Motioner i Andra hammaren, Nr 28.
1
Nr 28.
Av herr OlaUSSOll, 111. fl., om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående viss ändring i hittills tillämpat förfarande vid
fastställande av taxor för färjinrättningar.
Som bekant meddelar Kungl. Maj:t tillstånd för de väghållnings-
skyldige att av vägfarande uppbära särskilda avgifter för begagnandet av
allmän färja, som av de väghållningsskyldige anordnats och underhålles.
Att de väghållningsskyldige sålunda medgivas rätt att få uppbära vissa
avgifter för färjinrättningens begagnande är ju helt naturligt med hänsyn
till de ofta synnerligen dryga kostnader, som anordnandet och under¬
hållandet av färjan ådrager väghållningsdistriktet. Därtill kommer, att
färjningen i motsats till vägunderhållet i allmänhet innefattar en verklig
transport, ofta av betydande längd, och sålunda närmast att förlikna med
vanlig sjöfart. Att det icke av de väghållningsskyldiga skäligen kan be¬
gäras, att de utan avgift skola sålunda verkställa transporter sjöledes,
synes uppenbart.
Av ålder har emellertid i de kungl. brev, vilka reglera avgifterna
för varje särskild färja, plägat intagas bestämmelser om att från er¬
läggandet av avgifter för färjans begagnande skulle vara befriade kungliga
och furstliga personer, krono- och fångskjuts samt andra kronotransporter,
allmänna posten, kurirer, tågande trupper, samt ämbets- och tjänstemän,
då de färdas i tjänsteärenden. Någon allmän bestämmelse i lag därom att
ovannämnda personer, transporter och myndigheter skola vara befriade
från erläggandet av avgift för begagnandet av allmän färjinrättning existe¬
rar icke. Visserligen tinnes i nådiga kungörelsen angående formulär till
taxa å avgifter för begagnandet av färjinrättningar den 30 december 1911
anmärkt, att nämnda personer, transporter och myndigheter skola vara
undantagna från erläggandet av avgift. Då emellertid — förutom det att
undantagen i fråga intagits allenast såsom eu anmärkning i kungörelsen
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 4 samt. 10 käft. (Nr 28—30). 1
Motioner i Andra kammaren, Nr SS.
— kungörelsen i sin kelhet icke avser annat än tjäna såsom formulär för
vederbörande vid uppgörandet av förslag till taxa för färjinrättning, kan
sagda bestämmelser icke tilläggas karaktären av någon allmän författning.
Att kungliga personer, kronotransporter, allmänna posten samt ämbets-
och tjänstemän m. fl. hittills undantagits från erläggandet av avgifter för
begagnandet av färj inrättning har sålunda allenast sin grund i en från
äldre tider kvarstående praxis.
En dylik praxis synes dock icke längre böra bibehållas. Numera
har ju på alla områden uttryckligen fastslagits den grundsatsen, att staten,
då den använder sig av anordningar och inrättningar, som drivas av en¬
skilda eller korporationer, skall i likhet med trafikanter i allmänhet erlägga
avgifter för inrättningens begagnande. Sålunda erlägger som bekant staten
till de enskilda järnvägarnas förvaltningar ersättning för transporter för
statens räkning å de enskilda järnvägarna. Enahanda är ock förhållandet
beträffande enskildas ångfartyg. Yid begagnandet av dessa antingen för
kronotransporter i allmänhet, för postbefordran eller för befordran av
ämbets- och tjänstemän i tjänsteärenden erlägger staten avgift i likhet
med enskilda. Jämför man härmed färjinrättningama, framträder skarpt
det oberättigade i att de väghållningsskyldiga skola vara skyldiga att utan
avgift med färj inrättning verkställa alla slags förekommande transporter
för statens räkning. Mellan färjtrafiken och fartygsbefordringen i allmän¬
het förefinnes nämligen icke någon principiell åtskillnad. I båda fallen
försiggår en verklig transport till sjöss med anlitande av för ändamålet
anskaffade befordringsmedel. Yid många färj inrättningar är ock den väg-
längd färjan har att tillryggalägga samt trafiken med färjan så betydande,
att väghållningsskyldige måste anskaffa särskilda ångfärjor eller motor¬
färjor för ändamålet, varigenom alltså färjningen i alla avseenden blir fullt
jämförlig med vanlig sjöfart. Men vid sådant förhållande synes det hårt,
att de av väghållningsbesväret redan förut hårt betungade väghållnings-
distrikten skola vara skyldiga att utan någon som helst ersättning med
färjan verkställa alla förekommande transporter för statens räkning, under
det att en vanlig fartygsägare äger att för dylika transporter åtnjuta er¬
sättning.
Näppeligen torde ens av någon ifrågasättas, att de väghållnings¬
skyldige skulle åläggas att avgiftsfritt verkställa transporter för statens
och statsmyndigheternas räkning å allmän landsväg. Lika litet synes
emellertid de väghållningsskyldige böra åläggas att utan avgift verkställa
dylik befordran över färjställena.
Nu kan möjligen invändas, att, eftersom de väghållningsskyldige få
Motioner i Andra kammaren, Nr 28. 3
statsanslag till underhållet av allmän väg, bro eller färja, staten bör hava
rättighet att såsom villkor härför betinga sig rätt till avgiftsfritt begag¬
nande av färjan. Såvitt jag har mig bekant, har emellertid riksdagen
aldrig föreskrivit något dylikt villkor och föreskrivandet av ett dylikt så¬
dant skulle ock vara att med ena handen återtaga vad staten med den
andra givit. För övrigt skulle enligt mitt förmenande med samma skäl
kunna såsom villkor för statsbidragets åtnjutande föreskrivas skyldighet
för väghållningsdistrikten att å allmän landsväg utan avgift verkställa
transporter för statens räkning, vilket emellertid, såsom nyss nämnts, icke
lärer av någon ifrågasättas.
Då den av Ivungl. Maj:t för färjinrättningarna i allmänhet hittills
påbjudna skyldigheten att utan ersättning befordra kungliga och furstliga
personer, krono- och fångskjuts samt andra kronotransporter, allmänna
posten, kurirer, tågande trupper samt ämbets- och tjänstemän, då de färdas
i tjänsteärenden, icke är i lag uttryckligen stadgad och icke heller finnes
föreskriven beträffande övriga inrättningar av liknande slag, exempelvis
enskilda järnvägar och rederier för fartygsbefordran, samt densamma dess¬
utom ofta för de väghållningsskyldige är synnerligen betungande, synes
det riktigt, att denna sedan äldre tider kvarstående anordning helt och
hållet avskaffas, utom möjligen vad angår kungliga och furstliga personer.
Med stöd av vad sålunda anförts får jag vördsamt hemställa,
att riksdagen ville i skrivelse till Ivungl. Maj:t
anhålla, att Ivungl. Maj:t vid fastställandet hädanefter
av taxor för färjinrättningar icke måtte föreskriva be¬
frielse från erläggandet av avgift för färjornas begag¬
nande för andra än kungliga och furstliga personer.
Om remiss till jordbruksutskottet anhålles.
Stockholm den 24 maj 1914.
Carl L. Olausson. . Oscar Öster//. Emil Molin.
Dombäcksmark.
Herman Andersson. F. O. Gallstrand. Cornelius Olsson.