Motioner i Första kammaren, Nr 87.
1
Nr 87.
Av herr Kvarnzelius m. fl., angående rösträtt och valbarhet för
kvinnor till ledamöter av riksdagens båda kamrar.
Sedan frågan om politisk rösträtt för kvinnor vid nio riksdagar,
varit föremål för prövning i anledning av enskilda motioner, avgavs till
1912 års riksdag en kungl. proposition i ämnet. I denna proposition
föreslogs rösträtt och valbarhet för kvinnor till riksdagens bägge kamrar
på samma villkor, som för närvarande gälla för män. För gifta kvinnors
vidkommande var dock denna regel med hänsyn till den mellan äkta
makar rådande egendomsgemenskapen så till vida modifierad, att hustru,
som ej vunnit boskillnad, skulle vara utestängd från rösträtt till andra
kammaren jämväl på grund av mannens konkurstillstånd eller uraktlåtenhet
att erlägga de sista tre årens utskylder till stat eller kommun.
Den kungl. propositionen tillstyrktes av konstitutionsutskottet, mot
vars betänkande emellertid reservationer avgåvos dels av nio ledamöter,
som yrkade avslag, och dels av fyra ledamöter, som tillstyrkte bifall till
en av herr Branting avgiven motion, vilken avsåg att utsträcka den
politiska rösträtten för såväl män som kvinnor väsentligt utöver de
gränser, som propositionen i anslutning till nu gällande bestämmelser
utstakat.
Första kammaren avslog den kungl. propositionen med 86 röster
mot 58, varemot andra kammaren biföll densamma med 140 röster
mot 66.
I trontalet vid innevarande års första lagtima riksdag förklarade
Konungen sin avsikt vara att ånyo göra denna fråga till föremål för
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 3 saml. 42 höft. (Nr 87.) 1
2
Motioner i Första kammaren, Nr 87.
proposition. Sedan emellertid den vid årets början fungerande ministären
avgått samt den ministär, som trätt i dess ställe, meddelat, att regerings-
initiativ i ämnet icke numera är att vänta, hava vi funnit oss föranlåtna
att motionsvis påkalla riksdagens förnyade prövning av detsamma.
Härvid anse vi oss till en början böra till granskning upptaga de
skäl, som år 1912 i bägge kamrarna åberopades till stöd för yrkandena
om avslag å regeringsförslaget. Dessa skäl voro huvudsakligen följande:
1) Kvinnan kunde på vissa områden aldrig komma att tävla med
mannen på grund av fysiska, kanske också psykiska skäl. Hon stode
ej på samma plan som mannen. Hon hade en högre uppgift att fylla
än att kastas in i de politiska striderna, nämligen att sköta hemmet och
vara en välsignelse för detsamma.
2) Enligt historiens vittnesbörd hade hittills endast de grupper av
män fått politisk rösträtt, som redan medverkat vid det egentliga stats-
arbetet och visat, att denna medverkan varit för statens bestånd och
statens utveckling nödvändig. Men inom kvinnovärlden hade framträtt
en ofantlig likgiltighet för offentliga spörsmål, särskilt för dem som
angå staten.
3) Det vore männen, som ytterst hade att försvara landet; därför
borde männen också hava någon företrädesrätt framför kvinnorna.
4) Om kvinnorna erhölle rösträtt på samma villkor som männen,
skulle i vårt land komma 1,127 kvinnliga röstberättigade på 1,000 röst¬
berättigade män, d. v. s. den manliga väljarekåren skulle gentemot den
kvinnliga komma i minoritet. Denna kvinnornas övermakt kunde lända
staten till skada, särskilt i de fall då statsnyttan komme i strid med
kvinnornas likhetssträvan.
5) Kvinnornas rösträtt skulle ej heller medföra någon nytta för dem
själva, ty »idéer kunde de utslunga lika bra ändå», praktisk välgörenhet
kunde de utöva lika bra utan rösträtt. Speciella representanter för
humanitet och kultur brukade väljas redan nu i tillräckligt antal, och
manliga representanter vore i lagstiftarens speciella verksamhet ingalunda
genomsnittligt sämre än kvinnliga.
6) Införandet av nya oskolade massor i väljarekåren skulle inverka
skadligt på partiprogrammen, öppna chanser för politiska företagare, som
skulle spekulera i dessa massor med löften och program, vilket allt
skulle bli farligt för vår politiska självständighet.
7) I kraft av bestämmelsen att en hustru, som har boskillnad,
skulle äga rösträtt, även om hennes man underläte att betala skatt,
skulle hustrun genom att söka boskillnad, om hon sedan ingen inkomst
Motioner i Första kammaren, Nr 87. 3
hade, kunna få behålla rösträtten, även om mannen stupade på utskylds-
strecket. Detta måste småningom leda till utskyldsstreckets avskaffande.
8) Norge, den enda europeiska stat, som hittills infört rösträtt för
kvinnor, hade fäst strängare villkor vid den kvinnliga rösträtten än vid
den manliga. 1 Norge hade man sålunda icke ansett lämpligt att, såsom
i 1912 års svenska regeringsförslag, giva kvinnorna rösträtt på samma
villkor som män, vilket följaktligen vore ett våldsammare steg i detta
avseende än någon annan europeisk stat vågat taga.
9) Av allt att döma vore i utlandet sympatierna för politisk röst¬
rätt åt kvinnor i avtagande.
10) Från de svenska kvinnornas egen sida hade ej framträtt något
allmänt omfattat intresse för rösträtten.
Vad till en början beträffar den åberopade fysiska och psykiska
olikheten mellan könen, har den icke veterligen förnekats av dem,
som vilja tillerkänna kvinnor samma politiska rättigheter som män. Och
så vitt vi förstå, finnes icke heller någon anledning för dem, som verka
för en sådan reform, att förringa eller förbise ifrågavarande olikhet. Tv
endast i det fall skulle densamma med fog kunna åberopas emot reformen,
att den innebure en av den kvinnliga naturen betingad oförmåga att
liksom männen med intresse omfatta och riktigt bedöma samhällets
angelägenheter, men en sådan naturbunden brist hos kvinnokönet har
hittills icke konstaterats och lär ej heller kunna konstateras. Kvinnorna
sakna icke intresse för sitt land, ej heller förmåga att sätta sig in i och
bedöma dess förhållanden, men. de betrakta dem i viss mån på ett annat
sätt än männen. Just denna skiftning i uppfattningssättet utgör ett
särskilt motiv för kvinnornas rösträtt och valbarhet, ty för samhället i
dess helhet kan det endast vara till gagn, att alla berättigade olika syn¬
punkter inom dess befolkning få göra sig hörda och i mån av sin styrka
jämväl gällande i representationens rådslag.
