Motioner i Andra kammaren, Nr 209.
1
Nr 209.
Av herr Lin dm än rn. fl., om skrivelse till Kungl. Maj:t an¬
gående utbredning och förslag i syfte att underlätta
upplåtande till odling och bebyggande av s. k. strö-
ängar i Norrland m. m.
Då undertecknade härnedan göra framställning därom, att Riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förnyad utredning om
upplåtelse av mark till uppodling och bebyggande i Norrland, vilja vi
härmed tillåta oss att, för frågans rätta bedömande, lämna en kortfattad
historik över den för närvarande gällande ordningen för sådan upplåtelse.
Vi erinra då, att markupplåtelse i de norrländska länen enligt för när¬
varande faktiskt gällande författningar kan äga rum på tre olika sätt:
genom nybyggesupplåtelser samt upplåtelser av dels skogs- eller kronotorp
och dels odlingslägenheter, nämligen:
I. Nybyggesupplåtelser från kronans marker.
Redan tidigt var nybyggesväsendet föremål för lagstiftning i syfte Redogörelse
att främja landets odling. Menige man uppmanades att upptaga nya'lande^dnölg
hemman å »kronans allmänningar, störa skogar och öde marker» (1542för,uPP}åtelse
års kungl. plakat, 1603 års lappfogdeinstruktion in. fl. förordningar), där-
vid vissa förmåner och rättigheter tillförsäkrades dem, som ville därstädes
bosätta sig.
Enligt skogsordningen den 10 december 1793 fingo Konungens
befallningshavande i de norrländska länen till åliggande att befordra
nybyggesanläggningar; och i den skogsordning, som därefter utkom den
1 augusti 1805, föreskrevs, att sedan de hemman och byar, som stötte
intill de stora skogarna och icke hade avvittrad mark, fått sig så stort
område tillagt, som enligt gällande författningar kunde dem tillkomma,
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 4 samt. 94 käft. (Nr 209). 1
2
Motioner i Andra kammaren, Nr 209.
skulle Konungens befallningshavande låta avmäta, beskriva och kartlägga
de övriga, kronan tillhöriga markerna, samt i mån av de tillfällen till
nyttig odling, som inom desamma förelåge, föreslå vilka nybyggen, var¬
dera med ett område av omkring Vs mantal ägovidd, skulle kunna bringas
till stånd.
För att främja Norrlands uppodling och bebyggande hava nybyggarna
tid efter annan tillförsäkrats en del förmåner.
Genom kungl. reglemente den 24 november 1749 meddelades ny-
byggarna i Lappland bekräftelse på åtskilliga genom äldre författningar
dem beviljade friheter: såsom från utgörande av skatt och ränta till
kronan under 15 år samt därpå att nybyggarna efter deras utgång icke
skulle »läggas för högre skatt än själva lapparna», på rättigheten till
fiske och jakt, på frihet från knekteutskrivning i alla tider och från er¬
läggande av mantalspenningar m. m. Förutom skattefrihet under vissa
år hava nybyggarna inom det övriga Norrland jämväl fått komma i åt¬
njutande av odlingsunderstöd i spannmål och pengar. Bland andra för¬
delar, som även kommit nybyggarna i lappmarken tillgodo, må nämnas
rätt att efter fullbordade odlingsskyldigheter utan särskild skattelösen få
nybygge omfört till skatte. För Jämtlands län utgjorde frihetsåren 15 a 20
enligt 1820 års avvittringsstadga och för övriga norrländska län med
undantag av lappmarken 25 å 50 år enligt 1824 års avvittringsstadga,
allt efter det större eller mindre arbete, som för uppodlingen erfordras,
och med villkor att halva räntan skulle erläggas, sedan s/4 av frihetsåren
gått till ända.
Vid den allmänna avvittring, som efter utfärdande av sagda av¬
vi ttringsstad gar övergick de norrländska länen, därvid för odling tjänliga
lägenheter uppsöktes och med omgivande skogsmark anslogos till nya
hemman, vann ock nybyggesväsendet vidsträckt tillämpning till år 1860,
då nybyggesväsendet åter begränsades, sedan uppmärksamhet blivit fäst
därpå, att betydande områden av kronomarkerna under förevändning av
nybyggesanläggning kommit under disposition av ensKilda, vilka i stället
för att ägna sig åt odlingsföretag riktade sina huvudsakliga strävanden
på ett med största möjliga vinst bedrivet skogshygge, utan att akta på
vare sig skogens framtida bestånd eller landets varaktiga uppodling.
I skrivelse den 25 maj 1860 bestämdes nämligen, att undersökning
skulle verkställas å de avvittrade överloppsmarkerna för att utröna det
sätt, på vilket de borde disponeras, i sammanhang varmed ytterligare
anläggningar av nybyggen förbjödos, intill dess den anbefallda undersök¬
ningen försiggått.
Motioner i Andra kammaren, Nr 209.
3
Förbudet utsträcktes även till de oavvittrade kronoinarkerna genom
förordningen om kronoparkers bildande av den 21 december 1865. Denna
utsträckning av förbudet upphävdes visserligen genom kungl. kungörelsen
den 29 juni 1866, men påbjöds åter tillsvidare genom kungl. brevet den
13 december 1867 för de delar av Väster- och Norrbottens läns lapp¬
marker, som komme att falla ovanför den provisionella gränslinjen mellan
lappmarkens kulturland och fjällbygd (den s. k. odlingsgränsen) samt
genom kungl. kungörelsen den 19 december 1872 för den återstående
delen av dessa lappmarker.
Enligt nu gällande avvittringsstadga för Väster- och Norrbottens
läns lappmarker den 30 maj 1873 kunna nybyggesanläggningar med iakt¬
tagande av vissa föreskrivna villkor, därinom äga rum endast i sammanhang
med den allmänna avvittringen och efter dennas fullbordande på odisponerad
mark inom de till odling tjänliga delarna av landet.
