Motioner i Första kammaren, Nr 75.
1
Nr 75.
Av herr Kvarnzelius m. fl., i anledning av Kungl. Majds
‘proposition angående sjöförsvarets ordnande.
Såsom blivit framhållet i en föregående motion (angående lant-
försvarets ordnande), företer den av Kung!. Maj:t framlagda för-
svarsplanen eu så stor stegring i utgifterna, att den samma icke
synes kunna inrymmas inom den ram, som enligt första försvars-
beredningens utredning kan anses beräknelig för vårt försvarsvä-
sende, med hänsyn till övriga statsbehov och till statens inkomster.
1 all synnerhet gör sig denna stegring märkbar för sjöförsvaret.
Frånsett de stora summor, som äro avsedda att uttagas till engångs-
utgifter genom värnskatten, stiga enligt denna plan kostnaderna för
sjöförsvaret både starkt och hastigt. Ökningen på femte huvud¬
titeln, oberäknat anslagen till handeln, är redan i förslaget till 1915
års stat 1,762,337 kronor, varav 528,168 på ordinarie stat, den upp¬
går enligt planen för 1918 till omkring 3,780,000 kronor, varav Över
2 V2 miljoner på ordinarie stat och stiger för 1924 till ungefär
4,600,000 kronor, varav på ordinarie stat omkring 3,340,000 kronor.
Denna ökning av sjöförsvarets utgifter är också proportionsvis
större än ökningen för armén. Såsom omnämnes i statsministerns
yttrande till statsrådsprotokollet vid propositionen om lantförsvarets
ordnande, beräknas årskostnaderna för lantförsvaret efter organisa¬
tionens genomförande till 63 miljoner, för sjöförsvaret till 30 mil-
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 3 samt. 34 käft. (Nr 75.) 1
Sjöförsva¬
rets kostna¬
der enligt
propositio¬
nen.
2
Motioner i Första kammaren, AV 75.
joner (utom pensionskostnaderna); sjöförsvarets andel av försvars-
kostnaderna närmar sig alltså 32 proc. Denna procent överstiger
betydligt vad som varit det normala även sedan den tidpunkt, dä
kustartilleriet lades under sjöförsvarsdepartementet; såsom framgår
av en genom andra försvarsberedningen föranstaltad statistik över
försvarsutgifterna, uppgjord efter räkenskaperna, har denna procent
över huvud taget endast blivit uppnådd två år, nämligen 1901
(33,73 %) och 1902 (32,12 %), då den drevs upp genom alldeles
exceptionella omständigheter, nämligen de väldiga anslagen från
1899 och 1900 års riksdagar till pansarbåtsbyggnader och moderni¬
sering av äldre pansarbåtar. Men både före och efter dessa år bär
sjöförsvarets procentsiffra varit betydligt lägre; så enligt anförda
statistik efter nämnda tid högst 30,56 % (år i91-i års stat) och lägst
23,99 % (1905); förutom året 1914 är det endast 1909, som når
30 % (30,2i).
Man kan ej undgå att frapperas av detta förhållande så mycket
mera, som den principiella utredning, vilken andra försvarsbe¬
redningen verkställt, och vars sammanfattande slutsatser anföras i
propositionen, givit till resultat, att armén måste utgöra huvudvap¬
net i Sveriges förs vars väsende. Om flottan uttalas i nämnda sam¬
manfattande slutsatser, att den är oumbärlig i Sveriges försvars-
väsende, men också, att dess verkningsförmåga måste vara begränsad
gent emot den farligaste formen av anfall över havet, nämligen
fientliga landstigningar. På vårt sjöförsvar kan, yttrar beredningen,
icke ställas större anspråk än att det skall kunna förhindra sådana
företag inom skärgårdsområde samt försvåra dem på öppen kust,
och även för dessa krav gälla vissa inskränkningar. Dessa uppgifter
anser beredningen böra läggas till grund för flottans organisation.
Chefen för sjöförsvarsdepartementet har emellertid icke på nå¬
got sätt gått in på frågan om flottans uppgifter och verkningsför¬
måga. Hans plan är uppgjord utan någon prövning av själva det
grundläggande problemet, vad man under nuvarande marinpolitiska
och marintekniska förhållanden kan begära av den flotta, som Sve¬
rige med sina begränsade tillgångar förmår hålla. Eu sådan under¬
låtenhet kan ej undgå att väcka särskild uppmärksamhet, när det
gäller eu flottplan, som höjer flottans ställning i budgeten i jäm¬
förelse med armén och över huvud begär så starka höjningar för
förstnämnda vapen. Det torde bli tillfälle att längre fram i denna
motion beröra punkter, i vilka det visar sig, att ett klargörande av
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
3
flottans verkningsförmåga är av största vikt för flotfrplanens faktiska
gestaltning; här må endast anmärkas, att departementschefens tyst¬
låtenhet i frågan om själva principerna för flottans ställning inom
vårt försvar måste ytterligare mana till kritik gentemot de stora
krav som han framställer.
* *
I fråga om det fasta kustförsvaret äro uppgifterna vid den kung¬
liga propositionens anslagsäskanden icke sådana, att de medgiva
något bestämt omdöme om behövligheten av de summor, som Kung!
Maj:t föreslår. Icke blott själva planen för nybyggnader och kom¬
pletteringar, utan även fördelningen av de äskade anslagsbeloppen
på olika kustpositioner är av Kung!. Maj:t hänvisad till de hemliga
aktstycken, som skola meddelas vederbörande utskott, men som icke
framläggas för riksdagen.
Under sådana förhållanden är det oss icke möjligt att till denna
del av propositionen foga några bestämda uttalanden om de begärda
anslagens behövlighet och lämplighet eller några preciserade ändrings-
yrkanden. Vi förutsätta emellertid, att för vederbörande utskott och
dess medlemmar finnes tillfälle att framställa de förslag, vartill ett
studium av de ifrågavarande hemliga handlingarna kunna föranleda,
icke blott i vad angår eventuella begränsningar och besparingar inom
ramen av Kungl. Maj:ts olika äskanden, utan också, därest därtill
skulle finnas anledning, till andra jämkningar eller ändringar av be¬
fästnings- och kompletteringsplanen. I annat fall bleve nämligen
genom denna plans fullständiga överförande till propositionens hem¬
liga del riksdagens prövningsrätt över hövan kringskuren.
På sakens nuvarande stadium skola vi i övrigt inskränka oss
till tvänne anmärkningar.
Då nu högst betydande förstärkningar inom det fasta kustför¬
svaret synas vara oundgängligen nödvändiga, så måste det bliva av
allra största vikt att, i överensstämmelse med andra försvarsbered-
ningens grundsats för frågans behandling, ansträngningarna samlas
på de viktigaste kustpositionerna, för att ej kostnaderna skola all¬
deles växa oss över huvudet. Med de ofantliga summor, som nu¬
mera krävas vid moderna befästningsarbeten, vore det tydligen ända-
målslöst att splittra krafterna på allt för många håll. Det måste
därför, innan riksdagen går att bevilja så stora anslag, som här
sättas i fråga, göras fullt klart, att genom de samma det fasta kust¬
Det fasta
kustför¬
svaret.
4
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
försvaret verkligen tillgodoses efter enhetlig och fullständig plan och
för närmast överskådliga tid, så att icke, om dylika anslag lämnas,
nya äskanden snart åter framkomma. Vidare synes det oss, att det
belopp, vid vilket andra försvarsberedningen för sin del hade stannat,
eller omkring 12,800,000 kronor, är så stort, att för dess beviljande
väl må fordras de synnerligen starka skäl, som beredningen synes
hava funnit föreligga. De ytterligare höjningar, som Kungl. Maj:t
föreslagit — ungefär 465,000 kronor för ytterligare förstärkningar
och 300,000 kronor på grund av höjda kostnadsberäkningar — torde
därför höra undergå eu särskilt noggrann granskning. Och i detta
sammanhang måste slutligen uppmärksammas, att propositionen
bland engångsutgifterna icke synes hava medräknat eu post, som
står i nära sammanhang med eu punkt i befästningsplanen, näm¬
ligen anläggning av eu örlogsdepå vid Härnösand, beräknad att kosta
(högst) 1,700,000 kronor; sjöminister)! säger sig ämna framdeles åter¬
komma till täckande av denna kostnad. Även om anläggningen av
en sådan depå faller under utgifter för flottan, icke för kustartille¬
riet, så är den samma dock direkt beroende av de ifrågasatta be¬
fästningarna vid Härnösand och måste tagas i beräkning, när man
bedömer kostnaderna för den nya befästningsplanen i dess helhet.
Den hållning, som propositionen intager till kustpositionen vid
Fårösund, synes oss betänkligt oklar. Det meddelas, att andra för¬
svarsberedningen i sitt förslag till kustförsvarets ordnande — vilket
förslag i allt väsentligt ligger till grund för propositionen — räknat
med indragning av denna kustposition. När därjämte angives, att
samtliga hörda myndigheter i allo tillstyrkt beredningens ifråga¬
varande förslag, så frågar man sig, om de även i denna del varit
ense med beredningen; i varje fall måste det förefalla egendomligt,
att Kungl. Maj:t i denna fråga icke ens tagit position, utan lämnar
»frågan öppen». Saken är icke sä betydelselös för kustförsvarets
ordnande i dess helhet, att ett dylikt »öppethållande» kan ske utan
ganska ogynnsam inverkan på hela planen. Om Fårösund skall bibe¬
hållas såsom kustposition eller icke, måste först och främst influera
på kostnaderna för själva befästningsplanen. Kungl. Maj:t har med¬
delat, att i förra fallet ytterligare omkring 225,000 kronor skulle
krävas för nyanläggningar och nyanskaffningar (proposition sid. 287);
efter allt att döma torde denna summa dock ingalunda förslå
för att giva positionen verklig försvarskraft. Men även på kustför¬
svarets löpande årskostnader återverkar positionen; i propositionen
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
5
är anmärkt (sid. 281), att tablån över ordinarie kostnader för kust¬
artilleriet uppgjorts med frånräknande av dylika kostnader för Fårö¬
sund, och att, om nämnda position .skulle bibehållas, beloppet ökas
med omkring 100,000 kronor årligen. Vi hava anledning att an¬
taga, att denna beräkning snarast är väl låg. Det synes oss, som
borde Kung! Maj:t vid framläggande av en så omfattande plan för
kustförsvarets ordnande hava haft frågan om Fårösund så bearbe¬
tad, att den samma ej behövt lämnas öppen. Och för vår del måste
vi uttala, att det synes oss oförenligt med verklig planmässighet
och ändamålsenlighet inom kustförsvaret, om ifrågavarande kust¬
position skall bibehållas utan att kunna gorå någon egentlig nytta
för Sveriges fösvar i dess helhet eller för mötande av eventuella
företag särskilt emot Gotland. Behöva anstalter vidtagas till för¬
stärkande av Gotlands försvar, så böra dessa anstalter bliva av en
för detta försvar mera fruktbärande art.
Vad den för kustartilleriet föreslagna förändrade personalstaten
angår är den samma väsentligen beroende av de nybyggnader och
andra nyanskaffningar av materiel inom vapnet, som kunna komma
till stånd, och några yrkanden i fråga om den samma kunna såle¬
des icke framställas annat än efter prövning av den hemliga planen
rörande byggnad och materiel.
Rörande flottans utveckling ansluta vi oss obetingat till de i
propositionen upptagna principer, som framställts inom försvarsbe- "och a
redningarna, att i samband med kustflottans utbyggande med nya lokalförsvar.
eller modifierade fartygstyper också skall genomföras eu fullständig
organisation av vissa lokalstyrkor, att övertaliga, men ännu använd¬
bara äldre fartyg, som ej ingå i lokalstyrkorna, skola förläggas i
materialreserv, samt att helt föråldrade fartyg skola utrangeras och
försäljas. Angående enskildheterna i de planer, som blivit upp¬
gjorda för lokalstyrkorna, förläggningen i materialreserv samt ut-
rangeringen kunna vi givetvis icke uttala oss, då det väsentliga av
dessa planer icke framlagts i den offentliga propositionen, utan hän¬
visats till de hemliga bilagorna. Emellertid synes av propositionen
framgå, att vissa i den samma tillämpade grunder för förhållandet
mellan kustflotta och lokalstyrkor kräva en kritisk granskning och
revision.
Departementschefen har i huvudsak accepterat eu inom andra
försvarsberedningen preliminärt uppgjord beräkning över den sam-
6
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
mansättning och fördelning, som lokalstyrkorna skulle erhålla un¬
gefär mitt i den period, vilken flottplanen omfattar (år 1924). Men
han förklarar, att denna storlek för lokalstyrkorna icke kan för
följande tid bibehållas inom den för sjöförsvaret tänkta ramen. I
vilken utsträckning reduktion skulle ske, framgår icke av proposi¬
tionen mera än så till vida, att tre första klass pansarbåtar av de
fem, vilka skulle efter 1924 hava ingått i lokalstyrkorna, skulle
behöva överföras till materialreserven (propositionen sid. 9, 89). Där¬
jämte meddelas, att om lokalstyrkorna skulle bibehållas vid den
storlek de nått 1924, detta skulle kräva eu ökning i årskostnader
för flottan av omkring 680,000 kr., vilka falla under anslagen för
personal (avlöning, beklädnad och naturaunderhän), flottans under¬
häll samt övningar (sid. 9, 279). Kostnaderna för de särskilda ny¬
byggnader till lokalförsvaret, vilka under ifrågavarande del av peri¬
oden säkerligen, bliva erforderliga, ligga utanför nämnda belopp.