Lika litet som olikheten mellan könen kan kvinnans höga uppgift
att skapa och vårda hemmet användas som ett skäl emot hennes »in¬
dragande i de politiska striderna». Utan tvivel kan man tänka sig ett
samhälle med den arbetsfördelningen mellan könen, att mannens verk¬
samhet uteslutande går ut på produktiv förvärvsverksamhet, administra¬
tion och försvar mot yttre fiender samt att kvinnans uppgift uteslutande
omfattar den ekonomiska konsumtionen, barnens uppfostran och hemmets
ordnande. Samhällen av sådan typ torde ej ha varit sällsynta i äldre
tider på ett annat kulturstadium än vårt och förekomma ännu i våra
dagar i vissa trakter. Men utan att på något sätt inlåta oss på att
4 Motioner i Första hammaren, Nr 87.
bedöma fördelarna och olägenheterna av en dylik samhällsordning, anse
vi oss kunna konstatera, att det i alla händelser icke är den, som är
rådande i det samhälle, vari vi nu leva och för vars förhållanden vi hava
att stifta lagar. För våra dagars svenska samhälle är det icke längre
sant, att kvinnans uppgift faller och måste falla inom hemmets värld.
Några siffror ur vår statistik torde vara tillräckliga för att styrka riktig¬
heten av detta påstående. Av alla svenska kvinnor över 20 år äro
endast 53.7 procent gifta. Av återstående 46.3 procent är det stora
flertalet av de nuvarande samhällsförhållandena nödgat att genom arbete
på egen hand söka sin utkomst, och deras uppgift att vara hemmens
vårdarinnor måste därför givetvis för dem komma i andra planet. Och
av hela antalet kvinnor över 25 år (1,362,081) befunnos vid folkräk¬
ningen år 1900 nära tredjedelen vara självständiga yrkesutövare eller
eljest huvudpersoner inom sin familj.
Vi erkänna gärna, att »kvinnornas utdrivande ur hemmen ut på
arbetsmarknaden» i flere avseenden är att beklaga. Men detta kan ej
hindra oss från att hävda lagstiftningens plikt att lämpa sig efter de
verkligen förefintliga förhållandena, icke efter de förhållanden, som efter
mångas uppfattning skulle vara på detta område lyckligare och mera
idealiska, men som ovedersägligen icke kunna under avsevärd framtid
återinföras.
Icke heller kunna vi finna, att de kvinnor, vilkas huvudsakliga
livsuppgift ännu i våra dagar faller inom hemmen, skulle bliva dragna
från denna uppgift eller mindre skickade att fylla densamma, om de er-
hölle fullständig politisk medborgarrätt. Helt visst finnas åtskilliga män,
vilka inom olika enskilda områden fylla minst lika krävande uppgifter
som den, vilken tillkommer en husmoder inom ett hem. Men dessa män
finna ändå tid och intresse att ägna åt samhällets angelägenheter. År
deras speciella verkningskrets av den art, att de måste ägna sig däråt
personligen och ej lämpligen kunna för halva året eller därutöver be¬
gagna sig av ställföreträdare, säger det sig självt, att de ej kunna
mottaga val till riksdagsmän, men att på grund av deras maktpåliggande
arbete beröva dem deras rätt att deltaga i sådant val lär icke kunna
ifrågasättas. På samma sätt borde enligt vår mening även de kvinnors
politiska rättsställning gestaltas, vilka måste ägna sina huvudsakliga
krafter åt uppgifterna inom hemmet.
Det är sant, att politisk rösträtt hittills tillerkänts den ena nya
gruppen av män efter den andra på grund av dessas ådagalagda eller
förmodade intresse för statsarbetet. Men det är icke sant, att sådant
5
Motioner i Första kammaren, Nr 87.
intresse saknas hos de svenska kvinnorna. Tvärtom våga vi påstå, att
särskilt under de senaste åren hos kvinnorna i vårt land framträtt en
livlig håg ej blott att vinna insikter i samhällsvetenskapens alla grenar
utan även att genom upplysningsarbete och organiserade meningsyttringar
söka påverka statsmakternas beslut i den ena eller andra frågan. I
förstnämnda avseende må till en början erinras om de s. k. samhälls-
kurser, som av Föreningen för kvinnans politiska rösträtt anordnats före¬
trädesvis på landsbygden i skilda delar av vårt land under åren 1907
—1913. Under dessa kurser, som varit dels fasta årskurser, pågående
under 6 — 7 månader av året, och dels sommarkurser under 1—2
månader, har av kompetenta lärare meddelats undervisning angående
följande ämnen:
ekonomisk politik,
kommunalpolitik,
statspolitik,
familje-, stats- och folkhushållning,
industrialismen,
fackföreningsrörelsen,
socialismen,
kooperationen,
drag ur Sveriges ekonomiska politik,
tullstriden,
finans- och skatteväsen,
den industriella revolutionen och dess följder,
stadssamhällenas nutida utveckling,
Sveriges kommunalförvaltning,
kommunal fattigvård,
» barnavård,
» bostadsinspektion,
» hygien, _
)) beskattning,
» nykterhetsverksamhet,
städernas tomtpolitik,
» ekonomi,
» offentliga arbets- och affärsdrivande verk,
» bostadsfråga,
tomträtten och dess betydelse för bostadsfrågan,
Sveriges statsskick,
» statsförvaltning,
)) finanser,
6
Motioner i Första kammaren, Nr 87.
representationsreformen,
1907 års rösträttsreform och det proportionella valsättet,
de politiska partierna,
stat och kyrka,
kvinnornas medborgarrätt i skilda länder,
kvinnornas rösträttsfråga,
den svenska kvinnans rättsliga ställning,
den gifta kvinnans rättsliga ställning,
kvinnornas arbete förr och nu,
de kvinnliga lönerna,
kvinnornas kommunala rättigheter och skyldigheter,
kvinnan och nykterhetsrörelsen,
moderskapsförsäkringen,
svenska barns sociala och rättsliga skydd,
jordfrågan,
vattenkraftens socialisering,
emigrationen och dess innebörd,
staten och den sociala försäkringen,
arbetslösheten,
småbruksfrågan och egnahemsrörelsen,
nykterhetsrörelsen,
social bildning,
fredsfrågan,
äktenskapslagstiftningen,
sättet att leda förhandlingar m. m.