I § 2 av 1873 års avvittringsstadga föreskrevs, att i fråga om
befrielse från skatt och ränta under vissa år in. m. skulle gälla vad sär¬
skilt vore eller bleve stadgat. 1749 års reglemente i avseende å frihets¬
årens antal gäller ännu för lappmarken.
Enligt 1873 års avvittringsstadga bestämdes vidare bland annat,
att hemman och nybyggen skulle, så vitt tillgång funnes, erhålla skog
ej blott till husbehov utan ock till avsalu, dock med den i § 1 av kungl.
förordningen den 29 juni 1866 gjorda inskränkningen, i dispositionsrätten
till skogen (husbehov fritt, men eljest utsyningstvång).
Det skogsanslag, som vid avvittring skulle tilldelas hemman eller
nybygge, bestämdes efter beräkning 5,000—20,000 kvadratrev (441—1,763
hektar) för helt mantal och i förhållande därefter till större eller mindre
hemmantal. Enligt till Norrlands-kommittén lämnade upplysningar hade
skogsanslaget i medeltal kommit att utgöra 1,500—1,600 hektar för helt
mantal, oberäknat impediment, eller vida mer än medeltalet, 1,102 hektar.
Sedan Norrlands-kommittén den 16 november 1901 avgivit en framställ¬
ning angående förändrade grunder för avvittringen i lappmarkerna, i
vilken framställning även framhölls, att de stora skogsanslagen till hemman
och nybyggen i lappmarken hade, trots det utsyningstvång varmed deras
tillgodonjutande varit förenat, gjort dessa hemman och nybyggen synner¬
ligen begärliga för trävarurörelsen, och att överflyttning av jord från den
jordbrukande befolkningen till idkare av nämnda rörelse i oroväckande
grad ägt rum och alltjämt syntes vara att befara, avgavs till 1905 års
riksdag kungl. propositionen nr 88, däri hemställdes, bland annat, att
vid avvittringen inom de områden av Västerbottens och Norrbottens läns
4
Motioner i Andra kammaren, Nr 209.
lappmarker, beträffande vilka avvittringsutslag ännu icke meddelats, dels
att för nybyggen, som hädanefter upplätes å odisponerade överlopps-
marker nedom odlingsgränsen, skogsanslaget skulle bestämmas till 1,200
hektar för helt mantal,
dels ock att av skogsanslaget skulle omedelbart tilldelas de sär¬
skilda hemmanen eller nybyggena endast vad som efter noggrann, av
avvittringslantmätaren med biträde av skogstjänsteman för varje särskilt
fall förrättad undersökning ansåges erforderligt för nödigt husbehov, med
hänsyn jämväl till förefintliga odlingslägenheter, men att återstoden av
skogsanslagen skulle avsättas till allmänning, att för delägarnas gemen¬
samma nytta förvaltas i enlighet med grunder, som av Kungl. Maj:t
bestämmas.
Sedan sagda proposition av Riksdagen bifallits utfärdade Kungl.
Maj:t kungörelse den 20 april 1906 enligt ovanstående (kungl. kungö¬
relse nr 36 1906).
De allmänna villkoren för nybyggens upptagande voro:
Nybyggen å kronomarker i de norra provinserna få upptagas under
villkor
1) visst utmål skall provisionellt tilläggas nybygget, varefter vid
skeende avvittring ägovidden på karta avfattas och på marken utstakas
2) Nybyggets storlek skall vara högst ettm antal och minst Vs mantal
utom överblivna mindre ägorymder, vilka såsom kronotorp kunna till
odling upplåtas, varvid mantalet genom beräkning av till åker och äng
dugliga lägenheter i enlighet med varje orts skattläggningsmetod be¬
stämmes samt behövlig betesmark och skog därefter anslås.
3) Viss tid skall föreskrivas, inom vilken nybygget bör företagas
och fullföljas.
4) Ränta och kronotionde åsättas provisoriskt av lantmätare, då
nybygget skall ingå i skatt, och bestämmes närmare, då avvittringen
övergår orten.
5) Frihetsår njutes från utskylder så till kronan som prästerskapet
och kommunen. Deras antal lämpas efter det mer eller mindre arbete,
som till odlingen fordras, och räknas från det årets slut, varunder av¬
vittringen vunnit laga kraft eller nybygget blivit på marken utstakat.
Sedan 3U av frihetsåren tilländagå^, skall halva räntan och kronotionden
under de återstående frihetsåren utgöras.
6) Byggnads- och odlingsskyldigheterna skola, efter hållen syn på
stället, uti Konungens befallningshavandes tillståndsresolution bestämmas.
7) Syn hålles av kronobetjänt vart 3:dje år utan åbons betungande,
Motioner i Andra hammaren, Nr 209. 5
därvid bör utrönas, om åbon fullgjort de byggnads- och odlingsskyldi»'-
heter, vilka i tillståndsresolution blivit föreskrivna och om åbon befin-
haT.a ut.an . skäI försummat sina åligganden, bör han icke allenast
skiljas från besittningen, utan efter gångbart värde ersätta det i spann¬
mål erhållna understödet.
8) Efter odlings- och byggnadsskyldigheternas fullgörande få ny-
yy£f?ena ikläda sig skattenatur och i sådan egenskap i jordeboken in¬
föras, varom Konungens befallningskavande underrättar kammarkolle<num
och numera även domänstyrelsen.
