Motioner i Andra kammaren, Nr 205.
11
Nr 205.
Av herr Liljedahi, om skrivelse till Kiingl. Maj:t angående utfärdande
av föreskrift, att rusdrycker ej få finnas ombord å flottans
fartyg.
Sverige behöver en stark flotta, då icke mindre än 80 procent av
dess befolkning bo i de härader och städer, som ligga vid kusten, och
för alla partier står detta behov som ett erkänt faktum. Vid inne¬
varande riksdag föreligga också olika förslag till lösningen av frågan
°,m ny anskaffning av fartygsmateriel. Död är och förblir dock all mate¬
riell massa, om den ej förbindes med det liv, som kan göra den hand¬
lingskraftig. Krigsflottans duglighet beror av den rätta avvägningen
mellan den materiella massan och det intellektuella, fysiska och mora¬
liska mått av levande kraft, som styr det hela. Ett litet land med be¬
gränsade resurser måste framför allt efterse, att det kan uppnå största
möjliga moraliska kraftprestation i ett krig. Därför duger det icke att
hålla det störa folkförädlingsproblemet utanför Sveriges krigsmakt. Det
måste skjuta in en viktig uppgift även där. På militärbefälet måste
nationell ställa den oavvisliga fordran, att det just för landets säkerhets
skull gör de personliga offer av njutningslystnad, vilka äro nödvändiga
för genomförandet av moraliska reformer inom krigsmakten.
Ingen kan bevisa, att vår flotta stärkes genom starka drycker
ombord.. Ingen kan ådagalägga, att de behövas för vidmakthållandet
av verkliga krigsmannaegenskaper eller för beredande av en sann glädje
ombord. Däremot kunna dessa drycker lätt verka i motsatt riktning.
Inspektören för flottans övningar till sjöss, amiral W. Dyrssen,
säger i ett ombord å pansarbåten Oskar II den 13 februari 1913 dag-
tecknat yttrande, som i bilaga åtföljde andra kammarens andra tillfälliga
utskotts utlåtande nr 8 vid 1913 års riksdag, bland annat följande: »Den
omständigheten, att Öl ingår i den dagliga utspisningen för manskapet
12
Motioner i Andra kammaren, Nr 205.
under sjötjänstgöring, ävensom att detsamma under dylik tjänstgöring
utspisas såsom extra förplägnad, har givetvis sin orsak i de säregna
förhållanden, under vilka tjänsten ombord utövas. Väderleksförhållan¬
dena, särskilt vintertid, samt de förekommande, ofta ansträngande arbe¬
tena framkalla där mången gång ett behov av stimulerande medel som
av den med sjölivet obekante ej kan tillfullo inses.»
I detta amiralens yttrande framhålla sålunda, att alkoholen äger
en stärkande förmåga, som stimulerar den trötte och ansträngde, och
därför bör ölet bibehållas. Sanningen är ju dock den rakt motsatta.
Just på grund av de stora ansträngningar, som flottans befäl och man¬
skap tidvis ha att utstå, böra spritdrycker ej ingå i livet ombord. Om
det vore sant, att ölet, såsom amiral Dyrssen påstår, verkligen stärker
krafterna hos flottans manskap, så borde ju framför allt de svagaste
erhålla Öl. Och de svagaste äro skeppsgossarna. Men nu upplysa de
sjömilitära utlåtandena, att dessa skeppsgossar icke erhålla något Öl i
sin spisordning.
Vidare betonas det i myndigheternas yttranden, som i bilagor åt¬
följde nämnda utskottsutlåtande, att ölet måste finnas å flottans fartyg
såsom medel mot förkylning. I ett yttrande från Karlskrona (bilaga III)
heter det: »Den stimulerande egenskap, som förtärandet av en halv Öl
kan hava, är ur sanitär synpunkt stundom av ett välgörande inflytande
i och för förhindrandet av förkylningar av manskap, vilka av en eller
annan anledning blivit utsatta för kyla och väta, något som till sjöss
mycket oftare blir fallet än under lanttjänstgöring». Men skeppgossarna
berövas ju detta skydd mot förkylning, vilket borde synas hjärtlöst för
de myndigheter, som avgivit dessa om djup okunnighet i alkoholfrågan
vittnande yttranden.
Under de stränga klimatförhållanden, som råda i vårt land, kom¬
mer nog vår armé att utsättas för ett vinterfälttågs strapatser, om vi
få ett krig oss påsänt. Vid de vinterövningar, som redan nu bedrivas
med volontärer och till skidlöpareänst uttagna värnpliktige, får just på
grund av den ofta rådande starka kölden jämte andra orsaker ingen
alkohol ingå i utrustningen. De sjömilitära myndigheterna synas icke
äga en aning om det kända faktum, att alkoholen ej höjer kroppsvär¬
men utan driver blodmassan i ymnigare mängd ut till huden — genom
att åderväggarnas muskulatur förslappas av alkoholgiftet — där blodet
avkyles vid beröringen med den kalla luften, varför kroppstemperaturen
sänkes i stället för höjes vid alkoholförtäring. Särskilt måste detta
gälla för flottan, ty på sjön är det ofta kallare än i land. Alltså före-
Motioner i Andra kammaren, Nr 205. ■ 13
ligger här ytterligare ett skäl att bemanna vår flotta med en alkohol¬
fri besättning.