Det torde knappast vara att ställa dessa förhållanden i deras
riktiga dager, när den eventuella ökningen i flottans årskostnader
efter 1924 sålunda förklaras bero på den storlek, man vill giva
lokalstyrkorna. I verkligheten förhåller det sig ju så, att lokalstyr¬
kornas årskostnader icke skulle höjas utöver vad som beräknats
för 1924. De ökade utgifterna bero i stället av planen för kust¬
flottans utveckling; det är de till denna avsedda nya fartygen som
kräva eu ökning i kustflottans årskostnader. Här framträder alltså
faktiskt eu ekonomisk konsekvens av kustflottans ^byggnadsplan —
stegring i dess årskostnader — som man icke ansett sig kunna in¬
rymma under den avsedda ekonomiska ramen. Det är för att inom
organisationen bereda rum åt kustflottans tillväxt, som departe¬
mentschefen tänker sig att förminska lokalstyrkorna, genom av¬
förande ur dem av fartyg, som annars enligt grundsatserna för far¬
tygens utnyttjande skulle höra dit, och dessa fartygs uppläggande
i reserv.
Ett sådant förfarande kan icke anses förenligt med sunda
principer för flottans organisation. I och för sig måste det före¬
falla föga rimligt att försvaga lokalstyrkorna i sådan grad, som
skulle bli fallet, om tre av de fem äldre första klass pansarbåtar,
vilka enligt 1924 års norm skulle i dem bort ingå, bleve avförda till
reserven. Detta skulle innebära en reduktion efter år 1924 av de
till lokal styrkorna överförda pansarbåtarna med mera än hälvten, och
man måste fråga sig, huru över huvud taget verkliga lokalstyrkor un-
Motioner i Första kammaren. Nr 75.
der sådana förhållanden skulle kunna hållas. Men därjämte skulle ett.
dylikt förfarande strida mot alla regler för god ekonomisering med
flottans dyrbara materiel. Det torde få anses höra till sådana regler,
att de fartyg, som finnas, verkligen bliva inom ramen för den
»livslängd», för vilken de äro avsedda, ordentligt utnyttjade. Eu
stormakt kan möjligen tillåta sig en sådan flottpolitik, som departe¬
mentschefen föreslår; för eu mindre stat med begränsande tillgångar
lärer det icke vara rådlig! att så förfara.
Departementschefens hållning i denna fråga har också eu prin¬
cipiell innebörd, som utvecklas i hans yttrande till propositionen
(sid. 84 f.j
Han vänder sig där mot ett uttalande av andra försvars bered-
ningen, att den av beredningen såsom oundviklig förutsatta minsk¬
ningen i kustflottans fartygsantal finge, i den män det vore möjligt,
uppvägas bland annat genom lokalförsvarets förbättring, och han fram¬
håller, att »i den mån lokalförsvaret skjutes i förgrunden splittras
sjöförsvarets krafter». Av vad som blivit offentliggjort ur bered¬
ningens preliminära betänkande synes ingalunda framgå, att den på
något sätt skjutit lokalförsvaret i förgrunden — bland annat avser
hela dess utredning om nybyggnadsplanen uteslutande kustflottan —,
och det är även vår mening, att kustflottan måste innefatta flottans
huvudstyrka, som skall kunna — i mån det är möjligt — ingripa
på olika delar av kusten. Någon degradering av hela Sveriges sjöför¬
svar från »riksförsvar» till ett för endast vissa kuststräckor avpassat
lokalförsvar, såsom det sagts i pressen, är således icke alls ifråga¬
satt. Men å andra sidan bör det vara givet, att lokalstyrkorna, om
de rätt organiseras och användas, kunna vara kustflottan till en
mycket avsevärd hjälp, med hänsyn särskilt till den svenska kustens
beskaffenhet, som medgiver dylika lokalstyrkor att från skyddade
replipunkter inom skärgårdarna utsträcka sina operationer inom icke
obetydliga områden. Det är särskilt att märka, att till lokalstyrkorna
ingalunda avses endast äldre fartyg, som överföras från kustflottan,
utan också speciellt för dessa styrkor byggda nya fartyg, nämligen
torped- och undervattensbåtar av mindre typer. Och dessa böra,
med stöd av de (från kustflottan överförda) äldre pansarfartygen
kunna utveckla eu icke ringa aktionskraft inom sina områden. Mot
departementschefens ställning till förhållandet mellan kustflotta och
lokalstyrkor måste göras samma anmärkning som på sin tid fram¬
ställdes mot 1907 års försvarskommittés förslag angående flottan
8
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
Kustflottan.
från eu framstående militär ledamot (general Bildt), nämligen att
»åt lokalstyrkorna tillmätts vill liten betydelse».
1 vad mån denna fråga kan inverka på flottplanen måste sam¬
manhänga med prövningen av denna plans huvudparti, angående
kustflottans sammansättning och organisation.
Kustflottans sammansättning bär andra förs valberedningen, så¬
som framgår av det i propositionen meddelade referatet ur bered¬
ningens preliminära betänkande, diskuterat med utgångspunkt från
sin principutredning av förhållandet mellan armén och flottan samt
flottans uppgift och verkningsförmåga. Beredningen har, med an¬
slutning härtill, funnit, att nybyggnadsplanen för kustflottan bör
uppgöras med ledning av den allmänna grundsatsen, att torpedfar-
tvgen skola bilda kustflottans taktiskt offensiva element, medan åter
pansarfartygen skola i övervägande grad tjäna såsom stöd för tor¬
pedfartygen och således huvudsakligen utgöra det defensiva elementet,
dock att pansarfartygen givetvis måste äga eu viss, om ock be¬
gränsad, offensiv förmåga. En sådan fördelning av uppgifterna, lik¬
som den angivna begränsningen av pansarfartygens offensiva för¬
måga, har beredningen funnit vara betingad av det oundvikliga
faktum, att de svenska pansarfartygen — på grund av vårt lands
ekonomiska resurser och i övrigt givna förhållanden — icke kunna
utvecklas till sådan styrka, att de med utsikt till framgång kunna
uppträda mot stormaktsflottornas största, moderna slagfartyg, utan
äro och måste förbliva dem underlägsna. Utvecklingen av torped¬
vapnet under senaste år har däremot gjort torpedfartygen allt mer
skickade att utföra sin offensiva uppgift, i allmänhet genom tor¬
pedens starkt ökade skottvidd och allt större träffsäkerhet, och i
synnerhet genom under vattenbåtens hastiga förbättring: ökat de-
placement, högre fart, kraftigare torpedbestyckning, betydligt större
självständighet i uppträdandet och väsentligen ökad offensiv för¬
måga.
Departementschefen har ej heller i denna principfråga, lika litet
som i fråga om flottans uppgift och verkningsförmåga i allmänhet,
gjort något uttalande. Det torde emellertid vara av största vikt för
åstadkommande av eu rationell och för våra förhållanden verkligt
ändamålsenlig flottplan att till grund för densamma lägges en be¬
stämd åskådning om de uppgifter, som de olika huvudvapnen inom
flottan kunna och böra fylla i vårt sjöförsvar. Och för vår de!
4
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
9
måste vi fullt ansluta oss till andra försvarsberedningens bär an¬
förda principer samt anse, att de samma böra tillämpas så väl vid
bestämmande av typer för torpedfartyg å ena sidan, pansarfartyg å
den andra, som vid avvägningen av dessa fartygsslags inbördes
proportion. Det synes oss oavvisligt, att en förskjutning inom kust-
flottan till torped vapnets förmån måste äga rum.
I fråga om typerna för torpedfartyg i kustflottan föreslår Kungl. Torpedfar-
Maj:t viktiga förändringar, nämligen dels att härefter inga torped-ty(jens t,jper'
båtar skola nybyggas för kustflottan, utan övervattens-torpedvapnet
i den samma tillgodoses enbart genom jagare av en, i förhållande
till de nuvarande, något förstärkt typ, dels att för kustflottan skola
byggas större, sjögående undervattensbåtar. I båda dessa avseen¬
den ansluter sig propositionen till andra försvarsberedningens preli¬
minära betänkande, som i sin ordning är grundat på av bered¬
ningen föranstaltade utredningar från de marina myndigheterna,
övergången till att för kustflottan bygga jagare i stället för torped¬
båtar innebär en väsentlig omläggning av torpedvapnet, som bland
annat måste föranleda, att antalet fartyg inom detta vapen högst
väsentligt nedgår. Denna nedgång är icke utan sina betänkligheter,
då ju effektiviteten av ett torpedanfall måste anses i avsevärd mån
bero på antalet i det samma deltagande fartyg. Emellertid äro
genom de verkställda utredningarna så starka skäl förebragta för
den föreslagna omläggningen, att vi icke finna oss böra göra något
yrkande i annan riktning, så mycket mindre som de nya jagarna
skulle väsentligen hava att utföra också spaningstjänsten inom kust¬
flottan. Vad undervattensbåtarna angår, äro alla meddelanden om
de samma hänvisade till propositionens hemliga del, och vi kunna
i denna punkt alltså endast uttala vår anslutning till själva prin¬
cipen om större, sjögående undervattensbåtars införlivande med
kustflottan i så stort antal som förhållandena medgiva.
Om typen för pansarbåtar hade försvarsberedningarnas utredning Pansarbåts-
icke hunnit slutföras, när deras arbete upphörde. De i proposi- kostnads-
tionen upptagna alternativ till pansarbåtsförslag, som hämtats ur beräknin-
andra beredningens preliminära betänkande, voro, såsom av de- 9arna-
partementschefen påpekats, icke av beredningen slutdiskuterade, och
något beslut i denna typfråga var icke av beredningen fattat.
Behandlingen av frågan om pansarbåtstypen försvåras ytter-
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 3 samt. 34 käft. (Nr 75.) 2
10
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
ligare av osäkerheten i marinförvaltningens kostnadsberäkningar för
dessa fartyg. Man har i sakens nuvarande läge endast en mycket
otillfredsställande ledning för den ytterst viktiga sida av problemet,
som ligger i de olika typernas anskaffningskostnader. Vad kost¬
naderna för bemanning, underhåll och övningar angår, berör pro¬
positionen icke alls de olikheter, som härutinnan måste finnas mellan
de olika förslagstyperna.
Under sådana förhållanden kunna uppenbarligen i en motion
inom riksdagen inga säkra kalkyler göras angående relationen mel¬
lan de olika fartygstypernas byggnadskostnader och övriga ekono¬
miska konsekvenser. Så mycket bör i alla händelser vara tydligt,
att vid en jämförelse samma grunder måste tillämpas för beräkningen
av olika typers byggnadskostnad. Därvid möter emellertid den sär¬
skilda svårigheten, att just den beräkningsgrund, som i propositionen
tillämpas för den av Kungl. Maj:t föreslagna »Sverige»-typen, icke fin¬
nes utförd för någon av de andra. För samtliga eller flertalet förslags-
typer finnas marinförvaltningens beräkningar dels efter de grunder,
som betecknats med K2 — i huvudsak den nu under byggnad varande
»Sveriges» faktiska pris — dels efter reducerade priser — K3 —
dels efter ett mellanting mellan dessa två olika beräkningsgrunder
— i propositionen benämnt modifierat K3. Men departementschefen
avviker från alla dessa beräkningar och upptar de föreslagna nya
fartygen till ett pris, som ligger mellan K2 och modifierat K3, dock
ganska nära det sistnämnda. Det måste allvarligt beklagas, att icke
även övriga förslag blivit i propositionen omräknade efter samma
grunder, då det ju är givet, att samma skäl som blivit anförda för
att sålunda bestämma priset för »Sverige»-typen, nämligen att priserna
borde kunna sänkas från K2, om man bygger fartyg »enligt viss
enhetlig modell», också måste gälla för övriga typer, enär dessa
på samma sätt kunna leda till byggande av flera fartyg »efter en¬
hetlig modell». Så som propositionen nu föreligger, finnes ingen
annan möjlighet att utföra en jämförelse mellan de olika typernas
byggnadskostnader än att räkna alla antingen efter K2 eller efter
det modifierade Ks.
Mot »Sverige»-typen, som i propositionen är upptagen med en¬
dast mindre väsentliga modifikationer, hava alltifrån dess framträ¬
dande gjorts många invändningar, och vi kunna icke anse, att alla
dessa invändningar blivit undanröjda genom vad nu av departements¬
chefen anföres.
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
11
Till en början kvarstår den anmärkningen, att fartyg med Pansarbå-
»Sveriges» storlek och djupgående måste få avsevärt svårare än ^gående.'1*
våra hittillsvarande pansarbåtar att navigera inom skärgårdarna och
utnyttja vissa av deras leder, både bland de allmänna och bland
de hemliga militära lederna. Man lägger visserligen märke till att
de nya »Sverige»-båtarna nu uppgivas komma att ligga endast 6.1 m.
djupt, men denna uppgift kan näppeligen mottagas annat än med
viss reservation, då fartyget från början var konstruerat för 6.4 in.
djupgående vid normalt kolförråd, och då ingen sådan förändring
synes vara vidtagen, som kan förklara en dylik minskning i djup¬
gåendet. Departementschefen anför, med stöd av ett utlåtande från
inspektören över flottans övningar, att de mycket fåtaliga leder eller
delar av leder, där våra hittillsvarande pansarbåtar men icke de nu
ifrågasatta typerna kunna gå fram, med endast ett par undantag
äro de samma för alla typerna. Uttalandet är icke så avfattat, att
detsamma kan anses fullt bindande, och ett faktum torde vara, att
det finns både allmänna leder — bland dem Kalmarsund —- och
hemliga militärleder, som »Sverige»-typen icke kan befara, men som
däremot skulle vara tillgängliga för de mindre bland de övriga ty¬
perna. över huvud taget lärer det väl ligga i sakens natur, att
varje ökning i deplacement tvingar till ökad försiktighet vid fram¬
gående inom skärgård, även om den led, där fartyget rör sig, är
uppmätt till erforderligt djup. Man erinre sig, med vilken utom¬
ordentlig varsamhet stora främmande fartyg, som besöka Stockholm,
framföras i våra allmänna leder, och huru i alla händelser tillbud
till missöden inträffat. I vad mån djupgåendet bör inverka på valet
av typ, måste bero på en närmare, prövning, som vederbörande ut¬
skott väl icke lärer försumma att företaga; så mycket bör dock vara
tydligt, att det är eu given nackdel, om vissa skärgårdsleder skulle
vara of arbara för de nya pansarfartygen.
