Motioner i Andra kammaren, Nr 64.
1
Nr 64.
Av herr Hamilton m. fl., om ett anslag av 8,000,000 kronor att
efter viss grund fördelas bland rikets skoldistrikt.
Ofta, och som det synes med särdeles stort fog, har det klagats
över de ojämna skattebördorna på landsbygden och över den alltför
kännbara skattetyngd, som påvilar ett stort antal landskommuner.
En blick på den officiella statistiken visar också genast, att denna
klagan är allt annat än oberättigad. Enligt litt. U. i serien Bidrag till
Sveriges officiella statistik funnos år 1910 icke mindre än 326 lands¬
kommuner eller 13.7 procent av hela antalet dylika kommuner, vilkas
utdebitering för jordbruksfastighet översteg 100 öre por fyrk, motsva¬
rande 10 kronor per bevillningskrona. 901 kommuner eller 37.9 procent
av hela antalet hade eu utdebitering av mer än 75 öre per fyrk, eller
7 kronor 50 öre per bevillningskrona.
Som exempel på hur orimligt hög utdebiteringen understundom
blir, kan anföras, att år 1910 kommunalutskylderna utgingo med 307
öre per fyrk i Gällared, Hallands län, 293 öre per fyrk i Karl Gustav,
Ålvsborgs län, 250 öre per fyrk i Redslared, Ålvsborgs län, 242 öre
per fyrk i Rolfstorp, Hallands län, 237 öre per fyrk i Ornunga, 230 öre
per fyrk i öxabäck och 211 öre per fyrk i Roasjö, alla i Ålvsborgs
län, med 210 öre per fyrk i Näs, Gottlauds län, samt med 200 öre per
fyrk i Askum, Göteborgs och Bohus län, samt Gunnarsjö, Ålvsborgs
län. Inom dessa kommuner varierade sålunda kommunalutskylderna
mellan 20 kronor och 30 kronor 70 öre per bevillningskrona eller per
100 kronor taxerad inkomst. Dessutom må nämnas, att ej mindre än
24 andra kommuner hade eu utdebitering, växlande mellan 150 och 185
öre per fyrk, sålunda motsvarande minst 15 kronor per bevillniugskrona.
Av dessa sammanlagt 34 högst beskattade kommuner voro 14 belägna
i Ålvsborgs län, 6 i Göteborgs och Bohus län, 4 i Hallands län, 3 i
Kalmar län, 2 i Gottlauds län samt 1 i vartdera av Skaraborgs, Värm¬
lands, Västmanlands, Västernorrlands och Jämtlands län.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 4 samt. 33 käft. (Nr 64 —69j. 1
2
Motioner i Andra hammaren, Nr 64.
Do 326 kommuner, vilka hade en utdebitering överstigande 100
öre per fyrk fördelade sig med 71 på Ålvsborgs län, 42 på Göteborgs
och Bohus län, 27 på Hallands län, 25 på Skaraborgs län o. s. v. Två
län, Malmöhus och Örebro, hade ingen kommun med så hög utdebi¬
tering.
Nu är att märka, att ovannämnda utdebitering endast gäller de
på kommunal- och kyrkostämma beslutade utskylderna, sålunda icke
utskylderua till prästerskapets avlöning samt vägskatten och landstings¬
skatten. Beträffande sistnämuda två grupper av utskylder finnas emeller¬
tid uppgifter för åren 1907, 1908 och 1909 i den av förste aktuarien
Edv. Söderberg utgivna publikationen »Landskommunernas och köping¬
arnas ekonomiska bärkraft». När samtliga kommunalutskylder samman¬
föras, visar det sig att för jordbruksfastighet utskylderna per kommu-
nalfyrk utgiugo med följande belopp.
