Motioner i Andra kammaren, Nr 68.
1
Nr 68.
Av herr Paimstierna m. fl., cm skrivelse till Kmgl. Maj:t an¬
gående utredning och förslag i fråga om utveckling av
landets handelspolitik i riktning mot frihandel m. m.
Under förlidet års riksdag hemställde undertecknad m. fl.:
1) att Riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att
Kungl. Maj:t ville snarast låta verkställa en utredning angående på vad sätt
Sveriges handelspolitik måtte, i överensstämmelse med vad som ovan
anförts, utvecklas i riktning mot frihandel och för Riksdagen framlägga
de förslag, vartill denna utredning må föranleda; samt
2) att Riksdagen omedelbart måtte besluta en nedsättning av samt¬
liga i nu gällande tulltaxa upptagna tullsatser med 10 % av deras nu¬
varande belopp, dock med undantag för tullsatserna å alkoholhaltiga
drycker, kaffe, tobak och sidenvaror.
Såsom motivering härför anfördes:
»Vid förlidet års riksdag fäste den socialdemokratiska riksdags¬
gruppen uppmärksamheten på den växande oro över levnadskostnadernas
stegring, som började gripa omkring sig uti vida samhällslager. Särskilt
i de små hemmen, där arbetet för den dagliga födan snart sagt blivit
livets enda innehåll, fann man till sin förfäran, att de hårt förvärvade
slantarna smälte samman och förlorade sitt värde. Dagsförtjänsten för¬
slog inte längre som förr till familjens uppehälle, och mången ålder¬
stigen arbetare märkte, hur han, vad tiden led, skulle obevekligt flyttas
närmare den gräns, där nöden grinade honom till mötes, om prissteg¬
ringen fortfore. Nu har situationen blivit än mer försämrad. Bekymren
för livets nödtorft ha blivit allt större, och mången strävsam familj med
uppväxande barnskara finner, att umbärandena oupphörligt ökas trots
alla ansträngningar att komma över svårigheterna. Särskilt det flydda
året har medfört en dyrtid, vilken pressar betydande delar av befolk-
Bihang till liiksdagens protokoll 1914. 4 samt. 36 höft. (Nr 68—70.) 1
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 68.
ningen, som förut levat vid existensgränsens omedelbara närhet, ned
under densamma. I känslan härav klagas det även bittert från hela
landet, och till Riksdagen framställas vädjanden att vidtaga åtgärder,
som kunna hindra nödens vidare utbredande.
Dessa framställningar kan Riksdagen, enligt vårt förmenande, icke
lämna obeaktade, och detta även av den anledningen, att ej endast de
fattiga och tillbakasätta klasserna, vilka lida av det nuvarande trycket,
utan hela produktionen tar skada, när massornas köpekraft och sparför-
måga minskas till följd av prisstegringen. Näringslivets konkurrens¬
möjligheter i förhållande till utlandet försämras även i den mån livs¬
uppehället inom Sveriges gränser är hårdare förvärvat än annorstädes.
Vår nationella ekonomi försvagas därigenom.
Skall eu förändring uti dessa allvarliga missförhållanden kunna in¬
träda, är det emellertid nödvändigt att pröva, om den handelspolitik, vi
följt sedan tullsystemets införande, blivit ledd efter riktiga grundsatser.
Enligt vår åsikt har så icke varit förhållandet. Under denna tid har
man, förglömmande att produktionens verkliga syfte är konsumtionen, så
gott som uteslutande tillgodosett enskilda näringsidkares intressen.