Den allvarligaste anmärkningen mot »Sverige»-typen är emel-
lertid, att de principer, efter vilka densamma konstruerats, icke synas rige»-typen
vara med hänsyn till vårt lands förhållanden genomförbara. numera ej
Grundläggande bland dessa principer för typen »F», såsom den förbära.
vid sin tillkomst hette, var, såsom framgår av försvarskommitténs
betänkande år 1910, följande: att farten borde vara överlägsen den
å befintliga och projekterade slagskepp; att i artilleribestyckningen
måste ingå kanoner, vilka med hänsyn till sin effekt kunna järn-
12
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
föras med de kraftigaste kanonerna på utländska slagskepp, och
vilka på antagliga stridsavstånd kunna genomslå pansarskyddet för
dessa kanoner, varjämte artilleriet borde kunna jämnställas med ar¬
tilleriet på de flesta pansarkryssare och kunna genomslå dessa krys¬
sares kraftigaste pansarskydd; slutligen fordrades i fråga om be-
pansringen bl. a., att hela vattenlinjen skulle vara skyddad av
pansar, vars tjocklek utanför vitala delar vore så stor, att ett tak¬
tiskt offensivt uppträdande mot utländska pansarkryssare vore möj¬
ligt. Dessa år 1909 framställda krav på den svenska pansarbåts-
typen kunna sägas i huvudsak vara de samma som man uppställt
allt ifrån »Svea»-typens tillkomst på 1880-talet, och så till vida ut¬
gjorde 1909 års pansarbåtsprogram ingen principiell nyhet. Men
väl hade redan vid tidpunkten för dess framställande den tekniska
utvecklingen inom stormaktsmarinerna och sammansättningen av
dessa mariner så fullständigt förändrats, att den praktiska innebör¬
den av dess principer blivit helt och hållet en annan. När »Svea»-
typen tillkom på 1880-talet, och även under följande årtionden intill
1900-talets början, byggdes inom stormakternas flottor dels slag-
skepp med relativt låg fart, dels pansarkryssare med relativt svag
bepansring och bestyckning; det var detta som gjorde det möjligt
att då konstruera svenska pansarbåtar, som överträffade stormak¬
ternas slagskepp i fai*t och deras pansarkryssare i artilleristyrka.
Efter rysk-japanska kriget åter började dels eu stark utveckling av
slagskeppens fart på samma gång som av deras styrka i artilleri och
pansar, dels en utomordentlig förstärkning av pansarkryssarna, som
nu i bestyckning blevo nära jämförbara med slagskeppen, på samma
gång deras fart uppdrevs långt utöver vad hittills ifrågakommit för
stora fartyg; de övergingo till slagkryssare. Denna utveckling har
i hög grad förändrat förutsättningarna för ett svenskt pansarbåts¬
program.
Redan i 1907 års försvarskommitté framhöllos dessa förhållan¬
den. F-typen är visserligen framkommen just för att åtminstone i
ett avseende kunna motsvara de nya fordringar, som följde av de
gamla grundsatserna, nämligen i fråga om farten. Dess fart — 22.5
knop — ansågs vid dess tillkomst verkligen vara överlägsen den å
befintliga och projekterade slagskepp. Men däremot måste den andra
av de gamla huvudfordringarna, överlägsenhet i pansar och artilleri
över pansarkryssarna, fullständigt uppgivas, vad slagkryssarna be¬
träffar. Slagkryssarna voro nämligen redan då både så snabba, så
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
13
kraftigt bestyckade och så starkt bepansrade, att typen F i intet
av dessa hänseenden kunde med dem jämföras. Inom försvars-
kommittén anmärktes också detta av åtskilliga reservanter.
Försvarskommitténs majoritet synes gentemot dessa anmärk¬
ningar egentligen hava hållit sig till, att slagkryssarna endast ut¬
gjorde ett relativt fåtal bland de stora marinernas stridsfartyg; därav
väl också programmets formulering, att den svenska typens artilleri
borde kunna jämnställas med artilleriet på »de flesta» pansarkrys¬
sare. Denna slagkryssarnes relativa fåtalighet kunde emellertid
icke förhindra, att deras befintlighet dock redan då undergrävde
själva principen för den nya pansarbåtstypen. I ännu högre grad
har detta blivit fallet genom de stora marinernas fortsatta utveck¬
ling sedan 1910.
Dels har inom flera mariner antalet slagkryssare tillväxt, på
samma gång deras stridsegenskaper ytterligare uppdrivits. Så byggas
f. n. för ryska Östersjöflottan 4 slagkryssare (lika många som slag¬
skepp), vardera med 12 st. 35,6 cm. kanoner och en fart, som upp¬
gives till 27—29 knop; Tyska riket har enligt tillgängliga uppgifter
5 st. slagkryssare färdiga, bestyckade med 8 eller 10 st. 28 om.
kanoner, och under byggnad 4 st., av vilka en är bestyckad med
8 st. 30,5 cm. kanoner (övriga lära få ännu grövre kanoner); farten
på dessa tyska fartyg är 27—30 knop. England har 9 st. färdiga
slagkryssare, av vilka 6 äga en bestyckning av 8 st. 30,5 cm. kano¬
ner, 3 äro bestyckade med vardera 8 st. 34 cm. kanoner samt dess¬
utom 1 å 2 under byggnad med bestyckning av 34 cm. eller grövre
pjäser. Farten är för de äldsta 26 knop, för de nyare 30 knop.
Men dels har dessutom sedan 1910 också slagsheppstypen ut¬
vecklats ej blott i artilleri- och pansarstyrka, titan även i fart, be¬
tydligt utöver vad som var förhållandet, när »F»-typen beräknades.
Rysslands under byggnad varande 4 slagskepp för Östersjön (Gan-
gutsklassen) beräknas komma att göra 23 knop; Tysklands Kaiser-
klass angives i marinkalendrar till 23,6; en hel grupp engelska slag¬
skepp går upp till 25. Det har talats om att man på grund av denna
ökning i slagskeppens fart möjligen kunde förutse eu samman¬
smältning mellan denna typ och slagkryssaren.
Under sådana förhållanden är det uppenbart, att typen »F» nu,
ännu mindre än vid dess tillkomst motsvarar de principer för en svensk
pansarbåt, efter vilka den egentligen är konstruerad. Dess fart är
icke »överlägsen den å befintliga eller projekterade slagskepp», utan
14
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
Principer
för nutida
svenska
pansar¬
fartyg.
tvärtom avsevärt underlägsen, dess artilleri kan icke »jämnställas
med artilleriet på de flesta pansarkryssare». Fartyget kan icke i
i öppen sjö undandraga sig strid med ett modernt slagskepp annat
än om skyddande skärgård eller hamnar finnas i vederbörlig när¬
het, och det kan icke med någon utsikt till framgång upptaga strid
med eu modern slagkryssare. Det förmår icke fylla sådana upp¬
gifter, som tilltänktes det samma vid »F»-typens tillkomst.
Den tanken har varit uppe att söka ytterligare förbättra »F»-
typen för att kunna bringa den att motsvara ifrågavarande upp¬
gifter. Såsom framgår av propositionen, har dåvarande marin-
stabschefen i juli 1913 i eu av andra försvarsberedningen begärd
utredning uttalat, att det borde övervägas, huruvida icke en sådan
fartökning kan åstadkommas, att fartyget i detta hänseende bliver
överlägset Östersjömakternas senast planerade slagskepp, och fram¬
hållit såsom önskligt, om fartyget i fart kunde mäta sig med deras
slagkryssare.
Det visar sig emellertid, att en ökning av farten redan till över¬
lägsenhet över slagskeppen blir mycket dyrbar — varje ny knop
kräver en betydande ökning i längd och maskinkraft —-, och med de
tendenser till fortsatt fartökning även för slagskeppen, som ovan be¬
rörts, måste förutses, att efter något år kanske ytterligare ökning
skulle bliva behövlig. Underlägsenheten under slagkryssarna kvar¬
står i varje fall såsom oundviklig. Också har departementschefen
för sin del avböjt att beträda denna väg.
Men under sådana förhållanden är det också nödvändigt att
verkligen taga konsekvenserna av det faktum, att våra svenska
pansarkryssare numera icke kunna göras snabbare än slagskeppen,
ej heller lika starka som pansarkryssarna. Och dessa konsekvenser
måste bliva: att underkasta hela den uppgift, som man tänkt sig
för våra pansarbåtar, eu revision, samt därefter se till, huruvida
man ännu efter en sådan revision behöver vidhålla så stora an¬
språk på dem som lett till »F»-typen.
Det kan ej tillkomma motionärer inom riksdagen att gå när¬
mare in på en sådan fråga som sättet för våra pansarfartygs upp¬
trädande under sjökrig. Så mycket torde dock få sägas som att
deras numera oundvikliga underlägsenhet, även i fart, under en
stormakts slagfartyg måste högst väsentligt begränsa deras möjlig¬
heter att uppträda i öppen sjö, på långa avstånd från skärgård
Motioner i Första kammaren, Nr 75. 15
eller skyddande hamn. Att hela svenska flottan under ett krig
med en stormakt måste vara hänvisad till en strategisk defensiv, är
sedan länge erkänt. Däremot måste det vara ett viktigt önskemål
att göra den så mycket som möjligt skickad för eu taktisk offensiv,
så snart tillfälle därtill yppar sig, för strid i våra skärgårdar, där
fiendens slagfartyg hava svårt att röra sig, för angrepp på blockad¬
styrkor, även i och utanför havsbandet, för angrepp på transport¬
fartyg eller mindre fientliga eskadrar o. s. v. Det torde hava varit
en förutsättning för alla äldre svenska flottplaner och även för
F-båtens konstruktion, att de svenska pansarbåtarna genom sin
överlägsenhet i fart över slagfartygen skulle hava möjlighet att
röra sig mycket fritt till sjös, eventuellt även i fiendens egna far¬
vatten, blott med undvikande av strid med hans överlägsna fartyg.
Härutinnan måste nu uppenbarligen eu väsentlig förändring inträda,
när deras fart ej längre är överlägsen. Möjligheten för taktisk
offensiv måste åt flottan bevaras, men denna taktiska offensiv kan
ej undgå att bliva mera begränsad, och dess utförande blir annor¬
lunda fördelat på de olika fartygsslagen. Här framträder det be¬
rättigade i den princip, som andra försvarsberedningen för sin del
uppställt för kustflottans sammansättning och nybyggnad, och en¬
ligt vilken torpedfartygen måste bliva det huvudsakligen offensiva
elementet. Dessa fartyg bli huvudmedel för offensiven i synnerhet
på längre håll, emedan torpedfartygen ovan vattnet i fart kunna
mäta sig med fiendens motsvarande fartyg och överträffa hans stora
fartyg, och emedan torpedfartygen under vattnet kunna genom ned¬
sänkning i undervattensläge skydda sig mot angrepp. Pansarfar¬
tygen måste i vida högre grad än förr få karaktären av stöd åt
detta offensiva torpedvapen. Därmed är naturligtvis ingalunda sagt,
att ej även pansarfartygen skola, så långt det är dem möjligt, upp¬
träda offensivt. Men denna möjlighet begränsas nu i normala fall
av nödvändigheten att ej avlägsna sig så långt från skärgårdsom¬
råde eller skyddande hamn, att de kunna bliva upphunna och
tvingade till strid av de överlägsna fientliga slagfartygen.
Hela problemet om den lämpliga pansarbåtstypen måste upp¬
tagas till förnyad prövning efter dessa ändrade förhållanden. Det
gäller att efter dem avväga kraven på artilleri, pansar och fart på
våra pansarfartyg.
16
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
Fartfrågan
för svenska
pansar¬
fartyg.