Enligt kungl. domänstyrelsens berättelse för år 1911 rörande
skogsväsendet utgjorde arealen av de till kronohemman och nyby<™en
inom Norrbottens och Västerbottens län hörande utmarker-
Skogsmark Impediment Summa
.............. 353,474 317,787 *671,261 hektar
.............. 28,253 17,602 45,855 »
Summa 381,727 335,389 717,116 hektar
II. Upplåtelser av skogstorp och odlingslägenheter inom de norrländska länen.
Genom kungl. brev den 29 maj 1891 medgavs, att å kronoparker
i Norrbottens län befintliga, till skogstorp tjänliga lägenheter finge, där
det för kronoparkens vård och bevakning funnes vara gagneligt, av domän¬
styrelsen på viss tid, ej överstigande 20 år, upplåtas till odling och be-
. ät personer, som ägde god fräjd och vore fullt arbetsföra samt
i övrigt funnos vara lämpliga.
Sedan den första upplåtelsetiden — vilken i allmänhet omfattade
15 a 20 år gått tillända upplätos torpen på förnyat arrende under
20 år emot viss årlig avgäld att utgöras medelst dagsverken å krono-
parken. Vid 1904 års riksdag framlades en ny kungl. proposition rö¬
rande skogstorpen. De viktigaste ändringar, som häri föreslogos, voro,
dels att upplåtelserna skulle komma att gälla även Västerbottens län,
dels att den årliga avgäld, som skulle utgå efter frihetsårens utgång
skulle utgöras i penningar, dock med rätt för torparen, att, om han det
önskade, i avräkning på avgälden få utföra dagsverken på kronoparken.
liesultaten av en av domänstyrelsen företagen undersökning av de
i Norrbotten befintliga skogstorpen, vilkas antal vid sagda tid uppgick
„„„„ : ™raV inom Juckasjfirvi revir, omfattande delar av Juckasjärvi och Gellivaro socknar
Norrbottens län .
Västerbottens län
6 Motioner i Andra kammaren, Nr 209.
till omkring 440 stycken, hade visat, att torparna under den första tiden
efter upplåtelsen i allmänhet haft svårt att reda sig och att de endast
långsamt förmått framdriva odlingen på torpen, och att under sådant
förhållande deras arbetsbiträde å kronoparkerna endast i mindre grad
eller tillfälligt kunnat användas. 1 stort sett hade domänstyrelsen av
det vunna resultatet icke kunnat erhålla annan uppfattning än att, när
första upplåtelsestadiet genomgåtts, torpen vore ägnade att för krono-
parkernas vård och fredhållning bliva av stort gagn, på samma gång
större utsikt då syntes förefinnas för torparna, att, om de vore arbets¬
föra och sparsamma, erhålla en betryggad om än anspråkslös bärgning
Å andra sidan framstode dock såsom uppenbart, att dessa mycket små
jordbruk och deras ekonomiskt svagt situerade innehavare vore i behov
av all den lindring och det stöd, som kunde medgivas dem.
Kuno-1. Maj:ts proposition godkändes av Riksdagen och de nya be¬
stämmelserna utfärdades i kungl. kungörelsen den 27 maj 1904. Genom
sagda kungörelse föreskrevs, att vidare upplåtelser jämlikt kungl. brevet
den 29 maj 1891 icke vidare finge äga rum.
De nya bestämmelserna överensstämde i huvudsak med dem, som
förut stadgats rörande upplåtelserna i Norrbotten. Aven här förutsattes
att upplåtelserna skulle vara för kronoparks vård och bevakning av gagn.
I sistnämnda kungörelse finnes däremot intet stadgande infört om skyl¬
dighet för torparen att utöva tillsyn och verkställa, arbete inom krono-
parken, utan finge frågan härom ordnas genom fritt avtal. Den etter
frihetsåren utgående avgälden skulle utgöras i penningar, dock med ratt
för torparen att, om han så önskade, i avräkning på avgälden utgöra
dagsverken å kronoparken. ^ „
Ifrågavarande avgäld har i allmänhet vid de förnyade upplåtelserna
av skogstorpen bestämts till 15 a 20 kronor årligen. _ ,
Förändringarna i 1904 års kungörelse hade till syfte att bereda
torparen dels större frihet att ordna för sig, på sätt han funne fördel¬
aktigast, dels en friare och mera tilltalande ställning inför den allmänna
uppfattning^^ ^ ^ 19Q4 utfärdade domänstyrelsen före¬
skrifter för iakttagande vid tillämpning av nämnda kungörelse, därvid bl. a.
föreskrevs, att till varje lägenhet, som i odlingsmark och tomtplats ej
borde tilldelas större område än 3 ä 5 hektar, skulle läggas erforderliga,
i närheten belägna slåttermyrar eller röjnmgsland.
Norrlandskommittén föreslog i sitt den 27 oktober 1904 avgivna
underdåniga betänkande bland andra åtgärder till vidmakthållande och
7
Motioner i Andra kammaren, Nr 209.
stärkande av den jordbrukande befolkningen och utvecklande av jordbruket
i Norrland och Dalarna jämväl upplåtande under vissa villkor av odlin^s-
lägenheter å kronoparker och oavvittrad mark. Såsom förutsättningar för
dylika upplåtelser framhöll kommittén bl. a., att hinder icke mötte från
skogsvårdens synpunkt, att odlingslägenheter i regel icke upplätes annat
än i närheten av odlad bygd eller kommunikationsled samt att statens
verksamhet i förevarande avseende borde förestavas mindre av en önskan
att. få se odlingar uppstå på kronoparkerna än av en benägenhet att i
möjligaste mån tillmötesgå den icke bofasta befolkningens behov av jord.
Staten borde därför ej taga initiativ i saken, utan borde avvakta, att
efterfrågan ägde rum. Den enskilde finge själv åt sig utse den plats,
där han ville slå sig ned, och sedan ankomme på staten att pröva, om
upplåtelse av den avsedda jorden kunde tillåtas eller ej. Kommittén
föreslog först en försökstid av 15 år, under vilken lägenhetsinnehavarens
rättigheter skulle vara mera begränsade och i allmänhet lika skogstor-
parnas.
