Motioner i Andra kammarm, Nr 193.
]
Nr 193.
Av herr Åkerman i Stockholm, om uppförande av 12 över-
stelqjtnantsbeställningar å gemensam stat för infanteriet.
För att den stora utsvältning av hären, vilken avses i Kungl. Maj:ts
proposition till ny härordning, skall innebära den förstärkning av våra
lantstridskrafter, som är behövlig, är det — särskilt med hänsyn till de
värnpliktiges knappt tillmätta utbildningstid — nödvändigt, att ett gott
och talrikt befäl finnes för alla formationer, icke minst reservformationerna.
I härordningspropositionen föreslås också en del åtgärder för detta ända¬
mål, såsom ökning av personalen på ordinarie stat, uppsättande av reserv-
statsbefäl, förbättring av reservofficersutbildningen, utbildning av värnplik¬
tige till plutonchefer o. s. v. Min tro är emellertid, att alla dessa åtgär¬
der icke komma att visa sig tillfyllest, då det en gång gäller att fullstän¬
digt genomföra reservorganisationen och att skapa tillräckligt antal fullt
användbara reservtrupper, utan att den fast anställda befälskadern måste
ökas utöver vad som nu ifrågasättes. Särskilt gäller detta infanteriet. Min
tro är även, att en ökning av den fasta kadern kommer att åtminstone på
sina håll visa sig erforderlig med hänsyn till fredstjänstens krav.
Flera av de föreslagna åtgärderna för befälets anskaffande äro emeller¬
tid hos oss oprövade, t. ex. uppsättande av reservstatsbefäl. På grund
härav — och då dessutom tidpunkten för reservorganisationens fullstän¬
diga genomförande är ganska avlägsen — torde det vara riktigast att tills¬
vidare avvakta resultatet av de nu föreslagna åtgärderna, innan man före¬
slår en ytterligare ökning av den fast anställda personalen utöver vad
Kungl. Maj:t nu ifrågasätter.
Om jag sålunda på nu anförda skäl anser mig böra i allmänhet avstå
från att motionera om den sammansättning av den fast anställda perso-
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 4 samt. 76 käft. (Nr 193 —196). 1
•>
Motioner i Andra kammaren, Nr 193.
nalen på ordinarie stat, vilken generalskommissionen förordat, kan jag dock
icke underlåta att motionera beträffande en av generalskommissionen före¬
slagen kaderökning, nämligen inrättandet av 12 nya överstelöjtnantsbeställ-
ningar vid infanteriet. Beliovet av denna ökning är nämligen enligt min
mening särskilt stort. Det är dessutom av beskaffenhet att snart böra fyllas.
Uti propositionen angående ny härordning har Kungl. Maj:t föresla¬
git, att riksdagen måtte bifalla, att för härordningens genomförande å ge-
neralitetsstaten uppföras 12 arvoden om 1,000 kronor åt såsom brigad¬
chefer förordnade regementschefer vid infanteriet.
Av det propositionen bilagda statsrådsprotokollet framgår, att avsikten
är att tillsvidare ordna brigadchefsfrågan på det sätt, att 12 infanterirege¬
mentschefer, en för varje brigad, skulle förordnas i fred att, med bibe¬
hållande av beställningen på stat och regementschefsbefälet, vara brigad¬
chefer. I allmänhet skulle de således fullgöra såväl regementschefs- som
brigadchefstjänsten. Endast under de tider, då brigadschefsbefattningen
det fordrade, huvudsakligen under senare delen av rekrytskolan och under
senare delen av regementsövningarna, skulle dock regementschefsbefälet åt¬
minstone tidvis frånträdas och övertagas av överstelöjtnanten.
Det av Kungl. Maj:t framställda förslaget innebär icke och utger sig
icke heller för att innebära en fullständig lösning av frågan. En rationell
sådan lösning kan icke vinnas utan inrättande i vår armé liksom i de
flesta andra arméer med brigadindelning av brigadchefer och brigadstaber
å ordinarie stat.
En fördel, vars betydelse icke bör underskattas, vinnes dock genom
den av Kungl. Maj:t föreslagna anordningen, nämligen att brigad cheferna
få åtminstone något tillfälle att hira känna de truppförband, över vilka de
i krig skola föra befäl, och vice versa. Ävenledes blir det någon möjlig¬
het att utbilda och samarbeta brigadstaberna. Många av de olägenheter,
vilka äro förknippade med den nuvarande anordningen, hävas emellertid
icke genom förslaget och särskilt är det en — och en mycket stor sådan
— som kvarstår, nämligen att vid alla infanteriregementen, vilkas chefer
äro brigadchefer, befälsmekanismen rubbas vid mobiliseringstillfälle. Överste¬
löjtnanten rycker nämligen upp till regementsbefälhavare, en kapten eller
möjligen någon regementsofficer i reserven blir bataljonschef o. s. v.
Härvid kan även det oegentliga förhållandet inträffa; att yngre överste¬
Motioner i Andra kammaren, Nr 193.
o
löjtnanter komma att föra regementsbefäl, medan äldre och mer meriterade
sådana föra bataljon.
Tillgången på befäl på stat är icke heller så beräknad, att regements-
officersgraden utan allvarsammare olägenheter kan minskas vid mobilisering.
Även ur fredstjänstgöringens synpunkt torde svårigheter uppstå, om
regementscheferna under den brådaste tiden, då inspektions- och utbild¬
ningsarbetet ställer de största anspråken på regements- och bataljonschefer,
frånträda sitt befäl och provisoriska befälsförhållanden skapas.
Generalskommissionen har också insett olägenheten av den föreslagna
anordningen och särskilt med hänsyn till fredstjänstgöringens behöriga om¬
besörjande föreslagit uppförande av 12 nya överstelöjtnantsbeställningar å
gemensam stat för infanteriet. Genom en sådan åtgärd skulle den av
Kungl. Maj:t föreslagna anordningen verka betydligt fördelaktigare och
olägenheterna av att brigadchefer och brigadstaber icke äro uppförda pa
ordinarie stat och icke funktionera såsom sådana hela året om avsevärt
reduceras. Det bleve då ock möjligt att genom överflyttning på brigad¬
cheferna av en del ärenden bereda arméfördelningschefcrna en välbehövlig
lättnad i deras arbetsbörda.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa,
att riksdagen måtte besluta, att förutom å de sär¬
skilda regementenas stater uppförda beställningar måtte
å gemensam stat för infanteriet uppföras 12 överste¬
löjtnantsbeställningar.
Stockholm den 7 juni 1914.
J. Åker man.
'