Man måste först fråga sig, om det är riktigt att hålla uppe
fordran på eu så hög fart som »Sverige»-typens, även sedan denna
fart icke längre motsvarar det syfte, för vilket den egentligen till¬
kommit, eller överlägsenhet över slagfartygen. När sådan överläg¬
senhet i alla händelser icke nås, när våra pansarbåtar likväl bliva
härutinnan underlägsna och deras uppträdande måste med hänsyn
därtill väsentligt begränsas, då kommer frågan om farten i ett väsent¬
ligt annat läge. Det är givet, att i och för sig varje ökning i fart
medför någon ökning i fartygets möjlighet att röra sig ut ifrån
kusten, men huru långt farten bör uppdrivas, måste nu avvägas
med hänsyn till vad man därmed avser sig kunna vinna, i jäm¬
förelse med den ökade kostnad, som därav förorsakas. Det kan
erinras, att andra smärre stater, som äro jämförliga med oss, icke
ansett sig kunna hålla på långt när så hög fart för sina nya pansar¬
fartyg. Danmark har alltid nöjt sig med eu relativt blygsam fart,
för Herluf Trolle, Olfert Fischer och Peder Skram mellan 15 och
16 knop, för den nu under byggnad varande pansarbåten Niels Juel
enligt uppgift 16 knop. Norge, som under föregående årtionden
byggde pansarbåtar i huvudsak efter samma grundsatser som Sverige,
med den för dåtida förhållanden höga farten av 17 knop, har nu,
inför stormaktsslagfartygens utveckling sett sig nödsakat att släppa
den principen och för de två nu stapelsatta fartygen till och med
gått ner till 15 knop; i stället äro på dessa fartyg så väl bepans-
ring som artilleri förstärkta (2 stycken 24 centimeters kanoner i stället
för 2 stycken 21 centimeters). Med allt erkännande av att Norges
så väl kustgeografiska som militärpolitiska förhållanden äro i åt¬
skilligt olika Sveriges, kan detta steg i Norges flottpolitik ej undgå
att påkalla uppmärksamhet även hos oss; det visar, att en stat med
begränsade resurser kan finna sig nödsakad att inför de nya för¬
hållandena giva efter på en egenskap hos sina fartyg, som förut
ställts i främsta rummet. Holland har för sina kustpansarfartyg
alltid åtnöjt sig med medelmåttig fart; hos de senast byggda upp¬
går den till 16,3—16,7 knop. Med dessa fakta överensstämmer icke
departementschefens uttalande, att det är av särskilt betydelse »inom
de smärre marinerna» att artillerifartygen besitta hög fart; här
nämnda smärre mariner hava följt en motsatt grundsats. Anmärkas
bör slutligen, att den höga farten hos ett fartyg av »Sverige»-typ icke
alltid kan tillgodogöras. Inom skärgården lärer detta endast undan¬
tagsvis kunna ske — om också vissa huvudleder på sina ställen till-
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
17
låta liög fart —, och i öppen sjö torde det, på grund av fartygets
i jämförelse med storleken hårda belastning, ej kunna ske i hårt
väder.
Departementschefen förklarar sig finna, att de beräkningar och
tabeller, som av andra försvarsberedningen framlagts rörande möjlig¬
heter för jagade fartyg med olika fart att undkomma jagande,
snabbare fartyg, ävensom rörande tillämpningen av nämnda beräk¬
ningar med avseende å de farvatten, som omgiva Sveriges kuster,
giva vid handen, »att eu fart, som håller sig nära den övre gränsen
av de å nutida slagskepp förekommande, är den lägsta, som kan
ifrågasättas, för att våra pansarbåtar skola kunna på ett framgångs¬
rikt sätt fullgöra på dem ankommande operationer» (propositionen sid.
57). Uttrycket »nära den övre gränsen» är ju obestämt, men kan
ej förhindra den anmärkningen, att »Sverige»-typen icke synes fylla
just denna fordran, eftersom dess 22,5 knop väl knappast kunna
sägas ligga »nära» den engelska Queen Elisabeth-klassens 25 knop,
knappast ens den tyska Kaiser-klassens 23,g. Vad hänvisningen till
andra försvarsberedningens beräkningar och tabeller angår, så äro
dessa icke i propositionen meddelade. Men vad som blivit offent¬
liggjort (propositionen sid. 31 f.) angående de slutsatser, till vilka be¬
redningen själv kommit genom beräkningarna och tabellerna samt
vad utredningen i övrigt lagt i dagen, tyder därpå, att beredningen
för sin del icke hyst departementschefens uppfattning. Bered¬
ningen har framhållit, att man måste beakta, huru pansarbåtarna
vid eu utryckning och förflyttning få tänkas samverka med de före¬
slagna förstorade och förbättrade första klass undervattensbåtarna,
vilkas närvaro i farvattnet utgör ett allvarligt hot mot de fientliga
slagfartygen; huru fördelarna av initiativet — bland annat full fart
då utbrytningen sker -— äro på de svenska fartygens sida; huru
avstånden mellan angränsande skärgårdsområden äro relativt korta
och, vad särskilt angår eu förflyttning till Norrland, den föreslagna
replipunkten å mellersta Norrlands kust måste äga eu mycket stor
betydelse, dels därigenom att den lämnar flottan direkt skydd vid
framkomsten, dels därigenom att en till replipunkten förlagd lokal¬
styrka kan genom sina operationer underlätta uppnåendet av det
skyddande området. »Även för en sådan förflyttning», yttrar bered¬
ningen, »innebär skillnaden mellan de jagade och de förföljande far¬
tygens hastighet icke så synnerligen stor skillnad i tid för tillrygga¬
läggande av den ifrågavarande distansen». »Omtänksamhet i val
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 3 samt. 34 käft. (Nr 75.) 3
18
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
Artilleriet
på svenska
pansar för¬
ty (J-
av tidsmoment, skickligt gjorda förberedelser och samverkan mellan
de olika fartygsslagen — av vilka kustflottans undervattensbåtar
utgöra ett ständigt hot mot förföljande större fartyg, utgöra härut¬
innan faktorer, som äro ägnade att främja en lycklig utgång även
vid underlägsenhet i fart.» Och när beredningen sedan uttalar sig
angående »det minimum (av fart) som överhuvud kan ifrågakomma»,
stannar den vid 18 knop. Det är, som synes, eu helt annan stånd¬
punkt än departementschefens angående »den lägsta (fart) som kan
ifrågasättas». Och det är även vår mening, att med numera rådande
förhållanden inom stormaktsmarinerna måste anspråken på våra
pansarfartygs fart ej oväsentligt minskas, om överhuvud vårt
pansarbåtsproblem skall kunna få en hållbar lösning, samt att denna
minskning kan ske utan fara för de uppgifter, som av våra pansar¬
båtar verkligem kunna fyllas. Huru stor minskningen kan bliva,
bör avgöras i dess sammanhang med typernas övriga egenskaper
och kostnad.
Artilleribestyckningen är den andra huvudsynpunkt, ur vilken
Kungl. Maj:t håller fast vid »Sverge»-typen, och då egentligen det
grova artilleriets styrka. Departementschefen har, i likhet med
inspektören för flottans övningar i dennes yttrande med anledning
av andra försvarsberedningens preliminära betänkande, hävdat att
de 4 stycken 28,3 cm. kanoner i dubbeltorn, som finnas å »Sverige»-
typen, innebära den enda tillfredsställande anordning, som för när¬
varande kan göras. Såsom skäl härför är anfört: dels att med
denna uppställning kostnaden pr svår kanon blir mycket mindre
än om man väljer en typ med endast 2 svåra kanoner (i enkeltorn),
dels att likaledes artilleriets effekt i förra fallet blir mycket större
än i det senare, relativt till kostnaden, dels slutligen att över
huvud taget 4 svåra kanoner på varje fartyg äro behövliga för att
kunna med gott resultat verkställa såväl inskjutning som »verk-
ningsskjritning» under strid.
Mot dessa skäl för »Sverige»-typen måste flera anmärkningar
göras.
En beräkning av de olika typernas fördelar efter kostnaden
för varje svår kanon, som kan uppställas på dessa typer, torde i
och för sig vara föga bevisande. Dels beror dock ett fartygs strids-
värde icke enbart av det grova artilleriet, utan också av många
andra faktorer, vad bestyckningen angår sålunda även av det sekun-
Motioner i Första hammaren, Nr 75.
19
dära artilleriet och torped b esty ckn ingen, och dels kan i jämförelsen
mellan de svåra kanonerna på olika typer icke endast antalet vara
avgörande, utan även uppställningen och effekten av varje enskilt
skott måste medtagas i beräkningen.
Yad först uppställningen angår, då i ena fallet 4 svåra kanoner
stå 2 och 2 i dubbeltorn och i andra fallet 2 svåra kanoner upp¬
ställts i var sitt enkeltorn, kan eu sådan grund för jämförelsen av
de ohka systemens stridsvärden som såväl inspektören som departe¬
mentschefen angivit, nämligen att »Sveriges 4 stycken 28,3 om.
kanoner i dubbeltorn giva dubbelt så många skott i bredsidan som
2 stycken 28,3 cm. eller 2 stycken 30,5 om. kanoner i enkeltorn»,
ej vara riktig. Den olika uppställningsformen inverkar, som natur¬
ligt är och även framgår av den militära facklitteraturen, högst
väsentligt å stridsvärdet. En kanon kan nämligen endast utveckla
hela sitt inneboende stridsvärde, om den är fullständigt ostörd av
eldgivningen från andra kanoner och ej har några anordningar
gemensamma med andra pjäser. Den regelbundna elden från två
kanoner i ett vanligt dubbeltorn påverkas av trenne olika slag av
störningar: 1) sådana som röra langningen, 2) de som träffa sido-
riktningen och 3) de som angå höjdriktningen. Till tredje gruppen
får man också räkna haverier i avfyringen, mekanismfel och dylikt.
De störningar som träffa sidoriktningen drabba alltid bägge kano¬
nerna samtidigt, under det haverierna i langning och höjdriktning
antingen kunna träffa var kanon för sig eller vara gemensamma
för bägge pjäserna. Praktisk taget måste fördenskull stridsvärdet
av två kanoner i dubbeltorn anses väsentligt mindre än stridsvärdet
av samma kanoner uppställda i var sitt enkeltorn. Framstående
amerikanska konstruktörer, Alger och Taylor, ange således (Procee-
dings of U. S. A. Naval Institute 1901) stridsvärdet hos dubbel¬
tornets kanoner till 75 % av samma kanoners värde uppställda i var
sitt enkeltorn, och den tyske diplomingenjören Probst har kommit
till liknande resultat i sin mycket uppmärksammade avhandling:
»Ein neues Verfahren zur Berechnung des Gefechtwertes von Kriegs-
schiffen» (Marine Rundschau 1913). Den procentsiffra han praktiskt
räknar ut är 72 %, men han finner denna kunna på anförda skäl
höjas och stannar vid 77,s %. Såsom synes överensstämmer detta
mycket nära med den amerikanska beräkningen av 75%.
Vill man därför, som flottinspektören (sidan 41 i propositionen)
tydligen gjort, beräkna stridsvärdet hos kanonerna efter det antal skott
20
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
som varje kanon under fortgående strid kan i genomsnitt avlossa
inom eu viss tidsenhet — den praktiska effekt alltså som fartygets
artilleri åstadkommer för varje sådan tidsenhet, till exempel pr
minut — bör man även taga hänsyn till kanonernas uppställnings¬
form och för gruppen med 4 kanoner, uppställda 2 och 2 i dubbel¬
torn, införa en reduktionskoefficient av omkring 0,?5. Förhållandet
blir då icke, såsom i propositionen angivits, såsom 4 till 2, utan
ungefär såsom 3 till 2. Därmed ställer sig jämförelsen mellan var¬
dera fartygsslagets effekt och kostnad väsentligt annorlunda.
Ännu större blir förskjutningen i jämförelsen, om det gäller å
ena sidan fartyg med 4 stycken 28,3 cm. kanoner och å andra sidan
fartyg med 2 stycken 30,5 cm. kanoner. Såsom naturligt är och
såsom något omnämnes i propositionen, har 30,5 om. kanonen i åt¬
skilliga avseenden större effekt än 28,3 cm. kanonen. Att en 30,5
projektil har större genomträngsförmåga, är klart; enligt de i in¬
spektörens yttrande meddelade tabellerna (propositionen sidan 41)
representerar varje skott från eu 30,5 om. kanon en mynnings-
energi av 14,880 meterton och en genomträngningsförmåga vid
mynningen av 777 mm.; de i senaste marinalmanackor från Bofors
och Krapp meddelade uppgifterna äro, från Bofors för 30,5 cm.
kanonen av 45 kalibers längd: mynningsenergien 14,560 mt. och
genomträngningen i stål vid mynningen 934 mm., och för 28 cm.
kanoner, även den av 45 kalibers längd: mynningsenergien 11,288
mt. och genomträngningen i stål vid mynningen 854 mm., från
Krapp för 30,5 om. kanoner (45 kalibers längd): mynningsenergien
15,750 mt. och genomträngningen i stål vid mynningen 990 mm.
och för 28 cm. kanonen (45 kalibers längd): mynningsenergien 12,110
mt. och genomträngningen i stål vid mynningen 900 mm.
I propositionen uttalas visserligen (sidan 59) att »skillnaden i
ballistiska egenskaper för 30,s och 28,3 cm. kanonerna är icke så
stor som man möjligen skulle föreställa sig», och att »det bestrukna
stycket för viss målhöjd, varav det enskilda skottets träffsannolik¬
het beror, är för båda kalibrarna praktiskt sett den samma». Skill¬
naden i ballistiska egenskaper framgår emellertid av ovan medde¬
lade siffror.
De fördelar, som en grövre kanon alltid äger över en mindre,
anföras efter den tyska fackboken »Nauticus» av föredraganden i
artillerivetenskap hos krigsvetenskapsakademien 1913 och äro bland
Motioner i Första kammaren, Nr 75. 21
armat följande (sid. 82 i Krigsvetenskap,sakademiens handlingar och
tidskrift 1914):
1. Det enskilda skottets verkan ökas beträffande inträngning
och sprängverkan oaktat mindre utgångshastigliet, d. v. s. med jäm¬
förelsevis kortare och lättare kanon.
2. Möjlighet förefinnes att minska gastrycket och proportions¬
vis även laddningen, i följd varav med större projektilverkan följer
jämförelsevis mindre avnötning och större livslängd.
3. Mindre påverkan vid den större kalibern av dagsinflytelser
såsom vind och lufttryck på stora avstånd.
Till dessa skäl lägger nämnda föredragande ytterligere (sid. 87
i förenämnda tidskrift):
att mindre variationer i krutladdningens och projektilens vikt
äro av mindre betydelse ju större vikten av vardera är (något som
är fallet med eu grövre kanon).
