Motioner i Första kammaren, Nr 7.
1
Nr 7.
Av herr Gelotte, om ändring i gällande bestämmelser an¬
gående lösen för bevis över växelprotest.
Nuvarande kostnader för verkställd protest å växel utgår med
kronor 4: 50. Av dessa erhåller statsverket i stämpelavgift 50 öre,
resten tillfaller notarius publicus eller annan därtill av veder¬
börande bemyndigad person, som har att av dessa gälda vittnes-
ersättning, vilken i regel utgår med 50 öre, således ett netto på kronor
3: 50 för sagda förrättning.
Givetvis bör .ju envar ha skälig ersättning för utfört arbete och
havda besvär, men i detta fall synes det mig högst tvivelaktigt,
huruvida arbetet och besväret stå i proportion till ersättningen, tv
denna förrättning är, åtminstone å de större platserna, eu dagligen
återkommande sysselsättning och utföres helt schablonmässigt på
tryckta formulär med endast ifyllande av namn och belopp, således
ett helt vanligt mekaniskt arbete, som det oaktat tillför utövaren
högst väsentliga inkomster, vilka i regel få gäldas av de personer,
som för fordran mottagit växeln i likvid.
I kungl. förordningen av den 7 december 1883 om expeditions¬
lösen stadgas, att ett protestprotokoll skall gäldas med 2 kronor
för första arket — i allmänhet är ett ark fullt tillräckligt.
Ett dylikt protokoll, som i all huvudsak upptager endast av¬
skrift av växeln, utföres som här ovan sagts helt mekaniskt, må
väl med skäl kunna anses vara betalt med hälften, eller 1 krona.
Vad nu beträffar lösen för bevis, 1 krona, som omförmäles i
samma kungl. förordning, anser jag denna böra helt utgå. Denna
avgift, som åtminstone icke å alla platser var gällande från början
av förordningens tillkomst, grundar sig på ett Kungl. Maj:ts utslag av
år 1887. Anledningen var ett av justitieombudsmannen föranstaltat
åtal mot notarius publicus i Karlshamn, föranlett därav att lösen
tagits för gjord anteckning å protesterad växel.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 3 samt. 7 käft. (Nr 7—10).
1
2
Motioner i Första kammaren, Nr 7.
Vid målets handläggning inför rådstuvnrätten därstädes an¬
förde åklagaren följande: »Att handling och bevis ej vore det¬
samma, anteckning skulle alltid meddelas avgiftsfritt, lagstiftaren
hade tydligen i förevarande fall använt 'anteckning’, på det att lösen
såsom bevis ej skulle komma ifråga, och något ökat besvär vore
alltså ej ålagt notarius publicus, lika litet som han före tillkomsten
av detta stadgande ägde beräkna lösen för anteckningen. Anteck¬
ningen vore dessutom jämförlig med den i 57 § utsökningslagen
göres och fordringsbevis, då sådant för utmätnings vinnande lämnas
till utmätningsman och varför icke lösen tages.» Rätten ogillade
emellertid åklagarens yrkande. Hovrätten fann att notarius publicus
saknat stöd i lag för sitt förfarande att uppbära lösen.
Kung! Maj:t fann skäligt att, med ändring av hovrättens ut¬
slag, gilla rådstuvurättens i målet meddelade beslut. Till detta be¬
slut kommo 4 av justitieråden, då däremot 2 »ej funno skäl att i
hovrättens utslag göra ändring».
På grund av vad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
ville anhålla, det Kungl. Maj it måtte låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
förändring av nu gällande kungl. förordning an¬
gående expeditionslösen, att kostnaderna för växel¬
protest må utgå med kronor 2: 50, däri inbegripet
stämpelavgift.
Stockholm den 23 januari 1914.
B. E. Gelotte.