Motioner i Andra hammaren, Nr 88.
1
Nr 88.
Av herr Molin i Dombäcksmark, om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående utredning och förslag i fråga om bidrag
av statsmedel till kostnaderna för enskilda vägar på landet.
Vid 1912 och 1913 års riksdagar motionerade undertecknad om
skrivelse till Kungl. Maj:t, att det måtte utredas i vad mån och under
vilka villkor staten borde bidraga i kostnaderna för indelning och förbätt¬
ring av enskilda vägar på landet enligt lagen den 5 juli 1907. Motionerna
i detta ämne möttes dock av kompakt motstånd från jordbruksutskottets
sida och motionerna avslogos av Riksdagen utan vidare. Ehuru denna
utgång av saken bort avskräcka mig från vidare försök att övertyga jord¬
bruksutskottet och Riksdagen om att jag trots alla motargument dock har
rätt, har jag i förvissning om att sanningen ändock till sist skall segra
ej kunnat underlåta att våga tredje försöket, så mycket mer som jag ännu
e'j förlorat tron på att Riksdagens jordbruksutskott äger förmåga att av
fakta draga riktiga slutsatser, då ärendet tages under verklig, opartisk och
omsorgsfull omprövning. Denna omprövning torde numera vara så mycket
mera av behovet påkallad, som jag lyckligtvis vid detta tillfälle är i stånd
att till utskottets begrundande överlämna en på mitt initiativ företagen ut¬
redning om behovet av vägar inom Västernorrlands län och kan åberopa
de åtgärder, som från detta läns landstings sida vidtagits för vägbehovets
fyllande.
»Dagens Nyheter» skriver härom den 16 december förlidet år följande
ledande artikel, som torde kunna tjäna som en sammanfattning av motiven
för de yrkanden jag i denna och i ett par andra motioner vid årets riks¬
dag i anslutning till motionen kommer att framställa:
Bihang till riksdagms protokoll 1914. 4 saml. 44 käft. (Nr 88.) 1
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
Norrlandsvägarna.
Ett villkor för Norrlands kolonisation.
Småbruksdiskussionen har dragit upp även frågan om Norrlands kolonisation,
och den senaste småbrukarkonferensen ägnade en förmiddag åt överläggningar i en¬
samt detta ämne. Den pessimistiska uppfattning om Norrlands kolonisationsmöjlig-
heter som vid detta tillfälle uttalades av professor Högbom har i allmänhet blivit
energiskt motsagd. Att norrlänningarne själva äro de ivrigaste att protestera mot
den framstående geologens värdesättning av deras bygd får naturligtvis tillmätas ett
alldeles särskilt avseende. De känna av erfarenhet bäst vad den bjuder både av
svårigheter att övervinna och av livsmöjligheter att tillvarataga. Utvecklingen tyder
inte på att norrlandsbefolkningen är sinnad att ge upp kampen. Västernorrlands län,
som visserligen inte hör till de allra nordligaste, hade 1863 en befolkning av 122,897
personer, men vid slutet av förra året var invånarantalet 255,701. Det har mera än
fördubblats på 50 år.
Det skall genast erkännas att trävaruindustrien säkert har huvudförtjänsten av
denna utveckling. Och sågverksbolagens segertåg genom norrlandsskogarna har inte
varit uteslutande till glädje för jordbruket. Den norrländska förbuds- och vanhävds-
lagstiftningen talar högt om motsatsen. Men om jordbruksbefolkningen mångenstädes
har svårt att dra sig fram beror det inte bara därpå att den blivit av med värde¬
fulla skogstillgångar och kanske förvandlats till en osjälvständig arrendatorsklass.
Bristen på kommunikationer är en annan deprimerande faktor, som inskränkt jord¬
brukets avsättningsmöjligheter och lamslagit befolkningen. Kan inte den bristen av¬
hjälpas, är det nog bäst att först som sist avskriva alla planer på en norrländsk ko¬
lonisation i stort.
Den eviga vägfrågan är intet tacksamt ämne. Lekmannen har av den väl när¬
mast ett sömngivande intryck av tråkiga riksdagsmotioner i högar och ännu tråkigare,
ändlösa riksdagsdebatter. Inte dess mindre kan den utan överdrift betecknas som en
livsfråga för hela den svenska landsbygden. På Teknologföreningens förlag har kap¬
ten Ingemar Pettersson samlat ett antal dokument belysande den svenska vägfrågans
historia. Samlingen är utmärkt ägnad att övertyga om vikten av de problem det här
gäller att lösa och om den respektabla summa av intellektuellt intresse och ekono¬
miska ansträngningar som redan förbrukats på arbetet att finna en lösning. Det
ofrånkomliga vägmotionerandet i Riksdagen är redan det ett slags mätare på sakens
vikt för alla Sveriges landsändar. Trots den ökade uppmärksamhet staten ägnat
landsvägskommunikationerna ha de inte på långt när kunnat hålla jämna steg med
bygdernas behov. Motionsfloden stiger högre och högre för varje ny period. Åren
1895—1904 väcktes 52 vägmotioner, eller något mera än fem om året, under 1905
—1912 ha de varit 62, eller nära åtta om året.
För ingen landsdel är dock vägbehovet större än för Norrland, framför allt övre
Norrland. Framställningarna därifrån ha verkligen något av det nödrop från obyg¬
derna, som en motionär till ett norrländskt landsting talat om. Ett exempel målar
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
3
ställningen bättre än långa utläggningar. Johannisbergs och Önskans byar i Skorped
i Ångermanland sakna landsväg. Deras förbindelse med världen består i en enskild
utfartsväg av så underhaltig beskaffenhet att den långa sträckor måste anses nästan
livsfarlig för en trafikant. De vägskiften som dessa byamän äro lagenligt förpliktade
att underhålla befinna sig miltals därifrån i Solberg i Anundsjö. För att komma till
vägskiftena med häst och kärra måste de ta en omväg på nio mil. Man förstår att
eu befolkning som lever under sådana förhållanden inte kan upphöra att genom sina
representanter motionera om ett bättre ordnande av vägväsendet.
På initiativ av andra kammarledamoten Emil Molin i Dombäcksmark har Väster-
norrlands läns landsting låtit företa en mycket grundlig utredning av vägbehovet inom
länet och utsikterna för dess tillgodoseende. Utredningsresultatet ger en god före¬
ställning om hur det är ställt litet varstans i Norrlandslänen. En återblick på vad
som uträttats under ett halvsekel ger vid handen att i Västernorrlands län utförts och
avsynats vägar till eu sammanlagd längd av över 1,000 kilometer; samtidigt har en
väglängd av mellan 400 och 500 kilometer omlagts eller betydligt förbättrats. Kost¬
naderna för dessa arbeten ha varit 4,342,223 kronor, av vilka staten bidragit med
kronor 2,108,873. Vad som gjorts är ändå bara en försvinnande obetydlighet mot
vad som återstår att göra. Vägstyrelserna inom länet ha begärt nya vägar till en
längd av 1,632 kilometer och för en kostnad av nära 12 millioner kronor. Bortemot
500 kilometer äro avsedda att byggas omedelbart; de dra en kostnad av 4,267,840
kronor. En något större väglängd har förts till den klass av vägar som böra full-
föras inom de närmaste 10 åren. Men hur länge skola bygderna få vänta, om väg¬
bygget går i samma takt som hittills?
Utredningen har gett Västernorrlands landsting anledning att utfästa ett väg-
anslag av 100,000 kronor om året under fem år under förutsättning att vägkassorna
lämna lika mycket och staten fyra gånger så mycket. Bifalla statsmakterna förslaget,
skulle det inom länet kunnat byggas vägar för 600,000 kronor om året och för tre
millioner under hela femårsperioden. Det räcker inte ens för de vägar som det är
nödvändigt att få utförda utan dröjsmål. Även om landsting och statsmakter skulle
se sig i stånd att fortsätta med anslag i samma skala, skulle det dröja 20 år innan
länets nuvarande behov av vägar vore fyllt. Och under tiden skulle nya behov göra
sig kännbara, men ingen utsikt skulle finnas att inom en överskådlig framtid till¬
godose dem.
Med all rätt uppställer herr Molin efter detta resultat av utredningen frågan:
hur bereda länets befolkning farbara vägar inom rimlig tid? Han står inte alldeles
svarslös. Han kan peka på det förhållandet att i de tre nordligaste Norrlandslänen
lämnas statsunderstöd åt vägar av en enklare och följaktligen billigare typ än de vanliga
landsvägarna. Varför inte ge Västernorrlands län samma rätt? Vidare finnas redan
nu utfartsvägar från byarna — det gäller att försätta dem i trafikabelt skick. Där¬
för böra de indelas, men det är en dyr historia. En sakkunnig indelning av tre mils
vägar intill motionärens hemby kostar 900 kronor, och även om landstinget erbjuder
sig att betala tredjedelen, äro dock 600 kronor en dryg summa att komma ut med
för byamännen-intressenterna. Staten bör därför bidraga både till indelningen och till
förbättringen av dessa byavägar. För en bråkdel av de summor som nya landsvägar
kosta skulle man på det viset få ett användbart vägnät genom bygderna.
4
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
Tanken har framförts av herr Molin även i Riksdagen, men utan att vinna ge¬
hör. Landstinget har också känt sig tveksamt, men har dock beslutat att genom
länsstyrelsen ingå till regeringen med begäran om tillsvidare 100,000 kronor extra
anslag till anläggning av sådana enklare vägar som fått understöd i Jämtlands, Väster¬
bottens och Norrhottens län. Antagligen kan detta anslag, om det beviljas, användas
även till förbättring av de nuvarande dåliga utfartsvägarna.
Så ter sig vägfrågan i ett enda av Norrlandslänen. Räknar man med dem alla,
blir det många tiotal millioner kronor i högst nödvändiga statsutgifter som ställas i
utsikt för en rad av år framåt. Och statens hjälp behövs även för annat. Frågan
om Norrlands kolonisation är huvudsakligen en torrläggningsfråga, sade doktor Frans
Kempe länder en debatt i landstinget. Ansökningar om statsbidrag från det norr¬
ländska avdikningsanslaget ligga i närvarande stund inne till ett belopp av 10 mil¬
lioner. Skola inte odlarne vänta till dess lusten försvunnit, måste staten öka anslaget.
Nya anspråk skymta. Västernorrlands läns landsting har på förslag av herr Molin
gått i författning om undersökning av länets behov av mejerier. Meningen är att
möjligen hos staten föreslå upprättandet av en mejerilånefond.
Mycket finns utan tvivel att göra av Norrland. Men först måste mera göras
för Norrland än som skett, och framför allt måste kommunikationsproblemet angripas
efter en genomtänkt plan. Utredningen i Västernorrlands län har förtjänsten att ha
klargjort omfattningen av en uppgift, som svenska staten omöjligt kan komma förbi.
De aktstycken, varpå denna redogörelse syftar, äro bilagorna A, B,
C och D.
Västernorrlands läns landstings genom Konungens befallningshavande
till civildepartementet ingivna hemställan om 400,000 kronors bidrag un¬
der fem års tid till landsvägsbyggnader och 100,000 kronor till enklare
vägar inkom så sent, att framställningen ej förr än den 6 november för-
lidet år kunde remitteras till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som ännu
ej avgivit sitt utlåtande.
På tillfrågan har statsrådet och chefen för civildepartementet förklarat,
att någon särskild proposition rörande Västernorrlands läns landstings fram¬
ställning ej skulle komma att avgivas till innevarande års riksdag och har
statsrådet förklarat som sin mening, att saken bäst skulle befrämjas genom
särskilda motioner avseende dels ökning av det allmänna väganslaget, dels
ökning av anslaget till enklare vägar, så att jämväl Västernorrlands län
skulle kunna komma i åtnjutande av detsamma.
Andamålet med min motion kan uppdelas i tre särskilda punkter.
l:o) att Riksdagen måtte öka anslaget för anläggandet av nya eller
för omläggning av backiga eller eljest för rörelsen obekväma vägar, så att
den årligen allt mera stegrade balansen av inneliggande oavgjorda anslags-
krav måtte med snaraste utjämnas,
Motioner i Andra hammaren, Nr 88.
5
2:o) att Riksdagen måtte bevilja 100,000 kronor till enklare vägar
i Västernorrlands län i likhet med vad som ägt rum i Jämtlands, Väster¬
bottens och Norrbottens län och att de allmänna villkoren för anslagets
utgående måtte revideras, så att anslaget kommer till verkligt gagn för de
landsdelar, saker rörer och
3:o) att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om ut¬
redning och förslag, i vad mån och under vilka villkor staten bör bidraga
i kostnaderna för enskilda utfartsvägars indelning, förbättring och underhåll.
Frågan, varifrån medlen skola tagas för tillgodoseendet av alla dessa
krav, torde hava besvarats i den motion jag och herr Sundström väckt vid
innevarande års riksdag rörande tillvaratagandet av »de ruttnande millio¬
nerna» i nordandsskogarna, till vilken motion hänvisas.
Beträffande första punkten om ökning av anslaget under sjätte huvud¬
titeln för landsvägsnybyggnader kommer därom särskild motion att väckas
vid innevarande års riksdag. I tillämpliga delar torde förevarande motion
och den åberopade utredningen från Västernorrlands län kunna tjäna såsom
motiv för ökningen. Utredningen från Västernorrlands län visar med önsk¬
värd tydlighet, att nn utgående statsbidrag äro alldeles för ringa. Då för¬
utsättningen för Kungl. Maj:ts bifall till Västernorrlands läns landstings
anhållan om större bidrag från allmänna väganslaget givetvis är, att an¬
slaget i fråga ökas för hela riket, har utredningsmaterialet från länet bi¬
lagts för att motivera den begärda ökningen.
Rörande andra punkten om 100,000 kronor till enklare vägar i Väster¬
norrlands län, torde rättvisa och billighet kräva, att beloppet i fråga av
Riksdagen bifalles. Att behov föreligger torde vara fullt bevisat genom
de motionerna åtföljande bilagorna. Vidkommande grunderna för anslagets
utgående råder tyvärr ganska stor oklarhet. Frågan om vilken ställning
de enklare vägarna skola intaga till väghållningsdistrikten står, synes mig,
öppen ävensom frågan om anslaget kan användas till iståndsättandet av
redan befintliga usla by- och utfartsvägar. Enligt min mening borde an¬
slag för enklare vägar kunna beviljas vare sig vägarna äro allmänna d. v. s.
ingå som led i väghållningsdistriktens vägnät eller om de äro s. k. enskilda
vägar, och synes mig vägdelningsinstrument enligt lagen om enskilda vägar
på landet kunna tjänstgöra som garanti eller förbindelse för vägarnas fram¬
tida underhåll. Jämväl borde, enligt min mening, förrättningar avseende
nybyggnad, omläggning eller iståndsättande av enskilda vägar enligt lagen
den 5 juli 1907 kunna tjäna såsom fullgod undersökning i lika grad som
en ingenjörs eller schaktmästares undersökning.
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
Formerna härutinnan måste vara så pass fria, att vägväsendets utveck¬
ling ej hämmas genom stadganden, som sakna kontakt med alla de skif¬
tande förhållanden, som råda ute i bygderna. Som synes av framställningen
från Yästernorrlands län har landstinget letts av denna tankegång.
Av allra största intresse äro följande uppgifter om längden och kost¬
naden för av Mo & Domsjö aktiebolag under senare tid anlagda vägar.
En av bolagets tjänstemän skriver härom bland annat.
»Följande kostnader för av bolaget brutna vägar äro exakta: De ligga
inom Anundsjö socken, Yästernorrlands län.
Flögtjäl—Tellvattnet ......
|
4,100
|
m.
|
kr.
|
2,826
|
Järvberget—landsvägen ..
|
5,000
|
»
|
»
|
3,560
|
Holmsjö—Östby ...............
|
3,800
|
»
|
»
|
3,016
|
Rödvattnet—landsvägen ...
|
20,500
|
»
|
»
|
10,000
|
Dessutom
|
|
|
N. landsvägen—Brattsjö—
|
|
|
|
|
Klocken—Remmar-
bäcken till S. lands¬
vägen .................. c:a
|
17,000
|
»
|
|
|
Remmarbäck—Vårtsj ö »
S. landsvägen— Häll-
|
5,000
|
»
|
|
•
|
sund ..................... »
|
3,000
|
»
|
|
|
S. landsvägen från Myc-
|
|
|
|
|
kelgensjö — V äs-
tan- och Östan-
|
|
|
|
|
bäck—Holmsjö... »
|
17,000
|
»
|
|
|
Bureåborg—Önskan ... »
|
5,000
|
»
|
|
|
Tillhopa
|
80,400
|
m.
|
|
|
eller 0,6 9 kr. pr mtr
» 0,71 » » »
» 0,7 9 » » »
» 0,49 » » »
För de senare vägarna har jag ej lyckats att samla alla uppgifter, då
de ej äro brutna färdiga på en gång utan i flera repriser. Dock torde
jag med visshet våga påstå, att ingen av dessa vägar har dragit en bryt-
ningskostnad över 1 krona per meter, utan torde de hålla sig omkring 0,6 0
kronor per meter. Bredden är 3,6 meter, å myrarna bredare, och äro, där
så behöves, å såväl myr- som fast mark tvenne diken upptagna. De äro
avsedda för vanlig körtrafik, och hava vi befarit de flesta med bil redan
efter tvenne år. Med bil går det de första två åren ej så bra, innan
vägen hunnit sätta sig, då den tunga bilen vill gräva något i synnerhet
på de grusade myrarna. Sedan går det bra. Att märka är att nästan alla
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
7
vägarna äro tvärvägar — skära sålunda åar och myrar tvärs över land,
vilket alltid medför dyrare brytning än längsgående vägar — — — —»
Dessa uppgifter belysa, hur det kan gå för sig att skaffa de stora
norrländska vidderna farbara vägar utan anlitande av en så tungrodd appa¬
rat som lagen om vägkållningsbesvärets utgörande på landet.
Varför ej möjliggöra för gemene man att bygga enklare vågar, där
åd ana kunna tjäna sitt ändamål?
Med åberopande av det i denna punkt anförda, kommer jag att väcka
motion om sådan ändring uti 22 punkten under sjätte huvudtiteln, att den
måtte komma att lyda, att Riksdagen på extra stat för år 1915 anvisar
ett anslag av 000,000 kronor att användas tilkanläggande av enklare vågar i
Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län.
Vidkommande tredje punkten:
Vad som här ovan anförts gäller företrädesvis Norrland. Men be¬
hovet av enklare vägar förfinnes över hela landet. Påståendet kan ock
formas så: staten har inte råd att fortsätta som hittills med anslag till de
stora vägarna. Detta är icke oginhet gent emot intressenterna, såsom på¬
ståtts i debatten angående min motion i Andra kammaren år 1912, utan
en tvingande nödvändighet.
Jag har ansett mig böra ånyo framdraga denna fråga till Riksdagens
prövning, på det att möjlighet skall beredas Riksdagen att avlägsna de
farhågor vederbörande på sina håll funnit förenliga med att (med hänsyn
till Riksdagens förut fattade beslut i frågan) befatta sig med spörsmålet om
de s. k. byvägarna (enskilda vägar på landet). Västernorrlands läns lands¬
ting kunde av denna anledning ej låta sin mening om det berättigade i
min motion komma till sin lulla rätt. Samma farhåga torde jämväl vara
att vänta från de sakkunniga, som fått till uppgift att revidera väglagarna,
därest ej Riksdagen först något reviderar sina beslut i frågan av åren 1912
och 1913.
