Motioner i Första kammaren, Nr 85.
1
Nr 85.
Av herr Lilldley, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
till lag om ändring i vissa delar av sjölagen m, m.
I den till 1913 års riksdag framlagda kungl. propositionen med för¬
slag till förordning om tillsyn å fartyg m. m. anför chefen för justitie¬
departementet följande:
»Det förslag, som jag hemställer måtte föreläggas riksdagen, angår
nämligen allenast vissa ändringar i sjölagen på grundval dels av kommit¬
téns förslag i detta hänseende och dels av därefter åstadkommen utredning.
Och därom torde icke råda tvivel, att i sjölagen böra icke intagas sådana
mera i detalj utförda bestämmelser som de av kommittén föreslagna angå¬
ende: vissa säkerhetsanordningar å fartyg; föreskrifter om fartygs maski¬
neri , viss utrustning å fartyg; bärgnings- och eldsläckningsredskap; före¬
skrifter till undvikande av eldsvåda och explosion ombord å fartyg; samt
sättet för förande av ett stort antal olika slags laster.
Kan man utan vidare utgå ifrån, att dylika detaljbestämmelser ej böra
intagas i sjölagen, hava åter något delade meningar gjort sig gällande
därom, huruvida berörda stadganden borde sammanföras till en lag, vars
antagande samtidigt med föreslagna ändringar i sjölagen underkastas riks¬
dagens prövning, eller om det vore att förorda, att, såsom kommittén före¬
slagit, denna del av lagstiftningen förbehölles Eders Kungl. Maj:ts pröv¬
ning utan riksdagens hörande. Sistnämnda väg har tillstyrkts jämväl av
kommerskollegium, och anser jag bestämda skäl föreligga för att härut¬
innan följa kommitténs och kollegii förslag.
På grund av vad jag sålunda anfört och i överensstämmelse med den
mening, som fått sitt uttryck i vår sjölags motiver, i lagutskottets uttalande
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 3 samt. 41 käft. (Nr 85_86.) 1
2
Motioner i Första kammaren, Nr 85.
år 1902 samt i sjöfartssäkerhetskommitténs och kommerskollegii utlåtanden,
anser jag i skilda avseenden behövliga detaljbestämmelser i förevarande
ämne böra bibehållas Eders Kungl. Maj:ts administrativa lagstiftning. Här¬
vid anser jag intet avgörande skäl föreligga, varför de närmare föreskrif¬
terna rörande en ifrågasatt tillsyn över fartyg skulle, på sätt framgår av
sjöfartsäkerhet skommitténs förslag, antagas i form av civillag. Lika litet
som för närvarande besiktningen och tillsynen i övrigt över passagerareång¬
fartyg, vilket ämne väl må anses vara bland de viktigaste, underkastas
reglering genom civillag, lika litet synes en utsträckning av likartade åt¬
gärder till nya grupper av fartyg nödvändiggöra en förändring härutinnan,
i synnerhet som jämväl kontrollens lämpligaste anordnande kan bero på
förändrade förhållanden inom administrationen och på hänsyn i vissa avse¬
enden till lagstiftningen i andra länder. Det är nämligen att märka, att en
förutsättning för att vinna befrielse från den obligatoriska tillämpningen
av den engelska och franska lagstiftningen på svenska fartyg i härav be¬
rörda hamnar är icke allenast specialbestämmelsernas, utan jämväl statskon¬
trollens tillfredsställande skick. Närmare föreskrifter rörande statskontrol¬
len har jag därför icke ansett behövligt att underställa riksdagen på annat
sätt, än att ett utarbetat förslag till dylika föreskrifter framlägges för riks¬
dagen i samband med framställning om anslag till kontrollens genomfö¬
rande, varigenom ju tillfälle beredes riksdagen att i detta samband taga
lämpligheten av de för tillsynen avsedda anstalter under övervägande.»
Kungl. Maj:t har dock till årets riksdag framlagt förslaget om tillsyn
å fartyg i form av en lag, men likväl återfinnas de av mig citerade orden
ordagrant avskrivna i den vid årets riksdag avlämnade kungl. proposi¬
tionen nr 116, vilket visar, att den där anförda motiveringen ingalunda
befinner sig på fast mark, utan på mycket löslig grund. Undertecknad
har redan inom sjöfartssäkerhetskommittén hävdat en avvikande mening i
detta hänseende, enär jag ansett, att såväl tillsyningslagen (vilken sjöfarts¬
säkerhetskommittén enhälligt ansett bör fastställas i form av lag) som be¬
stämmelserna »om vad i vissa avseenden skall iakttagas beträffande fartygs
sjövärdighet, utrustning och lastning» samt bemanning, bör framställas i
form av lag och därigenom ställas under riksdagens prövning.
