhet.
Därefter har 1913 års Riksdag på extra stat för år 1914 anvisat
ett förslagsanslag av 120,400 kronor att enligt de närmare bestäm¬
melser, Kung!. Maj:t kunde komma att meddela, och under vissa villkor
användas till beredande vid vanföreanstalt av vård för personer, som
till följd av barnförlamning under 1912 års epidemi lede av vanförhet,
ävensom till inspektion av anordningar härför. Med ifrågavarande medel
hava kostnaderna bestritts för tiden den 1 april—31 december 1913 för
ett till Hälsingborg förlagt annex till vanföreanstalten därstädes.
Bägge de nu omförmälda anslagen hava ställts till Kungl. Maj:ts
förfogande under det löpande året.
Slutligen har Riksdagen för anordnande dels av kliniker vid van¬
föreanstalterna i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg och dels av poli¬
kliniker vid nämnda anstalter anvisat anslag, som utgått i förstnämnda
avseende för år 1913 med 65,000 kronor och för år 1914 med 88,200
kronor samt för det senare syftet med 9,000 kronor för vartdera året.
Genom anslagets höjning för år 1914 med 23,200 kronor möjliggjor¬
des utnyttjandet av 21 nytillkomna, för barnförlamningspatienter avsedda
platser vid vanföreanstalten i Göteborg.
Här torde jämväl böra omnämnas det av Riksdagen sedan åtskilliga
år tillbaka, senast nästlidet år, anvisade anslaget å 30,000 kronor till
understöd åt de i Göteborg, Hälsingborg och Stockholm av föreningarna
för bistånd åt vanföra inrättade undervisningsanstalterna för vanföra
ävensom till bekostande av dessa anstalters inspektion. Av dessa anslag
Sjätte huvudtiteln.
99
utgår bidrag med 125 kronor för år räknat för varje person, som uti
någon av ifrågavarande anstalter erhåller undervisning, samt därutöver
för varje person, åt vilken av vederbörande förening anskaffas förmån
av middagsspisning, bostad eller fullt underhåll, ett däremot avpassat
belopp, dock ej överstigande 125 kronor. Dessa undervisningsanstalter
äro arbetsskolor, avsedda för yrkesutbildning. Vanlig skolundervisning-
meddelas icke, vadan anstalterna sålunda endast äro till gagn för dem,
som redan kommit ur skolåldern, d. v. s. uppnått 14 år.
Åven för år 1915 kommer jag här nedan att hemställa om fram¬
ställning till Riksdagen om dylika anslag till sjukvård och undervisning.
Av vad sålunda anförts framgår, att statsmakterna, så gott sig göra
låtit, frikostigt sörjt ej mindre för nödig sjukvård åt de olyckliga
medmänniskor, vilka drabbats av barnförlamning under de epidemier,
som under de senare åren hemsökt vårt land, än även för yrkesutbild¬
ning av dem, som av sjukdomen blivit vanföra.
Förbemälda kommitterades förslag att huvudparten av de nu genom
en storslagen enskild offervillighet hopbriugade medlen skulle användas
till anstalter för uppfostran och undervisning av vanföra barn i och under
skolåldern, med företräde för dem, som drabbats av barnförlamning och
som på grund av sin vanförhet ej kunna i hemorten påräkna vård och
undervisning, synes mig med hänsyn till det föreliggande behovet på ett
synnerligen lyckligt sätt komplettera de i enlighet med vad ovan sagts
redan vidtagna åtgärderna och därjämte kunna väl inpassas vid sidan av
befintliga anstalter. Då mycket goda skäl efter mitt förmenande hava
åberopats för förslaget, tillåter jag mig här allenast hänvisa till den
utförliga motivering, kommitterade förebragt.
Genomförandet av kommitterades plan i enlighet med vanföre-
anstalternas åtaganden förutsätter emellertid ett visst statsbidrag till
driftkostnaderna för de nya skol- och uppfostringshemmen. Att sådant
bidrag bör utgå för att gorå de genom enskildas offervillighet insamlade
medlen på bästa sätt och i största utsträckning fruktbärande, synes mig
utan vidare klart. Visserligen skulle det kunna ifrågasättas att lägga
denna kostnad på landsting eller primärkommuner, men mot eu sådan
anordning tala samma skid, som jag år 1912 vid behandlingen av frågan
om statsbidrag till kliniker och polikliniker hade tillfälle att utveckla,
nämligen att barnförlamningsepidemierna och därpå beroende vanföre-
frekvens drabbat olika landsdelar synnerligen olika och att vårdkostnaden
i följd härav skulle belasta landsting och kommuner alltför ojämnt. För
övrigt vill jag framhålla, att anstalterna naturligtvis utöver det ifråga¬
satta statsbidraget i regel måste upptaga avgifter av enskilda, landsting
100
Sjätte huvudtiteln.
[45.] eller kommuner, varigenom dessa senare nog få sin kännbara andel av
bördan.
Om jag således anser statsbidrag böra utgå till de tillämnade hem¬
mens driftkostnader, är frågan, huruvida ett eventuellt statsbidrag bör
utgå med visst belopp för dag eller terminsvis. Medicinalstyrelsen har
förordat det förra alternativet, därvid utgående från dels att det med
hänsyn till avståndet från hemmet och barnets tillstånd kommer att
ställa sig olika i skilda delar av landet samt att det ofta blir bäst för
skyddslingen, att han får oavbrutet vistas å anstalten, dels ock att
under de perioder, då en del av de vanföra uppehålla sig i hemmen,
vård kan beredas åt andra, som äro i behov därav. Medicinalstyrelsens
i detta avseende uttalade mening synes mig hava goda skäl för sig.
Något hinder för anstalterna att i de fall, där det kan visa sig lämpligt
låta barnen vistas i hemmen på mellanterminer eller andra perioder följer
uppenbarligen ej av en dylik anordning.
Vad statsbidragets storlek beträffar, har det föreslagits till 1 krona
för underhållsdag, motsvarande 2U av statsbidraget till vanföreanstal-
ternas klinikavdelningar, och har jag däremot icke funnit något att
erinra. Beräknas sålunda ett bidrag av 1 krona om dagen för sam¬
manlagt högst 90 barn under 365 dagar, skulle för år 1915 krävas
ett anslag av 32,850 kronor, vilken summa torde böra avrundas till
32,900 kronor.
Eesebidrog. I detta sammanhang ber jag att få upptaga till behandling frågan
om statsbidrag till de vanföras resor till och från skol- och uppfost-
ringshemmen. Jag erinrar då, att för åren 1913 och 1914 beviljats ett
förslagsanslag av 11,000 kronor till bidrag till resor för de vanföra
jämte vårdare till vanföreanstalterna. Detta anslag torde icke kunna
användas för resorna till do nu föreslagna hemmen, ehuru motsatsen
möjligen ifrågasattes av medicinalstyrelsen. Emellertid har jag vid
överläggningar med styrelsen samt professorn P. Haglund inhämtat, att
det skulle vara i hög grad önskvärt, om ett understöd jämväl för sist¬
nämnda resor kunde beredas, och särskilt synes behov därav föreligga,
för att barnen från de norra delarna av landet skola i erforderlig grad
kunna använda sig av dessa hem. Att döma av erfarenheter beträffande
det hittills befintliga anslaget till resebidrag, skulle sannolikt bidrag komma
att i ganska ringa utsträckning begäras för resor till hemmen i Häl¬
singborg och Göteborg. Däremot synes det rent av kunna befaras, att
de långa resorna från Norrland, i förening med oförmåga eller under¬
låtenhet att anskaffa resekostnaden, kunde utestänga åtskilliga barn från
Sjätte huvudtiteln.
101
sistnämnda trakter från utbildningen i skolhemmen, om ej resebidrag [45.]
finnes att tillgå. Jag anser det således vara ett i sak ganska viktigt
medel i vanförevårdens tjänst, att bidrag till ifrågavarande resor bliva
tillgängliga.
Kostnaden härför torde vara obetydlig. Jag utgår ifrån, att det
nuvarande anslaget å 11,000 kronor i det närmaste blir använt för
därmed avsett ändamål, åtminstone när anslaget blir mera bekant bland
allmänheten. För närvarande kan jag ej lämna någon annan upplys¬
ning' om användningen än att till den 1 november 1918 förbrukats
omkring 6,350 kronor, därav över 3,700 kronor för resor till van-
föreaustalten i Stockholm. Nämnda anslag avser resor till klini¬
ker vid anstalter med 140 sjukplatser jämte polikliniker, under det
att de nu tillämnade hemmen skulle erhålla sammanlagt allenast 90
platser. Efter reduktion i förhållande till platsantalet kommer således
det nu behövliga anslagsbeloppet att stanna vid ungefär två tredjedelar
av det förutvarande anslaget. Men därtill kommer, att resefrekvensen
antages vid de förevarande hemmen stanna vid omkring hälften av mot¬
svarande antal vid klinikerna och poliklinikerna. Jag anser därför
sannolikt, att ett anslag av 4,000 kronor för resor till skol- och upp-
fostringshemmen skall visa sig fullt tillräckligt.
Då det torde vara lämpligast, att detta anslag förenas med det förut
utgående anslaget för bidrag till resor till vanföreanstalterna och vill¬
koren i möjligaste mån lämpas efter de för sistnämnda statsbidrag fast¬
ställda, kommer jag att under nästa punkt göra framställning härom.
Vad slutligen angår kommitterades, av medicinalstyrelsen biträdda
förslag, att viss del av gåvomedlen skulle överlämnas till Svenska van-
föreanstalternas centralkommitté för att användas till direkta understöd
i angivna fall samt ytterligare eu del ställas till medicinalstyrelsens för¬
fogande för vetenskapliga studier rörande barnförlamningen, har jag för
min del ej funnit något att anmärka däremot.
Till belysning av det pågående arbetet inom van före vården i övrigt
ber jag att få meddela, att det belopp, något över 200,000 kronor, som
av de insamlade medlen jämte räntor tillfalla nyssnämnda centralkom¬
mitté, av densamma avses att huvudsakligen användas i syfte att skapa en
hela landet omfattande organisation med lokala underavdelningar, till en
början i anslutning till lasaretten, men så småningom även på andra
ställen, för att skaffa de vanföra sjukvård, utbildning och arbetstillfällen
och sålunda i största möjliga utsträckning förvandla dem från beklagans¬
värda invalider till nyttiga samhällsmedlemmar.
102
Sjätte huvudtiteln.
[45.] Med anledning av vad jag sålunda beträdande frågau om stats¬
bidrag till skol- och uppfostringshem för vanföra anfört, hemställer jag,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1915 anvisa ett anslag
av 32,900 kronor att under de villkor, som kunna av
Kung], Maj:t bliva bestämda, utgå såsom bidrag till
underhäll av i samband med v anföreanstalter na i Stock¬
holm, Göteborg och Hälsingborg anordnade skol- och upp¬
fostringshem.
31. Bidrag till resor för vanföra.
[46.] Under åberopande av vad jag i de två nästföregående punkterna
Bidrag till anfört i fråga om statsbidrag till de vanföras jämte vårdares resor till
'vantGm oc^ stol- och uppfostringshemmen samt till resor för de vanföra
(Extra anslag.) jämte vårdare till och från vanföreanstalterna, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1915 anvisa ett förslags¬
anslag av 15,000 kronor att användas dels för bidrag
till de vanföras jämte vårdares resor till eller från de i
samband med vanföreanstalterna\ i Stockholm, Göteborg
och Hälsingborg anordnade skol- och uppfostringshem
och dels för bidrag till resor för de vanföra jämte
vårdare till eller från nämnda vanföreanstalter,
att utgå under de villkor för anslagets åtnjutande,
som kunna av Kungl. Maj:t bliva bestämda.
32. Bidrag för uppförande av en anstalt för vanföra i Stockholm.
[47.] På framställning av Kungl. Maj:t har 1912 års Riksdag till före-
Bidrag för ningen för bistånd åt lyfta och vanföra i Stockholm såsom bidrag till
ai?PJnranstaU kostnaderna för uppförande av en anstalt för vanföra beviljat ett anslag
för vanföra i av 144,500 kronor samt därav på extra stat för år 1913 anvisat ett
Stockholm. belopp av 44^500 kronor att utgå under de villkor, Kungl. Maj:t kunde
(Extraanslag.) finna gkäligt bestämma.
Sedermera anbefallde Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 29 juni
1912 statskontoret att till styrelsen för föreningen utbetala sistnämnda
Sjätte huvudtiteln.
103
belopp under vissa i det vid sistlidet års statsverkspropositiou fogade
statsrådsprotokollet över civilärenden närmare angivna villkor.
I propositionen till 1912 års Riksdag uttalades, att anslaget i sin
helhet borde fördelas på tre år. 1 anledning härav och i enlighet med
Kungl. Maj:ts framställning anvisade 1913 års Riksdag av ifrågavarande
anslag på extra stat för år 1914 ytterligare 50,000 kronor. Av det
beviljade anslaget återstå således 50,000 kronor, vilka böra anvisas för
år 1915.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till föreningen för bistånd, åt lyfta och vanföra
i Stockholm såsom bidrag till kostnaderna för uppförande
av en anstalt för vanföra av det förut beviljade ansla¬
get å 144,500 kronor å extra stat för år 1915 anvisa
återstoden, 50,000 kronor, att utgå under de villkor,
Kungl. Maj:t kan finna skäligt bestämma.
33. Understöd åt undervisningsanstalter för vanföra.
Under åtskilliga år har Riksdagen anslagit medel till bidrag åt före¬
ningarnas för understöd åt vanföra verksamhet. Dessa bidrag hava
emellertid ända till 1912 års Riksdag ansetts avse föreningarnas undervis¬
ningsverksamhet allena och därför behandlats å ecklesiastikdepartementet.
Då under senaste år sjukbehandlingen mera trätt i förgrunden och
denna del av verksamheten uppenbarligen erhållit ännu större betydelse
genom de häftiga barnförlamningsepidemierna i landet, har, på sätt jag
i det vid statsverkspropositionen sistlidet år fogade statsrådsprotokoll
över civilärenden omnämnde, befunnits lämpligt, att samtliga frågor
om statsbidrag till vanföreanstalterna överflyttades till civildepartementet.
Vad angår bidraget till undervisningsanstalterna för vanföra, har
1909 års Riksdag, med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda framställ¬
ning, anvisat på extra stat för år 1910 ett belopp av 12,000 kronor
att användas dels i överensstämmelse med de av departementschefen
till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 14 januari 1905
angivna grunderna till understöd åt de i Göteborg, Hälsingborg och
Stockholm av föreningen för bistånd åt vanföra inrättade undervisnings¬
anstalterna för vanföra, dels ock för bekostande av dessa anstalters
inspektion. Härefter har 1910 års Riksdag, i anledning av Kung!.
[47.]
[48.]
Understöd åt
undervis¬
ningsanstalter
för vanföra.
(Extra anslag.)
104
Sjätte huvudtiteln.
[48.] Maj:ts i ämnet gjorda framställning och eu inom Riksdagen väckt motion,
på extra stat för år 1911 anvisat ett belopp av 30,000 kronor att an¬
vändas dels i överensstämmelse med i motionen angivna grunder —
eller att bidrag av statsmedel skulle utgå med 125 kronor för år räknat
för varje person, som uti någon av ifrågavarande anstalter erkölle un¬
dervisning, samt därutöver för varje person, åt vilken av vederbörande
förening anskaffades förmån av middagspisning, bostad eller fullt under¬
håll, ett däremot avpassat belopp, dock ej överstigande 125 kronor —
till understöd åt ovanberörda undervisningsanstalter för vanföra, dels
ock för bekostande av dessa anstalters inspektion; och blev Riksdagens
ifrågavarande beslut, i vad det icke överensstämde med Kungl. Maj ds
framställning, genom nådigt beslut den 18 juni 1910 godkänt.
Jämväl för vartdera av åren 1912, 1913 och 1914 anvisade Riks¬
dagen på extra stat, efter Kungl. Majds framställning, ett belopp av
30,000 kronor att användas dels i överensstämmelse med förutnämnda
grunder till understöd åt ifrågavarande undervisningsanstalter, dels ock
för bekostande av dessa anstalters inspektion.
De skäl, som föranlett Riksdagen att i berörda hänseende bevilja
30,000 kronor, föreligga alltjämt. Jag hemställer därför, att Kungl.
Maj ds täcktes föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1915 anvisa ett belopp
av 30,000 kronor att användas dels i överensstämmelse
med förut angivna grundar till understöd åt de i Göte¬
borg, Hälsingborg och Stockholm av föreningarna för
bistånd åt vanföra inrättade undervisningsanstalterna för
vanföra, dels ock för bekostande av dessa anstalters
inspektion.
34. Anslag till vård av barnförlanmingsfall vid eu provisorisk vanföreanstalt.
p49/j Med bifall till Kungl. Majds förslag har Riksdagen år 1913 till
Anslag till beredande vid vanföreanstalt av vård för personer, som till följd av
vård av barnförlamning under 1912 års epidemi lida av vanförhet, ävensom till
b<defvidaen inspektion av anordningar härför på extra stat för år 1914 beviljat
provisorisk ett förslagsanslag av 120,400 kronor att användas enligt de närmare
”anstalt' bestämmelser, Kungl. Majd meddelade, samt under villkor att genom
(Extraanslag) bidrag från vederbörande landsting eller kommuner eller annorledes
bestredes det belopp, som erfordrades för patientens resa fram och åter
Sjätte huvudtiteln.
105
mellan hemorten och den anstalt, där behandlingen ägde rum. Riks¬
dagen har vidare medgivit, att Kungl. Maj:t finge förskottsvis redan
under år 1913 av tillgängliga medel utanordna beloppet.
Sedermera har Kungl. Maj:t den 19 mars 1913 utfärdat kungörelse
angående åtnjutande av vård å provisorisk vanföreanstalt. (Sv. förf.-
saml., nr 36).
Samtidigt ställde Kung]. Maj:t anslaget till medicinalstyrelsens för¬
fogande att användas under iakttagande, bland annat, att av berörda
anslag finge till föreningen för bistånd åt vanföra inom Skåne utgå
understöd för anordnande för tiden intill 1913 års utgång vid förenin¬
gens anstalt i Hälsingborg av en provisorisk anstalt för vård på en
gång av omkring 130 vanföra, med skyldighet för föreningen att å den
provisoriska anstalten, så långt platsantalet det medgåve, i enlighet med
bestämmelserna i förberörda nådiga kungörelse till vård mottaga vanföra.
Därjämte förordnades att, därest den provisoriska anstalten i Häl¬
singborg skulle visa sig otillräcklig, styrelsen ägde till Kungl. Maj:t
inkomma med framställning om de ytterligare anordningar, som kunde
befinnas erforderliga.
Medicinalstyrelsen inkom därefter med skrivelse av den 6 oktober
1913 och anförde däri huvudsakligen följande:
Hå Hälsingborgs stad till vanföreföreningen i Skåne upplät gamla husar-
kasernen i Hälsingborg för inrättande därstädes av den provisoriska vanföreanstal-
ten, skedde detta, bland annat på det villkor, att upplåtelsen omfattade åren 1913
—1915, samt att lokalen finge disponeras byresfritt det första året och de följande
åren mot eu hyra av 7,500 kronor för år, dock med rätt att före den 1 november
varje år uppsäga avtalet att träda ur kraft från och med den 1 januari påföl¬
jande år.
Före den 1 instundande november måste föreningen således avgöra, huruvida
den för nästa år ämnade bibehålla lokalen.
På sätt skrivelsen bifogat protokollsutdrag utvisade, hade styrelsen för nämnda
förening för den händelse medicinalstyrelsen komme att bos Kungl. Maj:t göra
framställning om anvisande av nödiga medel för fortsättande även för nästkom¬
mande år av verksamheten vid statens provisoriska vanföreanstalt i Hälsingborg,
förklarat sig villig att leda verksamheten vid ifrågavarande anstalt för den del av
nästkommande år, varunder anstalten kunde komma att fortfarande tagas i bruk
för nu ifrågavarande ändamål, samt anhållit, att medicinalstyrelsen ville tillåta för¬
eningens styrelse vidtaga åtgärd för att kontraktet med Hälsingborgs stad måtte
förlängas för år 1914.
Under sådana förhållanden och då staten nedlagt avsevärda kostnader på
lokalernas reparation och ordnande för sitt ändamål, vore det enligt medicinal¬
styrelsens förmenande för staten fördelaktigast, såsom också överinspektören pro¬
fessorn P. Haglund framhållit, att lokalerna bibehölles jämväl för år 1914, för så
[49.]
Medicinal¬
styrelsens
framställning
den 6 oktober
1913. '
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 höft.
14
106
Sjätte huvudtiteln.
["49.]
vitt sannolikhet förelåge för, att en dylik anstalt kunde bliva behövlig under år
1914 eller någon del därav.
I avseende på sannolikheten av ett sådant behov meddelade styrelsen, att
anstalten, som öppnades den 1 maj, alltsedan mitten av juli månad varit fullt
belagd, att under den tid, anstalten varit i verksamhet, 177 personer därstädes
åtnjutit vård, ävensom att 35 personer för det dåvarande vore anmälda till intag¬
ning å anstalten. Enligt överinspektörens uppgift hade under året 50 personer
efter avslutad behandling utskrivits. Om man också kunde anse såsom sannolikt
att de nu intagna innan årets slut till största delen skulle vara slutbehandlade
torde dock ett eller annat tiotal av dem vara i behov av fortsatt behandling. Den
ännu pågående tillströmningen av ansökningar visade ock, att behovet av vård¬
tillfällen icke vore fyllt. Härtill komme, att den under år 1913 lindriga barnför-
lamningsepidemien under senaste tiden, särskilt i ett par län, visat tendens till
ökning, vadan man kunde förmoda, att behov av behandling för personer, vilkas
förlamningar härrörde från 1913 års epidemi, komme att föreligga under år 1914.
För tillfället syntes det dock omöjligt att avgöra, huruvida de tre vanföreklini-
kerna kunde övertaga dessa personers behandling under nästa år. Professor Hag¬
lund ansåge detta osannolikt, men kunde ej heller yttra sig om, huru lång tid av nästa
år provisoriska anordningar kunde bliva behövliga, ehuru det syntes honom sanno¬
likt, att de nu intagna och till intagning anmälda till största delen torde vara
slutbehandlade till den 1 april 1914. Han påpekade emellertid en annan omstän¬
dighet, som även medicinalstyrelsen funne beaktansvärd, nämligen att, då nu sta¬
ten påkostat utrustning och anordningar för en provisorisk vanföreanstalt, det
syntes opraktiskt att nedlägga anstalten, innan säkerhet förefunnes, att ej epidemien
möjligen under slutet av detta och uuder nästa år flammade upp och gjorde nya
dyrbara anordningar för de förlamades vård nödvändiga. I jämförelse med en
sådan eventualitet vore en utgift för staten av 7,000 kronor en ringa uppoffring.
På grund av vad medicinalstyrelsen sålunda anfört, hemställde medici¬
nalstyrelsen att Kungl. Maj:t täcktes dels medgiva styrelsen att bemyndiga van-
föreföreningen att icke inom den föreskrivna tiden, den 1 november 1913, upp¬
säga avtalet, med Hälsingborgs stad angående förhyrande för åren 1914 och 1915
av den nuvarande lokalen för den provisoriska anstalten i Hälsingborg för van¬
föras vård, dels ock ställa erforderliga medel 7,000 kronor till styrelsens disposi¬
tion för erläggande av den avtalade hyran för lokalen under år 1914.
Kungi. Maj:ts Genom nådigt brev den 24 oktober 1913 medgav Kungl. Maj:t,
^oktober medicinalstyrelsen ägde bemyndiga nämnda förening att icke upp-
1913. säga det med Hälsingborgs stad träffade avtal angående förhyrande för
år 1914 av den för den provisoriska vanföreanstalten därstädes upp¬
låtna lokal.
Medicinal- Nu har medicinalstyrelsen i skrivelse den 10 december 1913
framställning gjort framställning om anslag till öppenhållande under år 1914 av den
den provisoriska vanföreanstalten i Hälsingborg; och har medicinalstyrelsen
10 mTber till stöd härför anfört följande:
»Sedan numera barnförlamningsepidemierna inom landet, som för ett par må¬
nader sedan syntes särskilt hotande inom Södermanlands och Västernorrlands län
Sjätte huvudtiteln.
107
under senare tid i det hela upphört, i det sjukdomen numera visat någon ten¬
dens till utbredning endast inom ett län, nämligen Värmlands län, torde man
kunna beräkna, att de fall av kvarstående förlamningar, som kunna härröra från
dylik epidemi under senare delen av detta år, icke torde bliva flera, än att de
ordinarie vanföreklinikerna möjligen kunna tillgodose deras behandling under år
1914. Under sådana förhållanden synes det medicinalstyrelsen, som om man en¬
dast hade att avsluta behandlingen av de nu å den provisoriska vanföreanstalten
intagna och till intagning där anmälda fallen ävensom de ytterligare, sannolikt
fåtaliga fall, för vilka under närmaste månaderna kan komma att göras ansökan.
Med hänsyn härtill samt till de upplysningar i ämnet, som av anstaltens läkare
lämnats i bifogade skrivelse, synes det således, som om anstalten icke behövde
hållas öppen längre tid än till och med nästkommande april månad. Kostnaden
för driften under denna tid torde böra beräknas efter samma stat, som av medi¬
cinalstyrelsen fastställts för anstalten och som under detta år visat sig tillräcklig.
Enligt denna uppgå de månatliga utgifterna till 7,768 kronor, vilket för fyra må¬
nader utgör 31,072 kronor, vartill kommer hyra för lokalen för år 1914 7,500 kro¬
nor. Till arvode åt en inspektör torde dessutom åtgå 200 kronor. Vidare torde
för tillsyn å inventarierna under den del av året, då anstalten icke är i verksam¬
het, böra beräknas ett mindre belopp. Styrelsen föreslår, att detta bestämmes till
400 kronor.
Hela det belopp, som komme att åtgå för den provisoriska vanföreanstaltens
öppenhållande under erforderlig tid av år 1914, kan således beräknas till 39,172
kronor, eller i runt tal 39,200 kronor.
Ehuru räkenskaperna angående det av Eders Kungl. Maj:t till medicinal¬
styrelsens disposition ställda beloppet för anstaltens ordnande och drift under år
19*13, kronor 120,400, ännu icke' äro avslutade, framgår dock redan nu, att en
mindre besparing, uppgående åtminstone till 5,000 kronor, kommer att uppstå.
Denna besparing torde emellertid styrelsen icke utan vederbörligt bemyndigande
kunna disponera för kostnader under annat år än det innevarande.
På grund av vad nu och i underdånig skrivelse av den 6 oktober anförts,
får medicinalstyrelsen hemställa, att Eders Kungl. Makt täcktes till näst samman¬
trädande Riksdag avlåta nådig proposition angående beviljande på extra stat för
år 1915 av ett förslagsanslag å 39,200 kronor för förhyrande under år 1914 av
lokal för en provisorisk vanföreanstalt i Hälsingborg i sammanhang med den där
befintliga kliniken för vanföra samt för denna anstalts drift under erforderlig tid
av år 1914, att disponeras på ovan angivet sätt.»
[49.]
108
Sjätte huvudtiteln,
[49.] Från medicinalstyrelsen har jag erhållit följande tablå över barn-
Departe- förlamningens förekomst under de 11 första månaderna av år 1913.
mentschefen.
|
|
C
eo
eo
J
-O
t
C
$
|
0
:c3
•—t
CD
s
o
-d
O
o
QQ
|
Uppsala län. ä
|
Södermanlands län.
|
d
:c3
ro
no
d
rf
53
t
.s
ro
o
|
Jönköpings län. 3
|
Kronobergs län. I|
|
Kalmar län.
|
Gottlands län.
|
Blekinge län.
|
Kristianstads län. ||
|
Malmö stad.
|
Malmöhus län.
|
Hallands län. i
|
Göteborgs stad. i
|
Göteborgs och Bohus län. 1
|
0
•■ci
ro
be
O
d
ro
►3
|
0
ro
bc
v-
0
c3
ce
OQ
|
Värmlands län.
|
Örebro län. ]
|
Västmanlands län. 1
|
Kopparbergs län. i
|
Gävleborgs län.
|
Västemorrlands län.
|
Jämtlands län.
|
Västerbottens län. |
|
Norrbottens län.
|
Summa.
|
Januari 15
|
|
1
|
2
|
_
|
i
|
2
|
2
|
2
|
|
|
1
|
6
|
|
3
|
|
|
2
|
2
|
|
|
|
1
|
|
|
|
|
|
|
29
|
Januari 31..
|
|
1
|
2
|
5
|
i
|
4
|
7
|
4
|
3
|
—
|
1
|
7
|
—
|
—
|
5
|
—
|
3
|
7
|
2
|
—
|
1
|
—
|
2
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
56
|
Februari 15 ...
|
—
|
—
|
2
|
i
|
1
|
2
|
1
|
—
|
—
|
1
|
11
|
—
|
1
|
5
|
—
|
1
|
1
|
2
|
—
|
5
|
2
|
2
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
38
|
Februari 28 ...
|
2
|
1
|
—
|
i
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
4
|
6
|
—
|
2
|
1
|
—
|
1
|
—
|
1
|
—-
|
—
|
1
|
1
|
1
|
—
|
—
|
1
|
—
|
24
|
Mars 15 ..
|
|
—
|
—
|
—
|
i
|
2
|
1
|
—
|
3
|
—
|
—
|
3
|
—
|
2
|
—
|
—
|
1
|
—
|
4
|
—
|
1
|
—
|
2
|
—
|
1
|
2
|
—
|
—
|
23
|
Mars 31
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
1
|
1
|
—
|
1
|
1
|
—
|
—
|
1
|
—
|
2
|
2
|
3
|
—
|
—
|
—
|
2
|
—
|
3
|
1
|
—
|
—
|
19
|
April ......
|
,15
|
—
|
2
|
1
|
—
|
1
|
1
|
1
|
—
|
—
|
—
|
2
|
—
|
—
|
1
|
—
|
1
|
—
|
1
|
4
|
5
|
1
|
1
|
—
|
1
|
2
|
1
|
—
|
26
|
|
,30
|
-
|
—
|
1
|
—
|
1
|
1
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
2
|
—
|
1
|
1
|
2
|
—
|
2
|
1
|
—
|
1
|
—
|
1
|
1
|
—
|
—
|
16
|
Maj .........
|
,15
|
—
|
1
|
2
|
i
|
3
|
2
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
2
|
—
|
3
|
1
|
2
|
—
|
4
|
2
|
1
|
—
|
—
|
26
|
|
131
|
—
|
1
|
—
|
—
|
3
|
—
|
2
|
10
|
—
|
—
|
1
|
—
|
1
|
1
|
—
|
—
|
—
|
1
|
6
|
1
|
—
|
—
|
3
|
1
|
2
|
1
|
3
|
37
|
Juni.........
|
,15
|
—
|
—
|
—
|
i
|
—
|
-
|
—
|
3
|
—
|
—
|
1
|
—
|
1
|
1
|
1
|
2
|
1
|
—
|
2
|
1
|
1
|
—
|
4
|
—
|
—
|
1
|
2
|
22
|
|
30
|
—
|
1
|
—
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
1
|
2
|
1
|
—
|
1
|
1
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
1
|
2
|
16
|
Juli........
|
15
|
—
|
—
|
—
|
2
|
1
|
—
|
1
|
5
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
1
|
5
|
6
|
—
|
1
|
—
|
23
|
|
31
|
—
|
—
|
—
|
19
|
—
|
—
|
—
|
7
|
-
|
1
|
2
|
—
|
1
|
—
|
—
|
—
|
3
|
—
|
1
|
4
|
—
|
12
|
—
|
10
|
—
|
—
|
11
|
71
|
Augusti ....
|
15
|
—
|
—
|
—
|
12
|
—
|
2
|
—
|
3
|
—
|
6
|
1
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3
|
—
|
6
|
4
|
—
|
1
|
3
|
13
|
—
|
—
|
2
|
56
|
i
|
[31
|
—
|
3
|
-
|
24
|
o
|
1
|
—
|
9
|
—
|
3
|
1
|
—
|
1
|
1
|
—
|
2
|
2
|
—
|
6
|
5
|
4
|
3
|
1
|
36
|
—
|
—
|
4
|
108
|
September ,
|
15
|
3
|
9
|
3
|
26
|
5
|
—
|
2
|
24
|
—
|
2
|
—
|
—
|
4
|
—
|
1
|
4
|
6
|
—
|
10
|
9
|
3
|
-
|
1
|
42
|
7
|
—
|
—
|
161
|
i
|
30
|
1
|
5
|
1
|
51
|
3
|
—
|
4
|
26
|
—
|
4
|
9
|
—
|
1
|
—
|
2
|
—
|
9
|
3
|
17
|
11
|
2
|
—
|
2
|
29
|
4
|
3
|
—
|
187
|
Oktober ....
|
15
|
4
|
—
|
—
|
26
|
1
|
1
|
1
|
7
|
—
|
—
|
2
|
-
|
2
|
—
|
1
|
1
|
2
|
1
|
7
|
7
|
3
|
1
|
4
|
15
|
4
|
1
|
—
|
91
|
1
|
31
|
3
|
—
|
—
|
9
|
1
|
—
|
—
|
5
|
2
|
1
|
2
|
-
|
—
|
1
|
1
|
3
|
1
|
2
|
21
|
2
|
—
|
1
|
2
|
12
|
—
|
—
|
—
|
69
|
November ,
|
15
|
—
|
-
|
1
|
6
|
—
|
1
|
—
|
5
|
—
|
3
|
3
|
—
|
—
|
—
|
—
|
4
|
|
1
|
10
|
3
|
—
|
2
|
1
|
9
|
—
|
—
|
—
|
49
|
1
|
30
|
3
|
—
|
—
|
1
|
—
|
|
1
|
—
|
—
|
2
|
—
|
1
|
2
|
1
|
—
|
2
|
1
|
—
|
19
|
2I
|
2
|
2
|
1
|
4
|
2
|
—
|
—
|
46
|
Summa
|
>—i
OO
to
“vl
H-*
05 i
H-1
OO
05 I
|
30
|
22|2l|ll2
|
2(3459
|
2(24(21
|
8!30 45 23|ll4
|
64|22|34|32(l86 2710 24|
|
1,193
|
Av dessa siffror synes mig framgå, att det torde vara säkrast, att
den provisoriska vårdanstalten under ännu några månader efter 1913
års utgång hålles beredd att mottaga patienter. Därefter lärer det
Sjätte huvudtiteln.
109
kunna antagas, att de ordinarie anstalternas klinikavdelningar, särskilt [49.]
om de planerade skolhemmen komma till stånd, skola förmå att mot¬
svara behovet. Skulle mot förmodan epidemien än en gång breda ut
sig, så att nyssnämnda klinikavdelningar bliva otillräckliga, torde den
provisoriska anstaltens öppenhållande få efter omständigheterna ut¬
sträckas utöver den nu planerade tiden. Den av medicinalstyrelsen
framlagda kostnadsberäkningen är uppgjord efter de i propositionen,
n:r 45, till 1913 års Riksdag sid. 13 och 14 angivna grunder.
Under åberopande av vad sålunda förekommit, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att dels för förhyrande under år 1914 av lokal
för en provisorisk v anföreanstalt i Hälsingborg i sam¬
manhang med den där befintliga kliniken för vanföra
och till beredande vid nämnda vanföreanstalt under
erforderlig tid av vård för personer, som till följd
av barnförlamning under senaste årens epidemier
lida av vanförhet, ävensom till inspektion och tillsyn
av anordningar härför på extra stat för år 1915 be¬
vilja ett förslagsanslag av 39,200 kronor att använ¬
das enligt de närmare bestämmelser, Kungl. Maj:t
meddelar, samt under villkor att genom bidrag från
vederbörande landsting eller kommuner eller annor¬
ledes bestrides det belopp, som erfordras för patien¬
tens resa fram och åter mellan hemorten och anstal¬
ten, dels ock medgiva, att Kungl. Maj:t må förskotts¬
vis redan under år 1914 av tillgängliga medel utan¬
ordna beloppet.
Hälsovård i allmänhet.
35. Kostnader för allmän hälso- och sjukvård.
Till bestridande av kostnader för allmän hälso- och sjukvård är å [SO.]
ordinarie stat uppfört ett förslagsanslag, som av 190G års Riksdag be- Kostnader för
stämdes till 185,000 kronor, men sedan stått oförändrat. "och^Jhvård.
(Ordinarie
anslag.)
no
Sjätte huvudtiteln.
[50.] Enligt uppgift från statskontoret hava utgifterna å anslaget upp¬
gått till följande belopp i hela krontal:
1908. 1909. 1910. 1911. 1912.
151,926 163,704 156,974 188,995 205,000
Med anledning av den ökning, som sålunda torde komma att även
för framtiden uppstå å ifrågavarande anslag, synes det lämpligt att höja
anslaget till 225,000 kronor.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att från och med år 1915 höja det å ordinarie
stat uppförda förslagsanslaget till bestridande av kost-
' nader för allmän hälso- och sjukvård från 185,000 kro¬
nor med 40,000 kronor till 225,000 kronor.
36. Ortopediska institutet, oförändrat ordinarie
anslag ..................................................................................... kronor 8,250: —
37. Vaccinationens befrämjande, oförändrat or¬
dinarie anslag, reservationsanslag....................................... » 7,700: —
38. Karantänsinrättningen på Känsö, oförändrat
ordinarie anslag, förslagsanslag, högst .........................
»
16,600: —
39. Karantänsinrättningen på Känsö för skötseln av koloxidapparat.
[51.]
Karantänsin¬
rättningen
på Känsö.
(Extra anslag.)
Riksdagen har år 1913 för bestridande av kostnaderna för skötseln
av den å karantänsanstalten å Känsö befintliga koloxidapparaten på
extra stat för år 1914 anvisat ett belopp av högst 1,400 kronor.
Sedan karantänsläkaren å Känsö hos Kungl. Maj:ts befallnings-
havande i Göteborgs och Bohus län anmält, att enahanda anslag vore
behövligt även för år 1915, har Kungl. Maj:ts befallningshavande i
en till Kungl. Maj:t ställd, till medicinalstyrelsen ingiven skrivelse av
den 22 november 1913 anhållit, att Kungl. Maj:t måtte för ifrågava¬
rande ändamål ställa till Kungl. Maj:ts befallningshavandeB förfogande
ett anslag för år 1915 av 1,400 kronor.
Sjätte huvudtiteln.
in
Medicinalstyrelsen har i skrivelse den 24 november 1913 för egen [51.]
del tillstyrkt bifall till denna framställning.
Vid behandling sistlidet år av frågan om anslag för ändamålet Departements-
anförde jag, att jag icke kunde undgå att finna det beräknade beloppet chefen-
högt tilltaget, och uttalade Riksdagen i sin skrivelse samma uppfatt¬
ning. Då det emellertid här gällde skötseln av en så dyrbar apparat
som den ifrågavarande koloxidapparaten, hade Riksdagen icke beslutat
någon minskning i det äskade beloppet, helst utsikt syntes förefinnas,
att någon besparing därå skulle uppstå. När anslaget av Kungl. Maj:t
genom nådigt brev den 30 juni 1913 ställdes till Kungl. Maj:ts befall-
ningshavandes förfogande, anmodades Kungl. Maj:ts befallningshavande
tillika att tillse, på vad sätt kostnaderna skulle kunna nedbringas. Då
Kungl. Maj ds befallningshavande emellertid nu inkommit med fram¬
ställning om anslag till samma belopp, har jag genom medicinalstyrelsen
sökt åstadkomma ytterligare utredning i kostnadsfrågan.
Jag ber härvid först att få referera ett meddelande från läkaren vid karan-
tänsanstalten. Han anför, att då frågan om anställandet av en särskild maskinist
för gasverkspråmen första gången var före, hade han sökt erhålla en äldre pensio¬
nerad maskinist för att nedbringa kostnaderna Den sålunda antagne hade från
början ställt sig något tveksam, alldenstund han bleve så bunden, att han ej
skulle kunna skaffa sig någon annan extra inkomst. Då det sedermera visat sig,
att han icke var fullt lämplig, för det invecklade maskineriets skötsel, hade läka¬
ren från sakkunnigt håll uppmanats att söka erhålla en yngre maskinist, som med
större lätthet skulle kunna sätta sig in i apparatens skötsel. En sådan hade nu
engagerats på de sistlidet år angivna villkoren, 5 kronor om dagen jämte bostad,
lyse och mat vid tjänstgöring samt 3 kronor om dagen i exspektansarvode. Denne
hade förbundit sig att icke inom 5 års förlopp uppsäga sin plats, dock med rätt
för karantänsanstalten till uppsägning, om så påfordrades. Läkaren ansåge det
efter dessa erfarenheter mycket sannolikt, att, om man kunde lyckas erhålla någon
maskinist för lägre arvode, denne snart skulle visa sig inkompetent för tjänsten.
Det enda sättet att nedbringa kostnaderna för statsverket syntes därför vara att
höja avgifterna för fartygens behandling. I sådant fall ansåge han anslaget kunna
nedsättas till 1,200 kronor.
Från generaldirektören och chefen för medicinalstyrelsen har framhållits,
särskilt med stöd av motsvarande förhållanden vid Eejan, att det med all sanno¬
likhet icke är möjligt att förvärva en till den svåra skötseln av gasapparaten
fullt kompetent maskinist för lägre arvode än det beräknade. Det hade även
ifrågasatts att anställa en gemensam maskinist för båda inrättningarna vid Fejan
och Känsö, men ansåges detta bliva dyrare, förutom att en viss risk förelåge, att
endera anstalten skulle stå utan tekniskt biträde, i fall sådant påfordrades sam¬
tidigt vid båda.
Det synes således möta stora svårigheter att på ett tillfredsstäl¬
lande sätt sörja för den dyrbara och invecklade apparatens skötsel för
112
Sjätte huvudtiteln.
[51.] ett lägre anslag än det föreslagna. Med hänsyn härtill och då jag icke
finner det lämpligt att öka fartygsavgifterna för behandlingen, då ju
denna i de flesta fall sker i ett allmänt intresse, förebyggande av fara
för smittosamma sjukdomars spridning, anser jag mig nödsakad till¬
styrka det begärda beloppet, ehuru detta fortfarande synes mig avse¬
värt högt.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för bestridande av kostnaderna för skötseln av
den ä karantänsanstalten å Känsö befintliga koloxidappa¬
raten på extra stat för år 1915 anvisa ett belopp av
högst 1,400 kronor.
40. Personligt lönetillägg åt karantänsläkaren vid karantänsinrättningen på
Känsö Gustaf Ernst Hjortzberg.
[52.] Genom nådigt brev den 24 juli 1885 hava för läkaren vid karan-
Personiigt tänsinrättningen på Känsö fastställts följande avlöningsförmåner, näm-
lönetiUägg åt ligen arvode 3,000 kronor, med rätt att efter 10 års väl vitsordad
läkare c?.V tjänstgöring åtnjuta ålderstillägg med 500 kronor, ersättning för ved
Hjortzberg. och skrivmaterialier 200 kronor samt fri bostad. Därefter har Kungl.
(Extraanslag.) Maj:t genom nådigt brev den 28 november 1902 medgivit, att det den
24 juli 1885 fastställda arvode av 3,000 kronor finge höjas till 4,000
kronor.
Framställning I en till Kungl. Maj:t ställd, av Kungl. Maj:ts befallningshavande
läkaren, i Göteborgs och Bohus län med skrivelse den 15 november 1913 över¬
lämnad skrift har karantänsläkaren vid karantänsinrättningen på Känsö,
medicine licentiaten Gustaf Ernst Hjortzberg gjort framställning om
förhöjning i avlöningen med 500 kronor. Han anför däri, efter erinran
om nyssnämnda avlöningsförmåner, följande:
»Jag tillträdde befattningen år 1895 och innehar således nu med ålderstill-
lägg ett årligt fast arvode av 4,500 kronor.
Vid bedömandet av detta arvodes storlek torde dock böra beaktas, att tjän¬
sten upprätthålles på grund av förordnande 5 år i sänder samt att jag på grund
härav bland annat icke är berättigad till semester, utan nödgas jag jämväl vid
ledighet för sjukdom avlöna min vikarie. Så måste jag t. ex. nästföregående år,
Sjätte huvudtiteln.
113
då jag på grund av sjukdom (operation) var tjänstledig, utbetala närmare 500
kronor till min vikarie, varjämte jag under tiden fick vidkännas minskad inkomst
av min enskilda praktik.
Den jämförelsevis låga avlöningen hänvisar tydligen på att läkarens inkom¬
ster måste utfyllas på annat sätt. Att detta också förutsatts, framgår jämväl av
Reglementet för karantänsinrättningen den 29 september 1899, vari det bland
annat säges: »Därjämte skall det tillsvidare tillhöra karantänsläkaren att, då hans
tjänstgöring i denna egenskap icke lägger hinder i vägen därför, inom de Känsö
angränsande församlingarna Styrsö och Öckerö enligt gällande provinsialläkarin-
struktion besörja den allmänna helso- och sjukvården samt utföra de rättsmedicin^
ska förrättningar, Konungens befallningshavande kan uppdraga åt honom.»
_ Den enskilda praktiken — såsom extra provinsialläkare — har dock ej varit
så givande som man kunnat föreställa sig. och detta av flera skäl.
Först och främst gör saknaden av ett apotek på platsen, att medicinen i de
flesta fall får hämtas från Göteborg, dit daglig ångbåtsförbindelse finnes från
skärgården och dit befolkningen har vida bekvämare att komma än till Känsö,
särskilt under pågående fiske, då alla vuxna karlar och båtar aro upptagna.
Vidare vistas å Styrsö sedan omkring fem år tillbaka hela året om en annan
läkare, föreståndare för kustsjukhuset därstädes, som tillika driver enskild prak¬
tik. Härjämte hava göromålen vid själva karantänsinrättningen under de senare
åren ökats och komma sannolikt att ytterligare ökas på grund av rökning av far¬
tyg i samband med utvidgade direkta transoceana ångbåtsförbindelser. Givetvis
måste ibland blotta avvaktan på ett fartygs bebådade ankomst, åtminstone i någon
mån, hindra mig från att företaga sjukresor, och under pågående karantän är jag
ju alldeles förhindrad att träda i personlig förbindelse med yttre världen. Till
sist får jag framhålla de senare årens stigande priser på alla livsförnödenheter,
vilka nästan uteslutande måste hämtas från Göteborg. Flertalet av statens och
kommunernas tjänstemän hava av denna anledning fått förbättrade lönevillkor.
På grund av vad jag sålunda anfört, vågar jag härmed i underdånighet an¬
hålla, att Eders Kungl. Maj:t måtte nådigst förordna, att det till mig utgående
fasta årliga arvodet såsom karantäns!åkare vid karantänsanstalteu å Kän3Ö måtte
höjas med 500 kronor från och med den 1 januari 1914.»
Kungl. Maj:ts befallningshavande har i sin förberörda skrivelse,
med vitsordande av vad Hjortzberg anfört till stöd för sin anhållan,
tillstyrkt bifall till densamma.
Till följd av nådig remiss har medicinalstyrelsen avgivit utlåtande
i ärendet den 21 .november 1913 och därvid, med vitsordande av det
nit, det livliga intiesse och den stora duglighet, som Hjortzberg städse
ådagalagt vid skötandet av sin ifrågavarande befattning, tillstyrkt bifall
till ansökningen.
Statskontoret har i infordrat utlåtande av den 28 november 1913
för sin del på de i ansökningen anförda och av medicinalstyrelsen och
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 1 käft. 15
[52.]
Kungl. Maj:t3
befäl lnin g 3-
liavande.
Medicinal¬
styrelsen.
Statskontoret.
114
Sjätte huvudtiteln.
[52.] Kungl. Maj:ts befallningshavande vitsordade skäl tillstyrkt ett person¬
ligt lönetillägg av 500 kronor åt Hjortzberg. Då emellertid denna löne¬
förbättring, enligt vad statskontoret erinrat, icke torde kunna beredas
utan anslagshöjning, har statskontoret hemställt, att till Riksdagen måtte
avlåtas proposition om höjning med 500 kronor av anslaget till karan¬
tänsinrättningen på Känsö.
Departements Till en början må erinras om karantänsläkarens åligganden enligt
chefen. det för karantänsinrättningen på Känsö den 29 september 1899 fast¬
ställda reglemente. Däri stadgas härom följande:
»Karantänsläkaren är chef för karantänsinrättningen och utövar såsom sådan
ledningen av och tillsynen över inrättningen och den övriga personalen därstädes.
Honom åligger således att, med biträde av karantänsmästaren, sköta förvaltningen
av karantänsinrättningen; att vid undersökning å ankommande fartyg, i enlighet
med gällande föreskrifter, bestämma den för varje fall erforderliga karantänstiden
ävensom beskaffenheten av den renings- eller desinfektionsbehandlin» som kan
ifrågakomma, att övervaka de sjukes förflyttning från fartyg till sjukhus och i
avseende därå meddela erforderliga föreskrifter, att hålla hand över de sjukes
ändamålsenliga vård, skötsel och förplägning, att förordna om vad till isoleringen
av de fartyg, som förlagts i karantän, erfordras, att vidtaga nödiga försiktighets¬
mått till förhindrande av smittas spridning inom eller från inrättningen, att hålla
noggrann tillsyn därå, att inrättningens övriga personal fullgör sina åligganden,
samt att föra fullständig journal, enligt av medicinalstyrelsen fastställt formulär,
över de i tjänsten vidtagna åtgärder.
Det skall i övrigt åligga karantänsläkaren att i utövande av sin tjänsteverk¬
samhet ställa sig till efterrättelse gällande stadganden beträffande åtgärder till
förekommande av pestens eller kolerans införande i riket ävensom de närmare
föreskrifter, som i avseende å tillämpningen av för detta ändamål utfärdade be¬
stämmelser av medicinalstyrelsen meddelas.
Därjämte skall det tillsvidare tillhöra karantänsläkaren att, då hans tjänst¬
göring i denna egenskap icke lägger hinder i vägen därför, inom de Känsö an¬
gränsande församlingarna Styrsö och Öckerö enligt gällande provinsialläkarin-
struktion besörja den allmänna hälso- och sjukvården samt utföra de rättsmedi¬
cinska förrättningar, Kungl. Maj:ts befallningshavande kan uppdraga åt honom.»
Av dessa bestämmelser torde framgå, att läkarens sysselsättning
med själva karantänstjänsten kan taga honom ganska mycket i anspråk
samt att nämnda arbete växer med skärpt kontroll enligt internatio¬
nella konventioner samt den transoceanska sjöfartens utveckling. Hans
skyldighet att vara till hands vid besiktningar inverkar naturligtvis
även på möjligheten att förvärva enskild praktik på de angränsande
öarna, från vilka dessutom helt naturligt sjukbesöken till största delen
115
Sjätte huvudtiteln.
gå till Göteborg, dit övriga förbindelser äro anknutna. Någon avse¬
värd inkomst utöver lönen kan därför näppeligen påräknas.
Då man år 1911 sökte i olika avseenden förbättra ställningen för
provinsial- och extra provinsialläkare eller de tjänsteläkare, med vilka
Hjortzberg närmast torde kunna jämföras, kom intet därav karantäns-
1 åkaren till del. Genom den av Hjortzberg begärda förhöjningen skulle
arvodet, bortsett från ersättningen för ved och skrivmaterialier samt
bostadsförmån, komma upp till samma belopp som det för provinsial¬
läkare utan ortstillägg, men med två ålderstillägg, utgående. En sådan
löneförbättring synes mig med avseende å Hjortzbergs långa och väl
vitsordade tjänst skälig.
Såsom statskontoret erinrat, torde dock denna löneförbättring icke
kunna beredas Hjortzberg av det fastställda anslaget till karantänsin-
rättningen. Det av Riksdagen år 1908 för käran!änsinrättningen på
Känsö å ordinarie stat anvisade beloppet uppgår nämligen till 16,600
kronor, och den av Kungl. Maj:t för år 1914 fastställda staten för ka-
rantänsinrättningen slutar på 16,420 kronor. Emellertid synes mig den
av statskontoret föreslagna utvägen för beredande av medel till ifråga¬
varande löneförbättring, nämligen en höjning av anslaget till karan-
tänsinrättningen, icke i detta fall böra komma till användning, utan
torde Kungl. Maj:t hellre, såsom i liknande fall ägt rum, hos Riksda¬
gen anhålla, att för ändamålet erforderliga medel anvisas på extra stat
såsom personligt lönetillägg, dock först från och med år 1915.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1915 anvisa ett anslag
av 500 kronor till personligt lönetillägg åt karantäns-
läkaren vid karantänsinrättningen på Känsö Gustaf Ernst
Hjortzberg att utgå, så länge han under år 1915 på
grund av Kungl. Maj:ts förordnande uppehåller ifrå¬
gavarande karantänsläkarbefattning.
41. Svenska läkaresällskapet, oförändrat ordinarie
anslag......................................................
42. Resestipendier åt civila läkare, oförändrat
ordinarie anslag ....................................................................
kronor 3,000: —
5)
3,500:
116
Sjätte huvudtiteln.
[53.]
Resestipen¬
dier för del¬
tagande i
medicinska
fortsättnings¬
kurser.
(Extra anslag.
Framställning
från före¬
ningen för
medicinska
fortsättnings¬
kurser.
