Motioner i Första kammaren, Nr 71.
1
Nr 71.
Av herr Kvarnzelius m. fl., i anledning av Kungl. Majds
förslag till värnpliktslag.
Under åberopande av vad av oss anförts i inledningen till mo¬
tionen nr 69, få vi härmed göra följande framställning, avseende
ändringar i Kungl. Maj:ts förslag till värnpliktslag.
Utbildningen av infanteriets värnpliktiga.
Olika utbildning slån jer.
Rekrytskolan för infanteriets värnpliktiga har i fråga om sin
längd och förläggning varit bestämd med hänsyn till det syfte, som
densamma hittills haft, nämligen att utbilda för krigstjänstgöring under
den del av året, då marken är bar och vattnen isfria. Att förbereda
för tjänstgöring även under vinterförhållanden, särskilt högvinter-
förhållanden, har däremot icke ansetts kunna ingå i dess uppgift.
Den omfattande undersökning, som genom försvarsberedniu-
garna kommit till stånd, har emellertid med långt större eftertryck,
än tidigare skett, riktat allmänna uppmärksamheten på nödvändig¬
heten av att våra värnpliktiga utbildas icke blott för sommartjänst
utan ock för vintertjänst. Vårt lands läge är sådant, att vi måste
tänka oss möjligheten av krigföring i ett nordsvenskt vinterland-
skap med djup snö och under sträng köld. Men ett fälttåg under
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 3 samt. 31 käft. (Nr 71.) 1
q
Motioner i Första lammarea, Nr 71.
dylika omständigheter är något annat än ett sommarfälttåg. Det
förutsätter färdighet att uppträda på skidor vid förflyttningar
utanför de banade vägarna, erfarenhet om de ändamålsenligaste
medlen att skydda sig mot köldens verkningar samt förtrogenhet
med de särskilda förfaringssätt, som måste komma till användning
vid marscher, förläggningar och strider under vinterförhållanden
m. in. En trupp, som under ett vinterfälttåg i Norrland har att
kämpa med fiender, vilka erhållit vinterutbildning, men som själv
saknar sådan, måste anses vara på förhand så gott som tillspillo-
given.
Härav följer med nödvändighet, att rekrytskolan måste för fram¬
tiden tillgodose ett dubbelt syfte och ordnas så, att den kommer att
omfatta ej blott såsom hittills eu sommarrekrytskola utan därjämte
även en vinterrekrytskola.
Under förutsättning att sommarrekrytskolans nuvarande för¬
läggning icke kan visas vara för ändamålet otjänlig, synes det då
ligga närmast till hands att bibehålla denna skola vid den del av
året, som den av ålder hos oss haft sig tilldelad, nämligen tiden
april—september, samt att tillgodose behovet av vinterutbildning
genom en särskild vinterrekrytskola, förlagd till den för dess syfte
lämpligaste årstiden, nämligen högvintern (januari—februari eller
mars), och upptagande så många dagar, som för ändamålet ansetts
nödvändiga, nämligen 40. Första repetitionsövningen borde enligt
denna anordning lämpligen ansluta sig till sommarrekrytskolan såsom
en omedelbar fortsättning därav.
På eu alldeles motsatt väg har årets kungl. proposition om ny
härordning slagit in. Den förordar eu fullständig omkastning av
hittills gällande utbildningsförhållanden, i det den föreslår, att rekryt¬
skolan skall omfatta tiden 1 november—första tredjedelen av juli,
samt att den i början och i slutet (november-—-januari och mars—
juli) skall utgöra sommarrekrytskola, i mitten (februari—mars) vinter¬
rekrytskola. För rekrytskolan i dess helhet skulle sammanlagda tiden
då bliva 250 dagar samt för densamma jämte repetitionsövningarna 340.
När man med varandra sammanställer nu nämnda båda anord-
ningssätt för de värnpliktigas utbildning, torde man till en början
böra uppmärksamma, att då man kallat den förra »sommarlinjen»
eller »den delade linjen» och den senare »vinterlinjen» eller »den
sammanhängande linjen», så äro dessa benämningar strängt taget
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
3
vilseledande. Enligt båda linjerna måste utbildningen försiggå under
någon del av sommaren och någon del av vintern, vid den kortare
dock mest under sommaren, vid den längre mest under vintern.
Båda linjerna kräva för rekrytskolan jämte repetitionsövningarna
4 inkallelser och äro följaktligen i det hänseendet lika mycket »de¬
lade» och lika mycket »sammanhängande». Skillnaden är blott, så¬
som nedanstående grafiska framställningar åskådliggöra, att det vid
den kortare utbildningslinjen är rekrytskolan som blir delad, medan
sommarutbildningen kommer att äga sammanhang såväl inom sig
som med första repetitionsövningen, samt att det vid den längre
linjen är sommarutbildningen som klyves i tvä delar och skiljes
från första repetitionsövningen, medan rekrytskolan i sin helhet
kommer att fortgå i en sammanhängande följd.
I)en kortare linjen.
Årsklass
|
Jan.
|
Febr.
|
Mars
|
April
|
Maj
|
Juni
|
Juli
|
Aug.
|
Sept.
|
Okt.
|
Nov.
|
Dec.
|
l:a
(20-åringar)
|
|
|
|
|
s
|
omraarr
|
äkrytsko
|
la
|
Re
,övn
|
.P*
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
2:a
|
Vinter-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1
|
3:e
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
1
1
|
4 :e
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Den längre linjen.
Årsklass
|
Jan.
|
Febr.
|
Mars
|
April
|
Maj
|
Juni
|
Juli
|
Aug.
|
Sept.
|
Okt.
|
Nov. j Dec.
1
|
l:a
(20-åringar)
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Rekrytskola
|
2:a
|
|
|
Rekrytskola
|
|
|
|
|
Re
, övn
|
P-
inPy
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3:e
|
|
|
|
1
t
|
|
|
|
|
1
|
4:e
|
|
|
I
|
|
|
|
|
|
i
j
|
4
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
För ett rätt avvägande av de båda utbildningslinjernas inbördes
fördelar och olägenheter är det givetvis nödvändigt att hava upp¬
märksamheten strängt riktad på deras förhållande till arten och för¬
delningen av det utbildningsarbete, som rekrytskolan har att ombe¬
sörja. Med avseende härå torde först böra erinras om don bestäm¬
melse i gällande instruktion för rekrytutbildningen, som föreskriver,
att tiden för denna utbildning skall vara indelad i tre perioder, av
vilka den första bör omfatta omkring hälften, den andra och tredje
vardera fjärdedelen av nämnda tid. Varje period är, såsom ock' i
motiveringen till den kungl. propositionen (sid. 168) påpekas, avsedd
för var sin huvudsakliga uppgift:
1) våren och försommaren (första perioden) för den grundläg¬
gande enskilda sommarutbildningen,
2) högsommaren (andra perioden) för fortsättning av den en¬
skilda sommarutbildningen och för sommarutbildning i lägre för¬
band (till och med pluton) samt
3) sensommaren (tredje perioden) för sommarutbildning i högre
förband (kompani och uppåt).
Den förut omnämnda kortare utbildningslinjen, vilken förlägger
rekrytskolans början till april, innebär, att till de nu angivna
perioderna skulle såsom ny sådan komma:
4) högvintern för enskild vinterutbildning och för vinterutbild¬
ning i lägre och högre förband.
Enligt den i kungl. propositionen föreslagna längre utbildnings¬
linjen med början den 1 november skulle samma indelning i tre
perioder i det stora hela framgent bibehållas, men tidsförläggningen
skulle så omkastas, att
1) senhösten och förvintern komme att ägnas åt den grund¬
läggande enskilda sommarutbildningen,
2) högvintern åt enskild vinterutbildning och åt vinterutbildning
i lägre (och högre?) förband,
3) våren åt fortsättning av den enskilda sommarutbildningen
och åt sommarutbildning i lägre förband samt
4) försommaren åt sommarutbildning i högre förband.
Om man efter dessa inledande erinringar anställer en jäm¬
förelse mellan de sålunda utformade utbildningslinjerna, måste man
enligt vår mening komma till den slutsatsen, att de övervägande
skälen alldeles avgjort tala till förmän för den förra. Vi skola i
det följande i korthet angiva dessa skäl.
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
5
Sommarutbildningen.
Vad till eu början sommarutbildningen angår, synes icke mer än
en mening kunna råda därom, att denna utbildning bäst främjas,
om densamma bibehålies ungefär vid sin nuvarande tidsförläggning:
april — september.
Detta är så uppenbart, att det upprepade gånger måst er¬
kännas av statsministern i hans anförande till statsrådsprotokollet
vid föredragningen av förslaget till ny härordning. Om i över¬
ensstämmelse med hans förslag sommarutbildningsarbetet till sin
förra del föi‘flyttas till tiden november—januari, så kommer, säger
han (s. 167), »den första rekrytutbildningen att försiggå under
en årstid, som härför icke är lika gynnsam som våren och försom¬
maren». I fall samma arbetes senare del förlägges till tiden mitten
av mars—början av juli, heter det vidare (s. 170), kommer utbild¬
ningen »att försiggå under en årstid, som för vissa övningsgrenar
eller delar av sådana är något ogynnsammare än den nu härför an¬
vända tiden». Särskilt medgives dessutom (s. 171), att den i pro¬
positionen föreslagna rekrytskolan bjuder på ogynnsammare väderleks-
ock markförhållanden än den nuvarande för sådana sidor av utbild¬
ningen, som »avse terrängens begagnande under sommarförhållanden».
Starkare vitsord om lämpligheten av sommarutbildningens nuva¬
rande förläggning kan man naturligtvis ej vänta att finna i motiverin¬
gen till en proposition, vari samma utbildnings förflyttande huvudsak¬
ligen till vinterhalvåret påyrkas. Ett oförbehållsamm are besked träffar
man i uttalanden, som avgivits mera oberoende av taktiskt-politiska
hänsyn. Så bland annat i de svar, som arméfördelnings- och infanteri¬
regementscheferna år 1911 lämnade å följande av exercisreglements-
kommittén till dem ställda fråga: »Har utbildningstidens förläggande
till perioden mitten av april—mitten av september varit gynnsam
för bibringande av en allsidig rekrytutbildning?» Att den"så for¬
mulerade frågan icke kunde besvaras rent jakande var självklart,
då den i eu allsidig rekryt utbildning ingående vinterutbildningen
tydligen ej står att inhämta under vår och sommar samt flertalet
militärer även av andra skäl anse en förlängning av övniugstiden
önskvärd. Men samtidigt med påpekandet härav framhölls i de
avgivna svaren med synnerlig styrka, att just perioden mitten
av april—mitten av september vore för sommarutbildningen och re-
krvtutbildningen i det hela i alldeles särskild grad lämplig. Sålunda
6
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
yttrades av chefen för Skaraborgs regemente: »Denna period
synes mig vara den, som möjliggör uttagandet av den största
arbetsprodukten av rekryterna»; av chefen för Kronobergs rege¬
mente: »Jag tvekar ej att beteckna densamma såsom den, med ut¬
bildningstidens nuvarande längd, för rekrytdaningen gynnsammast
tänkbara» samt av chefen för Första livgrenadjärregementet: »Ut¬
bildningstidens förläggande till perioden mitten av april—mitten av
september är den gynnsammast möjliga för bibringande av sommar-
utbildning».
Att sakkunskapens och erfarenhetens utslag måste gå i denna
riktning ligger i själva verket i sakens natur. All militär utbildning
avser att bibringa de färdigheter och insikter, som erfordras för
uppträdande i fält; det är krigets fordringar, som under densamma
oavlåtligen måste hållas i sikte. I överensstämmelse med denna
ledande grundtanke måste utbildningen så litet som möjligt ske
inne i kasernerna, så mycket som möjligt ute i det fria Men med
våra klimatiska förhållanden leder detta med nödvändighet därtill,
att hela utbildningen, med undantag endast för den särskilda vinter¬
utbildningen, bör, så långt sig göra låter, förläggas till de månader,
då dagarna äro långa, ljusa och varma, vägarna torra och terrängen
framkomlig, icke till dem, då dagarna äro flera timmar kortare,
ljuset knappare, luften kyligare, vägarna uppblötta och markerna
vattendränkta. Vad sommarutbildningen i förband angår kommer
härtill, att den helst bör äga rum under en tid av året, då hö¬
skörden och delvis även sädesskörden äro avslutade, samt större
hinder sålunda ej möta för att trupperna fä beträda även den od¬
lade marken.
Eu lång erfarenhet har givit vid handen, att den nuvarande
rekrytskolans förläggning är i här nämnda hänseenden synnerligen
förmånlig för sommarutbildningens bibringande. Väderleks- och
markförhållandena äro under den tid densamma pågår i regeln så¬
dana, att utbildningsprogrammet bör utan svårare avbrott eller om¬
kastning:1.!* kunna genomgås.
Lika visst synes å andra sidan vara, att saken skulle komma att
ställa sig på ett helt annat och vida ogynnsammare sätt, om man i enlig¬
het med den kung!, propositionen läte den grundläggande enskilda
sommarutbildningen försiggå från början av november till början av
februari och från mitten av mars till fram i april. Den förra av dessa
båda perioder är höstregnens och snöfallens tid, den senare isloss¬
Motioner i Första kammaren, Nr 71,
7
ningens och snösmältningens, båda det dåliga väglagets och den
ofta ruskiga väderlekens. Ett par av de övningsgrenar, som ingå i
den grundläggande enskilda utbildningen, äro visserligen av den art,
att de åtminstone delvis kunna bedrivas inomhus; så »soldatunder¬
visning» (med ledning av läroboken »Undervisning för infante¬
risten») samt gymnastik. Beträffande flertalet övriga utbildnings-
grenar, vilka upptaga den ojämförligt största delen av tiden, såsom
exercis i sluten och spridd ordning samt skjutning jämte avståndsbe-
dömning och eldstrid ävensom fälttjänstövning, gäller däremot, att de
måste förehavas ute på fältet; i den mån klimatiska förhållanden
tvinga att delvis förlägga dem till kasernernas salar och korridorer,
förlora de sin rätta karaktär av verklig praktisk förberedelse för
krigets värv. Givet är emellertid, att stora svårigheter och olägen¬
heter måste möta, om gevärshandgrepp skola inläras under pinande
blåst och med stelfrusna fingrar, skjutning under regn eller snöglopp,
marscher och vändningar samt knästående eller liggande färdigställ¬
ningar och krypande förflyttningar på lerig eller sumpig mark o. s. v.
Icke nog med att rekryternas hälsa komme att onödigtvis veder¬
vågas; den effektiva övningstiden skulle därjämte genom de många
nödtvungna avbrotten väsentligen förkortas, arbetsintresset slappas
och utbildningsresultatet försämras.
Att det även för sommarutbildningen i lägre och högre förband
ej kan vara gagneligt, att densamma från hög- och sensommaren
sk jutes tillbaka till våren och försommaren synes lika påtagligt. I
statsministerns motivering till den kung! propositionen yttras (s. 167),
att om rekrytutbildningen skulle avslutas tidigare än »någon dag
under första tredjedelen av juli», komme »ingen del därav att för¬
siggå under verkliga sommarförhållanden», vilket uttalande väl torde
få anses innebära, att utbildningen för krigföring under »verkliga
sommarförhållanden» (i detta uttrycks strängare mening) nödvändigt
måste, i fall den skall bliva något så när tillfredsställande, utsträckas
väsentligt utöver den i propositionen förordade tidpunkten för dess av¬
slutande. Fortgår den endast till och med första veckan av juli, kommer
den dessutom att äga rum under en tid, som även i annat avseende
lägger ett svårt hinder för övningarnas effektivitet, enär i stort sett
varken höskörd eller sädesskörd då försiggått och den odlade marken
följaktligen ej i allmänhet får beträdas i så stor utsträckning, som
för ändamålet vore behövligt.
8
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
Visserligen hava vid flera föregående tillfällen förslag varit å
bane att i överensstämmelse med kontinentala, särskilt tyska före¬
dömen låta rekrytskolan börja på senhösten. Man har häi*vid icke
tillräckligt besinnat den genomgripande åtskillnaden mellan det nord¬
europeiska och det mellaneuropeiska klimatet, vilken åtskillnad borde
hindra oss att vid omorganiserandet av vår rekrytskola utan vidare
kopiera sydligare länders mönster samt i stället borde uppfordra oss
att befästa och fullkomna det utbildningssystem, som uppstått på
inhemsk mark samt motsvarar vårt lands säregna natur och våra
därpå grundade behov. När de nyss nämnda förslagen om ett full¬
ständigt övergivande av detta system framkommit, hava de ock
mötts av starka gensägelse!* från militära fackmän med vidsträckt
erfarenhet på ifrågavarande område, vilka med styrka betonat, att
det i alla händelser är sommarutbildningen, som måste vara och
förbliva kärnan och grundvalen i hela rekrytutdaningen samt att det
följaktligen skulle vara ett stort missgrepp, om densamma förflyttades
till eu för dess rätta bedrivande avgjort olämpligare tid än den
hittills använda.
Vinterutbildningen.
I det föregående har påpekats, att den mest framträdande bri¬
sten i utbildningen för infanteriets värnpliktiga är saknaden av
så kallad vinterutbildning, varmed i militärt språkbruk avses den
särskilda utbildning, vari såsom en grundläggande del ingår att
bibringa de värnpliktiga förmågan att uppträda i trupp på skidor
såväl vid förflyttningar och förläggningar som under strid. Ett
krigföringssätt av denna art kan i händelse av fientligt överfall
tänkas bliva erforderligt i ganska betydande utsträckning, enär det
område, inom vilket ett massuppträdande på skidor under någon
avsevärd del av året är möjligt, omfattar ungefär de båda nordliga
tredjedelarna av vårt land.
Huru vinterutbildningen för infanteriets värnpliktiga skulle bliva
organiserad, i händelse propositionen om ny härordning vunne bi¬
fall, framgår ej med omedelbar klarhet av propositionens motivering.
Av de antydningar, som där blivit lämnade, synes man emellertid
med säkerhet kunna sluta sig till, huru vinterrekrytskolan i huvud¬
sak måste bliva ordnad såväl i avseende på tid som plats. Den
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
9
utbildning, som måste föregå den särskilda vinterutbildningen, kan,
heter det (s. 168), icke bibringas på kortare tid än omkring tre
månader. Den särskilda vinterutbildningen skall äga rum under
högvintern (s. 168) samt under gynnsamma omständigheter kunna
medhinnas på omkring sex veckor (s. 170). Så långt inkvarterings-
förhållandena och andra omständigheter möjliggöra det, bör den för¬
läggas till sådana landsdelar, där verklig snövinter råder (s. 170).
Av allt detta framgår, att ifrågavarande utbildning skall enligt rege-
ringsförslaget begynna tidigast i början av februari och pågå åt¬
minstone till mitten av mars samt att den för alla trakter, där verk¬
lig snövinter ej råder sex veckor i sträck, förutsätter de värnplik¬
tigas transporterande från sina hembygder och förläggande till sådana
trakter, där nämnda klimatiska betingelser med sannolikhet kunna
beräknas vara förhanden.
Av en del uttalanden i propositionen vill det synas, som om
de nu nämnda transporterings- och förläggningsåtgärderna icke skulle
komma att vidtagas beträffande de värnpliktiga i sådana delar av
landet, som hava blidare klimat. År så meningen, lärer det inne¬
bära, att de värnpliktiga i sådana landsdelar visserligen i likhet
med övriga värnpliktiga skola erhålla utbildning under vintern men
icke vad statsministern i sin motivering till regeringsförslaget kallar
»vinterutbildning i egentlig bemärkelse».