Kommunala utskylder
|
Antal
|
1 a n d s k o
|
mmuner
|
öre pr kommunalfyrk
|
År 1907.
|
År 1908.
|
År 1909.
|
T. o. m. 60..........
|
................. 29
|
22
|
24
|
60.1—80 ...........
|
.................. 166
|
147
|
186
|
80.1-100 ...........
|
441
|
450
|
467
|
100.1—120 ............
|
.................. 564
|
587
|
635
|
120.1-150 ............
|
................... 586
|
574
|
580
|
150.1-170 ............
|
................... 222
|
223
|
211
|
170.1-200 ............
|
................. 197
|
199
|
165
|
200.1—250 ...........
|
131
|
126
|
89
|
250.1-300 ...........
|
.................. 32
|
39
|
15
|
300.1—350 .........
|
............. 6
|
6
|
4
|
350.1—400 ............
|
.................. 3
|
3
|
2
|
över 400 ..........
|
............... 1
|
1
|
—
|
|
Summa: 2,378
|
2,377
|
2,378
|
De län där kommuner med höga utskylder förekomma, voro fram¬
för andra nedanstående, där kommunerna med dels 170 och dels 200
öres utskylder per kommunalfyrk utgjorde följande procent av hela
antalet år 1907:
Län.
|
Över 170 öre.
|
Över 200 öre.
|
Norrbottens ...................
|
......... 7. 71.3
|
66.7
|
Jämtlands...................
|
......... „ 67.8
|
52.5
|
Västerbottens ...................
|
......... „ 62.5
|
37.5
|
Göteborgs och Bohus.........
|
......... „ 51.8
|
19.3
|
Västernorrlands .................
|
......... „ 36.5
|
14.3
|
Ålvsborgs .............................
|
,, 34.6
|
15.o
|
Jönköpings......................
|
......... it 27.6
|
18.9
|
3
Motioner i Andra hammaren, Nr 64.
Härvid må emellertid erinras, att dessa höga utskylder för jord¬
bi uksfastighet, vilka till stor del åstadkommas av vägskatten, i några
fall n åhända ej äro fullt så betydande som de synas; i flertalet fall
intjänar nämligen jordbrukaren vägutskylder, som utgöras in natura
genom eget arbete på för sig lämplig tid.
Även å inkomst äro de sammanslagna kommunalutskylderna högst
betydande. De utgingo nämligen med över 100 öre per fyrk i följande
antal kommuner.
Utdebitering.
|
|
|
|
pr kommunal-fyrk.
|
År 1907.
|
År 1908.
|
År 1909.
|
100.1—120.........
|
..... 364
|
347
|
345
|
120.1—150................
|
........ 251
|
273
|
225
|
150.1—170.............
|
6
|
81
|
58
|
170.1—200 ......
|
32
|
32
|
34
|
200.1-250.............
|
5
|
11
|
11
|
250.1—300............
|
2
|
4
|
3
|
300 1—350...............
|
1
|
—
|
—
|
Man brukar nu invända mot talet om de alltför höga kommunal¬
skatterna på landsbygden, att dessa i mycket äro illusoriska, beroende
på orimligt låga taxeringsvärden. Härom må då anföras, att reservanter
inom statsutskottet vid 1912 års riksdag i reservation till utskottets
utlåtande nr 69, angående Kung). Maj:ts proposition om provisorisk
lindring åt synnerligen skattetyngda kommuner, framhållit, att utskottet,
för att utröna huruvida en sådan invändning ägde någon större allmän¬
giltighet, låtit verkställa en undersökning angående i vad mån de vid
1908 års fastighetstaxering fastställda taxeringsvärdena å under femårs¬
perioden 1903—1908 försålda fastigheter inom Ålvsborgs län eller det
län, som omfattar de flesta enligt förslaget understödsberättigade kom¬
munerna, samt Örebro län, där allenast ett fåtal dylika kommuner
förekomma, understege senaste köpeskillingarna för samma fastigheter.
Därvid hade framgått, att sammanlagda taxeringsvärdet av de försålda
fastigheterna i båda fallen uppgått till 87.4 procent av sammanlagda
köpeskillingarna i såväl Ålvsborgs som Örebro län.
