Motioner i Andra kammaren, Nr 58.
13
Nr 58.
Av herr Lithander, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ut¬
redning och förslag i fråga om beredande av civilanställ¬
ning åt underbefäl vid armén och flottan.
Bland frågor, värda allvarlig prövning vid vårt försvarsväsens ordnande,
torde spörsmålet om civilanställning för underbefäl vid armén och marinen
vara en bland de viktigare, ty utan denna frågas nöjaktiga lösning kommer
vårt försvarsväsen att allt framgent lida av betänkliga brister.
I det tal, som hans excellens statsministern höll i Karlskrona den 21
december 1913, finnes intet bestämt uttalande om att regeringen eller för-
svarsberedningarna genom en rationellt organiserad civilanställning, i lik¬
het med vad som är fallet i exempelvis Tyskland och Frankrike, funnit
en utväg; att lösa den i talet omnämnda sedan flera år tillbaka brännande
underbefälsfrågan.
Fackmän anse dock civilanställning vara a och o för att varaktigt
kunna lösa underbefälsfrågan.
På grund därav förordnades genom kungl. brev redan den 8 december
1904 en kommitté, som efter grundlig utredning av ämnet i fråga avgivit
ett sakrikt betänkande och förslag den 8 mars 1906.
Bristerna hava redan på ett betänkligt sätt hunnit yppa sig, och hans
excellens statsministern yttrar i sitt ovannämnda tal i Karlskrona, att »härens
största brist i kvalitativt hänseende är den, som gäller underbefälsförhål¬
landena», samt att »det är påtagligt, att behovet av underbefälspersonalen
mycket överstiger tillgången». Hans excellens konstaterar vidare, att »va¬
kanserna äro oerhörda och synas tilltaga allt mera. Det har inträffat, att
ett regemente icke haft mer än 33 procent av vad det borde ha. Under¬
stundom har man nödtorftigt fått hjälpa sig fram med frivilliga lån från
något regemente, som varit bättre försett».
14
Motioner i Andra kammaren, Nr 58.
Efter anförande av ytterligare missförhållanden härvidlag framhåller
herr statsministern, att »vår viktigaste militära kvalitetsfråga är under¬
befälsfrågan».
Det positiva förslag till lösning av dessa missförhållanden, som herr
statsministern angiver, är dels att bland de värnpliktige uttaga 10 procent
som truppförare och giva dem en utbildningstid av 365 dagar samt dels
att bland studenter, teknici, blivande folkskollärare, elever vid lantbruks¬
skolor och handelsinstitut i mån av behov uttaga och i 500 dagar öva det
antal instruktörer, som behöves för att fylla luckorna bland underbefälet.
Huruvida den av statsministern föreslagna längre värnpliktstiden
för den högre bildningen kan vara lämplig, får givetvis bli föremål för
prövning. I Tyskland har man emellertid funnit motsatta principen vara
den riktiga, tv där medför större bildning och kompetens möjlighet, att
värnplikten får fullgöras som ettårig frivillig i stället för på den vanliga
tiden av två år.
Det är ej heller med någon entusiasm som förslaget framföres, ty herr
statsministern säger: »det är icke med lätt hjärta vi kommit till det nu
angivna förslaget, men vi ha ej sett annan utväg».
Detta giver anledning att genom riksdagsmotion särskilt påvisa den
utväg, som inom utlandets värnkraftigaste arméer och flottor befunnits vara
den lämpligaste att lösa underbefälsfrågan, nämligen att i möjligaste ut¬
sträckning genom civilanställning söka trygga framtiden åt dem, som frivil¬
ligt som underbefäl ägnat ett antal år av sin utbildningstid åt fosterlandets
tjänst. Genom en dylik anordning ernås, att landets värnkraft avsevärt
ökas, och en för underbefälet ekonomiskt viktig tid behöver ej förgå utan
att samtidigt skapa meriter, som berättiga underbefälet till vissa befatt¬
ningar.
Ifall vederbörande vid ordnandet av underbefälsfrågan sörja för fram¬
tida civilanställning, så att de premier för ökad tjänstgöring, varom herr
statministern vid sitt anförande i Karlskrona talat, taga formen av en verk¬
ligt tryggad framtid för det fast anställda underbefälet, kan denna för
hela landet ytterst viktiga fråga hava utsikt att lösas,men eljest säkerligen ej.