De svårigheter, som möta för beredande av sådan egentlig vin¬
terutbildning åt hela den stora massan av värnpliktiga, göra sig
emellertid gällande både vid det i propositionen föreslagna utbild-
ningssättet och vid det av oss förordade. De förefinnas vid båda
systemen, och de kunna följaktligen vid en jämförelse dem emel¬
lan lämnas å sido. Frågan blir endast, vilkendera anordningen som
bäst främjar uppnåendet av en tillfredsställande vinterutbildning i
detta ords egentliga bemärkelse.
Svaret synes oss ej kunna vara ovisst.
Sant är visserligen, att de färdigheter, som vinterutbildningen
har att bibringa, uti vissa stycken avsevärt skilja sig från dem,
som under sommarutbildningen inövas. Marscher på skidor för¬
siggå, såsom i propositionens motivering påpekas, på annat sätt än
marscher på bar mark, bevakningsanordningarna lämpas med hän¬
syn till vinterterrängen, fältarbetena anpassas efter snöförhållandena,
vid skjutning tages hänsyn till den förändring i gevärets skjutegen¬
skaper, som kölden vållar, truppens förläggning vintertid erfordrar
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 3 samt. 31 höft. (Nr 71.) 2
10
Motioner i Första hammaren, Nr 71.
särskild utbildning, stridernas utkämpande i snö kräver i viss mån
ett annat uppträdande i skyttelinje, för åstadkommande av lystring
och sammanhållning under förflyttningen på skidor användas sär¬
skilda hjälpmedel o. s. v. Men med alla dessa skiftningar i en¬
skildheter är dock överensstämmelsen mellan det som inhämtas
under sommarutbildningen och det som inhämtas under vinterut¬
bildningen väsentlig och genomgående. De övningar, som tillhöra
den förra, återkomma till det mesta i den senare, ehuru i en form,
som är avpassad efter högvinterförhållandena. I viss mening kan
vinterutbildningen sägas vara något nytt, men från en annan sida
sett kan den anses i stort sett innebära, att man på vinterförhållan-
den tillämpar vad som genom sommarutbildningen inlärts.
Härav följer — i fall nämligen rekrytskolan ej har att förfoga
över så lång tid, att minst två högvinterperioder däruti ingå — att
man för vinnande av en naturlig utvecklingsgång bör ställa som¬
marutbildningen och vinterutbildningen i det förhållandet till var¬
andra, att den förra är fullständigt avslutad, innan den senare får
begynna. Om så sker, bliva de tillämpningar, varav vinterutbild¬
ningen till stor del består, bättre uppfattade och inövade samt de
uppnådda färdigheterna mera omfattande och fastare rotade, svå¬
rare att glömma och lättare att i minnet återkalla.
Den i föreliggande motion förordade utbildningslinjen uppfyller
i detta hänseende alla fordringar. När de värnpliktiga rycka in
till vinterrekrytskola, hava de genomgått hela sommarrekrytskolan
med dess enskilda utbildning samt utbildning i lägre och högre
förband samt därutöver även den första repetitionsövningen med
dess mera fortskridna övningar i högre förband. Under hela rekryt¬
skolan hava de dessutom erhållit riklig övning i gymnastik även¬
som någon undervisning i kroppens vård.
Vad sålunda av de värnpliktiga inhämtats, måste för dem bliva
av stor betydelse, när de efter en mellantid av omkring 3 månader
samlas till vinterrekrytskola. Enligt de experimentellt vetenskapliga
undersökningar angående sambandet mellan övningsarbete och öv-
ningsresultat, vilka på åtskilliga arbetsområden blivit anställda,
synes det vara ådagalagt, att om en viss färdighetsgrad en gång
blivit uppnådd, så kräves det endast en kort speciell träning för att
ganska hastigt »komma i form», som det heter, d. v. s. bringa upp
färdigheten till dess förra höjd. Ifrågavarande träning behöver så
mycket mindre taga någon mera avsevärd tid från den kommande
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
11
vinterövningen, som denna i mycket är ett slags modifierad repetition
av sommarutbildningen. Den fristående vinterrekrytskolan bör följ¬
aktligen kunna genomgås jämförelsevis grundligt utan jäkt och
överansträngning.
Den invändningen, att denna skola i högre grad än den i som¬
marutbildningen infogade vinterrekrytskolan komme att nödvändig¬
göra trupptransporter och förläggningsanordningar, som skulle vålla
ett vidlyftigt arbete och taga flera dagar i anspråk, torde knappast
kunna godkännas. Vid båda linjerna åtgår för dylika åtgärder tid,
vilken i ena fallet tages från sommarutbildningen, i den andra från
vinterutbildningen. I avseende på båda linjerna måste ock betonas,
att transporter och förläggningar måste såväl för trupp som befäl
anses såsom en högst nyttig och nödig övning, enär de ingå i för¬
beredelserna för vad vid mobilisering vintertid ovillkorligen måste
krävas. Någon tidsspillan innebära de följaktligen ingalunda.
Mycket överdriven synes den farhågan vara, att om rekryterna
förflyttades till sina vinterövningsplatser utan omedelbart föregående
»härdning» i hemortskasernerna, så skulle de genom det oförmed¬
lade klimatombytet kunna taga skada till sin hälsa. Någon verklig
undersökning och utredning av detta spörsmål har oss veterligen
ej ägt rum, och det är därför mindre förvånande, att man härom
från läkarehåll sett stridiga åsikter uttalade. Farhågan synes knap¬
past ha vunnit bekräftelse av erfarenheten från de utfärder för
idkande av skididrott i de nordligare delarna av landet, vilka ej
sällan företagas av personer från mellersta eller södra Sverige utan
att särskilda härdningsstationer och härdningstider ansetts vara nöd¬
vändiga. Enligt vår övertygelse beror de värnpliktigas skyddande
mot skadliga köldverkningar på ett omsorgsfullt tillgodoseende av
helt andra och långt väsentligare fordringar: deras utrustning för
vinterförhållandena måste vara fullt ändamålsenlig, officerarna må¬
ste planmässigt och sorgfälligt vårda sig om rekryternas hälsa, och
rekryterna själva måste erhålla sådan undervisning angående kroppens
vård, att de med förstånd och intresse kunna tillgodogöra sig de
anvisningar och råd, som i detta hänseende givas.
Om man på i det föregående antytt sätt ställer sommarrekryt-
skola och vinterrekrytskola, i det förhållandet till varandra, att den
förra är genomgången, innan den senare begynner, kan utbildnings¬
arbetet i dess helhet komma att utgöra eu fortskridande följd av
övningar med steg för steg växande svårighetsgrad, så att varje
12
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
föregående övning förbereder de efterföljande och varje efterföljande
grundar sig på de föregående, allt i överensstämmelse med en sund
pedagogiks fordringar.
• Rakt motsatt skulle saken komma att gestalta sig, i fall vin-
terrekrytskolan i enlighet med den kungl. propositionen inlades i
sommarrekrytskolan med en kortvarigare del av denna före och eu
långvarigare efter. Mellan de färdigheter, som före vinterutbild¬
ningens begynnande borde vara inhämtade och kunde vara inhäm¬
tade, måste nämligen då ett påtagligt missförhållande uppstå.
I propositionen erkännes det vara nödvändigt, att rekryterna,
innan någon vinterutbildning tager vid, erhållit eu ingalunda obe¬
tydlig grad av utbildning. »Så t. ex. måste rekryterna», yttras det
(s. 170) »hava bibringats en viss smidighet och herravälde över krop¬
pen. Truppen måste kunna uppträda i plutonsförband i sluten och
spridd ordning. Eldstrid bör hava bedrivits i sådan omfattning,
att rekryten vunnit vana och färdighet att uppträda i skyttelinje.
Vinter övningar i post- och patrulltjänst samt i bevakningstjänst i
allmänhet förutsätta föregående sådan utbildning under vanliga för¬
hållanden. I skjutning måste de förberedande övningarna vara i
huvudsak genomgångna samt någon skarpskjutning hava förekom¬
mit. » Det synes oss emellertid särdeles svårt att förstå, huru man skall
kunna finna det möjligt att medhinna eu så pass grundlig förbe¬
redande utbildning under en tid, som upptager endast 2 V2 månader
(1 november—1 februari med fråndrag av en julpermission, sträc¬
kande sig från julhelgens inträde till över trettondagen) och som tillika
på grund av väderleks- och markförhållandena obestridligen är för
utbildningsarbetet, såväl enskilt som i trupp, mycket oförmånlig.
Statsministern medgiver själv (s. 168), att den nämnda tidens
knapphändighet gör det nödvändigt, att vissa delar av den en¬
skilda utbildning, vilken enligt hittills följd undervisningsplan till¬
hört rekrytskolans första period, exempelvis i skjutning, avstånds-
bedömning, bajonettstrid och fältarbeten, måste uppskjutas till tiden
efter vinterutbildningen. Denna kan följaktligen ej komma att
stödja sig på all den färdighet, som vunnits genom sommarrekryt¬
skolan i dess helhet jämte den första repetitionsövningen, utan måste
nöja sig med den synnerligen svaga grundval, som hunnit läggas å
denna skolas begynnelsestadium. Den kommer att utgöra en till-
lämpning av vad som inövats blott under 90 (nogare räknat 75)
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
13
höst- och vinterdagar, ej under det inemot dubbla antalet vår- och
sommardagar, såsom enligt vårt förslag skulle bliva fallet.
Följden härav måste bliva ogynnsam och detta i dubbelt hän¬
seende.
För det första måste vinterrekrytskolans arbetsresultat bliva
väsentligt mindre, än med en riktig ordningsföljd mellan de båda
utbildningsarterna vore möjligt. Den del av sommarutbildningen,
som enligt regeringsförslaget skulle inhämtas efter vinterutbildnin¬
gens avslutande, under sommarrekrytskolans senare skede (inemot
120 dagar) och under första repetitionsövningen (30 dagar), komme
enligt förslaget aldrig att erhålla någon tillämpning på strängare
vinterförhållanden. Härigenom skulle uppstå en betänklig lucka
i rekryternas utbildning och ej mindre i befälets. De officerare,
som skola taga hand om de värnpliktiga under ett vinterkrig och
där föra dem fram till försvar och anfall, måste hava tillräckliga
tillfällen till utvecklande av de härför nödiga befälsegenskaperna.
Men i en vinterrekrytskola, som ej kan tillgodogöra sig en förut
genomgången fullständig sommarutbildning, framför allt i något
högre förband, måste tillfällena till truppföring i dylika förband
under vinterrekrytskolan givetvis bliva ytterst begränsade.
Men icke nog härmed. Om de i vinterrekrytskolan ingående
övningarna icke kunna, vad huvudparten av dem beträffar, ansluta
sig till vad förut i sommarrekrytskolan inlärts utan komma såsom
något fullständigt nytt, blir deras inhämtande naturligtvis ojämför¬
ligt svårare och mera tidskrävande, än om de kunnat behandlas
såsom tillämpningar av något i förväg bekant. Men den tid, som
för »vinterutbildning i egentlig bemärkelse» finnes tillgänglig, är
även enligt regeringsförslaget inskränkt till ungefär sex veckor un¬
der högvintern och kan såväl av klimatiska skäl som av hänsyn
till sommarutbildningen icke avsevärt utvidgas, vare sig tillbaka
eller framåt.
Svårigheten att under denna tid medhinna det för vinterutbild¬
ningen nödvändiga blir enligt regeringsförslaget så mycket större, som
regeringen synes räkna med den möjligheten, att en avsevärd del av
tiden måste anslås åt inhämtande av den grundläggande färdigheten
i skidåkning, och detta ej blott på ett övergångsstadium utan allt
framgent. »Denna färdighet», yttras det nämligen i propositionen
(s. 169), »måste först inläras enskilt, innan truppen kan uppträda
på skidor i avdelningar. Under första tiden, innan tillräcklig vana
14 Motioner i Första kammaren, Nr 71.
vid skidlöpning vunnits, måste övningarna på skidor omväxla med
andra övningar».
Oss förefaller det, som om ett dylikt användande av vinter-
rekrytskolans i alla avseenden dyrbara tid skulle, i händelse det tänkes
såsom för framtiden bestående, innebära en synnerligen stor misshus¬
hållning. I de norra delarna av landet är befolkningen från barndo¬
men allmänt förtrogen med skidans bruk, och med god vilja bör man
mycket väl kunna komma därhän även beträffande mellersta Sverige
samt, ehuru visserligen ej lika lätt, till och med i fråga om det sydligare.
I årets statsverkspropositioner, såväl till januaririksdagen som till
majriksdagen, bebådas under åttonde huvudtiteln ett regeringsförslag
om understödjande från statens sida av åtgärder, som kunna vara
ägnade att uppmuntra ungdomen till att redan under skoltiden börja
öva sig i skidans bruk och att sedermera befästa och utveckla den
vunna färdigheten. De ifrågasatta åtgärderna komma givetvis att
draga en del kostnader, men om genom dem den fördelen vinnes,
att den del av de värnpliktiga, som skall erhålla »vinterutbildning
i egentlig bemärkelse», i regeln kommer till vinterrekrytskolan med
redan inhämtad färdighet i skidlöpning, torde det böra erkännas,
att denna fördel är köpt för jämförelsevis mycket billigt pris.
Utbildningens resultat och utbildningstidens längd.
Av det anförda framgår, att ett inskjutande av vinterrekrytskolan
mellan två avdelningar av sommarrekrytskolan måste vålla »ett av¬
brott i den planmässiga, gradvis skeende stegringen av utbildningen»
samt innebära en desorganisation av denna utbildning, i det den
söndrar vad som bör hållas i hop och sammanför vad som bör
hållas i sär.
Att en utbildningslinje av denna beskaffenhet det oaktat blivit
förordad torde endast kunna förklaras därav, att den är beräknad
GO dagar längre än en utbildningslinje bestående av den nuvarande
sommarrekrytskolan jämte en därpå följande vinterrekrytskola på
40 dagar. I denna olikhet har man på vissa håll sett en garanti
eller åtminstone en sannolikhet för att den förra linjen skulle leda
till ett i motsvarande grad bättre utbildningsresultat.
De som så tro göra sig emellertid skyldiga till ett uppenbart
misstag.
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
15
Vad vinterrekrytskolan angår, synes det oss av förut anförda
skäl uppenbart, att densamma enligt regeringsförslaget skulle komma
att arbeta under mycket ogynnsamma omständigheter, lida av eu
stark forcering med därtill hörande risk för överansträngning samt
till följd härav icke kunna medföra ett tillfredsställande utbild-
ningsresultat.
Vid en jämförelse mellan den nuvarande sommarrekrytskolan
och den i regeringsförslaget påyrkade skulle det vara fullständigt
vilseledande att endast med varandra sammanställa bådas dag¬
antal och på förhållandet mellan dessa grunda sitt omdöme. Då
en sommardag är betydligt längre och ljusare än en vinterdag,
säger det sig självt, att under densamma betydligt mera arbete
måste kunna medhinnas än under den senare. Detta bestyrkes ock
till fullo av den dagliga erfarenheten. För att med någon grad av
säkerhet kunna bestämma förhållandet mellan de värden, som i fråga
om militär utbildning tillkomma en sommardag och en vinterdag,
borde man helst hava kunnat stödja sig på en grundlig och om¬
fattande undersökning i detta hänseende. Någon sådan föreligger
dock icke, så vitt oss är bekant, och de förhållandetal, som av mili¬
tära fackmän blivit vid olika tillfällen nämnda, avvika ej så litet
från varandra. Enligt en ofta hörd värdering skulle med av¬
seende å rekrytutbildning eu övningsdag under sommaren kunna
likställas med halvannan övningsdag under vintern, och auktoriteter
finnas till och med, som likställa en sommardag med två vinterdagar.
Vid alla dylika jämförelser måste man emellertid ihågkomma,
att dagarnas värde i övningshänseende ingalunda bestämmes blott
av huru långa och ljusa de äro utan i långt högre grad av den
rådande väderleken samt av markens tiligänglighet och dess lämp¬
lighet för övningarnas bedrivande. Härutinnan hava sommardagarna
framför vinterdagarna ett företräde, som är så avgjort och bety¬
dande, att det icke med utsikt till framgång kan från något håll
bestridas.
En auktoritativ vägledning för omdömet, när man vill söka
bestämma värdet av den sommarutbildning, som å ena sidan vunnits
genom vår nuvarande rekrytskola med inryckning i april, å andra
sidan skulle komma att vinnas genom den av regeringen före¬
slagna rekrytskolan med inryckning 1 november, äger man i ett
officiellt utlåtande, avgivet den 31 januari 1914 av generalskom¬
16
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
missionen (hrr K. G. Bildt, Axel von Matern, Lars Tingsten, O. B.
Malm, Cli. von Plåten, Hugo Jungstedt, Gustaf Wrangel, E. W.
Bergström och Axel Bergenzaun). På särskild härom framställd
förfrågan har denna kommission såsom sin övertygelse uttalat, att
en rekrytskola, som börjar 1 november, synes böra utsträckas till mit¬
ten av juli månad för att i avseende å speciell sommarutbildning bliva
likvärdig med den nuvarande sommarrekrytskolan. Hå nu den av
regeringen föreslagna rekrytskolan skulle sluta redan under första
tredjedelen av juli (omkring 8 juli), följer av detta uttalande, att
propositionens rekrytskola skulle i avseende å speciell sommarut¬
bildning bliva underlägsen den nuvarande samt behöva förlängas med
ungefär en vecka för att i egenskap av sommarrekrytskola kunna
enligt generalskommissionens omdöme anses likvärdig med nuva¬
rande rekrytskolan.
Betecknande är, att då i propositionen (s. 171) lämnas ett
sammanfattande uttalande om det utbildningsresultat, som genom
regeringsförslaget skulle vinnas, så grundas detta uttalande på en
jämförelse ej med nuvarande rekrytskola, tillökad med 40 dagars
vinterövning, utan med samma rekrytskola utan någon sådan tillökning.
Att det resultat, vartill en jämförelse av dylik art måste leda, ej kan
undgå att te sig ganska gynnsamt för regeringsförslaget, är ju mindre
att undra på. Angående vissa övningsgrenar, exempelvis sådana,
som avse terrängens begagnande under sommarförhållanden, för¬
säkras i propositionen (s. 171), att utbildningsresultatet efter rege-
ringsförslagets genomförande ej skulle bli sämre, än det nu är.
Beträffande andra däremot, särskilt marsch träningen, skjututbild¬
ningen och truppförbandsutbildningen, påstås, att resultatet skulle
bli bättre. Ja, i fråga om de båda sistnämnda övningsarterna anty-
des till och med (s. 166), ehuru ej med full tydlighet, att rege¬
ringens linje skulle vara att föredraga framför den s. k. delade.
Men varken för påståendena eller antydningarna lämnas i proposi¬
tionen något som helst bevis, och så länge de ej blivit styrkta,
torde de få betraktas såsom mycket osannolika. Till stöd för jäm¬
förelsen med nuvarande rekrytskola åberopas visserligen (ss. 161
och 171) »erfarenheterna från volontärrekrytskolorna». Men
om dessa erfarenheter gäller dels att man från erfarna fack¬
män har alldeles motsatta omdömen, dels att jämförelsen i alla
händelser ej kan sägas vara bevisande, enär volontärrekryternas
första tjänstgöring ej stannar vid 250 dagar utan uppgår till ett
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
17
helt år. Vår övertygelse är, att den av regeringen föreslagna rekryt -
skolan på grund av sin oändamålsenliga anordning och ogynnsamma
förläggning måste bliva underlägsen den nuvarande i fråga om sommar-
utbildningen samt den av oss förordade i fråga om både sommar- och
vinterutbildning.