Spannmålstullarna, vilka motiverades såsom ett mer tillfälligt skydd mot
den övermäktiga transatlantiska konkurrensen, ökades år 1895 och ha
sedan fått förbliva vid samma höjd, oaktat världsmarknadsprisens senare
inträffade stegring. Den revision, vår tulltaxa undergått sedan år 1892, har
också utmärkts för ett fortsatt eftergivande för de protektionistiska strävan¬
den, producenterna och deras organisationer göra sig till tolk för. Under
årens lopp ha vid flera tillfällen i särskilda fall beslut fattats, vilka inneburo
ökat tullskydd och till och med efter det den år 1906 ingångna handels-
traktaten med Tyskland trätt i kraft, har Riksdagen genom kamrarnas
samstämmiga beslut tvenne gånger begagnat sig av den Sverige förbe¬
hållna rätten att verkställa en tullförhöjning. Visserligen framhölls det
uti Kungl. Maj:ts proposition till 1910 års Riksdag att vid den då före¬
stående revisionen av tulltaxan det hade varit finansministerns »ögonmärke
att slutresultatet av revisionen borde lämna de allmänna grundsatserna
för tullagstiftningen såvitt möjligt orubbade», och detta uppnåddes också,
men samtidigt företogs likväl väsentliga höjningar av tullskyddet för
vissa näringsgrenar. Om 1892 års tulltaxa kan sägas i övervägande
grad ha tagit sikte på de grövre varuslagen, så lämnade den tulltaxa,
vilken trädde i kraft den 1 december 1911, dessa i stort sett oförändrade,
men tillgodosåg så mycket mer kravet på skydd för de finare och mera
förädlade varorna, särskilt inom textilindustrien. Man kan sålunda säga,
att efter åren 1888—1892 har vår handelspolitik så när som på några
Motioner i Andra kammaren, Nr 68. 3
få undantag t. ex. majstullens borttagande år 1910 och fläsktullens
nedsättande år 1912 helt och hållet varit inriktad på ett befästande och
förökande av skyddspolitikens inflytande över vårt näringsliv. Följden
härav har blivit, att vårt tullsystem alltmer fått karaktären av en upp¬
murad byggnad, där den ena stenen stöder den andra, och vi ha små¬
ningom kommit därhän, att Sverige, liksom mönsterlandet Tyskland,
inramats uti ett solidariskt tullunderstöd för hela vår industriella pro¬
duktion, vars inbördes grenar också i stor utsträckning finna sig bero
av varandra och det ömsesidigt utmätta skyddet.
Denna ekonomiska politik har, enligt vår uppfattning, icke varit
lycklig för landet. Den har lämnat konsumenternas framställningar så
gott som utan avseende och deras intressen ha även blivit i hög grad
tillbakasätta. Undan för undan har prisnivån lyfts allt högre i den mån
tullbyggnaden uppmurats. Det har blivit dyrt att leva i Sverige under
denna tid och detta har medverkat till att tiotusenden årligen lämnat
landet och slagit sig fram på annat håll, där livsuppehället visat sig
vara lättare att förvärva än här.
Såsom förut anmärkts, är det icke endast konsumenterna, vilka be¬
röras av denna prisrörelse. I längden återverkar densamma ofördelaktigt
på produktionen själv. Konsumenterna inskränka sig, födan tilltages
knappare, kläderna förnyas mer sällan och producenterna få svårare att
avsätta sina alster. Arbetaren minskar smör och mjölkkvantiteten i
hemmen, köttet användes sparsammare och hela hushållsbudgeten in¬
knappas. Från åtskilliga håll höres redan nu, att åtgången av lant¬
mannaprodukter minskats på grund av de dyra tiderna.
Det är emellertid även av andra skäl, man kan ha anledning att
ifrågasätta den nuvarande skyddspolitikens lämplighet och behövlighet.
Förhållandena inom det industriella livet ha nämligen under senare tid
undergått så avsevärda förändringar, att de måste vara i hög grad
ägnade att framkalla ökade tvivel, om de allmänna grunderna för vår
tullagstiftning fortfarande böra lämnas orubbade.
