Motioner i Andra kammaren, Nr 243.
5
Nr 243.
Av herr Linders, om skrivelse till Kungl. Maj:t angående om¬
organisation av hushållning ssällskapen.
Sedan numera alla s. k. brännvinsmedel indragits till statskassan och
hushållningssällskapens verksamhet ställts i direkt beroende av statsanslag,
så har dessa sällskaps ställning såsom organ för statsförvaltning i fråga om
jordbruket och dess binäringar ytterligare markerats. Därigenom kommer
också för framtiden hushållningssällskapens arbetsuppgifter i mycket högre
grad att hava statsmakternas beslut och anslag som underlag. Men jäm¬
sides härmed tränges den frågan fram med full aktualitet, huruvida dessa
allmänna institutioner nu fullgöra sina åligganden på bästa sätt, samt
huruvida de genom sin sammansättning och sin organisation utgöra full-
lödiga uttryck för skiftande intressen inom de näringsgrenar, som de äro
satta att uppmuntra, leda och övervaka.
Utöver sin egentliga sysselsättning med rent praktiska och ekonomiska
näringsfrågor har hushållningssällskapens verksamhetsområde genom egna-
hemslåneförmedling, genom deltagande i upprättandet av allmänna arbets-
förmedlingsanstalter och på många andra sätt vidgats att omfatta viktiga
sociala uppgifter, utan att sammansättningen av sällskapen märkbart för¬
ändrats. Yid sådant förhållande synes det ingalunda oriktigt att tillse, att
hushållningssällskapen få en tillräcklig folklig prägel och en frisk känning
av landsbygdsbefolkningens behov och önskemål.
I en motion nr 106 vid fjolårets riksdag hade jag hemställt:
»att Riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om en allsidig utredning, huruvida och i vad mån kungl. förordningen om
landsting av den 21 mars 1862 kräver omarbetning och förändring, för¬
nämligast i syfte att landstingen helt eller delvis må övertaga jämväl
hushållningssällskapens verksamhet samt, ifall därigenom kan förutses
ekonomiska besparingar, näringarnas rationella vårdande eller andra prak¬
tiska fördelar, utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag därom».
6
Motioner i Andra kammaren, Nr 343.
Personligen står jag fortfarande kvar på uppfattningen, att det all¬
männa skulle vinna på en sådan centralisation länsvis av dessa båda grupper
allmänna angelägenheter. Då jag det oaktat nu låter mitt yrkande från i
fjol falla, så sker det därför, att förslaget mötte så kompakt motstånd att
den vägen, åtminstone för närvarande, icke kan anses framkomlig. Huvud¬
saken står emellertid kvar, att hushållningssällskapen behöva omorganiseras,
demokratiseras. Ty som de nu äro utgöra de snarare uttryck för de stora jorddrottar-
nas uppfattning och kynne än för de djupa jordbrukarledens åskådning.
Den ofantligt ökade allmänbildningen bland landets jordbrukande befolk¬
ning förutsätter redan den en helt annan organisationsbas än de förhållan¬
den, som rådde vid tiden för hushållningssällskapens tillkomst.
Hushållningssällskapen äga — såsom jag i fjolårets motion framhöll —
en i allmänhet god administrativ organisation, som fyller uppgiften att
förbereda och utföra besluten samt även i övrigt vårda dess angelägenheter.
Dess centrala ledning är smidig och effektiv, emedan den förfogar över
en ganska utsträckt rätt att besluta i detaljfrågor och även till en viss
grad fritt förfogar över anslag. I motsats härtill står den beslutande för¬
samlingen själv, hushållningssällkapets års- eller halvårssammanträde — icke
minst när denna består av ombud eller fullmäktige för pastoratkommittéer,
distrikt eller så kallade gillen — så gott som maktlös, utan organisation,
utan förmåga att göra sig verkligt gällande. Yarje försök att i beslut
göra principiella eller reella avvikelser från förvaltnings- eller berednings-
utskottsförslag strandar i regel, enär den beslutande församlingen utom i
sällsynta undantagsfall ej kan göra sig närmare underrättad genom repre-
sentationsutskott eller annorlunda, ej kan ägna ärenden en granskning, på
vilket eget omdöme kan byggas. Därför äro hushållningssällskapens möten
rena parodien på representation för allmänna frågor. Hundratusentals kro¬
nor beviljas i anslag, viktiga organisationsfrågor avgöras, tjänster upprät¬
tas och värdefulla förslag avlivas, utan att en stor del av de beslutande
veta annat än att »det skall så vara». Alla de många val ett hushåll¬
ningssällskap har att förrätta ske ofta på förslag utav en enda person.
Nu är det visserligen så, som jag ovan medgivit, att hushållningssällskapen
i allmänhet ha en förträfflig administrativ styrelse, varigenom sunt förstånd
och praktisk blick ofta undviker kotterisystemets ensidiga verkan.