I själva verket synes det oek vara blott i en enda punkt, som
propositionens motivering synes alldeles klart och bestämt vilja
hävda, att den längre linjen leder till ett avgjort överlägset resultat.
Denna enda punkt är den, som avser vad i propositionen benämnes
rekryternas »allmänna soldatuppfostran» (s. 170), »krigsmanna-
egenskaper» (s. 104, 171) och »krigsmannaanda» (s. 165). Re¬
krytutbildningen avser, framhålles det, att bibringa icke blott kun¬
skaper och färdigheter utan ock erforderlig krigsmannaanda, och
»härtill fordras ofta längre Hd än för kunskapernas och färdigheternas
inlärande».
Det är icke så alldeles lätt att bilda sig ett fullt klart begrepp
om vad dessa uttalanden egentligen avse att innebära. Helt visst
skulle det i väsentlig mån bidraga till vinnande av ömsesidigt sam¬
förstånd under behandlingen av den viktiga frågan om övningstiden,
i fall man enades om att använda sig av beteckningar, rörande
vilkas verkliga innebörd full klarhet kunde råda. Så är ej förhål¬
landet med termerna »allmän soldatuppfostran», »krigsmannaegen-
skaper» och »krigsmannaanda». De härleda sig från yrkeshärar-
nas tidsålder, och de synas ännu i dag alltför mycket vilja behålla prä¬
geln av det betraktelsesätt, som då var naturligt. Helt andra äro emel¬
lertid de uppfattningar, vilka måste göra sig gällande under den nya tid,
som är den allmänna värnpliktens. Vår armé (officerarne oberäknade)
är ej längre en yrkeskär, den är folket i vapen. De unga män, om
vilkas utbildning här är tal, utgöra alldeles icke en särskild klass
med kriget som livsuppgift och solden som existensmedel, och de¬
ras nedärvda samt ännu gällande benämningar »soldater» eller
»krigsmän» motsvara därför mindre väl vad de i verkligheten äro
än det mera tidsenliga, enkla och rakt på sak gående uttrycket
»värnpliktiga». Vill man detta oaktat kalla den stämning och åskåd¬
ning, som bör besjäla våra värnpliktiga, för »soldatanda» eller
»krigsmannaanda», så må därom föga vara att säga, om man blott
städse behåller fullt klart för medvetandet, att denna anda i grun¬
den måste vara ett med den svenska medborgaranda, som har sin
rot i känslan av samhörighet med fosterlandet i hela dess levande verk-
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 3 samt. 31 haft. (Nr 71.)
3
IS
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
nyhet, och som i sig bland annat innesluter villigheten att värna
fosterlandets oberoende samt att underkasta sig de krav, som härav
med nödvändighet följa.
Till dessa krav hör givetvis fordran på disciplin, som innebär
fast sammanhållning mellan trupp och befäl samt inom truppen själv
och förutsätter sådana egenskaper som lydnad, ordning och sträng
självbehärskning. Tvivelsutan är det en dylik disciplin, som man bland
annat avser, när man talarom »krigsmannaanda». Disciplin i denna
bemärkelse är oumbärlig, när det gäller att rycka mot fienden, och
dess utvecklande ingår därför med nödvändighet i den förberedelse
för landets värn, som rekrytutbildningen avser att bibringa.
Men lika givet synes oss vara, att man är inne på eu avväg,
ifall man på det sättet skiljer mellan vad som i propositionen kallas
»det tekniska utbildningsresultatet» (s. 171) och »krigsmannaandan»,
att man beräknar eu viss övningstid för att kunna bibringa det
förra och så ännu ett tidsmått för att därjämte kunna »ingjuta» den
senare. Båda främjas i själva verket i oskiljaktigt sammanhang.
Ett utbildningsarbete kan icke försiggå, utan att det sker i en viss
anda, en viss stämning av förtroende eller misstroende, trevnad
eller vantrevnad, villighet eller håglöshet, rask framfärd eller trögt
stillastående. Huru förhållandet i det avseendet kommer att gestalta
sig beror i huvudsak icke på det större eller mindre antalet övnings-
dagar utan dels på de inre personliga förutsättningarna hos befäl
och trupp, hos »befälsmaterialet» likaväl som hos »soldatmaterialet»,
dels på de yttre omständigheter av gynnsam eller ogynnsam art,
varunder samarbetet mellan befäl och trupp äger rum.
Det får härvid ej förbises eller bagatelliseras, att en av de allra
viktigaste bland nämnda yttre omständigheter är just övningstidens
förläggning och långvarighet.
Det hån, som vissa författare ansett lämpligt att rikta mot våra
värnpliktigas förmenta klemighet och oförmåga att uthärda övnings-
livets strapatser, torde vara ganska obefogat; de uthärda nog i all¬
mänhet med friskt mod sådana vedermödor, som de finna oundvik¬
liga. Detta hindrar emellertid icke, att rekrytskolans förläggande
huvudsakligen till vinterhalvåret skulle vara ägnat att sprida en
stämning av kulenhet och olust över utbildningsarbetet i det hela
samt ingalunda bidraga till eu god anda och ett gott resultat.
Villigt måste naturligtvis erkännas, att det för utbildningen inga¬
lunda är likgiltigt, huru lång tid man för densamma har att för¬
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
19
foga över. Det gives en viss gräns nedåt, vid vars underskridande
man ej kan vänta, att de färdigheter, som man finner behövliga,
skola hava hunnit på ett något så när grundligt sätt inhämtas.
Det gäller här att finna det rätta lagom, det som motsvarar beho¬
vet. Går man längre, utsätter man sig lätt för att skada vad man
velat gagna, att hos de värnpliktiga framkalla en uppfattning, som
är rakt motsatt den man säger sig önska. I stort sett torde
det ha visat sig, att våra svenska ynglingar ingalunda hysa mot¬
vilja mot att förvärva de färdigheter och kunskaper, vilkas inhäm¬
tande är nödvändigt, för att de skola bliva dugliga att fullgöra sin
plikt såsom fosterlandsförsvarare. Men skall den försvarshåg, som
sålunda faktiskt förefinnes, bibehållas och utvecklas, så måste strängt
iakttagas, att ej större tidsuppoffring utkräves, än som kan visas
vara verkligen nödvändig. Att för de värnpliktigas utbildning fordra
ej blott den tid, som behöves för ett ordentligt inlärande av de erfor¬
derliga färdigheterna och kunskaperna, titan även flera eller färre
månader därutöver synes oss icke försvarligt.
Alldeles givet är ju ock, att om man ger sig in på att motivera
övningstidens längd med allmänna talesätt om nödvändigheten av så
och så lång tid enkom för att därunder hinna i ungdomen ingjuta
eu viss »anda», har man kommit in på ett plan, där det icke längre
finnes någon gräns för de anspråk, som kunna framställas, och icke
heller någon möjlighet att på något så när objektiva grunder pröva
deras befogenhet.
Fackmannaomdömen om utbildningstidens förläggning
och fördelning.
Frågan om lämpligaste årstiden för sommarutbildningen samt
om rätta ordningsföljden mellan sommarutbildning och vinterutbild¬
ning har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för utredande uttalanden
från militära fackmäns sida. En ganska allmän åsikt synes härvid
ha varit, att om vid avgörandet enbart militära synpunkter finge
vara bestämmande, sommarutbildningen borde börja på våren samt
vara avslutad innan vinterutbildningen toge vid.
Inom våra officerskretsar har rätt länge den uppfattningen
varit rådande, att man med avseende på infanteriets utbildningstid
måste uppställa såsom en oeftergivlig fordran, att den första tjänst¬
20
Motioner i Första hammaren, Nr 71.
göringen (repetitionsövningarna alltså oberäknade) skall utsträckas
till minst ett helt år. Ehuru det med en sådan omfattning av
rekrytskolan givetvis måste vara jämförelsevis lätt att finna flera
olika alternativ för meddelande av både sommar- och vinterutbild¬
ning samt att med vilken begynnelsetid som helst någorlunda väl
tillgodose båda utbildningsarterna, hava till och med de mest ut¬
präglade anhängare av den ettåriga första tjänstgöringen synnerligen
bestämt uttalat sig för att man även med så lång tid till sitt för¬
fogande ej borde låta rekrytskolan taga sin begynnelse på hösten
utan på våren, samt att man följaktligen ej heller borde infoga
vinterutbildningen i sommarutbildningen utan låta densamma komma
efter.
Bland fackmän, som uttalat denna uppfattning och till stöd
för sitt omdöme åberopat erfarenheter från volontärrekryternas ut¬
bildning, kunna bland andra nämnas generalstabens chef, generallöjt¬
nanten K. G. Bildt samt överstelöjtnanten Gabriel Hedengren.
I ett utlåtande, som år 1906 avgavs av generalstabschefen
rörande »de erfarenheter, som vunnits under de senaste årens vinter¬
skolor för det fast anställda manskapet», förklarades, att dessa
erfarenheter varit med avseende på vinterutbildningens meddelande
mindre gynnsamma. »Det har nämligen visat sig», yttrades det,
»att eu rekryt, som inträtt i tjänst den 1 november, visserligen
kan under närmast följande vinter beredas tillfälle att deltaga i eu
och annan vinterövning av enklaste slag ävensom bibringas någon
utbildning i sådana färdigheter, som under ett fälttåg vintertid
komma till användning, såsom t. ex. att förflytta sig på skidor.
Om någon verklig vinterutbildning kan det dock icke bliva tal, ty
rekryten saknar ännu vid de snörikare månadernas inträde den un¬
derbyggnad, som erfordras för att tillgodogöra sig tillämpnings¬
övningar med striden såsom mål. Uppträdandet vintertid företer
likväl så väsentliga skiljaktigheter beträffande rörelser och stridssätt
i förhållande till krigföringen under de månader, då marken är bär
och vattnen isfria, att utan dylika övningar under vintern kan han
vid krigstillfälle icke fylla sin plats i ledet under en avsevärd del
av året.»
Synnerligen åskådligt och belysande är det inlägg i frågan, som
förlidet år gjordes av överstelöjtnanten Hedengren genom föredrag,
i vilka han underkastade förslagen om förflyttning av rekrytskolans
begynnelse från april till november eu skarp granskning.
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
‘21
»De flesta föreliggande förslagen», säger han, »taga in den värn¬
pliktige till tjänstgöring omkring den 1 november. Sedan låter man
honom förbliva inne under fanorna till vinterns slut eller — de modi¬
gare — till början av juni eller juli. Detta innebär eu fullkom¬
lig omkastning av hela vår utbildning, tv allt sedan värnplikten in¬
fördes i vårt land, ha övningarna fått äga rum under den ljusa
och varma delen av året, då de kunna bedrivas intensivt, och det
är endast facil vare denna omständighet, som vi kunnat nå den stånd¬
punkt, där vi nu befinna oss.
Eu omläggning betyder, att jag måste bedriva de grundläggande
övningarna, som fordra långvarigt stillastående eller krypande på
marken, under de mest otjänliga väderleksförhållanden. Nu i höstas
t. ex. spöregnade det i november. Ute kan man då ej hållas av hälso¬
skäl. Var skola då 600 man bedriva den fältmässiga utbildning,
varom man så gärna talar? Se’n kommer kölden. Just den tid, då
jag skall börja göra mannen till skytt. Hur skall han på kammarskjut¬
nings- eller skolskjutningsbanan bibringas förtroende för sitt vapen
och träffsäkerhet, då fingrarna äro stela av köld? När man väl
kommit litet i gång, är julen över en. Alla skola hem till över
trettondagen. Så är det att börja om igen, i snöyran på skjut¬
banorna, eller på magen ute i drivorna i terrängen. Men vinter¬
utbildningen gör sig påmint. Snön är numera en opålitlig gäst, och
man törs därför ej uppskjuta de speciella vinterövningarna, fast
rekryterna varken hunnit uppgymnastiseras i tillräcklig grad eller
tillägnat sig de första grunderna för uppträdande i skog och mark,
När de sex veckornas vinterövningar äro förbi, täcker snön fort¬
farande jorden eller har källossningen börjat. Vilketdera som helst,
är man inskränkt till kaserngården och uppställningskorridorerna.
Så ha vi ju påsk och pingst.
I de bättre förslagen har man lagt till ett par vårmånader, maj
och juni, då väderlek och mark ypperligt ägna sig för de grund¬
läggande militäriska övningarna, och då man väl får söka taga igen
något av vad som försummats i detta avseende. Men är inte detta
liksom att slänga jästen efter brödet in i ugnen?
Man har vänt upp och ned på all pedagogisk ordning, kastar in
vintertjänsten — som i särskilt hög grad måste betecknas såsom
tillämpning — innan rekryten hunnit inhämta de första grunderna
av det militära. Vad skulle våra skolmän säga, om man tvingade
dem att att låta pojkarna skriva uppsatser om till exempel: »Gustav
Motioner i Första kammaren. Nr 71.
22
Vasas betydelse för grundandet av den svenska staten», då de vore
vid början av undervisningen i välskrivning, stavning och komma¬
tering? Och efter uppsatsskrivningens slut skulle man taga fram
ABC-boken igen!
När det bjudes oss ökat dagantal för utbildningen, gäller det
att icke endast räkna vinsten, utan framför allt väga den. Ett mot¬
satt förfarande kan leda därhän, att vi trots några månaders ökning
varken få duglig sommar- eller vinterutbildning.»
Överste Érik Lagercrantz har likaledes skarpt betonat svårig¬
heterna vid att förlägga den grundläggande enskilda rekrytutbildningen
till vinterhalvåret samt att låta vinterutbildningen äga rum mitt i
denna enskilda utbildning.
»Likasom sommartrapputbildningen icke kan föregå en peda¬
gogisk utbildning i fälttjänst och strid, kan icke heller», säger han,
»vinterutbildningen äga rum mitt i den enskilda rekrytutbildningen.
Detta är otänkbart. Det vore att börja med utbildningen i bakvänd
ordning. Man kan inte fordra av ett barn att tala rent, innan det
kan säga »pappa» och »mamma». Vinterutbildningen inskränker
sig sålunda under rekrytskolan till den enskilda utbildningen.
Lämpligheten av att — såsom för vissa regementen blivit tänkt
helt avbryta rekrytutbildningen och skicka rekryten på 6 veckor
till Dalarna eller Norrland för att lära sig skidåkning, utan att
kunna lära dem vinterfälttjänst samtidigt, torde kunna ifrågasättas.
Vinterutbildningsfrågan löses endast genom särskilda idbildningsperioder
för redan sommarutbildad trupp.
Frånsett dylikt avbrott, inser eu var med någon erfarenhet i
rekrytutbildning de stora svårigheter, som äro förenade med den
vanliga enskilda utbildningen vintertiden under våra klimatiska för¬
hållanden. Varken rekryten eller befälet kan i timmar dagligen stå
i snö, snösörja, lersmuts, köld och blåst sysslande med den enskilda
utbildningen under förhoppning att arbetet skall giva mycket gott
resultat. Därför böra om möjligt vissa delar av den enskilda ut¬
bildningen kompletteras och rekapituleras på våren i sommarterrän¬
gen och under varmare väderleksförhållanden. T Norrland ställa
sig utbildningssvårigheterna alldeles särskilt stora vintertiden. Redan
vanligen i november börjar snön falla, och i slutet av april inträffar
is- och tjällossningen, och först i maj kan terrängen börja användas
för den enskilda utbildningen. Att döma av erfarenheterna från
volontärskolor i Norrbotten och stamrekrytskolor vid gardesrege¬
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
23
mentena hava rekryterna icke alltid börjat — aldrig slutat — skol-
skjutningen till maj månad, och av den enskilda utbildningen åter¬
står ännu en del tekniska arbeten av olika slag, som skola utföras,
avståndsbedömning, terrängens fullständiga utnyttjande enskilt m. m.
Härtill kommer hela fn^putbildningen.»
För undvikande av de olägenheter, som sålunda till och med vid
eu ettårig första tjänstgöring skulle vara förenade med rekrytutbild¬
ningens begynnande den 1 november, kräver överste Lagercrantz
en särskild repetitionsövning på eu månad för vintertrupputbildning,
varjämte han ifrågasätter, att vid halva antalet infanteritruppförband
och vid ena hälften av vartdera fästningsinfanteriregementet in¬
ryckning borde ske 1 mars eller i april.
En liknande uppfattning i förevarande militärpedagogiska spörs¬
mål har även förfäktats av eu fackman, som i motsats till de
föregående ej är anhängare av den ettåriga första tjänstgöringen,
kaptenen vid K. Dalregementet Gunnar Sellholm. I en under inne¬
varande år utgiven skrift om »Den delade linjen» yttrar han bland
annat följande:
»Den delade linjen är militärpedagogiskt riktigare även därför
att den inordnar vinterförläggningen på bästa möjliga sätt i det militära
utbildning sschemat. Sommarutbildning är ett, vinterutbildning ett
annat. Detta erkännes av alla. Därför synes det oavvisligt, att
vardera utbildningen utföres såsom ett helt för sig. Vinterutbild¬
ningen är svårare. Därför bör den fullgöras efter avslutad sommar¬
utbildning. Den delade linjen uppfyller till fullo detta villkor.
Sommarutbildningen är nämligen fullt avslutad, innan vinterutbild¬
ningen börjar. Den som vill vinna icke endast tid utan även goda
resultat måste därför följa den delade linjen. Å andra sidan — om
man börjar med vinterrekrytutbildning, skulle detta innebära en full¬
ständig omläggning av hela vårt utbildningssystem genom att den
grundläggande rekrytutbildningen måste utföras med de speciella
snöförhållandena för ögonen. Envar torde inse, att ett dylikt system
vore att börja i orätt ända. —
Såsom en kompromiss mellan dessa båda utbildningssystem fram¬
träder sålunda den föreslagna sammanhängande linjen. Den vill
med andra ord låta den grundläggande sommarrekrytutbildningen
börja på senhösten (i sintet av oktober eller den 1 november) och
fortgå under försvårande klimatologiska förhållanden, till dess snön
kommer, då den måste avbrytas för att ersättas med den börjande
24
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
vinterrekrytutbildningen. Då vinterutbildningen därefter till följd
av snöns smältande i sin tur måste avbrytas, återupptages den av¬
brutna sommarrekrytutbildningen, som rimligtvis under tiden delvis
hunnit glömmas. Det blir därför att i vissa avseenden börja om
på nytt. Men härunder går tiden sin gång, och plötsligt är man
ställd inför nödvändigheten av att för andra gången antingen helt
eller delvis avbryta eller otillbörligt påskynda sommarrekrytutbild¬
ningen för att erhålla den för skjutningarna erforderliga tiden. Och
på dem vill sedan fälttjänsten gärna inkräkta. Det hela blir där¬
för varken hackat eller malet. Detta är icke, såsom man skulle
vara frestad att tro, ett i svarta färger utmålat framtidsperspektiv.
Vi ha nämligen redan nu en mindre god erfarenhet av ett sådant
förkastligt system i det sätt, varpå utbildningen av våra volontärer,
det blivande underbefälet, sker. Dessa volontärer börja i regel sin
utbildning den 1 november, några i januari. De truppofficerare, som
äro intresserade för sin tjänst — och det äro säkert de allra flesta
— och som arbeta på att nå bästa möjliga utbildningsresultat, torde
vara få, som icke beklaga, att dessa volontärers utbildning numera
börjar på en sådan olämplig tidpunkt som i november. Hur man
än arbetar, blir nämligen resultatet aldrig så gott, som det var på
den tid, då rekrytskolan började på våren. Man har också ansett
sig vara nödsakad att giva volontärerna en utbildning, som, ehuru
i alla avseenden längre än de värnpliktigas, dock icke kan sägas
medföra ett proportionsvis bättre resultat, snarare tvärtom — bero¬
ende i första hand på de avsevärda skiljaktigheterna i möjligheten
av utbildningsresultat, då utbildningen börjar på hösten eller våren.