Vi äro alltför väl medvetna om kapitalets stora inflytande, synnerli¬
gast inom ett departement som kommerskollegium, vilket har till speciell
Motioner i Första kammaren, Nr 85.
3
uppgift att bevaka dess intressen, att vi hysa befogade farhågor för att de
av Kungl. Maj:t fastställda bestämmelser icke skola bliva betryggande, som
vi anse vara nödigt. Och dessutom kan ju alltid befaras, att eventuellt
fastställda bestämmelser genom framställning från detta båll kunna rubbas
till anpassning efter näringsidkarnes krav.
Ett typiskt exempel häi'på ba vi från England, där lastlin jebestämmel-
serna icke ba varit fastställda genom lag, varför därvarande regering ansett
sig kunna tillmötesgå framställning från redarebåll om ändring, med resul¬
tat att handelsministern inför parlamentet helt nyligen måst erkänna, att
förlusten av liv och egendom sedan denna tid tilltagit i oroväckande grad.
Alla mera detaljerade bestämmelser i fråga om säkerhetsanordningarna
å fartyg, maskineri, bostäder, utrustning, båtar och bärgningsredskap, eld¬
släckningsredskap, bestämmelser om barlast, däckslaster, spannmåls- och
kollaster samt laster av lätt antändligt slag m. m. skulle härigenom undan¬
dragas allt inflytande från den lagstiftande församlingen. Samtidigt bör
även aktgivas på att dessa bestämmelser i mångt och mycket utgöra ett
komplement till den år 1912 antagna lagen om arbetarskydd. En jäm¬
förelse mellan denna lag och vad som här föreslås med lags fasthet visar
en oerhörd stor skillnad.
Då emellertid Kungl. Maj:t i sin motivering på sid. 30 förutom ut¬
talandet om olämpligbeten av att giva dessa bestämmelser civillags karaktär
även förklarat det omöjligt att till innevarande riksdag kunna slutföra be¬
redningen av detta spörsmål, så vill icke heller jag drista mig till att fram¬
lägga ett sådant förslag, utan nödgas endast inskränka mig till ett yrkande
på att ett dylikt förslag till lag om vad i vissa avseenden skall iakttagas
beträffande fartygs sjövärdighet, utrustning, lastning och bemanning måtte
utarbetas och snarast möjligt för riksdagen framläggas.
Beträffande de särskilda i Kungl. Maj:ts proposition nr 116 föreslagna
ändringarna till nuvarande sjölag, ber jag att få göra följande anmärkningar
och yrkanden:
§ 5 a). Kungl. Maj:ts förslag innebär i denna punkt en betydande
försämring. Sjöfartssäkerbetskommittén, inom vilken skeppsredareintressen¬
terna befunnit sig i avgjord majoritet, bar likväl enhälligt yrkat på en i
sjölagen fastställd bestämmelse om trevaktssystemets tillämpning för maskin¬
personalen på långresor i utomeuropeiska farvatten, under det att reservan¬
terna velat gå ännu längre. Kungl. Maj:t har bär blivit mera arbetsgivar-
vänlig än arbetsgivarne själva och föreslår, att denna bestämmelse måtte
helt uteslutas. Nämnda stadganden om treskiftsvakter äro dock så allmänt
4
Motioner i Första kammaren, Nr 85.
tillämpade, synnerligast å utländska fartyg, att en återgång till tvåskifts-
systemet ovillkorligen skulle öka emigrationen av svenska eldare till de ut¬
ländska handelsmarinerna. För resor i de tropiska klimaten är det för
övrigt nästan ogörligt att utan skada till folkhälsan kunna tillämpa det av
Kungl. Maj:t föreslagna tvåskiftssystemet för eldarne.
§ 5 a innehåller för övrigt allt vad sjölagen har att giva den ombord¬
varande personalen i form av arbetarskydd, och torde därav tydligt framgå
nödvändigheten av kompletterande lagbestämmelser, i stället för den i pa¬
ragrafens slutkläm anförda satsen om närmare föreskrifters utfärdande av
Konungen.