I all synnerhet torde det böra beaktas, att 30,5 om. projektilen
för en betydligt större sprängladdning än 28,3 cm. projektilen, och
denna skillnad är icke blott proportionell till projektilens ökade vikt,
utan ännu större. Det är nämligen en allmän konstruktionsregel,
att projektiler från grövre kanonkalibrar upptaga även ‘procentuellt
i förhållande till projektilens vikt en större sprängladdning, utan
att förlora i genomträngningsförmåga. Härom kan hänvisas exempel¬
vis till artikeln »Artillerie und Panzer in ihren jiingsten Fortsehritten»,
»Nauticus» 1912, och Krigsvetenskapsakademiens handlingar och tid¬
skrift för 1914, sid. 82.
Då det är allbekant, att brisantelden numera anses vara det
moderna artilleriets effektivaste förstörelsemedel, är det särskilt in¬
tressant att undersöka, huru de jämförda pjäserna eller rättare sagt
deras projektiler ställa sig i förhållande till varandra i förmåga att
— vad som för den svåra kanonen är viktigast -—- med bibehållande
av pansarbrytande egenskaper inrymma brisant sprängladdning.
Varje marin strävar efter att noga hemlighålla alla uppgifter rörande
de betydelsefulla brisantprojektilerna, och det är därför svårt i att
facklitteraturen finna några bestämda data rörande dylika projektiler.
I en engelsk facktidskrift har det likväl uppgivits att eu 30,5 cm.
projektil med bibehållande av pansarbrytande egenskaper förmår
inrymma 11,5 kilogram brisant laddning eller 3 % av projektilens
hela vikt. Då de utländska marinerna ej längre räkna med 28 cm.
kanoner (denna pjäs anses omodärn och är allmänt övergiven), finnas
22
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
i samma tidskrift inga uppgifter för denna kanon. Med stöd av
det förut anförda uttalandet i den tyska fackboken »Nauticus» även¬
som liknande uppgifter i andra facktidskrifter, där procentsiffran för
högre kalibrar angives, torde man ha skäl att antaga, att 28 om.
kanoners projektil inrymmer mindre än 3 % brisant ämne i för¬
hållande till projektilens vikt. Verkliga procentsiffran ligger mellan
2.5 och 3 och torde med stor sannolikhet kunna sättas till 2,7 %.
Tillämpas de anförda procentsiffrorna å dels en 28 cm. projektil
och dels en 30,5 om. projektil, vilkas vikt, om Kruppkanoner avses
vid jämförelsen, äro respektive 300 och 390 kilogram, skulle 28 cm.
kanonen således inrymma 8,i kilogram brisant laddning och 30,5 cm.
kanonen 11,7 kilogram, det vill säga 30,5 cm. kanonens projektil
kan med bibehållande av pansarbrytande egenskaper föra ungefär
44 % mera brisant ämne till målet än 28 cm. kanonens projektil.
Enligt uppgifter i facklitteraturen, bestyrkta av ett uttalande av
den förut nämnda föredraganden i artillerivetenskap i krigsvetenskaps-
akademien (s. 107 i akademiens handlingar och tidskrift 1914) ut¬
göras de moderna projektilerna för svåra kanoner av två slag, dels
en kappad pansarbrytande projektil med fördröjt rör och omkring 3 %
brisant sprängladdning, och dels eu långgranat med omkring 10 %
brisant sprängladdning och ögonblickligt verkande rör. Den förra
avses att först genomtränga pansar och där bakom detonera, den
senare att vid första anslag detonera och mot av pansar oskyddade
delar utveckla förintande brisansverkan.
I sin förut nämnda jämförande tablå (sid. 41 i propositionen.)
anför inspektören under rubriken »sprängladdningarnas sammanlagda
vikt» några siffror, som uppenbarligen ej kunna hänföras till något
av de projektilslag som enligt vad ovan påpekats nu äro de moderna
för svåra kanoner.
Det synes därför riktigare att för bedömande av de jämförda
kanonkalibernas effekt vad angår sprängladdningarnas vikt räkna
med dels brisanta pansarbrytande projektiler och dels med brisan ta
så kallade långgranater.
I propositionen antydes (sid. 59 f.) någon ovisshet, om de två
30.5 cm. kanonerna, då ifrågasatta typer kunna erhålla samma kali¬
berlängd som de fyra 28,3 cm. kanonerna, och uttalas, att de deplace-
ment, som beräknats för förstnämnda typer, »knappast synas vara
tillräckliga» såsom plattform för två 30,5 cm. kanoner. I förra av¬
seendet torde vara tillräckligt att anmärka, att så vitt känt är samma
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
23
kaliberlängd (45 kaliber) varit förutsatt för 30,5 cm. som för 28,3
om. kanonen, ock i senare hänseendet, att deplacementet så mycket
mindre bör vara otillfredsställande, som i tidigare utredningar an¬
gående typer med två stycken 30,5 om. kanoner beräknats ett ännu
mindre deplaceraent än nu; så beräknades år 1909 typen E med 18
knops fart till 5,650 ton, med 20 knop till 5,850 ton, medan nu
typen I a räknats till 6,050, typen I b till 6,270 ton. Och dock
skulle 1909 års E-typ föra, jämte de två 30,5 cm. kanonerna, åtta
stycken 15 cm. kanoner, medan den nya typen I endast för sex.
Om man med hänsyn till här anförda förhållanden uppgör
beräkningar över det grova artilleriets verkningar för fartygstyper
med fyra 28 cm., två 28 cm. och två 30,5 cm. kanoner, blir resul¬
tatet följande:
|
2 st. 28 cm. k.
i bredsida
uppställning i
enkeltorn
|
2 st. 30.5 cm. k.
i bredsida
uppställning i
enkeltorn
|
4 st. 28 cm. k.
i bredsida
uppställning i
dubbeltorn
|
(Samtliga pjäser av 45 kalibers längd och Krupps system.)
|
Summa mynningsenergi. .
Genomträngning i stål vid
|
24,220 mt.
|
31,500 mt.
|
36,330 mt.
|
mynningen........
Projektilvikt förd till må-
|
900 mm.
|
990 mm.
|
900 mm.
|
let pr minut.......
Brisant sprängämne, fört
till målet pr minut (i pan-
|
600 kg.
|
780 kg.
|
900 kg.
|
s ar bry tan de projektil) . .
Brisant sprängämne, fört
till målet (i långgranat)
|
16.2 kg.
|
23.4 kg.
|
24.3 kg.
|
pr minut.........
|
60 kg.
|
78 kg.
|
90 kg.
|
(Allt räknat under fortgående eldstrid med för dubbeltornsuppställningens kanoner
reducerad eldhastigliet.)
Slutligen frågan om inskjutningen. Att i detta hänseende fyra
grova kanoner erbjuda någon fördel i jämförelse med två, kan natur¬
ligen ej bestridas. Men denna fördel må ej häller överskattas. Först
och främst är att märka, att även i det hänseendet den ovan på¬
visade relativt större skjuthastigheten hos kanoner i enkeltorn in-
24
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
verkar; tiden mellan salvorna från de två kanorna i enkeltorn blir
enligt denna beräkning icke dubbelt så lång, utan IV2 gång så lång
som från de fyra i dubbeltornen. Vidare måste ifrågasättas, om
icke vid inskjutningen även det medelsvåra artilleriet måste använ¬
das, och detta ej blott om två, utan även om fyra grova kanoner
finnas. Skillnaden blir i så fall endast, att de medelsvåra kanonerna
i större eller mindre grad deltaga i inskjutningssalvorna. Faktum
är, att icke blott våra nuvande pansarbåtar, utan även samtliga
danska, norska och holländska hava endast två grova kanonor och
alltså kunna med dessa verkställa sin inskjutning.
Sist anmärkta förhållande torde också få belysa departements¬
chefens uttalande (s. 60), »att icke i någon marin kanoner med så
stor kaliber som 28,3 cm. numera uppställas i enkeltorn». Hollands
senast byggda pansarfartyg, De Zeven Provincien, som gick av
stapeln 1909 och blev färdigt 1913, har två 28 om. kanoner i enkel¬
torn, Norges och Danmarks senast beslutna fartyg få två 24 cm.
kanoner i enkeltorn; över huvud taget är uppställningen i enkel¬
torn en egendomlighet för de mindre pansrade fartyg, som man
brukar benämna kustpansarfartyg, men har däremot ej heller tidi¬
gare brukat förekomma på stormaktsmarinernas stora slagskepp.
Att uppställningen -på de moderna slagfartygen sker i dubbeltorn
eller någon gång till och med i torn med tre, ja fyra kanoner (Frank¬
rike) sammanhänger naturligtvis med de särskilda förhållandena på
dessa fartyg, vilkas deplacement tillåter uppställandet av flera än
två torn -—■ ända till fem eller sex —, vid vilket förhållande artil¬
leriet kan fullt tillgodogöras, även om det är placerat i torn med
två (eller flera) kanoner.
Vad sålunda blivit anfört torde visa, att ur artilleristisk syn¬
punkt eu jämförelse mellan typer om fyra 28 om. kanoner och
typer om två 28 eller två 30,5 cm. kanoner kan ställa sig betydligt
annorlunda än departementschefen gör gällande. Detta bör ytterligare
sammanställas med de uppgifter, som våra pansarfartyg kunna för¬
väntas fylla under numera rådande förhållanden. Såsom chefen för
marinstaben framhållit i sitt yttrande av den 12 januari 1914 (proposi¬
tionen sid. 51), kan det i varje fall icke gälla att eftersträva, att våra
pansarbåtar skola kunna »bestå i en artilleriduell med våra sannolika
fienders artillerifartyg», men de böra tillförsäkras full artilleristisk
överlägsenhet över större och mindre fientliga kryssare och andra
fartyg, ej hänförliga till slagfartygen, varjämte de i samlad styrka
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
25
kunna tänkas med hopp om framgång upptaga strid med enstaka
slagfartyg eller skydda sig mot sådant under reträtt; man kunde
tillägga, att de även torde böra, såsom andra försvarsberedningen
framhållit, bekämpa fientliga äldre slagskepp. Dessa önskemål synas
kunna tillgodoses även med fartyg om två grova kanoner.
Vad till sist angår pansarfartygens bepansring, äro de flesta i
andra försvarsberedningens alternativ upptagna typerna jämnställda
med »Sverige»; en typ (VII a och b) har eu något annan fördelning
av pansaret, men är i varje fall i detta hänseende ej svagare, utan
måhända något starkare. Det bör anmärkas, att fråga väl lärer
kunna uppstå, huruvida »Sveriges» bepansring numera kan, med
hänsyn till artilleriets under senaste år starkt ökade effektivitet,
anses tillfredsställande, i all synnerhet för ett fartyg, som självt
för fyra svåra kanoner. »Sveriges» grövsta pansar erhåller som be¬
kant en tjocklek av 200 millimeter. Största pansartjocklek å slag¬
fartyg, nyligen färdigbyggda eller nu under byggnad, utgör enligt
tillgängliga uppgifter: för ryska 250 millimeter, tyska 250—350
millimeter, franska 270—324 millimeter. I sammanhang därmed
bör också ifrågasättas, huruvida uppställningen av det sekundära
artilleriet —- 15 cm. kanonerna — i enkeltorn numera kan anses
fullt lycklig. De små 15 cm. enkeltornen torde vara mycket ut¬
satta för att under strid bliva »låsta» antingen av träffar eller av
splint. Så vitt vi kunnat finna, placeras numera i stormaktsmari-
nerna det medelsvåra artilleriet i allmänhet i kasematt, vilken upp¬
ställning även erbjuder fördelen av, att ammunitionstillförseln blir
lättare och säkrare än langningen till enkeltornen och kanonens
skjutplattform säkrare. Dessa fördelar torde anses överväga enkel-
torns-kanonernas något större bestrykningsvinklar. Det uppgives,
att på de nya norska pansarbåtarna de fyra 15 cm. kanonerna
skola uppställas två och två i dubbelton), midskepps, vilket med¬
ger samtliga kanonernas användning såväl åt den ena som åt den
andra sidan. Ur dessa synpunkter förtjänar det uppmärksamhet,
att ett av försvarsberedningens alternativ (VI) har 8 stycken 15
cm. kanoner uppställda i fyra dubbeltorn och ett annat har 15 om.
kanonerna (6 eller 8 stycken) uppställda i kasematt (VII). Även i
detta hänseende torde »Sverige»-typen böra underkastas en revision.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 3 samt. 34 käft. (Nr 75.) 4
Bepansr in¬
gen för sven
ska pansar
fartyg.
20
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
Samman- En sammanfattning av ovan givna jämförelse mellan den i
diende1 an ProPosiEonen föreslagna »Sverige»-typen och övriga i propositionen
sarbåts- anförda alternativ ger vid handel! följande. Om, såsom det torde
typen, få anses ovedersägligt, ett nedbringande av storlek och kostnad för
våra nya pansarbåtar måste anses högeligen nödvändigt, så före¬
finnas därtill olika möjligheter. För den, som ovillkorligen håller
fast vid så väl systemet med 4 stycken svåra kanoner som den
höga farten (22,5 knop), finnes möjlighet att upptaga typ III A,
som för dessa grova kanoner och gör denna fart; dess 15 cm. ka¬
noner äro visserligen endast 6, men de två, som borttagits, äro de
som placerats i det mycket höga dubbeltornet framtill, och mot
hela denna anordning hava betänkligheter uttalats från sakkunnigt
håll. Typ III A är enligt tabellerna omkring V2 miljon billigare
än »Sverige» och något mindre djupgående (6 meter). En typ med
fyra 28 om. kanoner är också VII b; dess fart är något lägre än
»Sveriges», men dock synnerligen god (20,7), dess bepansring synes
erbjuda vissa fördelar, uppställningen av det medelsvåra artilleriet
(6 stycken 15 cm. kanoner) i kasematt har ovan angivna företräden,
djupgåendet är ytterligare något minskat (5,9 meter), och sänkningen
i kostnad skulle för detta alternativ enligt tabellerna uppgå till
omkring 800,000 kronor. För vår del vilja vi emellertid framhålla,
att starka skäl synas oss tala för ett fartyg med tvä svåra kanoner.