Emellertid äro i varje fall de hundraåriga hushållningssällskapen cn
alltför otidsenlig institution för att utan förändrad sammansättning och
organisation få upprätthålla sitt monopol på att representera stora och vik¬
tiga näringsgrenar och efter eget skön disponera väldiga summor i det
Motioner i Andra kammaren. Nr 243.
7
allmännas budget. Hushållningssällskapen rekryteras genom eget inval
och rymma icke inom sig en fyllig och rättvis representation för de nä¬
ringar, de skola företräda. Slutligen är det inom många hushållningssäll¬
skap ännu så, att de icke äga en särskilt vald representation, utan en
var tillstädeskommande medlem har rösträtt, varför ibland en tillfälligt
för ändamålet hoptrumfad majoritet har kunnat förrycka utgången av en
enstaka fråga. Hushållningssällskapens historia saknar icke exempel
härpå.
Hushållningssällskapen ha ofta betraktats som privata sammanslutnin¬
gar, vilkas görande eller låtande ingen utöver den utvalda kretsen strängt
taget haft ett jota med att skaffa. Uppfattningen är naturligtvis grund¬
falsk. Förutsättningen för hushållningssällskapens tillvaro är, som sagt,
att de skola vara lokala förmedlingsorgan för vissa statsåtgärder. Lika
oriktigt tycks mig vara de nu styrandes betraktelsesätt, att när det göres
så och så mycket till favör för småbruket och småbrukarne, så böra dessa
vara snälla och låta sig nöja. Typiska i detta fallet äro föjande ord,
yttrade år 1911 i riksdagens första kammare av greve Douglas vid be¬
handlingen av herr Gripenstedts motion angående hushållningssällskapens
omorganisation.
»Hushållningssällskapen äro korporationer, där partisinnet och den
sociala striden ännu så länge kunnat hållas borta och där man tillmötes¬
gått varandra med ömsesidigt förtroende. Det vore synnerligen olyckligt,
ifall det skulle lyckas någon att inbilla de mindre jordbrukarna att de
hava något särskilt intresse att här tillvarataga, och jag vet verkligen icke,
huru ett förvaltningsutskott, även om det vore aldrig så tätt besatt med
det mindre jordbrukets representanter, skulle kunna på ett mera samvets¬
grant och opartiskt sätt sörja för de mindre jordbrukarnas fördelar och
intressen. Om de verkligen vilja sköta sina jordbruk, hava de ej tid att
vara med om sådaua administrativa och långvariga sammanträden, som
hushållningssällskapens förvaltningsutskott hava, såvida de nämligen vilja
sköta sina jordbruk; vilja de slå sig på politik, då kanske det nog linnes
tid, men då behövs ju både arvode och dylikt. Det är ju denna riktning,
som jag anser, att man i sakens intresse bör söka motarbeta.» Så långt
greve Douglas.
Annars tyckes det mig vara mera rimligt, att den omfattning små¬
brukarerörelsen numera tagit skulle motivera åt dessa det intensivaste jord¬
brukets bärare behörigt inflytande på hushållningssällskapens ledning och
förvaltning. De höga herrarnas välvilja kan ej i all evighet och vid alla
8
Motioner i Andra kammaren, Nr 243.
tillfällen täcka småfolkets krav. Erfarenheten ger också vid handen, att
många tysta behov först under känslan av medansvar och medinflytande
få fastare form och gestalt. Och ingen välvilja kan i längden ersätta
sj älv verksamheten.
Nu anmärker man, att de små jordbrukarna redan nu kunna vara
med och skaffa sig inflytande. Det har sig emellertid ej så lätt att ändra
sammansättningen av de ledande kretsarna. Medlemskapet är beroende på
inval, och årligen läser man i dagspressen om personer, som nekats inträde.
Sedan, icke nog med att medlemskapet kräver en årsavgift mellan 50 öre
och 2 kronor, därutöver förefinnes inom många hushållningssällskap en
obligatorisk inträdesavgift, som, enligt vad jag inhämtat, i åtta fall utgör
5 ä 10 kronor. Det kan väl ej vara tu tal om annat än att sådant ver¬
kar hindrande på sällskapens utveckling i demokratisk riktning.
Jag anser sålunda rättvist och i sak nyttigt, att i främsta rummet ingen
idkare av de näringar, som hushållningssällskapen äro satta att främja,
och att i allmänhet ingen välfräjdad man eller kvinna får förvägras med¬
lemskap och medinflytande i sin bygds hushållningssällskap. I vad mån
medlemsavgifterna därjämte skola alldeles upphöra eller åtminstone till sina
storleksbelopp begränsas är en fråga, som ju kan spela en ganska ingri¬
pande roll i ett sällskaps verksamhet och därför bör tagas under närmare
omprövning.
En mera allmän uppslutning kräver emellertid ett konsekvent genom¬
fört representantskap vid sällskapens läns- och distriktsmöten. Med hän¬
visning till vad jag förut anfört, vill jag även framhålla nödvändigheten
av en förändrad organisationsform för sällskapets anslagsgivande års- eller
halvårsmöten i syfte att giva den beslutande församlingen bättre inflytande
vid ärendens förberedande behandling och avgörande. Sådant torde endast
kunna ske genom utskott, som tillsättas av församlingen själv.