Efter försökstidens utgång skulle lägenhet, som funnes hava blivit
behörigen uppodlad, bebyggd och hävdad, tillika med ett område i skogs¬
mark av den omfattning — växlande mellan 20 och 50 hektar — som
stadgas i 3 § av en utav kommittén föreslagen lag avskiljas från krono-
parken och till innehavaren upplåtas med sådan besittningsrätt, som till¬
kommer åbo å allmänt kronohemman.
Kommittén föreslog vidare, att om lägenheten icke vore belägen
inom lappmarken den skulle åsättas ränta, motsvarande 2 X av den
lägenheten tilldelade skogsmarkens värde, att årligen utgivas och att även
lägenhet inom lappmarken skulle efter de 40 första åren åsättas dylik
ränta. Lägenhet skulle dock ej kunna till skatte köpas.
Den 12 februari 1909 avgavs kungl. propositionen nr 43 om upp¬
låtande av odlingslägenheter å kronoparker och överloppsmarker i de sex
nordligaste länen, vilken proposition av Riksdagen bifölls med viss ändring
i avseende å den föreslagna upplåtelsetiden, vilken bestämdes till 50 1
stället för föreslagna 75 år, och utfärdades kungl. kungörelse den 18
juni 1909.
Genom sagda kungörelse förordnades, att å kronoparker inom
Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län må på ansökan till mindre bemedlade eller obemedlade,
som äga god fräjd och gjort sig kända för arbetsamhet och hederlig
vandel samt äga förutsättningar för drivande av ett mindre jordbruk, av
domänstyrelsen på arrende upplåtas sådana till odling och' bebyggande
8
Motioner i Andra kammaren, Nr 209.
tjänliga lägenheter, som där kunna vara att tillgå, allt under förutsätt¬
ning “antingen att sådant för skogens vård och bevakning finnes vara
cao-neligt eller att den jord, vars upplåtande begäres, är belägen i när¬
heten av odlad bygd eller kommunikationsled och hinder från skogsvår¬
dens synpunkt ej möter.
För betryggande av att det med upplåtelser avsedda ändamålet
skulle kunna vinnas föreskrevs, att innan jordområde upplätes till odlings-
lägenhet, visshet skulle inhämtas genom undersökning av i lantbruk kunnig
person, att å området funnes tillräcklig för odling lämplig ma^k. Bland
villkoren föreskrevs vidare, att 15 frihetsår skola åtnjutas och att lägen-
hetsinnehavaren skall vara skyldig att från och med det 16:de besittnings¬
året för lägenheten erlägga en årlig avgift, som bestämmes vid upplåtel¬
sen och sättes till 3,6 för hundrade av dels det kapitalvärde lägenheten
anses ä°-a ouppodlad och obebyggd med den rätt till byggnadsvirke, varom
nedan förmäles, dels den odlingshjälp, som till lägenhetsinnehavaren
skall utgå utav 750 kronor.
Enligt kungörelsen ålåg det alltså lägenhetsinnehavaren att tran och
med 16:de besittningsåret erlägga en årlig avgift, i ungefärligt medeltal
uppgående till nedanstående belopp enligt följande exempel.
Lägenhetens markvärde i ouppodlat och obebyggt skick, 5
har ä 10 kr...........................................................................
Värdet av till uppförande av lägenhetens åbyggnader erfor¬
derligt virke ........................................................................ *
Närvarande kapitalvärdet å för byggnadernas underhåll under
upplåtelsetiden beräknat virke.......................................... *
Odlingshjälp ................................................................................... IL
Summa kr.
50: —
450: —
160: —
750: —
1,410: —
3,6 X ränta härå — 50,76 kronor eller avrundat 51 kronor.
I fråga om hittills upplåtna lägenheter har beloppet av de årliga
avgifterna varierat mellan 40 och 60 kronor.
I punkt 15 av kungörelsen föreskrives, att lägenhetsinnehavaren
skall äga rätt att av allmänna medel i odlingshjälp erhålla 750 kronor,
varav utbetalas Vs, då lägenhetens uthusbyggnad är färdig och godkänd,
i/,, då manbyggnaden är färdig och godkänd och Vs, då minst 1 hektar
åker är bruten och försvarligt hävdad såsom åker.
I punkt 9 av kungörelsen föreskrives att lägenhetsinnehavare skall
äga från kronans mark erhålla dels efter utsyning behövligt virke till
lägenhetens åbyggnader och nödiga hägnader samt gagnvirke till övrigt
9
Motioner i Andra kammaren, Nr 209.
husbehov, dels ock, efter anvisning erforderligt skogsfång till vedbrand.
I punkt 19 av kungörelsen bestämmes, att innehavare av skogstorp
skall äga att efter frihetsårens utgång, därest han är berättigad till för¬
nyad upplåtelse erhålla torpet på arrende under femtio år samt i övrigt
i tillämpliga delar på de villkor som föreskrivits rörande ovannämnda
odlingslägenheter.
På grund av vissa motioner vid 1912 års riksdag och skrivelse i
anledning därav till Kungl. Maj:t den 7 maj 1912, har Kung!. Maj:t den
4 oktober 1912 anbefallt domänstyrelsen att vidtaga åtgärder i syfte att
vederbörande skogstjänstemän skulle, i den mån deras tid därtill lämnade
tillfälle, undersöka och, där så funnes lämpligt, kartlägga ej mindre sådana
större sammanhängande, till odling dugliga områden å kronoparker och
kronoöverloppsmarker i de sex nordligaste länen, som voro belägna i nä-
heten av odlad bygd eller kommunikationsled, därvid områdena jämväl
borde genom utstakning provisionelit fördelas i odlingslägenheter av lämp¬
lig storlek, allt under förutsättning att hinder från skogsvårdens synpunkt
icke förefunnes för upplåtande av lägenheterna, än även sådana å berörda
kronomarker belägna områden, vilka utan att vara belägna vid odlad bygd
eller kommunikationsled, vore tjänliga till odling och vilkas upplåtande
kunde anses vara gagneligt för skogens vård och bevakning. Vad sålunda
föreskrivits skulle dock icke utgöra hinder för användande av dittills bruk¬
liga förfaringssätt vid upplåtande av odlingslägenheter.