Beträffande slutligen frågan om ifrågavarande vägars framtida under¬
håll ansluter jag mig i huvudsak till de synpunkter herr Olsson i Berg
m. fl. framhöllo i motionen nr 149 vid 1913 års riksdag. Det är ju
gott och väl, att lagliga möjligheter stå till buds att få enskilda vägar, som
äro av betydelse förj den allmänna samfärdseln, in i allmän vägledning,
men jämföras dessa lagliga möjligheter med de praktiska möjligheterna att
inom rimlig tid få önskemålen realiserade, kommer saken i ett helt annat
läge. Det må bestämt sägas ifrån, att landsbygdens befolkning varken
har tid, råd eller lust att viinta med sina vägfrågor lösning till den avlägsna
8
Motioner i Andra kammaren Nr 88.
tidpunkt, då statsmakterna anse sig kava resurser att realisera ett så vittom¬
fattande ock till sina ekonomiska konsekvenser så djupt ingripande pro¬
gram som detta att låta alla enskilda vägar av större eller mindre allmän
betydelse ingå i allmän vägdelning. Det går ej längre an att med korslagda
armar betrakta kommunikationsnöden ute i landet. Hänvisningar till nu
gällande »lagliga» möjligketer är att giva stenar i stället för bröd.
Med åberopande av allt vad jag yttrat ock anfört motionsvis såväl i
Riksdagen som i Västernorrlands läns landsting ock i debatterna vid 1912
ock 1913 års riksdagar, samt med känvisning till bilagorna A, B, C ock
I), som bäst torde motivera mina yrkanden, kemställes,
att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning ock förslag, i vad mån ock under
vilka villkor staten bör bidraga i kostnaderna för in¬
delning, förbättring ock underhåll av enskilda vägar
på landet enligt lagen den 5 juli 1907.
Stockholm den 24 januari 1914.
Emil Molin,
Dombäcksmark.
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
9
Bilaga A, 1.)
Till Västernorrlands läns landsting.
I en vid 1912 års landsting väckt motion angående åtgärder till befrämjande
av landsvägskommunikationernas utveckling inom länet yrkade riksdagsmannen Emil
Molin i Dombäcksmark, att landstinget måtte tillsätta en kommitté med uppdrag att
företaga utredning i motionens syfte samt till landstinget inkomma med de förslag,
som av utredningen kunde föranledas.
Uti motionen framhölls i huvudsak den rådande långsamheten vid dylika frå¬
gors lösning, beroende på dels olämpliga lagbestämmelser och senfärdighet i ämbets¬
verken, dels bristande statsanslag, vilka olägenheters avhjälpande snarast möjligt borde
med alla till buds stående medel påskyndas men likväl ej kunde försiggå på enskil¬
das initiativ utan genom kraftiga åtgärder av landstinget.
Vidare erinrade motionären om okunnigheten i sydligare delar av landet rörande
våra norrländska förhållanden, våra svårigheter och behov, vilken okunnighet borde
på lämpligt sätt skingras. För att tydligt bevisa det oerhörda behovet av nya vägar
och vägförbättringar erfordrades materiel, som den enskilde ej kunde åstadkomma
utan det allmännas bistånd. Det fordrades en grundlig utredning om nödvändigheten
av nya vägar och vägförbättringar samt broar och färjor, varje väghållningsdistrikt
för sig, approximativ beräkning av kostnaderna för dessa vägars och broars byggande,
vägars och broars utprickande på en karta jämte dithörande detaljbeskrivning, an¬
skaffande av fotografier, som belyste obygdernas vedermödor i kommunikationshän-
seenden m. m. Ett bidrag till frågans utredning, vilket ej saknade sitt stora värde,
vore det av förste lantmätaren K. V. Ahlberg utarbetade sammandrag, under N:o 83
i landstingets förhandlingslista 1911, av inkomna uppgifter å sådana enskilda vägar
inom länet, som kunna antagas skola ifrågakomma att indelas till underhåll i över¬
ensstämmelse med lagen om enskilda vägar på landet den 5 juli 1907.
I motionen framhölls även, att inom Västerbottens och Norrbottens län med
bistånd av statsmedel för närvarande byggas vägar av enklare beskaffenhet, vilket
borde komma till beaktande jämväl i Västernorrlands län. Den ifrågasatta kommittén
borde i övrigt uppmärksamma andra förhållanden, som kunde lända till en bättre sa¬
kernas ordning, och sålunda hava frihet att föreslå landstinget lämpliga åtgärder i
allmänhet.
Sedan landstingets kommunikationsutskott, som förehaft ärendet till förberedande
handläggning, hemställt, att landstinget, med beaktande av motionens syftemål, måtte
uppdraga åt sin vägkommitté att efter respektive vägstyrelsers hörande till landstinget
inkomma med det förslag, som därav kunde föranledas, och under den i landstinget
vid ärendets behandling uppkomna diskussionen yrkats, dels att, därest ärendet re¬
mitterades till vägkommittén, motionären skulle medverka till åstadkommande av nö¬
dig utredning, dels bifall till utskottets hemställan och bemyndigande tillika för väg¬
kommittén, att, där så erfordrades, med sig adjungera lämpliga personer, blev det
sistnämnda yrkandet av landstinget bifallet.
Bihang till riksdagens protokoll 191d. d sand. dd käft. (Nr 88.) 2
10
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
En av riksdagsmannen Molin vid samma landsting väckt motion, däruti han,
med hänvisning till den sålunda påkallade utredning om behovet av nya vägar, hem¬
ställde, att, som den senaste, av C. E. Dahlman utarbetade kartan över länet ej längre kunde
anses fylla tidens krav, landstinget måtte uppdraga åt lämplig person att revidera
och komplettera berörda karta samt därtill anvisa nödiga medel, blev däremot av
landstinget avslagen.
Det åt vägkommittén lämnade uppdraget avser således dels att åstadkomma en
så omfattande utredning, att bästa möjliga översikt av det vidlyftiga ämnet må kunna
erhållas, dels att avgiva det förslag till vägväsendets förbättring, vartill utredningen
må kunna föranleda. Några huvuddrag av det sätt, varpå vägkommunikationerna ut¬
vecklat sig inom länet, torde för ärendets bedömande vara av intresse, och må till
en början lämnas en kortfattad återblick därpå enligt länsstyrelsens femårsberättelser,
landstingets protokoll och den officiella statistiken, varvid det likväl synes ändamåls-
löst att gå längre tillbaka än över det senaste halvseklet.
Ett utmärkande drag är den klagan över brist på tillräckliga kommunikationer
och erforderliga medel för olägenheternas avhjälpande, som ännu gör sig mer eller
mindre gällande i olika delar av länet. Så finner man redan i femårsberättelsen för
1856—1860 såsom länsstyrelsens åsikt uttalat, att kommunikationsanstalterna fordrade
största uppmärksamhet. Allmänt bekant vore, att på den tiden inga järnvägar funnos
i Norrland, men mindre känt, att många socknar saknade egentliga landsvägar, att
på många ställen funnos för trafiken högst menliga backar samt att flerstädes sakna¬
des lämpliga kommunikationer över älvarna. Av allt detta framginge, att Västernorr-
lands län vore i stort behov av betydligt ökade anslag för vägars och broars tillväga-
bringande och förbättrande m. in. Anslag till vägförbättringar hade väl av riksdagen
beviljats, men tillgångarna hade icke medgivit länet att erhålla, vad som äskats, och
man både i övrigt sökt göra troligt, att trafiken i dessa mindre befolkade trakter
vore så obetydlig, att medel för vägförbättringar där icke kunde finna ändamålsenlig
användning. Man hade ej velat lyssna till den av erfarenheten bekräftade sanning,
att utvidgade kommunikationer bidroge till ökad folkmängd, ökad industri och ökad
välmåga.
Vidare framhålles i 1866-—1870 årens femårsberättelse, att länet i fråga om
lantkommunikationerna vore ett av de mest vanlottade i riket med hänsyn till de
många färjsunden samt mängden av brådstupiga, krokiga och livsfarliga backar, vilkas
omläggningar fordrade kostnader, varför både kommuner och staten ryggade tillbaka.
Flera varandra angränsande trakter funnos, vilkas innevånare, i brist på farbara vägar,
icke utan många mils omväg kunde sammanträffa. Till och med den allmänna, liv¬
ligt trafikerade landsvägen mellan länets städer, Härnösand och Sundsvall, vore be¬
häftad med ett färjsund vid Fjöl samt åtskilliga branta och särdeles svåra backar,
vilkens omläggning, ehuru ifrågaställd och föreslagen redan år 1839, i saknad av
medel ännu icke efter 20 års tid kunnat verkställas. Visserligen hade även under
denna period förunnats länet bidrag av statsmedel för nya och förbättrade vägar men
fortfarande allt för ringa i förhållande till verkliga behovet.
Motioner i Andra kammar åt, Nr 88.
11
I övertygelse om, att förbättrandet av de bristfälliga lantkommunikationerna
utgjorde en bland de viktigaste angelägenheterna för hans omtanke och för att er¬
hålla en översikt av ärendet uppdrog landshövding Curry Treffenberg på sin tid åt
dåvarande kaptenen vid kungi. väg- och vattenbyggnadskåren, sedermera landshöv¬
dingen Lars Berg, att upprätta en promemoria angående dels nya väganläggningar
inom länet, som vore av behovet påkallade, dels de landsvägar, som behövde omläg¬
gas och förbättras, dels de färjställen, vilka funnos inom länet, jämte förslag till bro-
och vägbyggnader för avskaffandet av färjrodd, där sådant vore möjligt. Denna un¬
dersökning visade, att sammanräknade längden av behövliga nya väganläggningar upp-
ginge till nära 60 mil, att omläggning och förbättring av redan befintliga vägar om¬
fattade vid pass 40 mil samt att omkring 20 färjställen borde ersättas med broar.
Det vore tydligt, att kostnaderna för så stora förbättringar för att kunna verkställas
måste fördelas på staten, länet samt häradet eller kommunen och att arbetet ej kunde
på en gång eller ens inom kortare tid utan successivt utföras. Men å andra sidan
framhölls, att utan ett kraftigt initiativ och understöd från landstingets sida skulle
länets innevånare allt för länge komma att lida av samfärdsmedlens bristfällighet.
Med uttalande av denna uppfattning väckte länsstyrelsen vid 1874 års lands¬
ting förslag, att landstinget måtte uppdraga åt en kommitté av sakkunniga och med
länets kommunikativa behov förtrogna personer att utarbeta en systematisk plan för
kommunikationsförbättringarnas utförande, grundad på en i möjligaste måtto tillför¬
litlig utredning rörande kostnaderna därför. Förslaget vann landstingets bifall och
kommittén, i vilken kapten Berg medverkade, avgav till 1875 års landsting sitt be¬
tänkande, som till väsentliga delar av landstinget godkändes. De behövliga nya vä¬
garna finnas i betänkandet upptagna till ett antal av 20 med sammanlagd längd av
54 mil 2,220 fot samt beräknad och approximativ kostnad av 1,210,200 kronor, —
de i behov av omläggning och förbättring varande vägarna äro till antalet 34 med
längd av 39 mil 12,410 fot samt beräknad och approximativ kostnad av 1,373,100
kronor eller tillhopa nya vägar och vägförbättningar 54 stycken med längd av 93
mil 14,630 fot och kostnad 2,583,510 kronor. Såväl de nya som de till omläggning
eller förbättring avsedda vägarna voro var för sig indelade i 6 klasser i förhållande
till deras allmänna nytta till ledning vid blivande anslagsfördelning. Beträffande
färjställen och nya broar omnämnas i betänkandet endast de nödvändigaste, däribland
vid Berge och Sollefteåforsen med beräknad kostnad av respektive 201,300 kronor
och 144,580 kronor, varemot i saknad av närmare undersökning och därmed förenade
kostnadsberäkningar någon klassificering av broarna ej kunnat försiggå.
Det av 1875 års landsting på grund av förenämnda betänkande och i huvud¬
saklig anslutning till kommitterades förslag fattade beslut innehöll, dels att anslå
15,000 kröner årligen under tre år för att från och med 1878 användas till vägför-
bättringar på det sätt, att de kommuner, som själva ville bidraga med 1/6 av kost¬
naden, av landstinget erhölle lika belopp, under förutsättning att återstående 2/3 an¬
visades av statsmedel, dels att för beredande av dessa anslag skulle under vartdera
av åren 1878 till och med 1880 uttaxeras eu landstingsskatt med 25 öre för varje
bevillningsriksdaler efter 2:dra artikeln för jordbruksfastighet å landet och med 10
öre för varje bevillningsriksdaler efter 2:dra artikeln för alla övriga beskattningsföre-
mål, dels att de kommuner, som först anmälde sig och fullgjorde de bestämmelser,
12
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
vilka voro stadgade för bidrag såväl från landstinget som av statsmedel, skulle fram¬
för andra vara berättigade till understöd, och att ej andra vägar än de i kommitté-
rades betänkande omförmälda, likväl med ett par undantag, finge tilldelas understöd
av samma anslag. Landstinget uppdrog därjämte åt en ny kommitté av fem å skilda
orter inom länet boende personer jämte landshövdingen såsom ordförande, vilken kom¬
mitté valdes första gången för fem år eller intill 1880 års ordinarie landsting men
därefter skulle utses för tre år i sänder, att hava inseende över de vägförbättringsföre-
tag, som med bidrag från landstinget komme till utförande, samt disponera och för¬
dela de av landstinget till ändamålet anslagna medel, därvid förenämnda betänkande
med tillhörande tabeller i huvudsak skulle lända till efterrättelse.
De sålunda av landstingen åren 1874 och 1875 vidtagna åtgärder erhålla av
Konungens befallningshavande i femårsberättelsen för denna period ett synnerligen
varmt erkännande. Där uttalas övertygelsen om, att den vunna utredningen och lands¬
tingets därpå grundade beslut vid många tillfällen skulle komma att åberopas såsom
stöd för framställningar till Kungl. Maj;t om bidrag av allmänna medel för vägför-
bättringars utförande. Utgången av den till landstingets behjertande överlämnade, på
länets framtida utveckling djupt ingripande frågan måste hälsas med synnerlig till¬
fredsställelse, på samma gång den vittnade om en klarseende blick och offervillighet
för länets behov, och man kunde förvänta, att, då landstingsmedel år 1878 för ända¬
målet bleve tillgängliga,. vägförbättringarna skulle taga fart och icke avstanna, förr
än de huvudsakligaste bristerna blivit avhjälpta, enär man tillika vore förvissad om,
att även kommande landsting skulle genom fortsatta anslag befordra fullbordandet
av det storartade och storsinnade verk, som 1875 års landsting grundlagt.
Men om sålunda under 1870-talet förspordes mycken klagan i länet över kom¬
munikationernas fördröjda utveckling, på samma gång erkännansvärt mycket gjordes
för deras förbättrande, sa klagades alltjämt ej mindre över de redan befintliga vägar¬
nas daliga beskaffenhet, vilket missförhållande ej avhjälptes genom de tid efter annan
utfärdade påbud med erinringar till såväl de väghållningsskyldige som kronobetjä-
ningen angående deras åligganden i förevarande hänseende. " Väghållningen i länet
försvårades visserligen av den tämligen allmänt utbredda jäsleran, av stor brist på
fullt tjänliga väglagningsämnen och av vägarnas på vissa trakter stränga anlitande
för den tunga trafik, som trävarurörelsen framkallade. Men bristande kännedom hos
de väghållningsskyldige om de allmänna grunderna för en god vägbyggnad och om
de väglagningsmetoder, som med länets egendomliga förhållanden borde användas,
vore medverkande orsaker till dessa olägenheter. Även här anlitade länsstyrelsen kap¬
tenen Lars Bergs biträde för utarbetande av en uppsats om de allmännaste och vik¬
tigaste anvisningarna för åstadkommande av en ändamålsenlig väghållning och lät
dels i slutet av 1873 i sina allmänna kungörelser intaga dels till spridning i sock-
narna utdela särskilt tryckta exemplar av denna uppsats. Uti kungörelsen fästes de
väghållmngsskyldiges synnerliga uppmärksamhet på angelägenheten av, att gruset un¬
der vintern bleve framfört, på det att grusningen skulle kunna ske strax efter källoss-
ningen, innan vägbanan hunnit uttorka, varjämte till kronobetjäningen ställdes en all¬
varlig maning att ovillkorligen efterkomma i lag och särskild instruktion meddelade
föreskrifter rörande tillsyn över väghållningen. Kronofogdarne anbefalldes att över¬
vaka länsmännens förhållande i denna tjänsteutövning och den trafikerande allmän¬
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
13
heten uppmanades att i behörig ordning anmäla befogade anmärkningar. Ett par år
efter denna kungörelse vitsordas ock, att de vidtagna åtgärderna gjort god verkan samt
att ej mindre kronobetjäningen än även de väghållningsskyldige på ett berömvärt sätt
fullgjort givna föreskrifter. Bristen på tillräcklig dikning och en flerstädes inrotad
vana att använda uppgrävd dikesjord till fyllnad på vägarna anmärkes likväl fortfa¬
rande såsom motverkande ett gott väghåll. Att vägarna voro livligt trafikerade fram¬
går därav, att under de fem åren 1871 — 1875 från länets gästgiverier och skjutsom-
bytsställen utgingo något över 300,000 hästar emot 225,675 under senast avslutade
femårsperioden 1906 — 1910.
Enligt vad ovan är anfört skulle de av 1875 års landsting beviljade medelsbidrag
till anläggning och förbättring av vägar ej få användas till andra än de i den då
framlagda utredning omförmälda jämte ytterligare ett par vägföretag. 1881 års lands¬
ting gick något längre, så att av tinget förut beviljade anslaget, som vid sistnämnda
års slut utgjorde kr. 41,590:26, därefter skulle få användas till alla vägföretag inom
länet, vilka understöddes av statsmedel, och utgå med 1/8 av beräknade kostnaden,
dock att landstingets vägkommitté skulle äga att, då statsverket icke lämnade bidrag
till fulla 2/3 av kostnaden och omständigheterna därtill föranledde, nedsätta landstings-
anslaget till 1 \ av statsbidraget. Femårsperioden 1881—1885 utmärkes för övrigt av ett
med stor tillfredsställelse emottaget förökat statsbidrag 152,490 kronor emot 99,326
kronor under åren 1876—1880. I slutet av år 1885 meddelades bestämmelser an¬
gående färjrodden vid 18 särskilda färjställen medelst nya taxor samt dittills saknade
föreskrifter om farkosternas antal, storlek och beskaffenhet.
Det åt vägkommittén av landstinget lämnade uppdrag utsträcktes ytterligare år
1889, i det att landstinget då, på Konungens befallningshavandes framställning, be¬
myndigade kommittén att låta, där så erfordrades, förskottsvis utanordna medel till
vägföretag enligt förut bestämda grunder samt att vid varje därefter sammanträdande
landsting anmäla till ersättning och utdebitering, på sätt förut ägt rum, de sålunda
utanordnade medlen. Därigenom skulle likväl icke någon ändring ske i landstingets
den 22 december 1885 fattade beslut, att vägkommitténs ordförande skulle äga att
å dess vägnar låta till vederbörande utanordna sådana medel, som uppenbarligen borde
utbetalas, och om dylik åtgärd göra anmälan direkt till landstinget för att av det¬
samma prövas. Bland de även under tiden 1886—1890 alltjämt fortgående vägbygg-
nadsarbetena antecknas, att år 1890 för allmän trafik öppnades två större broar över
Indalsälven, nämligen vid Kävsta i Indals socken och Bergforsen i Timrå socken, vilka
jämte tillfartsvägar dragit en kostnad, den förra av 67,125 kronor, därav statsmedel
53,700 kronor, och den senare 157,009 kronor 5 öre, av vilket sistnämnda belopp
Indalsälvens flottningskompani bidragit med 65,646 kronor 63 öre och återstoden an¬
visats av statsmedel.
Det ingår ej i uppgiften för denna återblick på förgången tid att specifikt angiva
ens flertalet av de vägföretag och därmed förenade kostnader, som under olika tids¬
perioder blivit utförda, utan endast att angiva de åtgärder, som kunnat vara av
någon allmännare betydelse för vägkommunikationerna, samt erinra om ett eller annat
mer omfattande arbete eller säreget förhållande. Bland de under förra delen av 1890-
talet avsynade vägar nämnas såsom särskilt betydelsefulla vägen Sollefteå—Junsele,
vilket arbete omtalas såsom egentligen en omläggning och förbättring av en synner¬
14
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
ligen besvärlig, delvis livsfarlig gammal väg på östra sidan om Ångermanälven, vilken
väg under flera tiotal år utgjort ett av ortens högsta önskemål. Vidare vägen Anund-
sjö—Åsele, en av behovet högeligen påkallad utfartsväg för vidsträckta trakter å ömse
sidor om gränsen mot Västerbotten, varigenom i övrigt de båda länens system av
allmänna vägar kommit i närmare förbindelse med varandra samt tillfälle till odling
och bygd i väsentlig grad underlättats inom ansenliga, ännu obrutna vidder i de
båda länen.
Lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 oktober
1891, som med 1895 års ingång skulle i alla delar träda i kraft, tog längre förbe¬
redelsetid, än att detta kunde medhinnas. Sedan de väghållningsskyldige blivit hörda
och Konungens befallningshavande i april 1892 meddelat särskilda utslag angående
väghållningsdistrikten, vidtog kungi. kammarkollegium på anförda besvär genom ut¬
slag den 10 november 1892 och den 9 februari 1893 de ändringar däri, att dels
Nätra, Själevads och Arnäs tingslag, dels samtliga tingslag inom Södra Ångerman¬
lands nedre och övre fögderier, dels ock samtliga tingslag inom Medelpad skulle vart
för sig utgöra ett väghållningsdistrikt, och blev denna indelning på fullföljda besvär
av Kungl. Maj:t fastställd. Endast från elva väghållningsdistrikt hade inom 1895
års utgång till länsstyrelsen inkommit vägnämndernas uppskattningsinstrument men
saknades från övriga sju distrikt. Till följd härav och för andra förberedande åt¬
gärders vidtagande utverkades förlängd tid till 1897 års utgång, inom vilken väglagen
skulle vinna full tillämpning. Under loppet av 1896 inkommo till Konungens be¬
fallningshavande vägnämdernas uppskattningsinstrument från återstående distrikt, under
åren 1895 och 1896 meddelade länsstyrelsen bestämmelser om vinterväghållningens
ordnande i samtliga aderton distrikten och före utgången av 1897 hade fastställts
förslag till instruktioner för vägstyrelserna inom alla distrikt. Inom sistnämnda tid
hade äfven påkallats ny vägdelning i den ordning, som i väglagen stadgas, från
fjorton distrikt, och ehuru tillräcklig erfarenhet ej ännu vunnits eller lagen icke
kunde anses fullt genomförd, förr än vägdelning övergått länets samtliga vägdistrikt,
vilket vid slutet av femårsperioden 1896—1900 ännu icke var händelsen, gör läns¬
styrelsen i sin berättelse den 31 december 1901 likväl några uttalanden över frågan,
i vad mån samma lag i stort sett redan kunde antagas komma att motsvara de för¬
hoppningar om ett jämnare fördelat vägunderhåll, som vid lagens antagande ställts i
utsikt. Med fog erkännes, att genom denna lag mera ordnade förhållanden inträtt
beträffande vägars byggande och underhåll. Det hade likväl ej kunnat undvikas, att
vägstyrelsernas förvaltningskostnader redan från början stigit till vida större belopp,
än man haft anledning förmoda. Med avseende på frågan, huruvida vägbesväret
genom den nya lagen blivit jämnare fördelat, vilket väntades bliva en följd av, att
även industrien komme att i vägbyggnad och vägunderhåll taga del, hade under detta
första tidsskede visat sig, att allenast i tre vägdistrikt, nämligen Gudmundrå, Sköns
och Njurunda, vägskatt icke påförts jordbruksfastighet med vägunderhåll in natura,
varemot inom övriga femton distrikt till vägunderhåll in natura förpliktade jordbruks¬
fastigheter haft sig ålagt att utgöra vägskatt per fyrk från lägst 3 öre inom Boteå
vägdistrikt till högst 58 öre inom Ramsele distrikt. Det var således endast inom
trävara- och sågverksrörelsens livligaste industricentra den till vägunderhåll in natura
förpliktade jorden under den första tiden av väglagens tillämpning undgått att med
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
15
penningar bidraga till vägunderhållet. Huru förhållandena sedermera utvecklat sig i
detta hänseende framgår av den efterföljande utredningen.
Tiden efter det nya seklets ingång har utmärkts av fortsatt genomförande och
tillämpning av väglagen den 23 oktober 1891, i det att före utgången av 1905 hade
inkommit ansökningar om ny vägdelning från samtliga vägdistrikt. Ännu äro de likväl
icke slutförda för fem distrikt. De förut gällande instruktionerna för de olika vägsty-
relserna hava upphävts genom en ny för samtliga vägstyrelser gällande gemensam
instruktion enligt länsstyrelsens allmänna kungörelse den 3 februari 1910. Och genom
en dylik kungörelse den 31 december samma år hava meddelats bestämmelser om
vägsynernas hållande på hösten, i stället för vårtiden, och därmed förenade omstän¬
digheter, varjämte i sistnämnda allmänna kungörelse meddelats bestämmelser om de
allmänna vägarnas beskaffenhet och sättet för deras hållande i behörigt skick.
Bland större väganläggningar under 1900-talet må erinras om vägen mellan
Ramsele kyrka och Forsnäset, varigenom erhållits en välbehövlig förbindelseled emellan
Faxälvens och Fjällsjöälvens floddalar. Vidare mellan Haverö kyrka och Rätans
kyrka i Jämtland samt omläggning av betydliga sträckor av stora kustlandsvägen
genom Medelpad söder om Indalsälven. För varje av de senaste tio åren har man
att anteckna pågående och fullbordade, mer eller mindre omfattande vägbyggnader,
som med växande statsbidrag blivit till antalet större men likväl icke på långt när
motsvarat allmänhetens önskemål och anspråk. Bland de under senare åren fullbor¬
dade eller under byggnad varande broar anteckna vi bro över Hide älv vid Gideå-
backa inom Grundsunda socken, över Sillre å inom Indals-Lidens socken, över Fjäll¬
sjön i Fjällsjö socken, över Gide älv i Gideå socken å vägen mellan Gideå ångbåts-
brygga och Gideå kyrka, över Ljunga älv vid Erikslunds järnvägsstation, över samma
älv vid Stöde kyrka, över Indalsälven vid Indals-Lidens kyrka, över Faxälven vid
Wiken i Ramsele socken med flera.
En översikt av kostnaderna för nya eller betydligt förbättrade vägar under
åren 1861—1910 lämnas i närslutna tabell Bil. A. 2), utgörande sammandrag av mot¬
svarande tabeller i länsstyrelsernas femårsberättelser. Därav framgår, att under denna
tidsperiod av ett hälft århundrade fulländats och avsynats nya vägar till en samman¬
lagd längd av 1,019.361 kilometer samt omlagts eller betydligt förbättrats vägar till
en länd av 435.4S4 kilometer. Dessa väglängder synas likväl ej fullt tillförlitliga,
enär några uppgifter variera och skiljaktigheter förefinnas i beräkningssätten. Så är
även förhållandet med de allmänna vägarnas längd i allmänhet, vilka ej torde kunna
exakt angivas förr än efter fullständigt avslutade nya vägdelningar inom samtliga
vägdistrikt. Kostnaden för de i tabellen närmare specificerade vägarbeten utgör sam¬
manlagt 4,342,223 kronor 76 öre, varav staten bidragit med 2,108,873 kronor 42 öre,
vägkassorna med 1,411,493 kronor 49 öre samt landstinget eller kommuner med
821,856 kronor 85 öre. Anslagen såväl från staten som från landstinget och kom¬
muner ävensom från vägkassorna, sedan de med nya väglagen bildades, hava för övrigt
periodvis varit i tämligen jämn och stadig tillväxt. Slutsummorna av kostnaderna
för fullbordade nya vägar hava vuxit från 12,724 kronor under åren 1861—-1865
till 860,263 kronor 76 öre under åren 1906—1910 och för de omlagda eller betydligt
förbättrade vägarna från 80,150 kronor 7 öre till 445,650 kronor 54 öre, medförande
en höjning i totalsumman för dessa slags vägar från 92,874 kronor 7 öre under
16
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
perioden 1861—1865 till 1,305,914 kronor 30 öre under åren 1906—1910. Stats¬
anslagen för såväl nya som omlagda eller betydligt förbättrade vägar hava under
åren 1901 till och med 1910 enligt åberopade tabellen i medeltal per år utgjort kro¬
nor 80,415: 61 och hava för de senaste åren uppgått till följande belopp:
År 1910............................................................ kr. 153,200: —
» 1911........................................................... » 90,600: —
» 1912............................................................ » 151,200: —
* 1913......................................................... » 170,700: —
Det har sitt intresse att erfara, till huru stora belopp rikets övriga län under
tiden 1861—1910 erhållit statsbidrag för nya vägar samt omläggning och förbättring
av redan befintliga sådana. Någon statistisk redogörelse särskilt för denna period före¬
ligger ej, men av kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens underdåniga berättelse
för år 1910 framgår, att under tiden från och med 1841 till och med 1910 för
ändamålet utgått statsunderstöd ur allmänna och särskilda fonden med tillhopa kro¬
nor 31,479,211:59, varemot de beräknade kostnaderna utgjort kronor 47,914,969: 16.
I medeltal belöper härav på vart och ett av de 24 länen kronor 1,311,633: 82 av
sammanlagda anslagsbeloppet och kronor 1,996,457: 04 av den beräknade kostnaden.
Största anslagen hava tillkommit
Norrbottens län: beräknad kostnad ......... 6,255,990: 11, statsanslag 4,069,851: 91
Västerbottens » » » ......... 5,876,814:89, » 4,021,770: 37
Västernorrlands » » » ......... 3,532,659:82, » 2,284,264:47
Kr. 15,665,464:82 Kr. 10,375,886: 75
därnäst komma
Älvsborgs län: beräknad kostnad ......... 3,395,477: 08, statsanslag 2,194,348: 33
Jämtlands » » » ......... 3,077,307:32, * 1,994,084: 35
Värmlands » » » ......... 2,888,197: 76, > 1,903,504:35
Minsta anslag hava utgått till
Gottlands län: beräknad kostnad......... 34,100:—, statsanslag 22,700: —
Uppsala » » > ......... 396,562: 97, » 292,910: 55
Västernorrlands län har således varit det 3;je i ordningen, som erhållit stats¬
bidrag under tiden 1841—1910 för omlagda, förbättrade eller nyanlagda vägar, och
hava dessa bidrag, på sätt av förestående siffror framgår, mellan länen fördelats i
förhållande till de beräknade kostnaderna. Av statsanslagen i sin helhet har nära
eu tredjedel kommit Norrbottens, Västerbottens och Västernorrlands län gemensamt
till godo.
Under tiden 1861—1910 hava av de årliga anslagen till hamn- och brobygg¬
nader samt vattenkommunikationer utgått bidrag enbart till brobyggnader i rikets samt¬
liga län med 3,842,004 kronor 74 öre eller i medeltal för varje län 160,083 kronor
53 öre. Av detta anslag har Västernorrlands län erhållit tillhopa 497,300 kronor.
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
17
De av landstinget under tiden 1878 till och med 1912 för väg- och brobygg¬
nader utanordnade medel ävensom den grund, varefter medlen uttaxerats, framgår
av Bil. A. 3).
Den fråga, som lämnats till vägkommitténs utredning, avser att på ett verk¬
sammare och mer omfattande sätt söka tillgodose länets behov av vägar, vilket med
nti gällande bestämmelser i ärendet ej lärer kunna ske utan kraftigt understöd av stats¬
medel, stegrade utgifter för landstinget och de väghållningsskyldige. Beträffande er¬
hållna statsbidrag och landstingets utgifter för ändamålet under förgångna tider äro
några uppgifter här ofvan lämnade. Vad åter angår de väghållningsskyldiges och väg-
kassornas utgifter, varav man må kunna sluta sig till deras förmåga att för ändamalet
vidkännas vidare bördor, hänvisas till kungl. jordbruksdepartementets statistiska ta¬
beller över allmänna väghållningsbesväret på landet. De utgöra sammandrag av väg-
styrelsernas årsuppgifter, och bifogas här utdrag, så vitt angår Västernorrlands län,
av den senast tillgängliga eller 1911 års tabell, Bil. D.
Av denna tabell framgår bland annat, att hela det såsom vägskatt för året
uttaxerade belopp (kolumnen 7) för länet i sin helhet utgjort 427,146 kronor samt
att med fördelning efter fyrk (kolumnerna 8 och 9) största beloppen debiterats^ i
Arnäs tingslag med 43 öre å jordbruksfastighet med vägunderhåll in natura och 50
öre å övriga beskattningsföremål. Däremot har i Gudmundrå tingslag ej någon väg¬
skatt debiterats å jordbruksfastighet med vägunderhåll in natura, och lägsta vägskatt
per fyrk å övriga beskattningsföremål förekommit med 15 öre i Nätra distrikt. Efter
avdrag för statsbidrag och övriga inkomster hava kostnaderna för vägväsendet under
det angivna året utgjort för
indelade vägar (kol. 12)...................................................... 25o,529:
annat underhåll (kol. 18)................................................... 229,770:
varifrån avgår bidrag från anslaget till synnerligen betungade väghåll-
ningsdistrikt (kol. 20).....................................................................
Kronor
485,299: —
5,000: —
480,299: —
Om härtill läggas övriga utgifter för vägväsendet, efter avdrag av stats¬
bidrag kronor 143,105: — för vägbyggnader med flera inkomster
(kol. 29).......................................................................................... 186,737: —
så utgör den verkliga kostnaden för vägväsendet i dess helhet (kol. 31)
Kronor 667,036: —
Härav belöper största beloppet kronor 118,217:— på Ramsele tingslag och
minsta kronor 12,234:— på Selångers tingslag. Medeltalet per vägfyrk av total¬
kostnaden utgör 30.4 (kol. 32), därav högst 70.5 öre i Ljustorps tingslag och lägst
12.8 i Nätra tingslag.
Närmare förklaring över denna tabell, som i övrigt innehåller uppgifter om
vägarnes längd, antal vägfyrkar, vägbyggnadskostnader med mera samt vidare speci¬
ficerar de; olika sifferuppgifterna för de särskilda väghållningsdistrikten och angiver
Bihang till riksdagens protokoll 1914. 4 sand. 44 käft. (Nr 88.) ■>
Motioner i Andra kammaren, Kr 88.
(kol. 33—35) vägkassornas ställning vid året slut, torde ej vara behövlig. Ett ifråga-
satt sammandrag för några år, till exempel de senaste fem åren, enligt bil. D kunde
väl tjäna till en jämförande belysning, men dels möta svårigheter därför, enär väg-
s tyr el ser nas uppgifter lämnats efter något olika blanketter, dels skulle en dylik sam¬
manställning bliva vidlyftigare, än som därmed vore vunnet.
Jämföras kostnaderna för vägväsendet i de olika länen och man, utan att ingå
i vidare detaljer, fäster sig endast vid de slutsummor, som motsvara kolumnerna 31
och 32 av bilagan D, så finner man, att sammanlagda verkliga kostnaden för väg¬
väsendet under år 1911 för riket i dess helhet utgjort kronor 10,836,287 med ett
medeltal per fyrk av 23,6 3 öre. Högsta beloppen efter fyrk visa Jämtlands län
47.9 öre, Norrbottens län 43.5 öre, Västerbottens län 31.6 öre och Hallands län 30.5
öre varefter kommer \ ästernorrlands län med 30.4 öre. Bilaga A. 4) angifver närmare
förhållandet i berörda hänseende mellan länen och upptager därjämte den uttaxerade
vägskatten och medeltalet därav per vägfyrk för såväl naturaväghållare som för övriga.
En annan jämförande tabell angivande de allmänna vägarnas längd i förhållande
till länets storlek och innevånareantal närslutes som Bilaga A. 5).
Vad därefter angår behovet av nya eller förbättrade vägar, har kommittén haft
att räkna med två hufvudgrupper nämligen dels sådana, varom ansökningar redan
inkommit till länsstyrelsen enligt § 4 i väglagen den 23 oktober 1891, dels sådana,
som vägstyrelserna uti sina avgivna yttranden därjämte ansett nödvändiga. Den förra
gruppen omfattar följande avdelningar:
a) vägföretag under byggnad och deras återstående delar,
b) vägföretag, som de väghållningsskyldige dömts att utföra och för vilka stats¬
anslag begärts,
c) vägföretag, som de väghållningsskyldige dömts att utföra men för vilkas utför¬
ande statsanslag ej ännu begärts;
d) vägföretag, för vilka undersökning verkställts men som de väghållningsskyl¬
dige ej ännu dömts att utföra och
e) sådana vägföretag, för vilka undersökning begärts men ännu icke slutförts.
De av vägstyrelserna föreslagna vägarna hänföra sig under två avdelningar nämligen:
Do) sådana vägar, som anses böra utföras enligt hittills gängse typ för med
statsbidrag understödda vägar eller med en bredd från 3.6 till 6.0 meter, brantaste
lutning 1:20 samt broar och trummor av permanent beskaffenhet och
2:o) vägföretag av förenklad typ med en vägbredd av 3.0 meter, brantaste lut¬
ning 1:10 samt broar och trummor av enklare beskaffenhet.
Med avseende på nödvändigheten av arbetenas mer eller mindre skyndsamma
utförande hava de, på förslag av vägstyrelserna, uppdelats i fyra klasser, varjämte
vägstyrelserna anmodats att söke angiva ordningsföljden för utförandet inom distrik¬
tet av de till samma klass hörande vägarna. Vägstyrelserna hava ock lämnats till¬
fälle att anföra, vad de i övrigt kunna finna lämpligt, samt anmanats att förtydliga
de ifrågasatta anläggningarna, där så lämpligen kunnat ske, genom deras utmärkande
på de för varje vägdistrikt gjorda, remissakterna bifogade urklipp från C. E. Dahl¬
mans karta över länet.
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
19
Angående dessa förhållanden jämte de ifrågasatta vägarnas längd samt beräk¬
nade kostnaderna för dem och föreslagna brobyggnader hava upprättats fullständiga
översikter, av vilka de viktigaste (sammandragen) meddelas i Bil. A. 7).
Härav framgår, att de nu ifrågasatta byggnadsföretagen äro till antalet 191 med
en sammanlagd längd av 1,623,041 meter och beräknad kostnad 11,822,830 kronor.
Därav belöper på de ovan angivna avdelningarna följande siffror:
avdelningen
|
a) 6
|
st. 38,532
|
meter
|
331,800
|
kronor
|
»
|
b) 31
|
» 227,746
|
|
2,147,140
|
»
|
»
|
c) 11
|
» 96,321
|
|
961,100
|
»
|
»
|
d) 39
|
> 464,587
|
»
|
4,208,950
|
»
|
»
|
e) 15
|
» 143,675
|
»
|
1,139,500
|
»
|
»
|
1) 31
|
» 257,580
|
|
1,839,440
|
»
|
X
|
2) 58
|
» 394,600
|
|
1,194,900
|
»
|
Summa
|
191
|
st. 1,623,041
|
meter,
|
11,822,830
|
kronor.
|
Arnäs tingslags väghållningsdistrikt uppvisar de högsta talen nämligen 40 st.
313,071 meter och 1,594,120 kronor och Nordingrå det minsta, 5 st. 21,500 meter
och 11,200 kronor. Fördelning efter klasser ställer sig sålunda:
klass I: .................. 412,631 meter 4,267,840 kronor
» II: ............... 651,590 » 4,321,590 »
» III: ............... 408,788 » 1,947,200 »
» IV: ............... 150,032 » 1,286,200 »
Summa 1,623,041 meter 11,822,830 kronor.
De angivna kostnadsbeloppen för de särskilda väg- och brobyggnadsföretagen
äro hämtade från tillgängliga undersöknings- och värderingsinstrument, där sådana
funnits upprättade, men äro eljest approximativa beräkningar med biträde av sak¬
kunnig person, som även kontrollerat och beriktigat en del av vägstyrelsernas rörande
väglängderna lämnade uppgifter. [Anmärkas bör därjämte, att för de i kolumnerna
6 och 7 av den till utskottet överlämnade bil. F. angivna kostnadsbelopp för bygg¬
nadsföretag, för vilka statsanslag begärts, anslagen för år 1913 äro frånräknade och
att de upptagna siffrorna således hänföra sig till förhållandena 1914.]