Därjämte hava under kurserna förekommit praktiska övningar av
följande slag:
valmöten,
val med den proportionella valmetoden,
fingerat stadsfullmäktigeval,
» stadsfullmäktigesammanträde,
motioner,
utskottsbehandling m. m.
Nu omnämnda samhällskurser hava hållits dels i följande städer
och samhällen, nämligen Stockholm (1907—1908 och 1908—1909), Göte¬
borg (1908—1909, 1910 och 1912), Gävle (1908 och 1909), Karlskrona
(1908—1909 och 1912), Linköping (1908), Lund (1908, 1909 och 1912),
Malmö (1909), Umeå (1908—1909), Visby (1908—1909), Falun (1909),
Rogberga (1909), Uppsala (1909), Hudiksvall (1911) och Nässjö (1912),
dels ock på landsbygden i Jönköpings, Kopparbergs, Blekinge, Väster¬
7
Motioner i Första kammaren, Nr 87.
bottens, Skaraborgs, Göteborgs och Bohus’, Hallands, Gottlands och
Stockholms län. Antalet deltagare har växlat mellan 50 och 800. Dess¬
utom hava under åren 1905—1913 av de särskilda lokalföreningarna för
kvinnans politiska rösträtt å en mängd platser i riket anordnats inemot
etthundra studiecirklar för vidgande och fördjupande av kvinnornas
samhällskunskap.
Vid sidan av den aktningsbjudande upplysningsverksamhet, som
sålunda utövats av rösträttsföreningarna, hava även andra sammanslut¬
ningar av kvinnor verkat för samma syfte. Sålunda har i dessa dagar
föreningen »Kvinnorna och landet» här i Stockholm anordnat en med stort
intresse omfattad studiekurs i politik, vid vilken förekommit föreläs¬
ningar i statskunskap och historia, samt över de svenska politiska partiernas
program, lantförsvaret och flottan, det moderna Finland, mötesteknik,
det proportionella valsättet och kvinnofrågorna. Aven torde i samma
avseende kunna nämnas de föreläsningsserier i skilda ämnen, som anord¬
nats av Centralförbundet för socialt arbete.
Vad åter beträffar kvinnornas intresse för aktivt deltagande i poli¬
tiken, gav detta intresse sig kraftigt tillkänna särskilt under fjolåret,
då riksdagen behandlade folkpensioneringsfrågan. Med riktig insikt om
denna frågas vikt för vårt folks framtid anordnade kvinnorna på ett
stort antal platser här i landet opinionsmöten, vilka i regel voro talrikt
besökta och vid vilka resolutioner antogos, uttalande kvinnornas sär¬
skilda önskemål, och vid frågans slutliga behandling i riksdagens kamrar
frambars i sådant avseende en adress, enhälligt antagen av sexton kvinno¬
föreningar. Ett ej mindre livligt intresse har försvarsfrågan framkallat
bland vårt lands kvinnor. Sålunda avgavs under fjolåret till regeringen
en petition med begäran om regeringsinitiativ för en omedelbar och till¬
fredsställande lösuing av försvarsfrågan i hela dess vidd, vilken petition
var undertecknad av ej mindre än omkring 266,000 kvinnor. Denna
meningsyttring hade åstadkommits på kortare tid än två månader. Det
är således ovedersägligt, att kvinnorna under de två år, som förflutit
efter rösträttsfrågans behandling vid 1912 års riksdag, ådagalagt ett
livligt intresse för de stora politiska frågorna.
Att det är männen, som ytterst hava att försvara landet, är visser¬
ligen sant, men innehåller icke den fullständiga sanningen. Bland de
rent personliga ansträngningar, som ett krig kräver av ett lands med¬
borgare, ingår fältsjukvården som en mycket viktig beståndsdel, och
vid dess handhavande hava även kvinnorna såsom sjuksköterskor en både
farlig och ansvarsfull uppgift. För övrigt utgöras försvarsbördorna ej
8 Motioner i Första hammaren, Nr 87.
blott av det personliga arbete, som direkt eller indirekt påkallas av för¬
svaret, utan även av de skatter, som för samma ändamål utgå, och
dessa skatter tynga kvinnorna i lika hög grad som männen.
Att den rent aktiva militärtjänsten utföres av män, förnekas visser¬
ligen icke. Men om deltagandet i denna skall vara det avgörande vill¬
koret för erhållande av politiska rättigheter, måste ju från sådana ute¬
slutas de talrika skaror av män, som av en eller annan anledning be¬
friats från fullgörande av värnplikt, och något sådant torde ingen på allvar
vilja föreslå.
Det har uttalats farhågor för att kvinnorna, om de. erhålla röst¬
rätt, skola med begagnande av sin övertalighet sluta sig tillhopa till en
kompakt massa och till statens olycka åstadkomma ett .ensidigt kvinno-
välde. Dessa farhågor kunna näppeligen vara allvarligt menade. De
vila nämligen på antagandet att kvinnor i allmänhet skulle vara särdeles
benägna för samverkan sinsemellan till gemensam aktion mot männen.
Så långt vår erfarenhet sträcker sig, är detta antagande fullständigt
grundlöst. Åtminstone här i landet har hittills icke hos kvinnorna
framträtt någon strävan att organisera sig för att bekämpa männen.