Eu överblick av det svenska näringslivets utveckling sedan början
av 90-talet visar oss en utomordentligt brokig bild. Yi producera numera
varor av de mest olikartade slag. Vårt nationella arbete är fördelat uti
en mångfald olika varandra vitt skilda riktningar. I stället för att
gruppera näringsverksamheten kring de produktionsgrenar, vartill vi till
följd av naturliga eller historiska förutsättningar i jämförelse med andra
folk äro mest ägnade, ha vi planlöst upptagit den ena tillverkningen
efter den andra och skydd har begärts för dem alla. Så ha en mängd
rent parasitära näringar uppstått, vilka endast äro en börda för vårt
4 Motioner i Andra kammaren, Nr 68.
ekonomiska liv och draga kapital och arbete från områden, där de eljest
förmått lämna högre avkastning. Den allsidighet uti produktionshän-
seende, man sökt uppamma i vårt lilla land, ha vi fått till övermått till
ogagn för landet i sin helhet. Lantmännen, vilka klaga över bristande
arbetskraft, böra betänka, att densamma, även på grund av det sätt, på
vilket tullpolitiken bedrivits, dragits från jordbruket till näringar, av
vilka åtskilliga med säkerhet lämna en nationalekonomisk förlust. Det
förefaller, som om man uti ledande kretsar hyst den naiva föreställ¬
ningen, att varje ny industri, som skapas, ger användning åt sysslolösa
arbetare och placering åt överflödigt kapital, varför det är en förtjänst¬
full gärning att genom tullskydd ge upphov åt nya företag. Man har
förbisett, att landets produktiva krafter genom tullskyddet lätt föras uti
en riktning, vilken medlor, att nettoresultatet av nationens arbete minskas
och hela samhället därav tar skada.
Man har under de sista tio åren kunnat förmärka också eu annan
frukt av tullsystemet, som borde vara ägnad att även hos personer av
protektionistisk åskådning framkalla en ny uppfattning rörande vår
handelspolitik. Vi avse härmed de pågående strävandena att under hägnet
av det höga tullskyddet inom respektive näringsgrenar monopolisera
den inhemska marknaden. Denna är ej längre fri som förut. Truster
och karteller uppväxa i stort antal särskilt inom livsmedelsbranschen,
något som i och för sig har utomordentlig betydelse för arbetarfamiljerna,
vilkas utgifter till omkring 50 procent bestå av matvaror. Denna före¬
teelse, vilken redan påkallat xmdersökning från regeringens sida, måste
hos oss som uti andra länder utöva ett väsentligt inflytande på närings¬
politiken inom landet. Har man tidigare givit sig in på det ytterst
vanskliga experimentet att med tullskydd värna en spirande industri,
vilken under sin första tillvaro ansetts icke kunna äga bestånd detta
förutan, så bör det ligga uti öppen dag, att samma skydd icke kan
bibehållas för en monopolistisk sammanslutning, vilken erövrat sig sådan
makt, att densamma inom sitt verksamhetsfält så gott som helt och
hållet behärskar den inhemska marknaden och kanske intimt samarbetar
med utländsk industri av motsvarande slag. Med monopolbildningen
har uppfostringsskyddet förlorat varje giltig grund. Med så mycket
större skäl kan man därför ifrågasätta, om icke just i det ekonomiska
framåtskridandets intresse under nuvarande situation kräves »uppfost-
rings))-frihandel i stället för »uppfostrings))-tullar för att motverka det
konserverande av låg teknik och organisation, som monopolbildningen,
i förening med högt tullskydd, medför.
Inom den svenska exportindustrien har man på de sista åren börjat
5
Motioner i Andra hammaren, Nr 68.
tillämpa den s. k. dumpingmetoden, varigenom prisen å de utförda
varorna sättas lägre än de som upptagas å den inhemska marknaden, ja,
stundom till och med understiga självkostnaderna för varans fram¬
ställning. Tulltaxekommittén har i sitt betänkande den 3 maj 1909
givit exempel på, hur dumpingmetoden kan användas. För vår del anse
vi oss icke böra fälla något omdöme i fråga om dumpingens berättigande,
utan vilja endast erinra därom, att det onekligen finnes omständigheter,
vilka, så länge tullsystemet består, kunna förklara dess användning.
Men de inhemska konsumenterna kunna otvivelaktigt skadas därigenom.