Denna kompromisslinje eller den sammanhängande linjen synes så¬
lunda vara sämre än allt annat, ty den leder varken fram till slut¬
förd sommarutbildning eller slutförd vinterutbildning.
Till yttermera visso må här påpekas följande olägenheter med
den nuvarande volontärutbildningen. Den i november, december
och januari pågående sommarrekrytutbildningen måste till följd utav
klimatet förändras. Exercisen måste i rätt stor omfattning ske inom¬
hus i strid med nutida soldatutbildningsmetoder. Sådant alstrar lätt
paradexercis o. s. v. Fältmarscherna ha till följd av försvårat väg¬
lag med isiga vägar m. m. dylikt icke kunnat givas samma följd¬
riktiga stegring, som fallet är, då rekrytskolan börjar på våren. Fält-
tjänsten måste börja under en så för densamma olämplig årstid som
senhösten eller barvintern är. Och när så snön börjar att falla, är
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
25
volontären icke nog långt kommen i den grundläggande rekrytut¬
bildningen för att utan risk kunna deltaga i vinterutbildning. Det
är klart, att förhållandena däremot bli mycket gynnsamma, om som-
marrekrytutbildningen hade varit undangjord, när vinterutbildningen
började. —
Till följd av sin egenart måste senhösten och vintern i väsent¬
lig grad försvåra övningarna. Det torde icke heller finnas eu enda
övningsgren, utförd utomhus, som icke kan sägas lida av dessa
årstiders svåra klimat. Jag har redan vidrört några. Dessutom på¬
pekas skjutningen, som, såsom bekant, upptar en särdeles stor del
av utbildningsprogrammet. Envar, som lärt sig skjuta, vet mer än
väl, att sommaren lämpar sig bäst härför, under det att vintern är
högeligen olämplig. En av våra högre militärer har också offent¬
ligt beskärmat sig över att rekryten icke kan på kammarskjut¬
nings- och skolskjutningsbanan bibringas förtroende för sitt vapen
och träffsäkerhet, då fingrarna äro stela av köld. Och denna om¬
ständighet blir av särskilt stor betydelse i vårt land, där man läg¬
ger så stor vikt vid precisionsskjutningar.
Svårigheten av marschträning vid den sammanhängande linjen
är redan antydd. Man bör dessutom erinra sig, att marscherna äro
ett av de viktigaste momenten i fältkriget. Utbildningen härför måste
fördenskull vara den bästa möjliga. Början sker bäst på våren med
sin ljumma temperatur och sina övriga goda marschförhållanden.
Marschträningen får därefter obehindrat fortskrida under sommaren,
varunder truppen erhåller nödvändig träning i att utföra marscher
i stark värme. Detta omöjliggöres vid den sammanhängande linjen.
Även i detta fall äger sålunda den delade linjen fördelar, som kon¬
kurrentlinjen alldeles saknar. I samband härmed påstår man, att
den sammanhängande linjen skulle råda bot för den för närvarande
underhaltiga marschutbildningen. Sådana påståenden framkastas utan
att vara bevisade. Man pekar blott på att man utomlands marscherar
längre pr dag än vi. Man måste dock härvid se till, hurudan ut¬
rustningen är. Arten av skodonens beskaffenhet spelar exempelvis
härvid in. Så låta vi våra rekryter ofta marschera med till hälften
kassabla eller lialvslitna skodon — av sparsamhetsskäl! Utrust¬
ningen i övrigt lämnar ock övrigt att önska. Framför allt är den
för tung. Men sådant måste rättas. —
Det synes klart, att en trupp lättare utan menliga följder lär
sig förläggning under sommaren. Därigenom uppstår minskad risk,
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 3 sand. 31 käft. (Nr 71.) 4
26
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
då det gäller att öva förläggning vintertid. Den sammanhängande
linjen medför olägenheten av att man även i detta fall måste börja
icke endast med det svåraste, utan också med det för de värnplik¬
tigas hälsa mest riskabla. Och denna nackdel kan icke nog beaktas,
då man förstår, huru förödande det skulle vara, om Sveriges ungdom
bleve till sin hälsa mer eller mindre skadad till följd av sviter efter
sådana förläggningsövningar. Risken härvid blir vida mindre vid
den delade linjen, där rekryterna, då de den 1 februari transporteras
till vinterövningarna, äro fullt sommar- och höstutbildade.
Eldstrid utgör slutstenen i den militära utbildningen. Den ut¬
gör, för att tala med gällande rekrytutbildningsinstruktion, en sam¬
manfattning och tillämpning av övningarna: exercis i sluten och
spridd ordning, skjutning, avståndsbedömning, post- och patrulltjänst.
Man förstår sålunda vikten av att eldstrid kan utföras under den
årstid, då marken får i största möjliga måti beträdas. Detta sker
bäst efter slåttern. Med den delade linjen börja de viktiga eldstrids-
övningarna att i stor omfattning övas just vid tidpunkten för slåtterns
avslutande. Vid den sammanhängande linjen skulle eldstridsövnin-
garna däremot komma att utföras efter vårbrukets avslutande, det
vill säga just i det sämsta tänkbara ögonblicket. Redan i denna
skillnad ligger nedlagd vissheten om ett väsentligt olika utbildnings-
resultat — till nackdel för den sammanhängande linjen.
Övningar i järnvägstransporter utgöra ock en utbildningsgren
med stor betydelse för blivande mobilisering och uppmarschtrans¬
porter, som redan i fred böra vara förövade under gynnsamma
förhållanden. Detta kan också ske genom att den delade linjen
medför resor såväl till utrustningsorten som till uppmarschområdena
dessa senare i samband med vinterövningarna vid den tidpunkt i
den militära utbildningen då de värnpliktiga äro mest mogna här¬
för, nämligen efter fullgjord rekrytskola och första repetitionsövning.
Denna stora fördel saknas alldeles vid den sammanhängande linjen.
Även för utförande av fältarbeten erbjuder den delade linjen
de ojämförligt största fördelarna, ty då kunna nämligen dessa arbeten
utföras när som helst under hela rekrytskolan. Vid den samman¬
hängande linjen kunna de däremot till följd av tjäle i marken icke
utan onödigt stor tidsförlust utföras på annan tid än i slutet av
utbildningen, då dock tillgång på lämplig mark är så gott som ute¬
sluten, såvida man önskar kunna utföra dessa övningar i samband
med stridsövningar i enlighet med gällande föreskrifter.
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
27
Den viktiga utbildningsgrenen kroppens vård fullgöres helt natur¬
ligt bäst, om rekrytskolan börjar på våren och slutar med. vinter¬
övningar. Och åter bör man här påpeka fördelen av att den delade
linjen ensam lär trupperna att vårda sin kropp både under stark
värme och sträng köld. —
Även kokning inläres lättare, fortare och bättre, därest utbild¬
ningen häri kan börja på våren.
Det är förut påpekat, att man redan nu vid volontärutbild-
ningen vintertid låter en stor del av exercisen i sluten ordning ut¬
föras i uppvärmda lokaler. Detta visar å ena sidan nödvändigheten
av att icke slösa bort tid genom att tvinga truppen att utföra så¬
dan exercis utomhus vintertid, då kylan försvårar och förlänger
utbildningen. Men å andra sidan medför exercerandet inomhus
slöseri med tid sålunda, att man lätt låter förleda sig att utföra
exercisen på ett sätt, som blir mera paradmässigt än fältmässigt.
Det leder med andra ord till sådana överdrifter, varöver man redan
nu klagar, såsom en överdrivet utförd noggrann marsch med stora
möjligheter till uppkomst av åderbråck, eu till orimligt hög grad
driven fordran på snörrät rättning, som dock aldrig förekommer
i kriget in. in. dylikt. Man vet redan, att det varit på tal att låta
uppföra exercishus i händelse den sammanhängande linjen antages. —
Den delade linjen medför den oerhört stora fördelen av att
truppförbandsutbildningen fortskrider pedagogiskt riktigt och att
den redan är i full gång, då första repetition sövningen börjar. Den
skulle sålunda komma att i hög grad underlätta truppförbands¬
utbildningen under vinterövningarna. Förhållandena äro däremot
motsatta vid den sammanhängande linjen. Och det kan härvid
icke nog kraftigt betonas, att denna linje icke kan medge någon
truppförbandsutbildning alls, ty vid tidpunkten för vinterutbild¬
ningen ha rekryterna ännu icke alls hunnit så långt, att de kunna
ingå i större förband. Härmed följer, att en sådan vinterutbildning
endast kan medge enskild utbildning. Men det är ingalunda detta
enda, som vi behöva, utan därjämte trupputbildning vintertid. —
Det synes vara en oskattbar fördel, att sommar trupputbildning eu
är ett fullbordat faktum vid den delade linjen, då vinterutbild-
ningen börjar. Dennas senare del kan sålunda få karaktären av
eu vinterrepetitionsövning — med eller utan vinterfälttjänstövningar,
ett utbildningsideal av allra största värde.
Vid den sammanhängande linjen ha rekryterna däremot vid
28
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
tiden för vinterutbildningens början (den 1 februari) icke haft eu
utbildning, som ens tillnärmelsevis kunnat göra dem mogna för
utbildning i större truppförband. Detta så mycket mindre som
den långa jul- och nyårspermissionen kommer att avsevärt tillbaka-
rycka utbildningen. Och när så arbetet på sommarrekrytutbild-
ningen efter vinterns slut återupptages, bli möjligheterna till eu
rationell trupputbildning försvårade icke endast av att utbildningen
förut i sin helhet har gått fram och tillbaka, utan även av att
markförhållandena — såsom redan är framhållet vid tal om eld-
stridsövningar — äro ogynnsamma under maj och juni månader.
Det torde ligga i öppen dag, att fysisk träning sker lättare, ju
bättre klimatet är. Följaktligen ger den delade linjen den bästa
fysiska träningen. Och denna återupptages lätt efter uppehållet efter
första repetitionsövningen, då vinterutbildningen börjar den 1 februari.»
Det spörsmål, varom nu anförda uttalanden rört sig, hör givet¬
vis till dem, som med ledning av utlåtanden från fackmannahåll
skulle blivit underkastade en sorgfällig och ingående prövning, i
fall försvarsberedningarna kommit att föra sitt granskningsvärv till
slut. Så skedde icke, och beredningarna komrno därför aldrig i till¬
fälle att slutgiltigt taga någon ställning till detta spörsmål. I sitt
anförande till statsrådsprotokollet vid föredragningen av förslaget
om ny härordning den 14 maj 1914 förklarar visserligen stats¬
ministern (s. 167): »Även försvarsberedningarna hava uttalat, att
övervägande fördelar synas vara förenade med en sammanhängande
rekrytskola, som tager sin början på hösten». Genom sin formu¬
lering har emellertid detta åberopande av försvarsberedningarnas
mening kommit att bliva i flera avseenden vilseledande. Yttrandet,
som i sin helhet finnes återgivet å annat ställe i propositionen
(s. 133), har nämligen följande lydelse:
»Vid behandling av frågan om övningstiden för infanteriets
värnpliktiga hava beredningarna beslutat uttala:
att underbefälsfrågan kräver en möjligast snabb och fullständig
lösning;
att vinterutbildning är nödvändig för infanteriet eller större
delen därav;
att en tillfredsställande vinterutbildning icke synes kunna ge¬
nomföras utan ökning av tiden för rekrytutbildningen och därmed
även av den sammanlagda övningstiden; samt
Motioner i Första hammaren, Nr 71.
29
att av sociala och nationalekonomiska skäl övervägande förde¬
lar synas vara förenade med en sammanhängande rekrytskola, som
tager sin början på hösten.»
Såsom härav framgår, var yttrandet ej blott avgivet med den
tveksamhet, som funnit sitt uttryck i ordet »synes», det var där¬
jämte motiverat uteslutande av »sociala och nationalekonomiska
skäl» och ingick ej på minsta sätt i något bedömande av den mili¬
tära lämpligheten eller olämpligheten. Härtill kommer, att den sam¬
manhängande rekrytskola med början på hösten, om vars sociala
och nationalekonomiska värde omdömet fälldes, ingalunda var den
av regeringen nu föreslagna med avslutning omkring den 8 juli
utan en under beredningarnas arbete påtänkt, som skulle räcka en¬
dast till den 21 juni. Märkas bör slutligen, att uttalandet var helt
och hållet preliminärt. Något stöd för regeringsförslaget kan så¬
lunda ej därur hämtas, vare sig ur social och nationalekonomisk
synpunkt eller med avseende å dugligheten i utbildningshänseende.
Repetitionsövningarna.
I fråga om repetitions- eller regementsövningarnas antal och
längd råder ingen olikhet mellan regeringens förslag och vårt.
Enligt det sistnämnda skola emellertid de värnpliktiga, liksom
nu är fallet, efter genomgången sommarrekrytskola omedelbart övergå
till sin första regementsövning, medan de enligt regeringsförslaget
skulle få rycka in till denna övning först efter en mellantid av
omkring 2 månader. Att detta i militärt avseende innebär en fördel
hos vårt förslag och en olägenhet hos regeringens bestyrkes bland
annat av ett oförtydbart uttalande i propositionens motivering. »Ur
utbildningssynpunkt», yttras där (s. 177), »måste det anses fördel¬
aktigt, om den första repetitionsövningen förlägges i så omedelbar
anslutning till rekrytutbildningen som möjligt. Den värnpliktige kan
nämligen icke anses såsom en fullt utbildad soldat, förr än han del¬
tagit i övningar i regements- och högre förband, och dessa före¬
komma endast under repetitionsövningar.» Såsom förut påpekats,
är det denna omedelbara anslutning av första repetitionsövningen
till sommarrekrytskolan, som enligt vårt förslag underlättar att låta
vinterrekrytskolan omfatta även trupputbildning i högre förband,
30
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
vilket däremot svårligen kan ske, i fall vinterutbildningen skall
ordnas i överensstämmelse med regeringens plan.
Enligt vårt förslag komma dessutom inga svårigheter att möta
för Kungl. Maj:t att, i händelse så befinnes nödigt och lämpligt,
utbyta en av de vanliga repetition sövningarna mot en repetitions-
övning under vintern på lämplig tid och i lämplig trakt. Med den
anordning, som i regeringsförslaget påyrkas, skall rekrytutbildningen
under samtliga vintermånader pågå överallt i landet, och det blir
under sådana förhållanden en vida vanskligare, om icke rent av
olöslig uppgift att finna tid, plats och befäl för en repetitionsövning
under vintern, huru önskvärd eu sådan än kunde vara med hänsyn
till såväl truppens som befälets utbildning.
Utbildningstiden och arbetsmarknaden.
Såsom av det föregående framgått, förhåller det sig icke så, att
förslaget om en förlängning av tiden för sommarutbildningen till¬
kommit enkom i syfte att få denna huvudgren av utbildningen bättre,
än den hittills varit. Det har sin upprinnelse i en helt annan strä¬
van: den att få sommarrekrytskolan flyttad huvudsakligen till vin¬
terhalvåret. Förslaget om en tidsökning har sedan kommit till för
att utjämna den betydande förlust, som förläggningen till en i övnings-
liänseende sämre årstid med nödvändighet skulle medföra. Yrkan¬
det på sommarutbildningens förflyttande åter har närmast sociala
motiv. Det är framkallat av hänsyn till sambandet mellan militär¬
övningarna och arbetsmarknaden.
Detta samband har länge gjort sig känt. För varje gång en
årsklass värnpliktiga rycker in, uppstår behov av arbetskrafter, vilka
kunna fylla deras platser, och för varje gång utryckning sker, upp¬
står på motsvarande sätt ett behov av arbetstillfällen. Allt efter
de växlande förhållandena inom näringslivet kunna till följd härav
värnpliktsövningarna bidraga att öka bristen på arbetskraft eller
bristen på arbete.
På de flesta håll har enighet rått därom, att vid övningstidens
bestämmande någon hänsyn borde tagas till detta förhållande. Sålunda
har i 1901 års värnpliktslag inskjutits en bestämmelse (§ 27), som
avser att skydda jordbruket mot alltför svår blåst på arbetskraft
under den brådaste skördetiden. I det anförande till statsrådsproto¬
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
31
kollet den 1 december 1911, som föregick beslutet om försvarsbered-
ningarnas tillsättande, framhölls vikten av att övningstiden blir
»ordnad med möjligaste hänsyn till såväl de värnpliktigas eget som
den övriga befolkningens intressen». Särskilt borde i sistnämnda
hänseende »all omsorg ägnas åt att övningstiden, i den mån så
lämpligen kan ske, lägges till sådana tider av året, att svårigheterna
för jordbruket ej bliva allt för stora». Och i överensstämmelse
härmed har inom försvarsberedningarna och framför allt inom den
fjärde ägnats ett alldeles särskilt intresse åt frågan om övningstidens
förhållande till arbetsmarknaden.
Härvid har helt naturligt den tanken kommit fram, att det
skulle vara synnerligen förmånligt samt ur såväl arbetsgivare- som
arbetaresynpunkt utomordentligt tilltalande, om värnpliktsövningarna
kunde fullständigt avpassas efter arbetstillgångens årliga växlingar,
de s. k. säsongerna i arbetsmarknaden. Vid de tidpunkter, då näringar¬
nas behov av arbetskraft vore ringare, skulle man låta de värn¬
pliktiga rycka in i kasernerna för att sysselsättas med övning; när
samma behov åter svällde, skulle man släppa ut dem igen till arbete
för näringarna och det egna uppehället. Om hären och arbetsmark¬
naden sålunda ömsevis finge suga till sig arbetarna och sända dem
ifrån sig, skulle den förra komma att bliva ett värdefullt socialt
komplement till den senare.
Att eu fullständig överensstämmelse av nu angiven art aldrig
står att vinna är visserligen lätt att inse. Härför skulle bland annat
krävas, att alla arbetskrafter och alla arbetstillfällen vore sinsemellan
likartade samt att arbetstillgången växlade på samma sätt inom olika
näringsgrenar och i olika landsdelar, vilket ju ingalunda är fallet.
Huru smidigt tiderna för värnpliktsövningarna än sökte ansluta sig
till »säsongrytmen inom arbetsmarknaden», komme de ändå alltid att
giva upphov till både brist på arbetare och brist på arbete.
Erkännas måste dock, att det i och för sig vore en vinst,
om dessa missförhållanden kunde väsentligen begränsas. Det medel,
som för vinnande av detta syfte skulle kunna påtänkas, är dubbelt:
övningarnas förflyttande och förkortande. Utan tvivel skulle det
med hänsyn till arbetsmarknaden vara särdeles förmånligt, om re¬
krytskolan i dess helhet kunde förläggas till vinterhalvåret (exempel¬
vis under 135 dagar från 15 november till 1 april eller under 195
dagar från 1 november till 15 maj) samt om tillika repetitions-
övningarna kunde reduceras till 15 dagar vardera.
32
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
De förslag i sådant syfte, som under beredningarnas arbete varit
framkastade, kunna efter vår mening icke stå sig inför en gransk¬
ning. De lida av det grundfelet, att de vända upp och ned på för¬
hållandet mellan å ena sidan det ändamål, som värnpliktsövningarna
hava att främja, och å andra sidan de hänsyn, som vid förverk¬
ligandet av detta ändamål möjligen kunna tagas. Huru åsikterna
än i övrigt må växla, så mycket måste dock fasthållas, att värn¬
pliktstjänstgöringen är till för att bibringa försvarsförmåga, icke för att
fungera såsom ett slags regulator på arbetsmarknaden. Om fördelar
i fråga om arbetsmarknaden äro förknippade med olägenheter i fråga
om utbildningen, bör noga undersökas, huruvida de förra verkligen
äro så stora och obestridliga, att man för deras vinnande måste ut¬
sätta sig för de senare.
