Motioner i Andra kammaren, Nr 97.
1
Nr 97.
Av herr JonSSOll i Gumboda, om skrivelse till Kungl. Maj:t
angående revision av resereglementet.
Då under närmast stundande tider statskassan torde komma att be¬
tungas av mer än vanliga utgifter iföljd, varav ständigt nya skatteobjekt
måste uppsökas, framträder osökt den tanken, om ej besparingar på något
sätt kunna iakttagas i de nu utgående utgifterna, vilka besparingar säker¬
ligen skulle vara behövliga och kunna användas för andra statsändamål.
Med tanken fäst på detta har jag funnit, att enligt kungl. reseregle-
mentet av den 13 december 1907 »till efterrättelse vid beräknande av
resekostnads- och traktamentsersättning för extra förrättningar» enkel del
besparingar skulle kunna göras. I detta resereglemente bestämmes för de
tre första klasserna att vid resa med ångfartyg den resande har rättighet
debitera avgift för två hyttplatser och jämväl vid resa. med skjuts rättig¬
het att debitera skjutslega för två hästar. Denna sistnämnda rättighet
tillkommer även resande tillhörande fjärde klassen.
Huru en resande på ångfartyg samtidigt kan behöva använda sig av
två hyttplatser, har jag svårt att fatta. Mera tänkbart är att en resande
kan använda två hästar vid resa med skjuts. I de trakter av landet, så¬
som mellersta och södra Sverige, där vanligen tvenne hästar användas för
allt slags körning, får man finna sig i saken. Dessa landsdelar äro ju i
övrigt så rikt försedda med järnvägsfärbindelser att resa med skjuts sällan
och jämförelsevis på endast korta sträckor torde förekomma.
Annorlunda ter sig förhållandena i Norrland med dess ringa järnvägs¬
förbindelser i förhållande till de stora avstånden. Där är för övrigt bruket
att åka efter två hästar under sommaren ytterst sällsynt samt så gott som
omöjligt under vintern, enär den djupa snön på vägarna lägger hinder
därför. Där spelar denna bestämmelse »skjuts för två hästar» eu stor
roll i fråga om utgifterna och skall jag här nedan anföra några exempel,
som visa vartill bestämmelserna i fråga kan leda.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 4 samt. 49 höft. (Nr 97 98).
1
2
Motioner i Andra Jcammaren, Nr 97.
År 1910 utsände hushållningssällskapet i Västerbottens län en nämnd,
bestående av två personer, för att utdela ett statens penningepris å 1,020
kronor till premiering av det mindre jordbruket inom nämnda län och
jämväl förmedla odlingslån till cirka samma belopp. Denna nämnds rese¬
kostnader uppgingo till något över 2,000 kronor, enär ledamöterna i nämn¬
den hade rättighet resa efter »gällande resereglemente».
1 tidningen »Norra Västerbotten» stod under förlidne sommar följande
uppgift införd: »När staten betalar. . .» »För att verkställa avsyning å
ett arbete, som dragit en kostnad av cirka 2,000 kronor i Vistån inom
norra delen av Arvidsjaur hade förordnats: l:o) en kapten i väg- och
vattenbyggnadskåren från Luleå; 2:o) en överjägmästare från Skellefteå;
3:o) revirförvaltaren; 4:o) en godeman från övre delen av Eåneå socken
och 5:o) kronojägaren inom bevakningsdistriktet.
Kostnaden för synen drog en 7 å 800 kronor, och således ett belopp,
som icke mycket understiger halva arbetskostnaden.
Fallet är typiskt för hur det misshushållas med statens pengar här
i landet i vissa avseenden.»
Jag förbigår de kännbara kostnader denna bestämmelse »skjutslega
för två hästar» åstadkommer för den enskilde vid lantmäteriförrättningar,
syner och dylikt för att i stället påpeka de orimliga resekostnader, som
utgå för nämnder där 3, 4 h 6 personer resa för samma ändamål. Gäl¬
lande skjutsstadga bestämmer, att två personer äga rätt åka efter en häst
och således fins det möjlighet för medlemmar av dessa nämnder att resa
mycket billigt. Således hava t. ex. fyra personer möjlighet resa tillsam¬
mans efter två hästar, under det staten blir debiterad för åtta, förutom
åkdonspengar 75 öre ä 1 krona pr mil samt 1 krona ersättning för var
gång avflyttning av medföljande saker förekommer. I årets statsverks-
proposition — sjätte huvudtiteln — förekommer å sidan 109—110 ett
anslag på 185,000 kronor. Från detta anslag torde bland annat enligt
min mening varje år utbetalas ersättning för ett stort antal skjutshästar,
som icke äro använda för de debiterade resorna. Utgifterna från detta
anslag höjas årligen avsevärt, från 1908 till och med 1912 med mer än
50,000 kronor. Jag håller för troligt att, om endast verkliga resekost¬
nader utbetalades, detta anslag knappt behövde höjas med de 40,000
kronor, som Ivungl. Maj:t nu begär av Riksdagen. Många fall, förutom
dem jag påpekat, förefinnas, där ett nedbringande av statens utgifter till
avsevärda belopp kunde åstadkommas genom den ändring i kungi. rese-
reglementet, som här åsyftas. Jag inser mycket väl, att detta kommer att
möta största motstånd, därför att dessa extra inkomster givit anledning till
Motioner i Andra kammaren, Nr 97.
3
att de, som komma i åtnjutande av desamma, höjt sina levnadsvanor där¬
efter. Jag kan dock ej underlåta framhålla, att när staten kräver skatt
av den fattige arbetaren, då han behöver bröd för sitt oundgängliga lev-
nadsbehov, när den kräver skatt av den driftige, men obemedlade affärs-
och industrimännen, då han behöver låna pengar till sin rörelse, synes
det icke fullt rättvist, att samma stat skall till bättre avlönade ämbets-
och tjänstemän vid extra förrättningar, som beröra deras tjänsteåliggande,
förutom ett högt dagtraktamente betala reseersättning utöver den verkliga,
och således bereda dessa bättre lottade i samhället en extra inkomst ut¬
över deras i många fall redan förut betydliga löneförmåner.
Av denna anledning vågar jag föreslå,
att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om revision av gällande resereglemente.
Stockholm den 24 januari 1914.
Olof Jonsson.
I motionens syfte instämma:
G. F. Lundgren.
Harald Hallén.