Motioner i Andra kammaren, Nr 262.
1
Nr 262.
Av herrar Nilson i Örebro och Starbäck, om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående åtgärder för beredande av ökad trygg¬
het åt sådana lärarinnor vid folk- och småskolor, som
bo i ensligt belägna skolhus.
Tid efter annan ha i dagspressen ävensom i de organ, som speciellt
äro ägnade åt läroverksangelägenheter, påpekats de faror, för vilka de
folk- och småskolelärarinnor äro utsatta, som ha sin bostad i ensamt
liggande skolhus. Ett stort antal lärarinnor, som själva prövat på detta,
hafva i tidningsartiklar samt i brev, som blivit mig företedda, berättat
om de inbrott och försök till öfvervåld, för vilka de varit utsatta, även¬
som talat om den oro och ångest, som väckes genom medvetandet om
ytterlig värnlöshet genom vetskapen om att ingen mänsklig hjälp
kan ens i största nöd påkallas. Några ha genom denna, natt efter natt,
år ut och år in, upprepade ängslan fått sitt nervsystem förstört, andra
ha ådragit sig hjärtlidande, åter andra ha rönt ännu långt sorgligare
följder av denna ständiga nervspänning, Enligt vad statistiken upplyser
om, finns det ingen kår, intet yrke, som har att uppvisa en så stor
procent av sinnessjuka som småskolelärarinnekåren. Såsom ett belysande
exempel må nämnas, att i ett och samma skolhus — har det meddelats
mig — ej mindre än fyra småskolelärarinnor inom relativt kort tid blivit
sinnessjuka.
En sak är det, som härvid särskilt bör bemärkas: ehuruväl det
måste betraktas som varje människas skyldighet att söka så mycket som
möjligt betvinga sin fruktan, så har man dock i detta fall mindre rätt
att kräva självbehärskning, då det för kvinnorna finnes eu fara, som de
flesta av dem torde anse långt värre än döden. Vi män torde ha svårt
Bihang till riksdagens protokoll 1914. 4 saml. 124 höft. (Nr 262—265). 1
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 262.
att föreställa oss den skräck, den fasa, som i en kvinnas hjärta väckes
vid blotta föreställningen att falla offer för en usling, som vill beröva
henne icke hennes liv men hennes ära. Och jag ber här att ännu eu
gång få påminna om ännu ett bedrövligt av statistiken konstaterat sak¬
förhållande, nämligen att under de senaste åren antalet våldtäktsbrott
varit i starkt tilltagande.
Har en kvinna varit utsatt för försök i antydd riktning, har blott
en gång någon drucken usling sökt bryta sig in i hennes bostad —
och en lärarinna har i brev, som företetts för mig, yttrat, att det är väl
knappast någon av de i de ensamma skolhusen boende, som ej någon gång
varit utsatt för något dylikt — då förstår man, att hon sedan nattetid
lyssnar efter varje ljud, och då förstår man också, att den ständigt upp¬
repade skrämseln kan resultera i sinnessjukdom.
Det finns småskolelärarinnor som för att undgå dessa faror ej draga
sig för den efter deras förhållanden högst betydande utgiften att hyra
sig bostad ett stycke från skolhuset.
Denna sak tyckes mig så behjärtansvärd, att jag, sedan här berörda
fakta blifvit för mig framlagda, icke tvekat att fästa riksdagens upp¬
märksamhet härå. Det synes mig att liksom man på senare tid börjat
anse det som en samhällsplikt att så mycket som möjligt skydda arbetare
för yrkesfaror, så bör också staten söka i den mån det görligt är skydda
dessa i det allmännas tjänst anställda kvinnor, vilka ha sig anförtrott
ett ur samhällssynpunkt så viktigt värv som att fostra det uppväxande
släktet, från de speciella faror, som nu hota så många av dem.
Naturligtvis vore det önskligt att skolhus aldrig förlädes långt ifrån
människoboningar. Men dels kunna förhållandena vara sådana, att detta
önskemål ej gärna kan uppnås, dels skulle, även om en förordning i
sådant syfte utfärdades, därmed ej de lärarinnor vara hjälpta, som nu
lida under antydda missförhållanden.
Ett förslag, som åtminstone i vissa fall synes innebära en möjlighet
till frågans lösning har emellertid nyligen blivit framställt av en person,
som själv i många år prövat på de ensamliggande skolhusens vådor.
Eörslaget är att kommunerna skulle åläggas att i dylika skolhus
inreda en lägenhet, avsedd till uthyrning, varvid skolrådet, som väl i
så fall kom me att hava hand om uthyrningen, naturligtvis borde betrakta
det som sin plikt att antaga endast aktningsvärda och ordentliga hyres¬
gäster.
Närmare trehundra folk- och småskolelärarinnor ha i tidningsartiklar
Motioner i Andra kammaren, Nr 262.
3
och i brev uttalat sig för detta förslag, som synes mig äga en särskild
förtjänst därutinnan, att det ej kan sägas pålägga kommunerna några
nya utgifter för skolväsendet, eftersom hyresbeloppet väl borde kunna
täcka räntan å den uppstående kostnaden.
I anledning av det anförda hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om utredning, huruvida åtgärd icke kunde
vidtagas för beredande av ökad trygghet åt de folk-
och småskolelärarinnor, som ha sin bostad i ensamt
liggande skolhus, genom anordning, som av Kungl.
Maj:t kan befinnas lämplig.
Stockholm den 5 februari 1914.
E. A. Nilson.
Karl St arbäck.