43. Resestipendier för deltagande i medicinska fortsättningskurser.
I skrivelse den 5 november 1013 bär föreningen för medicinska
fortsättningskurser i Stockholm anhållit att till medicinalstyrelsens för¬
fogande måtte ställas ett antal stipendier, avsedda att underlätta tjänste¬
läkarnas resor till dessa kurser. Föreningen anför till stöd för sin
framställning följande:
)
»Det kunskapsmått, som i Sverige kräves för att erhålla legitimation såsom
läkare, ur otvivelaktigt större än i flertalet andra länder. All kunskap måste
emellertid underhållas och utvecklas, om den icke skall till sitt värde förminskas.
Detta gäller i kanske högre grad än vanligt för den medicinska. Den utveckling,
som vinnes genom personlig erfarenhet, samlad i det praktiska livet, är därvid av
största betydelse, men är dock ensam icke tillräcklig. I vårt glest befolkade land
måste med nödvändighet den medicinska erfarenhet, som den enskilde läkaren kan
förvärva, ofta hli ofullständig. Möjligheten att på ett samlat, större material få
uppfriska och underhålla den under studietiden förvärvade kunskapen är redan
därför mycket viktig. Härtill kommer, att de medicinska vetenskaperna befinna
sig uti en hastig utveckling. Ständigt framkomma nya undersöknings- och be¬
handlingsmetoder, med vilka den praktiserande läkaren måste göra sig förtrogen.
Detta kan och hör visserligen delvis ske genom litteraturen, men kräver ofta möj¬
ligheten av ett studium på ett större material och under ledning av på de olika
områdena speciellt utbildade läkare.
Dessa synpunkter ha livligt behjärtats av de svenska läkarne och många ha
begagnat sig av de repetitions- och fortsättningskurser, som finnas anordnade vid
åtskilliga utländska universitet. För det stora flertalet torde dock denna utväg
icke stå öppen. De rätt betydande kostnaderna för resa till och uppehåll i ett
främmande land och de ganska dryga kursavgifterna lägga för ett mycket stort
antal av våra läkare oöverstigliga ekonomiska hinder i vägen. Det främmande
språket förminskar för många det medicinska utbytet av utländska kurser. Slut¬
ligen äro dessa mycket olikvärdiga och det är svårt, ofta omöjligt för en främling
att välja så, att han icke offrar sin tid och sina pengar på kurser, där varken
kursgivarens egen kompetens eller det material, han kan bjuda på, motsvara be¬
rättigade krav.
På grund härav och då numer det i huvudstaden samlade sjukmaterialet kan be¬
tecknas såsom både allsidigt och stort, ha en del specialistutbildade läkare försöksvis
anordnat medicinska fortsättningskurser i Stockholm med uppgift att bereda lan¬
dets läkare tillfälle att vid våra inhemska medicinska anstalter förvärva de utbild¬
ningsmöjligheter, som förr i allmänhet blott funnits att tillgå i främmande länder.
Dylika kurser ha anordnats 1909, 1911 och 1913. Av de program, som här bifogas,
framgår, att det nästan uteslutande varit de för den praktiska läkarverksamheten
direkt betydelsefulla ämnesgrupperna, som vid kurserna varit representerade.
De hittills hållna _ 3 fortsättningskurserna ha varit talrikt besökta, och det
torde icke vara något tvivel om, att periodiskt återkommande sådana kurser skulle
Sjätte huvudtiteln.
117
fylla ett för varje år allt mera kännbart behov inom läkarkåren. För att betrygga
anordnandet av sådana kurser för framtiden och samtidigt giva dem eu fast” och
ändamålsenlig organisation ha 1913 års kursgivare sammanslutit sig till en »Före¬
ning för medicinska fortsättningskurser i Stockholm», vilkens stadgar här bifogas.
_ Föreningens avsikt är, att tillsvidare anordna kurser vart annat år, i huvud¬
saklig överensstämmelse med hittills följda program.
Avsikten har icke varit, såsom förhållandet i allmänhet är vid de utländska
kurserna, att bereda kursgivarne några avsevärda inkomster. Dessa ha medverkat
av intresse för den goda saken och ha varit fullt nöjda med den ersättning de
erhållit genom de relativt låga avgifter, som kurserna hittills betingat (15 å 25
kronor). Däremot torde för icke så alldeles få läkare ekonomiska svårigheter ha
ställt sig hindrande i vägen för besökandet även av dessa kurser. Det ojämförligt
största antalet av landets tjänsteläkare har så små löner, att deras ekonomi huvud¬
sakligen är beroende av deras dagsinkomst på praktiken. Redan på grund härav
innebär varje ledighet en kännbar ekonomisk uppoffring. Härtill komma de direkta
utgifterna, vilka bli ganska avsevärda, för vikarie (som regel 10 kronor om dagen)
och alltså för en kurs på 14 dagar minst 160 kronor, för resa till och uppehåll i
Stockholm för kurserna, vilka för flertalet torde belöpa sig till 100 å 150 kronor,
då alla besöka flera kurser m. m. Det vore därför särdeles önskvärt, att tillträdet
till dessa kurser underlättades för tjänsteläkare samt i mån av tillgång även för
enskilt praktiserande läkare genom att till medicinalstyrelsens förfogande ställdes
ett antal för detta ändamål avsedda stipendier. Storleken av dessa torde på grund
av det ovan sagda icke böra sättas lägre än till 300 kronor. Mycket önskvärt
vore, om stipendiernas antal kunde sättas till 20. Hela den summa, som för
detta ändamål skulle behövas, blir således 6,000 kronor vart annat år.
Då det utan tvivel är ett statsintresse, att landets läkarkår i största möjliga
utsträckning sättes i tillfälle att vidmakthålla och ytterligare utveckla den grund¬
liga utbildning, statens medicinska högskolor skänka, har »Föreningen för medi¬
cinska fortsättningskurser i Stockholm» därför beslutit att i underdånighet hem¬
ställa, att Eders Kungliga Majestät behagade vidtaga sådan åtgärd, att till medi¬
cinalstyrelsens förfogande för varje sådan, vartannat år återkommande fortsätt¬
ningskurs för läkare ställes en summa av 6,000 kronor, avsedd att såsom 20 sti¬
pendier å vardera 300 kronor tilldelas läkare, som önska besöka kurserna.»
I infordrat utlåtande av
styrelsen uttalat sig sålunda:
den 26 november 1913 har medicinal-
Utlåtande av
medicinal¬
styrelsen.
»Ändamålet med de för läkare anordnade medicinska fortsättningskurserna i
Stockholm är utan tvivel synnerligen behjärtansvärt. Nyttan- och fördelarna för
de praktiserande läkarna i riket och den allmänhet, som de skola betjäna, av att
nämnda läkare beredas tillfälle att tid efter annan taga kännedom om nya medi¬
cinska erfarenlietsrön och nya undersökningsmetoder äro påtagliga. Det lär nog
ock förhålla sig så, att omkostnaderna för genomgående av dylika kurser för
mången läkare i landsorten äro alltför avsevärda för att medgiva ett deltagande i
desamma. _ Medicinalstyrelsen kan alltså för sin del icke annat än livligt tillstyrka
framställningen om understöd härför av .statsmedel.
Vad antalet av de ifrågasatta stipendierna beträffar får styrelsen erinra om,
att för vissa grupper av tjänsteläkare stipendier redan nu finnas att tillgå; sålunda
118
Sjätte huvudtiteln.
T53 1 ^ regel fera stipendier för provinsial- respektive stadsläkare, tre för lasaretisl åkare
L och ett för hospitalsläkare. Åtminstone de förstnämnda kunna användas och hava,
enligt vad medicinalstyrelsen sport, även icke sällan använts för genomgående av
studiekurser i huvudstaden. Vid sådant förhållande synes styrelsen ett antal av
femton stipendier kunna vara för ifrågavarande ändamål tillräckligt. Vidkommande
storleken av stipendiebeloppet har styrelsen intet att erinra mot den föreslagna
summan.
Beträffande utdelande av stipendierna synes det styrelsen, att i statens eller
kommuns tjänst anställda läkare höra hava företräde. Stipendierna torde lämp¬
ligen kunna utdelas av medicinalstyrelsen.
Därest medel för ändamålet beviljas torde, i likhet med vad i dylika fall
förut skett, medicinalstyrelsen erhålla nådig befallning att avgiva underdånigt för¬
slag till bestämmelser i fråga om utdelande av omförmälda stipendier ävensom till
villkoren för deras åtnjutande.
På grund av vad medicinalstyrelsen sålunda anfört, får styrelsen i under¬
dånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes till nästkommande Piksdag avlåta nådig pro¬
position om ett anslag å extra stat för år 1915 å 4,500 kronor att ställas till meui-
cinalstyrelsens förfogande för utdelning, enligt av Kungl. Maj it fastställda bestäm¬
melser, av stipendier, vart och ett å 800 kronor att tilldelas läkare, som önska
besöka de i regel vartannat år förekommande fortbildningskurserna i Stockholm
för läkare, med företräde för i statens eller kommuns tjänst anställd läkare.»
utlåtande av Statskontoret bär i utlåtande av den 17 december 1913 tillstyrkt
statskontoret. - t • i i i r - i
medicinalstyrelsens förslag.
Departements- Utöver vad föreningen anfört torde ingen utförlig motivering krävas
cheten. ^ lämpligheten av ett stipendieanslag för medicinska fortsättnings¬
kurser. Det torde vara känt och erkänt, att den svenske läkaren vid
utgångspunkten för sin praktiska verksamhet är mycket väl rustad för sitt
kall, även i förhållande till de o fordringar, som i de stora kulturländerna
ställas på läkarutbildningen. Åtskilliga, och det synes som deras antal
skulle relativt tillväxa, ägna sig sedermera åt någon specialitet inom yrket,
som naturligtvis både kräver och ger tillfälle till fortsatt fackutbildning.
För den stora och för den allmänna hälso- och sjukvården så viktiga
kategorien tjänsteläkare är det däremot sämre ställt med möjligheten
att bibehålla och utvidga kunskaperna. Deras praktik är i det hela
skäligen enformig och dock kräves understundom av dem prestationer
inom mycket vidsträckta områden av läkarkonsten, deras tid och krafter
nötas av långa resor, under det inkomsterna i allmänhet stanna inom
ett ganska blygsamt mått och stå i direkt beroende av praktiken.
Möjligheterna att genom fortsatt utbildning friska upp eller vidga det
gamla vetandet bliva därför mycket begränsade redan av ekonomiska
skäl, även om lusten finnes. Det torde därför utan överdrift, kunna
Sjätte huvudtiteln.
119
sägas, att föreningen genom sina mot låg avgift tillgängliga fortsätt¬
ningskurser fyller ett verkligt behov. Att läkarna själva uppfattat
saken så, framgår även av frekvensen vid do redan fullbordade kurserna.
Enligt en mig lämnad uppgift deltogo:
i 1911 års kurs.......................................... 66 läkare och
»1913 » » ...................................... 56 »
Det vida övervägande antalet av deltagarna har, enligt vad jag
inhämtat, just utgjorts av tjänsteläkare. För att giva en tydligare före¬
ställning om fortsättningskursernas innehåll och anordning meddelar
jag här programmet för den senaste kursen 22 september—4 oktober
1913.
Invärtes medicin.
D:r Bruhn-Fåhrceus: Hjärtsjukdomarna med speciell uppmärksamhet fäst
vid den s. k. funktionella hjärtdiagnostiken, arytmiläran och hjärtsjukdomarnas
behandling. 6 ggr; måndag, onsdag och fredag 8—10 å Sabbatsberg. Pris 25
kr. — Högst 25 deltagare.
D:r É. Dahl: 1) Magsafts- och fsecesundersökningar från praktikerns syn¬
punkt samt rectoskopi. Försörjningsinrättningen. 4 dubbeltim. Pris 25 kr.
2) De viktigaste mag- och tarmsjukdomarnas terapi. 4 dubbeltim. Pris 25 kr.
D:r I Ileclenius: Nefriternas och njurarteriosklerosens diagnos och behand¬
ling med laborationsövningar. 5 ggr */2 10—*/2 12. Försörjningsinrättningen. Pris
25 kr.
D:r Th. Hellström: Kurs i epidemiologi, G ggr, Epidemisjukhuset. Pris
25 kr.
D:r Ch. Jacoboeus: 1) Kliniska undersökningsmetoder vid blodets och respira-
tionsorganens sjukdomar (prakt, övningar). Serafimerlasarettets laborat. 10 å 12
ggr 8—V2 10 tisdag, torsdag och lördag. Pris 25 kr. 2) Demonstration av laparo-
och toracoskopi, tid enl. överenskommelse. Samma plats, utan avgift.
D:r A. Josefsson.- 3 å 4 föreläsningar ur den moderna medicinen (med de¬
monstration). Serafimerlasarettet. Pris 20 kr.
D:r E. Lindhagen: 1) Lungtuberkulosens diagnos. 2) Lungtuberkulosens
behandling. (Båda kurserna å Söderby sjukhus).
D:r A. von Rosen: Lungtuberkulosens diagnostik jämte demonstration av
några andra krön. lungsjukdomar. Norra tuberkulosbyrån. 6 ggr å 1 1/2 tim. på
kvällarna. Pris 30 kr.
D:r J. Tillgren: Klin. undersökningsmetoder vid digestionskanalens och
ämnesomsättningens sjukdomar (in. prakt, övningar). Serafimerlasarettets labora¬
torium 10 å 12 ggr 8—V, 10 måndag, onsdag och fredag.
Pediatrik.
[53.]
D:r II. Er fiber g: 1) Uppfödningen av friska och sjuka barn under de första
levnadsåren, öachska Barnsjukhuset. 4 5 5 dubbeltim. Pris 25 kr. 2) (event.)
120 Sjätte huvudtiteln.
Några av de för praktikern viktigare sjukdomslidandena under de första levnads¬
åren. Sachska Barnsjukhuset.
D:r I. Jundell: Späda och äldre barns uppfödning och uppfödningssjuk-
dornar. Barnpolikliniken vid Kungsgatan. Pris 25 kr.
Psykiatri:
D:r O. Kinberg: Rättspsykiatri med demonstrationer av fall. Konradsberg.
6 dubbeltimmar. Pris 25 kr.
Kirurgi:
D:r P. Haglund: Demonstration av ortopediska fall och ortopedisk teknik.
4 dubbeltimmar. Pris 25 kr.
D:r S. Hybinette: De viktigaste ledåkommornas diagnos och terapi (närmare
enligt överenskommelse) 6 ggr. Pris 25 kr.
D:r E. Key: Kurs i cvstoskopi och ureterkateterisering. 6 ggr. Högst 4
deltagare. Pris 25 kr.
D:r G. Nyström: (event.) Den Kila kirurgien. 6 ggr å Serafimerlasarettets
pol.-klin. Pris 25 kr.
Dr II. Waldenström: Den tuberkulösa spondyliten och dess behandling'
(demonstration av fall). Sjukhuset S:t Göran. 1 gång. Utan avgift.
Obstet rik och gynekologi.
D:r E Ahlström: Demonstration av förekommande fall på gynekologiska
kliniken å Sabbatsbergs sjukhus. Högst 6 deltagare. 4 ggr. 20 kr.
D:r E. Bovin: Demonstration av förekommande fall på gynekologiska kli¬
niken å Serafimerlasarettet. Högst 6 deltagare. 4 ggr. 20 kr.
D:r Hj. Forssner: Obstetriskt seminarium. (De terapeutiska principerna vid
de viktigaste obstetriska komplikationerna, genomgångna med utgång ifrån sjuk¬
historier. Deltagarne uppmanas att för gemensam diskussion referera intressanta
fall ur deras praktik). 5 a 6 ggr. Pris 25 kr.
Öron-, näs- och halssjukdomar.
Prof. G. Holmgren demonstrerar förekommande fall på Serafimerlasarettets
öronpoliklin., varannan dag kl. 9—l/2 H- Pris 20 kr.
Oversiktskurs över sjukdomarna i näsans bihålor, varannan dag kl. 11—12
f. m. Pris 20 kr.
Innerörats sjukdomar 2 ggr; tid enl. överenskommelse. Pris 10 kr.
Den operativa verksamheten vid öronkliniken å Sabbatsberg kan följas av
två deltagare. Pris 20 kr.
D:r E. Stangenberg demonstrerar förekommande fall på Serafimerlasarettets
öronpoliklin., varannan dag kl. 9—1/2 11. Pris 20 kr.
Demonstration av poliklin. operationer. 6 dubbeltim. varannan dag. Pris
25 kr.
Amanuensen vid Sabbatsbergs öronklinik handleder i öron- och näsopere-
rades efterbehandling. Varannan dag kl. 9—11. Pris 20 kr. Högst 3 deltagare.
121
Sjätto huvudtiteln,
Oftalmologi.
D:r E. Forsmark demonstrerar förekommande fall pä Serafimerlasarettets
ögonpoliklinik, måndagar, onsdagar och fredagar kl. 12—1; (5 ggr; 20 kr.
D:r H. Gertz: Kurs i refraktionslära med ögonspegling och glasögonbestäm¬
ning. Serafimerlasarettets ögonpoliklinik, tisdagar, torsdagar och lördagar kl. 12
—1; 6 ggr; 20 kr.
lind- och könssjukdomar.
D:r K. Marcus: Nyare undersöknings- och behandlingsmetoder vid syfilis.
4 ggr på e. m. S:t Göran. 20 kr.
D:r L. Moberg: Hudsjukdomarnas allmänna diagnostik och behandling (med
demonstrationer), 6 ggr. Pris 25 kr.
Till sist vill jag uttala, att i avseende å stipendiernas belopp samt
företrädesrätten till åtnjutande av desamma medicinalstyrelsens förslag
synes böra iakttagas.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, afl Kung!.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att till stipendier för läkare för bevistande av
medicinska fortsättningskurser i Stockholm på extra
stat för år 1915 anvisa ett anslag å 4,500 kronor,
med företrädesrätt till stipendium för läkare, anställd
i statens eller kommuns tjänst, samt med rätt i
övrigt för Kung!. Maj:t att meddela närmare bestäm¬
melser angående stipendiernas åtnjutande.
44. Till gä’dande av Sveriges andel i kostnaderna
för den internationella hälsovårdsbyrån i Paris, oför¬
ändrat ordinarie anslag, förslagsanslag.......................... kronor 7,000: —
G. Sociala verk och inrättningar.
Riksförs äkringsanstalten.
1. Upprätthållande av riksförsiikringsaiistaltens verksamhet.
I skrivelse den 30 september 1912 inkom riksförsäkringsanstnlten
med förslag till lönereglering för anstalten, vilket förslag sedermera re¬
mitterades till löneregleringskommittén. Då nämnda kommitté emellertid
icke under 1913 års Riksdag kom i tillfälle att avgiva utlåtande, be¬
gärde Kung]. Maj:t på vanligt sätt anslag till upprätthållande av anstal-
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 höft. 11»
[53.]
[54.]
Upprätt¬
hållande av
7'iks för säte¬
ri ngt^a asfal¬
tens verk¬
samhet.
(Extra an
122
Sjätte huvudtiteln.
[54.] fena verksamhet under år 1914, och beviljade Riksdagen med bifall till
Kung! Maj:ts framställning för ändamålet 187,645 kronor.
Sedermera har Kung]. Maj:t den 5 december 1913 fastställt följande
stat för anstalten lör år 1914.
|
Lön.
|
Tjänst¬
görings-
|
Ortstill-
|
Ålderstill-
|
Arvode.
|
Summa.
|
|
Kr.
|
pennin¬
gar.
Kr.
|
; lägg.
Kr.
|
lagg-
Kr.
|
Kr.
|
|
Kr.
|
Överdirektören.................................
|
5,800
|
2,800
|
1,000
|
_
|
|
9,600
|
| 1 byrådirektör................................
|
3,400
|
1,800
|
400
|
1,000
|
-
|
6,600
|
! i » .................................
|
3,400
|
1,800
|
400
|
—
|
—
|
5,600
|
i 1 sekreterare och ombudsman............
|
3,400
|
1,800
|
400
|
—
|
—
|
5,600
|
1 första gradens tjänsteman, registrator
|
2,100
|
1,500
|
300
|
1,000
|
—
|
4,900
|
! 1 första gradens tjänsteman, notarie...
|
2,100
|
1,500
|
300
|
—
|
—
|
3,900
|
j 1 första gradens tjänsteman, notarie...
|
2,100
|
1,500
|
300
|
—
|
|
3,900 1
|
1 första gradens tjänsteman, notarie...
|
2,100
|
1,500
|
300
|
—
|
|
3,900 !
|
1 överläkare....................................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
3,000
|
3,000 |
|
1 förste vaktmästare........................
|
870
|
450
|
150
|
—
|
—
|
1,470
|
! 1 vaktmästare.............................
|
675
|
350
|
150
|
—
|
|
1.175 i
|
Kostnad för läkarundersökning och an¬
skaffande av läkarbetyg, då sådant ej
i skall av arbetsgivare bekostas, åt
skadad, i anstalten försäkrad samt
för andra dylika kostnader, förslagsvis
|
|
|
|
|
|
24,500
|
hyra ..........................................
|
--
|
—
|
—
|
-
|
—
|
5,800
|
! kostnad för semester- och andra vika-
riatsersättningar, ersättning till sak¬
kunniga och biträden inom anstalten,
resekostnads- och traktamentsersätt-
ningar, rättegångskostnader, tryck¬
ningskostnader samt kostnader för
prenumeration å tidningar och tid¬
skrifter, för inköp av böcker och för
annonsering, för anskaffning och
underhåll av inventarier samt för
ljus, vedbrand, städning m. in., för¬
slagsvis ......................................
|
|
|
.
|
|
|
58,200
|
kostnad för ortsombuden, förslagsvis
|
—
|
—
|
-
|
—
|
—
|
54,000
|
Summa kronor
|
—
|
—
|
|
—
|
— |
|
192,145
|
Sjätte huvudtiteln.
123
Dessförinnan både emellertid ordföranden i åldordomspensiouerings- [54.]
kommittén, åt vilken kommitté revisionen av olycksfallsersättningslagen
anförtrotts, hos mig anmält, att nämnda arbete icke kunde förväntas
bliva fullbordat i så god tid, att förslag i ämnet kunde framläggas till
1914 års Riksdag.
I anledning härav och då det icke syntes osannolikt, att olycks¬
fallsförsäkringens ordnande kunde utöva eu viss inverkan på riksför-
säkringsanstaltens organisation, avlät jag den 11 juli 1913 till löne-
regleringskommitténs ordförande en skrivelse, däri jag anhöll, att det
definitiva beslutet angående förslag till lönereglering för riksförsäkrings-
anstalten tillsvidare måtte uppskjutas.
I skrivelse den 17 oktober 1913 har anstalten inkommit med iry
framställning i ämnet, som upptager dels såsom huvudförslag det den neres'erln
30 september 1912 framlagda förslaget till fullständig lönereglering för
anstalten och dels, för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna hinder
möta att under nuvarande förhållanden på en gång genomföra nämnda
lönereglering, ett förslag till uppförande å ordinarie stat av anstaltens chef,
föreståndarna för den försäkringstckniska och statistiska byrån samt
skaderegleringsbyrån, vardera med byråchefs avlöning, 2 andra gradens
tjänstemän, avsedda att biträda å nämnda byråer, samt den förutva¬
rande sekreteraren och ombudsmannen under benämning byrådirektör
och ombudsman och med avlöning efter andra lönegraden, 2 första
gradens tjänstemän, motsvarande de å extra stat för närvarande upp¬
förda notariebefattningarna å förstnämnda två byråer, ävensom slutligen
vaktmästare.
Detta förslag remitterades den 31 oktober 1913 till lönereglerings-
kommittén.
Av skäl, som jag i skrivelsen den 11 juli 1913 antytt, fann jag
mig emellertid föranlåten hos kommittén för revision av olycksfalls-
ersättningslagen anhålla om ett uttalande, huruvida kommittén, med
hänsyn till deu inverkan på riksförsäkringsanstaltens organisation, som
eu blivande revision av olycksfallsersättningslagen kundo komma att
utöva, funne hinder möta att redan nu verkställa lönereglering åtmin¬
stone för do befattningshavare i anstalten, för vilka anstalten i nämnda
den 17 oktober 1913 till Kungl. Maj:t ingivna skrivelse angivit en löne¬
reglering såsom oundgängligen nödvändig, jämte chefsbeställningen
samt vaktinästar- och biträdesbefattningnr, som ävenledes syntes böra
samtidigt regleims.
Med anledning härav anförde ålderdomspensioneringskommittén i
skrivelse den 17 december 1913, att kommitténs arbeten på revision av
lagen om olycksfall i arbete ännu icke fortskridit så långt, att kommit-
124
Sjätte huvudtiteln.
[54.J tén ens preliminärt tagit någon mera bestämd ställning till frågan om
riksförsäkringsanstaltens framtida plats inom den blivande organisationen
av olycksfallsförsäkringen.
Under sådana förhållanden kunde kommittén icke för sin del till¬
styrka, att en lönereglering, innebärande, bland annat, uppförande på
ordinarie stat och uppflyttning till högre grad av flera av anstaltens vik¬
tigaste tjänster, redan nu vidtoges. Men kunde naturligtvis kommittén
icke hava något att erinra mot, att de eventuella anslagsökningar, som
i övrigt funnes oundgängligen nödvändiga för uppehållande av anstal¬
tens verksamhet, ägde rum på sådant sätt, att genomförandet av den för
framtiden lämpligaste organisationen icke därigenom bleve föregripen.
Departements- Med hänsyn till detta uttalande har jag funnit mig nödsakad att
cKlen' avstå från att för närvarande framlägga förslag till lönereglering för
anstalten. Jag beklagar, att så är förhållandet, ty jag har erhållit den
bestämda uppfattningen, att det är förenat med verkliga svårigheter att,
så ovissa som anställnings- och avlöningsförhållandena i riksförsäkrings-
anstalten nu äro, kunna vinna och behålla erforderliga arbetskrafter åt
anstalten. 1 detta avseende må det tillåtas mig att citera ett uttalande
av anstalten i dess skrivelse av den 17 oktober 1913. Efter att hava
omnämnt farhågorna för att icke löneregleringsfrågan skulle bliva förelagd
1914 års Riksdag, yttrar anstalten följande:
• Givetvis har detta väckt mycken oro bland riksförsäkringsanstaltens perso¬
nal och en allmän benägenhet har uppstått att söka sig till annan verksamhet,
där bättre avlöning och befordringsutsikter eller större trygghet erbjudas. Sålunda
hava två av riksförsäkringsanstaltens tre ledamöter övergått till den nyinrättade
pensionsstyrelsen. En amanuens, som sedan flera år haft den synnerligen krävande
uppgiften att under byrådirektören vara närmaste ledare av det statistiska arbetet
inom anstalten •— en uppgift, vilken väl motsvarar det arbete, som eljest brukar
anförtros åt tjänsteman av andra graden — har blivit antagen till extra tjänste¬
man hos pensionsstyrelsen och kommer att helt och hållet övergå dit. Ytterligare
två amanuenser hava på senaste tiden hos riksförsäkringsanstalten begärt tjänst¬
göringsbetyg. Vidare har ett av riksförsäkringsaustaltens dugligaste kvinnliga
biträden erhållit anställning hos pensionsstyrelsen med bokhållares avlöning, var¬
jämte fyra av de mera dugliga kvinnliga biträdena uttagit tjänstgöringsbetyg för
att söka förmånligare anställning på annat håll. Även förste vaktmästaren har
för samma ändamål erhållit tjänstgöringsbetyg.
Den avgång av personal, som sålunda skett eller är att befara, måste natur¬
ligtvis förorsaka stora olägenheter, särskilt som riksförsäkringsanstalten redan förut
på grund av det alldeles otillräckliga antalet kvalificerade tjänstemän och biträden
haft de största svårigheter att kunna utan störningar möta den alltjämt ökade
arbetsbördan.
Riksförsäkringsanstalten tillåter sig i fråga härom erinra om vad riksför¬
säkringsanstalten i sin ovnnberörda underdåniga skrivelse den 30 september 1912
anfört. Bland annat yttrade riksförsäkringsanstalten därvid: ’Det arbete, som åt-
Sjätte huvudtiteln.
125
följt denna ökning av försäkringsverksamheten, har ej kunnat utföras utan största [54.]
SArårigheter. Personalens arbetsförmåga har måst i yttersta grad utnyttjas och 1
övertidsarbete i stor utsträckning anlitas. Göromål, som bort utföras av tjänste¬
männen, har alltmera måst överflyttas till kvinnliga extra biträden, vilket i av¬
seende å en hel del göromål ej kan anses lämpligt.
Att erhålla dugliga extra ordinarie tjänstemän har med de ringa befordrings-
utsikter, som finnas inom riksförsäkringsanstalten, visat sig alltmera svårt. Det
har i de flesta fall ej varit möjligt att mer än någon kortare tid få behålla en
duglig extra ordinarie tjänsteman’.
Under innevarande år har försäkringsverksamheten än starkare utvecklats,
såsom framgår av bifogade uppgifter, och behovet av arbetskrafternas förstärkning
har därför gjort sig ännu mera gällande. Härtill kommer nu, att, på grund av
ovan anförda omständigheter, svårigheten att förvärva och bibehålla dugliga arbets¬
krafter i hög grad stegrats, och riksförsäkringsanstalten ser därför ingen möjlighet
att kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sin uppgift, därest icke riksförsäk-
ringsanstaltens framställning om lönereglering vinner avseende. För en försäk¬
ringsanstalt är ett snabbt avgörande och expedierande av förekommande ärenden
ett livsvillkor; och det har varit riksförsäkringsanstaltens bemödande att icke låta
något brista i detta hänseende. Nu står riksförsäkringsanstalten emellertid inför
utsikten att icke vidare kunna på det sätt, som vederbör, fullgöra det anstalten
påvilande arbetet.
Riksförsäkringsanstalten tillåter sig alltså inför Eders Kungl. Maj:t fram¬
hålla, att behovet av en reglering av löneförhållandena för rilcsför säkring sanstaltens
personal samt av arbetskrafternas förstärkning är sä trängande, att det eg längre
kan undanskjutas, utan fara att riksförsäkringsanstalten skall helt och hållet häm¬
mas i sin verksamhet.»
Innan jag närmare ingår på de åtgärder, som i föreliggande situa¬
tion och då det. icke lärer vara möjligt att nu föreslå eu slutlig regle¬
ring av personalens löneförhållanden krävas för att i görligaste grad
tillförsäkra anstalten de arbetskrafter, varav den är i oundgängligt be¬
hov, skall jag tillåta mig att något beröra den arbetsbörda, som för
närvarande påvilar anstalten.
I sådant hänseende anför anstalten i sin förutberörda skrivelse
den 17 oktober 1913, bland annat, följande:
•> För säkring stekniska och statistiska byrån hade under år 1912 att efter pröv¬
ning av olycksfallsrisken i varje särskilt fall fastställa premier för 4,408 nya för¬
säkringar och 4,201 förnyelser av äldre försäkringar ävensom att för dessa för¬
säkringar utfärda försäkringsbrev och förnyelsekvitton. Det provisionellt beräknade
antalet arbetare, för vilket försäkringar utfärdats och förnyats, utgjorde år 1912
108,630. Vidare hade byrån, bland annat, att lämna ett stort antal premieuppgifter
för företag, som icke försäkrats, att verkställa regleringar av försäkringar, att med
avseende å samtliga olycksfallsanmälningar undersöka, om den skadade inginge i
försäkringen (i tveksamma fall efter avgörande i plenum), att vid ansökan om in¬
köp av livräntor uträkna kapitalvärdet av desamma, att verkställa inspektion av
arbetsföretng (vilket dock på grund av bristen på arbetskrafter under senaste tiden
126
Sjätte huvudtiteln.
[54.]
måst i liög grad stå tillbaka), samt att verkställa försäkriiigstekniska utredningar
av ofta vidlyftig beskaffenhet i anledning av Kungl. Maj:ts och centrala ämbets¬
verks remisser etc. Utarbetandet av statistiken, som för en försäkringsanstalt är
av den allra största betydelse, åligger i främsta rummet denna byrå Antalet från
byrån utgående expeditioner utgjorde år 1911 mellan 19,000 och 20,000 och har
naturligen Sedan dess väsentligen ökats. Rörande byråns göromål hänvisar riks-
försäkringsnnstalten i övrigt till den utredning, som lämnats i riksförsäkrings-
anstaltens omförmälda skrivelse den SO september 1912. Riksförsäkringsam?talten
vill endast ytterligare framhålla, att chefen för byrån, bland annat, har det närmaste
ansvaret för att inkomsterna och utgifterna för riksförsäkringsanstaltens försäkrings-
verksamhet så nära som möjligt täcka varandra. För detta ändamål fordras, att
riksförsäkringsanstaltens statistik är riktigt planlagd och noggrant utfärd samt att
premiebestämningen är så noga som möjligt anpassad dels efter statistikens re¬
sultat, dels efter olycksfallsrisken för de särskilda försäkrade företagen. Att detta
är en synnerligen krävande och ömtålig uppgift framgår t. éx. därav att vid ett
Sar utländska statsanstalter för olycksfallsförsäkring, nämligen de i Holland och
rorge, högst betydande förluster uppstått å försäkringsverksamheten. — För att
rätt kunna fylla de krav, som ställas på honom, måste chefen å denna byrå hava
ej blott djupgående insikter och god erfarenhet i försäkringsteknik och statistik
utan även kännedom om olika yrkens farlighet, däri förekommande maskiner etc.
Han bör alltså i främsta rummet härå försäkringsmatematisk och statistisk ut¬
bildning (s. k. aktuariekompetens), men därjämte också äga vissa kunskaper av
sådan _art, som ingå i ingenjörsutbildning.
Å försäkringstekniska och statistiska byrån finnes för närvarande anställd
en personal av, förutom byrådirektören, 11 personer, därav 4 manliga tjänstemän
och 7 kvinnliga biträden.»
Vidare må här från anstaltens skrivelse den 30 september 1912
anmärkas följande uttalande rörande den försäkringstekniska och sta¬
tistiska byrån:
»Antalet å denna byrå utfärdade försäkringar framgår av följande samman¬
ställning:
Å r.
|
Antal utfärdade
försäkringsbrev.
|
Antal utfärdade
förnyelser
av försäkringar, j
|
1903 ............................................
|
1,544
|
41
|
1904 .............................................
|
888
|
1,119
|
1905 .............................................
|
1,496
|
1,270
|
1906 ..........................................
|
1,731
|
1,713
|
1907 .............................................
|
1,696
|
2,306
|
1908 ............................................
|
2,116
|
2,742
|
1909 .............................................
|
1.991
|
3,182
|
1910 ...........................................
|
2,374
|
2,850 j
|
1911 .............................................
|
3,318
|
3,227 |
|
127
Kjfttto huvudtiteln.
För de åtta första månaderna av år 1912 uppgå motsvarande siffror till re¬
spektive 3,289 och 2,805.
Det provisionelit beräknade antalet arbetare, för vilket försäkringar avslutats
eller förnyats, utgjorde (efter avdrag av nnnullationer):
J I Kollektivt
Y försäkrade arbe-
1 tare. Provisio¬
nelit antal.
|
Enskilt
försäkrade
arbetare.
|
Summa
försäkrade
arbetare.
|
1903 ...
|
................... 32,091
|
39
|
33,130
|
1904.....
|
..................j 30,822
|
41
|
30,863
|
1905.....
|
.................. 48,078
|
99
|
48,177
|
i 1906.....
|
................... 54,297
|
117
|
54,414
|
1907.....
|
...................1 63,628
|
134
|
63,762
|
1908.....
|
...................1 70,432
|
122
|
70,554
|
1909.....
|
................... 74,394
|
119
|
74,513
|
1910.....
|
..................| 78,584
|
158
|
78,742
|
1911.....
|
...................| 87,112
|
195
|
87,307
|
Antalet försäkrade under de 8 första månaderna 1912 har utgjort 92,639.
Utan avdrag för annullationer utgjorde det provisionelit beräknade antalet
kollektivt försäkrade arbetare under de sista fem åren:
År 1907 ......................................... 70,404
» 1908 ....................................... 81,259
» 1909 ................................. 82,206
» 1910 ....................................... 89,983
> 1911 ...................................... 95,790
'/j—31/s » 1912 ........................................ 99.152
[64.]
Att märka är, att även annullationerna medföra särskilt arbete. Förutom
anteckningar inom anstalten föranledes därav i regel skriftväxling med veder¬
börande ombud i orten. För bedömande av riksförsäkringsanstaltens arbetsbörda
bör därför hänsyn tagas även till det antal arbetare, som motsvaras av annullerade
försäkringsbrev och förnyelser.
Antalet regleringar av försäkring uppgick:
år 1903 till ett antal av.............................. 176
» 1904 » » » » ................................... 1,301
» 1905 » » » .................................. 1,546
» 1906 » » » » 2,265
» 1907 » » » » 2,757
» 1908 » » » » 2,914
» 1909 » » » » 3,200
» 1910 » » » » 3,404
» 1911 » * » » 3,790
i j—iu/s » 1912 » » » » 3,017
128 Sjiitte huvudtiteln.
Till försäkringstekniska byråns åligganden hör att på begäran lämna uppgift
å premier för särskilda arbetsföretag. För att så nära som möjligt kunna beräkna
olycksfallsrisken måste härvid hänsyn tagas till befintliga maskiner och anord¬
ningar i varje särskilt fall. I många fall verkställes för ändamålet särskild be¬
siktning av arbetsföretag. Dessa premieuppgifter orsaka därför ett ganska avse¬
värt arbete.
Vid ansökan om inköp av livränta enligt 10 § 3 mom. i lagen den 5 juli
1901 tillhör det försäkringstekniska byrån att uträkna kapitalvärdet av livräntan
m. m. Dylika ansökningar förekommo
år
|
1903
|
till ett antal
|
av...........
|
|
....... 83
|
»
|
1904
|
»
|
»
|
|
» ...........
|
......................
|
....... 259
|
»
|
1905
|
»
|
»
|
»
|
» ...........
|
|
....... 288
|
*
|
1906
|
»
|
»
|
»
|
»...........
|
|
....... 269
|
V,
|
1907
|
»
|
»
|
|
» .........
|
|
...... 335
|
»
|
1908
|
»
|
»
|
»
|
» ...........
|
|
....... 220
|
|
1909
|
»
|
|
»
|
» ...........
|
|
...... 138
|
|
1910
|
»
|
»
|
»
|
» ...........
|
|
...... 99
|
|
1911
|
»
|
»
|
|
» ..........
|
|
...... 108
|
»
|
1912
|
»
|
»
|
»
|
» .........
|
|
....... 64
|
Vidare tillkomma tjänsteresor för inspektion av arbetsföretag. Om än dessa
inspektioner på grund av bristande arbetskrafter (särskilt under år 1911) ej kunnat
företagas i den omfattning, som varit önsklig, hava de emellertid tagit en ej obe¬
tydlig del av tjänstemännens tid i anspråk. År 1910 inspekterades 402 arbets-
företag, 1911 utgjorde antalet 197.
Slutligen bör omnämnas det särskilt maktpåliggande och tidskrävande sta¬
tistiska arbetet, som till huvudsaklig del utföres å försäkringstekniska byrån.
Stegringen av byråns arbetsbörda torde i viss mån åskådliggöras även genom
riksförsäkringsanstaltens växande premieintäkt, som, med avdrag av de till för-
säkringstagarne återbetalda premierna,
år
|
1903
|
uppgick till ett belopp av
|
kronor
|
176,324: 19
|
»
|
1904
|
»
|
» »
|
» »
|
»
|
146,837: 86
|
»
|
1905
|
»
|
» »
|
» »
|
»
|
233,399:13
|
|
1906
|
»
|
|
» »
|
»
|
288,397: 75
|
»
|
1907
|
|
» »
|
» »
|
|
373,604:10
|
»
|
1908
|
»
|
» »
|
» »
|
»
|
410,990: 03
|
»
|
1909
|
|
» »
|
> »
|
»
|
425,079: —
|
»
|
1910
|
|
» »
|
» »
|
»
|
445,917: 21
|
|
1911
|
»
|
y> »
|
» »
|
»
|
518,148: 75
|
.31/ »
/ 8 *
|
1912
|
»
|
» »
|
» »
|
»
|
525,318: 70
|
Härvid är att märka, att anstalten tid efter annan sänkt sina premier, varför
den relativa stegringen är större än som av ovanstående framgår.»
Beträffande skadereglingsbyrån anför anstalten i skrivelsen den 17
oktober 1913 följande:
»SkaderegJeringsbyräns chef hade under år 1912, bland annat, att handlägga
omkring 8,000 ärenden rörande ersättning åt i anstalten försäkrade arbetare samt
omkring 410 ärenden rörande utlåtande angående invaliditetsgrad efter gemensam
Sjätte huvudtiteln.
129
begäran av arbetsgivare och arbetare eller på framställning av domstol, annan
ämbetsmyndighet eller skiljemän. Under innevarande år kommer efter all sanno¬
likhet antalet ärenden rörande ersättning åt försäkrade arbetare att närma sig
10,000 och antalet utlåtanden 450. I antalet utlåtanden hava icke inräknats de fall,
då riksförsäkringsanstalten ansett livränta böra bestämmas endast för viss tid,
icke definitivt. Vidare bör nämnas, att antalet beslut om ersättning vida över¬
stiger det ovan uppgivna antalet ärenden, då den tid, för vilken sjukhjälp beviljats,
ofta förlänges, samt livräntor ofta fastställas endast på viss tid, varefter ersätt¬
ningsfrågan ånyo upptages till behandling. — Antalet utanordningar av ersätt¬
ningsbelopp uppgick år 1912 till omkring 21,000. Till byråns handläggning höra
ytterligare, bland annat, ärenden rörande ersättning på grund av försäkring enligt
kung!, kungörelsen den 2 oktober 1908 angående- en särskild för fiskare avsedd
försäkring ävensom frågor om ersättning enligt kungl. förordningen den 18 juni
1909 angående ersättning för kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring. Be¬
träffande byråns göromål hänvisas i övrigt till utredningen i riksförsäkrings-
anstaltens skrivelse den 30 september 1912.
Uppenbarligen är det en mycket krävande uppgift, som åligger chefen för
denna byrå med hänsyn till såväl omfattning av hans arbete som beskaffenheten
av detsamma. Ett riktigt avgörande av frågorna om ersättning till skadade ar¬
betare är ju av den allra högsta vikt; och detta så mycket mera som riksför-
säkriugsanstalten i detta hänseende torde få anses normgivande dels genom sina
utlåtanden till domstolar och enskilda parter och dels genom publicerandet i års¬
berättelserna av fastställda invaliditetsgrader.
Skaderegleringsbyråns personal består förutom byrådirektören av 9 personer,
därav 4 manliga och 5 kvinnliga.»
I skrivelsen den 30 september 1912 anfördes:
»Beträffande de å denna byrå handlagda ärenden lämnas här nedan följande
uppgifter:
Å r
|
Antal
anmälda
olycksfall.
|
Antal olycks¬
fall, i anled¬
ning av vilka
ersättning
tillerkänts.
|
Antal olycksfall,
som föranlett
invaliditets- och
dödsfalls-
ersättning.
|
1903................................
|
135
|
56
|
36
|
1904...............................
|
293
|
138
|
71
|
1905...............................
|
1,292
|
941
|
109
|
1906.................................
|
2,256
|
1,762
|
135
|
1907.................................
|
3.475
|
2,961
|
209
|
1908.................................
|
4,181
|
3,877
|
235
|
1909...............................
|
4,079
|
4,000
|
247
|
1910.................................
|
4,478
|
4,475
|
305
|
1911................................
|
5,498
|
4,949
|
309
|
1912 Vi —a,/8.....................
|
4,874
|
3,922
|
234
|
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 haft.
[54.]
17
180
Sjätte huvudtiteln.
[54.]
År
|
Antal utlåtanden ang.
invaliditetsgrad, med¬
delade efter överens¬
kommelse mellan
arbetsgivare och ar¬
betare eller på
begäran av domstol
eller annan ämbets-
myndighot.
|
Utanordnade
sjukhjälps-
orsättningars
belopp i hela
krontal.
|
Totalbeloppen
av utanordnade
ersättningar i
hela krontal.
|
Antal livränte¬
tagare den
31 december.
|
1903 ............................................
|
25
|
2,626
|
7,981
|
177
|
1904 ............................................
|
129
|
5,796
|
37,609
|
564
|
1905 ............................................
|
228
|
26,310
|
92,597
|
1,018
|
1906 .............................................
|
329
|
50,257
|
151,871
|
1,473
|
1907 .............................................
|
360
|
81,935
|
228,776
|
2.074
|
1908 .............................................
|
392
|
114,604
|
310,513
|
2,528
|
1909 .............................................
|
395
|
116,964
|
340,396
|
2.919
|
1910 .............................................
|
393
|
140.191
|
386,042
|
3,291
|
1911 ............................................
|
440
|
149,999
|
428,805
|
3,583
|
1912 Vi-91/8 ................................
|
292
|
135,163
|
339,225
|
3,879
|
I ovannämnda antal utlåtanden ha ej upptagits de fall, då riksförsäkrings-
anstalten ansett livränta höra bestämmas endast för viss tid, ej definitivt. Dessa
fall uppgingo till 30 för år 1911.
Ehuru de i riksförsäkringsanstalten försäkrade arbetarnes antal år från år
ökats, har dock antalet av de utlåtanden rörande invaliditetsgrad, som riksför¬
säkringsanstalten haft att avgiva, sålunda icke minskats. Härtill kommer, att det
— att döma efter såväl de fall, som genom begäran om utlåtande underställas
riksförsäkringsanstaltens prövning, som vad som förekommer inom riksförsäkrings-
anstaltens egen försäkringsverksamhet — synes som om antalet av de mera in¬
vecklade och svårlösta ersättningsfrågorna skulle ökas, sedan olycksfallsersättnings-
lagen någon längre tid varit i tillämpning.
Antalet inkomna läkarbetyg uppgick år 1903 till 95, år 1909 till 4,179, år
1910 till 4,595 samt år 1911 till 5,576. Hörande läkarbetygen föras å byrån sär¬
skild liggare, och utfärdas därstädes kvartalsvis räkning för varje läkare å de av
honom avgivna läkarbetygen. r
I fråga om de ovan lämnade sifferuppgifterna torde böra framhållas, att an¬
talet beslut rörande ersättning vida överstiger »antalet olycksfall, i anledning av
vilka ersättning tillerkänts». Den tid, för vilken sjukhjälp beviljats, måste näm¬
ligen ofta förlängas. Och livräntor fastställas ofta endast på viss tid, varefter
ersättningsfrågan ånyo prövas.
Sjukhjälp utbetalas i många fall för vecka och livräntorna i allmänhet kvar¬
talsvis. De särskilda från byrån utgående utanordningarna av ersättningsbelopp
uppgå därför till högst betydande antal, år 1911 till 17.275.
Hörande anmälda olycksfall samt beträffande samtliga livräntetagare föras å
byrån fullständiga liggare, i vilka, bland annat, utanordnade ersättningsbelopp
bokföras. Diarieföring och registrering av de till skaderegleringsbyrån inkommande
ärenden verkställas med undantag huvudsakligen för frågor rörande utlåtanden.
131
Sjätte huvudtiteln.
Till byrån höra frågor om ersättning på grund av försäkring enligt kun¬
görelsen den 2 oktober 1908 angående en särskild för fiskare avsedd försäkring
mot olycksfall.
Antalet olvcksfall, anmälda på grund av sådan försäkring, uppgick år 1909
till 22, år 1910 till 27 och år 1911 till 67.
I fråga om inköpta livräntor utfärdas å byrån livränteböcker för livränte-
tagarna samt ombesörjes utanordningen av livräntebeloppen.
Slutligen torde anmärkas, att från byråns sida deltagande äger rum i ut¬
förandet av de inom anstalten förekommande statistiska arbetena, i vad dessa
beröra inträffade olycksfall och tillerkända ersättningar.
Antalet å byråns föredragningslistor upptagna ärenden utgjorde år 1910 3,411
och år 1911 6,888, för tiden Vi 1912—3,/g 1912 6,251. Antalet från byrån utgående
expeditioner kan ej närmare angivas, men är synnerligen avsevärt. Förutom de
expeditioner, som äro eu följd av riksförsäkringsanstaltens i föredragningslistorna
antecknade beslut i olika ärenden, föranledas en hel del av den granskning av
skadeaumälningarna, som sker å byrån, samt av de handlingar, som inkomma för
livräntas bestämmande o. s. v. En mängd skrivelser, ehuru visserligen av mycket
enkel art, nödvändiggöres därav att ersättningstagare försumma att i behörig tid
lyfta ersättningsbeloppen, att lifräntetagarne ändrat bostadsort o. s. v.»
Behovet av förstärkning- i arbetskrafterna å nämnda två byråer
betonades ytterligare av anstalten jämväl i skrivelsen den 17 oktober
1913, därvid anstalten anförde härom:
»Särskilt angeläget är nu att oförtövat erhålla dylika tjänstemän av andra
graden å försäkringstekniska och statistiska samt å skaderegleringsbyrån. I varje
fall torde därför två tjänstemän av andra graden böra uppföras i 1915 års stat
med en. avlöning till vardera av 5,800 kronor, därav 3,600 kronor lön, 1,800
kronor tjänstgöringspenningar och 400 kronor ortstillägg, jämte två ålderstillägg å
500 kronor efter resp. 5 och 10 års tjänstgöring.
Därest emellertid Eders Kung! iVlaj:t skulle finna hinder möta att i propo¬
sition redan till 1914 års Riksdag föreslå ökning i antalet tjänstemän utöver de
nu i. staten uppförda, skulle man möjligen kunna förfara så att de nuvarande
notariebefattningarna å de särskilda avdelningarna — eller eventuellt endast två
notariebefattningar, nämligen de å försäkringstekniska och statistiska samt å skade¬
regleringsbyrån — förvandlas till befattningar av andra graden. Innehavaren av
denna befattning å försäkringstekniska byrån torde böra benämnas förste aktuarie
och innehavaren av motsvarande befattning å skaderegleringsbyrån sekreterare.
Behovet av tjänstemän av första graden skulle då tillgodoses genom anställande
av tjänstemän å extra stat med full tjänstgöringstid och högre avlöning. Riks-
försäkringsanstalten anser sig dock böra framhålla, att sådan åtgärd bör vara av
endast tillfällig art och avse allenast kortare tid.»
Av vad anstalten sålunda anfört synes mig framgå, att det är an¬
geläget att tillförsäkra skaderegleringsbyrån och den försäkringstekniska
och statistiska byrån en så kvalificerad arbetsförstärkning, som de nu¬
varande förhållandena medgiva. Utan tvivel vore anstalten bäst betjänt
med inrättande av tvenne andragradstjänster, avsedda eu för vardera
av de nämnda byråerna. Då emellertid cheferna för dessa byråer äro
132
Sjätte huvudtitela.
[54.] andragradstjänster, synes det mig mindre lämpligt — även om något
i viss mån analogt fall kan uppvisas från statsförvaltningen i öv¬
rigt — att såsom underordnade å dessa byråer anställa tjänstemän
med samma grad och avlöningsförmåner som deras chefer. Det torde
därför vara nödigt att tillsvidare allenast hålla sig till notarietjänster.
Då med anstaltens nuvarande osäkra ställning det är synnerligen svårt
att bibehålla dugliga amanuenser, bleve med inrättande av två nya
notariebefattningar i allt fall arbetskrafterna i någon man förbättrade.
Emellertid nödgas jag även i ett annat avseende föreslå en för¬
bättring i avlöningsförhållandena, nämligen för byrådirektören å skade-
regleringsbyrån. Den nuvarande innehavaren av denna befattning,
byrådirektören Ivar Tengstrand, har nu i snart 12 år innehaft sin tjänst;
och, sedan de andra bägge byrådirektörerna under år 1913 avgått, är
han den enda å stat uppförda tjänsteman i anstalten, som, förutom
chefen, varit anställd redan från riksförsäkringsanstaltens tillkomst.
Den förbättring av bemälde byrådirektörs avlöningsförmåner, som är
nödig för att icke även denne skall söka sig annan befattning, torde
knappast för närvarande kunna ifrågasättas under annan form än så¬
som ett personligt lönetillägg. Jag är visserligen ingalunda blind för,
att jämväl denna anordning kan möta betänkligheter, men det prekära
läge, vari anstalten befinner sig genom att en slutlig lönereglering
måst, av med anstaltens verksamhet sammanhängande andra förhållan¬
den, undanskjutas år från år, må utgöra tillräckligt motiv för en annars
kanske mindre egentlig anordning. Beloppet av nämnda personliga
lönetillägg synes mig böra sättas till 1,200 kronor, varigenom Teng¬
strand skulle, med inräknande av sina två ålderstillägg, erhålla arvode
lika med byråchefs avlöning med avdrag, svarande mot pensionsavgift
för sistnämnda befattningshavare.
Anstalten har även med hänsyn till den starka tillväxten av göro-
målen föreslagit en ökning av överläkarens arvode, nu 3,000 kronor, till
4,000 kronor, även om arvodet ej skulle uppföras å ordinarie stat. Då
i varje händelse gottgörelse till den vid anstalten fästade överläkaren
bör utgå såsom arvode samt anstaltens under senare år betydligt ökade
verksamhet synes göra en förhöjning av förevarande arvode påkallad,
finner jag överläkarens arvode böra från och med år 1915 tillsvidare
utgå med 4,000 kronor om året.