Först och främst är den skillnad i stridsvärde mellan typerna med
fyra och typerna med två svåra kanoner, som propositionen gör
gällande, enligt vad ovan framhållits angående fördelarna av en
uppställning i enkel torn betydligt mindre, ja denna skillnad kan
t. o. m., om de två svåra kanonerna hava 30,5 om. kaliber
och de fyra hava 28,3 cm. kaliber, anses vara väsentligen utjäm¬
nad i fråga om det viktigaste momentet i artilleriets verkan,
nämligen i förmågan att föra brisant sprängämne, enär enligt
ovan givna tabell två 30,5 cm. kanoner i enkeltorn per tidsenhet
(minut) kunna i sina pansar brytande projektiler överföra ungefär
lika mycket brisant sprängämne som fyra 28,3 cm. kanoner.
Vidare medgiver det grova artilleriets begränsning till två pjä¬
ser eu avsevärd minskning i deplacementet och djupgåendet (5,7 in.),
vilken ovillkorligen är eu stor fördel för skärgårdsnavigeringen;
såväl Kalmarsund som de leder, vilka äro tillgängliga för våra nu¬
varande första klass pansarbåtar, kunna användas av ifrågavarande
typer. Slutligen blir skillnaden i pris betydande. Huru stor denna
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
27
skillnad blir, beror på den fart, man vill giva fartygen. Andra för¬
svars beredningen har för sin del satt såsom minimum 18 knop.
Måhända bör emellertid räknas med något högre, omkring 20 knop,
såsom ovan framhållits en fart, som vida överträffar vad som före¬
kommer för både Danmarks, Norges och Hollands pansarfartyg.
Med 20 knops fart kostar eu typ, som för 2 stycken 30,5 cm.
kanoner (I b i andra försvarsberedningens tablå) enligt marin¬
förvaltningens jämförelsetabeller (propositionen sidan 46) efter Ka
11,540,000 kronor, efter modifierat K3 10,890,000 kronor, mot res¬
pektive 13,390,000 och 12,440,000 kronor för »Sverige»-typen; den
förra blir alltså 1,850,000 å 1,550,000 kronor billigare än »Sverige»-
typen, och ett fartyg med 2 stycken 28 cm. kanoner samt 8 stycken
15 cm. kanoner (VI b) kostar efter K2 11,120,000 kronor, efter
modifierat K3 10,470,000 kronor, samt blir följaktligen 2,270,000
å 1,970,000 kronor billigare än »Sverige».
Emellertid tillkommer här ännu en omständighet. Om man
jämför marinförvaltningens nu gjorda prisberäkningar för typerna
med två kanoner med dem som gjorts tidigare för ungefär motsva¬
rande typer, kan det ej undgå att väcka uppmärksamhet, att de nya
beräkningarna synas vara ogynnsammare än de tidigare i relation
till »Sverige»-typen, ehuru denna sistnämnda nu fått sitt deplacement
betydligt förhöjt från vad man räknade med 1909 (från 6,800 till
7,116 tons). Det måste vara av intresse att jämföra sagda beräk¬
ningar med vad från annat sakkunnigt håll kan anses antagligt. I
detta hänseende äro vi i tillfälle att förete ett förslag till pansarbåt,
som också i åtskilliga andra avseenden är av stort intresse.
Förslaget, som tillkommit på enskilt initiativ och härrör från
ett av de förnämsta tyska varven, avser eu pansarbåt med två 30.5
cm. kanoner och sex 15 cm. kanoner samt 18 knops fart; det är
.alltså närmast att jämföra med alternativ I a i försvarsberedningens
utredning och har ungefär samma dimensioner som detta eller längd
100 cm., bredd 17,5 in., djupgående vid normalt kolförråd 5,75 m.;
deplacementet är något mindre än för I a, nämligen 5,900 tons
(I a: 5,950—6,050).
Här ifrågavarande förslag har emellertid vissa avsevärda före¬
träden framför I a. Dels är bepansringen betydligt starkare: gördel¬
pansaret 250—125—80 mm., mot hos alternativ I a, liksom hos
»Sverige»-typen, 200—150—60 mm., starkaste pansar för stridstorn och
kanontorn (de svåra kanonerna) 250 mm., mot 200 mm. på I a
28
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
Pansarbåts-
typer och för-
ceringen av
pansarbåts-
bygget.
(liksom på »Sverige»), Dels är det medelsvåra artilleriet annorlunda
uppställt: 4 st. 15 om. kanoner i kasematt (kasemattpansar 100
mm.) och 2 st. i ett dubbeltorn för om aldra svåra dubbeltornet
(dubbeltornets pansar 120 mm.); denna uppställning bör med hänsyn
till vad ovan anförts, erbjuda vissa fördelar. Fartyget har approxi¬
mativt beräknats kunna, med en ammunitionsutredning, levereras för
10,450,000 mark, d. v. s. ungefär 9,300,000 kronor. Lägges därtill
kostnaden för V2 ammunitionsutredning — samtliga svenska alter¬
nativ inbegripa IV2 ammunitionsutredning —, vilken kostnad efter
svenska beräkningar skulle uppgå till ungefär 290,000 kr. — och
för torpedutrustning, som ej ingår i förslaget, men som likaledes
enligt svenska beräkningar skulle kosta omkring 210,000 kr., så blir
totalsumman 9,800,000 kr. Denna siffra understiger marinförvalt¬
ningens beräkning för alternativ I a enligt den lägsta beräknings¬
grunden, modifierat K3, för vilken ämbetsverket förklarat sig icke
kunna ansvara, med 470,000 kr. och med ej mindre än 1,380,000
kronor eldigt K2, med vilken beräkningsgrund ämbetsverket an¬
sett försiktigheten bjuda att man för bl. a. detta alternativ (men ej
för »Sverige»-typen) bör räkna. Och detta ehuru här ifrågavarande
förslag har eu sä betydligt starkare bepansring.
Det är för enskilda motionärer givetvis icke möjligt att ut¬
föra eu fullständig granskning av ett sålunda framställt förslag. Vi
avse icke heller att nu taga bestämd ståndpunkt för just detta al¬
ternativ av den huvudtyp — pansarfartyg med två svåra kanoner —
som ovan förordats. Men förslaget synes förtjänt av all uppmärk¬
samhet, vare sig det skulle kunna befinnas lämpligt i sitt nuvarande
skick eller kunna godtagas med en eller annan modifikation eller giva
anledning till vissa jämkningar i de på andra försvarsberedningens
föranstaltande utarbetade alternativa typförslagen. I här förelig¬
gande sammanhang utgör förslagets beräknade pris alldeles särskilt
en anledning till reservation gent emot de priser, som av marinför¬
valtningen beräknats för de alternativa typerna med två svåra ka¬
noner, och eu maning, att vid blivande ordnande av vår flottas ny¬
byggnader icke alldeles utestänga den utländska konkurrensen.
Förslagsritningar och övriga tillgängliga uppgifter skola till¬
handahållas vederbörande utskott.
En särskild plats i departementschefens argumentering för »Sve¬
rige »-typen intager det starka framhållandet därav, att endast fartyg
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
29
av denna typ kunna byggas med erforderlig skyndsamhet; departe¬
mentschefen gör gällande, att för kustflottan måste under närmaste
femårsperiod byggas icke mindre än tre pansarbåtar, ävensom att
av dessa tre två böra stapelsättas redan under innevarande år, och
han finner däri ett särskilt skäl att för dessa tre fasthålla vid »Sve¬
rige»-typen, dä endast för denna typ detaljritningar finnas utarbetade,
så att allt arbetet skulle kunna börjas inom några månader. Här¬
emot må anföras följande.
Att våra pansarfartyg nu äro i behov av eu förstärkning, kan
icke bestridas. Men något objektivt skäl för att två nya fartyg
måste stapelsättas inom detta år och ytterligare ett tredje färdig¬
byggas inom närmaste femårsperiod är icke anfört. Det är sant,
att en mycket stark avgång enligt livslängdsgränsen inträffar bland
våra nuvarande pansarbåtar i kustflottan under tiden 1915—1921, i
all synnerhet under åren 1919—1924. Detta beror på den utom¬
ordentliga forcering, som kännetecknar pansarbåtsbyggnaderna i vårt
land 20 år tidigare, eller från 1895 till 1904, och i synnerhet under
1900-talets första år, då ej mindre än fem nya pansarbåtar till-
tillkommo, därav tre — Äran, Vasa, Tapperheten — beviljades på
eu gång. Givet är att anstalter böra vidtagas för att, i den mån
det är möjligt, skapa ersättning för denna avgång, på det att icke
pansarbåtarna i kustflottan må bliva allt för fåtaliga vid 1920-talets
början, eller nu befintliga pansarbåtar behöva kvarhållas alltför länge
efter den tid, då de skulle bort utgå ur kustflottan. Men denna
fråga om forcering av pansarbåtarnas nybyggnad har också vittgå¬
ende ekonomiska konsekvenser, vilka längre fram skola beröras.
Och i och för sig måste det framkalla starka betänkligheter att på
sådant sätt, som departementschefen förordat, hopa byggandet av
pansarfartyg under de allra närmaste åren.
Eu sådan stark forcering av denna del av byggnadsprogrammet
måste framkalla ett eftersättande av andra fartygsslag. Så har också
i den av departementschefen framlagda planen skett, i det att, trots
de utomordentliga tillägg till byggnadsanslagen, som nyss blivit an¬
tydda, byggandet av jagare blivit åtskilligt undanskjutet. Vidare
skulle forceringen medföra, att de pansarfartyg, som nu tillkomme
nästan på en gång (tillsammans med »Sverige» icke mindre än fyra)
också skulle åldras på en gång och i sinom tid behöva ersättas på
en gång — eu tydlig olägenhet för flottan längre fram i tiden, och
alldeles stridande mot en sund planläggning av flottans succesiva
30
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
förnyelse. Marinstabscliefen har i sitt yttrande över grunderna för
den nya flottplanen (propositionen sid. 111) gjort bestämda erin¬
ringar mot forceringen av pansarbåtsbygget, och den polemik som
departementschefen utför mot detta yttrande (propositionen sid. 112)
verkar icke övertygande. Anmärkas kan också, att 1907 års för-
svarskommitté, vilken dock i så synnerligen hög grad sökte tillgodose
flottan, för hela tiden 1911—1919 (alltså 8 år) icke tänkte sig byg¬
gande av mer än tre pansarfartyg (av F-typ), och att nu pansar¬
båten »Sverige» bygges utanför den byggnadsplan, som grundas på
statsmedel. Att pansarbåten »Sverige» bygges för medel, åstadkomna
genom den störa enskilda pansarbåtsinsamlingen, kan ej förhindra,
att man har rättighet att taga hänsyn till densamma vid beräk¬
ningarna för den allmänna flottplanen.
Uppmärksammas bör slutligen, att marinstabschefen ifrågasatt,
huruvida inhemska varv kunna leverera så många fartyg som de¬
partementschefen tänkt sig under så kort tid, och påvisat, att om
flottans varv i Karlskrona skall utvidgas för pansarbåtsbygge, detta
bygge måste ske i långt jämnare följd.
Med andra ord, skall departementschefens byggnadsprogram i
denna del genomföras, så medför detta efter allt att döma först och
främst, att Karlskronavarvets utvidgning till ett verkligt förstklassigt
statsvarv, varom riksdagen år 1913 begärde utredning, ej kan utföras.
Därmed uppgiver staten ett viktigt medel att reglerande påverka de
enskilda varvens priser för byggande av större krigsfartyg, vilket
do de riksdagen särskilt hade avsett med sin anhållan om utredning.
Och likaså synes uppenbart, att då i varje fall de två fartyg, som
departementschefen vill stapelsätta redan i år, måste byggas på olika
varv, konkurrensen mellan varven väsentligen försvagas, varjämte
den viktiga möjlighet till prisernas nedbringande bortelimineras, vil¬
ken ligger däri, att varje varv kan få bygga två lika fartyg efter
varandra. På strävandet att nedbringa byggnads priserna från den
erkänt över hövan uppdrivna höjd, som de tjugo vid »Sveriges»
kontralierande, måste forceringen verka högeligen ogynnsamt, att ej
säga fullständigt förlamande.
Departementschefen meddelar i propositionen en tablå över den
tid, som åtgår innan byggande av en pansarbåt av ny typ kan på¬
börjas, jämfört med den, inom vilken ett fartyg av oförändrad
»Sverige»-typ kali påbörjas och skall enligt denna tablå arbetet på ett
nytt fartyg av »Sverige»-typ kunna påbörjas efter 3 3A månader, ar-
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
31
betet på ett fartyg av annan ny typ däremot först efter et,t år 7 V4
månader — en skillnad alltså på ett år 3 V2 månader. Det är av
naturliga skäl icke möjligt att företaga någon granskning av denna
framställning. Anmärkas må endast att den synes förutsätta ett
detaljarbete inom marinförvaltningen på alla ritningar, som går vida
längre än vad som före »Sveriges» konstruktion torde ha praktise¬
rats. . Man frågar sig också, om ej ett dylikt arbete, därest det
verkligen i sådan utsträckning behöver ske inom ämbetsverket, skulle
kunna påskyndas genom ett enkelt medel: att, i fall av behov, an¬
skaffa extra arbetskrafter till biträde vid konstruktionsritningarna.
