Motioner i Andra kammaren, Nr 41.
1
Nr 41.
Av herr Andersson i Fallsberg, om ändrad lydelse av 5 § b.
andra stycket i förordningen angående bevillning av
fast egendom samt av inkomst.
vTid 1897 års Kiksdag beslöts ändring i förordningen angående be¬
villning av fast egendom samt av inkomst så, att § 5 b. mom. 2 erhöll
följande lydelse: »kommuner och andra menigheter: för dem tillhöriga,
inom eget område belägna allmänna platser, tomter och byggnader».
Därigenom blevo endast sådana kommuners fastigheter, som voro
»inom eget område belägna», bevillningsfria.
Nämnda års bevillningsutskott i betänkande nr 19 tog initiativ här¬
till, enär det kommit till dess kännedom, »att av städers fastigheter på
annan kommuns område, vilka förklarats bevillningsfria, ofta förekommit
sådana byggnader, som utgjorde industriella anläggningar, av vilka staden
väl icke hämtade direkt inkomst, men likväl drog stor fördel».
Genom denna åtgärd förhindras liera samhällen att sammanslå sitt
skolväsen för att få det så billigt och praktiskt som möjligt, enär den
kommun, dit skolhusbyggnaderna bli förlagda, utom förmånen av skatt
från lärarepersonalen, även kan bevillningstaxera medkommunerna för de¬
ras andel i skolhusbyggnaderna. Samma hinder möter även, om liera
kommuner ville sammanslå sin fattigvård, för att få den bättre ordnad.
Vid inkorporering av någon dei av kommun eller delning av sådan kan
liknande olägenhet inträffa. Vid omnämnda författningsändring 1897 sy¬
nes ingen heller erinrat sig, att eu del kommuner, helst sådana, som ut¬
gjorde omgivningar till stad, redan hade sina allmänna byggnader förlagda
inom samma städers områden.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 4 samt. 22 käft. (Nr 41—42).
I
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 41.
Det måste anses oriktigt, att, då akademier, vetenskapliga samfund,
allmänna undervisningsverk och barmhertighetsinrättningar, regementen,
officerskårer och nykterhetsföreningar för sina allmänna fastigheter liksom
enskilda personer och samfund för kyrkor och bönehus ej erlägga bevill¬
ning, kommuner och andra menigheter under några förhållanden skola
kunna bevillningstaxeras för sina skol- och fattighus.
Som författningen nu lyder, anser likväl, vid anförda besvär och
mångsidig belysning av frågan, Kungl. Maj.t och Rikets kammarrätt,
att skol- och fattighus böra beskattas, då de ej äro inom egandekommu-
nen belägna.
Det synes mig därför billigt och nyttigt, att här en lagändring kom¬
mer till stånd.
Om jag ej lyckats föreslå lämplig lagtext, i enlighet med min fram¬
ställning, anhåller jag vördsamt, att bevillningsutskottet måtte därför vid¬
taga nödiga åtgärder.
På grund av det anförda vågar jag alltså hemställa,
det Riksdagen ville besluta, att § 5 b. mom. 2
i gällande förordningen angående bevillning av fast
egendom samt inkomst måtte, i syfte att kommuners
skol- och fattighus under alla omständigheter må bliva
bevillningsfria, erhålla följande förändrade lydelse :
Kommuner och andra menigheter: för dem till¬
höriga skol- och fattighus, oavsett var de äro belägna,
samt inom deras eget område liggande andra allmänna
platser, tomter och byggnader.
Stockholm den 23 januari 1914.
A. Alfr. Andersson.
Fallsberg.