Jag anser därför, att under avlöningar och arvoden i staten för år
1915 bör beräknas dels anslag till två ytterligare notarietjänster med
3,900 kronor till en var, dels ett personligt lönetillägg till byrå¬
direktören Tengstrand om 1,200 kronor, dels ock ett till 4,000 kronor
förhöjt arvode till överläkaren. Nuvarande lönestat, uppgående för
133
Sjätte huvudtiteln.
1914 till 49,645 kronor, skulle härmed höjas till 59,645 kronor, vid
vilken ökning emellertid får tagas i betraktande eu minskning i det
av anstalten begärda anslaget till extra tjänstemän med 7,200 kronor.
Vad härefter beträffar den del av omkostnaderna, som rör läkar¬
betyg, hyra och ortsombud, anför anstalten följande:
»Vad först angår kostnaden för läkarbetyg, uppgick denna under år 1912 i
jämnt krontal till 15,688 kronor. Under de nio första månaderna år 1913 har
ifrågavarande kostnad i jämt krontal uppgått till 14,901 kronor mot 11,160 kronor
för samma tid år 1912. För hela året 1913 torde denna kostnad komma att stiga
till omkring 20,000 kronor d. v. s. omkring 4,300 kronor mera än år 1912. Under
förutsättning av ungefärligen lika stor ökning för vartdera av åren 1914 och 1915
skulle kostnaden för sistnämnda år komma att uppgå till omkring 28,500 kronor.
Vad angår kostnaden för hyra, utgör denna, sedan riksförsäkringsanstalten
med Eders Kungl. Maj.ts medgivande i nådigt brev den 20 september 1912 i det
postverket tillhöriga huset n:r 64 vid Mästersamuelsgatan från och med den 1
april 1913 förhyrt ytterligare fyra rum m. m., 6,200 kronor, varav emellertid
barnmorskornas pensionsanstalt erlägger 400 kronor. I staten torde alltså för
ändamålet böra upptagas ett belopp 'av 5,800 kronor. — Riksförsäkringsanstalten
vill dock ej underlåta att nämna, att från generalpoststyrelsens sida förslag väckts
om förhöjning av hvresbeloppet; och torde riksförsäkringsanstalten, för sådan
händelse, få inkomma till Eders Kungl. Maj.t med framställning om ökning av
ifrågavarande anslagspost.
Kostnaden för ortsombuden utgjorde under år 1912 i jämnt krontal 37,720
kronor. Under de nio första månaderna av år 1912 uppgick ifrågavarande kostnad
i helt krontal till 32,237 kronor och under samma tid innevarande år till 38.920
kronor. Antager man en proportionerlig ökning under de återstående tre måna¬
derna av 1913, skulle man för hela detta år komma till ett belopp av omkring
45.000 kronor. Ökningen från år 1912 till år 1913 bleve då omkring 7,000 kronor.
Under förutsättning av en lika stor ökning för de båda följande åren skulle
kostnaden för år 1915 bliva omkring 59,000 kronor.»
Omkostnaden för läkarbetyg och ortsombud står i förhållande, den
förra till de anmälda olycksfallen och den senare till premiebeloppen,
samt växer således med anstaltens verksamhet. Då jämförelse med
de vid 1913 års Riksdag beräknade siffrorna visar en starkare stegring
än då antogs, torde det vara säkrast att ej nedsätta de av anstalten nu
föreslagna beloppen. Mot hyreskostnaden har jag intet att erinra.
Beträffande kostnaden för semester- och andra vikariatsersättning ar,
ersättningar till sakkunniga och andra biträden inom anstalten etc. har
anstalten framlagt två alternativ, det ena för del lull att anstaltens
fullständiga löneregleringsförslag bifölles och det andra för den händelse
allenast diet, mindre förslaget komme att upptagas.
Rörande dessa alternativ anför anstalten följande:
»Beträffande kostnaden för semester- och andra, vikariatser sättningar etc. har
denna kostnad i staten för år 1913, såsom ovan nämnts, upptagits till förslagsvis
50.000 kronor, varav emellertid omkring 5,000 kronor voro avsedda för inredning
och möblering av vissa utav riksförsäkringsanstalten för utvidgning av dess ämbets-
lokal jämlikt nådigt brev den 20 september 1912 förhyrda lägenheter. Vid beräk-
[54.]
[54.]
134 Sjätte huvudtiteln.
ilande av riksförsäkringsanstaltens anslagsbehov för år 1914 har samma kostnad
upptagits till 58,200 kronor. I händelse ordinarie avlöningsstat i överensstämmelse
med förslaget den 30 september 1912 nu genomföres, minskas naturligtvis kost¬
naderna för amanuenser och extra biträden samt övertidsersättning högst betydligt.
Dessa kostnader jämte kostnaderna för vikariatsersättning uppgingo år 1912 till
23,744 kronor 70 öre. Efter den fullständiga omorganisationen torde erfordras
åtminstone två amanuenser samt fyra extra kvinnliga skrivbiträden jämte en
extra vaktmästare. Kostnaden härför torde böra beräknas till omkring 8,000 kronor.
Yikariatsersättningar vid semester och tjänsteresor kunna anslås till omkring 2,500
kronor. Övriga poster såsom resekostnader, skrivmaterialier, skötsel av skriv¬
maskiner, böcker och tidningar, tryckningskostnader, annonser, processkostnader,
telefon och telegram, uppvärmning; belysning, renhållning, inventarier och diverse
föranledde år 1912 en kostnad av kronor 17,186:69. Ämbetslokalens utvidgning
medför från och med innevarande år ökad kostnad för uppvärmning, belysning
och renhållning. Med försäkringsverksamhetens utveckling torde även övriga
kostnader komma att ökas år från år. Det för ifrågavarande utgiftsposter erforderliga
beloppet torde därför för år 1915 icke kunna beräknas lägre än till omkring 22,000
kronor. Hela anslaget till semester- och andra vikariatsersättningar etc. skulle
enligt dessa beräkningar upptagas med ett belopp av 32,500 kronor.
Enligt dessa beräkningar skulle sammanlagda kostnaden för läkarundersök¬
ning och anskaffande av läkarbetyg m. m., för hyra, för ortsombuden samt för
semester- och andra vikariatsersättningar m. m. alltså uppgå till 125,800 kronor.
För den händelse åter den av riksförsäkringsanstalten föreslagna ordinarie
avlöningsstaten nu endast i ovan antydda mindre omfattning komme att föreläggas
1914 års Riksdag — enligt vilket förslag på varje byrå endast finnes en ordinarie
tjänsteman förutom avdelningschefen — föranleder detta naturligtvis ökning av
anslaget till semester- och andra vikariatsersättningar etc. Eu högst avsevärd
förstärkning av de extra arbetskrafterna kräves i sådant fall. A försäkringstek-
niska och statistiska byrån erfordras åtminstone tre extra tjänstemän med full
tjänstgöringstid. Den ene av dessa skulle vara närmaste ledare av det statistiska
arbetet och den andre särskilt ägna sig åt inspektioner av arbetsföretag samt
expeditionsgöromål. Dessa båda böra erhålla en avlöning av 3,600 kronor var¬
dera. Dessutom erfordras eu tredje extra tjänsteman för expeditionsgöromålen,
vilken till en början kunde avlönas med 3,000 kronor. Att märka är, att å denna
byrå redan nu finnas tre amanuenser, av vilka två med full tjänstgöringstid. Det
har emellertid visat sig omöjligt att med så lång tjänstgöringstid få behålla dug¬
liga arbetskrafter på dessa poster, därest icke god avlöning kan erbjudas. — På
skaderegleringsbyrån erfordras åtminstone två extra tjänstemän med full tjänst¬
göringstid — motsvarande de två begärda notarierna ■— eller, om sådana icke
kunna erhållas, flera amanuenser med kortare tjänstgöringstid. För dessa bör
upptagas ett belopp av minst 6,600 kronor. Dessutom kräves en extra amanuens
med avlöning av minst 1,200 kronor. Ä sekreterarens avdelning kräves en extra
tjänsteman med full tjänstgöringstid eller ock två extra tjänstemän med kortare
arbetstid. I varje fall torde för ändamålet beräknas minst 3,600 kronor. Ett
önskemål är att kunna å en tjänsteman överflytta kassörsgöromålen, som för när¬
varande omhänderhavas av ett kvinnligt biträde. Hela kostnaden för extra tjänste¬
män inom verket skulle alltså uppgå till minst 21,600 kronor.
Beträffande kvinnliga biträden erfordras samma antal fäst anställda som
enligt den föreslagna ordinarie staten, alltså 8 av högre grad och 4 av lägre grad.
Dessa kvinnliga biträden, som hava synnerligen ansträngande och i regel kvalifi¬
135
Sjätte huvudtiteln.
cerat arbete, böra rättvisligen erhålla samma löneförmåner som i andra centrala
ämbetsverk, även om de nu icke kunna uppföras på ordinarie stat. Med hänsyn
därtill att de äro befriade från erläggande av pensionsavgift, torde emellertid
avlöningsbeloppet för var och en av dem böra något minskas t. ex. med 50 kronor,
dock att till följd härav avlöningen icke i något fall må understiga den nu ut¬
gående. Av nedanstående sammanställning framgå de avlöningar, som enligt
försäkringsanstaltens förslag med beräknande av ålderstillägg enligt vanliga grun¬
der skulle tillkomma de nu inom anstalten anställda biträdena.
[54.]
Kostnad för kvinnliga biträden.
Nuvarande kvinnliga biträden.
|
Anställd år.
|
Nuvarande arvode.
|
För 1915 av
riksiör-
säkrings-
anstalten
beräknat
arvode å
extra stat.
Kr.
|
för månad.
Kr.
|
för år.
Kr.
|
1 kvinnligt biträde...................................
|
1903
|
145
|
_
|
1,740
|
_
|
1,950
|
_
|
1
|
») ...................................
|
1907
|
120
|
—
|
1,440
|
—
|
1,750
|
—
|
1
|
»
|
1907
|
120
|
—
|
1,440
|
—
|
1,750
|
—
|
1
|
»
|
1908
|
120
|
—
|
1,440
|
—
|
1,750
|
—
|
1
|
»
|
1909
|
120
|
—
|
1,440
|
—
|
1,750
|
—
|
1
|
)) ...................................
|
1911
|
100
|
—
|
1,200
|
—
|
1,550
|
—
|
1
|
» ...................................
|
1912
|
100
|
—
|
1,200
|
—
|
1,550
|
—
|
1
|
» ....................................
|
1912
|
100
|
—
|
1,200
|
—
|
1,550
|
—
|
1
|
»
|
1912
|
87
|
50
|
1,050
|
—
|
1,150
|
—
|
1
|
» .........
|
1913
|
75
|
—
|
900
|
—
|
1,150
|
—
|
1
|
» ....................................
|
1913
|
75
|
—
|
900
|
—
|
1.150
|
—
|
1
|
)) ....................................
|
1913
|
75
|
—
|
900
|
—
|
1,150
|
—
|
|
Summa
|
— 1 —
|
—
|
—
|
-
|
18.200
|
-
|
Härjämte erfordras ytterligare 4 extra kvinnliga biträden med en avlöning
av 1,050 vardera eller tillhopa 4,200. Sammanlagda kostnaden för kvinnliga bi¬
träden skulle alltså bliva 22,400. För närvarande finnas 14 kvinnliga biträden,
och den minsta ökning, som kan tänkas till år 1914, torde vara två biträden.
Jämte de två ordinarie vaktmästarne krävas liksom nu två extra vakt¬
mästare, och torde kostnaden härför böra upptagas till omkring 1,800 kronor.
Kostnaden för vikariatsersättningar upptages som ovan till 2,500 kronor och övriga
poster under detta anslag till 22,000 kronor. Hela anslaget till semester- och
andra vikariatsersättningar skulle alltså upptagas till 70,300 kronor, vilket belopp
torde böra avrundas till 70,000 kronor.»
Vad först kostnaden för extra tjänstemän beträffar, är tydligt, att
å vardera av försäkringstekniska och statistiska samt ekaderegleriugs-
byråerna en amanuens, vars avlöning av anstalten beräknats till 3,G00
136
Sjätte huvudtiteln.
kronor, kan avräknas, om mitt förslag till nya förstagradsarvoden god¬
kännes. På grund liärav torde det erforderliga beloppet kunna beräk¬
nas för förstnämnda byrå till 6,600 kronor samt för skadereglerings-
byrån till 4,200 kronor eller tillhopa med det lör sekreterarens avdel¬
ning begärda beloppet, 3,600 kronor, till 14,400 kronor, vilket innebär
en minskning i anstaltens förslag med 7,200 kronor.
Vad beträffar de kvinnliga biträdena, innebär anstaltens förslag en
förböjning i sammanlagda arvodeskostnaden till de nuvarande biträ¬
dena med 3,350 kronor, varav ett belopp av 2,550 kronor avser 8
biträden, som enligt anstaltens förslag skulle erhålla avlöning efter
högre avlöningstyp, och 850 kronor sådana biträdeP av lägre typ. På
sätt jag anfört sistlidet år, anser jag det ej lämpligt, att nu vidtaga eu
sådan böjning, som kan binda för framtiden. Jag kan därför ej för¬
orda annan höjning av det nu till kvinnliga biträden utgående beloppet,
14,850 kronor, än med nyssnämnda 850 kronor jämte 4,200 kronor,
som anstalten begärt för nya biträden, eller sålunda tillhopa ett belopp
av 19,900 kronor.
Beträffande de begärda beloppen till extra vaktmästare 1,800 kro¬
nor, till vikariatsersättningar 2,500 kronor samt till resekostnader m. in.
22,000 kronor har jag intet att erinra.
Hela anslaget till semester- och andra vikariatsersättningar etc.
skulle vid bifall till mitt förslag uppgå till 60,600 kronor.
Sammanfattad under huvudposterna, ter sig riksförsäkringsanstal-
tens stat för år 1914 och enligt mitt förevarande förslag för år 1915
sålunda:
|
1914
|
1915 |
1
|
Avlöningar och. arvoden ................................................................
Läkarundersökning m. m................................................................
Hyra .........................................................................................
Ortsombud...................................................................................
Semester- och vikariatsersättningar m. m...........................................
|
49,645
24,500
5,800
54,000
58,200
|
59,645
28,500
5,800
59,000
60.600
|
Summa
|
192,145
|
213,545
|
*
Ökning
|
21,400
|
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kung].
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
Sjätte huvudtiteln.
137
att för upprätthållande av riksför säkring sanstaltens
verksamhet på extra stat för år 1915 bevilja ett för¬
slagsanslag av 213,545 kronor.
2. Ersättning till postsparbanken för dess bestyr för riksförsäkrings-
anstaltens räkning.
I anledning av Kungl. Maj:ts proposition beslöt 1902 års Riksdag,
i sammanhang med riksförsäkringsanstaltens inrättande, att från och
med år 1903 finge till ersättningar åt postsparbanken för uppbörd av
försäkringsavgifter och utbetalning av ersättningsbelopp för riksförsäk¬
ringsanstaltens räkning årligen användas förslagsvis 20,000 kronor att
utgå från arbetarförsäkringsfondens intressemedel.
I enlighet med de i nämnda proposition angivna grunder med¬
delade Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 31 oktober 1902 bestäm¬
melser i anledning av postsparbankens anlitande för uppbörd, förvalt¬
ning och utbetalning av medel för riksförsäkringsanstaltens räkning.
Då 1908 års Riksdag, på Kungl. Maj:ts framställning, beslöt an¬
ordna en särskild för fiskare avsedd försäkring, medgavs tillika, att de
ökade kostnader, som kunde uppkomma för postsparbanken för dess
bestyr med nämnda försäkring, finge utgå från det av Riksdagen från
arbetarförsäkringsfondens intressemedel till postsparbanken förslagsvis
redan anvisade anslag.
Sedermera har Riksdagen till ersättning åt postsparbanken för dess
bestyr med uppbörd och utbetalningar för riksförsäkringsanstalten
anvisat på extra stat för år 1912 förslagsvis 15,500 kronor, för år 1913
förslagsvis 20,000 kronor samt för år 1914, i anledning av väckt för¬
slag om ändrade grunder för beräknande av nämnda ersättning, för¬
slagsvis 30,000 kronor.
Genom nådigt brev den 30 juni 1913 fastställde Kungl. Magt än¬
drade grunder för ersättningens utgående till postsparbanken att gälla
från och med år 1914.
I en till mig avgiven promemoria i fråga om beloppet av den
ersättning, som för år 1915 antages böra tillgodokomma postsparbanken
—• förutom för bestyren för barnmorskornns pensionsanstalt, för vilket
ersättning utgår från ett å tionde huvudtiteln uppfört anslag — för
biträde vid handläggning av göromål för riksförsäkringsanstaltens och
fiskarförsäkringens räkning, har postsparbanksdirektören anfört följande:
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 1 käft. 18
[55.]
Ersättning till
postsparban¬
ken för dess
bestyr för riks¬
försäkrings¬
anstaltens
räkning.
(Extraanslag.)
138
Sjätte huvudtiteln.
[55.]
»Jämlikt bestämmelser i nådiga brevet till styrelsen för postsparbanken den
30 juni 1913 skall från 1914 års början denna ersättning utgå sålunda
för handläggning av göromål tillhörande riksförsäkringsanstalten och fiskar-
försäkringen :
med 7 öre för varje av postsparbanken förmedlad inbetalning eller utbetalning
samt med 0,4 procent å beloppet av institutionernas av banken förvaltade medel
vid årets utgång, samt
för handläggning av göromål tillhörande barnmorskornas pensionsanstalt
med 7 öre för varje genom bankens förmedling utbetalat pensionsbelopp även¬
som med 10 öre för varje vid årets slut kvarstående delägare i anstalten och med 0,4
procent av beloppet vid årets utgång av anstaltens av banken förvaltade medel.
Antalet av postsparbanken förmedlade inbetalningar och utbetalningar för
riksförsäkringsanstaltens och fiskarförsäkringens räkning utgjorde under tiden
1 januari—30 september 1913 29,644 st. och kan sålunda beräknas under hela året
1913 uppgå till omkring 39,500.
Under antagande att omfattningen av rörelsen ökas från år 1913 till år 1915
i samma förhållande som ägt rum från år 1911 till år 1913, skulle antalet
inbetalningar och utbetalningar under år 1915 komma att uppgå till i runt
tal 50,800.
Beträffande beloppet av de för riksförsäkringsanstaltens och fiskarförsäkringens
räkning förvaltade medlen torde detsamma vid detta års utgång komma att utgöra
omkring 5,850,000 kronor samt, under antagande att enahanda ökning kommer
till stånd under åren 1914 och 1915, som den som ägt rum under åren 1911 och
1912, beräknas komma att vid 1915 års utgång uppgå till omkring 6,900,000
kronor.
I enlighet med ovan åberopade grunder för ersättningens utgående skulle
densamma för år 1915 utgöra:
för 50,800 inbetalningar eller utbetalningar å 7 öre..................... kronor 3,556: —
0,4 % å kronor 6,900,000 ................................................................ » 27,600: —
eller tillhopa..................................................................................... » 31,156:—»
På grund av denna utredning hemställer jag, att Kung!. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1915 anvisa ett förslags¬
anslag av 31,000 kronor att användas till ersättning åt
postsparbanken för dess bestyr med uppbörd och utbetal¬
ningar för riksförsäkringsanstalten.
3. Till bestridande av statens bidrag till fiska¬
res försäkring, oförändrat ordinarie anslag, förslags¬
anslag ................................................................................. kronor 16,000: —
Sjätte huvudtiteln.
139
Socialstyrelsen.
4. Avlönings- och omkostnadsstat för socialstyrelsen.
Den av Riksdagen år 1912 godkända staten för socialstyrelsen,
som tillämpas från och med år 1913, har följande utseende:
j
|
|
Tjänst-
|
|
|
|
|
Lön eller
|
görings-
|
|
Summa.
|
|
|
motsva¬
rande.
|
penningar
eller mot-
|
tillägg.
|
|
|
|
svarande.
|
|
|
|
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
|
A. Ordinarie anslag'.
|
|
|
|
|
|
1 chef för socialstyrelsen...................
|
6,200
|
2,800
|
1,000
|
10,000
|
|
2 fullmäktige, arvoden å 1,000 .........
|
—
|
—
|
—
|
2,000
|
|
1 byråchef ...................................
|
5,000
|
2,500
|
600
|
8,100
|
) Efter 5 år kan lönen
|
2 byråchefer....................................
|
10,000
|
5,000
|
1,200
|
16,200
|
f höjas med 600 kr.
|
1 ledamot för lagärenden, arvode ......
|
5,600
|
2,500
|
—
|
8,100
|
|
1 sekreterare ...............................
|
3,600
|
1,800
|
400
|
5,800
|
Efter 5 år kan lönen
|
4 tjänstemän av 2:dra graden (1 sekre-
|
|
|
|
|
höjas med 500 kr.
|
terare och inspektörsassistent, 3 förste
aktuarier)....................................
|
14,400
|
7,200
|
1,600
|
23,200
|
/ och efter 10 år med
ytterligare 500 kr.
|
1 tjänsteman av l:sta graden, aktuarie,
|
|
|
|
|
Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr..
|
tillika registrator och kassör, .........
|
2,200
|
1,500
|
300
|
4,000 |
|
3 tjänstemän av lista graden (2 aktua¬
rier samt 1 bibliotekarie, tillika re-
|
|
|
|
|
efter 10 år med ytter-
1 ligare 500 kr. och
efter 15 år med än
|
gistrator,)................................
|
6,600
|
4,500
|
900
|
12,000
|
J ytterligare 500 kr.
|
1 kvinnligt skrivbiträde av högre grad
|
900
|
550
|
150
|
1,600
|
I Efter 5 år kan lönen
|
3 kvinnliga skrivbiträden av högre grad
|
2,700
|
1,650
|
450
|
4.800
|
böjas med 200 kr.
|
1 kvinnligt skrivbiträde av lägre grad
|
700
|
350
|
150
|
1,200
|
f och efter 10 år med
ytterligare 200 kr.
|
6 kvinnliga skrivbiträden av lägre grad
|
4,200
|
2,100
|
900
|
7,200
|
|
|
450
|
150
|
1,500
|
|
j 1 förste vaktmästare........................
|
900
|
\ höjas med 100 kr.
i Efter 5 år kan lönen
|
|
|
|
| 1 vaktmästare .................................
|
700
|
350
|
150
|
1.200
|
I höjas med 100 kr.
j och efter 10 år med
|
Till amanuenser, sakkunniga, extra bi-
|
|
|
|
|
| ytterligare 100 kr.
|
träden, gratifikationer och vikariats-
ereättningar.................................
|
|
|
_
|
17,000
|
|
Ordinarie anslag: Summa kronor
|
—
|
1 -
|
—
|
128.900
|
|
[56.]
Ändring i so¬
cialstyrelsens
avlönings- och
omlcostnads-
stat m. m.
(Ordinarie
anslag.)
140
Sjätte huvudtiteln.
Anm. i. Därest ledamoten för lagärenden ej innehar ordinarie befatt¬
ning, varmed följer skyldighet att erlägga avgift för egen pen¬
sionering, skall den del av arvodet, som anses motsvara lönen,
minskas med '300 kronor; innehar han åter befattning, varmed
följer skyldighet att erlägga lägre sådan avgift än som åligger
tjänsteman av 3:e lönegraden, skall från nämnda del av arvodet
avdragas sfi stort belopp, att detta avdrag och den honom i
förenämnda hänseende åliggande pensionsavgiften tillsammans
utgöra 300 kronor.
S Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt
bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, oristillägg cj
till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
|
|
|
B. Extra anslag.
|
|
|
| Till extra tjänstemän och biträden, gratifikationer,“sakkunniga etc.
| Till införskaffande av statistiska primäruppgifter, ombud i orterna in. in.
|
28,000
|
|
för den allmänna socialstatistiken .......................................
|
12,000
|
|
» större specialundersökningar ..........................................
|
5,000
|
|
» lantarbetarstatistiken ...................................................
|
2,000
|
|
Extra anslag: Summa kronor
|
47,0001
|
Tillsammans kronor
|
170,000
|
Därjämte har 1912 års Riksdag dels beslutat att i riksstäten under
sjätte huvudtiteln uppföra ett ordinarie anslag till socialstyrelsen å
123,900 kronor, dels ock för upprätthållande av socialstyrelsens verk¬
samhet, utöver anslaget å ordinarie stat, å extra stat för år 1913 an¬
visat ett belopp av 47,000 kronor.
1913 års Riksdag har beviljat enahanda extra anslag för upprätt¬
hållande av socialstyrelsens verksamhet under år 1914.
Det ordinarie anslaget är jämväl oförändrat.
I skrivelse den 8 oktober 1913 har socialstyrelsen framställt sina
äskanden för år 1915 och därvid dels beträffande ordinarie staten före¬
slagit höjning av socialfullmäktiges arvode, uppförande av styrelsens
andra byrå, arbetarskyddsbyrån, å ordinarie stat och tilldelande av ordi¬
narie anställning åt ledamoten för lagärenden samt förändring av chefens
avlöning och tjänsteställning ävensom uppförande å stat av 4 nya
kvinnliga biträdesbefattningar av högre grad än de förutvarande, dels
ock beträffande extra anslaget föreslagit viss höjning, och torde det
vara lämpligast att redogöra för framställningen i dess helhet i ett sam¬
manhang under förevarande punkt.
Oavsett de förslag, jag ovan omnämnt, har styrelsen till en början
framhållit behovet av särskilda sekreterare för l:a, 3:dje och 4:de by¬
råerna, dock utan att för närvarande göra någon hemställan i ämnet.
Styrelsen yttrar härom följande:
Sjätte huvudtiteln.
141
»Vad till en början beträffar anslagen för styrelsens egen verksamhet, har
så kort tid förflutit från styrelsens upprättande, att någon större erfarenhet om
erforderliga förändringar med avseende å dessa anslag givetvis ännu icke kan
föreligga. Under den hittills tilläudalupna delen av styrelsens första verksam¬
hetsår har dock med tydlighet framgått, att den för styrelsen fastställda avlönings-
och omkostnadsstaten blivit väl knappt tilltagen. Att detta skulle bliva fallet,
framhölls för övrigt redan av de sakkunnige, som inom civildepartementet bi¬
trädde med utarbetande av förberedande förslag till socialstyrelsens upprättande,
ävensom i Kungl. Maj:ts proposition till 1912 års Riksdag, vilka båda förslag
dock slutade på ett högre belopp än det sedermera av Riksdagen fastställda.
I likhet med vad kommerskollegium på sin tid i sitt yttrande över nyss-
berörda sakkunniges förslag uttalade, har styrelsen även för sin del funnit ett par
tillökningar av personalstaten synnerligen behövliga. Ett behov, som med styrka
gjort sig gällande och enligt styrelsens mening inom en snar framtid måste till¬
godoses, är sålunda, att å varje av styrelsens byråer, såsom byråchefens närmaste
biträde och ersättare i förekommande fall, blir anställd en särskild sekreterare
med för sådan befattning erforderlig kompetens. Det av departementalkommitte-
rade och kommerskollegiikommittén gemensamt framlagda förslaget till en social¬
styrelse upptog ock en dylik befattning för varje byrå, och även kommerskollegium
underströk i sitt ovannämnda yttrande ytterligare detta behov, vilket styrelsen,
som nämnt, på grund av redan vunnen erfarenhet även för sin del måste bekräfta.
Den av Kungl. Majit föreslagna och av Riksdagen godkända åtgärden att utrusta
socialstyrelsen med en särskild ledamot för lagärenden måste visserligen, på
grund av karaktären av styrelsens ställning och arbetsuppgifter, betecknas såsom
i hög grad ändamålsenlig och ägnad att stärka styrelsens kompetens, varjämte
tillkomsten av denna ledamot faktiskt medfört minskning i det arbete, som eljest
skulle ålegat vissa byråer. Därmed har likväl behovet av de ursprungligen före¬
slagna sekreterartjänsterna för de löpande förvaltnings- och utredningsarbetena _å
resp. byråer icke i nämnvärd män förminskats. Ledamoten för lagärenden blir
ock, enligt vad erfarenheten redan visat, i allmänhet tagen fullt i anspråk av de
honom närmast åliggande uppgifterna, studium av samt utarbetande av förslag och
utlåtanden i lagstiftnings- och författniugsfrågor, och uteslutet är icke, enligt vad
redan nu kan förutses, att i en nära framtid särskilt arbetsbiträde behöver beredas
även åt honom. Något förslag därom anser sig styrelsen dock för närvarande
icke böra framställa.
Vidkommande åter det ovannämnda behovet av ökat sekreterarbiträde har
det hittills framför allt gjoR sig gällande å styrelsens lista och 4:de byråer. Den
enda befattning för uteslutande sekreterargöromål, varöver styrelsen för närvarande
förfogar, är gemensam för lista byrån (arbetarfrågor och sociala frågor i allmänhet)
och 2:dra byrån (arbetarskyddsärenden). Nämnda sekreterare (jurist) förutsattes i
Eders Kungl. Majits proposition angående socialstyrelsen till 1912 års riksdag
bliva erforderlig för arbetena å 2:dra byrån, men tillika böra medhinna att utföra
en del av sekreterargöromålen å lista byrån. Väl har ock detta i någon mån
hittills kunnat ske, ehuru hans medverkan å lista byrån måst inskränkas, allt
efter som arbetena å 2:dra byrån bunnit organiseras och komma igång. Det är
ock för styrelsen alldeles tydligt, att redan till nästa år nämnde sekreterare måste
fullt tagas i anspråk för de allt mer krävande arbetena å 2:dra byrån, och att
följaktligen hans medverkan å lista byrån måste helt och hållet upphöra. Därmed
blir ock byråchefen å sistnämnda byrå, vilken redan nu ifråga om ordinarie,
kvalificerat arbetsbiträde är synnerligen ogynnsamt ställd, uteslutande hänvisad
142
Sjätte huradtiteln.
[56.]
till — förutom biträde av styrelsens registrator resp. kassör vid handläggningen
av personalärenden och ekonomiska ärenden samt en del löpande göromål — att
tillfälligt anlita dylikt biträde från andra av styrelsens byråer. Som emellertid
även å dessa, såsom ock framhållits i Eders Kungi. Maj:ts proposition till 1912
års riksdag, personalen är nedbringad till ett minimum, kan detta icke låta sig
göra utan att vålla rubbning i dessa byråers arbeten.
Olägenheten att undvara en huvudsakligen för lista hyrån avsedd sekreterare
såsom byråchefens närmaste medhjälpare och ersättare i förekommande fall framträder
så mycket mera. som arbetena å denna byrå äro synnerligen mångskiftande, och
nämnde byråchef själv icke odelat kan ägna sig åt arbetena å byrån utan där¬
jämte har att fylla honom åliggande inspektionsuppgifter med avseende å arbets¬
förmedlingen samt slutligen ock, i sin egenskap av chefens ställföreträdare, mer
än övriga byråchefer måste följa arbetet även å styrelsens övriga byråer.
Behovet av en särskild sekreterare å lista byrån är i själva verket så stort,
att styrelsen icke skulle tvekat redan nu göra framställning om anslag till en
dylik befattning, därest icke styrelsen haft grundad anledning förvänta, att frågan
om persoualökning å denna byrå skulle i annat sammanhang komma att bliva
föremål för Eders Kungl. Majits prövning. Bliva nämligen, på grundvalen av
den nu inom civildepartementet pågående utredningen om anordnandet av arbets¬
löshetsförsäkring, åtgärder från statens sida för befrämjande av en sådan försäkring
vidtagna redan under år 1914, lärer därmed med nödvändighet följa en förstärk¬
ning av arbetskrafterna å styrelsens lista byrå för handhafvande av dessa nya
ärenden. Uteslutet är ju icke heller, att styrelsen redan nästa år kan komma
att bliva tilldelad nya eller vidgade uppgifter med avseende å även andra sociala
spörsmål, exempelvis nykterhetsfrågan (internering av alkoholister) och förenings-
väsendet (kooperativa föreningars registrering, kooperativ konsulentverksamhet)
och att dessa uppgifter kunna bliva av den omfattning, att styrelsen behöver er¬
hålla en eller ett par nya tjänstebefattningar, vilka likaledes närmast torde böra
tilldelas lista byrån. Visserligen skulle den eller de nya befattningar, som så¬
lunda kunna komma att upprättas — tillsvidare väl antagligen å extra stat —
närmast tagas i anspråk för speciella uppgifter och deras innehavare icke vara att
påräkna för utförande av de allmänna sekreterargöromålen å byrån. Men de
skulle dock, en var inom sitt område, komma att fullgöra arbeten, som eljest
skulle påvilat en sekreterare eller byråchefen själv, varjämte det säkerligen kan
komma att visa sig både möjligt och ändamålsenligt att exempelvis helt eller
delvis överflytta byråchefens nuvarande åligganden som arbetsförmedlingsinspektör
till den tjänsteman, som torde påkallas av arbetslöshetsförsäkringens genomförande.
I vad män det föreliggande behovet av en särskild sekreterartjänst å lista
byrån kan bliva tillgodosett genom den sålunda förutsedda ökningen av byråns
personal i samband med aktuella reformfrågors lösning, därom är visserligen ännu
för tidigt att döma. Styrelsen håller för sin del för troligt, att en dylik sekreterarbefatt¬
ning förr eller senare i alla händelser blir av nöden, en uppfattning, varåt även före¬
dragande departementschefen gav uttryck i sitt anförande till statsrådsprotokollet
år 1912 ifråga om socialstyrelsens upprättande, Med hänsyn till här berörda för¬
hållanden har styrelsen emellertid ansett, att med framställning om en dylik se¬
kreterarbefattnings inrättande för närvarande bör anstå. Skulle någon sådan för¬
stärkning av arbetskrafterna å lista byrån, som härovan förutsatts, icke komma
till stånd från och med år 1915, lärer styrelsen bliva nödgad hos Eders Kungl.
Majit gorå framställning om därav påkallade åtgärder.
Med avseende å behovet av ytterligare eu tjänst av andra lönegraden å 4:de
byrån (för socialstatistik m. m.) får styrelsen erinra, att förslag till en dylik tjänst,
Sjätte huvudtiteln.
143
avseende en särskild sekreterare å nämnda byrå med uppgift tillika att vara re¬
daktör för »Sociala meddelanden», redan var framställt uti departementalkommit-
terades och kommerskollegiikommitténs förslag till socialstyrelsens upprättande.
Detta förslag tillstyrktes även av kommerskollegium uti dess yttrande över de
inom Civildepartementet tillkallade sakkunniges förslag till stat för socialstyrelsen.
De hittills gjorda erfarenheterna hava också nogsamt givit vid handen, att in¬
rättandet av en sådan tjänst icke länge får undanskjutas, om den maktpåliggande
uppgiften att redigera »Sociala meddelanden» skall kunna på ett tillfredsställande
sätt fullgöras. Befaras kan även, att byråchefen å 4:de hyrån eljest av göromål,
som i vanliga fall ankomma på en sekreterare, kommer att till den grad hindras
i utövandet av sin egentliga befattning — att leda och organisera de många olika
arbetena å byrån — att stagnation i vissa av dessa arbeten kan inträda. Dä emel¬
lertid departementalkommitterades och kommerskollegiikommitténs förutnämnda
förslag om en särskild sekreterare å 4:de byrån nästliden år icke vann vidare av¬
seende från Kungl. Maj:ts och Riksdagens sida, än att föredragande departements¬
chefen förklarade sig icke vilja bestrida, att denna befattning kunde komma att
visa sig behövlig, samt att det vore gagneligt att för de avsedda uppgifterna mera
odelat kunna disponera en särskild, mera kvalificerad tjänsteman, har styrelsen
med hänsyn till den ringa utsikten till beaktande av en framställning från sty¬
relsens sida redan nu om detta kravs tillgodoseende ansett sig, ehuru med stor
tvekan, böra för det närvarande avstå därifrån. Till ett kommande år hoppas
Styrelsen emellertid, synnerligast sedan kommerskollegium för utgivande av de
planerade »Kommersiella meddelanden» redan från början tilldelats en särskild
huvudredaktör, med utsikt till framgång kunna äska anslag till en särskild sekre¬
terare å 4:de byrån, vilken tillika skulle vara redaktör för »Sociala meddelanden».
Ett bidragande skäl till att icke nu framställa något yrkande i förevarande
hänseenden har styrelsen funnit däri, att vid bifall till den redan i 1912 års pro¬
position förutsatta och här nedan av styrelsen begärda ökningen av styrelsens
kvinnliga befattningshavare (vilket icke skulle föranleda någon nedsättning av
styrelsens anslag för extra fjänstemän och biträden etc.) det bör bliva möjligt
dels att bereda styrelsens bibliotekarie sådan bjälp med de löpande biblioteks-
göromålen, att ban i större utsträckning än för närvarande kan tagas i anspråk
för biträde vid redaktionen av »Sociala meddelanden», dels ock att för redaktions¬
arbetet erhålla ökat biträde av extra arbetskrafter. Genom dylika anordningar
bliva visserligen icke alla de nuvarande, med avsaknaden av en särskild redaktör
för »Sociala meddelanden» förenade olägenheterna avhjälpta, varjämte bristen på
sekreterarhjälp åt byråchefen å 4;de hyrån fortfarande kvarstår, men ifrågavarande
olägenheter torde dock härigenom bliva i någon mån och så mycket mildrade, att
ett undanskjutande av kravet på den nu ifrågavarande sekreterar- och redaktörs-
befattningen till ett kommande år kan försvaras.
Yad slutligen beträffar behovet av den ursprungligen även föreslagna, sär¬
skilda sekreterarbefattningen å 3 dje byrån (sjukkasse- och understödsförenings-
ärenden m. m.), hav detta behov visserligen gjort sig gällande, men icke i samma
grad som förut berörda behov av sekreterarbiträde. I den mån den yttre inspek-
tionstjänsten för byråchefen och iuspektörsassistenten tillväxa samt arbetet med
understödsföreningarna hinner komma i gång, lärer dock en dylik personalför¬
stärkning även å denna byrå bliva oavvislig. Tills vidare synes dock kunna anstå
därmed, under förutsättning likväl att, såsom styrelsen här nedan föreslår, det
särskilda anslaget å G,000 kronor för handläggning av ärenden rörande understöds¬
föreningar fortfarande får utgå för 3:dje byråns förseende med extra arbetskrafter.»
[56.]
144
Sjätte huvudtiteln.
[56.]
Höjning av
socialfull-
mäktiges
nrvoden.
Höjt arvode
för exporten i
hygieniska
frågor.
Bland de önskemål, som styrelsen finner böra omedelbart realiseras,
är en förböjning- av de båda socialfullmäktiges arvoden från nuvarande
belopp av 1,000 kronor till 3,000 kronor åt dem vardera, i vilket avse¬
ende styrelsen anför följande:
»I fråga härom vill styrelsen erinra, hurusom de för socialfullmäktige nu
utgående arvoden, i brist på möjlighet att bedöma, vilken utsträckning fullmäkti¬
ges arbete skulle erhålla, torde hava bestämts rent försöksvis. Jämlikt den för
socialstyrelsen gällande instruktion (§ 14) skola socialfullmäktige »för meddelande
av upplysningar och råd samt deltagande i överläggning kallas att närvara vid
föredragning inom socialstyrelsen av ärenden, som avse styrelsens organisation och
äro av större betydelse, ävensom av frågor av synnerlig vikt eller större princi¬
piell innebörd inom någon av ärendesgrupperna arbetsmarknaden, förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetare eller arbetarskydd». »Fullmäktige kunna ock
kallas att närvara vid föredragning av annat ärende, vars avgörande styrelsens
chef anser böra ske i fullmäktiges närvaro.» Socialfullmäktig åligger ock (enligt
instruktionens § 16), då han är närvarande och hans mening avviker från det
fattade beslutet, att, liksom annan styrelsens ledamot under enahanda förhållande,
till protokollet anteckna denna sin avvikande mening. Slutligen äga socialfull¬
mäktige även att närvara vid alla sammanträden av det sociala rådet och dess
olika sektioner, eu rättighet, som i allmänhet måste betraktas som en skyldighet.
I tillämpningen hava dessa föreskrifter angående socialfullmäktiges tillkallande
och medverkande redan visat sig verka därhän, att socialfullmäktige i regel när¬
vara vid alla viktigare beslut inom styrelsen, och att deras medverkan sålunda,
på vissa undantag när, påkallas vid ett ordinarie plenisammanträde å bestämd
dag varje vecka. Fall hava dock även förekommit, då de därjämte måst kallas
till ett extra plenum å annan veckodag. Emellan plena tages emellertid deras
tid även allt emellanåt i anspråk för studium av föreliggande handlingar och av
vederbörande föredragande uppsatta förslag till utlåtanden eller dylikt ävensom
av allehanda förfrågningar från styrelsen och dess olika tjänstemän o. s. v. Därtill
kommer slutligen deras deltagande i sociala rådets sammanträden och den mer
eller mindre ingående förberedelse, som därtill kan erfordras.
Av det nu anförda torde tydligt framgå, att socialfullmäktiges arbete i denna
deras egenskap kommit att bliva långt mera omfattande och tidskrävande än från
början kunnat förutses. I och för sig är dock denna utveckling av förhållandena
synnerligen lycklig. Tydligt är dock, att det för socialfullmäktige bestämda arvo-
vodet under givna förhållanden är alldeles otillräckligt, och att detsamma bör
höjas till åtminstone 3,000 kronor eller samma belopp, som utgår till telegraffull¬
mäktige och till de motsvarande bisittarne i den nya pensionsstyrelsen. Järnvägs-
fullmäktige, vilka, enligt vad styrelsen inhämtat, vida mindre tagas i anspråk,
åtnjuta ett årsarvode av 5,000 kronor. Den nu föreslagna förhöjningen av social¬
fullmäktiges arvoden skulle sålunda betinga en merkostnad av 4,000 kronor.-»
Styrelsen har vidare gjort framställning om böjt arvode till exper¬
ten i hygieniska frågor. Till stöd härför yttrar styrelsen:
»Redan i det föregående har styrelsen haft anledning omnämna, hurusom
arbetena å styrelsens 2-.a byrå (arbetarskyddsärendena), sedan de numera hunnit
Sjätte huvudtiteln.
145
organiseras och kommit igång, så att de kunna klarare överskådas, äro av den
omfattning, att de dels måste taga den nu för lista och 2:dra hyrån gemensamme
sekreteraren odelat i anspråk, dels ock därutöver kräva en ökning av anslaget till
extra arbetskrafter. Förutom dylika arbetskrafter för expeditions- och andra löpande
göromål måste det ofta, för specialutredningar rörande den nya arbetarskydds¬
lagens tillämpning och förutsatta vidare utbyggnad genom administrativa special¬
föreskrifter å denna byrå, tillkallas speciellt sakkunniga personer — stundom med
särskilt framstående kompetens. Vid byrån är sålunda, enligt Kungl. Maj:ts med¬
givande, anställd en läkare såsom styrelsens expert i hygieniska frågor, vilken,
förutom ett fast arvode på..300 kronor, är berättigad till extra arvode för särskilda,
mer omfattande arbeten. Aven om en dylik uppdelning av den till läkarexperten
utgående ersättningen fortfarande torde vara lämplig, är det dock skäligt — och
även nödvändigt för att under en längre tid kunna få behålla samme expert och
tillgodogöra arbetet den samlade erfarenhet på området, som han efter hand för¬
värvat — att hans fasta arvode höjes till 1,500 ä 2,000 kronor.
Något behov att vid styrelsen anställa flera fasta experter har visserligen
ännu icke gjort sig gällande, men att sådant efter hand skall uppstå, håller sty¬
relsen för mycket sannolikt. Däremot måste, som nyss nämnts, redan i rätt bety¬
dande utsträckning anlitas mer tillfälligt tillkallade experter, vilka väl vanligen
åtnöja sig med sedvanligt dagtraktamente (och i förekommande fall reseersättning),
men understundom, på grund av det arbete de prestera, måste beredas skäligt
arvode. Även om på grund av omöjligheten att på förhand beräkna kostnaderna
för anlitandet av dylika tillfälliga experter och, såsom förutsattes i Eders Kungl.
Maj:ts proposition angående socialstyrelsen till 1912 års riksdag, vissa kostnader
härför, särskilt .under de första åren, allt fortfarande torde av Eders Kungl. Maj:t
få förskotteras av tillgängliga medel, vill det dock synas styrelsen välbetänkt att
för mötande av detta efter hand växande behov beräkna något större del av det
å styrelsens stat uppförda extra anslag än för närvarande är fallet.»
[56.]
Styrelsen har vidare uttalat sig för att 2:dra byrån (arbetarskydds- uppförande
å ordinarie
utåt av 2:dra
byrån, (arbe¬
tarskydda-
»Storleken av 2:dra byråns arbetsbörda har ock föranlett styrelsen taga under byrån),
övervägande, huruvida icke redan nu framställning om en ökning av dess fasta
tjänstepersonal borde göras. Förutom för sekreterargöromålen erfordras nämligen
ökning av såväl den biträdande tekniska personalen — för närvarande en byrå¬
ingenjör och en tillfällig amanuens — som den för de växande kansligöromälen
behövliga kvinnliga personalen. Närmast har styrelsen därvid varit betänkt på
att redan nu ifrågasätta upprättande av en särskild bokhållarbefattning även för
denna byrå. Styrelsen har dock funnit, att det ifrågavarande personalbehovet
tillsvidare bör kunna tillgodoses med extra arbetskrafter, för vilket ändamål en
ytterligare, mindre ökning av styrelsens extra anslag till sådan personal bör
äga rum.
I hög grad oegentligt skulle det enligt styrelsens mening vara, om av de
nuvarande tjänstemännen å 2:dra byrån fortfarande endast sekreteraren skulle
vara uppförd på ordinarie stat, under det byråchefen, byråingenjören och ett
kvinnligt biträde av lägre grad, i olikhet även med motsvarande befattnings¬
havare å styrelsens övriga byråer, skulle bibehållas på extra stat. Sedan den nya
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 1 käft. 19
byrån) nu uppföres å ordinarie stat.
Styrelsen anför härom följande:
146
Sjätte huvudtiteln.
[56.]
Uppförande
& ordinarie
stat av leda¬
moten för
lagärenden.
arbetarskyddslagen numera blivit genomförd, lärer icke heller den minsta tvekan
kunna råda därom, att denna personal under alla förhållanden måste bliva be¬
hövlig, varmed det anförda skälet för Riksdagens åtgärd att tills vidare uppföra
nämnda befattningshavare på extra stat förlorar giltighet. Visserligen är det
ännu icke möjligt att med full bestämdhet förutse hela den omfattning, de å
socialstyrelsen ankommande göromålen på arbetarskyddets område i en framtid
kunna komma att erhålla, men redan nu framstår dock med tydlighet, att detta
styrelsens arbete efter hand blir betydligt mera omfattande och krävande än man
på sina håll till en början förutsett, något som under innevarande år även inom
Riksdagen vid upprepade tillfällen framhållits. Och om också styrelsens arbets¬
uppgifter på arbetarskyddets område sålunda ännu icke nått sin fulla utveckling
utan efter hand komma att ökas, borde det endast kunna råda en mening om, att
de första organisationsåren äro de icke minst krävande och att det är av synner¬
lig vikt att, då det här gäller ett nytt och synnerligen grannlaga förvaltnings¬
område, vinna största möjliga garantier för, att den första personaluppsättningen
och dess efter hand vunna erfarenhet för framtiden bevaras åt arbetet. Då där¬
till tillika kommer, att denna personals, och särskilt byråchefens, arbete är fullt
ut lika krävande som motsvarande personals å styrelsens övriga byråer, synes det
styrelsen vara en gärd av billighet och rättvisa, att de ifrågavarande befattnings¬
havarna å 2:dra byrån snarast möjligt bliva ordinarie innehavare av sina be¬
fattningar.
Som den till dem utgående avlöning, sammanlagt 12,850 kronor, för när¬
varande bestrides av styrelsens extra anslag för extra tjänstemän etc., skulle, vid
dessa tjänstebefattningars överförande till ordinarie stat, nämnda extra anslag
minskas med motsvarande belopp samt den av den föreslagna åtgärden föranledda
ökningen av socialstyrelsens stat i sin helhet inskränka sig till 450 kronor, d. v. s.
vad som motsvarar vederbörande befattningshavares avgifter för sin egen pensio¬
nering. För möjliggörande av den, enligt vad i det föregående påvisats, välbe¬
hövliga förstärkningen av de extra arbetskrafterna vill det dock synas styrelsen
önskvärt, att den av de ifrågavarande tre tjänstebefattningarnas å 2:dra byrån
uppförande å ordinarie stat föranledda minskningen av nyssberörda extra anslag
(å 28,000 kronor) avrundas till 12,000 kronor, varefter sålunda nämnda anslag å
styrelsens stat skulle komma att utgöra 16,000 kronor eller samma belopp, som
föreslogs i Eders Kungi. Maj:ts proposition till 1912 års riksdag».
Å enahanda grunder, som här ovan anförts för de tre tjänste¬
befattningarnas å 2:dra byrån uppförande å ordinarie stat, hemställer
styrelsen vidare, att Kungl. Maj:t ville utverka Riksdagens bifall till, att
även styrelsens ledamot för lagärenden må kunna utnämnas till ordinarie
innehavare av sin befattning.
Härom anför styrelsen följande:
»Som ifrågavarande befattning redan är uppförd å ordinarie stat, medför ett
bifall till detta förslag ingen som helst anslagsökning. Väl är det sant, att stor¬
leken av denne befattningshavares arbetsuppgifter icke heller nu kan fullt över¬
skådas. Den hittills vunna erfarenheten synes dock styrelsen snarare peka i den
riktningen, att de för honom avsedda uppgifterna svårligen alltid kunna med-
Sjätte huvudtiteln.
147
hinnas av en tjänsteman, än att arbetsuppgifter för honom någonsin skola komma
att tryta. Vidare har det, som Eders Kung!. Maj:t har sig nogsamt bekant, visat sig
förenat med betydande svårigheter att för den ifrågavarande befattningen erhålla
en i allo fullt lämplig innehavare, och då detta nu i alla händelser lyckats, vill
det synas styrelsen synnerligen välbetänkt att även tilldela honom den ordinarie
anställning, som han eljest måste söka på annat håll, och därmed bereda ökade
garantier mot allt för täta och för det förevarande speciella arbetsområdet ytterst
menliga ombyten uti det krävande ämbetet.
Ett bifall till den nu föreslagna åtgärden borde, enligt vad det vill synas
styrelsen, möta så mycket mindre betänkligheter, som densamma, efter vad nyss
erinrats, ur kostnadssynpunkt saknar betydelse och ju för övrigt, i händelse av en
framtida omorganisation av socialstyrelsen (exempelvis i samband med en blivande
departementalreform och en eventuell omändring eller omplacering av lagledamots-
befattningen), denne liksom styrelsens övriga befattningshavare är underkastad de
mest vittgående förfly ttningsbestämmelser»^
[56.]
Till sist bär styrelsen hemställt, att socialstyrelsens chef måtte er- SociaUtyrei-
liålla den tjänsteställning och avlöning, som efter styrelsens uppfattning 80n8 chef'
böra tillkomma honom i hans egenskap av högste ledare och i flertalet
ärenden även ensam beslutande i ett ämbetsverk av socialstyrelsens
omfattning och uppgifter. Härom anför styrelsen:
»De skäl, som år 1912 anfördes mot att omedelbart bereda honom den ställ¬
ning och de förmåner, som eljest äro gällande för de motsvarande, större ämbets¬
verkens chefer — med avseende å tjänsteanstäilningen, att departementalkom-
mitterades organisationsförslag då ännu ej förelåg, och beträffande avlöningen, att
det nya ämbetsverket icke omedelbart i sin helhet uppfördes å ordinarie stat —
böra nämligen, enligt vad det vill synas styrelsen, numera hava bortfallit. Be¬
träffande sistberörda skäl anser sig styrelsen böra erinra, hurusom visserligen
(oberoende av om styrelsens ovan framställda förslag om vissa, nu extra befattnings¬
havares uppförande å ordinarie stat vinna bifall eller icke) socialstyrelsen, på grund
av såväl de nya sociala förvaltningsuppgifter, som kunna förutses tillkomma efter
hand, som ock den växlande omfattningen av dess, av Kungl. Maj:t eller Riks¬
dagen påkallade extra utredningsarbeten, säkerligen icke inom en överskådlig fram¬
tid i sm helhet blir uppförd på ordinarie stat. Men å andra sidan kan styrelsen
icke underlåta betona, icke minst med hänsyn till nu anmärkta förhållanden och
alldeles särskilt till de maktpåliggande första organisationsåren, att det måste
anses med rättvisa och billighet överensstämmande, att socialstyrelsens chef, i
likhet med vad som tillämpats inom andra förvaltningsområden, omedelbart till-
erkännes den ställning och de avlöningsförmåner, som svara mot hans befattning.
Vid bifall till styrelsens hemställan i denna del skulle avlöningen till social¬
styrelsens chef, nu 10,000 kronor, i styrelsens stat för år 1915 höjas till 11,000
kronor (därav 7,000 kronor lön, 3,000 kronor tjänstgöringspenningar och 1,000
kronor ortstillägg) eller samma belopp, vartill hans avlöning var uppförd i
Kungl. Maj:ts proposition till 1912 års riksdag. Därmed skulle styrelsens stat
sålunda ökas med 1,000 kronor.»
