Motioner i Andra hammaren, Nr 146.
1
Nr 146.
Av herr Larsson i Dala, om bildande av en lånefond till un¬
derstöd av anläggningar för gödselvård m. m.
Bristande dikning och bristande gödsling äro tvenne av de största
hindren för det svenska jordbrukets utveckling.
Genom särskilda anslag har riksdagen visat sig uppskatta betydelsen
av en rationell avdiknings genomförande å dikningsbehövande jordar. För
detta ändamål kan ju anslag erhållas från allmänna avdikningsanslagct
och norrländska avdikningsanslaget.
Visserligen har även staten indirekt och i någon mån främjat det
svenska jordbrukets gödselvård genom statsanslag till småbrukspremiering
och premielån. Men något direkt och kraftigt ekonomiskt bistånd för
genomförande av rationell gödselvård å alla svenska jordbruk liar svenska
staten ännu icke givit.
Enligt föreliggande beräkningar förlorar emellertid vårt land årligen
liera tiotal millioner kronor genom den gödselförstöring, som råder å fler¬
talet svenska jordbruk. Uppgifterna om den årliga förlustens storlek
variera mellan 30—80 millioner kronor. Jag har i samband med hun¬
dratals föreläsningsresor i vårt land ägnat denna fråga eu grundlig upp¬
märksamhet, och min övertygelse är, att sanningen ligger närmast det
sistnämnda oerhörda förlustbeloppet.
I varje fall är det ett oförnekligt faktum, att den rådande gödsel¬
förstöringen å hundratusental svenska jordbruk håller vårt lands jordbruk
nere och förorsakar vårt land eu ärsforlust av flera tiotal millioner kronor,
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 4 samt. 53 käft. (Nr 146—148),
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 146.
En av den svenska statens största och viktigaste uppgifter vidkom¬
mande vårt lands inre näringspolitik måste därför vara att genom eko¬
nomiskt bistånd och, om så kräves, genom lagstiftning i frågan utrota den
fördärvande och j ordbruksneddragande gödselförstöringen från våra landa-
mären och i det stället arbeta fram en rationell gödselvård å alla svenska
jordbruk, på det att vårt svenska jordbruk än eu gång måtte bliva ej
blott till namnet, utan ock till gagnet vårt lands modernäring.
Främst av allt borde sålunda staten genomföra rationella gödselvårds-
åtgärder (ogenomsläppliga båsgolv och urinrännor i samtliga djurstallar,
uppförande av gödselreservoar eller gödselhus, urinbrunn eller gödselvatten¬
brunn) å alla kronoegendomar och gorå detta så snart som någonsin möj¬
ligt. Kostnaden härför skulle givetvis gäldas av staten, men arrendatorn
av respektive kronoegendom skulle underhålla de ifrågavarande anlägg¬
ningarna och betala ränta å deras anläggningskostnad efter vanlig räntesats.
Härigenom skulle båda parterna vinna: kronoegendomarna skulle år
efter år komma i högre växtkraft och sålunda successivt stiga i värde
och arrandatorerna skulle genom de ifrågavarande anläggningarna vinna
ett skördestegringsvärde, som vore flerdubbelt större än anläggningarnas
ringa underhålls- och räntekostnader.
Mig synes det emellertid både önskvärt och nödvändigt, att eu lag¬
stiftning gives för rationell gödselvård å alla svenska jordbruk. Denna
lagstiftning skulle icke träda i kraft förrän t. ex. 15 ä 20 år efter
lagstiftningens utfärdande, och under denna långa tid skulle genom statens
kraftiga ekonomiska bistånd rationella gödselvårdsanläggningar kunna
genomföras å alla behövande jordbruk, där dylika anläggningar icke redan
äro gjorda.
Statens kraftiga ekonomiska bistånd skulle lämpligast givas i form av rän-
tefria amorteringslån, motsvarande dem, som beviljats av vissa hushållnings¬
sällskap, fastän givetvis hushållningssällskapens ekonomiska resurser äro allt
för små, för att de skulle kunna giva, vad som för denna stora sak kräves.
Sverige har ungefär 33A millioner hektar åker och annan odlad jord.
Kostnaden för här ifrågasatta gödselvårdsanläggningar kan beräknas till
ungefär 10—40 kronor per hektar åker. Nu finnes ju emellertid rationell
gödselvård på några tusental jordbruk och säkerligen skulle eu del jord¬
brukare, som hava en god ekonomi, icke för denna sak anlita statens
ekonomiska bistånd, vilket däremot skulle villigt och tacksamt anlitas av
de i ekonomiskt hänseende mer eller mindre resurssvaga jordbrukare.
Enligt en beräkning, som visserligen är och måste vara mycket app¬
Motioner i Andra kammaren, Nr 146. •'>
roximativ, skulle för nämnda frågas tillfredsställande lösning erfordras en
statens utlåning av sammanlagt 75 ä 100 millioner kronor (säkerligen ej
överstigande sistnämnda belopp), och borde lämpligen utlånas 5 millioner
kronor varje år för detta ändamål och utlåningen fortgå under 15 a 20
år, tills det stora målet vore vunnet. Om dessa lån vore räntefria 5-års-
amorteringslån och' första amorteringen erlades 2 ar efter lånets beviljande
(såsom förhållandet är med motsvarande lån från vissa hushållningssällskap),
så skulle ränteförlusten (= statens reella bidrag för ändamålet) bliva, efter
beräknad 4V2 % ränta, 900,000 kronor i medeltal per år under de 15,
respektive högst 20 år, som ifrågavarande utlåning skulle fortgå med ett
utlåningsbelopp av 5 millioner kronor per år. Genom statens reella bi¬
drag av i medeltal under 15 å 20 år ungefär 900,000 kronor per år (=
knappast 0,3 % av budgeten) skulle vi i Sverige kunna fullständigt till¬
täppa nuvarande förfärliga förlustkälla, om upptill 80 millioner kronor pei
år och den nämnda statsutgiften skulle genom verkningar och återverknin¬
gar visa sig så. fruktbringande, som näppeligen någon annan statsutgift
någonsin varit.
En av Europas mest kända män uttalade för snart ett halvsekel se¬
dan den stora och sanna satsen, att »från jordbrukets framåtskridande eller
tillbakagående daterar sig rikens blomstring eller förfall».
Men utan en rationell gödselvård på varje gård, större som mindre,
skall Sveriges jordbruk aldrig bliva vad det kan bliva i fråga om utveck¬
ling och framåtskridande, och jag får därför, under förhoppning om till¬
börlig kontinuitet i fråga om första delen av mitt äskande, härmed hem¬
ställa,
att riksdagen måtte för år 1915 avsätta eu fond
av 5 millioner kronor att utgå som räntefria lån i och
för rationella gödselvårdsanläggningar å behövande jord¬
bruk ;
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om
utarbetande av bestämmelser för lån ur ifrågavarande
lånefond;
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om
genomförande av rationella gödselvårdsanläggningar sna¬
rast möjligt å alla kronoegendomar och enligt i denna
motion givna grunddrag angående dessas kostnad, un¬
derhåll och ränta;
4
Motioner i Andra hammaren Nr 14:6.
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om
utarbetande av förslag till lagstiftning mot gödselför¬
störing och för främjande av rationell gödselvård.
Stockholm den 29 maj 1914.
Nils Larsson,
Dala.