Kaptenen vid flottan E. Hägg riktade i Svenska Dagbladet för
den 26 april 1913 ett häftigt angrepp mot andra kammarens majoritet,
därför att vid samma års riksdag fattats beslut i anledning av en mo¬
tion, väckt av herrar Nilson i Örebro, Persson i Tällberg, Thorsson och
Kronlund, om riksdagsskrivelse angående ölets borttagande ur flottman¬
skapets spisordning. Hr Hägg berörde i sin artikel bland annat den
disciplinära sidan av denna ölfråga med presterande av följande bevis¬
föring: »Dels skulle räfsterna till förhindrande av ombordsmugglin°- av
Öl föranleda en ändlös rad av krigsrättsraål, dels skulle permittenterna
från fartygen, då de någon gång komma i land från sina torflao-da fly¬
tande hem, taga igen vad de under veckor gått miste om på ett sätt,
som ingalunda bleve för dem eller samhället gagneligt».
Mig synes detta resonemang av en officer vara en bedrövlio-
bankruttförklaring i fråga om befälsföring. Kan en sådan anklagelse
mot sjöofficerskåren som den, vilken innehålles i kapten Häggs påstå¬
ende, vara berättigad? Jag tror det icke. Där antydes, att "befälet ej
mäktar förekomma eu rent av häjdlös dryckenskap i land och ett indis-
ciplinärt brytande i massa av givna order, därest ölet borttoges ur man¬
skapets spisordning. Sanningen om disciplinen är dock den, att befälet
skall ha sin trupp i hand och uppfostra soldaterna eller matroserna även
till nyktra människor. Men jag medgiver, att detta försvåras betydligt,
om befälet för sin del använder spritdrycker ombord, medan manskapet
förbjudes detta. Det är därför nödvändigt att här taga steget fullt ut
i logisk riktning. Ett personligt föredöme i förmågan att,0leva utan
alkohol ombord å befälets sida skulle verka bättre på manskapets för¬
måga av samma levnadskonst än alla andra åtgärder tillsammans. Givet¬
vis skulle även de bästa avsikter i ett och annat fall komma att miss¬
lyckas, men där massfall av fylleriförseelser och orderbrott mot smugg¬
ling av spritdrycker skulle förekomma vid flottan efter en torrläggning,
så bleve ett sådant misslyckande icke en verkan av den nyktra folk¬
mening, vilken står bakom andra kammarens majoritet, utan i stället
en följd av den vanvård av trupp, som alltid är förkastlig. Här är det
fråga om allvar vid stärkandet av vår flotta och ej, såsom hr Hägg
säger, om fanatism.
Pinsamt verkar det, då de sjömilitära myndigheterna i utlåtandeu,
som avgivits under ämbetsmannaansvar, framhålla, att ölet behövs för
att giva manskapet någon förströelse i det enformiga livet inom relin-
14 Motioner i Andra kammaren, Nr 205.
gärna. Har man ombord å Sveriges flotta intet annat glädjeämne än
alkohol att bjuda manskapet?
Det går för närvarande en ren våg av nationell offervillighet
genom Sveriges folk, men den avart av nationalism, varom en talare i
andra kammaren vid remissen av den kungl. försvarspropositionen vid
denna riksdag erinrade, vill gärna förbinda patriotism med alkohol.
Detta uttalande väckte trots sin sanning häftiga protester inom en del
av landets press. Det blir då genom denna motions framläggande ett
tillfälle för riksdagen att uttala det förtroendet till flottans befälskårer,
att de för sin del icke vilja vara delaktiga i en sammankoppling: av
fosterlandskärlek och alkohol utan gärna se, att Sveriges flotta hedras
med en alkoholfri besättning. Vid besök i utländska hamnar finge våra
sjöofficerare i så fall tillfälle att för främmande gäster, som möjligen
besöka dem ombord, visa, att officerarna vid del svenska folkets egen flotta
verkligen representera Sveriges folk i dess bästa strävanden och icke
representera en isolerad överklass med dess förvekligade levnadsvanor.
På grund av vad jag sålunda anfört hemställes,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kung]. Maj:t
anhålla om sådana bestämmelsers utfärdande, att inga
rusdrycker få finnas ombord å den svenska flottans
fartyg.
Stockholm den 7 juni 1914.
Ernst Liljedahl.
STOCKHOLM, A.-B. P. A. NYMANS EFTEBTB. 1914.