Av intresse kunde ju vara att erfara, huru kostnaderna för de nu angivna
byggnadsföretagen skulle ställa sig fördelade på de olika distriktens vägfyrkar. Då
summorna därav vanligen förändras årligen, kan någon fullt tillförlitlig uppgift där¬
om ej lämnas, men till någon ledning för bedömande av kostnaderna för de närmast
liggande eller till klasserna I och II hänförda byggnaderna, beräknat efter fyrktalen
för 1911 och därpå grundade utdebiteringar, hänvisas till närslutna Bil. A. 6).
Den åt vägkommittén uppdragna utredningen torde få anses härmed vara av¬
slutad. Väl har den kunnat förväntas bliva mer djupgående, men i saknad av me¬
delsanslag för ändamålet har kommittén varken haft tillfälle att anlita sakkunnigt bi¬
träde i den omfattning, som erfordrats, ej heller genom besök i de trakter, där så¬
dant kunnat vara önskvärt, förskaffa sig lokalkännedom i förekommande speciella
20
Motioner i Andra kammaren, Nr S8.
fall. Så mycket mer anser sig kommittéen böra erkänna den medverkan, som läm¬
nats av distriktsingenjören i nedre norra väg- och vattenbyggnadsdistriktet, kaptenen
m. m. F. A. Lundström. Från landskansliet hava erhållits värdefulla upplysningar,
varmed landssekreteraren beredvilligt stått till tjänst, varjämte kommittén fått be¬
gagna sig av de förberedelser till en liknande utredning, som hos länsstyrelsen redan
varit utförda. Motionären har därjämte lämnats tillfälle att framställa sina erinringar
och förslag.
I motionen har även uttalats önskvärdheten av vägars och broars utprickande
på en karta med tillhörande detaljbeskrivning, men har detta arbete i saknad av me¬
del för därmed förenade kostnaders bestridande måst anstå. Endast med några få
undantag hava ock vägstyrelserna gjort ifyllningar i utdragen av Dahlmans karta.
Däremot har kommittén haft tillgång till den hos länsstyrelsen befintliga samling av
generalstabens kartblad, varpå vägar och förslag därtill jämte ifrågakomma brobygg¬
nader finnas insatta.
Vid en återblick på vägväsendets utveckling och ordnande i länet måste man
skänka sin erkänsla åt det arbete, som därpå nedlagts, de onera och utlagor, som de
väghållningsskyldige och skattedragande för ändamålet vidkänts samt den beredvil¬
lighet, varmed landstinget och staten därtill medverkat. Av den lämnade utredningen
framgår, att statsbidragen varit i jämn tillväxt, att landstingets anslag utgått i för¬
hållande därtill och att särskilt under de senaste tjugo åren en högst avsevärd längd
nya vägar tillkommit, äldre omlagts eller betydligt förbättrats, utgörande under tiden
1891 till och med 1910 tillhopa 712.727 kilometer för kostnad av kr. 3,060,100: 91,
samt dyrbara brobyggnader utförts. Vid jämförelse med övriga län hava ock Norr¬
bottens, Västerbottens och Västernorrlands län bekommit de största statsanslagen ur
allmänna och särskilda fonden för anläggning och förbättning av vägar, varjämte av
de årliga anslagen till hamn- och brobyggnader Västernorrlands län erhållit för bro¬
byggnadsarbeten drygt tre gånger så mycket som medeltalet av anslagen till samtliga
län. Förnekas kan ej heller, att med hänsyn till ytvidden vårt län har fördelen av
någon större längd allmänna vägar i nymil på 1 kvadratnymil fastland än såväl Norr¬
bottens, Västerbottens och Jämtlands som även Kopparbergs län.
Men oaktat de många allmänna vägar, som förunnats länet, framstå nya eller
förbättrade väg- och broanläggningar allt fortfarande såsom ett ortens oavvisliga behov.
Den snabba utveckling, som länet undergått det senaste halvseklet, trävarurörelsen
med sin storindustri och genomgripande inverkan på alla områden, jordbrukets och
övriga näringars förkovran, järnvägarna med sina ingripande verkningar, den alltjämt
växande och delvis rörliga befolkningen, som vid slutet av 1863 utgjorde 122,897
personer men vid utgången av 1912 uppgick till 255,704 invånare och således på
50 år mer än fördubblats, — allt detta och öviga medverkande omständigheter hava
nödvändiggjort de under årens lopp utförda och kräva nya vägbyggnadsföretag. Lands-
vägskommunikationerna hava icke, oaktat allt understöd, kunnat hålla jämna steg
med det allmänna framåtskridandet. Redan vunnen erfarenhet om den stora bety¬
delsen av tidsenliga samfärdsmedel, behövligheten av nya eller förbättrade väg- och
brobyggnader i olika delar av länet samt det vaknade livliga intresset för tillgodose¬
Motioner i Andra kammaren, Nr S8.
21
ende av ortens utvecklingsmöjligheter hava hopat det stora antal ärenden av alla slag,
som enligt bifogade tabeller dels äro anhängigg]orda hos vederbörande myndigheter
och hunnit mer eller mindre utredas, dels av vägstyrelserna föreslagits i de av kom¬
mittén, enligt landstingets beslut, från dem infordrade yttranden.
Enligt vad ovan anförts hava i sammanhang med den verkställda utredningen
ej mindre än 191 väg- och brobyggnadsföretag med en längd av 1,623,041 meter och
sammanlagd beräknad kostnad 11,822,830 kronor framhållits såsom inom länet önsk¬
värda. Därav hava 48 stycken av Konungens befallningshavande avgjorts genom beslut
enligt § 4 i lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den 23 okto¬
ber 1891 och av dem bero 37 på att statsbidrag ej ännu erhållits, samt 11 på att väg¬
styrelserna eller intressenterna ej fullföljt ärendena genom ingivande av ansökningar
om erhållande av sådant bidrag. De byggnadsföretag, vilka sålunda avgjorts och där¬
vid prövats vara för allmänna samfärdseln nyttiga och nödiga, omfatta följande grup¬
per i den åberopade tabellen, nämligen:
redan under byggnad varande, återstående delar................................
vägföretag, som de väghållningsskyldige dömts att utföra och för vilka
statsanslag begärts........................................................................
sådana vägföretag, som de väghållningsskyldige dömts att utföra, men
för vilka de ännu icke inkommit med ansökningar om stats¬
bidrag .........................................................................................
Kr.
331,800: —
2,147,140: —
961,100: —
3,440,040: —
Därav för större brobyggnader 978,000 kronor och egentliga vägföretag 2,462,040
kronor med beräknad längd 362,599 meter. Under föreställning att den sist angivna
gruppens vägbyggnadsskyldige fullfölja ärendena genom ansökningar om statsbidrag
och att dessa beviljas, framställer sig frågan, inom vilken tid man skulle kunna
tänka sig dessa längst framskridna ärenden vara slutförda och byggnadsföretagen verk¬
ställda.
Under femårsperioden 1906—1910 fullbordades nya och omlades eller betyd¬
ligt förbättrades vägar till en längd av 204.018 km. och kostnad 1,305,914 kronor
30 öre. I förhållande därtill skulle nu angivna vägföretag om 362.59 9 km. och
kostnad 2,462,040 kronor taga en tid av drygt 9 år från nästkommande år räknat.
Statsbidragen hava likväl varit i tillväxt, och utgör det länet för vägföretag inneva¬
rande år beviljade statsanslag 170,700 kronor, motsvarande 2/s av kostnaden, vadan
landstingets och de vägbvggnadsskyldiges bidrag utgör tillhopa 85,350 kronor och
man således för år 1913 har att för ändamålet räkna med 256,050 kronor. Under
förväntan att detta skall ökas, borde man kunna tänka sig byggnaderna för dessa
längst fortskridna ärenden skola vara utförda på 7 å 8 år. Vanskligare är det att
räkna med tiden för utförandet av de till 978,000 kronor beräknade broarna, enär
statsbidragen för dylika byggnader utfalla ojämt. Pa satt o\ an är angivet erhöll lä¬
net under 50-årsperioden 1861—1910 från hamn- och brobyggnadsfonden 497,300
kronor, varjämte landstinget vid olika tillfällen för ändamålet anslagit medel utöver
den för vägbyggnader utgående sjättedelen. För de senaste tre åren har länet i stats¬
anslag till större brobygnader bekommit respektive 15,600, 105,600 och 22,200 kronor.
22
Motioner i Andra kammaren, Nr 8S.
Att ett kraftigt och verksamt bistånd från statens sida även i detta hänseende är
nödvändigt, torde likväl vara obestridligt.
Ser man på kostnaderna för de av vägstyrelserna till fyra klasser hänförda
ärendena och specificerar beloppen med hänsyn till större broar, så ställa sig de be¬
räknade kostnaderna för de olika klasserna sålunda:
l:sta klassen, egentliga vägbyggnader...........
större broar.............................
2:dra klassen, egentliga vägbyggnader...........
större broar ..........................
3:dje klassen, endast egentliga vägbyggnader
4: de klassen, » > »
3,341,090: —
926.750: — 4,267,840: —
3,987,090: —
334,500: — 4,321,590: —
..................... 1,947,200: —
...................... 1,286,200: -
Kronor 11,822,830: —
Med enahanda beräkning som här ovan i förhållande till de för innevarande
år disponibla medelsanslagen och däri emotsedd förhöjning skulle det dröja vid pass
tio år, innan de till l:sta klassen hörande vägbyggnaderna, som vägstyrelserna före¬
slagit skola ofördröjligen utföras, kunde tänkas bliva färdiga, ytterligare 8 å 10 år
innan 2:draklassens vägbyggnader kunde utföras o. s. v. Anmärkas bör likväl, att
i de två första klasserna även ingå en del företag, som föreslagits av vägstyrelserna
och ännu sakna all utredning.
Vid klassificeringen hava vägstyrelserna givetvis fäst sig vid förhållandena en¬
var inom sitt distrikt utan att egentligen tänka på andra. En sammanställning och
jämförande översikt för länet i dess helhet, angivande även från denna synpukt för¬
slag till ordningsföljd för arbetenas utförande, borde nu hava förelegat. Kommittén
har likväl av förr angivna skäl ej kunnat tränga så långt in i enskildheter och äger
derföre ej heller den allsidiga kännedom om samtliga de ifrågasatta byggnadsföreta¬
gens inbördes betydelse, att den kan tillförlitligt bedöma vägstyrelsernas klassindel-
ning. Det synes likväl obestridligt att de till lista klassen hänförda brobyggnaderna
äro synnerligen angelägna och att dessa samt största delen av de till samma klass
hänförda vägbyggnaderna likaledes böra i första hand komma till utförande. Då
landstinget väl ej heller torde vilja inlåta sig på att närmare angiva ordningsföljden,
där olika intressen alltid skola mötas, och statsbidragen för övrigt ej på en gång utan
årsvis kunna erhållas samt arbetena successivt komma till utförande, torde det väl
hädanefter såsom hittills bliva beroende på vederbörande myndigheter att reglera
detta förhållande, varvid nu gjorda uttalanden kunna tjäna till ledning.
I den motion, som orsakat detta kommittéarbete, anmärkes långsamheten vid
vågbyggnadsföretagens utförande vara beroende på dels olämpliga lagbestämmelser och
senfärdighet i ämbetsverken, dels bristande statsanslag. Kommittén har ej tänkt sig,
att det åt densamma anförtrodda uppdraget även skulle innebära avgivande av förslag
till nya författningar i ämnet. Beträffande åter senfärdighet i ämbetsverken anser
sig kommittén böra ytterligare framhålla, att de nu ifrågasatta väg- och brobyggna¬
derna äro till antalet ej mindre än 191, därav 102 hava anhängiggjorts hos länssty¬
relse och 89 föreslagits av vägstyrelserna, utan att ansökningar om de sistnämnda in¬
gått till någon offentlig myndighet. Av de hos Konungens befallningshavande an-
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
23
hängiggjorda hava 48 för det närvarande slutbehandlats av länsstyrelsen, därav 37
ej ännu erhållit statsbidrag, under det att för 11 de vägbyggnadsskyldige icke gjort
ansökan om sådant bidrag. Av de återstående 54 ärendena, varom ansökningar in¬
gått till länsstyrelsen, hava vi inhämtat, att 3 bero på omedelbar åtgärd av Ko¬
nungens befallningshavande, 29 på andra myndigheter eller vederbörande förrätt-
ningsmän samt 22 på vägstyrelserna, de väghållningsskyldige eller andra av ämbets-
myndiglieter oberoende orsaker. Att en del vägärenden, i vilka ofta förekomma i
ett och samma mål upprepade remisser för vägstyrelsernas eller vägstämmornas hö¬
rande, undersökningar och utredningar, besvär och återförvisningar, måste taga sin
tid, synes oss förklarligt, likaväl som att de stridiga intressen och delade meningar,
vilka ofta förekomma i kommunikationsfrågor, och de avsevärda ekonomiska uppoff¬
ringar, som vanligen måste tagas med i räkningen, göra dylika ärenden tidsödande
och svårlösta. De nu på länsstyrelsens åtgärd beroende väg- och brobyggnadsären-
den, för vilka antingen undersökning slutförts, men de vägbyggnadsskyldige ej ännu
dömts att verkställa, eller undersökning ej avslutats, till sammanlagd beräknad kost¬
nad 5,348,450 kronor, antaga vi komma, att efter hand, i den mån utredning hin¬
ner försiggå, snarast möjligt avgöras. Sannolikt hava sistnämnda byggnadsfrågor,
därest ej nya genomgripande bestämmelser meddelats eller kraftigare bistånd lämnats,
vid den tid, då de nu på statsunderstöd bidande väg- och brobyggnadsföretagen nal¬
kas sin fullbordan, länge varit avgjorda och i sin ordning likaledes fått vänta på
statsbidrag. Vid nu angivna förhållanden och enär dylika byggnadsföretag till be¬
räknad kostnad 3,440,040 kronor kunna igångsättas, så snart statsanslag erhållits,
torde vara uppenbart, att det är brist på medel, som är orsaken till den klandrade
senfärdigheten vid vägfrågornas lösning. Det gäller således att se till, vad som må
kunna göras för avhjälpande av denna olägenhet.
Bland de förslag, som till sakens befrämjande hos kommittén framhållits, går
ett ut på att nedbringa kostnaderna för vägbyggnader genom uppgörelse på billigaste
sätt med intressenterna, innan ett vägföretag beslutas, angående jordlösen, grustag
och vägbyggnadsmateriel m. fl. förmåner. Erfarenheten har visat, säges det, att väg-
distrikt därigenom erhållit värdefulla tillskott, stundom uppgående till mer än hälften
av distriktets andel i kostnaderna. Med exemplet därav borde den ordning komma
att tillämpas för länet i dess helhet, att de, som främst hade fördel av en väg, skulle
på nämnda sätt därtill medverka. Landstinget skulle för sitt bidrag med 1/e fästa
det uttryckliga villkor, att vederbörande intressenter till företaget skänkte åtminstone
all erforderlig mark, varigenom landstinget visserligen ej skulle erhålla någon lindring
i sitt anslag men en betydlig lättnad beredas betungade vägdistrikt. Staten borde ej
heller betaga distriktet förmånen av anslag även för den del av kostnadsförslaget,
som avsåge sålunda upplåten jord. Allt vägbyggande skulle med ett ord vila på
förutsättningen, att vägdistrikten erhölle erforderlig mark, grus- och ristag, torv och
sten kostnadsfritt av vederbörande intressenter och därjämte finge tillgodogöra sig
därför belöpande statsbidrag.
Det lider ju intet tvivel, att en sådan anordning med fri markupplåtelse m. fl.
förmåner i olika fall och inom särskilda distrikt kunde bereda avsevärda lättnader i
vägbyggandet, men däremot må det betvivlas, att någon likformighet därvid kan ge¬
nomföras för länet i dess helhet. Visserligen är intresset för vägförbättringar erkän-
24
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
nansvärt stort men meningarna därjämte i sådana frågor ofta delade. För övrigt
innehåller kungl. kungörelsen angående villkoren för erhållande av understöd från de
av Riksdagen anvisade anslag till väganläggningar och vägförbättringar in. m. den
28 juni 1907 motsvarande stadgande, enär myndighet, bolag eller andra vederbörande,
som kunna antagas komma att av ett genom statsbidrag understött företag hava
nytta, äro skyldiga att genom kontant tillskott, materialier, arbete eller andra bidrag
bestrida den icke av statsmedel anvisade delen av kostnaderna för ett företags full¬
bordande. Där stadgas även, att statsbidraget skall utgå i förhållande till den verk¬
liga kostnaden för arbetets utförande och att, om arbetet kan utföras till kostnad^
understigande den beräknade, av vederbörande myndighet granskade och godkända
kostnaden, statsbidraget skall minskas med belöpande del av besparingen. Under
vissa förutsättningar äro intressenterna även pliktige att över vägarbetet föra räken¬
skaper så ordnade, att den verkliga kostnaden må kunna säkert uppskattas. Det vill
även synas, som om ett förbehåll av ovan angivna beskaffenhet, nämligen ovillkor¬
ligen fri markupplåtelse och andra naturaförmåner för tillgodonjutande av landstings¬
bidraget vore föga lyckligt. Veterligen har det ej förut varit ifrågasatt och kunde
befaras i många fall hindra vägbyggnadsföretag, där en överenskommelse eller dylik
upplåtelse ej kunde utverkas. Det föreslagna tillvägagåendet lärer väl därför ej kunna
tillmätas någon vidsträcktare betydelse.
Man har även tänkt sig, att åtskilliga av nu föreslagna eller beslutade väg¬
anläggningar av hittills gängse typ för med statsbidrag understödda vägar, med väg-
bredd från 3,6 till 6,o meter och brantaste lutning 1: 20 samt broar och trummor
av permanent beskaffenhet, kunde för kostnadernas nedbringande utföras efter enklare
typ med bredd av 3,0 meter, brantaste lutning 1: 10 samt broar och trummor av
enklare slag. I några fall hava vägstyrelserna även förordat en sådan ändring för
redan undersökta vägföretag samt föreslagit, att ett flertal vägar, varom fråga först
nu väckts, skulle byggas enligt sådan enklare typ. Däremot har endast en vägsty-
relse direkt förordat vägar speciellt av den enklare typ, vartill innevarande års Riks¬
dag beviljade medel för en del vägföretag inom Norrbottens, Västerbottens och Jämt¬
lands län, och en annan vägstyrelse har väl ansett många fjällbyar inom distriktet
behöva utfartsvägar men funnit kostnaden för betungande, »åtminstone så länge stats
och landstingsbidrag icke kunna erhållas till billigare vägtyper». Någon livligare till¬
slutning till förslaget om enklare vägtyper har således ej försports, varemot å andra
sidan uttalats den mening, att det vore i hög grad oekonomiskt att här bygga enklare
vägar, då länet är i fortgående utveckling och med tanke även på automobiltrafiken,
som är i beständig tillväxt och har framtiden för sig. Kommittén håller ock före
att valet bör ske med välgrundad urskiljning. Anläggning av en hel del nya vägar
efter enklare typ kan ju i övrigt ej lända till fullbordande av de sedan längre tid
tillbaka anhängiggjorda, redan dömda eller inom närmaste tiden på dom bidande
väg- och brobyggnaderna, som väl nu i första hand borde tillgodoses. Huruvida re¬
dan undersökta eller föreslagna vägar böra byggas efter den ena eller andra typen,
lärer val i alla händelser bliva beroende på prövning i varje särskilt fall enligt därom
meddelade bestämmelser.
Motionären har erinrat om det av förste lantmätaren Iv. V. Ahlberg upprättade
sammandrag av uppgifter å sådana enskilda vägar, som kunde antagas skola ifråga-
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
25
komma att indelas till underhåll i överensstämmelse med lagen den 5 juli 1901.
