Motioner i Andra kammaren, Nr 235.
8
Nr 235.
Av herrar Nilsson i Tånga och Thorsson, om skrivelse till Kungl.
Maj:t angående avskaffande av det för lantbrevbäringens
ordnande använda entreprenadsystemet.
För ombesörjande av postbefordran på landsbygden, där detta icke
kan ske medelst järnväg, användes för utdelande av postförsändelser,
brev m. m. lantbrevbärare, samt för ombesörjande av sluten post från
en till annan postanstalt, postförare.
Lantbrevbäraren har ett ganska komplicerat arbete. Han skall till
allmänheten vid den linje han tillryggalägger utdela såväl vanliga som
rekommenderade försändelser, paket intill viss vikt, tidningar m. m.
och han skall dessutom från allmänheten mottaga samma slags försän¬
delser, tidningsrekvisitioner med åtföljande penningar m. m. samt där¬
jämte försälja frimärken och tömma brevlådor. Å vissa linjer finnas
anställda s. k. lantbrevbärare av kl. I, vilka ha en större befogenhet,
såsom att beställa assurerade försändelser och postanvisningar intill 500
kr., inkassera fordran m. m.
Fn del lantbrevbärare äro åkande och tillhandahålla då jämväl häst
och åkdon. På senare tiden har till dessa två kategorier tillkommit
personer, som utföra s. k. förstadsbrevbäring, d. v. s. sådana, som be¬
ställa vanliga postförsändelser inom tätare bebyggda samhällen, såsom
villastäder, i större utkanter uppstående byggnadskomplex o. s. v.
Samtliga här nämnda funktionärer äro icke i någon mån anställda
på stat, utan avlönas enligt kontrakt. Beträffande deras antagande
finns i den för postdirektörerna gällande instruktionen endast stadgat
följande: »Då kontrakt om postbefordran å landsväg (med åkande post,
4
Motioner i Andra kammaren, Nr 235.
gångpost eller lantbrevbäring) blivit uppsagt och ny entreprenör anses
böra antagas, har postdirektören att härför vidtaga nödiga åtgärder,
jämlikt gällande bestämmelser angående statens upphandlings- och entre¬
prenadväsende. »
Den lösa anställningen och densammas fullständiga karaktär av
entreprenad illustreras ytterligare av följande bestämmelser i samma
paragraf: »Även om uppsägning av kontrakt icke skett, äger postdirek¬
tören att, när billigare beting antages kunna erhållas, eller anledning
eljest anses föreligga, försöksvis införskaffa anbud och, i förekommande
fall, vidtaga de ytterligare åtgärder, som på postdirektören må ankomma.»
Det framgår med all önskvärd tydlighet härav, att det icke är
meningen att taga den minsta hänsyn till ålder i tjänsten, lämplighet
eller duglighet, utan endast till det billiga priset. Det finnes heller
ingen bestämmelse angående kvalifikationer om att lantbrevbärare skall
vara myndig, äga god frejd samt vara skrivkunnig. Emellertid lärer,
enligt vad vi inhämtat, fordringarna i avseende på skrivkunnigheten inte
alltid vara så stora, utan är det endast prisbilligheten, som bestämmer
antagandet. I en postal uppslagsbok angives såsom det enda, som kan
diskvalificera en person vid antagandet som lantbrevbärare att vara —
låghalt.
Den ersättning, som utgår till lantbrevbäraren, är som följd härav
synnerligen liten, varierande samt helt och hållet beroende på tillgång
och efterfrågan, ortsförhållanden m. in. Fattiga utslitna arbetare såsom
torpare och andra åtaga sig stundom en tung och lång landsvägspost-
föring, som ofta tager större delen av dagen i anspråk och mot en er¬
sättning av några kronor i månaden, ibland knappast en krona per dag.
Ersättningen kan räknas i ören för flera timmars arbete. Yi erinra om
en lantbrevbärare, som för att åtkomma penningar tillgripit lösbrev. Vid
rättegången upplystes, att han för en brevbäring, som tog så gott som
hela hans arbetsdag i anspråk, åtnjutit en ersättning av 55 kr. i måna¬
den, med vilket ersättningsbelopp han hade att försörja sig och en
mycket stor familj. Den fattige lantbrevbärarens tragedi är glömd.
Emellertid kvarstår detta förkastliga system, att locka arbetssökande att
utbjuda sin arbetskraft på entreprenad till möjligast lägsta pris. Att det
är ovärdigt ett statens verk, att på sådant sätt tillgodogöra sig en billig
arbetskraft, därom böra alla vara ense.
Ändamålet med denna motion är därför att fästa statsmyndigheternas
uppmärksamhet på det, enligt vår uppfattning föga tilltalande, staten
Motioner i Andra kammaren, Nr 235.
5
ovärdiga sätt, på vilket lantbrevbärare anställas, samt som följd därav
anställningens lösa beskaffenhet.
Yi tillåta oss i korthet anföra vad vi kunnat inhämta angående
motsvarande funktionärers förhållande i våra grannland Norge och
Danmark.