Med anledning härav utfärdade domänstyrelsen den 22 november
1912 cirkulärskrivelse i detta hänseende till samtliga skogstjänstemän i
de sex nordligaste länen.
Till 1913 års Riksdag avgav Kungl. Maj:t, enligt vad förut nämnts
proposition nr 174 med förslag till ändringar i punkterna 8 och 19 av
kungl. kungörelsen den 18 juni 1909, vilken proposition av Riksdagen
bifölls. På grund härav har Kungl. Maj:t den 17 oktober 1913 utfärdat
kungörelse angående ändrad lydelse av dessa punkter.
Enligt denna kungörelse skulle avgiften för odlingslägenhet enligt
punkt 8 i kungörelsen uppgå till 3,6 % av dels det kapitalvärde, lägen¬
heten ansåges äga vid tiden för upplåtelsen, vilket värde för ouppodlad
och obebyggd lägenhet dock ej finge sättas högre än till 20 kronor för
hektar, impedimenter oberäknade, dels ock den odlingshjälp, som komme
att utgå till lägenhetsinnehavaren. I kapitalvärde skulle alltså ej inräknas
värdet av det byggnadsvirke, som lägenhetsinnehavaren hade rätt att få
utstämplat å kronopark.
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 4 sand. 94 käft. (Nr 209). 2
10
Motioner i Andra kammaren, Nr 209.
Den avgäld, som enligt ett förut angivet exempel skulle uppgå till
51 kronor, skall jämlikt dessa bestämmelser nedsättas på följande sätt:
Lägenhetens markvärde i ouppodlat och obebyggt skick,
3,6 X ränta härå = 28,so eller avrundat 29 kronor.
Enligt punkt 19 i kungl. redogörelsen den 18 juni 1909 skall
skogstorpare äga att efter frihetsårens utgång, därest han är berättigad
till förnyad upplåtelse, erhålla torpet på arrende under 50 år.
Genom den förändrade lydelse sagda punkt erhållit uti kungl. kun¬
görelsen den 17 oktober 1913 skall innehavaren av skogstorp, som väl
hävdat detsamma, äga att vid utgången av löpande fardagsår erhålla torpet
på arrende under 50 år, med rätt att tillgodonjuta enligt föregående upp¬
låtelse möjligen återstående frihetsår.
På sätt förut nämnts hade skogstorparna jämlikt hittills gällande
bestämmelser erhållit hjälp av statsmakterna dels med ett kontant bidrag
av 500 kronor dels ock med kostnadsfritt byggnadsvirke.
Genom kungl. kungörelsen den 17 oktober 1913 har emellertid
medgivits, att, därest innehavare av skogstorp erhållit torpet på arrende
under 50 år, han skall äga rätt att av allmänna medel erhålla — utöver
honom jämlikt äldre bestämmelser tillkommande statsbidrag å 500 kronor
— ytterligare 250 kronor eller sålunda tillhopa 750 kronor. Av sist¬
nämnda belopp skall, i den mån detsamma icke redan uppburits, utbe¬
talas Vg, då torpets uthusbyggnad är färdig och godkänd 1/s, då man¬
byggnaden är färdig och godkänd, samt återstoden, da minst en hektar
jord, som vid tiden för innehavarens tillträde varit ouppodlad, är bruten
och försvarligt hävdad såsom åker.
Beträffande arrende, som i detta moment avses, skola i övrigt uti
tillämpliga delar lända till efterrättelse de bestämmelser, som i denna
kungörelse meddelats angående odlingslägenheter; ägande domänstyrelsen
att i fråga om upplåtelsevillkoren föreskriva erforderliga jämkningar.
I samma dag utfärdad kungl. kungörelse har föreskrivits, att skogs¬
torpare, som fortfarande har kontrakt enligt äldre bestämmelser, skall,
där han ej erhållit torpet på arrende (på 50 år) äga att av honom till¬
kommande statsbidrag å 500 kronor uppbära 1/2, då uthusbyggnad är
färdig och återstoden, då manbyggnaden är färdig.
5 har k 10 kronor
odlingshjälp ...........
kr. 50: —
» 750: —
Summa kr. 800: —
11
Motioner i Andra kammaren, Nr 209.
Vid 1913 års riksdag väcktes ock en motion med hemställan att
Riksdagen ville medgiva skogstorpare ytterligare förmåner i avseende å
statsbidragets utbetalande jämlikt mom. 19 nämligen så, att av statsbi¬
draget, 750 kronor, skulle i den mån detsamma icke redan uppburits ut¬
betalas 2/s, i den mån arbetet fortskrede, och återstoden, då torpets åbygg¬
nader voro färdiga och godkända samt minst en hektar jord, som vid
tiden för innehavarens tillträde varit ouppodlad, vore bruten och försvar¬
ligt hävdad såsom åker, och att innehavare av skogstorp, vilken ej er¬
hållit torpet på arrende, skulle äga att av honom tillkommande statsbi¬
drag å 500 kronor uppbära 2/s i den män arbetet fortskrede, och åter¬
stoden, då torpets åbyggnader voro färdiga och godkända.
