Motioner i Första kammaren, Nr 67.
11
Nr 67.
Av friherre Gripenstedt, om ändring av § 27 värnplikts¬
lagen.
De kungl. propositioner till ny härordning och ny vämpliktslag, som
förelagts den nn samlade riksdagen, innehålla för visso högst betydande
förbättringar i vårt försvarsväsende. I fråga om en principiellt och prak¬
tiskt synnerligen viktig fråga innebära emellertid de framlagda förslagen
ett fasthållande vid grundsatser, som jag icke kan till fullo dela. Sålunda
har, i fråga om de värnpliktigas utbildningstid, den sammanlagda utbildnings¬
tiden tagits till utgångspunkt och sedermera uppdelats i en första tjänstgö¬
ring, som är olika vid olika truppslag, men vid alla understiger ett år,
samt repetition sövningar, även dessa av växlande längd. För de framlagda
förslagen utmärkande är, att den första repetitionsövningen icke har karak¬
tären av en repetitionskurs, utan av en trupputbildningsperiod, under vilken
huvudsakligen genomgås för den yngsta deltagande årsklassen alldeles nya
saker.
Detta är i huvudsak samma princip, som följts i 1901 års härord-
ningstorslag, ehuru där den sammanlagda utbildningstiden då föreslogs till
365 dagar för alla vapenslag, vilken tid sedan utan strängt logisk grund
uppdelades i »rekrytskola» och »repetitionsövningar».
Det lärer emellertid vara uppenbart, att eu dylik princip för utbild¬
ningens anordnande varken är fullt tillfredsställande ur utbildningssynpunkt
eller ur krigsberedskapssynpunkt.
Det är nämligen eu inom alla välordnade härar erkänd grundsats, att
den första tjänstgöringen är den avgörande för en armés krigsduglighet och
krigsberedskap. Vid bedömandet av en härordnings effektivitet tages därför
överallt den första tjänstgöringen till beräkningsgrund, tv under denna del
12
Motioner i Första kammaren, Nr 67.
av värnpliktstjänstgöringen är det som såväl de enskilda individerna som
truppförbanden skola erhålla sin fullständiga kr ^utbildning. Repetitions-
övningarna, vilka hava till ändamål, dels ett uppfriskande av redan inhäm¬
tade färdigheter, dels möjliggörandet av övningar med förband, som något
så när erinra om fältförhållanden, räknas i allmänhet icke in i den egent¬
liga utbildningstiden. När man sålunda t. ex. talar om den treåriga tjänst¬
göringstiden i Frankrike, så menas härmed den första tjänstgöringen, till
vilken sedermera komma inkallelser om sammanlagt femtio dagar.
Ovan antydda riktiga princip för utbildningstidens bestämmande var
också införd i det inom generalstaben utarbetade förslag, som låg till grund
för 1875 års kungl. proposition om ny härordning och ny värnpliktslag.
Enligt denna grundsats måste tydligen den första tjänstgöringen bestå
icke endast av den egentliga rekrytskolan utan också av trupputbildning,
anordnad med logisk stegring, så att tjänstgöringen avslutas med de högsta
enheternas utbildning under samövning mellan olika truppslag. Först när
på detta sätt en fullständig utbildningscykel genomgåtts, har den värnplik¬
tige fått den erforderliga krigsutbildningen och kan definitivt hemförlovas
för att sedan endast inkallas till de kortare repetitionskurser, som erfordras
för krigsduglighetens vidmakthållande. Av dessa skäl torde det redan ur
formell synpunkt vara mindre riktigt att, såsom ända sedan år 1901 i de
kungl. propositionerna angående ny härordning och ny värnpliktslag skett,
till repetitionsövning räkna viss del av den utbildning, som hör till den
första tjänstgöringen.
Det har upprepade gånger framhållits, hurusom vår armé ovillkorligen
behöver en sammanhängande första utbildning, som sträcker sig över alla
årstider, och som — enligt min och mångas uppfattning — därest vår
armé skall kunna med utsikt till framgång upptaga striden mot en fiende,
vilkens trupper hava flerårig utbildning, icke kan sättas till mindre tid än
omkring ett år, vilket är den kortaste tid, som erfordras för att man skall
kunna med tillbörlig grundlighet och under olika klimatiska förhållanden
genomgå allt, som den värnpliktige behöver kunna.