148
Sjätte hnvodtiteln.
[56.]
Departements
chefen.
Sekreterare.
Höjning av
socialfullmäk¬
tiges arvode.
Vad socialstyrelsen anfört om behovet av särskilda sekreterare för
l:a, 3:dje och 4:de byråerna lärer, då styrelsen för närvarande icke fram¬
ställt något yrkande härutinnan, icke påkalla särskilt yttrande. Det
synes mig emellertid ganska troligt, att en ökning av personalen i
ovannämnda tjänstegrad snart blir oundgänglig.
Vad särskilt första byrån beträffar, har jag redan till statsråds¬
protokollet den 22 mars 1912 vid föredragning av förslaget om anslag
för styrelsens inrättande anfört, att en sekreterarbefattning å nämnda
byrå snart torde bliva erforderlig. I övrigt lärer frågan om förstärk¬
ning av denna byrås arbetskrafter få bliva föremål för förnyat övervägande
i samband med det förslag till arbetslöshetens bekämpande, som jag
hoppas under Riksdagens lopp må kunna framläggas.
För tredje byråns del har styrelsen anfört, att med frågan om
särskild sekreterare för denna byrå skall kunna anstå, under förut¬
sättning likväl att anslaget för tillsyn över understödsföreningarna fort¬
farande får utgå för 3:dje byråns förseende med arbetskraft. I anled¬
ning härav vill jag påpeka, att jag ej kommer att för år 1915 föreslå
någon ändring i fråga om sättet för utövandet av denna tillsyn.
Socialstyrelsen har vidare föreslagit, att de bägge socialfullmäkti¬
ges arvode höjes från 1,000 kronor till 3,000 kronor.
Såsom styrelsen framhåller, skola socialfullmäktige kallas att närvara
vid föredragning inom socialstyrelsen av ärenden, som avse styrelsens
organisation och äro av större betydelse, ävensom av frågor av syn¬
nerlig vikt eller större principiell innebörd inom någon av ärendes¬
grupperna arbetsmarknaden, förhållandet mellan arbetsgivare och arbe¬
tare eller arbetarskydd samt kunna kallas att närvara vid föredragning
av annat ärende, vars avgörande styrelsens chef anser böra ske i full¬
mäktiges närvaro, varjämte de äga att närvara vid alla sammanträden
av det sociala rådet och dess olika sektioner.
Det måste även för bedömande av socialfullmäktiges arbetsbörda
uppmärksammas, att åtskilliga av de ärenden, i vilka de taga del, äro
av den vikt och betydelse, att de kunna taga fullmäktiges tid och ar¬
bete i anspråk betydligt utöver själva sammanträdena. Att deras in-
struktionsenliga uppgift blivit så omfattande beror därpå, att det an¬
setts vara av mycket stor vikt, att styrelsen redan från början skulle i
alla större frågor omedelbart kunna inhämta uppfattningen hos sakkun¬
niga representanter för de huvudintressen, som ligga inom styrelsens
verksamhetssfär. I praktiken har det också, att döma av de upplysnin¬
gar styrelsen lämnat, ställt sig så, att fullmäktige tagits ganska starkt
Sjätte huvudtiteln.
149
i anspråk. Dessa förhållanden synas mig till fullo motivera en för- [56.]
höjning av socialsfullmäktiges arvoden, vilken jag dock anser icke böra
sträcka sig längre än till en fördubbling av det nu utgående arvodet.
Jag tillstyrker alltså, att socialfullmäktiges arvode höjes från 1,000
kronor till 2,000 kronor.
I avseende å experterna har styrelsen hemställt om ökat arvode åt Höjt arvode
experten i hygieniska frågor, varjämte styrelsen med hänsyn till beho- åtfa
vet av tillfälliga experter ansett lämpligt, att för mötande av detta a&gor.*
växande behov beräknades något större del av det å styrelsens stat
uppförda extra anslag än för närvarande vore fallet.
Då frågan om socialstyrelsens inrättande förevar, uppmärksam¬
mades särskilt den möjlighet till samarbete med dem, som berördes
av de växlande sociala spörsmålen, vilken anlitandet av experter in-
nebure.
Jag anförde för min del, att en generell befogenhet att påkalla
dylikt mer eller mindre tillfälligt biträde av experter i tekniska, hygi¬
eniska och sociala frågor, då erforderlig sakkunskap icke vore företrädd
inom styrelsen, i enlighet med kommittéförslaget borde meddelas sty¬
relsen. Därjämte ansåg jag, att efter Kungl. Majrts bestämmande, i
mån av behov, borde vid styrelsen fästas några få, mera fast anställda
experter. I denna form borde sålunda, jämlikt de båda kommittéernas
förslag, den av yrkesfarekommittén föreslagna läkarassistenten vid arbe-
tarskyddsbyrån tillsvidare kunna anställas. På liknande sätt syntes mig
ock representanter icke allenast för arbetsgivar- och arbetarintresset
utan även för nj^kterhetsverksamheten, kooperationen med flera områden
av det sociala arbetet kunna efter hand och i mån av behov anknytas
till socialstyrelsen för att inom sina respektive kunskaps- eller intresse¬
områden tillhandagå med råd och anvisningar samt i övrigt biträda vid
ärendenas handläggning. I så stor utsträckning som kunde ske borde
naturligen sådana tillfälligt eller mera permanent anlitade sakkunniga
(experter) sökas bland de båda fullmäktige eller ledamöter i det soci¬
ala rådet.
Vid uppgörande av förslaget till stat för socialstyrelsen togs ock
i viss mån hänsyn till de föreliggande behoven i förevarande avse¬
ende. I likhet med de sakkunniga fann jag dock möjligt, att det, sär¬
skilt om den nya lagen om arbetarskydd bleve antagen, kunde befin¬
nas erforderligt, att ytterligare ett tillfälligt anslag för anlitande
av sakkunniga experter ställdes till styrelsens förfogande, vilket i
150
Sjätte huvudtiteln.
[56.] sådant fall, på grund av omöjligheten att på förhand tillförlitligt be¬
räkna detsamma, syntes böra av Kungl. Maj:t förskotteras av tillgäng¬
liga medel.
Med anledning av därom av socialstyrelsen gjord framställning har
Kungl. Maj:t sedermera genom nådigt brev den 31 december 1912 be¬
myndigat styrelsen att från och med den 1 januari 1913 tillsvidare inom
ämbetsverket anställa en legitimerad läkare såsom sakkunnig i hygi¬
eniska frågor, med rätt för honom att åtnjuta ett årligt arvode av
300 kronor jämte den ersättning för honom av styrelsen anförtrod¬
da mera omfattande arbeten, som Kungl. Maj:t, på anmälan av styrel¬
sen, kunde komma att bestämma. Förenämnda arvode skulle utgå av
det i staten för socialstyrelsen uppförda anslag till extra tjänstemän
och biträden, sakkunniga, gratifikationer etc.
Därefter har Kungl. Maj:t genom nådig kungörelse den 29 augusti
1913 (Sv. förf.-saml. n:r 214) förordnat, att bos socialstyrelsen såsom
sakkunnig i hygieniska frågor anställd läkare skall, där ej annorlunda
blivit stadgat, för tjänsteresor, som han på uppdrag av socialstyrelsen
företager, åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje
klassen av resereglementet den 13 december 1907.
Under år 1913 bar den anställde läkarens arbete, enligt vad
jag inhämtat, tagits ganska mycket i anspråk, särskilt för frågor
inom yrkesinspektionens område. Han har även. deltagit i under¬
sökningar på särskilda arbetsplatser och för detta ändamål måst före¬
taga åtskilliga resor, vilket naturligtvis för en läkare medför ej ringa
olägenhet.
Mot det av styrelsen nu väckta förslaget att öka denna experts
arvode synes mig därför icke något vara att anmärka. Vad själva
beloppet angår, torde 1,500 kronor vara tillfyllest. Ersättningen lärer
som hittills böra utgå av anslaget till extra tjänstemän m. m.
Om det fasta arvodet sålunda ökas, får man emellertid taga hän¬
syn därtill vid bedömandet av möjligen uppkommande frågor om sär¬
skild ersättning för utförandet av mera omfattande arbeten.
Själva frågan om böjning av det nu utgående arvodet torde jag
framdeles få anmäla för Kungl. Maj:t.
Uppförande å Vad härefter angår styrelsens förslag om uppförande å ordinarie
statravn andra av styrelsens andra byrå, arbetarskyddsbyrån, må till en början
byr&n. erinras om behandlingen av denna fråga vid styrelsens inrättande. Sedan
departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén föreslagit, att
i samband med genomförandet av det då föreliggande förslaget till lag
Sjätte huvudtiteln.
151
om arbetarskydd en byrå, enbart avsedd för arbetarskyddsärenden,
måtte inrättas, undergick kommittéernas förslag bearbetning av inom
civildepartementet tillkallade sakkunniga. Dessa yttrade såsom princip¬
uttalande för den tilltänkta styrelsens organisation, bland annat, följande:
»Det har därför ock synts vara av stor betydelse, att socialstyrelsen redan
från början o erhåller en mot dess krävande uppgifter svarande ställning och ut¬
rustning. A andra sidan bör styrelsen naturligtvis icke nu förses med större
arbetskrafter än som för de redan föreliggande och närmast förestående förvaltnings-
och utredningsuppgifternas lösning äro oundgängliga. Den av kommittéerna upp¬
ställda principen, att för ordinarie arbete, så långt lämpligen kan ske, skall an¬
vändas ordinarie personal, lärer näppeligen kunna möta någon gensaga, blott
samtidigt tillses, att icke flera befattningshavare uppföras på ordinarie stat än
som kunna förutses under alla förhållanden bliva behövliga. Denna princip hava
ock de tillkallade sakkunnige i sitt efterföljande förslag till stat för socialstyrelsen
sökt noggrannt följa, liksom de ock i intet fall föreslå högre kvalificerad arbets¬
kraft än som oundgängligen är av nöden».
Beträffande frågan om inrättande av en särskild byrå för arbetar¬
skydd yttrade de sakkunniga därefter:
»Frågan om det antal byråer och den personaluppsättning, som erfordras för
den nu till upprättande föreslagna nya socialstyrelsen, hava de tillkallade sak¬
kunnige underkastat en noggrann omprövning.
Vidkommande först antalet behövliga byråer inom styrelsen hava de sakkun¬
nige, i likhet med de båda kommittéerna, kommit till tvenne alternativa förslag.
De hava sålunda funnit, att, under vissa förhållanden och särskilt intill dess en
ny och utvidgad lagstiftning om arbetarskydd hunnit bliva genomförd, antalet byråer
bör kunna inskränkas till tre, nämligen en för alla s. k. arbetarfrågor och »övriga»
sociala frågor, en för socialförsäkringsfrågor (närmast sjukförsäkring och moderskaps-
försäkring) och en för socialstatistiken och publikationsverksamheten.
Emellertid väntas förslag till ny lagstiftning om arbetarskydd redan komma
att föreläggas innevarande års riksdag, vid vilket förhållande ansetts böra under-
sÖKas, huruvida detta, såsom de båda kommittéerna förordat, borde föranleda till
ett omedelbart upprättande inom socialstyrelsen av en fjärde byrå, avsedd enbart
för ärenden rörande arbetarskydd och yrkesinspektion. De tillkallade sakkunnige
hava ock beretts tillfälle att taga del av det föreliggande lagförslaget, vilket för
närvarande är under lagrådets prövning, och hava härav sökt bilda sig en så
noggrann uppfattning, som omständigheterna medgivit, av det arbete, som förslagets
genomförande kan beräknas medföra för »yrkesinspektionens chefsmyndighet».
penna granskning har givit vid handen, att å densamma redan från början skulle
komma att ställas ganska stora anspråk, helt andra och väsentligt större än som
beträffande dessa ärenden hittills påvilat kommerskollegium. »Chefsmyndigheten»
skulle sålunda få ett omfattande och omdömeskrävande arbete med uppgörande av
förslag till eu hel del specialförfattningar och instruktioner samt vidare med yrkes¬
inspektionens organisation, ledning och kontroll, speciell inspektionsverksamhet,
meddelande av vissa eftergifter med avseendo å lagens tillämpning, utarbetandet
[56.]
152
Sjätte huvudtiteln.
av förslag till skyddsanordningar och skyddsföreskrifter o. s. v. Dessa anspråk på
»chefsmyndighetens» kompetens och arbetskrafter skulle ock komma att ytterligare
ökas, därest, såsom Kungl. Maj:t funnit lämpligt och även synes riktigast, det av
den s. k. yrkesfarekommittén föreslagna arbetar sTcyddsrådets uppgifter, särskilt
beträffande författningsarbetet, i väsentliga delar överflyttas på »chefsmyndigheten».
Slutligen hava de nyligen till gemensamma överläggningar, bland annat rörande
det föreliggande organisationsförslaget, samlade yrkesinspektörerna uttalat sin
anslutning till detsamma, under förutsättning att inom socialstyrelsen blir upp¬
rättad en byrå enbart för arbetarskydd och yrkesinspektion av den omfattning här
nedan föreslås. Under sådana förhållanden och då det sålunda uppställda kravet
kan tillgodoses utan någon större kostnadsökning, hava de. sakkunnige funnit sig
böra föreslå det omedelbara upprättandet av en dylik fjärde byrå (jfr lista och
2;dra byrån i alternativ I å sid. 66). Förutsättningen för dess upprättande har
dock synts dem böra vara, att lagen om arbetarskydd blir antagen. Skulle så ej
bliva förhållandet, torde arbetarskyddsärendenas handläggning, som nämnt, böra
anförtros åt en för alla arbetarärenden gemensam byrå med den organisation, som
för en sådan alternativt föreslagits.»
För egen del anslöt jag mig, förnämligast på skäl, som framhållits
av kommerskollegium och yrkesinspektörerna, till den meningen, att en
särskild byrå för arbetarskyddsärenden under alla förhållanden borde
redan från början komma till stånd.
I överensstämmelse härmed föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen, att
å ordinarie stat skulle upptagas fyra byråer.
I den skrivelse, nr 131, uti vilken Riksdagen meddelade sitt be¬
slut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, anförde Riksdagen emel¬
lertid, att Riksdagen icke känt sig övertygad om, att redan nu fyra
byråer borde uppföras å ordinarie stat. Redan den omständigheten,
att inom åtskilliga av de för socialstyrelsen föreslagna arbetsområdena
för närvarande förelåge förslag eller påginge utredningar, som torde
komma att föranleda ytterligare anordningar, innebure viss anledning
till att iakttaga varsamhet vid tillmätandet av de ordinarie arbetskraf¬
terna. Därjämte vore att märka, att ett förslag till ny arbetarskydds-
lagstiftning nyss förelagts Riksdagen samt att, även om detsamma
skulle komma att av Riksdagen godkännas, det likväl ej för det^ då¬
varande synts vara möjligt att klart förutse omfattningen av de på so¬
cialstyrelsen ankommande göromålen på detta område.
Den granskning av förslaget, som ur nu angivna synpunkter före¬
tagits, hade givit Riksdagen anledning förorda, att för det dåvarande
å ordinarie stat endast uppfördes tjänstemän för tre byråer, något som
emellertid syntes böra föranleda, att medel anvisades å extra stat
för att, i den mån så ansåges nödigt, ytterligare tjänstemän skulle
kunna anställas. Utan att närmare inga pa spörsmålet om ärendenas
Sjätte huvudtiteln.
153
fördelning mellan de olika byråerna föreslog Riksdagen därför, att be¬
räknad avlöning för 1 byråchef, 1 tjänsteman av första lönegraden och
1 skrivbiträde av lägre grad överfördes från ordinarie till extra stat.
Det av Kungl. Maj:t till 16,000 kronor föreslagna extra anslaget till
extra tjänstemän och biträden, gratifikationer och sakkunniga etc. höj¬
des i enlighet härmed av Riksdagen till 28,000 kronor. I anslutning
till Riksdagens ovanberörda uttalande beslöt därefter Kungl Maj:t, då
förordnande meddelades om socialstyrelsens inrättande, att från nyss¬
nämnda extra anslag skulle utgå arvoden till omförmälta 3 tjänstemän
å arbetarskyddsbyrån. Av denna byrås personal är det således för när¬
varande allenast sekreteraren, som innehar anställning på ordinarie
stat.
De skäl, som av Riksdagen år 1912 anfördes mot att uppföra en
fjärde byrå inom styrelsen på ordinarie stat, synas numera hava förlorat
sin giltighet. Den erfarenhet, som vunnits under socialstyrelsens nu
tilländalupna första verksamhetsår, har nämligen givit vid handen, att
socialstyrelsens verksamhet, icke minst å det till arbetarskyddsbyrån
hörande området, kommer att stadigt tillväxa, och att behovet av den
på extra stat uppförda byråns personal, sedan arbetarskyddslagstift-
ningen nu genomförts, kommer att bliva lika permanent som beträffande
de andra byråernas.
Det synes mig då, icke minst ur de båda i arbetarskyddsärenden
speciellt intresserade parternas, arbetsgivarnas och arbetarnas, syn¬
punkter, vara önskvärt att kunna påräkna, att den erfarenhet, som re¬
dan finnes samlad hos inspektionens chefsmyndighet och som naturligt¬
vis alltjämt ökas, blir bevarad åt ledningen. Endast därigenom torde
man med säkerhet kunna ernå kontinuitet i avgörandet av de ofta
kinkiga omdömesfrågor, som måste uppstå vid tillämpningen av skydds¬
lagarnas bestämmelser, något som särskilt för industrin är värdefullt
vid nyanläggningar eller omändringar. Med den omfattning, som de
lokala inspektionsorganen redan vunnit, är det också av vikt, att till¬
synen utövas av personer, som under en följd av år hunnit förvärva
sig nödig personalkännedom.
Efter min mening föreligger sålunda icke någon anledning att
dröja med 2:dra byråns överflyttande på ordinäre stat.
I staten skulle alltså upptagas ytterligare en byråchef, en tjänste¬
man av lista lönegraden (byråingenjör) samt ett kvinnligt skrivbiträde
av lägre grad.
Detta skulle innebära en ökning av det ordinarie anslaget med
13,300 kronor samt en minskning av det extra anslaget till extra
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. I sand. 1 höft. 20
154
Sjätte huvudtiteln.
[56.]
Uppförande å
ordinarie stat
av ledamoten
för lag¬
ärenden.
tjänstemän etc. med 12,850 kronor. Skillnaden, 450 kronor, utgör det
mot ifrågavarande befattningshavares pensionsavgifter (respektive 300,
100 och 50 kronor) svarande belopp, varmed deras arvoden såsom extra
ordinarie, icke pensionsavgiftspliktiga tjänstemän understigit de ordi¬
naries avlöningar.
Nyssnämnda extra anslag skulle, i enlighet med vad nyss sagts,
sålunda komma att uppgå till 15,150 kronor. Socialstyrelsen hemstäl¬
ler emellertid på grund av 2:dra byråns behov av extra arbetskrafter,
att anslaget måtte bestämmas till 16,000 kronor, vilket belopp föreslogs
i Kungl. Maj:ts proposition till 1912 års Riksdag. Mot bifall till denna
framställning har jag ej något att erinra.
Beträffande ledamoten för lagärenden erinrar jag, att de sakkun¬
niga, under framhållande av behovet att tillföra socialstyrelsen tillräck¬
lig juridisk kompetens för de viktiga lagstiftningsarbeten, som skulle
utarbetas eller eljest behandlas av styrelsen, föreslagit, att till eu av
styrelsens juridiskt utbildade sekreterare skulle utgå ett extra arvode
å 1,200 kronor.
Kommerskollegium sökte i sitt utlåtande lösa frågan på det sättet,
att den tjänsteman, som, jämte sekreterare, skulle vara föredragande
för lagstiftningsfrågor och viktigare författningsärenden, skulle göras
till ordinarie byrådirektör med däremot svarande löneförmåner.
För egen del anförde jag följande:
»Enligt min mening ger varken de sakkunnigas eller kommerskollegii för¬
slag tillräckliga garantier för vinnande av den juridiska utrustning, som social¬
styrelsen ovillkorligen kräver. Det bör uppmärksammas, att stora och betydelse¬
fulla lagstiftningsarbeten på olika sociala områden förestå och att för dessa ett
grundläggande arbete måste försiggå inom socialstyrelsen. För de studier av
främmande rätt på dessa områden, som härför äro nödiga, måste hög juridisk
kompetens allrid kunna inom styrelsen påräknas. Det är också min livliga över¬
tygelse, att därmed, rent ekonomiskt sett, stor besparing vinnes. Ty det synes
mig otvivelaktigt, att just till följd av samarbetet mellan en dylik fullt kompetent
jurist samt styrelsens övriga personal och den praktiska sakkunskap, som full¬
mäktigeinstitutionen och de till inrättande föreslagna olika sociala råden repre¬
sentera, tillsättande av eljes behövliga särskilda kommittéer och sakkunniga skola
i många fall bli obehövliga. För vinnande av den juridiska kraft, som jag så¬
ledes finner oundgänglig för socialstyrelsens uppgifter, erfordras emellertid, att
samma avlöning och ställning, som tillkomma övriga ordinarie ledamöter av sty¬
relsen, kan sådan beredas. Allenast genom att för en fullt kvalificerad jurist
kunna disponera en avlöning till samma belopp som ordinarie revisionssekretera¬
res kan man alltid påräkna att vid socialstyrelsen fästa och en längre tid bibe¬
hålla en juridisk kraft med de kvalifikationer, varom här är fråga.
Jag anser således nödvändigt, att en ledamot av socialstyrelsen med hög
juridisk kvalifikation anställes och får till huvudsakligt åliggande att handhava
lagstiftnings- och författningsfrågor för hela styrelsen.»
Sjätte huvudtiteln.
155
Riksdagen yttrade i sin ovannämnda skrivelse:
»Vad angår den i förslaget till stat för socialstyrelsen upptagna ledamoten
för lagärenden skulle, enligt departementschefens motivering, denne få till huvud¬
sakligt åliggande att handhava de på hela styrelsen ankommande viktigare lag¬
stiftnings- och författningsfrågor, varjämte han skulle närmast handlägga ärenden
angående styrelsens organisation, instruktion och arbetsordning. Då givetvis, såsom
också under den förberedande behandlingen av förevarande ärende från olika håll
blivit framhållet, styrelsen i avsevärd omfattning torde komma att handlägga be¬
tydelsefulla författningsfrågor, har Riksdagen ansett det vara av vikt att genom
anställandet av en sådan ledamot hos styrelsen bereda densamma erforderlig juri¬
disk kompetens. Enär vidare en för uppgiften fullt lämplig person icke lärer
kunna förvärvas, med mindre hans avlöning sättes till det av Eders Kungl. Maj:t
föreslagna belopp, har Riksdagen i sådant avseende intet att erinra.
Med hänsyn till svårigheten att nu fullt överskåda omfattningen av de upp¬
gifter, som skulle tillkomma denne tjänsteman, hava emellertid övervägande skäl
ansetts tala för, att han ej erhåller samma fasta ställning å lönestaten som de
ordinarie tjänstemännen. Riksdagen har därför ansett hans avlöning höra utgå i
form av arvode, som beräknats till 8,100 kronor, varav 5,600 kronor skulle mot¬
svara lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar Därest ledamoten för lagärenden
ej innehar ordinarie befattning, varmed följer skyldighet att erlägga pensions¬
avgift, eller innehar befattning, varmed följer skyldighet att erlägga lägre sådan
avgift än som åligger tjänsteman av o:dje lönegraden, lär den del av arvodet, som
anses motsvara lönen, böra jämkas sålunda, att behållna inkomsten av befattningen
ej överstiger 7,800 kronor. Riksdagen har verkställt den jämkning i de allmänna
villkoren för de å staten uppförda avlöningsförmånernas åtnjutande, som påkallas
av den nu föreslagna förändringen i ledamotens för lagärenden ställning.»
Genom detta beslut erhöll sålunda ledamoten för lagärenden visser¬
ligen de löneförmåner, som kunde anses erforderliga, men ej en mot
desamma fullt svarande tjänsteställning. Det kan ej förnekas, att vid
tiden för nämnda besluts tillkomst skäl förelågo för en sådan anordning.
Jag fäster mig därvid kanske mindre vid ovissheten i avseende å ifråga¬
varande tjänstemans arbetsuppgifter. Åtminstone torde det, såsom sty¬
relsen framhåller, numera vara alldeles påtagligt, att de i avseende
både å sin omfattning och arbetets art komma att helt kräva en person
med de för befattningen avsedda kvalifikationerna. Styrelsen antyder
till och med, att biträde inom ej alltför avlägsen framtid torde få
beredas lagledamoten, och detta synes mig ej heller osannolikt. Det
starkaste skälet för den av Riksdagen beslutade anordningen var emel¬
lertid, att det måste anses av så stor vikt att få en person, vilken
med tillräcklig juridisk kompetens kunde förena det sociala intresse,
som också kräves för att fylla uppgiften på rätta sättet, att det väl
kunde låta sig försvaras att till någon tid avstå från tillsättning av
tjänsten såsom ordinarie. När denna så att säga prövotid är förfluten,
[56.]
Socialstyrel¬
sens chef.
156 Sjätte huvudtiteln.
vilket jag i likhet med styrelsen anser numera vara fallet, måste det
bliva lika viktigt, att genom de fördelar, den ordinarie anställningen
bjuder, kunna få behålla den rätte mannen på platsen. Därigenom
undgås också i detta fall det ofta överklagade missförhållandet, att
tjänstemän, som stadigvarande sysselsättas på ett arbetsområde, tillåtas,
och under nuvarande organisationsförbållanden vid åtskilliga tillfällen
måste tillåtas, avancera inom en annan gren av statsförvaltningen.'
Jag ansluter mig således i allo till socialstyrelsens framställning i denna
del. Skulle mitt förslag härutinnan vinna gillande, torde jämväl ifråga¬
varande ledamot böra erhålla benämning av byråchef.
Vad därefter vidkommer chefens för socialstyrelsen tjänsteställning,
ansågo departementalkommitterade och kommerskollegiekommittén samt
de sakkunniga, att chefen redan från början borde erhålla general¬
direktörs tjänsteställning och benämning.
Denna hemställan motiverade de sakkunniga »efter ett noggrannt
övervägande av frågan» på följande sätt:
»De stora krav såväl beträffande teoretisk utbildning och ingående förtrogenhet
med viktigare sociala spörsmål som med avseende å framstående chefsegenskaper,
praktisk duglighet och organisationsförmåga, vilka alltid måste ställas på inne¬
havaren av detta chefsämbete, liksom ock de stora, väsentligt olikartade och ofta
synnerligen omdömesprövande arbetsuppgifter, som måste påvila honom, samt slut¬
ligen jämförelsen med andra chefsbefattningar inom statsförvaltningen göra det
enligt de tillkallade sakkunnigas mening naturligt, att chefen för socialstyrelsen
blir generaldirektör. Även det nya verkets karaktär och betydelse vid sidan av
andra förvaltningsorgan synes dem därigenom riktigast komma till uttryck.»
Vidare förordade de sakkunniga, att avlöningen åt chefen för
socialstyrelsen icke måtte sättas högre än den för motsvarande befatt¬
ningar nu som normalgrad fastställda, eller 11,000 kronor (därav 7,000
kronor som lön, 3,000 kronor som tjänstgöringspenningar och 1,000 kronor
som ortstillägg).
För min del yttrade jag till statsrådsprotokollet, då frågan år 1912
förevar, att jag ansåg någon ytterligare generaldirektörsbeställning icke
för det dåvarande böra ifrågasättas. När departementalkommitterades
organisationsförslag förelåge, kunde i ett sammanhang övervägas, huru
de olika verkens (möjligen blivande departementsavdelningars) chefer
borde benämnas och deras tjänsteställning ordnas. Det syntes mig ej
heller behövligt, att man bunde sig vid någon viss benämning på en till
nyinrättande föreslagen chefspost, utan ansåg jag benämningen »chef för
socialstyrelsen» kunna antagas efter mönstret av »chef för Sveriges
geologiska undersökning», »chef för kungl. stuteriöverstyrelsen» med flera.
Sjätte huvudtiteln.
157
Mot att enligt de sakkunnigas förslag bestämma avlöningen för [56.]
chefen till 11,000 kronor hade jag, med hänsyn till den omfattande,
maktpåliggande och grannlaga verksamhet, som skulle åligga chefen,
ingen erinran, vadan nämnda avlöningsbelopp upptogs i förslaget till
1912 års Riksdag om upprättande av en socialstyrelse.
Beträffande frågan om chefens för socialstyrelsens tjänsteställning
och benämning, må erinras, att 1913 års Riksdag upptog generaldirektörs
ställning för den nyinrättade pensionsstyrelsens chef. Med hänsyn till
vad socialstyrelsen i förevarande hänseende anfört och då socialstyrelsen
i avseende å arbetsområdets omfattning och betydelse, som nu bättre än
år 1912 kan överskådas, samt personalens storlek torde mäta sig med
flera av de verk, vilkas chefer hava generaldirektörs tjänsteställning,
har jag icke velat motsätta mig styrelsens förslag, att chefsskapet för
socialstyrelsen göres till en generaldirektörsbeställning.
Vad chefens avlöning angår, tillstyrker jag nu liksom tidigare, att
den bestämmes till 11,000 kronor, desto hellre som det av Riksdagen
år 1912 anförda skälet för lönens sättande till 10,000 kronor torde hava
förfallit, om mitt förslag att uppföra 2:dra byrån å ordinarie stat bifalles.
Såsom avlöningsvillkor torde böra upptagas, att chefen skall vara
underkastad den förändring i tjänsteställning, som må anses följa därav,
att chefsbeställningen vid styrelsen kan varda upptagen bland de i
§ 35 regeringsformen angivna förtroendesysslor.
O o
w
De frågor jag hittills behandlat hava rört förändring i vissa nuvarande Fyra nya
befattningshavares tjänsteställning och avlöning. Jag övergår härefter blträdis-
till styrelsens framställning om att tilldela styrelsen nya befattningar, befattningar
I sin förutnämnda skrivelse har socialstyrelsen föreslagit inrättandet aJra^e
av 4 kvinnliga bokhållarbefattningar inom styrelsen. Beträffande de
allmänna skälen för upptagande av eu dylik högre avlöningstyp samt
nämnda befattningshavares arbetsuppgifter, kompetens, avlöning och
tjänstgöringsskyldighet samt de allmänna villkor och bestämmelser, som
böra stadgas för innehavarna av de nya befattningarna, ber jag att få
hänvisa till vad chefen för finan sdepartementet förut denna dag därom yttrat.
Vad särskilt socialstyrelsen angår, erinrar jag, att kommerskollegii-
kommittén och departementalkommitterade uttalat sig för inrättandet
av en s. k. bokhållargrad för kvinnliga befattningshavare samt att de
inom civildepartementet tillkallade sakkunniga för vidare behandling
av frågan om inrättande av socialstyrelsen för sin del vitsordade, att
inom kommcrskollegii avdelning för arbetsstatistik även relativt högt
kvalificerat arbete utfördes av flera av de kvinnliga biträdena, och att
158
Sjätte huvudtiteln.
[56.] sålunda de båda kommittéernas förslag om inrättande av en s. k. bok-
bållargrad för dylika arbeten måste anses vara fullt motiverat.
Som emellertid med inrättandet av en dylik tjänstegrad ansetts böra
anstå, intill dess utredning hunnit verkställas om behövligheten av dylika
befattningar även inom en del andra ämbetsverk, hade de sakkunniga
funnit sig böra föreslå, att å socialstyrelsens stat, jämte »kvinnliga bi¬
träden av lägre avlöningsgrad» — antalet dock minskat från av kom¬
mittéerna föreslagna tio till åtta -— uppfördes, i stället för fyra bok¬
hållare, som kommittéerna föreslagit, fyra kvinnliga »biträden av högre
avlöningsgrad» (förste kontorsskrivare), allt i enlighet med de villkor,
som bleve av Kungl. Maj:t för motsvarande befattningshavare i andra
verk fastställda. Den av de sakkunniga föreslagna nedsättningen i an¬
talet kvinnliga befattningshavare motiverades med, att därigenom borde
underlättas inrättande i sinom tid av några bokhållarbefattningar, utan
att antalet å stat redan uppförda kvinnliga befattningshavare av övriga
grader samtidigt skulle behöva minskas.
Åven kommerskollegium vitsordade riktigheten av, att inom en
blivande socialstyrelse, likasom för det dåvarande inom kollegii avdel¬
ning för arbetsstatistik, även relativt högt kvalificerat arbete måste ut¬
föras av flera av de kvinnliga biträdena, och att sålunda kommittéernas
förslag om inrättande av en s. k. bokhållargrad för dylika arbeten
måste anses vara fullt motiverat.
För egen del anslöt jag mig till de sakkunnigas förslag.
I styrelsens stat, sådan den av Riksdagen fastställdes, uppfördes
därefter 4 kvinnliga biträden av högre och 7 av lägre grad, varjämte ett
biträde har extra ordinarie ställning.
social- I ett till löneregleringskommittén i anledning av dess uppdrag att
»tyreiaen. utreda frågan om behövligheten av kvinnliga biträdesbefattningar med
högre avlöning den 3 juli 1913 avgivet utlåtande har socialstyrelsen
beträffande de fyra högre kvinnliga biträdenas arbetsuppgifter meddelat
följande upplysningar.
Dessa arbetsuppgifter utgöras av:
för ett biträde (lista och 2:dra byråerna) förande av in- och utgående diarier,
ledningen av utskrivnings- och expeaitionsgöromålen, utarbetande av vecko- och
månadsöversikter (riksvakanslistan — per vecka — och statistiken — per månad)
över den offentliga arbetsförmedlingen, uppsättande av vissa enklare anmärknings-
skrivelser, biträde med tidskriften (finläsning av korrektur, granskning av tabell¬
uppställningar m. m.) ävensom uppsikt i övrigt såsom »förman» för de övriga kvinn¬
liga biträdena å dessa byråer;
för ett biträde (3:dje byrån) diarieföring och ledning av expeditionsgöromålen,
uppsättande av koncept till smärre löpande skrivelser o. d., »förmanskap» vid
Sjätte huvudtiteln.
159
förefallande utredningar ävensom uppsikt i allmänhet över den kvinnliga perso¬
nalen å byrån;
för ett biträde (4:de byrån) diarieföring och ledningen av expeditionsgöro-
målen, excerpering ur tidningar och facktidskrifter ävensom excerpternas ordnande
och gruppering;
för ett biträde (4:de byrån) »förmanskap» över kvinnliga biträden vid större
statistiska specialutredningar.
Såsom kompetensfordringar gälla i allmänhet avlagd studentexamen eller av¬
gångsexamen från högre läroverk för flickor förutom ådagalagd särskild duglighet
i statistiskt eller administrativt arbete. I samband härmed bär styrelsen påpekat,
att ett flertal av de hos styrelsen anställda kvinnliga biträdena besitta jämförelse¬
vis hög teoretisk utbildning (särskilt språkkunskap) och i några fall avlagt filosofie
kandidatexamen.
Beträffande frågan, huruvida och i vilken omfattning arbeten, som för när¬
varande utföras av manliga tjänstemän i första (lägsta) lönegraden, lämpligen
skulle kunna anförtros åt kvinnliga biträden, särskilt om en högre avlöningsgrad
för dylika biträden än den nuvarande högsta komme till stånd, nämnes i social¬
styrelsens skrivelse, att de i styrelsen anställda kvinnliga biträdena av högre
grad redan nu i stor utsträckning utföra sådana arbeten, som annorstädes i all¬
mänhet förrättas av amanuenser och manliga tjänstemän av första graden, men
vilka, ehuru under vederbörligt inseende, i socialstyrelsen befunnits med fördel
kunna anförtros åt kunniga och intelligenta kvinnliga biträden. I den mån så
kunnat ske, hade ock städse dylika mera krävande uppgifter anförtrotts åt kvinn¬
lig personal, varför icke i någon större omfattning de manliga tjänstemännens
nuvarande arbeten skulle kunna under angivna förutsättning övertagas av kvinn¬
liga biträden.
Tydligtvis voro det dock — yttrade socialstyrelsen — eu nödvändig förut¬
sättning för, att den nämnda principen skulle kunna upprätthållas och än vidare
utvecklas, att den tidigare föreslagna kvinnliga bokhållargraden med det snaraste
bleve en verklighet, och att sålunda, i enlighet med kommerskollegiikommitténs
och departementalkommitterades förslag, fyra sådana befattningar bleve uppförda
å styrelsens stat.
Skälet varför de sakkunniga, som hade att yttra sig över kommittéernas för¬
slag, ävensom Kungl. Maj:t icke i denna punkt anslutit sig till detsamma, hade,
framhöll styrelsen, allenast varit, att en utredning om upprättandet av en dylik
tjänstegrad även hos andra ämbetsverk först borde verkställas.
Styrelsen ansåg det böra uppmärksammas, att uti ett verk som socialstyrelsen,
där arbetena vore så skiftande och olikartade, kraven på de kvinnliga biträdena
måste bliva större än uti en del förvaltningsverk, där kvinnligt biträde år efter
år uteslutande sysselsattes med ett och samma arbete. Upprätthölles dessutom,
såsom i styrelsen skedde, kravet, att icke högre kvalificerad arbetskraft skulle
användas för ett arbete än som vore oundgängligen av nöden och att sålunda allt
arbete, som kunde utföras av kvinnliga biträden, också skulle utföras av sådana,
måste, enligt styrelsens uppfattning, inses, att de dugligaste biträdena därstädes
hade en arbetsuppgift, som gjorde upprättandet av en bokhållargrad hos styrelsen
(liksom i järnvägsstyrelsen och såsom nu senast även föreslagits för pensionssty-
relsen) synnerligen väl motiverat. Uppenbarligen vore det ock, menade styrelsen,
en orättvisa att i avlöningshänseende jämnställa dessa kvinnliga befattningshavare
med biträden av högre grad i revisionsverken, vilkas arbetsuppgifter mera syntes
[56.]
160
[56.]
Sjätte huvudtiteln.
vara att jämnställa med dem, som, enligt vad styrelsen i fortsättningen av sin
skrivelse yrkade, skulle tillkomma biträden av högre grad hos styrelsen, men
som för närvarande därstädes utfördes av biträden av lägre grad eller extra bi¬
träden.
Beträffande arten och omfattningen av de göromål, som skulle tillkomma
bokhållarna, hänvisade socialstyrelsen till de av kommerskollegiikommittén och
departementalkommitterade anförda skäl för inrättandet av dylika befattningar
ävensom till den utförligare framställning av göromålens art, som lämnades i det
följande av styrelsens skrivelse.
Därjämte erinrade styrelsen om, att omförmälda sakkunniga, då de föreslogo
nedsättnirig i de fast anställda biträdenas antal, uttryckligen förutsatte, att antalet
å stat redan uppförda kvinnliga befattningshavare icke skulle minskas, även om
i sinom tid några bokhållarbefattningar inrättades. Styrelsen ville för sin del
understryka behovet av, att jämte 4 bokhållarbefattningar även de nuvarande bi-
trädesbefattningarna av högre och lägre grad till ett antal av 4 resp. 8 funnes
å stat uppförda.
Vad särskilt beträffade bibehållandet av de 4 biträdesbefattningarna av
högre grad, erinrades ännu en gång, att under nuvarande förhållanden arbeten av
den natur, att de bort utföras av högre grads biträden, måst i stor utsträckning
anförtros åt biträden av lägre grad eller extra biträden. Denna anordning hade
emellertid mött icke obetydliga svårigheter, i det att nämnda arbeten till stor del
vore av sådan natur, att de ej iinge eftersättas utan måste utan dröjsmål förrättas,
även om därför skulle erfordras övertidsarbete. Sådant kunde dock ej rimligtvis
i större utsträckning läggas på biträden med de lägre avlöningarna, varemot de
högre avlönade biträdenas arbetskraft tämligen regelbundet måste tagas i anspråk för
övertidsarbete med iakttagande givetvis av den i styrelsens instruktion föreskrivna
maximigränsen för sådant arbete. Styrelsen ansåg det dock böra påpekas, att
denna föreskrift vållade vissa svårigheter i tillämpningen.
Under förutsättning att 4 bokhållartjänster inrättades jämte de nuvarande
biträdesbefattningarna av högre och lägre grad, skulle, enligt vad styrelsen till¬
kännagav, arbetet fördela sig mellan de förstnämnda på följande sätt:
en bokhållare (lista och 2:dra byråerna) förande av in- och utgående diarier
samt ledningen av utskrivnings- och expeditionsgöromålen, utarbetande av vecko-
och månadsöversikter (riksvakanslistan — per vecka — och statistiken — per
månad) över den offentliga arbetsförmedlingen, uppsättande av vissa enklare an-
märkningsskrivelser ävensom uppsikt i övrigt som »förman» för de övriga kvinn¬
liga biträdena å byråerna (denna befattning syntes framdeles, då arbetena å dessa
byråer nått sin fulla omfattning, böra uppdelas på två, en för vardera byrån;
en bokhållare (3:dje byrån) diarieföring och ledningen av expeuitions-
göromålen, uppsättande av koncept till smärre löpande skrivelser o. d. »förman¬
skap» vid förefallande utredning ävensom uppsikt i allmänhet över den kvinnliga
personalen å byrån;
en bokhållare (4:de byrån) diarieföring, excerpering ur tidningar och tidskrif¬
ter samt excerpternas ordnande och gruppering ävensom »förmanskap» för ett
antal biträden; . _
en bokhållare (4:de byrån) »förmanskap» över kvinnliga biträden vid större
statistiska specialutredningar.
Arbetsuppgifterna för de 4 biträdena av nuvarande högre grad skulle under
förut angivna förutsättning utgöras av:
Sjätte huvudtiteln.
161
för ett biträde (biblioteket och registratorskontoret) diverse biblioteksgörom&l,
såsom boksamlingens ordnande och katalogisering, expediering av böcker, uppsät¬
tande av koncept till smärre löpande skrivelser, excerpering ur utländska tidskrif¬
ter m. m.
för ett biträde (2:dra byrån) biträde vid utskrivnings- och expeditionsgöro-
målen, uppsättande av koncept till smärre löpande skrivelser, biträde vid ritnings-
och diagramarbeten o. s. v.;
för ett biträde (4:de byrån) uppsättande av vissa enklare anmärkningsskrivel-
ser, biträde med tidskriften (finläsning av korrektur, granskning av tabellupp¬
ställningar m. m.), biträde vid excerpter ordnande och gruppering samt i övrigt
närmaste biträde till bokhållaren (»registratorn»);
för ett biträde »förmanskap» över de kvinnliga biträdena vid större årligen
fortgående statistiska utredningar (lantarbetarestatistiken, statistiken över den
kooperativa rörelsen m. m.) ävensom vid förekommande mindre specialutredningar.
Beträffande ovanstående fördelning av arbetsuppgifterna mellan bokhållare
och biträden av nuvarande högre grad har socialstyrelsen påpekat, att de nuva¬
rande biträdena av högre grad (motsvarande bokhållarna i ovanstående förteckning)
icke sällan över hövan måste anlitas för sina krävande uppgifters fyllande, varför
någon jämkning i deras arbetsbörda i ett par fall ansetts erforderlig.' I övrigt
erinrades om, att, såsom förut framhållits, den huvudsakliga delen av de göromål,
som under ovan angivna förutsättning skulle tillkomma biträden av nuvarande
högre grad, under nuvarande förhållanden måste utföras av biträden av lägre grad
eller extra biträden, vilkas arbetskraft ofta mer än önskligt vore därför måste
tagas i anspråk.
Till sist framhöll styrelsen, att, enligt dess mening, den för kvinnliga biträ¬
den stipulerade maximitiden för övertidsarbete icke lämpligen borde utsträckas
att gälla även kvinnliga bokhållare.
För egen del har löneregleringskommittén anfört följande:
»Utöver vad socialstyrelsens skrivelse innehåller har kommittén genom besök
i ämbetsverket och därifrån inhämtade muntliga upplysningar sökt bilda sig en
uppfattning om de göromål, som äro avsedda att anförtros åt de ifrågasatta fyra
biträdena av den nya avlöningsgraden. Såsom av skrivelsen framgår, äro dessa
göromål i det hela taget till sin art och omfattning desamma, som för närvarande
bestridas av de fyra biträdena i den nuvarande högre avlöningsgraden.
Ett av biträdena, tjänstgörande å första och andra byråerna, har att föra de
för dessa byråer erforderliga diarier samt ansvarar för utskrivningen och avsän¬
dandet av alla från dessa byråer utgående expeditioner. Hon uppgör för varje
vecka, med ledning av från arbetsförmedlingsanstalterua inkomna uppgifter, den
s. k. riksvakanslistan och befordrar densamma till trycket.
Hon granskar _ arbetsförmedlingsanstalternas månadsrapporter, uppsätter för¬
slag till skrivelser, innefattande anmärkningar vid dessa rapporter, utarbetar de i
tidskriften »Sociala meddelanden» inflytande statistiska tabellerna angående Sveriges
offentliga arbetsförmedling och ansvarar för riktigheten av de i dithörande text¬
avdelning förekommande sifferuppgifterna. Innan ett tidskriftshäfte lämnas till
tryckning, utför hon s. k. finläsning å häftet i dess helhet. Hon insamlar och
förtecknar alla till ämbetsverket ställda räkningar, ombesörjer deras attesterande
av vederbörande tjänsteman, antecknar ä varje räkning, från vilket anslag betal¬
ningen bör utgå, och avlämnar, sedan berörda anteckning underskrivits av veder¬
börande byråchef och räkningarna granskats av ämbetsverkets chef, desamma till
den där anställda kassören.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 höft. 21
[56.]
Löneregle-
ringskotn-
mittén.
[56.]
162 Sjiitte huvudtiteln.
Hon biträdes i arbetet av 2 extra biträden, varjämte ? vid olycksfalls- och
sjukkassestatistiken sysselsatta ordinarie och extra kvinnliga biträden äro place¬
rade i det rum, där nu ifrågavarande biträde av högre avlöningsgrad äger utöva
förmanskap.
Å tredje byrån är placerat ett biträde av högre lönegrad, som för byråns in-
och utgående diarier jämte särskild liggare, däri å upplägg för varje registrerad
sjukkassa införas alla beslut, som avse kassan. Detta biträde har ansvaret för
utskriften och avsändandet av byråns samtliga expeditioner. Hon uppsätter re¬
kvisitioner till riksbanken å postremissväxlar för utbetalning till sjukkassorna av
dem tillerkända statsbidrag ävensom för ändamålet erforderliga anordningshand-
lingav, biträder vid korrekturläsning av samlingen av anmälningar till sjukkasse-
registret o. s. v. I arbetet med årsberättelsen angående sjukkassebyråns verksam¬
het biträder hon på det sätt, att hon meddelar och ansvarar för de i berättelsen
förekommande sifferuppgifterna.
Hon biträdes i sina arbeten av 3 andra kvinnliga biträden.
De enligt kungl. kungörelse den 8 november 1912 socialstyrelsen åliggande
bestyr med registrering och tillsyn å understödsföreningar hava till följd av de i
lagen om understödsföreningar den 29 juni 1912 meddelade övergångsbestämmelser
ännu icke erhållit någon större omfattning, men komma givetvis att framdeles i
sin mån öka det med nu ifrågavarande biträdesbefattning förenade arbetet.
Av de två å fjärde byrån placerade kvinnliga biträdena av högre lönegrad
mottager den ena afl till ämbetsverket i dess helhet inkommande post, fördelar
densamma mellan byråerna och andra vederbörande, inför i diarium de till fjärde
byrån hörande ärendena och dessutom i särskilda specialdiarier ärenden rörande
arbetskonflikter och kollektivavtal. Samma biträde excerpera!- ur tidningar och
tidskrifter artiklar, som beröra socialstyrelsens verksamhetsområde, ordnar och
grupperar excerpterna samt inför dem, enligt vederbörande byråchefers bestäm¬
mande, i särskilda därför avsedda böcker. Då arbetskonflikt utbrutit, uppsätter
hon skrivelser till representanter för de i konflikten invecklade parterna eller
andra vederbörande med begäran om uppgifter enligt bifogade frågeformulär, granskar
de inkomna svaren och föreslår, då så befinnes nödigt, skrivelser med anhållan
om kompletterande upplysningar. Slutligen har hon att övervaka å byrån före¬
kommande arbeten med införskaffande, excerperande och förtecknande av kollek¬
tivavtal eller ändringar i sådana avtal.
Under detta biträdes förmanskap stå 5 andra kvinnliga biträden.
Å fjärde byrån är för utövande av förmanskap vid större statistiska special¬
utredningar placerat ännu ett biträde av högre avlöningsgrad, under vilket för
närvarande tjänstgöra 14 andra kvinnliga biträden. Av dessa äro 10 sysselsatta
med statistiska arbeten rörande förhållandena inom sjömansyrket och 4 med.vissa
för ålderdornsförsäkriugskommitténs räkning pågående statistiska undersökningar.
Det bör i detta sammanhang erinras, att inom socialstyrelsen för närvarande
ytterligare pågå statistiska specialutredningar rörande lantarbetares och skogsar¬
betares förhållanden, rörande bostadsförhållandena och levnadskostnaderna samt
rörande hemarbetet, varjämte ytterligare sådana, på grund av Kungl. Maj:ts be¬
slut, planläggas rörande dels personalens å rakstugor samt herr- och damfrisér-
salonger ävensom å badinrättningar arbetstid ft kvällarna, dels ock personalens
vid hotell-, restaurang- och kaférörelse arbetstid och arbetsförhållanden. Vid
dessa specialutredningar äro för närvarande sysselsatta 18 biträden, av vilka två
biträden av normalgraden och ett extra biträde utöva förmanskap vid de särskilda
undersökningarna.
Vad angår biträdet av nuvarande högre avlöningsgrad å första och andra
byråerna ävensom de båda å fjärde byrån anställda biträdena av samma avlönings-
163
Sjätte huvudtiteln.
grad, liar kommittén funnit sig övertygad därom, att deras arbetsuppgifter äro till
sin art och omfattning sådana, att giltig anledning finnes att för utförande av
huvudsakligen dessa uppgifter inom socialstyrelsen inrätta tre befattningar av den
föreslagna nya avlöningsgraden.
I sådant hänseende får kommittén, med avseende särskilt å biträdet vid de
statistiska specialutredningarna, hänvisa till vad här ovan yttrats angående det
förmanskap, som av henne utövas. Enligt kommitténs övertygelse kan detta för¬
manskap, som, bland annat, skall representera enhetligheten och kontinuiteten vid
dessa synnerligen omfattande och i anseende till såväl undersökningsobjekt som
arbetspersonal växlande utredningar, väntas bliva av väsentlig betydelse för arbe¬
tets jämna gång och för betryggande av ett tillförlitligt arbetsresultat, Det ställer
dessutom med hänsyn till såväl begåvning och arbetsduglighet som förtrogenhet
med statistiskt arbete så stora anspråk på sin utövare, att denna .måste antagas
äga förutsättningar för att kunna i enskild verksamhet betinga sig eu inkomst,
överstigande den, som bestås nuvarande kvinnliga biträden av högre avlö-
ningsgrad.
Vad i sistnämnda hänseende yttrats torde även gälla beträffande göromål,
som skulle anförtros de övriga två biträden, om vilka nu är fråga — såsom gransk¬
ning av inkommande rapporter av olika slag, utarbetande av tabeller och gransk¬
ning av dithörande text, excerperingsarbeten — vilka göromål enligt kommitténs
mening måste anses vara av ganska högt kvalificerad beskaffenhet.
Det å tredje byrån anställda biträdet av högre lönegrad har även att utöva
förmanskap för 3 kvinnliga biträden, att föra diarier över byråns ärenden och
att öva tillsjm över expeditionsgöromålen. Hennes arbete torde i kvantitativt
avseende icke stå tillbaka för de övriga biträdenas av högre lönegrad. Kommittén
har likväl trott sig finna, att, särskilt med avseende å den mera begränsade om¬
fattningen av tredje byråns verksamhetsområde och göromålens därav föranledda
mera ensartade beskaffenhet, den nu ifrågavarande biträdesbefattningen icke kan
anses på sin innehavare ställa så höga fordringar, som fallet är med de tre förut¬
nämnda befattningarna, och en viss tvekan har därför inom kommittén gjort sig
gällande, huruvida tillräcklig anledning kan vara för handen att i den föreslagna
nya lönegraden uppflytta även den nu ifrågavarande biträdesbefattningen.
Enligt kommitténs mening hör emellertid socialstyrelsen, i händelse ett antal
kvinnliga biträdesbefattningar av den föreslagna nya graden hos styrelsen inrättas,
hava sig förbehållen en viss rörelsefrihet vid bestämmandet av göromålen för dessa
befattningars innehavare. Styrelsens verksamhetsområde synes vara statt i kraftig
utveckling, i vilket avseende allenast må erinras om de redan nu pågående och
do ytterligare planlagda särskilda statistiska specialutredningarna ävensom därom
att, enligt vad kommittén erfarit, även i ämbetsverkets regelbundet återkommande
arbete vissa utvidgningar efter hand äro att förvänta.
I betraktande av dessa omständigheter torde det för socialstyrelsens arbeten
kunna vara till gagn, om verket finge till sin disposition ett antal av fyra biträ¬
den av den nya lönegraden. Huruvida avlöningen för eu .av dessa, likasom för
närvarande är fallet med avlöningen för ett av styrelsens biträden av normalgra¬
den, tills vidare bör beviljas endast å extra stat, därom anser sig kommittén icke
böra uttala någon bestämd uppfattning.
