Motioner i Andra kammaren, Nr 138.
11
Nr 138.
Av herr Lilldliageil in. fl., om skrivelse till Kungl. Maj:t an¬
gående undersökning rörande verkningarna av de norr¬
ländska arrende- och vanhävdslagarna samt förslag till
förbättringar i dessa lagar.
Sveriges främsta realpolitiska frågor
äro den sociala frågan och fredsfrågan.
Eu socialpolitisk lagstiftning får ej lämnas åt sitt öde, sedan den väl
under stora svårigheter kommit till stånd, vanligen i ett särdeles lemlästat
skick. Den bör följas med allra största uppmärksamhet i synnerhet i
början, för att man skall kunna både i tid bättra de uppenbarligaste
bristerna och vinna vägledande erfarenheter för andra uppgifter. I ut¬
ländsk social lagstiftning plägar understundom denna tanke taga sig det
uttrycket, att i själva lagen föreskrives, att den skall undergå revision
efter viss tid.
I norrlandsfrågan ha hittills såsom lagstiftning antagits följande lagar:
år 1906 den så kallade förbudslagen, som år 1912 något utvidgades,, år
1909 eu lag om ägostyckning efter det förut en provisorisk lagstiftning
från 1905 varit i tillämpning, år 1907 eu lag om jorda vsöndring, kom¬
pletterande ägostyckningsbestämmelserna, år 1909 eu vanhävdslag och år
1909 en arrendelag. Förbudslagen gäller för bolag och ekonomiska för¬
eningar, arrende- och vanbävdslagarne för bolag, ekonomiska föreningar
och enskilda skogsspekulanter samt ägostycknings- och jordavsöndrings-
bestämmelserna för alla.
Under de senare åren har i andra kammaren föreslagits att hos
regeringen begära en undersökning av nämnda lagars verkningar. Dessa
motioner avslogos av riksdagen och vunno icke heller andra kammarens
32
Motioner i Andra hammaren, Nr 138.
bifall i vidare mån, än att kammaren 1910 och 1911 beslöt att begära
en fullständig undersökning rörande verkningarna av förbudslagen samt
framläggande på sätt, som funnes lämpligt, av resultaten utav denna under¬
sökning.
Rungl. Maj:t uppdrog sedermera den 30 december 1911 åt lands¬
hövding J. Widén att verkställa utredning rörande verkningarna allenast
av förbudslagen. De av herr Widén i riksdagen ivrigt bekämpade för¬
slagen, att en undersökning borde ske även av de andra lagarnas verk¬
ningar, befanns under denna utredning omöjligen kunna undanskjutas,
åtminstone såvitt avsåg ägostycknings- och jordavsöndringsbestämmelserna.
Uppdraget vidgades därföre med att omfatta verkningarna även av dessa
bestämmelser. Betänkande i bägge ämnena avgavs den 16 juni 1913.
Synnerliga anledningar förefinnas att nu upptaga frågan, även såvitt
den rörer arrende- och vanhävdslagarna. Det är många och viktiga saker,
som det gäller, både beträffande dessa lagars verkningar i och för sig och
deras betydelse i lagstiftningssystemet, i den mån det senare redan blivit
en verklighet eller ännu väntar på sitt utförande. Ett särskilt behov av
en dylik undersökning förefinnes med anledning av dessa lagars ifrågasatta
utsträckning till Yärmlands län och eventuellt även andra delar av södra
och mellersta Sverige. Det är stor skada, att erfarenheterna om dessa
lagars verkningar icke föreligga just nu, vilket varit så mycket lättare
och billigare att åstadkomma, ifall undersökningen därom ägt rum samtidigt
med undersökningen av de båda andra lagarna och med begagnande av
den stora apparat, som för det senare ändamålet ändå satts i gång.
Undersökningen bör naturligtvis omfatta lagarnas verkningar i de
avseenden, för vilkas tillgodoseende de blivit stiftade. Det bör således
utredas, hur det i tillämpningen gestaltat sig med arrendelagens bestäm¬
melser om viss minsta arrendetid, om rätt för arrendator att odla och få
ersättning för jordförbättringar samt åtnjuta husbehovsvirke och bete, om
skyldigheten för jordägaren att bygga husen och verkställa större repara¬
tioner, om syneförrättningar, om övergångsstadgande, som förbjuder lagens
verkan i något avseende på äldre avtal, om lagens giltighet enligt ingressen
allenast där arrendet omfattar inrösningsjord till en vidd av minst 4 hektar
och så vidare. Beträffande vanhävdslagen bör utredas, i vad mån jordbruks-
kommissionerna verkat i sin uppgift och vilka vanskligheter därvid mötts, vilka
tolkningar givits åt lagens grundstadgande i 1 § första stycket (jämför
misstolkningen för Nås socken anmärkt av undertecknad vid 1913 års
remissdebatt inom andra kammaren), i vad mån jordägare söka utan er¬
13
Motioner i Andra kammaren, Nr 138.
sättning överflytta tungan av lagen på arrendatorerna, vilken tolkning
givits av »självständigt jordbruk» såsom vilkor för lagens tillämplighet,
vilken verkan kunnat iakttagas av kompromissbestämmelscn i 1 § tredje
stycket om lagens otillämplighet i allmänhet, där norrländska arrendelagen
gäller, och så vidare.
Det hemställes alltså,
att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t begära en
undersökning angående verkningarna av de norrländska
arrende- och vanhävdslagarna samt framlägga resultaten
av denna undersökning och föreslå de förbättringar i
dessa lagar, som kunna av förhållandena påkallas.
Stockholm den 29 maj 1914.
Carl Lindhagen. Ernst Hage. Sven Linders.
Olof Nilsson, Tånga. Eric Engström. Christian Ericson.
G. It. Dahlberg. N. A:son Berg.