Riksdagen ansåg motionen behjärtansvärd men framhöll, att dessa
förmåner borde utsträckas även till innehavare av odlingslägenheter samt
anhöll hos Kungl. Maj:t om utarbetande av sådan ändring i gällande
föreskrifter i fråga om ordningen för utbetalande av statsbidrag åt skogs¬
torpare och lägenhetsinnehavare, att detsamma måtte åtminstone delvis
kunna i mån av byggnads- och odlingsarbetets fortgång till vederbörande
utbetalas oberoende därav, att varken uthus eller manbyggnad blivit fär¬
dig och godkänd eller föreskrivet odlingsarbete helt fullgjorts.
Domänstyrelsen har ock genom nådig remiss den 17 oktober 1913
anmodats uppgöra och inkomma med förslag till av Riksdagen sålunda
ifrågasatt ändring.
Av nedanstående sammanställning över skogstorp och odlingslägen¬
heter vid 1912 års utgång framgår, att sammanlagda antalet skogstorp
vid sagda tid utgjorde ........................................................................ 843
och sammanlagda antalet odlingslägenheter.................................... 341
eller tillhopa 1,184 st.
Fördelade på de skilda länen utgjorde de:
I Norrbottens län:
|
skogstorp.........................
|
.............. 453
|
|
|
odlingslägenheter ..........
|
.............. 85
|
538
|
I Västerbottens län:
|
skogstorp .........................
|
.............. 390
|
|
|
odlingslägenheter ..........
|
.............. 238
|
628
|
I Västernorrlands län:
|
odlingslägenheter ..........
|
|
7
|
I Gävleborgs län:
|
))
|
|
1
|
I Kopparbergs län:
|
))
|
Summa
|
10
1,184 st.
|
12
Motioner i Anda kammaren, Nr 209.
Motiv.
Därjämte förekommer en fjärde form för upplåtelse av nybygge
med full äganderätt efter en försökstid av 14 år å vissa delar av Alträsks
och Svanå kronoparker samt f. d. Selets stockfångstskog i Norrbottens
län enligt Riksdagens skrivelse den 24 maj 1909, en form för upplå¬
telse, som dock är av mindre omfattning.
Då nu den s. k. nybyggesupplåtelsen, innebärande äganderätt till
marken, vilken ordning för upplåtelse enligt avvittringsstadgan den 30
maj 1873 endast får äga rum i sammanhang med den allmänna avvitt-
ringen, faktiskt upphört därigenom, att avvittring numera övergått större
delen av Norrland, och då, såsom av det ovan sagda framgår, upplåtelse
av mark till kronotorp blivit i huvudsakliga delar likställd med upplå¬
telse av odlingslägenhet, kvarstår den sistnämnda ordningen såsom den
huvudsakligen numera ensamt tillämpade för upplåtelse av mark till
odling och bebyggande i Norrland. Denna upplåtelse innebär, såsom av
det förut sagda framgår, arrenderätt till kronan tillhörig mark under 50
år. Det har emellertid visat sig, att angivna sätt att komma i besittning
av jord för skapande av hem icke vunnit i det hela taget någon större
anslutning från befolkningens sida eller åtminstone icke ensamt kunnat
fylla måttet av föreliggande behov. Besittaren å en dylik odlingslägen¬
het torde hava den känsla att, då resultatet av allt arbete han utför och
alla kostnader han nedlägger å lägenheten dock till sist bliver sta¬
tens egendom, han kommer att sakna det verkligt levande intresset för
sin uppgift. Man må ju nämligen taga i beaktande, att uppodling av
jord och bebyggande i dessa trakter äro förenade med så oändligt mycket
mera möda och kostnad än i sydligare orter av vårt land. Dock finnas
i dessa trakter stora skaror ungdom, uppväxta i jordbrukarehem, vilka
icke skulle önska något högre än att möjlighet bereddes att under för
dem tilltalande och betryggande former skapa egna hem, i stället för att
de nu lockas antingen att emigrera till främmande land eller till stä¬
dernas industrier med dess högre förtjänster än vad jordbruket kan lämna.
Att i förevarande hänseende kunna åstadkomma rättelse och skapa en
ordning för upplåtelse av mark, som bleve för Norrlands befolkning till¬
talande och vunne anslutning, synes undertecknade vara en synnerligen
behjärtansvärd sak, jämväl om det skulle ske med större uppoffring från
statens sida än vad hittills vore fallet. Därigenom skulle tusentals söner
av landsbygdens befolkning i Norrland kunna bevaras åt jordens odling
och där skapa egna hem. Därvid bör ock efter undertecknads mening
Motioner i Andra kammaren, Nr 209. 13
den nya ordning för upplåtelse av jord, som skulle söka vinnas, med¬
föra verklig äganderätt till den upplåtna jorden. Det torde nämligen
vara så, att lantbrukaren i allmänhet eftertraktar sådan rätt till den jord,
å vilken han skall nedlägga varaktigt arbete. Skall han särskilt under
ett hårt klimat och kort jordbrukstid med iver ägna sig åt lanthushåll¬
ningen vill han hava den trygghet och fördel, som äganderätten rnedförer.
Vid beaktande av de möjligheter, som i förevarande hänseenden
föreligga, framträda tvä uppslag, som synas undertecknade synnerligen
beaktansvärda, nämligen upplåtande till kolonisation av dels under en¬
skildas disposition varande sä kallade ströängar, och dels kronan omedel¬
bart tillhöriga myrmarker eller andra marker, lämpade för odling, där de
senare äro belägna i större sammanhängande områden, så att upplåtelse
kan ske till ett flertal bebyggare å samma område. Man bör nämligen
söka ordna så, att dylika egnahemsområden icke bliva liggande enstaka,
utan såvitt möjligt sammanföras i byar, enär svårigheter för såväl lägen-
hetsinnehavaren som kommunala myndigheter härav föranledas med hän¬
syn till vägar, barns skolgång med mera.