Det synes oss uppenbart, att man ej får släppa denna själv¬
klara grundsats ur sikte, när man har att anställa en jämförelse
mellan den av regeringen föreslagna längre utbildningslinjen och den
av oss förordade kortare.
En sådan jämförelse är visserligen redan anställd i den kungl.
propositionen (ss. 172—175), och skulle man döma endast efter vad
där nämnes och icke nämnes, kunde man komma till den slutsatsen,
att inga sociala skäl talade mot regeringens förslag och inga för
vårt. Då den belysning, som sålunda givits, emellertid är i högsta
grad ensidig, tillåta vi oss att här med ledning av tvänne sakkun¬
niga författare, som ägnat spörsmålet en sorgfällig prövning (G. H.
von Koch: »De båda linjerna ur social synpunkt» och Otto Järte:
»Värnplikten och arbetsmarknaden», Social Tidskrift 1914, ss. 170—
183 och 222—231), lämna en redogörelse för de båda utbildnings¬
linjernas inbördes fördelar och olägenheter i nu förevarande hänseende.
Till en början må härvid erinras, att dessa linjer i ett avseende
uppenbarligen äro socialt likvärdiga: båda förutsätta 4 inryckningar,
d. v. s. 4 avbrott i det förvärvsarbete, med vilket de värnpliktiga
vid tjänstgöringsskyldighetens inträde äro sysselsatta.
Vid en granskning av regeringsförslaget ur arbetsmarknadens
synpunkt finner man, att detsamma i fråga om rekrytskolans begynn
nelse äger det företrädet, att de värnpliktiga få rycka in vid en tid
(1 november), då arbetstillfällena både vid jordbruket och de flesta
säsongindustrier i regeln äro ringare. För de trakter av landet, där
jordbruksarbete i större eller mindre omfattning pågår även under
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
33
november och december eller där befolkningen under vintern sysselsät¬
ter sig med skogsarbete, är övningarnas förläggande till vinterhalv¬
året dock ej ur här ifrågavarande synpunkt obetingat fördelaktigt.
Eu allmännare olägenhet är emellertid, att tiden april—juni,
då arbetstillgången nästan överallt hastigt växer och inom vilken
bland annat vårsådden faller, även här upptages av militärövningar.
Föga lyckligt är vidare, att regeringsförslaget låter rekrytskolan
sluta ungefär den 8 juli. »Vid den tidpunkten har den brådskande
höskörden i alla delar av landet påbörjats och är mångenstädes så
gott som avslutad. Efter vårsådd (som pågår april—maj) och hö¬
skörd inträder i regeln stiltje i jordbrukets arbetsmarknad, till dess
sädesskörden påbörjas, vilket sker i början av augusti och räcker
halva eller hela september. Innan emellertid denna är avslutad,
skola de värnpliktiga på nytt inkallas» (von Koch s. 178).
I fråga om de mellantider, som skilja de olika tjänstgörings¬
tiderna, föreligger vid båda linjerna den risken, att de ej bliva
på bästa sätt använda. »Visserligen kan det ordnas så, att de, som
behöva och vilja det, få kvarstanna i kasern under den ömtåliga
mellantiden. Men man skall bra lite känna till den svenska bevä-
ringspsykologien eller ungdomslynnet över huvud för att ej inse,
att den fattigaste hellre far illa i frihet än underkastar sig det mi¬
litära tvånget en dag längre än som promt är nödvändigt.» Mellan¬
tiden torde »i många fall av de värnpliktiga anses tillspillogiven
och användas till dagdriveri och tillfälligt jobb, som så lätt kan
spåra in svaga naturer på farliga vägar till obotlig skada för deras
ambition och framtida yrkesval. Sommaren frestar i detta fall ännu
mindre (än vintern vid den s. k. delade linjen) till att taga fasta
på erbjudandet att kvarstanna i kronans kost och kläder till repeti-
tionsövningen» (Otto Järte s. 228).
Repetitionsövningarnas förläggande till september är ur social
synpunkt naturligtvis lika ofördelaktigt vid den längre som vid den
kortare linjen. Det är icke blott för sädesskörden, som dessa övningar
måste erkännas komma mycket olägligt. »Om man betänker, att
september även ur synpunkt av höstsådd och rotfruktsupptagning
är en för jordbrukaren ytterst viktig månad, och att den ur allmän
arbetssynpunkt knappast överträffas av någon annan månad under
året — antalet arbetssökande vid arbetsförmedlingsanstalterna är då
ofta minst — bör det utan vidare vara klart, hur ofördelaktigt det
är för de värnpliktiga att just då rycka in till övningarna» (von
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 3 samt. 31 käft. (Nr 71.) 5
34
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
Koeh s. 178). Vid repetitionsövningarna gäller det ej såsom vid
rekrytskolan blott en årsklass eller rättare blott eu del av eu sådan
utan ett mångfaldigt större antal; »repetitionsövningarna åderlåta
verkligen kännbart landets arbetarestock genom de massor av män,
som då ryckas bort från sina civila sysselsättningar. Och detta till
på köpet under en månad, då det arbetas för högtryck på de flesta
håll och då ofta, enligt vad statistiken från de offentliga arbetsför-
medlingsanstalterna utvisar, det är ont om arbete i Sverige» (Järte
s. 230).
Genom ett antagande av regeringens förslag skulle nu berörda
missförhållanden icke komma att mildras utan tvärtom att skärpas.
Det förbud, som är lagstadgat mot att i mellersta och södra Sverige
låta repetitionsövningarna börja före den 10 september, föreslås
nämligen så ändrat, att övningarnas begynnelse skulle kunna skjutas
tillbaka till den 6 i samma månad. Såsom stöd för detta yrkande
anföres i propositionens motivering (s. 178), att jordbrukets in¬
tressen härmed »torde i erforderlig grad tillgodoses».
Vid tiden för den första repetitionsövningens avslutande har
arbetsmarknaden så ändrats, att en fara för arbetslöshet föreligger,
vilken den av regeringen föreslagna ordningen ej kan minska eller
undanröja. »När repetitionsövningarna äro slut, omkring 10 oktober,
då har bladet vänt sig. Säsongindustriernas dåliga tid har då in¬
brutit, och den periodiska arbetslösheten tager sin början. Att
sluta värnplikten vid denna tid måste vara mycket ofördelaktigt
för de flesta, med undantag av de fasta jordbruksarbetarna, som
taga årstjänst. Men dessa äro ju som bekant ett fåtal bland de
värnpliktigas skara» (von Koch s. 178). De värnpliktiga, som under
tiden mellan rekrytskolan och första repetitionsövningen (början av
juli till början av september) icke kunde få plats, stå vid övnin¬
gens avslutande »ännu mera hjälplösa med en hel vinters arbets¬
löshet i perspektiv, än de gjorde i juli, och sämre däran än med
den delade linjen. Ty det är ju ej tänkbart, att de allt framgent
under den efterföljande vintern skola erbjudas huld och skydd i
kasernen. De kunna få på ett villkor: om de taga värvning. Men
härmed torde ej försvaret vara vidare betjänt. Det är redan nu
föga tilltalande, att värvarna ofta torde rekrytera volontärinstitu-
tionen med folk, som misströsta om att med egen kraft förtjäna
sitt bröd inom ett civilt yrke, och för vilka militärtjänsten är enda
räddningsplankan undan arbetslöshetens elände. Av sådant människo¬
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
35
material borde ej det underbefäl danas, som sedan skall utbilda
vår värnpliktiga ungdom i den intimaste ständiga beröring med
denna. Och det måste betecknas som staten ovärdigt, om övnings-
tiden delvis anordnas med en baktanke, att dess obehag för de värn¬
pliktiga skall lättare förmå dem till fast anställning vid krigsmakten»
(Järte s. 229).
Om man nu på liknande sätt granskar den Tiortare utbildnings¬
linjens förhållande till arbetsmarknaden, skall man finna, att dess
olägenheter i vissa stycken äro desamma, i andra större, i andra
åter mindre.
Mot denna linje kan riktas den anmärkningen, att den i likhet med
den av regeringen föreslagna ordningen låter de värnpliktiga vara in¬
kallade under tiden april—juni samt i likhet med den nuvarande
under tiden början a^ augusti — början av oktober, under vilka båda
perioder arbetstillgången är riklig både inom jordbruket och i övrigt.
Gemensam för den längre och den kortare linjen är olägenheten
av den mellantid, som vid den förra skiljer rekrytskolan från första
repetitionsövningen, vid den senare första repetitionsövningen från
vinterrekrytskolau. Till ej ringa del kommer emellertid vid den kortare
linjen detta uppehåll näringslivet till godo: under senhösten och
förvintern jordbruket i sydligaste Sverige, under större delen av
vintern skogsbruket.
Tiden för vinterrekrytskolan är i fråga om båda linjerna oför¬
delaktig för skogsbygdernas befolkning, enär den ungefär samman¬
faller med timmerdrivningens högsäsong. För andra landsdelars
vidkommande är den däremot gynnsam, emedan den bereder deras
värnpliktiga sysselsättning under den del av vintern, då arbets¬
lösheten är störst. En förmån har den kortare linjen däri, att
den efter vinterkursens genomgående åtei'bördar en årsklass värn¬
pliktiga åt det civila arbetet vid en tidpunkt, då arbetstillgången
börjar växa, och såmedelst lämnar arbetsmarknaden ersättning för
den närmast yngre årsklass, som kort därefter skall enligt denna
linje rycka in till sommarrekrytskoia.
Både den nuvarande ordningen och den av regeringen påyrkade
samt den av oss föreslagna äro behäftade med den svårigheten, att
samtliga repetitionsövningars begynnelse är förlagd till september. Er¬
farenheten har visat, att just denna månad är den, då det kan gälla
på som allra mest för landets modernäring under svåra bärgningsår.
36
Motioner i Första hammaren, Nr 71.
Det kan då, medan tre årsklasser samtidigt äro inne till repetitionsöv-
ning, betyda miljoner, om lantmännen kunna få hem de värnplik¬
tiga på några dagar för att bärga den hotade sädesskörden. När
sådan fara är å färde, finnes endast en väg att gå, skördepermissio-
nens väg, som regeringen senast använde hösten 1912 och på vilken
betydande nationalekonomiska värden då räddades åt landet. En
skördepermission under sådana omständigheter och så att säga i
rätta ögonblicket betyder enligt vår mening vida mer för det svenska
jordbruket än ett fast skördeuppehåll, vare sig längre eller kortare,
givet under en tid, då endast en årsklass är borta från hemmet för
militär tjänstgöring.
Med den av oss föreslagna kortare utbildningslinjen finnes det
emellertid även ett annat sätt för mildrande av det intrång, som
repetitionsövningarna i september vålla näringslivet och särskilt
jordbruket. På sätt i det föregående blivi# nämnt går det med
denna linje väl för sig att förlägga en av repetitionsövningarna till
vintern. Om så sker, vinnes den fördelen, att ej mindre än tre
årsklasser, vilka eljest under större delen av september äro upp¬
tagna av värnpliktsövningar, i stället kunna under sagda tid stå till
jordbrukets och övriga näringars fulla förfogande.
Av det anförda synes oss framgå, att tanken på en fullständi¬
gare överensstämmelse mellan de värnpliktigas övningstid och säsong¬
rytmen på arbetsmarknaden visserligen är särdeles tilltalande, men
att den tyvärr ej kan förverkligas utan eu så långt gående förflytt¬
ning och förkortning av nämnda tid, att vårt försvar därigenom
skulle i hög grad försvagas. Men för ett sådant pris får den na¬
turligtvis ej köpas. Det vore gott, om de olägenheter, som värn¬
pliktstjänstgöringen vållar näringarna och särskilt jordbruket, kunde
undanröjas eller minskas, men det är självklart, att åtgärder i dy¬
likt syfte böra vidtagas endast »i den måu så lämpligen kan ske»,
d. v. s. utan att försvarsväsendets planmässighet och effektivitet
därmed vedervågas.
Jämförelsen mellan de av regeringen och av oss föreslagna ut¬
bildningslinjerna har visat, att om de skola bedömas enbart ur syn¬
punkten av sitt förhållande till arbetsmarknaden, de båda äro be¬
häftade med betydande svårigheter. Om i förevarande särskilda
hänseende den längre linjen bör tillerkännas något företräde, vilket
vi äro böjda att antaga, så skulle detta kunna vinnas endast genom
en betydligt försämrad förläggning och fördelning av sommarrekryt-
Motioner i Första hammaren, Nr 71.
37
skolan, vilken åter skulle draga med sig en ansenlig förlängning av
övningstiden i det hela.
Att man genom att ordna utbildningen i enlighet med rege-
ringsförslaget skulle i nämnvärd mån minska behovet av mera
omedelbara åtgärder till arbetslöshetens bekämpande är i alla hän¬
delser eu ren illusion. Socialt sett ges det i själva verket ingen
ideal lösning av frågan om övningstidens samband med arbetsmark¬
naden. »Alla tänkbara lösningar ha sina olägenheter. Vilken linje
man än väljer, gäller det att ordna det så, att de värnpliktiga för¬
medlas, ja garanteras arbetsanställning efter övningstidens slut eller
bli delaktiga i arbetslöshetsförsäkring» (von Kock s. 180). I den
mån två olika ändamål omöjligen stå att vinna med ett och samma
medel, blir man här liksom annorstädes hänvisad att söka främja
dem var på sitt sätt.
I detta sammanhang torde det icke vara ur vägen att erinra
om gången av denna frågas behandling i försvarsberedningarna.
Det problem, som mötte beredningarna till lösning, var att finna en för¬
läggning och fördelning av infanteriets övningstid — jämte nödig ökning
av övningstiden för vinnande av vinterutbildning — så att icke senare
hälvten av sommaren toges i anspråk. Av utredningen framgick
det snart, att detta icke var möjligt utan en väsentlig ökning av öv¬
ningstiden utöver den eljest erforderliga. Av samstämmiga uttalanden
från dem, som närmast representerade intresset att få sommartiden
fri, blev det tydligt, att dessa vid sådant förhållande hellre från-
trädde kravet härpå. Härmed var också huvudskälet för en, ur
militär synpunkt icke önskvärd, förflyttning av övningstiden från
sommar- till vinterhalvåret förfallen.
Utbildningstidens förhållande till folkhälsa och folkuppfostran.
Ej sällan har man vid behandlingen av frågan om övningsti¬
den ansett dennas betydelse ur social synpunkt vara i det närmaste
uttömd därmed, att dess samband med företeelserna på arbetsmark¬
naden påvisats.
Naturligtvis är ett sådant betraktelsesätt alldeles för snävt. Det
sociala livet berör icke blott de ekonomiska faktorerna utan ock de
fysiska, intellektuella och moraliska intressen, som vid sidan av
dem måste göra sig gällande. Det inses lätt, att värnpliktstjänst¬
göringen kan med avseende härå få en betydelse, som är mycket
38
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
stor. Huruvida dess inflytande på de värnpliktiga härutinnan blir
gagneligt eller fördärvligt beror väsentligen på arten av den be¬
handling och omvårdnad, som från ledningens sida kommer de unga
till del, men därjämte även på ändamålsenligheten av övningarnas
anordning samt på de förhållanden, under vilka de försiggå.
Varje gång någon ansenligare förlängning av nuvarande utbild¬
ningstid varit föreslagen, har från vissa håll med största iver och
vältalighet blivit hävdat, att den åstundade förlängningen, i fall den
bleve beslutad, skulle komma att få det mest välsignelsebringande
inflytande på de värnpliktigas utveckling både till kropp och själ.
Kasernerna skulle bliva »fälthögskolor», ett slags allmänna upp¬
fostringsanstalter för landets manliga ungdom, verkliga centralhär¬
dar för både fysisk och andlig kultur.
Utan att på något sätt underkänna värdet av det gagnande
inflytande i berörda hänseenden, som varmhjärtade officerare och
militärläkare kunnat utöva, när de haft öppen blick för sin uppgift
och vetat ställa sig i ett rätt förhållande till ungdomen, måste vi
såsom vår mening uttala, att man gör klokast i att vid försvars¬
frågans behandling icke hängiva sig alltför mycket åt utopierna om
kasernernas förvandlande till »fälthögskolor». Det är naturligtvis
gott, om man kan ordna det så, att de värnpliktiga under sin tjänst¬
göringstid kunna vid sidan av försvarsdugligheten inhämta även
något annat nyttigt. Men man får aldrig glömma, att om kasern¬
livet också är nödvändigt, så är det ett nödvändigt ont, vars allvar¬
liga risker så i fysiskt som andligt avseende man genom lämpliga
anordningar bör söka i möjligaste mån begränsa.
Då denna sida av spörsmålet vanligen lämnats så gott som obe¬
aktad, tillåta vi oss åberopa, vad härom anförts i förut nämnda upp¬
sats av G. H. von Koch: »De båda linjerna ur social synpunkt»
(Social Tidskrift 1914, ss. 180—-183).
»I ett land, som är så olyckligt lottat som vårt i klimatiskt
avseende», yttras där, »har det hittills stått som ett rättesnöre att
till den ljusaste, varmaste och ur alla synpunkter hälsosammaste
årstiden förlägga det som är avsett att stärka själ och kropp. Så
är fallet med ferieresor, semester o. d. Då värnplikten ej minst
består i kroppens träning och härdning, då de allra flesta övnin¬
garna skola försiggå i skog och mark och de värnpliktigas sinnen
skärpas, ligger det ju närmast att härtill använda den tid på året,
då dagarna äro längst och väderleken möjliggör friluftsliv. Så har
Motioner i Första hammaren, Nr 71.
39
ock hittills skett, men nu avses (i regeringens förslag) att fullstän¬
digt lägga om det hela. Den tid på året, som i alla landets delar
i alla avseenden är den mest ogynnsamma — november—december
-— skulle anslås till den första, grundläggande rekrytutbildningen!
Yad skulle det innebära ur social-hygienisk synpunkt att nu
övergå till Vinter linjen’? Helt säkert en betydligt ökad sjuklighet
bland de värnpliktiga. Man må betänka, att för mången värnplik¬
tig utgör övergången till militärtjänstgöringen eu med hälsorisk för¬
enad förändring i levnadssätt. Denna risk är minimal för en skogs¬
öda jordbruksarbetare men betydlig för en ensidigt utvecklad indu¬
striarbetare. Kassations- och sjuklighetsprocenten är redan nu
betydande, och är det verkligen skäl att riskera dess stegring, så¬
som sker om vinterlinjen väljes? Var och en, som själv exercerat,
vet, huru särskilt respirationsorganen ansträngas till en början hos
dem, som äro ovana att ständigt vistas i det fria. Under höstmå¬
naderna ökas dessa olägenheter till följd av blåst och regn och den
ytterligare påfrestning, som vinterbeklädnaden vållar. Smitta spri-
des lättare under vintern på grund av den långa, dagliga kasern¬
vistelsen. Sjukdomar uppträda ju också oftare under den mörka
årstiden och ha svårare att gå till hälsa. Samtidigt uppreser denna
årstid flera hinder att härda och stärka kroppen, vilket ju är eu av
soldatuppfostrans uppgifter. Så är fallet med ventilation i lokalerna,
sjöbad, luftbad o. s. v., allt som småningom måste tillvänjas under
sommartjänstgöring men ej alls står att genomföra i nämnvärd grad
under vinterhalvåret.