Och säkerligen torde även för framtiden den kvinnliga naturen vara en
fullt pålitlig garanti gentemot samhällsfaror av ovan antydd art. Där¬
emot är det antagligt, att kvinnorna, när de såsom politiskt myndiga
komma att ansluta sig till de redan existerande politiska partierna, skola
inom dessa av män bildade sammanslutningar åstadkomma en eller annan
skiftning i uppfattningarna av samhällsarbetets uppgifter och medlen
för deras förverkligande, men detta synes endast kunna vara till gagn
för ett allsidigt och harmoniskt framstegsarbete.
Påståendena att kvinnorna ej behöva politisk rösträtt för att kunna
behörigen tillgodose sina egna intressen eller för att kunna verksamt
främja det sociala reformarbetet synas vittna om en förvånande okunnighet
om den värld, vari vi leva. Den gamla sanningen, att den, som bär
skon, bäst vet, var denna klämmer, har hos alla folk varit huvudargu¬
mentet för att tillerkänna politisk rösträtt åt förut utestängda med-
borgaregrupper. I England har denna erfarenhetssats med tillämpning
på det politiska livet formulerats så: »God styrelse är icke möjlig utan
kännedom om dem som skola styras, och sådan kännedom kan endast
vinnas genom att giva dessa representation.» Det är detta förhållande,
som gör, att männen även med bästa vilja icke kunna på tillfreds¬
ställande sätt politiskt representera kvinnorna. Tid efter annan nödgas
Motioner i Första kammaren, Nr 87. 9
lagstiftningen till behandling upptaga frågor, som på det närmaste be¬
röra kvinnornas särskilda intressen och för vilkas rätta bedömande erfordras
en personlig erfarenhet, som endast kvinnor i fullt mått äga. I sådana
fall har det nog mer än eu gång inträffat, att de manliga representan¬
terna livligt känt saknaden av kvinnornas deltagande i det politiska
arbetet, ja, även saknaden av kvinnliga representanter i riksdagen.
Vad särskilt beträffar bet)-delsen för det sociala reformarbetet av
kvinnornas rösträtt, tillåta vi oss åberopa några yttranden, fällda vid
engelska överhusets behandling den 5 och 6 maj 1914 av en där väckt
motion om rösträtt för självförsörjande kvinnor. Lordbiskopen av London
yttrade därvid bland annat: »Vad gott väntar jag av kvinnans rösträtt?
Jag antar, att de flesta människor medgiva exempelvis, att bostads¬
frågans läge är en av vår moderna civilisations värsta skandaler. Jag
har under nio år bott i slumkvarteren, och om ni finge se, vad jag där
har sett varje dag och natt, skulle ni förstå, vilken fruktansvärd skandal
bostadsfrågan är i London. Men lagstiftningen är på efterkälken. Vårt
bostadsväsen förblir som det är med sina fruktansvärda konsekvenser
av last och dryckenskap, sin höga barnadödlighet, sina plantskolor för
brottslingar, andligen defekta och arbetsskygga. Var och en som har
arbetat i de fattigare delarna av London måste vara medveten om den
förfärande utbredningen av detta onda och om dess ödesdigra verkningar
på folkets hälsa och seder. Och de som känna till lantdistrikten påstå,
att där på en del håll finnas lika hälsofarliga och omoraliska slumdistrikt
som i de stora städerna. Detta onda kan icke överdrivas. Men varför
lämnas en sådan fråga åt det enskilda initiativet? Varför är det så
svårt att väcka regeringen — varje regering — till handling? Jo,
emedan denna fråga i första rummet är en kvinnofråga. Det är kvinnor,
som lida mest både av sina barns död och av den arbetsbörda, som
faller på dem. Man säger oss alltid, att kvinnans värld är hemmet.
Så tro i själva verket vi alla, som sitta här. Men var och en, som tror
och säger så, medger i samma andedrag, att bostadslagstiftningen är av
större vikt för kvinnor än för män. En fråga av sådan betydelse borde
ej få vara en lekboll för partipolitiken, utan lösas efter nationella syn¬
punkter; och jag är övertygad, att i den andan få vi den aldrig avgjord,
förr än kvinnor, på vilka den tyngsta bördan av detta lidande faller,
kunna utöva något tryck på de personer, som regera över dem.--
Endast för en vecka sedan hade jag äran att få en motion om höjande av
unga kvinnors sexuella skyddsålder antagen vid andra läsningen i detta
hus. Krav på en sådan reform hava framställts sedan lång tid tillbaka.
Praktiskt taget äro alla kvinnor här i landet ense om dess behövlighet.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 3 samt. 42 höft. (Nr 87.) 2
10 Motioner i Första kammaren, Nr 87.
Den har redan genomförts i nästan varje land, där kvinnor hava röst¬
rätt. Alla de stater i Amerika, vilka jag förra veckan inför eder åberopade
såsom havande genomfört denna reform, äro stater i vilka kvinnor hava
rösträtt. I många fall hade de fått arbeta för en dylik lag i åratal utan
framgång, men ofta gick det så, att lagen antogs första året sedan
kvinnorna fått rösträtt. Jag går nu och väntar på att få se, hur det
skall gå med min motion. Jag vet, att jag har lordkanslerens sympati,
fastän jag också har hört, att det håller på att uppstå svårigheter. Men
det vet jag, att hade jag en miljon kvinnors röster bakom mig, då
skulle jag få mitt lagförslag antaget.»
Den konservative lordbiskopen av Oxford yttrade i samma ämne:
»Det är mig omöjligt att fatta, hur någon, som haft att syssla med
sociala reformer, med hela den grupp av ämnen, som karakteriseras
såsom sociala frågor, kan tvivla på, att en kvinnas synpunkt behöver
anläggas på ett sådant arbete och att kvinnor kunna uträtta något vid
dess genomförande. Jag ser på detta arbetsfält framför mig en rik
fond av hänförelse, nit, ihärdighet och erfarenhet, som det synes mig
omöjligt att lämna utan representation.»
Lord-kansler en Ilaldane yttrade: »När man betänker, i vilken ut¬
sträckning männen lyckats åstadkomma förändringar i fabriks- och gruv¬
lagstiftningen, som reglerar den sociala omgivning, i vilken de utöva
sin verksamhet, och därmed jämför långsamheten av de förändringar,
som ägt rum i den lagstiftning, som angår kvinnorna, så inser man,
vad det betyder att sakna det politiska inflytande, som är föremålet för
denna debatt. Jag har länge känt, att vi nalkas en grupp av samhälls-
uppgifter, vid vilka kvinnornas bistånd och samverkan ej blott i detaljer
utan i själva huvudsaken är nödvändig, om någon lösning över huvud
taget skall vara möjlig. Vi stå i begrepp att taga itu med ett nytt
problem, ett problem av den yttersta vikt och betydelse för nationen.