Över huvud taget måste eu gensaga riktas mot hela den tanke¬
gång, enligt vilken statsmakternas behandling av den för hela vårt
försvarsväsende så ingripande pansarbåtsfrågan skulle bestämmas
därav, att ritningar nu finnas färdiga för en viss typ, och att de¬
partementschefen anser det behövligt att stapellägga nya fartyg i år.
Byggandet av pansarbåtar bör påskyndas så mycket det låter sig
göra med de ekonomiska resurser, som stå oss till buds, men icke
så, att påskyndandet betager statsmakterna en verklig prövning av
de möjligheter, som finnas. Skulle också upptagandet av en annan
typ än »Sveriges» medföra, att fartyg av denna typ komme att
stapelsättas åtskilligt senare än vad som kunnat ske med en »Sverige»-
typ, så bör detta kortare uppskov ej få bliva avgörande, när det
gäller en huvudpunkt i hela den flottplan, som dock är beräknad
för två årtionden. Och intet hinder finnes att, sedan den eventuella
nya typen antagits, påskynda byggandet genom att besluta på eu
gång det antal fartyg, som våra tillgångar medgiva.
Sin fulla belysning får frågan om typerna för kustflottans Fart,,»*.
Andra försvarsberedningen har, såsom i propositionen meddelas
(s. 70 ff.), sökt verkställa utredning om de militära grunder, på
vilka beräkningarna över erforderligt antal fartyg av olika slag och
proportionen dem emellan varit baserade i förut utarbetade flott¬
planer, men såvitt framgår av propositionens redogörelse för dåva¬
rande marinstabschefens utredning, har såsom resultat därav i huvud¬
sak endast framkommit vissa allmänna uttalanden: att vid dylika
beräkningar hänsyn måst tagas till landets militärpolitiska läge,
marinernas utveckling inom grannstaterna samt de ekonomiska för-
j.c.Lijjg lux-si, 11 <tr ueu sammansranes med rragan om antalet fartyg m"ir ,>c'1
av Varje Slag. ~ antalet fa
antalet far-
tyll-
32
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
utsättningarna. Det an föres'icke i propositionen, men är val allmänt
bekant, att samtliga dessa äldre svenska flottplaner blivit endast
delvis utförda och sålunda mer eller mindre stannat på papperet.
Faktiskt har detta berott därpå, att vid deras uppgörande icke
tagits hänsyn till de ekonomiska förutsättningarna i den utsträck¬
ning som hade varit nödvändigt.
Andra försvarsberedningen har, såsom framgår av propositionens
redogörelse för dess preliminära betänkande, sökt att undvika denna
svaghet i äldre flottplaner och sålunda utgått från en viss förutsatt
ram för sjöförsvarets kostnader och särskilt för nybyggnadsanslaget.
Inom detta anslag åter har beredningen angivit vissa olika möjlig¬
heter till medlens användning, huvudsakligen skiljande sig efter de
olika pansarbåtstyper, som framlagts i beredningens utredning, men
även med erinran därom, att en förskjutning kunde tänkas mellan
de olika fartygsslagen, exempelvis genom överförande av vissa
medel från byggandet av jagare till byggandet av pansarbåtar. Den
grundsats, som vid sidan av hänsynen till sjöförsvarets allmänna eko¬
nomiska ram är genomförd i denna beredningens alternativa flottplan,
blir sålunda den, att det finnes ett oundvikligt samband mellan fartygs¬
typerna å ena sidan och antalet fartyg å den andra: bliva typerna
större och dyrbarare, så blir antalet mindre, och sänkas anspråken
på typen, så kan antalet höjas.
Departementschefen har i sin flottplan icke följt samma grund¬
sats. Han har utgått från att fastslå vissa typer inom varje fartygs-
slag, han uppställer därefter visst antal av varje fartygsslag såsom
ett minimum, och han kommer på detta sätt till sina slutliga ford¬
ringar.
Detta förfaringssätt synes oss giva den nya flottplanen i viss män
samma svaghet som de många föregående. Departementschefen har
icke velat erkänna, att antalet och typerna stå i relation till varandra;
därför har också hans flottplan utmynnat i den stora stegring av
huvudtiteln, som ovan nämnts. För oss däremot står det klart, att
en flottplan, som räknar med de ekonomiska möjligheterna för för¬
svaret och särskilt sjöförsvaret i dess helhet, måste erkänna relationen
mellan typer och antal. Därav följer, att inom en viss ram sär¬
skilt för nybyggnadsanslaget jämkningar kunna ske: antingen kan
man hålla fast vid vissa större typer och giva något efter på antalet
fartyg eller också åtnöja sig med en något mindre typ för att vinna
något i antal.
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
33
Synnerliga svårigheter förefinnas emellertid mot att fullt pre¬
cisera, huru denna relation mellan typerna och antalet kommer att
verka. Dels är själva utgångspunkten, den ekonomiska ramen, be¬
roende av den allmänna utredningen angående försvarsutgifterna i
deras förhållande till de övriga statsutgifterna och till statens in-
komstkällor samt även av landförsvarets krav inom försvarsutgifterna;
denna utgångspunkt är alltså icke nu given. Dels saknas, såsom
förut framhållits, all utredning om förhållandet mellan de olika far¬
tygstyperna och de årliga, ordinarie utgifterna (för bemanning, un¬
derhåll och övningar). Dels framträda icke minst på denna punkt
verkningarna av den högst beklagliga osäkerhet, vari propositionen
stannat angående priserna på olika pansarbåtstyper: det är omöjligt
att bestämt säga, vad varje typ bör beräknas kosta, och huru den
följaktligen kommer att inverka på byggnadsplanen.
Under sådana förhållanden har det varit nödvändigt att, vad
den ekonomiska utgångspunkten angår, för närvarande upptaga
andra försvarsberedningens preliminära resultat och alltså räkna
med en årlig nybyggnadssumma av omkring 5 V2 miljoner kronor.
I vad mån jämkning därutinnan skulle kunna komma i fråga, måste
bero av försvars- och finansplanens prövning i dess helhet. In¬
verkan på sjöförsvarets ordinarie årskostnader av mindre pansar¬
båtstyper och eventuellt ett mindre anta! kan här icke i någon mån
siffermässigt framställas; det är emellertid tydligt, att denna inver¬
kan kan bliva avsevärd nog. 1907 års kommitté beräknade på sin
tid skillnaden mellan årskostnaderna för eu F-båt och »Oscar II» till
110.000 kronor pr fartyg, och om även de av oss förordade alter¬
nativen med två stycken 28 eller två stycken 30,-r> cm. kanoner samt
20 knops fart torde draga något högre årskostnad än »Oscar II», så
lärer dock skillnaden ej bliva allt för betydande dem emellan. Den
höjning av de i 1907 års kommitté beräknade årskostnaderna, som
otvivelaktigt ägt rum, lärer väl likformigt drabba alla fartyg. I fråga
om priserna för varje fartyg slutligen finnes ingen annan möjlighet
än att jämsides räkna med dels K2, dels det modifierade K3; den
förra beräkningsgrunden är av marinförvaltningen förordad såsom
av försiktigheten påfordrad för alla andra fartyg än »Sverige»,
den senare åter sammanfaller ganska nära med vad departements¬
chefen faktiskt räknat med för »Sverige». (Enligt modifierat K3
skulle »Sverige» kosta 12,440,000 kronor, enligt departementschefen
12.750.000 kronor; skillnaden är alltså 310,000 kronor.)
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 3 samt. 34 käft. (Nr 75).
Alternativa
fiottplaner.
5
34 Motioner i Första kammaren, Nr 75.
Departementschefen har i beräkningarna för nybyggnadsplanen
icke upptagit vare sig kostnaderna för den modernisering, som kom¬
mer att föreslås för flertalet av nuvarande första klass pansarbåtar,
eller de belopp som kunna komma att behövas för special- och träng-
fartyg, medan andra försvarsberedningen däremot hade räknat med
bådadera. Vad den förra posten angår, synes det nu vara menin¬
gen att till den avse särskilda medel utom den egentliga huvudtiteln;
vi hava då ingen anledning att upptaga den inom nybyggnadskost-
naderna. Vad som behövs till special- och trängfartyg anser de¬
partementschefen kunna motsvaras av medel, som inflyta genom
försäljning av utrangerade fartyg. Det måste anmärkas, att detta
endast är en bokföringsfråga, då genom en sådan disposition de in¬
kommande försäljningsmedlen i stället bliva tagna från andra ända¬
mål, vartill de kunnat avses (efter andra försvarsberedningens pre¬
liminära betänkande till flottans underhåll). Men för att icke
onödigtvis försvåra jämförelsen med departementschefens flottplan
skall i det följande räknas så, att ifrågavarande kostnader föras
utom byggnadsplan eu.
Departementschefen har, i olikhet med andra försvarsbered¬
ningen i dess preliminära betänkande, inom flottplanen upptagit ett
minfartyg. Vi anse icke tillräckliga skäl härför föreligga. Depar¬
tementschefen har själv framskjutit byggandet av detta fartyg till
tredje femårsperioden, alltså mellan 1925 och 1929, och att för så
lång tid framåt beräkna behovet av ett fartyg med denna speciella
uppgift samt dess pris torde stöta på stora svårigheter. Snarare
bör i denna punkt förfaras så, att om ett minfartyg behöver byggas
10—15 år härefter, kostnaden härför hänföres till de kostnader,
som i alla händelser måste tillkomma under senare delen av de tjugu
år, beräkningen avser, utanför den nu tänkta byggnadsplan!],
och vilka kostnader måste uttryckligen anmärkas, fastän de icke nu
kunna beräknas. Dessa kostnader härröra framför allt från nöd¬
vändigheten att vid denna tid förnya åtskillig torped- och under*
vattensbåtsmateriel i lokalstyrkorna.
Om sålunda en plan skulle beräknas för kustflottans nybygg¬
nad under tjugu år och i denna plan upptagas pansarbåtar med två
svåra kanoner och 20 knops fart (Ib: två 30.5 cm. kanoner, VI b:
två 28.3 cm. kanoner), så te sig huvuddragen för eu sådan plan,
från nyss givna ekonomiska utgångspunkter, på följande sätt:
Tillgång för hela perioden utgör 20x5.5 miljoner samt de re-
Motioner i Första kammaren, Nr 7§.
35
serverade medlen, 7,430,000 kronor, eller sammanlagt 117,430,000
kronor. För detta belopp skulle kunna byggas:
Med pansarbåtar av typ I b, om dessas kostnad räknas efter K2
(11.54 miljoner).
undervattensbåtar lika som i Kungl. Majrts
proposition.................. 15,600,000 kronor
6 pansarbåtar............., . . . 69,240,000 »
20 jagare.................... 30,820,000
Summa kostnad 115,660,000 kronor.
Ett överskott uppstår alltså av 1,760,000 kronor, vilket kan
användas till ytterligare en jagare eller till undervattensbätsförsvaret.
Vill man med denna typ ock kostnadsgrund öka antalet pan-
sarbätar till 7, så kräver detta antingen att byggandet av jagare
under perioden nedsättes till 14, vilket skulle giva ett genomsnitt
av endast 11 jagare i kustflottan, eller att byggnadsanslaget ökas.
Skulle ökningen ske med iakttagande av att 20 jagare byggas — 1
för varje år — så behöver tillägget bliva 489,000 kronor årligen.
Om endast 18 jagare skulle byggas under perioden, såsom i proposi¬
tionen förutsattes, och vilket innebär att jagarnes antal först under
periodens senare del skulle nå upp till det avsedda (16), så kunde
ökningen i nybyggaadsanslaget pr år begränsas till 350,000 kronor
årligen.
Med pansarbåtar av typ Ib, om dessas kostnad räknas efter
modifierat Ks
(10.89 miljoner).
undervattensbåtar lika som i Kungl. Maj:ts
proposition.................. 15,600,000 kronor
7 pansarbåtar................. 76,230,000 »
17 jagare.......,............. 26,197,000 »
Summa kostnad 118,027,000 kronor.
Såsom synes, räcker beloppet ej fullt till för den 17:de jagaren;
byggnadskostnaden överskjuter tillgången med 597,000 kr. för hela
perioden. För att, jämte undervattensbåtarna och de 7 pansar¬
båtarna, kunna bygga ytterligare en jagare, såsom i regeringens för-
36
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
slag, eller summa 18, fordras eu ökning av nybyggnadsanslaget med
106,900 kronor årligen, och för att kunna bygga 20 jagare en ök¬
ning av 261,000 kronor årligen.
Med pansarbåtar av typ VI b, om dessas kostnad räknas efter K2
(11,12 miljoner).
undervattensbåtar lika som i Kungl. Maj:ts
proposition................. 15,600,000 kronor
6 pansarbåtar................. 66,720,000 »
20 jagare..................' . 30,820,000 »
Summa kostnad 113,140,000 kronor.
Ett överskott uppstår alltså av 4,290,000 kronor, vilket kan
användas till stärkande av undervattensbåtsförsvaret eller till jagare
(i det närmaste 3 jagare) eller till bådadera.