Man må ej missförstå mig: min mening är ingalunda, att svensk
ungdom är av den klena beskaffenhet, att den ej efter lämplig trä¬
ning skulle kunna utstå vinterövningar. Men jag vill påstå, att det
är riktigare att börja det härdande soldatlivet under den mest gynn¬
samma årstiden för att till sist övergå till det, som kräver de stör¬
sta fysiska ansträngningarna, nämligen vinterutbildningen. Enligt
den föreslagna sammanhängande linjen förfar man emellertid tvärt¬
emot denna tämligen solklara hygieniska regel. Vådan härav både
ur hygienisk och utbildningssynpunkt har icke klarare framställts
än av några bland våra framstående militärer själva. Värdet av
deras uttalanden förringas ej därav, att de plädera för ettårig
värnplikt, ty det gäller här, hur den första rekrytutbildningen bör
läggas.»
40
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
Efter att hava anfört de av överste E. Lagercrantz och över¬
stelöjtnanten G. Hedengren gjorda uttalandena om vinterklimatets
olämplighet för de grundläggande övningarna samt övningarnas
därav beroende svaga resultat övergår författaren till dessa miss¬
förhållandens psykiska inverkningar på de värnpliktiga.
»Alla pedagoger veta ju», säger han, »hur mycket lättare det
är att undervisa elever, när de själva kunna märka sina framsteg
och livas av intresse för undervisningen. Även för den blivande
soldaten gäller detta. Måste det ej verka i högsta grad deprime¬
rande att övas i försvarskonsten under förhållanden, som ytterligt
försvåra ett gott resultat? Icke kan härav spira någon kärlek till
soldatlivet och dess uppgifter, icke kan detta stegra viljan att lära
så mycket som möjligt under övningstiden. Även från pedagogisk
synpunkt är således den nu föreslagna vinterförläggningen med
början på hösten ett misstag. Och liksom det måste förvåna, att
framstående hygieniker icke uttala sig i förläggningsfrågan med
stöd av sina erfarenheter, lika besynnerligt är det, att den pedago¬
giska synpunkten lämnats alldeles obeaktad.»
Till sist betraktar författaren frågan om valet mellan de olika
linjerna även ur synpunkten av dess betydelse för de värnpliktigas
moraliska uppfostran.
»Ingen, som gjort sig besvär att studera kasernlivet och dess
inverkan», yttrar han härom, »kan förneka, att detta erbjuder stora
vådor i moraliskt och psykiskt avseende. Det är blott nödtvånget
att med alla till buds stående krafter försvara landet, som kan för¬
må oss att utsätta ungdomen för kasernlivets vådor. Men skola vi
då ej åtminstone göra det yttersta för att förminska dessa vådor?
Hittills har man försökt detta genom att förlägga övningarna på den
tid av året, dä kasernlivets frestelser och faror äro minst, och då
utomhus-vistelse i största möjliga utsträckning kan förekomma de¬
samma. Genom vinterförläggningen skulle ett streck dragas över
detta försök. Kaserneringen skulle begynna under årets mörkaste
årstid, som tvingar till vistelse inomhus 2/3, kanske 3A av dygnet.
Är det någon, som ej inser, att härigenom de moraliska och psy¬
kiska farorna skola mångdubblas? Det gäller ju tusentals unga män,
som plötsligt förflyttas från ett träget arbetsliv vid jordbruk eller i
fabrik, såväl som från hemmets skyddande inflytelse till en miljö,
vilken för de flesta ej är allenast främmande utan ock motbjudande
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
41
samt genom kasernens läge i eller i närheten av en stad tillika
medför faktiska faror — som ej här närmare behöva beröras. Hur
skall denna plötsliga förändring inverka på de unga männen, som
just nått sin sexuella mogenhetsålder och i övrigt äro stadda i den
vid denna tidpunkt vanliga psykiska brytningsperioden? Hur skola
de långa vinterkvällarna användas? Är det den ringaste sannolik¬
het för att under dessa många nödtvungna, enformiga ledighetstim-
mar, som endast i obetydlig grad kunna stimuleras av föredrag o.
d., sinnets och karaktärens renlighet skall kunna bibehållas? Är
det ej att befara, med den kännedom man tyvärr äger om de sämre
elementens övervägande inflytande på detta område, att kasernlivets
vådor i sedligt avseende skola förökas genom att utbildningen bör¬
jar med vinterkasern eringen?
Detta är åtminstone min bestämda uppfattning. -— —
De ogynnsamma förhållanden, som värnplikten vållar genom
arbetslöshet, torde samhället komma att en gång kunna effektivt
bekämpa. Den skada däremot i fysiskt och psykiskt avseende, som
de värnpliktiga ådraga sig genom en olämpligt ordnad kasemering,
är av den svåra och invecklade beskaffenhet, att den knappast låter
sig bota.»
I allt huvudsakligt finna vi oss kunna instämma i dessa utta¬
landen.
Utbildningens början i 20-årsåldern.
Enligt vårt förslag skulle liksom enligt Kungi. Maj:ts proposi¬
tion värnpliktsåldern inträda med det 20:e levnadsåret. Första tjänst¬
göringen för värnpliktiga vid infanteriet skall enligt båda förslagen
börja under det första värnpliktsåret. Enligt vår motion skulle första
tjänstgöringen börja på våren, men enligt Kungl. Maj:ts förslag på
hösten med början av november. De värnpliktiga komme sålunda
att vara omkring V2 år äldre vid början av första tjänstgöringen enligt
det senare förslaget än enligt det förra.
Under de diskussioner, som ägt rum om den delade och den
sammanhängande linjen, har ofta framhållits, att en svaghet hos
den delade linjen vore, att då den första tjänstgöringen vid densamma
började redan så tidigt som på våren, det icke skulle kunna låta
sig göra att låta första tjänstgöringen börja under det första värn¬
pliktsåret. Detta skulle föranleda en försämring så till vida, att
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 3 samt. 31 käft. (Nr 71.) 6
42
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
man förlorade en årsklass för mobiliseringen. Då det måste betrak¬
tas såsom en betydande social fördel, att värnpliktstjänstgöringen
finge fullgöras vid så tidig ålder som möjligt, skulle sålunda den
delade linjen, om första tjänstgöringen måste uppskjutas till 21:a
levnadsåret, innebära en olägenhet även in* social synpunkt.
Vi kunna emellertid icke inse, att tillräckliga skäl föreligga för
att icke första tjänstgöringen skall kunna taga sin början under 20:e
levnadsåret, även om inryckning sker på våren.
Medicinalstyrelsen säger om propositionens förslag i hithörande
avseende: »Att på rent medicinska grunder göra ett bestämt uttalande
i denna del vore visserligen icke möjligt; inom vidsträckta militär¬
medicinska kretsar vore uppfattningen dock den, att just den före¬
slagna 20-års åldern vore en för den militära tjänstgöringens början
lämplig ålder. Styrelsen hade icke heller för sin del anledning att
avråda från den sålunda föreslagna sänkningen av värnpliktsåldern,
under förutsättning att inskrivningen utfördes med omsorg, särskilt
beträffande meddelande av uppskov vid fall av försenad eller eljest
mindre god kroppsutveckling. En mindre grupp, »vårgruppen»,
uppgående till omkring 3,250 värnpliktiga, skulle enligt förslaget
inträda i tjänstgöring redan på våren under första värnpliktsåret,
vilket sålunda innebure en icke oväsentlig sänkning av åldersgrän¬
sen för värnpliktens fullgörande. Beträffande inkallelse till tjänst¬
göring redan vid denna tidpunkt av första värnpliktsåret torde det
vara nödvändigt att, åtminstone tillsvidare och intill dess nödig er¬
farenhet vunnits, framgå med stor försiktighet. Under förutsätt¬
ning att urvalet företoges med stor omsorg och att inkallelsen
fram skötes vid minsta tvekan om den värnpliktiges förmåga att
uthärda träningen, hade styrelsen för sin del intet att erinra mot
förslaget i vad detsamma rörde vårgruppen. Slutligen omfattade
»sommargruppen» omkring 750' studenter och likställda med i regel
god gymnastisk träning. Tjänstgöringens början vore förlagd till
förra hälften av juli månad första värnpliktsåret. Därest vid in¬
skrivningen uppskov i erforderlig utsträckning meddelades vid fall av
mer eller mindre försenad kroppsutveckling, funne styrelsen icke
anledning föreligga att ur medicinsk synpunkt göra någon erinran
mot förslaget i ifrågavarande avseende.»
Medicinalstyrelsen har sålunda icke något att erinra emot att
en viss grupp av värnpliktiga, den så kallade »vårgruppen», upp¬
gående till omkring 3,250, under vissa förutsättningar skulle få
Motioner i Första kammaren, Nr 71. 43
börja på våren. Kungl. Maj:t har emellertid, icke desto mindre
föreslagit, att värnpliktiga, tillhörande denna »vårgrupp», skulle få
börja sin första tjänstgöring först under andra värnpliktsåret.
Kan nu enligt medicinalstyrelsens mening en grupp av värn¬
pliktiga börja på våren, så torde väl ej avgörande hinder böra möta
mot att också den övriga kontingenten börjar vid denna tidigare
tidpunkt av året, om blott inskrivningen utföres med noggrannhet
och om uppskov till påföljande år meddelas, så snart minsta an¬
ledning därtill finnes. Även om det skulle visa sig, att en jäm¬
förelsevis stor procent av de värnpliktiga skulle befinnas böra få
uppskov, måste det likväl ur försvarssynpunkt anses vara en av¬
gjord fördel, att en stor del av dem kunde tagas i anspråk redan
första värnpliktsåret. Många skäl tala i själva verket för, att detta
antal icke skall bli ringa.
Ur flera synpunkter är det obestridligen även för de värnpliktiga
själva av stor betydelse, att de så tidigt som möjligt få börja full¬
göra. sin värnplikt. Den värnpliktige har i 20-års åldern på mycket
få undantag när icke bildat familj. Han har i regel icke hunnit
binda sig vid något fast arbete och för hans fysiska utveckling är
det för övrigt icke fördelaktigt att redan vid denna ålder definitivt
binda sig vid vissa slag av arbete som lätt kunna verka hämmande
på denna utveckling, till exempel en del fabriksarbete inomhus eller
andra tunga sysslor under ogynnsamma levnadsförhållanden. Han
kan för sin fysiska utveckling hava åtskilligt att vinna av att just i
denna ålder komma i de levnadsförhållanden, som erbjudas under
en värnpliktsövning under sommarhalvåret, då han tvingas att föra
ett regelmässigt liv, till en stor del av dygnet i friska luften med
lämpligt avpassade kroppsövningar samt tillräcklig och ändamåls¬
enlig föda.
1 detta sammanhang anse vi lämpligt omnämna den mycket van¬
liga anmärkningen, att matportionerna för de värnpliktiga äro be¬
träffande morgon- och aftonmålet otillräckliga. Portionernas storlek är
naturligtvis på teoretiska grunder beräknad och borde ju sålunda
vara tillräcklig. Erfarenheten lär emellertid givit vid handen, att
många värnpliktiga icke kunna äta sig mätta vid morgon- och afton¬
måltiden. Det är ganska förklarligt och sannolikt, att de hörda
klagomålen äro berättigade, ty från andra områden känner man väl,
att ynglingar i omkring 20-års åldern, som komma från hem, där
de kanske varit undernärda eller mycket ofta erhållit olämplig föda,
44
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
kräva osedvanligt riklig näring, sedan de överflyttats till andra för¬
hållanden, under vilka deras kropp kommer i hastig utveckling.
Utan att i denna sak vilja framställa något direkt yrkande, vilja
vi framhålla önskvärdheten av att en ingående undersökning kom¬
mer till stånd i nu berörda avseende för utrönande av, huruvida större
matportioner böra givas de värnpliktiga, särskilt till morgonmålet.
Man kan enligt vår mening starkt ifrågasätta, huruvida en
yngling i 20:e levnadsåret av relativt svag kroppskonstitution kan
sägas hava större förutsättningar att utstå tjänstgöringens ansträng¬
ningar, om den börjas den 1 november, än om den börjas i april
samma år. Han är visserligen i förra fallet V2 år äldre, men å andra
sidan måste man taga hänsyn till, under hur olika förhållanden han
får börja sin tjänstgöring. Vid dess början i november tvingas han
på grund av då rådande väderleksförhållanden och korta dagar att
vistas större delen av dygnet inomhus i kaserner, där de hygieni¬
ska förhållandena omöjligen kunna vara goda under en årstid,
då fukt och köld förhindra verksam luftväxling, vilken däremot är
möjlig att åstadkomma på sommaren. Får han åter börja tjänst¬
göringen V2 år yngre, men under den ljusa årstiden, under vistelse
mest möjligt utomhus och under i övrigt gynnsammare hygieniska
förhållanden, synes det antagligt, att han lättare uthärdar ansträng¬
ningarna och vinner bättre föi*utsättningar för att hastigt utvecklas
och stärka sin konstitution. Vi tro knappast, att föräldrar, då det
gäller deras söner, skulle tveka i valet om inryckningstid, och vi hålla
för vår del före, att en relativt svagt utvecklad yngling har större ut¬
sikter att utstå övningstidens mödor, om han får börja i april i stället
för den 1 november Oss synes det uppenbart, att det för de inskrivna
ynglingarnas såväl fysiska som psykiska utveckling utgör en bety¬
dande fördel, om de få verkställa sin tjänstgöring under sommaren
inskrivningsåret i stället för under påföljande vinter. Den största an¬
strängningen under övningen för en svag yngling torde vara den att
bära packning, men detta ifrågasättes ju icke, förrän övningstiden
framskridit så långt, att han hunnit förvärva eu viss grad av träning.
Man har sagt, att den delade linjen med dess kortare dagantal för re¬
krytskolan kräver ett mera forcerat utbildningsarbete med därav
följande ökad ansträngning. Det är sant, att övningarna i november
och december sannolikt måste tagas i mycket långsamt tempo på
grund av då rådande väderleksförhållanden, men den minskade an¬
strängning, som därav följer, torde väl uppvägas av att övningen
Motioner i Första kammaren, Nr 71,
45
under våren och sommaren sker under så ojämförligt mycket gynn¬
sammare förhållanden.
Vi vilja slutligen erinra om, att volontärerna nu få börja sin
tjänstgöring i stor utsträckning redan vid 18—19 års ålder, utan
att någon olägenhet därav försports med avseende på deras hälso-
förhållanden. Visserligen torde övningarna under första delen av
volontärrekrytskolan ofta forceras mindre än under värnpliktsre-
krytskolan, men man får därvid ihågkomma, att volontärrekryterna
åtminstone i regel icke torde vara utvalda med hänsyn till att
de äro särskilt väl kroppsligt utvecklade. Det har tvärtom fram¬
hållits, att bristen på rekryter gjort det nödvändigt att icke gallra
så som önskligt vore, utan man måste ofta medtaga ynglingar, som
taga anställning på grund av arbetsbrist och liknande orsaker och
som sannolikt därför ofta fått leva under ganska dåliga levnadsför¬
hållanden och hava mindre väl utvecklad kroppskonstitution.
Av nu anförda skäl hava vi icke kunnat finna anledning
framskjuta första tjänstgöringen för infanteriets värnpliktiga till
21 :a levnadsåret eller andra värnpliktsåret på den grund, att första
övningen enligt vårt förslag skulle taga sin början redan på våren.
Att därigenom enligt vårt förslag utbildningen av de värnpliktiga
torde kunna för flertalet börja V2 år tidigare än enligt Kung! Maj.ts
förslag anse vi innebära ett företräde för den delade linjen.
Utbildningstiden och krig sberedskapen.
En viktig fordran på en god härordningsorganisation är att
den medgiver nödig krig sberedskap. Att helt avpassa denna efter
krigets krav skulle betyda att hålla armén permanent mobiliserad,
vilket är socialt och ekonomiskt omöjligt. Man får därför nöja sig
med en viss grad av krigsberedskap och särskilt så organisera här¬
väsendet, att det medgiver en snabb och ordnad övergång från
freds- till krigsfot. Dit hör ett även ur försvarssynpunkt rikt ut¬
vecklat kommunikationsväsende, väl genomtänkta och för arméns
koncentrering och strategiska uppmarsch under olika förutsättningar
uppgjorda planer, flottans och fästningarnas krigsdugliga skick,
landstormens hastiga uppbådande till skydd för en eventuell mobi¬
lisering, härorganisationens största möjliga likhet i fred som krig,
så att vid krigsutbrott improviserade anordningar med deras för¬
ryckande särskilt av befälsförhållandena undvikas, m. fl. åtgärder.
46
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
Genom den härordningsreform, vi förorda, skulle betydliga
framsteg komma att göras i riktning mot ökad krigsberedskap. En
ny andra armé skulle genom de äldre årsklassernas organisation åväga¬
bringas, vilken redan i fred skulle erhålla någon övning och förses
med nödigt befäl genom upplyftande av en särskild reservstat, bestå¬
ende av rutinerat befäl med flera års tjänstevana och fullt fältdugligt.
Det bar av regeringsförslagets anhängare ofta betonats, att den
utbildningslinje, vi förorda för bärens huvudmassa, skulle ur krigs-
beredskapssynpunkt vara betydligt underlägsen den, som regeringen
föreslår. Orsaken skulle ligga i skillnaden i fråga om övningstidernas
olika längd. Enligt regeringsförslaget befinner sig en årsklass inne i
tjänst under omkring två månader längre tid än enligt vårt förslag. Man
bör dock bemärka, att rekrytklassen, därest dess utbildning hunnit
fortskrida tillräckligt långt, torde komma att ingå i den mobiliserade
fälthären och att det därför ofta är olämpligt att detachera den
för särskilda skydds- och bevakningsuppgifter, för vilka trupper ur
de äldre årsklasserna böra anlitas. Den tidpunkt, då rekrytklassen
kan anses fältduglig och sålunda mogen att ingå i den mobiliserade
fälthären, uppnås tidigare genom sommarlinjen med dess fortare tilläg¬
nade utbildning än genom den längre vinterlinjen. Krigsberedskapens
tyngdpunkt i fråga om hären ligger mera i en snabb mobilisering än i
en över en längre tid av året utbredd övningstid för. en enda års¬
klass. Visserligen kunna utrikespolitiska lägen inträffa, vilka icke
böra föranleda en mobilisering, som alltid väcker stor uppmärk¬
samhet, utan då det kan vara lämpligt att använda vissa delar av
den i tjänst varande rekrytklassen för särskilda bevakningsändamål,
vilka ej kräva en fullt utbildad trupp. Då är det givetvis en för¬
del, om rekrytskolan är utsträckt till en större del av året. Ur denna
synpunkt torde således regeringsförslaget, om man bortser från den
nyss påpekade fördelen för vårt förslag av en snabbare takt i ut¬
bildningsarbetet, innebära någon fördel framför vårt förslag. Men
det bör å andra sidan bemärkas, att genom vinterrekrytskolans ut¬
sträckning över 40 dagar av året, då i det närmaste fullt utbildad
trupp inrycker, vårt förslag jämväl bereder en avsevärd ökning av
härens krigsberedskap.
Övningstidens utnyttjande.
Ett spörsmål, vilket vid behandling av Kungl. Maj:ts förslag
till avsevärd ökning av övningstiden för infanteriet och åtskil¬
Motioner i Första kammaren, Nr 11.
47
liga andra vapenslag icke kan och icke får förbises, är spörs¬
målet om övningarnas planläggning och övningstidens utnyttjande.
Även om det får erkännas, att på senare tider stora framsteg blivit
gjorda på dessa liksom på andra militära områden, kvarstår allt¬
jämt en synnerligen allmänt utbredd och mycket fast rotad upp¬
fattning, att allt ingalunda är som det borde i dessa hänseenden.
Det är ju möjligt, att de anmärkningar, som härutinnan framställts,
endast träffa vissa befälspersoner och beröra vissa truppförband.