Med avseende å frågan, huruvida socialstyrelsen, jämte det densamma er¬
håller fyra kvinnliga biträden av den föreslagna nya typen, bör få bibehålla det
nuvarande antalet biträden av hittillsvarande avlöningstyper, får kommittén erinra
därom, att — enligt vad i det föregående blivit omförmält •— de sakkunniga, som
inom civildepartementet biträtt med överarbeta ing av kommerskollegiikommitténs
och departementalkommitterades förslag om inrättande av eu socialstyrelse, förut¬
satt, att, i händelse de ifrågasatta »bokhållarhefattuingarna bleve i mättade,
164
Sjätte huvudtiteln.
[56.]
därav icke skulle föranledas någon minskning i det av de sakkunniga föreslagna
antalet av 4 biträden av nuvarande högre avlöningsgrad och 8 biträden av den
nuvarande normalgraden. Med den omfattning, socialstyrelsens verksamhet redan
erhållit och ytterligare tenderar att erhålla, och med hänsyn till vad socialstyrel¬
sen i sin skrivelse till kommittén yttrat angående behovet av de nuvarande* be¬
fattningarnas bibehållande, torde någon minskning i det sålunda beräknade antalet
befattningar av nuvarande lönegrader icke heller böra ifrågasättas.»
Sociaistyrei- I sin skrivelse den 8 oktober 1913 har styrelsen, såsom ovannämnts,
gjort framställning om inrättande av 4 kvinnliga bokhållarbefattningar
inom styrelsen. Efter att i korthet hava refererat vad i denna fråga
förut förekommit fortsätter styrelsen sålunda:
»Sammanlagda antalet av styrelsens å stat uppförda kvinnliga befattnings¬
havare skulle efter tillkomsten av de fyra bokhållarbefattningarna uppgå till
16, ett antal som i betraktande av styrelsens nuvarande och alltjämt växande
arbetsuppgifter under alla förhållanden kommer att bliva behövligt. Till belys¬
ning härav må endast nämnas, att styrelsen för närvarande, utöver de 12 å stat
uppförda kvinnliga befattningshavarna, sysselsätter ett 40-tal månads- eller tim-
avlönade kvinnliga biträden, av vilka det övervägande flertalet torde kunna på¬
räkna regelbundet arbete året om. Avlöningen till dessa biträden utgår dels av det
å styrelsens stat uppförda extra anslag till extra tjänstemän och biträden och
dels av de för utförande av olika större specialutredningar till styrelsens förfo¬
gande av Eders Kungl. Maj:t anvisade medel. Som nyssberörda å styrelsens stat
uppförda extra anslag aldrig beräknats och sålunda icke heller kunnat tagas i
anspråk för utförande samtidigt av det flertal specialundersökningar, som styrel¬
sen fått sig anbefallda och vilka, i den mån de hinna fullbordas, med all sanno¬
likhet komma att efterföljas av nya, lära dylika av Eders Kungl. Maj:t särskilt
anvisade anslag för vissa specialutredningar alltjämt bliva erforderliga. Då där¬
jämte, enligt vad redan i det föregående påvisats och även bär nedan, för 2:dra
byråns (arbetarskyddsärendenas) vidkommande, skall framhållas, meranämnda å
styrelsens stat uppförda extra anslag visat sig för knappt för styrelsens behov av
extra arbetskrafter, sakkunnige etc. för dess löpande och så att säga mera ordi¬
narie arbetsuppgifter, synes tillkomsten av de fyra ordinarie bokhållarbefattnin¬
garna icke böra föranleda någon minskning av styrelsens anslag till extra tjänste¬
män och biträden etc.»
I ett deu 17 november 1913 avgivet utlåtande över lönereglerings-
kommitténs betänkande anför styrelsen, bland annat:
»Med konstaterandet av att kommittén, i likhet med styrelsen själv, funnit
styrelsen vara i behov av 4 kvinnliga biträden av tredje avlöningsgrad, förutom
de nu redan befintliga av högre och lägre grad, vill styrelsen, beträffande den
nämnda befattningen av högre avlöningsgrad å tredje byrån, bestämt framhålla,
att. de å denna vilande arbetsuppgifterna enligt styrelsens mening jämväl i kvali¬
tativt hänseende måste anses vara av den beskaffenhet, att desamma motivera
befattningens uppflyttande i tredje lönegraden.
Om det ock i viss mån med skäl kan göras gällande, att ifrågavarande
göromål äro av mera ensartad natur, ställa emellertid desamma på biträdet synner¬
ligen stora fordringar med avseende på reda och precision.
Styrelsen vill ock framhålla, att, även om för närvarande hennes förmanskap
icke är lika omfattande som de ovannämnda befattningshavarnes, antalet henne
underordnade biträden redan under år 1914 kommer att ökas, så att hennes be¬
fattning även i detta avseende blir jämförlig med de övrigas. Vidare är just
Sjätte huvudtiteln.
165
denna befattning i kvantitativt avseende redan nu synnerligen fordrande. Med
avseende härå vill styrelsen erinra, att denna befattning årligen under det första
halvåret — då de inkommande ärendena och expeditionsgöromålen äro synner¬
ligen talrika — kräver i medeltal en daglig arbetstid av 8 timmar. Det är ock
med uppmärksamheten särskilt fästad på denna befattning, som styrelsen uttalat
sin önskan, att den för kvinnliga biträden fastställda maximitiden för övertids¬
arbete icke måtte utsträckas att gälla även för nu föreslagna högre avlöningstyp.
Vad styrelsen nu anfört, synes styrelsen utgöra fullt avgörande skäl för att,
därest de av kommittén föreslagna 4 befattningarna av tredje graden bliva inrättade,
en av dessa av styrelsen tilldelas den 3:dje byrån.
Slutligen vill styrelsen i anledning därav, att kommittén icke ansett sig
böra uttala någon bestämd uppfattning angående frågan, huruvida avlöningen för
en av de 4 föreslagna biträdesbefattningarna av tredje graden, liksom nu en
befattning i normalgraden, tills vidare borde beviljas endast å extra stat, åbe¬
ropa vad därutinnan anförts i styrelsens underdåniga skrivelse den 8 oktober
1913 med framställning angående anslagsäskanden inom styrelsens förvaltnings¬
område för år 1915.
Med den betydande utsträckning, vari kvinnlig arbetskraft kommit till
användning inom styrelsen, finner styrelsen det vara med billighet och rättvisa
överensstämmande, att styrelsen blir tilldelad det äskade antalet ordinarie biträdes-
hefattningar av olika grader, vilket antal synes styrelsen vara ett minimum,
som uppenbarligen under alla förhållanden blir erforderligt.»
Vidkommande styrelsens frams
anföra följande. Väl kan, såsom lör
viss tvekan råda om nödvändigheten att redan nu inrätta en kvinnlig
biträdesbefattning av tredje graden för de uppgifter, som för närvarande
omhänderhavas av biträdet å 3:dje byrån, men jag har dock genom den
utredning, styrelsen och kommittén lämnat, funnit goda skäl anförda för
att denna befattning är av behovet påkallad. Mot upprättande av kvinn¬
liga biträdesbefattuingar av tredje graden för vissa göromål å lista,
2:dra och 4:de byråerna synes någon erinran ej kunna göras.
Enligt chefens för finansdepartementet förslag i fråga om avlö¬
ningarna skulle envar av de ifrågasatta biträdena av tredje graden
tillerkännas en avlöning av 2,000 kronor (därav 1,100 kronor lön, 750
kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg) jämte två
åldertillägg å 200 kronor till lönen efter respektive 5 och 10 års tjänst.
Någon ändring i det för vikariatsersättning m. m. avsedda anslaget
torde icke erfordras.
Den sålunda föreslagna omläggningen eller höjningen av vissa anslags¬
poster skulle å socialstyrelsens ordinarie stat medföra följande ökning:
höjning av chefens avlöning ....................................... kronor 1,000: —
höjning av socialfullmäktiges arvoden .......................... » 2,000: —
avlöning åt 4 kvinnliga biträden av tredje graden » 8,000:
uppförande på ordinarie stat av vissa befattnings¬
havare å 2:dra byrån................................................... )> 13,300: —
Summa kronor 24,300: —
fållning i förevarande del får
leregleringskommittén framhållit, en ch
166
Sjätte huvudtiteln.
[50.]
Det extra anslaget till socialstyrelsen skulle däremot, enligt vad
ovan sagts, minskas med 12,000 kronor.
Vid bifall härtill skulle styrelsens ordinarie stat få följande utseende:
Avlönings- och omkostnadsstat för socialstyrelsen.
Ordinarie anslag.
|
|
Tjänst-
|
|
|
|
|
Lön.
|
görings-
|
Orts-
|
Summa, i
|
|
|
|
pennin-
|
tillägg.
|
|
|
|
|
gar.
|
|
|
|
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr. i
|
|
1 generaldirektör och chef...................
|
7,000
|
3,000
|
1,000
|
11.000
|
|
i 2 fullmäktige, arvoden ä 2,000 kr..........
|
—
|
—
|
—
|
4,000
|
|
1 byråchef .......................................
|
5,000
|
2,500
|
600
|
8,100
|
Efter 5 år kan lönen’
|
i 4 byråchefer ...........................
|
20,000
3,600
|
10 000
|
2,400
|
32,400
5,800
|
höjas med 600 kr.
|
1 sekreterare .....................................
|
1,800
|
400
|
| 4 tjänstemän av 2:dra graden(1 sekreterare
|
|
|
Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr.;
|
ock inspektörsassistent, 3 förste aktu-
|
|
|
|
|
och efter 10 år med
|
årder)..........................................
|
14,400
|
7,200
|
1,600
|
23,200
|
ytterligare 500 kr.'
|
S 1 byråingenjör (teknisk assistent) .........
|
2,200
|
1,500
|
300
|
4,000
|
Efter 5 år kan lönen
|
4 tjänstemän av l:a graden (3 aktuarie^.
|
|
|
|
höjas med 500 kr.,
efter 10 år med
|
därav en tillika registrator och kassör,
|
|
|
|
|
. ytterligare 500 kr.
|
samt en bibliotekarie och tillika regi-
|
|
|
|
|
än ytterligare 500
|
strator).......................................
|
8,800
|
6,000
|
1,200
|
16,000
|
kr.
|
1 kvinnligt skrivbiträde av tredje graden
|
1,100
|
750
|
150
|
2,000
|
|
i 3 kvinnliga skrivbiträden av tredje graden
|
3,300
|
2,250
|
450
|
6,000
|
Efter 5 år kan lönen
|
i 1 kvinnligt biträde av andra graden......
|
900
|
550
|
150
|
1,600
|
höjas med 200 kr.
|
i 3 kvinnliga biträden av andra graden ...
|
2.700
|
1.650
|
450
|
4,800
|
och efter 10 år med
|
|
|
|
150
|
ytterligare 200 kr.
|
1 kvinnligt biträde av första graden......
|
700
|
350
|
1,200
|
7 kvinnliga biträden av första graden....
|
4,900
|
2,450
|
1.050
|
8.400
|
|
| 1 förste vaktmästare...........................
|
<100
|
450
|
150
|
1,500
|
jEfter 5 år kan lönen
\ höjas med 100 kr.
|
|
|
|
|
|
(Efter 5 år kan lönen
|
1 vaktmästare....................................
|
700
|
350
|
150
|
1,200
|
) höjas med 100 kr.
j och efter 10 år med
|
|
|
|
|
|
[ ytterligare 100 kr.
|
Till amanuenser, sakkunniga, extra bi-
|
|
|
|
|
|
träden, gratifikationer och vikariats-
ersättningar.................................
|
|
|
|
17,000
|
|
Ordinarie (utsina: Summa kronor
|
_
|
—
|
—
|
148,200
|
|
Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.
Sjätte huvudtiteln.
167
Vad slutligen angår de allmänna villkor och bestämmelser för avlö¬
ningsförmånernas åtnjutande, som för närvarande äro stadgade, torde
jämkning i desamma böra äga rum, påkallad, bland annat, dels av vad
bär ovan föreslagits och dels av vad chefen för finansdepartementet
yttrat i fråga om de kvinnliga biträdeebefattningarna av tredje graden.
Berörda villkor och bestämmelser skulle då bliva följande:
dels för ordinarie befattningshavare utom kvinnliga biträden:
att befattningshavare skall, i den mån ej undantag kunna anses böra
stadgas eller för särskilda fall efter prövning medgivas, vara å tjänste¬
rummet tillstädes minst sex timmar varje söckendag;
att befattningshavare skall vara underkastad den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid en möj¬
ligen inträdande förändrad organisation av ämbetsverket eller dess
särskilda avdelningar eller eljes i allmänhet kan varda stadgad, samt
i sådant hänseende, ävensom därest ämbetsverkets ställning inom
statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan såsom
självständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande äm¬
betsverk tillhörande göromål överflyttas till annat ämbetsverk, vara
pliktig att,, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning-
han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med befatt¬
ningen förenade göromål eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänst¬
göra i det verk, till vilket göromålen överlämnas; skolande befattnings¬
havare i socialstyrelsen slutligen, likaledes med bibehållande av nyss¬
nämnda förmåner, vara underkastad att, när helst så av Kungl. Maj:t
prövas lämpligt, förflyttas till annan befattning inom förvaltningen på
det sociala området;
att chefen för socialstyrelsen skall vara underkastad den förändring
i tjänsteställning, som må anses följa därav att chefsbeställningen vid
styrelsen kan varda upptagen bland de i § 35 regeringsformen angivna
förtroendesysslor;
att med ordinarie befattning i socialstyrelsen icke må förenas annan
tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;
att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må för¬
enas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom
aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt
ej, vad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, vad angår inne¬
havare av annan befattning, socialstyrelsen, uppå därom gjord fram-
[56.]
168
Sjätte huvudtiteln.
ställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänste¬
befattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbets¬
verket, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills¬
vidare bibehållas;
a tt tjänsteman i första eller andra lönegraden är skyldig att tjänst¬
göra å den särskilda befattning inom graden, där socialstyrelsen, till
befordrande av arbetets oavbrutna gång, finner honom lämplig och
behövlig;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befatt¬
nings innehavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den
tid, han eljes varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som
uppehållit befattningen;
att den, som av sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riks¬
dagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i
behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljes är lagligen för¬
hindrad att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten ut¬
över sina tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller orts¬
tillägget, som för befattningens uppehållande erfordras eller eljes prö¬
vas skäligt;
att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder
han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej
finnes skäligt låta honom uppbära något därav;
att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för ämbetsresor
eller för beredande av semester, innehavare av lägre befattning skall
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i socialstyrel¬
sen, densamma, mot åtnjutande, i förstnämnda fall av de för befatt¬
ningen anslagna tjänstgöringspenningar, men eljes av däremot svarande
belopp i stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre
än sammanlagt tre månader under ett och samma kalenderår;
att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor
att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som er¬
fordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin
egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst, eller fullgjort
annat ofientligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last
Sjätte huvudtiteln.
169
den tid, han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan
äger rum, efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje
förhöjningen, därest sådan kan eke, efter än ytterligare fem år, även¬
ledes på samma villkor, under iakttagande, vad var och en av omför-
mälda löneförhöjningar angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas
förr än vid början av kalenderåret näst efter det, varunder den stad¬
gade tjänsteåldern blivit uppnådd.; börande löntagare vid bestämmandet
av rätten till löneförhöjning tillgodoräknas den tid, som före den nya
avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befatt¬
ningen eller annan, samma lönegrad tillhörande befattning i kommers¬
kollegium eller socialstyrelsen vare sig på grund av fullmakt eller kon¬
stitutorial eller förordnande tillsvidare att vara innehavare av befattningen;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänsteålder, som be¬
rättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;
att semester årligen må, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjutas av chefen, byråcheferna och tjänste¬
männen av andra lönegraden envar under en och en halv månad, av
tjänstemännen av första lönegraden envar under en månad samt av
vaktmästare envar under 15 dagar;
att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av chefen bestämmes, be¬
gagna sig av semester;
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledi¬
gande eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till måna¬
dens slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga om
rätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänst-
innehavares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraft¬
trädande eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter till¬
trädes, vid tillträdet till befattningen stadgat;
att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed;
att envar, som med eller efter den nya lönestatens ikraftträdande
tillträder befattning i socialstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta
sig förberörda villkor och bestämmelser; samt
att förutvarande innehavare av ordinarie befattning i socialstyrel¬
sen, som, oaktat därtill berättigad, icke före den 1 december 1914 an-
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 höft. 22
170
Sjätte huvudtiteln.
[56.] mäler att han vill underkasta sig den nya avlöningsstaten samt nämnda
villkor och bestämmelser, och som icke lagligen kan därtill förbindas,
skall varda bibehållen vid honom dittills tillkommande avlöningsförmå¬
ner ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till
pension, som dittills tillkommit honom;
dels ock för kvinnliga biträden å styrelsens stat:
1) att, då vid uppförande i stat av biträdesbefattning till innehavare
av densamma befordras person, som omedelbart före sin beloidian inom
styrelsen utfört samma arbete som det till befattningen hörande mot
fast arvode under föregående år till belopp, överstigande vad enligt
staten skall utgå till befattningens innehavare, styrelsen skall äga be¬
reda fyllnad i avlöningen för dess uppbringande till nämnda arvodes
belopp; dock att biträdet genom dylik avlöningsfyllnad ej må i något
fall tillgodoföras avlöning till högre belopp, än som motsvarar beloppet
av den med befattningen i fråga förenade slutavlöningen, tjänstgörings-
penningar och ortstillägg däri inräknade;
2) att i fråga om biträdes av tredje graden arbetstid å tjänste¬
rummet skall gälla vad här ovan föreskrivits för andra ordinarie befattnings¬
havare i styrelsen samt att biträdes av första eller andra graden arbets¬
tid å tjänsterummet skall vara 6 timmar, dock att sådant biträde skall
vara pliktigt att i särskilda fall, när arbetets behöriga gång det kräver,
kvarstanna i arbetet å tjänsterummet intill ytterligare en timme;
3) att biträde må åtnjuta semester under en månad om året, när
sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske;
4) att biträde av lägre grad, som efter intjänande av båda ålders-
tilläggen i denna grad befodras till biträdesbefattning av närmast högie
grad, må omedelbart komma i åtnjutande av ett ålderstillägg i sist¬
nämnda grad.
5) att biträde av lägre grad skall vara skyldigt att, om det lör-
ordnas såsom biträde av högre grad hos styrelsen, bestrida befattningen
som sådant, dock ej längre än sammanlagt tre månader under ett och
samma kalenderår; ägande sålunda förordnat biträde av lägre glad alt
därunder i stället för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta, om förord¬
nandet erfordras i följd av sjukdomsfall, de med den tjänstledigas be¬
fattning förenade tjänstgöringspenningar, men, då förordnandet erfordras
för beredande av semester, ett mot den semesterledigas tjänstgöriugs-
penningar svarande belopp;
171
Sjätte huvudtiteln.
6) att gift kvinna må till biträdesbefattning befordras allenast efter [56.]
av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande;
7) att, där kvinnlig innehavare av biträdesbefattning ingår äkten¬
skap, hon icke skall vara skyldig att av sådan anledning avgå från
tjänsten, därest icke styrelsen med hänsyn till tjänstens behöriga upp¬
rätthållande finner det nödigt;
8) att biträdesbefattning skall av styrelsen tillsättas medelst kon¬
stitutorial och att tillsättningen skall ske efter tjänstens ledigförklarande
genom kungörelse;
9) att rörande tillsättningen i övrigt, kompetensfordringar, ord¬
ningen för meddelande av tjänstledighet och avsked samt för åtal och
disciplinär bestraffning och dylikt skola gällande närmare stadganden,
som må varda av Kungl. Maj:t bestämda; samt
10) att i övrigt de för andra ordinarie befattningshavare i styrelsen
stadgade villkor och bestämmelser för avlöningsförmåners åtnjutande
skola i tillämpliga delar och i den mån de icke stå i strid mot vad
här blivit föreskrivet lända till efterrättelse.
På grund av vad sålunda anförts, hemställer jag, att Kung!. Maj:t
täcktes föreslå Riksdagen
att från och med år 1915, med godkännande av de
i statsrådsprotokollet intagna förslag till ändrad av-
löningsstat samt till allmänna villkor och bestämmelser
för avlöningsförmånernas åtnjutande, höja det i riks-
staten under sjätte huvudtiteln uppförda ordinarie an¬
slaget till socialstyrelsen, nu 123,900 kronor, med 24,300
kronor eller till 148,200 kronor.
5. Anslag för upprätthållande av socialstyrelsens verksamhet.
1913 års Riksdag har för upprätthållande av socialstyrelsens verk¬
samhet, utöver anslaget å ordinarie stat, å extra stat för år 1914 an¬
visat ett belopp av 47,000 kronor.
[57.]
Anslag till
socialstyrel¬
sens verk¬
samhet.
'Extra anslag.)
172
Sjätte huvudtiteln.
Behov föreligger jämväl för år 1915 att erhålla anslag å extra
stat förutom det å ordinarie stat uppförda, men, enligt vad under näst¬
föregående punkt sagts, kan vid bifall till vad där föreslagits det extra
anslaget nedsättas med 12,000 kronor. Sedan styrelsen avgivit sitt i
föregående punkt omförmälda statförslag, har styrelsen i en till mig ställd
skrift — under framhållande att det för iipprätthållande av styrelsens
verksamhet avsedda extra anslaget huvudsakligen användes till under¬
sökningar, vilka påginge flera år, men för vilka kostnaderna icke
alltid kunde jämnt fördelas på de olika åren — anhållit om föranstal¬
tande att ifrågavarande anslag finge reservationsanslags natur.
I utlåtande av den 23 december 1913 har statskontoret tillstyrkt
bifall till nämnda framställning.
Då emellertid beträffande vissa anslag, som disponeras av andra
verk, liknande skäl torde kunna anföras för att förläna dem reserva¬
tionsanslags natur, och frågan således synes kräva en mera ingående
undersökning än som nu kunnat ske, anser jag mig ej för närvarande
böra föreslå ändring av förevarande anslag i berörda avseende.
Jag hemställer alltså, att Kung!. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för upprätthållande av socialstyrelsens verksam¬
het, utöver anslaget å ordinarie stat, å extra stat för
år 1915 anvisa ett belopp av 35,000 kronor.
6. Medling i arbetstvister.
[58.] För varje år från och med år 1907 har av Riksdagen på extra
Medling i stat anvisats ett förslagsanslag att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande
(Ext™ anslå') oc^ anvancias till ersättning åt förlikningsmän för medling i arbets-
e tvister. För åren 1907 och 1908 var detta anslag bestämt till 20,000
kronor årligen, men därefter har detsamma utgjort 25,000 kronor om
året. Ett anslag av sistnämnda belopp torde även för nästkommande
år vara behövligt för berörda ändamål.
Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1915 anvisa ett förslags¬
anslag av 25,000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts
förfogande och användas till ersättning åt förliknings¬
män för medling i arbetstvister.
Sjätte huvudtiteln.
173
7. Understödjande av don offentliga arbetsförmedlingen.
För vart och ett av åren 1907—1910 har Riksdagen anvisat ett
förslagsanslag av 15,000 kronor till befrämjande och organiserande av
den offentliga arbetsförmedlingen i riket. För år 1911 vidtogs därefter
en höjning till 40,000 kronor, vilket belopp jämväl anvisades för vart¬
dera av åren 1912 och 1913. Nästlidet års Riksdag förhöjde anslaget
ytterligare, så att det för innevarande år utgår med 55,000 kronor.
I skrivelse den 8 oktober 1913 har socialstyrelsen anfört, att den
offentliga arbetsmedlingen under år 1913 utvecklats såväl med hänsyn till
antalet i verksamhet varande kontor som i synnerhet beträffande fre¬
kvensen vid desamma. Ehuru med skäl kan antagas, att denna utveck¬
ling kommer att fortgå, har socialstyrelsen dock icke ansett densamma
bliva av beskaffenhet att redan nu påkalla ytterligare ökning i stats¬
anslaget, och har socialstyrelsen alltså hemställt, att ett belopp av 55,000
kronor måtte anvisas för ändamålet för år 1915.
Vid anmälandet av ifrågavarande anslagskrav för år 1914 erinrade
jag, att enligt de vid anslagets första beviljande godkända grunder
därav skulle bestridas de offentliga arbetsförmedlingsanstalternas utgifter
för, bland annat, blanketter, formulär, inskrivnings- och anvisningssed-
lar m. m. enligt fastställda enhetliga formulär. Jag framhöll, att det,
enligt vad jag inhämtat, visat sig, att själva anskaffningen av nämnda
blanketter m. m., som skedde genom de särskilda anstalterna mot er¬
sättning från anslaget, i vissa fall skulle kunna göras billigare och i
övrigt lämpligare, om den ombesörjdes centralt av inspektionsmyndig-
heten, som i så fall skulle äga tillgodogöra sig kostnaderna för ifråga¬
varande trycksaker. Något hinder för en ändring i sådan riktning
syntes mig ej föreligga.
Till belysande av frågans omfattning må nämnas, att av de till
sammanlagt 35,531 kronor 70 öre uppgående kostnader, för vilkas be¬
stridande socialstyrelsen förordade, att understöd av 1912 års anslag
för ifrågavarande ändamål skulle utgå jämlikt § 2 mom. 1 i nådiga
kungörelsen den 6 december 1912 angående understöd av statsmedel
till befrämjande och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen
i riket, 10,408 kronor 59 öre avsågo tryckning av formulär och blanketter.
Sedan framställning i ämnet inkommit från socialstyrelsen, har
Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 12 december 1913 bemyndigat
styrelsen att föranstalta om tryckning av sådana för den offentliga ar-
[59.]
Understöd¬
jande av den
offentliga
arbetsför¬
medlingen.
(Extra anslag.)
174
Sjätte huvudtiteln.
betsförmedlingen i riket erforderliga formulär och blanketter, som sty¬
relsen finner lämpligen böra ombesörjas av densamma; och har Kungl.
Maj:t tillika föreskrivit, att kostnaderna härför må bestridas av det av
Riksdagen till befrämjande och organiserande av den offentliga arbets¬
förmedlingen i riket på extra stat anvisade förslagsanslaget, så länge
anslag för ifrågavarande ändamål utgår.
Genom den sålunda vidtagna åtgärden torde de för formulär- och
blankettryck anslaget nu påvilande, ganska avsevärda utgifterna komma
att icke obetydligt begränsas.
I detta sammanhang må omnämnas, att socialstyrelsen i sin ovan
om förmälda skrivelse framhållit, att de offentliga arbetsförmedlingsan-
stalterna nödgas, för att till vidare kretsar sprida kännedomen om sin
verksamhet överhuvud eller om särskilda till buds stående arbetsanbud
eller arbetsansökningar, i ganska stor utsträckning anlita annonsering.
Kostnaderna härför kunna i vissa fall drabba vederbörande parter, men
påvila i regel anstalterna. I den mån likväl dylik annonsering före¬
trädesvis avsett lantbrukets behov eller samarbetet mellan olika anstal¬
ter, har jämlikt bestämmelserna i § 2 mom. 2 av ovannämnda nådiga kun¬
görelse bidrag av statsmedel kunnat efter särskild prövning utgå till hit¬
hörande kostnaders bestridande. Det vill dock synas styrelsen, som om åt¬
minstone viss del av denna annonsering skulle kunna med större utbyte i
förhållande till kostnaden anordnas centralt. Därest den närmare utred¬
ning härom, som styrelsen kommer att verkställa, skulle giva vid han¬
den, att den nu ifrågasatta anordningen bör åtminstone försöksvis till-
lämpas, ämnar styrelsen hos Kungl. Maj:t göra särskild framställning
om anvisande av de medel, som från statens sida kunna påfordras för
anordnande av sådan försöksannonsering.
Beträffande det av socialstyrelsen här framförda uppslaget kan jag
ej för närvarande uttala något bestämdare omdöme. Jag vill allenast
framhålla, att, om vid blivande prövning av den utredning, styrelsen
tillämnat, skulle befinnas lämpligt att understödja någon annan del av
annonseringsverksamheten än den, som företrädesvis avser lantbrukets
behov eller samarbetet mellan olika anstalter, hinder ej torde böra möta
att taga de härför erforderliga medlen av förevarande anslag. Jag
anser mig dock böra betona, att det icke synes lämpligt att utsträcka
statsunderstödet till anstalternas annonskostnader i allmänhet.
Vad slutligen beträffar de kostnader, som kunna föranledas av even¬
tuella åtgärder till befrämjande av utlandssvenskars återflyttning till
hemlandet, hade jag redan vid förevarande anslagsfrågas behandling
Sjätte huvudtiteln.
175
nästlidet år tillfälle påpeka, att detta anslag icke är avsett att bära de [59.]
för befrämjandet av nämnda återflyttning föranledda kostnader. Jag
meddelade tillika, att, sedan emigrationsutredningens ledare numera
jämlikt erhållet uppdrag verkställt av Riksdagen begärd utredning-
rörande behovet och lämpligheten av att inrätta en statens arbetsför-
medlingsanstalt till tjänst för utomlands bosatta svenskar ävensom vid¬
tagande av de åtgärder, som av en sådan utredning påkallades, ifråga¬
varande utredning överlämnats till kommerskollegii yttrande samt för
det dåvarande ankomma på socialstyrelsens handläggning. Socialstyrel¬
sens utlåtande lärer, enligt vad nu meddelas, snart nog vara att för¬
vänta. Förrän denna fråga föreligger i fullt utrett skick, kan ej bestämt
avgöras, huruvida och i vad mån Riksdagens medverkan behöver tagas
i anspråk för tillgodoseende av de i Riksdagens nyssberörda framställ¬
ning avsedda syften. Skulle emellertid anledning föreligga till provi¬
soriska åtgärder i sådant avseende, är det, såsom jag redan nästlidet år
anförde, min avsikt att därom hos Kungl. Maj:t göra särskild fram¬
ställning. De utgifter, som därav kunna föranledas, lära i allt fall ej
bliva betydande och torde kunna utanordnas under förskottstitel.
Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för år 1915 på extra stat anvisa ett förslags¬
anslag av 55,000 kronor att i och för befrämjande
och organiserande av den offentliga arbetsförmedlingen i
riket utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de av
Riksdagen tidigare godkända grunder.
8. Förskottering av resekostnader för arbetssökande.
För vartdera av åren 1913 och 1914 har Riksdagen på Kungl. fCO.]
Maj:ts förslag anvisat ett förslagsanslag av högst 10,000 kronor att Förskottering
ställas till förfogande av Sveriges offentliga arbetsförmedling till täckande , a.v r,ese',..
• ö « o ö kostnader for
av viss del av de utgifter arbetsförmedlingen nödgas vidkännas för arbets-
förskottering av resekostnader för medellösa arbetssökande, som av sokande- ^
arbetsförmedlingsanstalt anvisats plats å annan ort. j.xtra.m-i»gv
Efter det att socialstyrelsen i anledning av remiss avgivit
förslag till författning i ämnet, bär Kungl. Maj:t den 4 juni 1913 ut¬
färdat kungörelse angående bidrag av statsmedel till täckande av viss
176
Sjätte huvudtiteln.
del av offentliga arbetsförmedlingsanstalters förluster å förskottering av
resekostnader för medellösa arbetssökande. (Sv. förf. sand. n:r 106.)
De i denna kungörelse meddelade bestämmelserna äro avfattade
i enlighet med den av 1912 års Riksdag uttalade meningen, att de
kostnader, som arbetsförmedlingsanstalterna få vidkännas för beredande
av reshjälp åt arbetssökande, böra betraktas såsom av anstalterna
gjorda förskott att av vederbörande arbetsgivare eller arbetare åter¬
bära, och att anvisade statsmedel skola anväudas endast då sådan åter¬
bäring utebliver.
Sålunda har stadgats, att
offentlig arbetsförmedlingsanstalt, som förskotterat medel till arbets¬
tagares resa för tillträdande av honom genom anstalten anvisad anställ¬
ning och därå lidit förlust, må komma i åtnjutande av bidrag utav
statsmedel till täckande av hälften utav den lidna förlusten under förut¬
sättning
a) att vid förskottets utbetalande överenskommelse om anställnin¬
gen var träffad eller med skäl kunde förväntas komma till stånd;
b) att arbetsgivaren eller arbetstagaren förbundit sig att till an¬
stalten återbetala de förskotterade medlen;
ävensom i regel under förutsättning ytterligare
c) att resan avsett eu våglängd av minst 15 kilometer;
d) att de förskotterade medlen icke överstigit tio kronor; samt
e) att de förskotterade medlen icke utbetalats kontant till arbets¬
tagaren utan använts till bestridande, genom anstaltens försorg, av
kostnader för hans resa.
I skrivelsen den 8 oktober 1913 har socialstyrelsen anhållit om
beredande av anslag för år 1915 för ifrågavarande ändamål.
Styrelsen har därvid anfört, att, då ovanberörda bestämmelser
rörande statsbidrags åtnjutande endast under kort tid varit gällande,
någon erfarenhet ännu ej kunnat vinnas rörande i vad mån det om¬
nämnda anslaget kan komma att tagas i anspråk. Emellertid äro, säger
styrelsen, ifrågavarande bestämmelser, i anslutning till Riksdagens i
ämnet uttalade mening, så strängt avfattade, att de offentliga anstalterna,
på vilkas prövning arbetssökandes framställningar om reseförskott när¬
mast bliva beroende, torde komma att iakttaga ganska stor försiktighet
vid förskotts utlämnande. Då vid sådant förhållande statens andel i
eventuella förluster å förskott helt visst kunna hållas inom det hittills¬
varande anslagets ram, anser styrelsen anledning saknas att ifrågasätta
någon ökning i detsamma. Styrelsen har alltså hemställt, att å extra stat
för år 1915 måtte upptagas ett förslagsanslag av högst 10,000 kronor
Sjätte huvudtiteln.
177
att ställas till förfogande av Sveriges offentliga arbetsförmedling till [60.]
täckande av viss del av de utgifter, arbetsförmedlingen nödgas vidkännas
för förskottering av resekostnader för medellösa arbetssökande, som av
arbetsförmedlingsanstalt anvisats plats å annan ort.
Mot socialstyrelsens förslag bär jag intet att erinra.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för år 1915 på extra stat anvisa ett förslags¬
anslag av högst 10,000 kronor att, enligt av Kungl.
Maj:t fastställda grunder, ställas till förfogande av
Sveriges offentliga arbetsförmedling till täckande av
viss del av de utgifter arbetsförmedlingen nödgas vid¬
kännas för förskottering av resekostnader för medellösa,
arbetssökande, som av arbetsförmedlingsanstalt anvisats
plats å annan ort.
9. Det mellanfolkliga arhetsamtet i Basel.
För vart och ett av åren 1906—1914 har Riksdagen såsom bidrag [61.]
till det mellanfolkliga arbetsamtet i Basel beviljat ett anslag av 750 Det mellan-
kronor. folkliga «•-
Då ifrågavarande institution, vilken åtnjuter understöd från åtskilliga Basel.
främmande stater, genom sin såväl vetenskapliga som humanitära verk- (Extraansiag.i
samhet, vars resultat tvivelsutan kunna varda till gagn även för vårt
land, alltjämt synes vara förtjänt av understöd från svenska statens
sida, hemställer jag, att Kungl. Magt täcktes föreslå Riksdagen
att såsom bidrag till det mellanfolkliga arbetsamtet
i Basel på extra stat för år 1915 anvisa ett belopp
av 750 kronor.
Ilihang till lliksdagevs protokoll 1914. / sand. t käft.
23
178
Sjätte huvudtiteln.
Arbetarskydd.
10. Yrkesinspektionen.
[62.]
Anslag till
yrkesinspek¬
tionen.
(Ordinarie
anslag).
Riksdagen har år 1912 godkänt följande avdönings- och omkost-
nadsstat för yrkesinspektionen att tillämpas från och med år 1913:
|
Lön.
|
Tjänst¬
görings-
|
Orts-
|
Summa.
|
|
|
pennin-
|
tillägg.
|
|
|
|
|
gar.
|
|
|
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
|
A. Ordinarie anslag:.
|
|
|
|
|
|
1 yrkesinspektör.................................
|
4,200
|
2,000
|
400
|
6,600
|
\ Lönen kan efter 5 år
|
1 » .................................
|
4,200
|
2,000
|
400
|
6,600
6,200
|
1 höjas med 500 kr.
|
1 » .................................
|
4,200
|
2,000
|
—
|
ytterligare 500 kr.
|
6 yrkesinspektörer ..............................
|
25,200
|
12,000
|
—
|
37,200
|
Lönen kan efter 5 år
|
|
|
|
|
|
höjas med 300 kr
|
1 yrkesinspektris................................
Till yrkesinspektörernas och yrkesinspek-
|
2,400
|
1,200
|
|
3,600
|
efter 10 år med , t-
terligare 800 kr.
och efter 15 år med
. ytterligare 300 kr.
|
trisens kontorskostnader samt vikariats-
ersättningar, förslagsvis.....................
|
|
|
|
17,000
|
|
Summa kronor
|
—
|
—
|
|
77,200
|
|
B. Extra anslag.
|
|
|
|
|
Till arvoden åt 11 assistenter, 18 underinspektörer, specialinspektörer
|
|
|
j samt vikariatsersättningar m. in., summa kronor..
|
|
|
85,600
|
|
I Ordinarie och extra anslag tillsammans kronor .....
|
|
|
162,800
|
i
|
Därjämte har Riksdagen
dels godkänt vissa villkor och bestämmelser för åtnjutande av de i
avlöningsstaten upptagna löneförmåner,
dels beslutat att i riksstaten under sjätte huvudtiteln uppföra ett
ordinarie anslag till anordnande av yrkesinspektionen å 77,200 kronor;
dels och för anordnande av yrkesinspektionen å extra stat för år
1913 anvisat ett belopp av 85,600 kronor.
Sjätte huvudtiteln.
179
Bägge de ifrågavarande anslagen äro av Riksdagen bestämda att
för år 1914 utgå med oförändrade belopp.
I skrivelse den 8 oktober 1913 bär socialstyrelsen gjort fram¬
ställning om anslag för yrkesinspektionens behov för år 1915; och torde
jag i förevarande punkt i ett sammanhang få redogöra för styrelsens
äskanden ifråga om såväl det ordinarie som det extra anslaget.
Socialstyrelsen har därvid till en början föreslagit, att yrkesin-
spektrisbefattningen måtte få besättas med ordinarie innehavare, även¬
som att yrkesinspektrisen måtte komma i åtnjutande av ortstillägg.
Styrelsen anför inledningsvis följande:
»Vid yrkesinspektionens omorganisation sökte man av hänsyn för dess vik¬
tigaste uppgift, inspektionsverksamheten, att genomföra så stor förenkling som
möjligt i avseende å byråarbetet. Genom den nya arbetarskyddslagens vidsträckta
omfattning och det stora antal kommunala tillsynsorgan, som stå och måste stå i
direkt kontakt med vederbörande yrkesinspektörer, har byråarbetet emellertid ökats
i sådan män, att det måste befaras komma att menligt inverka på inspektions¬
verksamheten. Att åtgärder häremot bliva nödvändiga är uppenbart, men torde,
intill dess någon större erfarenhet vunnits, ifrågavarande olägenhet, såsom nedan
i andra sammanhang föreslås, lämpligen kunna motverkas genom förbättrad till¬
gång till skrivbiträde och anlitande av extra befattningshavare.»
Därefter yttrar styrelsen:
»Yrkesinspektrisen har för närvarande sin verksamhet utsträckt över hela
landet, vilket, oavsett tidsförlusten och kostnaden för resor, tydligtvis ej kan anses
tillfredsställande med hänsyn till den stora användningen av kvinnlig arbetskraft.
I den mån hennes verksamhet vinner i stadga och hennes verksamhetsfält bättre
kan överblickas, torde även en ökning i antalet kvinnliga inspektionsorgan böra
vidtagas. Under den närmaste framtiden synes emellertid nu berörda behov
kunna tillgodoses med en extra befattningshavare, varom förslag framställes
längre fram.
Yrkesinspektrisens avlöning är uppförd på ordinarie stat, men tjänsten till¬
satt allenast medelst förordnande. Då de skäl, som kunnat föreligga för denna
anordning, numera torde få anses förfallna, finner sig styrelsen böra föreslå, att
tjänsten från och med 1915 års ingång besättes med ordinarie innehavare. Någon
ökning i staten föranledes ej heller härav.
Med hänsyn till att det numera ej lärer kunna råda någon tvekan om, att
yrkesinspektrisens stationsort måste förbliva Stockholm, anser styrelsen det vidare
vara skäligt, att yrkesinspektrisen i likhet med övriga uti Stockholm stationerade,
statsanställda befattningshavare inom yrkesinspektionen får åtnjuta ortstillägg,
som torde böra fastställas till ett belopp av 300 kronor.»
Förutom nu berörda ortstillägg å 300 kronor åt yrkesinspektrisen
bar styrelsen ej föreslagit någon ändring i avseende å det på ordinarie
stat uppförda anslaget till avlöning av yrkesinspektionens personal.
[62.]
Ordinarie
anslaget.
Ortstillägg åt
yrkesiuspek-
trisen m. m.
180
Sjätte huvudtiteln.
[62.]
Höjning av
anslaget till
vrkesinspek-
törernas och
yrkesinspek-
trisens kon¬
torskostnader
samt vika-
riatsersätt-
ningar.
Socialstyrelsen har vidare hemställt, att det ordinarie anslaget till
yrkesinspektörernas och yrkesinspektrisens kontorskostnader samt vika-
riatsersättningar, förslagsvis 17,000 kronor, måtte höjas med 4,480
kronor till 21,480 kronor.
Anslaget å 17,000 kronor till kontorskostnader och vikariatsersätt-
ningar har av Kungl. Maj:t den 6 december 1912 fördelats på föl¬
jande sätt:
till vikariatsersättningar........................................................... kr. 2,000: —
till register, böcker och andra trycksaker............................. » 2,000: —
till förhyrande av expeditionslokaler åt yrkesinspektörerna
och yrkesinspektrisen........................................................ i 5,200: —
samt till belysning, värme, städning, skrivhjälp, telefon
och andra expenser.................................. » 7,800: —
Summa kr. 17,000: —
Rörande dessa särskilda poster anför socialstyreiseu följande.
* Vikariatsersättningar.
Någon vikariatsersättning har tills dato ej behövt utgivas. Vid fastställande
av yrkesinspektionens stat för innevarande år har Eders Kungl. Maj:t emellertid
åt yrkesinspektören i första distriktet, för täckande av omkostnader i och för besök
å arbetsställen i Stockholms stad, anvisat ett särskilt expensarvode å 200 kronor
att utgå av anslaget till kontorskostnader och vikariatsersättningar. Då övriga i
detta anslag ingående poster, med undantag i viss mån för posten till förhyrande
av expeditionslokaler, blivit till fullo använda till de för dem angivna ändamål,
torde ifrågavarande expensarvode väsentligen utgått av posten till vikariatsersätt¬
ningar.
De skäl, som i den nådiga propositionen till 1912 års Riksdag anfördes för
tilldelande åt yrkesinspektören i första distriktet av nyssnämnda särskilda expens¬
arvode, gälla emellertid även beträffande yrkesinspektörerna i femte och sjätte
distrikten. Dessa inspektörer hava nämligen att utöva tillsyn inom Malmö, resp.
Göteborg, vilka städer hava en avsevärd utsträckning och ett betydande antal
arbetsplatser. Yrkesinspektörernas verksamhet inom nämnda städer, som utgöra
deras stationsorter, föranleder därför avsevärda kostnader för färder till och från
arbetsställena, vilka kostnader enligt resereglementet ej ersättas inspektörerna, då
arbetsställena ligga inom städernas planlagda område. Med hänsyn till dessa
städers omfattning i förhållande till Stockholm torde emellertid ifrågavarande
kostnader kunna uppskattas till ungefär hälften av de för Stockholm beräknade.
Styrelsen anser sig på grund härav böra hemställa, att vardera av yrkes¬
inspektörerna i femte och sjätte distrikten må för täckande av omkostnader i och
för besök å arbetsställen inom Malmö, resp. Göteborgs stad, tillerkännas ett sär¬
skilt expensarvode å 100 kronor att utgå av förevarande anslag. Av samma an¬
slag skulle därefter återstå 1,600 kronor till vikariatsersättningar. På grund av
gällande avlöningsvillkor för yrkesinspektörerna torde emellertid vikariatsersätt¬
ningar för dessa tjänstemän endast mer sällan behöva förekomma. Det symes där-
Sjätte huvudtiteln.
181
för styrelsen, som om denna anslagspost, oavsett 400 kronor till nyss berörda
särskilda expensarvoden, tillsvidare skulle kunna minskas med 1,000 kronor, vilken
summa lämpligen kunde komma näst följande post till godo. Anslagsposten till
vikariatsersättningar och särskilda expensarvoden skulle således för 1915 beräknas
till 1,000 kronor.
[62.]
Register, böcker och andra trycksaker.
Denna post har på grund av den avsevärt vidgade verksamheten inom yrkes¬
inspektionen, den rapporteringsskyldighet, som ansetts nödvändig för vinnande av
kontroll å lagens tillämpning samt det störa antal skriftliga förfrågningar och med¬
delanden, som växlas mellan yrkesinspektörerna och underlydande organ samt
arbetsgivare m. fl., visat sig ej vara tillräcklig. Emellertid torde en summa av
3.000 kronor böra kunna vara tillfylles, och om de från föregående post avförda
1.000 kronor tilläggas denna post, skulle behövligt belopp erhållas utan att för denna
posts räkning någon ökning i anslagets slutsumma behövde förekomma.
Till register, kontorsböcker och andra trycksaker skulle således för 1915 be¬
räknas 3,000 kronor.
Förhyrande av expeditionslokaler åt yrkesinspektörerna och yrkesinspektrisen.
Denna post torde innevarande år visa något överskott, beroende på att, intill
dess lämpliga lokaler kunde förhyras, expeditionerna i flera distrikt voro inrymda
i förutvarande, av respektive yrkesinspektörer förhyrda lokaler. För 1915 torde
hyreskostnaderna, för såvitt nu kan bedömas, komma att ställa sig på följande sätt:
Stockholm, för första och andra distrikten samt yrkesinspektrisen...... kr.
Linköping, för tredje distriktet, fri lokal upplåten av Linköpings stad »
Jönköping, för fjärde distriktet ........................................................... »
» femte » .............................................................. »
Malmö,
Göteborg,
Karlstad,
Gävle,
Härnösand
sjätte
sjunde
åttonde
nionde
1,700
550
700
900
525
550
400
Summa kronor 5,325
Anmärkas må, att i dessa hyresbelopp ingår gottgörelse för fri värme i avse¬
ende å lokalerna i Stockholm, Malmö, Göteborg och Gävle. Till förhyrande av expe¬
ditionslokaler för yrkesinspektionen skulle således för år 1915 beräknas 5,325
kronor.
Belysning, värme, städning, skrivhjälp, telefon och andra expenser.
Yarje yrkesinspektör uppbar tidigare ett belopp av 1,500 kronor till bestri¬
dande av kostnaderna för skrivbiträde och likartado utgifter samt för hyra, upp¬
värmning, belysning och städning av expeditionslokal. Samma belopp, eller sam¬
manlagt 15,000 kronor för nio yrkesinspektörer och en yrkosinspektns, är jämväl
för närvarande beräknat för nämnda kostnader. Då mod den störa ökningen av
yrkesinspektionens personal — exempelvis i ett distrikt utgörande sex och i två
distrikt fem personer mot förut endast en —• det, bland annat, måste ställas helt
andra och större anspråk på expeditionslokalerna än förr, hava hyreskostnaderna,
såsom även framgår av det ovanstående, stigit till ett betydande belopp. Följden
182
Sjätte huvudtiteln.
[62.]
härav har blivit, att Övriga nu ifrågavarande kontorskostnader och särskilt utgif¬
terna för skrivhjälp måst inskränkas på ett sätt, som medfört allvarliga olägenheter.
För belysningen av de till varje expedition i allmänhet hörande tre rummen
hava kostnaderna varierat mellan 25 och 60 kronor. Uppvärmningen har för de
fyra expeditioner, som ej äro utrustade med centralvärmeledning, belöpt sig till
100 ä 125 kronor.
Städningen har visat sig draga en kostnad av 120 k 180 kronor; för Stock¬
holm, där tre expeditioner äro sammanförda, uppgår ifrågavarande kostnad till
300 kronor.
Till skrivhjälp har med nuvarande anslag endast kunnat användas ett mindre
belopp, varierande mellan 300 och 500 kronor. Då detta varit otillräckligt, hava
assistenterna blivit i hög grad upptagna av rena skrivgöromål, som lämpligen
kunnat utföras av mindre kvalificerade arbetskrafter. Till avhjälpande av detta
missförhållande torde det vara nödvändigt att få till stånd en sådan höjning av
anslaget, att å varje expedition kan anställas ett stadigvarande skrivbiträde. Sådant
skrivbiträde lär visserligen i några fall kunna erhållas för 600 kronor per år,
men å andra sidan måste därför inom flertalet distrikt beräknas ett avsevärt högre
belopp. Enligt inhämtade upplysningar torde för skrivbiträde inom de olika
distrikten böra beräknas de belopp, som angivas i efterföljande tabell.
Kostnaden för telefon synes i allmänhet, med avgifter med interurbana
samtal inberäknade, enligt vunnen erfarenhet kunna beräknas till mellan 80 och
100 kronor.
Övriga (allmänna) expenser utgöras av kostnader för litteratur, förbruknings¬
artiklar, annonser m. m. I regel torde 100 kronor böra anslås till litteratur. Åter¬
stående hithörande kostnader hava visat sig variera mellan 100 och 180 kronor
inom de skilda distrikten.
En sammanställning av ifrågavarande olika kostnader för 1915, fördelade på
de skilda distrikten, ter sig sålunda:
|
|
|
Be¬
lysning.
|
Värme.
|
Städ¬
ning.
|
hit TÄ
|
Allm.
expens.
|
Summa.
|
i Gemensamma för yrkesinspektÖrerna i
|
|
|
|
|
|
|
|
l:a och 2:a distriktet
insnektrisen ..............
|
samt
|
yrkes-
|
60
|
|
300
|
|
|
|
360
|
Yrkesinspektören i l:a distriktet
|
|
|
—
|
|
400
|
85
|
200
|
685
|
» » 2:a
|
))
|
|
—
|
—
|
-
|
550
|
100
|
250
|
900
|
» » 3;e
|
|
|
50
|
100
|
150
|
600
|
80
|
250
|
1,230
|
» » 4:e
|
»
|
|
25
|
100
|
150
|
900
|
100
|
250
|
1,525
|
» » 5:e
|
»
|
|
50
|
—
|
180
|
1.100
|
90
|
350
|
1,770
|
» » 6:e
|
))
|
|
25
|
—
|
180
|
900
|
70
|
250
|
1.425
|
» » 7 r
|
»
|
|
50
|
100
|
ISO
|
600
|
100
|
250
|
1,280
|
» » 8:o
|
i)
|
|
30
|
—
|
180
|
900
|
90
|
250
|
1,450
|
n » 9:e
|
»
|
|
25
|
125
|
120
|
600
|
100
|
200
|
1,170
360
|
1 Yrkesinspektrisen ...........
|
|
|
|
|
|
150
|
60
|
150
|
i
|
|
Summa
|
315
|
425
|
1,440
|
6,700
|
875
|
2,400
|
12,155
|
Sjätte huvudtiteln. 183
Anslagsposten till belysning, värme, skrivhjälp, telefon och andra expenser
skulle alltså visa en ökning från nu anvisade 7,800 kronor till 12,155 kronor.
Hela anslaget till yrkesinspektörernas och yrkesinspektrisens kontorskost¬
nader samt vikariatsersättningar m. m. bör således för år 1915 förslagsvis beräk¬
nas på följande sätt:
till vikariatsersättningar och särskilda expensarvoden.................. kronor 1,000: —
» register, kontorsböcker och andra trycksaker för yrkesinspek¬
tionens behov .................................................................... » 3,000: —
» förhyrande av expeditionslokaler för yrkesinspektionen......... » 5,325: —
» belysning, värme, städning, skrivbiträde, telefon och all¬
männa expenser .................................................................. » 12,155: —
Summa kronor 21,480: —
Det ordinarie anslaget för yrkesinspektionen torde sålunda böra för år 1915
höjas med 4,780 kronor eller från nuvarande 77,200 kronor till 81,980 kronor.»
Det på extra stat anvisade anslaget till anordnande av yrkes¬
inspektion 85,600 kronor är enligt Kungl. Maj:ts beslut den 18 oktober
1912 och den 30 juni 1913 beräknat till:
arvoden åt 11 assistenter...................................................... kronor 38,500: —
» » 18 underinspektörer.......................................... » 39,600: —
orl stillägg åt 3 assistenter.................................................. j> 600: —
» » 3 underinspektörer....................................... » 900: —
arvode » 1 sprängämnesinspektör........................... » 2,000: —
specialinspektörer, vikariatsersättningar m. ro........... » 4,000: —
Summa kronor 85,600: —
Det till specialinspektörer, vikariatsersättningar in. in. nu tillgäng¬
liga belopp av 4,000 kronor har, efter därtill genom nådiga beslut den
23 maj och den 4 juni 1913 lämnat medgivande, blivit taget i bruk
dels till ett särskilt expensarvode av 100 kronor åt underinspektö¬
ren i första distriktet för täckande av omkostnader för de spårvägs-
resor inom Stockholms stads planlagda område, som han för sin tjänst
måste företaga, dels till gottgörelse åt extra befattningshavare inom
yrkesinspektionen.