Såväl 1911 som 1912 års landsting hava anslagit medel till belopp av 2,500 kronor
för vart och ett av åren 1912 och 1913 till bidrag med ‘/s av kostnaderna för in¬
delning av dylika vägar. Enligt vad kommittén har sig bekant inkom likväl under
1912 ingen ansökan om sådant bidrag, och under 1913 hava ingivits två ansökningar,
som beviljats med sammanlagt 403 kronor 8 öre. Det vill härav framgå, att något
livligare intresse för nämnda vägindelningar, beträffande vilka endast vägstyrelsen i
motionärens hemort uttalat några önskemål, ännu saknas i våra bygder. Vagstyrel¬
sen i Arnäs distrikt har nämligen, på sätt ovan är angivet, ansett nödvändigt, att
statsmakterna ofördröjligen måtte förhjälpa byvägsintressenterna till anslag för indel¬
ning av enskilda vägar »med minst 2/3 av kostnaden». Enahanda fråga om statsbidrag
för indelning av enskilda vägar på landet var föremål för behandling vid såväl 1912
som innevarande års Riksdag men vann ej bifall. Vid nu angivna förhållanden an¬
ser sig kommittén ej böra framlägga något förslag i detta hänseende.
Vid övervägande av omförmälda och andra till kommittén framställda förslag
om sättet för skyndsammare befordran av vägkommunikationernas utveckling inom
länet, har kommittén väl funnit önskvärt, att vederbörande intressenter, till lindring
i omkostnaderna, i största möjliga utsträckning kunde förmås att kostnadsfritt upp¬
låta mark och tillhandahålla erforderliga vägbvggnadsämnen samt i övrigt främja för
dem i dessa hänseenden nyttiga företag. Men då man därvid skulle hava att räkna
endast med god vilja, om den ock möjligen småningom kunde utveckla sig till sed¬
vänja, torde landstingets bemödande för närvarande knappast kunna gå i annan rikt¬
ning än att söka utverka större statsbidrag till vägar och kraftigare bistånd från sta¬
tens sida vid utförandet av de många brobyggnaderna. Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län fingo vid årets Riksdag anslag till de omförmälda enklare vägarna,
som ej synas vara lika passande för Västernorrland. Men vårt län har ock sitt stora
antal väg- och brofrågor, som för dess utveckling och förkovran äro av väsentlig be¬
tydelse. Det torde få anses förenat med billighetens fordringar, att även Västernorr-
lands län kommer i åtnjutande av något större anslag. Även här likaväl som i det
Övriga Norrland är allt i framåtskridande och befolkningens strävan att tillgodogöra
sig en högre kultur samt taga vara på sina utvecklingsmöjligheter, vartill bättre lands-
vägskommunikationer så väsentligt bidraga, är värd uppmuntran.
Det kunde väl då tyckas vara tillräckligt, att landstinget med åberopande härav
hos Kungl. Maj:t hemställde om större årliga statsanslag, med vilka skulle följa eu
proportionerlig tillväxt i den av landstinget bestridda sjättedelen i väg- och brobygg-
nadskostnaden. Vi tänka oss likväl, att en sådan framställning skulle vinna i styika,
om till grund för densamma läge ej allenast en uttalad önskan om kraftigare med¬
verkan från statens sida utan även ett landstingets beslut, varigenom tinget utfäste
sig att vidkännas sin sjättedel intill ett visst högre belopp, än som hittills utgått.
En sådan offervillighet skulle bekräfta länsboarnas varma intresse för dessa frågor, på
samma gång därmed även kunde fixeras och motiveras det belopp, som hos Kungl.
Maj:t ifrågasattes. Det högsta bidrag, som för ändamålet något år utgått från lands¬
tingets kassa, är 53,000 kronor (16 öre, som anordnats 1912, och det största stats¬
bidraget är 1913 års anslag 170,700 kronor. Vi hava tänkt oss, att landstinget
skulle befinnas villigt förbinda sig att för sin sjättedel av egentliga vägbyggnader vid-
Biliang till riksdagens protokoll 191 1. 4 sand. 44 käft. (År S8.) 1
26
Motioner i Andra kammaren, Kr 88.
kännas högst 100,000 kronor årligen under en lämplig tidsperiod, då statsanslaget
skulle kunna uppgå till 400,000 kronor och länet, med återstående sjättedelen från
vederbörande vägdistrikt, således under gynnsammaste omständigheter hava att för
sådant ändamål räkna med 600,000 kronor. Därest ej så högt statsanslag kunde ut¬
verkas, komme icke heller landstingets offervillighet att till fullo tagas i anspråk, utan
dess årsbidrag att utgå endast i förhållande till det verkligen beviljade statsanslaget.
Som väglagen med tillhörande författningar är under revision och förändringar däri
kunde komma att inverka även på statsanslagen, synes lämpligt, att denna period ej
föreslås för lång utan skäligen begränsas till fem år. I lyckligaste fall skulle då för
dessa år finnas till förfogande 3,000,000 kronor, varmed de angelägnaste vägbyggna¬
derna kunde utföras. Man kunde invända, att detta belopp vore alltför högt tilltaget
samt utsikterna föga lovande att kunna erhålla så stort statsbidrag. I det förra hän¬
seendet må ytterligare betonas, att kostnaderna för de redan dömda egentliga väg-
företagen utgöra....................................................................................... 2,462,040:_
samt att vägstyrelserna därutöver i klass I upptagit några redan under¬
sökta vägar till följande belopp:
Selångers tingslag N:o 29 ................................................... 34,600: —
Indals
Ljustorps
Resele
Nätra
Själevads
37
57
99
119
133
508,600
10,300
98,100
58,800
134,300
844,700:
Kronor 3,306,740: —
Ytterligare några ännu ej undersökta vägar äro av vägstyrelserna hänförda till
första klassen. Beträffande utsikterna att kunna erhålla så stort statsbidrag våga
kommitterade ej yttra sig, men hava med detta förslag velat angiva det minsta be¬
lopp, som synts erforderligt för de angelägnaste vägbyggnadernas utförande inom ej
alltför avlägsen tid, och överlämna åt landstinget att i ärendet besluta.
Enligt vad ovan anförts, hava större broar till sammanräknad kostnad av 978,000
kronor redan i behörig ordning utrönts vara i behov att om- eller nybyggas. Flere
äldre av dessa lära vara synnerligen bristfälliga och fordra skyndsamt iståndsättande.
Landstingets på sin tid fattade beslut att bidraga med en */6 av kostnaderna hava
avsett såväl väg- som brobyggnader, och 1907 års ovan åberopade nådiga kungörelse
om statsunderstöd uppställer såsom villkor för dylikt bidrag jämväl för broar, att
minst 7j av kostnaden skall bestridas av menigheter eller andra vederbörande. Det
torde därför vara angeläget att landstinget, om det ikläder sig det ifrågasatta anslaget
av högst 100,000 kronor årligen under 5 års tid enbart till vägbyggnader, därjämte
förnyar sitt beslut att fortfarande deltaga med l/6 i brobyggnadskostnader. Kunde
man tänka sig, att statsbidrag även för de omförmälda angelägnaste broarna erhölles
under en begränsad tid av fem år, skulle landstinget för detta ändamål få vidkännas
en utgift årligen under denna tid av 32,600 kronor. Det torde likväl vara föga sanno¬
likt, att ett så stort statsunderstöd beviljas länet under så kort tid. Vi föreslå därför,
att landstinget, jämte förnyande av sitt beslut att med 1/6 deltaga i kostnaderna för
större brobyggnader, ville göra ett kraftigt uttalande om önskvärdheten av statsbidrag
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
27
även för ovan angivna broar att utföras i den ordning, som med hänsyn till deras
beskaffenhet må av vederbörande myndighet bestämmas.
På grund av det sålunda anförda får vägkommittén hemställa:
att landstinget måtte, till vägkommunikationernas utveckling och befordrande
för vart och ett av åren 1914 till och med 1918 bevilja ett förslagsanslag av högst
100,000 kronor att utgå såsom bidrag till utförande av vägbyggnader inom länet med
en fjärdedel av de belopp, som kunna varda av statsmedel för ändamålet anvisade,
eller motsvarande en sjättedel av den sammanlagda kostnaden;
att landstinget, under förutsättning att denna hemställan vinner landstingets
bifall, jämte anmälan om och under åberopande av sitt sålunda fattade beslut samt
med uttalande av sin mening om det för länets utveckling oavvisliga behovet av det
allmänna vägväsendets snara utveckling, måtte med överlämnande av kommitterades
förevarande utredning, hos Konungens befallningshavande anhålla, att Konungens be-
fallningshavande måtte vidtaga lämpliga åtgärder i ändamål, att statsbidrag för an¬
läggande av nya eller för omläggning av backiga eller eljest för rörelsen obekväma
vägar må årligen under nämnda fem år erhållas till så stort belopp, att berörda, av
landstinget beviljade anslag må under de av landstinget angivna villkor kunna tagas
i anspråk eller sålunda med 400,000 kronor; samt
att landstinget, med förnyande av sitt tillförene fattade beslut att jämväl bi¬
draga med V6 av kostnaderna för större brobyggnader, därjämte ville hos Konungens
befallningshavande hemställa om kraftig medverkan till erhållande snarast möjligt av
erforderliga statsbidrag för de till beräknad kostnad av 978,000 kronor upptagna större
brobyggnaderna enligt den ordningsföljd dem emellan, som med hänsyn till ärendenas
angelägna beskaffenhet må anses lämplig.
Härnösand den 28 juli 1913.
Vägkommittén:
C. M. Ström. E. O. E. Högström. J. A. Arndt.
Bilaga. A. 2)
ro
oo
Kostnaderna för nya eller betydligt förbättrade vägar i Västernorrlands län
åren 1861—1910.
Längd av
Omlagda
Kostnaden för
Fullbordade nya vägar
Omlagda eller betydligt förbättrade
Å r
|
ändade
och av¬
synade
vägar
—
|
eller
betydligt
förbätt¬
rade
vägar
|
Av stats¬
medel
|
Av väg-
kassornas
medel
|
Av lands¬
tingets
eller kom¬
munernas
medel
|
Summa
|
| Av stats
medel
|
Av väg-
kassornas
medel
|
Av lands¬
tingets
eller kom¬
munernas
medel
|
Summa
|
Kilomet.
|
Kilomet.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
1861—1865
|
4.008
|
57.898
|
3,397
|
|
|
|
9,327
|
|
12,724
|
|
65,050
|
23
|
|
|
15,099
|
84
|
80,150
|
07
|
1866—1870
|
269.80 6
|
94.481
|
240,123
|
—
|
|
|
66,420
|
64
|
306.543
|
64
|
41,227
|
—
|
|
|
24,973
|
08
|
66,200
|
08
|
1871—1875
|
44.8 9 2
|
13.8 94
|
42,000
|
—
|
|
|
88,513
|
—
|
130,513
|
—
|
|
|
|
|
23,899
|
39
|
23,899
|
39
|
1876—1880
|
45.106
|
18.384
|
95,700
|
—
|
|
|
58,018
|
23
|
153,718
|
23
|
12,800
|
_
|
|
|
41,705
|
|
54^505
|
|
1881—1885
|
71.615
|
5.344
|
83,290
|
—
|
|
|
45,089
|
86
|
128,379
|
86[
|
|
|
|
|
|
|
7,656
|
|
1886—1890
|
44.300
|
72.800
|
135,510
|
—
|
|
|
71,032
|
58
|
206,542
|
58
|
87,680
|
—
|
|
|
23^611
|
_
|
111,291
|
|
1891—1895
|
185.ooo
|
79.500
|
205,160
|
—
|
108,066
|
—
|
29,970
|
—
|
343,196
|
—
|
77,130
|
—
|
12,796
|
_
|
48,217
|
19
|
138,143
|
49
|
1896—1900
|
124.7 9 0
|
5.200
|
194,850
|
—
|
32,996
|
65
|
30,257
|
—
|
258,103
|
65
|
20,800
|
_
|
12,843
|
22
|
4,700
|
|
38,343
|
22
|
1901—1905
|
91.ooo
|
23.219
|
334,343
|
63
|
272,895
|
49
|
83,658
|
48
|
690,897
|
60
|
64,900
|
—
|
179,449
|
32
|
41,153
|
33
|
285^502
|
65
|
1906—1910
|
188.7 54
|
65.264
|
318,708
|
85
|
492,094
|
07
|
49,460
|
84
|
860,263
|
76
|
86,203
|
71
|
300,352
|
74
|
59,094
|
09
|
445^650
|
54
|
Summa
|
1,019.3 61
|
435.484
|
1,653,082
|
48
|
906,052
|
21
|
531,747
|
63
|
3,090,882
|
32|
|
455,790
|
94
|
505,441
|
28
|
290,109
|
22
|
1,251,341
|
44
|
Sammandrag:
Statsmedel: fullbordade nya vägar ............................................. 1,653,082: 48
oinlagda eller betydligt förbättrade ........................ 455,790: 94
Vägkassornas medel: fullbordade nya vägar .............................. 906,052: 21
omlagda eller betydligt förbättrade........................... 505,441: 28
Landstingets eller kommunernas medel: fullbordade nya vägar... 531,747: 63
omlagda eller betydligt förbättrade ........................ 290,109: 22
2,108,873: 42
1,411,493: 49
821,850: 85
Kronor 4,342,223: 76
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
Motioner i Andra kammaren, Kr 88.
29
Bilaga A. 3)
Uppgift å av Västernorr lands läns landsting under nedan angivna år
för väg- och brobyggnader utanordnade medel ävensom å
grunden för medlens uttaxering.
Uttaxerat belopp för varje bevillnings-
|
Utanordna t
|
|
krona av:
|
|
|
belopp
|
jordbruks-
|
övriga beskatt-
|
|
|
fastighet
|
ningsföremål
|
1878..............
|
.........
|
............ 25 öre .
|
....................... 10
|
öre
|
1879..............
|
.......... 4,078: 75 ............
|
............ 25 » .
|
....................... 10
|
9
|
1880..............
|
.......... 7,169: 74 ............
|
............ 25 * .
|
....................... 10
|
|
1881..............
|
.......... 2,161: 25 ............
|
............ 18 1 - .
|
..................... 7
|
»
|
1882..............
|
.......... 6,111: 25 ...........
|
............ 15 » .
|
....................... 6
|
»
|
1883..............
|
......... 3,133: 33 ............
|
............ 15 »
|
...................... 6
|
9
|
1884..............
|
.......... 6,325: —
|
|
|
|
1885..............
|
.......... 3,737: 50
|
|
|
|
1886..............
|
.......... 11,731: 25
|
|
|
|
1887..............
|
.......... 7,507: 50
|
|
|
|
1888..............
|
.......... 19,327: 50
|
|
|
|
1889..............
|
.......... 9,912: 50
|
|
|
|
1890..............
|
- - -
|
|
|
|
1891..............
|
.......... 16,815: — ............
|
............ 10 » .
|
....................... 4
|
2>
|
1892..............
|
.......... 10,487: 50 ............
|
............ 20 » .
|
....................... 8
|
9
|
1893..............
|
.......... 14,203: 86 ............
|
............ 15 » .
|
....................... 6
|
9
|
1894..............
|
......... 11,000: — ............
|
............ 121/., - .
|
....................... 5
|
9
|
1895..............
|
.......... 20,962: 50 ............
|
............ 71/, * .
|
....................... 6
|
tf
|
1896..............
|
.......... 19,387: 50 ............
|
............ 10 » .
|
....................... 8
|
9
|
1897..............
|
.......... 16,437: 50 ............
|
........... 10 9 .
|
....................... 8
|
9
|
1898..............
|
.......... 6,500: — ............
|
............ 8 9 .
|
....................... 5
|
9
|
1899..............
|
.......... 4,287: 50 ............
|
............ 6 9 .
|
....................... 4
|
»
|
1900..............
|
.......... 9,900: — ............
|
............ 5 »
|
...................... 3
|
»
|
1901..............
|
.......... 6,100: — ............
|
........... 4 9 .
|
....................... 2%
|
9
|
1902..............
|
.......... 24,918: 33 ............
|
............ 5 9 .
|
....................... 3
|
9
|
1903..............
|
.......... 29,038: 83 ............
|
............ 12 9 .
|
....................... 8
|
9
|
1904..............
|
.......... 33,895: 16 ............
|
............ 8 9 .
|
....................... 5
|
9
|
1905..............
|
.......... 21,856: 80 ............
|
............ 18 9 .
|
....................... 11
|
9
|
1906..............
|
.......... 16,220: 67 ...........
|
............ 18 » .
|
....................... 12 ,
|
9
|
1907..............
|
.......... 14,817: 50 ............
|
............ 5 » .
|
....................... 3
|
9
|
1908.............
|
.......... 31,022: 83 ............
|
............ 6 • » .
|
....................... 3
|
9
|
1909..............
|
.......... 18,002: 08 ............
|
............ 16 9 .
|
...................... 9
|
9
|
1910..............
|
.......... 21,568: 33 ............
|
............ 14 9 .
|
....................... 7
|
9
|
1911..............
|
.......... 22,707: 50 ............
|
............ o )>
|
....................... 1
|
9
|
1912..............
|
.......... 53,000: 66 ............
|
............ 10 9 .
|
....................... 5
|
9
|
Kronor 504,325: 62
30
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
Bilaga A. 4)
Sammandrag över vägskatten samt kostnaderna för vägväsendet
år 1911.
1
Län
|
Uttaxering av vägskatt
|
Länets
samman¬
lagda verk¬
liga kost¬
nad för väg¬
väsendet i
dess helhet
|
Vid-
stående
kostnad
fördelad
per väg¬
fyrk
|
Uttaxerade belopp
|
I medeltal per
vägfyrk
|
från na-
turaväg-
hållare
|
från
övriga
|
Summa
|
för natu-
raväg-
hållare
|
för
övriga
|
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
öre
|
öre
|
Kr.
|
öre
|
Stockholms.......
|
35.527
|
350.498
|
386.025
|
2.6 2
|
14.io
|
561.020
|
i
14.6
|
Uppsala .............
|
35.670
|
59.510
|
95.180
|
4.6 3
|
21.71
|
255.936
|
24.5
|
Södermanlands ............
|
18.670
|
68.076
|
86.746
|
1.71
|
14.4S
|
232.743
|
14.9
|
Östergötlands ...............
|
34.897
|
127.895
|
162.792
|
1.93
|
19.89
|
528.140
|
21.5
|
Jönköpings ...............
|
3.065
|
110.970
|
114.035
|
0 26
|
22.8 0
|
343.095
|
20.9
|
Kronobergs..................
|
26.681
|
71.709
|
98.390
|
2.95
|
19.49
|
298.753
|
23.2
|
Kalmar.....................
|
15.469
|
59.702
|
75.171
|
1.09
|
17,17
|
343.881
|
19.5
|
Gottlands...................
|
8.223
|
17.270
|
25.493
|
2.29
|
21.48
|
112.354
|
25.4
|
Blekinge .....................
|
4.849
|
46.925
|
51.774
|
0.8 7
|
24.2 2
|
176.592
|
23.c
|
Kristianstads .........
|
16.557
|
157.465
|
174.022
|
0.92
|
26.83
|
630.086
|
26.4
|
Malmöhus ..................
|
10.700
|
426.173
|
436.873
|
0 SO
|
29.18
|
1.204.991
|
24.4
|
Hallands .....
|
18.599
|
59.048
|
77.647
|
1.99
|
25.9 3
|
354016
|
30.5
|
Göteborgs och Bohus ...
|
49,543
|
248.745
|
298.288
|
5.49
|
32.14
|
i 448.024
|
26.7
|
Alvsborgs.....................
|
64.543
|
141.616
|
206.159
|
5.14
|
21.57
|
503.639
|
26.4
|
Skaraborgs ..................
|
51.689
|
85.735
|
137.424
|
3.21
|
23.2 8
|
492.651
|
24.9
|
Värmlands ..................
|
125.507
|
152.507
|
278.014
|
6.86
|
23.4 7
|
588.653
|
23.8
|
Örebro ........................
|
28.909
|
87.705
|
116.614
|
2.23
|
13.4 2
|
277.963
|
14.2
|
Västmanlands...............
|
53.725
|
82.318
|
136.043
|
5.72
|
19.37
|
300.210
|
22.o
|
Kopparbergs ...............
|
158.855
|
175.549
|
334.404
|
10.14
|
15.io
|
482.871
|
17.6
|
Gävleborgs ..................
|
63.401
|
167.634
|
231.035
|
4.7 9
|
15.17
|
415.875
|
17.4
|
Västernorrlands ............
|
164.631
|
263.115
|
427.746
|
13.43
|
27.2 6
|
667.036
|
30.4
|
Jämtlands.....................
|
104.473
|
73.270
|
177.743
|
12.5 7
|
35.42
|
497.135
|
47.9
|
Västerbottens ...............
|
204.730
|
196.951
|
401.681
|
23.5 7
|
40.50
|
428.739
|
31.6
|
Norrbottens..................
|
71.021
|
384.908
|
455.929
|
12.42
|
37.8 8
|
691.884
|
43.5
|
Summa
|
1.369.934
|
3.615.294
|
4,985.2281
|
medeltal
4.59
|
medeltal
22.52
|
10.836.287
|
medeltal
23.6 3
|
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
31
Bilaga A. 5)
Allmänna vägar i förhållande till areal och folkmängd
år 1911, länsvis.