Men även om så är fallet, gäller det att se till, att allt göres för
att härvidlag vinna rättelse. Den levande försvarskraften är för
värdefull även för andra uppgifter och den militära utbildningen
för dyrbar, för att försummelser i detta avseende skola få fortfara
på något båll.
Det är lätt begripligt, att där man bar en dylik uppfattning-
om att betänkliga brister vidlåda det militära utbildningsarbetet, man
är särdeles obenägen att utan vidare gå med på betydande ökningar
av en övningstid, vilken man icke betraktar såsom fullt väl använd.
För det särskilda utskott, som nu bar att taga försvarsfrågan om
bänder, bör det vara en allvarlig uppgift att bringa full klarhet
i denna sak.
För det parti vi tillhöra bar det, särskilt vad infanteriet be¬
träffar, framstått såsom nödvändigt att, då man går att söka bereda
nödig tid för vinterutbildning, för reservtruppövning och för land-
stormsmönstring jämte övning, också taga hänsyn till möjligheten
att, genom eu god planläggning av övningarna och fullt tillfreds¬
ställande användning av övningstiden, åvägabringa någon begräns¬
ning av den erforderliga ökningen.
I detta sammanhang är att märka, att genom de förslag vi ärna
framställa en verklig lösning av underbefälsproblemet står att vinna.
Vårt förslag är nämligen, i motsats mot Kung! Maj:ts, ägnat att
utjämna bristerna på instruktörer vid de i detta avseende ogynnsam¬
mast ställda truppförbanden och att sålunda råda bot på en av de
orsaker till övningstidens bristfälliga utnyttjande, som äro beroende
på andra förhållanden än befälspersonalens göranden och låtanden.
Av den inom försvarsberedningarna verkställda undersökningen
bar framgått, att de vapenföra värnpliktiga i, såsom det vill synas,
allt för stor utsträckning användas till vakttjänstgöring och hand¬
räckning, varigenom den effektiva övningstiden för dem inskränkes.
Vi anse sagda undersökning böra föranleda till övervägande, huru¬
48
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
vida icke-vapenföra kunna tagas mera i anspråk, så att intet hinder
uppstår att göra övningstiden fullt effektiv för de vapenföra värn¬
pliktiga. Därest emellertid en ökning av de icke vapenföra värn¬
pliktiges utbildningstid skulle visa sig behövlig, anse vi denna böra
sättas i behörig proportion till antalet övningsdagar för de vapen¬
föra värnpliktiga vid arméns buvudvapen. Det blir naturligtvis
alltid vederbörandes sak att tillse, att genom lämpliga anordningar
de olika vapenslagen få sig icke vapenföra tilldelade efter sina olika
behov.
Därest vinterrepetitionsövningar komma att regelbundet an¬
ordnas och det, som sannolikt är, av praktiska hänsyn skulle
visa sig olämpligt att göra dessa repetitionsövningar lika långa som
höstrepetitionsövningarna, skulle även härigenom någon besparing i
dagantalet kunna göras.
Vidare har erinrats, att vinterrekrytskolan, frånsett den direkta
vinterutbildning, den är avsedd att lämna, även borde komma att
lämna ett tillskott ur allmän utbildningssynpunkt och att jämväl av
denna anledning någon inknappning i tid för sommarrekrytskolan
kunde tänkas möjlig.
Nu anförda synpunkter leda alla tanken på möjligheten av
någon besparing i dagantalet, och hava vi ansett, att den samman¬
lagda övningstiden borde kunna begränsas till 280 dagar.
Värnpliktigt underbefäl.
Den lösning, som vid 1901 års riksdag gavs åt underbefäls¬
problemet, har icke visat sig tillfredsställande. Särskilt vid infan¬
teriet hava stora svårigheter framträtt i avseende å underbefälets
rekrytering. Följden härav har blivit de överklagade, mycket be¬
tänkliga vakanserna inom underbefälsgraderna vid en mängd-infan¬
teri truppförband, vid några av den omfattning att ett verkligt nöd¬
läge varit rådande speciellt med avseende å tillgången på instruk¬
törer under beväringsrekrytskolan.
Kung! Maj:ts proposition nr 58 tager sikte på denna svaga
punkt i den nuvarande härordningen. Genom upptagande av åt¬
skilliga, även tidigare framställda förslag till volontärrekryteringens
upphjälpande, såsom tilldelande av anställnings- och avskedspremier
Motioner i Första kammaren, Nr 71. 49
till avsevärda belopp och beredande av civilanställning åt avskedat
underbefäl, söker regeringen råda bot på bristerna i det nu gällande
systemet. Och härutöver föreslås uttagning av värnpliktigt under¬
befäl till betydande antal och med lång utbildnings- och tjänst¬
göringstid.
Att härigenom tillgången på underbefäl skall komma att avse¬
värt ökas är alldeles påtagligt. Genom antagandet av Kungl. Maj:ts
förslag skola truppförbanden tvivelsutan tillförsäkras tillgång till
fullgott och tillräckligt underbefäl under repetitionsövningarnas
skede ävensom vid reservformationernas övningar och vid mobilisering.
Med hänsyn till beväringsrekrytskolan giver däremot Kungl. Maj.ts
förslag icke infanteritruppförbanden samma trygghet. De få i "det
hänseendet nöja sig med en av departementschefen uttalad förhopp-
nln8i given under den osäkra formen, att »det synes ej osannolikt,
att med nu ifrågasatta förbättringar i avseende på det fast anställda
underbefälets avlöning, utbildning och bef ord ringsutsikter den för
närvarande särskilt vid infanteriet förefintliga instruktörsbristen
skall på frivillighetens väg kunna fyllas».
För truppförband, som på senaste tiden knappast sett sig i
stånd att fylla halvparten av sitt instruktörsbehov under bevärings¬
rekrytskolan, måste — frånsett de förbättrade förhållanden, som
kunna inträda vid regementsövningarna — utsikterna för det fram¬
tida utbildningsarbetet alltjämt te sig ganska mörka och ovissa
Det vore _ också, enligt vår uppfattning, ett avgjort fel, om man
icke nu ginge till botten i avseende på denna svaga punkt i vår här¬
ordning. För det militära utbildningsarbetets bedrivande under det
viktiga första utbildningsskedet måste ju tryggad tillgång till nödigt
antal instruktörer vara en oundgänglig förutsättning. Och då rege-
1 ingen icke tvekat att tillgripa tvångsåtgärder — såsom departe¬
mentschefen uttrycker sig — för att till det stamanställda under¬
befälet foga en nödig reserv av värnpliktigt underbefäl, med en
tjänstgöringstid i linjen av 400 eller 485 dagar, är det svårt att
förstå, varför icke någon mindre del av detta värnpliktiga under¬
befäl, särskilt bland dem, som erhålla den längre utbildningen, också
skulle kunna påräknas för instruktörstjänst vid de truppförband,
SOn?1.. ^“'förutan med all sannolikhet skulle fortfarande försättas i
nödlägen uti detta hänseende.
Det faller av sig självt, att tillitandet av en sådan utväg för
mstruktionstjänstens upprätthållande vid dessa truppförband icke
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 3 samt. 31 käft. (Nr 71.) 7
50
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
borde för det värnpliktiga underbefäl, som där komme att göra in-
struktörstjänst, medföra någon ytterligare förlängning av deras
tjänstgöringstid eller någon för dem ofördelaktigare placering av
densamma. Med den utbildningslinje, som av oss föreslås vid in¬
fanteriet, äro inga som helst svårigheter förenade att, med iakt¬
tagande härav, inpassa instruktörstjänstgöringen på en tid, då det
värnpliktiga underbefäl, som därtill skulle användas, är fullt skickat
för sådan tjänstgöring.
Truppförare.
Vid eu lösning av den viktiga underbefälsfrågan har man att
utgå från mobiliseringsbehovet. Vad linjetrupperna beträffar är
detta i stort sett sammanfallande med behovet under repetitions-
övningarna, vartill komma reserv- och depåtruppernas behov av
värnpliktigt underbefäl, i den mån detta ej kan tillgodoses av f. d.
fast anställda. Försvarsberedningarna hava beräknat, att det sam¬
fällda mobiliseringsbehovet av värnpliktigt underbefäl ej bör sättas
lägre än till 250 å 300 fullt tjänstedugliga per vanligt infanteri¬
regemente. Då ett dylikt regemente vid mobilisering består av flera
årsklasser, har man att beräkna det antal, som är erforderligt att uttaga
ur varje. Detta bestämmes även av det antal repetitionsövningar,
som de värnpliktiga göra såsom truppförare. Med skyldighet för dessa
att göra endast två repetitionsövningar skulle av varje årskontingent
värnpliktiga behöva uttagas omkring 6 per kompani eller 72 per
regemente eller för hela infanteriet omkring 2,000 värnpliktiga
truppförare. Under förutsättning åter att truppförarna skulle full¬
göra vardera tre repetitionsövningar kan, såsom försvarsberednin¬
garna angivit, det erforderliga antalet av dem, som skulle ut¬
tagas till truppförare, beräknas till 4 per kompani eller 48 per
regemente.
Med stöd av 1901 års härordningsförslag jämte andra utta¬
landen samt framför allt av den erfarenhet, man enligt samstäm¬
mande uppgifter vunnit om reservunderbefälets användbarhet under
nuvarande utbildningsförhållanden, hava försvarsberedningarna ansett,
att en sammanlagd utbildningstid av ett år bör vara tillräcklig för
beredande av goda truppförare. Vi ansluta oss till denna uppfatt¬
ning och anse sålunda, att utbildningstiden bör vara 365 dagar.
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
51
Dessa synas oss böra fördelas på en första sammanhängande utbild¬
ningstid under första och andra året om 305 dagar, i vilka en
repetitionsövning om 30 dagar ingår, samt ytterligare två sådana
av samma längd under andra och tredje året.
Ur militär synpunkt är det fördelaktigt, om denna underbefäls¬
utbildning växer direkt fram ur eu föregående, med övriga värn¬
pliktiga gemensam rekrytutbildning under 4-—6 veckor, så att ve¬
derbörande befäl kan bilda sig ett någorlunda fast omdöme om
vilka, som böra uttagas till särskild och forcerad underbefälsutbild¬
ning, skild från de övriga värnpliktigas rekrytutbildning. Ut tag¬
ningen torde lämpligast ske så, att befälet avgåve förslag, vilket in-
skrivningsrevisionen hade att pröva.
Vid en jämförelse mellan den utbildningslinje regeringsförslaget
förordar, och den, som vi omfatta, framträda särskilda synpunkter i
fråga om underbefälsutbildningen. Det har av regeringsförslagets an¬
hängare mycket starkt betonats, att framför allt på denna punkt blottas
eu svaghet hos den s. k. delade linjen. Givetvis katt underbefäls¬
utbildningen i anslutning till denna linje läggas så, att tydliga olä¬
genheter framträda, men den kan också läggas så, att dessa olägen¬
heter i huvudsak undvikas.
Enligt regeringsförslaget börjar de värnpliktiga truppförarnas
utbildning på hösten. Eldigt vårt förslag börjar all utbildning av
de värnpliktiga vid infanteriet, således även av truppförarna, under
den gynnsammaste årstiden, som är våren. Det torde ej kunna
bestridas, att denna årstid är ur militärpedagogisk synpunkt bättre
än hösten även när det gäller underbefälsutbildning. De skäl, som
tala härför, ha i det föregående, beträffande rekrytskolan, utförligt
angivits.
Det har anmärkts, att med eu årslång tjänstgöring för trupp¬
förarna och en ännu längre för instruktörerna tidsskillnaden bleve
vid sommarlinjen alltför stor i förhållande till den övningstid, som
eldigt samma linje åligger flertalet av infanteriets värnpliktiga,
medan vinterlinjen åter mer jämnar ut denna åtskillnad. Det får val
dock anses vara en bestämd fördel ur social synpunkt och ur militär
ingen olägenhet, att övningstiden beräknas så vitt möjligt efter det
precisa mått av utbildning, som erfordras av olika kategorier värn¬
pliktiga, så att ingen undandrages sitt civila arbete utöver vad det
militära behovet oundgängligen kräver.
Det har vidare mot sommarlinjen anmärkts, att den genom eu
52
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
inlagd första repetitionsövning splittrar underbefälsutbildningen,
medan som en fördel hos vinterlinjen framhållits, att den låter ut¬
bildningen ske i ett sammanhang. Enligt vårt förslag är dock un¬
derbefälsutbildningen fullt sammanhängande, endast avbruten — i
likhet med regeringsförslaget — av juluppehåll, men däremot ej av
påskferier. Visserligen avbryter repetitionsövningen i viss mån den
pågående utbildningen av de värnpliktiga underbefälsämnena, men
ett liknande avbrott får även vinterlinjen vidkännas, och detta redan
efter blott tre månaders allmän rekryt- och underbefälsutbildning,
då den speciella vinterutbildningen under årets kallaste tid inpassas
i programmet. Avbrottet vid sommarlinjen äger däremot rum först
efter omkring fem månaders tjänstgöring på grund av den då infallande
första repetitionsövningen. Denna inträffar sålunda vid en tidpunkt,
som icke är oläglig utan tvärtom erbjuder sig som ett gynnsamt
tillfälle att giva de blivande truppförarna den nödvändiga övningen
vid trupp. Enligt nuvarande anordning bruka de värnpliktiga, som
uttagas till reservunderbefäl, från sin speciella utbildning övergå
till respektive kompanier redan efter fyra månaders rekryt- och un¬
derbefälsutbildning, d. v. s. vid början av rekrytskolans tredje period,
för att genom övning vid trupp erhålla fortsatt underbefälsutbildning.
Sommarlinjen medför även för utbildningen av truppförarna
den förut utförligt utvecklade fördelen-av att den särskilda vinter¬
utbildningen kommer efter den allmänna utbildningen.
En olägenhet kan synas vidhäfta sommarlinjen därigenom, att
trupp ej finnes att tillgå för den period av underbefälsutbildningen,
som ligger mellan repetitionsövningens avslutande i oktober och
vinterrekrytskolans början i januari. En sådan olägenhet vidlåder
emellertid även vinterlinjens sista period, som infaller under uppe¬
hållet juli—september. Enligt vårt förslag torde dock den nämnda
perioden kunna fullt utnyttjas dels för den allmänna utbildnin¬
gens återstående delar, dels för ett bearbetande av de under
truppövningen vunna erfarenheterna, dels slutligen som en förbere¬
delse till underbefälets uppgifter vid den stundande vinterövningen.
Instruktörer.
I fråga om grunderna för uttagning till instruktörstjänst hän¬
visade försvarsberedningarna efter mönstret av tidigare väckta för¬
slag på vissa kategorier av värnpliktiga, studenter, realskolister och
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
53
andra, som i högre grad än övriga åtnjutit förmåner av staten
eller det allmänna, och vilkas utkomstmöjligheter i samhället där¬
för äro större än andras. De flesta av ifrågavarande värnpliktiga
hava redan under skoltiden erhållit en viss militär utbildning, vilken
enligt k. kungörelsen av den 4 april 1910 angående skjututbildning
vid de högre allmänna läroverken, folkskoleseminarierna och de
tekniska elementarskolorna avser att förbereda eleverna för värn-
pliktstjänst som reservunderbefäl och för tillförande åt skytterörel-
sen av lämpliga förgångsmän.
Det preussiska värnpliktssystemet, som i huvudsak tillämpas
inom stormakternas värnpliktsarméer, utgår ifrån den principen,
att alla värnpliktsskyldiga skola hava att fullgöra lika lång värn-
pliktstid. Grundsatsen är, att värnpliktens fullgörande är eu med¬
borgerlig skyldighet, en om man så vill in natura utgjord skatt,
som måste vara lika för alla. Med denna utgångspunkt måste
också värnpliktstiden tilltagas så lång även för menige man, att
den blir tillräcklig för utbildning av underbefäl och annat manskap,
som kräver längre utbildningstid än den menige infanterisoldaten.
I Sverige har man redan frångått denna grundprincip och följer i
stället en annan, den nämligen att det bestämmande för värnplikts-
tidens längd bör vara ändamålet med densamma och att sålunda
tiden måste bli längre för sådana värnpliktiga, som behöva längre
övningstid för att fullgöra de uppgifter, de äro ämnade att fylla.
Man tillämpar med andra ord den på alla andra områden gällande
principen att med minsta tid och kostnad åstadkomma mesta möj¬
liga effekt.
Anledning finnes icke att frångå denna hos oss redan, beträf¬
fande specialvapnen, tillämpade grundsats, då det gäller att bestämma
infanteriets övningstid och sättet för åstadkommande av erforder¬
ligt underbefäl. Kungl. Maj:t har också enligt den föreliggande
propositionen följt denna grundsats, ty varken med den av Kungl.
Maj:t föreslagna övningstiden för flertalet värnpliktiga eller den
vi föreslå finnes möjlighet att giva underbefälet tillräcklig utbild¬
ning, även om utbildningen för den menige i båda fallen måste
anses vara fullt tillräcklig.
Svårigheten vid tillämpningen av denna grundsats är att uttaga
de värnpliktiga, som måste underkasta sig en längre värnpliktstid.
Grundsatsen härvidlag måste, liknande den som ligger till grund
för progressiv beskattning, vara att de, som på grund av sina
54
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
ekonomiska och sociala förhållanden anses äga mera bärkraft, skola
vara skyldiga att underkasta sig bördan av en längre värnplikts-
tjänst, varvid dock samtidigt måste tagas hänsyn till att av dessa
kategorier tillräckligt antal värnpliktiga erhållas, som hava förut¬
sättningar för att kunna fylla den mera krävande uppgift, för vilken
den längre övningen avses. Ett uttryck för den allmänna grunden
till denna uttagning för längre värnplikt gives i värnpliktslagen.
Men för övrigt ]näste genom särskilda instruktioner garanti finnas
för att vid uttagningen för varje särskilt fall hänsyn tages till att
de principer, som ytterst ligga till grund för densamma, bliva till-
lämpade. Att en värnpliktig besitter högre bildningsgrad eller åt¬
njutit undervisning i högre undervisningsanstalt kan således icke i
och för sig vara ensamt normerande för den större bärkraft, som bör
utgöra den principiella grunden för längre värnpliktstjänst, ehuru
bildningskategorierna i regel sammanfalla med de kategorier, som
böra anses ha den större bärkraften. I varje fall är ju nödigt att,
i den mån de frivilliga anmälningarna icke förmå fylla behovet av
värnpliktiga truppförare och instruktörer, utan särskild uttagning
härtill måste ske, från vederbörande myndigheters sida därvid noga
tillses att den enskildes berättigade intressen icke sättas å sido.
För att emellertid den grundsats, man nu vill följa för värn¬
pliktens ordnande, med olika lång värnpliktstid för de olika uppgifter
den värnpliktiga har att fylla, icke skall leda till ett försvagande
av försvarets effektivitet, måste full garanti finnas för att tillräckligt
antal värnpliktiga, avsedda för de mera krävande uppgifterna, med
säkerhet skall kunna uttagas. Detta gäller i all synnerhet med hän¬
syn till det värnpliktiga underbefälet. Det är således icke nog att,
såsom i den kungl. propositionen, uttala en säker förhoppning om
att genom nya anordningar volontärerna eller det stamanställda un¬
derbefälet skall kunna erhållas till erforderligt antal. En uttrycklig
bestämmelse i värnpliktslagen, varigenom de luckor i de staman¬
ställda underbefälskadrerna, som likväl kunna uppstå, bliva fyllda
genom värnpliktiga, är jämväl erforderlig.