Dessa få icke endast betala sina livsförnödenheter dyrt till följd av
tullarna utan måste därtill ge en särskild tribut till exportindustrien, var¬
igenom utländska konsumenter få så mycket billigare varor. Sådana
abnorma förhållanden alstras av den rådande handelspolitiken. Utan
det höga tullskyddet skulle dumpingmetoden icke kunna begagnas i den
utsträckning, som nu sker. Kvarstår detta, har tullpolitiken övergått
från att vara ett »skydd» för inhemsk industri till ett tveeggat anfalls¬
vapen, vars verkningar äro svårberäkneliga, men i regel skada den
inhemska förbrukaren.
Medan det såsom eu återklang från det stridsrop »Svenska arbetets
vänner» på sin tid höjde, ännu ständigt höres: »Köp svenska varor!»
har man icke förmärkt den utländska kapitalexport till vårt land, som
det höga tullskyddet framkallat. Det är ju eu universell erfarenhet
numera, att när högresta tullmurar hindra fördelaktig varuavsättning
utifrån, så flyttas kapitalet i stället för varorna, och fabriker eller andra
företag anläggas uti det starkt tullskyddade landet. Den utländska
kapitalisten tillgodogör sig härigenom under skarp konkurrens med den
svenska näringsidkaren det värn, denna blivit tillerkänd just för att
kunna motstå utlänningen. Tullskyddet har sålunda snarare skadat än
gagnat, ty den svenska producenten har nu fått sin motståndare alldeles
in på livet i samma fördelaktiga ekonomiska position som han själv.
Sådana omständigheter äro i sin mån ägnade att bidraga till den för¬
vittring, tullsystemet undergår.
Vid förlidet års riksdag hade vi ett annat exempel på hur tullag¬
stiftningen till följd av nya strävanden inom den industriella produktionen
kan bli ineffektiv. Vi åsyfta det läge cementindustrien av allt att döma
befinner sig uti. Inom denna näringsgren synes man ha träffat internationella
överenskommelser med andra länders cementproducenter angående viss
fördelning, s. k. kontingentering, av den årliga omsättningen, så att varje
lands industri får ett i det närmaste fullständigt konkurrensfritt välde inom
egna gränser. Statens tullpolitik förlorar under sådana förhållanden sin
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 68.
ursprungliga betydelse, dess verkningskrets bar blivit för trång. Trasten
sträcker sig utanför den enskilda statens lagstiftningsområde genom sina
internationella förbindelser. Det var den första företeelsen av detta slag
Riksdagen förra året både att behandla, men erfarenheten från andra
länder ger tydligen vid handen, att i den mån världshushållningen vinner
terräng, komma likartade fall att mångfaldigas. De ställa alldeles nya
krav på statens ekonomiska lagstiftning och spränga sönder tullsystemets
föråldrade former.
Redan det som sålunda anförts motiverar, att de allmänna grund¬
satserna för vår handelspolitik underkastas en sorgfällig omprövning.
Detta borde kunna medges även av personer med protektionistisk upp¬
fattning. »Vi protektionister», yttrade sålunda redan E. G. Boström vid
tullfrågans avgörande på 80-talet i Andra kammaren, »anse, att närings¬
livets former måste ändras efter förhållandena, som växla, om icke för
dagen, så dock ofta nog. Vi kunna därför om en ekonomisk åtgärd
icke säga, att den är för all tid den Tätta, utan endast att den är för
tillfället gagnelig och den som vi för tillfället mest tillråda.» I enlighet
med denna tankegång vore det förmätet att vilja motsätta sig en under¬
sökning, huruvida förändrade förhållanden inom näringslivet icke äro
ägnade att framkalla en ny uppfattning av tullsystemet eller dess lämp¬
liga utformning. Någon dylik utredning har hittills icke blivit gjord
sedan tullsystemets införande. Icke ens vid ingåendet av den senaste
handelstraktaten med Tyskland och uppgörandet av den senaste tulltaxan
lades en undersökning av detta slag till grund för Riksdagens beslut.