Det kanske allra viktigaste skälet, som jag för min del vid 1911 års
riksdag även framhöll, sammanhänger emellertid med kraven på krigsbered-
skap. Inom de flesta arméer har under senaste tid lagts allt större vikt
uppå, att hava en så stor styrka som möjligt i ständig tjänstgöring, detta
dels för att kunna omedelbart och med kraft möta fientliga företag, avsedda
att försvåra egen mobilisering, dels även för att påskynda mobiliserings-
arbetet. I någon mån måste vi rätta oss efter dessa fakta.
Motioner i Första kammaren, Nr 67.
13
Så snart den utrikespolitiska situationen blir hotande fordras vidtagan¬
det av åtskilliga säkerhetsåtgärder, vilka äro av yttersta vikt. Hit höra
bland annat anordnande av gränsbevakning, förstärkning av fästningsbesätt-
ningarna, skydd för järnvägar och förråd m. m. Det vore synnerligen far¬
ligt, om ej dylika åtgärder kunde vidtagas utan verkställandet av en form¬
lig mobilisering, vilken ju enligt erfarenheten är ägnad att skärpa en kon¬
flikt. Någon förbättring i ifrågavarande hänseende inträder visserligen
genom de i Kungl. Majrts förslag införda möjligheterna att kunna i vissa
fall inkalla de värnpliktiga genom personliga order. Men alla olägenheter
äro icke därmed undanröjda.
Det är också nödvändigt att för själva mobiliseringen, när denna blir
oundviklig, hava en ej allt för obetydlig trupp i kasernerna. I annat fall
kommer arbetet med de inkallade värnpliktigas utrustning och med andra
nödviindiga åtgärder att gå högst betydligt mycket långsammare. För
vissa delar av Sverige gäller särskilt, att mobilisering på grund av de stora
avstånden är relativt långsam, varför, därest icke någon klass finnes i stän¬
dig tjänstgöring, ett fullständigt försvarslöshetstillstånd kan inträda under
eu synnerligen kritisk tid.
I stort sett samma skäl göra sig tydligen gällande beträffande neutral
litetsshjddet. Detta kräver ofta en långvarig bevakning av vissa områden,
varvid det icke minst i socialt avseende är viktigt att kunna i det längsta
bestrida den erforderliga säkerhetstjänsten med personal, som redan förut
är i tjänstgöring och icke behöver på extra ordinär tid dragas från sitt
borgerliga arbete.
Här anförda utbildnings- och krigsberedskapssynpunkter förefalla att
vara så viktiga, att de nödvändiggöra hållandet i ständig tjänstgöring av
en årsklass värnpliktiga eller åtminstone större delen av årsklassen.
Slutligen bör i detta sammanhang framhållas, hurusom vid de beridna
truppslagen behovet av ettårig första tjänstgöring gör sig gällande icke minst
med hänsyn till möjligheten att kunna på ett tillfredsställande sätt vårda
det dyrbara hästmaterialet, en tjänst, som icke kan tillgodoses uteslutande
med icke vapenföra och volontärer, och som dessutom skulle i allt för hög
grad inkräkta på de senares utbildning, därest de skulle till så betydande
del, som nu är nödvändigt, behöva användas för dylik tjänstgöring.
Om det sålunda måste anses nödvändigt att bestämma den första
tjänstgöringen till ett år, så följer därav icke, att hela personalen måste
utan avbrott vara i tjänstgäring. Det lärer sålunda under normala för¬
hållanden bliva möjligt att åtminstone vid de oberidna truppslagen i nästan
14
Motioner i Första kammaren, Nr 67.
samma utsträckning, som det kungl. förslaget föreslår, giva dem, som be¬
hövas för jordbruket, och som väl tillgodogjort sig utbildningen, sommar¬
ledighet. Andra, som icke äro jordbruksarbetare, torde kunna beredas mot¬
svarande ledighet under annan tid av året. Men det bör fasthållas vid,
att alltid någon del av årsklassen befinner sig i tjänstgöring. Dessutom
bör stipuleras, att sådan längre ledighet endast beredes sådana värnpliktiga,
som styrka, att de äro i behov av förtjänst eller erforderliga för beredande
av arbetskraft åt jordbruket eller hava arbete på annat håll.
I socialt avseende torde den här föreslagna anordningen näppeligen
bliva mera betungande än nu, enär värnpliktstjänstgöringen skulle ansluta
sig till det borgerliga tjänsteåret och bättre lämpa sig efter fluktuationerna
på arbetsmarknaden. Snarast kan det sägas vara en fördel för de värn¬
pliktiga att kunna under ett helt år bliva försörjda, därest de icke alldeles
bestämt veta, att de kunna under någon mindre del av detta år få annat arbete.