Innan vi vidare utveckla vår tanke om upplåtelse till kolonisation
av under enskildas disposition varande så kallade ströängar, vilja vi något
redogöra för dessa ängars ställning med avseende å äganderätten till dem
och därmed sammanhängande förhållanden.
Inom Kopparbergs län och de norrländska länen finnes ett stort
antal å kronans mark belägna delvis starrbeväxta myrar, vilka vid ny-
byggesanläggning till större eller mindre delar insynats till slåtterlägen-
heter, och därefter, även om de vid av vittring eller storskifte kommit
att omslutas av mark, som bibehållits i kronans ägo, tilldelats hemman
och nybyggen, utan att genom bestämda rålinjer skiljas från kronans
omkringliggande mark.
De enskildas fria dispositionsrätt till dessa ängslägenheter är olika.
Inom Dalarna är den i regeln inskränkt till viss tid, varefter kro¬
nan äger inlösa dem efter värdering eller på annat sätt.
Sålunda har Kungl. Maj:t exempelvis genom nådigt brev den 3
september 1885 bestämt, att å Älvdalens kronopark belägen myrmark,
som disponerats av enskilda, finge bibehållas i orubbad besittning under
20 år, men därefter av kronan lösas etter »mätismanna ordorn».
I fråga om Norrbottens och Västerbottens län, varest det vida över¬
vägande antalet sådana ängar finnas, är den enskildes rätt till ängarna
reglerad genom bestämmelser i särskilda nådiga brev, såsom nådiga brevet
till lantmäteristyrelsen den 12 juli 1878 angående de å kronoparker
Redogörelse
ang. ströän¬
gar.
14
Motioner i Andra kammaren, Nr 209.
inom Arvidsjaurs socken belägna hemman och nybyggen tillhöriga ängar,
nådiga brevet till samma styrelse den 20 juni 1879 angående de å krono¬
park^ i Västerbottens läns lappmarker belägna hemman och nybyggen
tillhöriga ängar, i vilka nådiga brev Kungl. Maj:t förklarat, att de flera
eller färre inom kronoparks område belägna ängslägenheter; vilka till¬
hörde hemman eller nybyggen måtte, utan att från kronoparken genom
uppdragna rågångar skiljas, bliva, innan de kunna mot annan mark ut¬
bytas, tills vidare under hemmanet eller nybygget bibehållna, varjämte
Kungl. Maj:t medgivet, att det virke, som till behövliga hässjor och hö¬
lador vid dessa ängslägenheter åtginge, finge tillsvidare efter anvisning
av revirförvaltaren från kronoparken hämtas. Ifrågavarande ängslägen¬
heter, vilka bilda enklaver inom kronoparkerna, omfatta i regeln ej större
sammanhängande myrtrakter, utan allenast spridda starrbevuxna delar av
moss- och myrmarker.
Den 27 augusti 1908 skrev kungl. domänstyrelsen till Kungl.
Maj:t och framhöll önskvärdheten, att dessa ängar kunde få återförvärvas
till kronan genom köp.
Genom kungl. brev den 11 juni 1909 meddelade Kungl. Maj:t,
efter därom till Riksdagen avlåten och av denna bifallen proposition, att
köpeskillingarna för vissa kronoegendomar, som under åren 1910—1912
försåldes, finge användas även till inlösen av ströängar i Norrland och
Dalarna. Några inköp av sådana ängar inom Norrbottens och Väster¬
bottens läns lappmarker hava visserligen icke sedan dess kommit till
stånd, men skillda framställningar hava inkommit från en del hemmans¬
ägare, i bl. a. Stensele socken, om att kronan ville inköpa till deras
hemman hörande på kronoparker belägna ströängar; i anledning varav
domänstyrelsen uppdragit åt vederbörande revirpersonal att i samband
med övriga tjänsteförrättningar i sådana fall, där ett inlösande av dylika
ängar funnes vara önskvärt med hänsyn till upplåtelser av odlingslägen-
heter eller till utförande av dikning över kronan tillhöriga sumpmarker,
varav ängarna berördes, söka träffa skriftliga överenskommelser om ett
förvärv till skäligt pris för kronans räkning av dylika ängar och sedan
med dessa överenskommelser inkomma till domän styrelsen.
Den ungefärliga arealen av befintliga ströängar i den mån dessa
år 1905 kunnat av vederbörande jägmästare angivas, utvisas av härvid
såsom bilaga fogade tablå.
Motiv.
Av denna utredning framgår, dels att en reglering av ströängarna
måste anses vara ur flera synpunkter synnerligen önskvärd, dels ock att
Motioner i Andra kammaren, Nr 209. 15
de nuvarande innehavarne icke torde kunna frånhändas rätten till ängarna,
utan att ersättning därför lämnas. — Det lärer ock vara uppenbart, att
en del av dessa ängar böra i skogsvårdens intresse återförvärvas till kro¬
nan,^ vadan uppodling och bebyggande av sådana ängar icke synes vara
tillrådligt, men att åter en annan del dylika ängar väl skulle lämpa sig
till jordbrukslägenheter. Att kronan skulle genom inlösen eller ägout¬
byte förvärva ängar av det senare slaget för att därefter genom upplå¬
telse till enskilda eller sammanläggning med redan upplåtna odlingslä-
genheter främja deras bebyggande torde i regel bliva ekonomiskt ofördel¬
aktigt och understundom innefatta en onödig omgång. Det synes där¬
för vara förtjänt av övervägande, om det icke må kunna medgivas den
nuvarande ägaren av ett hemman, till vilken en ströäng av senast an¬
tydda beskaffenhet hör, rätt och befogenhet att själv till annan upplåta
ängen till odling och bebyggande och i sammanhang därmed få den från
hemmanet avsöndrad såsom en självständig lägenhet, som finge med full
äganderätt av bebyggaren besittas. Kunde därjämte kronan genom lämp¬
ligt anslag av skog i form av dels viss utsyningsrätt i ungefärligen sam¬
ma omfattning, som för odlingslägenhet är stadgat, och dels betesrätt
å angränsande skogsmark, främja bebyggandet, så lider intet tvivel om
att genom ett dylikt tillvägagångssätt goda och begärliga egnahem skulle
skapas, och kolonisationen med minsta uppoffring för kronan kraftigt
understödjas i en riktning, som vore för befolkningen tilltalande och efter¬
strävad. Särskilt synes det ligga nära till hands, att söner till ägare av
ströängar bereddes möjlighet att å dessa skapa för sig egna hem. Den
möjligheten åter, att säljaren av en ströäng komme att skörda alltför stor
ekonomisk vinst genom kronans eventuella tillskott av rätt till skogsfångst och
bete, kunde förebyggas genom någon kronans prövning av försäljningen.