Detta klandrades också av kommerskollegium och generaltullstyrelsen,
vilka uti sitt gemensamma utlåtande över tulltaxekommitténs betänkande
yttrade:
»För det rätta bedömandet av föreliggande förslags hela innebörd
hade för visso varit av vikt, att ämbetsverken vid granskningen av för¬
slaget kunnat stödja sig på en allsidig utredning i fråga om de verk¬
ningar, skyddssystemet hittills visat sig medföra. En så beskaffad ut¬
redning har emellertid icke av kommittén framlagts. Den tid, som till¬
mätts ämbetsverken för fullgörande av det åt dem givna uppdrag, har
givetvis icke räckt till för åstadkommande av en dylik utredning. Jämte
framhållande härav vilja ämbetsverken redan nu betona, att knappheten
i tid jämväl i övrigt ställt sig hindrande i vägen för en så djupgående
undersökning av samtliga nu ifrågavarande förhållanden, som ämbets¬
verken skulle velat åstadkomma, och som med hänsyn till ämnets vikt
varit önskvärd.»
När vi fördenskull nu ånyo liksom vid de tre senaste riksdagarna
7
Motioner i Andra kammaren, Nr 68.
framställa begäran om en utredning angående de principer, vilka böra
vara vägledande för vår handelspolitik, så sker det under den fasta
övertygelsen, att frågan icke längre kan undanskjutas. Tiderna äro nu
sådana, att varje åtgärd, som kan vara ägnad att lätta betrycket, inom
en snar framtid bör vidtagas, vartill också en stark folkmening uppfordrar.
Denna utredning bör emellertid icke ha samma »ögonmärke» som
det, vilket 1906 års kommitté fick i uppdrag att följa. Enligt väl¬
mening är situationen nu sådan, att vi måste på allvar pröva, huruvida
icke Sverige liksom England, Belgien, Holland, Danmark och nu efter
presidentskiftet även Förenta staterna bäst gagnas av en övergång från
det nuvarande systemet till relativ tullfrihet. Oavsett att varje steg uti
sådan riktning är ägnat att bereda konsumenterna välbehövlig lättnad,
kommer det att stärka den inhemska marknaden, varav produktionen
själv ytterst är beroende. För mången industri, vilken nu uti förlitandet
på tullskvddet icke iakttagit en rationell hushållning med arbetskraft
och kapital, bleve det säkerligen nationalekonomiskt gagnande, att den¬
samma genom sänkning av tullskyddet förmåddes därtill.
Härtill kommer, att Sverige under den flydda tiden på grund av
sina stora naturliga förutsättningar därför och den allmänna ekonomiska
konjunkturens inflytande i. allt högre grad utvecklats till ett industriland,
som hämtar större delen av sin brödföda utifrån och ej endast genom
råvaruexport utan genom sin förädlingsindustri skaffar sig bytesprodukter
för den ökade internationella omsättningen. För ett dylikt land inställer
sig förr eller senare behovet att förbilliga levnadsomkostnaderna i syfte
att därigenom utan någon sänkning av arbetslönerna kunna stegra det
egna landets konsumtionsförmåga och på samma gång stärka industriens
konkurrenskraft gentemot utlandet. Vi erinra därom, att Sveriges
Industriförbund genom sin framställning till Kungl. Maj:t angående den
undersökning rörande levnadsomkostnaderna, som nu är avsedd att före¬
tagas, visat sig beakta frågans betydelse.
Ett beredande av billigare föda förutsätter emellertid, att spannmåls-
och mjöltullarna samt annan tull å livsförnödenheter försvinna.
Vad de förstnämnda beträffar torde den insikten nu börja bli allt
mer allmän, att de icke medfört det resultat lantmännen väntat av dem.