Nativiteten har börjat avtaga — —. Vi stå här inför en alldeles ny
rad av problem, som enligt min mening kunna behandlas genom med¬
verkan av kvinnor och endast genom medverkan av kvinnor — —.
Barndödligheten uppgår till den ofantliga siffran av 128 pro mille under
det första levnadsåret, och av denna summa kommer ungefär en femtedel
på den första levnadsveckan, en tredjedel på den första levnadsmånaden
och mer än hälften på de första sex levnadsmånaderna. Detta är i sig
självt ett problem, emedan det innebär en stark hämsko på befolkningens
tillväxt". Men när man kommer till en annan fas av frågan, foster¬
dödligheten, dödligheten bland barn, som ej ännu äro födda, som do av
anledningar, som kunnat avvärjas, sjukdomar och hälsofarliga levnads¬
Motioner i Första kammaren, Nr 87. 11
förhållanden, vilka väl hade kunnat bli föremål för lagstiftning samt,
om så skett, skulle i detta land ha besparat oss hundratusentals liv, då
står man inför ett spörsmål, som mycket nära berör den dag som är —
ett spörsmål, som sammanhänger med uppehållandet av den stormakt-
ställning bland andra folk, varom lord Curzon talade. Detta är just
en fråga, som angår kvinnorna mer än någon annan klass i samhället.
Helt säkert beror bristen på insikt i dessa angelägenheter och bristen
på förmåga att tvinga politikerna att behjärta dem till stor del på det
faktum, att kvinnorna för närvarande sakna rösträtt och medel att på¬
tvinga politikerna omsorgen om de frågor, som röra släktets framtid.
Vi skola aldrig kunna lösa detta problem eller få vårt politiska maski¬
neri i ordning, förr än vi tillåta kvinnor att få direkt inflytande på
dessa frågor.»
Ehuru dessa yttranden hänföra sig till det engelska samhällslivet,
äga de enligt vårt förmenande tillämplighet jämväl på svenska förhål¬
landen. Åven i vårt land finnas sociala uppgifter, vilkas lösning knappast
är tänkbar utan kvinnornas aktiva deltagande i arbetet för densamma.
Talet om att »införandet av nya massor i väljarekåren skulle
öppna chanser för politiska företagare, som skulle spekulera i massorna
med löften och program» o. s. v. hör till de stående invändningarna
mot varje utsträckning av den politiska rösträtten. För så vitt invänd¬
ningen riktar sig mot själva uppställandet av politiska program, av¬
seende att tillgodose önskemål, som framträtt inom större grupper av
väljarekåren, förbiser den, att sådana program äro nödvändiga, för att
ur riksdagsmannavalen skall kunna framgå en verklig rejyresentation av
dem som deltagit i desamma. Om åter invändningen riktar sig där¬
emot att införandet av nya grupper i väljarekåren vid utarbetandet av
de politiska programmen påkallar hänsynstagande till nya, förut orepre¬
senterade samhällskrav och behov, så innebär den ett förnekande av en
grundsats, som enligt vår mening utgör en av hörnstenarna för folklig
självstyrelse, nämligen att alla klasser och grupper av medborgare böra
tillförsäkras rätt att i mån av sin styrka vinna representation i riksför¬
samlingen. Om slutligen invändningen innebär det antagandet, att
»politiska företagare» skulle sakna fält för sin verksamhet, så länge den
politiska rösträtten är mera inskränkt, så innebär den en fullständig
missuppfattning av förut existerande förhållanden. Mot densamma kan
i sådant fall åberopas ett för några år sedan av en framstående högern
12
Motioner i Första kammaren, Nr 87-
man i första kammaren fällt yttrande gentemot talet att arbetarna vore
så lättledda. »Mina herrar», sade han, »även vi låta leda oss».
Vad beträffar invändningen att massor av gifta kvinnor skulle
begagna sig av möjligheten att vinna boskillnad, varigenom de skulle
kunna äga politisk rösträtt, även om deras män till följd av försummad
skattebetalning saknade sådan, samt att detta förhållande snart skulle
framtvinga utskyldsstreckets avskaffande, vederlädes densamma redan
under 1912 års riksdagsdebatt. Det erinrades då, att enligt erfaren¬
hetens vittnesbörd folk i allmänhet ingalunda visade benägenhet att på
förhand underkasta sig besvär och kostnader enkom för att vinna po¬
litisk rösträtt och att det därför vore allt annat än sannolikt, att gifta
kvinnor skulle i så stor utsträckning begagna sig av boskillnadsinsti-
tutet för att vinna rösträtt, att ett fullständigt upphävande av utskylds-
strecket därigenom måste framtvingas.
När vid 1912 års riksdag till stöd för förslaget om rösträtt och
valbarhet för kvinnor åberopades Norges exempel, hade förslagets mot¬
ståndare tillfredsställelsen att kunna påvisa, att de norska statsmakterna
fäst strängare villkor vid den kvinnliga rösträtten än vid den manliga,
i det att den förra, men ej den senare vore betingad av skyldighet att
betala skatt för egendom till visst värde. Med visst fog kunde således
i debatten sägas, att det svenska regeringsförslaget avsåge att giva
kvinnorna politiska rättigheter i större utsträckning, än någon annan
europeisk stat funnit lämpligt. Numera äro emellertid kvinnorösträttens
motståndare berövade detta argument. För ett år sedan blev nämligen
nyss antydda inskränkning i kvinnornas valrätt av de norska statsmak¬
terna avskaffad. Antalet politiskt röstberättigade kvinnor i Norge, som
förut uppgått till omkring 300,000, ökades härigenom med omkring
230,000.