Beträffande detta anslag anför socialstyrelsen:
»Någon ändring i assistenternas eller underinspektörernas antal eller i ar¬
vodena åt dem anser sig styrelsen ej nu böra föreslå.
Beträffande åter ortstilläggen anser sig styrelsen böra erinra om, att Eders
Kungl. Maj:t i proposition till 1912 års Riksdag föreslagit, att ortstilläggen åt
såväl assistenter som underinspektörer, bosatta i Stockholm, skulle utgå med 200
[62.]
Extra
anslaget.
Ortstilliigg
t i Stockcilm
bosatt
assistent,
184
Sjätte huvudtiteln.
[62.]
Expensarvode
åt underin¬
spektören i
första di¬
striktet.
Anslag till
extra befatt¬
ningshavare.
Biträde åt
yrkesinepek-
trisen
Specialinspek¬
törer.
kronor. I särskild motion vid samma Riksdag hemställdes sedan, att ortstillägget
för i Stockholm bosatt underinspektör skulle utgå med 300 kronor, vilken hem¬
ställan även efter gemensam votering bifölls av Riksdagen. Med hänsyn till de
höga bostadskostnader, som äro rådande i Stockholm, synes det styrelsen vara
en given konsekvens av Riksdagens nu berörda beslut, att ortstillägget för i Stock¬
holm bosatt assistent höjes till 300 kronor.
Någon ändring i arvodet åt sprängämnesinspektören anser sig styrelsen för
närvarande ej böra föreslå.
Ovanberörda särskilda expensarvode åt underinspektören i första distriktet
kommer naturligtvis fortfarande att erfordras.
Behovet av dylika extra befattningshavare har redan nu med styrka gjort
sig gällande. Sålunda har det vid flera tillfällen funnits behövligt att för utfö¬
rande av en del kvalificerat arbete å yrkesinspektörsexpeditionerna anlita biträde
av extra befattningshavare. Vidare torde det vara synnerligen lämpligt att låta
unga ingenjörer genom tjänstgöring såsom sådana befattningshavare vinna utbild¬
ning i de å yrkesinspektionsbyråerna förekommande göromål och på så sätt be¬
reda tillgång' å personer, som vid förefallande behov kunna förordnas till vikarier
för yrkesinspektörernas assistenter. Det nuvarande anslaget medgiver endast i
ringa mån anställande av dylika extra befattningshavare. För att vinna möjlighet
att kunna med någon säkerhet påräkna tillgång till erforderligt biträde samt
kompetenta vikarier torde det vara nödvändigt att försäkra sig om tvenne på mer
stadigvarande sätt sysselsatta extra befattningshavare, vartill lärer behöva anslås
3,400 kronor.
Såsom förut berörts, torde det vara nödvändigt att bereda yrkesinspektrisen
biträde i hennes omfattande och maktpåliggande verksamhet. Särskilt lärer detta
vara påkallat med hänsyn till svårigheten för henne att på behörigt sätt fullgöra
sin expeditionstjänst, när hon, som ofta är fallet, under längre tider måste vara
borta från sin stationsort. Lämpligast skulle måhända vara att, såsom redan
kommerskollegium förordade i sitt utlåtande över yrkesfarekommitténs betänkande,
tilldela yrkesinspektrisen en assistent. Till iakttagande av all skälig varsamhet
anser sig dock socialstyrelsen för närvarande endast böra föreslå en kvinnlig extra
befattningshavare. Denna befattningshavare borde naturligen äga sådana kvalifika¬
tioner, att hon kunde vikariera för yrkesinspektrisen och utbilda sig för själv¬
ständig inspektionsverksamhet. Arvodet åt en sådan befattningshavare anser sty¬
relsen ej kunna sättas lägre än till 1,600 kronor för år.
Under året har, förutom sprängämnesinspektören, ej någon specialinspektör
varit anställd. Från en del håll hava emellertid framkommit anmärkningar rörande
missförhållanden vid järnvägsanläggningar, Ehuru genom samarbete mellan väg-
och vattenbyggnadsstyrelsen och vederbörande yrkesinspektör åtskilliga åtgärder
kunnat åvägabringas till avhjälpande av berörda missförhållanden, torde tillgång
till en expert på detta område vara behövlig. Även inom andra verksamhetsom¬
råden, till exempel husbyggnadsfacket, lärer behov av specialsakkuunige förekomma.
Styrelsen finner sig därför böra hemställa, att för 1915 till gottgörelse åt special¬
sakkunniga inspektörer beräknas ett belopp av 3,000 kronor.
Sjätte huvudtiteln.
185
Yikariatsersättningarna torde kunna begränsas till 1,000 kronor.
Till extra befattningshavare, specialinspektörer, vikariatsersättningar m. m.
torde således för år 1915 böra beräknas 9,100 kronor.
Hela det extra anslaget till yrkesinspektionen bör sålunda för år 1915 beräk¬
nas på följande sätt:
till arvoden åt 11 assistenter............................................................... kr. 38,500: —
» » » 18 underinspektörer ..................................................... » 39,600: —
» ortstillägg åt 3 assistenter .............................................................. » 900: —
» » »3 underinspektörer.................................................... » 900: —
» arvode åt 1 sprängämnesinspektör................................................. » 2,000: —
» extra befattningshavare, specialinspektörer, vikariatsersättningar
m. m................................................................................................ » 9,100: —
Summa kronor 91,000: —»
[62.]
Vikariats er*
sättningar.
Med hänsyn till den nyhet, den kvinnliga yrkesinspektionen inne- Departcmmts-
bar, blev, i enlighet med vad jag vid avlåtandet av propositionen till 1912 ordinarie
års Riksdag angående yrkesinspektionens omorganisation anförde, yrkes- anslaget,
inspektrisen tillsatt medelst förordnande, ehuru befattningen finnes upp- Trk®rV“^>ek'
tagen å ordinarie stat.
Under det år, denna befattning nu varit inrättad, har den visat sig
väl fylla det ändamål, som avsågs med densamma. Då institutionen
således numera lärer kunna anses tillräckligt prövad och lämplig person
till yrkesinspektris står till buds, torde sysslan i enlighet med social¬
styrelsens förslag böra besättas med ordinarie innehavare.
Vad beträffar ortstillägg åt yrkesinspektrisen, torde böra erinras,
att kommerskollegium, jämte det kollegium föreslog visst sådant löne¬
tillägg för de yrkesinspektörer, som vore stationerade i Stockholm,
Göteborg och Malmö samt å sådana övriga orter, där dylikt tillägg
ansåges böra utgå, uttalade, att ortstillägg därjämte borde proportions¬
vis utgå även till andra befattningshavare vid yrkesinspektionen, således
även till yrkesinspektrisen.
Frånsett ortstillägg var avlöningen till yrkesinspektrisen föreslagen
av yrkesfarekommittén till 3,000 kronor jämte två ålderstillägg å 300
kronor vartdera och av kommerskollegium till 3,600 kronor med tre
sådana ålderstillägg. För min del förordade jag det senare förslaget,
vilket jämväl blev fastställt. Med hänsyn dels till de högre avlönings¬
förmåner, som sålunda skulle tilldelas yrkesinspektrisen, och dels till den
omständigheten att det då ännu ej var klart, om yrkesinspektrisens
stationsort behövde förläggas till Stockholm, ansåg jag något ortstill-
lägg för henne oj behöva då beräknas.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 käft.
24
186
Sjätte huvudtiteln.
[62.] Yrkesinspektrisen har emellertid tilldelats ett betydande arbetsfält.
Enligt instruktionen för yrkesinspektionen, utfärdad den 18 oktober
1912, åligger det benne att fullgöra till yrkesinspektörstjänst hörande
åligganden i avseende å de arbetsställen och uti den omfattning i övrigt,
som yrkesinspektionens chefsmyndighet bestämmer, ävensom att verka
för förbättring av de kvinnliga arbetarnas levnadsförhållanden, såsom
beträffande kost och bostad samt hälso- och sjukvård, för utvecklande
av spar-, understöds- och försäkrings väsen bland dessa arbetare samt
för deras höjande i sedligt och intellektuellt avseende.
I betraktande härav torde hennes avlöningsförmåner, även om de
ökas med ett ortstillägg, icke kunna anses alltför drygt tilltagna. Med
hänsyn härtill och då det numera är tydligt, att den lämpligaste sta¬
tionsorten för yrkesinspektrisen är Stockholm, synas mig goda skäl tala
för, att yrkesinspektrisen, i likhet med de i Stockholm stationerade
yrkesinspektörerna, kommer i åtnjutande av ortstillägg. Beloppet därav
torde, såsom socialstyrelsen föreslagit, lämpligen kunna sättas till 800
kronor.
ixpenser. Anslaget till yrkesinspektörernas och yrkesinspektrisens kontors¬
kostnader samt vikariatsersättningar utgår nu med 17,000 kronor. För
anslagets, av Kungl. Maj:t fastställda fördelning i särskilda poster har
jag härovan redogjort.
Oaktat en dylik fördelning ej bör anses bindande, utan av
Kungl. Maj:t i fall av behov kunna jämkas, ber jag att för över¬
skådlighetens skull här få lämna en specifikation av de olika posterna
enligt styrelsens förslag:
Föreslaget
belopp.
Kronor.
|
ökning.
Kronor.
|
Minskning.
Kronor.
|
1,000
|
|
1,000
|
3,000
|
1,000
|
—
|
5,325
|
125
|
—
|
12,155
|
4,355
|
—
|
21,480
|
5,480
|
1,000
|
Vikariatsersättningar samt expensarvoden till yrkesinspek¬
törerna i Stockholm, Göteborg och Malmö ..................
Begister, kontorsböcker och andra trycksaker..................
Hyra för expeditionslokaler ..........................................
Belysning, värme, städning, skrivbiträde, telefon och all¬
männa expenser ....................................................
Summa kronor
Sjätte huvudtiteln.
187
Vad först beträffar förslaget, att vardera av yrkesinspektörerna i femte
och sjätte distrikten (med stationsort Malmö respektive Göteborg) skulle
tillerkännas ett expensarvode av 100 kronor att i likhet med expens-
arvodet av 200 kronor åt yrkesinspektören i första distriktet utgå av
anslagsposten till vikariatsersättningar, må framhållas, att sistnämnda
yrkesinspektör erhållit särskilt expensarvode av den anledning, att han
för besök vid arbetsställena i Stockholm ansetts hava omkostnader, som
ej ersättas honom enligt resereglementet. Att förhållandet är enahanda,
om också icke i samma omfattning, beträffande de yrkesinspektörer, vilka
hava att utöva tillsynen i Malmö och Göteborg, torde vara otvivel¬
aktigt. Vad särskilt Malmö beträffar, erinrar jag, att numera Limhamn,
med sin livliga industriella verksamhet, är införlivat med Malmö stad,
en omständighet, som, allena den, torde påkalla ett expensarvode för
yrkesinspektörens färder inom Malmö. Jag anser mig därför böra bi¬
träda socialstyrelsens förslag, att ett särskilt expensarvode av 100 kro¬
nor beredes vardera av yrkesinspektörerna i femte och sjätte distrikten.
De övriga tre posterna, enligt styrelsens förslag upptagna till samman¬
lagt 20,480 kronor, beräknades vid statens uppgörande år 1912 draga
en kostnad av 15,000 kronor, vilket i genomsnitt för de 9 yrkesinspektö¬
rerna och yrkesinspektrisen motsvarade det förut till varje yrkesinspektör
utgående beloppet 1,500 kronor till kontorslokal, skrivbiträden m. m.
Det må icke nekas, att den ökning med 5,480 kronor, som sålunda
ifrågasättes, efter det staten knappast varit tillämpad ett år, kan synas
vara alltför avsevärd. Vad ökningen av anslaget till lokaler beträffar,
torde den emellertid motiveras av den större personal, som nu syssel-
sättes i inspektionen. Den lämnade specifikationen för de olika plat¬
serna giver ej heller intryck av att onödigt dyrbara lokaler användas.
Ifråga om den beräknade anslagshöjningen till skrivhjälp torde
bemärkas, att den nya arbetarskyddslagstiftningen medfört, att yrkes¬
inspektörerna erhållit ett betydligt vidsträcktare verksamhetsfält än
förut. Särskilt må erinras om den ledning av underinspektörernas
verksamhet och den kontroll över den kommunala tillsynen, som ålig¬
ger yrkesinspektörerna. Denna utvidgade verksamhet har självfallet i sin
tur medfört en väsentlig stegring av yrkesinspektörernas skrivgöromål,
vars omfattning enligt styrelsens uppgift kräft, att även rent mekaniskt
skrivarbete måst utföras av assistenterna. Det kan dock knappast anses
såsom lämplig sysselsättning för personer, som enligt instruktionen
skola hava genomgått teknisk högskola samt under minst 4 år utövat
viss praktisk verksamhet. Med den av socialstyrelsen ifrågasatta för¬
höjningen av omförmälda anslagspost kommer denna påtagliga olägenhet
[62.]
188
Sjätte huvudtiteln.
[62.] att försvinna, i det att var och en av yrkesinspektörerna och yrkes-
inspektrisen då kan erhålla ett belopp för anlitande av erforderligt
skrivbiträde till enklare skrivgöromål.
Och slutligen har inspektörernas utvidgade verksamhet kommit
kostnaderna för blankett- och registertryck m. m. dylikt att växa.
Jag anser mig av dessa skäl ej kunna motsätta mig den föreslagna
anslagshöjningen.
Vid bifall till vad jag sålunda tillstyrkt, skulle i yrkesinspektio¬
nens stat upptagas ett ordinarie anslag till yrkesinspektörernas och
yrkesinspektrisens kontorskostnader samt vikariatsersättningar m. m.
å 21,480 kronor.
Extra an- Jag övergår härefter 'till socialstyrelsens förslag beträffande det
aiaget. extra anslaget till anordnande av yrkesinspektionen. Jämväl för detta
anslags nuvarande fördelning är här ovan redogjort. Vad då först
angår styrelsens framställning om ökning från 200 kronor till 300 kro¬
nor av det till de i Stockholm stationerade assistenterna utgående orts-
tillägget, kan jag för min del icke finna densamma annat än fullt befo¬
gad. Vid omregleringen av yrkesinspektionen föreslog Kungl. Maj:t
för såväl assistenter som underinspektörer med stationsort i Stockholm
ett ortstillägg av 200 kronor. Efter därom av enskild motionär väckt
förslag beviljade Riksdagen emellertid för ifrågavarande underinspek¬
törer ett ortstillägg av 300 kronor, varemot i avseende å berörda löne¬
förmån för assistenterna ingen ändring skedde i det föreslagna be¬
loppet, 200 kronor. Då de höga levnadskostnaderna i huvudstaden
lära vara lika kännbara för assistenterna som för underinspektörerna,
torde jämväl de förras ortstillägg nu böra höjas till 300 kronor, och
sålunda för ändamålet beräknas sammanlagt 900 kronor.
Vidare hemställer socialstyrelsen, att den i ovannämnda, av Kungl.
Maj:t fastställda fördelning till 4,000 kronor upptagna anslagsposten
till specialinspektörer, vikariatsersättningar m. m. måtte höjas till 9,100
kronor. Detta belopp skulle enligt styrelsens förslag användas sålunda:
till extra befattningshavare ................................................. kronor 3,400: —
» biträde åt yrkesinspektrisen ......................................... » 1,600: —
» specialinspektörer............... » 3,000: —
)) vikariatsersättningar........................................................ » 1,000: —
» expensarvode åt underinspektören i första distriktet » 100: —
Kronor 9,100: —
Sjätte huvudtiteln.
189
Såsom ovan omnämnts, har Kung].. Maj:t, efter i ämnet gjord fram¬
ställning, genom nådigt brev den 4 juni 1913 förklarat, att hinder ej
möter, att socialstyrelsen av den del av det extra anslaget till yrkes¬
inspektionens anordnande, som icke är avsedd för avlöning åt assisten¬
ter och underinspektörer, må till gottgörelse åt extra befattningshavare
inom yrkesinspektionen använda vad som ej för de förut stadgade
ändamålen därutav åtgår. Det måste nämligen helt naturligt vara
lämpligt och önskvärt, att medel finnas för anställande såsom extra ordi¬
narie av ett mindre antal yngre ingenjörer, vilka vid förefallande behov
kunna tjänstgöra såsom vikarier för assistenterna och i övrigt lämna
erforderligt biträde. Åven med hänsyn till assistenternas och yrkes-
inspektörernas rekrytering synes denna anordning kunna bliva till sär¬
skild nytta. Jag tillstyrker alltså, att ett belopp av 3,400 kronor beräk¬
nas till gottgörelse åt extra ordinarie befattningshavare vid yrkesinspek¬
tionen.
Vidkommande frågan om biträde åt yrkesinspektrisen må erinras,
hurusom kommerskollegium i sitt yttrande angående yrkesinspektionens
omorganisation uttalade, att det i betraktande av vårt lands stora
utsträckning och det betydande antal kvinnor, som användes i indu¬
striellt arbete, med fog kunde ifrågasättas att redan från början anställa
mer än en yrkesinspektris. För det fall emellertid att blott en yrkes-
inspektris bleve tillsatt, framhöll kollegium behovet av att hos henne
redan från början anställdes en kvinnlig assistent. För egen del an¬
förde jag, att jämväl för mig detta behov framstode såsom närliggande,
men att det tillsvidare och så länge som arbetsuppgifterna för denna
inspektris vore mera svävande till sin omfattning, och man således ej
kunde beräkna, huru hennes tid bleve fördelad på inspektioner och
andra göromål, syntes lämpligast att nöja sig med tillfälligt biträde åt
yrkesinspektrisen i fall av behov.
Såsom jag ovan i samband med frågan om ortstillägg åt yrkes¬
inspektrisen haft tillfälle framhålla, hava de henne jämlikt instruktionen
åliggande göromålen och däribland icke minst tjänsteresorna strängt tagit
hennes tid i anspråk, överhuvudtaget torde det hava blivit fullt klart,
att det är ett oavvisligt behov, att något tjänstebiträde beredes yrkes¬
inspektrisen. Socialstyrelsens förslag härutinnan, ett biträde med ar¬
vode av 1,600 kronor, synes mig icke kunna föranleda någon anmärk¬
ning. Vad beträffar biträdets kvalifikationer, delar jag styrelsens upp¬
fattning, att biträdet bör äga tillräcklig kompetens för att kunna vikariera
för yrkesinspektrisen och sålunda jämväl i viss mån utöva självständig
inspektionsverksamhet.
[62.]
190
Sjätte huvudtiteln.
[62.] Beträffande därefter det ifrågasatta beloppet, 3,000 kronor, till andra
specialinspektörer än sprängämnesinspektören ställes därigenom i utsikt
en ökning av inspektionspersonalen, som icke synes mig vara påkallad
för det statsregleringsår, varom nu är fråga, då man har så ringa
erfarenhet av den år 1912 beslutade organisationens verkningar och vad
som av inspektörerna kan medhinnas. Eljest är den tanken mig inga¬
lunda främmande, att det kan komma att visa sig lämpligt att tillsätta
en särskild inspektör för väg- och vattenbyggnadsarbeten, en specialitet,
inom vilken yrkesinspektörerna i regel torde vara mindre erfarna, och
möjligen även för husbyggnader. Tillsvidare torde emellertid yrkes¬
inspektörerna, under samarbete i förekommande fall med vederbörande
tjänstemän i väg- och vattenbyggnadsdistrikten, kunna utöva erforderlig
kontroll. Skulle i enstaka fall befinnas erforderligt att anlita en särskild
expert, torde tillfälle därtill kunna beredas inom ramen av det i övrigt
av mig föreslagna extra anslaget. Jag skall emellertid icke underlåta
att med uppmärksamhet följa förhållandena på ifrågavarande område,
på det att arbetsskyddet jämväl här må kunna göras effektivt.
Mot beräknande av 1,000 kronor till vikariatsersättningar har jag
ej något att erinra.
Ovan omförmälda expensarvode till underinspektören i första distrik¬
tet, 100 kronor, torde fortfarande få utgå av det till vikariatsersättnin¬
gar avsedda beloppet.
Det extra anslaget till upprätthållande av yrkesinspektionens verk¬
samhet skulle, i enlighet med vad jag nu anfört, komma att ökas dels
med 300 kronor till ortstillägg åt de i Stockholm stationerade assisten¬
terna och dels med 2,100 kronor till övriga nyss angivna ändamål samt
således uppgå till 88,000 kronor.
Avlönings- och omkostnadsstaten för yrkesinspektionen år 1915
skulle i dess helhet komma att sluta å ett belopp av 169,980 kronor.
Med åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att från och med år 1915
dels medgiva, att i ordinarie staten för yrkes¬
inspektionen må uppföras ett ortstillägg för yrkes-
inspektrisen å 300 kronor;
dels medgiva, att i samma stat må uppföras ett
anslag till yrkesinspektörernas och yrkesinspektrisens
kontorskostnader samt vikariatsersättningar m. m. å
21,480 kronor;
Sjätte huvudtiteln.
191
dels ock, vid bifall härtill, höja det ordinarie an- [62.]
slaget till yrkesinspektionen med 4,780 kronor till 81,980
kronor.
11. Anslag till upprätthållande av yrkesinspektionens verksamhet.
Under åberopande av vad jag under nästföregående punkt anfört,
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
[63.]
Anslag till
yrkesinspek¬
tionen.
att för upprätthållande av yrkesinspektionens verk- -------
samhet, utöver anslaget å ordinarie stat, å extra stat 'Eltra anslag^
för år 1915 anvisa ett belopp av 88,000 kronor.
12. Bidrag till föreningen för arbetarskydd i Stockholm.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har föreningen för arbetarskydd [64.]
i Stockholm gjort framställning om statsbidrag för år 1915. Bidrag till
Beträffande föreningens ändamål må först nämnas, att föreningen, föreningen
som stiftades år 1905, enligt stadgarna har till uppgift att till före- ^Ikyd^T'
kommande av olycksfall i arbete och till förebyggande av förhållanden, Stockholm.
som kunna menligt inverka på arbetarnas liv och hälsa, söka medelst (Extra anslag,)
samlande av modeller, ritningar och beskrivningar å skyddsanordningar
mot olycksfall och ohälsa i arbete, anordnande av utställningar av dylika
föremål ävensom genom tillhandahållande åt allmänheten av litteratur
och hållande av föredrag i ämnet m. m. väcka och underhålla intresset
för åstadkommande och begagnande av lämpliga skyddsanordningar i
berörda syfte.
Från år 1906 har föreningen i Stockholm i för ändamålet för¬
hyrd lokal i huset n:r 23 vid Birgerjarlsgatan öppnat en för allmänheten
avgiftsfritt tillgänglig ständig utställning av skyddsanordningar mot
olycksfall i arbetet.
I samma lokal är utställning anordnad av nationalföreningen mot
tuberkulos. Årliga hyran för utställningslokalen utgör 3,600 kronor,
varav 1,200 kronor gäldas av nationalföreningen mot tuberkulos.
Föreningen för arbetarskydd har åtnjutit statsunderstöd alltsedan
sin tillkomst. På därom gjord framställning beviljade Kungl. Maj:t
nämligen enligt beslut den 16 november 1906 föreningen för samma
år ett belopp av 2,000 kronor till bestridande av hyresavgiften för den
av föreningen förhyrda lokalen till förutberörda utställning.
192
[64.]
Föreningens
framställning
om anslag
för år 1915.
Sjätte huvudtiteln.
Vidare har dels 1907 års Riksdag, med bifall till Kungl. Maj:ts
därom gjorda framställning, till bestridande av hyresavgiften för åren
1907 och 1908 för omförmälda lokal anvisat ett belopp av 4,000 kronor,
dels ock 1909 års Riksdag, ävenledes med bifall till Kungl. Maj:ts
därom gjorda framställning, såsom bidrag till bestridande av kostnaderna
under åren 1909 och 1910 för den av föreningen anordnade permanenta
utställningen av skyddsanordningar mot olycksfall och ohälsa i arbetet
på extra stat för år 1910 anvisat ett belopp av 6,000 kronor, med rätt
för Kungl. Maj:t att därav under år 1909 disponera hälften eller 3,000
kronor. Därefter hava 1910 och 1911 årens Riksdagar för samma
ändamål på extra stat för vartdera av åren 1911 och 1912 anvisat ett
belopp av 3,000 kronor.
Slutligen hava 1912 och 1913 årens Riksdagar för berörda ändamål
på extra stat för vartdera av åren 1913 och 1914 anvisat ett belopp
av 4,000 kronor.
I förenämnda skrift har föreningen anhållit, att Kungl. Maj:t täck¬
tes hos Riksdagen göra framställning om ett anslag till föreningen för
år 1915 av 4,000 kronor.
Föreningen bär därvid beträffande sin verksamhet huvudsakligen meddelat,
att föreningen, utom öppenhållande av utställningen, som alltjämt varit avgifts¬
fritt tillgänglig för allmänheten, genom publikationer sökt nå till vidare lager än
dem utställningen enbart kan intressera. Sålunda bar föreningen, på sätt redan
i nästlidet års statsverksproposition omförmäldes, under år 1912 låtit trycka en av
sekreteraren författad broschyr angående bygienutställningen i Dresden år 1911,
vilken broschyr i en upplaga av 3,000 exemplar avgiftsfritt utdelats till föreningens
medlemmar, riksförsäkringsanstaltens ombud samt till andra för saken intresserade.
Vidare bar tryckts en av föreningens sekreterare översatt giftlista, utarbetad genom
Internationales Arbeitsamts försorg. Denna giftlista bar tillhandahållits allmän¬
heten till självkostnadspris och vunnit god omsättning. Som organ för sin verk¬
samhet bar föreningen antagit tidskriften »Arbetarskyddet», som från och med
1913 utdelas till samtliga föreningens medlemmar, och varigenom dessa, bland
annat, erhålla en redogörelse för föreningen rörande angelägenheter samt före¬
kommande frågor, som beröra föreningens verksamhetsområde m. m. Genom sin
sekreterare bar föreningen inom utställningen avgiftsfritt förevisat olika bildserier
med den nyinköpta scioptikonapparaten dels av speciella skyddsanordningar, dels
av interiörer från olika fabriker i landet, beledsagade av förklaringar eller före¬
drag, för att därigenom väcka allmänhetens intresse för föreningens utställning
och verksamhet i allmänhet. De av föreningen utgivna anslagen, innehållande
anvisningar om vad arbetarne böra iakttaga för att undvika olycksfall i arbete
m. m., hava i större utsträckning rekvirerats av arbetsgivare i och för uppsättning i
arbetslokalerna.
Vid 1912 års slut räknade föreningen 104 stiftande och 91 årligen betalande
medlemmar.
193
Sjätte huvudtiteln.
Rörande sina inkomster och utgifter under år 1912 har föreningen meddelat
följande redogörelse:
Inkomster:
Saldo från 1911:
Kontant i kassan .................................................. kronor 387:43
Innestående å sparkasseräkning ........................... » 2,751: 64
» » checkräkning ................................. » ’i85: 74
Upplupna räntor..................................................... >, 214. gg
Avgifter av 91 årligen betalande medlemmar.................................
Statsbidrag för år 1912 ................................................................
Hyra av nationalföreningen mot tuberkulos ...................................
Ersättning för städning av nationalföreningen mot tuberkulos......
Hyra av doktor E. Zander .................................................
Nettobebållning av försålda pappskyltar........................
Räntor för år 1912....................................................................
Aktiebolaget Yilb. Becker för annons ...........................................
Försäljning av broschyrer (förteckning över gifter)
kronor 3,539: 64
» 920: —
» 3,000: —
» 1,200: —
» 120: —
» 366:67
» 40:88
» 116:42
» 150: -
» 4: 07
Summa kronor 9,457: 68
Utgifter:
Lokalbyra för 4 kvartal.............................................
Städning och rengöring ..............................................
Belysning........................
Kol.............................................
Elektrisk kraft .............................................................
Maskinistens avlöning .......................................
F örsäkringsavgifter.............................................
Tryckningskostnader .................................................
Tryckning av broschyren över Dresdenutställningen
Postporto ........................................................
Sekreterarens arvode.........................................
Skrivbiträde.............................................................
Bidrag för tidskriften »Arbetarskyddet» ..................
1 scioptikonapparat med tillbehör .........................
Inventarier ......................................................
Diverse utgifter....................................................
kronor 3,600: —
» 347:41
» 81:60
» 262:50
» 14: 15
» 864: •—-
» 64:18
» 77:75
» 340: —
» 78:03
» 650: —
» 156: —
» 300: —
» 264:42
» 95: —
» 421:32
Saldo till 1913:
Kontant i kassan ...................
Innestående å sparkasseräkning
kronor 333:63
1,507: 69
1,841:32
Summa kronor 9,457: 68
[64.]
. . Till följd av remiss har socialstyrelsen den 20 december 1913 av- utlåtande av
givit utlåtande i ärendet och därvid, med vitsordande av den gagnande ,ocial>tyrel-
verksamhet, föreningen för arbetarskydd utövat till främjande av arbetar¬
skyddets utveckling i vårt land, förordat bifall till framställningen.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 sand. 1 höft.
25
194
[64.]
Departements¬
chefen.
1.65J.
Anslag till
sjukkassor,
som meddela
moderskaps-
understöd.
(Extra anslag.)
Sjätte huvudtiteln.
Av vad ovan anförts såväl beträffande föreningens för arbetarskydd
ändamål och dess åtgärder till förverkligandet därav som ifråga om
föreningens ekonomiska ställning torde framgå, att föreningen fort¬
farande är förtjänt av att komma i åtnjutande av statsunderstöd med
nu utgående belopp.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att såsom bidrag till bestridande av kostnaderna
under år 1915 för den av föreningen för arbetarskydd i
Stockholm anordnade permanenta utställningen av skydds¬
anordningar mot olycksfall och ohälsa i arbetet på extra
stat för år 1915 anvisa ett belopp av 4,000 kronor.
Socialförsäkring
13. Till sjukkasseväsendets befrämjande, oförändrat ordinarie an¬
slag, förslagsanslag ....................................................... kronor 1,256,800: —
14. Anslag till sjukkassor, som meddela moderskapsimderstöd.
Med bifall till Kungl. Maj ds därom framställda förslag har Riks¬
dagen för vartdera av åren 1913 och 1914 för understödjande av sjuk¬
kassor, som meddela moderskapsimderstöd, på extra stat anvisat ett
förslagsanslag av 25,000 kronor att fördelas i enlighet med de grunder
och på de villkor, som av Kungl. Maj:t bestämdes.
Genom nådiga kungörelser den 6 december 1912 och den 30 juni
1913 har Kung!. Maj:t fastställt vissa villkor för statsbidrag till sjuk¬
kassor, som meddela moderskapshjälp. Samtidigt har berörda anslag
ställts till socialstyrelsens förfogande.
I skrivelse den 8 oktober 1913 har 'socialstyrelsen hemställt, att
för ifrågavarande ändamål måtte på extra stat lör år 1915 uppföras
ett förslagsanslag av 50,000 kronor.
Styrelsen har därvid anfört följande:
»Frågan om moderskapsunderstöd har ådragit sig sjukkassornas livliga upp¬
märksamhet och en mängd kassor hava redan vidtagit åtgärder i ändamål att
upptaga även denna understödsform. Då sjukkassorna som regel måst ändra sina
stadgar för att bliva berättigade till bidrag jämlikt Kungh Maj:ts nådiga kungö¬
relse den 6 december 1912, hava endast ett jämförelsevis ringa antal kassor under
Sjätte huvudtiteln.
195
innevarande år kunnat tilldelas bidrag av förevarande anslag. Från och med
nästkommande år torde emellertid ett hundratal sjukkassor med omkring 50,000
kvinnliga medlemmar bliva behöriga att uppbära statsbidrag för lämnad moder¬
skapshjälp. Härtill måste emellertid ytterligare läggas de helt säkert ganska
talrika sjukkassor,_ som under loppet av år 1914 komma att införa moderskaps-
hjälp och som följaktligen bliva berättigade att under år 1915 uppbära ett mot
det under föregående år lämnade moderskapsunderstödet svarande statsbidrag.
Vid sådant förhållande lärer anslaget för moderskapsunderstöd redan för år
1914. befinnas otillräckligt, och för år 1915 kräves med säkerhet en avsevärd för¬
höjning. Aven om det då erforderliga beloppet för närvarande är så gott som
omöjligt att exakt beräkna, vill det dock synas styrelsen, som om förevarande
anslag för år 1915 icke gärna kan upptagas till lägre belopp än 50,000 kronor.»
Enligt vad jag från socialstyrelsen inhämtat har under år 1913 Dep
statsbidrag i enlighet med bestämmelserna i nådiga kungörelsen den G
december 1912 utgått med sammanlagt 8,966 kronor åt elva sjukkassor
med inalles omkring 28,000 kvinnliga medlemmar. Anledningen till
att det sammanlagda statsbidraget icke utgått med högre belopp lär
vara den, att moderskapshjälpen inom respektive sjukkassor antingen
icke utgått under hela året 1912 eller ock utgått delvis efter andra
grunder än de i ovannämnda nådiga kungörelse angivna. Hade så icke
varit förhållandet, skulle, enligt vad i styrelsen beräknats, sannolikt redan
under år 1913 hela det för ändamålet avsedda anslaget hava behövt
anlitas.
Under år 1914 bliva först och främst ovannämnda elva sjukkassor
berättigade att erhålla statsbidrag i förhållande till under hela år 1913
lämnat moderskapsunderstöd. Vidare skall under år 1914 dylikt bidrag
utgå även för de sjukkassor, som under år 1913 i sina stadgar upp¬
tagit bestämmelse om moderskapshjälp. Efter vad som meddelats från
socialstyrelsen kunna sammanlagt i runt tal 100 sjukkassor med om¬
kring 50,000 kvinnliga medlemmar antagas vid utgången av år 1913
vara berättigade att under år 1914 uppbära bidrag för lämnad moder¬
skapshjälp. Redan för år 1914 torde därför det för ändamålet erfor¬
derliga anslaget kunna antagas komma att uppgå till 40,000 å 50,000
kronor.
Jag vill i detta sammanhang omnämna, att Sveriges registrerade
sjukkassors allmänna konferens år 1913 enhälligt uttalat en kraftig
uppmaning till alla sjukkassor i landet att lämna understöd vid barnsbörd.
Under år 1914 kommer med sannolikhet ytterligare ett icke ringa
antal sjukkassor att i sina stadgar intaga bestämmelser om moder¬
skapshjälp, och dessa kassor bliva sålunda under år 1915 berättigade
till ett mot den lämnade moderskapshjälpen svarande understöd.
196
Sjätte huvudtiteln.
[65.] Tagas alla dessa omständigheter i betraktande, synes man icke
gärna kunna uppskatta det för år 1915 för understödjande av sjuk¬
kassor, som meddela moderskapshjälp, erforderliga anslaget till lägre
belopp änj.50,000 kronor.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att för understödjande av sjukkassor, som meddela
moderskapsunderstöd, på extra stat för år 1915 anvisa
ett förslagsanslag av 50,000 kronor att fördelas i
enlighet med de grunder och på de villkor, som av
Kungl. Maj:t bestämmas.
15. Tillsyn över understödsföreningar.
[66.] 1912 års Riksdag antog i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
Tillsyn över lag om understödsföreningar.
understöds- j statsverkspropositionen till samma Riksdag uttalades, att det syntes
(Extra adelig.) vara mest ändamålsenligt, att åtminstone under då förhandenvarande
förhållanden försäkringsinspektionen utsåges till den tillsynsmyndighet,
varom i lagen lämnades föreskrift, och föreslog Kungl. Maj:t till för¬
stärkande av inspektionens arbetskrafter en ökning av det å dess stat
upptagna förslagsanslaget till vikariatsersättningar in. m.
Sedan emellertid 1912 års Riksdag, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, godkänt stat för ett nytt centralt ämbetsverk för sociala
ärenden, socialstyrelsen, uttalade samma års Riksdag, att det syntes
kunna ifrågasättas, huruvida det lämpligaste vore, att nämnda tillsyn
överlämnades till försäkringsinspektionen, att Riksdagen fäst sin upp¬
märksamhet vid att socialstyrelsens verksamhet vore avsedd att omfatta
deri med tillsynen över understödsföreningar i viss mån likartade till¬
synen över sjukkassorna, samt att Riksdagen vid sådant förhållande ansett
frågans lösning bäst främjas, om de för år 1913 för tillsyn å under¬
stödsföreningarna erforderliga medel anvisades å extra stat och Kungl.
Maj:t lämnades tillfälle att till 1913 års Riksdag inkomma med förslag
till slutgiltigt ordnande av frågan om tillsynen över nämnda föreningar.
I enlighet härmed anvisade Riksdagen för ändamålet på extra stat för
år 1913 ett anslag av 6,000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj:t den 8 november 1912 dels genom nådig
kungörelse förordnat, att ifrågavarande tillsyn tills vidare skall förläggas
Sjätte huvudtiteln. 197
till socialstyrelsen, dels ock ställt nyssnämnda anslag till styrelsens
förfogande.
Då jag emellertid vid tiden för avlåtandet av statsverkspropositionen
till 1913 års Riksdag ännu icke var i tillfälle att framlägga fullständig
utredning för definitivt avgörande, huruvida tillsynen över understöds¬
föreningar i sin helhet borde förläggas till det ena eller andra ämbets¬
verket eller om till äventyrs en uppdelning borde ske efter föreningarnas
olika karaktär, ansåg jag, att för år 1914, såsom för år 1913, ej borde
upptagas något anslag å någotdera ämbetsverkets stat.
Kungl. Maj:ts i enlighet med min hemställan avlåtna förslag om
anvisande på extra stat för år 1914 av ett anslag av 6,000 kronor
att ställas till Kung!. Maj:ts förfogande för uppehållande under nämnda
år av tillsyn över understödsföreningarna blev jämväl av Riksdagen
bifallet.
I skrivelsen den 8 oktober 1913 har socialstyrelsen nu hemställt,
att för utövande genom socialstyrelsen av nämnda tillsyn enahanda
belopp måtte å extra stat anvisas för år 1915.
Då det ännu icke varit möjligt att slutföra utredningen angående
det definitiva ordnandet av ifrågavarande tillsyn, torde någon ändring
i hittills vidtagna åtgärder med avseende å densamma för närvarande
•icke böra äga rum.
Mot anslagsbeloppets storlek har jag icke något att anmärka.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1915 anvisa ett anslag
av 6,000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts för¬
fogande för uppehållande under nämnda år av tillsyn
över understödsföreningarna.
16. Arbetslöshetens bekämpande.
Jag hyser förhoppning att under Riksdagens lopp bliva satt i till¬
fälle att framlägga förslag om åtgärder till arbetslöshetens bekämpande.
För närvarande hemställer jag allenast, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen
att i avbidan på den proposition, som kan komma
att avlåtas till Riksdagen angående åtgärder till arbets¬
löshetens bekämpande, tills vidare för ändamålet beräkna
ett anslag på extra stat för år 1915 av 300,000 kronor.
[66.]
[67.]
Arbetslös¬
hetens be¬
kämpande-
(Extra anslag).
198
Sjätte huvudtiteln.
[68.]
Främjande av
nykterhet och
motarbetande
av drycken¬
skap ens följ¬
der.
'Extra anslag.)
Nykterhetsverksamhetens befrämjande.
17. Anslag till främjande av nykterhet och motarbetande av
dryckenskapens följder.
Enligt 25 § i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning
av brännvin skulle av de andelar av brännvinsförsäljningsmedlen, vilka
inginge till statskontoret, avsättas ett belopp, motsvarande 1 ioo av samt¬
liga avgifter och vinstmedel för riket, för att användas till främjande
av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens följder.
Genom det av 1913 års Riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts pro¬
position fattade beslut om rusdrycksmedlens indragning till statsverket
m. m. bortföll nyssnämnda bestämmelse i 25 § av brännvinsförsälj-
ningsförordningen. Därvid förutsattes emellertid, att särskilt anslag till
främjande av nykterhet och motarbetande av dryckenskapens följder
skulle från och med år 1915 uppföras å riksstaten.
Då jag nu går att anmäla frågan om anslag för ändamålet, erinrar
jag till en början, att enligt Kungl. Maj:ts medgivande särskilda sak¬
kunniga tillkallats inom civildepartementet för att avgiva utlåtande
rörande frågan om inrättande av statsanstalt för alkoholistvård samt
statsanslag åt andra alkoholistanstalter.
De sakkunnigas utlåtande har ännu ej inkommit, men lära de, enligt
vad jag inhämtat, i sitt förslag till normering av statsbidraget icke
komma att avse statsbidrag till alkoholistvården under år 1915 utan
först under 1916 och följande år, i följd varav framställningen om stats¬
bidrag för år 1915 torde få behandlas på samma sätt som hittills skett.
Frågan om statens understödjande av upplysnings- och undervis¬
ningsverksamhet till nykterhetens främjande har i anledning av 1912 års
Riksdags skrivelse varit föremål för utlåtande av socialstyrelsen, vilken,
enligt vad jag av chefen för ecklesiastikdepartementet inhämtat, före¬
slagit en särskild, mera omfattande utredning genom sakkunniga.
I skrivelse den 8 december 1913 har nu socialstyrelsen — efter
erinran om de av mig nyss berörda omständigheterna — anfört följande:
»Då vid sådant förhållande en mera definitiv prövning av frågan om statens
utgifter till nykterhetens befrämjande och motarbetandet av dryckenskapens följder
icke nu kan ifrågakomma, anser sig styrelsen böra omedelbart till Eders Kun^l.
Maj:t inkomma med en ungefärlig beräkning av det belopp, som i riksstaten för
år 1915 torde böra upptagas för dessa ändamål.
Från medicinalstyrelsen, vilken har att i anledning av nådiga remisser pröva de
till Eders Kungl. Haj:t inkomna framställningarna om statsunderstöd för åtgärder
Sjätte huvudtiteln.
199
och anstalter till motarbetande av dryckenskapens följder, har socialstyrelsen er¬
farit, att de för nämnda ändamål hittills begärda beloppen uppgå till sammanlagt
118,621 kronor, av vilka 72,195 kronor avse driftkostnader vid alkoholistanstalter
och 46,426 kronor uppförande av byggnader, inköp av inventarier o. d.
Det hör härvid märkas, att en av de hittills statsunderstödda anstalterna
ännu ej inkommit med ansökan ävensom att sådan torde vara att förvänta från
ytterligare något håll.
De till socialstyrelsens behandling nu föreliggande ansökningar om statsbidrag
till upplysnings- och undervisningsändamål i nykterhetens intresse, vilka böra
komma i betraktande i detta sammanhang, sluta på ett sammanlagt belopp av
121,900 kronor.
De statsbidrag, som redan begärts för olika grenar av nykterhetsverksamhet,
uppgå sålunda till inalles 240,521 kronor, varav den alldeles övervägande delen
avser av statsmakterna förut prövade ändamål.
Då någon väsentligare nedsättning i anslagen till sistberörda ändamål icke
nu torde kunna ifrågasättas och då till äventyrs vissa av de nya syften, för vilka
statsbidrag begärts, kunna befinnas värda att erhålla statens ekonomiska under¬
stöd, lärer anslaget till befrämjande av nykterhet och motarbetande av drycken¬
skapens följder i riksstaten för år 1915 icke böra beräknas lägre än till 210,000
kronor.»
Sedermera har till Kungl Maj:t inkommit ansökan om statsbidrag
till sällskapet för kristlig social nykterhetsverksamhet, vilken ansökan
slutar på ett belopp av 24,300 kronor.
Då socialstyrelsen dessutom ställer i utsikt ytterligare någon an¬
sökning, samt någon realprövning naturligtvis i ärendets nuvarande
outredda skick ej kan förekomma, anser jag säkrast att i staten upp¬
taga ett belopp av 250,000 kronor.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående an¬
slag till främjande av nykterhet och motarbetande av
dryckenskapens följder, som kan komma att avlåtas, tills
vidare för ändamålet beräkna ett anslag å extra stat
för år 1915 av 250,000 kronor.
18. Statsanslag för alkoholistvård.
På sätt jag under nästföregående punkt omnämnt, pågår utredning
genom särskilda sakkunniga angående inrättande av en sfatsanstalt för
alkoholistvård. Först med en dylik anstalts tillkomst torde den under
fjolåret av statsmakterna beslutade lagen om internering av alkoholister
böra träda i kraft. Det är således angeläget, att vid instundande Itiks-
dag få till stånd beslut om upprättande av en statsanslag för alko-
bolistvård.
[69.]
Stats anstalt
för alkoholisi-
vård.
(Extra anslag.)
200 Sjätte huvudtiteln.
För närvarande hemställer jag allenast, att Kungl. Maj:t måtte före¬
slå Riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående in¬
rättande av en statsanstalt för alkoliolistvard, som kan
komma att avlåtas, tills vidare för ändamålet beräkna
ett anslag å extra stat för år 1915 av 352,600 kronor,
med rätt för Kungl. Maj:t att av tillgängliga medel
redan under år 1914 utanordna 152,600 kronor.
Allmänna pensionsförsäkringen.
[70.]
Avlönings-
och omkost
nadsstat
för pensions-
styrelsen.
(Ordinarie
anslag.)
19. Avlönings- och omkostnad sstat för pensionsstyrelsen.
skrivelse den 18 december 1913 har pensionsstyrelsen avgivit
till avlöningsstat för styrelsen samt beräkning av vissa andra
centrala och lokala administrationskostnader, slutande på ett ordinarie
anslag av 256,840 kronor och ett förslagsanslag å extra stat av 415,000
kronor.
Innan jag övergår till själva anslagsfrågan, ber jag att få lämna
en kort redogörelse för det organisationsarbete, som hittills utförts för
den allmänna pensionsförsäkringens genomförande.
Sedan Kungl. Maj:t den 18 juli 1913 utnämnt generaldirektör och
chef för den i lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda pen¬
sionsstyrelsen samt de två å ordinarie stat för styrelsen upptagna leda¬
möterna ävensom förordnat sakkunniga hos styrelsen, trädde denna i
verksamhet den 1 september samma år.
Fn av styrelsens första åtgärder var att i cirkulär till samtliga
ordförande i kommunalstämmorna och i stadsfullmäktige angiva vissa
synpunkter, som borde komma till tillämpning i fråga om kommunernas
uppdelning i pensionsdistrikt och val av ledamöter jämte suppleanter i
pensionsnämnderna.
Därefter har styrelsen med
brutet sysselsatt med arbetet för försäkringens organisation.
Redan från början framstod härvid såsom särskilt angeläget att
söka i så vidsträckt grad som möjligt sprida kännedom om lagens be¬
stämmelser samt göra pensionsnämnderna och styrelsens ortsombud
förtrogna med det blivande arbetet. Särskilda åtgärder i detta avseende
voro så mycket mera nödvändiga som pensionsförsäkringens första år
blir i hög grad prövande för pensionsnämnderna och styrelsen, detta
på grund därav, att jämlikt lagens övergångsbestämmelser ett betydande
biträde av de sakkunniga varit oav-
Sjätte huvudtiteln.
201
antal personer under år 1914 bliva berättigade till understöd, så att nämnda
år sammanlagt omkring 100,000 ansökningar kunna förväntas, därav
större delen redan i början av året.
Efter därom av Kungl. Maj:t lämnat tillstånd har styrelsen dels
förordnat vissa av de enligt 27 § i lagen om allmän pensionsför¬
säkring den 30 juni 1913 till ortsombud utsedda personer såsom in-
struktionsombud för att biträda vid behandlingen av organisations-
ärenden och frågor rörande pensionsnämnderna, dels anordnat föredrag
å olika platser inom landet rörande lagens innebörd och särskilt angående
pensionsnämndernas uppgifter och arbete under år 1914. Instruktions-
•ombud, som, vid sidan av dem åliggande upplysningsarbete, jämväl
skola verka för en enhetlig behandling av pensionsärendena hos pensions¬
nämnderna, hava hittills förordnats till ett antal av 43. Sammanlagd omkring
500 föreläsningar hava hållits av styrelsens chef och ledamöter samt tjänste¬
män ävensom av instruktionsombuden och särskilt utsedda föreläsare. Före
föreläsningarnas början voro samtliga instruktionsombud och andra till
föreläsare utsedda personer inkallade till en instruktionskurs i Stockholm,
varvid behandlades frågor rörande organisationsarbetet och det upp¬
lysningsarbete, som borde i orterna utföras. För att ytterligare sprida
kännedom om lagens innebörd och underlätta dess tillämpning har inom
styrelsen utarbetats en handbok, innehållande redogörelse för de vik¬
tigaste lagbestämmelserna, instruktioner för pensionsnämnder och ombud
samt anvisningar och råd rörande lagens tillämpning, varjämte i en
särskild samling sammanförts exempel å olika fall rörande ansökningar
om understöd. Handboken, som tryckts i en upplaga av 36,000 exem¬
plar, har utdelats till pensionsnämndernas ordförande och vice ord¬
förande ävensom ledamöter och suppleanter i nämnderna. Exempelsam¬
lingen har tillställts samtliga pensionsnämndsordförande.
Ett viktigt led i organisationsarbetet har varit uppgörandet av det
i 29 § i lagen omförmälda formulär till ansökning om pension eller
understöd. Sedan styrelsen, efter därom av Kungl. Maj:t lämnat be¬
myndigande, fastställt detta formulär, har detsamma genom Kung]. Maj:ts
befallningshavandes förmedling utdelats till pensionsnämnderna i samt¬
liga de till ett antal av omkring 2,650 uppgående pensionsdistrikten.
Vidare har av styrelsen utarbetats och fastställts formulär till re¬
gister över gjorda framställningar och inkomna ansökningar samt för¬
teckning över pensionstugare, som pensionsnämnds ordförande enligt
26 § i lagen skall föra.
Efter därom av pensionsstyrelsen avgivna underdåniga förslag har
Kungl. Maj:t utfärdat den 21 november 1913 nådig instruktion för
Bihang till Riksdagens iivotoholl 1914. 1 samt. 1 käft. 26
[70.]
202
Sjätte huvudtiteln.
[70.] pensionsnämnderna ävensom kungörelse rörande formulär till den i 14 §
av lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda förteckning samt
den 28 november 1913 kungörelse angående försäkring för beredande
av pension på grund av frivilliga avgifter jämlikt 34 § i nämnda lag.
Av pensionsstyrelsen hava utfärdats instruktioner för ortsombuden
och för de s. k. instruktionsombuden.
Antalet av styrelsen förordnade ortsombud uppgår till omkring
1,200. Då utseendet av dessa ombud måst verkställas på en relativt
kort tid, bar det varit nödvändigt att så mycket som möjligt begränsa
deras antal för att kunna erhålla lämpligt personurval. Det är för övrigt
nödvändigt att inskränka antalet för att befordra största möjliga enhet¬
lighet vid behandlingen och bedömandet av ansökningar om pension
och understöd.
Styrelsen har vidare haft att upprätta förslag rörande utbetalning
av pensioner samt inkasseringen av frivilliga avgifter; och hava dessa
angelägenheter genom Kungl. Maj:ts beslut den 28 november 1913 så
ordnats, att utbetalning av pension eller understöd, som utgår på grund
av bestämmelserna i lagen om allmän pensionsförsäkring, skall tills
vidare verkställas vid postanstalt genom postsparbankens förmedling,
samt att även inkasseringen av frivilliga försäkringsavgifter skall för¬
medlas av postsparbanken. Enligt kungörelsen om den frivilliga för¬
säkringen kan inbetalning av frivilliga avgifter äga rum vid vilken
postanstalt som helst i riket; och erhåller envar försäkrad vid första
inbetalningen en försäkringsbok, däri inbetalningarna kvitteras.
Utöver nu nämnt arbete har styrelsen utfärdat ett stort antal cir¬
kulär och meddelanden till instruktionsombuden och ortsombuden rörande
deras arbete och deras åligganden. Förfrågningar om lagens tolkning
och tillämpning hava ingått till styrelsen i stor mängd från olika delar
av riket, och torde besvarandet av alla dessa spörsmål hava kräft ett
icke obetydligt arbete.
Gemensamt med styrelsen för postsparbanken har pensionsstyrelsen
fastställt formulär rörande utbetalning av pension samt anmälan till er¬
hållande av frivillig försäkring m. m.
Såsom ovan antytts, äro nu formulären till ansökning om pension
eller understöd samt instruktioner in. m. utsända till samtliga pensions-
nämnder; och det allra väsentligaste av det organisationsarbete, som bort
vara färdigt, då lagen den 1 januari 1914 träder i kraft, har också
utförts, tack vare ett synnerligen intensivt arbete från peusionsstyrelsens
sida samt det värdefulla stöd härutinnan, som lämnats av de till sty¬
relsens biträde förordnade sakkunniga.
Sjätte huvudtiteln.
203
Det må emellertid framhållas, att den korta tid, som varit till¬
mätt för pensionsförsäkringens organisering, medfört svårigheter att
genomföra organisationsarbetet i alla avseenden så grundligt och i detalj
som varit önskligt. Hade längre tid stått till buds, hade linjerna för
det kommande arbetet till äventyrs kunnat uppdragas på ett mera nog¬
grant och klarläggande sätt än nu varit möjligt. Det hittills utförda
organisationsarbetet får därför betraktas såsom en stomme, vilken måste
i mån av tid undan för undan kompletteras.