Det utlovades på sin tid, att bara spannmålstullar infördes, skulle »jord¬
bruksnäringens uppblomstring till jordbruket åter draga inånga av de
arbetskrafter, som detsamma under dess tryckta läge icke kunnat an¬
vända». Förhoppningen har i grund svikits. Riksdagen har i stället
måst slå in på en politik, vilken nästan behöver nalkas understödets form
8 Motioner i Andra kammaren, Nr 68.
för att arbetsfolket må kunna kvarhållas å landsbygden. Denna politik
försvåras dessutom av tullarna, emedan dessa bidraga att förhöja jord-
värdet, varigenom den medellösa jordarbetaren förhindras att förvärva
en åtrådd ägolott. Icke endast Norrlands befolkning, som tar nästan
hela sitt sädesbehov från andra landsdelar, inser, hur felaktig tullpoli¬
tiken varit, utan våra dagars jordbrukare måste säga sig, att den jord¬
värdestegring, tullarna förorsakat, medfört, att skillnaden mellan jord¬
räntan och avkastningen återigen förminskats till jordbrukarens nackdel,
varför tullskyddet blivit rent illusoriskt. På grund av den omläggning
från sädesodling till ladugårdsskötsel vårt jordbruk, som bekant, i stor
utsträckning undergått, kan intresset för tullarnas upprätthållande ej
heller gärna vara lika stort som förr. Under dessa förhållanden skulle
det kunna anses motiverat, att man enbart upptoge spannmåls- och mjöl-
tullarnas successiva avskrivning på dagordningen. Denna mening om¬
fattades tydligen av kommerskollegium och generaltullstyrelsen, vilka
uti sitt utlåtande den 8 december 1909 yttra: »Såsom allmänt känt och
jämväl av tulltaxekommittén i dess statistiska utredning påvisat, har det
svenska jordbruket under de senaste årtiondena utvecklats i riktning
från sädesproduktion till frambringande av ladugårdsprodukter. Här¬
igenom har behovet av från andra länder importerad brödsäd, framför
allt vete, ständigt ökats, under det att exporten av såväl vete som råg
efter hand gått tillbaka och numera nästan alldeles avstannat. Det vill
synas, som om med hänsyn härtill tiden vore inne att överväga, huru¬
vida icke vissa modifikationer i nu gällande tullagstiftning i fråga om
spannmål kunde vara påkallade. Det torde för övrigt vara obestridligt,
att spannmålstullar bidraga till att fördyra de för flertalet av landets
befolkning nödvändigaste livsmedlen, varigenom ock ett avsevärt men
tillfogas den inhemska industrien. Ämbetsverken vilja visserligen med
hänsyn till nämnda tullskydds stora statsfinansiella betydelse icke ifråga¬
sätta, att detsamma skulle omedelbart upphävas, men kunna ej under¬
låta framhålla såsom ett högeligen behjärtansvärt önskemål, att tullfrihet
å spannmål tillförsäkras landets starkt brödkonsumerande befolkning, så
snart omständigheterna medgiva det.»
Men dels finns det åtskillig annan tullskyddad livsmedelsindustri,
vars varor behöva lika väl förbilligas, dels måste man erkänna, att ett
sådant inbördes sammanhang numer råder inom tullsystemet, att en ned¬
skrivning av tullar å lantbruksalster ej rättvisligen bör ske utan ett
förbilligande även av de varor, jordbrukaren själv behöver. Den tull¬
politiska utvecklingen har liksom fört oss till ett jämviktsläge i för¬
9
Motioner i Andra kammaren, Nr 68.
hållandet mellan de olika näringsgrenarnas tullskydd. Det blir följaktligen
nödvändigt, att den utredning rörande omläggningen av vårt handels¬
system, vi påyrka, bör omfatta såväl skyddet för den industriella produk¬
tionen som för jordbruksnäringen. Emellertid bör i detta sammanhang
framhållas, att en sådan utredning icke får anses utgöra något hinder
för tidigare ändring av vissa tullsatser, när särskilda omständigheter
därtill föranleda.
Det synes oss likväl, att man härvid bör uppmärksamma några
förhållanden, vilka kunna vara ägnade att framkalla behovet av sär¬
skilda åtgärder eller undersökningar.
