Motioner i Andra kammaren, Nr 28.
3
Nr 28.
Av herr Torgéll, motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående
utredning i angiven riktning rörande de s. k. socken-
och distriktsmagasinsfonderna.
Då jag förliden riksdag väckte motion om ändring i gällande be¬
stämmelser angående de s. k. sockne- och distriktsmagasinsfonderna, hade
jag uteslutande tänkt mig rätten att i visst fall få upplösa dem, vilken
rätt, samt formerna för densamma, det nog lär tillkomma Riksdagen att
bestämma.
1913 års jordbruksutskott ger i sitt utlåtande ingen antaglig led¬
ning att lösa denna tvistiga fråga, men väl ett erkännande att frågan är
tvistig och borde lösas. Som det nu är kan det omöjligen få fortgå.
Fonderna äro praktiskt sett obrukbara, och de rättsliga bestämmelser som
finnas absolut omöjliga att efterleva. Ägarna till de på så många olika
sätt tillkomna fonderna tvingas till lagbrytare. Antingen skall fonden
fonderas, enär dess årliga avkastning ej lagligen kan utdelas, men lagen
bestämmer utdelning, eller ock skall olaglig utdelning ske — eller kanske,
som bänt, hela fonden försvinna. Det skulle verkligen vara intressant
veta hur statistiska byrån bokfört dessa fonder, eller hur de kommunala
förvaltningarna uppgivit dem. Detta blott som en belysning, bland de
många förr nämnda på oefterrättlighetstillståndet.
Utgår man från grundvalen för dessa fonder som kunna samman¬
fattas i att: »Magasinet för all framtid skall åtfölja och vara oskiljaktigt
från de hemman, vilkas ägare därav deltagit», torde därav tydligt framgå,
att magasinen närmast avsetts som hjälp för jordbruket. Nu är det
ej så, men en utredning av frågan torde kunna giva möjlighet till något
förslag, som återförde magasinen till det ursprungliga ändamålet, och
möjliggjorde fondens årliga avkastningsanvändande för, jag behöver väl
endast nämna några ändamål, dikningar, kommunikationsförbättringar, ja
varför ej även skogskultur, då den så ofta och nära sammanfaller med
4
Motioner i Andra hammaren, Nr 28.
jordbrukskulturen. Detta nu i de fall där fonden är så att säga mera
allmän och gemensam med staten.
Men man bör även kunna tänka sig att en utredning skall finna
utvägar för upplösning av fond, där fonden endast äges av några få, och
de så önska, där inga omständigheter hindra upplösning och där staten
antingen ej alls bidragit, eller återfått sitt bidrag. Och så bör en ut¬
redning i de fall fonderna skola bibehållas, framlägga efterföljbara be¬
stämmelser om framtida förvaltning.
Med anledning av vad jag nu anfört och under hänvisning till
föregående års motion tillåter jag mig föreslå,
att Riksdagen behagade i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla det Kungl. Maj:t måtte utreda under
vilka förhållanden avkastningen av de s. k. sockne-
och distriktmagasinsfonderna måtte kunna komma sitt
ursprungliga ändamål jordbruket tillgodo, eller upp¬
lösas i de fall där endast ett fåtal hemman inom en
kommun äro ägare och staten antingen ej alls bidragit
till fondbildningen eller återfått sitt bidrag, samt en
upplösning ej förhindras av befintliga villkor i enskild
donation.
Stockholm den 18 januari 1914.
G. Nic. Torgen.