I den av auktuarien I. Flodström genom kungl. finansdeparte¬
mentet utgivna publikationen »Sveriges nationalförmögenhet omkring år
1908 och dess utveckling sedan mitten av 1880-talet» förekommer även
eu undersökning av förhållandet mellan taxeringsvärden och köpe¬
skillingar. Undersökningens slutresultat blir att i socknar intill städer
och stadsliknande samhällen taxeringsvärdena år 1908 utgjorde 91
4 Motioner i Andra kammaren, Nr 64.
procent, av köpeskillingen, och i ett representativt urval av övriga socknar
94 procent. För några särskilda län må följande siffror anföras be¬
träffande socknar intill städer eller stadsliknande samhällen. Taxerings¬
värdena år 1908 utgjorde i procent, av köpeskillingen: 103 procent i
Stockholms län, 85 procent i Kristianstads län, 79 procent i Malmöhus
län, 100 procent i Hallands län, 86 procent i Göteborgs och Bohus län,
82 procent i Ålvsborgs län, 86 procent i Skaraborgs län, 84 procent i
Örebro län, 101 procent i Västernorrlands län, 105 procent i Väster¬
bottens län och 97 procent i Norrbottens län. För ett representativt
urval av övriga socknar utgjorde motsvarande siffror: 98 procent i Stock¬
holms län, 90 procent i Kristianstads län, 82 procent i Malmöhus län,
99 procent i Hallands län, 96 procent i Göteborgs och Bohus län, 88
procent i Ålvsborgs län, 90 procent i Skaraborgs län, 88 procent i
Örebro län, 101 procent i Västernorrlands län, 107 procent i Väster¬
bottens län och 102 procent i Norrbottens län. Det må anmärkas, att
vid beräkningen uteslutits de fastighetsköp, vid vilka i längderna funnits
anteckning om att taxeringsvärdet nedsatts på grund av att i köpen
ingående skog avverkats.
Med stöd av dessa undersökningar måste man säga sig, att talet
om orimligt låga fastighetstaxeringar på landsbygden är högst betydligt
överdrivet. Detta gäller åtminstone jorden. Däremot torde uppskatt¬
ningen av.skogens värde ännu vara mycket bristfällig. Skogsbeskatt-
ningskommittén av år 1907 bar i detta avseende verkställt en under¬
sökning, vars slutresultat i korthet kan sägas vara, att skogsmark med
växande skog endast mera undantagsvis är taxerad till hela sitt salu-
eller sitt, avkastningsvärde, och att när sådan taxering förekommit,
beräkningen varit låg, att värdet av husbehovsskog allmänt Bynes vara
undantaget från taxering samt, att skog, vartill avverkningsrätt, varit
upplåten, torde så gott, som helt och hållet hava undgått taxering. Värdet
å själva skogsmarken uppgives däremot alltid ingå i det jordbruks¬
fastigheten i dess helhet åsätta taxeringsvärdet, ehuru det visserligen
kan antagas, att detta värde, åtminstone i norra Sverige, icke är synner¬
ligen högt uppskattat; och därtill skall i regel, enligt uppgifterna, vara
tillagt någon del, större eller mindre, av skogsbeståndets saluvärde.
Emellertid finnas skäl för det antagandet, att på de senare åren allt
större hänsyn tagits till skogens värde vid jordbruksfastigheternas
taxering.
Huvudintrycket av förestående, kortfattade översikt över den kom¬
munala beskattningen måste sålunda bli en bekräftelse av den uppfatt¬
ningen, att landsbygdens kommunalskatter äro alltför höga och framför
Motioner i Andra hammaren, Nr 64. 5
allt, att skattetrycket. på ett upprörande ojämnt sätt drabbar olika
kommuner.
Frågar man så efter anledningen till att landskommunerna i mot¬
sats till städerna hava så ojämnt fördelade skattebördor och så ofta opro¬
portionerligt höga skatter, måste svaret bli: dels äro beskattningsom-
rådena för små, dels äro kommunerna betungade med alltför stora ut¬
gifter för ändamål, som rätteligen borde höra staten till.
Till statsändamål kunna hänföras utgifterna för kyrka och folk¬
skola, fattigvård och sur dhetsvård. Av den officiella statistiken fram¬
går nu, att dylika utgifter år 1910 uppgingo till icke mindre än 91 %
av landskommunernas samtliga utgifter, medan för stadskommunerna
endast 30.8 °/0 av deras utgifter gingo till ändamål, som kunna sägas
tillhöra staten.
Den största posten är för landskommunerna utgifterna för folk¬
skolan, vilka år 1910 uppgingo till 44.7 °/0 av samtliga utgifter, medan
stadskommunerna behövde lämna endast 10.3 °/o av 0ina utgifter till
folkskolan.
Tillväxten, såväl absolut som relativt, av folkskoleutgifterna un¬
der tiden från 1874 framgår av nedanstående sammanställning.
Landskommunernas utgifter för folkskola åren 187b—1910.
År.
Absoluta tal kr. I % av alla utgifterna.