När vi sålunda uti det föregående hemställt om en utredning i
ärendet, har detta skett i övertygelse att en dylik icke kan undvikas,
då så invecklade spörsmål skola underkastas statsmakternas behandling
från utgångspunkter, vilka äro alldeles motsatta den nu rådande handels¬
politikens. Men vi ha därvid icke förbisett de olägenheter, vilka med¬
följa utredningsarbetet, särskilt uti en tid, då snar hjälp är att anse
såsom dubbel hjälp. Det blir alltid ett oundvikligt dröjsmål och ett upp¬
skjutande med ärendets avgörande, så länge utredningen pågår. Denna
påtagliga olägenhet bör såvitt möjligt förminskas. Detta kan lämp¬
ligen ske genom en begränsning av utredningen till undersökningar
angående vilka näringsgrenar, som ej kunna underkastas lika hastig minsk¬
ning av tullskyddet som övriga, varjämte det också bör tagas under över¬
vägande, huruvida särskilda åtgärder böra ifrågakomma till följd, av
andra länders tullpolitik gentemot oss.
Man kan emellertid icke stanna blott vid en utredning, även om
dess arbete genom nämnda begränsning kan ske under kortare tid än
eljest är vanligt. Förhållandena äro nu sådana, att omedelbara åtgärder
för en lättnad av det rådande betr}mket måste företagas. Vid föregående
riksdagar ha vi i detta syfte krävt nedsättningar särskilt av spannmåls¬
tullarna. Dessa yrkanden ha likväl icke lyckats vinna Riksdagens bifall.
Det kan då finnas skäl att försöka en annan väg för att vinna det
som avses, i all synnerhet som efter vad i det föregående anförts också
andra skäl tala därför. 1 denna avsikt ämna vi fördenskull begära,
att Riksdagen redan innevarande år måtte besluta eu samtidig och lika
stor nedsättning av tullarna med 10 procent av deras nuvarande belopp.
Härmed vilja vi även tillkännagiva, att tiden nu bör vara kommen
att övergå från ord till handling uti denna sak. Likväl ha vi ansett
oss böra på grund av budgetshänsyn och andra omständigheter härifrån
undantaga tullsatserna å alkoholhaltiga drycker, kaffe, tobak och siden¬
varor.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 4 samt. 36 käft. (Nr 68—70.) 2
10
Motioner i Andra kammaren, Nr 68.
Att vi icke ansett oss böra förutsätta en större omedelbar tull¬
sänkning beror därav, att en handelspolitisk systemförändring endast bör
försiggå med stor försiktighet. Varje tullreform innebär ju lätt omflytt¬
ningar av kapital och arbete inom landet, och om större nedsättningar före¬
tagas utan lämplig övergångstid, kunna så allvarliga rubbningar av närings¬
livet inträffa, att stora arbetarskaror måhända för avsevärd tid förlora sitt
livsuppehälle. Det gäller sålunda vid den påyrkade utredningen att ta
hänsyn till denna omständighet. Men härtill kommer, att på det sätt tull¬
politiken bedrivits ha vissa industrier blivit mer beroende av tullskyddet
än andra. En övergång till tullfrihet kan följaktligen under en viss
gräns icke ske så, att en samtidig och lika stor nedskrivning över lag
av tullbeloppen äger rum. Det blir nödvändigt att under den bli¬
vande utredningen ta hänsyn till skilda näringars olika behov av över¬
gångstid för att anpassa sig efter de nya förhållanden, vilka komma
att inträda. Så uppskruvade över hela linjen, som våra tullsatser
numera blivit, torde det emellertid icke förefinnas någon fara uti att
genast vidtaga en så lindrig åtgärd som att allenast med 10 procent
minska de nu utgående tullbeloppen.
Vidare kan man ej undgå att i viss män taga hänsyn till att tullarna
hava olika statsfinansiell betydelse. Vissa av dem äro så höga, att de
verka prohibitivt och lämna statsverket utan inkomst, medan andra ute¬
slutande äro att betrakta såsom rena finanstullar. Mellan dessa båda
ytterlighetsgränser finnas återigen andra, vilka samtidigt anses lämna
industrien ett skydd som de bereda statskassan avsevärda inkomster.
Dessa omständigheter påkalla givetvis uppmärksamhet ur fiskalisk syn¬
punkt och kunna föranleda ett olika tullpolitiskt behandlingssätt.