Vid anordningar för civilanställning torde det böra beaktas, att det
underbefäl, som frivilligt under ett antal år giver landet sin tjänst med
försummande av andra förvärvsmöjligheter, d. v. s. det fast anställa under¬
befälet, i ekonomiskt och socialt hänseende ej bör få det sämre ställt utan
bättre, när vederbörande lämnar krigstjänsten.
Det ligger ju något orimligt uti, att de, som i egenskap av under¬
befäl ett antal år äro i statens tjänst och därmed tillgodose ett för för-
Motioner i Andra kammaren, Nr 58.
15
svarsväsendet viktigt behov, icke skulle få tillgodoräkna sig underbefäls¬
åren som verklig statstjänst vid sökande till andra statens befattningar.
När erfarenheten sedan länge visat, att det utan mera tryggande
framtidsutsikter är omöjligt undvika verkligt oroande, säkerligen en gång
ödesdigra vakanser inom det fast anställda underbefälet vid armén och
marinen, då ligger det ju närmast till hands — vi följa blott exemplet
från de stater, där försvaret är bäst ordnat — att svenska staten för sin
del söker, i främsta rummet inom sina egna verk, att bereda den tryggare
framtid, utan vilken underbefälsfrågan icke kan lösas.
Detta är så mycket naturligare och innebär i verkligheten för staten
en vinst, enär de respektive verken komma att tillföras en synnerligen
duglig, skolad och väl disciplinerad kår, som efter nödig kortare special¬
utbildning äger de allra bästa förutsättningar att på ett utmärkt sätt där
fylla arbetsuppgifter.
Med den stora betydelsen för hela landet av ett effektivt försvar och
för ett effektivt försvar betydelsen av tillräckligt och dugligt fast anställt
underbefäl bör staten i största möjliga utsträckning förbehålla verkligt
goda platser åt underbefäl, som genom att ägna flera år av sitt liv åt för¬
svaret, därmed bidragit att lösa just den viktiga underbefälsfrågan.
Utom de i betänkandet rörande civilanställning av den 8/3 1906 an¬
givna statens verk, där före detta fast anställt underbefäl lämpligen bör
kunna erhålla anställning, torde nog flera utvägar för civilanställning sedan
dess tillkommit, och då nu en avsevärd tid förflutit, sedan ovannämnda
kommittébetänkande avläts, under vilken tid underbefäls- och civilanställ-
ningsfrågans lösning blivit allt mera trängande, torde denna fråga böra
göras till föremål för en ytterligare utredning.
På grund av ovan anförda samt med hänvisning till kommittébetän¬
kandet av den 8 mars 1906 angående civilanställning ävensom till gene-
ralstabschefens utlåtande däröver av den 30/1 1907 enligt bil. hemställes,
att Riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes i mån av be¬
hov ytterligare utreda och till Riksdagen inkomma med
förslag till ordnande av frågan rörande civilanställning
för underbefäl vid armén och marinen, i den mån så kan
ske genom planmässig civilanställning vid statens verk.
Stockholm den 23 januari 1914.
Edvard Lithander.
16
Motioner i Andra kammaren, Nr 58.
Avskrift.
Bilaga.
Stockholm den 30 januari 1907.
Underdånigt utlåtande över »Betänkande och förslag angående civilanställning
för underbefäl vid armén.»
Genom nådig remiss den 23 mars 1906 anbefalld inkomma med underdånigt
utlåtande över, av därtill i nåder förordnade kommitterade avgivet »Betänkande och
förslag angående civilanställning för underbefäl vid armén, flottan och kustartilleriet»,
får jag i underdånighet anföra följande.
I betraktande såväl av de svårigheter, med vilka för närvarande rekryteringen
av det fast anställda manskapet vid krigsmakten är förenad, som även av obenägen¬
heten hos underbefälet av manskapsklassen att under längre tid kvarstå i tjänst,
synes förslaget att, genom beredande av civilanställning åt f. d. stamanställda, söka
åstadkomma en förbättring i nämnda förhållanden vara värd det största erkännande.
Det ytterligare syftemålet, som kommitterade förmenat skola genom de föreslagna
åtgärderna stå att vinna, nämligen beredandet av en hastigare omsättning uti under-
officersgraden, lärer nog även kunna ernås, ehuruväl endast uti begränsad utsträckning,
enär av skäl som utav kommitterade själva anförts, antalet civila beställningar, som
lämpligen skulle kunna besättas med f. d. underofficerare, är synnerligen ringa.
