Motioner i Andra kammaren, Nr 271.
5
Nr 271.
Av herr [Violin i Dombäcksmark, om skrivelse till Kungi.
Makt angående utarbetande av en statistisk jäm¬
förelse mellan Norrland och det övriga Sverige,
företrädesvis i ekonomiskt och socialt hänseende.
Vad ISorrland betyder för den svenska statskroppen, därom råder
utom Norrlands gränser tyvärr den mest beklagliga okunnighet även bland
dem, som göra anspråk på att vara lärda och bildade. Att referera alla
de foster av okunnighet om Norrland och norrländska förhållanden, som
man oupphörligen får till livs, är : ej min mening. I stället tillåter jag mig
\ korthet framställa några allmänna synpunkter om Norrlands förhållande
till övriga Sverige.
Ehuru det möjligen kan verka skorrande i syd- och mellansvenskarnes
öron torde dock kunna fastslås, att det relativt goda ekonomiska läge,
som Sverige för närvarande befinner sig uti, i huvudsak torde vara Norr¬
lands förtjänst. Den norrländska trävaruindustrien, gruvdriften och andra
exportkällor ha hittills tillfört den svenska penningmarknaden tusentals
millioner i rent guld. Utan att detta guldflöde från Norrlands skogar och
malmfält varit tillfinnandes, är det mycket troligt, för att ej säga alldeles
visst, att vår detta allt oaktat ännu prekära utrikeshandel, som år efter
år uppvisar till många millioner uppgående importöverskott skulle varit i
oerhört mycket sämre läge, med ännu kännbarare brist på kapital inom landet.
För södra Sveriges lantbruk har Norrland varit en god avsättningsort,
direkt och indirekt, detta möjliggjort genom livsmedelstullarna, som till¬
fört och fortfarande komma att tillföra det sydsvenska jordbruket enorma
summor, utan vilka, om man får tro de sydsvenska lantmännens försäk¬
ringar, det sydsvenska jordbrukets ekonomiska bärighet skulle äventyras.
6
Motioner i Andra hammaren, Nr 271.
Härvid må ock tagas i betraktande de summor staten erhållit genom
tullsatserna för Norrlands vidkommande.
På sistone har uppmärksamheten från statsmakternas sida riktats på
Norrland, så snart andra skatte- eller inkomstkällor börjat tryta. Jag vill
endast erinra om folkpensioneringens genomförande, vilket möjliggjordes
endast tack vare Norrlandsmalmen. Jag erinrar vidare om expropria-
tionen av en del av de norrländska skogsvårdsavgifterna för upphjälpandet
av skogsvården i södra Sverige. Vidare är det ju nu meningen att exploa¬
tera Norrlands statsskogar för att i någon mån täppa de gapande luckorna
i försvarsbudgeten.
Till envar om norrländska förhållanden okunnig dristar jag mig fram¬
ställa samvetsfrågan: Hur skulle det nu sett ut här i Sverige, om Norrland
ej funnits till? Jag förmodar, att antalet av de stockholmska palatsen
varit färre, att vår utrikeshandel varit i ett förtvivlat läge, att penning¬
tillgången varit liten eller ingen och att hela vår såväl politiska som
ekonomiska självständighet varit ytterst osäker åtminstone i avsevärt
sämre ställning än vad nu är fallet, tack vare Norrland.
Klagan är ju stor och allmän över vårt nuvarande ekonomiska läge.
Var finna nyckeln till lösandet av alla våra intrasslade ekonomiska problem?
Ja, om även den frågan framställes såsom samvetsfråga till södra Sveriges
befolkning, så kan ej svaret bli annat än: Norrland.