Vad för övrigt beträffar den påstådda allmänna avmattningen i
rörelsen för kvinnans rösträtt inom främmande länder, må till en början
erinras, att Danmark på detta område visat tendenser att snart följa
Norges exempel. Det regeringsförslag till ändringar i valrättsbestämmel¬
serna, som den 23 oktober 1912 framlades i folketinget, tillerkände så¬
lunda kvinnor rösträtt och valbarhet på samma villkor som män. Premiär¬
ministern ledsagade detta förslag med följande ord: »När vi nu nalkas
en förändring i vår konstitution, fullgöra vi eu enkel och rättvis fordran
genom att begagna tillfället att giva kvinnorna samma politiska rättig¬
Motioner i Första kammaren, Nr 87. 13
heter som män. Jag- tager för avgjort, att när en ny grundlag antages,
kvinnornas rösträtt blir ett faktum i detta land.» Förslaget har antagits
av folketinget med 100 röster mot 14. I landstinget har visserligen
på grund av högerns obstruktion rösträttsförslaget i sin helhet förfallit.
Men i följd härav har som bekant landstinget blivit upplöst, och det
anses sannolikt, att i det landsting, som kommer att framgå ur de nya
valen, en säker majoritet för kvinnorösträtten kommer att förefinnas.
Vad sedan England vidkommer, ligger det visserligen nära till hands
att antaga, att rörelsen för kvinnans rösträtt där borde vara stadd på retur
i anledning av den allmänna förtrytelsen över de s. k. suffragetternas
våldsdåd. Så synes emellertid alldeles icke vara förhållandet. Synner¬
ligen upplysande i detta avseende är ett anförande av den konservative
earlen av Lytton vid ovannämnda debatt i överhuset den 6 sistlidna maj,
av vilket anförande vi här lämna ett utdrag:
»Det är för mig ofattligt, att det finnes någon i detta land, som
verkligen tror, att kvinnorösträttsrörelsen icke har gjort något framsteg
under de senaste åren. Framsteget har varit utomordentligt; det saknar
motstycke under rörelsens tidigare skeden, det saknar motstycke inom
varje annan politisk rörelse här i landet för närvarande. — — Varje
organisation, som har rätt att uttala sig å kvinnors vägnar, har fattat
resolutioner eller petitionerat hos parlamentet till förmån för kvinnors
rösträtt. (Talaren uppräknade här en mängd sådana ox-ganisationer, bland
vilka må nämnas The British Womens Temperance Association med
265,000 medlemmai-, The National Federation of Women Workers m. fl.)
Varhelst kvinnor äro sammanslutna i en förening, varhelst det finns en
organisation, som kan uttala sig å kvinnoi-s vägnar, skolen I finna den
organisationens mening uttalad endast i en enda riktning. Kunnen I
tänka Er någon fråga av intresse för männen, i vilken varje korporation
av män uttalat sig för ett visst krav, men beträffande vilken man likväl
i en diskussion skulle våga säga, att 'männen motsatte sig detta krav?’
179 city- och town-councils (representationer, motsvarande våra stads-
och kommunalfullmäktige) och andra kommunalförsamlingar, vilka repre-
sentei'a både kvinnor och män, hava petitionerat hos parlamentet till
förmån för detta lagförslag eller något annat av liknande innehåll. 50
handelsråd, 35 fackföreningar, representerande hela massan av våra
kroppsarbetande män och kvinnor, fackföreningskongresser, som repre¬
sentera hela fackföreningsrörelsen i detta land, alla hava antagit resolu¬
tioner till förmån för kvinnors rösträtt.»
Visserligen avslog underhuset år 1912 eu motion om rösträtt för
kvinnor med en majoritet av 14 röster, och visserligen förhindrade året
14 Motioner i Första kammaren, Nr 87.
därpå talmannen på grund av konstitutionella betänkligheter den slutliga
behandlingen av en dylik motion, avsedd att utgöra ett amendement
till ett av regeringen framlagt förslag om utsträckning av rösträtten för
män. Men att döma av diskussionerna i såväl underhuset som överhuset
kunna dessa motgångar ingalunda tydas som bevis för att frågan slutgiltigt
avförts från dagordningen. Snarare vill det synas, som om utsikterna för en
verklig lösning av frågan inom en snar framtid skulle vara ganska lovande.
I Belgien hava under de bägge sistförfluten åren de politiska om¬
ständigheterna varit synnerligen gynnsamma för kvinnorösträttsrörelsen.
Bägge oppositionspartierna hava på sina program uppfört reform av de
politiska rösträttsbestämmelserna, särskilt av flerröstsystemet. Social¬
demokraterna hava därjämte i princip uttalat sig för rösträtt åt kvin¬
norna, vilket krav däremot avvisats av de liberala under hänvisning till
de belgiska kvinnornas klerikala synpunkter. Det katolska partiet slut¬
ligen, som innehar majoritet i representationen, har förklarat sig endast
på det villkor vilja reflektera på avskaffande av flerröstsystemet, att
kvinnor erhålla rösträtt på samma villkor som män.
I Holland har den kvinnliga rösträttsorganisationen under de två
sistförfluten åren ökat sitt medlemsantal med en tredjedel. År 1911
samlade socialdemokraterna 320,000 och det radikala partiet 36,000 namn
på petitioner med begäran om allmän rösträtt för både män och kvin¬
nor. Av de socialdemokratiska petitionärerna voro 114,000 och av de
radikala 9,000 kvinnor. Det år 1913 av den konservativa regeringen
framlagda rösträttsförslaget avsåg emellertid endast rösträtt för män.
I Tyskland hava socialdemokraterna, vilka som bekant äro riks¬
dagens största parti, uppfört kvinnorösträtten på sitt program. Inom
det frisinnade folkpartiet finnes numera majoritet för saken, ehuru par¬
tiet ej ännu funnit lämpligt att uppföra detta krav på programmet.
Åven i Österrike har det socialdemokratiska partiet uppfört kvinno¬
rösträtten på sitt program, varemot inom övriga framstegspartier menin¬
garna synas vara delade. Inom det moderat-konservativa partiet hava
flera framstående politiker givit tillkänna sin anslutning. I slutet av år
1912 framlades i österrikiska riksdagen ett lagförslag i syfte att avskaffa
det ännu existerande förbudet för kvinnor att vara medlemmar av poli¬
tiska föreningar och sammanslutningar. I händelse detta förslag antages,
väntas eu organiserad propaganda för kvinnans rösträtt komma till stånd.