Beträffande organisationsform i övrigt kan man tänka sig olika vägar.
Antingen hållas de nuvarande socken- eller pastoratskommittéerna. Där så
anses lämpligt, kunde även för framtiden etableras samverksamhet inom vissa
orter medelst så kallade gillen, distrikt eller kontraktskommittéer. Eller också
kunde en mindre representation, utsedd av kommunalstämman eller inför
kommunalstämmans ordförande, utföra socken- eller pastoratskommitténs funk¬
tioner. Eller ock kunde på kommunalstämman eller inför dess ordföran¬
de direkt väljas ombud till hushållningssällskapens representantskap för
länet och häradet.
I sammanhang härmed torde även upptagas frågan om enhetliga be¬
stämmelser för överklagande av hushållningssällskapets beslut. Kungl. Maj:ts
Motioner i Andra hammaren, Nr 243.
9
genom nådiga brev av den 28 oktober 1910 utfärdade grundstadgar för
hushållningssällskap innehåller visserligen besvärshänvisning, ifall ledamot
av hushållningssällskap förmenar att av sällskapet beslutad utgift faller
utom området för sällskapets verksamhet, eller att beslut av sällskapet eljest
strider mot dess stadgar. Men förutom det att de olika sällskapens
stadgeenliga arbetsuppgifter äro sinsemellan skiftande, så är denna besvärs-
klausul beroende på sällskapets egen fria vilja, om den överhuvud intages
i dess stadgar.
Åven torde frågan om gränslinjerna för hushållningssällskapens verksam¬
het påkalla ett närmare övervägande. Personligen är jag dock av den
meningen, att en alltför sträng schablonmässig avgränsning icke bör ske.
Pörhållandena i vårt långsträckta land äro icke minst beträffande närings¬
livet så oerhört växlande, att man gärna må bibehålla en tillräcklig fri-
hetsmarginal för tillgodoseende av speciella lokala behov och intressen.
Yad som tidigare i Riksdagen anförts, såsom att vad som är rätt och
lagligt för hushållningssällskapen i Stockholms och Jönköpings län att be¬
sluta, det får man inte röra vid i Värmlands län, det kan lika gärna
tala mot en alltför snävt tilltagen rörelsefrihet, när det gäller prak¬
tisk verksamhet. En väl avvägd uppdelning av arbetsuppgifterna mellan
landsting och hushållningssällskap kan dock vara nyttig. I varje fall ha
ofta slitningar ägt rum mellan de båda institutionerna, om vad som rätte¬
ligen borde höra hit eller dit. Naturligtvis bör vid eu sådan uppdelning
hänsyn tagas till att landstingen med sin beskattningsrätt är den ekono¬
miskt starkare institutionen.
Såsom jag redan från början framhållit, så äro hushållningssällskapen
organ för statsförvaltningen beträffande anslag och åtgärder för befräm¬
jande av lantbruket och dess binäringar. Sällskapens vidare utveckling
är i stort sett beroende av statsmakternas anslag. Motioner vid årets
liksom vid fjolårets riksdag vittna om, vilken källa till fejder och slit¬
ningar mellan olika landsändar frågan om grunderna för fördelning av
statsanslaget mellan de olika hushållningssällskapen artar att bliva. Ett
omsorgsfullt avvägt förslag härutinnan hör likaledes till uppgifterna för
den av mig ifrågasatta utredningen.
Under förutsättning att hushållningssällskapen för framtiden skola i
huvudsak bibehålla samma organisationssystem som nu, borde i varje fall
nya grundstadgar i modern och mera demokratisk riktning utarbetas samt
dessa normalbestämmelser göras ovillkorligen bindande för sällskapen och
ej göras beroende av godvilligt antagande. Det är sannerligen icke för
mycket begärt och ingen dag för tidigt, att statsmakterna taga sig för att
Bihang tid Riksdagens protokoll 1314. 4 samt. 113 käft. (Nr 242—245). 2
10
Motioner i Andra hammaren, Nr 243.
närmare pröva organisationsformerna samt bestämma arbetsuppgifter och
regler för medelsdisposition för hushållningssällskapen, när dessa i direkta
anslag uppbära 2,100,000 kronor årligen samt därutöver som förmedlare
eller annorlunda förfoga och utlämna anslagsbelopp och lånemedel till
ansenliga belopp.
Med stöd av vad jag sålunda anfört får jag härmed vördsamt hemställa,
att Riksdagen ville besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta
verkställa utredning rörande hushållningssällskapens
omorganisation, i syfte att giva dem en mera allsidigt
representativ sammansättning och göra dem på bästa
sätt avpassade att fylla sina uppgifter såsom officiella
organ för vissa delar av statens verksamhet för jord¬
bruket och dess binäringar, samt vidtaga de åtgärder,
vartill utredningen kan anses böra föranleda.
Stockholm den 3 februari 1914.
Sven Linders.