Län
|
Längd i
å 1 kvadrat-
nymil fast¬
land
|
nymil av allmän väg
å 1,000 invånare
|
Länet
|
Landsbygd
|
Länet
|
Stockholms .........................................................
|
3.08
|
1.06
|
0.97
|
Uppsala...............................................................
|
3.43
|
1.80
|
1.86
|
Södermanlands ..........................................
|
3.69
|
1.72
|
1.28
|
Östergötlands ......................................................
|
3.84
|
1.76
|
1.30
|
Jönköpings .........................................................
|
3.66
|
2.15
|
1.75
|
Kronobergs .........................................................
|
3.32
|
1.98
|
1.88
|
Kalmar ...............................................................
|
3.01
|
1.73
|
1.45
|
Gottlands ............................................................
|
4.31
|
2.97
|
2.43
|
Blekinge...............................................................
|
3.7 7
|
1.01
|
0.73
|
Kristianstads ......................................................
|
4.36
|
1.27
|
1.18
|
Malmöhus............................................................
|
6.61
|
1.15
|
0.68
|
Hallands ...........................................................
|
3.44
|
1.44
|
1.11
|
Göteborgs och Bohus..........................................
|
3.io
|
0.79
|
0.39
|
Älvsborgs ............................................................
|
3.58
|
1.69
|
1.45
|
Skaraborgs .........................................................
|
4.26
|
1.67
|
1.42
|
Värmlands ........................................................
|
1.95
|
1.52
|
1.31
|
Örebro..................................................................
|
2.67
|
1.30
|
1.06
|
Västmanlands......................................................
|
3.io
|
1.67
|
1.27
|
Kopparbergs.........................................................
|
0.97
|
1.24
|
1.15
|
Gävleborgs .........................................................
|
1.20
|
1.10
|
0.86
|
Västernorrlands..................................................
|
1.07
|
1.16
|
1.02
|
Jämtlands............................................................
|
0.45
|
1.94
|
1.80
|
Västerbottens ......................................................
|
0.5 0
|
1.79
|
1.71
|
Norrbottens .........................................................
|
0-27
|
1.77
|
1.63
|
Hela riket
|
1.51
|
1.49
|
1.19
|
Bilaga A. 6)
Beräkning av kostnaden pr vägfyrk för fullbordande av de till klasserna I och II
hänförda byggnadsföretag.
Väghållningsdistrikt
|
Vägar av klass I och
II, som böra fullbor¬
das under närmaste
10 åren
|
Vägdistriktets andel
eller 1/6 av vidstå-
ende kostnads-
belopp
|
Kostnaden fördelad
på 10 år eller år¬
ligen
|
Antal vägfyrkar
inom distriktet
år 1911
|
Kostnaden pr vägfyrk
årligen för nybygg¬
nader
|
1911 års
vägskatt pr
vägfyrk
|
Beräknat .skatte
tryck pr väg¬
fyrk under
byggnadsperi-
oden
|
Verkliga kostnaden 1
för vägunderhållet i
dess helhet pr väg- 1
fyrk 1911 i
|
Beräknade verkliga kost- !
naden under byggnads- t
perioden för underhåll
och nybyggnad
|
å jordbruks¬
fastighet
|
å övriga be-
skattnings-
föremål
|
å jordbruks¬
fastighet
|
å övriga be¬
ska ttnings-
f örem ål
|
Kr.
|
Kr. |ö.
|
Kr.
|
ö.
|
st.
|
öre
|
öre
|
öre
|
öre
|
öre
|
öre
|
öre
|
Niurunda tingslags......
|
437,320
|
72,886
|
67
|
7,288
|
67
|
93,821
|
7.8
|
_
|
33
|
8
|
41
|
24.6
|
32.4
|
Tunn
|
»
|
700,300
|
116,716
|
60
|
11,071
|
67
|
123,736
|
9.4
|
20
|
36
|
30
|
46
|
20.1
|
29.5
|
Torps
|
» ......
|
701,400
|
110,900
|
—
|
11,690
|
—
|
202,925
|
5.7
|
20
|
24
|
26
|
30
|
12.o
|
17.7
|
Selångers
|
» ......
|
150,940
|
25,156
|
67
|
2,515
|
67
|
40,316
|
6.2
|
13
|
32
|
20
|
39
|
29.o
|
35.2
|
Indals
|
»
|
729,100
|
121,516
|
67
|
12,151
|
07
|
61,274
|
19.8
|
18
|
48
|
38
|
68
|
oB.o
|
53.4
|
Sköns
|
»
|
325,550
|
54,258
|
33
|
5,425
|
83
|
204,172
|
2.6
|
11
|
32
|
14
|
35
|
14.4
|
17.o
|
Ljustorps
|
»
|
460,750
|
70,791
|
67
|
7,679
|
16
|
65,574
|
11.7
|
22
|
38
|
34
|
50
|
67.o
|
78.7
|
i Säbrå
|
|
151,000
|
25,206
|
67
|
2,526
|
67
|
73,160
|
3.4
|
19
|
41
|
23
|
45
|
34.2
|
37.6
|
j Gudmundrå
|
»
|
104,300
|
17,383
|
33
|
1,738
|
33
|
175,327
|
0.9
|
—
|
19
|
1
|
20
|
10.2
|
ll.i
|
Boteå
|
T>
|
473,340
|
78,890
|
—
|
7,889
|
—
|
103,110
|
7.7
|
12
|
25
|
20
|
33
|
13.i
|
20.8
|
! Nora
|
T)
|
315,700
|
52,616
|
67
|
5,261
|
67
|
73,640
|
7.1
|
10
|
37
|
18
|
45
|
30. c
|
37.7
|
i Sollefteå
|
» ......
|
231,100
|
38,526
|
67
|
3,852
|
67
|
198,102
|
1.9
|
4
|
16
|
0
|
18
|
12.6
|
14.5
|
| Resele
|
X>
|
1,102,100
|
183,683
|
33
|
18,368
|
33
|
123,819
|
14.8
|
10
|
33
|
25
|
48
|
25.5
|
40.3
|
Ramsele
|
»
|
079,800
|
113,300
|
—
|
11,330
|
—
|
203,209
|
5.6
|
7
|
43
|
13
|
49
|
34.:\
|
39.9
|
j Nordingrå
|
»
|
11,200
|
1,866
|
67
|
186
|
67
|
48,927
|
0.4
|
20
|
31
|
21
|
32
|
58.3
|
58.7
|
1 Nätra
|
»
|
706,550
|
117,758
|
33
|
11,775
|
83
|
206,978
|
5.7
|
8
|
15
|
14
|
21
|
11.7
|
17.4
|
! Själevads
|
»
|
453,800
|
75,633
|
33
|
7,563
|
33
|
105,087
|
7.2
|
15
|
29
|
23
|
37
|
15.0
|
22.2
|
Arnäs
|
*
|
854,520
|
142,420
|
—
|
14,242
|
—
|
86,979
|
16.4
|
43
|
50
|
60
|
67
|
31.7
|
48.i
|
|
|
|
|
|
|
|
|
medeltal
|
|
|
|
|
medeltal
|
medeltal
|
|
Summa
|
8,589,430
|
1,431,571
|
67
|
143,157
|
17
|
2,190,162
|
6.5
|
—
|
—
|
—
|
_
|
1 21.9
|
28.4
|
Anmärkning: I den beräknade verkliga kostnaden pr fyrk ingå ej förvaltningskostnader och övriga utgifter
enligt kolumnerna 24 och 2G i bil. C.
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
33
Bilaga A. 7).
Förteckning
över de hos länstyrelsen anhängig gjorda eller av vägstyrelserna föreslagna bro¬
byggnader inom Västernorrlands län.
(Med hänsyn till bilagans omfattning och då den endast har ortsintresse har den¬
samma med undantag av nedanstående sammandrag uteslutits ur riksdagstrycket. I
stället kommer förteckningen att inlämnas till vederbörande utskott.) Till förteck¬
ningen är fogat ett uttalande av Arnäs tingslags vägstyrelse, så lydande:
3:o) År näs.
Yägstyrelsen anser det högst nödvändigt, att statsmakterna ofördröjligen måtte
förhjälpa byvägsintressenterna till anslag för indelning av de enskilda vägarna enligt
lagen om enskilda vägar på landet den 5 juli 1907 med minst 2/g av kostnaderna
(landstinget l/3 och staten '/■.). Genom ett sådant anslag, som icke skulle kunna stiga
till några enorma belopp, vunnes, att lagen om enskilda vägar på landet verkligen
kunde börja tillämpas och ej såsom nu blott och bart vara en i det stora hela taget
död lag. Dessutom borde enligt vägstyrelsens mening en särskild fond finnas, varav
anslag till minst !/2 av anläggningskostnaderna efter tillstyrkande av vägstyrelse, läns¬
man och kronofogde genom Konungens befallningshavande beredas för viktigare bro-
och trumbyggnader samt större utschaktningar av backar å de enskilda vägar, som
hava betydelse för den allmänna och lokala trafiken,
Dessutom borde Västernorrlands län i likhet med Västerbottens, Norrbottens och
Jämtlands län erhålla ett särskilt anslag för byggandet av nya enklare vägar.
Örnsköldsvik den 21 juni 1913.
Å Arnäs tingslags vägstyrelses vägnar:
Erik Godin,
ordförande.
Hihaiui till riksdagens protokoll 1914
4 sand. 44 höft
(.Yr 88.)
34
Motioner i Andra kammarm, Nr 88.
Sammandrag av de till
Väghållningsdistrikt
|
■
Ärendenas nummer
|
Hos länsstyrelsen anhängig-
|
Under byggnad
varande, återstå¬
ende kostnad
|
Väghållnings
skyldige dömda
utförandet och
statsanslag be
gärt
|
Väghållnings-
skyldige dömda
utförandet, men
statsbidrag ej
ännu begärt
|
meter
|
kr.
|
meter
|
kr
|
meter
|
kr. |
|
Njur linda tingslags ..........................
|
1—6
|
|
|
18,840
|
245,320
|
|
|
luna »
|
7—18
|
|
|
6,555
|
33,700
|
|
|
Torps » ..............
|
19—27
|
2,655
|
20,300
|
62,075
|
613,500
|
760
|
67,600
|
Selångers » ..........
|
28-32
|
|
|
|
|
|
|
Indals » .....
|
33-40
|
15,200
|
88,100
|
|
|
|
|
Sköns » ................
|
41—55
|
3,780
|
36,300
|
22,140
|
197,950
|
|
|
Ljustorps » ..................
|
56—64
|
|
|
|
|
16,000
|
179,700
|
[ Säbrå »
|
65—75
|
14,385
|
79,600
|
|
|
|
|
Gudmundrå 3
|
76—79
|
|
|
|
|
|
|
Boteå 3
|
80-87
|
|
|
12,120
|
42,940
|
|
|
Nora > ......
|
88, 89
|
|
|
14,684
|
207,200
|
|
|
Sollefteå »
|
90-96
|
|
|
20,089
|
106,160
|
4,360
|
52,700
|
Resele » ........
|
97—106
|
|
|
|
|
1,010
|
155,000
|
Ramsele 3 - ................
|
107-111
|
|
|
31,435
|
275,000
|
36,410
|
263,400
|
Nordingrå » ...........................
|
112—116
|
|
|
|
|
|
|
Nätra » .........................
|
117—133
|
|
|
3,145
|
58,450
|
|
|
Själevads 3 ‘ ..........................
|
134—151
|
|
|
770
|
81,000
|
19,635
|
156,800
|
Arnäs » ...........................
|
152—191
|
2,512
|
107,500
|
35,893
|
285,920
|
18,146
|
85,900
|
Summa
|
st. 191
|
38,532
|
331,800
|
227,7415
|
2,147,140
|
96,321
|
961,100
|
De i ovanstående sammandrag upptagna
Väghållningsdistrikt
|
lista klass
|
II:dra klass
|
III:dje klass
|
IV:de klass
|
längd
|
kostnad
|
längd
|
kostnad
|
längd I kostnad
|
längd
|
kostnad
|
' Njurunda tingslags ...............
|
18,840
|
245,320
|
23,500
|
192,000
|
|
|
|
Tulla
|
» ...............
|
575
|
126,400
|
73,511
|
573,900
|
|
|
|
Torps
|
|
11,465
|
229,100
|
54,025
|
472,300
|
29,086! 274,400
|
|
|
Selångers
|
» .........
|
875
|
34,600
|
17,290
|
116,340
|
31,500 94,500
|
|
|
Indals
|
»
|
64,560
|
558,200
|
23,362
|
170,900
|
25,440! 154,400
|
9,685
|
213,900
|
Sköns
|
D
|
30,750
|
291,450
|
6,440
|
34,100
|
|
|
|
Ljustorps
|
7)
|
52,655
|
460,750
|
|
|
|
|
|
Säbrå
|
7>
|
16,385
|
87,600
|
18,000
|
64,000
|
12,000: 62,000
|
24,890
|
159,700
|
Gudmundrå
|
» ...............
|
14,900
|
104,300
|
|
|
13,000 91,000
|
28,000
|
180,250
|
Boteå
|
!>
|
32,120
|
242,940
|
38,400
|
230,400
|
|
10,000
|
70,000
|
Nora
|
7) ...............
|
14,684
|
207,200
|
15,500
|
108,500
|
|
|
|
Motioner i Andra kammaren, Nr SS.
85
Bil. A. 7) hörande tabellerna.
gjorda vägföretag
|
|
|
Av
|
vägstyrelserna föreslagna
vägföretag
|
Summa längd och
kostnad
|
Undersökning
verkställd, men
de väghållnings-
skyldige ej
ännu dömda
utförandet
|
Undersökning
ej ännu slut¬
förd
|
Att utföras en¬
ligt hittills
gängse typ för
med statsbidrag
understödda
vägföretag
|
Att utföras en¬
ligt enklare typ
|
meter
|
kr.
|
meter
|
kr.
|
meter
|
kr.
|
meter
|
kr.
|
meter
|
kr.
|
|
|
|
|
23,500
|
192,000
|
|
|
42,340
|
437,320
|
22,031
|
530,100
|
|
|
|
|
45,500
|
136,500
|
74,086
|
700,300
|
2&086
|
274,400
|
|
|
|
|
|
|
94,576
|
975,800
|
9,945
|
93,400
|
|
|
8,220
|
57,540
|
31,500
|
94,500
|
49,665
|
246,440
|
88,147
|
893,400
|
|
|
19,700
|
115,900
|
|
|
123,047
|
1,097,400
|
220
|
1,300
|
50
|
30,000
|
9,000
|
54,000
|
2,000
|
6,000
|
37,190
|
325,550
|
1,255
|
10,300
|
11,800
|
112,250
|
23,600
|
158,500
|
|
|
52,655
|
460,750
|
1G,140
|
98,450
|
8,750
|
61,250
|
14,000
|
86,000
|
18,000
|
48,000
|
71,275
|
373,300
|
17,500
|
106,750
|
38,400
|
268,800,
|
|
|
|
|
55,900
|
375,550
|
10,000
|
70,000
|
20,000
|
200,000
|
38,400
|
230,400
|
|
|
80,520
|
543,340
|
|
|
|
|
15,500
|
108,500
|
|
|
30,184
|
315,700
|
1.220
|
72,300
|
|
|
|
|
27,500
|
135,000
|
53,169
|
366,160
|
19,393
|
138,400
|
25,600
|
179,200
|
GG,500
|
539,500
|
30,000
|
90,000
|
142,503
|
1,102,100
|
16,745
|
141,400
|
|
|
|
|
|
|
84,590
|
679,800
|
|
|
|
|
|
|
21,500
|
11,200
|
21,500
|
11,200
|
106,857
|
770,800
|
31,o7 o
|
235,500
|
|
|
31,000
|
93,000
|
172,577
|
1,157,750
|
26,928
|
400,050
|
7,500
|
52,500
|
33,560
|
263,500
|
35,800
|
107,400
|
124,193
|
1,061,250
|
99,120
|
607,900
|
|
|
5,600
|
33,600
|
151,800
|
473,300
|
313,071
|
1,594,120
|
464,587
|
4,208,950
|
143,675
|
1,139,500
|
j 257,580
|
1,839,440
|
394,600
|
1,194,900
|
1,623,041
|
11,822,830
|
vägarna, fördelade efter klasser.
Väghållningsdislrikt
|
lista klass
|
Ilrdra
|
klass
|
lll.-dje klass
|
IV:de klass
|
längd
|
kostnad |
|
längd
|
kostnad
|
längd
|
kostnad
|
längd | kostnad
|
Sollefteå tingslags..................
|
25,669
20,403
|
231,160
293.400
155.400
|
122,100
|
808,700
|
27,500
|
135,000
|
|
Ramsele » ..................
|
8,785
|
75,805
21,500
|
524,400
11,200
409,500
|
|
|
|
|
46,980
|
297,050
|
56,130
|
12,510
|
52,700
|
56,957 i 398,500!
|
|
14,580
|
309,550
|
30,608
|
144,250
|
58,505
|
343,600
|
20,5001 263,850
|
Ainäs » ..................
|
38,405
|
393,420
|
75,419
|
461,100
|
199,247
|
739,600!
|
Summa
Summa längd 1,623,011 in.
s kostnad 11,822,830 kr.
|
412,631
|
4,267,84 Oj
|
651,590
|
4,321,590
|
408,7881,947,200
|
150,0321,286,200
|
36
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
Bilaga B.
Till Vasternorrlanås läns landsting.