Det bör också klargöras, huruvida i vissa fall det kan visa sig
erforderligt att skydda industrien emot en abnorm konkurrens från högt
tullskyddade och exportpremierade utländska företag, vilka dumpa på
vår egen marknad. Förutsättningen för frihandeln har alltid ansetts vara
en tävlan under sådana förhållanden att ingendera parten funnit det vara
ekonomiskt fördelaktigt att bekämpa den andra genom varornas bort¬
slumpande under självkostnadspris. När nu denna förutsättning för
frihandeln i de fall, då dumpingmetoden hänsynslöst utnyttjas, får anses
ha bortfallit, bör det undersökas, om särskilda skyddsåtgärder krävas
med anledning därav. Nu är dumpingen visserligen icke alltid ofördel¬
aktig för det land, som är utsatt för densamma. Det bör erinras om att
Englands förädlingsindustri gynnats genom åtkomsten av billigt dumpat
halvfabrikat från Tyskland. Ett motsvarande förhållande kan även tänkas
Motioner i Andra Icammaren, Nr 68. 11
förekomma i fråga om vår egen förädlingsindustri. Men å andra sidan
bör det erinras, att dumpingen blott användes för erövring av mark¬
naden. Sedan detta skett, få konsumenterna genom starka prisstegringar
umgälda omkostnaderna härför. Skulle vissa huvudnäringar, vilka det
är ett livsintresse för oss att uppehålla och som uppburits och utvecklats
under en långvarig historisk process, bli föremål för en mördande, full¬
ständigt onormal konkurrens, kan det också enligt vårt förmenande
behöva tagas i övervägande, om icke genom tillfälligt skydd, vare sig
genom tullar eller på annat sätt, samma villkor som vid normal kon¬
kurrens böra åvägabringas. Konkurrensen bleve härigenom i före¬
varande fall återställd på sundare bas, något som måste anses stå i god
överensstämmelse med de förutsättningar, varifrån en trihandelsvänlig
åskådning utgår. Skulle ett dylikt skydd beredas något företag, bör
staten emellertid samtidigt tillerkännas rätt att genom utövande av
kontroll över detsamma pröva, huru länge och i vad omfattning skyddet
bör ifrågakomma.
Det hävdas också stundom, att det vid handelstraktaters ingående
är behövligt att kunna hota med retorsions- eller strafftullar. Bland de
undantag från den allmänna frihandeln, som frihandelsåskådningens grund¬
läggare Adam Smith ansåg erforderliga, upptogs även tullar av detta
slag. Nu kan man emellertid ställa sig ytterst tveksam rörande deras
lämplighet, emedan det egna landet kan skadas samtidigt med att man
vill bereda den liandelspolitiske motståndaren avbräck. Likväl har det
också framhållits, att speciella omständigheter vid enstaka tillfällen kunna
medföra, att verkliga fördelar förmå tillkämpas, om möjligheten icke
saknas att effektuera ett hot om strafftull. Fördenskull torde även
denna sak böra tagas i övervägande under den föreslagna utredningen.»
Med åberopande av denna motivering få vi även i år hemställa:
1) att Riksdagen i skrivelse till Kung! Maj:t
måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville snarast låta verk¬
ställa en utredning angående på vad sätt Sveriges
handelspolitik måtte, i överensstämmelse med vad som
ovan anförts, utvecklas i riktning mot frihandel och
för Riksdagen framlägga de förslag, vartill denna ut¬
redning må föranleda; samt
2) att Riksdagen omedelbart måtte besluta en
nedsättning av samtliga i nu gällande tulltaxa upp¬
tagna tullsatser med 10 procent av deras nuvarande
12
Motioner i Andra kammaren, Nr 68.
belopp, dock med undantag för tullsatserna å alkohol¬
haltiga drycker, kaffe, tobak och sidenvaror.
Stockholm den 23 januari 1914.
Erik Palmstierna.
Hj. Branting.
Herm. Lindqvist.
Nils Persson.
Bernh. Eriksson.
B. Sandler.
F. W. Thorsson.
Viktor Larsson.
Värner Bydén.