Vill man med denna typ och kostnadsgrund öka antalet pan¬
sarbåtar till 7, så kan detta i det närmaste åstadkommas genom att
antalet jagare nedsättes till 16 under hela perioden, i vilket fall
jagarna i kustflottan skulle bli 12. För att, med det ökade antalet
pansarbåtar (7) bygga 18 jagare under perioden, såsom i regeringens
förslag, behöves en ökning av nybyggnadsanslaget på omkring
187,000 kronor årligen, för att bygga tjugu jagare en ökning av om¬
kring 341,000 kronor.
Med pansarbåtar av typ VI b, om dessas kostnad räknas efter
modif. Ks (10,47 miljoner).
Undervattensbåtar lika som i Kungl. Maj:ts
proposition................. 15,600,000 kronor
7 pansarbåtar................. 73,290,000 »
18 jagare.................... 27,738,000 »
Summa kostnad 116,628,000 kronor.
Här uppstår alltså ett överskott av ungefär 800,000 kronor för
hela perioden. Vill man under perioden bygga 20 jagare, kräves
en årlig ökning till nybyggnadsanslaget av ungefär 114,000 kronor.
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
37
De sålunda gjorda beräkningarna visa, att om man beslutar sig
för typen I b (två 30,5 centimeters kanoner), så fordras enligt beräk¬
ningsgrunden modifierat K3, för att i eu flottplan inrymma 7 sådana
fartyg, eller samma antal som i propositionen, samt undervattens¬
båtar och jagare lika med i samma proposition, en årlig nybygg-
nadssumma av ungefär 5,607,000 kronor. För samma antal fartyg
med typ VI b (två 28,3 centimeters kanoner) räcker däremot enligt
samma beräkningsgrund ett anslag av 5V2 miljoner väl till.
Räknas pansarbåtspriserna efter K2, så blir nybyggnadskostna-
den för samma antal fartyg med typ I b omkring 5,850,000 kronor,
med typ VI b omkring 5,687,000 kronor. För jämförelses skull bör
nämnas, att om »Sveriges» kostnad räknas efter K2 (13,30 miljoner),
så kräver regeringens flottbyggnadsplan, efter dess egna beräkningar
i övrigt, något över 6,978,000 kronor, och med frånräknande av
minfartyget ungefär 6,853,000 kronor.
Till denna skillnad i kostnaderna för nybyggnad kommer sä
den ovannämnda skillnaden i årskostnad, vilken ej kan, på grund
av bristande uppgifter, beräknas, men som säkerligen blir mycket
betydande.
Departementschefen fördelar den tänkta omloppstiden för flottan
(20 år) i 4 perioder om 5 år vardera. Tillika förordas, såsom redan blivit
antytt beträffande pansarbåtarna, eu stark foreering av nybyggnader
under de två närmaste femårsperioderna, i det att utöver det ordi¬
narie anslaget om 6,4 miljoner kronor årligen under den första av dessa
perioder skulle utgå ytterligare 5,802,000 kronor och under den andra
5,514,000 kronor. Den faktiska anslagssumman skulle alltså bliva
för den första perioden 7,560,000 kronor och för den andra 7,510,000
kronor årligen till far tygsbyggnader, förutom det att de reseverade
medlen, 7,430,000 kronor, skulle användas under första perioden.
Ovan äro, med allt erkännande av angelägenheten att i den mån
det låter sig göra nu påskynda pansarbåtsbygget, anförda åtskilliga
allmänna skäl mot en så stark foreering av fartygsbygget som de¬
partementschefen föreslår. Ur ekonomisk och statsfinansiell syn¬
punkt måste betänkligheten av departementschefens byggnadsplan för
de första åren ytterligare understrykas. De 10,700,000 kronor, med
vilka departementschefen under dessa 10 är överskrider sitt eget
normala byggnadsanslag, motsvaras visserligen i hans tablå av »över¬
skott» under tredje och fjärde perioderna, men det är lätt att inse,
Byggnads-
perioder och
anslag för
första
perioden.
38
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
att dessa överskott aldrig komma att bliva verkliga, redan med hän¬
syn till den naturliga kostnadsstegringen. I själva verket lärer det
väl ställa sig så, att om flottans nvbvggnadsplan under tio år rört
sig med 7 V2 miljon, och man därjämte under de första åren haft
att förfoga över de reserverade 7,430,000 kronorna, så kommer det
icke att inträffa, att man efter dessa år går ned med anslagskraven
så som tablån ställer i utsikt, eller med mer än en miljon årligen.
I fall fartygsbygget för så lång tid i början av perioden sker efter
av departementschefen föreslagna mått, så bliva dessa snart betrak¬
tade såsom de normala. Och man torde därför kunna säga, att
departementschefens plan faktiskt inleder ett fartygsbygge för 7 V2
miljoner kronor årligen, oavsett de reserverade medlen. Eu dylik
faktisk utvidgning allt ifrån början av den plan, som på papperet
föreslås, kan icke tillrådas. De reserverade medlen böra givetvis
genast komma till användning, men för övrigt bör fartygsbygget
anläggas efter den verkligen normala anslagssumman.
Vad angår fartygsbyggnadernas sammanförande till vissa perioder
inom den tjuguåriga omloppstiden, är denna grundsats otvivelaktigt
till fördel både för planmässigheten och för god ekonomi vid byggna¬
dernas utförande. Ifrågasättas kan dock, om det är tillrådligt att, såsom
i propositionen föreslås, bevilja viss sammanlagd summa uttyckligen
för att användas under vissa bestämda år (i propositionen: 1915—1919).
En sådan anordning synes ej stå i god överensstämmelse ined följ¬
ande riksdagars konstitutionella rätt att själva bestämma anslags-
beloppen för varje år. Man bör kunna vinna det huvudsakliga
syftet genom att på en gång anslå totalsumman, beräknad för viss
tid, och för första året anvisa vad som belöper på detta är, men
åt följande års riksdagar överlämna att själva lämna de anvisningar,
som krävas för programmets fullföljande.
Det tidsmått, efter vilket de samlade summorna beräknas, kan
tydligen bestämmas efter vad som anses lämpligt. Vi anse en tid
av fem år vara väl lång, med hänsyn till de förändringar, som un¬
der den samma kunna inträffa i marintekniken ej mindre än i material-
och byggnadspriser, och hava därför stannat vid fyra år. Med be¬
räkning av 5 V2 miljoners byggnadsanslag per år blir då den samman¬
lagda summa, som nu skulle anslås, 22 miljoner kronor. När här¬
till komma de reserverade medlen, 7,430,000 kronor, blir det beräk¬
nade tillgängliga beloppet för denna tid 29,430,000 kronor.
Att inom denna byggnadssumma böra inrymmas de undervattens-
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
39
båtar, som i propositionen föreslagits till byggande under första
perioden, anse vi givet; de komma enligt här tänkta begränsning av
den första perioden till fyra år att kunna färdigställas ett år tidi¬
gare än enligt propositionen med dess femårsperiod är påräkneligt.
Om det för undervattensbåtarna beräknade beloppet, 3,900,000 kronor,
avdrages från ovan nämnda 29,430,000 kronor, återstå 25,530,000
kronor för pausarbåtar och jagare.
Två pansarbåtar böra under perioden byggas i huvudsaklig
anslutning till typ I b eller typ VI b i andra försvarsberedningens
utredning, med de modifikationer, som kunna befinnas lämpliga,
särskilt med hänsyn till ovan anförda förslag från utländskt varv.
Kostnaden kan på grund av förut anförda förhållanden i fråga
om marinförvaltningens beräkningar ej fullt fixeras, men om den¬
samma låter sig nedbringas till vad marinförvaltningen upptagit så¬
som modifierat K3, så blir den för två båtar av typen I b 21,780,000
kronor, för två båtar av typen Yl b 20,940,000 kronor. I förra
fallet återstå då 3,750,000 kronor, i senare fallet 4,590,000 kronor.
Det förra räcker för ungefär 2 V2 jagare, det senare i det allra när¬
maste för 3 jagare; bådadera blir alltså fördelaktigare för jagare¬
vapnet än propositionens plan, som under första femårsperioden
endast avser att bygga 2 jagare. Skulle däremot pansarbåtarnas
kostnad gå upp till K2, blir densamma för två I b-båtar 23,080,000
kronor, för två VI b-båtar 22,240,000 kronor, och i så fall skulle
för jagare endast återstå i förra alternativet 2,450,000 kronor, i se¬
nare alternativet 3,290,000 kronor; det förra räcker till ungefär 1 Va
jagare, det senare till åtskilligt mer än 2 jagare. Även under denna
eventualitet blir jagarvapnets ställning ej sämre än enligt proposi¬
tionen; det är nämligen att fasthålla, att här tänkta period utgör
endast 4 år mot propositionens 5 år. För övrigt får väl, efter allt
vad i saken framkommit, anses högst osannolikt, att kostnaderna
för här avsedda pansarbåtstyper skola gå upp till beräkningen en¬
ligt K2.
Enligt vad som sålunda anförts torde yrkandet angående an¬
vändningen av de 29,430,000 kronor som avses för närmaste fyra
år, böra avfattas så, att med dessa medel skola byggas undervattens¬
båtar för 3,900,000 kronor, två pansarbåtar samt jagare; antalet
jagare kan icke på motionens stadium fixeras, men bör bestämmas
under utskottets behandling av frågan.
Huru fartygsbyggnaderna skola i detalj ordnas för tiden efter
40
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
Underlöjt¬
nantsgra¬
dens indrag¬
ning vid
flottan och
kustartille¬
riet.
närmaste fyra är, tinnes ingen anledning att nu .söka utstaka; rikt¬
linjer därför kunna vinnas, när prisberäkningarna fixerats, men beslut
därom bör ej fattas, förr än vid de fyra årens slut.
Vilka besparingar som den bär tänkta byggnadsplats kommer
att medföra i fråga om bemanning samt flottans ordinarie årskost¬
nader kan, av förut anförda skäl, ej här utredas, utan torde inom
vederbörande utskott klargöras med hjälp av för utskottet tillgängligt
material.
Angående personalen vid flottan och kustartilleriet skola vi endast
gorå det yrkande, att även för det senare vapnet de indragningar
vidtagas, som kunna föranledas av minskningar eller ändringar i de
av Kungl. Maj:t föreslagna nybyggnaderna och nyanskaffningarna vid
kustfästningarna, samt att inom båda kårerna underlöjtnantsgraden
indrages. Skälen för detta yrkande äro de samma, som i fråga om
infanteriet anförts i motionen angående arméns organisation, och de
anstalter, som böra träffas för att ersätta underlöjtnantsgraden, torde
ordnas efter samma grunder som föreslagits för infanteriet.
På grund av vad vi sålunda anfört få vi hemställa,
att riksdagen måtte bevilja för byggande av
undervattensbåtar 3,900,000 kronor samt för byg¬
gande av två pansarbåtar och av jagare 18,100,000
kronor eller sammanlagt 22,000,000 kronor och
därav å extra stat för år 1915 anvisa ett belopp
av 5,500,000 kronor;
att riksdagen måtte medgiva, att Kungl. Maj:t
må för sist nämnda byggande av pansarbåtar och
jagare disponera de av 1911 års riksdag för nyan¬
skaffning av krigsfartygsmateriel beviljade, ännu
icke använda medel, 3,880,000 kronor, ävensom
av 1912 och 1913 års riksdagar till krigsfartygs¬
materiel avsatta medel, tillhopa 3,550,000 kronor,
eller således sammanlagt 7,430,000 kronor;
att riksdagen måtte besluta sådan ändring i
staten för flottans officerskår, att underlöjtnants¬
graden indrages och er sättes genom löjtnanter av
andra klass och fänrikar (officersaspiranter) enligt
Motioner i Första kammaren, Nr 75.
41
samma grunder, som av oss blivit föreslagna för
armén; samt
att riksdagen måtte godkänna den av Kungl.
Maj:t föreslagna staten för kustartilleriets fasta
stampersonal dels med den ändring, att underlöjt¬
nantsgraden indrages och ersättes genom löjtnanter
av andra graden och fänrikar (officersaspiranter),
dels med de förändringar, som i övrigt kunna för¬
anledas genom granskningen av Kungl. Maj:ts be¬
bådade förslag angående nyanläggningar och ny¬
anskaffningar inom kustbefästningarna.
Stockholm den 7 juni 1914.
8. H. Kvamzélius.
Carl Ekman.
K. G. Karlsson.
David Bergström. Anton Halm.
Alfred Petersson. Jacob Larsson.
Maurits Hellberg. Oskär Eklund.
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 3 samt. 34 höft. (Nr 7Ö).
ö
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Sjöförsvarets kostnader enligt propositionen ............................................................. 1
Det fasta kustförsvaret ............................................................................................. ®
Flottan: Kustflotta och lokalförsvar ......................................................................... 5
Kustflottan.................................................... ®
Torpedfartygens typer ..................................................... 8
Pansarbåtstyper: kostnadsberäkningarna....................................................... fl
Pansarbåtarnas djupgående.......................................................................... H
Principerna för »Sverige»-typen numera ej genomförbara.............................. 11
Principer för nutida svenska pansarfartyg................................................... 14
Fartfrågan för svenska pansarfartyg..................................... —................... 16
Artilleriet på svenska pansarfartyg....................................>......................... 18
Bepansringen för svenska pansarfartyg ......................................................... 25
Sammanfattning angående pansarbåtstypen ................................................... 26
Pansarbåtstyper och forceringen av pansarbåtsbygget .................................... 28
Fartygstyper och antalet fartyg.................................................................... 81
Alternativa flottplaner ............................................................................... 88
Byggnadsperioder och anslag för första perioden .......................................... 87
Underlöjtnantsgradens indragning vid flottan och kustartilleriet ..................... 40
Stockholm, Oskar Eklunds boktr,, 1914.