1874
1880
1885
1890
1895
1900
1905
1910
4,441,652
|
29.6
|
6,643.132
|
30.7
|
7,563,988
|
31.5
|
8,410,423
|
32.7
|
10.207.205
|
34.1
|
13,471,158
|
36.8
|
18,157,949
|
40.5
|
25,919,584
|
44.7
|
Absolut taget hava sålunda landskommunernas folkskoleutgifter
under den redovisande perioden nära sexdubblats och i proc. av kom¬
munernas samtliga utgifter ökats från 29.6 till 44.7 proc.
Från dessa tal skola emellertid dragas do erhållna statsbidragen
till lärarnes löner, vilka år 1910 uppgingo till 9,101,082 kronor, vadan
kommunernas verkliga utgifter för folkskolan ifrågavarande år stego
till 16,818,502 kronor.
Nära hälften av de kommunala utgifterna i landskommunerna går
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 64.
sålunda till folkskolan. Redan detta torde vara en uppenbar dispropor¬
tion, som emellertid blir än mera framträdande, när man finner vilken
ojämnhet, som även på detta område förefinnes. Här nedan antecknas
som exempel ett antal kommuner, i vilka folkskoleutgiftarna överstigit
70 proc. av den kommunala budgeten.
Folkskoleutgifterna i Folkskoleutgifterna i
% av alla utgifter. % av alla utgifter:
Stockholms lön:
Hammarby.........
|
...... 85.3
|
Vallentuna ..............
|
...... 73.8
|
Täby.......................
|
...... 78 o
|
Ljusterö .................
|
...... 70.7
|
Salem ......................
|
. 87.5
|
överjärn a ...............
|
... 70.4
|
Södermanlands län:
|
Helgesta ................
|
...... 77.2
|
Forsa .......................
|
...... 89.9
|
Östergötlands län:
|
Svin bult ...............
|
..... 82.6
|
Norra Vi ..............
|
..... 72.6
|
Åt vid .......................
|
...... 78.8
|
Jönköpings län:
|
Säby...........................
|
...... 71.9
|
ödestuga...............
|
..... 75.3
|
Gottlands län:
|
Tingstäde ..............
|
... 89.4
|
Fleringe ...................
|
... 84.8
|
Halla .......................
|
......90.o
|
Kristianstads län:
|
Norra Åsum ..........
|
.. 84.i
|
Tryde ..........*............
|
..... 80.3
|
Malmöhus län:
|
Östra Grevie..........
|
.. . 77.1
|
Södra Sallerup .......
|
.....80.3
|
Lunds landskommun... 87.5
Esarp .......................... 75.1
Slimminge ................. 77.o
Göteborgs och Bohus lån:
Lane Ryr..................
|
..... 73 i
|
Högås........................
|
... 75.5
|
Älvsborgs län:
|
Blidsberg................
|
73.5
|
Humla.......................
|
..... 73.5
|
Bäcko ......................
|
..... 81.4
|
Skaraborgs län:
|
Ekeskog ...............
|
..... 85,6
|
Hagelberg .............
|
..... 76.9
|
Norra Kyrketorp ....
|
..... 76.9
|
Ljunghem .............
|
.....80.4
|
Edåsa .....................
|
..... 80.4
|
Bjärka ....................
|
.. . 77.5
|
Iläi hulda ..................
|
..... 77.5
|
Hasslösa .................
|
..... 74.7
|
Örebro län:
|
Hallsberg ...............
|
. . 72.1
|
Hällefors ..................
|
..... 75.4
|
Västernorrlands län:
|
Torp.........................
|
... 73.7
|
Norrbottens län:
|
Jukkasjärvi .............
|
.... 70.1
|
7
Motioner i Andra kammaren, Nr 64.
Vore det nu så, att den folkskoleundervisning, som med anlitande
av så betydande belopp av do hårt skattetyugda landskommunernas
bu Iget, m utdelas, vore god eller åtminstone fullt tillfredsställande, hade
saken dock en försonande sida. Så är emellertid, som en blick på vår
folkskolestatistik visar, långt ifrån fallet.
Nedanstående tabell ur 1910 å:-s statistik visar, hurudan under¬
visningen varit.