Såsom villkor för att fast anställd må komma i åtnjutande av företrädesrätt
till civilanställning hava kommitterade föreslagit, att han skall hava tjänstgjort såsom
krigsman under tid, ej understigande fem år, därav minst tre år såsom underbefäl,
att han vid avskedstagandet nått en levnadsålder af minst tjugosex år samt att han
såväl i som utom tjänsten sig redligen och väl skickat.
Önskvärt vore visserligen ur militär synpunkt, att minimitjänstetiden hade kunnat
bestämmas något längre än till fem år och att i samband därmed även minimilevnads-
åldern kunnat sättas något högre än tjugosex år. Men då ett yrkande härpå för när¬
varande torde komma att på utav kommitterade anförda skäl röna motstånd från
de civila ämbetsverkens sida, på vilkas medverkan genomförandet av de med beredande
av civilanställning förbundna åtgärderna äro i hög grad beroende, synes mig ett för¬
verkligande av den föreslagna anordningen med civilanställning icke böra försvåras
eller äventyras genom ett fasthållande på frågans nuvarande ståndpunkt av en sådan
fordran; och detta så mycket mindre som de föreslagna villkoren för tillgodonjutande
av företrädesrätt till erhållande av civilanställning såväl medgiva värnpliktiga, vilka
under eller efter beväringsrekrytskolan tagit fast anställning, att före avskedstagandet
fullgöra för vinnande av företrädesrätten föreslagen tjänstgöring i underbefälsgraden,
som även bereda trygghet för att f. d. fast anställda värnpliktiga icke kunna ifråga¬
komma att inkallas till repetitionsövningar.
Den formulering, kommitterade gifvit åt det villkor, som har avseende på den
civilanställningsaspirerandes uppförande under den militära tjänstetiden, synes mig
vara lyckligt funnen, då innebörden av densamma är av rättvisa och billighet motiverad.
Likaledes anser jag mig böra biträda de skäl, vilka kommitterade anfört för
obehövligheten av att uppställa fordran på avlagd underofficersexamen såsom villkor
för erhållande av företrädesrätt till civilanställning.
17
Motioner i Andra kammaren, Nr 58.
Yad vidkommer antalet och beskaffenheten av de platser, som skulle kunna med
f. d. fast stamanställda besättas, hade tvivelsutan varit önskvärt, att ett vida större antal
befattningar hade kunnat hänföras till A-gruppen — de »särskilt förbehållna» befatt¬
ningarna — framför allt av det skäl att, i fråga om de till B-gruppen hänförda be¬
fattningarna, vilka utgöra det övervägande flertalet, företrädesrätten innebär rätt
allenast till provtjänst, men ej med full säkerhet jämväl till erhållande af fast anställ¬
ning. Då emellertid uti företrädesrätten till provtjänstgöring, att döma av represen¬
tantens för fångvårdsstyrelsen reservation, en utsträckning av de militära kraven nu
skulle kunna försvåra eller omintetgöra förslaget i sin helhet, vill jag icke på denna
grund avstyrka vad kommitterade uti ifrågavarande avseende föreslagit, under den
förhoppning att, sedan organisationen hunnit bliva rotfast, en sådan utveckling av
densamma må vara att emotse, att, till fromma för det med civilanställningen avsedda
syftemålet, ett vida större antal befattningar kunna varda åt civilanställningsberätti-
gade »särskilt förbehållna». . .
Till sist torde förtjäna att påpekas, att, därest förmedlingskomnnssionernas sam¬
mansättning och verksamhet bestämmes i enlighet med kommitterades förslag, en be¬
tydande ökning uti de redan omfattande göromålen uti inskrivningsexpeditionerna och
särskilt för regementskvartermästaren kommer att därav föranledas. Ifragasättas kan,
om ej framdeles, sedan bestämda hållpunkter i fråga om omfattningen av förmedlings¬
kommissionernas arbete vunnits, en särskild ersättning bör beredas åt nämnda kom-
misioners sekreterare.
Stockholm som ovan .
underdamgst
K. G. Bildt,
Chef för generalstaben.
3 — Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 4 saml. 29 käft. (Nr 56 58.)