I Ungern hava under år 1912 ett flertal föreningar hos regeringen
petitionerat om rösträtt för kvinnor, men i det av regeringen i slutet
av samma år framlagda förslaget till valrättsreform var detta krav icke
tillgodosett. Flera av ledarna för de partier, som tillsammans bilda
15
Motioner i Första kammaren, Nr 87.
oppositionen i Ungern, hava bestämt utfäst sig att i representationen
föra fram rösträttskravet. Av partitaktiska skäl har emellertid uppfyl¬
lelsen av detta löfte hittills låtit vänta på sig.
Då den kvinnliga rösträttsfrågan behandlades av 1912 års svenska
riksdag, hade rösträtt för kvinnor genomförts allenast i fyra amerikanska
stater (Wyoming, Utah, Idaho och Colorado). Under den tid, som där¬
efter förflutit, hava ytterligare fyra stater och ett territorium (California,
Kansas, Arizona och Oregon samt Alaska) ändrat sina konstitutioner i
samma riktning. För närvarande hava i Amerikas Förenta stater två
miljoner kvinnor, d. v. s. 8 procent av den vuxna kvinnliga befolk¬
ningen, politisk rösträtt. 1 ytterligare fyra stater (Montana, Nord-Dakota,
Syd-D akota och Nevada) har slutligt beslut om rösträtt för kvinnor
fattats av representationen, men erfordras för detta besluts giltighet,
att det bekräftas av valmännen, vilket väntas ske vid valen i november
1914. Dessutom har . i fyra stater (New York, New Jersey, Iowa och
Pennsylvania) sådant beslut fattats av representationen en gång, vilket
beslut dock måste förnyas, innan det kan underställas valmännens slut¬
liga bekräftelse.
Ännu mera betydelsefulla framsteg hava vunnits inom Förenta
staternas kongress. Där har nämligen representanternas hus tillsatt en
särskild kommitté av tre personer, av vilka två äro kända som anhän¬
gare av kvinnorösträtten, för utredning av frågan om lika rösträtt för
män och kvinnor. Och inom senaten är frågan föremål för utredning
av en kommitté på nio personer, vilka alla anses vara för rösträttens
utsträckning till kvinnor.
Vad slutligen angår frågan om de svenska kvinnornas intresse för
erhållande av politiska rättigheter, så lär väl numera tillvaron av ett
sådant intresse icke längre rimligen kunna förnekas. Det argument mot
kvinnornas politiska likställighet med männen, som grundat sig på kvin¬
nornas likgiltighet för saken, torde nämligen få anses definitivt slaget
till marken genom kvinnornas petition i ämnet, vilken i dessa dagar
skall inlämnas till regeringen.
I inbjudningen till deltagande i denna petition heter det bland
annat:
»Kvinnornas strid för medborgarrätt är ett led i mänsklighetens
stora strävan efter rätt och frihet för alla. Vad kvinnorna kräva är
medverkan och medansvar i sitt lands angelägenheter och öden. Detta
krav har blivit starkare och mera berättigat i samma mån som utveck¬
lingen tvingat kvinnorna ut i samhällslivet, ut på arbetsmarknaden, och
16 Motioner i Första hammaren, Nr 87.
samhället trängt sig in på kvinnornas stora verksamhetsområde —
hemmet. Det är således både för att kunna skydda hemmet och för
att kunna tillvarataga sina egna intressen i kampen för tillvaron, som
kvinnorna fordra samma medborgarrätt som männen. Ty utan sam¬
verkan av alla medborgare, kvinnor såväl som män, kan fosterlandet
aldrig bli det stora hem, som vårdar sig om alla sina barn.»
Till det sålunda motiverade kravet på politisk medborgarrätt hava,
enligt vad vi inhämtat, omkring 350,000 svenska kvinnor anslutit sig.
Denna meningsyttring kan sålunda vad antalet deltagare beträffar upp¬
taga tävlan med det mest imponerande politiska massuttalande, som
hittills i vårt land förekommit, nämligen den stora rösträttspetitionen
av år 1898.
Den granskning, vi sålunda verkställt av de år 1912 åberopade
skälen mot rösträtt och valbarhet för kvinnor, synes oss giva vid handen,
att dessa skäl, särskilt i betraktande av de senaste två årens händelser,
ingalunda numera kunna motivera ett avslag å kvinnornas krav på
politisk myndighet. Å andra sidan har oss veterligen ingenting in¬
träffat, som rubbat giltigheten av de principiella grunder, som i 1912
års kungliga rösträttsproposition åberopats till stöd för samma krav.
Delaktighet i den politiska makten innebär den enda verkliga garantien
för kvinnans rätt. På samma gång ligger det i samhällets intresse, med
den plats kvinnan nu intager, såväl inom familjen och i egenskap av
yrkesutövare som inom det frivilliga sociala arbetet, att hennes intresse
och särskilda fallenheter tagas i anspråk jämväl för de allmänna ären¬
dena. Kvinnans lika berättigande med mannen har redan på åtskilliga
arbetsområden och i fråga om behörighet att innehava vissa stats- och
kommunaltjänster vunnit erkännande; åtskilligt torde dock i dessa av¬
seenden återstå, och bör därvid även kvinnornas egen mening få in¬
verka på avgörandet. Statens ingripande för att bereda ökat skydd för
liv och hälsa under arbetet berör kvinnorna lika väl som männen, och
detta icke sällan med olika verkningar för de olika könen. Betydelsen
härav är desto större som industrien, med samhällets fortgående in¬
dustrialisering, i allt jämt stigande omfattning begagnar sig av kvin¬
nornas arbetskraft. Kvinnans skolunderbyggnad är i allmänhet den¬
samma, som kommit med henne socialt jämnställda män till del; även
till den högre undervisningen äger kvinnan tillgång, och har hon därav
i avsevärd utsträckning begagnat sig. Att kvinnorna i den allmänna
åskådningen förutsättas äga, jämte nödiga insikter, även tillräcklig
mognad för bedömande av ärenden, som angå det allmänna, synes vara
Motioner i Första kammaren, Nr 87. 17
i princip erkänt genom deras delaktighet i den kommunala rösträtten
och därav följande rätt till inverkan på valen till första kammaren. De
ärenden, som äro underlagda den kommunala representationens pröv¬
ning, äro i många av våra kommuner av synnerligen maktpåliggande
och delvis med riksdagsärender närsläktad art. Därjämte förefinnes en
bestämd tendens till större samverkan mellan stat och kommun eller
rent av en överflyttning till staten av frågor, vilka hittills berott på de
särskilda kommunernas avgörande. Frågor av denna art äro särskilt
skol- och fattigvårdsfrågor, och det torde icke kunna bestridas, att kvin¬
norna i stor utsträckning visat sig äga intresse för och erfarenhet i
dylika spörsmål.