Mindre
Undervisn. tid
|
|
Skolans
|
Folkskolor
|
folkskolor
|
Småskolor
|
|
per klass.
|
|
littera
|
A u
|
tal bar
|
n
|
Summa
|
Hel underv. tid.......
|
|
A—a
|
140,310
|
—
|
79,298
|
219,608
|
Halv » ........
|
|
B—b
|
75.305
|
—
|
73.245
|
148,550
|
Tredjedels » ......
|
|
H
|
—
|
2,707
|
—
|
2,707
|
Fjärdedels »
|
C,
|
E—e, g
|
165,290
|
—
|
48,019
|
213,309
|
Sjättedels » ......
|
D,
|
F, H—d
|
68,701
|
56,066
|
11,315
|
136,032
|
Åttondels » .........
|
|
G
|
14,209
|
—
|
—
|
14,209
|
Tolftedels » .........
Adertonde^ under-
|
|
1
|
—
|
22,986
|
—
|
22,986
|
visn. tid o. därunder
|
|
Summa 463,815
|
2,012
83,771
|
211,877
|
2,012
759,463
|
Endast 28,9 procent av hela antalet folkskolebarn hava sålunda
fått åtnjuta hel undervisningstid J) Och häri ingå då även städerna,
där icke mindre än 96,8 procent av antalet barn i folkskolor och 97
procent i småskolor erhållit hel un lervisniugstid. Tages landsbygden
för sig, visar det sig, att blott 13,o procent av barnen”i folkskolor och
20,3 procent i småskolor haft hel uniervisningstid.
Till dessa nedslående siffror måste än vidare läggas, att av bar¬
nen i skolåldern icke mindre än 69,266 nämnda år varit i fullständig
avsaknad av undervisning, därav 7,044 efter inhämtande av folkskolans
minimikurs, 44,441 efter godkänd avgångsprövning, 3,302 till följd av
sjukdom eller naturfel och 14,479 av annan anledning, varjämte 16,854
barn, vilka upptagas i befolkningsstatistikea, helt enkelt äro borttappade,
försvunna ur skolrådens uppgifter. Sammanlagt blir det sålunda 86,120
barn i skolåldern, 7—14 år, vilka icke åtnjuta någon som helst under¬
visning. Antalet kunde rätteligen utökas med ännu 7,877 barn, vilka
undervisats »i hemmen», och om vilka man sålunda, intet jalls vet.
Slutintrycket av en hastig överblick över landsbygdens folkskole-
1) Med hel undervisningstid menas här, att varje klass undervisas av särskild lärare.
8
Motioner i Andra kammaren, Nr 64.
förhållanden måste bli en känsla av stark beklämning. Så dryga skatte¬
bördor på kommunerna! Och dock så otillfredsställande skolförhållanden!
Att något med det snaraste måste göras för att råda bot på dessa
uppenbara missförhållanden, borde stå klart för en var, som inser, av
vilken vital betydelse för folkets och landets framtid folkskoleunder-
visningen är.
Förevarande fråga har varit föremål för en synnerligen intressant
behandling i en artikelserie »Folkbildningens grundproblem», vilken
varit införd i tidskriften Tiden och är författad av ledamoten av Riks¬
dagens Första kammare, rektor J. Sandler. Han kommer till den slut¬
satsen, att barnaundervisningen bör göras till en hela samhällets, statens,
angelägenhet, och att utgifterna böra fördelas lika efter den ekono¬
miska kraften över hela riket. För att avhjälpa de nuvarande missför¬
hållandena behövs enligt författarens beräkningar en byggnadskostnad
på i runt tal 55 miljoner kronor och en ökad årlig utgift på minst 30
miljoner kronor. Folkskoleundervisningsanstalterna skulle alltså kräva
en årlig kostnad av omkring 75 miljoner kronor, d. v. s. nära 100 kr,
för varje skolbarn, vilket icke förefaller så orimligt högt, när man er¬
inrar sig, att varje lärjunge i de allmänna läroverken kostar omkring
400 kr. årligen, om man nämligen till statens uppoffring (i medeltal
248 kr.) lägger kommunernas och enskildas bidrag.
Det torde vara att förvänta, att de av Kungl. Maj:t tillkallade kom-
munalskattekommitterade skola framlägga förslag, som åsyfta en ut¬
jämning av det kommunala skattetrycket. Emellertid torde ännu många
år gå, innan ett förslag härutinnan kan bliva genomfört. Åtgärder av¬
seende eu förbättring av nuvarande förhållanden böra därför ofördröj¬
ligen vidcagas. Kunna dessa åtgärder dessutom läggas så, att folskole-
väsendet därigenom förbättras, blir vinsten dubbel.