Sedan undertecknad genom välvilligt tillmötesgående från landstingets vägkom-
mittés sida beretts tillfälle taga del av kommitténs förslag till landstinget rörande väg-
väsendet i länet, får jag härmed, på det att landstinget måtte bli i tillfälle särskåda
frågan från olika synpunkter, anföra följande:
Mot vägkommitténs förslag till landstinget att utfästa ett anslag av 100,000 kr.
i fem års tid till nya vägbyggnader m. m. har jag givetvis intet att erinra. Om
motsvarande statsanslag kan erhållas, kan det byggas för 600,000 kr. vägar om året
eller under femårsperioden för 3 millioner. Då emellertid vägstyrelsemas önskelista
upptager:
lista klassens vägar och broar att omedelbart byggas för .................. 4,267,840: —
2:dra klassens vägar och broar att byggas inom 10 år........................ 4,321,590: —
3:dje klassens vägar att byggas efter 10 år......................................... 1,947,200:__
och 4:de klassens vägar att byggas enligt förenklad typ ..................... 1,286,200:
eller vägar för kr. 11,822,830
räcka ju ej de 3,000,000 ens till att inom de 5 närmaste åren realisera första klas¬
sens vägföretag. Huru landstingets vägkommitté tänkt sig att få de övriga vägföre-
tagen förverkligade, lämnar utredningen ingen upplysning. Även om landstinget skulle
bifalla kommitterades förslag och åtgärden göra önskad effekt hos statsmakterna, så
att länet finge sina 400,000 kr- i statsanslag under fem års tid, ser det ändock täm¬
ligen tröstlöst ut för den del av första klassens vägar, som ej erhålla del av de 3
millionerna, och för andra klassens vägar, som ju borde vara påbörjade inom de när¬
maste 10 åren, och ännu mera tröstlöst måste det te sig för 3:dje och 4:de klassens
vägar. Det är ju möjligt, att kommitterade tänkt sig liknande uppoffringar från
landstingets sida även efter den föreslagna femårsperiodens utgång. Det skulle då
dröja ytterligare 11 år, innan vägbyggnaderna av 2:dra klassen bleve byggda och efter
utgången av dessa 11 år ytterligare närmare 4 år innan 3:dje och 4:de klassens vä¬
gar kunde komma till utförande. Under angivna förutsättning skulle det då dröja
20 år, innan länets nuvarande behov av vägar bleve fyllt. För min del har jag dook
föga eller intet hopp om att statsmakterna skola befinnas villiga släppa till 400,000
kr. om året i fem års tid och ännu mindre att fortsätta därmed ytterligare 15 år,
även om Kungl. Maj:t skulle kunna förmås proponera därom hos riksdagen. Hur
länets behov av vägar skall kunna inom rimlig tid fyllas, därest med all sannolikhet
staten ej skulle förmås lämna de 400,000 årligen under en 20-årsperiod, därom har
kommitterade icke yttrat sig. Eller om tilläventyrs landstinget ej skulle anse sig
mäkta påtaga sig en 20-årig börda av 100,000 kr. för ändamålet? Det förefintliga
utredningsmaterialet inbjuder osökt till dessa reflexioner, och jag har för min del ej
kunnat underlåta fästa landstingets uppmärksamhet därpå,
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
O 7
Frågans kärnpunkt är nu lyckligtvis ej den: hur skaffa medel för åstadkom¬
mande av alla de i utredningen omnämnda vägarna enligt kostnadsförslagen, utan:
hur bereda länets befolkning farbara vägar inom rimlig tid. Med utgångspunkt från
detta ställer sig saken högst väsentligt annorlunda och enligt min mening även
om jag nu vore alldeles ensam om den — skulle vägfrågorna i länet kunna ordnas
till samtliga intressenters belåtenhet utan att anstränga vare sig. staten eller lands¬
tinget till så stora belopp som av kommitterade satts i utsikt, vilka ansträngningar
även om de bleve verklighet — vilket jag betvivlar — dock ej skulle fylla behoven på
långt när inom rimlig tid än mindre kunna giva någon råd med i framtiden uppkomna
trängande behov av nya vägar. Vem vet, om ej om 20 år behovet av nya vägar är
lika stort som nu eller ännu större. Vägar, som nu inte alls äro upptagna i utred¬
ningen kunna då vara hänförliga till första klassens vägar. Den nuvarande bedrövliga
vägpolitiken leder alltså å ena sidan till odrägliga ekonomiska bördor för såväl stat,
landsting som väghållningsdistrikten och å andra sidan, därför att utvecklingen av
vägväsendet trots alla bördor ej på långt när kan hålla jämna steg med de alltjämt
påträngande behoven av bättre vägar, till vägväsendets i dess helhet nedsättande un¬
der all kritik. Vad man än må säga om den nuvarande vägpolitiken, så ingalunda
kan den sägas vara nationalekonomisk, beroende nu på svenskarnes ofta bevisade
brist på praktisk och ekonomisk syn på förhållandena.
De rent förskräckligt imponerande siffrorna i kommitterades utredningsmaterial
hava bättre än jag någonsin kunnat vänta motiverat mina förut till såväl landstinget
som Riksdagen gjorda framställningar angående indelning och förbättring av enskilda
vägar på landet varigenom många av de vägar, som nu stå upptagna i första och
andra klassen för en spottstyver i förhållande till de summor, som de nu kräva för
ny- eller ombyggnad, skulle gjorts farbara och kunnat en lång tid framåt tjäna som
fullt tillräckliga kommunikationsleder. Genom att bereda byvägsintressenterna bidrag
till indelning och förbättring av deras vägar skulle också många krav på nya hundra-
tusenkronors vägar alldeles ha uteblivit utan att vägväsendets utveckling därigenom
i någon män skulle hämmats. Det båtar givetvis föga att söka bibringa vederbörande
denna tankegång, då man bitit sig fast vid den nuvarande dyrbara metoden att bygga
vägar och ej vill ens skänka en tanke åt de tusenden sinom tusenden, som i väntan
på breda, jämna och fina landsvägar måste trafikera usla byvägar, till den grad usla
till och med att det ofta kan vara förenat med fara för liv och lem att färdas på
dem. Det är synnerligen ringa tröst för dessa att få veta, att de komma att få en
mycket fin landsväg i allra lyckligaste fall om 20 å 25 år men intill dess totalt läm¬
nas åt sitt öde. Och detta med utsikt därjämte att få se taxeringsvärdena och
vägfyrkarna ideligen ökade och ej nog därmed även vägskatten pr vägfyrk ökad
samt desslikes ökad skyldighet att deltaga i vägunderhållet in natura å sträckor ofta
miltals från hemmen å vägar, som de ej trafikera annars än då de få den äran att
hörsamma länsmannens påbud att reparera vägskiftena. Ett exempel ur högen torde
vara tillfyllest för att visa vilka avvita förhållanden, som råda. Johannisbergs och
Önskans byar i Skorped, som själva sakna landsväg, i stället har en utfartsväg, som
på en lång sträcka måste anses rent av livsfarlig att trafikera, ha sina vägskiften uppe
i Solberg i Anundsjö. För att komma till vägskiftena med häst och åkdon måste de
taga vägen åt Sidensjo till för att komma å viigen till Anundsjö och Bredhyn o. s. v.
38 Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
inalles en sträcka av 9, säger och skriver nio mil! Andra jag vägar kalla hårresande
exempel att förtiga. Naturligtvis är det inte meningen att göra något alls för bere¬
dandet av åtminstone farbar väg åt de såsom exempel tagna byamännen. De ha
naturligtvis endast att vara lugna och belåtna, till dess de om 20 ä 30 år hädanefter
i lyckligaste fall få en stilig landsväg genom byarna. Jag tillåter mig med anledning
därav till en var framställa samvetsfrågan: »är detta verkligen bra som det är», är
det inte fastmer en oavvislig plikt för de bestämmande i landsting och Riksdag att so
till att åtminstone något litet grand göres för dem, som bo i ödebygden? Då det nu
en gång genom kommitterades utredningsmaterial bevisats omöjligheten av att fylla
länets behov av landsvägar inom de närmaste 30 åren, synes det mig som frågan rö¬
rande de redan befintliga byvägarnas försättande i någorlunda farbart skick, så att
den nuvarande generationen skulle få njuta någon infila av dem, ligga synnerligen
nära till hands. Jag kan ej tänka mig annat än att landstinget skall höra det nöd¬
rop från obygderna, som jag genom denna min motion velat överföra till landstinget.
Lagen om enskilda vägar på landet det 5 juli 1907 erbjuder möjligheter att proviso¬
riskt ordna vägfrågan i länet, intill dess de många föreslagna vägarna hinna byggas.
Men utan att vägarna äro indelade kan det ju inte bli tal om något ordentligt
underhåll. Så länge vägarna alltså ej äro indelade, är lagen i fråga en lag endast
på papperet. Inseende detta förhållande och då kostnaderna för indelningen ställa
sig synnerligen stora och betungande, beslöt 1911 års landsting att för vartdera av
åren 1912 och 1913 anslå 2,500 kronor såsom bidrag med 1/s i kostnaderna för in¬
delning av sådana vägar. Landstingets vägkommitté, som fick i uppdrag att utan¬
ordna anslaget, i den mån ansökningarna inkommo, meddelar nu, att ingen ansökning
om bidrag inkom år 1912 och att i år hittills utanordnats endast 403 kronor 8 öre,
utgörande bidrag till två förrättningar. Kommitterade dra därav slutsatsen att något
livligare intresse för nämnda vägindelningar ännu saknas i våra bygder. Med hän¬
visning därjämte till att Riksdagen ej velat reflektera på anslag till samma ändamål,
anser sig kommittén ej böra framlägga något förslag i ämnet. Kommitterades slut¬
ledningar äro emellertid alldeles oriktiga. Intresset för vägindelningar saknas visst
icke, men orsaken till att anslaget kommit till så ringa användning beror därpå, att
vägindelningarna ställa sig så avskräckande dyrbara att vederbörande intressenter draga
sig för ätt begära delningar. Det torde väl icke kunna påstås, att intresse för väg-
delningar saknas åtminstone i min hemby, Dombäcksmark, eftersom hela frågan om
det allmännas deltagande i kostnaderna för indelning av enskilda vägar emanerat just
från denna by. Ehuru delning av vägarna inom Dombäcksmark och närgränsande
byar är oerhört nödvändig, har jag av kostnadsskäl ej torts begära vägdelningen, som
för de nära tre mil långa vägarna skulle draga en kostnad av närmare 900 kronor
eller, med frånräknandet av landstingsbidraget, 600 kronor att utbetalas av intressen¬
terna. En mångfald andra vägindelningsfrågor inom orten hava stupat på denna om¬
ständighet. Lyckligtvis är det nu så, att även andra personer än lantmätare kunna
förordnas till förrättningsmän, och har jag mig bekant, att uppgörelser mellan intres¬
senter och enskilda, som förklarat sig villiga att mottaga förordnande som förrättnings¬
män, skett om väsentlig reducering av det i lantmäteritaxan bestämda arvodet för
slika förrättningar för intressenternas vidkommande. Då därtill kommer, att gode¬
män kunna helt och hållet undvaras vid förrättningarna, såvida ej någon intressent
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
39
det begär, synes möjlighet erbjuda sig att få vissa vägar delade på för intressenterna
rimliga villkor. Dessutom är det mig bekant, att flera förrättningar pågå, som sökts
och erhållits med tanke på att 1/3 av kostnaderna skulle bestridas av landstingsmedel.
Det vore därför ett streck i beräkningarna både för dem, som efter otroliga mödor
lyckats åstadkomma överenskommelser med förrättningsmän om väsentligen reducerat
pris under förutsättning att tredjedelen av totalkostnaden kan erhållas av landstings¬
medel, och för dem, för vilka förrättningarna pågå, att landstingsanslaget nu skulle
indragas. Enligt min mening äro de anslagna medlen 5,000 kronor, varav, som sagts,
403 kronor 8 öre förbrukats, av den natur, att landstinget ej gärna kan förklara, att,
eftersom pengarna ej förbrukats under 1912 och 1913, de skola återfalla till lands-
tingskassan. Tvärtom synes mig landstingsbeslutet av år 1911 kunna tolkas så, att
medlen anslagits till visst ändamål att utgå i den mån ansökningar om erhållande
av bidrag inkomma, oavsett om dessa ansökningar inkomma 1912, 1913 eller senare,
men att anslaget skulle upptagas med 2,500 kronor i 1912 års stat och med 2,500
kronor i 1913 års stat. Min mening är nu ej att söka förmå landstinget att anslå
mera medel för ändamålet, ehuru fog förefinnes att med hänsyn till den bestämda
tredjedelens otillräcklighet föreslå, att landstinget borde bistå med hälften i kostna¬
derna för indelning av de enskilda vägarna, utan att i stället erhålla landstingets med¬
givande, att de redan anslagna medlen få, i den mån ansökningar inkomma, förbru¬
kas, även om detta sker efter år 1913.
Då emellertid ostridigt är, att den av landstinget anslagna tredjedelen är för
ringa för befrämjandet av indelningar, borde landstinget hos Kungl. Maj:t anhålla att
Kungl. Maj:t måtte hos Riksdagen anhålla om anslag för bestridandet av ytterligare
en tredjedel av kostnaderna, så att landstinget komme att bidraga med 1/3 och staten
1/3 samt intressenterna resten.
Men vägbehovet kan ej blott med indelningen anses provisoriskt ordnat. An¬
slag måste också beredas för iordningsställandet av svårare broar och trummor och
till grundförbättringar, där vägarna gå över större träskmarker eller svårare backar.
Anslag för detta ändamål torde kunna inskränkas att lämnas endast en gång för alla
och bestridas med 2/3 av staten och % av landstinget på förslag av vid väg- och vatten¬
byggnadskåren anställd sakkunnig, vars biträde i vanlig ordning begäres hos Konungens
befallningshavande och förordnas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vars biträde
bekostas av statsmedel. Såsom villkor för erhållande av bidrag från stat och lands¬
ting torde lämpligen kunna stipuleras, att intressenterna eller vederbörande menig¬
heter förbundit sig bestrida de ytterligare medel, som för företagens förverkligande
tarvas, och att företaget efter vederbörande länsmans och kronofogdes yttrande av
Konungens befallningshavande tillstyrkts till utförande.
Tanken att söka åstadkomma med statsanslag helt eller delvis understödda vä¬
gar av enklare typ i likhet med vad fallet är i Norrbottens, Västerbottens och Jämt¬
lands län torde böra förfalla med hänsyn till den kraftiga utveckling, som på alla
håll gör sig gällande inom länet, och då ödebygdsvägar i egentlig mening ej behöva
nybyggas. Förhållandena i detta län kunna i detta hänseende ej lämpligen jämföras
och jämställas med förhållandena i de tre nämnda länen. Här gäller det att få
de. redan befintliga vägarna i någorlunda trafilcabelt skick. Med samma fog som
framställningar på sin tid gjordes till Kungl. Maj:t från de tre nämnda länen, gran¬
40
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
dande sig på dåvarande speciella förhållanden, kan framställning göras från detta län
till Kungl. Maj:t på grund av länets särskilda förhållanden. I detta sammanhang
må kraftigt betonas, att, ehuru länet efter beräkning per kvadratkilometer och per
1.000 av folkmängden till synes ej är så vanlottat på vägar, länet dock har en annan
olägenhet, som i jämförelsevis ringa mån finnes i andra län och som alldeles undan¬
skymmer jämförelsen mellan å ena sidan väglängderna och å andra sidan ytvidden
och folkmängden, den olägenheten nämligen: terrängens svåra beskaffenhet. Den
ångermanländska terrängen torde vara känd långt utom länets hank och stör, och
torde en närmare beskrivning därom vara alldeles överflödig.
Det förhållandet, att Riksdagen såväl år 1912 som år 1913 avslagit mina mo¬
tioner rörande indelning och förbättring av enskilda vägar på landet torde icke böra
avskräcka landstinget att, sedan nödvändigheten av statsbidrag för ändamålet genom
vägkommitterades utredningsmaterial blivit till fullo bevisat, göra framställning i äm¬
net till Kungl. Maj:t. För övrigt blevo dessa riksdagsmotioner ej ens sakligt behand¬
lade, vilket granneligen framgår av bifogat riksdagstryck. Konstitutionella petitesser
stå i vårt land i högre kurs än kommunikations- och praktiska frågor för att nu ej
tala om nationalekonomiska frågor. Jag har ej kunnat underlåta att befordra Riks¬
dagens behandling av dessa motioner (bil. 1—5) till landstingstrycket, på det att
jordbruksutskottets saklighet vid frågans behandling må bliva känd i vidare kretsar.*)
På grund av det anförda hemställes, att landstinget med bifall till vägkommit¬
terades förslag måtte desslikes besluta:
a) att medgiva, att överskottet av landstingets anslag till bidrag med 1/3 i kost¬
naderna för indelning av enskilda vägar på landet må i mån av inkommande ansök¬
ningar förbrukas även efter 1913 års utgång,
b) att hos Konungens befallningshavande anhålla, att Konungens befallnings-
havande måtte vidtaga lämpliga åtgärder i ändamål att erhålla statsbidrag med 1/3 i
kostnaderna för indelning av enskilda vägar inom länet och med 2/3 i kostnaderna
för sagda enskilda vägars förbättring enligt ovan angivna grunder och förutsättningar,
förslagsvis för vartdera av åren 1914 till och med 1918 1,500 kronor för indelningar
och 20,000 kronor för förbättringar, och
c) att landstinget, under förutsättning att denna hemställan vinner statsmak¬
ternas bifall, på ovan angivna grunder förklarar sig ämna bistå med motsvarande
penningmedel eller tillhopa för femårsperioden 7,500 kronor för indelningar och
25.000 kronor för förbättringar.
Dombäcksmark den 10 augusti 1913.
Emil Molin.
*) Dessa bilagor voro:
1. Jordbruksutskottets utlåtande nr 17 å 1912.
2. Utdrag ur Andra kammarens protokoll nr 14 den 6/3 1912 § 12.
3. Jordbruksutskottets utlåtande nr 25 år 1913.
4. Jordbruksutskottets utlåtande nr 26 år 1913.
5. Utdrag ur Andra kammarens protokoll nr 22 den SG/2 1913 §§ 4 och 5,
vilka handlingar ej här avtryckts, enär de lätt återfinnas i riksdagstrycket.
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
41
Bilaga C.
Utdrag av protokoll hållet vid Västernorrlands läns landstings lagtima
sammanträde år 1913, den 12 september.
§ 137.
Vidkommande vägkommitténs till landstinget ingivna utlåtande och förslag
rörande vägväsendet i länet samt herr E. Molins med anslutning till detta förslag vid
tinget väckta motion hade kommunikationsutskottet, som haft ärendet till beredning,
avgivit ett så lydande betänkande:
»Till Västernorrlands läns landsting.
Uti ett på uppdrag av 1912 års landsting avgivet utlåtande och förslag rörande
ordnandet av vägväsendet inom länet har landstingets vägkommitté hemställt,
alt landstinget måtte, till vägkommunikationernas utveckling och befordrande,
för vart och ett av åren 1914 till och med 1918 bevilja ett förslagsanslag av högst
100,000 kronor att utgå såsom bidrag till utförande av vägbyggnader inom länet med
en fjärdedel av de belopp, som kunna varda av statsmedel för ändamålet anvisade,
eller motsvarande en sjättedel av den sammanlagda kostnaden;
att landstinget, under förutsättning att denna hemställan vinner landstingets
bifall, jämte anmälan om och under åberopande av sitt sålunda fattade beslut samt
med uttalande av sin mening om det för länets utveckling oavvisliga behovet av det
allmänna vägväsendets snara utveckling, måtte med överlämnande av kommitterades
förevarande utredning hos Konungens befallningshavande anhålla, att Konungens
befallningshavande måtte vidtaga lämpliga åtgärder i ändamål, att statsbidrag
för anläggande av nya eller för omläggning av backiga eller eljest för rörelsen obe¬
kväma vägar må årligen under nämnda fem år erhållas till så stort belopp att be¬
rörda, av landstinget beviljade anslag må under de av landstinget angivna villkor
kunna tagas i anspråk eller sålunda med 400,000 kronor; samt
att landstinget, med förnyande av sitt tillförene fattade beslut att jämväl bidraga
med Y6 av kostnaderna för större brobyggnader, därjämte ville hos Konungens be¬
fallningshavande hemställa om kraftig medverkan till erhållande snarast möjligt av
erforderliga statsbidrag för de till en beräknad kostnad av 978,000 kronor upptagna
större brobyggnaderna enligt den ordningsföljd dem emellan, som med hänsyn till
ärendenas angelägna beskaffenhet må anses lämplig.
Herr Emil Molin har därefter uti en i landstinget väckt motion, nr 102, hem¬
ställt, att landstinget, med bifall till vägkommitterades förslag, måtte desslikes besluta :
a) att medgiva, att överskottet av landstingets anslag till bidrag med ‘/s i kost¬
naderna för indelning av enskilda vägar på landet må i mån av inkommande ansök¬
ningar förbrukas även efter 1913 års utgång;
b) att hos Konungens befallningshavande anhålla, att Konungens befallnings¬
havande måtte vidtaga lämpliga åtgärder i ändamål att erhålla statsbidrag med l/3 i
kostnaderna för indelning av enskilda vägar på landet och med 2/a i kostnaderna för
sagda enskilda vägars förbättring enligt angivna grunder och förutsättningar förslagsvis
Bihang till riksdagens protokoll 1914. 4 sand. 44 käft. (Nr 88.) 6
42
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
för vartdera av åren 1914 till och med 1918 1,500 kronor för indelningar och 20 000
kronor för förbättringar; och
c) att landstinget, under förutsättning att denna hemställan vinner statsmakternas
bifall, förklarar sig ämna bistå med motsvarande penningemedel eller tillhopa för
femårsperioden 7,500 kronor för indelningar och 25,000 kronor för förbättringar.