I detta sammanhang torde lämpligen något böra nämnas angående
kostnaderna för organisationsarbetet.
1913 års Riksdag beviljade, förutom ett anslag å ordinarie stat till
pensionsstyrelsen å 28,900 kronor samt ett för arvoden under tiden
1 september 1913—31 december 1913 avsett belopp å 18,000 kronor,
ett förslagsanslag å 547,100 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att
redan under 1913 förskjuta 60,000 kronor av tillgängliga medel.
Berörda, år 1913 tillgängliga belopp har befunnits otillräckligt för
det omfattande organisationsarbete, som under nämnda år presterats.
Åtskilliga av de utgifter, som tillhöra år 1913, hava därför måst ba¬
lanseras över till år 1914.
Jämväl det för år 1914 anvisade förslagsanslaget synes komma
att betydligt överskridas.
På framställning av pensionsstyrelsen har nämligen Kungl. Maj:t
genom beslut den 31 december 1913 fastställt följande avlönings- och
omkostnadsstat för styrelsen för år 1914.
En extra ledamot.................................
|
.............................. kronor 6,750: —
|
Tre d:o ...............................
|
.............................. » 20,250: -
|
Lönetillägg till generaldirektören, arvode till sak¬
kunniga hos styrelsen, ersättning till tjänste¬
män och biträden, vikariatsersättningar o. d.,
förslagsvis.................................................................
|
»
|
381,700: -
|
Arvoden till av styrelsen förordnade instruktions-
ombud, förslagsvis.....................................................
|
))
|
25,000: —
|
Ersättning till de av styrelsen i enlighet med 27 §
i lagen om allmän pensionsförsäkring förord¬
nade ombud, förslagsvis..........................................
|
»
|
150,000: —
|
Resekostnadsersättning till styrelsens chef och leda¬
möter samt dess tjänstemän, till sakkunniga hos
styrelsen samt till instruktionsombuden, för¬
slagsvis ..........................................................................
|
»
|
30,000: —
|
Transport
|
kronor
|
613,700: —
|
204
Sjätte huvudtiteln.
PO.]
Transport kronor
Kostnad för anordnande av föredrag rörande folk¬
pensioneringen och därmed jämförligt upplys¬
ningsarbete, förslagsvis ........................................ »
Hyra för ämbetslokal, städning, värme och belys¬
ning, förslagsvis...................................................... »
Inventarier, skriv- och räknemaskiner o. d., förslags¬
vis ................... x>
Tryckningskostnader, skrivmaterialier, telefon, inköp
av böcker, prenumeration å tidskrifter m. m.,
förslagsvis................................................................... »
613,700: —
25,000: —
21,000: —
30,000: —
125,000: —-
Summa, förslagsvis kronor 814,700: —
Beträffande de särskilda posterna må framhållas, att enligt styrel¬
sens beräkning 248,250 kronor äro att anse såsom mera tillfälliga
kostnader. Dessa kostnader fördela sig på följande sätt:
för granskning och prövning av pensionsnämnds
beslut angående ansökningar från invalider be¬
rättigade till understöd vid lagens ikraft¬
trädande samt därmed sammanhängande göro¬
mål m. m....................................................................... kronor 154,750: —
för uppläggande av registret över de obligatoriskt
försäkrade........................................................................ » 68,500: —
för anordnande av föredrag m. m.................................. t> 25,000: -
Summa kronor 248,250: —
Vidkommande det extra arbete, som kommer att under år 1914
åligga pensionsstyrelsen, erinrar jag därom, att enligt ålderdomsför-
säkringskommitténs förslag till lag om allmän pensionsförsäkring skulle
antalet personer, berättigade till pension eller understöd år 1914, be¬
löpa sig till omkring 16,000 samt enligt Kungl. Maj:ts proposition till
1913 års Riksdag till omkring 50,000. Till följd av de ändringar av
övergångsbestämmelserna, som av Riksdagen vidtogos, torde emellertid
antalet understödsberättigade år 1914 komma att uppgå till åtminstone
80,000. Kungl. Maj:ts framställning till 1913 års Riksdag om anvisande
av medel till pensionsstyrelsens verksamhet grundade sig på de övergångs¬
bestämmelser, som Kungl. Maj:t föreslagit. Oaktat den höjning av an¬
Sjätte huvudtiteln.
205
talet understödsberättigade, som Riksdagens övergångsbestämmelser
innebar, samt det därigenom högst betydligt ökade arbetet för pen-
sionsstyrelsen med därav föranledda ökade kostnader, blev anslaget till
styrelsens förvaltningskostnader för år 1914 icke förhöjt utöver
Kungl. Maj:ts förslag, som ju också givetvis var i högsta grad approxi¬
mativt.
Sannolikt torde antalet ansökningar böra beräknas till omkring
100,000, då helt säkert en mängd personer komma att göra framställ¬
ning om understöd utan att vara därtill berättigade. Det är klart, att
särskilda åtgärder måste vidtagas för att kunna medhinna arbetet med
prövningen av alla ansökningar. Det är ock av högsta vikt, att de
sökande, som äro berättigade till understöd, komma i åtnjutande av
detsamma utan alltför långt dröjsmål.
Lämpligen bör för ifrågavarande arbete användas mera tillfälliga
arbetskrafter, som till sin väsentligaste del torde behöva tagas i bruk
allenast omkring ett halvt års tid.
Styrelsen har beräknat, att för att medhinna arbetet inom en icke
alltför långt utsträckt tid erfordras omkring fjorton tillfälliga ledamöter
och omkring tjuguen tjänstemän, som biträda vid granskning av pen-
sionsnämndernas beslut och föredraga dessa ärenden. Vidare erfordras
tillfälliga biträden för uträkning av understödsbelopp, bokföring, kon¬
trollering, utskrifter m. in.
Kostnaden för ortsombud, som i staten är upptagen med ett till
synes så högt belopp som 150,000 kronor, skulle säkerligen hava upp¬
gått till betydligt större summa, om ej Kungl. Maj:t genom beslut den
31 december 1913 fixerat ersättningen till ortsombuden till sex kronor
för varje sammanträde, vid vilket ombudet är närvarande, därest sam¬
manträdet äger rum inom det pensionsdistrikt, varest ombudet är bo¬
satt, eller avbålles i annat pensionsdistrikt och avståndet från ombudets
bostad till sammanträdesplatsen understiger 10 kilometer, samt till tio
kronor, därest sammanträdet avhålles i annat pensionsdistrikt än det,
varest ombudet är bosatt, och avståndet från ombudets bostad till stäl¬
let för sammanträdet uppgår till minst 10 kilometer.
För år 1915 kunna enligt styrelsens ovannämnda förslag kostna¬
derna för pensionsstyrelsens verksamhet beräknas till sammanlagt
671,840 kronor och således betydligt understiga den för år 1914 fast¬
ställda staten.
Styrelsens förslag till utgiftsstat för år 1915 innefattar tillika en
grundläggande lönereglering av styrelsen. I följd härav har Kungl.
206
Sjätte huvudtitel!!.
[70.] Maj:t genom beslut den 19 december 1913 remitterat framställningen
till löneregleringskommittén, vars yttrande först om någon tid kan före-
ligga.
För närvarande hemställer jag fördenskull allenast, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående löne¬
reglering för pensionsstyrelsen m. m., som kan komma
att avlåtas till Riksdagen, tillsvidare beräkna en höj¬
ning av ordinarie anslaget till 'pensionsstyrelsen från
och med år 1915 med 227,940 kronor eller från 28,900
kronor till 256,840 kronor.
20. Anslag för upprätthållande av pensionsstyrelsens verksamhet in. in.
1.] Under åberopande av vad av nästföregående punkt inhämtas hem¬
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att i avvaktan på den proposition angående löne¬
reglering för pensionsstyrelsen m. m., som kan komma
att avlåtas till Riksdagen, tills vidare beräkna, utöver
anslaget på ordinarie stat, ett förslagsanslag å extra
stat för år 1915 för upprätthållande av pensionsstyrel¬
sens verksamhet rn. in. av 415,000 kronor.
21. Anslag till pensionsförsäkringens genomförande.
Enligt 10 § i lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni
Pensionsfö,- 1913 bestrides kostnaden för de jämlikt samma lag utgående pensions-
säkrmgen» tilläggen till 3 4 av staten och till 1.U av landstingen och kommunerna.
förande. Detsamma gäller ifråga om understöd, som utgå enligt 33 § i
(Extra anslag.) nämnda lag.
På sätt framgår av Riksdagens skrivelse, n:r 160, för år 1913 har sam¬
manlagda kostnaden för pensionstillägg och understöd för år 1914 be¬
räknats till 3,550,000 kronor, varav 3/4 skulle komma på staten; och
har Riksdagen för år 1914 på extra stat uppfört ett förslagsanslag av
2,660,000 kronor för bestridande av på staten belöpande kostnad för
genomförande av en allmän pensionsförsäkring.
Upprätthål¬
lande av
pensionssty¬
relsens verk¬
samhet m. m.
(Extra anslag.)
[72.]
Sjätte huvudtiteln.
207
I skrivelse den 23 december 1913 bar pensionsstyrelsen gjort [72.]
framställning om anslag för nämnda kostnaders bestridande under år Framställning
1915. Styrelsen anför följande: aT pen«ion«-
J ° styrelsen.
»För år 1915 har av regeringsrådet Lindstedt enligt till första försvarsbered-
ningen lämnad uppgift statens och kommunernas sammanlagda kostnad för pen¬
sionstillägg och understöd beräknats till 4,800,000 kronor. Av denna kostnad
skulle s/4 eller 3,600,000 kronor komma på staten, och finner pensionsstyrelsen
icke anledning att föreslå annat belopp.
Kommunernas och landstingens andelar i pensionskostnaden skola enligt
10 § i pensionsförsäkringslagen uträknas av pensionsstyrelsen, och förordnar
Konungen angående tid och sätt för gäldande av dessa andelar.
Vad angår tiden för inbetalning av andelarna, torde man icke böra ifråga¬
sätta, att förskottsbetalning skall äga rum från kommunernas eller landstingens
sida. Avsett torde väl vara, att staten skall förskjuta beloppet, för att detta,
sedan uträknats huru mycket i verkligheten utbetalts i pensionstillägg och under¬
stöd, skall gäldas för helt år, samt att kommuner och landsting skola erlägga
allenast de uträknade andelarna utan tillägg av ränta. Ur förvaltningssynpunkt
synes ock denna anordning vara den mest ändamålsenliga. Uträkning av kom¬
munernas och landstingens andelar kommer att bliva ett ganska omfattande arbete.
Skulle man för att minska den ränteförlust, som genom förskottsbetalningen till¬
skyndas staten, anlita den utvägen att låta kommunerna och landstingen betala
för varje månad eller varje kvartal eller halvårsvis, skulle kostnaden för uträk¬
ningen och debiteringen av andelarna bliva av den betydenhet, att därtill skulle
åtgå en väsentlig del av räntan. Uträkning och debitering samt inbetalning av
andelarna böra däTför äga rum, sedan pensionsstyrelsen från postsparbanken, som
skall omhänderhava utbetalningen av pensioner, erhållit redovisning för det till-
ändalupna året över utbetalda pensionsbelopp. Inbetalning bör då kunna äga rum
omkring mitten av året efter det, då pensionsbeloppen utbetalts.
I anledning härav hemställer pensionsstyrelsen, att statskontoret måtte er¬
hålla bemyndigande att av tillgängliga medel förskjuta den andel av pensions¬
kostnaden, som för år 1914 belöper på kommunerna och landstingen, mot ersätt¬
ning år 1915 från kommunerna och landstingen.
Enligt 34 § i pensionsförsäkringslagen skall till den i 11 § av denna lag
omförmfilda fond för varje år av statsmedel tillskjutas ett belopp, motsvarande 1/ft
av summan av under året erlagda frivilliga avgifter.
Första gången sådant tillskott skulle ifrågakomma blir 1915, och böra därför
medel anvisas för ifrågavarande ändamål.
Det är naturligtvis vanskligt att på förhand göra något antagande om beloppet
av de frivilliga avgifter, som komma att under år 1914 inbetalas. Sannolikt torde
beloppet icke komma att överstiga 1,000,000 kronor. Under antagande att inbe¬
talningarna uppgå till nämnda belopp, skulle staten hava att för år 1914 tillskjuta
125,000 kronor, vilket belopp torde såsom förslagsanslag böra uppföras på extra
stat för 1915 till gäldande av statens bidrag för år 1914 till den på frivilliga av¬
gifter grundade försäkringen.
208
Sjätte huvudtiteln.
Med åberopande av vad sålunda anförts får pensionsstyrelseu i underdånighet
hemställa,
det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1915 på extra
stat uppföra dels ett förslagsanslag av 3,600,000 kronor för bestridande av den på
staten belöpande kostnad för pensionstillägg och understöd jämlikt lagen om all¬
män pensionsförsäkring, dels ett förslagsanslag av 125,000 kronor till gäldande av
statens bidrag till den jämlikt nämnda lag anordnade på frivilliga avgifter grundade
försäkringen.
Härjämte hemställer pensionsstyrelsen,
att statskontoret måtte erhålla bemyndigande att under år 1914 förskjuta
den andel av pensionskostnaden, som för nämnda år belöper på kommuner och
landsting, mot ersättning under år 1915 av de medel, som då inbetalas av kom¬
munerna och landstingen, samt
att liknande bemyndigande måtte för år 1915 och följande år lämnas den
myndighet, som kommer att omhänderhava pensionsförsäkringens medel.»
Departements- Pensionsstyrelsens äskanden för år 1915 avse dels statens andel i
chefen. kostnaden för pensionstillägg och understöd och dels statens tillskott
för den frivilliga pensioneringen.
Mot det belopp, som i förstnämnda avseendet begärts, kan jag icke
göra någon erinran.
Vad åter beträffar förslaget i fråga om avsättningen till den fri¬
villiga pensioneringen, torde detta innebära, att på 1915 års stat skulle
uppföras kostnaden för det tillskott, som avser är 1914. Styrelsen
synes härvid hava utgått från den uppfattningen, att medel för ända¬
målet för år 1914 icke skulle finnas tillgängliga, om ej särskilt anslag
nu beviljades av Riksdagen.
I och för sig synes det mindre lämpligt att uppföra en utgift, som
avser ett år, på ett senare års budget, även om det slutliga utgifts-
beloppet ej kan fixeras förr än under sistnämnda år. Skulle således
anslag för ändamålet ej anses befintligt för år 1914, torde man nu hava
bort begära dels ett belopp i efterskott, avseende 1914 års tillskott,
och dels ett belopp för år 1915.
Emellertid synes man kunna antaga, att Riksdagen vid beviljandet
av förslagsanslaget för år 1914 för bestridande av på staten belöpande
kostnad för genomförande av en allmän pensionsförsäkring ävenledes
avsett, att av nämnda anslag jämväl skulle bestridas den kostnad, som
enligt lagen om nämnda försäkring kunde för år 1914 erfordras såsom
statens tillskott för den frivilliga försäkringen. Att något särskilt be¬
lopp ej i beräkningarna redovisats för ändamålet kan finna sin förkla¬
ring i svårigheten att beräkna tillslutningen till den frivilliga försäk-
Sjätte huvudtiteln. 209
ringen, en tillslutning, som under försäkringens första år icke kunde
antagas bliva avsevärd.
Från det av Riksdagen för år 1914 anvisade förslagsanslag till pen¬
sionsförsäkringens genomförande, 2,660,000 kronor, torde således få be¬
stridas såväl statens andel av pensionstilläggen (understöden) som
statens bidrag till den frivilliga försäkringen.
Om denna uppfattning godtages, torde allenast anslag för bestri¬
dande av statens tillskott för den frivilliga försäkringen för år 1915 nu
behöva begäras av Riksdagen. Mot styrelsens förslag att särskilja an¬
slaget för ifrågavarande ändamål från anslaget till bestridande av sta¬
tens pensionskostnad i övrigt har jag intet att erinra, och torde det
vara lämpligt, att jämväl för år 1914 en sådan uppdelning sker, varom
Kungl. Maj:t lärer kunna Jämna närmare föreskrift. Styrelsens förslag
beträffande beloppet undandrager sig naturligtvis, såsom styrelsen själv
anmärkt, alla säkra beräkningar, och jag kan således ej göra några
erinringar mot det belopp, styrelsen härutinnan föreslagit.
Vad slutligen beträffar styrelsens framställning i fråga om för-
skottering genom statsverket av de andelar i pensionskostnaden, som
belöpa å kommuner och landsting, torde en annan ordning än den av
styrelsen föreslagna knappast kunna tänkas. Att fordra förskottsbetal¬
ning från kommuner och landsting torde ej gå för sig utan särskilt
stadgande och skulle för övrigt medföra en synnerligen dyrbar och vid¬
lyftig bokförings- och beräkningsapparat. I sistnämnda avseende är
förhållandet enahanda med uppdelningen i terminer av kommun- och
landstingsbidragen. Att slutligen underlåta utbetalningen till pensionä¬
rerna av den på kommuner och landsting belöpande andelen tills den¬
samma från dem inbetalats torde stå i uppenbar strid med pensionslagen.
På grund av dessa omständigheter och då utbetalning kan ifrågakomma
redan under början av år 1914, hemställde jag, att Kungl. Maj:t måtte
bemyndiga statskontoret att av tillgängliga medel förskjuta den andel
av pensionskostnaden, som för år 1914 belöper på kommunerna och
landstingen, mot ersättning under år 1915 av de från kommuner och
landsting i sådant avseende inflytande medel. I enlighet härmed fattade
Kungl. Maj:t den 31 december 1913 beslut om sådant förskjutande.
Beträffande bemyndigande i enahanda syfte för år 1915 och följande
år torde jag framdeles få anmäla frågan för Kungl. Maj:t, sedan det
blivit avgjort, vilken myndighet, som skall omhänderhava pensionsför¬
säkringens medel.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå Riksdagen
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. I sand. 1 käft.
27
210
Sjätte huvudtiteln.
r-72.] att för år 1915 på extra stat bevilja dels ett för¬
slagsanslag av 3,600,000 kronor för bestridande av
den på staten belöpande kostnad för pensionstillägg och
understöd jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring
och dels ett förslagsanslag av 125,000 kronor till gäl¬
dande av statens bidrag för samma är till den jämlikt
samma lag anordnade, på frivilliga avgifter grundade
försäkring.
22. Ersättning till postsparbanken för bestyret med pensionsntbetal-
ningar m. in.
[73 i På framställning av pensionsstyrelsen har Kungl. Maj:t genom be-
Ersättning slut den 28 november 1913 förordna!, att utbetalning av pension eller
till postspar- understöd, som utgår på grund av bestämmelserna i lagen om allmän
bestyra med pensionsförsäkring den 30 juni 1913, skall tillsvidare verkställas vid
pensions- vederbörande postanstalt genom postsparbankens förmedling. Samtidigt
niutaHmgar har Kungl Majd utfärdat kungörelse angående försäkring på grund av
^Extraanslag.) frivilliga avgifter jämlikt 34 § i pensionslagen och meddelat föreskrifter
om postsparbankens bestyr med sistnämnda försäkring.
Beträffande ersättningen till postsparbanken och posttjänstemännen
för bestyren såväl med den allmänna pensionsförsäkringen som med
pensioneringen på grund av frivilliga avgifter förklarade Kungl. Maj:t
sig vilja framdeles meddela beslut.
I skrivelse den 23 december 1913 har pensionsstyrelsen inkommit
med framställning om anslag för bestridande av nämnda ersättningar.
Styrelsen anför därvid följande.
»Vid de förhandlingar, som förts mellan pensionsstyrelsen samt generalpoststy¬
relsen och styrelsen för postsparbanken angående kandkavandet för pensionssty-
relsens räkning av ifrågavarande bestyr, kar beträffande bestyret med utbetalning
av pensioner (pensionstillägg och understöd) avtalats, dels att såsom ersättning'
till postsparbanken för dess bestyr med pensionsutbetalningarna och därmed sam¬
manhängande göromål samt kostnaden för de av postsparbanken utfärdade for¬
mulär skulle av statsmedel utgå ett belopp av tro öre för Yarje utbetalt pensions¬
belopp samt två öre för varje till betalning förfallet utanordnat pensionsbelopp,
som icke lyftats före utgången av kalenderåret näst efter det, under vilket be¬
loppet förfallit till betalning, dels att såsom ersättning till postverket för dess
bestyr med pensionsutbetalningarna skulle utgå tre öre för varje utbetalt pen¬
sionsbelopp, ock att för envar vid poststation skeende utbetalning poststations-
föreståndaren skulle av berörda, postverket tillkommande ersättning erhålla två
NjSttc huvudtiteln.
211
öre, under att den övriga delen av den postverket tillkommande ersättningen
skulle komma postkassan tillgodo.
I fråga om den frivilliga försäkringen bär, under förutsättning av Kungl.
Maj:ts bifall, överenskommits, att såsom ersättning för bestyret härmed skulle till
posttjänstemännen och postsparbanken tillsvidare utgå:
fem öre för varje nyutfärdad försäkringsbok samt ytterligare fem. öre, därest
å boken blivit under det kalenderår, under vilket den utfärdats, iubetalt ett sam¬
manlagt belopp av minst tio kronor;
ytterligare fem öre för varje utlämnad försäkringsbok med bättre utstyrsel,
för vilken bok särskild avgift skulle komma att erläggas av försäkringssökande;
fem öre för såväl den första som ock för varje följande inbetalning å för¬
säkringsbok;
och 3/10 % å beloppet av inkasserade försäkringsavgifter;
samt att av nämnda ersättningsbelopp för bestyret med den frivilliga för¬
säkringen gottgörelse skall utgå till postanstalternas tjänstemän sålunda:
att den för varje nyutfärdad försäkringsbok utgående ersättningen tillfaller
den tjänsteman, som utfärdat boken, dock att av den särskilda ersättningen för
utlämnande av försäkringsbok med bättre utstyrsel allenast tre öre tillkommer
vederbörande tjänsteman;
att för såväl den första inbetalningen som ock för varje följande inbetalning
ett belopp av två öre tillfaller den tjänsteman, som i försäkringsboken kvitterat
det inbetalda beloppet;
samt att för varje redovisningsperiod föreståndaren för den postanstalt, som
till centralförvaltningen redovisar de influtna försäkringsmedlen, tillgodogöres cn
uppbördsprovision, utgående med 1 j0 % av de frivilliga försäkringsavgifter, som i
redovisningen finnas debiterade såsom inbetalda, samt ytterligare */,0 % av de
försäkringsmedel, som, enligt redovisningen, varda till centralförvaltningen leve¬
rerade, med iakttagande dock att sådan provision i såväl ena som andra fallet
beräknas å varje fullt tiotal kronor, som i redovisningen ingår.
Det låter sig naturligtvis icke göra att på förband med någon större till¬
förlitlighet beräkna de årliga belopp, som med ovan anförda ersättningsgrunder
skulle komma att utgå till postverket och postsparbanken. Dör att emellertid
erhålla någon föreställning om de blivande kostnaderna har pensionsstyrelseu
sökt göra en ungefärlig beräkning av desamma.
Antalet pensioner och utanordningar av pensionsbelopp skulle enligt denna
beräkning under de närmaste fyra åren bliva i runda tal:
år 1914 ....................... 80,000 pensionärer, 860,000 utanordningar
» 1915 ........................ 92,000 » 420,000
* 1916 ......................... 108,000 3 490,000 *
* 1917 ......................... 113,000 » 550,000
Lämnar man å sido utanordnade, inom preskriptionstiden ej lyftade pensious-
belopp och beräknar, att sex öre betalas för varje utanordning, som då likställes
med utbetalt belopp, skulle ersättningen till postverket och poststationsförestån-
darne samt till styrelsen för postsparbanken sammanlagt uppgå:
[73.]
212
Sjätte huvudtiteln.
[73 1 för år 1914 till
L » » 1915 »
» » 1916 »
» » 1917 »
kronor 21,600: —
» 25,200: —
» 29,400: —
> 33,000: —
Vid beräkningen av de ersättningsbelopp, som skulle betalas för postspar¬
bankens bestyr med den frivilliga försäkringen, hav antagits, att för dem, som in¬
betala mindre än tio kronor, medelinsättningsbeloppet uppgår till fyra kronor och
för dem, som inbetala minst tio kronor, till sexton kronor. En försäkrad har antagits
i medeltal göra två inbetalningar om året. Om antalet försäkrade, som inbetala
minst tio kronor, är */« av hela antalet, så blir kostnaden per 100,000 försäkrade
18,350 kronor. Skulle åter antalet försäkrade, som inbetala minst tio kronor, vara
hälften av hela antalet, blir kostnaden per 100,000 försäkrade 20,500 kronor.
Som förut nämnts, kunna ovannämnda beräkningar emellertid icke göra
anspråk på någon större tillförlitlighet.
Då ovannämnda kostnader icke synas vara beräknade i den avlönings- och
omkostnadsstat för pensionsstyrelsen för år 1914, som fastställts av innevarande
års Riksdag, har pensionsstyrelsen ansett sig böra hos Eders Kungl. Maj:t anmäla
dessa anslagsbehov, för den händelse Eders Kungl. Maj:t skulle finna, att frani-
ställning om beviljande av medel till desammas fyllande bör göras hos nästin¬
stundande års Riksdag; och torde härvid för ifrågavarande ändamål böra beräknas
för år 1914 förslagsvis 40,000 kronor samt för år 1915 förslagsvis 50,000 kronor.»
Postspar¬
bankens
styrelse.
I infordrat utlåtande har postsparbankens styrelse förklarat sig ej
hava något mot pensionsstyrelsens förslag till ersättningar att erinra.
Departe- Till postsparbanken och dess tjänstemän utgår ersättning för dess
mentschefen. bestyr för riksförsäkringsanstaltens räkning enligt grunder, som varit
framlagda för Riksdagen. Samma är förhållandet med den särskilda
för fiskare avsedda försäkringen och med barnmorskornas pensionering.
I sitt vid propositionen angående pensionslagen fogade utlåtande över
ålderdomsförsäkringskommitténs betänkande framhöll också postspar¬
bankens styrelse, att ersättning för postsparbankens tillämnade bestyr
med pensioneringen enligt lagen om allmän pensionsförsäkring borde
utgå till postsparbanken och dess tjänstemän. Att så bör ske synes
mig ock vara uppenbart; och har jag tillika ansett, att grunderna för
ersättningen borde framläggas för Riksdagen även i detta fall. Mot
det förslag i detta hänseende, varom styrelserna enats, bär jag intet
att erinra.
Beträffande det av pensionsstyrelsen ifrågasatta anslagsbeloppet
förefaller det mig, som om det, sedan Riksdagen haft tillfälle att uttala
sig rörande nyssnämnda grunder, ej borde möta hinder att utanordna
ersättning för år 1914 av det för nämnda år beviljade förslagsanslaget
för avlönings- och omkostnadsstat för pensionsstyrelsen, vilket anslag
Sjätte huvudtiteln.
213
visserligen, på sätt av föregående punkt framgår, torde bli avsevärt
överskridet, men som icke heller kunnat med större tillförlitlighet
beräknas. För framtiden synes det lämpligast, att särskilt anslag be-
gäres, och har jag vad angår år 1915 intet att erinra mot det belopp,
pensionsstju-elsen föreslagit, eller 50,000 kronor.
I detta sammanhang må också anmälas, att postsparbankens styrelse
i en den 5 januari 1914 inkommen skrivelse, över vilken pensionssty-
relsens yttrande infordrats, anhållit att för handläggning av göromål
för pensionsstyrelsens räkning få på förordnande tills vidare anställa
eu aktuarie och en bokhållare med arvode, för den förra av 4,200 kro¬
nor och till den senare av 2,070 kronor för år förutom tillfälliga ar¬
betskrafter.
På grund av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.
Magt måtte föreslå Riksdagen
att på extra stat för år 1915 till ersättning till post¬
sparbanken för bestyret med pensionsutbetalning ar samt bi¬
träde med den frivilliga försäkringens genomförande bevilja
ett förslagsanslag av 50,000 kronor.
23. Ersättning till mantalsskrivningsförrättare för uppgörande av den i
14 § av pensionsförsäkringslagen oniförmälda förteckning in. in.
Genom kungörelse den 21 november 1913 har Kungl. Maj: t fast¬
ställt formulär till den i 14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring
den 30 juni 1913 oniförmälda förteckning.
Vid utarbetandet av detta formulär, vilket skedde i samråd med de
för avgivande av förslag till fögderiförvaltningens omorganisation till¬
kallade sakkunniga, visade det sig, att eu väsentlig besparing i arbete
och således även i kostnad skulle vinnas, om för förteckningen enligt
14 § och uppgifterna enligt 15 § i nämnda lag anordnades eu gemen¬
sam blankett. Detta förutsatte emellertid, att den kommunala uppbörds-
myndigheten, i stället för att enligt 14 § inom utgången av juli månad
sända förteckningen till pensionsstyrelsen, finge avlämna densamma till
kronouppbördsmyndigheten, som, sedan anteckning gjorts om de enligt
15 § erlagda eller indrivna pensionsavgifterna, före den 1 september
skulle insända förteckningen till pensionsstyrelsen. Denna anordning
torde emellertid fordra en lagändring, och hoppas jag inom den när¬
maste tiden kunna förelägga Kungl. Maj:t förslag i sådant syfte. Då
det naturligtvis är önskvärt att redan under första året med dess for-
[73.]
[74.]
Ersättning
till mantals¬
skrivnings-
förrätt are för
uppgörande
av den i 14 §
av pensions-
för säkring s-
lagen omför-
mälda för¬
teckning
m. rn.
(Extra. anslag.)
214
Sjätte huvudtiteln.
[74.] cerade arbete kunna göra den arbetsbesparing, som anordningen avser,
hava emellertid formulären avfattats så, att de upptaga kolumner både
för förteckningen enligt 14 § och uppgiften enligt 15 § av pensions¬
lagen. För att undvika varje sken av att föregripa den tilltänkta
lagändringen förordnade Kungl. Magt samtidigt med formulärens fast¬
ställande, att de för kronouppbördsmyndighetens uppgift avsedda kolumner
tillsvidare och intill dess annorlunda kunde komma att förordnas icke
skulle användas.
Samtidigt med de frågor, jag nu berört, behandlades även en av
pensionsstyrelsen i skrivelse den 25 oktober 1913 gjord framställning
om anskaffande av avskrifter av de i 14 § om förmälda förteckningar.
Härom anförde styrelsen följande:
»Ifrågavarande förteckning skall läggas till grund för det register eller de
registerkort, som av pensionsstyrelsen skola uppläggas över de försäkrade. I detta
register eller dessa registerkort skall införas för varje försäkrad anteckning om
den eller de avgifter, han varje år erlagt, eller huruvida försummelse i avseende
å avgiftsbetalning ägt rum.
Då samtliga försäkrade beräknas uppgå till omkring 2,800,000,*) blir registret
av synnerligen stor omfattning och dess upprättande kräver avsevärd tid och en
stor arbetspersonal.
Skall styrelsen nu avvakta den i lagen fastställda tidpunkten för de till
grund för registret liggande förteckningarnas insändande till pensionsstyrelsen,
skulle registret icke kunna påbörjas förrän i augusti 1915, och arbetet måste då i
hög grad forceras för att vara fullt färdigt, till dess under år 1916 nya förteck¬
ningar inkomma.
Det synes därför nödvändigt, att åtgärder (anskaffande av avskrifter utav
förteckningarna) vidtagas, så att registerarbetet kan påbörjas under år 1914. Från
en annan synpunkt är det även önskvärt att få börja arbetet nästa år. Under
första hälften av år 1914 kan man med all sannolikhet emotse ansökningar från
största delen av dem, som nämnda år enligt lagens övergångsbestämmelser bliva
berättigade till understöd. För att dessa ansökningar skola kunna med erforderlig
skyndsamhet behandlas inom styrelsen och besluten angående dem expedieras,
kräves en betydlig arbetspersonal. Under senare hälften av året bör en del av de
arbetskrafter, som använts för behandlingen av understödsansökningarna, kunna
bliva ledig, och det vore då lämpligt att kunna bibehålla den invanda personalen
och sysselsätta den med uppläggande av registret över de försäkrade.
'Av Eders Kungl. Maj:ts proposition n:r 298 till 1913 års Riksdag angående
anslag till en central anstalt för pensionsförsäkringsärenden framgår även, att man
tänkt sig ett påbörjande av registerarbetet redan under år 1914. Däri anföres
(sid. 11, regeringsrådet Lindstedts p. m.) följande:
'Uppmärksammas borde också, att de för statistiken rörande de avgifts-
betalaude personerna erforderliga arbetskrafterna ej skulle behöva tagas i anspråk
förrän under senare hälften av år 1914, och även detta endast under förutsättning
att man för statistikkortens uppställande ej skulle avvakta den tidpunkt, då listorna
*) Efter senast verkställda beräkningar synes antalet komma att uppgå till omkring 3,020,000-
215
Sjätte huvudtiteln.
över avgiftsbetalniugarna först under 1915 inflyta, utan redan vid mitten av är ("74
1914,. efter anskaffande genom pensionsstyrelsens försorg av nödiga avskrifter av
taxeringsnämndernas då uppgjorda förteckningar, kunna påbörja detta vittomfattande
arDete.
X detta anförande förutsättes, att avskrifterna skulle göras, sedan förteck¬
ningarna varit föremål för behandling av taxeringsmyndigheterna. Bestyret med
avskrifterna skulle då komma att åligga taxeringsnämnden eller den kommunala
uppbördsmyndigheten. Det torde emellertid vara lämpligt, att avskrifterna verk¬
ställas genom mantalsskrivningsförrättarnas försorg i samband med förteck¬
ningarnas upprättande, och att de av mantalsskrivningsförrättarne till riktigheten
bestyrkas.»
I anledning härav förordnade Kungl. Maj:t den 21 november 1913,
att ^ det skulle åligga häradsskrivarna att till pensionsstyrelsen före
utgången av mars månad 1914 insända avskrifter av avdelningen »man¬
talsskrivningsförrättarnas anteckningar» i de upprättade förteckningarna.
Beträffande gottgörelse till häradsskrivarna för nämnda arbeten för¬
klarade sig Kungl. Maj:t framdeles vilja meddela beslut.
I skrivelse den 23 december 1913 har pensionsstyrelsen gjort
framställning om sådan ersättning. Styrelsen anför däri huvudsakligen
följande:
»Jämlikt 14 § i lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 åligger
det mantalsskrivmngsförrättare att varje år, sedan mantalslängden för kommunen
blivit 1 stadgad ordning justerad, uppgöra förteckning enligt fastställt formulär över
de 1 längden upptagna personer, som vid årets början uppnått 15 men icke 66 års
ålder. I förteckningen skall för varje person angivas namn, födelseår och dag,
civilstånd, och yrke samt bostad m. m.
Enligt verkställda beräkningar skulle uti ifrågavarande förteckningar komma
att första gången upptagas sammanlagt omkring 3,400,000 personer. Uppgörandet
av förteckningen kräver därför ett ganska avsevärt arbete.
• i riksdagshandlingarna, i vad de avse ordnandet av den allmänna
pensionsförsäkringen, icke finnes särskilt angivet, att ersättning för berörda arbete
skall utgå, torde dock hava varit avsett och synes även vara med billighet förenligt, att
mantalsskrivningsförrättarne för landsbygden första året beredes av statsmedel någon
ersättning för förteckningarnas uppgörande. Lämnas ersättning, torde den böra
beraknas efter ett öre för varje person, som skall i förteckningen upptagas och
även där upptagits. Hela folkmängden på landsbygden i åldern 15—66 år torde
den 31 december 1913 kunna beräknas till omkring 2,500,000. Sammanlagda
ersättningsbeloppet skulle sålunda efter ovan angivna beräkningsgrund upp^å till
omkring 25,000 kronor. 0
Jämväl för verkställandet av ifrågavarande avskrifter torde ersättning böra utgå
till liäradsskrivarne. Denna ersättning bör emellertid kunna sättas till hälften av
den ovan beräknade för uppgörandet av själva förteckningen eller till ett hälft öre
för värjo person, som finnes antecknad å avskriften. Efter beräkning av ett hälft
öre för varje person, skulle ersättningen för avskrifterna av förteckningen på lands¬
bygden uppgå till omkring 12,500 kronor. Detta belopp torde emellertid böra ökas
216
Sjätte huvudtiteln.
T74 i med omkring 2,500 kronor, för den händelse anspråk på ersättning för avskrifterna
L skulle framställas från mantalsskrivningsförrättarne för städerna.
Med åberopande av vad sålunda anförts, får pensionsstyrelsen i underdånighet
hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte, därest så befinnes erforderligt, hos Riksdagen
göra framställning om beviljande för ifrågavarande ändamål av ett förslagsanslag
å 40,000 kronor.»
Departement..- Då ifrågavarande förteckningar och avskrifter torde komma att
chefen. förorsaka ett ganska betydligt arbete, synes det vara billigt, att
häradsskrivarna, så länge deras löner ej äro reglerade, komma i åtnju¬
tande av någon ersättning härför. De av pensionsstyrelsen föreslagna
beloppen, vilka tillkommit efter överläggning med fögderiförvaltnings-
sakkunniga, synas mig skäligt avvägda. Enligt de upprättade blan-
e erna upptager varje upplägg tio namn, vadan ersättningsbeloppet
kommer att uppgå till 10 öre för sida för förteckningarna och 5 öre
för avskrifterna. Beloppet är således väsentligt mindre än det som
utgått till häradsskrivarna för röstlängders till riksdagsmannaval upp¬
rättande. För sistnämnda arbete, som dock i allmänhet är avsevärt
mer betungande, hava häradsskrivarna nämligen erhållit ersättning dels
med 50 öre för varje helt eller påbörjat uppslag med beräkning av
minst 15 rader å värjo uppslag och dels med 5 öre för varje ogulden
utskyldspost, varom han skall göra anteckning i längderna.
Vad städerna beträffar, hyser pensionsstyrelsen förhoppning att
kunna ordna saken under hand. Skulle emellertid från något håll
anspråk på ersättning framställas och befinnas välgrundat, torde ett
mindre belopp böra vara tillgängligt för ändamålet.
Då de för pensionsförsäkringens genomförande för år 1914 beviljade
anslagen icke synas kunna tagas i anspråk för ifrågavarande ersätt¬
ningars bestridande, torde anslag på 1915 års stat böra begäras. För
tiden efter 1914 lärer särskild ersättning ej behöva utgå, om det för¬
slag till lönereglering för fögderiförvaltningarna, som Kungl. Maj:t torde
framlägga för instundande Riksdag, varder av Riksdagen antaget.
På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå Riksdagen
att för beredande av ersättning enligt angivna
grunder åt mantalsskrivningsförrättare för upprättande
av de i 14 § av lagen om allmän -pensionsförsäkring om-
förmälda förteckningar samt avskrifter därav på extra
stat för år 1915 bevilja ett förslagsanslag å 40,000
kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att redan under
år 1914 av tillgängliga medel utanordna beloppet.
Sjätte huvudtiteln.
217
Diverse sociala ändamål.
24. Anslag till nationalföreningen mot emigrationen.
Med bifall till Kungl. Majrts därom framställda förslag har Riks¬
dagen för vart och ett av åren 1909—1914 beviljat ett anslag på extra
stat av 10,000 kronor för understödjande av nationalföreningens mot
emigrationen verksamhet.
I skrivelse den 11 oktober 1913 har styrelsen för nämnda för¬
ening gjort framställning om enahanda anslag för år 1915. I ansök¬
ningen anför styrelsen följande:
»Föreningen började år 1913, det sjunde arbetsåret, med ett medlemsantal
verstigande 12,000, vilken siffra motsvarar ungefär tredubbla medlemssiffran vid
årsskiftet 1910—1911. Denna tillväxt var en följd av det intensiva arbete för att
genom ett ökat medlemsantal lägga eu bredare grund för föreningens organisation,
vilket pågick genom centralbyrån under bösten 1911 och hela 1912, och som full¬
följts av de olika länsföreningarna under 1913. Det är att vänta, att 1913 skall
kunna visa en ytterligare, ehuru av naturliga skäl mindre betydande, ökning av
medlemsantalet.
I december 1912 nybildades tvenne länsavdelningar, den trettonde och fjor¬
tonde i ordningeD, i Västerbottens och Norrbottens län. Under den gångna delen
av 1913 ha förberedelser träffats för bildande av län sföreningar ytterligare i Stock¬
holms, Södermanlands, Kristianstads, Skaraborgs, Kopparbergs och Gävleborgs län.
I trenne av dessa län utövar föreningen redan verksamhet, nämligen Stockholms,
Södermanlands och Skaraborgs; i de tre övriga beräknar föreningen kunna i sam¬
manhang med bildandet av länsföreningar upptaga verksamhet senast från och
med 1914.
De olika grenarna av föreningens verksamhet visa alla ett betydande upp¬
sving under den hittills gångna delen av innevarande år.
Vad beträffar upplysnings- och utredningsarbetet, har föredrags- och skrift-
spridningsverksamheten fortgått på vanligt sätt. Föreningens tidskrift »Hem i
Sverige» har under 1913 ytterligare utvecklats till omfånget och givits ett rikare
och mera omväxlande innehåll. I föreningens broschyrserie har nyligen utkommit
en framställning av kolonisationen i Canada, och tvenne skrifter äro under för¬
beredelse, behandlande sparverksamheten bland svenskarne i Förenta, Staterna
och den inre kolonisationen i Preussen. För serien »Undersökningar rörande svenskt
näringsliv» pågår eu ganska omfattande utredning rörande arbetsintensiteten inom
den mekaniska verkstadsindustrien.
Byråverhsamheten har under året nått en väsentligt större omfattning än tidi¬
gare. Nya byråer ha upprättats i Eskilstuna för Södermanlands län, i Jönköping
för Jönköpings län, i Skövde för Skaraborgs län och i Umeå för Västerbottens län.
För Gävleborgs län öppnas byrå i Bollnäs don 1 nästkommande december. Tack
vare dels det ökade antalet byråer, dols och framför allt en livligare verksamhet
vid de flesta av de äldre byråerna har under de tre första kvartalen 1913 uppnåtts
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. / sand. 1 höft. 28
[75.]
Anslag till
nationalföre¬
ningen mot
emigrationen.
(Extra anslag.)
Framställning
av föreningen.
218
Sjätte huvudtiteln.
[75.]
ett i det närmaste dubbelt så stort arbetsresultat som under samma tid 1912. Så
handlades vid samtliga byråer sammanlagt 3,525 ärenden under tiden 1 januari —
30 september 1912 mot 6,902 samma tid 1913, Den mest betydande ökningen
kommer på jordförmedlingen. Antalet fastighetsköpare och förmedlade köp har
ungefär tredubblats, antalet fastigheter till salu och antalet förfrågningar rörande
egnahemslån ungefär fördubblats. Men även övriga ärenden visa ökning. Antalet för¬
medlade platser har sålunda ungefär fördubblats, antalet rättsliga ärenden, nästan
uteslutande avseende hemvändande svensk-amerikaner, har ökats från 442 till 644
o. s. v. Tillväxten i byråernas arbetsresultat är givetvis en direkt följd av för¬
eningens ökade ekonomiska förmåga att utrusta desamma, tack vare stegrade in¬
komster av medlemsavgifter och de från och med 1913 utgående direkta stats¬
bidragen till byråernas jordförmedling.
Egnahemsbolagens verksamhet har fortgått i normal omfattning, och utveck¬
lingen i egnahemskolonierna lovar i stort sett gott. Ett synnerligen betydelsefullt
steg för utveckling såväl kvantitativt som kvalitativt av den affärsmässiga jord¬
förmedlingen har under året tagits genom det nyligen bildade Aktiebolaget svensk
jordförmedling, som har till uppgift att förlägga och förmedla kredit åt de lokala
egnahemsbolagen samt åvägabringa en enhetlig ledning av och samverkan mellan
desamma. Bolagets stiftare äro samtliga ledamöter av nationalföreningens cen¬
tralstyrelse, som jämväl är genom flera av sina mest verksamma ledamöter före¬
trädd i bolagets styrelse. Det är att vänta, att det nybildade bolaget skall möj¬
liggöra en kraftig utveckling av de lokala egnahemsbolagens verksamhet och ny¬
bildning av dylika i de län, där behovet av ökad tillgång på jord för småbruks-
ändamål gör sig gällande.
Egnahems fondens utlåningsverksamhet har under det senaste året av brist
på medel varit obetydlig. Låntagarne fullgöra i de flesta fall väl sina förbin¬
delser.
EgnahemsutstäLlningen visar sig få en allt större betydelse genom att bjuda
såväl fackmän inom egnahemsarhetet tillfälle till studier som enskilda egnahems-
byggare råd och vägledning. Smärre separatutställningar ha under året instal¬
lerats å flera av landsortsbyråerna. Slutligen har föreningen med erkännande del¬
tagit i årets utställningar i Landskrona, Kalmar och Hudiksvall.
De sålunda hittills vunna resultaten synas centralstyrelsen giva oförtydbart
vid handen, att föreningens arbete i stort sett rätt inriktas, och att, under förut¬
sättning av fortsatt stöd från staten, landsting och hushållningssällskap samt den
stora allmänheten, föreningens arbete skall kunna med allt större framgång full¬
följas.»
I en vid ansökningen fogad berättelse över föreningens verksamhet
under år 1912, avgiven av föreningens centralstyrelse, anföres, bland
annat, följande:
)) Byrdverksa m lieten.
Under 1912 ha, liksom under föregående år, tio byråer varit i verksamhet,
nämligen centralbyrån i Stockholm och byråerna i Göteborg, Säffle (vilken under
året flyttats till Karlstad), Yäxiö, Vänersborg, Linköping, Västervik, Kalmar,
Malmö och Halmstad. Av dessa hava centralbyrån och byrån i Göteborg varit i
verksamhet sedan hösten 1907, byrån i Säffle (Karlstad) sedan våren 1908 och
Sjätte huvudtiteln.
219
byråerna i Växiö och Vänersborg från och med 1909. Byrån i Kalmar blev fullt [75.]
arbetsduglig först under 1910, vilket år byrån i Malmö upprättades. Byråerna i
Linköping, Västervik och Halmstad ha varit i verksamhet sedan 1910, men på
grund av lokala förhållanden trots centralledningens ansträngningar ännu icke
nått avsedd effektivitet.
Omfattningen av byråernas verksamhet framgår av omstående summariska
tablå över handlagda ärenden, vari för jämförelses skull intagits även 1911 års
siffror.
Om de sekundära siffrorna för jord- och arbetsförmedlingen — d. v. s. siff¬
rorna för resp. »anvisade fastigheter» och »förmedlade köp» och för »anvisade
sökande» och »förmedlade platser» — bortelimineras, blir slutsumman 4,622 mot
4,859 för 1911.
Slutsiffran visar alltså i förhållande till 1911 en obetydlig minskning, som
kommer närmast på rubrikerna för jordförmedling och råd och upplysningar om
egnahemslån.
Denna minskning sammanhänger dels med det svaga utbytet av några av de
nyss nämnda byråerna, dels ock framför allt med ett förhållande, som över huvud
är i hög grad bestämmande för resultatet av byråernas verksamhet under 1912,
nämligen den påtagliga, men helt visst tillfälliga avmattningen i nybildning av
egna hem under detta år, vilken med säkerhet torde komma att göra sig gällande
jämväl under 1913.
Antalet handlagda ärenden å föreningens byråer under åren 1911—1912.
Ärendenas natur:
|
Antal ärenden.
1911 | 1912
|
1. Jordförmedling:
|
|
|
a. Fastigheter till salu ...........................................................
|
721
|
727
|
b. Fastighetsköparc....................................................
|
957
|
907
|
c. Anvisade fastigheter................... ....................................
|
1,004
|
1,375
|
d. Förmedlade köp.......................................
|
no
|
72
|
2. Erhållande av egnahemslån.........................................................
|
954
|
818
|
3. Arbetsförmedling:
|
|
|
a. Arbetstillfällen ..........................................................
|
129
|
96
|
b. Arbetssökande................................................................
|
594
|
559
|
c. Anvisade sökande ...............................................................
|
254
|
196
|
d. Förmedlade platser____
|
34
|
79
|
4. Erhållande av svensk medborgarrätt .............................................
|
127
|
149
|
5. Erhållande av rätt att idka näring eller besitta fast egendom ........
|
78
|
99
|
6. Yärnpliktsförhållanden...............................................................
|
247
|
293
|
7. Fall, som ej kunna ansos höra under någon av ovanstående rubriker
|
1,052
|
974
|
220
Sjätte huvudtiteln.
[75.]
Egnahemsrörelsen i allmänhet och i synnerhet nybildningen av egnahem är
i ganska hög grad beroende av konjunkturernas växlingar. Under depressionen
inom industri, handel och byggnadsverksamhet, över huvud inom de till städer och
stadssamhällen knutna näringarna, under 1908—1910 hämmades i väsentlig mån
tillströmningen av folk från landsbygden till städer och industrisamhällen —
tvärtom inträdde en markerad återströmning av arbetskraft från dessa samhällen
tillbaka till landsbygden. Härmed följde dels rikligare tillgång än tidigare på
arbetskraft för jordbruket, dels bland de ekonomiskt bättre situerade arbetarne
eu stegrad efterfrågan på jord och en starkare önskan att med stöd av statens
egnahemslån kunna förvärva sådan för att ägna sig åt självständig jordbruks verk¬
samhet.
Redan o 1911 märktes en strömkantring härutinnan och blev under 1912 allt
tydligare. Aterströmningen till landet avtog, och tillströmningen av arbetskraft
till städerna började på nytt med de förbättade konjunkturerna, yttrande sig
i starkare efterfrågan på arbetskraft inom industrien, för byggnadsverksam¬
het o. s. v.
Resultatet härav vis ä vis egnahemsrörelsen har visat sig i minskad efter¬
frågan på lån hos hushållningssällskapen och andra låneförmedlare, särskilt i de
starkare industrialiserade länen, t. ex. Malmöhus län, trakten omkring Stockholm
o. s. v., och därmed också betydligt minskade anspråk på statens egnahemslåne-
fond från låneförmedlarne; totalbeloppet sökta statslån utgjorde sålunda 8,928,975
för 1913 mot 9,361,445 för 1912 och 9,885,750 för 1911.
I fråga om föreningens verksamhet avläser man tydligt denna tillbakagång
i siffrorna för förfrågningar rörande egnahemslån, vilka uppgingo 1910 till 1,175,
men 1911 till endast 954, vilken siffra under 1912 sjunkit ytterligare till 818.
Nationalföreningens mot emigrationen jordförmedling under åren 1911—1912.
Byrån i
|
Fastigheter till
salu.
|
Fastigh etsköpare.
|
Förmedlade köp.
|
1911
|
1912
|
1911
|
1912
|
1911
|
1912
|
Stockholm .............................................
|
63
|
216
|
172
|
168
|
16
|
19
|
Göteborg................................................
|
201
|
238
|
265
|
312
|
18
|
8
|
Sä fil e ...................................................
|
13
|
19
|
83
|
76*
|
O
|
2
|
Växiö ...................................................
|
242
|
56
|
169
|
65 >
|
46
|
10
|
Vänersborg..............................................
|
66
|
34
|
113
|
85'
|
6
|
6
|
Linköping .............................................
|
36
|
30
|
44
|
41,
|
10
|
5
|
Västervik .............................................
|
13
|
5
|
28
|
19
|
4
|
|
Kalmar ................................................
|
32
|
75
|
31
|
45
|
5
|
5
|
Halmstad .............................................
|
16
|
17
|
25
|
21 i
|
2
|
3
|
Malmö...................................................
|
39
|
no
OO
|
27
|
37 -
|
—
|
7
|
Summa
|
721
|
723
|
957
|
869
|
no
|
65
|
Sjätte huvudtiteln.
221
En granskning av siffrorna för jordförmedlingen ger liknande resultat. Siffran
för »fastigheter till salm är i det närmaste densamma för 1912 och för 1911. An¬
talet fastighetsköpare åter har sjunkit från 957 för 1911 till 907 för 1912 och
antalet förmedlade köp från 110 till 72.
I fråga om siffran för förmedlade köp är emellertid att märka dels i för¬
hållande till fjolåret, att i 1912 års siffra ingå endast några få köp förmedlade för
resp. egnahemsbolag, dels i allmänhet, att såsom vanligt verkliga antalet försälj¬
ningar, som kommit till stånd genom byråernas arbete, utan tvivel är avsevärt
större än det i statistiken redovisade, beroende därpå att försäljningar, som av¬
slutats på grund av byråernas anvisningar, icke i vederbörlig ordning av parterna
inrapporteras.
I juni utkom första och i december andra häftet av föreningens jordförmed-
lingspublikation »Svensk jord, fastigheter till salu genom Nationalföreningen mot
emigrationen». Publikationen, som tryckts i 1,500 å 2,000 exemplar, har rönt allt
livligare efterfrågan och kommer uppenbarligen, allt efter som den hinner inarbetas,
att bliva av synnerligt stort värde i jordförmedlingsverksamheten. För att ge en
föreställning om publikationens omfattning kan nämnas, att dess sista häfte inne¬
håller uppgifter om över 500 fastigheter. Publikationen torde emellertid under
1913 komma att uppgå i den officiella jordförmedlingspublikation, som enligt
statsmakternas beslut skall utgivas på statens bekostnad.