§ 26, mom. 2) har en sådan formulering, att det framgår, som om alla
fartyg skola vara försedda med ett lastmärke enligt fastställda lastlinjebe-
stämmelser, men detta torde dock ingalunda vara meningen. Aven denna
viktiga fråga om lastlinjebestämmelsernas utsträckning är tydligen ämnad
att läggas under Kungl. Maj:ts administrativa lagstiftning och torde därför
ingenting annat vara att göra än ett generellt yrkande på att dessa last-
linjebestämmelser skola omfatta alla fartyg i Ostersjö-, A ordsjö- och Ocean-
fart. Sammaledes är även förhållandet med bestämmelsen angående däcks¬
last. Den av Kungl. Maj:t föreslagna skyddsåtgärden med förhud att avgå
med slagsida till följd av däckslastens övervikt är otillräcklig såsom en
skyddsgaranti och måste därför kompletteras med andra bestämmelser, såsom
inskränkning av däckslastens höjd, synnerligast under vintermånaderna.
Senare delen av 44 § om bön och gudstjänst ombord är en medeltida
kvarleva, som nästan aldrig praktiseras och ingen straffpåföljd vidlåder ge¬
nom uraktlåtenhet att uppfylla, vadan den saklöst bör utgå.
Systemet av att ha kvinnlig betjäning ombord å lastfartyg har städse
varit en källa till allahanda misshälligheter. Allmänt har därför yrkats, att
detta system måtte avskaffas. Undertecknad ser sig därför nödsakad att
i detta sammanhang framställa ett dylikt yrkande i 45 §.
§ 96. Kungl. Maj:t har här föreslagit, att övertidsersättning skall
utgå med 0,8 % av medeltalet av samtliga månadshyror bland däcksbe¬
sättningen och att samma beräkningsgrund även skall tillämpas på maskin¬
personalen. Detta system att sammanslå hyrorna och därefter beräkna
övertidsbetalningen är synnerligen olämpligt och innebär, att den fullt ut¬
bildade matrosen eller båtsmannen skall utbekomma samma övertidsbetal¬
ning som skeppsgossen. Någon motsvarighet härtill torde icke kunna
uppletas på något annat verksamhetsområde. Det torde till och med kunna
ifrågasättas, huruvida icke detta förslag till och med innebär en nedsätt¬
Motioner i Föräta kammaren, Nr 85.
5
ning mot den i nuvarande sjölag fastställda bestämmelsen, som fastställer
eu ersättning av »en halv dags hyra för varje påbörjad arbetstid av två
timmar».
Den rastlösa utvecklingen på sjöfartens område, som manifesterar sig
i byggandet av oerhört stora fartyg, gör, att det av Kungl. Maj:t före¬
slagna bötesmaximum i 292 § 2 mom. måste anses vara för lågt för de
förseelser, vilka falla inom dess område, enär det kan tänkas, att ett lagbrott
med ty åtföljande bötesansvar likväl kan lämna ett betydande överskott i
ekonomisk vinst. Maximum måste även där sättas till 5,000 kronor.
Med stöd av vad jag här ovan anfört tillåter jag mig hemställa,
att riksdagen genom skrivelse till Kungl. Maj:t
anhåller att snarast möjligt få sig förelagt ett utarbetat
förslag om vad i vissa avseenden skall iakttagas be¬
träffande fartygs sjövärdighet, utrustning (inklusive be¬
stämmelser om båtar och annan livräddningsattiralj samt
bestämmelser om lämpliga skyddsåtgärder till förhind¬
randet av olycksfall i arbete ombord å fartyg), om
fartygs lastning av olika slags laster (inklusive lastlinje-
bestämmelser även för östersjöfart och inskränkande
bestämmelse i fråga om rätten att föra däckslast) samt
förslag till bemanningslag,
att följande tillägg måtte göras till § 5 a sista
stycket: A maskindrivet fartyg skall vid resor i Nordsjö
och vidsträcktare fart maskinbesättningen vara tillräck¬
lig- för maskintjänsten under gång i tre vakter,
att sista satsen i 44 §: Han läte sig angeläget
vara att bön och gudstjänst ombord icke försummas —
måtte utgå,
att följande tillägg göres till 45 § sista stycket:
Å varje annat maskindrivet fartyg än passagerarefartyg
skall i utomskärs kustfart och vidsträcktare fart manlig
person, ansvarig inför befälhavaren, vara anställd för
kosthållningen,
att i 96 § första stycket de tre sista raderna ut¬
gå samt ersättas med: 1 procent av månadslönen för
varje hel eller påbörjad timme,
6 Motioner i Första kammaren, Nr 85.
att det i 292 § 2 mom. föreslagna maximibötes-
straffet måtte höjas till 5,000 kronor.
Stockholm den 18 juni 1914.
Charles Lindley.