Beträffande den andra ovan antydda ordningen för upplåtelse av
mark till egnahem å under kronans omedelbara 'disposition befintliga
större sammanhängande myr- eller andra odlingsbara marker, bör genom
statens försorg undersökning och utredning verkställas, varest å krono-
parken inom olika kommuner lämpliga områden må kunna avsättas, för
att å dem upplåta egna hem med äganderätt och samma rätt till skogs¬
fångst och bete, som ovan antytts beträffande ströängarne.
Med åberopande av det ovan anförda, få vi härmed hemställa,
att Riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta, undersöka och
utreda,
16
Motioner i Andra hammaren, Nr 209.
dels om och på vilka villkor det må kunna med¬
givas ej mindre ägare av hemman, till vilket hör strö-
äng av beskaffenhet att, utan förfång för skogsvården,
kunna lämpligen upplåtas till uppodling och bebyg¬
gande, rätt att med full äganderätt och såsom själv¬
ständig lägenhet från hemmanet avsöndra samma str¬
äng än även köpare av dylik ströäng rätt att å kronans
närbelägna mark erhålla såväl behövligt virke till lä¬
genhetens åbyggnader, underhåll och vedbrand som
bete för kreatur,
och dels inom vilka kommuner i Norrland må
finnas kronan tillhöriga större, sammanhängande od¬
lingsbara marker, att därå på billiga, lämpliga och
betryggande villkor upplåta med full äganderätt om¬
råden, lämpade för egna hem, med den rätt till skogs-
fångst och bete, som ovan antytts beträffande upp-
låtelse
|
av ströäng,
|
|
|
ävensom för Riksdagen
|
framlägga de förslå;
|
vartill
|
en dylik utredning kan
|
föranleda.
|
Stockholm den 26
|
januari 1914.
|
Arvid Lindman
|
Hans Andersson
|
P. Nilsson
|
E. 0. Magnusson
|
Albert Petersson
|
Joll. G. Svensson
|
E. v. Hofsten
|
M. N. Johansson
|
Edvard Lithander
|
Rosarus Andersson
|
Conrad Vahlquist
|
K. Beckman
|
Joll. Zelahn
|
P. M. Olsson
|
C. J. Öberg
|
0. IL Svensson
|
Herman Andersson
|
J. Nydal
|
F. 0. Mörtsell
|
Edv. Andersson
|
Carl Lorentzon
|
J. M. Johansson
|
Malte Sommelius
|
A. R. Rosenquist
|
A. P. Gustafsson
|
V. Ekerot
|
J. F. Nyström
|
Jöns Jönsson
|
t
Emil Bengtsson
|
Anders Olsson
|
Axel Lundblad,
|
0. Alfr. Berg
|
E. Räf
|
Otto Holmdahl
|
J. P. Jesperson
|
L. E. Gustafsson
|
John Jönsson
|
Vilh. Lundström
|
Harald Lemke
|
Sam. Söderberg
|
Wilh. Hellberg
|
E. Indebetou
|
John Erlansson
|
17
Motioner i Andra kammaren, Nr 209.
Ungefärlig arealuppgift å av enskilda disponerade ströängar å kronans
marker inom vissa revir år 1905 (i hektar).
Luleå distrikt.
Torneå revir ..............
Tärendö » ..............
Jockmocks revir..........;
Storbackens » ...........
Pärlälvens » ...........
Skellefteå distrikt.
Vargiså revir ..............
Malmesjaurs revir........
Övre Byske »
Arvidsjaur »
Norsjö »
Burträsks »
Umeå distrikt.
Hällnäs skola...........
Norra Lycksele revir..
Södra » »
Asele »
Sorsele »
Stensele »
Vilhelmina »
Fredrika »
Bjurholms » ....
Anundsjö » ....
Mellersta Norrlands distrikt.
Tåsjö revir...............................
Luleå......................................
Skellefteå ................................
Umeå......................................
Mellersta Norrlands....................
ICronoparker. Kronoöverloppamarker.
... 3,193.63
|
|
132.68
|
|
|
|
733.60
|
|
36.26
|
|
7,604.74
|
|
... 1,452.46
|
|
.. 1,758.28
|
|
.. 2,451.24
|
•
|
.. 4,284.48
|
|
.. 4,244.42
|
|
95.61
|
|
14,286.39
|
|
348.46
|
|
... 3,849.63
|
92.68
|
... 2,745.60
|
172.48
|
... 2,501.27
|
|
... 7,365.77
|
6,000.00
|
... 4,275.79
|
|
... 5,035.65
|
|
.. 1,724.06
|
73.62
|
2.10
|
|
91.41
|
|
27,939.63
|
6,538.68
|
27,939.63
34,478.21
............ 2,210.18
7,604.74
14,286.39
34,478.21
2,210.18
58,579,62
Bihang till Riksdagens protokoll 1914. 4 samt. 94 käft. (Nr 209).
3