Lantf ostbuden i Norge.
Efter 1909 gälla följande bestämmelser:
Vid inträdande ledighet skall platsen som lantpostbud kungöras
ledig med den för linjen fastställda avlöningen. Yid kungörelse om till¬
sättande lantpostbud å linjen uppgives vad som bör bestämmas som lön.
Kan det icke erhållas lämplig person för denna lön, skall postmästaren
avgiva förslag om förhöjning av lönen, åtföljd av alla upplysningar, som
erfordras för frågans bedömande. Likaledes skall länsman uttala sig om
huruvida den föreslagna avlöningsförhöjningen kan anses passande för
linjen. Yid lantpostbuds begäran om löneförhöjning skall även post¬
mästaren uttala sig därom, lämna upplysningar om korrespondensernas
storlek m. m. samt även i detta fall uttalande av länsman. För att an¬
hålla om löneförhöjning behöver tjänsten icke uppsägas.
Särskilda regler äro fastställda för avlöningen, och äro dessa regler
antagna av stortinget 1909.
Lantpostbuden i Danmark.
De nu gällande avlöningarna fastställdes 1908 och äro indelade i
fyra grupper. I varje grupp är fastställd en grundlön efter linjens
längd och den vägsträcka, som tilli-yggalägges pr dag. Lönen i de fyra
grupperna bestämmes av folkmängden inom respektiva orter exempelvis:
Köpenhamn —
Fredriksberg
Lön pr år
Linjer på 30 km.
och däröver . . 960 kr.
Städer och stads- Med 1,000—
liknande orter 2,000 inv.
med 2,000 inv.
912 kr. 864 kr.
Övriga delar
av landet
800 kr.
Sedan blir avlöningen mindre på kortare linjer. Ålderstillägg upp¬
nås vart 4:do år efter följande: För lantpostbud, vars linje är 20 km.
6 Motioner i Andra kammaren, Nr 235.
eller däröver, höjes lönen med 60 kr., mellan 20—15 km. med 45 kr.
och kortare linjer 30 kr. pr år. Dessa ålderstillägg erhållas 4 gånger,
och högsta lön, som ett postbud kan uppnå, är 1,200 kr. pr år. Linjens
längd fastställes av poststyrelsen. Då arbetet utföres i stadsliknande
samhällen motsvarar 70 minuters arbete en längd av 2 V» km.
Lantpostbuden äro icke statsanställda men äro berättigade till pension
efter samma grunder som den fast anställda personalen. Såsom bekläd¬
nad erhålles rock och mössa.
Det synes härav, att man i våra grannländer insett det humana
uti att anställa lantbrevbärare enligt uppgjorda principer och att giva
dem en i viss mån fast anställning samt pension.
Frågan om fullkomlig statsanställning är, efter vad vi tro oss veta,
på dagordningen i Danmark.
I vårt land har ingenting härutinnan åtgjorts, än att lantbrev-
bärarne kunna erhålla ett understöd efter 30 års anställning utgående med
50 procent av den senast fastställda avlöningen, detta dock under förut¬
sättning av behövande omständigheter.
I vår tid, då man på alla områden av statsförvaltningen strävar att
giva personalen en mera fast anställning, synes det oss vara välbetänkt,
om staten såge till att även de funktionärer, varom här är fråga, er¬
hålla en mera betryggad ställning. Som ett första steg härutinnan hava
vi tänkt oss, att en avlöningsnorra skulle utarbetas i likhet med vad
fallet är i Norge och Danmark, samt att platserna skulle kungöras till
ansökan lediga med angivande av avlöningen och därefter den mest
kvalificerade antagas. Efter viss tid borde någon löneförhöjning till¬
delas.
I det fall, då kompetent person icke kunde erhållas för den be¬
stämda avlöningen, finge ett högre belopp utbetalas. Vi avse sålunda
ett borttagande av utbjudandet på entreprenad.
Det kan måhända invändas, att vårt land är så glest befolkat, att
lantbrevbärarna i flesta fall icke ha daglig sysselsättning, men en löne¬
princip kan i alla händelser fastställas, vilket exemplet från Norge visar.
Dessutom uppstår i allt större utsträckning tätare befolkade sam¬
hällen på landsbygden.
Även i de s. k. förstadssamhällena, i befolkningshänseende ofta
jämförbara med städer, tillämpas för postbefordringen samma otidsenliga
system.**? Postbefordringen inom sådana samhällen är också föremål för
berättigade klagomål från befolkningens sida.
Motioner i Andra hammaren, Nr 235. 7
På grund av det anförda anhålla vi vördsamt,
att Riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda,
huruvida icke det för lantbrevbäringens ordnande nu
använda entreprenadsystemet må kunna avskaffas och
ersättas med mera tidsenliga bestämmelser, såväl i
fråga om avlöningsförhållanden som tjänstgörings- och
anställningsvillkor.
Stockholm den 30 januari 1914.
Olof Nilsson.
F. W. Thorsson.