Kommunikationsutskottet, till vars förberedande behandling ifrågavarande två
ärenden remitterats, har ansett herr Molins motion stå i sådant samband med väg-
kommitténs betänkande, att ärendena böra i ett sammanhang behandlas.
Under hemställan, att landstinget ville betyga vägkommittén sitt vördsamma
tack och erkännande för den förtjänstfulla utredning kommittén åstadkommit, och
vilken utredning innehåller såväl en historik över vägväsendets utveckling inom länet
under senaste halvseklet som en synnerligen värdefull uppgift å de krav, som under
den närmaste tiden föreligga, får utskottet, då ett realiserande av kommitténs förslag
skulle kraftigt befordra vägkommunikationernas utveckling, i huvudsaklig överensstäm¬
melse med vad kommitterade föreslagit, hemställa,
att landstinget måtte, med uttalande av sin mening att det för länets utveck¬
ling förefinnes ett oavvisligt behov av det allmänna vägväsendets snara utveckling,
förklara sig villigt att för vart och ett av åren 1914 till och med 1918 för ända¬
målet bidraga med ända till 100,000 kronor och i sådant syfte för nämnda år anvisa
.örslagsanslag å detta belopp att utgå såsom bidrag till utförande av vägbyggnader
,'n°1m med en fjärdedel av de belopp, som kunna varda av statsmedel för
ändamålet anvisade, eller motsvarande en sjättedel av den sammanlagda kostnaden,
att utdebiteras efter förut gällande grunder;
att landstinget, under förutsättning att denna hemställan vinner landstingets
bifall, jämte anmälan om och under åberopande av sitt sålunda fattade beslut, måtte,
med överlämnande av kommitterades förevarande utredning, hos Konungens befall¬
ningshafvande anhålla, att Konungens befallningshavande måtte vidtaga lämpliga åt¬
gärder i ändamål, att statsbidrag för anläggande av nya eller för omläggning av bac¬
kiga eller eljest för rörelsen obekväma vägar må årligen under nämnda fem år er¬
hållas till så stort belopp, att berörda, av landstinget beviljade anslag må under de
av landstinget angivna villkor kunna tagas i anspråk eller sålunda med 400 000
kronor; samt
att landstinget, med förnyande av sitt tillförene fattade beslut att jämväl bi¬
draga med Vs av kostnaderna för större brobyggnader, därjämte ville hos Konungens
befallningshavande hemställa om kraftig medverkan till erhållande snarast möjligt av
erforderliga statsbidrag för de till beräknad kostnad av 978,000 kronor upptagna
större brobyggnaderna enligt den ordningsföljd dem emellan, som med hänsyn till
ärendenas angelägna beskaffenhet må anses lämplig.
Landstingets bidrag till brobyggnader skulle, vid bifall till vad i sista punkten
härovan hemställts, bliva 163,000 kronor. I fråga om herr Molins ihotion får ut-
skottet anföra följande:
1911 års landsting beslöt att för vart och ett av åren 1912 och 1913 anslå
2,500 kronor att användas såsom bidrag med en tredjedel av kostnaderna för indel-
ning av enskilda vägar enligt lagen den 5 juli 1907.
Landstingets vägkommitté,j som fick i uppdrag att närmare bestämma sättet
Motioner i Andra kammaren, Nr 88.
43
för bidragens utbekommande, har i sin härovan avgivna utredning meddelat, att ingen
ansökan om bidrag inkommit år 1912 samt att innevarande år utanordnats endast
403 kronor 8 öre, utgörande bidrag till två förrättningar. Kommitterade hava därav
dragit den slutsatsen, att något livligare intresse för nämnda vägindelningar ännu
saknades i våra bygder, under det herr Molin anför, att intresse för vägindelningar
visst icke saknas, men att orsaken till att anslaget kommit till så ringa användning
beror därpå i att vägdelningarna ställa sig så avskräckande dyrbara, att vederbörande
draga sig för att begära delningar.
Anledningen må nu hava varit vilken som helst, så och då landstinget en gång
anslagit belopp för ifrågavarande ändamål, anser sig utskottet böra biträda motio¬
närens framställning i moment a) i motionen, och får utskottet fördenskull hemställa,
att landstinget måtte medgiva, att överskottet av landstingets anslag till bidrag
med 1/3 i kostnaderna för indelning av enskilda vägar på landet må i mån av in¬
kommande ansökningar utbetalas även efter 1913 års utgång.
Vidkommande åter de av herr Molin under mom. b) och c) i hans motion
gjorda framställningarna får utskottet under hänvisning till de motionen bifogade ut¬
drag ur Riksdagens protokoll avstyrka desamma.
Då emellertid i hans motion framhålles en del beaktansvärda synpunkter, vilka
vinna stöd i den av vägkommittén framlagda utredningen, av vilken bland annat
framgår, att ett avsevärt trafikbehov skulle fyllas genom väganläggningar av en för¬
enklad typ i överensstämmelse med vad som ifrågasatts inom Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län, i det att uti den vid berörda utredning fogade bilaga F* i kolumn 12
upptagits begärda vägar av denna typ för ej mindre än 1,194,900 kronor och då för¬
hållandena inom stora delar av Västemorrlands län måste anses fullt jämförliga med
den i de förstnämnda länen och Västemorrlands län sålunda har befogad anledning
påräkna samma tillmötesgående från statsmakternas sida och då slutligen, efter vad
ovan framhållits, det för länets utveckling och förkovran är ett oavvisligt behov att
snarast få de största olägenheterna i detta avseende avhjälpta, så får utskottet
hemställa,
att landstinget, med åberopande jämväl här av den föreliggande utredningen,
oavsett vad här ovan föreslagits, ville genom Konungens befallningshavande ingå till
Kungl. Maj:t med underdånig framställning, att, i likhet med vad som redan ägt
rum i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, även för Västemorrlands län
måtte beviljas ett extra anslag av 100,000 kronor att användas för anläggning av
vägar av en enklare typ och beskaffenhet under de villkor Kungl. Maj:t kan finna
lämpligt föreskriva.
Härnösand den 11 september 1913.
På kommunikationsutskottets vägnar
Gustaf Knaust.»
Landstinget godkände till alla delar, vad utskottet föreslagit. — -— — — —
In fidem
Helge Schildt.
* Inlämnad till jordbruksutskottet. De tillhörande sammandragen återgivas dock i Bil. A. 7).
utgöres av en särskilt vidhäftad tabell.
Bilaga D
CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1914.
Bilaga D. Sammandrag av vägstyrelsemas uppgifter för år 1911 angående Västernorrlands län.
|
|
1
|
2
|
3
|
4
|
5
|
g
|
7
|
8
|
D
|
10
|
11
|
12
|
13
|
14
|
15
|
16
|
17
|
18
|
19
|
20
|
21
|
22
|
23
|
1 24
|
25
|
26
|
27
|
28
|
29
|
so II Sl
|
82
|
33
|
34
|
35
|
|
År 1911.
|
|
Längd av
|
allmänna
|
Antal vägfyrkar inom distriktet
|
|
Yägskatt
|
per väg-
|
|
|
|
|
|
|
|
|
ICos
|
t n a cl
|
er f
|
ö r v ä g v
|
ä s e n d e t
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
vägar inom distriktet
|
enligt årets vägfyrktalslängd
|
Hela det
|
fyrk
|
|
|
|
|
|
U
|
n d e
|
r h å 1
|
1
|
|
|
|
|
|
|
|
Övriga utg
|
i f t e r
|
|
|
|
|
Överskott
i vägkassan
|
|
|
|
|
Gällande
|
|
|
För
|
|
|
såsom
|
Å
|
|
Indelad
|
e vägar
|
|
Anna
|
t u n d e
|
r h å 1 1
|
|
|
Avgår
|
Återstå¬
ende verk¬
lig under¬
hålls¬
kostnad
för
distriktet
|
Vidstående verkliga kost¬
nad fördelad per
|
|
|
|
|
Avgår
statsbidrag
till väg¬
byggnader,
så ock
andra in¬
komster
(utom till
under¬
hållet)
|
Återstår
distriktets
verkliga
kostnad
för annat
än
underhåll
|
|
Summa
verklig
kostnad för
väg-
väsendet
i dess hel¬
het
|
Vidstående
verkliga
kostnad
fördelad
pr vägfyrk
|
Annan
|
Väg-
|
V äghålln ingsdist rik t
|
väg-
delning
fullbordad
|
Lands¬
vägar
|
Bygde¬
vägar
|
jordbruks¬
fastigheter
med
vägunder¬
håll
in natura
|
För
öfriga
beskatt-
nings-
föremål
|
Summa
|
vägskatt
för året
uttaxerade
beloppet
|
jordbruks¬
fastighet
med
vägunder¬
håll
in natura
|
å
övriga
beskatt-
nings-
föremål
|
Särskilda
nämndens
uppskatt¬
ning av un¬
derhålls¬
kostnaden
|
Avgår
ordinarie
statsbidrag
enligt 60 §
väglagen
|
Åter¬
stående
underhålls
kostnad
|
Beräknad
kostnad
per
vägfyrk
för natura
väghållare
|
Kostnad
för under¬
håll av oin¬
delade
vägar samt
broar
och färjor
m. m.
|
Vinterväg¬
hållning
|
Summa
|
Avgå
särskilda
inkomster
till annat
underhåll
än
av indelade
vägar
|
Återstår
distriktets
kostnad för
annat un¬
derhåll än
av indelade
vägar
|
Distriktets
hela
ordinarie
kostnad
för under¬
hållet
|
statsbidrag
från
anslaget till
synnerligt
betungade
väg-
hållnings-
distrikt
|
vägfyrk
|
meter
väglängd
|
Förvalt¬
ningskost¬
nader
|
Väg¬
byggnader,
brutto
|
I övrigt
|
Summa
|
Vidstående
kostnad
fördelad
pr
vägfyrk
|
enligt
62 § väg¬
lagen
vid årets
slut
|
behållning
i vägkassan
vid årets
slut
|
kassans
skuld
vid årets
slut
|
|
|
år
|
km.
|
kin.
|
st.
|
st.
|
st.
|
Kr.
|
öre
|
öre
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
öre
|
öre
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
öre
|
Kr.
|
öre
|
Kr.
|
Kr.
|
Kr.
|
Njurunda tingslags ........................
|
1907
|
25
|
58
|
25,697
|
68,124
|
93,821
|
22,480
|
_
|
33
|
17,349
|
2,602
|
14,747
|
57.o
|
964
|
7,885
|
8,849
|
504
|
8,345
|
23,092
|
|
23,092
|
24,c
|
27.7
|
780
|
|
227
|
1,007
|
|
1,007
|
1.0
|
24,099
|
25
|
|
77,998
|
|
Tuna
|
T)
|
1909
|
40
|
**) 127
|
88,239
|
35,497
|
123,736
|
30,426
|
20
|
36
|
17,217
|
2,582
|
14,635
|
16.5
|
3,856
|
8,512
|
12,368
|
2,088
|
10,280
|
24,915
|
|
24,915
|
20.i
|
15.3
|
750
|
|
5,622
|
6,372
|
2,837
|
3,535
|
2.8
|
28,450
|
22.9
|
|
15,863
|
59,610
|
|
|
|
|
|
Torps
|
T>
|
*)
|
96
|
78
|
100,716
|
102,209
|
202,925
|
44,673
|
20
|
24
|
3,674
|
551
|
3,123
|
3,i
|
15,140
|
9,215
|
24,355
|
3,012
|
21,343
|
24,466
|
|
24,446
|
12.o
|
14.o
|
2,937
|
63,934
|
1,112
|
67,983
|
10,500
|
57,483
|
28. s
|
81,949
|
40.3
|
|
|
14,952
|
|
|
|
—
|
Selångers
|
»
|
1902
|
11
|
38
|
35,515
|
4,801
|
40,310
|
6,153
|
13
|
32
|
8.008
|
1,201
|
6,807
|
19.2
|
354
|
4,743
|
5,097
|
210
|
4,887
|
11,694
|
|
11,694
|
29.o
|
23.8
|
210
|
|
330
|
540
|
|
540
|
1.3
|
12,234
|
30.3
|
|
6,701
|
|
|
|
|
|
|
—
|
Indals
|
»
|
1899
|
99
|
23
|
50,502
|
10,772
|
61,274
|
14,260
|
18
|
48
|
17,387
|
2,608
|
14,779
|
29.3
|
2,420
|
5,626
|
8,046
|
2,206
|
5,840
|
20,619
|
|
20,619
|
33.c
|
16.9
|
729
|
24,000
|
407
|
25,136
|
22,500
|
2,636
|
4.o
|
23,255
|
37.c
|
|
3,792
|
|
|
|
—
|
—
|
Sköns
|
»
|
*)
|
28
|
61
|
44,504
|
159,668
|
204,172
|
55,989
|
11
|
32
|
11,175
|
1,676
|
9,499
|
21.3
|
11,988
|
9,745
|
21,733
|
1,552
|
20,181
|
29,680
|
|
29,680
|
14.4
|
33.3
|
3,847
|
774
|
18,839
|
23,460
|
1,396
|
22,064
|
10.8
|
51,744
|
25.2
|
1,124
|
10,532
|
312,117
|
|
|
|
Ljustorps
|
I>
|
1910
|
16
|
104
|
45,576
|
19,998
|
65,574
|
17,695
|
22
|
38
|
40,930
|
6,139
|
34,791
|
76.3
|
1,988
|
7,191
|
9,179
|
|
9,179
|
43,970
|
|
43,970
|
G7.o
|
36.o
|
1,197
|
|
1,123
|
2,320
|
|
2,320
|
|
46,290
|
70.g
|
|
6,490
|
|
|
|
|
|
|
0.0
|
|
—
|
Säbrå
|
» .........
|
1902
|
67
|
69
|
53,772
|
19,394
|
73,166
|
18,168
|
19
|
41
|
13,687
|
2,053
|
11,634
|
22.o
|
1,620
|
11,756
|
13,376
|
|
13,376
|
25,010
|
|
25,010
|
34.2
|
18.4
|
450
|
20,514
|
915
|
21,879
|
19,600
|
2,279
|
3.i
|
27,289
|
37.3
|
|
33,250
|
198
|
|
|
|
—
|
Gudmundrå
|
D
|
1906
|
37
|
45
|
39,258
|
136,069
|
175,327
|
25,853
|
|
19
|
6,088
|
913
|
5,175
|
13.1
|
5,158
|
8,026
|
13,184
|
351
|
12,833
|
18,008
|
|
18,008
|
10.2
|
21.9
|
2,406
|
6,530
|
|
8,936
|
|
8,936
|
5.o
|
26,944
|
15.2
|
|
1,158
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Boteå
|
»
|
*)
|
69
|
50
|
53,830
|
49,280
|
103,110
|
18,779
|
12
|
25
|
9,008
|
1,351
|
7,657
|
14.3
|
127
|
5,801
|
5,928
|
|
5,928
|
13,585
|
|
13,585
|
1 0. 1
|
11.4
|
1,713
|
|
1,394
|
3,107
|
|
3,107
|
3.o
|
16,692
|
16.1
|
|
44,983
|
1,225
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Nora
|
|
1905
|
10
|
86
|
37,254
|
36,386
|
73,640
|
17,188
|
10
|
37
|
11,766
|
1,765
|
10,001
|
26.9
|
6,129
|
6,754
|
12,883
|
320
|
12,563
|
22,564
|
|
22,564
|
30.6
|
23.5
|
743
|
767
|
|
1,510
|
|
1,510
|
2.o
|
24,074
|
32.6
|
|
3,887
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Sollefteå
|
» .....
|
1904
|
24
|
143
|
111,413
|
86,689
|
198,102
|
18,326
|
4
|
16
|
16,298
|
2,445
|
13,853
|
12.4
|
4,771
|
6,324
|
11,095
|
|
11,095
|
24,948
|
|
24,948
|
12.6
|
14.9
|
2,026
|
30,028
|
567
|
32,621
|
22,800
|
9,821
|
4.9
|
34,769
|
|
|
|
7,505
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Resele
|
»
|
1900
|
_
|
164
|
106,810
|
17,009
|
123,819
|
16,293
|
10
|
33
|
28,382
|
4,257
|
24,125
|
22.6
|
5,803
|
3,383
|
9,186
|
1,735
|
7,451
|
31,576
|
|
31,576
|
25.5
|
19.2
|
589
|
|
2,136
|
2,725
|
1,655
|
1,070
|
0.8
|
32,646
|
26.8
|
|
30,833
|
|
|
|
|
|
|
|
Ramsele
|
|
1908
|
_
|
378
|
174,001
|
29,208
|
203,209
|
24,739
|
7
|
43
|
72,638
|
10,895
|
61,743
|
35.6
|
4,393
|
10,700
|
15,093
|
1,999
|
13,094
|
74,837
|
5,000
|
69,837
|
34.3
|
18.6
|
1,354
|
49,403
|
1,543
|
52,300
|
3,920
|
48,380
|
23.8
|
118,217
|
58.1
|
|
82,454
|
|
|
|
|
|
|
Nordingrå
|
|
*)
|
28
|
21
|
35,793
|
13,134
|
48,927
|
11,230
|
20
|
31
|
4,769
|
715
|
4,054
|
11.3
|
863
|
23,813
|
24,676
|
172
|
24,504
|
28,558
|
|
28,558
|
58. s
|
58.2
|
300
|
|
540
|
840
|
|
840
|
1.7
|
29,398
|
60. o
|
|
2,053
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Nätra
|
|
*)
|
21
|
246
|
103,827
|
103,151
|
206,978
|
23,778
|
8
|
15
|
8,778
|
1,317
|
7,461
|
7 o
|
11,550
|
11,861
|
23,411
|
6,490
|
16,921
|
24,382
|
|
24,382
|
11.7
|
O.i
|
1,237
|
|
60
|
1,297
|
|
1,297
|
0.6
|
25,679
|
12.8
|
|
19,972
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Själevads
|
|
*)
|
14
|
137
|
56,711
|
48,376
|
105,087
|
22,535
|
15
|
29
|
8,290
|
1,243
|
7,048
|
0.14
|
6,634
|
3,137
|
9,771
|
992
|
8,779
|
15,820
|
|
15,826
|
lo.o
|
10.4
|
1,385
|
45,041
|
1,786
|
48,212
|
40,200
|
8,012
|
|
23,838
|
99 r
|
|
2,788
|
4,909
|
|
|
|
|
|
|
|
Amäs
|
»
|
*)
|
46
|
119
|
61,549
|
25,430
|
86,979
|
39,181
|
43
|
50
|
5,174
|
776
|
4,398
|
7.o
|
15,695
|
7,632
|
23,327
|
156
|
23,171
|
27,569
|
—
|
27,569
|
31.7
|
16.7
|
1,501
|
19,582
|
8,514
|
29,597
|
17,697
|
11,900
|
13.6
|
39,469
|
45.3
|
—
|
—
|
75,317
|
|
Summa
|
-
|
631
|
1,947
|
1,224,967
|
965,195
|
2,190,162
|
427,746
|
—
|
- |
|
300,618
|
45,089
|
255,529
|
medeltal j
20.8 1
|
99,453
|
152,104
|
251,557
|
21,787
|
229,770
|
485,299
|
5,000
|
480,299
|
medeltal
21.9
|
medeltal
18.6
|
24,154
|
260,573
|
45,115
|
329,842
|
143,105
|
186,737
|
medeltal
8.5
|
667,036
|
medeltal
30.4
|
1,124
|
342,754
|
475,833
|
*) Vägdelning enligt gällande väglag har ej ägt rum,
**) Därav 31 km. nyanlagda vägar.
Bihang till riksdagens protokoll 1914. 4 samt. 44 höft. (Nr 88).