Riktigast vore utan tvivel ett överflyttande av hela folkskolebud-
geten på staten. Då detta väl dock icke för närvarande låter sig göra,
böra statens bidrag i stället förhöjas och till dem knytas villkor rörande
folskoleväsendets ordnande. I enlighet med beslut i princip av sist¬
liden riksdag torde statens bidrag till lärarlönerna komma att väsentli¬
gen förhöjas. Detta kan dock icke vara tillräckligt. Ett steg i rätt
riktning vore, om ett visst belopp av staten utbetaltes för varje i folk¬
skolorna undervisat barn. Utginge detta bidrag med 10 kronor per
barn, skulle statsbidraget ökas med inemot åtta miljoner kronor årli¬
gen och kommunerna därigenom behålla ett visserligen ej så stort men
dock högst betydelsefullt bidrag till bestridande av sina folkskoleutgif-
ter. Ett sådant ökat statsbidrag bör emellertid förbindas med vissa
Motioner i Andra "kammaren, Nr 64.
9
villkor, exempelvis fordran på ett maximeantal barn i värjo skola,
översteges detta antal, borde intet statsbidrag utgå för det överskjutande
barnantalet. Måhända kunde vad landsbygden beträffar statsunderstö¬
dets storlek ställas i relation till den tillämpade skolformen, så att det¬
samma eggade till att övergiva de otillfredsställande formerna och i
stället ordna undervisningen så tillfredsställande som möjligt.
Det belopp, som erfordras för att täcka de ökade statsutgifter,
vilka uppkomma genom ett sådant bidrag till folkskoleutgifterna, som
här föreslagits, torde lämpligast böra erhållas genom ett tillägg till
inkomst- och förmögenhetsskatten. Därigenom vinner man att dessa
utgifter komma att utgå progressivt i förhållande till skatteförmågan.
En annan vinst blir också den att städerna och de tättbebyggda om¬
rådena, vilkas befolkning skulle få erlägga den största delen av denna
skatt, på så sätt bleve i tillfälle att något bidraga till utjämnande av
landsbygdens alltför stora utgifter för folkundervisningen, ett förhållande,
vars rättvisa genast träder fram, då man erinrar sig, vilket stort antal
personer erhålla sin undervisning på landsbygden, men sedan emigrera
till städerna, vilka sålunda få draga nytta av deras uppfostran utan att
den kostat dem något alls.
I en särskild motion komma vi att föreslå det tillägg till inkomst-
och förmögenhetsskatten, som för realiserandet av vårt förslag i övrigt
blir nödvändig.
På grund av vad vi sålunda anfört få vi hemställa,
att Riksdagen måtte till Kungl. Maj:ts förfogande
för år 1915 ställa ett belopp av högst 8,000,000 kro¬
nor att utgå i form av anslag till rikets skoldistrikt
med tio kronor för värjo i folk- och småskolor under¬
visat barn i enlighet med de villkor Kungl. Maj:t
fastställer.
Stockholm den 24 januari 1914.
R. G. Hamilton.
Jöns P ålsson.
Reinh. Eliasson.
W. Bäckström.
Rikard Hagberg.
Th. Hansén.
Ivar Såfstrand.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 4 samt. Hd höft. (Nr 64—65.) 2
10
Motioner i Andra kammaren, Nr 64.
Otto Dandenell.
|
Herm. Carlson.
|
P. Persson.
|
Aug. Ifvarsson.
|
Johan Olofsson.
|
Alb. Karlson.
|
Enok Runefors.
|
K. M. Andersson.
|
Rob. Karlsson.
|
Carl Jansson.
|
o
J. A. Åkesson.
|
Albert Mossberg.
|
G. Nic. Torgen.
|
K. A. Sandberg.
|
Alfred Persson.
|
.4. J. Wedin.
|
C. Edv. Anderson.
Knapasjö.
|
A. Danielsson.
|
Sven Olsson.
|
Oskär Lundgren.
|
Emil Molin.
Dombäcksmark.
|
Carl L. Olausson.
|
G. W. Sjöberg.
|
Eskils Hans Hansson.
|
K. L. Sandstedt.
|
Olof Jonsson.
|
Linus Lundström.
|
Sv. Bengtsson.
i Norup.
|
Aug. Larsson.
|
P. E. Hedström.
|
Eric Björnberg.