Slutligen må i detta sammanhang ännu en gång erinras om att
riksdagen i sin år 1906 till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse i ämnet ut¬
talade, att det näppeligen kunde anses förenligt med införande av eu
så vidsträckt valrätt för män, som då ifrågasatts, att från direkt poli¬
tiskt inflytande utestänga kvinnorna, vilka hade lika stora intressen att
tillvarataga i samhället som männen och därför borde sättas i tillfälle
att genom deltagande i de politiska valen göra dem tillbörligt beaktade;
vartill komme, att kvinnan på grund av de henne särskilt utmärkande
egenskaperna vore ägnad att utöva ett gagneligt inflytande i synnerhet
på den sociala lagstiftningens område, såsom i fråga om fattigvård,
sjukvård, undervisning och uppfostran.
Såsom chefen för justitiedepartementet vid föredragning i stats¬
rådet av 1912 års rösträttsproposition erinrat, kunna för den samtidiga
utövningen av äkta makars valrätt i mycket stor utsträckning föreligga
avsevärda svårigheter med hänsyn till andra nödiga förrättningar. Sär¬
skilt skulle det i många fall möta den största svårighet för hustrun att
vid samma tid som mannen avlägsna sig från hemmet och lämna vården
av hushåll och barn för att utöva sin valrätt. De härmed förenade
olägenheterna skulle väl företrädesvis yppa sig på landsbygden och inom
sådana stadsområden, där avståndet till platsen för valförrättningen kan
nödvändiggöra särskild resa, men samma förhållande torde jämväl i
övrigt, om än i ringare grad, kunna göra sig gällande och faktiskt
hindra äkta makar att båda personligen begagna sin rösträtt.
I likhet med 1912 års justitieminister finna vi berörda olägenhet
vara så avsevärd, att särskild åtgärd bör vidtagas för dess undan¬
röjande, och ansluta vi oss jämväl till det förslag, som i 1912 års
kungliga proposition härutinnan ställdes i utsikt men med hänsyn till
själva rösträttspropositionens fall icke blev för riksdagen framlagt. Vi
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 3 samt. 42 käft. (Nr 87.) 3
18 Motioner i Första kammaren, Nr 87.
föreslå sålunda, att rätt må medgivas makar, där de båda äro röst¬
berättigade, att på grund av fullmakt utöva rösträtt, den ena för den
andra.
På grund av vad vi nu anfört, få vi hemställa,
att riksdagen måtte för sin del besluta, att^§§
9, 16, 19, 21 och 24 riksdagsordningen skola erhålla
följande ändrade lydelse:
§ 9.
Till ledamöter i första kammaren kunna endast
väljas män och kvinnor, som uppnått
—'— sin befattning.
§ 16-
Valrätt tillkommer envar välfrejdad svensk med¬
borgare, såväl man som kvinna, från och med kalen¬
deråret näst efter det, varunder han uppnått tjugufyra
års ålder, dock ej
a) den som står under förmynderskap eller ar i
konkurstillstånd; , ,
b) gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och
vilkens man är i konkurstillstånd;
c) den som häftar för understöd, vilket under
löpande eller sistförfluten kalenderåret av fattigvårds-
samhälle tilldelats den häftande själv eller dennes hustru
eller minderåriga barn; ,
d) gift kvinna, vilkens man häftar för understöd,
som under löpande eller sistförfluten kalenderåret av
fattigvårdssamhälle tilldelats henne eller makarnas min¬
deråriga barn; , ,
e) den som icke erlagt de honom påbörda utskyl-
der till stat och kommun, vilka förfallit till betalning
under de tre sistförfluten kalenderaren,
19
Motioner i Första kammaren, Nr 87.
f) gift kvinna, som ej vunnit boskillnad och
vilkens man icke erlagt de honom påförda utskylder
till stat och kommun, vilka förfallit till betalning under
de tre sistförflutna kalenderåren;
g) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till
och med utgången av sistförflutna kalenderåret åliggande
värnpliktsövningar.
Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd;
och skall, på sätt i vallagen finnes närmare bestämt,
valrätten grundas på förhållandena vid tiden för röst¬
längdens tillkomst, ändå att förändring före valet
inträffar.
§ 19-
Till ledamöter i andra kammaren kunna endast
utses män och kvinnor, som äga valrätt inom val¬
kretsen eller, där fråga är om stad, bestående av flera
valkretsar, inom någon av dessa.
§ 21.
Riksdagsman — — — — — — — — — —
tre lagtima riksdagar.
Kvinna är berättigad att avsäga sig riksdags-
mannauppdrag, även om icke något av nu nämnda
skäl är för handen.
Avsägelse — — — —----Konungens
befallningshavande.
§ 24.
Rösträtt må ej utövas av annan valberättigad än
den som vid valtillfälle personligen sig inställer, dock
att vid val av ledamöter i andra kammaren rösträtt
på grund av fullmakt må utövas av röstberättigad
gift man för hans hustru och av röstberättigad hustru
för hennes man. Sådan fullmakt skall vara antingen
20
Motioner i Första kammaren, Nr 87.
skriven och underskriven av utställaren samt med
dennes sigill försedd eller ock av honom underskriven
och med två vittnens underskrift bestyrkt.
Stockholm den 1 juli 1914.
S. H. Kvarnzelius.
Mauritz Hellberg.
Carl Ekman.
David Bergström.
Frithiof Söderbergh.
K. O. Karlsson.
Alfred Petersson
Jacob Larsson.
Oskar Eklund.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1914.