Åt dem, som frivilligt anmäla sig för utbildning till instruk¬
törer, bör tjänstgöringen ordnas så, att den så litet som möjligt
inkräktar på de studier, som denna kategori av värnpliktiga i regeln
ägnat sig åt. Inryckningsdagen torde lämpligen kunna sättas till
15 juni och utbildningen därefter fortgå i ett sammanhang till slutet av
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
oo
påföljande års repetitionsövning i början av oktober, varigenom endast
två studieterminer gå förlorade. Under första året pågår rekryt-
och underbefälsutbildning 200 dagar, därav 30 dagars regements¬
möte, då de blivande instruktörerna ännu tjänstgöra som menige,
samt under andra året 285 dagar, då dessa underbefälsämnen efter
mera än 7 månaders utbildning torde kunna i män av behov använ¬
das som biträdande instruktörer under vinterrekrytskolan och seder¬
mera som utbildade instruktörer vid den i april begynnande som-
marrekrytskolan.
Enligt regeringsförslaget skola de volontärer, som börjat sin
tjänstgöring i november, först efter 12 månader tjänstgöra som in¬
struktörer. Vi anse, att de värnpliktiga, som för utbildning till
instruktörer börjat sin första tjänstgöring i juni, redan efter något
mera än 7 månader skulle kunna prövas med utövning av det befäl,
som de utbildas för, åtminstone som biträdande instruktörer. Då
de värnpliktiga instruktörsämnena redan legat i tjänstgöring under
ett par vintermånader före vinterrekrytskolan, har underbefälsutbild¬
ningen kunnat koncentreras på att förbereda de blivande instruk¬
törerna för deras speciella uppgift under vinterrekrytskolan. För
att under sommarrekrytskolan med dess mer mångsidiga militära
utbildning kunna fullgöra underbefälets uppgift fordras mer kom¬
petenta instruktörer och därför bör underbefälsutbildningen fortgå
efter vinterrekrytskolan ända till den tidpunkt i april, då sommar¬
rekrytskolan börjar och infanteriet sålunda för andra gången får nytta
av de värnpliktiga underbefälsämnena såsom instruktörer. Deras
utbildning har då pågått i oavbrutet 10 månader, och vad som ännu
kan felas i deras förmåga att undervisa och utöva befäl fullständigas
givetvis hastigare, när de dagligen få tillfälle att pröva sig i den
befattning, för vilken de avsetts.
Vid en jämförelse med regeringsförslaget kunna vi ej finna
annat än att den här föreslagna anordningen innebär flera fördelar.
Att börja med är det tydligt, att de värnpliktiga instruktörerna
bliva mer skickade för den uppgift, som regeringsförslaget i likhet
med vårt förslag vill tilldela dem såsom truppförare under regements¬
möte, när de förut använts som instruktörer under ett halvt år
(vinterrekryt- och sommarrekrytskola). Eu sådan god utbildning
med dess dagliga övning under lång tid att föra verkligt befäl över
trupp i förening med instruktörstjänst gives dem icke enligt rege-
56
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
ringsförslaget. De lära sig vidare, tack vare fem månaders daglig
befälsutövning, att väl känna den trupp, över vilken de sedan er¬
hålla befäl under regementsmötet. Då inkallas tre årsklasser, och
lämpligt är, i den mån befälstillgången möjliggör eu sådan fördelning,
att de värnpliktiga instruktörerna därvid föra befäl över den års¬
klass, de utbildat under rekrytmötet. Kompaniet organiseras under
regementsmötet på tre plutoner, vardera i huvudsak bestående av
en årsklass.
En annan fördel anse vi även vinnas med vårt förslag. Den är av
moraliskt disciplinär art och gäller sålunda själva andan i försvaret:
förmauskapets grundande, så långt detta är möjligt, på den högre
allmänna bildningens samband med den större personliga prestige,
som all befälsställning med nödvändighet kräver. För visso kan
volontärinstitutionen, som regeringsförslaget uteslutande anlitar vid
utbildningen av de värnpliktigas lärare och ledare, lämna en del
goda befälsämnen, men ofta blir det de av arbetsmarknaden ratade,
som söka sig in vid armén. Den moraliska genomsnittskvalitén hos
de värnpliktiga rekryterna torde numera ej sällan vara bättre än den,
som deras närmaste förmän i allmänhet förete. Dessa skola enligt vårt
förslag under ett halvt år i sträck (sommarrekrytskola och regements¬
möte) förläggas i samma logement som de värnpliktiga och enligt
regeringsförslaget under betydligt längre tid samt vid en årstid, som
ännu mer än vårt förslag binder de värnpliktigas dagliga fritid vid
det innestängda och stundom moraliskt osunda kasernlivet. För
att så långt ske kan motverka dess vådor är det av vikt — utom
att rekrytskolan huvudsakligen förlägges till den ljusa årstiden —
att det befäl, som står mannen i ledet närmast och anger to¬
nen i kasernen, då högre befäl ej är närvarande, rekryteras på
bästa sätt.
Bland det värnpliktiga underbefälet avser man ju att upptaga
företrädesvis sådana unga män, vilkas håg står till lärarens eller den
praktiske arbetsledarens kall. I båda fallen erhåller man nog i regeln
en kategori värnpliktiga med vissa pedagogiska anlag, som en god
militär ledning har att begagna sig av vid underbefälsutbildningen.
Vidare äro volontärerna till levnadsåren vanligen yngre än de
värnpliktiga, vilka de skola instruera och föregå med förmannens
goda föredöme. Härav blir ofta följden den, att den för disci¬
plinens upprätthållande nödiga personliga prestigen saknas. De
studenter och andra, som skulle, såsom vi tänkt oss, kom¬
Motioner Första kammaren, Nr 71.
57
plettera volontärinstitutionen, bleve ett år äldre än eller åtminstone
jämnåriga med de rekryter, som komme att stå under deras befäl.
Skall staten, såsom regeringsförslaget avser, genom extra erbju¬
danden i form av anställnings- och avskedspremier m. m. söka hålla
ut i arbetsmarknadens konkurrens med arméns volontärinstitution
och denna få den i regeringsförslaget avsedda omfattningen, så upp¬
lägges därmed ett permanent utgiftskonto, som man visserligen icke
kan helt undkomma, så länge några volontärer måste finnas, men
vilket blir avsevärt större, då inga värnpliktiga instruktörer skola
erhållas. Att regeringsförslaget helt och hållet lämnar denna reform¬
tanke åsido beror antagligen därpå, att ingen lämplig tid passar in för
det värnpliktiga underbefälets användning såsom instruktörer vid en
rekrytskola, som börjar i november. Hittills gjorda erfarenheter
visa, att ej ens under tider av större arbetslöshet volontärbehovet
kunnat fyllas, och skall man då under tider av goda konjunkturer
på arbetsmarknaden garantera armén det erforderliga antalet volon¬
tärer, så bliva kostnaderna härför vida större, än vad vårt förslag
medför.
Mot den i denna motion föreslagna så kallade sommarlinjen
med infanterirekrytskolans början i april har den invändningen
gjorts, att därmed måste onödigt många skolor anordnas för det
blivande underbefälet, en med början i juni för de värnpliktiga och
en med början i november för volontärerna, vartill kommer utbild¬
ningen av de så kallade truppförarna, vilka begynna rekrytskolan re¬
dan i april samtidigt med flertalet värnpliktiga. Det skulle sålunda
bliva tre olika skolor endast för det blivande underbefälet. Tydligt
är dock, att den underbefälsutbildning, som de blivande truppförarna
skola erhålla och vilken först behöver börja 4—6 veckor efter rekryt¬
skolans början, till tiden ungefär sammanfaller med motsvarande utbild¬
ning av de på frivilligheteus väg uttagna värnpliktiga, huvudsakligen
studenter,, vilka inrycka i juni. Dessa två skolor kunna sålunda sam¬
manslås till en. Den ojämnhet, som i början förefinnes mellan dem,
vilka inträda i tjänstgöring vid olika tider, blir icke större, än vad nu
är fallet vid våra volontärskolor, där en del nyvärvade rekryter in¬
rycka i november, andra så sent som i februari eller mars på grund
av rekryteringens svårigheter. Efter regementsmötet under första
året, då den speciella underbefälsutbildningen fortsättes fram till bör¬
jan av vinterrekrytskolan, böra de blivande värnpliktiga instruk¬
törerna kunna utbildas jämsides med andra årets volontärer i kor-
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 3 samt. 31 käft. (Nr 71.) 8
58
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
pralskolan. Den ojämnhet i den föregående tjänstgöringens längd,
som då förefinnes mellan »studentgruppen» (de till truppförare och
instruktörer uttagna värnpliktiga, bland vilka ju även icke-studenter
finnas) och volontärgruppen, torde snart utjämnas av den förra
gruppens högre allmänbildning. I den nuvarande korpralskolan
vid infanteriet sammanföras rekrytvolontärer med, såsom nyss visats,
eu föregående första tjänstgöring av mycket växlande längd (från
8 till 12 månader), utan att någon överlägsenhet i allmänbildning
förefinnes hos dem, som börjat sin rekrytutbildning så sent som i
februari eller mars. Och inom underofficersskolan sammanföras för
närvarande volontärer, där tidsskillnaden mellan föregående tjänst¬
göring uppgår ända till ett år, emedan man på grund av vakanser¬
nas storlek låter mer försigkomna volontärer hoppa över korpral¬
skolan, vars pensum dessa därför få inhämta redan under första
anställningsåret (Instruktion för rekryt- och underbefälsutbildningen,
mom. 21). Det torde sålunda icke möta några svårigheter att utan
dubbla skolor ordna underbefälsutbildningen under vinterperioden.
Endast under sommaren före regementsmötet behöves eu särskild
utbildningskurs för de värnpliktiga underbefälsämnena, en anordning,
som utan olägenhet redan nu finnes tillämpad vid sammanförandet
av de så kallade reservunderbefälsämnena till en särskild avdelning.
Enligt vårt förslag blir denna särskilda avdelning större, än vad
nu är fallet, och vid varje regemente torde den böra ställas under
kaptens befäl. Att för detta ändamål upprätta eu ny kaptens-
befattning anse vi ej vara behövligt, då skolan endast är samman¬
dragen under kort tid (april—september).
Sammanfattas det sagda, skulle vårt förslag beträffande lösningen
av underbefälsproblemet innebära, att härorganisationen kommer att
räkna med ett visst årligt tillskott av icke blott värnpliktiga trupp¬
förare för repetitionsövningarna utan även värnpliktiga instruktörer
för rekrytutbildningens bedrivande, varigenom den dyrbara volon-
tärinstitutionen kan till eu del ersättas av dessa instruktörer. Åtskilliga
volontärnummer per regemente kunna härigenom indragas. Vårt för¬
slag i denna punkt medgiver även en direkt anknytning till reserv-
officersinstitutionen efter i huvudsak samma grunder som regerings-
förslaget.
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
59
Utöver vad vi i det föregående anfört vilja vi här nedan på
vissa särskilda punkter i korthet motivera de ändringsförslag i av¬
seende å värnpliktslagen, vi gå att framställa.
§ 27: 1 A.
För de av Kung! Maj:t föreslagna höjningarna av utbildnings¬
tiden vid specialvapnen utöver vad inom försvarsberedningarna ifråga¬
satts, synas oss inga verkligt vägande skäl hava blivit anförda, och
hava vi därför i dessa hänseenden genomgående stannat vid den
mening, kring vilken försvarsberedningarnas majoritet i preliminära
beslut samlat sig.
§ 27: 1 E.
Samma förmån, som Kungl. Maj:ts förslag velat vid den sam¬
manhängande linjen bereda vissa vapenföra värnpliktiga att under
uppehållet mellan rekrytskolans avslutande i juli och repetitions-
övningens början i september kvarstanna i tjänstgöring, hava vi
ansett billigt och lämpligt att vid den delade utbildningslinjen till¬
erkänna enahanda kategorier av värnpliktiga under uppehållet mellan
repetitionsövningens slut i oktober och vinterrekrytskolans början
i januari.
§ 27: 1 F.
Det har synts oss synnerligt angeläget att sätta Kungl. Maj:t
i tillfälle att vid fotfolket, på sätt den delade utbildningslinjen möjlig¬
gör, när så finnes lämpligt och nödigt anordna vinterrepetitions-
övningar och att för den skull kunna förflytta en höstrepetitions-
övning från det ena årets senare till det andra årets förra hälft.
Utom den betydelse, detta kommer att äga i avseende å den mili¬
tära utbildningen, förtjänar framhållas den betydande fördel, som
härav uppstår ur sociala synpunkter och särskilt härutinnan, att
de år, då höstrepetitionsövning icke anordnas, de tre årsklasser, som
skulle i repetitionsövningen deltaga, komma att stå till jordbrukets
fulla förfogande för skördens inbärgande.
De militära skäl, som förebragts till förmån för ett framflyt¬
tande söder om Dalälven av den tillåtna begynnelsetiden för repeti-
tionsövningarnas början från den 10 till den 6 september, hava
däremot icke synts oss tillräckligt bärande gentemot de hänsyn till
jordbrukets och skördearbetets krav, som bestämde 1901 års riks¬
dag att fastställa nu gällande tidsbegränsning i detta avseende.
60
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
§ 27: 3.
I fråga om tidslängden för den i detta moment omförmälda
reservtrupp övningen hava vi ansett riksdagens beslut böra gå i den
riktning, vari meningarna lära gått inom den försvarsberedning, som
närmast haft att taga hithörande frågor i övervägande, och sålunda
stannat vid att föreslå en reservtruppövning om sju dagar.
Därjämte hava vi funnit nödigt att föreslå en bestämmelse, som
gör det möjligt för Kung! Maj:t att åvägabringa reservtruppövnin-
gar med flera årsklasser på en gång och att, som följd därav, få
till stånd dylika övningar i större förband av sådan storlek, som
åtminstone närmar sig fältstyrka.
§ 35 : 2.
I sammanhang med vårt förslag i motion nr 69 om penning¬
bidragets höjande till 50 öre pr dag, hava vi ansett, att penningtill¬
skott endast bör ifrågakomma, när det gäller att bereda någon högre
ersättning åt värnpliktiga, vilka göra tjänst såsom underbefäl.
§ 36: 1.
Den landstormsövning, som här föreslås, hava vi — likhet med
1907 års genei*alkommission och i anslutning till de inom veder¬
börande försvarsberedning hållna förberedande överläggningarna i äm¬
net — ansett böra anordnas såsom en landstormsmönstring jämte öv¬
ning om sammanlagt tre dagar.
Under åberopande av vad vi nu anfört och med särskilt beto¬
nande av det liberala partiets uppfattning, att lösningen av försvars¬
frågan måste vinnas på den s. k. delade linjens väg, att genom en
god planläggning av övningarna och övningstidens odelade utnytt¬
jande för sitt enda ändamål tjänstgöringstiden i fred vid arméns
huvudvapen, infanteriet, bör kunna inneslutas inom det samman¬
lagda måttet av 280 dagar, och att en lösning på denna väg kommer
att i hög grad stärka landets försvar, få vi härmed hemställa om
vidtagande av föjande ändringar i Kungl. Maj.ts proposition nr 59:
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
61
vid värnpliktslagen § 27:1 A
att vid fotfolket, med bibehållande för övrigt
av i huvudsak nuvarande utbildning, måtte an¬
ordnas en fristående vinterrekrytskola om fyrtio
dagar;
att för de värnpliktiga, som vid fotfolket ut¬
tagas till underbefäl eller fackmän, utbildnings¬
tiden bestämmes till trehundrasextiofem dagar,
vilken tjänstgöring skall fullgöras med eu första
tjänstgöring om trehundrafem dagar, däri inberäk¬
nad en regementsövning om trettio dagar, samt
med en repetitions-(regements-)övning om trettio
dagar under vart och ett av de två år, som följa
närmast efter det, då den första regementsövnin-
gen inföll;
att vid rytteriet, fältartilleriet, fältingenjörs-
och fälttelegraftrupperna utbildningstiden bibehål¬
ies vid nuvarande dagantal;
att vid trängen i egentlig trängtjänst och sjuk-
bärartjänst utbildningstiden nedsättes till tvåhundra¬
tio dagar;
vid värnpliktslagen § 27: 1 B och C
att för däri omförmälda värnpliktiga tjänst¬
göringen skall fullgöras med en första tjänstgöring
om minst fyrahundra dagar, som tager sin början
under första året, samt med en repetitions-(rege-
ments-)övning under andra året eller en repetitions-
(regements-)övning under vart och ett av andra
och tredje åren;
vid värnpliktslagen § 27: 1 E
att däri omförmälda värnpliktiga, som tillhöra
fotfolket, må, sedan de i följd med avslutad som-
marrekrytskola fullgjort sin första regementsövning,
äga kvarstanna i tjänstgöring intill slutet av vin-
terrekry tskolan;
62
Motioner i Första hammaren, Nr 71.
vid värnpliktslagen § 27:1 F
att, med bibehållande i detta moment av nn gäl¬
lande bestämmelser oförändrade, däri tillika införes
en bestämmelse om att, där för utbildningens främ¬
jande finnes nödigt, Kung! Maj:t må vid fotfolket,
med uppskjutande av repetitionsövning från ett år
till det nästföljande, kunna till ett och samma år
förlägga två repetitionsövningar, den ena under
årets förra och den andra under dess senare del;
vid värnpliktslagen § 27: 2
att därest en ökning av de icke vapenföra
värnpliktigas utbildningstid skulle visa sig behöv¬
lig, denna måtte sättas i behörig proportion till
det av oss föreslagna antalet övningsdagar för de
vapenföra värnpliktiga vid arméns huvudvapen;
vid värnpliktslagen § 27: 3
att däri omförmälda reservtruppövning be¬
stämmes till sju dagar och att samtidig inkallelse
av två eller flera årsklasser må kunna ske till sådan
övning;
vid värnpliktslagen § 35: 2.
att penningtillskott endast må utgå till värn¬
pliktiga, vilka tjänstgöra såsom underbefäl, under
tiden för sådan tjänstgöring;
vid värnpliktslagen § 36:1
att värnpliktiga tillhörande landstormen skola
vara skyldiga deltaga i en landstormsmönstring
jämte övning om sammanlagt tre dagar.
Motioner i Första kammaren, Nr 71.
63
Slutligen tillåta vi oss anhålla, att alla de ändringar i Kung!
Maj:ts proposition nr 59 med därtill hörande övergångsbestämmelser
och i övriga till särskilda utskottet hänvisade propositioner, som av
våra nu framlagda förslag kunna föranledas, måtte av utskottet vid¬
tagas.
Stockholm den 6 juni 1914.
S. H. Kvarmelius.
Jacob Larsson.
Oskär Eklund.
David Bergström.
K. G. Karlsson.
Frithiof Söderbergh.
Alfred Petersson.
Maurits Hellberg.
Carl Ekman.
Anton Halm.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Utbildningen ay infanteriets värnpliktiga..................................................................... 1
Olika utbildningslinjer.......................................................................................... 1
Sommarutbildningen............................................................................................. 5
Vinterutbildningen................................................................................................ 8
Utbildningens resultat och utbildningstidens längd ................................................ 14
Fackmannaomdömen om utbildningstidens förläggning och fördelning ..................... 19
Repetitionsövningama....................... 29
Utbildningstiden och arbetsmarknaden .................................................................. 30
Utbildningstidens förhållande till folkhälsa och folkuppfostran................................. 37
Utbildningens böljan i 20-årsåldern........................................................................ 41
Utbildningstiden och krigsberedskapen.................................................................. 45
övningstidens utnyttjande .................................................................................... 46
Värnpliktigt underbefäl ............................................................................................. 48
Truppförare......................................................................................................... 50
Instruktörer......................................................................................................... 52
Stockholm, Oskar Eklunds boktr., 1914.