Sveriges framtida ekonomiska utveckling är i synnerligen hög grad
beroende just av Norrland och dess utveckling. Ja, jag tvekar ej påstå,
att endast Norrland är räddningen. Såsom jag visat i min s. k. diknings-
motion vid innevarande års riksdag, skulle vår trävaruexport i framtiden
kunna ökas ända till 50 mill. kbm. om året, om svenska staten ägde
förutseende nog att möjliggöra alla norrländska träskmarkers utdikning och
försättande i skogbärande skick. Om vilka framtidsmöjligheter, som
skulle bli verklighet vid utnyttjandet av Norrlands järnmalm till förädlade
varor med hjälp av den oerhörda vattenkraft, som är till finnandes, torde
vara onödigt att erinra.
Norrlands jordbruk är ej heller att förakta. Trots bristen på vägar,
diken och avsättningsmöjligheter (de tre grundvalarna för jordbruk över
huvud taget) och alla andra vidriga omständigheter, har det ändock kunnat
hålla ihop och utveckla sig. Och detta utan tullskydd, som för södra
Sveriges jordbruk tycks vara enda livselixiret. Därav torde framgå, att
det norrländska jordbruket, som fått lära sig stå på egna ben utan hjälp
av konstlade medel, har större utvecklingsmöjligheter än södra Sveriges
Motioner i Andra kammaren, Nr 271. 7
jordbruk. Innan det dock kan bli tal om Norrlands kolonisation i stor
stil enligt nationalekonomiska linjer, fordras dock, att staten sörjer för
vägar, diken och avsättningsmöjligheter uppe i de stora vidderna. Vill
staten verkligen åstadkomma en norrländsk kolonisation, så kan staten ej
underlåta att först lösa kommunikations-, diknings- ocli avsättningspro-
blemen.
Med detta har jag endast antydningsvis velat framhålla, att det i
lika hög grad är Sveriges som Norrlands livsintresse, att Norrland försvaras,
behålles och utvecklas, även om statens hittills vidtagna åtgärder för Norr¬
lands del skenbart icke alltid förräntat det kapital, som där nedlagts.
Meningen med denna motion är icke att söka förmå riksdagen till
några nya uppoffringar utöver dem jag motionsvis förut framställt; min
mening är fastmer att förmå riksdagen till ett initiativ i syfte att skingra
den oerhörda okunnighet, som råder bland Sveriges folk om Norrland och
dess förhållande till övriga Sverige i ekonomiskt och socialt hänseende.
Yår nu tillgängliga statistik är ej så uppställd och sammanförd, att
svenska folket får reda på vad Norrland betytt, betyder och kommer att
betyda för den svenska statskroppen.
Export- och importsiffrorna för hela riket visa ej, hur stor andel som
belöper sig på Norrland och övriga Sverige. Samma är förhållandet med
tullmedlen, både de som gå till statskassan och de som hamna i kvarn¬
ägares, godsägares och övriga S3Msvenska jordbrukares fickor.
Jag menar, att det för belysandet av Norrlands förhållande till övriga
Sverige är oavvisligen nödvändigt att få till stånd ett närmelsevis exakt
bokslut med debet, och kreditposter för Norrland å ena och övriga Sverige
å andra sidan.
Kunde ett sådant bokslut åstadkommas, skulle, hoppas jag, okunnig¬
heten om Norrland och dess värde skingras. Och utan att okunigheten
om Norrland försvinner, lärer det vara lönlöst att förvänta, att riksdagen
skall med den lust och kraft, som kräves, väcka till livs och tillvarataga
alla Norrlands slumrande millioner och i Norrland bereda svenska med¬
borgare den utkomst och trevnad, som nu tyvärr endast tyckes kunna
ernås i — Amerika.
Jag hemställer alltså,
att andra kammaren för sin del beslutar, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det Kungl. Maj:t ville gå i författning om utarbetandet
8
Motioner i Andra hammaren, Nr 271.
och framläggandet av en statistisk redogörelse angående
Norrlands förhållande till övriga Sverige, företrädesvis
i ekonomiskt och socialt hänseende.
Stockholm den 5 februari 1914.
Emil Molin,
Dombäcksmark.
Kungl. Hofboktr. Iduns Tryckeri-A.-B. Stockholm 1914.