Beträffande slutligen tjänstgöringens närmare reglering göra sig vid
olika truppslag i viss mån olika synpunkter gällande och kräva beaktande
inom gränserna av den princip, som här ovan uttalats.
Medan det vid oberidna truppslag sålunda i regel blir möjligt att be¬
gränsa den faktiska tjänstgöringen till ungefärligen den tid, som uppta¬
gits i den kungl. propositionen, ehuru med den eventuella tjänstledig¬
hetens fördelande på något olika sätt, så bör utan tvivel tjänstgöringen
vid kavalleriet och fältartilleriet utsträckas utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit.
På grund av vad jag ovan anfört, får jag hemställa, att riksdagen
måtte för sin del besluta, att § 27, mom. 1 A och E i värnpliktslagen
skall erhålla följande förändrade lydelse.
A. Vapenför värnpliktig, med undantag av dem,
som nämnas under B, C eller D i detta moment, är,
sedan han blivit inskriven, skyldig att under fredstid
dels genomgå eu första tjänstgöring om ett år, dels,
utom vad beträffar å sjömanshus inskrivna värnpliktiga,
fullgöra repetitionsövningar på sätt nedan stadgas.
a) Den första tjänstgöringen tager sin början under
första värnpliktsåret. Under densamma må, på sätt
Konungen närmare förordnar, vapenför värnpliktig, som
icke uttagits för utbildning till underbefäl eller fack¬
man, kunna, förutom sådan kortare tjänstledighet, som
enligt tjänstereglemente kan av vederbörande befälhavare
Motioner i Fänta kammaren, Nr 67.
15
beviljas, erhålla tjänstledighet under en eller högst två
perioder för en tid av sammanlagt högst:
vid fotfolket sextio dagar;
vid rytteriet, fältartilleriet och positionsartilleriet
tjugu dagar;
vid fästningsartilleriet, ingenjörtrupperna och fält¬
telegraftrupperna sextio dagar:
vid trängen i egentlig trängtjänst och i sjukbärar-
tjänst etthundraåttiofem dagar;
vid trängen i egentlig sjukvårdstjänst och vid för-
plägnadstrupperna etthundrafemtiofem dagar,
vid marinen: å sjömanshus icke inskrivna värn¬
pliktiga, om de uttagits till sjötjänst eller stationstjänst
samt icke av Konungen förklarats skola undergå all
dem åliggande tjänstgöring i en följd, i etthundra dagar,
och om de uttagits till kustartilleritjänst i trettio dagar,
b) Eepetitionsövningarna fullgöras:
vid fotfolket i eu omgång om trettio dagar under
vartdera av tredje och fjärde åren;
vid rytteriet, fältartilleriet och positionsartilleriet
i en omgång om fyrtiotvå dagar under vartdera av
tredje och fjärde åren;
vid fästningsartilleriet, ingenjörtrupperna och fält¬
telegraftrupperna i en omgång om trettiofem dagar under
vartdera av tredje och fjärde åren;
vid trängen i egentlig trängtjänst och i sjuk-
bärartjänst i två omgångar, vardera om trettio dagar,
före utgången av fjärde eller femte året;
vid trängen i egentlig sjukvårdstjänst och vid för-
plägnadstrupperna i en omgång om trettio dagar under
fjärde året; dock att
värnpliktiga, som vid trängen eller förplägnads-
trupperna uttagits för utbildning till underbefäl eller
fackmän, alltid skola, på sätt Konungen närmare be¬
stämmer, fullgöra två repetitionsövningar, vardera om
trettio dagar, före utgången av fjärde eller femte året;
vid marinen: å sjömanshus icke inskrivna värn¬
pliktiga, om de uttagits till sjötjänst eller stationstjänst
16
Motioner i Första kammaren, Nr 67.
samt icke av Konungen förklarats skola undergå all
dem åliggande tjänstgöring i en följd, i en omgång
om etthundra dagar under fjärde året, och om de ut-
tagits till kustartilleritjänst i en omgång om fyrtiotvå
dagar under fjärde året.
E. Vapenför värnpliktig, som för utbildning vid
Norrbottens regemente eller Grottlands infanteriregemente
uttagits från annat regementes inskrivningsområde, må,
på sätt Konungen finner gott förordna, fullgöra honom
åliggande första tjänstgöring samt en eller två repeti-
tionsövningar i en följd.
Stockholm 6 juni 1914.
J. Gripenstedt.
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1914.