Vad beträffar föreningens arbetsförmedling, som avser väsentligen hemvän-
dande svensk-amerikaner och i det stora hela är inskränkt till byråerna i Stock¬
holm och Göteborg, visar denna, som en följd av de förbättrade konjunkturerna,
avsevärt bättre resultat än under 1911. Antalet förmedlade platser utgör dock
endast 79, kommer till övervägande del på Göteborgsbyråns konto och innebär så
gott som uteslutande placering av kvalitetsarbetare, verkmästare, affärsbiträden
o. s. v. företrädesvis svensk-amerikaner.
Liksom under föregående år har föreningen i trenne fall i sammanhang med
sina byråer och i samarbete med intresserade lokala institutioner underhållit
offentlig arbetsförmedling. Så i Västervik i samarbete med landsting, hushåll¬
ningssällskap och Västerviks stadsfullmäktige för norra Kalmar län, i Kalmar för
södra Kalmar län tillsammans med landstinget och i Halmstad för Halland lika¬
ledes tillsammans med landstinget. Dessa anstalters förmedlingssiffror äro icke
upptagna i här meddelade tablå.
Frekvensen av svensk-amerikaner å byråerna under 1912 har varit ganska
betydande, sammanhängande med de talrika besöken i hemlandet under sommarens
Olympiska spel. — — —----— — —-------------
Ser man närmare på de enskilda byråernas andel i årets samlade arbets¬
resultat, finner man för centralbyrån 874 handlagda ärenden under 1912 mot 734
för 1911, 845 för 1910 (en exceptionellt hög siffra året efter storstrejken) och 522
för 1909 — sålunda en jämn och vacker stegring.
Centralbyråns expedition har under året omfattat 2,469 kopierade skrivelser,
mot 1,896 för 1911, förutom flera tiotusental cirkulärskrivelser, distribuering av
utredningar, publikationer, småskrifter o. s. v.
Byrån har alltjämt sina lokaler i fastigheten Birgerjarisgatan 29 med egna-
hemsutställningen förlagd till Birgerjarlsgatan 32; avsikten är emellertid att under
1913 kunna sammanföra byrån och utställningen till gemensam lokal. Personalen
har liksom under 1911 utgjorts av ombudsmannen med en assistent —• tillika
[75.]
222
Sjätte huvudtiteln.
kamrer hos A.-B. Bankesta småbruk, som har sitt kontor å byrån — jämte två
kontorsbiträden, men komrner från och med 1918 att ökas med en särskild före¬
ståndare för jordförmedlingsverksamheten.
Tablå över antalet utlandssvenskar, som åren 1910—12 anlitat föreningens byråer.
Handlagda ärendens natur:
|
1910
|
1911
|
1912
|
S:a
|
Jordförmedling:
antalet fastighetsköpare ........................
|
166
|
267
|
315
|
748
|
antalet förfrågningar om egnahemslån......
|
135
|
123
|
127
|
385
|
Arbetsförmedling:
antalet arbetssökande..............................
|
292
|
198
|
317
|
807
|
Öfrig förmedlings- och upplysningsverksam¬
het:
antalet förfrågningar..............................
|
174
|
215
|
285
|
■
674
|
Rättsligt biträde:
antalet förfrågningar.............................
|
311
|
389
|
504
|
1.204
|
Summa
|
1.078
|
1,192
|
1,548
|
3,818
|
Vad beträffar Göteborgsbyrån, bar bär totalantalet ärenden ökats till 1,730,
mot 1,554 under 1911. Byråns expedition bär omfattat 982 kopierade skrivelser
förutom cirkulärskrivelser och distribution av publikationer,
Den tredje av de större byråerna, byrån i Malmö, bär under året i någon
mån böjt sitt arbetsresultat. Antalet handlagda ärenden bar stigit från 313 under
1911 till 399 under 1912, antalet expedierade skrivelser uppgår till 1,195. Resul¬
tatet motsvarar likväl icke de nedlagda kostnaderna. Från och med 1913 vid¬
tagas emellertid förändringar å byrån, som torde komma att medföra en kraftigare
utveckling av verksamheten. Genom beslut av Malmö stadsfullmäktige kommer
byrån att fr. o. m 1913 åtnjuta förmånen av fri lokal i Malmö stad tillhörig
fastighet.
Vad de mindre byråerna beträffar, ha byråerna i Växiö och Kalmar väl häv¬
dat sin ställning, ehuru de, liksom de övriga landsortsbyråerna, tydligen rönt in¬
verkan av den förut berörda avmattningen inom egnahemsrörelsen, vilket särskilt
gäller Växiöbyrån. Byråerna i Vänersborg och Säffle äro något svagare än före¬
gående år, för den senare sammanhängande med den under året företagna flytt¬
ningen till Karlstad. Vad beträffar byråerna i Linköping, Västervik och Halm¬
stad, äro svårigheterna ifråga om dem redan berörda. Centralstyrelsen hyser dock
grundad förhoppning, att dessa svårigheter småningom skola kunna övervinnas.
223
Sjätte huvudtiteln.
Över huvud har under det gångna året helt naturligt ifråga om byråverk-
samheten samma vansklighet gjort sig gällande, som berörts i föregående
års berättelse: att på grund av föreningens begränsade ekonomiska resurser
det mångsidiga och delvis krävande byråaTbetet i de flesta fall måste
skötas såsom bisysslor av personer, som lägga sitt mesta arbete på och ba
sin mesta inkomst av andra befattningar. Tack vare det stöd föreningen från och
med 1913 kommer att erhålla för en av de viktigaste grenarna av sin verksam¬
het, jordförmedlingen, från de av statsmakterna för detta ändamål anvisade an¬
slagsmedlen bör det emellertid bli möjligt för föreningen att åstadkomma en ge¬
nomgående starkare personalbesättning även å de mindre byråerna. Så kommer
från och med 1913 genom redan träffade dispositioner föreningen att erhålla funk¬
tionärer, som odelat ägna sig åt dess verksamhet, utom vid byråerna i Stockholm
och Göteborg, där detta förut varit fallet, jämväl vid byråerna i Karlstad, Väners¬
borg, Växiö och Malmö. Och även byråerna i Kalmar, Västervik och Halmstad
komma att från och med 1913 arbeta under avsevärt gynnsammare villkor än
tidigare.
I sammanhang med att byråerna för sin jordförmedling få åtnjuta direkta
statsbidrag komma de att i sin egenskap av jordförmedlingsorgan ingå i den av
statsmakterna upprättade organisationen för offentlig jordförmedling, och tillför¬
säkras de givetvis härigenom en tryggare ställning än den de tidigare ägt.
Under 1912 har ingen ny byrå upprättats, utan arbetet inriktats på att så
långt möjligt stärka de äldres ställning. Men äro under året förberedelser träf¬
fade för att tvenne nya byråer skola kunna träda i verksamhet omedelbart på
nyåret 1913, nämligen i Eskilstuna, Skövde och Jönköping. Slutligen erhåller
föreningen fr. o. m. 1913 ett avlönat ombud i Mineapolis, varigenom första steget
tagits till en utsträckning av verksamheten till Förenta Staterna.
Egnahemsbolagen.
Nedanstående tabell utvisar fluktuationerna i de med föreningen samverkande
egnahemsbolagens omsättning av gårdar och lägenheter under åren 1908 till och
med 1912.
|
|
Antal försålda lä
|
genheter:
|
Bolagets namn.
|
|
|
|
|
|
|
1908
|
1909
|
1910
|
1911
|
1912
|
1908-1912
|
A. B. Värmlandshem.......................................
|
12
|
12
|
9
|
3
|
1
|
37
|
A. B. Småbruk i Västrå Sverige........................
|
4
|
9
|
8
|
6
|
—
|
27
|
A. B. Norra Kalmar läns Egnahem ..................
|
—
|
—
|
5
|
2
|
—
|
7
|
Värends Egnahems-A. B..................................
|
—
|
—
|
25
|
34
|
5
|
64
|
Västgöta-Dals Egnahems-A. B............................
|
—
|
—
|
—
|
—
|
5
|
5
|
A. B. Bankesta Småbruk .................................
|
—
|
—
|
35
|
10
|
15
|
60
|
A. B. Jönköpings läns Egnahem........................
|
—
|
—
|
—
|
16
|
3
|
19
|
A. B. Jämtlands läns Egnahem ........................
|
—
|
—
|
—
|
5
|
18
|
23
|
Summa lägenheter
|
16
|
21
|
82
|
76
|
47
|
242
|
224
Sjätte huvudtiteln.
Såsom synes liar under året omsättningen avsevärt minskats i förhållande
till åren 1910—1911. Detta sammanhänger dels i någon mån med minskad efter¬
frågan av de orsaker, som i det föregående utförligt blivit belysta, dels ock fram¬
för allt därmed, att flera av bolagen under åren 1910—1911 påbörjade betydande
styckningsföretag, å vilka avyttrades ett stort antal lägenheter, och ha bolagen
behövt någon tid att avsluta arbetena inom respektive kolonier, innan nya företag
grundats. I några fall har man också velat se de redan grundade företagen vinna
stadga och utnyttja de på dessa vunna erfarenheterna, innan nya kolonier
skapats.
Så har särskilt varit förhållandet med A. B. Värmlandshem, som under året
haft full sysselsättning i den äldre Säfflekolonien, vars kolonister på grund av
ogynnsamma skörderesultat och under 1911 verklig missväxt haft stora svårig¬
heter att kämpa emot. Bolaget har vidtagit energiska åtgärder för att biträda
kolonisterna med att sätta jorden i bättre växtkraft o. s. v., och allt tyder nu på
att svårigheterna skola kunna övervinnas och samtliga kolonister, möjligen med
ett eller annat undantag, slå sig igenom med sina småbruksföretag.
A.-B. Småbruk i västra Sverige har likaledes inskränkt sin verksamhet till
kolonien å Stora Holm, där utveckligen lovar gott.
A.-B. Norra Kalmar läns Egnahem har under året inköpt egendomen V,
mtl. Sörebo i Hörlunda socken 11/4 mil från Hagelsrums station å Nässjö—Oskars¬
hamns järnväg för ett pris av 48,600 kronor. Egendomen, som har en areal av
c:a 450 tnld, kommer att styckas i nio ä tio lotter, och beräknas styckningen
vara slutförd i sådan tid, att försäljningar kunna ske under sommaren 1913.
Värends Egnahems-A.-B. har slutfört kolonisationen av egendomen Högna-
löf och underhandlade vid årsskiftet om inköp av ny egendom, vilka underhand¬
lingar lett till det resultat, att bolaget i början av januari 1913 inköpt Dädesjö
Mellan- och Yästergårdar nära Braås station å Yäxiö—Klavreström-järnvägen för
ett pris av 75,000 kronor. Egendomen har en areal av 529 tnld.
Västgöta-Dals Egnahems-A.-B. har under året påbörjat försäljningarna
från égendomarna Herrstad oek Fristorp. Fem ägolotter äro försålda.
A.-B. Bankesta Småbruk har under året slutfört kolonisationen av Bankesta,
där endast Billsta hirvudgård och en del sparade tomter återstå osålda. Utveck¬
lingen inom kolonien är gynnsam; de flesta av småbruken, särskilt de med äldre
byggnader försedda, visa redan en väsentligt förbättrad ekonomi; för de nybe-
byggda lägenheterna, av vilka trenne under året ombytt ägare, är givetvis ekono¬
mien vanskligare, men i stort sett tillfredsställande. En överbliven småbruks-
lägenhet är under året försåld.
Bolaget har vidare påbörjat kolonisationen av den till Bankesta gränsande
egendomen Mora, som styckats i en huvudgård, ett skogskomplex, 15 småbruk
och 20 trädgårdsbruk och bostadstomter. Härav har under året försålts med till¬
träde 1913 huvudgården, 11 småbruk och två trädgårdslägenheter.
A.-B. Jönköpings läns Egnahem har under året slutsålt lägenheterna å egen¬
domen Torsjö så när som på en. Underhandlingar pågå vid årsskiftet om inköp
av ny egendom.
A.-B. Jämtlands läns Egnahem inköpte redan under 1911 fyra mindre fastig¬
heter i Ovikens, Lits, Bagunda och Hammerdals socknar, vilka egendomar styc¬
kats i 32 lägenheter jämte en skogsallmänning. Antalet försålda lägenheter under
året uppgår till 18.
Sjätte huvudtiteln.
225
Under 1912 har bolaget ytterligare inköpt en fastighet, f. militiebostället
Berge i Brunflo socken.
A.-B. Medelpads Egnahem, som konstituerades i slutet av 1911, har icke
hunnit påbörja någon verksamhet.
Slutligen har under året, såsom redan i det föregående antytts, förberedelser
träffats för bildande av ett egnahemsbolag i Norrbottens län, och har national¬
föreningen, då detta skrives, beslutit att jämte Norrbottens läns hushållningssäll¬
skap ingå som stiftare i detta bolag och teckna ett belopp av 5,000 kronor.
Egnahemsbolagens arbete under det gångna året har givetvis bidragit att
än tydligare framhäva de under de tidigare åren vunna erfarenheterna. Det
torde vara av intresse att i detta sammanhang något närmare beröra dessa er¬
farenheter.
Den riktiga principen för egnahemsbolagen har varit en sunt affärsmässig
skötsel i bestämd motsats till såväl jobberiet å ena sidan som vissa välgörenhets-
tendenser i egnahemsrörelsen å den andra. De kraftigare bolagen ha också, så
långt erfarenheten räcker, visat sig kunna förränta sitt kapital, utan att i något
hänseende genom uppskruvade priser de bildade egnahemmens bärkraft riskerats.
A styckade egendomar ha av sakkunniga personer uppgjorts väl avvägda
styckningsplaner, varvid särskilt undvikits att för hårt sönderstycka jorden, utan
sörjts för en hälsosam blandning av mindre och något större lägenheter. Fler¬
städes ha bolagen vidtagit i förhållande till sina resurser omfattande åtgärder
för avdikningar och väganläggningar inom sina resp. kolonier. I några fall och i
stort sett med framgång ha bolagen lett byggnadsverksamheten inom sina resp.
kolonier, varvid genom enhetliga materialinköp, standardisering av byggnadstyper,
uppgörande av entreprenader, omfattande ett flertal helt bebyggda lägenheter,
o. s. v. kostnaderna kunnat nedbringas.
Sedan affärerna å en egendom avvecklats, har man sökt följa koloniens ut¬
veckling, sörja för undervisning — gratis upplåtelse av mark till skolhus äger
rum, där så erfordras — organisera föreningsväsen — i ett par fall ha byggts
mjölkuppsamlingsmejeri och lokaler för inköps- och försäljningsföreningar—• man
har ingripit till förbättring av jord, som visat sig vara därav i behov, genom dik-
nings- och gödslingsanslag o. s. v.
Svagheterna i verksamheten sammanhänga dels med otillräcklig erfarenhet
under verksamhetens första år och i de tidigaste företagen: man utlade för många
små brukningsdelar, byggnaderna blevo för dyra o. s. v., dels med brister i själva
statens egnahem slånerörelse. Med den tidigare gällande maximivärdegränsen, 6,000
kronor, blevo i regel brukningsdelarna för små och svaga och då nybyggnad erfordrades
överbebyggda, i det att värdet av byggnaderna stundom uppgått till 2/3 av lägen¬
hetens totalvärde. Genom värdegränsens av 1912 års Riksdag beslutade höjning
till 8,000 kronor möjliggöres att till samma byggnader som tidigare lägga avsevärt
större jordareal, varigenom givetvis uppstå bärkraftigare lägenheter.
Bristerna sammanhänga slutligen och icke minst med bolagens egen svaghet
och små kapitalresurser.
Om man kan anse de nyss berörda förtjänsterna i den redan bedrivna
bolagsverksamheten antyda ett program för densamma, så torde man kunna säga,
att den förnämsta svagheten ligger däri, att detta program av brist på kapital
kunnat endast ofullkomligt realiseras.
Det har vidare några gånger inträffat, att jämförelsevis små egendomar, som
knappast borde styckas och betingat för högt pris för att kunna med fördel reali-
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 1 samt. 1 Imf t. 29
226
Sjätte huvudtiteln.
[75.]
seras, blivit inköpta därför att ett bolags resurser icke synts medge en större
affär. Med bristen på kapital sammanhänger ytterligare det starka beroendet av
lån, som visserligen lämnas mot låg ränta och till avsevärda belopp ur jordför-
medlingsfonden, men som i regel icke kunna tillgodogöras av bolagen annorledes
än mot personlig borgen av styrelsen. Givetvis kunna dock icke i längden bo¬
lagen för denna sin kredit vara beroende av att enskilda intresserade privatper¬
soner vid sidan av att de arbeta utan ersättning dessutom äro villiga att teckna
borgen för ofta högst ansenliga belopp.
Den svårighet för iordförmedlingsarbetet, som är den största och den som i
första hand måste avhjälpas, är sålunda trist en på kapital. På samma gång kvä¬
ves en fastare organisation. Det är icke nog att få till stånd kraftigare, kapital¬
starkare lokala bolag som organ för verksamheten, det gäller också att åstad¬
komma en enhetlig ledning av och samverkan mellan dessa lokala bolag.
Det kan också redan här nämnas, att planer på en utveckling av egnahems¬
bolagens verksamhet i nu antydd riktning föreligga och torde under 1913 kunna
förverkligas.
Egnahems fonden.
Egnahemsfonden uppgick enligt bifogade räkenskapssammandrag den 31 de¬
cember 1912 till kronor 132,597: 03, varav kronor 2,994: 70 disponibla medel. In¬
komsterna under året ha överstigit utgifterna med kronor 1,480: 56. Sedan den
från år 1911 medförda balansen på vinst- och förlustkontot å kronor 727: 67 bli¬
vit täckt, återstår en vinst för året å kronor 752: 89, som överförts till nästa års
vinst- och förlustkonto.
Att icke överskottet blivit större beror givetvis därpå, att de disponerade
medlen dels i avsevärd utsträckning varit utlämnade som Täntefria lån till egna-
hemsbyggare, dels placerats i egnahemsbolag, som under 1912 ännu befunno
sig i början av sin verksamhet, och av vilka endast tvenne lämnade utdelning
för 1911.
I egnahemsbolag voro placerade vid årsskiftet kronor 68,520: —, fördelade
på följande bolag:
Värends Egnahems- A.-B............
A.-B. Bankesta Småbruk ...............
Yästgöta-Dals Egnahems-A.-B........
A.-B. Norra Kalmar läns Egnahem
A.-B. Jämtlands läns Egnahem.......
A.-B. Jönköpings läns Egnahem ...
A.-B. Medelpads Egnahem................
kronor 10,020: —
» 31,000: —
» 5,000: —
» 500: —
■» 5,000: —
» 12,000: —
> 5,000: -
Kronor 68,520: —
I egnahemslån, företrädesvis mot säkerhet i inteckningar, liggande över
statens egnahemslån, voro utlånade den 31 december 1912 kronor 50,273: 48 till
60 stycken låntagare Dessutom disponerade Östergötlands länsförening kronor
5,000 för samma ändamål. Tre lån äro under året återbetalda och 10 nya åter
utlämnade.
Låntagarna ha i de fall, då ränte- och amorteringsskyldighet inträtt, i stort
sett ordentligt fullgjort sina skyldigheter. Endast i några få fall ha räntor å
stadgad tid försummats, och i tvenne fall motser föreningen eu obetydlig förlust
på utlämnade lån, båda i Norrland.
Sjätte huvudtiteln.
227
I deri under föreningens medverkan och med stöd ur egnahemsfonden bil¬
dade kolonien å egendomen Bollerup i Kristianstads lön ha under året samtliga
lägenheter utom två slutavsynats, och ge de nybildade egnahemmen gott löfte
för framtiden. Två av kolonisterna ha under året avyttrat sina lägenheter och
till fullo återgäldat sina lån. Ett tredje hem har bytt ägare med lånet kvar¬
stående.
Egnahemsfonden har under året förvaltats av en särskild nämnd, bestående
av föreningens ordförande, skattmästare och ombudsman jämte häradshövdingen
E. Rinander och riksdagsmannen J. P. Jesperson, samtliga från centralstyrelsen,
och utanför centralstyrelsen stående chefen för Kungl. socialstyrelsen, filosofie
doktorn H. Elmquist och redaktören A. Örne. Nämnden har under året sam¬
manträtt två gånger.
Av de f. v. spårvägsfunktionärer, som genom föreningen med understöd från
de av Stockholms Nya Spårvägs-Aktiebolag till föreningens förfogande ställda
medlen förskaffats småbruk, 10 vid egendomen Vrå och 7 å Bankesta, ha i den
förra kolonien fyra och i den senare tre övergått till annan verksamhet. I intet¬
dera fallet har någon kapitalförlust åsamkats föreningen. Elera av dessa små¬
brukare ha visat goda förutsättningar att slå sig igenom med sitt sm åbruksföretag.
Vanskligast äro förhållandena för Vrå-kolonisterna, i det att utvecklingen
av deras jordbruk är väsentligt beroende på en större avdikning, som A.-B. »Hem
på landet» förbundit sig företaga, men ännu icke verkställt.
Vad slutligen beträffar den i föregående års berättelse utförligare omnämnda
lilla kolonien å egendomen Tubbetorp nära Vårgårda i Västergötland, ha i denna
under året fem lägenheter färdigbyggts och slutavsynats, sedan egnahemslån ut¬
lämnats på föreningens framställning från A.-B. Bankesta Småbruk. Kolonien
lovar tack vare ett jämförelsevis lågt jordpris, billiga byggnadskostnader och ett
gott kolonistmaterial en mycket gynnsam utveckling.
[75.]
Föreningens ekonomiska ställning den 31 december 1912.
Inkomster:
Avgifter till centralbyrån av stödjande
|
medlemmar...............
|
6,122
|
50
|
|
» » » » ordinarie
|
» ...............
|
19,791
|
—
|
25,913: 50
|
Anslag av staten .................................
|
.................................
|
10,000
|
—
|
» » landstingen............................
|
|
6,350
|
—
|
|
» » hushållningssällskapen........
|
|
3,800
|
—
|
20,150: —
|
» » Stockholms stadsfullmäktige
|
|
800
|
—
|
» » Göteborgs »
|
|
500
|
—
|
1,300: —
|
Bidrag av Ekmanska fonden.................
|
|
10,000
|
—
|
Gåvor av diverse personer......................
|
|
87
|
35
|
10,087: 35
|
Bidrag av A.-B. Bankesta Småbruk för dess administrations-
och kontorskostnader..............................................
Bidrag av Egnahemsfonden för dess administrations- och
kontorskostnader ................................................................
|
3,000: —
600: —
|
3,600: —
|
228
Sjätte huvudtiteln.
[75.]
Broschyrer m. m........................................................................ 36: 93
Kvartalsbladet: annonser........................................................ 1,461: 58
Jordregistret: » 80: —
Egnahemskatalogen: annonser.................................................. 1,395: —
» : sålda ex................................................... 57: —
» : osålda ex................................................. 975: —
Egnahemsutställningen, inträdesavgifter ................................................
Egnahemsutställningen i Halmstad, bidrag från Hallands läns lant-
bruksmöte ..........................................................................................
Egnahemsmärket; sålda ex.................................................... 1,674: —
» : osålda ex................................................. 51:67
Inbetalt å avskrivna fordringar
Ränteöverskott .........................
Kvarstående vinst från 1911.....
1,578: 51
2,427: —
27: —
300: —
1,725: 67
20: —
574: 08
364: 20
Summa kronor 68,967:31
Utgifter:
Löner vid centralbyrån:
Ombudsmannen ................................................................ 6,000: —
Övriga löner................................................................... 7,445: —
Omkostnader vid centralbyrån:
Hyra för lokal................................................................. 1,600: —
Bränsle och belysning .................................................... 229:17
Städning m. m. ........................................................... 385: 55
Böcker, tidningar, skrivmaterialier m. m...................... 818: 23
Telefoner......................................................................... 431: 40
Porton och telegram ...................................................... 1,195: 74
Diverse omkostnader .......... 1,765: 03
Ombudsmötet och representationskostnader .........................................
Resor för organisationsarbetet m. m......................................................
Föredragsverksamheten............................................................................
Tryckning, redigering m. m. av kvartalstidskriften »Hem i Sverige» ...
Jordförteckningen »Svensk jord», tryckning m. m................................
Broschyrserien ...........................................................................................
Publikationer ...........................................................................................
Trycksaker .............................................................................................
Egnahemskatalogen: redaktionsarvoden, tryckning, klichéer m. m ......
Egnahemsutställningen: diverse omkostnader .........................................
Egnahemsutställningen i Halmstad: diverse omkostnader .....................
Egnahemsmärket: diverse omkostnader....................................................
Avskrivningar :
å 62 st. aktier i Hotell-A.-B. Hembygden, bokförda till 3,000
kronor, ........................................................................ 1,500: —
å medlemsanskaffningen 75 % av kostnaderna .............. 9,066:12
13,445: —
6,425:12
457: 40
1,707: 50
821: 75
6,051: 70
592: 61
1,756: 83
1,479: 32
909: 52
2,563: 70
2,623: 08
514: 48
1,725: 67
i
i
I
Sjätte huvudtiteln. 229
å centralbyråns inventarier .......................................
|
........ 271:52
|
|
å egnahemsutställningens inventarier.......................
|
........ 1,111:75
|
|
å annonsfordringar................................................
|
......... 44:75
|
|
å »Svenska Allmogehem», 22 ex. å 2 kr...............
|
......... 44: —
|
12,038: 14
|
Linköpingsbyrån ..............................................................
|
|
400: —
|
V äxiö- » ............................................................
|
|
1,400: —
|
Västerviks- » .............................................................
|
|
350: —
|
Kalmar- » ...............................................................
|
|
350: —
|
Malmö- » ..............................................................
|
|
1,500: —
|
Halmstads- » ..........................................................
|
|
500: —
|
Göteborgsbyrån:
|
|
|
Anslag .....................................................................
|
........ 4,657:49
|
|
Till ständiga medlemmars fond överföres ................
|
......... 1,500: —
|
6,157:49
|
Vänersborgsbyrån.............................................................
|
|
1,450: —
|
Karlstads- » ..........................................................
|
|
2,248: —
|
Norra Kalmar läns arbetsförmedling .............................
|
|
600: —
|
|
Summa kronor
|
68,067: 31
|
Tillgångar:
|
|
|
Kontant i kassan ..............................................................
|
|
2,822: 47
|
Inventarier:
|
|
|
I Stockholm å centralbyrån.....................................
|
......... 3,985:58
|
|
I » » Egnahemsutställningen...................
|
......... 2,000: —
|
|
I Göteborg ...............................................................
|
1: —
|
5,986: 58
|
Aktier:
|
|
|
246 st. å 100:— i A.-B. Värmlandshem..................
|
......... 24,600: —
|
|
62 st. ä nom. 100: — i Hotell-A.-B. Hembygden,
|
bok-
|
|
förda till............................................................
|
........ 1,500: —
|
26,100: —
|
Svenska Allmogehem: 172 ex. å 2 kr............................
|
|
344: —
|
Annonsfordringar .....................................................
|
|
828: —
|
A.-B. Stockholms Diskontobank, checkräkning .............
|
........-................
|
15,699: 08
|
Diverse personers konto...................................................
|
|
4,007: 40
|
Medlemsanskaffningens konto: 25 % av kostnaderna ...
|
|
3,022: 04
|
Beläggningsstfimplar .......................................................
|
|
5: —
|
Egnahemsmärken............................................................
|
|
51: 67
|
Egnahemskatalogen: 1,300 ex. k 75 öre ......................
|
|
975: —
|
Ritningar till försäljning.................................................
|
|
24:97
|
Värmlands länsförenings redovisnings konto...................
|
|
469: 50
|
|
Summa kronor
|
60,335: 71
|
Skulder:
Egnahemsfonden för Värmland............................................................... 24,400: —
Ständiga medlemmars fond ...................................................................... 29,900: —
Obetalda räkningars konto.................................... 4,563: 28
Outbetalda anslags konto .............................................. 900: —
Utredningars konto................................................................................... 572: 43
[75.]
Summa kronor 60,335: 71
230
Sjätte huvudtiteln.
[75.]
Utlåtande
av social¬
styrelsen.
Socialstyrelsen har i infordrat utlåtande av den 8 december 1913
anfört följande:
»Nationalföreningens mot emigrationen syfte att söka för svensk ungdom
underlätta möjligheterna till självständig utkomst inom landet, helst i eget hem,
samt att befrämja utlandssvenskars återflyttning till hemlandet måste betecknas
såsom i hög grad hehj ärtans värt. En långvarig erfarenhet samt senast den ny¬
ligen avslutade emigrationsutredningen hava klart visat, huru stora svårigheter
möta vid fullföljandet av dessa strävanden. Oaktat frågans synnerliga betydelse
har från statens sida föga kunnat direkt åtgöras på detta område. När därför
nationalföreningen började sitt arbete, tvekade icke statsmakterna att i likhet med
åtskilliga landsting och hushållningssällskap skänka föreningen sitt ekonomiska
stöd. Tack vare detta samt en energiskt bedriven medlemsanskaffning har före¬
ningen efter hand vunnit ökad styrka och kunnat vidga sin verksamhet. I mer
än halva antalet län finnas redan särskilda länsavdelningar upprättade och inom
flertalet övriga torde sådana avdelningar inom de närmaste åren komma att bildas.
Antalet anordnade byråer, som vid innevarande års ingång utgjorde 10, har nu¬
mera ökats med 4. Av bilagda till styrelsen överlämnade tablå över antalet vid
byråerna handlagda ärenden under tiden 1/1—39/n av resp. åren 1912 och 1913
framgår, att byråverksamheten under den hittills gångna delen av innevarande
år mer än fördubblats i jämförelse med vad förhållandet var 1912, i det antalet
handlagda ärenden under nämnda tid i år utgjorde 8,734 mot 4,165 år 1912.
Denna verksamhet har företrädesvis åsyftat dels att tillhandagå hemvändande ut¬
landssvenskar med upplysningar och biträde rörande de med stadigvarande hem-
landsvistelse förenade formaliteter och medborgerliga förpliktelser, dels medverkan
vid bildandet av egnahem åt både hetnmasvenskar och till hemlandet återvän¬
dande landsmän. Vid sidan av hithörande mera speciella byråuppgifter, vilka
ofta kunna vara synnerligen tidskrävande och ömtåliga, har därjämte bedrivits en
allmän upplysnings- och utredningsverksamhet, med syfte att motarbeta den sed¬
vanliga överskattningen av utländska och särskilt amerikanska förhållanden i
jämförelse med motsvarande svenska samt att bidraga till belysningen av spörs¬
mål, som kunna öka Sveriges ekonomiska styrka och dess förmåga att giva bärg¬
ning åt den uppväxande ungdomen. Det är givetvis omöjligt att direkt bedöma
resultaten av detta genom föredrag, tidningsartiklar, småskrifter, utredningar och
större broschyrer bedrivna upplysningsarbete, men uppenbarligen har detsamma i
sin mån bidragit till att framkalla den riktigare och mera kritiska uppfattning av
främmande länders lockelser, som numera oftare kommer till synes.
På egnahemsrörelsens område har nationalföreningen ej blott lämnat sin
medverkan vid förmedlingen av statens egnahemslån utan ock sökt genom an¬
ordnande av en rationell och oegennyttig jordförmedlingsverksamhet sörja för, att
de med stöd av statens medel upprättade småbruken bliva bärkraftiga samt att
sålunda statens syften så långt möjligt realiseras. Om ock vissa nationalföre¬
ningens åtgörande ifråga om jordförmedlingen varit föremål för en kritik, över
vilken styrelsen saknar anledning att yttra sig, så är det emellertid dess obe¬
stridliga förtjänst att hava klart påvisat nödvändigheten av en förmedlande och
ledande offentlig verksamhet på detta område samt att hava skapat den teknik,
som för närvarande användes, icke blott vid nationalföreningens byråer utan ock
vid de inom vissa län av hushållningssällskapen numera upprättade jordförmed-
liDgsbyråerna.
Sjätte huvudtiteln.
231
Då nationalföreningen sålunda på ett i huvudsak mycket förtjänstfullt sätt
fyller uppgifter, vilka äro av stor samhällelig betydelse, anser styrelsen densamma
väl värd att för sin allmänna verksamhet åtnjuta statens ekonomiska stöd. Mot
det för år 1915 begärda beloppet av 10,000 kronor har styrelsen intet att erinra.»
[75.]
Vid styrelsens utlåtande var fogat den däri omnämnda tablån, så
lydande:
Sammandrag över handlagda ärenden å nationalföreningens mot emigrationen samtliga byråer
under tiden Vi—*%i åren 1912—1913.
Ärendenas natur:
|
Antal ärenden.
|
|
1912
|
. 1913
|
1. Jordförmedling:
a. Fastigheter till salu .......... ..... ...............
|
1
644
|
1,278
|
b. Fastighetsköpare......................................................'...........
|
810
|
2,411
|
c. Förmedlade köp.......................................................
|
60*)
|
207*)
|
2. Egnahemslån........................................................................
|
695
|
1,713
|
3. Arbetsförmedling ...................................................................
a- Arbetstillfällen ..........................................
|
94
|
225
|
b. Arbetssökande.................
|
529
|
780
|
c. Förmedlade platser ............. .........................
|
75*)
|
172*)
|
4. Svensk medborgarrätt ...............................................................
|
140
|
246
|
5. Rätt att idka näring eller besitta fast egendom ...........................
|
94
|
156
|
6. VärnpliktsfÖrhållanden.................................................
|
279
|
390
|
7. Fall, som ej kunna anses böra under någon av ovanstående rubriker
|
880
|
1,535
|
Summa
|
4,165
|
8,734
|
*) Ej inräknade i summasiffroma.
Jag har så utförligt som skett refererat de inkomna handlingarna Departements-
därför, att dels vid sistlidet års Riksdag från enskilda riksdagsmän chefen-
ifrågasattes befogenheten av särskilt statsanslag till understödjande av
föreningens verksamhet, dels ock sedermera i den offentliga diskussio¬
nen en del anmärkningar riktats mot en viss gren av föreningens verk¬
samhet.
Området för föreningens arbete sönderfaller, såsom av ovanstå¬
ende redogörelse framgår, i följande ärendesgrupper: jordförmedling,
232
Sjätte huvudtiteln.
[75.] biträde vid anskaffande av egnahemslån, arbetsförmedling, upplysnings-
och agitationsverksamhet samt rättshjälp. Därjämte är föreningen
intresserad i egnahemsbolag i vissa delar av landet.
Vad först beträffar jordförmedlingen, är den såväl till ärendenas
antal som beskaffenhet en av de viktigaste grenarna, av föreningens verk¬
samhet. Jag skall därför lämna några närmare upplysningar och erin¬
ringar angående densamma.
Initiativet till en offentlig jordförmedling av den art, som numera under¬
stödes med årliga bidrag av statsmedel, har tagits av nationalföreningen
mot emigrationen, som vad vårt land beträffar torde hava utbildat tekniken
på området. Då vid 1911 års Riksdag första gången anslag för verk¬
samheten begärdes, arbetade sålunda redan föreningens byråer med jord¬
förmedling i tio olika län. Enligt 1911 års Riksdags beslut saknade
emellertid nationalföreningen rätt till statsbidrag för sin jordförmed¬
lingsverksamhet, vilken rätt endast tillkom hushållningssällskapen. Redan
vid 1912 års Riksdag företogs emellertid på Kungl. Maj:ts förslag
ändring härutinnan. Tack vare tillgången till statsbidrag har också före¬
ningen, enligt vad jag inhämtat, kunnat under år 1913 utveckla sin
organisation på området med fem nya byråer, varjämte ytterligare två
beräknas komma i verksamhet under början av år 1914. I övrigt
skulle jag vilja framhålla, att, så vitt jag kan bedöma jordförmedlings¬
verksamhetens organisation, den riktiga synpunkten på förhållandet
mellan hushållningssällskapen och föreningen synes vara den, att i de
län, hittills mycket få, där hushållningssällskapen själva taga jordför¬
medlingen om hand, någon konkurrens från föreningens sida på området
icke torde vara önskvärd. Där åter hushållningssällskapen av en eller
annan anledning icke finna lämpligt att slå sig på jordförmedling,
är det naturligtvis mycket önskvärt, om denna oinhändertages av före¬
ningen. Så vitt jag kunnat finna, har föreningen också följt dessa rikt¬
linjer, och föreningen har ju även från ett flertal hushållningssällskap
kommit i åtnjutande av understöd, såsom jag här nedan skall omnämna
i annat sammanhang.
Det torde också böra bemärkas, att, tack vare statsbidragen,
icke blott byråernas antal ' kunnat ökas, utan att det framför allt
blivit möjligt att bättre utrusta de äldre byråerna. Å de flesta av dessa
bar tidigare arbetet varit en obetydligt avlönad bisyssla och arbets¬
resultatet blivit därefter. Numera har det blivit föreningen möjligt att
på flera av byråerna erhålla visserligen enkel, men väl kvalificerad ar¬
betskraft, som helt avlönas och helt ägnar sig åt byråarbetet. Resultatet
härav visar sig i föreningens statistik, enligt vilken under de 11 första
Sjätte huvudtiteln.
233
månaderna av år 1913 å byråerna handlagts 8,734 ärenden mot 4,165 [75.]
samma tid år 1912. Ökningen är genomgående på alla grupper av ären¬
den och särskilt på jordförmedlingen, där antalet anmälda fastigheter
fördubblats och antalet fastighets köpare och förmedlade köp ungefär
tredubblats. Vad särskilt jordförmedlingen beträffar, torde det vidare
vara i viss mån belysande, att av samtliga fastigheter, som intagits
i den officiella förteckningen över fastigheter till salu genom de stats¬
understödda jordförmedlingsbyråerna, nära 90 % anmälts genom före¬
ningen.
Utan statsbidrag för själva jordförmedlingsverksamheten hade säker¬
ligen denna utveckling varit omöjlig. Men byråerna torde dock ej kunna
uppehållas med dessa bidrag: föreningen erhåller för varje byrå högst
700 kronor, och detta under förutsättning att föreningen av andra sina in¬
komster anvisar minst samma belopp som statsbidraget. Dessa inkomster
får föreningen genom sina medlemsavgifter, genom anslag av landsting
och hushållningssällskap och genom bidrag av den s. k. Ekmanska
emigrationsfonden, som ensam lämnar lika mycket som föreningens
årliga statsanslag.
Byråverksamheten omfattar emellertid icke endast jordförmedlingen.
Vid föreningens byråer omhänderhaves även den ärendesgrupp, som jag
kallat för rättshjälp.
Denna riktar sig huvudsakligen till svensk-amerikanerna och avser
i allmänhet ansökningsärenden och annat ordnande av rättsförhållanden,
som underlätta återinvandringen. 1 sistnämnda syfte har verksamheten
säkerligen. betydelse. Jag erinrar särskilt om de allt emellanåt upp¬
dykande tidningsmeddelandena om reemigranter, som haft för avsikt att
stanna i hemlandet, men som på grund av svårigheten att få några
formaliteter ordnade återvänt till Amerika.
Även det biträde, som å föreningens byråer lämnas med egnahems¬
lånens anskaffande, torde vara värdefullt ur den synpunkten, att icke
reellt kvalificerade lånesökande må utestängas genom bristande formell
kompetens.
I fråga om arbetsförmedlingen, som jämväl bedrives genom förenin¬
gens byråer, skulle det möjligen kunna synas tvivelaktigt, om denna
vore fullt berättigad vid sidan av den offentliga arbetsförmedlingen.
För att erhålla klarhet i detta avseende har jag från arbetsförmedlings-
inspektören infordrat ett utlåtande, varav synes mig framgå, att den av
föreningen ombesörjda arbetsförmedlingen dels på ett lyckligt sätt
samverkar med den offentliga arbetsförmedlingen och dels upptagit
ett fält, till vilket denna icke sträcker sig1.
Bihang till Riksdagens 'protokoll 1914. 1 samt. I käft.
30
234
Sjätte huvudtiteln.
[75.] Arbetsförmedlingsinspektören anför följande:
»Såsom en av sina huvuduppgifter har nationalföreningen mot emigrationen
angivit strävandet att inom Sverige bereda ökade utkomstmöjligheter såväl för
landets egen ungdom som ock för återvändande utlandssvenskar. Tydligen avsågs
härmed bl. a. förmedling av anställning såsom arbetstagare, om ock huvudvikten
lagts på beredandet av annan utkomst, särskilt såsom självständig jordbrukare.
Omfattningen av föreningens egen aTbetsförmedlingsverksamhet framgår av föl¬
jande uppgifter, som avse resultaten vid föreningens samtliga byråer.
|
arbets-
|
Antalet
lediga
|
tillsätta
|
|
sökande.
|
platser.
|
platser.
|
År 1910......................................
|
....... 995
|
418
|
226
|
» 1911 ........................................
|
........ 594
|
129
|
34
|
» 1912.......................................
|
........ 559
|
96
|
79
|
» 1913 (januari—november) ....
|
........ 780
|
225
|
172
|
Ehuru under loppet av de ifrågavarande åren antalet byråer mångdubblats,
har föreningens arbetsförmedlingsverksamhet i stort sett icke ökats till sin om¬
fattning. Förklaringen härtill är väsentligen att söka i den utveckling, som den
offentliga arbetsförmedlingen under samma tid undergått och genom vilken de
mest kännbara behoven av en opartisk förmedlande institution på detta område
blivit tillgodosedda. Mellan nationalföreningens byråer och de offentliga arbets-
förmedlingsanstalterna har därför anordnats ett samarbete på sådant sätt, att arbets¬
sökande i regel från byråerna hänvisas till anstalterna. Sådant samarbete faller
sig så mycket mer lämpligt som de båda institutionerna flerstädes hava sina lokaler
förlagda i samma hus samt i några fall till och med hava gemensam föreståndare.
Vid bedömandet av nationalföreningens arbetsresultat på förenämnda område
bör uppmärksammas, att de allra flesta av föreningen förmedlade platserna torde
hava besatts med hemvändande utlandssvenskar, företrädesvis svenskamerikaner.
I många fall hava dessa från sina uppehållsorter i utlandet vänt sig till före¬
ningen för att genom dess medverkan erhålla plats. Därvid uppkommer en be¬
svärlig skriftväxling, särskilt av den anledning att det i jämförelsevis stor ut¬
sträckning varit fråga om arbete av mera kvalificerad art. När därjämte i regel
besvär krävts för ordnandet av de hemvändandes rättsförhållanden ur allmänt
medborgerlig synpunkt, torde denna förmedlingsverksamhet i allmänhet hava er¬
bjudit stora svårigheter.
Det bör tilläggas, att föreningen vid sin strävan att bereda utlandssvenskar
anställning ej sällan använt direkt påverkan på resp. arbetsgivare, sålunda en
verksamhet, som den offentliga arbetsförmedlingen ej kunnat åtaga sig.
Med avseende å all arbetsförmedling gäller naturligtvis, att icke alla fall,
då dess medverkan lett till resultat, inrapporteras från vederbörande kontrahenter
och sålunda komma tillsynes i statistiken.
Insikten om den offentliga arbetsförmedlingens betydelse för emigrationens
motarbetande och återinvandringens befrämjande har föranlett nationalföreningen
att medverka till arbetsförmedlingens utveckling. Vid flera tillfällen hava natio¬
nalföreningens länsavdelningar lämnat verksamt stöd vid framförandet av fråga
om inrättande av offentlig länsanstalt. Dessutom äro direkta ekonomiska bidrag
till sådana anstalters upprätthållande enligt tillgängliga uppgifter hittills av
nationalföreningen lämnade i följande fall:
|
Sjätte huvudtiteln.
År
|
År
|
År
|
235
År
|
|
1910.
|
1911.
|
1912.
|
1913.
|
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Kronor.
|
Till arbetsförmedlingen
i Norra Kalmar län ...
|
................................ 600
|
600
|
600
|
600
|
i Södra Kalmar län ...
|
................................ .
|
500
|
500
|
500
|
i Hallands län............
|
.....:......,................ 500
|
1,000
|
500
|
—
|
|
eller tillhopa 1,100
|
2,100
|
1,600
|
1,100
|
I samtliga dessa län torde nationalföreningens bidrag hava varit förutsätt¬
ningen för anstalternas tillkomst och fortvaro. Enligt vad jag erfarit, lärer emeller¬
tid nationalföreningens ledning verka för, att underhållet av berörda anstalter,
så snart erforderliga medel kunna uppbringas av vederbörande myndigheter, helt
övertages av dessa.»
Emellertid är det uppenbart, att föreningens byråverksamhet, vars
olika huvudgrenar jag nu sökt klarlägga, måste draga med sig väsent¬
liga utgifter. Frånsett centralbyrån kostar byrån i Göteborg, den vikti¬
gaste i förevarande hänseende, omkring 7,000 kronor om året, byrån i
Malmö omkring 4,000 kronor, några av de äldre byråerna i de svåraste
emigrationslänen — Värmlands, norra Alvsborgs, Kronobergs — 2,000 å
3,000 kronor, häri kostnaderna för jordförmedlingen jämväl inräknade.
Vill nu någon invända, att resultaten ej svara mot kostnaderna,
torde böra framhållas, att hela verksamheten ännu befinner sig i sin
början och haft att kämpa mot stora svårigheter, icke minst av ekono¬
misk art, då uppgifternas vansklighet nödvändiggör jämförelsevis väl
kvalificerad arbetskraft. Man har också stått inför relativt nya upp¬
gifter, där det gällt att så småningom treva sig fram och utbilda den
rätta arbetsmetoden. Att byråerna likväl fylla ett behov och äga
utvecklingsmöjligheter synes framgå av den starka ökningen i frekven¬
sen under 1913, det första år, under vilket ett flertal av byråerna av
föreningen själv anses hava vant fullt arbetsdugliga. En ytterligare
utveckling av organisationen såväl i fråga om yttre omfattning som fram¬
för allt större arbetsduglighet kräver i första rummet trygga ekonomiska
förhållanden. Detta är en förutsättning för ett planmässigt arbete från
centralstyrelsens sida och en förutsättning för att vid byråerna kunna
räkna på eu personal med kompetens och arbetslust.
Angående föreningens upplysnings- och agitationsverksamhet vill jag
framhålla, huru väl man på den svenska landsbygden har kännedom om
alla förhållanden i Amerika och hur okunnig man är i mycket, som rör
Sverige. Jag kan i detta fall stödja mig på uttalanden av professor G.
Sundbärg i hans betänkande i utvandringsfrågan, och hans iakttagelser
härutinnan torde kunna vitsordas av de flesta, som hava någon erfarenhet
av hithörande förhållanden. I detta avseende har föreningen således ett
[75.]
236
Sjätte huvudtiteln.
[75.] stort och betydelsefullt fält för sin verksamhet, och frukterna därav
torde, såsom ock av socialstyrelsen framhållits, icke böra underskattas.
k ad slutligen angår föreningens deltagande i egnahemsrörelsen, sker
det, som ovan antytts, endast indirekt genom att föreningen insätter
ett i regel ganska obetydligt kapital i ett lokalt egnahemsbolag samt
understundom med någon eller några av sina styrelseledamöter ingår i
bolagets styrelse. Ehuru det således torde vara riktigast att icke rätta
omdömet om föreningens verksamhet efter de vare sig fel eller för¬
tjänster, som kunnat tilläggas dessa bolag, är det dock framför allt på
denna punkt, som på sista tiden en del ganska häftiga angrepp i den
offentliga pressen och eljest i den allmänna diskussionen riktats mot för¬
eningen. Jag har därför ansett det angeläget att söka skaffa mig känne¬
dom om dessa förhållanden och skall nu meddela några uppgifter härom.
Till en början må framhållas, att nämnda egnahemsbolag, mera
än vad som i regel varit fallet med hushållningssällskapen, torde hava
fått försöka sig på verklig nybildning av egna hem. Att så skett har
no g mindre berott på benägenhet från föreningens sida eller, såsom
man understundom lärer antytt, någon lust att överskatta just den arten
av egnahemsrörelse, än därpå att dessa bolag för att kunna i någon
mån tillfredsställa den efterfrågan å egna hem, som faktiskt gjort
sig starkt gällande, ej haft annan utväg i vissa delar av landet, där
brist på smålägenheter förefunnits, än att inköpa egendomar och stycka
dem till egna hem. Hushållningssällskapen torde däremot oftare haft
att göra med sådana fall av egnahemsskapande, då en nyttjanderättshavare
förvärvar äganderätt till en av honom redan förut innehavd lägenhet.
Det är uppenbart, att nybildningen för med sig särskilda svårig¬
heter. En sådan är vanskligheten att bland ett flertal småbrukarkandi-
dater välja dem, som sitta inne med de speciella förutsättningarna.
Andra svårigheter sammanhänga med uppgiftens affärsmässiga och tek¬
niska sidor: inköp av egendomar, styckning, bebyggande, avsättnings¬
möjligheter med flera omständigheter, som man ej behöver räkna med,
då det gäller inköp av en redan befintlig lägenhet. Här måste jag fram¬
hålla, att i vissa fall, så vitt jag kunnat bedöma, lägenheterna, såsom
jordbrukslägenheter betraktade, varit för små och husen i förhållande
därtill för stora och dyrbara. Detta missförhållande sammanhänger
emellertid på det närmaste med den begränsning i avseende å egnahems-
lånesummans storlek, som gällt till år 1913, och skulden kan således
knappast läggas på föreningen eller de med denna samarbetande bolagen.
Det synes mig ock av centralstyrelsens ovan intagna iittalande framgå,
att styrelsen fått blicken öppen för nämnda förhållande och således
kan förväntas söka förebygga ett upprepande därav i framtiden.
Sjätte huvudtiteln.
Vad härefter beträffar de speciella angreppspunkterna, kan jag ifråga
om två av de egnahemsföretag, för vilka föreningen huvudsakligen fått
uppbära klander, nämligen Aktiebolaget Bankesta småbruk samt Aktie¬
bolaget Värmlandshem, hänvisa till uttalanden av jordbrukssakkunniga
personer.
Beträffande Bankestaf'öretaget hava riksdagsmännen O. A. Berg och
J. P. Jesperson, efter en på bolagets begäran företagen undersökning,
avgivit följande utlåtande:
»Ombedda att avgiva yttrande angående den av Aktiebolaget Bankesta Små¬
bruk år 1910 inköpta egendomen Bankesta samt om egendomens styckande och
ställningen för de småbrukare, som nu slagit sig ner där, få vi anföra följande.
Bankesta Gård är belägen omkring 2 kilometer söder om station å södra
stambanan (närmare bestämt där den nya linjen Järna—Nyköping skiljer sig
från den gamla stambanan) inom Over-Järna socken av Stockholms län. Lands¬
vägen från Järna till Gnesta löper igenom ägorna. Inköpspriset för egendomen
uppgick till 375,000 kronor, i vilken summa emellertid ingick inventarier till ett
belopp av 40,000 ä 50,000 kronor. Till följd av sin belägenhet i en såväl genom
bördighet som genom goda kommunikationer redan förut lyckligt lottad trakt,
vilken dessutom nu genom den nya järnvägens anläggning torde komma att gå
till mötes eu hastig utveckling i många avseenden, måste egendomen Bankesta
anses hava erbjudit synnerligen goda allmänna förutsättningar för att en styckning-
av densamma till småbruk skulle med fördel kunna äga rum. Därtill kommer
emellertid, att gården genom sin ägofigur samt sin särskilda beskaffenhet i övrigt
även lämpade sig synnerligen väl för styckning i ett större antal brukningsdelar.
Ägofiguren var långsträckt med största utsträckningen från öster till väster. Hu¬
vudgården var belägen i den östra ändan, omgiven av större, mera sammanhän¬
gande åkerfält; sydväst härom fanns eu del av skogen jämte hagmark. Mittel-
partiet av gården utgjordes av mindre åkerfält, belägna mellan skogsbackar. I
den västligaste ändan låg huvuddelen av skogen samlad i ett skifte. Det torde
härav vara klart, att mellanpartiet av gården mycket väl lämpade sig för
styckning i mindre brukningsdelar. Detta var för resten redan i viss mån gjort
— om ock i enlighet med äldre tiders sed och förhållanden — därigenom, att här
funnos omkring 20 torp och arrendegårdar med ganska växlande åkerarealer. Det
gällde nu blott att något omlägga dessa arealer samt att göra lägenheterna fria.
Men även stora partier av de till gården, eventuellt eu utgärd, brukade inägorna
voro såsom avlägset belägna bäst ägnade för sönderdelning till självständiga bruk¬
ningsdelar. Genom att skogsbackar sönderdelade detta område var det även möj¬
ligt att utföra styckningen på så sätt, att åker och skog i allmänhet kunde bliva
sammanhängande för varje del. Åkerjordens beskaffenhet är å hela egendomen
god. Till största delen består den av lerjord, men en del utgöres av dyjord, på
några ställen finnes ock mera sandblandad jord. Lerjorden är delvis styv, men å
egnahemsområdet i allmänhet något, lättare. !• allmänhet var åkerjorden täckdi-
kud med gärdsel. Avloppen voro ej särskilt svåra, om ock naturligtvis på grund
av egendomens utsträckning ganska långa. Flere vägar genomkorsade redan från
början dot område, som borde styckas. Då till detta kommer, att skogsbackarna
voro bevuxna med blandad barr- och lövskog, varigenom trakten får en icke ringa