Motioner i Andra kammaren, Nr 281.
1
Kr 281.
Av herrar Palmstierna och Jönsson i Revinge, i anledning av
Kungl. Maj ds proposition nr 47, med förslag till lag
om kommission, handelsagentur och handelsresande m. m.
Uti Kungl. Majits proposition nr 47 med förslag till lag om kom¬
mission m. m. har kommissionär tillerkänts rätt till självinträde (§ 40)
under villkor, att åtgärden uttryckligen gives kommittenten till känna (§ 41).
Med detta stadgande har man velat på samma gång legalisera ett gängse
okrontrollerat bruk, som icke synes kunna hävas, men gjort det under
sådana förhållanden att legaliseringen i själva verket skulle innebära
större trygghet för kommittenten att hans intressen tillgodoses, än vad
för närvarande är förhållandet. Det synes oss även, att någon erinran
mot Kungl. Maj:ts förslag i detta avseende icke är att göra. Emellertid
är detta, såsom framgår av det betänkande, obligationsrättskommittén
avgivit i ärendet den 31 december 1912, i ett avseende icke fullt be¬
tryggande för kommittenten. Vid s. k. komhinationsaffärer behöver näim-
ligen, enligt den kommentar, kommittén lämnat till § 40 sid. 134, någon
uppgift om att kommissionären handlar för egen räkning icke lärrmaS
kommittenten. Motiveringen härför är den följande:
»I fråga om räckvidden av förslagets bestämmelser om självinträde
må erinras, att, då i förevarande paragraf såsom utmärkande för själv¬
inträde angives, att kommissionären skall för egen räkning inträda såsom
köpare eller säljare, de härom givna bestämmelserna icke äro tillämp¬
liga å sådana fall, då en person erhållit i uppdrag från en kommittent
att försälja en vara eller ett värdepapper och från en annan kommittent
att inköpa samma slags vara eller värdepapper samt utför dessa upp¬
drag på det sätt, att han såsom försäljningskommissionär för den ene
sluter avtal med sig själv såsom inköpskommissionär för den andre.
Detta llvägagångssätt, som i utländsk litteratur plägar betecknas såsom
Bihang till riksdagens protokoll 1914. 4 samt. 132 höft. (Nr 281—282). 1
2 Motioner i Andra kammaren, Nr 281.
kombination (av motsatta uppdrag), förekommer i mycket stor utsträck¬
ning inom handeln med värdepapper. Det är givet, att därmed den
faran är förbunden, att kommissionären, då lian sålunda skall tillvara¬
taga båda kommittenternas intressen, åsidosätter den enes för den andres,
men då det intresse, som skall av kommissionären tillvaratagas, här icke
står emot hans eget, är nämnda fara väsentligen ringare än den med
självinträde förbundna. Särskilda bestämmelser till skydd för den ene
kommittenten emot den andre, när bådas uppdrag sålunda kombineras,
hava därför icke ansetts erforderliga.»
Denna framställning må anses vara teoretiskt viktig, men i prak¬
tiska livet tillämpas kombinationsaffärerna på sådant sätt att nämnda
motivering, som tar hänsyn till »ideella» fall, icke täcker de verkliga
förhållandena. Vanligen tillgår det så, att köpare resp. säljare icke
lämna fixa prisorder, utan bestämma maximi- resp. minimipris för orderns
effektuerande. Möjligheten till uppkomsten av en viss marginal, som i
fråga om spekulationspapper kan vara betydande nog, uppstår således.
Följaktligen kan kommissionären, hållande sig inom de gränser kommit¬
tenternas order innebära, bereda sig möjlighet till avsevärd vinst på
dessas bekostnad, om han t. ex. själv uppköper värdepapperen av sälja¬
ren för lägsta priset och sedan avyttrar dem i sin ordning till köparen
för hans maximi pris. Vissa dagar, då kurs fluktuationerna äro stora,
men tendensen hos dem för med börsen initierade är uppenbar, kan
kommissionären-självinträdaren på sina kanske i landsorten boende
kommittenters bekostnad göra stor förtjänst. Att detta icke är något
tänkt fall, utan tvärtom synnerligen vanligen förekommande förhållanden,
torde erfarenheten bestyrka. Givetvis borde sådant emellertid stävjas,
ty trots vad kommittén yttrar, står i sådana fall kommissionärens intresse
emot kontrahenternas. Då man även vet, att kombinationsaffärerna
kanske äro de vanligast förekommande, blir önskvärdheten härav så
mycket mer framträdande.
Det nu anförda ger således vid handen, att anledning föreligger
att även vid kombinationsaffärer föreskriva, att kommissionären är skyldig
meddela kommittenten, om han själv deltar, enär han vid en dylik affär
kan bereda sig ekonomisk vinst. Varje undantag från meddelelseplikt bör
följaktligen uteslutas och härom måste uttryckligen i lagen tillkänna¬
givande göras. Emellertid är saken icke hjälpt med att kommissionären
vid kombinationsaffären liksom andra förpliktigas deklarera självinträde,
och detta skulle också knappast kunna utföras, då han ju, teoretiskt
betraktat, säljer, respektive köper till och från sig själv. Däremot skulle
olägenheterna med all sannolikhet försvinna eller åtminstone i hög grad
3
Motioner i Andra kammaren, Nr 281.
förringas, om säljaren-kommittenten finge kunskap om vem som vore
köpare-kommittent och till vad pris denne övertagit värdepapperen i fråga.
Med eu dylik bestämmelse skulle kommissionären tvingas att tillvarataga
respektive kommittenters intressen och utsikten för honom att gentemot
dem tillgodose sig själv bli ringa.
Såsom lagförslaget nu är utarbetat, torde ett stadgande av här
nämnd beskaffenhet icke kunna införas i form av ändring av den fram¬
lagda lagtexten, utan synes det bli nödvändigt att genom ett särskilt
tillägg t. ex. till 42 § eller också genom tillfogande av en ny paragraf
vinna åsyftad rättelse. Formuleringen av det nya stadgandet erbjuder
dock vissa svårigheter, ty dels måste man definiera vad som menas med
kombinationsalfär, dels även skriva stadgandet på sådant sätt, att man
erhåller säkerhet för att vid kombinationsalfär kännedom om att sådan
avslutes bibringas kommittenterna. Vi tilltro oss icke att i denna viktiga
fråga formulera en lagtext, som kan föreläggas riksdagen till godkännande
endast efter granskning av ett arbetsbetungat lagutskott, utan nödgas
därför inskränka oss till att begära eu riksdagsskrivelse i ärendet. Härtill
torde även det skälet föreligga, att då lagförslaget tillkommit genom
skandinavisk samverkan, borde möjligen också ändringsförslag av mer
betydelsefull beskaffenhet, innan de eventuellt upptagas till gällande lag
bibringas vederbörande, som utarbetat förslaget för kännedom och yttran¬
des angivande.
På grund av det anförda hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla, att Kungl. Maj:t ville på lämpligt sätt för¬
anstalta om utredning och förslag angående sådant
stadgandes införande uti lagen om kommission, handels¬
agenter och handelsresande, att kommissionärs möjlig¬
het att vid s. k. kombinationsaft arer i strid mot kom-
mittenternas intresse bereda sig själv vinst, måtte,
därest så ske kan, förhindras, och att ett dylikt till¬
vägagångssätt från kommissionärers sida i alla händel¬
ser blir i lagen uttryckligen förbjuden.
Stockholm den 10 februari 1914.
Erik Palmstierna.
Johan Jönsson.
A